Angående anslag till länsstyrelserna för budgetåret 1943/44
1943-05-21 · 38 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 35 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:301, Angående anslag till länsstyrelserna för budgetåret 1943/44
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 301.
1
Nr 301.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till länsstyrelserna
för budgetåret 1943/44: given Stockholms
slott den 21 maj 1943.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 maj
1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, frågan örn anvisande av
anslag till länsstyrelserna och anför därvid följande.
I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 173—177, föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1943/44 beräkna följande anslag
lill länsstyrelserna:
Anslag Belopp,
kronor
Länsstyrelserna: avlöningar, förslagsanslag.................... 8,637,000
Länsstyrelserna: sjukvård m. m., förslagsanslag................ 35,000
Länsstyrelserna: reseersättningar, förslagsanslag................ 110,000
Länsstyrelserna: expenser, förslagsanslag .................... 1,400,000
Länsstyrelserna: publikationstryck, förslagsanslag.............. lloioOO
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 301. 1
2 Kungl. Maj.ts proposition nr 301.
Anslagen hava upptagits med samma belopp som för innevarande budgetår.
Såsom anledning till att nämnda anslag allenast beräknades preliminärt anförde
jag i statsverkspropositionen, femte huvudtiteln, punkten 173, följande.
Beskattningsorganisationssakkunniga hava den 25 november 1942 avgivit
betänkande med förslag till ändrad organisation av beskattningsnämnderna
och förstärkning av landskontorens arbetskraft m. m. (statens off. utredn.
1942: 49). Däri föreslås, bland annat, avsevärd förstärkning av landskontorens
personal. Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling.
Vidare har Kungl. Maj:t den 9 oktober 1942 uppdragit åt två särskilda
sakkunniga inom socialdepartementet att verkställa utredning rörande lönegradsplaceringen
för landskanslister och landskontorister samt därefter till
Kungl. Majit inkomma med förslag i ämnet. Detta utredningsuppdrag beräknas
bliva avslutat inom den närmaste framtiden.
Sistnämnda sakkunniga avgåvo den 25 februari 1943 betänkande rörande
löneförhållandena för landskanslister och landskontorister jämte vissa därmed
sammanhängande frågor.
Jämväl må erinras örn att 1942 års omsättningsskattesakkunniga den 28
januari 1943 avgivit betänkande med förslag till ändringar i förordningen den
13 december 1940 om allmän omsättningsskatt m. m. och att ett genomförande
av de i betänkandet framförda förslagen kan få vissa konsekvenser
för beräkningen av nu ifrågavarande anslag.
Emellertid komma å beskattningsorganisationssakkunnigas och omsättningsskattesakkunnigas
förenämnda betänkanden grundade propositioner icke
att avlåtas till riksdagen under innevarande budgetår. Av det tredje sakkunnigbetänkandet
föranledda förslag torde däremot i detta sammanhang få föreläggas
riksdagen.
Jag anhåller att i det följande få till fortsatt behandling upptaga spörsmålen
om anslag till länsstyrelserna för nästa budgetår.
Länsstyrelserna: Avlöningar.
Under denna rubrik anhåller jag att få lill särskild behandling upptaga dels
förenämnda sakkunnigförslag om löneförhållandena för landskanslister och
landskontorister jämte vissa därmed sammanhängande frågor, dels vissa
framställningar, vilka därest de skulle bifallas komma att föranleda ändring
av personalförteckningen för länsstyrelserna eller i mera väsentlig utsträckning
påverka storleken av länsstyrelsernas avlöningsanslag och dels frågan
om anslagsberäkningen.
Löneförhållandena för landskanslister och landskontorister
jämte vissa därmed sammanhängande frågor.
Inledning.
Ordinarie landskanslister och landskontorister äro sedan den 1 juli 1925
i lönehänseende placerade i nuvarande 15:e lönegraden i löneplan A i civila
Kungl. Maj.ts proposition nr 301.
3
avlöningsreglementet. Denna löneställning hade av 1902 års löneregleringskommitté
föreslagits i dess den 11 maj 1923 avgivna betänkande angående
ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid länsstyrelserna. Det av
löneregleringskommittén framlagda förslaget till lönereglering för länsstyrelsernas
befattningshavare gjordes till föremål för överarbetning av 1924
års landsstatslönesakkunniga, vilka i sitt den 30 september 1924 framlagda
betänkande i ämnet ifrågasatte, huruvida icke landskanslist- och landskontoristbefattningarna
— med hänsyn till angelägenheten av att befattningarna
rekryterades med därtill fullt lämpliga personer och att dessa funne det med
sin fördel förenligt att kvarstanna i befattningarna — borde uppdelas i en
till lönegraden B 17 och en till lönegraden B 15 hänförlig grupp. Därest
samtliga befattningar hänfördes till allenast en grupp, borde de, enligt de
sakkunnigas mening, icke placeras i lägre lönegrad än B 16. I propositionen
nr 183 till 1925 års riksdag angående ny definitiv lönereglering för landshövdingarna
och befattningshavare vid länsstyrelserna m. m. förklarade jag
i egenskap av föredragande departementschef, att jag icke ansåge mig böra
biträda förslag om uppdelning av landskanslist- och landskontoristbefattningarna,
enär ur administrativ synpunkt och med hänsyn till göromålens
art något särskilt behov av sådan uppdelning icke syntes föreligga. Jag uttalade
vidare, att ifrågavarande befattningar icke syntes böra placeras högre
å löneskalan än som av löneregleringskommittén föreslagits eller löre lönegraden.
Mot i propositionen framlagda förslag i denna del framställde riksdagen
icke någon erinran.
I sitt den 17 december 1936 avgivna betänkande med förslag angående
länsstyrelsernas organisation jämte därmed sammanhängande spörsmål (statens
off. utredn. 1936: 56) framhöll länsstyrelseutredningen, bland annat, att
ökningen av länsstyrelsernas arbetsbörda otvivelaktigt medfört, att betydligt
större krav måste uppställas på landskanslisternas och landskontoristernas
förmåga att utföra kvalificerat arbete än tidigare varit fallet. Även om det
icke utan skäl kunde göras gällande, att de nya och vidgade arbetsuppgifter,
som under årens lopp tillförts ifrågavarande befattningshavare, kunde motivera
en förbättring av deras löneställning, syntes dock enligt utredningens mening
detta spörsmål hava sådant samband med den då under utredning varande
frågan om uppbördsväsendet samt ifrågasatt reformering av landsfiskalsinslitutionen
och särskilt därav beroende rekryteringsfrågor, att utredningen
icke ansåge sig böra framlägga förslag örn löneförhöjning. Utredningen
förutsatte emellertid, att spörsmålet örn befattningshavarnas löneställning
bleve föremål för förnyade överväganden i samband med att frågorna
örn uppbördsväsendet och landsfiskalsinstilutionen löstes. — I propositionen
nr 178 till 1937 års riksdag angående anslag till länsstyrelserna för budgetåret
1937/38 anförde jag såsom föredragande departementschef i fråga örn
landskanslisternas och landskontoristernas löneplacering följande.
Även örn i och för sig visst fog föreligger för kraven på en förbättrad löneställning
för åtminstone dem inom förevarande befattningshavaregrupp, som
hava att utföra mera kvalificerade uppgifter, måste jag finna de av utred
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr SOI.
ningen anförda skälen för ett uppskov med frågans lösning bindande. Jag
anser denna ståndpunkt så mycket starkare motiverad, som, därest den vid
remissbehandlingen från många håll uttalade meningen är riktig — att tjänsterna
i fråga numera finge anses i stor utsträckning utgöra sluttjänster —
anledning förvisso föreligger, att allvarligt överväga örn icke ett vidsträcktare
anlitande av kvalificerade biträdesbefattningar skulle vara sakligt befogat.
För min del känner jag mig icke övertygad därom, att förhållandena
inom länsstyrelserna äro så artskilda från de inom centralförvaltningen rådande,
att icke en differentiering av arbetsuppgifterna skulle vara tänkbar.
I så fall torde ifrågavarande befattningar i viss omfattning böra utbytas mot
befattningar såsom kansliskrivare och kontorist. Detta organisationsspörsmål
bör vid det framtida ställningstagandet till föreliggande avlöningsfrågor ingående
övervägas.
I sin skrivelse (nr 389) i anledning av förevarande proposition utlät sig
riksdagen sålunda.
Riksdagen har icke kunnat undgå att finna det beklagligt, att spörsmålet
örn landskanslisternas och landskontoristemas löneplacering icke kunnat
bringas till en lösning. Skulle ytterligare uppskov av mera avsevärd omfattning
bliva erforderligt, anser riksdagen därför rimligt, att avlöningsförstärkning
i en eller annan form beredes de befattningshavare som hava den längsta
tjänstgöringstiden. Riksdagen vill i anslutning till departementschefens
uttalande framhålla, att vid ett ställningstagande till berörda avlöningsfrågor
bör övervägas, huruvida icke de uppgifter, som åvila landskanslister och landskontorister,
i viss utsträckning kunna överflyttas å befattningar av kansliskrivar-
och kontoristgrad.
Med anledning av senare delen av riksdagens uttalande anbefallde Kungl.
Majit genom cirkulär den 12 november 1937 länsstyrelserna att före antagande
av icke-ordinarie befattningshavare överväga möjligheten att så fördela
arbetsuppgifterna, att anställning kunde ske av sådan personal, som — i den
mån befattning av kansliskrivar- och kontoristgrad inrättades — lämpligen
kunde befordras till kansliskrivare eller kontorist.
I samma cirkulär meddelades följande, alltjämt gällande bestämmelser angående
lönesättningen för icke-ordinarie landskanslister och landskontorister.
Till befattningshavare, som antagits till extra landskanslist eller extra
landskontorist, må lön utgå under första tjänsteåret högst enligt 4:e lönegraden
i löneplanen för extra tjänstemän, under påföljande två år högst enligt
7:e lönegraden och under därefter följande tre år högst enligt Ilie lönegraden
i samma löneplan. Därefter må befattningshavaren av länsstyrelsen antagas
till extra ordinarie landskanslist eller extra ordinarie landskontorist
med placering högst i 14 :e lönegraden i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän.
Vid beräkning av tjänstetid må allenast i fall då länsstyrelsen av särskilda
skäl därtill finner anledning hänsyn tagas till sådan tjänstgöring inom
fögderiförvaltningen, som ägt rum efter erhållande av antagningsbevis.
Spörsmålet om lönegradsplaceringen av landskanslister och landskontorister
har även under de senaste åren varit föremål för övervägande. Sålunda
behandlade 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga i sitt den 21 maj 1941
avgivna betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad avser allmänna
civilförvaltningen del I, omfattande lönegraderna A 1—29 (statens
Kungl. Maj.ts proposition nr 301.
5
off.utredn. 1941: 17) sagda spörsmål. De sakkunniga uttalade därvid —- under
erinran att frågan om landsfiskalsorganisationen numera vunnit sin lösning
— att ännu kvarstående ovisshet rörande uppbördsväsendets ordnande
icke längre borde utgöra hinder för ett upptagande av ifrågavarande lönegradsplaceringsfrågor.
Med hänsyn till att landskanslistbefattningarna numera
vore sluttjänster och praktiskt taget samma förhållande syntes gälla
beträffande landskontoristtjänsterna och då de sakkunniga vore av den uppfattningen
att möjlighet borde beredas för uppflyttning av de befattningshavare,
som hade att utföra de mest kvalificerade arbetsuppgifterna, föresloge
de sakkunniga, att i princip en landskanslist- och en landskontoristhefattning
vid varje länsstyrelse skulle inrättas i 17:e lönegraden. För möjliggörande
av en överflyttning från landskanslister och landskontorister av
mindre kvalificerade men för befattningshavare med den löneställning, som
7:e lönegraden innebure, dock alltför krävande göromål förordade de sakkunniga
vidare, att befattningar som kontorist och kansliskrivare upptoges
i tjänsteförteckningen i lönegraderna A 9 och A 11. De sakkunniga förutsatte
emellertid, alt jämsides med sådan åtgärd en minskning av landskanslistoch
landskontoristtjänsterna vidtoges.
Sedan tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande varit föremål för remissbehandling
har i 1942 års statsverksproposition under rubriken för flera huvudtitlar
gemensamma frågor lämnats en redogörelse för resultatet av den vid
budgetarbetet verkställda granskningen av de sakkunnigas förslag. Därvid
har anförts, bland annat, att förslagen örn ändrad löneställning för personalen
vid länsstyrelserna ansetts icke böra för det dåvarande upptagas till
prövning i avbidan på resultatet av pågående utredning rörande åtgärder för
uppnående av största möjliga enhetlighet och rationalisering i fråga örn länsstyrelsernas
verksamhet och arbetssätt.
Vidare må anföras, att 1942 års riksdag i skrivelse (nr 281) i anledning avproposition
angående anslag för budgetåret 1942/43 till länsstyrelserna erinrat
örn det uttalande av 1937 års riksdag i förevarande fråga, som tidigare återgods,
samt förklarat, att riksdagen förutsatte, att förslag i ämnet förelädes
1943 års riksdag.
Såsom redan tidigare antytts uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 9
oktober 1942 åt t. f. kanslirådet B. Nilsson och numera landssekreteraren
O. Åkesson att i egenskap av sakkunniga inom socialdepartementet verkställa
utredning rörande lönegradsplaceringen för landskanslister och landskontorister
samt därefter till Kungl. Majit inkomma nied förslag i ämnet. De sakkunniga
avgåvo den 25 februari 1943 betänkande rörande löneförhållandena
för landskanslister och landskontorister jämte vissa därmed sammanhängande
frågor.
över betänkandet hava utlåtanden avgivits av samtliga länsstyrelser, statskontoret,
allmänna lönenämnden, föreningen .Sveriges landskanslister och
landskontorister samt föreningen kvinnor i statens tjänst.
Jag övergår nu till att under särskilda rubriker behandla frågorna örn organiserande
av arbetsdetaljer inom länsstyrelserna, örn lönegradsplacering och
6
Kungl. Maj:ts proposition nr -301.
kompetensföreskrifter, om personalstater och kostnadsberäkningar samt örn
ikraftträdande och övergångsanordningar.
Organiserande av arbetsdetaljer inom länsstyrelserna.
De sakkunniga.
De sakkunniga erinra till en början örn atl deras uppdrag innefattade att
verkställa utredning rörande lönegradsplaceringen för landskanslister och
landskontorister samt att några direktiv icke lämnats för utredningens bedrivande.
Emellertid hade de sakkunniga, av skäl som i betänkandet närmare
utvecklats, ansett sig vid uppdragets fullgörande icke kunna begränsa
sig till allenast frågan örn befattningshavarnas löneställning ulan funnit ofrånkomligt
att även ingå på det mera omfattande spörsmålet om en uppdelning
av vissa å länsstyrelserna förekommande arbetsuppgifter på olika personalkategorier.
Beträffande landskanslisternas och landskontoristernas arbetsuppgifter anföra
de sakkunniga i huvudsak följande.
Redan vid tiden för avgivandet av 1924 års landsstatslönesakkunnigas utlåtande
hade kunnat konstateras en viss, sedan någon tid tillbaka förefintlig
tendens hos länsstyrelserna att anförtro landskanslister och landskontorister
även något mera kvalificerade uppgifter än som dittills åvilat dem. Länsstyrelseutredningen
kunde sedermera år 1936 fastslå, att ifrågavarande tendens
blivit alltmera utpräglad och allmän. Denna av länsstyrelseutredningen
konstaterade utveckling får givetvis sättas i samband med den oavlåtliga
och synnerligen betydande ökning av länsstyrelsernas arbetsbörda samt kraftiga
expansion i olika hänseenden av länsstyrelsernas verksamhet, som under
senare tid ägt rum. De rena registratorsgöromålen hade, från att tidigare hava
utgjort en väsentlig del av ifrågavarande befattningshavares åligganden, enligt
utredningen småningom blivit endast ett ringa moment i deras arbete,
medan på dessa tjänstemän i stället i betydande omfattning överflyttats bestyren
med ärendenas beredning till föredragning samt uppsättande av förslag
till beslut. Denna utveckling — vilken ur rationaliseringssynpunkt endast
lärer vara att hälsa med tillfredsställelse — har under de senaste sex
åren ytterligare fortskridit, samtidigt som mindre kvalificerat expeditionsnrbete
på åtskilliga håll allt mera avlastats på befattningshavare i lägre lönegrader.
Det bör emellertid i detta sammanhang framhållas, att ingalunda alla
landskanslister och landskontorister i landet i närvarande stund fullgöra arbetsuppgifter
av mera kvalificerad beskaffenhet. I själva verket förete de
olika länsstyrelserna sins emellan rätt stora olikheter härutinnan; man har
med andra ord i detta avseende hunnit olika långt i utvecklingen. Större och
medelstora länsstyrelser ligga i enlighet med sakens natur i detta hänseende
till synes i allmänhet något före de mindre styrelserna. Än mera påfallande
är emellertid på åtskilliga håll skillnaden i kvalitativt hänseende mellan arbetsuppgifterna
för olika kanslister och kontorister å en och samma länsstyrelseavdelning.
Dessa skiljaktigheter torde emellertid i stor utsträckning ha
sin naturliga förklaring i de olika befattningshavarnas skiftande förutsättningar
för arbete av dylik högre svårhetsgrad. Ofta torde för övrigt de å en
avdelning förekommande arbetsuppgifterna av mera krävande natur men likväl
av beskaffenhet att kunna anförtros landskanslist eller landskontorist
icke representera en sådan arbetskvantitet, att kanslisterna eller kontoristerna
Kungl. Maj:ts proposition nr ''Wl.
7
å avdelningen kunna beredas full sysselsättning med dylika uppgifter. Klart
är ock, att i den mån vissa grupper av ärenden — såsom stundom är fallet
— sammanförts till behandling å vissa arbetsdetaljer eller underavdelningar,
under närmaste ledning av en landskanslist eller landskontorist, denne befattningshavare
merendels kommer att erhålla arbetsuppgifter av högre kvalitet
än dem av arbetskamraterna, som icke intaga en sådan mera ansvarig ställning.
Trots sålunda förefintliga skiljaktigheter i arbetsuppgifter dessa befattningshavare
emellan lärer dock kunna göras det allmänna uttalandet, att
landskanslister och landskontorister för närvarande på de flesta håll utföra
vida mera kvalificerat arbete än vad förhållandet var för ett par årtionden
sedan.
De sakkunniga förklara härefter, att ett för arbetet å länsstyrelserna särskilt
utmärkande drag vore, att de olika arbetsmomenten vore av inbördes
synnerligen varierande art och svårighetsgrad. Befattningarna i gällande personalstater
för länsstyrelserna vore emellertid ingalunda i motsvarande mån
differentierade. Detta innebure, att man för närvarande inom länsstyrelserna
såväl å landskanslien som å landskontoren i viss utsträckning arbetade med
arbetskraft, som måste anses mer eller mindre överkvalificerad för sina uppgifter.
Åtskilliga länsstyrelser hade ock uppmärksammat denna fråga och
vidtagit vissa åtgärder för missförhållandenas undanröjande eller mildrande,
bland annat genom utbyte av en eller annan tjänst mot befattning i lägre
lönegrad. Uppenbarligen måste dock möjligheterna för länsstyrelserna att
inom ramen av gällande organisation på egen hand i förevarande hänseende
genomföra planmässiga och ändamålsenliga reformer anses tämligen begränsade.
Ur rationaliseringssynpunkt anmälde sig — fortsätta de sakkunniga — i
första hand problemet att omarbeta personalstaterna i syfte att förse länsstyrelserna
med arbetskrafter med för varje slag av uppgifter närmare avpassade
kvalifikationer. Vidare gällde det att fördela arbetet i enlighet med
dessa synpunkter och att samordna arbetskrafterna på så ändamålsenligt sätt
som möjligt i den fortlöpande arbetsprocessen. Ett dylikt organisationsprogram
vore i själva verket rätt vittutseende. I förevarande sammanhang vore
emellertid närmast att uppmärksamma allenast frågan örn en differentiering
av landskanslisternas och landskontorislernas nuvarande tjänsteåligganden.
En sådan differentiering torde böra ske på så sätt, att vissa av de mindre
krävande av kanslisternas och kontoristernas nuvarande arbetsuppgifter överflyttades
å biträdespersonal i lägre löneställning, samtidigt som en motsvarande
reducering skedde av antalet landskanslist- och landskontoristbefattningar.
De sakkunniga hade sålunda tänkt sig ett utbyte i viss omfattning
av ordinarie och icke-ordinarie landskanslister och landskontorister mot befattningshavare
i lönegraderna A 11 och A 9 ävensom — i någon mån — mot
tjänstemän i lönegraden A 7.
Lösningen av berörda arbetsfördelningsproblem måste enligt de sakkunnigas
mening givetvis ske på sådant sätt, att organisationen trots det partiella
utbytet av mera kvalificerad arbetskraft mot mindre utbiidad sådan
erhölle tillräcklig fasthet och effektivitet. Detta resultat syntes de sakkunniga
opaginerad Kontrollera mot PDF
s Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
bäst kunna vinnas därigenom, att landskansli och landskontoren uppdelades
i ett begränsat antal arbetsdetaljer, envar uppbyggd kring en i görligaste
mån homogen och naturligt avgränsad samt tillräckligt stor grupp av
diarier. Varje arbetsdetalj av bär förordad art borde erhålla en ordinarie
landskanslist respektive landskontorist som föreståndare under vederbörande
föredragande. Föreståndaren skulle leda arbetet inom detaljen, i lämplig
utsträckning ombesörja ärendenas beredning, överlägga med föredragandena,
länsstyrelsens experter m. fl. angående ärendena samt uppsätta förslag till
beslut m. m. i sådana fall, där skrivningen ej borde förbehållas jurist eller
lämpligen kunde anförtros detaljföreståndaren underställd personal. Kanslisten
(kontoristen) skulle sålunda bland annat utgöra en förmedlande länk
mellan arbetsdetaljens biträdespersonal och föredragandena. Vid tillämpningen
av detta system borde självfallet tillses, att allt onödigt dubbelarbete
undvekes. Detaljen borde givas sådan storlek, att inom densamma
förekommande förhållandevis kvalificerat arbete — mera krävande skrivning,
arbetsledning, upplysningsverksamhet i förhållande till allmänheten
etc. -—• normalt gåve en lämpligt avpassad arbetsbörda för en landskanslist
eller landskontorist. 1 detta sammanhang borde beaktas, att å ett flertal
länsstyrelser en del av de arbetsuppgifter, som nu åvilade yngre jurister,
med fördel syntes kunna överflyttas å kvalificerade kanslister och kontorister,
i likhet med vad redan i större eller mindre utsträckning ägt ram på
andra länsstyrelser. Vid ett framtida fullständigt genomförande av förslaget
måste det därför antagas bliva möjligt att på vissa håll något begränsa nyanställningen
av juridiskt skolad arbetskraft.
De sakkunniga framhålla vidare, att ordinarie landskansliet- och landskontorister
borde i personalstaten upptagas till det antal, som erfordrades
för besättande av befattningarna såsom föreståndare för arbetsdetalj. Vidare
borde finnas icke-ordinarie landskanslister och icke-ordinarie landskontorister
samt kvinnlig biträdespersonal i den omfattning, som krävdes för utförande
av övrigt inom detaljerna förekommande arbete, med beaktande i
fråga örn varje arbetsmoment av att användande av överkvalificerad arbetskraft
i görligaste mån undvekes.
De sakkunniga understryka, att frågan örn den närmare konkreta utformningen
av de särskilda arbetsdetaljema inom landskanslien och landskontoren
uppenbarligen ställde sig väsentligt olika för de skilda länsstyrelserna,
detta redan på grand av länsstyrelsernas inbördes växlande storleksordning.
Det torde vid sådant förhållande naturligen höra ankomma på länsstyrelserna
själva att, med utnyttjande av sin närmare kännedom om alla här
inverkande olika omständigheter av lokal och personlig natur, i huvudsaklig
överensstämmelse med de givna riktlinjerna men eljest förhållandevis självständigt
organisera upp dessa arbetsdetaljer på sådant sätt, att de bleve så
ändamålsenligt utformade och effektivt arbetande som möjligt. För att närmare
belysa innebörden av förslaget om inrättande av dylika detaljer framlägga
de sakkunniga följande exempel å lösningar av här avhandlade organisationsproblem.
Kungl. Maj.ts proposition nr SO!.
9
Ett landskansli av medelstorlek synes lämpligen kunna indelas i fyra arbetsdetaljer.
Dessa kunna förslagsvis utformas på följande salt:
1) Brevdiariet (inklusive länskungörelserna, frihetsstraffdiariet etc.).
2) Exekutiv- och socialdiarierna, handels- och föreningsregistren.
3) Ekonomidiariet (inklusive stadsplane- och vapenärenden m. m.).
4) Bilavdelningen.
Vid sidan av dessa fyra arbetsdetaljer i egentlig mening upptagas dels en
självständig skrivcentral, dels kansliets kassör, dels försvarsassistentens expedition.
Å ett mindre landskansli synes detaljexmas antal genom lämplig omgruppering
av ärendesgrupperna i allmänhet kunna med fördel nedbringas till
tre. Kansliet i ett större län åter torde normalt böra — förslagsvis efter uppdelning
av ekonomidetaljen — indelas i fem självständiga arbetsenheter.
Kassören förutsättes skola i tjänsten fullgöra även en del av de uppgifter,
som enligt nuvarande ordning tillkomma kommissionär.
Å ett landskontor av medelstorlek torde böra finnas lika många arbetsdetaljer
som å ett normalkansli eller således fyra stycken, exempelvis utformade
på följande sätt:
1) Brev- och ekonomidiarierna m. m.
2) Anordnings- och bokföringsavdclningen.
3) Uppbördsavdelningen.
4) Taxeringsavdelningen (inklusive omsättningsskatteavdelningen).
Även här tillkommer en självständig skrivcentral.
Enligt de sakkunnigas mening bör nu angivna detaljindelning lämpligen
tillämpas jämväl inom flertalet såväl större som mindre landskontor.
I detta sammanhang bör framhållas, att rikets tre största länsstyrelser -—
länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Stockholms län -—
liksom ock den minsta länsstyrelsen, Gotlands, i förevarande hänseenden erbjuda
speciella problem. Emellertid anse de sakkunniga, att även vid dessa
länsstyrelser böra i görligaste mån tillämpas de i det föregående angivna
riktlinjerna. Vad nu sagts bör jämväl gälla beträffande överståthållarämbetets
kansli.
Samtliga arbetsdetaljer å landskansli och landskontor med undantag endast
av anordnings- och bokföringsavdelningen å ett mindre landskontor
förutsättas skola förestås av en ordinarie landskanslist eller landskontorist.
Nämnda avsteg från den eljest konsekvent följda organisatoriska grundsatsen
torde emellertid böra ses mot bakgrunden av det förhållandet, att beträffande
anordnings- och bokföringsavdelningen juridiskt utbildad befattningshavare
vanligen utövar — och även bör utöva — ett mera omedelbart chefsskap
än som är fallet i fråga örn övriga arbetsdetaljer.
Slutligen framhålla de sakkunniga, att mot den föreslagna organisationen
måhända kunde invändas, dels att svårigheter för närvarande kunde föreligga
särskilt i de mindre residensstäderna att nöjaktigt rekrytera den mera
kvalificerade biträdespersonalen, dels ock att vid länsstyrelserna för närvarande
funnes landskanslister och landskontorister, vilka vid reformens genomförande
bleve övertaliga. Häremot skulle till en början påpekas, att inrättandet
av biträdestjänster i högre lönegrad än A 7 måste anses innebära
en åtgärd, som på längre sikt förbättrade rekryteringsmöjlighetema beträffande
den kvinnliga biträdespersonalen. Vad anginge de olägenheter, som
kunde vara förbundna med förhandenvaron av vissa befattningshavare, som
icke kunde inordnas i den tilltänkta organisationen, ville de sakkunniga
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 301.
framhålla, att dessa olägenheter allenast korame att bestå under en övergångstid,
även om denna i vissa fall komme att bliva tämligen långvarig. Nu
berörda omständigheter ävensom i en del fall svårigheter med hänsyn till
förefintliga lokalförhållanden torde emellertid icke vara av den art, att de
borde förhindra en omorganisation, som eljest befunnes sakligt befogad och
ändamålsenlig.
Yttranden.
De sakkunnigas förslag örn organiserande av arbetsdetaljer
inom länsstyrelserna tillstyrkes, helt eller med vissa reservationer, av det
övervägande flertalet remissinstanser, nämligen länsstyrelserna i Stockholms,
Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,
örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens
och Norrbottens län, statskontoret, allmänna lönenämnden, föreningen
Sveriges landskanslister och landskontorister samt föreningen kvinnor
i statens tjänst. Länsstyrelserna i Jönköpings, Västmanlands, Kopparbergs
och Västernorrlands län påyrka emellertid, att å landskanslien i dessa
län anordnas flera arbetsdetaljer än de sakkunniga föreslagit och föreningen
Sveriges landskanslister och landskontorister har ett allmänt yrkande av
motsvarande innehåll beträffande de mindre landskanslien. Länsstyrelsen
i Kopparbergs län anför i detta sammanhang följande.
De sakkunniga hava uttalat, att varje arbetsdetalj skulle vara uppbyggd
kring en i görligaste mån homogen och naturligt avgränsad samt tillräckligt
stor grupp av diarier. Å landskansliena förekomma emellertid ett flertal
grupper ärenden av helt olika beskaffenhet. Sammanförandet av vissa grupper
av ärenden till en större detalj under ledning av en föreståndare medför
att ärenden av vitt skilda slag måste sammanföras under en befattningshavares
ledning. I betänkandet har sålunda föreslagits, att t. ex. exekutiv- och
socialdiarierna samt handels- och föreningsregistren skulle sammanslås till
en arbetsdetalj. Det blir här uppenbarligen icke ärendenas inbördes samband,
som blir grunden för arbetsdetalj ens utformning. Nyordningen grundas fastmer
på en önskan att tillskapa en ledare för personal, som hitintills självständigt
biträtt föredragandena vid beredning av ärenden. Genom att arbetet
inom detaljen måste uppdelas å flera personer men det oaktat föreståndaren
skall vara den som inför föredraganden svarar för beredningen av ärendena
och för den skull måste kontrollera vad andra personer utfört, lärer det icke
kunna undvikas att betydande dubbelarbete uppstår vid den förberedande
beredningen av ärenden, varom här är fråga. I praktiken lärer det alltjämt
bliva så, att den som verkställer uppsättning av förslag till beslut i ett ärende
inför föredraganden får lämna redogörelse för ärendet med förbigående av
föreståndaren. Att så måste ske å landskansliena med det begränsade antal
detaljer, som av de sakkunniga föreslagits, är uppenbart. Förslaget synes fördenskull
vara av större teoretisk än praktisk betydelse.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner vidare, att tidpunkten för framläggande
av förslag till ny organisation för länsstyrelserna vore olämpligt
vald, då det under nuvarande förhållanden vore synnerligen vanskligt att
tillförlitligen bedöma det framtida personalbehovet. — Länsstyrelsen i Jon
-
Kungl. Maj.ts proposition nr SOL
11
köpings län gör sitt tillstyrkande av förslaget beroende av bifall till ett yrkande
om rätt för länsstyrelsen att till högre biträdesbefattningar, vilka enligt
de sakkunnigas förslag skulle vakanssättas i avbidan på avgång av
landskanslister, som vid bifall till sakkunnigförslaget komme att föras på
övergångsstat, redan vid omorganisationens genomförande få befordra vissa
kvinnliga befattningshavare å landskansliet. —- Överståthållarämbetet anför,
att de sakkunnigas synpunkter och förslag syntes värda beaktande men
att ämbetet för sin del, med hänsyn till att omorganisation av ämbetet nyligen
genomförts och nödig erfarenhet om verkningarna av densamma därför
saknades, icke ansåge tiden mogen för jämkningar däri. — Länsstyrelserna
i Uppsala, Södermanlands och Östergötlands län förklara sig hysa
betänkligheter mot de sakkunnigas förslag örn anordnande av arbetsdetaljer.
Sistnämnda länsstyrelser finna dock, att förslaget kunde i huvudsak genomföras.
Länsstyrelsen i Jämtlands län slutligen anför starka betänkligheter
mot genomförande av de sakkunnigas ifrågavarande förslag.
Till spörsmålet örn utbyte —- i enlighet med de sakkunnigas förslag
— av landskanslist- och landskontorist! jänster mot för
kvinnlig personal avsedda befattningar som kansliskrivare,
kontorist och kanslibiträde i lönegraderna A 11, A 9 och A 7 hava de särskilda
remissinstanserna i huvudsak samma inställning som till frågan örn
organiserande av arbetsdetaljer. Emellertid förklara länsstyrelserna i Stockholms,
Värmlands och Västerbottens län samt föreningen Sveriges landskanslister
och landskontorister, att sådant utbyte endast i viss utsträckning
vore möjligt, samt länsstyrelsen i Västernorrlands lån, att utbytet icke kunde
genomföras beträffande landskansliet därstädes. Länsstyrelsen i Jämtlands
län avstyrker för såväl landskansliet som landskontoret i länet det ifrågasatta
utbytet av befattningar. Nämnda förening uttalar vidare, att befattningarna
i lönegraden A 11 vore olämpliga ur kostnads- och arbetssynpunkt.
Alldeles särskilt gällde detta landskontoren, vilka -— med hänsyn
till att kvinnliga befattningshavare i regel icke lämpade sig för taxeringsarbete
— vöre mera betjänta av manliga befattningshavare i lönegrad Eo 15
än av kvinnliga i lönegrad A 11. Statskontoret anser, att ifrågavarande utbyte
av landskanslist- och landskontoristtjänster kunde ske mot befattningar
i lägre lönegrader än de sakkunniga föreslagit.
Lönegradsplacering och kompetensföreskrifter.
De sakkkunniga.
Inledningsvis anföra de sakkunniga, alt under årens lopp anmärkningar,
särskilt från länsstyrelsernas sida, riktats mot den nuvarande löneställningen
för landskanslisterna och landskontoristema. Diirvid hade framhållits,
att en placering i 15 :e lönegraden vore för låg med hänsyn såväl till
det förhållandet, att befattningshavarna under senare tid i allt större utsträckning
anförtrotts mera kvalificerade göromål, som därtill, att befattningarna
numera i motsats lill tidigare torde få betraktas såsom sluttjänster.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr SOL
De sakkunniga framhålla för sin del, att, då den nuvarande placeringen
av befattningarna i 15:e lönegraden år 1925 fastställdes, det torde hava
förutsatts, att bland arbetsuppgifterna i stor utsträckning även skulle ingå
vissa enklare göromål, såsom själva förandet av diarier, uppsättning jämväl
av mycket enkla och rutinmässiga skrivelser m. m. Utvecklingen hade
emellertid medfört, att befattningshavarna i åtskilliga fall fått sig ålagda
alltmer kvalificerade göromål. Denna utveckling stöde i samband dels med
den skedda utökningen av länsstyrelsernas verksamhet till nya områden,
dels ock med en i många fall påtaglig rationaliseringstendens. Redan dessa
omständigheter talade för en förbättrad löneställning för sådana landskanslister
och landskontorister, som fått sig anförtrodda dylika mera kvalificerade
uppgifter. Härtill komme ytterligare de försämrade befordringsmöjligheterna
för ifrågavarande befattningshavare till tjänster inom fögderiförvaltningen.
I sistnämnda hänseende förklara de sakkunniga, att de delade
den av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga uttalade uppfattningen, att
ifrågavarande befattningar numera måste betraktas såsom sluttjänster, och
ville understryka den betydelse, som detta förhållande ägde för befattningarnas
framtida rekrytering. Det syntes sålunda uppenbart, att de uteblivna
befordringsmöjligheterna måste kompenseras med en förmånligare löneställning,
om länsstyrelserna skulle få möjlighet att till tjänsterna förvärva
och behålla kvalificerade befattningshavare.
Utöver nu anförda omständigheter tillkomme — uttala de sakkunniga vidare
— ytterligare ett skäl för en förbättrad löneställning för innehavarna av
de ordinarie landskanslist- och landskontoristbefattningar, som enligt de sakkunnigas
mening borde finnas. De sakkunniga syftade härvid på den i det
föregående föreslagna anordningen med organiserande av arbetsdetaljer nied
en ordinarie landskanslist respektive landskontorist som föreståndare. Härigenom
skulle dessa befattningshavare genomgående komma att åläggas större
ansvar och mera kvalificerade arbetsuppgifter än som hittills i allmänhet
åvilat innehavare av landskanslist- och landskontoristtjänster. För att detta
system med arbetsdetaljer skulle kunna fungera på ett tillfredsställande sätt
måste ställas jämförelsevis stora krav på föreståndarens kunskaper, omdöme
och personliga egenskaper i övrigt. Om det skulle bliva möjligt att i fortsättningen
erhålla en nöjaktig rekrytering av befattningarna, måste löneförmånerna
sättas högre än för närvarande.
Vidkommande härefter frågan örn själva lönegradsplaceringen anföra de
sakkunniga följande.
Med utgångspunkt från att de ordinarie landskanslisterna och landskonto
risterna skola vara föreståndare för sinsemellan likvärdiga arbetsdetaljer hava
de sakkunniga ansett, att samtliga dessa befattningshavare böra placeras
i samma lönegrad. I detta sammanhang vilja de sakkunniga uttala, att de
icke kunna ansluta sig till den senast vid 1942 års riksdag framförda tanken
på en avlöningsförstärkning i en eller annan form till befattningshavare med
den längsta tjänstetiden. En förbättrad löneställning synes motiverad endast
för ordinarie befattningshavare med de kvalificerade arbetsuppgifter, som i
det föregående angivils. Nuvarande ordinarie landskanslister eller landskon
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 301.
1:5
fönster, som icke befordras till de nya befattningarna, synas däremot icke
kunna med fog göra anspråk på någon löneförbättring, enär de med hänsyn
till beskaffenheten av sina arbetsuppgifter rätteligen böra ersättas av tjänstemän
i lägre lönegrad och sålunda kunna anses väl tillgodosedda med sin nuvarande
löneställning. Att härvid göra någon åtskillnad mellan tjänstemän
med längre eller kortare tjänstetid synes icke böra komma i fråga.
Vid övervägandet av frågan örn lämplig lönegrad för de ordinarie landskanslisterna
och landskontoristerna har för de sakkunniga valet stått mellan
lönegraderna A 17 och A 18. En lägre lönegrad lärer icke böra komma i fråga
med hänsyn till de betydande rekryteringssvårigheter, som i så fall säkerligen
skulle komma att uppstå. I en lill länsstyrelserna under utredningsarbetets
gång översänd promemoria utgingo de sakkunniga preliminärt från en placering
av befattningarna i lönegraden A 18. De sakkunniga finna alltjämt
vissa skäl tala för befattningarnas hänförande till nämnda lönegrad. I promemorian
ifrågasattes icke någon ändring beträffande de extra ordinarie
landskanslisterna och landskontoristerna, vilka sålunda tänktes även i fortsättningen
vara placerade i lönegraden Eo 14. På denna punkt lia emellertid
de allra flesta länsstyrelserna framfört önskemål om en uppflyttning närmast
i syfte att förbättra befordringsgången och därmed rekryteringsmöjligheterna
för länsstyrelserna. Från något håll har å andra sidan ifrågasatts lämpligheten
av en placering av de ordinarie befattningshavarna i lönegraden A 18
med hänsyn till att de därigenom skulle komma att erhålla lika hög löneställning
som extra ordinarie länsnotarier och länsbokhållare, vilka tillhöra lönegraden
Eo 19.
De sakkunniga hava ansett sig icke kunna bortse från de synpunkter, som
sålunda framkommit. En viss hänsyn torde sålunda böra tagas till att befordringsutsikterna
för de extra ordinarie landskanslisterna och landskontoristerna
bliva försämrade vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag.
Till belysande av åldersfördelningen inom ifrågavarande befattningshavarkategorier
må återgivas följande sammanställning, utvisande medeltalssiffror
för hela riket.
Ivo.
Ålder vid 1 :a
Alder vid er-
Nuvarande
ålder
anställning i
statstjänst
hållande av
nuv. tjänst
landskanslister.............
........... 23
34
44
landskontorister...........
........... 23
34
411
landskanslister.............
........... 23
31
36
landskontorister...........
........... 24
31
39
Med hänsyn till de försämrade befordringsutsikterna vill det synas befogat
att genomföra någon förbättring av löneställningen för de extra ordinarie befattningshavarna.
Å andra sidan visar den gjorda jämförelsen med extra ordinarie
länsnotarier och länsbokhållare på behovet av någon jämkning nedåt
av den i förenämnda promemoria ifrågasatta placeringen av de ordinarie befattningarna.
För nämnda jämkning talar jämväl den återhållsamhet, som
under senaste åren präglat statsmakternas inställning till frågor om förbättrad
löneställning för andra befattningshavarkategorier. Det må här erinras,
att skillnaden i slutlön på E-ort i 15:e och 17:c lönegraderna utgör 756 kronor,
vartill kommer rörligt tillägg och kristillägg. En placering i 17 :e lönegraden
skulle sålunda innebära en förbättring av slutlönen å E-ort vid nuvarande
levnadskostnadsindex med nära 1,000 kronor.
Efter övervägande av de olika omständigheter, som i förevarande sammanhang
torde böra komma i betraktande, hava de sakkunniga stannat vid
att föreslå en placering av ordinarie landskanslister och landskontorister i
14 Kungl. Maj.ts proposition nr ''101.
lönegraden A 17 och av extra ordinarie sådana befattningar i lönegraden
Eo 15.
Förslaget innebär, att samtliga innehavare av de ordinarie befattningarna
skola vara föreståndare för de föreslagna arbetsdetaljerna. Några ordinarie
befattningar i lönegraden A 15 skola alltså enligt förslaget icke finnas
i fortsättningen annat än övergångsvis i den mån detta påkallas antingen
av att organisationen av en eller annan arbetsdetalj av någon länsstyrelse
anses icke böra tillsvidare genomföras eller av att vissa av de ordinarie befattningshavarna
bliva övertaliga i den nya organisationen.
Uppflyttning från lönegraden Eo 14 till Eo 15 skall ske endast beträffande
ett så stort antal befattningshavare vid varje länsstyrelse, som rymmes
inom den tilltänkta organisationen. Sådan uppflyttning bör i första hand
avgöras med hänsynstagande till vederbörandes personliga kvalifikationer
och lämplighet för fortsatt befordran till ordinarie befattning.
I det tidigare omförmälda cirkuläret den 12 november 1937 beträffande
lönesättningen för länsstyrelsernas ieke-ordinarie personal påkallas ändring
med hänsyn till den föreslagna lönegradsuppflvttningen för de extra ordinarie
landskanslisterna och landskontoristema.
De sakkunniga föreslå vidare, att vid länsstyrelserna skulle inrättas ordinarie
befattningar som kansliskrivare och kontorist i lönegraderna A 11
respektive A 9 till det antal, som i det följande kommer att närmare angivas.
Sistnämnda befattningar vore icke avsedda som passagetjänster för rekryteringspersonal
till landskanslist- eller landskontoristtjänster utan borde vara
kvalificerade sluttjänster för den kvinnliga biträdespersonalen. För undvikande
av missförstånd skulle understrykas, att hinder givetvis icke förelåge
att till innehavare av landskanslist- och landskontoristtjänsterna utse även
lämpliga kvinnliga befattningshavare.
Vidkommande härefter frågan örn särskilda kompetensföreskrifter böra
meddelas för landskanslist- och landskontoristbefattning anföra de sakkunniga
följande.
För att tagas i övervägande vid fullgörandet av de sakkunnigas uppdrag
har till dem överlämnats en av föreningen Sveriges landskanslister och landskontorister
till Kungl. Maj:t ställd, den 10 september 1941 dagtecknad skrift
rörande vissa kompetensföreskrifter jämte över densamma infordrade utlåtanden
från länsstyrelserna i samtliga län. Föreningen har däri anhållit
örn sådan ändring av kungörelsen den 12 maj 1865 angående förändrade
villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar, att studentexamen
uppställes såsom villkor för behörighet till landskanslist- och landskontoristbefattning.
De sakkunniga äro för sin del av den uppfattningen, att^ fastställandet
av ett dylikt examenskrav knappast skulle bidraga till att åstadkomma
en ur länsstyrelsernas synpunkt lämplig rekrytering av befattningarna.
Några olägenheter av den nuvarande frånvaron av dylika kompetenskrav
ha veterligen icke försports. Ej heller lärer det med hänsyn till arbetsuppgifternas
behöriga fullgörande vara nödvändigt att uppställa några examenskrav.
I detta hänseende råder en olikhet i jämförelse med de i vissa
yttranden över framställningen åberopade landsfiskalstjänsterna. För aspiranter
å sistnämnda befattningar, vilka tillhöra lönegraderna A 22—A 24,
har den fortsatta teoretiska undervisningen lagts på ett sådant plan, att man
ansett sig böra uppställa krav på studentexamen eller däremot svarande
kunskapsmått för tillträde till densamma. Något motsvarande förhållande
Kungl. Maj.ts proposition nr 301.
15
galler icke i fråga om aspiranter^ på landskanslist- eller landskontoristbefattningama.
Då fastställande av det föreslagna kompetenskravet icke kan
anses nödvändigt för en placering av befattningarna i den förordade lönegraden
A 17, få de sakkunniga avstyrka förslaget om uppställande av krav
på avlagd studentexamen för tillträde till ifrågavarande tjänster.
Yttranden.
Beträffande lönegradsplaceringen av ordinarie landskanslister
och lan dsko ntorister tillstyrka allmänna lönenänmden
ävensom länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län de
sakkunnigas förslag (A 17). Statskontoret förordar en placering i 16:e lönegraden.
Samtliga övriga länsstyrelser ävensom föreningen Sveriges landskanslister
och landskontorister finna de kvalificerade uppgifter, som numera
ålåge ifrågavarande befattningshavare, befattningarnas karaktär av sluttjänster
och angelägenheten av fullgod rekrytering å befattningarna motivera
dessas placering i lönegrad A 18. Gentemot vad de sakkunniga anfört som
skäl för sitt slutliga ställningstagande till förevarande fråga framhålla åtskilliga
länsstyrelser och nämnda förening, att vid placering i lönegrad av
ordinarie landskanslist- och landskontoristtjänster, vilka såsom sluttjänster
uppnåddes efter cirka 20 års statstjänst, jämförelse icke borde ske med de
extra ordinarie länsnotarie- och länsbokhållartjänsterna i lönegraden Eo 19,
då sistnämnda tjänster erhölles redan efter tre års länsstyrelsetjänstgöring
och utgjorde passagetjänster för erhållande av högre befattningar. Länsstyrelsen
i Kopparbergs län förordar, att, i den mån icke särskilda förhållanden
till annat föranledde, samtliga nuvarande landskanslist- och landskontoristbefattningar
skulle uppflyttas från lönegraden A 15 till lönegraden A
18. Länsstyrelsen i Jämtlands län finner, att de ordinarie landskanslist- och
landskontoristtjänsterna borde tillhöra två lönegrader, A 15 och A 18, den
högre graden avsedd för landskanslister och landskontorister, vilka efter
viss tids anställning i den lägre lönegraden visat sig kompetenta för mera
kvalificerade göromål.
I detta sammanhang torde få anmälas den av lönenämnden uttalade uppfattningen,
att den enligt såväl nuvarande som av de sakkunniga föreslagen
ordning förefintliga skarpa klyvningen av befattningshavarna vid länsstyrelserna
i tre från varandra åtskilda kategorier, kvinnlig biträdespersonal, landskanslister
och landskontorister samt juridiskt utbildad personal, icke vore
ändamålsenlig vare sig ur statens eller den enskilde tjänstemannens synpunkt.
Möjligheten att kunna befordras vidare vore nämligen att anse såsom
en av de starkaste drivfjädrarna för att hos tjänstemännen framkalla arbetslust
och intresse för uppgiften. Det förefölle osannolikt, att icke åtskilliga
arbetsuppgifter, kanske särskilt å landskontoren, som nu åvilade tjänstemän
exempelvis i 21 :a lönegraden, med fördel skulle kunna anförtros åt befattningshavare
utan juridisk examen men med erforderliga personliga kvalifikationer
i fråga om duglighet och lämplighet. Lönenämnden hade med det
anförda velat understryka, att ett godtagande av de sakkunnigas förslag angående
ordinarie landskanslisters och landskontoristers uppflyttning till 17:e
16
Kungl. Maj:ts proposition nr ''101.
lönegraden för lönenämndens vidkommande haft sin grund främst i de blivande
arbetsuppgifternas kvalificerade natur och icke i den omständigheten,
att ifrågavarande tjänster under alla förhållanden skulle vara sluttjänster. —
Även föreningen kvinnor i statens tjänst uttalar sig emot den av de sakkunniga
förordade klyvningen av icke-juristtjänstema vid länsstyrelserna i sådana
tjänster, som vore avsedda huvudsakligen för manliga befattningshavare,
och biträdestjänster, förbehållna den kvinnliga personalen.
De sakkunnigas förslag örn placering av extra ordinarie
landskanslister och lan dsko niorj ster i lönegraden Eo 15
tillstyrkes av allmänna lönenämnden, föreningen Sveriges landskanslister och
landskontorister och samtliga länsstyrelser med undantag av länsstyrelsen i
Jönköpings län, som föreslår placering i lönegraden Eo 16, samt länsstyrelserna
i Älvsborgs, Värmlands och Norrbottens län, vilka finna, att befattningshavarna
fortfarande borde tillhöra lönegraden Eo 14. Länsstyrelsen i
Värmlands län förordar dock en uppflvttning till lönegraden Eo 16 efter tre
år i Idre lönegraden. Länsstyrelserna i Kopparbergs och Jämtlands län samt
nämnda förening föreslå, att extra oi''dinarie landskanslister och landskontorister
efter sex års tjänstgöring i lönegraden Eo 15 uppflyttas i lönegraden
Eo 16. Länsstyrelserna i Stockholms och Kopparbergs län finna, att samtliga
nuvarande extra ordinarie landskanslister och landskontorister borde placeras
i lönegraden Eo 15. Statskontoret uttalar sig för ett bibehållande av ifrågavarande
befattningshavares placering i lönegraden Eo 14.
Länsstyrelserna i Malmöhus och Örebro län samt föreningen Sveriges
landskanslister och landskontorister hemställa, att tjänstetiden som
extra landskanslist respektive landskontorist före extraordinarieanställning
måtte förkortas.
Ett mindretal av remissinstanserna uttalar sig ifråga om kompetensföreskrifter
för erhållande av landskanslist- och landskontoristtjänst.
Endast länsstyrelsen i Stockholms län förklarar sig dela de sakkunnigas uppfattning,
att förändring i detta avseende icke vore påkallad. Statskontoret,
länsstyrelserna i Uppsala, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, örebro,
Västmanlands och Västernorrlands län samt föreningen Sveriges landskanslister
och landskontorister förorda för behörighet till ifrågavarande
tjänster avlagd studentexamen eller däremot svarande utbildning. Sådan
kompetensföreskrift syntes statskontoret påkallad, därest man ville uppehålla
skilda rekryleringslinjer för landskanslist- och landskontoristbefattningarna
å ena sidan och biträdestjänsterna å den andra. Länsstyrelsen i
Kopparbergs län uttalar, att det intima samarbetet mellan länsstyrelserna å
ena sidan samt landsfiskaler och häradsskrivare å den andra gjorde det i
synnerligen hög grad önskvärt, att landskanslister och landskontorister vore
väl insatta i förhållandena å landsfiskals- respektive häradsskrivarkontor.
För tillträde till ordinarie landskanslist- respektive landskontoristtjänst borde
därför uppställas det kravet, att vederbörande efter antagning såsom tjänsteman
vid länsstyrelsen fullgjort minst sex månaders tjänstgöring å landsfiskals-
respektive häradsskrivarkontor.
Kungl. Maj:ts proposition nr SOL 17
Personalstater och kostnadsberäkningar.
De sakkurmiga.
De sakkunniga framhålla, att ett genomförande av förslaget om organiserande
av särskilda arbetsdetaljer under en ordinarie landskanslist eller landskontorist
såsom föreståndare påkallade vissa ändringar i gällande personalstater
för länsstyrelserna. På begäran av de sakkunniga hade länsstyrelserna,
vilka delgivits de sakkunnigas principiella synpunkter i ämnet, avgivit detaljerade
förslag till organiserande av arbetsdetaljer och även angivit den personaluppsättning,
som ansetts erforderlig. De sakkunniga hade på grundval
av det införskaffade materialet upprättat förslag till personalstater för överståthållarämbetets
kansli samt för länsstyrelserna i samtliga län, särskilt
för landskansli och landskontor. Förslagen hava såsom bilagor fogats vid
betänkandet. Beträffande de föreslagna personalstaterna göra de sakkunniga
följande allmänna påpekanden.
Vid uppgörandet av förslagen till personalstater ha de sakkunniga sökt att
i möjligaste mån tillgodose framställda önskemål beträffande personaluppsättningen.
Samtidigt har emellertid eftersträvats en viss enhetlighet såtillvida,
att länsstyrelser i län med jämförliga befolkningssiffror och i övrigt
likartade förhållanden ansetts böra erhålla i stort sett liknande personalorganisation.
Vissa avsteg från länsstyrelsernas yrkanden lia påkallats därav,
att länsstyrelserna i viss utsträckning föreslagit ökning av personalen i 4:e
och 7:e lönegraderna, utan att denna ökning kan anses vara påkallad av
minskningen av landskanslist- och landskontoristtjänsterna. Länsstyrelserna
synas därvid icke hava till fullo beaktat det av de sakkunniga framställda
önskemålet om en viss begränsning av nuvarande kostnader, bortsett från
ofrånkomlig utgiftsökning till följd av lönegradsuppflyttningen och eventuell
utbyggnad av taxeringsavdelningarna. Någon ökning av det nuvarande antalet
tjänster i lägre lönegrader åsyftades icke i vidare mån än som betingades
av önskemålet afl utbyta vissa landskanslist- och landskontoristbefattningar
mot lägre tjänster. I några fall ha emellertid även de sakkunniga ansett sig
böra föreslå inrättandet av nya lägre befattningar utan dylikt samband med
det rena rationaliseringssträvandet, nämligen då antalet sådana befattningar
varit anmärkningsvärt lågt i förhållande till vad som förekommer vid andra
jämförliga länsstyrelser. Att eljest föreslå någon mera allmän personalökning
ha de sakkunniga ansett icke ligga inom ramen för uppdraget. I detta sammanhang
torde emellertid kunna konstateras, att antalet lönegradsplacerade
befattningar vid vissa länsstyrelser är jämförelsevis litet, vilket sammanhänger
med att där i stället anlitas arvodesavlönad personal. I dylika fall, där det
alltså är fråga örn personal med stadigvarande arbetsuppgifter, skulle ett
inrättande av extra ordinarie befattningar kunna anses i och för sig motiverat.
De föreslagna personalstaterna äro uppgjorda med utgångspunkt från rådande
förhållanden, dock med beaktande av alt personal med arbetsuppgifter
av beredskapsnatur icke medtagits. Vidare har hänsyn icke tagits till
förhållanden, som sammanhänga med den förestående reformen å vägväsendets
område.
Vad angår landskontoren hava de sakkunniga icke räknat med någon personal
för omsättningsskattedetaljerna. Härvid har befunnits lämpligt att utgå
från vissa uttalanden av 1942 års omsättningsskattesakkunniga i deras den
28 januari 1943 avgivna betänkande med förslag till ändringar i förord
Biluing
lill riksdagens protokoll loit!. 1 sami. Nr SOL 2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 301.
ningen den 13 december 1940 om allmän omsältningsskatt m. m., vari för
länsstyrelsernas omsättningsskatteavdelningar icke upptagits några landskontoristbefattningar
samt ej heller några andra ordinarie eller extra ordinarie
tjänster. Personaluppsättningen för landskontoren har vidare beräknats på
så sätt, att hela det av beskattningsorganisationssakkunniga föreslagna antalet
landskontoristbefattningar och lägre tjänster å taxeringsavdelningarna
skall rymmas inom den föreslagna organisationen.
De sakkunniga hava härefter lämnat sammanställningar av antalet befattningshavare
i de berörda lönegraderna för samtliga länsstyrelser enligt nuvarande
organisation och enligt de sakkunnigas förslag, särskilt för landskansli
(sammanställning nr 1) och särskilt för landskontoren. Beträffande
landskontoren avser en sammanställning (nr 2) det fall att beskattningsorganisa
tion? sakkunnigas förslag till organisation av taxeringsavdelningarna
genomföres samt en annan sammanställning (nr 3) det fall att sa icke kommer
att ske. *
Då proposition, grundad på beskattningsorganisationssakkunnigas förslag,
icke kommer att föreläggas den nu församlade riksdagen, torde sammanställning
nr 2 i detta sammanhang vara av mindre intresse.
Sammanställningarna nr 1 och 3 hava följande utseende.
Sammanställning nr 1.
Landskansliet! (inberäknat Ö.Ä.).
Lönegrad
A 17 ...........
Nuv. orga- nisation
Föreslagen
organisation
109
Ökning resp.
minskning
A 15
................. 137
_
>— zo
Rn 15 ...........
_
66
1 al
F.n 14 ........
.............. 107
_
r41
A 11
............... 1
27
+ 26
A 9 .........
_
37
+ 37
A 7 ...........
..................... 27
36
+ 9
A 4 ...........
.................. 57
57
± o
Eo 4...............
.................. 83
89
+ 6
Summa 412
421
+ 9
Lönegrad
A 17 .............
Sammanställning nr 3.
Landskontoren.
Nuv. orga- nisation
Föreslage
organisation
89
Ökning resp.
minskning
}-u
A 15
.................. 100
_
F.n 15 ...........
_
40
Fn 14 ........
..................... 76
_
>— ÖD
A 11 .............
_
24
+ 24
A 9 ............
28
+ 28
A 7 ..........
..................... 34
34
± 0
A 4..........
..................... 56
53
- 3
Eo 4...............
..................... 96
96
± o
Summa 362
364
+ 2
Kungl. Maj.ts proposition nr 301.
19
De sakkunniga hava verkställt kostnadsberäkningar beträffande det framlagda
förslaget till personalstater, varvid räknats med nettolön i näst högsta
löneklassen i vederbörande lönegrad med bortseende från rörligt tillägg och
kristillägg. Beräkningarna ha skett med utgångspunkt från lönen å E-ort,
varvid må erinras, att hälften av länsstyrelserna tillhöra E-ort eller lägre
dyrort samt återstoden högre dyrort.
Kostnadsberäkningarna lämna, därest man bortser från föreslagen utökning
av taxeringsavdelningarnas personal, följande resultat.
Landskansli!!
Landskontoren
Nuv. kostn,
kr.
1,744,050
1,456.524
3,200,574
Kostn. enl.
förslaget
kr.
1,799,598
1,503,024
3,302,622
Ökning
55,548
46,500
102,048
Nettokostnadsökningen utgör sålunda 102,048 kronor. Uppflyttningen av
vissa tjänster till lönegraderna A 17 och Eo 15 drager nämligen en kostnad
av 186,687 kronor, medan utbytet av landskanslist- och landskontoristtjänster
mot befattningar i lägre lönegrader i och för sig innefattar en besparing av
84,639 kronor.
Till jämförelse nämna de sakkunniga, att en allmän uppfattning av nuvarande
antal ordinarie och extra ordinarie landskanslister och landskontorister
till lönegraderna A 17 resp. Eo 15 — alltså utan varje rationaliseringsåtgärd
— skulle draga en kostnad av 225,180 kronor.
De sakkunniga påpeka, att de angivna kostnaderna icke omfattade sådana
utgifter, som kunde betingas av särskilda övergångsanordningar, utan avsåge
förhållandena vid ett tänkt genomförande av förslaget med bortseende från
att vissa nuvarande befattningshavare bleve övertaliga i den föreslagna organisationen.
Storleken av sådana kostnader kunde svårligen ens överslagsvis
uppskattas med någon större grad av tillförlitlighet. De torde dock knappast
bliva särskilt betydande och vore i varje fall av övergångsnatur.
Yttranden.
Det övervägande flertalet länsstyrelser har framställt erinringar mot de
sakkunnigas förslag till personalstat för vederbörande länsstyrelse. För dessa
erinringar, som avse dels antalet icke-juristtjänster vid länsstyrelsen och dels
tjänsternas fördelning å de olika tjänstekategorierna, synes här närmare
redogörelse icke böra lämnas utan får jag i detta avseende hänvisa till handlingarna
i ärendet.
Ikraftträdande och övergångsanordningar.
De sakkunniga.
De sakkunniga anföra, att av de från länsstyrelserna införskaffade yttrandena
framginge, att svårigheter på många håll ansetts möta att omedelbart
i full utsträckning genomföra förslaget om organiserande av arbetsdetaljer.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
I allmänhet syntes dessa svårigheter bottna i personliga förhållanden, så
tillvida som vissa av de nuvarande landskanslisterna och landskontoristema
ansåges icke kvalificerade för befattningarna såsom föreståndare för arbetsdetalj.
Där så vore förhållandet borde självfallet en placering av befattningshavaren
i lönegraden A 17 vara utesluten. En förutsättning för inrättande
vid en viss länsstyrelse av befattning i lönegraden A 17 syntes böra
vara, att länsstyrelsen för befattningen i fråga organiserat en arbetsdetalj i
huvudsaklig överensstämmelse med vad tidigare förordats. De föreslagna personalstatema
för de olika länsstyrelserna borde fördenskull träda i tillämpning
först i den mån vederbörande länsstyrelse hos Kungl. Maj:t anmält, att
en dylik organisation av arbetsdetaljer helt eller delvis genomförts eller avsåges
skola genomföras från viss tidpunkt. Därest länsstyrelsen av en eller
annan anledning icke ansåge möjligt eller lämpligt att låta någon nuvarande
ordinarie landskanslist eller landskontorist tjänstgöra såsom föreståndare å
arbetsdetalj, borde länsstyrelsen icke tilldelas någon befattning i lönegraden
A 17 för göromål, som utfördes av befattningshavaren i fråga. I stället borde
befattningshavaren uppföras på övergångsstat i nuvarande lönegrad, varvid
en befattning i lönegraden All eller A 9 hölles vakant.
Vad härefter beträffar tillsättandet av de nya ordinarie befattningarna i
lönegraden A 17, förutsätta de sakkunniga, att tillsättning skulle ske efter kungörelseförfarande
i vanlig ordning. Vid tillsättandet borde hänsyn i första
hand tagas till vederbörandes personliga förutsättningar för det mera kvalificerade
arbete, som avsåges för tjänsten, och salunda icke till rena anciennitetssynpunkter.
I fråga om löneklassplacering för den som tillträder ordinarie landskanslist-
eller landskontoristbefattning borde enligt de sakkunnigas mening tilllämpas
de vanliga bestämmelserna i gällande avlöningsreglemente om löneklassplacering
vid befordran till högre tjänst. Detsamma borde även gälla
extra ordinarie landskanslist eller landskontorist, som befordrades till befattning
i lönegraden Eo 15.
Vidkommande den av vissa länsstyrelser berörda frågan om hur det i
fortsättningen kommer att ställa sig beträffande löneförmånerna för den,
som för närvarande med rätt till vikariatslön uppehåller landskontoristbefattning,
vars innehavare tjänstgör såsom tillförordnad häradsskrivare, förklara
de sakkunniga, att det torde kunna förväntas, att innehavaren av landskontoristbefattningen
med bibehållande av häradskrivarförordnandet komme
att söka och erhålla den nya befattningen i lönegraden A 17. Därvid torde
förutsättningar även framdeles föreligga att bereda vikarien å landskontoristbefattningen
vikariatslön. Härom torde emellertid framställning fa göras
till Kungl. Majit. Något förnyat kungörande av vikariatet torde i dylika fall
icke vara nödvändigt. Beträffande däremot vikarier med vikariatslön å vakanssatta
landskanslist- eller landskontoristbefattningar vore läget ett annat.
I dylika fall hade vakanssättningen föranletts av en önskan att icke föregripa
en blivande omorganisation av berörda befattningar. Det förefölle da
Kungl* Maj:ts proposition nr 301.
21
riktigast, att där befattningen bortfölle, vikariatslönen skulle upphöra att utgå.
Vad slutligen angår spörsmålet, vilka åtgärder böra vidtagas med avseende
å den personal, som blir övertalig i den nya organisationen till följd av
nedskärningen av antalet tjänster, anföra de sakkunniga följande.
Vad först angår ordinarie landskanslister eller landskontorister, som icke
kunna inordnas i den nya personalstaten till följd av en minskning av antalet
dylika befattningar vid vederbörande länsstyrelse, bör sådan befattningshavare
uppföras på övergångsstat. Så länge en dylik befattning är uppförd
på övergångsstat, bör en befattning i lönegraden All eller eventuellt i
lägre lönegrad hållas vakant.
I fråga om övertalig extra ordinarie landskanslist eller landskontorist bör
enligt de sakkunnigas mening gälla, att även sådan befattningshavare får
kvarstå i tjänst, varvid jämväl i dylikt fall vakanssättning av lägre befattning
bör ske. Har icke-ordinarie landskanslist eller landskontorist ännu icke
vunnit extra ordinarie anställning, bör tagas under övervägande, huruvida
anledning förefinnes att bibehålla honom i länsstyrelsens tjänst. Därvid synes
även böra undersökas, om icke möjlighet föreligger att bereda vederbörande
någon anställning inom fögderiförvaltningen eller på annat håll.
Ehuru befattningarna i Ilie och 9:e lönegraderna i första hand avsetts för
kvinnlig arbetskraft, torde hinder icke böra föreligga att såsom ett provisorium
till innehavare av dylik tjänst utse övertalig aspirant på landskanslisteller
landskontoristtjänst, där så befinnes ur länsstyrelsens synpunkt önskvärt.
Med hänsyn till det jämförelsevis stora antal extra ordinarie landskanslister
och landskontorister, som enligt de sakkunnigas förslag skulle komma
att bliva övertaliga, synes angeläget, att länsstyrelserna icke tillsätta nya dylika
befattningar i vidare mån än som rymmes inom den för vederbörande
länsstyrelse föreslagna personalstaten. Möjligen bör stadgas, att där behov
av dylik befattningshavare uppstår, anmälan härom skall göras till socialdepartementet
i syfte att möjliggöra förflyttning av övertalig personal vid
annan länsstyrelse.
Yttranden.
Beträffande tidpunkten för organiserande av arbetsdetäljer
vid de särskilda länsstyrelserna förklara samtliga länsstyrelser med
undantag av Överståthållarämbetet ävensom föreningen Sveriges landskanslister
och landskontorister, att detta kunde ske från den 1 juli 1943. Länsstyrelserna
i Gävleborgs och Västerbottens län finna emellertid, att med en
arbetsdetalj å respektive landskansliet och landskontoret borde anstå. Anmärkas
må, att länsstyrelsen i Jönköpings län icke gör något uttalande i
förevarande avseende beträffande landskansliets personal. Nämnda förening
samt länsstyrelserna i Kronobergs och Värmlands län anse, att omorganisationen
borde genomföras samtidigt vid alla länsstyrelser.
Länsstyrelserna uppgiva i sina yttranden det antal landskanslist- och
landskontoristbefattningar å övergångsstat, som vid organiserande
av arbetsdetaljer inom länsstyrelsen skulle bliva erforderligt.
Vad härefter angår formen för tillsättande av de nya landskanslist-
och landskontoristtjänsterna anför länsstyrelsen i Kopparbergs län
följande.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
Det måste förutsättas, att samtliga landskanslister respektive landskontorister
vid en länsstyrelse önska komma i fråga till motsvarande befattning i
lönegraden A 17 vid länsstyrelsen. Särskilda ansökningar från dessa befattningshavare
synas därför icke vara erforderliga. Kungörelseförfarandet beträffande
tjänsterna i lönegraden A 17 synes lämpligen böra begränsas till de
fall då befattningshavare i lönegrad A 15 å vederbörande avdelning icke anses
kvalificerad för befordran. Om en ordinarie landskanslist eller landskontorist
av yngre årgång inför risken att äldre extra-ordinarie kommer att
söka befattning eller inför risken att — ehuru väl kvalificerad -— bliva övertalig,
vill söka befattning vid annan länsstyrelse eller annan avdelning vid
samma länsstyrelse, bör detta icke vara honom förmenat. Likaså kan ickeordinarie
befattningshavare vilja söka befattning såsom ordinarie i lönegraden
A 17. Vanligt kungörelseförfarande behöver därför icke tillämpas. Som
sökande lära icke komma ifråga andra än sådana som redan tillhöra landskanslist-
eller landskontoristgruppen. Det bör därför vara tillfyllest dels att
å varje länsstyrelse genom anslag angives viss för hela riket gemensam dag,
inom vilken ansökningar från andra än ordinarie landskanslister eller landskontorister
i den egna länsstyrelseavdelningen böra anmäla sig såsom sökande
till ordinarie befattning i lönegraden A 17, dels ock att länsstyrelserna för
anslag från socialdepartementet erhålla uppgift å antalet lediga befattningar
vid varje länsstyrelse.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att kungörelseförfarande icke borde
ske för tillsättning av sådana landskanslist- och landskontoristtjänster, för
vilka å det egna länet funnes kompetenta aspiranter, som innehade ordinarie
landskanslist- eller landskontoristbefattning. Liknande synpunkter uttalas av
länsstyrelserna i Kronobergs, Gävleborgs och Norrbottens län. Föreningen
Sveriges landskanslister och landskontorister framhåller, att de nya landskanslist-
och landskontoristtjänsterna borde centralt eller i varje fall samtidigt
kungöras till ansökan lediga samt tillsättas av länsstyrelserna.
Vidkommande tillförordnade häradsskr ivares och vakansvikariers
ställning vid omorganisationens genomförande uttala
länsstyrelsen i Värmlands län och föreningen Sveriges landskanslister och
landskontorister, att ordinarie landskontorist, som uppehölle förordnande å
häradsskrivartjänst, icke borde erhålla nyreglerad landskontoristtjänst utan
överföras å övergångsstat. Länsstyrelsen i Kronobergs län och nämnda föreening
framhålla, att minskning av löneförmånerna för nuvarande tillförordnade
landskanslister och landskontorister med vikariatslön icke borde
ifrågakomma. Statskontoret anser, att samtliga förordnanden med vikariatslön
å de nya landskanslist- och landskontoristtjänsterna borde kungöras.
Slutligen finner föreningen Sveriges landskanslister och landskontorister,
att största varsamhet borde iakttagas vid uppsägning av extra tjänstemän
vid länsstyrelserna, som bleve övertaliga vid omorganisationens genomförande.
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 301.
Frågan om en förbättrad löneställning för landskanslister och landskon- Departementstorister,
vilka för närvarande äro placerade i lönegraden A 15 såsom ordinarie
och Eo 14 såsom extra ordinarie, har, såsom av det föregående framgår,
varit aktuell under en följd av år. De särskilda sakkunniga, som hösten
1942 fångö i uppdrag att utreda frågan, hava i sitt förslag lörklarat, att de
icke kunnat begränsa sig till spörsmålet om ifrågavarande befattningshavares
lönegradsplacering utan funnit ofrånkomligt att undersöka, huruvida
icke en del av de arbetsuppgifter, som regelmässigt åligga landskanslister
och landskontorist^-, kunde anförtros åt mindre kvalificerad personal.
De sakkunniga hava funnit detta vara fallet och föreslagit, att utbyte
i viss omfattning skulle ske av ordinarie och icke-ordinarie landskanslister
och landskontorister mot kvinnliga befattningshavare i lönegraderna
A 11, A 9 och — till någon del — A 7. För vinnande av tillräcklig
fasthet och effektivitet hos organisationen hava de sakkunniga vidare föreslagit,
att landskansli!! och landskontoren skulle uppdelas i etl begränsat antal
arbetsdetaljer, envar uppbyggd kring en i görligaste mån homogen och
naturligt avgränsad samt tillräckligt stor grupp av diarier. Varje arbetsdetalj
borde i princip erhålla en ordinarie landskanslist respektive landskontorist
som föreståndare, vilken skulle leda arbetet inom detaljen, lämna upplysningar
till allmänheten, i lämplig utsträckning ombesörja ärendenas beredning
och uppsätta förslag till beslut samt utgöra en förmedlande länk
mellan föredragandena och föreståndaren underställd pesonal. Ordinarie
landskanslister och landskontorister borde i personalstaten upptagas till det
antal, som erfordrades för besättande av befattningarna såsom föreståndare
för arbetsdetalj. Vidare borde finnas icke-ordinarie landskanslister och landskontorister
samt kvinnlig biträdespersonal i den omfattning, som krävdes
för utförande av övrigt inom detaljerna förekommande arbete, med beaktande
i fråga örn varje arbetsmoment av att användande av överkvalificerad arbetskraft
i möjligaste mån undvekes. De sakkunniga hava i enlighet med dessa synpunkter,
efter länsstyrelsernas hörande, för varje länsstyrelse upprättat förslag
till personalstater, särskilt för landskansli och särskilt för landskontor.
Vid genomförande av de sakkunnigas förslag skulle 28 ordinarie och 41 extra
ordinarie landskanslisttjänster samt 11 ordinarie och 36 extra ordinarie landskontorist!
jänster komma att utbytas mot befattningar i lägre lönegrader.
Vidkommande härefter frågan örn lönegradsplaceringen av de ordinarie
landskanslist- och landskontoristtjänsterna hava de sakkunniga anfört, att
utöver tidigare åberopade skäl för en förbättrad löneställning för innehavarna
av dessa tjänster —- de alltmer kvalificerade göromål, som ifrågavarande
befattningshavare under senare år fått sig ålagda, och befattningarnas
nuvarande karaktär av sluttjänster — tillkomme, att vid genomförande av de
sakkunnigas förslag örn organiserande av arbetsdetaljer de ordinarie landskanslisterna
och landskontoristema genomgående finge sig ålagda större ansvar
och mera kvalificerade arbetsuppgifter än hittills. Då de ordinarie
landskanslisterna och landskontoristema skulle vara föreståndare för sinsemellan
likvärdiga arbetsdetaljer, hava de sakkunniga ansett, alt samtliga des
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
sa befattningshavare borde placeras i samma lönegrad. Med hänsyn till bland
annat den försämring av befordringsutsikterna för extra ordinarie landskanslister
och landskontorister, som ett genomförande av de sakkunnigas förslag
skulle innebära, hava de sakkunniga förordat viss förbättring av löneställningen
även för dessa befattningshavare. De sakkunniga hava föreslagit,
att de ordinarie och extra ordinarie landskanslister och landskontorister, som
borde finnas i den nya organisationen, skulle placeras i lönegraderna A 17
respektive Eo 15. Ordinarie landskanslist eller landskontorist, vilken icke
vore lämplig som föreståndare för arbetsdetalj eller bleve övertalig inom den
nya organisationen, skulle uppföras å övergångsstat i nuvarande lönegrad
(A 15) och en befattning i lönegraden All eller lägre vakanssättas, övertalig
extra ordinarie landskanslist eller landskontorist borde enligt de sakkunnigas
mening få kvarstå i tjänst i nuvarande lönegrad (Eo 14), varvid
även i dylikt fall vakanssättning av lägre befattning borde ske.
De sakkunnigas förslag -—- vars huvuddrag jag nu återgivit — avser i första
hand en rationalisering av det arbete vid länsstyrelserna, som icke bör vara
förbehållet den juridiskt utbildade personalen. Rationaliseringen skall enligt
sakkunnigförslaget genomföras så, att länsstyrelserna tilldelas befattningshavare
med för varje slag av arbetsuppgifter avpassade kvalifikationer och
att arbetet på lämpligt sätt fördelas mellan dessa befattningshavare. En följd
av rationaliseringsåtgärdema blir, att innehavarna av de nya ordinarie landskanslist-
och landskontoristtjänsterna åläggas större ansvar och mera kvalificerade
uppgifter än som i regel åvila nuvarande landskanslister och landskontorister.
Detsamma torde i viss mån gälla beträffande de extra ordinarie
landskanslister och landskontorister, som enligt förslaget skola ingå i den nya
organisationen. Vid sådant förhållande synas de för närvarande tillämpade
restriktiva löneregleringsprinciperna icke böra lägga hinder i vägen för genomförande
av de sakkunnigas förslag, att dessa befattningshavare beredas
en förbättrad löneställning. Då sakkunnigförslaget jämväl i övrigt synes vara
väl motiverat, tillstyrker jag detsamma i dess huvuddrag. Det av flertalet
remissinstanser uttalade önskemålet örn placering av de nya ordinarie
landskanslist- och landskontoristtjänsterna i lönegraden A 18 kan jag sålunda
icke biträda.
Vad länsstyrelsen i Kopparbergs län anfört därom, att vid genomförande
av de sakkunnigas förslag å mindre och medelstora landskansli ärenden av
skilda slag skulle behöva hänföras till samma arbetsdetalj synes riktigt.
Givetvis innebär detta förhållande som betingas av en önskan att begränsa
antalet arbetsdetaljer viss olägenhet. Emellertid torde ej heller inom en alltigenom
homogen arbetsdetalj någon mera ingående granskning kunna från
föreståndarens sida förekomma av beredningsarbetet beträffande varje särskiltärende,
som anförtrotts honom underställd personal. Föreståndarens uppgift
i detta avseende synes böra i främsta rummet vara att fördela arbetet och
utöva en mera allmän översyn av detsamma inom detaljen. Den av lönenämnden
och föreningen kvinnor i statens tjänst påtalade klyvningen av länsstyrelsebefattningarna
i skilda kategorier synes knappast möjlig att i praktiken
Kungl. Maj.ts proposition nr 301.
25
undvika. Emellertid förtjänar understrykas vad de sakkunniga anfört därom,
att hinder givetvis icke föreligger att till innehavare av landskanslist- eller
landskontoristtjänst utse lämplig kvinnlig befattningshavare. Därest vid pågående
utredning rörande åtgärder för uppnående av största möjliga enhetlighet
och rationalisering i fråga om länsstyrelsernas verksamhet och arbetssätt skulle
visa sig — i enlighet med lönenämndens förmodan — alt åtskilliga arbetsuppgifter,
som nu åvila jurister, skulle med fördel kunna anförtros åt befattningshavare
utan juridisk examen, synes detta väl närmast böra leda till
att uppgifterna överflyttas från juristerna till landskanslister respektive landskontorister
eller befattningshavare i lägre lönegrad och icke, såsom lönenämnden
synes ifrågasätta, att landskanslister och landskontorister, vilka kunna
betros med sådana arbetsuppgifter, befordras till befattning i s. k. juristgrad.
Jag förordar sålunda, att arbetsdetaljer anordnas inom samtliga länsstyrelser
med undantag av Överståthållarämbetet, vars statliga avdelningar erhöllo
sin nuvarande organisation så sent som den 1 januari 1943, att samtliga
de ordinarie landskanslister och landskontorister samt extra ordinarie sådana
befattningshavare, som skola finnas inom den nya organisationen, skola vara
placerade i lönegraden A 17 respektive Eo 15 samt att ordinarie landskanslister
och landskontorister samt befattningshavare i lönegraderna A 11, A 9, A 7 och
A 4 skola vid de särskilda länsstyrelserna finnas till det antal, som framgår av
den personalförteckning, jag i det följande anhåller få underställd riksdagen. I
personalförteckningen ha i utjämnande syfte vissa ändringar vidtagits i förhållande
till de sakkunnigas förslag. Sålunda har antalet landskontoristtjänster
vid länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län minskats från
6 till 5 respektive från 4 till 3, länsstyrelsen i Örebro län för landskansliet tilldelats
ytterligare en biträdesbefattning i lönegraden A 7, envar av länsstyrelserna
i Hallands och Norrbottens län för landskontoret erhållit en biträdesbefattning
i lönegraden A 4 samt envar av länsstyrelserna i Jönköpings och
Västerbottens län en ytterligare sådan befattning å landskontoret. Emellertid
är att märka att enligt den sammanställning av extra ordinarie befattningshavare
vid länsstyrelserna, som senare kommer att framläggas, länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län erhåller 4 extra ordinarie landskontoristtjänster mot
föreslagna 3, medan länsstyrelsen i örebro län tilldelas endast 3 extra ordinarie
biträdestjänster å landskansliet mot föreslagna 4, länsstyrelsen i Jönköpings
län endast 2 extra ordinarie landskontoristtjänster mot föreslagna 3 samt
länsstyrelsen i Norrbottens län endast 4 extra ordinarie biträdestjänster å
landskontoret mot föreslagna 5. Beträffande vissa länsstyrelser hava vidare
biträdesbefattningarna utan ändring av det sammanlagda antalet fördelats
mellan de särskilda befaltningskategorierna på något annorlunda sätt än
de sakkunniga föreslagit.
Vad angår de extra ordinarie landskanslist-, landskontorist- och biträdesbefattningarnas
antal och fördelning mellan länsstyrelserna ansluter jag mig
i huvudsak till sakkunnigförslaget. Extra ordinarie sådana befattningar böra
tills vidare förekomma i enlighet med följande sammanställning.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
Län
Landskansli
Landskontor
Lands-
kanslister
Kontors-
biträden
Lands-
kontorister
Konto rs- biträden
Stockholms...........................
5
6
3
10
Uppsala..............................
2
2
1
2
Södermanlands........................
1
c*
O
1
o
Östergötlands.........................
3
3
1
5
Jönköpings............................
2
3
2
5
Kronobergs...........................
2
2
1
3
Kalmar...............................
2
4
1
4
Gotlands..............................
1
—
2
—
Blekinge..............................
2
1
2
2
Kristianstads..........................
3
3
1
5
Malmöhus............................
5
8
4
8
Hallands..............................
2
2
1
3
Göteborgs och Bohus..................
5
7
4
6
Älvsborgs ............................
4
5
1
4
Skaraborgs............................
2
3
1
3
Värmlands............................
3
4
2
3
Örebro...............................
2
3
2
4
Västmanlands.........................
2
3
1
3
Kopparbergs..........................
3
4
2
3
Gävleborgs...........................
3
4
2
4
Västernorrlands.......................
4
6
2
5
Jämtlands............................
2
2
1
4
Västerbottens.........................
2
3
2
4
Norrbottens...........................
2
3
2
4
Det torde här böra anmärkas, att de särskilda länsstyrelserna enligt min
mening tilldelats ordinarie och extra ordinarie landskanslister och landskontorister
i sådan omfattning, att möjlighet bör finnas att utan ökning av dessa
tjänsters antal i viss utsträckning överflytta arbetsuppgifter, som nu åligga
juridisk utbildad personal, till landskanslister och landskontorister.
Personalförteckningen och sammanställningen upptaga icke några befattningshavare
för bestyret med omsättningsskatten eller för utökning av taxeringsavdelningarna.
Därest förslag till ändrad organisation av omsättningsskatte-
eller taxeringsavdelningama senare skulle föreläggas riksdagen, torde
i samband därmed uppkommande frågor örn erforderliga ändringar i personaluppsättningen
få upptagas till prövning och avgörande.
Av det sagda framgår, att jag endast i mycket begränsad omfattning anser
mig kunna tillmötesgå av åtskilliga länsstyrelser gjorda framställningar
om inrättande av lönegradsplacerade tjänster utöver vad de sakkunniga föreslagit.
Med hänsyn till länsstyrelsernas uttalanden beträffande den tidpunkt, då
Kungl. Maj:ts proposition nr SOL
27
arbetsdetaljer kunde organiseras vid länsstyrelserna, vill jag förorda, att den
nya organisationen genomföres samtidigt vid alla länsstyrelser med undantag
av Överståthållarämbetet. Då efter riksdagens beslut i ärendet åtskillig
tid erfordras för vidtagande av de organisatoriska förändringarna, finner jag
den 1 januari 1944 vara lämplig dag för den nya organisationens ikraftträdande.
Därest någon länsstyrelse på grund av särskilda förhållanden skulle
finna sig förhindrad inrätta viss arbetsdetalj från nämnda dag, bör hinder
icke möta för Kungl. Majit att medgiva anstånd härmed. Det antal landskanslister
och landskontorist^- å övergångsstat, som enligt angivna regler
kommer att finnas vid länsstyrelserna efter omorganisationens genomförande,
kan icke för närvarande exakt angivas utan blir beroende av resultatet
av tillsättningen av de nya tjänsterna i lönegraden A 17. Sedan 42 ordinarie
landskontorister med förordnande å häradsskrivartjänst den 14 maj 1943
utnämnts till ordinarie häradsskrivare, utgör antalet ordinarie landskontorister
numera 57. Hela antalet ordinarie landskontorister i den nya organisationen
utgör 88. Med hänsyn till av länsstyrelserna lämnade upplysningar
angående de nuvarande landskontoristernas lämplighet för de nya befattningarna
synes man emellertid böra utgå från alt ungefär 12 av dem komma
att uppföras å övergångsstat. Antalet landskanslisttjänster å övergångsstat
synes böra tills vidare beräknas sålunda, att till skillnaden mellan antalet
med ordinarie innehavare för närvarande besatta landskanslisttjänster, 120, å
ena sidan, samt antalet nya sådana tjänster, 104, å den andra, eller sålunda
16, lägges förslagsvis 10 tjänster, avsedda för nuvarande ordinarie landskansliet
som utöver berörda 16 icke äro lämpliga såsom arbetsdetaljföreståndare.
Enligt denna beräkning skulle antalet landskanslisttjänster å övergångsstat
bliva 26. Landskanslist- respektive landskontorist!jänsterna å övergångsstat
synas böra upptagas i personalförteckningen utan angivande av till
vilket län de särskilda tjänsteina äro knutna. Nuvarande extra ordinarie
landskanslist eller landskontorist, som icke kan beredas plats i den nya organisationen,
synes i enlighet med sakkunnigförslaget böra få kvarstå i tjänst
i nuvarande lönegrad (Eo 14). Så länge landskanslist- respektive landskontoristbefattning
å övergångsstat eller extra ordinarie landskanslist- respektive
landskontoristbefattning i lönegraden Eo 14 finnes vid länsstyrelse skall i
princip motsvarande antal befattningar vid vederbörande länsstyrelseavdelning
i lönegraderna All och lägre hållas vakanta. Emellertid visar en undersökning
beträffande konsekvenserna härav, att vid ett fåtal länsstyrelser,
därest samtliga nuvarande ordinarie och extra ordinarie landskanslister respektive
landskontorister kvarstanna vid vederbörande länsstyrelse, så många
i den nya personalförteckningen upptagna biträdesbefattningar skulle vakanssättas,
all återstående antal sådana befattningar understiger nuvarande antal
ordinarie biträdestjänster. Innehavarna av sistnämnda tjänster äro visserligen
flyttningsskyldiga, men då en förflyttning i vissa fall skulle kunna för
vederbörande innebära väsentliga olägenheter, torde Kungl. Majit böra erhålla
bemyndigande att under särskilda förhållanden medgiva begränsning
av ifrågavarande vakanssättning.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
I detta sammanhang bör påpekas, att befattningen som kansliskrivare vid
länsstyrelsen i Jämtlands län enligt min mening skall hållas vakant, så länge
en landsfiskal å övergångsstat tjänstgör vid länsstyrelsen.
Beträffande formerna för tillsättning av de nya ordinarie landskanslistoch
landskontoristtjänsterna torde det få ankomma på Kungl. Majit att efter
framställning av vederbörande länsstyrelse medgiva denna rätt att utan föregående
kungörelseförfarande besätta vissa eller samtliga tjänster med därtill
lämpliga ordinarie landskanslister respektive landskontorister. I övrigt
synes kungörande av tjänsterna böra ske i vanlig ordning. Till skillnad från
de sakkunniga är jag av den meningen, att ordinarie landskontorister, vilka
tjänstgöra såsom tillförordnade häradsskrivare, böra givas tillfälle att välja
mellan att med frånträdande av förordnandet å häradsskrivartjänsten erhålla
ordinarie landskontoristtjänst i lönegraden A 17 eller att med bibehållande
av förordnandet uppföras å övergångsstat i lönegraden A 15. Enligt min mening
synas länsstyrelserna böra framgå med viss varsamhet, när fråga uppkommer
att entlediga övertaliga extra landskanslister och landskontorister.
Med anledning av vissa remissinstansers hemställan örn förkortning av
tjänstetiden för landskanslister och landskontorister innan extra-ordinarieanställning
får jag uttala, att de ändringar av cirkuläret till länsstyrelserna
den 12 november 1937 angående lönesättning för icke-ordinarie personal vid
länsstyrelserna m. m., som på grund av ifrågavarande omorganisation eller
eljest kunna befinnas påkallade, torde böra vidtagas av Kungl. Majit.
Vad slutligen angår frågan örn meddelande av särskilda kompetensföreskrifter
för landskanslist- och landskontoristbefattningar får jag såtillvida ansluta
mig till de sakkunnigas uppfattning, att krav på studentexamen eller
däremot svarande utbildning icke synes böra föreskrivas för tillträde till
ifrågavarande tjänster. Däremot finner jag det av länsstyrelsen i Kopparbergs
län framförda förslaget om viss tids tjänstgöring å landsfiskalskontor respektive
häradsskrivaränka- såsom villkor för behörighet till landskanslistrespektive
landskontoristtjänst värt beaktande. Emellertid är jag icke beredd
att nu taga slutlig ställning till detta förslag. Eventuell föreskrift i ämnet
synes böra kunna meddelas i administrativ ordning genom ändring av kungörelsen
den 12 maj 1865 angående förändrade villkor för anställning i
statens civila tjänstebefattningar.
Jag får i detta sammanhang erinra örn att riksdagen hemställt om reglering
av anställnings- och avlöningsvillkoren för icke-ordinarie personal. Chefen
för finansdepartementet torde, efter avslutande av vissa förberedande undersökningar,
komma att anmäla förslag om att den av riksdagen sålunda
väckta frågan upptages till utredning.
Vissa framställningar.
Här torde få anmälas vissa framställningar, vilka därest de skulle bifallas
komma att föranleda ändring av personalförteckningen för länsstyrelserna
eller i mera väsentlig utsträckning påverka beräkningen av länsstyrelsernas
avlöningsanslag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
29
I skrivelse den 6 mars 1943 hemställer sålunda föreningen Sveriges länsassessorer,
länsnotarie och länsbokhållare, att uppfattning i högre lönegrad
skulle ske av samtliga för juridiskt utbildad personal avsedda befattningar
vid länsstyrelserna med undantag för avdelningschefstjänsterna. Sålunda
skulle enligt framställningen den länsassessor, vilken vore avdelningschefens
närmaste man, uppflyttas från lönegraden A 27 (Eo 27) lill lönegraden
A 29, övriga länsassessorer från A 27 (Eo 27) till A 28, länsnotarier
och länsbokhållare av första klass från A 24 till A 26 och länsnotarier och
länsbokhållare av andra klass från A 21 till A 24 samt icke-ordinarie
jurister erhålla förbättrad löneställning i motsvarande mån. Till stöd för
framställningen anför föreningen, bland annat, följande.
Därest genom beslut vid årets riksdag personalstaten för länsstyrelserna
ändras med anledning av föreliggande förslag örn uppflyttning av landskanslist-
och landskontoristtjänsterna, får anses att särskilda skäl föreligga
för uppflyttning jämväl av juristtjänsterna. Det synes icke rättvist att,
ehuru samma skäl — mera kvalificerade arbetsuppgifter och försämrade befordringsmöjligheter
— kunna åberopas för uppflyttning i lönegrad beträffande
såväl jurister som lägr» befattningshavare, allenast ifråga om de sistnämnda
dylik uppflyttning ifrågasättes. För juristbefattningarna kräves dock
en dyrbar utbildning, som icke kan anses kompenserad genom nuvarande
löneskillnad i förhållande till lägre befattningar, och denna orättvisa skulle
bliva ännu större om löneskillnaden minskades.
Länsstyrelsen i Älvsborgs lån hemställer i sin skrivelse den 7 september
1942 med förslag till beräkning för nästa budgetår av länsstyrelsens anslagsbehov,
att en extra ordinarie länsassessorstjänst å länets landskontor måtte
inrättas från och med budgetåret 1943/44. Länsstyrelsen motiverar sin framställning
huvudsakligen med att vid 1938 års omorganisation av länsstyrelserna
envar av länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus
samt Västernorrlands län tilldelats en extra ordinarie assessorstjänst å
respektive landskontor, medan vid landskontoret i Älvsborgs län inrättats
en andra ordinarie länsbokhållartjänst av 2:a klass, samt att arbetsbördan
för den juridiskt utbildade personalen vid sistnämnda landskontor efter omorganisationen
kraftigt ökat. Någon anledning att i samband med inrättande
av den begärda e. o. assessorstjänsten överföra berörda länsbokhållartjänst
på övergångs- eller indragningsstat finner länsstyrelsen icke föreligga
under förutsättning att den under år 1942 anbefallda utökade taxeringsorganisationen
å landskontoret vore avsedd att fortfara.
Vidare förklarar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län i skrivelse den
31 augusti 1942, att tillbyggnaden av landsstatsbuset i Göteborg, vilken beräknades
bliva färdig under budgetåret 1943/44, enligt länsstyrelsens mening nödvändiggjorde,
alt en av de båda icke-ordinarie expeditionsvaktbefattningar,
som funnes vid länsstyrelsen, inrättades såsom ordinarie. Länsstyrelsen hemställer
därför, att i personalförteckningen för tjänstemän å ordinarie stat vid
länsstyrelserna måtte för Göteborgs och Bohus län från och med budgetåret
1943/44 upptagas tre expeditionsvaktbefattningar med placering i lönegraden
A 5.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
Departementschefen.
Slutligen hemställa länsstyrelserna i Kristianstads, Hallands samt Göteborgs
och Bohus län i särskilda skrivelser den 12 juni, 9 juni och 20 maj 1942, att
åtgärder måtte vidtagas till förbättrande av försvarsassistenternas vid länsstyrelserna
löneförmåner.
Den av föreningen Sveriges länsassessorer, länsnotarier och länsbokhållare
gjorda framställningen om lönegradsuppflyttning av flertalet juristtjänster
vid länsstyrelserna anser jag mig böra avstyrka.
Länsstyrelsens i Älvborgs län hemställan örn inrättande av en extra ordinarie
länsassessorstjänst å landskontoret i länet anser jag icke tillräckligt motiverad.
Jag kan därför icke tillstyrka framställningen.
Vad härefter angår länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län framställning
om inrättande av ytterligare en ordinarie expeditionsvaktbefattning vid länsstyrelsen
finner jag mig icke kunna tillstyrka densamma.
Den av vissa länsstyrelser gjorda hemställan om löneförbättring för försvarsassistenterna
slutligen synes ■— vid det förhållande att 1941 års hemortsförsvarssakkunniga
väntas inom den närmaste ftiden framlägga förslag till ny
lokalförsvarsorganisation och däri torde komma att till behandling upptaga
frågan örn försvarsassistenternas ställning — icke böra föranleda någon åtgärd.
Anslagsberäkning för budgetåret 1943/44.
Budgetår Anslag Nettoutgifter
1941/42 7,465,000 8,051,627
1942/43 8,637,000 —
1943/44 (förslag) .............. 8,725,000 —
Länsstyrelsens avlöningsanslag har förslagsanslags natur.
Kungl. Maj:t har den 2 juni 1939 fastställt av riksdagen godkänd personalförteckning
för länsstyrelserna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1939/40. Förteckningen finnes intagen å sid. 286 i statsliggaren för löpande
budgetår, därvid emellertid bör bemärkas, att antalet kontorsbiträdestjänster
vid länsstyrelsen i Stockholms län rätteligen är 12.
Vidare har Kungl. Majit den 19 juni 1942 fastställt följande av riksdagen
godkända avlöningsstat för länsstyrelserna, att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1942/43:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till landshövdingarna, förslagsvis ........ kronor 500,000
2. Avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän, förslagsvis » 3,800,000
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t:
a. Ersättning till sakkunniga för
biträde vid utredningar m. m.. . kronor 10,000
b. Ersättning till försvarsassisten
ter,
förslagsvis............... » 87,000 » 97,000
Kungl. Maj:ts proposition nr 301. 31
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a. Bokföringsgranskare ......... kronor 575,000
b. annan personal .............. » 2,625,000 kronor 3,200,000
5. Särskilda löneförmåner till ordinarie tjänstemän (re
presentationsbidrag
till landshövdingarna), förslags
-
vis ............................................ » 90,000
6. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... »_950,000
Summa förslagsanslag kronor 8,637,000
Hösten 1942 hava länsstyrelserna i särskilda framställningar avgivit förslag
till beräknande av utgifterna under nästa budgetår för ifrågavarande ändamål.
En sammanställning av dessa utgifter ger vid handen, att anslagsposten till
avlöningar till landshövdingarna av länsstyrelserna beräknats
till 501,637 kronor.
Medelsbehovet under posten till avlöningar till övriga ordinarie
tjänstemän hava länsstyrelserna uppskattat till sammanlagt
3,776,305 kronor. Därvid har icke räknats med annan förändring i gällande
personalförteckning än den tidigare berörda, enligt vilken en ytterligare expeditionsvakttjänst
i lönegrad A 5 skulle inrättas vid länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län.
Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, har upptagits till 96,738 kronor, därvid
beräknats åtgå 8,750 kronor till ersättning åt sakkunniga för biträde vid
utredningar m. m. samt 87,988 kronor till ersättning åt försvarsassistenterna.
Vidkommande posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal föreslå länsstyrelserna, att densamma skulle upptagas
med 3,346,632 kronor. Fördelning mellan bokföringsgranskare och annan
personal har av vissa länsstyrelser icke vidtagits. Den föreslagna höjningen
av posten är huvudsakligen beroende av att några länsstyrelser hemställt om
inrättande av nya befattningar såsom extra länsnotarie eller extra länsbokhållare
eller därmed jämförliga tjänster samt att länsstyrelserna i viss utsträckning
beräknat medel för avlönande av tillfällig personal för den s. k.
administrativa försvarsberedskapen.
Utgifterna under posten till särskilda löneförmåner till o rnarie
tjänstemän hava uppskattats till 91,000 kronor.
Slutligen har för rörligt tillägg beräknats ett belopp av 949,396
kronor.
Enligt dessa beräkningar skulle alltså det sammanlagda medelsbehovet för
nästa budgetår utgöra (501,637 + 3,776,305 + 96,738 + 3,346,632 + 91,000
+ 949,396) 8,761,708 kronor.
I det föregående har jag tillstyrkt, att en omorganisation av länsstyrelserna Departement«.
genomföres från och med den 1 januari 1944. I följd härav böra olika per- <**/«*■
sonalförteckningar och avlöningsstater få gälla för tiden 1 juli—31 december
1943 och för tiden 1 januari—30 juni 1944. För den förra tidsperioden bör
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
den personalförteckning, som fastställts den 2 juni 1939, alltjämt äga tillämpning,
medan för den senare tidsperioden personalförteckningen bör ändras
så att den överensstämmer med den personalorganisation, som skall finnas
efter det den nya ordningen blivit genomförd. I anmärkningar till den senare
förteckningen böra vissa i det föregående berörda övergångsbestämmelser
meddelas.
Vad beträffar avlöningsstaterna kan till en början helt allmänt anmärkas,
att utgifterna för avlönande av personal, avsedd för den administrativa försvarsberedskapen,
lämpligen böra ersättas i särskild ordning och att bokföringsgranskare
torde under nästa budgetår bliva erforderliga i ungefär
samina omfattning som under innevarande budgetår.
Avlöningsstaten för tiden 1 juli—31 december 1943 bör överensstämma
med gällande avlöningsstat för länsstyrelserna, givetvis med den ändringen
att beloppen halveras. Posterna till avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän
samt till rörligt tillägg synas kunna jämkas något nedåt. Staten torde
böra sluta å 4,300,000 kronor. Beträffande dess närmare utseende hänvisar
jag till min i det följande gjorda hemställan.
Avlöningsstaten för tiden 1 januari—30 juni 1944 torde böra beräknas på
följande sätt.
För avlöningar till landshövdingarna torde få upptagas
en anslagspost å 250,000 kronor.
Den nuvarande posten till avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän torde
böra ersättas med en post till avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie
stat och en post till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat. Posten till
avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie stat
uppskattar jag sålunda. Från den av länsstyrelserna för halvt budgetår med
nuvarande organisation beräknade avlöningskostnaden för andra ordinarie
tjänstemän än landshövdingarna, 1,888,000 kronor, dragés sammanlagda kostnaden
för avlöning under samma tid av nuvarande ordinarie och med vikariatslön
förordnade landskanslister och landskontorister samt ordinarie
kansli- och kontorsbiträden, vilken kostnad, beräknad efter en genomsnittlig
nettolön i näst högsta löneklass å E-ort, uppgår till cirka 870,000 kronor.
Till skillnaden, 1,018,000 kronor, lägges den på enahanda sätt beräknade
kostnaden för avlöning under ett halvt budgetår åt de landskanslister och
landskontorister, som skola ingå i den nya organisationen, samt åt innehavarna
av de biträdestjänster, som icke på grund av övergångsbestämmelserna
kunna antagas bliva vakanssatta. Sistnämnda kostnad uppgår till
871,000 kronor. Hela posten synes sålunda kunna upptagas till 1,889,000
kronor.
Såsom tidigare nämnts bör i avlöningsstaten en särskild post införas för
avlöningar till tjänstemän å övergångsstat. Denna post,
från vilken avlöning skall utgå till de landskanslister och landskontorister,
som till ett uppskattat antal av sammanlagt 38 komma att uppföras å övergångsstat,
beräknas efter en genomsnittlig nettolön i näst högsta löneklass å
E-ort till 101,500 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
33
Utgifterna för arvoden och särskilda ersättningar uppskattar
jag på samma sätt som för löpande budgetår, alltså till 48,500 kronor,
varav 5,000 kronor till ersättning till sakkunniga för biträde vid utredningar
m. m. och 43,500 kronor till ersättning till försvarsassistenter.
Den i posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
ingående delposten till bokföringsgranskare torde kunna upptagas
till oförändrat belopp, 287,500 kronor. Delposten till annan icke-ordinarie
personal beräknar jag på motsvarande sätt som den tidigare ifrågakomna
posten till avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie stat. Skillnaden mellan
delpostens nuvarande storlek, 1,312,500 kronor för halvår, och kostnaden
för avlöning åt de extra ordinarie landskanslister, landskontorister och
kontorsbiträden, som för närvarande finnas, 663,500 kronor, utgör 649,000
kronor. Till detta belopp lägges kostnaden för avlönande av de extra ordinarie
landskanslister, landskontorister och kontorsbiträden, som skola ingå
i den nya organisationen, samt övertaliga extra ordinarie landskanslister och
landskontorister i lönegrad Eo 14, vilken kostnad beräknas till 679,500 kronor.
Delposten bör sålunda upptagas med 1,328,500 kronor och hela anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal till (287,500 +
1,328,500) 1,616,000 kronor.
För särskilda löneförmåner till ordinarie tjänstemän
torde böra beräknas 45,000 kronor.
Slutligen upptages för T örlig t tillägg ett belopp av 475,000 kronor.
Avlöningsstaten för tiden 1 januari—30 juni 1944 skulle alltså enligt mina
beräkningar komma att sluta å (250,000 + 1,889,000 + 101,500 + 48,500
+ 1,616,000 + 45,000 + 475,000) 4,425,000 kronor.
Det för nästa budgetår erforderliga avlöningsanslaget skulle alltså få upptagas
till (4,300,000 + 4,425,000) 8,725,000 kronor.
Länsstyrelserna: sjukvård m. m.
Budgetår
Anslag
Nettoutgifter
1941/42 .................
.......... 35,000
53,531
1942/43 .................
.......... 35,000
—
1943/44 (förslag).........
.......... 35,000
—
Särskilt anslag till bestridande, i vad avser länsstyrelserna, av ersättningar
åt verksläkare, kostnad för sjukhusvård och medicin, annan sjukvårdskostnad
samt begravningshjälp anvisades första gången för budgetåret 1941/42.
Anslaget har förslagsanslags natur.
I sina förut omförmälda framställningar hava länsstyrelserna beräknat
ifrågavarande utgifter för nästa budgetår till sammanlagt 51,200 krono!''.
Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 301.
3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
Departements
chefen.
Deparlements
chefen.
Departements
chefen.
Med hänsyn till den ringa erfarenheten beträffande medelsbehovet under
förevarande anslag synes mig anslaget böra för nästa budgetår bibehållas vid
oförändrat belopp, 35,000 kronor.
Länsstyrelserna: reseersättningar.
Budgetår
Anslag
Nettoutgifter
1940/41 .................
......... 105,000
112,154
1941/42 .................
......... 105,000
151,044
1942/43 .................
........ 110,000
—
1943/44 (förslag) ........
......... 150,000
—
Anslaget till länsstyrelsernas reseersättningar är upptaget som förslagsanslag.
Länsstyrelserna hava i sina avgivna förslag beräknat de sammanlagda utgifterna
för ifrågavarande ändamål under nästa budgetår till 179,400 kronor.
Från och med innevarande budgetår bestridas från anslaget jämväl de icke
obetydliga kostnaderna för vid länsstyrelserna anställda bokföringsgranskares
tjänsteresor. Vid beräkning av anslaget har detta förhållande icke tillräckligt
beaktats. Med hänsyn härtill och till belastningssiffran för nästföregående
budgetår torde en höjning av anslaget till 150,000 kronor vara påkallad.
Länsstyrelserna: expenser.
Budgetår
1940/41 .......
1941/42 .......
1942/43 .......
1943/44 (förslag)
Anslag
1,000,000
1,100,000
1.400.000
1.500.000
Nettoutgifter
1,798,336
1.867,326
Ifrågavarande anslag har förslagsanslags natur.
Enligt av länsstyrelserna avgivna förslag skulle medelsbehovet under nästa
budgetår för expenser komma att utgöra tillhopa 1,739,200 kronor.
De senaste budgetårens höga belastningssiffror sammanhänga dels med
den anskaffning av möbler och inventarier, som flerstädes måst äga rum, ej
minst med hänsyn till den starka ansvällningen av den extra personalen vid
länsstyrelserna för handläggning av beredskapsärenden av olika slag, dels
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
med den ökning, som inträtt i länsstyrelsernas arbetsuppgifter, och dels med
inträdda prisstegringar. Med hänsyn till radande förhallanden synes anslaget
även efter de höjningar av detsamma, som under de senaste åren vidtagits,
vara för lågt beräknat. Jag förordar därför, att anslaget höjes med ytterligare
100,000 kronor och alltså upptages till 1,500,000 kronor.
Länsstyrelserna: publikation stryck.
Budgetår
Anslag
Nettoutgifter
1939/40 ................
........ 100,000
144,426
1940/41 ................
........ 100,000
131,090
1941/42 ................
........ 110,000
107,564
1942/43 ................
........ 110,000
—
1943/44 (förslag) ........
........ 100,000
—
Anslaget till länsstyrelsernas publikationstryck är anvisat såsom förslagsanslag.
Medelsbehovet för ändamålet har av länsstyrelserna för nästa budgetår
uppskattats till 129,000 kronor.
De åtgärder i besparingssyfte, som beträffande länsstyrelsernas publika- Departementstionstryck
vidtagits, hava resulterat i att belastningen å ifrågavarande an- CÄe/e7!"
slag för de senaste budgetåren visat en markerat sjunkande tendens. Då ytterligare
någon begränsning av ifrågavarande utgifter synes möjlig, föreslår
jag, att anslaget nedsättes med 10,000 kronor till 100,000 kronor.
Hemställan.
Under åberopande av vad jag i det föregående i olika hänseenden anfört
får jag hemställa, att Kungl. Maja måtte föreslå riksdagen att
I) godkänna följande personalförteckning för länsstyrelserna,
att tillämpas från och med den 1 januari 1944:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Personalförteckning.
Tjänstemän & ordinarie stat.
Län
Lön enligt
särsk,
best.
Lönegrad
A 30
Löne- grad
A 27
Lönegrad
A 24
Lönegrad
A 21
Lönegrad
A 17
Löne- grad
A 11
Löne- grad
A 9
Lönegrad
A 7
Löne- grad
A 5
Löne-
grad
A 4
Lands-
hövding
CA
<i> r
►t Sr1 fD
3 55.
<p f
K
§ tH
|6
2 cu
S*
<t>
S t-
1 §»
5» 9
o T
h1- s»
» “■ El
E » g
g < 2-
CA Jö
t-1
E§ 8- S » g.
w <1
to £
B ag-
E » g
p 2 2.
% $
•egt-1
W 3 2L
•- (t u
Sö Z O
Cfl S5 s- w <1 T
gf r
3 B
CA P
SS Oi
&
§ r
P Sö
al
CA •
C+
•1
< P
P SL
3 T
K
o
P
et-
el
ä
CA
P+
<$ s
^ Q. 2.
e+ SÖ
g 3
O* K
CD T
o M
B *8
< g
sö Oi
sr
B* ©
5- P
-1 ef
Sö: O
Oi 1-3
o T
Stockholms..............
1
1
i
2
1
1
2
i
8
5
2 + 1
2 + 1
1
3 + 3
3
4 + 8
Uppsala ................
1
1
i
2
1
1
—
—
3
3
1 + 1
1 + 1
1
1 + 1
1
1 + 1
Södermanlands..........
1
1
i
2
1
1
1
_
3
4
1 + 1
1 + 1
1
2 + 1
1
1 + 2
Östergötlands............
1
1
i
2
1
1
1
i
5
4
1 + 1
2 + 1
1
2 + 3
1
3 + 3
Jönköpings..............
1
1
i
2
1
1
1
i
4
4
1 + 1
1 + 1
1
2 + 1
1
2 + 3
Kronobergs..............
1
1
i
2
1
1
—
—
3
3
0 + 1
1 + 0
1
1 + 1
1
1 + 1
Kalmar.................
1
1
i
2
1
1
1
i
4
4
1 + 1
1 + 1
1
1 + l
1
2 + 3
Gotlands................
1
1
i
—
1
1
—
—
1
2
1
1 + 1
1
1 + 1
Blekinge................
1
1
i
2
1
1
—
—
3
2
0 + 1
0 + 1
1
1 + 1
1
1 + 1
Kristianstads............
1
1
i
2
t
l
1
i
5
4
1 + 1
1 + 1
1
2 + 1
1
1 + 3
Malmöhus...............
1
1
i
2
1
1
2
i
7
5
2 + 2
2 + 2
1
4 + 3
3
5 + 6
Hallands................
1
1
i
2
1
1
—
—
3
3
0 + 1
1 + 0
1
1 + 1
1
1 + 1
Göteborgs och Bohus____
1
1
i
2
1
l
2
i
7
5
2 + 1
2 + 1
1
3+3
2
5 + 5
Älvsborgs ...............
1
1
i
2
1
1
1
2
5
4
2 + 1
2 + 2
1
2 + 2
1
2 + 2
Skaraborgs..............
1
1
i
2
1
1
1
—
4
3
1 + 1
1 + 1
1
1 + 1
1
1 + 1
Värmlands..............
1
1
i
2
1
1
1
1
5
4
1 + 1
1 + 1
1
2 + 2
1
2 + 2
Örebro..................
1
1
i
2
1
l
1
—
4
3
0 + 1
1 + 1
1
2 + 1
1
2 + 1
Västmanlands...........
1
1
i
2
1
1
—
—
3
3
1 + 1
1 + 1
1
1 + 1
1
1 + 1
Kopparbergs ............
1
1
i
2
1
1
1
1
5
4
1 + 1
1 + 1
1
2 + 1
1
2 + 3
Gävleborgs..............
1
1
i
2
1
1
1
1
5
4
1 + 1
2 + 1
1
2 + 2
1
2 + 2
Västernorrlands..........
1
1
t
2
1
1
1
1
5
4
2 + 1
2 + 2
1
2 + 2
1
3 + 3
Jämtlands ..............
1
1
i
2
1
1
1
—
4
3
0 + 1
1 + 1
1
1 + 1
1
1 + 2
Västerbottens............
1
1
i
2
1
1
1
1
4
4
1 + 1
1 + 1
1
1 + 2
1
2 + 2
Norrbottens.............
1
1
t
2
1
1
1
1
4
4
1 + 1
1 + 1
1
1 + 1
1
2 + 2
Tjänstemän å övergångsstat.
Befattning Lönegrad
26 landskanslister ........................................ A 16
12 landskontorister....................................... A 16
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e
3 länsassessorer (Stockholms län).................... Eo 27 1 länsassessor (Älvsborgs län)........................ Eo 27
3 länsassessorer (Malmöhus län)..................... Eo 27 2 länsassessorer (Västernorrlands län) ...... . ’. *. ’. Eo 27
2 länsassessorer (Göteborgs o. Bohus län)]............ Eo 27 1 länsassessor (Norrbottens län)..................Eo 27
Anm. 1. Så länge landskanslist- respektive landskontoristbefattning å övergångsstat eller extra ordinarie landskanslist- respektive landskontoristbefattning
i lönegraden Eo 14 finnes vid länsstyrelse, skall motsvarande antal befattningar vid vederbörande länsstyrelseavdelning
i lönegraderna A 11, A 9, A 7 (kanslibiträden) och A 4 i nu nämnd ordning hållas vakanta, därest icke Kungl. Maid med hänsyn
till särskilda förhållanden medgiver, att viss eller vissa av sistnämnda befattningar må återbesättas.
Anm. 2. Befattningen som kansliskrivare vid länsstyrelsen i Jämtlands län skall hållas vakant, så länge en landsfiskal å övergångsstat tjänstgör
vid länsstyrelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 301
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
37
II) godkänna följande avlöningsstat för länsstyrelserna, att
tillämpas under tiden 1 juli—31 december 1943:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till landshövdingarna, för
slagsvis
......................... kronor
2. Avlöningar till övriga ordinarie tjänste
män,
förslagsvis .................. »
3. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Maj:t:
a. Ersättning till
sakkunniga för
biträde vid ut-
redningar m. m. kronor
5,000
b. Ersättning till
försvarsassisten-
ter, förslagsvis »
43,500
250,000
1,886,500
48,500
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal:
a.
Bokföringsgrans
kare
......... kronor 287,500
b. Annan personal » 1,312,500 »
5. Särskilda löneförmåner till ordinarie
tjänstemän (representationsbidrag till
landshövdingarna), förslagsvis...... »
6. Rörligt tillägg, förslagsvis............ »
1,600,000
45,000
470,000
Summa kronor 4,300,000.
III) godkänna följande avlöningsstat för länsstyrelserna,
att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni 1944:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till landshövdingarna, för
slagsvis
........................ kronor 250,000
2. Avlöningar till övriga tjänstemän å or
dinarie
stat, förslagsvis............ » 1,889,000
3. Avlöningar till tjänstemän å övergångs
stat,
förslagsvis .................. » 101,500
4. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Majit:
a. Ersättning till
sakkunniga för
biträde vid utredningar
m. m. . . kronor 5,000
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
b. Ersättning till
försvarsassisten
ter,
förslagsvis kronor 43,500 kronor 48,500
5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal:
a.
Bokföringsgrans
kare
.......... kronor 287,500
b. Annan personal » 1,328,500 » 1,616,000
6. Särskilda löneförmåner till ordinarie
tjänstemän (representationsbidrag till
landshövdingarna), förslagsvis .... » 45,000
7. Rörligt tillägg, förslagsvis........... » 475,000
Summa kronor 4,425,000
IV) till Länsstyrelserna: Avlöningar för budgetåret 1943/44
anvisa ett förslagsanslag av .......... kronor 8,725,000.
V) till Länsstyrelserna: Sjukvård m. m. för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag av ......kronor 35,000.
VI) till Länsstyrelserna: Reseersättningar för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag av...... kronor 150,000.
VII) till Länsstyrelserna: Expenser för budgetåret 1943/44
anvisa ett förslagsanslag av............ kronor 1,500,000
VIII) till Länsstyrelserna: Publikationst ryck för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag av......kronor 100,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
N. O. Aurelius.
Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
431889
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1943:409 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till länsstyrelserna. s. 1 i texten
- SU 1943:191 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till länsstyrelserna jämte i ämnet väckta motioner. s. 18 i texten