Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom. och 5 § förordningen den 13 december 1940 (nr 1000) örn allmän omsättningsskatt

1943-05-14 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:288, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom. och 5 § förordningen den 13 december 1940 (nr 1000) örn allmän omsättningsskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

1

Nr 288.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom. och 5 §

förordningen den 13 december 1940 (nr 1000) örn allmän

omsättningsskatt; given Stockholms slott den 14

maj 1943.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom.

och 5 § förordningen den 13 december 1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 288.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § 1 moni. och 5 § förordningen

den 13 december 1940 (nr 1000) örn allmän

omsättningsskatt.

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. och 5 § förordningen den 13 december

1940 om allmän omsättningsskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

2 §•

1 mom. Allmän omsättningsskatt utgår ej

a) vid försäljning---och ventrikelpreparat;

b) vid försäljning eller uttag från rörelse av mjölk, grädde, smör och

margarin, potatis samt de slag av mjöl, gryn och bröd, som Kungl. Maj:t

bestämmer, dock att skatt skall utgå vid försäljning från restaurang-, pensionat-,

kafé- eller konditorirörelse;

c) vid försäljning, som--— för export.

5 §■

Allmän omsättningsskatt---ägt rum.

Vid försäljning i kommission anses kommissionären såsom säljare. Vid

försäljning å auktion skall dock icke auktionsförrättaren i denna sin egenskap

anses såsom säljare, såvida han icke jämväl annorledes än å auktion

driver handel med sådana varor, som försäljas å auktionen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

1 Senaste lydelse se beträltande 2 § 1 mom. SFS 1942:610 samt beträffande 5 § SFS 1941:972.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 288.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 maj

1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn

vissa ändringar i förordningen den 13 december 1940 (nr 1000) örn allmän

omsättningsskatt samt anför därvid följande.

1942 års omsättningsskattesakkunniga ha i ett den 28 januari 1943 dagtecknat

betänkande framlagt förslag till bl. a. ändringar i förordningen

örn allmän omsättningsskatt. Detta förslag, som innebär bl. a. att taxeringen

till allmän omsättningsskatt skall överflyttas från beskattningsnämnderna

till omsättningsskatteavdelningarna vid länsstyrelserna, äger nära

samband med det av beskattningsorganisationssakkunniga den 25 november

1942 framlagda förslaget till ändrad organisation av beskattningsnämnderna

och förstärkning av landskontorens arbetskraft m. m. Då sistnämnda förslag

alltjämt är under övervägande inom finansdepartementet och proposition

i ämnet icke kommer att framläggas vid nu pågående riksdagssession,

är ej heller ett slutligt ståndpunktstagande till omsättningsskattesakkunnigas

förslag för närvarande möjligt. Utan hinder härav torde emellertid

redan nu vissa andra frågor örn ändring i omsättningsskatteförordningen böra

upptagas till behandling.

Omsättningsskatten vid uttag av varor från restaurang-, pensionat-,

kafé- och konditorirörelse.

Enligt 1 § e) omsättningsskatteförordningen skall omsättningsskatt utgå

vid uttag av varor från rörelse som under b) sägs, d. v. s. restaurang-, pensionat-,

kafé- och konditorirörelse.

I 2 § 1 mom. samma förordning meddelas ytterligare bestämmelser angående

uttag från dessa slag av rörelse. Sålunda stadgas i detta mom. under

b), att omsättningsskatt ej utgår vid försäljning eller uttag från rörelse

av mjölk, grädde, smör och margarin, potatis samt de slag av mjöl, gryn

och bröd, som Kungl. Majit bestämmer, dock att skatt skall utgå där försäljningen

eller uttaget sker från restaurang-, pensionat-, kafé- eller konditorirörelse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

Av förarbetena till omsättningsskatteförordningen (proposition nr 3 till

1940 års urtima riksdag sid. 48) framgår, att det varit av praktiska skäl som

skattefrihet för livsmedel icke medgivits vid försäljning, som äger rum i

restaurang- och liknande rörelse. Däremot har i förarbetena icke särskilt

motiverats, varför skattefriheten på motsvarande sätt inskränkts i fråga örn

uttag från dessa slag av rörelse.

I en den 12 augusti 1942 dagtecknad skrift har riksföreningen för svensk

kafénäring gjort framställning hos Kungl. Maj:t om utfärdande av särskilda

bestämmelser rörande beskattning av uttag från kafé- eller konditorirörelse

av kost åt personal. I framställningen åberopas bl. a., att ifrågavarande

bestämmelser tolkades på olika sätt av länsstyrelserna; medan en

länsstyrelse debiterade omsättningsskatt för personalkost endast i sådana

företag, som tillhandahölle lagad mal åt allmänheten, tillämpade andra länsstyrelser

den tolkningen, att omsättningsskatt å personalkost skulle utgå för

samtliga företag av ifrågavarande slag, oavsett om de tillhandahölle allmänheten

lagad mat eller ej. — över berörda framställning har, efter remiss,

utlåtande avgivits av centrala omsättningsskattenämnden, som därvid

uttalat, att nu gällande bestämmelser om beskattning av uttag från restaurang-

och annan liknande rörelse syntes vara i behov av en viss överarbetning.

Centrala omsättningsskattenämnden har — samtidigt som nämnden avgav

förenämnda utlåtande — i en den 29 september 1942 dagtecknad, till Kungl.

Majit ställd skrivelse tagit upp till närmare behandling frågan örn skyldighet

att erlägga allmän omsättningsskatt vid uttag av varor från restaurangoch

annan liknande rörelse.

Till en början har nämnden i sin skrivelse uttalat, att det visat sig, att

tolkningen av undantagsbestämmelsen i 2 § 1 mom. b) omsättningsskatteförordningen

blivit föremål för delade meningar. Sålunda hade Sveriges centrala

hotell- och restaurantförening i en cirkulärskrivelse av den 8 mars

1941 lämnat vissa direktiv till sina medlemmar rörande deklaration av uttag

av kost åt personal. I fråga örn företag, som dreve både hotell- och

restaurangrörelse hade därvid uttalats, att för personal, som tillhörde hotellavdelningen,

kostens värde borde beräknas med hänsyn endast till de i

kosten ingående skattepliktiga livsmedlen.

Nämnden har vidare anfört, att nämnden i anledning härav genom skrivelse

till samtliga landskamrerare i riket anhållit, att dessa ville meddela

vilken praxis som följts i respektive län ävensom sin egen uppfattning angående

frågans bedömande ur såväl principiell som praktisk synpunkt.

I fråga örn resultatet av sistnämnda förfrågan har nämnden anfört:

Bland dem, från vilka svar inkommit, saknas icke företrädare vare sig

för den ståndpunkt, som framkommit i hotellföreningens cirkulär, eller för

den meningen att uttag för personalens kost måste beskattas till sitt fulla

värde, oavsett om personalen tjänstgör i restaurang- eller hotellavdelningen.

Representativt för den förra ståndpunkten är det svar, som avgivits av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

skattedirektören i Stockholm, Denne åberopar ett yttrande av föredraganden

i omsättningsskatteärenden hos Överståthållarämbetet, däri framhålles.

att en hotellägare som har sitt hotell kombinerat med restaurangrörelse

kommer i sämre ställning än en hotellägare som driver enbart hotellrörelse,

därest uttagen ur restaurangrörelsen för kost åt hotellpersonalen skola

beskattas till sitt fulla värde. Vidare uttalas, att det förfarande, som hotellföreningen

förordat, synes innebära en praktikabel lösning för erhållande

av ett både sakligt och formellt riktigt resultat, samt att detta förfarande

i Stockholm tillämpats i ett begränsat antal fall, utan att svårigheter därvid

försports. Den bästa lösningen av hithörande frågor vore emellertid, att kost

till anställda och familjemedlemmar alltid finge beräknas efter värdet av

allenast de skattepliktiga varorna, vilket lämpligen kunde ske genom fastställande

av särskilda schabloner för omsättningsskattetaxeringen.

En motsatt ståndpunkt företrädes exempelvis i det yttrande som avgivits

av (landskamreraren i Kronobergs län. Efter att ha fastslagit, att man för

normala fall synes kunna utgå från. att utövare av hotell- och restaurangrörelse

med någon gemensamhet för de båda rörelsegrenarna tillhandahåller

hotellpersonalen dess kost genom restaurangavdelningen, uttalar nämnde

landskamrerare, att hotellpersonalen därvid synes vara att anse antingen

såsom i förhållande till restaurangrörelsen helt utomstående eller ock såsom

i rörelsen anställd personal. Tillhandahållandet av kost åt hotellpersonalen

bleve följaktligen att anse antingen såsom försäljning eller ock såsom uttag

från restaurangrörelsen, och i båda fallen skulle enligt uttrycklig bestämmelse

skatt utgå för eljest skattefria livsmedel som inginge i kosten. Någon

praxis i enlighet med hotellföreningens cirkulär hade icke iakttagits i Kronobergs

län. Restaurang-, pensionat-, kafé- och konditorirörelse kunde sägas

vara i ett undantagsmässigt och i viss mån obilligt läge enligt 2 § 1 mom.

b) omsättningsskatteförordningen. Att härifrån bryta ut sådana företag, som

dreve både hotell- och restaurangrörelse, och bedöma dem i förut berört avseende

efter särskild billighet syntes icke principiellt motiverat eller praktiskt

lämpligt.

I sin skrivelse den 29 september 1942 har nämnden härefter anfört ytterligare

följande:

Uppenbart är, att praktiska skäl i hög grad tala mot att vid försäljning

i restaurangrörelse laborera med en grupp skattefria och en grupp skattepliktiga

varor. Det lärer nämligen vara ogörligt att någorlunda exakt fastställa, i

vilka proportioner skattefria och skattepliktiga varor ingå i den färdiglagade

maten. Men när det är fråga örn uttag från rörelse, ställer sig saken annorlunda.

Ty det torde ligga i öppen dag, att uttagens beskattning icke annat än

rent undantagsvis kan ske med ledning av detaljerade uppgifter örn uttagens

värde, utan densamma måste sorn regel ske helt schablonmässigt. I praktiken

går det med andra ord till så, att hel respektive halv kost av de skattskyldiga

upptagas till vissa belopp för dag eller för månad. Under sådana förhållanden

skulle det tydligen icke möta någon svårighet att avväga dessa belopp

så, att de motsvara värdet av allenast de skattepliktiga livsmedel, som ingå

i kosten.

Vid sådant förhållande synas tillriickliga skill icke föreligga att bibehålla

den nuvarande anordningen, vilken måste sagås innebära ett avsteg från

vad sorn principiellt sett ter sig naturligt och riktigt. Detta avsteg har också

visat sig medföra vissa mindre önskvärda konsekvenser av praktisk art. Del

är närmast de svårigheter, vilka uppkomma vid kombinerad drift av hotelloch

restaurangrörelse, som föranlett nämnden att upptaga förevarande spörsmål

lill behandling, men såsom också framhållits i flera av de inkomna ytt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288-

<3

randena representera dessa svårigheter blott en sida av saken. Det torde nämligen

förhålla sig så, att innehavare av restaurang- och liknande rörelser överhuvud

taget befinna sig i ett missgynnat läge jämfört med flertalet medborgare,

därigenom att livsmedel för kost åt dem själva, deras familjer och deras

personal bliva beskattade, även i den mån dessa livsmedel tillhöra den eljest

skattefria gruppen av varor, allt för så vitt kosten tillhandahålles i samband

med rörelsen. Det är uppenbart, att detta förhållande understundom kan te

sig mycket betungande, exempelvis örn det är fråga örn en jämförelsevis obetydlig

rörelse, som drives av en innehavare med stor familj.

Innan nämnden övergår till att diskutera de åtgärder, som kunna tänkas

erforderliga i detta sammanhang, vill nämnden med några ord beröra den

närmast aktuella frågan örn kost åt hotellpersonal. För en riktig uppfattning

av densamma synes man lia att skilja mellan två olika fall. A ena sidan

förekomma sådana hotell som icke alls eller endast i obetydlig omfattning

servera mat åt sina gäster, men som hålla s. k. personalkök för att kunna

förse sin personal med kost. Sådana hotell äro icke skattepliktiga för sin matservering

(se punkt 4 b andra stycket av anvisningarna till 1 § omsättningsskatteförordningen)

och betraktas i följd härav ej heller såsom återförsäljare

vid inköp av matvaror. Omsättningsskatt skall alltså utgå vid berörda

inköp, för såvitt det rör sig om skattepliktiga varor. I den mån det är fråga

örn livsmedel, som uppräknas i 2 § 1 mom. b) omsättningsskatteförordningen,

utgår däremot icke skatt. I motsats till dessa hotell stå sådana företag som

jämte hotellrörelse bedriva restaurangrörelse med matservering för allmänheten.

Dylika företag äro — åtminstone där ej den senare rörelsen är obetydlig

i förhållande till den förra — vid inköp av livsmedel att anse såsom

återförsäljare, varför omsättningsskatt icke utgår vid försäljningen till dem.

I stället bliva dessa företag skyldiga att erlägga omsättningsskatt såväl för

sin försäljning av lagad mat som för uttag av sådan både åt restaurang- och

hotellpersonal, och därvid måste såväl skattepliktiga som eljest skattefria

livsmedel, vilka ingå i maten, beskattas. Innehavare av kombinerade hotelloch

restaurangrörelser kunna alltså med avseende å beskattningen av kost åt

hotellavdelningens personal sägas vara ofördelaktigt ställda i jämförelse med

innehavare av enbart hotellrörelse.

I anslutning härtill har nämnden uttalat, att om åtgärder på förevarande

område skulle vidtagas, man syntes icke ha anledning att speciellt inrikta

sig på nyss angivna missförhållande. Det riktiga och naturliga syntes i stället

vara att vidtaga ändring i det förhållandet, att vid uttag från restaurangoch

liknande rörelse skattefrihet icke vore medgiven för de i 2 § 1 mom.

b) uppräknade varuslagen. Därigenom vunnes även rättelse i vissa andra,

förut berörda missförhållanden, önskat resultat syntes kunna uppnås genom

att åt 2 § 1 inom. b) gåves den ändrade lydelse, att allmän omsättningsskatt

ej skulle utgå vid försäljning eller uttag från rörelse av mjölk, grädde, smör

och margarin, potatis samt de slag av mjöl, gryn och bröd, som Kungl. Maj:t

bestämde, dock att skatt skulle utgå vid försäljning från restaurang-, pensionat-,

kafé- eller konditorirörelse.

Nämnden har vidare uttalat, att därest denna ändring bomme till stånd,

beskattningen av uttag från nu nämnda rörelser enligt nämndens tanke borde

ordnas så, att vissa belopp fastställdes, vilka skulle anses motsvara värdet

för dag eller månad av full kost, enbart lunch eller frukost etc. exklusive

i kosten ingående skattefria varor. Att angiva dessa belopp i själva förord
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

7

ningen kunde naturligen icke komma i fråga. Att anförtro beloppens fastställande

åt nämnden syntes knappast heller böra ske. Lämpligen syntes det

böra överlämnas åt taxeringsmyndigheterna att fastställa nämnda belopp,

varvid genom överläggningar mellan nämnden och rikets landskamrerare —

helst å de numera tämligen regelbundet återkommande landskamrersmötena

— kunde sörjas för, att beloppen i görligaste mån bleve enhetliga för hela

riket.

Slutligen har nämnden anfört:

Nämnden har icke förbisett att med den förordade författningsändringen

uppkommer ett särskilt problem. Enligt anvisningarna till 4 § omsättningsskatteförordningen

skall saluvärdet å varor som uttagas från rörelse beräknas

enligt samma grunder som gälla vid inkomstbeskattningen, och i anvisningarna

till 42 § kommunalskattelagen stadgas, att värdet av produkter,

varor eller andra naturaförmåner, som ingå i lön eller annan inkomst, skall

beräknas efter det pris, som i orten gällt, därest det varit fråga om att för

penningar förskaffa sig dem. Det är alltså värdet av den färdiglagade maten,

ej av de i densamma ingående ingredienserna, som skall beskattas. Den

färdiglagade maten är emellertid icke identisk med de enkla — stundom

skattefria — livsmedel, av vilka den lagats, t. ex. mjölk, mjöl, ägg etc.

Det skulle därför kunna göras gällande, att skattefrihet för färdiglagad

mat överhuvud taget icke skulle kunna föreligga. Nämnden kan emellertid

icke finna ett sådant betraktelsesätt rimligt, utan anser, att vid fastställandet

av berörda belopp värdet av den färdiglagade maten bör uppdelas efter

förhållandet mellan de däri ingående skattepliktiga och skattefria livsmedlen.

Över centrala omsättningsskattenämndens skrivelse lia, efter remiss, utlåtanden

avgivits av kammarrätten, Överståthållarämbetet (med bifogande

av yttrande från uppbördsintendenten), länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Värmlands län ävensom

Sveriges centrala hotell- och restaurantförening och riksföreningen för

svensk kafénäring.

I remissutlåtandena, vilka samtliga utmynna i en tillstyrkan av centrala

omsättningsskattenämndens förslag, har framhållits, att den föreslagna ändringen

i omsättningsskatteförordningen vore lämplig och ägnad att undanröja

den orättvisa, som för närvarande vederfores en viss grupp av näringsidkare.

Beträffande nämndens uttalande örn värderingen av personalkosten har

kammarrätten förklarat, att uttalandet icke föranledde någon erinran från

kammarrättens sida.

Överståthållarämbetet har i sistnämnda fråga anfört:

Förslagets genomförande kräver, såsom omsättningsskattenämnden framhållit,

fastställande av vissa belopp, som skola anses motsvara värdet å full

kost exklusive däri ingående skattefria varor. Enligt nämndens förmenande

borde det överlämnas ät taxeringsmyndigheterna att fastställa beloppen.

Emellertid skulle i sådant fall beloppen komma att fixeras först året efter

det, då inbetalningen av skatten skett. Det förutsattes härvid, att beskattningsnämnd

för visst löpande år icke kan fatta beslut i föreliggande hänseende

med bindande verkan för nästkommande års nämnd, vilken har att

verkställa själva taxeringen. Under sådana förhållanden synes lämpligare,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 288.

att vederbörande länsstyrelse fastställer kostens värde före varje årsskifte

med avseende å den skatt, som under det kommande året skall erläggas. För

vinnande av önskvärd enhetlighet de olika länen emellan synes därvid önskvärt,

att centrala omsättningsskattenämnden utfärdar vissa anvisningar; ur

denna synpunkt vore måhända den lyckligaste lösningen, att nämnden själv

fastställde beloppen efter länsstyrelsernas hörande. Vare sig beloppen bestämmas

av länsstyrelserna eller av centrala omsättningsskattenämnden lärer med

visshet kunna förmodas, att beskattningsnämndema för den taxering, vid

vilken kostens värde slutligen prövas, icke komma att i avsevärd mån

frångå den sålunda i förväg gjorda värdesättningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har ifrågasatt, huruvida icke värdesättningen

för enhetlighetens skull borde beslutas å det sammanträde inför landskamreraren,

som enligt taxeringsförordningen skulle hållas innan årets taxeringsarbete

påbörjades. Bestämmandet av ifrågavarande värde kunde väl

näppeligen anses vara av sådan betydenhet, att frågan härom borde hänskjutas

till landskamrerarnas möten.

Länsstyrelsen i Värmlands län har i förevarande hänseende anfört följande:
Vad

angår nämndens förslagsvis framförda tanke att, därest författningsändringen

komme till stånd, vissa belopp borde fastställas, vilka skulle anses

motsvara värdet för dag eller månad av full kost etc. exklusive i

kosten ingående skattefria varor, vill länsstyrelsen erinra att enligt länsstyrelsens

förmenande i stället borde fastställas vissa procenttal, olika för olika

slag av rörelse, genom vilka procenttal skulle fastslås relationen mellan i kost

eller andra liknande uttag ingående skattefria och skattepliktiga varor. Dessa

procenttal borde kunna vara lika för hela landet, och intet torde principiellt

hindra att desamma intoges i författning, om så befunnes lämpligt. Att enligt

erfarenhetsrön utfinna lämpliga relationstal för olika fall torde icke

möta några egentliga svårigheter. Vid taxeringen till omsättningsskatt skulle

värdet av i uttagen ingående skattepliktiga varor sålunda taxeras med ledning

av tillämplig procent av värdet av gjorda uttag, taxerat enligt i författningarna

för denna värdesättning eljest angivna grunder. Någon principiell

invändning mot ett dyhkt förfarande synes icke kunna göras, då man i allt

fall vid denna värdesättning är hänvisad till att använda schablonmässiga

metoder.

I fråga örn ikraftträdandet av den ändrade bestämmelse, som föreslagits av

nämnden, har uppbördsintendenten i Stockholm i sitt den 28 november 1942

dagtecknade yttrande anfört:

Ett särskilt spörsmål, som synes förtjäna uppmärksammas, är vid vilken

tidpunkt den föreslagna lagändringen lämpligen bör träda i kraft. Örn lagändringen

skulle tillämpas redan vid taxeringen 1943, skulle omräkningar

och restitutioner behöva ske beträffande ett mycket stort antal skattskyldiga,

enbart för Stockholm i inemot ett tusental fall. Även örn detta skulle låta

sig göra, synes det dock vara lämpligast, att ändringen finge avse inbetalningar,

som gälla för tiden från den 1 januari 1943 eller eventuellt en ännu

senare tidpunkt. Beträffande taxeringen av de kombinerade rörelserna för

tiden före lagändringens ikraftträdande skulle då omsättningsskattenämnden

kunna för likformighets vinnande förorda, att det förfarande, som hittills

tillämpats bland annat i Stockholm, bleve allmänt iakttaget.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

9

På grund av undantagsstadgandet i 2 § 1 mom. b) omsättningsskatteför- Departementsordningen,

vilket tillkommit med hänsyn till svårigheterna att finna ett prak- chel™- tiskt genomförbart redovisningssystem för idkare av restaurang-, pensionat-,

kafé- och konditorirörelse, ha otvivelaktigt dessa rörelseidkare vid beskattning

av kost åt personal kommit i en ogynnsam ställning i förhållande till

andra rörelseidkare. Vidare synas beskattningsnämnderna ha tillämpat olika

praxis vid beskattning av kost åt personal, anställd å hotellavdelning i företag,

som driver både hotell- och restaurangrörelse.

Det av centrala omsättningsskattenämnden framlagda förslaget till ändring

i omsättningsskatteförordningen i detta hänseende åsyftar, att allmän omsättningsskatt

icke skall erläggas vid uttag av de i 2 § 1 mom. b) angivna

varuslagen från restaurang- och annan liknande rörelse. Vad nämnden sålunda

föreslagit synes utgöra en framkomlig väg till avhjälpande av ifrågavarande

missförhållanden och svårigheter vid tillämpningen av omsättningsskatteförordningen.

Med hänsyn härtill och då nämndens ändringsförslag under

remissbehandlingen lämnats utan erinran, tillstyrker jag, att ifrågavarande

bestämmelse i omsättningsskatteförordningen ändras i enlighet med berörda

förslag.

Beträffande sättet för fastställandet av värderingsgrunderna för de naturaförmåner,

varom nu är fråga, torde beslutanderätten härutinnan, på sätt

nämnden föreslagit, böra tillkomma taxeringsmyndigheterna. Å andra sidan

föreligger det givetvis icke något hinder för nämnden eller landskamrerarna

att göra särskilda uttalanden i frågan, vilka uttalanden självfallet komma att

tjäna till ledning vid taxeringsmyndigheternas arbete.

Den nu ifrågasatta ändringen i omsättningsskatteförordningen torde böra

träda i kraft den 1 juli 1943 och således tillämpas beträffande därefter gjorda

uttag.

Omsättningsskatten vid försäljning å auktion.

Enligt 5 § andra stycket omsättningsskatteförordningen i dess ursprungliga

lydelse skulle vid försäljning i kommission kommissionären anses såsom

säljare.

Med hänsyn till innehållet i detta stadgande och då en auktionsförrättare

enligt svensk rätt anses vara kommissionär, blev spörsmålet, huruvida omsättningsskatt

skulle utgå vid en av en auktionsförrättare företagen auktion

beroende av om auktionen ingick såsom ett led i en av honom bedriven yrkesmässig

verksamhet. Vid försäljning av varor å auktion, vilken icke företogs

av den, för vars räkning försäljningen skedde, utan av en särskild

auktionsförrättare, skulle således omsättningsskatt utgå i de fall, då auktionsförrättaren

var att anse såsom yrkesmässig kommissionär. Denna tolkning

medförde emellertid vissa praktiska olägenheter.

För att undanröja dessa olägenheter vidtogs genom förordningen den 30

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

december 1941 (nr 972) ändring i omsättningsskatteförordningen, varigenom

åt 5 § andra stycket gavs dess nuvarande lydelse: »Vid försäljning i kommission

anses kommissionären såsom säljare. Vid försäljning å auktion skall

dock icke auktionsförrättaren i denna sin egenskap anses såsom säljare.»

I en den 24 augusti 1942 dagtecknad, till Kungl. Majit ställd skrift hemställde

aktiebolaget H. Bukowskis konsthandel i Stockholm örn befrielse från

skyldighet att erlägga allmän omsättningsskatt för varor, som såldes på av

bolaget anordnade auktioner. Till stöd för denna sin ansökan åberopade bolaget

bl. a. att ett med bolaget konkurrerande företag, som likaledes bedrev

auktionsförsäljning, icke var underkastat skyldighet att utgiva allmän omsättningsskatt

av den anledning, att nämnda företag icke mottog varor till

försäljning i kommission annorledes än å auktion. Genom beslut den 20 november

1942 fann Kungl. Majit ifrågavarande framställning icke föranleda

någon Kungl. Majits vidare åtgärd.

I en den 13 januari 1943 dagtecknad, till Kungl. Majit ställd skrivelse har

centrala omsåttningsskattenämnden gjort framställning om ändring av stadgandet

i 5 § andra stycket omsättningsskatteförordningen.

Nämnden har i sin skrivelse anfört, att genom 1941 års ändring av 5 §

andra stycket omsättningsskatteförordningen hade från skattskyldighet uteslutits

sådan auktionsförrättare, som allenast i denna egenskap vore att anse

som yrkesmässig kommissionär. I motsats härtill stöde den, som även på

annan grund vore att betrakta såsom yrkesmässig kommissionär. En av honom

— inom ramen för hans övriga verksamhet — förrättad auktion borde

uppenbarligen betraktas såsom ett led i denna verksamhet, och omsättningsskatt

skulle av honom erläggas vid auktionsförsäljning lika väl som vid annan

av honom företagen försäljning. Örn sålunda en privatperson valde att

för avyttring av honom tillhörig lös egendom å auktion anlita en person,

som oavsett sin auktionsverksamhet vöre att anse som yrkesmässig kommissionär,

skulle skatt utgå, därest försäljningen inginge såsom ett led i dennes

övriga verksamhet (exempelvis försäljning genom en antikvitetsfirma).

Nämnden har vidare anfört:

I städer där auktionsmonopol är gällande lärer förekomma, att firmor, som

syssla med försäljningar av hithörande slag, utan att själva uppträda som

auktionsförrättare — detta låter sig ju icke göra till följd av monopolet —

dock anordna auktioner, understundom i sina egna lokaler. De vidtaga härvid

med den salubjudna egendomen alla de förberedande åtgärder som erfordras,

såsom att mottaga densamma från allmänheten, ombesörja lämplig

reklam, anordna visning och därvid arrangera föremålen på ett tilltalande

sätt etc., varefter själva auktionen förrättas av vederbörande auktionsverk.

Auktionsverket torde icke jämlikt 5 § andra stycket omsättningsskatteförordningen

vara att anse såsom säljare. Otvivelaktigt är emellertid, att vad

förut sagts örn auktionsförrättare i nu angivet fall gäller den som på nyss antytt

sätt anordnar auktioner. På ett sådant betraktelsesätt lärer ock den nuvarande

bestämmelsen i 5 § andra stycket omsättningsskatteförordningen

vila.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

11

Härefter har nämnden anfört, att, enligt vad nämnden försport, de ändrade

bestämmelserna angående skatteplikt vid auktionsförsäljning i ett avseende

icke fungerade tillfredsställande. Det inträffade nämligen —- ehuru

förvisso sällan — att ett företag, samtidigt som det i kommission mottoge

varor till försäljning å auktion, bedreve försäljning av samma slags varor på

annat sätt (t. ex. från butik), därvid försäljning i kommission ej förekomme.

I detta fall måste det tydligen anses, att företaget allenast i sin egenskap av

auktionsförrättare (eller anordnare av auktioner) vore att betrakta som kommissionär.

Företaget skulle alltså icke anses som säljare i fråga örn auktionsförsäljningen

och undginge alltså skattskyldighet för densamma.

I anslutning härtill har nämnden uttalat, att det syntes uppenbart, att det

beskrivna fallet icke skilde sig från det mera normalt förekommande (därvid

varor mottoges i kommission såväl för försäljning under hand som för

försäljning å auktion) på ett sätt, som kunde motivera denna avsevärda åtskillnad

i beskattningsavseende. Tvärtom syntes rättvisa och billighet fordra,

att de båda fallen i sådant avseende behandlades lika. Nämnden finge därför

föreslå, att åtgärder vidtoges i berörda syfte.

Enligt nämndens mening borde det avsedda resultatet kunna nås, därest åt

5 § andra stycket omsättningsskatteförordningen gåves följande ändrade lydelse:

»Vid försäljning i kommission anses kommissionären som säljare. Vid

försäljning å auktion skall dock icke auktionsförrättaren i denna sin egenskap

anses såsom säljare, såvida lian icke jämväl annorledes än å auktion

driver handel med sådana varor, som försäljas å auktionen.»

Över nämndens framställning lia, efter remiss, utlåtanden avgivits av Överståthållarämbetet

ävensom länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och

Bohus län. Vid överståthållarämbetets utlåtande ha fogats yttrande av föredraganden

i omsättningskatteärenden hos Överståthållarämbetet ävensom yttranden

från aktiebolaget H. Bukowskis konsthandel, Sigge Björcks konsthandel

aktiebolag och Freys express aktiebolag.

Överståthållarämbetet, som tillstyrkt den ifrågasatta ändringen i omsättningsskatteförordningen,

har såsom eget yttrande åberopat det av föredraganden

i omsättningsskatteärenden avgivna yttrandet, däri framhålles, att avsikten

med den föreslagna författningsändringen syntes vara att under skattskyldighet

till omsättningsskatt indraga jämväl försäljningen å de auktioner,

sorn i Stockholm anordnades av Freys express aktiebolag, övriga auktionsföretag

i Stockholm erlade för närvarande omsättningsskatt för sina auktioner,

nämligen aktiebolaget H. Bukowskis konsthandel, aktiebolaget svensk-franska

konstgalleriet, aktiebolaget Sigge Björcks konsthandel samt firma Galerie S:t

Lucas. Samtliga företag bedreve butiksförsäljning i kombination med anordnande

av auktioner i butikslokalerna. Freys express aktiebolag skilde sig från

övriga företag därutinnan, att detta företag icke i sin butik sålde varor för

annans räkning, medan övriga företag försålde dylika kommissionsvaror

även i sina butikslokaler. När de nya bestämmelserna tillkommo, kommenterade

omsättningsskattenämnden dessa i sitt meddelande nr 51 och utta
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

De partements•

chefen.

lade därvid, att om försäljningsuppdrag omfattade endast auktionsförsäljning

skattskyldighet icke förelåge enligt 5 § st. 2 (Från centrala omsättningsskattenämndens

verksamhet Del II s. 80 not). När emellertid sålunda

i författningen utsagts, att en auktionsförrättare kunde vara skattskyldig

för försäljning å auktion i annan sin egenskap än auktionsförrättare, syntes

detta åsyfta hans egenskap av handlande med samma slags varor, därvid

det icke med tydlighet syntes framgå att någon åtskillnad förelåge, örn

han bedreve handel med enbart i fast räkning inköpta varor eller örn han

även toge emot varor för försäljning i kommission. Då det icke syntes vara

befogat, att Freys express aktiebolag vid anordnande av auktioner intoge

en annan ställning i skattehänseende än övriga auktionsföretag i Stockholm

och då den föreslagna lagändringen skulle undanröja all tvekan härutinnan,

syntes denna författningsändring böra komma till stånd.

I sistnämnda yttrande har slutligen anmärkts, att hela frågan örn skattskyldighet

för auktionsförsäljning i Stockholm torde komma under överinstansernas

prövning, då taxeringarna för år 1942 av ett flertal företag inom

konsthandeln i Stockholm överklagats.

Av de enskilda näringsidkare, som avgivit yttrande i frågan till Överståthållarämbetet,

ha aktiebolaget H. Bukowskis konsthandel och Sigge Björcks

konsthandel aktiebolag i sina yttranden tillstyrkt förslaget, medan Freys express

aktiebolag intagit motsatt ståndpunkt. Enligt sistnämnda bolags mening

skulle ett uttagande av skatt jämväl för bolagets på auktion försålda egendom

ekonomiskt synnerligen allvarligt drabba bolaget; en mycket stor del av denna

egendom utgjordes av sådana varor, för vilka s. k. lyxskatt utginge.

Länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ha icke gjort

någon erinran mot centrala omsättningsskattenämndens framställning.

Såsom centrala omsättningsskattenämnden framhållit lia de nya bestämmelser,

som år 1941 infördes i 5 § andra stycket omsättningsskatteförordningen

angående skatteplikt vid auktionsförsäljning, i ett avseende icke fungerat

tillfredsställande. Det har sålunda inträffat inom konsthandelsbranschen

i Stockholm, att ett visst företag, som dels i kommission mottager varor till

försäljning å auktion och dels för egen räkning bedriver försäljning av

samma slags varor på annat sätt — i butik — icke ansetts vara pliktigt

att erlägga allmän omsättningsskatt för försäljningen å auktion av den anledning,

att i kommission mottagna varor försäljas endast å auktion och ej

i butik. Enligt min mening torde det icke föreligga några skäl, varför icke

försäljningen å auktion i sådant fall, som här avses, bör drabbas av allmän

omsättningsskatt. Visserligen har frågan örn skattskyldigheten ännu

icke blivit slutgiltigt prövad av beskattningsmyndighetema, men det torde

vara angeläget att redan nu få i författningstexten fastslaget, att skattskyldighet

föreligger i förevarande fall. Den härav påkallade ändringen i omsättningsskatteförordningen

torde kunna genomföras på sätt centrala omsättningsskattenämnden

föreslagit. Aven denna ändring torde böra träda i

kraft den 1 juli 1943.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

13

I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats

förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom. och 5 § förordningen

den 13 december 1940 (nr 1000) örn allmän omsättningsskatt.

Föredraganden hemställer härefter, att nämnda förslag måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet.''

Birger Öhman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:391 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom. och 5 § förordningen den 13 d a1 i texten
  2. BevU 1943:43 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom. och 5 § förordningen den 13 december 19UO s. 1 i texten
  3. BevU 1943:44 Betänkande i anledning av väckta motioner avseende förordningen om allmän omsättningsskatt. s. 5 i texten