Sök i Ratio Lex

Angående anslag till landsfiskalerna m. fl

1943-05-14 · 44 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 41 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:298, Angående anslag till landsfiskalerna m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

1

Nr 298.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till landsfiskalerna

m. fl.; given Stockholms slott den 14 maj

1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 maj

1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför t. f.

chefen för socialdepartementet statsrådet Bergguist.

Vid anmälan den 4 januari innevarande år till årets statsverksproposition

av frågan örn anslag till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar anförde chefen

för socialdepartementet statsrådet Möller under femte huvudtiteln, punkten

182 bland annat, att ett flertal förslag och framställningar avseende,

bland annat, ändring av rikets indelning i landsfiskalsdistrikt och därav

föranledd ändring av personalbeståndet i vederbörande distrikt, distriktsåklagarkursens

anordnande, arvoden eller stipendier åt landsfiskalsaspiranter

samt åtgärder för erhållande i tillräckligt antal av vikarier å landsfiskals-

och landsfiskalsassistenttjänst vöre föremål för Kungl. Maj:ts prövBiliang

till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 298.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr -Ös
-

ning. Då departementschefen för det dåvarande icke var beredd att taga

ställning till samtliga de förslag och framställningar, som kunde påverka beräkningen

av anslagen till landsfiskalernas avlöningar och omkostnader, förordade

han, att dessa anslag i riksstatsförslaget blott preliminärt upptoges

till de belopp, vartill desamma beräknats för innevarande budgetår.

Med anledning av departementschefens hemställan under femte huvudtiteln,

punkterna 182—183, föreslog Kungl. Majit riksdagen att, i avbidan på

särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1943/44 beräkna

dels till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar, ett förslagsanslag av 5,746,000

kronor,

dels ock till Landsfiskalerna m. fl.: Omkostnader, ett förslagsanslag av

1,400,000 kronor.

De i det föregående omnämnda förslagen och framställningarna, som kunde

påverka anslagsberäkningarna, hava varit föremål för särskild utredning.

Sålunda uppdrog Kungl. Maj:t den 17 oktober 1941 åt byråchefen

B. Lassen att såsom sakkunnig inom socialdepartementet biträda vid fortsatt

utredning rörande distriktsåklagarnas teoretiska utbildning. Vidare uppdrog

Kungl. Maj:t den 22 januari 1943 åt landsfogden M. Stiernström att

såsom sakkunnig inom departementet biträda vid utredning av vissa spörsmål

rörande biträdesorganisalionen inom landsfiskalsdistrikten och i samband

därmed stående frågor. Rörande det verkställda utredningsarbetet

hava utredningsmännen avgivit ett flertal promemorior, Lassen angående

anordnandet av den juridiska delen av distriktsåklagarnas teoretiska utbildning

m. m. samt Stiernström bland annat rörande dels landsfiskaisorganisationen

inom Fässbergs landsfiskalsdislrikt, dels tillgodoseendet av

vikarier å landsfiskals- och landsfiskalsassistenttjänst, dels ock vidtagande

av särskilda åtgärder i avlöningshänseende beträffande vissa landsfiskalselever

och landsfiskalsbiträden. Vissa ytterligare spörsmål, avseende bland

annat en rationalisering av arbetet å landsfiskalskontoren och en därmed

sammanhängande översyn av biträdestilldelningen inom landsfiskalsdistrikten,

skulle bliva föremål för fortsatt utredning. Ovannämnda promemorior

hava remitterats för yttrande i vanlig ordning.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga ej mindre dessa frågor,

i den mån de böra underställas riksdagens prövning, än även ovan

nämnda anslagsfrågor. Därvid vill jag till en början uppehålla mig vid vissa

frågor rörande de ordinarie befattningshavarna.

Frågor rörande vissa ordinarie befattningshavare.

Ifrågasatt ändring av landsfiskalsorganisationen inom Fässbergs

landsfiskalsdistrikt.

Nuvarande organisation. Genom kungörelsen den 28 juni 1941, nr 628, angående

rikets indelning i landsfiskalsdistrikt förordnade Kungl. Majit, att

Fässbergs landsfiskalsdistrikt skulle omfatta Kållereds socken samt staden

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 29S.

3

Mölndal, varjämte anmärktes, att Kungl. Maj:t framdeles ville besluta om

utbrytande av staden Mölndal till eget landsfiskalsdistrikt samt örn överflyttning

av Kållereds socken till Askims distrikt. Stadsfiskalstjänsten i Mölndal

skulle tillsvidare bibehållas. Den 28 juni 1941 förordnade Kungl. Maj:t dels

att landsfiskalstjänsten i Fässbergs distrikt skulle hänföras till lönegrad A 23

enligt civila avlöningsreglementet dels ock att i distriktet skulle vara anställda

tre skrivbiträden i lönegrad Eo 2.

På given anledning och efter framställning av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län tillsattes landsfiskalstjänsten i Fässbergs distrikt allenast genom

förordnande tillsvidare.

Väckt förslag om ändring i den nuvarande organisationen. Under åberopande

av viss i ärendet förebragt utredning hemställde stadsfullmäktige

i Mölndal genom skrivelse den 27 januari 1942, att befattningen som

landsfiskal i Fässbergs distrikt omedelbart måtte besättas med ordinarie innehavare,

att, sedan nuvarande innehavaren av stadsfiskalstjänsten i Mölndal,

V. Dahlbrand under år 1947 avgått med pension, i stället för en landsfiskalsassistenttjänst

ytterligare en landsfiskalstjänst måtte inrättas i distriktet

samt att därvid måtte bestämmas, att åklagaregöromålen skulle helt åvila

innehavaren av den nyinrättade tjänsten och indrivningsgöromålen innehavaren

av den nuvarande landsfiskalstjänsten i distriktet.

I anslutning härtill föreslogs att Kållereds socken fortfarande skulle tillhöra

distriktet samt att staden skulle förbinda sig att ersätta statsverket den

kostnadsökning, som bleve förbunden med förslagets genomförande med

avdrag likväl för den eventuella besparing, som skulle uppstå, därest eljest

eventuellt erforderlig utökning av personalen i Askims distrikt icke skulle

behöva ske därigenom att Kållereds socken icke komme att överföras till

detta distrikt.

I häröver den 11 mars 1942 avgivet yttrande anförde länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län, att det framlagda förslaget vore ägnat

att i hög grad underlätta ett lämpligt ordnande av landsfiskalsfrågan i Fässbergs

distrikt, varför länsstyrelsen i princip tillstyrkte stadens framställning.

Rörande organisationens genomförande anslöt sig länsstyrelsen till vad landsfogden

— till vilkens yttrande jag senare återkommer — anfört rörande

härför lämpliga huvudlinjer. Härutöver anförde länsstyrelsen följande:

Det synes länsstyrelsen uppenbart, att de göromål, som åvila stadsfiskalen

i Mölndal och landsfiskalen i Fässbergs distrikt, för vardera av dessa befattningshavare

äro av den omfattning och betydelse, att de icke lämpligen

kunna förenas inom en tjänst, .sedan nuvarande stadsfiskal i Mölndal avgått

från sin befattning. De vid framställningen fogade redogörelserna över å ena

sidan åklagare- och polisverksamheten i Mölndal år 1941 och å andra sidan

restförda utskylder inom Mölndals stad under åren 1935—1941 torde giva

tydliga belägg för denna länsstyrelsens uppfattning, som än ytterligare bestyrkes

av — -— — från landsfiskalen införskaffade statistiska uppgifter

samt av landsfogdens uttalande i frågan. Särskilt vill länsstyrelsen härvidlag

åberopa vad landsfogden anfört beträffande olämpligheten av alt åt en assistent

uppdraga den ansvarsfulla del av landsfiskalstjänsten, som utgöres av

indrivningsverksamheten, en åtgärd, som emellertid med en odelad lands
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 298.

fiskalstjänst skulle bliva ofrånkomlig, om landsfiskalen i det nybildade Mölndals

distrikt skulle kunna tillfredsställande sköta sin polis- och åklagarverksamhet.

En organisation av Mölndals landsfiskalsdistrikt på sådant sätt att två

landsfiskalstjänster där inrättas, skulle, såsom landsfogden framhållit, också

medföra den fördelen, att Kållereds socken alltjämt kunde bibehållas i detta

distrikt. De geografiska förhållandena, särskilt kommunikationsledernas

sträckning, göra detta önskvärt, och även ortsbefolkningens ofta förekommande

anknytning i arbetshänseende till Mölndal talar härför.

Genomförandet av en dylik organisation skulle underlättas avsevärt, därest

nuvarande stadsfiskalen i Mölndal Justus Viktor Dahlbrand erhölle förordnande

att till dess han eljest skulle vara skyldig avgå från sin stadsfiskalstjänst

uppehålla den av landsfiskalstjänsterna, som omfattade polis- och

åklagaruppgifterna. Därest Kungl. Maj:t skulle finna en dylik lösning av

frågan böra komma till stånd, är stadsfiskalen villig att utan lönekompensation

åtaga sig förordnande å en dylik tjänst, ehuru denna för honom skulle

innebära ett med Kållereds kommun utvidgat tjänsteområde.

Landsfogden anförde i sitt den 24 februari 1942 avgivna yttrande samma

synpunkter, som kommit till uttryck i länsstyrelsens utlåtande samt föreslog,

att den nya organisationen borde genomföras efter följande huvudlinjer

och på nedannämnda villkor:

Mölndals stad och Kållereds socken sammanslås till ett landsfiskalsdistrikt.

I detta distrikt anställas 2 ordinarie landsfiskaler, varav den ene skall

handhava polis- och åklagartjänsten och den andre indrivningsverksamheten.

Jag finner det nödvändigt att denna organisationsform redan nu genomföres.

Något hinder häremot torde icke föreligga då stadsfiskalen i staden förklarat

sig villig att utan lönekompensation åtaga sig förordnandet å den med polisoch

åklagartjänsten förenade landsfiskalstjänsten i det nybildade distriktet.

Någon förändring av antalet biträdestjänster inom distriktet kan icke anses

påkallad. Mölndals stad utbetalar till statsverket mellanskillnaden emellan

avlöningen till en landsfiskal och en landsfiskalsassistent. Tjänstelokaler för

landsfiskalerna tillhandahållas kostnadsfritt av staden.

Vid handlingarna hade fogats dels en den 9 mars 1943 dagtecknad skrivelse

från stadsfiskalen i Mölndal Viktor Dahlbrand, vari denne förklarade

sig villig att utan särskild ersättning utöver lönen som stadsfiskal åtaga sig

polis- och åklagaregöromålen även inom Kållereds socken, därest han erhölle

befattningen som åklagare och polischef i hela det tilltänkta landsfiskalsdistriktet

dels ock vissa statistiska uppgifter varav inhämtades, bland

annat, att under år 1941 hos stadsfiskalen antecknats i ankomstdiariet 1912

ärenden och i brottmålsdiariet 953 ärenden, varav 685 föranlett åtal, samt

att till landsfiskalen samma år inkommit 212 utsökningsärenden och 4,561

handräckningsärenden för uttagande av resterande utskylder. Antalet i till

landsfiskalen under året inkomna restlängder antecknade poster uppgick till

sammanlagt 12,573. Vid årets utgång uppgick summan av oredovisade kronoutskylder

till ett belopp av i runt tal 692.000 kronor och oredovisade kornmunalutskylder

till ett belopp av i runt tal 1,192,000 kronor.

Departementspromemorian. Fässbergs landsfiskalsdistrikt hade vid årsskiftet

1941/42 en folkmängd av i runt tal 17.500 personer. Arealen utgör

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj.ts proposition nr ''.''98.

5

0.7 kvadratmil. Stadsfiskal Dahlbrand är född den 1 augusti 1880. Enligt

det för staden gällande pensionsreglementet är pensionsåldern bestämd till 67

år, varför Dahlbrand skulle avgå från sin tjänst den 1 augusti 1947. Stadsfiskals

samtliga avlöningsförmåner, inberäknat dyrtidstillägg, uppgå till i

runt tal 10,400 kronor. Staden tillhandahåller och bekostar helt kontors- och

arbetslokaler, inventarier och biträdeshjälp åt stadsfiskalen. Kostnaderna

härför beräknas till i runt tal 7,300 kronor årligen.

I promemorian erinras örn att anordningen med två landsfiskaler i samma

distrikt, av vilka den ene är polischef och allmän åklagare samt den andre

utmätningsman, vöre genomförd endast i Karlskoga distrikt av Örebro län.

Anordningen motiverades av svårigheten att med hänsyn till de geografiska

förhållandena uppdela Karlskoga distrikt, som hade en folkmängd av 36,000

invånare och en areal av 6.60 kvadratmil, på två distrikt, en uppdelning som

eljest varit erforderlig. I samband med att stadsfiskalstjänsten i Karlskoga

stad indragits och två landsfiskaler anställts i distriktet, har staden förbundit

sig att dels bidraga med tre fjärdedelar av det belopp, som av statsmedel utgår

i lön till åklagaren-polischefen och i vikariatsersättning jämte därå utgående

tilläggsförmåner åt vikarie, som förordnas under åklagaren-polischefens

tjänstledighet eller semester, dels ock att tillhandahålla erforderliga

kontorslokaler för de båda i distriktet anställda landsfiskalerna och deras

biträden samt att bestrida kostnaderna för lokalernas uppvärmning, städning

och belysning ävensom att tillhandahålla erforderliga möbler och annan

rumsinredning.

Rörande behovet att anställa två landsfiskaler i Mölndals distrikt anföres

i promemorian följande:

En jämförelse mellan Karlskoga och Fässbergs distrikt giver vid handen,

att förstnämnda distrikt har mer än dubbelt så stor folkmängd som det senare

samt att arealen i förstnämnda distrikt är betydande under det att Fässbergs

distrikt endast har en obetydlig ytvidd. Med utgångspunkt allenast

från denna jämförelse synas förhållandena i Fässbergs distrikt knappast vara

sådana, att de skulle motivera anställandet av två landsfiskaler i distriktet.

Å andra sidan må framhållas, att Mölndal är av den storleksordningen, att

staden förvisso skulle ha lämnats helt utanför landsfiskalsorganisationen,

därest särskild utmätningsman funnits därstädes. Arbetsförhållandena få således

utan vidare antagas vara sådana, att de lämna full .sysselsättning åt

två befattningshavare. Emellertid synes det icke vara riktigt att i detta sammanhang

fästa avseende allenast vid folkmängdens storlek. Förhållandena

i Mölndal synas vara så speciella, att de äro förtjänta av alldeles särskild uppmärksamhet.

Sålunda må framhållas, att den nuvarande landsfiskalen i Fässbergs

distrikt, vilken i realiteten är att betrakta som utmätningsman i staden,

har en flera gånger större arbetsbörda än den, som regelmässigt åvilar befattningshavare

i andra distrikt med samma folkmängd. Att ntmätningsgöromålen

och indrivningsverksamheten äro så omfattande sammanhänger

otvivelaktigt med ortens karaktär av utpräglat industrisamhälle. 1937 års

landsfiskals- och stadsfiskalsutredning förutsatte, att det blivande Mölndals

distrikt skulle organiseras enligt typ V, d. v. s. att organisationen skall omfatta

en landsfiskal, en landsfiskalsassistent och ett skrivbiträde. Det är uppenbart.

att denna organisation får betraktas som alltför svag, alldenstund

distriktet redan nu är organiserat enligt typ VI med en landsfiskal och tre

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 298.

skrivbiträden. Under sådana förhållanden förefaller det betänkligt att utöka

den nuvarande befattningshavarens arbete jämväl med de maktpåliggande

polis- och åklagargöromålen i staden. Organisationen synes då bliva svagare

än för närvarande och torde ej erhålla tillräcklig styrka genom inrättandet

av en landsfiskalsassistenttjänst. Såväl drätselkammaren, länsstyrelsen som

landsfogden hava i sina yttranden i ärendet framhållit, att landsfiskalen

icke skulle få tid övrig att ägna åt indrivningsverksamheten utan att ansvaret

för denna närmast skulle komma att åvila assistenten, en anordning, som

icke kunde anses försvarlig med hänsyn till den omfattning, som sagda verksamhet

fått i just detta distrikt. Såväl länsstyrelsen som landsfogden hava

tillika framhållit de krävande uppgifter, sorn måste åvila polischefen-åklagaren

i en stad som Mölndal.

Då övervägande skäl syntes tala för att framställningen bifölles, har i promemorian

föreslagits, att i distriktet, som borde benämnas Mölndals distrikt

och omfatta Mölndals stad och Kållereds socken, skulle anställas två landsfiskaler,

av vilka den ene skulle vara allmän åklagare och polischef och den

andre utmätningsman. Stadsfiskalstjänsten i Mölndal skulle samtidigt indragas.

För åklagaren-polischefen föreslås en placering i lönegrad A 23 av

civila avlöningsreglementet och för utmätningsmannen en placering i lönegrad

A 22. Med hänsyn till de obestridliga fördelar för staden, som skulle

följa av den föreslagna organisationens genomförande samt den besparing,

staden skulle göra i och med stadsfiskalstjänstens indragande, förutsattes vidare,

att staden bidroge till kostnaderna för åklagaren-polischefens avlönande.

Ersättningsskyldigheten föreslås till 5/12 av det belopp, som av statsmedel

kommer att utgå till polischefen-åklagarens avlönande ävensom i vikariatsersättning

och därå utgående tilläggsförmåner åt vikarie, som förordnas

under åklagaren-polischefens tjänstledighet och semester. Denna ersättning

bör i riksstaten redovisas såsom särskilda uppbördsmedel under

femte huvudtitelns anslag till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar. Vidare föreslås,

att staden skall tillhandahålla erforderliga kontorslokaler åt de båda

inom distriktet anställda landsfiskalerna och deras biträden samt bestrida

kostnaderna för lokalernas uppvärmning, städning och belysning ävensom

tillhandahålla erforderliga möbler och annan rumsinredning.

Organisationen föreslås skola genomföras den 1 juli 1943, dock att med tillsättandet

av landsfiskalstjänsten i lönegrad A 23 skall anstå till den tidpunkt

under budgetåret 3947/48, då nuvarande stadsfiskalen V. Dahlbrand avgår

med pension eller den tidigare tidpunkt, då han till äventyrs må lämna sin

tjänst. Intill sagda tidpunkt bibehålies stadsfiskalstjänsten i Mölndal, men

Dahlbrand eller för honom tjänstgörande vikarie förordnas att, så länge

stadsfiskalstjänsten bibehålies, tillika vara allmän åklagare och polischef inom

hela distriktet. De ekonomiska förpliktelser, som skulle åligga Mölndals

stad, skulle inträda först i samband med organisationens genomförande i

dess helhet.

Yttranden över departementspromemorian. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län har i yttrande den 29 mars 1943 tillstyrkt för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

slaget. Stadsfullmäktige i Mölndal hava vid sammanträde den

26 mars 1943 för stadens del godkänt förslaget.

Försiktigheten synes mig bjuda att icke låta den speciella organisations- Departement«- form, som kommit till användning inom Karlskoga landsfiskalsdistrikt, C*e/SB

vinna efterföljd annat än i undantagsfall, då så anses av behovet oundgängligen

påkallat. Det må framhållas, att inom riket endast finnas ytterligare

tre landsfiskalsdistrikt, i vilka ingår stad, som bär en med Karlskoga och

Mölndal jämförlig folkmängdssiffra. De skäl, som av vederbörande myndigheter

i departementspromemorian anförts för en omorganisation av landsfiskalstjänsten

i nuvarande Fässbergs distrikt, anser jag övertygande. Då det

förslag till överenskommelse, som staden för sin del godtagit, även synes fördelaktigt

för kronan, anser jag, att detsamma bör godtagas jämväl av statsverket.

Det bidrag, staden enligt förslaget skulle utgiva, torde böra erläggas

halvårsvis emot räkning, som tillstädes staden av länsstyrelsen. Den nya

landsfiskalstjänsten i lönegrad A 22 bör upptagas i personalförteckningen,

men bör i förteckningen anmärkas, att med tillsättandet av tjänsten i lönegrad

A 23 skall anstå, intill dess stadsfiskalstjänsten i Mölndal i samband

med nuvarande befattningshavares avgång indrages.

Landsfiskalernas lönegradsplacering i vissa fall.

Rörande landsfiskalernas löngradsplacering anförde chefen för socialdepartementet

statsrådet Möller i propositionen nr 225/1941 under erinran örn

att landsfiskalerna skulle placeras i tre olika lönegrader, nämligen A 22,

A 23 och A 24, att den plan till tjänsternas fördelning på olika lönegrader,

som legat till grund för kostnadsberäkningarna i propositionen nr 219/1940

L, icke kunde helt genomföras utan att därmed måste i viss utsträckning

anstå i avvaktan på att vissa städer införlivades med landsfiskalsdistrikt.

Vidare anförde departementschefen, att bestämmandet av huruvida landsfiskalstjänsten

i visst distrikt skulle hänföras till A 22, A 23 eller A 24 torde

böra ankomma på Kungl. Majit, som också torde böra äga att i samband

med uppkommen vakans besluta om viss tjänsts överförande från en lönegrad

till någon av de båda andra inom ramen av riksdagens beslut rörande

antalet tjänster i de olika lönegraderna. I den mån städernas införlivande

med landsfiskalsdistrikt fortginge, borde några tjänster i lönegrad

A 22 utbytas mot ett motsvarande antal tjänster i lönegrad A 23 och några

tjänster i lönegrad A 23 mot samma antal tjänster i lönegrad A 24. Förslag

härom borde emellertid föreläggas riksdagen först, då utbytet bleve aktuellt.

Personalförteckningen upptager för närvarande 4 landsfiskaler i lönegrad

A 24, 43 landsfiskaler i lönegrad A 23 och 362 landsfiskaler i lönegrad A 22.

Genom beslut den 18 september 1942 förordnade Kungl. Majit, att staden

Tidaholm skulle förenas med Tidaholms landsfiskalsdistrikt. Med hänsyn

till att distriktet härigenom avsevärt utvidgats synes landsfiskalstjänsten, vilken

nu är placerad i lönegrad A 22, böra uppflyttas i lönegrad A 23. varför

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

i den fastställda personalförteckningen en tjänst i lönegrad A 22 bör utbytas

mot en tjänst i lönegrad A 23.

Genom beslut den 28 juni 1941 förordnade Kungl. Majit. att landsfiskalstjänsten

i Glanshammars distrikt skulle hänföras till lönegrad A 23. Emellertid

har Kungl. Majit den 21 augusti 1942 förordnat, att med Örebro stad

skulle från och med den 1 januari 1943 införlivas bland annat Almby socken,

vilken till följd därav skulle från sistnämnda dag upphöra att tillhöra Glanshammars

landsfiskalsdistrikt. Då folkmängden i detta landsfiskalsdistrikt

härigenom nedgått från i runt tal 15,400 invånare till i runt tal 10,900 invånare,

synes landsfiskalstjänsten i distriktet böra nedflyttas från lönegrad

A 23 till lönegrad A 22. Då tjänsten emellertid icke är vakant, synes övergången

lämpligen böra ske så. att den nuvarande tjänsteinnehavaren överföres

å övergångsstat, samt att i personalförteckningen för landsfiskalerna

m. fl. upptages ytterligare en befattning som landsfiskal i lönegrad A 22,

varvid föreskrives, att denna befattning icke må tillsättas, innan den på övergångsstat

uppförde landsfiskalen i Glanshammars distrikt avgått från sin

tjänst.

På grund härav och med hänsyn tagen jämväl till omorganisationen i

Mölndals distrikt skulle personalförteckningen komma att upptaga 4 landsfiskaler

i lönegrad A 24, 43 landsfiskaler i lönegrad A 23, 363 landsfiskaler i

lönegrad A 22 samt en landsfiskal å övergångsstat i lönegrad A 23. Av dessa

tjänster skulle emellertid en tjänst i lönegrad A 22 och en tjänst i lönegrad

A 23 för närvarande hållas obesatta. I personalförteckningen bör jämväl

bland tjänstemän å övergångsstat upptagas en landsfiskal å oreglerad avlöningsstat,

vilken landsfiskal vid den nya landsfiskalsorganisationens genomförande

den 1 oktober 1941 överfördes å övergångsstat.

Fråga om vissa ersättningar till nuvarande innehavarna av landsfiskalstjänsterna

i Kiruna och Malmbergets distrikt.

I skrivelse den 23 maj 1942 bär länsstyrelsen i Norrbottens

1 ä n anmält, att Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag tillhandahölle fria bostäder

åt landsfiskalerna i Kiruna och Malmbergets distrikt, samt att bolaget

för landsfiskalen i Kiruna distrikt dessutom anslagit medel för avlöning

med 5,000 kronor årligen, vilka medel av bolaget inlevererades till länsstyrelsen,

som därefter utbetalade avlöningen till befattningshavaren. Landsfiskalen

vore dessutom av bolaget tillförsäkrad viss pensionsrätt. Då i samband

med landsfiskalsorganisationens genomförande den 1 oktober 1941 tvekan

uppstått, huru länsstyrelsen skulle förfara med ifrågavarande förmåner, har

frågan underställts Kungl. Marits prövning.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande. Jämlikt beslut den 26 maj

1899 utarrenderade Kungl. Majit med riksdagens medgivande för en tid av

50 år dels till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag viss kronan tillhörig mark

i Jukkasjärvi socken dels ock till aktiebolaget Gellivare malmfält viss kronan

tillhörig mark i Gällivare socken. Det senare bolagets rätt har sedermera

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 298.

9

överlåtits å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och arrendetiden har i båda

fallen förlängts att gälla till och med utgången av år 1957. Bolagen förbundo

sig i arrendeavtalen att tillhandahålla länsstyrelsen i Norrbottens län

erforderliga medel för avlönande av den polisstyrka, som till ordningens

vidmakthållande å Luossavaara och Kiirunavaara malmfält och närmast därintill

belägna områden samt å Malmberget och närmast därintill belägna område

av länsstyrelsen förordnades. I enlighet härmed har länsstyrelsen såvitt

avser malmfältet i Kiruna under tiden närmast efter avtalets ingående

uppdragit åt, bland andra, en extra länsman att fullgöra vissa polisgöromål,

avseende företrädesvis ledningen av den i Kiruna tjänstgörande poliskåren.

Efter omorganisationen av fögderiförvaltningen inrättades emellertid från

och med den 1 januari 1918 på statsverkets bekostnad en ordinarie landsfiskalstjänst

i Kiruna, med åliggande enligt då gällande instruktion att

närmast under landsfogden ansvara för upprätthållandet av allmän ordning

och säkerhet inom tjänstgöringsdistriktet samt utöva inseende över polisväsendet

därstädes och befäl över där anställd polispersonal. Till innehavare

av denna befattning förordnades dåvarande extra länsmannen i Kiruna C. A.

Olsson. Genom beslut den 2 januari 1918 beviljade länsstyrelsen Olsson

tjänstledighet tillsvidare från extra länsmanstjänsten, dock med skyldighet

att fortfarande handlägga vissa ärenden, som enligt ordningsstadgan för rikets

städer, byggnadsstadgan, brandstadgan för rikets städer samt hälsovårdsstadgan

för riket jämte vissa enligt dessa stadgor särskilt utfärdade ordningsföreskrifter

ankomme på polismyndigheten. Samtidigt förordnades en annan

person att fullgöra de övriga arbetsuppgifter, som ankommo på den i

samhället anställde extra länsmannen. Såsom fortfarande extra länsman i

Kiruna tillerkändes Olson av det anslag och de förmåner, som tillhandahöllos

av bolaget, fri bostad ävensom ett årligt belopp av 2,000 kronor. Nämnda

belopp höjdes sedermera till 4,400 kronor. Olsson bibehölls vid dessa förmåner

till sin avgång från tjänsten år 1930.

Även i Malmberget avlönades med medel, som anvisades av bolaget, en

extra länsman, sedermera kallad extra landsfiskal, vars distrikt i huvudsak

omfattade Malmbergets nuvarande landsfiskalsdistrikt. Befattningen i fråga

innehades under tiden 1 december 1916—31 juli 1930 av A. Wallin, som då

förordnades till landsfiskal i Kiruna distrikt. Under sin tjänstgöring i Malmberget

tillförsäkrades Wallin i likhet med bolagets tjänstemän viss pensionsrätt.

Utan att ens formellt hava varit förordnad som extra länsman eller extra

landsfiskal i Kiruna har Wallin, sedan han tillträdde befattningen såsom

landsfiskal i Kiruna distrikt, från bolaget uppburit samma förmåner, som

tidigare tillkomma Olsson. Från och med den 1 april 1941 höjdes den kontanta

ersättningen med 600 kronor till 5,000 kronor. Förmånen av fri bostad har

uppskattats till ett värde av 2,160 kronor. Wallin erhöll den 5 september

1941 fullmakt å landsfiskalstjänslen i Kiruna distrikt.

Den extra länsmanstjänst, som efter Olssons utnämning till landsfiskal den

1 januari 1918, fortfarande fanns i Kiruna, ehuru innehavaren tillerkändes

vissa begränsade befogenheter, omändrades från och med den 1 april 1939

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 298.

till en biträdande landsfiskalstjänst i Kiruna distrikt, och avlönades även denna

tjänst av bolaget. Då i samband med den nya landsfiskalsorganisationens

genomförande den 1 oktober 1941 en landsfiskalsassistent anställdes i distriktet,

blev den av bolaget avlönade biträdande landsfiskalstjänsten utbytt

mot en kriminalkonstapelstjänst.

Till Wallins efterträdare i Malmbergets extra landsfiskalsdistrikt förordnade

länsstyrelsen från och med den 1 september 1930 t. f. landsfiskalen i

Älvsby distrikt N. A. Eriksson. Denne erhöll den 5 september 1941 fullmakt å

landsfiskalstjänsten i Malmbergets distrikt. Under sin tjänstgöring som extra

landsfiskal i distriktet åtnjöt Eriksson av bolaget, förutom kontant lön, förmånen

av fri bostad, vilken uppskattats till ett värde av 1,000 kronor. Efter

sin utnämning till ordinarie landsfiskal, har Eriksson kvarbott i bostaden

och bolaget har icke avkrävt honom någon hyra eller anmodat honom att

flytta.

I sin förutnämnda skrivelse den 23 maj 1942 framhöll länsstyrelsen i

Norrbottens län, att billighetsskäl syntes tala för att Wallin och Eriksson

skulle medgivas rätt att bibehålla ifrågavarande förmåner under sin återstående

tjänstetid. I anslutning härtill anförde länsstyrelsen, att anledningen

till att såväl Olsson som sedermera Wallin fått uppbära de till extra länsmannen

i Kiruna anslagna löneförmånerna, vore att söka i såväl bolagets

som länsstyrelsens önskan att med hänsyn till de säregna förhållandena å

platsen å ifrågavarande tjänst erhålla en kvalificerad befattningshavare. Beträffande

Wallin blev något formligt beslut icke fattat från länsstyrelsens

sida om löneförmånerna, men någon ändring i den tidigare ordningen förutsattes

icke vid Wallins tillträdande av landsfiskalstjänsten, utan bolaget fortfor

att till länsstyrelsen inleverera de kontanta beloppen, vilka intill den 1

oktober 1941 utbetalats till Wallin. Länsstyrelsen holle före, att Wallin icke

skulle hava sökt tjänsten i Kiruna, med mindre han tillförsäkrades ifrågavarande

förmåner.

Statskontoret, som den 10 juni 1942 avgivit yttrande i ärendet, har

framhållit, att något behov av extra länsman i Kiruna icke förelegat efter den

1 januari 1918, alldenstund chefskapet över polisstyrkan i Kiruna och övriga

polisgöromål, som tidigare ankommit på den extra länsmannen, i den mån

dessa åligganden icke kunde överlåtas åt annan med av bolaget tillhandahållna

medel avlönad polisman, torde hava ålegat innehavaren av den nyinrättade

landsfiskalsbefattningen i Kiruna distrikt i denna hans egenskap.

Statskontoret förmenade, att de medel, som bolaget efter denna tidpunkt inlevererat

till länsstyrelsen för avlönande av den extra länsmannen, bort användas

till bestridande av statsverkets kostnader för landsfiskalens avlöning.

Statskontoret funne det uteslutet, att Wallin, efter den senaste löneregleringens

genomförande från och med den 1 oktober 1941 skulle, utöver honom tillkommande

avlöning, få bibehållas vid de förmåner, som tillhandahölles av

bolaget. Slutligen hemställde statskontoret, att frågan örn Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolags bidragsskyldighet till polisväsendet vid de lappländska

malmfälten måtte bliva föremål för ingående utredning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29S.

11

I förnyat yttrande den 28 december 1942 har länsstyrelsen med åberopande

av i huvudsak samma synpunkter, som tidigare anförts, vidhållit sin

ståndpunkt till frågan.

Wallin har i skrivelser den 21 mars och den 31 augusti 1942 framhållit,

att han vid sökandet av landsfiskalstjänsten i Kiruna av bolaget tillförsäkrades

ifrågavarande förmåner, vilka han ansåge utgöra ersättning för polischefskapet

över den av bolaget i Kiruna bekostade poliskåren, som omfattade 12 man.

Wallin hade saknat anledning antaga, att han efter den 1 oktober 1941 icke

skulle äga åtnjuta ifrågavarande förmåner. Han bleve i annat fall i hög grad

ekonomiskt lidande på den genomförda löneregleringen. Wallin vore redan

nu berättigad till viss pension från bolaget, men pensionens belopp skulle

stiga med varje ytterligare tjänsteår.

Eriksson har i skrivelse den 23 november 1942 ifrågasatt, huruvida

den omständigheten, att han kvarbodde i den av bolaget lill hans disposition

ställda bostaden utan att betala hyra, vore ett ärende av beskaffenhet att

fordra Kungl. Maj:ts godkännande. Vore så fallet, hemställde Eriksson att få

tillgodonjuta ifrågavarande förmån.

Vid de underhandlingar, som förts med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

har bolaget förklarat, att sedan ordinarie landsfiskalsdistrikt

inrättats i Kiruna och Malmberget, det icke borde åligga bolaget att tillhandahålla

landsfiskalerna i dessa distrikt fria bostäder eller att bidraga till deras

avlönande, vare sig i form av lönetillskott utöver deras lön från statsverket

eller genom medlens inlevererande till statsverket för bestridande av statsverkets

kostnader för dessa landsfiskalers avlönande. På grund av gjorda

utfästelser ansåge bolaget dock, att så länge Wallin och Eriksson innehade

sina ifrågavarande befattningar, bolaget ägde skyldighet att tillhandahålla

dem fria bostäder samt Wallin dessutom det kontanta belopp, han tidigare

fått uppbära från bolaget.

Sedan de av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag bekostade extra lands-Departement»- fiskalstjänsterna i Kiruna och Malmberget omändrats till statliga befattning- cAe^en’

ar, lär det icke kunna komma i fråga, att framtida tjänstinnehavare skola äga

rätt att utöver lönen från .staten uppbära några löneförmåner från bolaget.

Frågan, huruvida bolaget framgent överhuvud taget skall äga skyldighet

att bidraga till ifrågavarande tjänsters avlönande, torde icke nu kunna avgöras

utan synes böra prövas i ett vidare sammanhang, då spörsmålet örn

bolagets skyldighet att svara för kostnaderna för polisväsendet, vid de lappländska

malmfälten blir aktuellt. Så blir tället under år 1957, då tiden för

arrendeavtalen utlöper. Billighetsskäl synas emellertid tala för att låta de

nuvarande tjänsteinnehavarna tills vidare bibehålla ifrågavarande extra förmåner,

nämligen Eriksson fri bostad samt Wallin fri bostad och det kontanta

årliga lönetillskottet. Jag vill beträffande Wallin särskilt framhålla,

att han vid sitt tillträde av landsfiskalstjänsten i Kiruna distrikt tillförsäkrats

ifrågavarande förmåner och redan tidigare åtnjutit pensionsrätt hos bolaget.

Wallin torde vid uppnådd pensionsålder icke innehava stadgat antal tjänsteår

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 298.

för åtnjutande av full pension. Vid bedömandet av Wallins rätt till pension

från statsverket, kommer därför frågan om hans pensionsrätt hos bolaget att

bliva av betydelse. Emellertid torde Wallin och Eriksson icke äga rätt att

efter den nya landsfiskalsorganisationens genomförande bibehålla ifrågavarande

extra förmåner utan särskilt tillstånd av Kungl. Ma,j:t och riksdagen,

varför frågan härom bör underställas riksdagen.

Jag övergår härefter att behandla vissa spörsmål rörande den icke-ordinarie

personalen.

Frågor rörande icke-ordinarie personal.

Vikarier å landsfiskals- och landsfiskalsassistenttjänst.

1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning. I sitt år 1939 avgivna

betänkande anförde 1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning, att vikarie

för landsfiskal borde utses av länsstyrelsen, som till vikarie borde förordna

endast landsfiskal, annan distriktsåklagare med landsfiskalskompetens,

landsfiskalsassistent eller landsfiskalsaspirant med behörighet till landsfiskalsassistentbefattning.

Efter avlagd distriktsåklagarexamen skulle aspiranten

antagas till extra tjänsteman, varvid föreslogs en placering i lönegrad Ex 2.

Förordnades aspiranten, sedan han antagits till extra tjänsteman, att uppehålla

assistenttjänst eller annan tjänst å landsfiskalskontor, komme lönen att utgå

enligt de för sådant fall gällande särskilda reglerna i avlöningsreglementet.

Med hänsyn till regleringen av aspirantantagningen vore det att förvänta, att

den tid, aspiranten kvarstode såsom extra tjänsteman, bleve jämförelsevis

kort.

1940 års riksdag. I propositionen nr 219/1940 angående omorganisation

av landsfiskals- och statsfiskalsbefattningarna m. m. anförde chefen för socialdepartementet

statsrådet Möller att de sakkunnigas förslag, att aspiranterna

efter genomgången teoretisk utbildning skulle antagas till extra tjänstemän,

i samtliga yttranden lämnats utan erinran. Den föreslagna löneställningen

hade däremot allmänt ansetts för låg. Svea hovrätt, länsstyrelsen i

Södermanlands län och en landsfogde hade föreslagit en placering i lönegraden

Ex 4, allmänna lönenämnden en placering i lönegraderna Ex 4,

Ex 7 och Ex 11 samt 1936 års lönekommitté en placering i Ex 9. Lönenämnden

hade subsidiärt föreslagit arvode i stället för lön. Lönekommittén

hade icke velat tillstyrka, att aspiranterna under anställningstiden såsom

extra tjänstemän skulle kunna erhålla förordnanden å biträdesbefattning

i avvaktan på att assistentbefattning bleve ledig. Det hade synts lönekommittén

lämpligare, att aspiranterna såsom extra tjänstemän tilldelades en

bestämd skälig lönegrad men gjordes skyldiga att under anställningstiden i

denna egenskap fullgöra tjänstgöring av vad slag, som kunde ifrågakomma.

I anslutning härtill anförde departementschefen följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 298.

1

Jag vill även ansluta mig till de sakkunnigas förslag, att aspiranter^,

sedan de avlagt distriktsåklagareexamen och sålunda förvärvat formell

kompetens för distriktsåklagarebefattning, skola av länsstyrelserna antagas

till extra tjänstemän. Antagningen synes böra gälla anställning såsom extra

tjänstemän vid fögderiförvaltningarna. Vad beträffar den föreslagna löneplaceringen

i lönegraden Ex 2 bar jag funnit denna väl låg. Flera yrkanden

om en gynnsammare löneplacering hava även framställts i yttrandena.

Enligt cirkuläret den 12 november 1937 till länsstyrelserna angående lönesättning

för icke-ordinarie personal vid länsstyrelserna in. m. må till befattningshavare,

som antagits till extra landskanslist eller extra landskontorist, utgå

lön under första tjänsteåret högst enligt 4:e lönegraden i löneplanen för extra

tjänstemän, under påföljande två år högst enligt 7:e lönegraden och under

därefter följande tre år högst enligt 11 :e lönegraden i samma löneplan. Det

synes, såsom jämväl framhållits av allmänna lönenämnden, icke gärna kunna

ifrågakomma att giva de examinerade distriktsåklagaraspiranterna en sämre

löneställning än den som sålunda tillkommer extra landskanslister och extra

landskontorister. Den begynnelselön aspiranterna skulle erhålla genom att

jämställas med nämnda befattningshavare synes mig skälig. Med hänsyn till

den i det övervägande antal fall mycket korta tid som aspiranterna kunna

förväntas komma att innehava ställningen såsom extra tjänstemän torde man

emellertid kunna ifrågasätta behovet av att meddela särskilda bestämmelser

angående lönegradsuppflvttning efter vissa tidsperioder.

Departementschefen föreslog därefter, att lönen till ifrågavarande distriktsåklagaraspiranter

skulle utgå efter lönegrad Ex 4 samt att aspiranterna

skulle vara skyldiga att under anställningstiden fullgöra tjänstgöring av vad

slag som kunde ifrågakomma, med bibehållande av lönen i den för dem fastställda

lönegraden. Propositionen vann i denna del riksdagens godkännande.

1941 års riksdag. I proposition nr 225/1941 angående lönereglering för

landsfiskaler m. m. erinrade departementschefen om det beslut, som i denna

del fattats vid nästföregående års riksdag. Departementschefen ansåg emellertid

anledning icke föreligga att för budgetåret 1941/42 begära medel för

avlönande av ifrågavarande extra tjänstemän.

1942 års kungörelse. I samband med den nya landsfiskalsorganisationens

genomförande utfärdade Kungl. Majit den 24 april 1942, nr 220, kungörelse

örn antagande av aspiranter å landsliskalstjänst m. m. I 23 § av denna kungörelse

stadgas, att landsfiskalsaspirant, som avlagt distriktsåklagarexamen

eller juris kandidatexamen och som med godkända betyg genomgått polischefskurs,

skall av länsstyrelsen i det län, till vilket han hör, antagas till

extra tjänsteman med placering i lönegrad Ex 4 av civila icke-ordinariereglementet.

Sådan tjänsteman skall vara skyldig alt utföra anvisat arbete hos

landsfiskal eller landsfogde ävensom att mottaga förordnanden inom polisoch

åklagarväsendet. Å sådan tjänsteman skola vissa bestämmelser i assistentkungörelsen

rörande befogenhet, semester, rätt till bisysslor och entledigande

m. m. äga motsvarande tillämpning. Kungörelsen trädde i kraft den

15 maj 1942, dock med den inskränkningen, alt stadgandet i 23 g skulle

träda i kraft den dag, Kungl. Majit framdeles bestämmer.

Enligt övergångsbestämmelserna till sagda kungörelse må den, sorn, utan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

att hava erhållit extra ordinarie anställning som landsfiskalsassistent, före

den 1 oktober 1941 jämlikt då gällande bestämmelser varit behörig att utnämnas

till landsfiskal, av antagningsnämnden antagas till Iandsfiskalsaspirant.

Har sådan person med godkända betyg genomgått polischef skurs eller

undergått annan utbildning, som enligt Kungl. Maj:ts förordnande må likställas

därmed, skall stadgandet i 23 § efter dess ikraftträdande äga motsvarande

tillämpning å honom, därest han icke dessförinnan erhållit annan anställning

i högre lönegrad.

Departementspromemorian. Brister i den nuvarande organisationen. Vid

den nya landsfiskalsorganisationens genomförande den 1 oktober 1941 fanns

ett antal färdigutbildade aspiranter, vilka icke vunno befordran som landsfiskalsassistenter.

Dessa aspiranter hade vunnit sin utbildning enligt de före

den 1 oktober 1941 gällande reglerna men voro på grund av utfärdade övergångsbestämmelser

fortfarande behöriga alt söka och erhålla landsfiskalsoch

landsfiskalsassistenttjänst, dock med den inskränkningen, att vissa av

dem skulle underkasta sig ytterligare teoretisk polisutbildning. Följdriktigheten

hade fordrat, att dessa aspiranter antagits som extra tjänstemän

i lönegrad Ex 4. Då bestämmelserna härom i kungörelsen om antagande av

aspiranter å landsfiskalstjänst m. m. ännu icke trätt i kraft, har följden

blivit, att dessa aspiranter för sin försörjning måst söka anställning antingen

som kanslibiträden i lönegrad A 7 eller skrivbiträden i lönegrad Eo 5 resp.

Eo 2. Denna anordning har medfört stora olägenheter. En sträng åtskillnad

har nämligen icke kunnat upprätthållas mellan aspiranterna å ena

sidan och skrivbiträdena å den andra. De kanslibiträden och skrivbiträden,

som ägt landsfiskalskompetens, ha nämligen måst anlitas som vikarier å

landsfiskals- och landsfiskalsassistenttjänst. Då ersättare för dessa vikarier

saknats, ha många landsfiskaler under långa tider fått avvara all biträdeshjälp.

I andra fall har, då landsfiskalsassistent vikarierat å högre tjänst eller

åtnjutit semester, ersättare för denne icke kunnat förordnas, varför assistenttjänsten

under långa tider stått obesatt. På några håll har svårighet att erhålla

vikarie medfört, att landsfiskalerna icke fått uttaga sin semester helt,

och på andra håll, att assistenterna icke erhållit någon eller endast obetydlig

semester. Under år 1942 har bristen på vikarier varit särskilt kännbar beroende

på de långvariga vakanserna på åtskilliga landsfiskalstjänster och på

militärinkallelser. Många befattningshavare hade vidare tjänstledighet för

genomgående av förkortade polischefskurser och andra på grund av förordnanden

som liemortsförsvarsassistenter. Till belysande av de svårigheter, som

uppstått, anföres, att sammanlagt 25 biträden på grund av vikariat å högre

tjänst antingen icke alls eller endast kort tid uppehållit sina egentliga befattningar.

Ehuru en av de främsta orsakerna till svårigheten att tillgodose vikariebehovet

är att söka i den anförda omständigheten, att ett stort antal färdigutbildade

landsfiskalsaspiranter placerats som skrivbiträden, föreligger otvivelaktigt

en stor brist på lämpliga vikarier överhuvud taget.

Bestämmandet av vikariebehovet. Behovet av vikarier bestämmes i första

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 298.

15

hand av den sammanlagda lid, varunder landsfiskaler och landsfiskalsassistenter

äga åtnjuta semester. Den sammanlagda tiden härför kan beräknas

uppgå till i runt tal 51 år. I andra hand bestämmes vikariebehovet av den

tid, varunder befattningshavarna kan beräknas åtnjuta tjänstledighet för

sjukdom, offentligt uppdrag eller av liknande orsak. Ehuru en beräkning

härav är vansklig, har tiden uppskattats till i runt tal 19 år. Tänkes den

sammanlagda tiden för semester och annan tjänstledighet, 70 år, fördelad

året runt samt att vikarie alltid förordnades för landsfiskalsassistent, som

upprätthåller högre befattning, skulle det erfordras 70 befattningshavare

utanför biträdesorganisationen för att tillgodose vikariebehovet.

Semestrarnas fördelning under året. Före den nya organisationens ikraftträdande

torde landsfiskalerna i regel hava kunnat tillförsäkras semester

under de egentliga sommarmånaderna juni—augusti. En fördelning av semestrarna

över hela året skulle således innebära en avsevärd försämring av

befattningshavarnas tidigare ställning. Vid övervägande av hithörande spörsmål

måste man å ena sidan beakta, att landsfiskalerna i regel uppnått en

ålder, som bör berättiga dem att få semestern förlagd till den varma och

vackra årstiden, då ledighetens syfte att skänka vila och rekreation bäst uppfylles.

Det torde även för övriga befattningshavares del vara angeläget, att

de med icke allt för många års mellanrum tillförsäkras sommarsemester, åtminstone

under någon tid av den dem tillkommande ledigheten. Å andra

sidan kan framhållas, att man inom andra statliga verk och även inom de

privata affärsföretagen sett sig nödsakad att delvis förlägga semestrarna till

annan del av året än de egentliga sommarmånaderna. Det synes sålunda

rimligt, att landsfiskalernas semester fördelas under en tidrymd av 5—6

månader i södra och mellersta Sverige och 4 månader i de tre nordligaste

länen. För landsfiskalernas del skulle detta icke innebära en alltför kännbar

försämring, då varje befattningshavare likväl vartannat år kunde påräkna

semester under månaderna juni—augusti. För landsfiskalsassistenternas

del bleve det dock nödvändigt att fördela semestrarna under hela året.

Furen till semester kunde likväl förbättras, örn befattningshavarna överenskomma

att endast uttaga en del av ledigheten under sommaren och återstoden

under annan tid av året.

Vissa distrikt självförsörjande. Med utgångspunkt från att landsfiskalernas

semestrar i södra och mellersta Sverige fördelas under en tidrymd av fem månader

samt i de tre nordligaste länen under en tidrymd av fyra månader samt

under förutsättning, att vikarie alltid förordnas för assistent, som upprätthåller

högre befattning, skulle det erfordras i Tunt tal 85 befattningshavare utanför

biträdesorganisationen för att täcka vikariebehovet. Med en sådan organisation

skulle assistenterna likväl få uttaga sin semester endast under vinterhalvåret.

Vidare har vid denna beräkning hänsyn icke tagits till alt befattningshavarna

nödgas uttaga annan tjänstledighet iin semester jämväl under

ifrågavarande fem, respektive fyra månader. Då det näppeligen kan anses

rimligt att utöka organisationen med ett så stort antal befattningshavare, böra

utvägar sökas för att nedbringa antalet lill ett minimum. Så synes kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Kungl. Maj.ts proposition nr 298.

ske, om vissa landsfiskalsdistrikt göras så att säga självförsörjande, då det

gäller att tillgodose vikariebehovet under semestrarna. I flertalet distrikt med

assistent torde semesterledigheterna kunna ordnas så, att de tre befattningshavarna,

nämligen landsfiskalen, assistenten och skrivbiträdet, uttaga semester

efter varandra, utan att annan förändring i personalbeståndet äger rum,

än alt assistenten under landsfiskalens semester förordnas att jämte egen

tjänst uppehålla landsfiskalstjänsten. Vid sjukdom eller annan tjänstledighet

borde vikarie däremot förordnas å den tjänstlediges befattning. Tages

assistenten i anspråk för sådant vikariat eller för semestervikariat i annat

distrikt, borde vikarie alltid förordnas för assistenten. Emot denna anordning

kunna givetvis vissa erinringar anföras. I första hand kan framhållas

det oegentliga i att man under vissa tider av året minskar den biträdesorganisation,

som ansetts erforderlig för distriktets behöriga skötande. Häremot kan

dock genmälas, att man inom andra delar av statsförvaltningen arbetar med

minskad personal under semestrarna. Detta låter sig dock givetvis lättare

göra inom verk och institutioner, där personalen är talrikare än på ett landsfiskalskontor

med dess i detta fall tre befattningshavare. Emot anordningen

kan vidare anföras, att det ur kontrollsynpunkt är olämpligt, att en landsfiskalsassistent

annai än för kortare tid vikarierar som landfiskal i eget distrikt.

Häremot kan invändas, att då flera landsfiskaler oftast åtnjuta semester

samtidigt, kontrollsynpunkten kan tillgodoses genom ett byte av assistenter

de självförsörjande distrikten emellan. Då landsfiskalsassistenterna i regel

hunnit bliva förtrogna med flera distrikt inom samma län, torde olägenheten

av ett sådant byte icke bliva allt för stor.

Antalet erforderliga vikarier. Givet är, att icke alla assistentdistrikt kunna

göras självförsörjande under semestrarna. I de mest arbetstyngda distrikten

måste vikarie alltid förordnas, då assistenten icke uppehåller sin befattning.

En undersökning har givit vid handen, att av de 160 landsfiskalsdistrikten

med assistent 101 kunde antagas vara självförsörjande under det att så icke

vore fallet med de 59 återstående distrikten. Med utgångspunkt härifrån samt

att semestrarna för landsfiskalerna borde fördelas under en tidrymd av 5—6

månader i södra och mellersta Sverige samt 4—5 månader i de nordligaste

länen, har en beräkning skett av antalet i varje län erforderliga vikarier utanför

biträdesorganisationen. Beräkningen giver till resultat, att sammanlagda

antalet erforderliga vikarier skulle uppgå till 59. Tidrymden för semestrarnas

fördelning blir i ett län två månader, i tio län 5 månader, i ytterligare tio

län 6 månader samt i de tre nordligaste länen 4—5 månader. För anordningens

genomförande förutsättes, att vissa län i mindre utsträckning tillhandahålla

vikarier för tjänstgöring i angränsande län. Rörande förslagets

enskildheter torde få hänvisas till den som bilaga till detta protokoll fogade

tablån.

De erforderliga 59 vikarierna komma i regel att under halva året tagas i

anspråk för vikariat å assistenttjänst under landsfiskalernas semestrar. Under

återstoden av året få de i första hand anlitas som vikarier under assistenternas

semestrar och i andra hand som vikarier under sjukdom eller annan

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

17

tjänstledighet för landsfiskaler och assistenter. Det är troligt, att vikarierna

härigenom bliva sysselsatta året runt. Skulle det inträffa, att en vikarie någon

kortare tid icke behöver tagas i anspråk för vikariat, lärer full sysselsättning

i allt fall kunna beredas honom inom särskilt arbetstyngda distrikt eller å

landsfogdens expedition.

Vikariernas ställning. Det ökade personalbehov, som sålunda konstaterats

föreligga, kan tänkas tillgodosett på flera sätt. Sålunda kunde man anställa

59 landsfiskalsassistenter utan fast stationeringsort, s. k. ambulerande assistenter.

Då antalet assistenter redan uppgår till 162, vore det emellertid knappast

tillrådligt att tillskapa ett så stort antal nya tjänster, dä proportionen

mellan antalet landsfiskalstjänster och antalet assistenttjänster därigenom

skulle avsevärt förryckas. 1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning torde

hava förutsatt, att de färdigutbildade landsfiskalsaspiranter, som icke

vunnit befordran till landsfiskalsassistenter men vilka antagits som extra

tjänstemän, borde anlitas som vikarier. Det synes därför ligga närmast till

hands att bygga vidare på de principer, som framlagts av 1937 års utredning.

En första åtgärd synes därför vara, att de färdigutbildade aspiranter, som nu

finnas å landsfiskalsbanan men vilka icke vunnit befordran, utskiljas från biträdesorganisationen

och antagas till extra tjänstemän samt att antalet aspiranter

fördelas jämnare på de olika länen. Jämväl landsfiskalseleverna böra

lösgöras från biträdesorganisationen och även de fördelas jämnare mellan de

olika länen. Genom dessa åtgärder skulle de nu rådande missförhållandena

inom biträdesorganisationen till en del kunna undanröjas.

Reglering av aspirantantagningen. 1937 års utredning förutsatte, att antagningen

av aspiranter skulle regleras efter det beräknade antalet platser,

som bliva lediga under tiden närmast efter det aspiranterna avlagt sin examen.

Man beräknade avgången till i genomsnitt 20 befattningshavare årligen,

varför, då distriktsåklagarkursen skulle anordnas endast vart annat år, omkring

40 elever skulle utexamineras i varje kurs. Under de närmast följande

två åren skulle samtliga dessa aspiranter därefter vinna befordran. Denna

beräkning kan i viss mån sägas icke hålla streck. En företagen undersökning

har nämligen givit vid handen, att avgången fördelar sig mycket ojämnt på

olika år. Ena året kan den sålunda uppgå lill 25—30 för att nästa år stanna

vid 12—15 befattningshavare. Skulle man därför rätta aspirantantagningen

uteslutande efter den beräknade avgången av befattningshavare, skulle detta

medföra, att de färdigutbildade aspiranternas antal skulle växla betydligt

från ett år till ett annat. Skola dessa aspiranter kunna tagas i anspråk för

att täcka det stora behovet av vikarier, måste man därför förutsätta, att antagningen

regleras därefter och att antalet hålles tämligen konstant.

Ambulerande landsfiskalsassistenter. Emellertid torde det vara ofrånkomligt

att inrätta ett mindre antal ambulerande assistenttjänster. Detta bör ske

i sådana län, där behovet av vikarier är stort men antalet assistenttjänster är

synnerligen ringa. I dessa län skulle eljest en alltför stor disproportion uppstå

mellan å ena sidan antalet färdigutbildade och obefordrade aspiranter

samt å andra sidan antalet assistenttjänster, varå de extra tjänstemännen

Bihang lill riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 298.

a

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

inom länet kunna aspirera. Utredningen giver vid handen, att sammanlagt

sex ambulerande assistenttjänster böra inrättas, nämligen en i Östergötlands

län, två i Jämtlands län, två i Västerbottens län samt i Norrbottens län, där

en ambulerande assistent redan är förordnad, ytterligare en sådan tjänst.

Kader av färdigutbildade aspiranter. Då antalet vikarier, enligt vad tidigare

anförts, kan bestämmas till minst 59, synes kadern av färdigutbildade

men obefordrade aspiranter böra hållas omkring 53. Givet är, att denna

siffra icke kan hållas absolut konstant, beroende på att nya aspiranter utexamineras

i slutet av vart annat år men att befordringarna av de äldre

aspiranterna inträffa under hela tvåårsperioden. Vid slutet av varje sådan

period måste antalet aspiranter därför nödvändigtvis förete en betydande

minskning. Emellertid medför den omständigheten, att distriktsåklagarkursen

torde komma att anordnas med början endast vart annat år, nämligen

under år med jämna årtal, att de landsfiskalselever, som antagas under år

med udda årtal, efter färdig provtjänstgöring och praktisk polistjänstgöring

få vänta ett helt år, innan de vinna inträde på kursen. Dessa aspiranter synas

hava hunnit så långt i utbildning, att de kunna anlitas som vikarier och

tagas i anspråk för att täcka bristen på färdigutbildade aspiranter.

Förslagets inverkan på aspiranternas befordringsutsikter. En reglering av

aspirantantagningen jämväl med hänsyn till antalet erforderliga vikarier

måste givetvis påverka aspiranternas befordringsutsikter. En företagen undersökning

av befordringsgången synes giva till resultat, att de landsfiskalselever,

som antagas under år med jämnt årtal efter avlagd examen få såsom

extra tjänstemän vänta i minst tre och högst fyra år, innan de kunna vinna

befordran. För landsfiskalselever åter, som antagas under år med udda årtal,

blir motsvarande väntetid lägst två och högst tre år. Beträffande denna kategori

är det emellertid att märka, att de fått sin utbildningstid förlängd med

ett år i väntan på att vinna inträde på distriktsåklagarkursen.

De extra tjänstemännens löneställning. I jämförelse med vad som tidigare

förutsattes, innebär förslaget sålunda en avsevärd försämring av aspiranternas

befordringsutsikter. Förslaget förutsätter, att de extra tjänstemännen som

en följd härav givas en bättre löneställning än i lönegrad Ex 4. Efter en jämförelse

med de löneförmåner, som utgå till extra landskanslister och skrivbiträden

å landsfiskalskontor, har föreslagits, att de utexaminerade aspiranterna

antagas till extra tjänstemän i lönegrad Ex 6, att de efter ett års

tjänstgöring uppflyttas i lönegrad Ex 9 och efter ytterligare två års tjänstgöring

i lönegrad Ex 13. Under anställningstiden skulle de vara skyldiga att

fullgöra tjänstgöring av vad slag som kan ifrågakomma med bibehållande

av lönen i den för dem fastställda lönegraden.

Det förutsättes, att de extra tjänstemännen skola komma i åtnjutande av

reseersättning vid resa för tillträdande och frånträdande av vikariat. Enligt

socialdepartementets ämbetsskrivelse till länsstyrelserna den 5 september

1941 må tjänstgöringstraktamente enligt 20 § 2 mom. civila icke-ordinariereglementet

till tjänsteman utan fast stationeringsort utgå under högst 15

dagar efter förändring av tjänstgöringsort. Denna bestämmelse, som när
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

19

mast har avseende å ambulerande landsfiskalssistenter, borde givas motsvarande

tillämpning å de aspiranter, som antagits till extra tjänstemän.

Förslagets genomförande. Det sålunda framlagda förslaget kan icke i hela

sin utsträckning genomföras förrän tidigast vid årsskiftet 1946—1947, då

den första kihlen av landsfiskalsaspiranter utexaminerats från distriktsåklagare-

och polischefskursen. Dessförinnan finnes icke tillräckligt antal

aspiranter att tillgå. Härom anföres följande:

Vid sammanträde den 23—25 november 1942 beslöt nämnden för antagande

av aspiranter å landsfiskalstjänst antaga 52 personer såsom landsfiskalsaspiranter.

Dessa aspiranter äro färdigutbildade, dock att flertalet av

dem icke torde ha erhållit föreskriven teoretisk polisutbildning. Samtidigt

avvisade nämnden ett antal ansökningar rörande antagande till landsfiskalsaspirant

från personer, vilka likaledes vunnit behörighet enligt de tidigare

gällande reglerna, men vilka enligt nämndens uppfattning lämnat landsfiskalsbanan.

Vid sammanträde den 29—30 mars 1943 beslöt nämnden dock

att i fyra fall tillstyrka besvär, som anförts över detta nämndens beslut.

Det torde kunna antagas, att dessa besvär bifallas av Kungl. Maj:t. På grund

härav skulle man kunna räkna med att det finnes 56 färdigutbildade aspiranter

på banan. Av dessa hava emellertid 14 redan vunnit befordran, och

ytterligare tio komma med säkerhet att befordras till assistenter före årets

slut. I fem fall äro de ordinarie assistenterna förordnade å andra tjänster

eller till andra uppdrag, varför tillgången på aspiranter minskas med samma

antal. Två äro juris studerande och kunna icke tagas i anspråk som

vikarier. För ändamålet återstå alltså vid innevarande års utgång endast 25

aspiranter. Av dessa skola sex besätta de föreslagna ambulerande assistenttjänsterna.

Fyra äro ordinarie eller extra ordinarie landskanslister men kunna

disponeras som vikarier. Det tillgängliga antalet övriga aspiranter torde

böra antagas som extra tjänstemän, oaktat att de ej hunnit genomgå förkortad

polischefskurs. Som landsfiskalselever hava vidare av nämnden antagits

sju personer, vilka avlagt kansliexamen eller juris kandidatexamen

och vilka delvis fullgjort provtjänstgöring eller praktisk polistjänstgöring,

varför de inom kort torde kunna antagas till extra tjänstemän. Så torde böra

ske, oaktat alt de icke hunnit genomgå polischefskursen, vartill tillfälle

hittills saknats. Härigenom skulle antalet disponibla vikarier uppgå till 32.

Dessa befattningshavare synas så gott sig göra låter böra fördelas på länen,

en åtgärd, som dock icke kan vidtagas förrän beslut föreligger om deras lönegradsplacering.

Under åren 1944—1946 kommer antalet aspiranter att sjunka

ytterligare. Vid utgången av 1946 torde deras antal, inberäknat ovannämnda

sju elever, uppgå till högst fyra. Bristen på vikarier under dessa

år torde i viss mån kunna nödtorftigt fyllas av icke färdigutbildade aspiranter,

som vänta på tillträde till distriktsåklagarkurscn.

Vissa övergångsbestämmelser. Det förutsättes, att aspiranternas skiljande

från skrivbiträdesorganisationen icke för den enskilde befattningshavaren

skall medföra någon försämring i löne- eller pensionshänseende. Samtliga

aspiranter med undantag av tre hava tjänstgjort sorn landsfiskal och landsfiskalsassistent

en sammanlagd tid av över tre år. Flertalet har i sina skrivbiträdesbefattningar

redan vunnit uppflyttning i högre löneklass. Del synes

därför skäligt, att de som extra tjänstemän för uppflyttning i högre löneklass

få tillgodoräkna sig den tid, de tjänstgjort som tillförordnade landsfiskaler

och landsfiskalsassistenter. Under alla förhållanden synes vederöd
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

rande, då han lämnar sin skrivbiträdesbefattning, böra bibehållas vid sin

tidigare innehavda lön, därest denna är högre än den han skulle erhålla

som extra tjänsteman. I samband med antagandet till extra tjänsteman synes

aspirant, som innehar extra ordinarie anställning som skrivbiträde, böra

åläggas att frånträda denna sin befattning. Innehavare av ordinarie kanslibiträdestjänst

torde böra erhålla tjänstledighet tillsvidare från sagda befattning.

För att de extra ordinarie befattningshavare, som nödgas lämna sina

skrivbiträdesbefattningar, icke skola förlora sin pensionsrätt, föreslås denna

ordnad på sätt, som skedde genom Kungl. Maj:ts cirkulär den 23 maj 1935,

nr 247, till statsmyndigheterna angående återupplivande i vissa fall av extra

ordinarie anställning vid nyreglerade verk m. m. Enligt sagda cirkulär kunde

i samband med genomförandet av 1934 års tjänstepensionsreglemente en

tidigare extra ordinarie befattning anses återupplivad, oaktat att vederbörande

tjänsteman frånträtt befattningen för att uppehålla högre tjänst å

extra stat. De sålunda återupplivade befattningarna inräknades icke i det

antal extra ordinarie tjänstemän, som högst finge anställas vid verket.

Visst provisorium för avhjälpande av bristen på vikarier. I promemorian

föreslås vidare, att till avhjälpande av bristen på vikarier fram till år 1947

vissa skrivbiträden, vilka vunnit landsfiskalskompetens enligt äldre regler

men vilka av nämnden för antagande av aspiranter å landsfiskalstjänst avvisats

som landsfiskalsaspiranter, skulle intill utgången av budgetåret 1946

—1947 kunna medgivas dispens från kravet på att vara antagna som landsfiskalsaspiranter

och tillåtas att vikariera å landsfiskalsassistenttjänst. Även

dessa befattningshavare, vars antal kunde beräknas till åtta, skulle lösgöras

från biträdesorganisationen och antagas till extra tjänstemän. För dem skulle

gälla samma övergångsbestämmelser som för de av nämnden antagna aspiranterna.

Tillfällig skrivhjälp. I promemorian förutsättes, att i de s. k. självförsörjande

landsfiskalsdistrikten tillfällig skrivhjälp i viss utsträckning tillhandahålles

under den tid, någon tjänst är obesatt. Behovet av personal för detta

ändamål anses i viss utsträckning kunna täckas av dels de landsfiskalsaspiranter,

vilka fullgjort provtjänstgöring och polistjänstgöring men vilka i vissa

fall få vänta ett år för att vinna inträde i distriktsåklagarkursen, dels ock

det icke ringa antal landsfiskalselever, som alltid finnas å banan.

Ehuru aspiranter och elever böra utskiljas från biträdesorganisationen,

anses hinder icke möta att giva sådana personer kortvariga uppdrag som

skrivbiträden, förutsatt att det icke inverkar hinderligt på elevens eller aspiranter

utbildning. Avsikten med principen om upprätthållande av en sträng

åtskillnad mellan aspiranter och elever å ena samt biträdesorganisationen å

andra sidan får nämligen anses vara, att aspirant och elev ej stadigvarande

må innehava eller utöva befattning inom biträdesorganisationen. Sådana uppdrag

anses företrädesvis kunna ifrågakomma under de skarvar mellan skilda

perioder i utbildningen, som icke alltid kunna undvikas. Aspiranterna borde

därvid icke böra tillgodonjuta annan ersättning än sitt aspirantarvode. Landsfiskalselev

borde däremot kunna erhålla viss ersättning av tillgängliga medel

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

21

antingen i form av lön för förordnande å skrivbiträdestjänst eller i form av

arvode från anslaget till tillfällig skrivhjälp och annat arbetsbiträde. Både

aspiranter och elever synas böra komma i åtjnutande av reseersättning och

aspirantema jämväl av viss traktamentsersättning, därest deras tjänster tagas

i anspråk utanför den egentliga tjänstgöringsorten. Vad aspirantema beträffar,

kan det icke anses skäligt, att dessa vid ombyte av stationeringsort

med därav föranledd ökning i levnadskostnaderna skola åtnöja sig med det

tämligen blygsamma aspirantarvodet.

Kostnader. Anställandet av sex landsfiskalsassistenter utan fast stationeringsort

beräknas, inklusive rörligt tillägg men kristillägg oberäknat, draga en

kostnad av 32,000 kronor. För avlöning till 53 extra tjänstemän i lönegrad

Ex 4 skulle enligt samma grunder erfordras 129,200 kronor. Placeras de extra

tjänstemännen i stället i lönegraderna Ex 6, Ex 9 och Ex 13 skulle för samma

ändamål erfordras 172,200 kronor. Uppflyttningen i högre lönegrad skulle

således medföra en kostnadsökning av 43,000 kronor. Då antalet extra

tjänstemän kommer att förete ständiga växlingar samt tjänstgöringen kommer

att fullgöras å skilda dyrorter, förutskickas det, att beräkningarna icke

kunna vara exakta.

Yttranden över departementspromemorian, över promemorian hava yttranden

avgivits av justitiekanslern, statskontoret, allmänna

lönenämnden, nämnden för antagande av aspiranter å

landsfiskalstjänst (antagningsnämnden), länsstyrelserna

i samtliga län efter hörande av vederbörande landsfogdar, föreningen

Sveriges landsfiskaler jämte ett flertal av dess

länsavdelningar ävensom föreningen Sveriges landsfiskalsassistenter.

Under framhållande av att frågan om en rationalisering av arbetet å

landsfiskalskontoren jämte en i samband därmed stående översyn av biträdestilldelningen

inom landsfiskalsdistrikten vore föremål för utredning

har statskontoret, som åberopat ett uttalande av länsstyrelsen i Västernorrlands

län rörande möjligheten att inskränka antalet assistenttjänster, avstyrkt

förslaget om utökning av antalet assistenttjänster och en ändring av

den vid 1940 års riksdag beslutade löneställningen för landsfiskalsaspiranterna.

Länsstyrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs och V ä sterbottens

län hava utan erinran tillstyrkt förslaget, vilket även, utom

i de delar, som i det följande angivas, lämnats utan erinran av övriga hörda

myndigheter och sammanslutningar.

Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Jönköpings,

Kronobergs, Blekinge, Älvsborgs och Värmlands län ävensom

landsfogdarna i Stockholms och Kalmar län samt

föreningen Sveriges landsfiskaler hava uttryckligen understrukit

angelägenheten av att snara åtgärder vidtagas för att avhjälpa den rådande

bristen på vikarier.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 298.

Beträffande förslagets enskildheter hava följande uttalanden gjorts.

Emot huvudtanken i förslaget, att en bestämd åtskillnad måste göras mellan

landsfiskalsaspiranter och landsfiskalselever å ena sidan samt kansli- och

skrivbiträden å den andra sidan, hava några egentliga erinringar icke gjorts.

Allmänna lönenä randen, länsstyrelserna i Älvsborgs,

Värmlands och Västmanlands län, landsfogdarna i Kronobergs,

Blekinge och Skaraborgs län, t. f. landsfogden

i Västmanlands län samt föreningen Sveriges landsfiskaler

och föreningen Sveriges landsfiskalsassistenter hava

under framhållande av de olägenheter, som hittills yppat sig med det motsatta

systemet, särskilt framhållit angelägenheten av att en dylik åtskillnad

uppehälles. Statskontoret har dock ifrågasatt möjligheten att genomföra

en dylik uppdelning. Vissa myndigheter hava emellertid betonat vikten

av att skrivbiträdena i lönegrad Eo 5 därefter givas en förmånligare löneställning,

enär allvarliga svårigheter annars skulle uppstå att besätta dessa

tjänster med duglig och stadigvarande personal. Uttalanden härom hava

gjorts av länsstyrelsen i Värmlands län, landsfogdarna i

Uppsala och Kristianstads län, föreningen Sveriges landsfiskaler

samt dess länsavdelning inom Malmöhus län ävensom

föreningen Sveriges landsfiskalsassistenter.

Landsfogdarna i Kopparbergs och Västernorrlands län hava

framhållit, att hinder icke borde möta att förordna en därtill lämplig

polisman som vikarie å landsfiskalsassistenttjänst. Denna uppfattning delas

av statskontoret. Landsfogden i Kopparbergs län föreslår

därvid, att vikarien skall vara berättigad till reseersättning och tjänstgöringstraktamente.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att tiden sex månader

för fördelning av semestern i södra och mellersta Sverige förefaller länsstyrelsen

onödigt lång. Länsstyrelsen i Värmlands län samt landsfogdarna

i Kalmar och Hallands län framhålla, att även landsfiskalsassistenterna

borde beredas möjlighet att i viss utsträckning erhålla

semester under sommarhalvåret.

Förslaget, att vissa landsfiskalsdistrikt skulle i fråga om vikarie under

befattningshavarens semester vara självförsörjande, har tillstyrkts av länsstyrelserna

i Uppsala, Älvsborgs och Västmanlands län

samt länsavdelningen av föreningen Sveriges landsfiskaler

inom Blekinge län. Länsstyrelserna i Stockholms

samt Göteborgs och Bohus län ävensom landsfogden i örebro

län hava ansett, att en sådan anordning i princip ej borde ifrågakomma,

varför förslaget finge betraktas som en nödfallsutväg för att råda

bot på vissa praktiska svårigheter. Länsstyrelserna i Malmöhus

och Skaraborgs län, landsfogden i Södermanlands

lä n samt föreningen Sveriges landsfiskaler jämte dess

länsavdelning i Malmöhus län hava ansett vissa betänkligheter

möta emot förslaget i denna del. Därvid hava i huvudsak de skäl upp
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

23

repats, vilka angivits i promemorian. I ytterligare några fall hava erinringarna

närmast tagit sikte på förhållandena i respektive län.

Antagningsnämnden har ifrågasatt, huruvida icke beräkningarna

av antalet erforderliga vikariat vore hållet i underkant. Därvid har framhållits,

att systemet med självförsörjande distrikt i praktiken måhända icke

kunde genomföras i den utsträckning, som i promemorian angivits, i synnerhet

icke, sedan tiderna blivit mera normala, då den ökade motortrafiken och

i viss mån även nöjeslivet å festplatser och dansbanor skulle vålla landsfiskalerna

en ökad arbetsbörda just under sommartiden.

I yttranden från tolv län har framhållits antingen, att länet vore i behov

av ytterligare vikarier utöver det för länet föreslagna antalet eller att i vissa

såsom självförsörjande angivna distrikt vikarie alltid måste förordnas för

assistenten, vadan beräkningarna måste jämkas med hänsyn härtill

Länsstyrelsen i Blekinge län och landsfogden i sa ulin

a län hava ansett, att samtliga vikarier borde intaga ställningen av landsfiskalsassistenter

utan fast stationeringsort. Länsstyrelsen i Värmlands

län har ansett, att av de vikarier, som tilldelades länet, två borde

vara ambulerande assistenter. Föreningen Sveriges landsfiskal sassistenter

har föreslagit inrättandet av ett 40-tal extra ordinarie landsfiskalstjänster

i lönegrad Eo 20, vilkas innehavare skulle vikariera å landsfiskalstjänst.

Antalet assistenttjänster skulle samtidigt minskas till 150.

Allmänna lönenämnden har tillstyrkt förslaget örn inrättande av

sex ambulerande assistenttjänster.

Den lönegradsplacering, som föreslagits för de färdigutbildade landsfiskalsaspiranter,

som skola antagas till extra tjänstemän, har av länsstyrelserna

i Skaraborgs och Västmanlands län funnits vara

väl avvägd samt lämnats utan erinran av länsstyrelsen i Värmlands län

och landsfogdarna i Gotlands och Skaraborgs län. Samtliga

dessa myndigheter ha funnit placeringen i lönegrad Ex 4 vara för låg. Länsstyrelsen

i Uppsala län och landsfogden i Östergötlands

1 ä n hava även livligt tillstyrkt förslaget om en uppflyttning av dessa tjänster

från lönegrad Ex 4. Flertalet övriga hörda myndigheter och sammanslutningar

hava däremot funnit den föreslagna lönegradsplaceringen vara uppenbart

oskälig eller allt för låg. Sålunda hava länsstyrelserna i Östergötlands,

Malmöhus och Norbottens län samt landsfogden i

Värmlands län utan att nämna något alternativt förslag förordat, att

aspiranterna gåves en bättre löneställning än den i promemorian föreslagna.

Justitiekanslern, antagningsnämnden, länsstyrelserna i

Stockholms, Jönköpings, Hallands, Göteborgs och Bohus,

örebro och Västernorrlands län, landsfogdarna i örebro

och Västernorrlands län samt föreningen Sveriges landsfiskaler

jämte dess länsavdelningar i Östergötlands, Jönköpings,

Blekinge, Malmöhus, Älvsborgs och Västmanlands län

ävensom föreningen Sveriges landsfiskalsassistenter hava

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

föreslagit en placering i lönegrad Ex 14. En högre lönegradsplacering har jämväl

påyrkats av allmänna lönenämnden, länsstyrelserna i

Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Älvsborgs

och Jämtlands län, landsfogdarna i Stockholms, Uppsala,

Södermanlands, Kronobergs, Kristianstads, Göteborgs och

Bohus, Älvsborgs och Jämtlands län, t. f. landsfogden i

Västmanlands län samt länsavdelningen inom Värmlands

län av föreningen Sveriges landsfiskaler, varvid föreslagits,

att aspiranterna antingen skulle omedelbart placeras i en högre lönegrad

för att där kvarstå, till dess att de vunno befordran till högre tjänst, eller

ock placeras i en bättre begynnelselönegrad för att efter viss tid uppflyttas

i högre lönegrad. Allmänna lönenämnden har sålunda ansett,

att aspiranterna skulle antagas till tjänstemän i lönegrad Ex 9 för att efter

ett år uppflyttas i lönegrad Ex 14.

Som skäl för en bättre löneställning har i huvudsak åberopats, att ifrågavarande

befattningshavare med sin omfattande utbildning och sitt ansvarsfulla

arbete vöre förtjänta att erhålla bättre avlöningsförmåner, att de i annat

fall i jämförelse med vissa närstående eller eljest jämförbara tjänstemannakategorier

skulle intaga en missgynnad .ställning samt att icke minst med

hänsyn till den försämring av befordringsutsikterna, som förslaget medförde,

det ur rekryteringssynpunkt vore av den största vikt, att dugande

aspiranter icke på grund av de dåliga löneförmånerna avskräcktes att söka

sig in på landsfiskalsbanan. Av yttrandena i denna del må återgivas följande.

Justitiekanslern har under framhållande av vikten av en god rekrytering

icke minst med hänsyn till den nya processreformen anfört, att

med mindre skäliga avlöningsförmåner utfästas åt aspiranterna vore faran

stor, att endast svaga studenter sökte sig in på banan, vilket rent ekonomiskt

skulle kunna lända till nackdel, ity att om landsfiskalskåren framdeles skulle

visa sig icke kunna fullgöra sina åklagaruppgifter, det kunde bliva nödvändigt

att inrätta mera kvalificerande åklagartjänster, med därav följande avsevärda

utgifter för statsverket.

Allmänna lönenämnden har i sitt yttrande framhållit följande:

När lönenämnden på grundval av de i förevarande ärende lämnade uppgifterna

ånyo övervägt spörsmålet om landsfiskalsaspiranternas avlöning, har

lönenämnden kommit till den uppfattningen, att löneställningen för de utexaminerade

landsfiskalsaspiranterna blivit alltför lågt avvägd. Lönenämnden

vill ock erinra, att 1936 års lönekommitté i utlåtande över 1937 års landsfiskals-

och stadsfiskalsutrednings betänkande uttalat sig för en placering i

lönegraden Ex 9, varvid dock förutsatts, att för hela tjänstetiden såsom extra

tjänsteman skulle tillämpas en och samma lönegrad. Den långvariga utbildning,

som kräves av landsfiskalsaspiranterna och som ställer dessa i en helt

annan kategori än de extra landskanslistema och landskontoristerna, motiverar

enligt lönenämndens mening att landsfiskalsaspiranterna tillerkännas

en bättre löneställning än sistnämnda tjänstemän. Vad i promemorian anförts

angående risken för att landsfiskalsbanan ej erhåller tillräckligt kvalificerade

aspiranter och en jämförelse med avlöningsförhållandena för aspi
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

25

ranter viel statens affärsdrivande verk samt tullverket måste, med beaktande

jämväl av befordringsmöjligheterna på de olika banorna, leda till att de utexaminerade

landsfiskalsaspiranterna böra erhålla en väsentlig löneförbättring.

Med utgångspunkt från det anförda vill lönenämnden förorda, att aspiranterna

i egenskap av extra tjänstemän till en början hänföras till 9 lönegraden.

Detta innebär en avlöning enligt 6 löneklassen. Då emellertid denna

löneställning för aspiranterna i och för sig måste betraktas såsom blygsam,

synes densamma endast böra ifrågakomma under det första året av

de ifrågavarande befattningshavarnas anställningstid såsom extra tjänstemän.

För tid därefter synes en uppflyttning till högre lönegrad såsom extra tjänstemän

motiverad. Vid bedömandet av frågan örn lämplig lönegrad torde man,

med utgångspunkt från att landsfiskalsassistent till en början tillhör lönegraden

Eo 14, lämpligen kunna bestämma densamma till lönegraden Ex 14,

vilken medför avlöning enligt 11 löneklassen.

Antagningsnämnden anför under åberopande av en sammanställning

över landsfiskalsaspiranternas löneställning vid olika levnadsåldrar enligt

1937 års landsfiskalsutrednings förslag och beslutet vid 1940 års riksdag

samt det nu föreliggande förslaget, att det sistnämnda innebure en betydande

försämring i förhållande till vad nämnden dittills ansett sig kunna räkna

med vid idanläggningen av elevantagningen. Nämnden anser emellertid, att

förslaget väcker de starkaste betänkligheterna ur rekryteringssynpunkt. Efter

att hava redogjort för gången av aspiranternas utbildning samt de normer,

som nämnden tillämpat vid elevrekryteringen, anför nämnden:

Det ligger i sakens natur att, om de strävanden för vilka nu redogjorts

skola lyckas, något så när tillfredsställande ekonomiska förmåner måste erbjudas

de sökande. Enligt nämndens mening är det tydligt, att de nu föreslagna

löneförmånerna alls icke räcka för att en dugande student skall reflektera

på att ägna sig åt landsfiskalsbanan. Vad som skulle locka kunde

vara en utsikt att inom jämförelsevis kort tid nå en löneställning, som möjliggjorde

bildande av eget hem. Såsom förut anförts är detta icke fallet. Att

märka är också, att även övriga anställnings- och arbetsvillkor sannolikt för

många ynglingar te sig föga förmånliga. Semestertiden är 15 dagar och kan

icke förrän efter många års tjänst tänkas vanligen bliva förlagd till den vackra

och varma årstiden. Ofta torde övertids- och söndagsarbete vara påkallat

i tjänsten. Ej sällan är tjänstgöringsorten belägen å landsbygden eller i

mindre samhällen, där tillfällen till förströelse och umgänge med jämnåriga

kanske äro rätt fåtaliga. Under flera år måste en landsfiskalsassistent för

bestridande av förordnanden föra en ganska flackande tillvaro, vilket naturligen

menligt inverkar på hemlivet. Väntan på befordran till landsfiskal är

jämförelsevis lång; befordran torde kunna beräknas komma att inträffa först

18—20 år efter elevantagningen vid en levnadsålder av 40 år eller däröver.

Ett stort antal landsfiskaler måste tillika sig bliva placerade å en ort, där

skolbildningsmöjlighetcrna för barn äro begränsade.

I det följande framliålles, att örn förmånerna sålunda redan i och för sig

få anses synnerligen ogynnsamma ur rekryteringssynpunkt, framstår otillräckligheten

av dessa förmåner i så mycket bjärtare dager örn de jämföras

med dom, som erbjudas å andra levnadsbanor. Efter att hava åberopat vissa

av nämnden gjorda sammanställningar rörande utbildnings- samt de första

löne- och befordringsförhållandena inom vissa yrken, valda företrädesvis

inom kommunikationsverken, anför nämnden följande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Mcij.ts proposition nr 298.

Jämföras löne- och befordringsförhållandena å begynnelsestadiet inom de

olika---redovisade yrkena, visar det sig, huru ogynnsamt landsfiskals
aspiranterna

äro ställda i förhållande till andra aspiranter. Till en början

kan framhållas, att beträffande flertalet — — — upptagna levnadsbanor

åtminstone någon ersättning utgår under varje del av utbildningstiden och

att den tid, då ersättning ej utgår, är ganska kort. Endast folkskollärarna

äro i fråga örn gottgörelse under utbildningen sämre lottade än landsfiskalsaspiranterna.

I olikhet mot vad vanligen synes vara fallet inom andra yrken

utgår ingen ersättning till landsfiskalsaspiranterna under praktisk tjänstgöring

med undantag för 6 månaders polistjänstgöring; å andra sidan uppbära

dessa aspiranter arvode under den 2 V2 år långa teoretiska utbildningen.

Gynnsammast ställda i här nämnda avseende torde arméofficerarna få anses

vara. Under hela sin utbildning åtnjuta de kost och logi samt fri beklädnad

och uppbära därjämte en mindre penningersättning; de hava emellertid att

erlägga en kursavgift å 200 kr. till krigsskolan å Karlberg. Den för landsfiskalsaspiranterna

mest oförmånliga skillnaden avser tjänste- och löneställningen

efter undergången utbildning. Medan alla andra ifrågavarande aspiranter

kunna påräkna e.o.-anställning i en förhållandevis hög lönegrad och

nå denna ställning före 25 års ålder — denna och följande åldersuppgifter

äro ungefärliga — få landsfiskalsaspiranterna enligt det remitterade förslaget,

trots att utbildningstiden är ungefär dubbelt så lång eller mera, åtnöjas

med extra anställning och detta vid högre levnadsålder samt i en lönegrad

som är vida lägre än den andra aspiranter kunna påräkna i e.o.-anställning.

En post- eller telegrafassistent blir således e. o. tjänsteman i 15 lönegraden

vid 24 års ålder och en kammarskrivare i 16 lönegraden vid samma ålder.

De erhålla därvid en årslön i Stockholm av respektive 6,300 och 6,700 kr.

Landsfiskalsaspiranten åter är vid denna tid alltjämt sysselsatt med sin utbildning.

Enligt förslaget får han vid 26 års ålder anställning i Ex 6 med en

årslön i Stockholm av 3,800 kr., vilken efter ett respektive ytterligare två

år ökas till 4,500 respektive 5,500 kr. Vid bedömandet av dessa lönebelopp

måste hållas i minnet, att aspiranterna praktiskt taget hela tiden efter utbildningens

avslutande skola uppehålla assistent- eller landsfiskalsbefattning

utan särskild gottgörelse. Först vid 30 års ålder når aspiranten e.o.-anställning,

men icke så högt som i 15 lönegraden utan blott i 14 lönegraden, där

han för övrigt kvarstannar i 6 år, då han uppflyttas till 17 lönegraden. Vid

denna tidpunkt hava aspiranter inom andra här nämnda yrken sedan länge

fått ordinarie tjänst, dock måhända icke i 17 lönegraden. Vida förmånligare

ställda än landsfiskalsaspiranterna äro arméofficerarna. De vinna e.o.-anställning

vid 23 års ålder i en lönegrad, liggande mellan 8 och 9 lönegraderna

i civila icke-ordinariereglementet med en lön i Stockholm av 4,600

kr. och bliva ordinarie efter 3 år, vid 26 års ålder, i en lönegrad liggande

mellan 13 och 14 lönegraderna i civila avlöningsreglementet med en lön i

Stockholm av 6,200 kr. Även aspiranterna å riksbankstjänst intaga en gynnsam

ställning. De hava allenast ett års utbildning och åtnjuta under denna

tid en avsevärd ersättning, 220—290 kr. i månaden. Efter utbildningen, vid

22 års ålder, komma de upp i lönegraden Ex 11 med en lön i Stockholm av

5,000 kr. och efter två års tjänstgöring, vid 24 års ålder, kunna de vinna

e.o.-anställning i 13 lönegraden med en lön i Stockholm av 5,700 kr.

Antagningsnämnden ävensom länsstyrelserna i Göteborgs

och Bohus län samt Västernorrlands län framhålla,

att därest, som dessa myndigheter föreslagit, de extra tjänstemännen

placeras i lönegrad Ex 14, vikariatsersättning icke kan utgå vid förordnande

å assistenttjänst. Däremot tala billighetsskäl för att vikariatsersättning

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

27

skall utgå vid förordnande å landsfiskalstjänst. Landsfogdarna i

Uppsala samt Göteborgs och Bohus län, vilka föreslagit en

lägre begynnelselönegrad, anse, att vikariatsersättning bör utgå även vid förordnande

å assistenttjänst.

Antagningsnämnden, länsstyrelsen i Västernorrlands

län samt nyssnämnda landsfogdar hava likaledes framhållit, att

tjänstgöringstraktamente under vikariat bör utgå till den extra tjänstemannen

även för tid överstigande 15 dagar, varvid nämnden och länstyrelsen

framhållit, att med tillämpning av tilläggsbestämmelserna till civila

avlöningsreglementet en individuell prövning bör ske rörande vikariens merutgifter

i anledning av vikariatet.

Rörande möjligheterna att under tiden före förslagets genomförande i hela

dess utsträckning täcka vikariebehovet anför länsstyrelsen i Jönköpings

län, att det torde vara nödvändigt att anlita landsfiskalselev som

vikarie å assistenttjänst. Landsfogden i Örebro län framhåller,

att man för samma ändamål torde böra få anlita juris studerande och yngre

examinerade jurister. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län har föreslagit, att man som ett provisorium skulle inrätta ett mindre

antal befattningar för manliga skrivbiträden i lönegrad Ex 5. Dessa befattningshavare

skulle placeras i de mest arbetstyngda distrikten men vid behov

sändas till andra distrikt, där med anledning av bristen på vikarier extra

arbetskraft blivit erforderlig.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har under framhållande av att

landsfiskaler och landsfiskalsassistenter under övergångstiden måhända i

brist på vikarier måste förvägras att uttaga dem tillkommande semester ifrågasatt,

huruvida icke i så fall viss kompensation borde lämnas tjänstemännen

i fonn av semesterersättning.

I fråga om de föreslagna övergångsbestämmelserna har allmänna 1 önenämnden

framhållit, att ordinarie kanslibiträde tills vidare lämpligen

bör beviljas tjänstledighet, varvid lönen i hans egenskap av extra tjänsteman

bör utgå efter samma löneklass, som gällt vid den ordinarie tjänsten, i den

mån den inrymmes inom vederbörande lönegrad i löneplan Ex. De extra

ordinarie tjänstemännen kunna i stället för att åläggas frånträda sina befattningar,

varvid vissa komplikationer i pensionshänseende uppstå, även beviljas

tjänstledighet från sina befattningar, intill dess de vinna befordran till

högre extra ordinarie tjänst. Aven dessa befattningshavare borde såsom extra

tjänstemän få behålla den löneklass, de tidigare intjänat, förutsatt att denna

icke är högre än den högsta för vederbörande lönegrad i löneplan Ex gällande.

Landsfogden i Uppsala län föreslår, att de extra tjänstemän,

som nödgats frånträda sina extra ordinarie befattningar i lägre lönegrad,

bibehållas vid sin tidigare rätt till semester, tjänstledighet av skilda

anledningar m. m.

Till frågan örn yttrandenas innehåll rörande promemorians förslag, att

vissa av antagningsnämnden avvisade aspiranter skulle kunna beviljas dispens

och antagas till extra tjänstemän under övergångstiden, får jag anled
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 298.

Departements
chefen.

ning att sedermera återkomma, liksom ock till vissa spörsmål rörande landsfiskalselevernas

ekonomiska ställning.

I ett flertal yttranden understrykes vikten av att tillfällig skrivhjälp i tillräcklig

utsträckning tillhandahålles i de distrikt, som under semestertiden

skola vara självförsörjande med avseende å vikarie. Landsfogden i

Uppsala län har ifrågasatt, huruvida icke ett antal ambulerande skrivbiträdesbefattningar

borde inrättas för att täcka detta behov av arbetskraft

och för att anlitas som vikarier under de stationära skrivbiträdenas semestrar.

Rörande promemorians förslag, att behovet av tillfällig skrivhjälp i viss

utsträckning skulle kunna täckas genom anlitande av elever och icke färdigutbildade

aspiranter, framhåller allmänna lönenämnden, att

en sådan anordning bör förekomma endast rent tillfälligtvis och på ett förberedande

stadium men icke sedan aspiranter^ antagits till extra tjänstemän.

Samma synpunkter framhållas av antagningsnämnden, som

tillägger, att aspirant och elev, som tagits i anspråk som vikarie å skrivbiträdestjänst,

bör tillerkännas samma ersättning, som varje annan vikarie

å sådan tjänst, varjämte vid ersättningens bestämmande de merutgifter böra

beaktas, som föranledas av växlingen av vistelseort.

Slutligen må framhållas, att länsstyrelserna i Värmlands

och Västmanlands län, landsfogdarna i Uppsala och

Kristianstads län samt föreningen Sveriges landsfiskaler

jämte dess länsavdelning i Malmöhus län ävensom föreningen

Sveriges landsfiskalsassistenter framhållit nödvändigheten

av att de kvinnliga skrivbiträdena å landsfiskalskontor beredas en

bättre löneställning än den, som nu tillkommer dem i lönegrad Eo 2.

Med hänsyn till de rådande svårigheterna att anskaffa vikarier å landsfiskals-

och landsfiskalsassistenttjänst anser jag, att åtgärder nu måste vidtagas

för att söka avhjälpa de föreliggande bristerna inom organisationen.

Jag anser det icke nödvändigt att därvid avvakta den fortsatta utredningen

rörande en rationalisering av arbetet å landsfiskalskontoren, då resultatet av

denna utredning icke kan väntas inverka på behovet av landsfiskalsassistenter.

Emot det framlagda förslaget till vikariefrågans ordnande torde några

vägande invändningar icke kunna göras, varför detsamma i allt väsentligt

torde böra godtagas. Huvudtanken i förslaget, att en principiell åtskillnad

bör göras mellan skrivbiträdesorganisationen å ena sidan och aspiranter och

elever å andra sidan, finner jag således riktig. De färdigutbildade aspiranterna

böra alltså lämna biträdesorganisationen och antagas till extra tjänstemän.

De icke färdigutbildade aspiranterna ävensom landsfiskalseleverna böra

icke i fortsättningen stadigvarande innehava eller utöva biträdestjänst.

Ehuru vissa invändningar kunna göras mot tanken att låta vissa distrikt

vara självförsörjande, anser jag dock, att praktiska skäl nödvändiggöra ett

godtagande av denna anordning. Likaså finner jag, att det erforderliga antalet

vikarier i huvudsak bör erhållas genom den föreslagna regleringen av

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 298.

29

aspirantantagningen. Jag tillstyrker även förslaget om inrättande av sex ambulerande

assistenttjänster. Framhållas bör, att förslagets detaljer rörande

antalet vikarier i varje län, semestertidens fördelning, självförsörjande och

icke självförsörjande distrikt m. m. icke få anses innefatta en planläggning,

varifrån avvikelser ej skulle få ske. Sagda detaljer få betraktas endast

som ett led i metoden att beräkna antalet erforderliga vikarier, varför

länsstyrelserna böra äga fria händer att inom ramen av den föreslagna

organisationen ordna vikarie- och semesterfrågorna på lämpligaste sätt.

Hinder bör icke heller möta att som vikarie å landsfiskalsassistenttjänst

undantagsvis förordna lämplig och dugande person, som icke vunnit behörighet

till sådan tjänst.

Vissa länsstyrelser hava gjort anspråk på att respektive län skulle tilldelas

större antal vikarier än som i promemorian föreslagits. Då antalet

till extra tjänstemän antagna aspiranter kommer att förete stora växlingar

och ibland betydligt överstiga det föreslagna medeltalet, kan icke heller

antalet extra tjänstemän inom varje län hållas konstant. Ibland kommer

tillgången på utexaminerade aspiranter att vara mycket god för att under

andra tider ställa sig knappare. Det bör framhållas, att det vid tillfälligt

behov av vikarie inom ett län bör finnas möjlighet att under annan tid

än semestrarna erhålla vikarie från annat län. Särskilt de norrländska

län, som erhålla ambulerande assistenter, torde hava möjlighet att under vinterhalvåret

avstå vikarie till annat län. För att i någon mån tillgodose kravet

på ett ökat antal vikarier, torde medeltalet böra höjas till 54.

Den tidrymd, varunder landsfiskalerna skulle äga möjlighet att uttaga

semester, finner jag vara väl avvägd. Genom att godtaga förslaget om självförsörjande

distrikt kunna även landsfiskalsassistenterna i större utsträckning

än eljest komma i åtnjutande av sommarsemester. Anordningen öppnar

även möjlighet att låta assistent i icke självförsörjande distrikt emellanåt

erhålla semester under sommaren. I sådant fall kan assistenten i ett självförsörjande

distrikt vikariera för assistenten i ett icke självförsörjande

distrikt. Under detta vikariat förordnas icke ersättare å vikariens tjänst men

väl, när denne under annan tid av året erhåller sin semester, då tillgången

på vikarier är bättre.

De erinringar, som framförts emot promemorians förslag rörande löneförmånerna

för de till extra tjänstemän antagna aspiranter^, finner jag övertygande.

Ur rekryteringssynpunkt torde det vara nödvändigt att giva aspiranterna

en sådan löneställning, att organisationens funktionsduglighet ej

äventyras. Då det föreliggande förslaget förutsätter förändringar av organisationen,

som avsevärt försämra aspiranternas befordringsutsikter, samt

den tidigare beslutade löneställningen med hänsyn härtill får anses uppenbart

otillräcklig, anser jag, att det beslutade s. k. lönestoppet icke bör lägga

hinder i vägen för en jämkning av ifrågavarande befattningshavares löneförmåner.

Jag ansluter mig därför till den lösning, som förordats av allni

ä n n a 1 ii nenämnden, enligt vilken de färdigutbildade aspiranterna

skola antagas till extra tjänstemän i lönegrad Ex 9 för att efter ett år kun
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

na uppflyttas i lönegrad Ex 14. Vid förordnande att uppehålla landsfiskalstjänst

torde befattningshavarna i likhet med landsfiskalsassistenterna böra

komma i åtnjutande av vikariatsersättning. Det torde böra ankomma på

Kungl. Maj:t att inom ramen för avlöningsreglementets bestämmelser besluta,

i vad mån tjänstgöringstraktamente skall utgå lill befattningshavarna.

Den förbättrade löneställningen bör komma även de redan å landsfiskalsbanan

befintliga aspiranterna till godo. Erforderliga övergångsbestämmelser

för organisationens genomförande torde få meddelas av Kungl. Majit.

Jag ansluter mig även till förslaget, att landsfiskalselever och icke färdigutbildade

aspiranter tillfälligtvis må tagas i anspråk för att täcka behovet av

tillfällig skrivhjälp, förutsatt, att det icke verkar menligt på elevens eller

aspirantens utbildning. Till frågan om vilka förmåner, som vid vikariat å

biträdestjänst böra tillkomma landsfiskalselev eller icke färdigutbildad aspirant,

återkommer jag i samband med behandlingen av frågan om dessa aspiranter

och elevers ekonomiska förmåner under utbildningstiden.

Avlöningsförmåner åt aspiranter och elever.

1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning. Utredningen föreslog, att

den, som vederbörligen — efter föreskriven praktisk tjänstgöring om som

regel ett och ett halvt år — antoges såsom distriktsåklagaraspirant, skulle äga

rätt till visst arvode, vilket föreslogs till ett belopp av 120 kronor i månaden.

En medlem av utredningen förordade reservationsvis, att det ekonomiska biståndet

till aspiranten skulle lämnas i form av stipendium av fri bostad och

kost. Utredningens förslag lämnades utan erinran i det övervägande antalet

över utredningens betänkande avgivna yttranden.

1940 års riksdag. Vid föredragning av propositionen nr 219/1940 L anslöt

sig chefen för socialdepartementet statsrådet Möller i denna del till utredningens

förslag. Vid frågans behandling i riksdagen anförde vederbörande utskott

i anledning av en i ärendet väckt motion att biståndet i stället borde utgå

i form av stipendium, att frågan örn i vilken form biståndet borde lämnas

lämpligen borde hållas öppen i avvaktan på ett slutgiltigt fastställande av

ordningen för aspiranternas teoretiska fackutbildning. Utskottets hemställan

bifölls av riksdagen.

Rörande frågans tidigare behandling vid 1940 års lagtima riksdag får jag

i övrigt hänvisa till propositionen nr 219/1940 L sid. 76 och 78—79.

1941 års riksdag. Frågan om aspirantarvoden berördes icke i propositionen

nr 225/1941.

Departementspromemorian. I den av byråchefen B. Lassen upprättade,

den 28 mars 1942 dagtecknade promemorian angående anordnandet av den juridiska

delen av distriktsåklagarens teoretiska utbildning m. m. upptages spörsmålet

om landsfiskalsaspirantemas ekonomiska förmåner under utbildningstiden

till förnyat skärskådande. Till en början framhålles, att föreliggande

spörsmål kräver en lösning senast i samband med att frågan om den teoretiska

fackutbildningen slutgiltigt regleras. Beträffande frågan, huruvida för
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

31

månema böra utgå såsom arvoden eller i form av stipendier av fri bostad och

kost, framhålles, att det skulle möta mycket stora svårigheter att under nu

rådande förhållanden välja den senare linjen. I vart fall synes det otänkbart

att för närvarande åstadkomma något slags internalsförläggning för aspiranterna.

Även om man nu bestämde sig för att giva understöden formen av arvoden,

behövde man fördenskull icke helt släppa tanken på stipendieformen,

som måhända senare lättare kunde realiseras. Med hänsyn till att aspiranterna

för den händelse, att undervisningen skulle förläggas till Stockholms högskola,

själva skulle få erlägga vissa förenings- och examensavgifter ävensom

bestrida kostnaderna för erforderlig litteratur samt med beaktande tillika av

den inträdda prisstegringen föreslås, att arvodet fastställes till 150 kronor i månaden.

Kostnaderna för aspirantarvoden beräknas under det första budgetår,

varunder den teoretiska utbildningen tager sin början, uppgå till 30,000

kronor, under det närmast följande budgetåret till 66,000 kronor samt under

det därpå följande, då organisationen är helt utbyggd, till 102,000 kronor.

Vid dessa beräkningar har förutsatts, att aspirantantagningen varje år skett

från och med den 1 september och att aspiranterna antagas till extra tjänstemän

från och med den 1 juli under tredje aspirantåret.

Yttranden över departementspromemorian. Över promemorian hava, i vad

den rör aspiranternas avlöningsförmåner, yttranden avgivits av justitiekansler^

statskontoret, riksräkenskapsverkct och

kanslern för rikets universitet.

Justitiekanslern har tillstyrkt promemorians förslag under framhållande

av att arvode vore att föredraga framför stipendium.

Riksräkenskapsverket, som erinrar örn att ämbetsverket tidigare

förordat stipendieformen, har i princip vidhållit sin tidigare uppfattning, men

med hänsyn till de svårigheter, som skulle möta att under nuvarande förhållanden

genomföra denna linje, ansett sig icke böra motsätta sig förslaget om

arvoden. Dock framhålles, att stipendieformen bör prövas, så snart tidsförhållandena

det medgiva. Emot beloppet 150 kronor har ämbetsverket intet

att erinra.

Kanslern för rikets universitet anser det vara mest ändamålsenligt

att välja stipendieformen, varvid till gnind kunde läggas samma

bestämmelser, som enligt reglementet den 28 april 1939, nr 148, gälla angående

statsstipendier i form av fri kost och fri bostad vid universiteten och karolinska

institutet. Tillika erinras om att denna stipendieform icke förutsätter

någon internalförläggning.

Statskontoret har ansett, att, därest arvodesformen väljes, arvodet

icke bör utgå med högre belopp än 120 kronor, såsom förutsattes av 1937 års

utredning. Emellertid håller statskontoret före, att det slatsfinansiella läget

påkallade en omprövning av frågan om aspiranternas ekonomiska förmåner.

Enligt ämbetsverkets uppfattning kunde det i nuvarande läge knappast komma

i fråga alt utöver i stort sett kostnadsfri juridisk oell polisteknisk utbildning

lämna landsfiskalsaspiranterna ekonomiskt bidrag i form av månatliga

arvoden. Statskontoret, som delade uppfattningen, att obemedlade ynglingar

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

bereddes ekonomiska lättnader för att kunna ägna sig åt banan, ansåge det

principiellt lämpligare att för detta ändamål välja formen av penningstipendier

till medellösa aspiranter. Stipendierna borde utgå med förslagsvis högst

700 kronor per termin och tilldelas allenast verkligt behövande aspiranter.

Prövningen av stipendieansökningarna borde handhavas av nämnden för antagande

av aspiranter å landsfiskalstjänst.

Innan jag uttalar mig i föreliggande fråga finner jag det nödvändigt att

redogöra för ett närliggande spörsmål.

Väckt förslag om arvoden till landsfiskalselever. I de yttranden, som avgivits

över departementspromemorian med förslag till vikariefrågans ordnande

hava justitiekanslern, antagningsnämnden, länsstyrelserna

i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Värmlands

och Västernorrlands län, lands fogdarna i Örebro och Västernorrlands

län samt föreningen Sveriges landsfiskaler

framhållit, att starka skäl talade för, att även landsfiskalseleverna

bereddes vissa ekonomiska förmåner under elevtiden. Härom anför a ntagningsnämnden

följande:

En förutsättning för att rektryteringen av landsfiskalskåren med den nu

föreslagna löneställningen för de färdiga aspiranterna skall kunna ske på ett

något så när tillfredsställande sätt är emellertid enligt nämndens mening, att

den ekonomiska hjälpen under utbildningstiden förstärkes. Skall en yngling

— för ernående av de löneförmåner som nämnden här föreslagit för de examinerade

aspiranterna — kosta på sig l72 års utbildning och under 3 år i

viss utsträckning själv sörja för sitt uppehälle, måste, såvitt nämnden förstår,

den krets studenter, ur vilken landsfiskalskåren kommer att rekryteras,

bliva starkare begränsad än som är önskvärt. Nämnden ser sig därför,

trots att frågan nyligen varit föremål för statsmakternas bedömande, nödsakad

att framlägga förslag om att arvode eller däremot svarande ekonomisk

förmån måtte utgå även under en del av elevtiden. Detta torde vara

berättigat jämväl ur den synpunkten, att eleven efter någon tids tjänstgöring

under sin utbildning presterar ett arbete, som skäligen bör gottgöras.

Lika litet som inom domsagoförvaltningen böra å landsfiskalskontoren personer,

vilka uträtta ett nyttigt och nödvändigt arbete, anlitas utan att därför

uppbära ersättning. Nämnden har tänkt sig, att arvode skulle utgå, sedan

eleven fullgjort provtjänstgöring hos den förste landsfiskalen och elevens

lämplighet för landsfiskalsbanan därvid vitsordats. Då den första provtjänstgöringen

torde böra räcka omkring 5—6 månader, synes arvode böra utgå

från och med sjunde månaden av elevtiden. Anledning torde icke föreligga

att sätta arvodet lägre än aspirantarvodet. Ett särskilt skäl för nämnden att

föreslå elevarvode utgör den omständigheten, att samtliga ledamöter av

nämnden, som tjänstgöra inom landsstaten, erhållit personlig erfarenhet av

de ekonomiska svårigheter de nuvarande ersättningsbestämmelserna medfört

för landsfiskalseleverna. Av sådan grund har det i flera fall förekommit, att

elev antingen redan lämnat banan eller förklarat sig ämna göra detta. Framhållas

må även den allt ringare möjligheten föräldrar och andra närstående

under nuvarande tider hava att ekonomiskt bistå söner eller andra anhöriga,

som vilja bliva landsfiskalselever. Det är också av synnerlig vikt, att

blivande landsfiskaler, både såsom åklagare och medelsförvaltare, hava god

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 298.

33

ekonomi, ett önskemål som ej är så lätt att förverkliga, örn lån måste upptagas

i och för utbildningen och löneförmånerna efter förvärvad utbildning

äro knappt tillmätta.

Departementspromemorian angående vidtagande av särskilda åtgärder i

avlöningshänseende för vissa landsfiskalselever och landsfiskalsbiträden. I

en av landsfogden M. Stiernström upprättad, särskild promemoria behandlas

dels frågan örn ekonomiskt bistånd till vissa äldre landsfiskalselever och elever,

som hava försörjningsplikt, dels ock frågan örn beredande av en bättre

löneställning för vissa förutvarande, färdigutbildade aspiranter å landsfiskalstjänst,

vilka uppehålla biträdestjänster men vilka antagningsnämnden vägrat

antaga till landsfiskalsaspiranter. Till promemorians innehåll i denna senare

del återkommer jag i särskilt sammanhang.

Utredningen har föranletts av en hemställan från antagningsnämnden att

Kungl. Maj :t måtte taga under övervägande, huruvida icke ekonomiskt bistånd

under den fortsatta provtjänstgöringen borde beredas landsfiskalselever, som

tjänstgjort längre tid på banan, eller elever, som hava försörjningsplikt. I promemorian

upplyses, att förutom länsstyrelserna i Värmlands och Västernorrlands

län även länsstyrelserna i Södermanlands och Västmanlands län i princip

ansett, att ersättning i viss utsträckning alltid bör utgå till landsfiskalselev under

provtjänstgöringen. Bland landsfiskalseleverna hade redan en viss tendens

till flykt från banan kunnat förmärkas, beroende på elevernas i ekonomiskt

hänseende mindre förmånliga ställning. I promemorian framhålles, att

flertalet av de personer, som hittills antagits till landsfiskalselever förordnats

som skrivbiträden i lönegrad Eo 5 eller Ex 5 eller som kanslibiträden i lönegrad

A 7 eller Ex 7. Då dessa elever regelmässigt i större eller mindre utsträckning

fått som provtjänstgöring tillgodoräkna den tid, de tjänstgjort

å landsfiskalskontor, ha eleverna härigenom kommit i åtnjutande av avlöning

under viss del av utbildningstiden, en anordning, som anses rimlig,

då de i regel tjänstgjort å banan mer än ett år och innan elevutbildningen

i egentlig mening hunnit organiseras. Beträffande den fortsatta tjänstgöringen

hava vissa länsstyrelser ansett, att de elever, som innehava extra ordinarie

anställning som skrivbiträden eller ordinarie anställning som kanslibiträden,

skulle med tillämpning av bestämmelserna i 12 § 3 mom. eller 15 §

a) civila icke-ordinariereglementet eller 16 § b) civila avlöningsreglementet

kunna erhålla antingen oavkortad lön eller lön med B-avdrag under 120

dagar. Vissa länsstyrelser hava ansett sig befogade att lämna eleverna visst

arvode ur länsstyrelsens extra anslag, under den tid, eleverna fullgöra provtjänstgöring

hos länsstyrelsen. I ett par fall har den fortsatta provtjänstgöringen

hos landsfiskal ordnats genom att elev, som varit skrivbiträde, fått

byta anställning med skrivbiträde i annat distrikt. De länsstyrelser, som icke

ansett det möjligt all bereda eleverna ersättning under den fortsatta provtjänstgöringen,

lmva lämnat uppgift örn de elever, som på grund av försörjningsplikt

eller längre tids tjänstgöring å landsfiskalsbanan borde beredas

ekonomiskt bistånd under tiden fram till aspirantantagningen. I promemoBihang

till riksdagens protokoll 19i3. 1 saini. Nr 208. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

rian föreslås, att till elev, som har försörjningsplikt, borde utgå ett månatligt

arvode av 150 kronor, därest eleven börjat å landsfiskalsbanan före den 1 oktober

1941, samt att till annan elev skulle utgå ett månatligt arvode av 100

kronor, därest eleven börjat å banan före den 1 juli 1938. Tiden för den återstående

provtjänstgöringen överstiger i intet fall nio månader. Enligt förslaget

skulle till 19 namngivna elever utgå arvode med ett sammanlagt belopp

av 18,100 kronor. I promemorian ifrågasättes slutligen, huruvida icke

för ernåendet av en likformig rättstillämpning enhetliga direktiv borde lämnas

länsstyrelserna rörande frågan om möjligheten att bereda landsfiskalseleverna

viss ersättning under provtjänstgöringen.

Yttranden över departementspromemorian. Över promemorian hava yttranden

avgivits av statskontoret, allmänna lönenäranden

och antagningsnämnden.

Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot förslaget

samt instämmer i uttalandet, att enhetliga direktiv borde lämnas rörande

möjligheten att bereda vissa landsfiskalselever ersättning under provtjänstgöringen.

Statskontoret har därvid funnit, att länsstyrelse icke äger möjlighet

att avlöna eleverna under provtjänstgöring hos länsstyrelse samt att

avlöningsreglementenas bestämmelser om viss tjänstledighet för studier m. m.

icke kunde anses tillämpliga vid ledighet för provtjänstgöring av ifrågavarande

slag.

Antagningsnämnden, som erinrar om att nämnden i annat sammanhang

föreslagit, att arvode alltid i viss utsträckning borde utgå till landsfiskalselev,

tillstyrker för den händelse, att detta nämndens förslag icke vunne

bifall, att all den ekonomiska hjälp, som kan beredas eleverna, i synnerhet

äldre elever och elever med försörjningsplikt, måtte beredas dem.

Allmänna lönenämnden framhåller, att ordinarie kanslibiträde

och extra ordinarie skrivbiträde, som i egenskap av landsfiskalselev fullgör

provtjänstgöring för utbildning till landsfiskal eller landsfiskalsassistent, författningsenligt

torde vara berättigat till tjänstledighet under 120 dagar med

åtnjutande av lön med B-avdrag. I anslutning härtill anför nämnden:

Lönenämnden har i annat sammanhang denna dag uttalat sig för ett av

promemorians författare framställt förslag, att landsfiskalsaspiranterna böra

utskiljas från biträdesorganisationen. Därest detta förslag vinner beaktande,

skulle i fortsättningen spörsmål av den art, varom i detta ärende är fråga,

icke behöva uppkomma. Med utgångspunkt härifrån finner sig lönenämnden

böra förorda, att de av nu ifrågavarande landsfiskalselever, som inneha ordinarie

eller extra ordinarie kanslibiträdes- eller skrivbiträdestjänst, medgivas

under sin fortsatta provtjänstgöring bibehålla lön med B-avdrag, även till den

del tiden för nämnda provtjänstgöring överstiger 120 dagar. Beslut av sådan innebörd

lärer kunna meddelas av Kungl. Majit med stöd av 12 § civila avlöningsreglementet

respektive 11 § civila icke-ordinariereglementet. Landsfiskalselev,

som icke innehar ordinarie eller extra ordinarie tjänst, torde under den fortsatta

provtjänstgöringen böra tillerkännas bidrag med visst belopp för dag.

Med avseende å bidragets belopp får lönenämnden erinra, att Kungl. Majit

genom beslut den 5 februari 1943 meddelat föreskrifter angående bidrag till

elever vid statens järnvägars trafikelevkurser under tiden för den teoretiska

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 298.

35

utbildningen. Sådant bidrag utgår till elev, som icke innehar ordinarie eller

extra ordinarie anställning vid verket, och beloppet utgör högst 5 kronor för

dag eller, där elev är bosatt å kursorten eller dess närhet och lämpligen kan

under kursen bo i hemmet, med högst 2 kronor 50 öre för dag. Lönenämnden

finner sig böra förorda att, i den mån avlöningsreglementenas bestämmelser

örn lön med B-avdrag icke bliva tillämpliga, sådana i ärendet avsedda landsfiskalselever,

som efter prövning anses böra ifrågakomma härtill, medgivas

åtnjuta bidrag enligt de nyss angivna grunderna. Lönenämnden förutsätter

givetvis, att bidrag icke utgår för dag, då elev i egenskap av tillfällig vikarie

å skrivbiträdestjänst eller eljest för visst arbete må äga uppbära särskild

ersättning.

Ehuru jag icke är beredd att taga ställning till frågan om det slutliga ut- Departementsformandet

av landsfiskalsaspiranternas teoretiska fackutbildning — vid chefen.

den fortsatta utredningen hava nämligen uppkommit vissa ytterligare spörsmål,

som tarva ett förnyat övervägande — anser jag, att frågan örn landsfiskalsaspiranternas

ekonomiska förmåner nu bör finna sin lösning. Ur rekryteringssynpunkt

torde det nämligen få anses nödvändigt, att snarast lämna

de å banan nu tjänstgörande aspiranterna och eleverna slutgiltigt besked om

de förmåner, de hava att påräkna under den fortsatta utbildningen. Det må

framhållas, att antagningen av landsfiskalselever till landsfiskalsaspiranter

i icke ringa utsträckning kommer att ske redan under nästkommande budgetår,

då vissa av dem även skola fullgöra praktisk polistjänstgöring. Det nu

föreliggande spörsmålet inskränker sig icke till en fråga, huruvida aspiranterna

under den teoretiska fackutbildningen böra åtnjuta arvode eller om stipendier

böra beredas mindre bemedlade aspiranter. Enligt mitt förmenande

måste under någon del av den 4% —- för vissa personer 5''/2 — år långa

utbildningstiden viss ersättning alltid beredas elev eller aspirant. I annat fall

kan befaras, att den för landsfiskalernas utbildning valda, särskilda ordningen

icke kan tjäna sitt syfte.

Vid övervägande av det föreliggande spörsmålet synes mig den lämpligaste

lösningen vara att tillerkänna landsfiskalsaspiranten under tiden fram till

antagningen som extra tjänsteman arvode, vilket lämpligen bör bestämmas

till fem kronor om dagen. Jag anser det emellertid ur rekryteringssynpunkt

ofrånkomligt att bereda även landsfiskalseleverna viss ersättning under utbildningstiden.

Det torde nämligen icke vara möjligt att erhålla dugande aspiranter

å banan, med mindre ersättning även beredes eleverna under viss

tid av provtjänstgöringen. Vidare må framhållas, att möjlighet måste finnas

att fördela eleverna i lämplig proportion på de olika länen. En sådan fördelning

torde vara omöjlig att genomföra, därest ej eleven erhåller viss ersättning.

I anslutning till allmänna lönenämndens förslag vill jag alltså förorda,

att landsfiskalselev efter sex månaders fullgjord provtjänstgöring tillerkännes

ett arvode örn fem kronor örn dagen, dock att elev, som under provtjänstgöring

kan bo i hemmet, skall erhålla ett arvode av 2 kronor 50 öre

örn dagen. Förordnas elev eller aspirant att uppehålla biträdestjänst å landsfiskalskontor,

bör rätten till arvode bortfalla och vederbörande åtnjuta er
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 298.

sättning enligt vanliga regler. Beträffande de elever, som innehava ordinarie

eller extra ordinarie biträdesanställning, torde Kungl. Maj:t i samband med

att eleverna åläggas att frånträda utövandet av sagda befattningar, kunna

efter prövning i varje särskilt fall medgiva, att elev må erhålla förlängd tjänstledighet

med åtnjutande av lön med B-avdrag. Genom att även elev i viss

utsträckning erhåller arvode, ökas kostnaderna härför med i runt tal till 36,000

kronor. Det må framhållas, att i departementspromemorian hänsyn uppenbarligen

icke tagits till att vissa elever få vänta ett år för att vinna inträde

å distriktsåklagarkursen. Vartannat budgetår måste arvodesposten därför

ökas med likaledes 36,000 kronor.

Beredande av särskilda avlöningsförmåner åt vissa landsflskalsbiträden.

•

Departementspromemorian. I sistnämnda av landsfogden Stiernström

upprättade promemorian har, på föranledande av en hemställan från antagningsnämnden,

utredning verkställts rörande frågan örn beredande av

en bättre löneställning för vissa förutvarande aspiranter å landsfiskalstjänst,

vilka numera innehava biträdesbefattning å landsfiskalskontor. Rörande

grunden till sin hemställan har antagningsnämnden anfört följande:

Vid antagandet av landsfiskalsaspiranter fann sig nämnden nödsakad avvisa

vissa personer, som syntes icke hålla måttet. Härvid tillämpade nämnden

den uppfattningen, att till landsfiskalsaspiranter i princip icke borde antagas

de som väl ansågos lämpliga till assistenter men beträffande vilkas lämplighet

till landsfiskaler rådde tvekan. I några fall föreföll det ganska hårt att

neka vederbörande vidare befordringsmöjligheter och hänvisa dem till den

sämre ställning som nuvarande biträdesbefattningar innebära i förhållande

till assistentbefattningar. Att billighetsskäl understundom inverkat vid länsstyrelsernas

prövning och förslag örn antagande ligger nära till hands att

förutsätta. Det skulle sannolikt vara en icke oviktig fördel ur rekryteringssynpunkt,

om möjligheter funnes att bereda sådana personer, vilka icke borde

bliva landsfiskaler men som kunde tillfredsställande sköta assistentbefattning,

tillfälle att erhålla en anställning, som mera svarade mot deras utbildning

och de skyldigheter staten må anses ha iklätt sig mot dem genom att på

ett jämförelsevis sent stadium giva besked om hinder för den befordran, varmed

de skäligen må ha räknat. Antalet sådana personer synes vara ringa och

merkostnaden för staten — närmast hänförlig till de utgifter, som övergången

till den nya organisationen medfört — sannolikt ej så stor i jämförelse med

betydelsen av att ett av landsfiskalsreformens viktigaste mål, landsfiskalskårens

höjande, varder befrämjat.

Utredningen avser 10 personer, vilka enligt före den 1 oktober 1941 gällande

regler vunnit behörighet till landsfiskalstjänst. I promemorian framhålles,

att ifrågavarande befattningshavare under sin långa tjänstgöring

— denna växlar mellan 9.6—21 år — torde ha förvärvat stor skicklighet och

erfarenhet som kontorsmän; det torde närmast hava varit såsom polismän

och åklagare, de visat sig mindre lämpade. Starka skäl syntes därför tala

för, att befattningshavarna beredas en för dem lämplig befattning inom någon

annan förvaltningsgren. Som skäl härför har även åberopats, att be
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 298.

37

fathlingshavarna efter en sådan förflyttning säkerligen skulle finna mera

trivsel och större personlig tillfredsställelse än, om de nödgas gå kvar som

biträden på landsfiskalsbanan utan utsikt till befordran. En omflyttning av

befattningshavarna är emellertid icke lätt att genomföra. Samtliga länsstyrelser

hava sålunda ansett, att möjlighet saknades att bereda dem anställning

inom någon av länsstyrelsens avdelningar. Lämpliga platser torde dock

i viss utsträckning stå till buds, örn en viss tidsfrist medgives för omflyttningen.

I promemorian föreslås därför, att ifrågavarande befattningshavare

under en övergångstid beredas en löneställning, som bättre svarar mot deras

utbildning. En möjlighet härtill synes yppa sig genom att tillfälligt dispensera

dem från kravet på att vara antagna som landsfiskalsaspiranter och låta dem

intaga samma ställning som de utexaminerade, av antagningsnämnden antagna

aspiranterna. Med tillgodoräknande av sin långa tjänstetid anses befattningshavarna

böra placeras i den högsta föreslagna lönegraden, Ex 13.

I denna ställning skulle de få tjänstgöra som vikarier å landsfiskalsassistenttjänst,

vartill de samtliga äro lämpliga. Härigenom skulle man även i viss

mån kunna utfylla den brist på sådana vikarier, som under de närmaste

åren kommer att bliva ytterst kännbar. I den högre löneställningen skulle

befattningshavarna kvarstå till utgången av budgetåret 1946/47. Under

tiden skulle de äga möjlighet att söka sig en bättre anställning inom något

annat verksamhetsområde. Skulle någon av dessa befattningshavare år 1947

fortfarande kvarstå som extra tjänsteman, borde frågan örn hans fortsatta

lönegradsplacering då upptagas till förnyad prövning. Även dessa befattningshavare

böra utskiljas från biträdesorganisationen, varvid samma övergångsbestämmelser

bör gälla som för de av nämnden redan antagna, färdigutbildade

aspiranterna, som innehava biträdesbefattning å landsfiskalskontor.

Beträffande en av de aspiranter, som avvisats av antagningsnämnden, framhålles,

att han, ehuru han ansetts fullt lämplig till landsfiskal, på grund av

tidigare genomgången sjukdom ej kunnat erhålla friskbetyg och på den

grund icke heller ordinarie eller extra ordinarie biträdesanställning. Då vederbörandes

hälsotillstånd synes hava förbättrats, ifrågasättes, huruvida icke

han, som är hemmahörande i Norrbottens län, kunde förordnas på en ambulerande

assistenttjänst, som föreslagits till inrättande i sagda län. Förslaget

anses icke medföra särskilda kostnader.

Yttranden över departementspromemorian. Över promemorian hava yttranden

avgivits av statskontoret, allmänna löncnämnden och

antagningsnämnden. I annat sammanhang hava rörande detta förslag

yttrande jämväl avgivits av länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,

Västmanlands och Norrbottens län, landsfogdarna

i Malmöhus och Norrbottens län, t. f. landsfogden i Västmanlands

län samt 1 änsavdelningen inom Malmöhus län av

föreningen Sveriges landsfiskaler.

Statskontoret har avstyrkt förslaget under framhållande av att äm
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

betsverket tidigare icke ansett sig kunna förorda förslaget om en bättre Iöneställning

för de aspiranter, som skola antagas till extra tjänstemän. Statskontoret,

som delade uppfattningen, att lämplig anställning borde beredas ifrågavarande

befattningshavare inom andra förvaltningsgrenar, har ansett, att

en dylik utveckling skulle försvåras, örn de erhölle särskilda löneförmåner å

egen befattning. Som vikarier å landsfiskalsassistenttjänst, vartill de i nämnvärd

utsträckning komma att förordnas under övergångstiden, erhålla de

icke oväsentligt tillskott i sina löneförmåner.

Allmänna lönenämnden, som i annat sammanhang tillstyrkt en

förbättring av vissa landsfiskalsaspiranters löneställning, avseende en placering

till en början i lönegrad Ex 9, har icke funnit sig kunna generellt tillstyrka

förslaget. Intill dess sagda befattningshavare övergått till annan verksamhet,

vilket anses önskvärt, böra de bibehållas vid sin nuvarande löneställning,

varvid deras sammanlagda ersättning skäligen icke bör understiga

den avlöning, som utgår till extra tjänsteman i 9 lönegraden, 6 löneklassen.

Antagningsnämnden, länsstyrelserna i Hallands, Göteborgs

och Bohus, Skaraborgs och Västmanlands län samt

länsavdelningen inom Malmöhus län av föreningen Sveriges

landsfiskaler hava tillstyrkt förslaget. Antagningsnämnden har

därvid framhållit, att ifrågavarande befattningshavare i likhet med de utexaminerade,

av nämnden antagna aspiranter^ borde placeras i lönegrad

Ex 14. Nämnden ifrågasätter, huruvida icke i något fall en personlig assistenttjänst

borde inrättas för vederbörande befattningshavare. Jämväl länsstyrelsen

i Älvsborgs län har tillstyrkt förslaget under framhållande

att en viss försiktighet dock borde iakttagas och vederbörande länsstyrelses

yttrande inhämtas, innan dispens meddelas.

Förslaget avstyrkes av länsstyrelsen i Malmöhus län, landsfogden

i samma län samt t. f. landsfogden i Västmanlands län.

Landsfogden i Norrbottens län framhåller, att förslaget för de

ordinarie kanslibiträden, som vunnit uppfattning i löneklass 10, icke skulle

medföra någon löneförbättring och därför sakna betydelse.

Länsstyrelserna i Värmlands och Norrbot te ns län

hava ansett, att personliga assistenttjänster borde inrättas för ifrågavarande

befattningshavare.

Departements- Jag finnér icke skäl att för tillgodoseende av detta ändamål begära sär^e

skilda anslagsmedel. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i förekommande

undantagsfall bevilja den i promemorian föreslagna dispensen.

Kostnadsberäkning.

Kungl. Maj:t har den 24 april 1942 fastställt följande avlöningsstat för

landsfiskalerna m. fl., att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1942/43.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 298.

39

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis . . kronor 3,200,000

2. Avlöning till en tjänsteman å övergångsstat, förslagsvis » 4,800

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal .............. » 1,800,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... > 750,000

Summa kronor 5,754,800

Särskilda uppbördsmedel.

Ersättning från Karlskoga stad........................ » 8,800

Summa förslagsanslag kronor 5,746,000.

Enligt vedertagna principer för avlöningsstaternas uppställning böra anslagsposterna

till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat samt till avlöning

till en tjänsteman å övergångsstat utbytas mot en gemensam anslagspost

till avlöningar till ordinarie tjänstemän. Beträffande beräkningen

av sistnämnda anslagspost må följande anföras. De lönegradsplacerade

tjänster, som enligt förslaget till ny personalförteckning förutsättas

vara försedda med innehavare under budgetåret 1943/44, överensstämma

helt med de i nuvarande personalförteckning upptagna tjänsterna. Kostnaderna

för avlöning till innehavarna av sistnämnda tjänster bestridas för närvarande

från anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat.

Motsvarande anslagspost för tiden 7io 1941—3% 1942 visar en underbelastning

på i runt tal 240,000 kronor. Enär ett 25-tal landsfiskalstjänster under

ett halvt år av denna tid stått obesatta samt ett 10-tal kanslibiträdestjänster

under hela tiden icke varit besatta med ordinarie innehavare, har å anslagsposten

uppstått en besparing av i runt tal 120,000 kronor. En besparing

av 30,000 kronor kan förklaras hava uppstått genom att vissa landsfiskalstjänster

under innehavarnas tjänstledighet uppehållits av icke ordinarie personal.

På grund av en del ovissa faktorer vid anslagspostens beräknande synes

densamma ha blivit upptagen till 90,000 kronor för högt belopp för tiden

Vio 1941—3% 1942. Med anledning härav synas kostnaderna för avlöning till

nu ifrågavarande tjänstemän böra beräknas till 120,000 kronor lägre belopp

eller till (3,200,000 — 120,000) 3,080,000 kronor. Härtill bör läggas kostnaden

för avlöning å en oreglerad landsfiskalstjänst å övergångsstat med 4,800 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän

bör sålunda för budgetåret 1943/44 upptagas till 3,084,800 kronor.

Anslagsposten till icke-ordinarie personal beräknas för budgetåret

1942/43 komma att för annat än krisändamål överbelastas med 278,500

kronor, överbelastningen förklaras till en del av att åtskilliga landsfiskalsassistenter

och extra ordinarie skrivbiträden enligt av Kungl. Majit meddelade

beslut vunnit uppflyttning i löneklass, utan att hänsyn därtill i full utsträckning

kunnat tagas vid anslagspostens beräknande. Den härav föranledda ök
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 298.

ningen i medelsbehovet uppskattas till 80,000 kronor. Vidare har Kungl. Majit

beträffande några landsfiskalsdistrikt medgivit, att ytterligare en extra ordinarie

tjänsteman finge anställas eller att ett skrivbiträde finge utbytas mot en

landsfiskalsassistent. Den härav föranledda kostnaden beräknas till 43,000

kronor. Under semester och tjänstledigheter för extra ordinarie skrivbiträden

har erfordrats ersättare för dessa, vilket beräknas hava dragit en kostnad

av 30,000 kronor. Under budgetåret 1943/44 kommer i likhet med vad som

ägde rum under budgetåret 1942/43 ett 80-tal landsfiskalsassistenter att ge

nomgå förkortade polischefskurser. De därmed förenade kostnaderna för vikarier

under assistenternas tjänstledighet beräknas liksom under innevarande

budgetår draga en kostnad av 50,000 kronor. — På grund av det sagda synes

anslagsposten böra höjas med (80,000 + 43,000 + 30,000 + 50,000) 203,000

kronor. Härtill komma kostnaderna för vissa nya ändamål. För avlöning till

sex landsfiskalsassistenter utan fast stationeringsort beräknas 27,800 kronor

och för avlöning till landsfiskalsaspiranter, som antagits till extra tjänstemän

i lönegrad Ex 9, 82,200 kronor eller således tillhopa 110,000 kronor. Anslagsposten

för avlöningar till icke-ordinarie personal synes sålunda

böra upptagas till (1,800,000 + 203,000 + 110,000) 2,113,000 kronor.

I avlöningsstaten bör jämväl upptagas en anslagspost för arvoden till

landsfiskalselever och landsfiskalsaspiranter med 128,000

kronor.

Med hänsyn till de ändringar, som vidtagits beträffande övriga anslagsposter,

bör anslagsposten för rörligt tillägg upptagas till 765,000 kronor.

De sammanlagda avlöningskostnaderna för budgetåret 1943/44 bliva sålunda

(3,084,800 + 2,113,000 + 128,000 + 765,000) 6,090,800 kronor, varifrån

dock skall såsom särskilda uppbördsmedel från städerna Karlskoga och

Askersund — sistnämnda stad har förbundit sig att med 2,000 kronor årligen

bidraga till avlönande av en landsfiskalsassistent i Askersunds distrikt, vilken

tillika är utmätningsman i staden — avräknas sammanlagt 10,800 kronor.

Den 24 april 1942 har Kungl. Majit fastställt följande omkostnadsstat för

landsfiskalerna m. fl., att tillämpas under budgetåret 1942/43.

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis........................ kronor

2. Reseersättningar, förslagsvis ...................... »

3. Expenser, förslagsvis ............................ »

4. övriga utgifter:

a. Antagningsnämndens verksamhet,

förslagsvis...................... kronor 1,000

b. Lokalbidrag m. m., förslagsvis .... » 337,000 »

22,000

575.000

465.000

338,000

Summa kronor 1,400,000.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition nr 29S.

41

Anslagsposten till sjukvård m. m., som under tiden 7io 1941_3°/6 1942

belastats till ett belopp av i runt tal 5,400 kronor, torde för budgetåret

1943/44 böra upptagas till ett belopp av 10,000 kronor.

Anslagsposten till reseersättningar bär visserligen under tiden Vio

1941—3% 1942 överskridits med i runt tal 81,000 kronor. Detta belopp torde

emellertid motsvara de kostnader för flyttningsersättning, som uppstått i

samband med den nya landsfiskalsorganisationens genomförande. Då anslagsposten

under samma tid på grund av långvariga vakanser m. m. i högre

grad än, som eljest bort vara fallet, belastats med utgifter för tjänstgöringstraktamenten

till vikarier, torde anslagsposten, oavsett höjningarna av järnvägarnas

biljettpriser, böra upptagas till sitt tidigare belopp 575,000 kronor.

Anslagsposten till expenser har under tiden Vio 1941—30/e 1942 överskridits

med ett belopp av i runt tal 280,000 kronor. I riksstaten hade för

samma budgetår upptagits ett till 430,000 kronor beräknat anslag för inlösen

av vissa inventarier. Å detta anslag uppstod en besparing av 62,810 kronor.

Detta innebär, att inlösen av inventarier icke kunnat äga rum i den omfattning,

som beräknats, varför nyanskaffning till högre priser måst ske av

felande inventarier. Emellertid synes överbelastningen icke därmed vara helt

förklarad, utan torde anslagsposten hava i större utsträckning än som kunnat

beräknas, måst anlitats för inköp av förbrukningsartiklar och bestridande

av andra expenser. Jag har under övervägande att vidtaga åtgärder, ägnade

att nedbringa utgifterna å denna anslagspost. Emellertid synes, med hänsyn

till den konstaterade överbelastningen, anslagsposten böra för budgetåret

1943/44 upptagas till 500,000 kronor.

Beträffande anslagsposten övriga utgifter synes delposten till antagningsnämndens

verksamhet böra beräknas till 2,000 kronor

samt delposten till lokalbidrag m. m., med hänsyn till under tiden V™

1941—3% 1942 uppkommen besparing å i runt tal 21,000 kronor, kunna

nedsättas till 311,000 kronor. Å denna anslagspost bör emellertid nu upptagas

en delpost för handledning under landsfiskalsaspiranternas

praktiska polistjänstgöring, vilken tjänstgöring tager sin

början under nästa budgetår. Denna delpost bör, som framhållits vid frågans

tidigare behandling, upptagas till högst 2,000 kronor. På finansdepartementets

föredragning har Kungl. Maj:t denna dag i proposition angående vissa

ändringar i civila avlöningsreglementet m. m. föreslagit riksdagen att bland

annat besluta örn undantag beträffande landsfogdar, landsfiskaler och deras

assistenter ävensom vissa biträden i landsfiskalsdistrikten från de i civila avlöningsreglementet

meddelade bestämmelserna angående tjänstedräkt. På

grund härav synes under ifrågavarande anslagspost böra upptagas ytterligare

en delpost till kostnader för tjänstedräkt. Ehuru de årliga

kostnaderna härför, såvitt avser landsfiskalerna och deras biträden, icke

kunna beräknas överstiga 15,000 kronor, torde, med hänsyn till att de befattningshavare,

som sedan tiden omkring den 1 augusti 1941 redan anskaffat

tjänstedräkt, övergångsvis skulle beredas konlant bidrag till uniformskost
Bihang

tilt riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 298.

4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

nadernas täckande, delposten för budgetåret 1943/44 böra beräknas till

100,000 kronor. Anslagsposten till övriga utgifter bör sålunda utföras

med (2,000 + 311,000 + 2,000 + 100,000) 415,000 kronor.

Anslaget till omkostnader bör i enlighet med det sagda för budgetåret

1943/44 upptagas till (10,000 + 575,000 + 500,000 + 415,000) 1,500,000

kronor.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels medgiva att landsfiskalerna N. A. Eriksson i Malmbergets

distrikt och A. Wallin i Kiruna distrikt må, så länge

de innehava sina nuvarande tjänster i sagda distrikt, bibehållas

vid de förmåner, som hittills utgått till dem från

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag;

dels medgiva, att till landsfiskalsaspirant, som antages

till extra tjänsteman, må under första tjänsteåret efter antagningen

utgå lön efter lönegrad Ex 9 i civila icke-ordinarie

reglementet och därefter enligt lönegrad Ex 14;

dels medgiva, att till landsfiskalselev må efter sex månaders

fullgjord provtjänstgöring under den fortsatta provtjänstgöringen

utgå arvode med fem kronor om dagen eller,

där eleven under provtjänstgöringen kan bo i hemmet, med

två kronor 50 öre örn dagen;

dels medgiva, att till landsfiskalsaspirant må intill dess

aspiranten antages som extra tjänsteman, utgå arvode med

fem kronor om dagen;

dels medgiva, att Kungl. Majit må utfärda de bestämmelser,

som i övrigt bliva erforderliga för genomförandet av de

förslag, som härmed framlagts;

dels godkänna följande personalförteckning för landsfiskalerna

m. fl. att gälla tills vidare från och nied budgetåret

1943/44:

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning. Lönegrad

4 landsfiskaler ................................ A 24

43 » A 23

363 » A 22

18 kanslibiträden .............................. A 7

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

43

Tjänstemän å övergångsstat.

1 landsfiskal ................................. A 23

1 landsfiskal å oreglerad avlöningsstat;

Anm. En tjänst å ordinarie stat i lönegrad A 23 skall hållas obesatt,

intill dess stadsfiskalstjänsten i Mölndal indrages, och en tjänst å ordinarie

stat i lönegrad A 22 likaledes hållas obesatt, så länge den å övergångsstat

i lönegrad A 23 uppförde landsfiskalen kvarstår i tjänst.

dels godkänna följande avlöningsstat för landsfiskalerna

m. fl. att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1943/44:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ......... kronor 3,084,800

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal » 2,113,000

3. Arvoden till landsfiskalselever m. fl. . . » 128,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............ » 765,000

Summa kronor 6,090,800.

Särskilda uppbördsmedel.

Ersättning från Karlskoga och Askersunds

städer.............................. kronor 10,800

Summa förslagsanslag kronor 6,080,000;

dels ock å driftbudgeten under femte huvudtiteln för budgetåret

1943/44 anvisa

1. Till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar

ett förslagsanslag av .............. kronor 6,080,000

samt

2. till Landsfiskalerna m. fl.: Omkostna
nader

ett förslagsanslag av ........ » 1,500,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sten-Eric Heinrici.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis proposition nr 298.

Bilaga.

Förslag

till planläggning av vikariefrågans ordnande inom olika län.

Län.

Antal landsfiskals-

distrikt.

Antal självförsör-

jande distrikt.

Antal erforderliga

vikarier.

Den tidrymd, var-

under landsfiskaler- nas semestrar skola

fördelas.

Icke självförsörjande

distrikt.

Anmärkningar.

Mån.

B

20

5

3

5

Vallentuna, Österåker, Dan-

I ett var av två distrikt

deryd, Gustavsberg, Sollen-

finnas två assistenter an-

tuna, Spånga, Nacka,

ställda.

Haninge.

C

9

4

1

5

Ulleråker.

D

10

5

1

5

Rönö.

E

18

4

3

5

Under 1 månad tillhanda-

F

17

4

2

6

Nässjö.

håller E län vikarie i F län.

G

13

3

2

5

Ljungby, Markaryd.

H

18

6

2

6

Norra Möre.

I

4

2

1

2

—

K

10

4

1

6

—

L

21

6

3

5

Hässleholm.

M

22

4

3

6

Vellinge, Arlöv, Hörby, Käv-

linge.

N

9

2

1

6

Kungsbacka.

Under 1 månad tillhanda-

0

16

3

3

5

Sävedal, Askim, Hising,

håller O län vikarie i N län.

Lysekil, Strömstad.

p

21

4

3

6

Ale, Vättle, Tunhem.

Under 1 månad tillhanda-

R

18

5

2

6

Karlsborg.

håller P län vikarie i R län.

S

21

2

3

6

Karlstad, Näs, Charlotten-

berg, Arvika, Finnskoga,

Under 1 månad tillhanda-

Uddeholm, Torsby.

håller T län vikarie i S län.

T

15

5

2

5

Karlskoga.

U

10

5

l

5

Arboga, Ramnäs.

W

22

6

3

6

Stora Tuna, Domnarvet,

Avesta.

Under 2 månader tillhanda-

X

23

3

3

6

Gävle, Bollnäs, Skog, Ljus-

håller W län vikarie i X län.

dal, Färila, Sandviken.

Y

25

10

3

5

Tuna, Njurunda, Skön, Gud-

mundrå, Sollefteå.

Z

19

2

4

4-5

Rödön.

AC

25

5

5

4

Skellefteå norra.

BD

23

2

41

4-5

Nederkalix, Haparanda,

1 Eg. 5 men en ambule-

Övertorneå, Kiruna.

rande assistent finnes redan.

409

101

59

Sta 59 st.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

431806

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:403 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till landsfiskaler m. fl. a1 i texten
  2. SU 1943:192 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 19A3IAA till landsfiskalerna m. fl. s. 30 i texten