Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och 16:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt

1943-05-21 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:271, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och 16:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 271.

1

Nr 271.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och 16:o)

lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts

regeringsrätt; given Stockholms slott den 21 maj 19A3.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o),

14:o) och 16:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Majits regeringsrätt.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 271.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 271.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och 16:o) lagen den 26

maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och 16:o) lagen den 26 maj

1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives:

2:o) mål om beslut av landsting, av kommun, annan menighet eller deras

representationer, så framt ej klagan föres över Konungens befallningshavandes

beslut i anledning av sökt fastställelse å ändring av stadsplan, stomplan

eller utomplansbestämmelser eller å beslut, varom förmäles i 14 § 1. lagen

om polisväsendet i riket, eller ock målet angår skolväsendets ordnande;

mål om nybyggnad--— underhållsbidrag till barn;

8:o) mål örn rust- och rotehållares — — — friheter och skyldigheter;

mål rörande arbetslag för vinterväghållning på landet, om föreläggande för

väghållare att utföra visst arbete, angående visst ärendes hänskjutande till

vägsynenämnd och om beslut av sådan nämnd, ävensom mål rörande tillämpning

av 32 och 33 §§, 34 § första stycket samt 39 § lagen örn allmänna vägar;

mål om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet;

mål örn fastställelse---av samfälld långtäkt;

14:o) mål örn inmutning — — — och andra personalstiftelser;

mål rörande tillämpningen av förordningen örn erkända skatteförmedlingskassor;
16

:o) mål om meddelande i särskilda fall av tillstånd, förbud eller föreläggande

jämlikt författningar och föreskrifter rörande den allmänna hälsovården

och motverkande av vattenförorening samt städernas eller andra orters

byggnads- och brandväsen, så framt ej klagan föres över beslut i anledning

av ansökan hos Konungens befallningshavande om tillstånd att företaga

nybyggnad utan hinder av gällande byggnadsförbud, så ock mål örn fördelning

av kostnaderna för gemensamt skyddsrum.

1 Senaste lydelse av 2 § 2:o) och 16:o) se SFS 1941:420, av 2 § 8:o) 1939:283 och av 2 §

14:o) 1942:299.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

3

Denna lag träder i kraft beträffande 2 § 14:o) den 1 juli 1943 och i övrigt

den 1 januari 1944, dock att med avseende å mål, som röra tillämpning av lagarna

den 7 juni 1934 örn allmänna vägar och om vägdistrikt, 2 § 2:o) och

8:o) i deras nuvarande lydelse fortfarande skola gälla.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 14 maj 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen

anmäler t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist,

fråga angående ändring i lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl.

Maj:ts regeringsrätt samt anför därvid följande.

I ett den 16 april 1942 dagtecknat betänkande (Statens offentl. utredn.

1942: 27) har stadsplaneutredningen framlagt förslag örn ändringar

i vissa delar av stadsplanelagen och byggnadsstadgan. Förslag i dessa

ämnen ha, efter hörande av ett flertal myndigheter och sammanslutningar,

förelagts årets riksdag genom proposition den 12 mars 1943, nr 153. Betänkandet

upptog dessutom bland annat förslag till lag angående ändrad lydelse

av 2 § 2:o) och 16:o) lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Enligt 2 § 2:o) regeringsrättslagen skola besvär i mål om beslut av landsting

eller av kommun, annan menighet eller deras representationer med vissa

angivna undantag upptagas och avgöras av regeringsrätten. Därest i mål,

som enligt vad nu sagts tillhör regeringsrättens upptagande, klagan rör myndighets

beslut i anledning av sökt fastställelse å landstingets, menighetens

eller dess representations beslut, gäller enligt 3 §, att regeringsrätten skall

med eget utlåtande överlämna målet till avgörande av Kungl. Maj:t i statsrådet.

I sistnämnda ordning skola alltså avgöras bland annat besvär över

länsstyrelses beslut rörande fastställelse enligt 3 § stadsplanelagen av mindre

stadsplaneändring.

Stadsplaneutredningen har anfört, att eftersom nya stadsplaner liksom

även större stadsplaneändringar fastställdes av Kungl. Majit i statsrådet

utan regeringsrättens medverkan, anledning knappast syntes föreligga att

fordra utlåtande av regeringsrätten rörande besvär i sådana mindre stadsplaneärenden,

däri fastställelse finge meddelas av länsstyrelse. Vad nu sagts

ägde motsvarande tillämpning beträffande mindre ändringar i stomplan och

utomplansbestämmelser.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

5

Stadsplaneutredningen har som nämnts även föreslagit en ändring av stadgandet

i 2 § 16:o) regeringsrättslagen. Enligt denna punkt skall regeringsrätten

pröva besvär i mål örn meddelande i särskilda fall av tillstånd, förbud

eller föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande den

allmänna hälsovården och motverkande av vattenförorening samt städernas

eller andra orters byggnads- och brandväsen, så ock om fördelning av kostnaderna

för gemensamt skyddsrum. På grund härav skola i regeringsrätten

upptagas besvär rörande sådana tillstånd, som av länsstyrelse lämnas enligt

14, 15, 17, 57, 63, 64 och 66 §§ stadsplanelagen samt 82 § samma lag,

jämförd med 1 kap. 41 § tredje stycket fastighelsbildningslagen enligt tidigare

lydelse. Dylika tillstånd avse dispens från byggnadsförbud, som stadgas

direkt i stadsplanelagen eller ock utfärdats av Kungl. Maj:t eller länsstyrelse.

Beträffande besvär över meddelade byggnadsförbud må nämnas, att prövningen

av besvär över förbud, som länsstyrelse enligt 15, 57 eller 64 § stadsplanelagen

meddelat mot nybyggnad inom visst område, icke ansetts tillkomma

regeringsrätten utan Kungl. Majit i statsrådet (R 1934 ref. 64). Vidare

har Kungl. Majit i statsrådet ansett sig oförhindrad upptaga besvär

över länsstyrelses förbud enligt 20 § andra stycket stadsplanelagen att verkställa

schaktning, fyllning, trädfällning eller annan därmed jämförlig åtgärd.

Stadsplaneutredningen har anfört, att vid prövningen av dispensansökningar

av ifrågavarande slag avgörande vikt måste fästas vid den inverkan

som ett bifall till ansökningen skulle få på en lämplig planläggning

eller tomtindelning. Bedömandet härav förutsatte i sin tur en prövning av

lämpligheten av den planläggning eller tomtindelning eller det förslag eller

utkast därtill, som föranlett byggnadsförbudet. Sistnämnda prövning vore

av samma slag som den, vilken företoges av Kungl. Majit i statsrådet, då

fråga vore om fastställelse av stadsplan, stomplan eller utomplansbestämmelser

eller då besvär anfördes över länsstyrelses beslut om fastställelse

av byggnadsplan eller tomtindelning. Det syntes vid sådant förhållande icke

finnas bärande skäl, varför dispensmål av här ifrågavarande slag skulle

fullföljas i regeringsrätten. Därjämte syntes det vara mindre följdriktigt att,

medan besvär över länsstyrelses beslut att meddela förbud mot nybyggnad

inom visst område avgjordes av Kungl. Majit i statsrådet, besvär över

länsstyrelsens beslut örn dispens från sådant förbud skulle prövas av regeringsrätten.

Utredningen har även framhållit, att enligt utredningens förslag

Kungl. Majit i statsrådet skulle äga att i vissa fall direkt pröva frågor

örn dispens från byggnadsförbud. Ändring i regeringsrättslagen i syfte att åt

Kungl. Majit i statsrådet förbehålla prövningen av besvär i dylika dispensmål

syntes alltså vara motiverad.

I enlighet härmed har utredningen föreslagit, att i 2 § 16:o) regeringsrättslagen

undantag stadgas i fråga örn sådana besvärsmål, däri klagan

föres över länsstyrelses beslut i anledning av sökt tillstånd att företaga nybyggnad

utan hinder av gällande byggnadsförbud.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

Departements
chefen.

Stadsplaneutredningens förslag om ändring i regeringsrättslagen har e.j

föranlett någon erinran i däröver avgivna yttranden.

Det synes obestridligt, att det nuvarande förfarandet i mål, där besvär

anförts över länsstyrelses beslut rörande fastställelse enligt 3 § stadsplanelagen

av mindre stadsplaneändring, innebär en omgång som icke kan anses

sakligt motiverad. Regeringsrätten torde därför böra befrias från skyldigheten

att avgiva utlåtande i dessa mål. En ändring i detta syfte bör alltså

vidtagas i 2 § 2:o) regeringsrättslagen.

Utredningens förslag till ändring av 2 § 16:o) samma lag i syfte att åt

Kungl. Majit i statsrådet förbehålla prövningen av besvär i mål örn dispens

från byggnadsförbud synes i huvudsak lämpligt. En begränsning synes

emellertid böra vidtagas med hänsyn till vissa i förutnämnda proposition

föreslagna stadganden, som upptagits i 118 § 1 eller 2 mom. byggnadsstadgan.

Enligt dessa bestämmelser kan byggnadsnämnd under vissa förutsättningar

giva lov till byggnad som avviker från stadsplan m. m. Fullföljes

talan mot byggnadsnämndens beslut hos länsstyrelsen, torde besvär, som

därefter må anföras över länsstyrelsens beslut i ärendet, lämpligen böra prövas

av regeringsrätten. Besvären torde nämligen i dessa fall röra endast praktiska

tillämpningsfrågor och ha dessutom ett nära samband med frågan örn

byggnadslov i övrigt, vilken fråga hör till regeringsrättens prövning. I vissa

fall skall enligt de bestämmelser, som föreslagits i 118 § 2 mom. andra stycket

byggnadsstadgan, fråga örn medgivande till avvikelse från stadsplans

detaljreglering m. m. av byggnadsnämnden underställas länsstyrelsens prövning.

Om besvär anföras över länsstyrelses beslut i sådant underställnings
ärende,

torde besvären böra prövas i regeringsrätten.

•

Vissa ändringar av regeringsrättslagen ha även förordats av 1942 års

vägsakkunniga i deras den 27 januari 1943 avgivna betänkande med

förslag till ny lag örn allmänna vägar och vissa andra författningar, som

erfordras för genomförande av ett förstatligande av den allmänna väghållningen

på landet (Statens offentl. utredn. 1943: 1). Förslag i huvudfrågan

har, efter remiss till vederbörande myndigheter och sammanslutningar, förelagts

årets riksdag genom proposition den 30 april 1943, nr 223. Jag vill nu

upptaga till behandling av de sakkunniga upprättat förslag till ändrad lydelse

av 2 § 2:o) och 8:o) regeringsrättslagen.

Av 2 § 2:o) regeringsrättslagen följer bland annat, att regeringsrätten

skall pröva mål om beslut av vägstämma och vägstyrelse. Från regeringsrättens

prövning ha dock undantagits besvär över länsstyrelses beslut i anledning

av sökt fastställelse å vägstämmas beslut om upptagande av vissa

lån samt vägstyrelses beslut om upplåtande av vissa vägarbeten på entreprenad

och örn tillsättande av vissa befattningshavare. De vägsakkunniga

ha i betänkandet uttalat, att undantagsbestämmelsen borde utgå i samband

med vägväsendets förstatligande.

Till regeringsrättens upptagande och avgörande höra enligt 2 § 8:o) regeringsrättslagen

mål rörande tillämpningen av 1934 års lag örn allmänna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 271.

7

vägar, såframt ej klagan föres över länsstyrelses beslut i vissa angivna frågor.

Från regeringsrättens prövning undantagas: fråga, huruvida viss väg

skall hållas fri från hinder av snö och is i den utsträckning som kräves

för biltrafik (6 § sista stycket), förordnande av gode män att avgiva yttrande

med förslag till ersättning åt stadsliknande samhälle för väghållning

som detta ombesörjt (16 § första stycket), frågor om byggande av allmän

väg, förändring av enskild väg till allmän, inrättande av särskild vinterväg,

indragning av allmän väg samt övertagande av väghållning som ålegat någon

på grund av särskilt åtagande (21—23 §§), förordnande av ordförande

och ledamot i vägnämnd (47 §), förordnande av ersättare för ledamot i vägnämnd

(49 § andra stycket) samt förordnande av ordförande i nämnd för

utredning av den normala årskostnaden för fullgörande av den väghållningsskyldighet

som tidigare ålegat medlem av stadskommun (65 § andra

stycket).

De sakkunniga ha förordat, att det även efter ett förstatligande av vägväsendet

på landet skall ankomma på Kungl. Majit i statsrådet att pröva

besvär i mål, huruvida viss väg skall hållas fri från hinder av snö och is

i den utsträckning som kräves för biltrafik, om byggande av allmän väg,

förändring av enskild väg till allmän, inrättande av särskild vinterväg, indragning

av allmän väg samt övertagande av väghållning som ålegat någon

på grund av särskilt åtagande, örn förordnande av ordförande och ledamot i

vägsynenämnd samt örn förordnande av ersättare för ledamot i vägsynenämnd.

Enligt det förslag till ny väglag som förelagts riksdagen må länsstyrelse, i

likhet med vad nu finnes föreskrivet i lagen den 16 maj 1930 örn vågrätt,

i samband med indragning av väg meddela förbud för väghållare att bortföra

vad å marken anbragts för vägändamål ävensom utsträcka den tid,

inom vilken väghållare, där dylikt förbud icke meddelats, äger att bortskaffa

vad som må skiljas från marken. Besvär över länsstyrelsens beslut i dylika

frågor skola, enligt nu gällande ordning, prövas av Kungl. Majit i statsrådet.

De sakkunniga anse, att föreskrifternas överflyttning från vägrättslagen till

väglagen icke hör föranleda någon ändring härutinnan.

Jämlikt gällande bestämmelser ankommer det på regeringsrätten att pröva

besvär över förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad inom

område, som kan beräknas bliva taget i anspråk för ifrågasatt väg eller komma

att ligga i omedelbar närhet av densamma. Förlänges dylikt förbud, skall

beslutet härom underställas Kungl. Majlis i statsrådet prövning. De vägsakkunniga

lia uttalat, att det icke kunde vara tillfredsställande att samma fråga

i vissa fall prövades av olika myndigheter, i synnerhet örn besvär anfördes

över förbud som skulle underställas Kungl. Maj:ts i statsrådet prövning. Det

syntes lämpligast att överprövningen av meddelat förbud tillkomme Kungl.

Majit i statsrådet, oberoende av det sätt, varpå frågan bragtes under Kungl.

Maj:ts prövning. Däremot borde det liksom hittills ankomma på regeringsrätten

att pröva mål örn rätt att uppföra byggnad utmed redan befintlig

väg. Vore fråga örn tillstånd att utan hinder av meddelat byggnadsförbud

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 271.

Departements
chefen.

uppföra byggnad utmed ifrågasatt väg, gjorde sig de skäl, som anförts till

stöd för ett överflyttande av prövningen av besvären över sådant beslut till

Kungl. Maj:t i statsrådet, endast delvis gällande; och det syntes därför lämpligast

att även dessa dispensfall liksom hittills prövades i regeringsrätten.

För närvarande tillkommer det regeringsrätten att avgöra besvärsmål örn

nyttjanderätt till mark för tillfällig väg. De sakkunniga ha ansett det vara

naturligast, att Kungl. Majit i statsrådet, sorn hade att avgöra örn allmän

väg skulle byggas och mark härför avstås, även prövade örn nyttjanderätt

till mark skulle upplåtas för tillfällig väg. Härtill komme att fråga om dylik

upplåtelse ofta stöde i direkt sammanhang med fråga om omläggning eller

förbättring av allmän väg. Genom jämkning i sättet för sådant arbetes bedrivande,

kunde olägenhet av tillfällig väg, som erfordrades under arbetets

utförande, förekommas. Sådan jämkning kunde icke beslutas av regeringsrätten

men väl av Kungl. Majit i statsrådet. På grand av det anförda syntes

lämpligast, att prövning av besvärsmål örn upplåtelse av nyttjanderätt till

mark för tillfällig väg ankomme på Kungl. Majit i statsrådet. Däremot borde

besvärsmål om ersättning för dylik upplåtelse upptagas och avgöras av regeringsrätten.

Enligt gällande väglag äger länsstyrelsen — örn väghållare underlåtit att

verkställa beslut örn byggande av väg eller försummat underhållet — förelägga

väghållaren viss tid, inom vilken erforderliga åtgärder skola ha företagits.

Besvär över dylika förelägganden upptagas av regeringsrätten. Med

avseende å de städer och stadsliknande samhällen, som komma att själva

vara väghållare inom sina områden, skola dylika förelägganden även framdeles

kunna meddelas. De sakkunniga ha — under framhållande att spörsmål

härom ägde sammanhang med de statsbidrags- och övriga vägfrågor,

vilka skulle prövas av Kungl. Majit i statsrådet — förordat, att besvär över

beslut örn föreläggande upptagas av Kungl. Majit i statsrådet.

övriga administrativa besvärsmål, som röra tillämpningen av väglagen,

lia däremot av de sakkunniga ansetts böra avgöras av regeringsrätten.

De sakkunnigas förslag till ändringar i regeringsrättslagen har ej föranlett

något uttalande i de avgivna yttrandena.

Enligt berörda proposition den 30 april 1943 skall den allmänna väghållningen

på landet från och med ingången av år 1944 övertagas av kronan.

Vinner detta förslag riksdagens bifall bör, såsom de sakkunniga föreslagit,

förenämnda undantagsbestämmelse i 2 § 2:o) regeringsrättslagen upphävas.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att mål rörande beslut av de i propositionen

omförmälda vägnämnderna och länsvägnämnderna, vilka torde vara

att anse såsom menighets representationer, komma att tillhöra regeringsrättens

upptagande och avgörande.

Prövningen av besvär i frågor som behandlas i förslaget till ny väglag

torde böra uppdelas mellan Kungl. Majit i statsrådet och regeringsrätten efter

i huvudsak likartade synpunkter som nu gälla beträffande tillämpningen av

1934 års lag örn allmänna vägar. Sålunda torde det, på sätt de sakkunniga

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

9

förordat, böra tillkomma Kungl. Maj:t i statsrådet att pröva besvär i mål,

huruvida väg skall hållas fri från hinder av snö och is i den utsträckning,

som kräves för biltrafik (5 § sista stycket i förslaget), samt mål örn byggande

av allmän väg, förändring av enskild väg till allmän, inrättande av särskild

vinterväg och indragning av allmän väg (14 §), om fastställelse av arbetsplan

för allmän väg (15 §), om meddelande av förbud för väghållare att i samband

med indragning av väg bortföra vad å marken anbragts för vägändamål

och om utsträckande av den tid, inom vilken väghållare, där dylikt förbud

icke meddelats, äger att bortföra vad som må skiljas från marken (25 §),

örn förordnande av ordförande och ledamot samt suppleant i vägsynenämnd

(55 §) samt örn förordnande av ersättare för ledamot i vägsynenämnd (57 §

andra stycket).

Av skäl, som anförts av de sakkunniga, torde prövningen av mål örn nyttjanderätt

till mark för tillfällig väg (28 §) böra överflyttas från regeringsrätten

till Kungl. Majit i statsrådet.

I likhet med de sakkunniga anser jag lämpligast, att Kungl. Majit i statsrådet

prövar besvär över förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra

byggnad inom område, som kan beräknas bliva taget i anspråk för ifrågasatt

väg eller komma att ligga i omedelbar närhet av densamma (34 § andra

stycket). Vad härefter angår fråga örn dispens från sådant förbud, torde

denna prövning åtminstone i viss mån förutsätta ett bedömande av vägens

sträckning och av möjligheten att utföra företaget inom sådan tid, att förbudet

bör gälla. Då sistnämnda bedömning eljest tillkommer Kungl. Majit

i statsrådet, bör även prövningen av nu berörda dispensärenden, av vilka endast

ett mycket litet antal brukar fullföljas till högsta instans, ankomma

på Kungl. Majit i statsrådet. Däremot torde, såsom de sakkunniga föreslagit,

regeringsrätten böra pröva de mera ofta förekommande ärendena om dispens

för byggnad utmed redan befintlig väg eller väg för vilken arbetsplan blivit

fastställd (33 § första stycket och 34 § första stycket).

De sakkunniga ha ansett, att mål om föreläggande för stad eller stadsliknande

samhälle att fullgöra väghållning (48 och 49 §§) ägde sådant

sammanhang med fråga om statsbidrag, att de borde avgöras av Kungl.

Majit i statsrådet. Prövningen av dylikt mål avser emellertid att konstatera,

huruvida förutsättningarna för viss skyldighet föreligga, därvid bland annat

en förutsättning är att kronan lämnat föreskrivet statsbidrag, och övervägande

skäl torde tala för att ett sådant mål bör prövas av regeringsrätten.

övriga administrativa besvärsmål som röra tillämpningen av väglagen torde

vara av den beskaffenhet att de böra avgöras av regeringsrätten. På

denna bör det sålunda, utöver vad förut nämnts, liksom hittills ankomma

att pröva besvär över länsstyrelses beslut örn tillstånd till upplag, grind eller

annan anordning å allmän väg (32 g), örn rätt att lia upplag, stängsel m. m.

utmed väg (33 § första och andra styckena), örn tillstånd att ha annonstavla,

reklamskylt eller dylikt utmed allmän väg (39 § första stycket), örn hänskjutande

av vissi ärende till vägsynenämnds prövning (56 §) eller i anled
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Mattts proposition nr 271.

Departements
chefen.

ning av klagan över beslut, meddelat av vägsynenämnd (29—31, 33, 36, 39

och 76 §§). Med hänsyn till beskaffenheten av de beslut som kunna komma

att meddelas av länsstyrelse rörande arbetslag för vinterväghållning (41—44

och 46 §§) torde besvär över sådana beslut böra prövas av regeringsrätten.

Enligt 2 § förordningen den 30 april 1943 (nr 20 5) örn

erkända skatteförmedlingskassor, vilken förordning träder i

kraft den 1 juli 1943, må skatteförmedlingskassa under viss förutsättning

av länsstyrelse antagas till erkänd sådan kassa. I samband med beslut härom

skall länsstyrelsen fastställa reglemente för kassan. Där länsstyrelsen så

finner erforderligt, skall erkänd skatteförmedlingskassa ställa säkerhet för

medel som kassan omhänderhar för utskyldsbetalning (4 §). Erkänd skatteförmedlingskassa

äger åtnjuta statsbidrag enligt i förordningen angivna grunder

(5 §). Ansökan örn statsbidrag ingives till länsstyrelsen, som meddelar

beslut i ärendet och utanordnar beviljat bidrag (6 §). Erkänd skatteförmedlingskassa

skall inom viss tid efter räkenskapsårets utgång till länsstyrelsen

ingiva dels berättelse över det gångna årets verksamhet och dels sammandrag

av räkenskaperna (7 §). Länsstyrelsen skall övervaka, att erkänd skatteförmedlingskassa

fullgör sina uppgifter i enlighet med gällande författningar

och kassans reglemente samt i övrigt på ett ändamålsenligt sätt. För ändring

i fastställt reglemente fordras länsstyrelsens godkännande (8 §). Erkänd

skatteförmedlingskassa är skyldig lämna länsstyrelsen tillfälle att när

som helst inventera kassans tillgångar samt granska kassans räkenskaper

och övriga handlingar (9 §). Finner länsstyrelsen anledning till anmärkning,

äger länsstyrelsen meddela erforderliga anvisningar för vinnande av rättelse.

Vidare äger länsstyrelsen återkalla beslut om kassas antagande till erkänd

skatteförmedlingskassa (10 §). Hos länsstyrelse skall föras förteckning över

skatteförmedlingskassor som av länsstyrelsen antagits till erkända kassor

(11 §). Har arbetsgivare av uppenbar tredska underlåtit att fullgöra honom

enligt förordningen åliggande skyldighet att verkställa avdrag å arbetstagares

lön m. m., må länsstyrelsen förelägga arbetsgivaren vite ävensom, i förekommande

fall, utdöma vitet (13 §).

På grund av bestämmelsen i 2 § 4:o) regeringsrättslagen i dess nuvarande

lydelse komma mål rörande statsbidrag enligt förordningen örn erkända

skatteförmedlingskassor att tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande.

Vidare tillkommer det regeringsrätten — enligt 2 § 17:o) i dess nu

gällande lydelse — att upptaga och avgöra mål angående föreläggande eller

utdömande av vite jämlikt sagda förordning. Då jämväl i andra fall än de

nu anförda mål om beslut av länsstyrelse rörande erkända skatteförmedlingskassor

böra prövas av regeringsrätten, torde i 2 § 14 :o) regeringsrättslagen

böra upptagas den bestämmelsen, att mål örn beslut av länsstyrelse jämlikt

förordningen om erkända skatteförmedlingskassor skola även i andra än

i paragrafen särskilt angivna fall tillhöra regeringsrättens upptagande och

avgörande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

11

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och 16:o)

lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

1 Denna bilaga, som fr&nsett vissa redaktionella jämkningar är lika lydande med det

vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 maj

1943.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 17 maj 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 14 maj 1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och

16:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsrådet T. A. Bexelius.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 maj 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möllep, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöpes, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen

anmäler t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist,

lagrådets den 19 maj 1943 avgivna utlåtande över det den 14 maj 1943

till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o),

8:o), 14:o) och 16:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts

regeringsrätt.

Föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,

måtte, efter ett par jämkningar av redaktionell innebörd, jämlikt § 87

regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:423 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 mars 1936 s. 4 i texten
  2. 2LU 1943:50 Andra lagutskottets utlåtande nr 50 s. 1 i texten