Sök i Ratio Lex

Angående anslag till länsstyrelserna för budgetåret 1943/44

1943-05-21 · 38 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:301, Angående anslag till länsstyrelserna för budgetåret 1943/44

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 301.

1

Nr 301.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till länsstyrelserna

för budgetåret 1943/44: given Stockholms

slott den 21 maj 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 maj

1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, frågan örn anvisande av

anslag till länsstyrelserna och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkterna 173—177, föreslagit riksdagen att, i avbidan på

särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1943/44 beräkna följande anslag

lill länsstyrelserna:

Anslag Belopp,

kronor

Länsstyrelserna: avlöningar, förslagsanslag.................... 8,637,000

Länsstyrelserna: sjukvård m. m., förslagsanslag................ 35,000

Länsstyrelserna: reseersättningar, förslagsanslag................ 110,000

Länsstyrelserna: expenser, förslagsanslag .................... 1,400,000

Länsstyrelserna: publikationstryck, förslagsanslag.............. lloioOO

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 301. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 301.

Anslagen hava upptagits med samma belopp som för innevarande budgetår.

Såsom anledning till att nämnda anslag allenast beräknades preliminärt anförde

jag i statsverkspropositionen, femte huvudtiteln, punkten 173, följande.

Beskattningsorganisationssakkunniga hava den 25 november 1942 avgivit

betänkande med förslag till ändrad organisation av beskattningsnämnderna

och förstärkning av landskontorens arbetskraft m. m. (statens off. utredn.

1942: 49). Däri föreslås, bland annat, avsevärd förstärkning av landskontorens

personal. Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling.

Vidare har Kungl. Maj:t den 9 oktober 1942 uppdragit åt två särskilda

sakkunniga inom socialdepartementet att verkställa utredning rörande lönegradsplaceringen

för landskanslister och landskontorister samt därefter till

Kungl. Majit inkomma med förslag i ämnet. Detta utredningsuppdrag beräknas

bliva avslutat inom den närmaste framtiden.

Sistnämnda sakkunniga avgåvo den 25 februari 1943 betänkande rörande

löneförhållandena för landskanslister och landskontorister jämte vissa därmed

sammanhängande frågor.

Jämväl må erinras örn att 1942 års omsättningsskattesakkunniga den 28

januari 1943 avgivit betänkande med förslag till ändringar i förordningen den

13 december 1940 om allmän omsättningsskatt m. m. och att ett genomförande

av de i betänkandet framförda förslagen kan få vissa konsekvenser

för beräkningen av nu ifrågavarande anslag.

Emellertid komma å beskattningsorganisationssakkunnigas och omsättningsskattesakkunnigas

förenämnda betänkanden grundade propositioner icke

att avlåtas till riksdagen under innevarande budgetår. Av det tredje sakkunnigbetänkandet

föranledda förslag torde däremot i detta sammanhang få föreläggas

riksdagen.

Jag anhåller att i det följande få till fortsatt behandling upptaga spörsmålen

om anslag till länsstyrelserna för nästa budgetår.

Länsstyrelserna: Avlöningar.

Under denna rubrik anhåller jag att få lill särskild behandling upptaga dels

förenämnda sakkunnigförslag om löneförhållandena för landskanslister och

landskontorister jämte vissa därmed sammanhängande frågor, dels vissa

framställningar, vilka därest de skulle bifallas komma att föranleda ändring

av personalförteckningen för länsstyrelserna eller i mera väsentlig utsträckning

påverka storleken av länsstyrelsernas avlöningsanslag och dels frågan

om anslagsberäkningen.

Löneförhållandena för landskanslister och landskontorister

jämte vissa därmed sammanhängande frågor.

Inledning.

Ordinarie landskanslister och landskontorister äro sedan den 1 juli 1925

i lönehänseende placerade i nuvarande 15:e lönegraden i löneplan A i civila

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 301.

3

avlöningsreglementet. Denna löneställning hade av 1902 års löneregleringskommitté

föreslagits i dess den 11 maj 1923 avgivna betänkande angående

ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid länsstyrelserna. Det av

löneregleringskommittén framlagda förslaget till lönereglering för länsstyrelsernas

befattningshavare gjordes till föremål för överarbetning av 1924

års landsstatslönesakkunniga, vilka i sitt den 30 september 1924 framlagda

betänkande i ämnet ifrågasatte, huruvida icke landskanslist- och landskontoristbefattningarna

— med hänsyn till angelägenheten av att befattningarna

rekryterades med därtill fullt lämpliga personer och att dessa funne det med

sin fördel förenligt att kvarstanna i befattningarna — borde uppdelas i en

till lönegraden B 17 och en till lönegraden B 15 hänförlig grupp. Därest

samtliga befattningar hänfördes till allenast en grupp, borde de, enligt de

sakkunnigas mening, icke placeras i lägre lönegrad än B 16. I propositionen

nr 183 till 1925 års riksdag angående ny definitiv lönereglering för landshövdingarna

och befattningshavare vid länsstyrelserna m. m. förklarade jag

i egenskap av föredragande departementschef, att jag icke ansåge mig böra

biträda förslag om uppdelning av landskanslist- och landskontoristbefattningarna,

enär ur administrativ synpunkt och med hänsyn till göromålens

art något särskilt behov av sådan uppdelning icke syntes föreligga. Jag uttalade

vidare, att ifrågavarande befattningar icke syntes böra placeras högre

å löneskalan än som av löneregleringskommittén föreslagits eller löre lönegraden.

Mot i propositionen framlagda förslag i denna del framställde riksdagen

icke någon erinran.

I sitt den 17 december 1936 avgivna betänkande med förslag angående

länsstyrelsernas organisation jämte därmed sammanhängande spörsmål (statens

off. utredn. 1936: 56) framhöll länsstyrelseutredningen, bland annat, att

ökningen av länsstyrelsernas arbetsbörda otvivelaktigt medfört, att betydligt

större krav måste uppställas på landskanslisternas och landskontoristernas

förmåga att utföra kvalificerat arbete än tidigare varit fallet. Även om det

icke utan skäl kunde göras gällande, att de nya och vidgade arbetsuppgifter,

som under årens lopp tillförts ifrågavarande befattningshavare, kunde motivera

en förbättring av deras löneställning, syntes dock enligt utredningens mening

detta spörsmål hava sådant samband med den då under utredning varande

frågan om uppbördsväsendet samt ifrågasatt reformering av landsfiskalsinslitutionen

och särskilt därav beroende rekryteringsfrågor, att utredningen

icke ansåge sig böra framlägga förslag örn löneförhöjning. Utredningen

förutsatte emellertid, att spörsmålet örn befattningshavarnas löneställning

bleve föremål för förnyade överväganden i samband med att frågorna

örn uppbördsväsendet och landsfiskalsinstilutionen löstes. — I propositionen

nr 178 till 1937 års riksdag angående anslag till länsstyrelserna för budgetåret

1937/38 anförde jag såsom föredragande departementschef i fråga örn

landskanslisternas och landskontoristernas löneplacering följande.

Även örn i och för sig visst fog föreligger för kraven på en förbättrad löneställning

för åtminstone dem inom förevarande befattningshavaregrupp, som

hava att utföra mera kvalificerade uppgifter, måste jag finna de av utred
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr SOI.

ningen anförda skälen för ett uppskov med frågans lösning bindande. Jag

anser denna ståndpunkt så mycket starkare motiverad, som, därest den vid

remissbehandlingen från många håll uttalade meningen är riktig — att tjänsterna

i fråga numera finge anses i stor utsträckning utgöra sluttjänster —

anledning förvisso föreligger, att allvarligt överväga örn icke ett vidsträcktare

anlitande av kvalificerade biträdesbefattningar skulle vara sakligt befogat.

För min del känner jag mig icke övertygad därom, att förhållandena

inom länsstyrelserna äro så artskilda från de inom centralförvaltningen rådande,

att icke en differentiering av arbetsuppgifterna skulle vara tänkbar.

I så fall torde ifrågavarande befattningar i viss omfattning böra utbytas mot

befattningar såsom kansliskrivare och kontorist. Detta organisationsspörsmål

bör vid det framtida ställningstagandet till föreliggande avlöningsfrågor ingående

övervägas.

I sin skrivelse (nr 389) i anledning av förevarande proposition utlät sig

riksdagen sålunda.

Riksdagen har icke kunnat undgå att finna det beklagligt, att spörsmålet

örn landskanslisternas och landskontoristemas löneplacering icke kunnat

bringas till en lösning. Skulle ytterligare uppskov av mera avsevärd omfattning

bliva erforderligt, anser riksdagen därför rimligt, att avlöningsförstärkning

i en eller annan form beredes de befattningshavare som hava den längsta

tjänstgöringstiden. Riksdagen vill i anslutning till departementschefens

uttalande framhålla, att vid ett ställningstagande till berörda avlöningsfrågor

bör övervägas, huruvida icke de uppgifter, som åvila landskanslister och landskontorister,

i viss utsträckning kunna överflyttas å befattningar av kansliskrivar-

och kontoristgrad.

Med anledning av senare delen av riksdagens uttalande anbefallde Kungl.

Majit genom cirkulär den 12 november 1937 länsstyrelserna att före antagande

av icke-ordinarie befattningshavare överväga möjligheten att så fördela

arbetsuppgifterna, att anställning kunde ske av sådan personal, som — i den

mån befattning av kansliskrivar- och kontoristgrad inrättades — lämpligen

kunde befordras till kansliskrivare eller kontorist.

I samma cirkulär meddelades följande, alltjämt gällande bestämmelser angående

lönesättningen för icke-ordinarie landskanslister och landskontorister.

Till befattningshavare, som antagits till extra landskanslist eller extra

landskontorist, må lön utgå under första tjänsteåret högst enligt 4:e lönegraden

i löneplanen för extra tjänstemän, under påföljande två år högst enligt

7:e lönegraden och under därefter följande tre år högst enligt Ilie lönegraden

i samma löneplan. Därefter må befattningshavaren av länsstyrelsen antagas

till extra ordinarie landskanslist eller extra ordinarie landskontorist

med placering högst i 14 :e lönegraden i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän.

Vid beräkning av tjänstetid må allenast i fall då länsstyrelsen av särskilda

skäl därtill finner anledning hänsyn tagas till sådan tjänstgöring inom

fögderiförvaltningen, som ägt rum efter erhållande av antagningsbevis.

Spörsmålet om lönegradsplaceringen av landskanslister och landskontorister

har även under de senaste åren varit föremål för övervägande. Sålunda

behandlade 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga i sitt den 21 maj 1941

avgivna betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad avser allmänna

civilförvaltningen del I, omfattande lönegraderna A 1—29 (statens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 301.

5

off.utredn. 1941: 17) sagda spörsmål. De sakkunniga uttalade därvid —- under

erinran att frågan om landsfiskalsorganisationen numera vunnit sin lösning

— att ännu kvarstående ovisshet rörande uppbördsväsendets ordnande

icke längre borde utgöra hinder för ett upptagande av ifrågavarande lönegradsplaceringsfrågor.

Med hänsyn till att landskanslistbefattningarna numera

vore sluttjänster och praktiskt taget samma förhållande syntes gälla

beträffande landskontoristtjänsterna och då de sakkunniga vore av den uppfattningen

att möjlighet borde beredas för uppflyttning av de befattningshavare,

som hade att utföra de mest kvalificerade arbetsuppgifterna, föresloge

de sakkunniga, att i princip en landskanslist- och en landskontoristhefattning

vid varje länsstyrelse skulle inrättas i 17:e lönegraden. För möjliggörande

av en överflyttning från landskanslister och landskontorister av

mindre kvalificerade men för befattningshavare med den löneställning, som

7:e lönegraden innebure, dock alltför krävande göromål förordade de sakkunniga

vidare, att befattningar som kontorist och kansliskrivare upptoges

i tjänsteförteckningen i lönegraderna A 9 och A 11. De sakkunniga förutsatte

emellertid, alt jämsides med sådan åtgärd en minskning av landskanslistoch

landskontoristtjänsterna vidtoges.

Sedan tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande varit föremål för remissbehandling

har i 1942 års statsverksproposition under rubriken för flera huvudtitlar

gemensamma frågor lämnats en redogörelse för resultatet av den vid

budgetarbetet verkställda granskningen av de sakkunnigas förslag. Därvid

har anförts, bland annat, att förslagen örn ändrad löneställning för personalen

vid länsstyrelserna ansetts icke böra för det dåvarande upptagas till

prövning i avbidan på resultatet av pågående utredning rörande åtgärder för

uppnående av största möjliga enhetlighet och rationalisering i fråga örn länsstyrelsernas

verksamhet och arbetssätt.

Vidare må anföras, att 1942 års riksdag i skrivelse (nr 281) i anledning avproposition

angående anslag för budgetåret 1942/43 till länsstyrelserna erinrat

örn det uttalande av 1937 års riksdag i förevarande fråga, som tidigare återgods,

samt förklarat, att riksdagen förutsatte, att förslag i ämnet förelädes

1943 års riksdag.

Såsom redan tidigare antytts uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 9

oktober 1942 åt t. f. kanslirådet B. Nilsson och numera landssekreteraren

O. Åkesson att i egenskap av sakkunniga inom socialdepartementet verkställa

utredning rörande lönegradsplaceringen för landskanslister och landskontorister

samt därefter till Kungl. Majit inkomma nied förslag i ämnet. De sakkunniga

avgåvo den 25 februari 1943 betänkande rörande löneförhållandena

för landskanslister och landskontorister jämte vissa därmed sammanhängande

frågor.

över betänkandet hava utlåtanden avgivits av samtliga länsstyrelser, statskontoret,

allmänna lönenämnden, föreningen .Sveriges landskanslister och

landskontorister samt föreningen kvinnor i statens tjänst.

Jag övergår nu till att under särskilda rubriker behandla frågorna örn organiserande

av arbetsdetaljer inom länsstyrelserna, örn lönegradsplacering och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr -301.

kompetensföreskrifter, om personalstater och kostnadsberäkningar samt örn

ikraftträdande och övergångsanordningar.

Organiserande av arbetsdetaljer inom länsstyrelserna.

De sakkunniga.

De sakkunniga erinra till en början örn atl deras uppdrag innefattade att

verkställa utredning rörande lönegradsplaceringen för landskanslister och

landskontorister samt att några direktiv icke lämnats för utredningens bedrivande.

Emellertid hade de sakkunniga, av skäl som i betänkandet närmare

utvecklats, ansett sig vid uppdragets fullgörande icke kunna begränsa

sig till allenast frågan örn befattningshavarnas löneställning ulan funnit ofrånkomligt

att även ingå på det mera omfattande spörsmålet om en uppdelning

av vissa å länsstyrelserna förekommande arbetsuppgifter på olika personalkategorier.

Beträffande landskanslisternas och landskontoristernas arbetsuppgifter anföra

de sakkunniga i huvudsak följande.

Redan vid tiden för avgivandet av 1924 års landsstatslönesakkunnigas utlåtande

hade kunnat konstateras en viss, sedan någon tid tillbaka förefintlig

tendens hos länsstyrelserna att anförtro landskanslister och landskontorister

även något mera kvalificerade uppgifter än som dittills åvilat dem. Länsstyrelseutredningen

kunde sedermera år 1936 fastslå, att ifrågavarande tendens

blivit alltmera utpräglad och allmän. Denna av länsstyrelseutredningen

konstaterade utveckling får givetvis sättas i samband med den oavlåtliga

och synnerligen betydande ökning av länsstyrelsernas arbetsbörda samt kraftiga

expansion i olika hänseenden av länsstyrelsernas verksamhet, som under

senare tid ägt rum. De rena registratorsgöromålen hade, från att tidigare hava

utgjort en väsentlig del av ifrågavarande befattningshavares åligganden, enligt

utredningen småningom blivit endast ett ringa moment i deras arbete,

medan på dessa tjänstemän i stället i betydande omfattning överflyttats bestyren

med ärendenas beredning till föredragning samt uppsättande av förslag

till beslut. Denna utveckling — vilken ur rationaliseringssynpunkt endast

lärer vara att hälsa med tillfredsställelse — har under de senaste sex

åren ytterligare fortskridit, samtidigt som mindre kvalificerat expeditionsnrbete

på åtskilliga håll allt mera avlastats på befattningshavare i lägre lönegrader.

Det bör emellertid i detta sammanhang framhållas, att ingalunda alla

landskanslister och landskontorister i landet i närvarande stund fullgöra arbetsuppgifter

av mera kvalificerad beskaffenhet. I själva verket förete de

olika länsstyrelserna sins emellan rätt stora olikheter härutinnan; man har

med andra ord i detta avseende hunnit olika långt i utvecklingen. Större och

medelstora länsstyrelser ligga i enlighet med sakens natur i detta hänseende

till synes i allmänhet något före de mindre styrelserna. Än mera påfallande

är emellertid på åtskilliga håll skillnaden i kvalitativt hänseende mellan arbetsuppgifterna

för olika kanslister och kontorister å en och samma länsstyrelseavdelning.

Dessa skiljaktigheter torde emellertid i stor utsträckning ha

sin naturliga förklaring i de olika befattningshavarnas skiftande förutsättningar

för arbete av dylik högre svårhetsgrad. Ofta torde för övrigt de å en

avdelning förekommande arbetsuppgifterna av mera krävande natur men likväl

av beskaffenhet att kunna anförtros landskanslist eller landskontorist

icke representera en sådan arbetskvantitet, att kanslisterna eller kontoristerna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ''Wl.

7

å avdelningen kunna beredas full sysselsättning med dylika uppgifter. Klart

är ock, att i den mån vissa grupper av ärenden — såsom stundom är fallet

— sammanförts till behandling å vissa arbetsdetaljer eller underavdelningar,

under närmaste ledning av en landskanslist eller landskontorist, denne befattningshavare

merendels kommer att erhålla arbetsuppgifter av högre kvalitet

än dem av arbetskamraterna, som icke intaga en sådan mera ansvarig ställning.

Trots sålunda förefintliga skiljaktigheter i arbetsuppgifter dessa befattningshavare

emellan lärer dock kunna göras det allmänna uttalandet, att

landskanslister och landskontorister för närvarande på de flesta håll utföra

vida mera kvalificerat arbete än vad förhållandet var för ett par årtionden

sedan.

De sakkunniga förklara härefter, att ett för arbetet å länsstyrelserna särskilt

utmärkande drag vore, att de olika arbetsmomenten vore av inbördes

synnerligen varierande art och svårighetsgrad. Befattningarna i gällande personalstater

för länsstyrelserna vore emellertid ingalunda i motsvarande mån

differentierade. Detta innebure, att man för närvarande inom länsstyrelserna

såväl å landskanslien som å landskontoren i viss utsträckning arbetade med

arbetskraft, som måste anses mer eller mindre överkvalificerad för sina uppgifter.

Åtskilliga länsstyrelser hade ock uppmärksammat denna fråga och

vidtagit vissa åtgärder för missförhållandenas undanröjande eller mildrande,

bland annat genom utbyte av en eller annan tjänst mot befattning i lägre

lönegrad. Uppenbarligen måste dock möjligheterna för länsstyrelserna att

inom ramen av gällande organisation på egen hand i förevarande hänseende

genomföra planmässiga och ändamålsenliga reformer anses tämligen begränsade.

Ur rationaliseringssynpunkt anmälde sig — fortsätta de sakkunniga — i

första hand problemet att omarbeta personalstaterna i syfte att förse länsstyrelserna

med arbetskrafter med för varje slag av uppgifter närmare avpassade

kvalifikationer. Vidare gällde det att fördela arbetet i enlighet med

dessa synpunkter och att samordna arbetskrafterna på så ändamålsenligt sätt

som möjligt i den fortlöpande arbetsprocessen. Ett dylikt organisationsprogram

vore i själva verket rätt vittutseende. I förevarande sammanhang vore

emellertid närmast att uppmärksamma allenast frågan örn en differentiering

av landskanslisternas och landskontorislernas nuvarande tjänsteåligganden.

En sådan differentiering torde böra ske på så sätt, att vissa av de mindre

krävande av kanslisternas och kontoristernas nuvarande arbetsuppgifter överflyttades

å biträdespersonal i lägre löneställning, samtidigt som en motsvarande

reducering skedde av antalet landskanslist- och landskontoristbefattningar.

De sakkunniga hade sålunda tänkt sig ett utbyte i viss omfattning

av ordinarie och icke-ordinarie landskanslister och landskontorister mot befattningshavare

i lönegraderna A 11 och A 9 ävensom — i någon mån — mot

tjänstemän i lönegraden A 7.

Lösningen av berörda arbetsfördelningsproblem måste enligt de sakkunnigas

mening givetvis ske på sådant sätt, att organisationen trots det partiella

utbytet av mera kvalificerad arbetskraft mot mindre utbiidad sådan

erhölle tillräcklig fasthet och effektivitet. Detta resultat syntes de sakkunniga

opaginerad Kontrollera mot PDF

s Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

bäst kunna vinnas därigenom, att landskansli och landskontoren uppdelades

i ett begränsat antal arbetsdetaljer, envar uppbyggd kring en i görligaste

mån homogen och naturligt avgränsad samt tillräckligt stor grupp av

diarier. Varje arbetsdetalj av bär förordad art borde erhålla en ordinarie

landskanslist respektive landskontorist som föreståndare under vederbörande

föredragande. Föreståndaren skulle leda arbetet inom detaljen, i lämplig

utsträckning ombesörja ärendenas beredning, överlägga med föredragandena,

länsstyrelsens experter m. fl. angående ärendena samt uppsätta förslag till

beslut m. m. i sådana fall, där skrivningen ej borde förbehållas jurist eller

lämpligen kunde anförtros detaljföreståndaren underställd personal. Kanslisten

(kontoristen) skulle sålunda bland annat utgöra en förmedlande länk

mellan arbetsdetaljens biträdespersonal och föredragandena. Vid tillämpningen

av detta system borde självfallet tillses, att allt onödigt dubbelarbete

undvekes. Detaljen borde givas sådan storlek, att inom densamma

förekommande förhållandevis kvalificerat arbete — mera krävande skrivning,

arbetsledning, upplysningsverksamhet i förhållande till allmänheten

etc. -—• normalt gåve en lämpligt avpassad arbetsbörda för en landskanslist

eller landskontorist. 1 detta sammanhang borde beaktas, att å ett flertal

länsstyrelser en del av de arbetsuppgifter, som nu åvilade yngre jurister,

med fördel syntes kunna överflyttas å kvalificerade kanslister och kontorister,

i likhet med vad redan i större eller mindre utsträckning ägt ram på

andra länsstyrelser. Vid ett framtida fullständigt genomförande av förslaget

måste det därför antagas bliva möjligt att på vissa håll något begränsa nyanställningen

av juridiskt skolad arbetskraft.

De sakkunniga framhålla vidare, att ordinarie landskansliet- och landskontorister

borde i personalstaten upptagas till det antal, som erfordrades

för besättande av befattningarna såsom föreståndare för arbetsdetalj. Vidare

borde finnas icke-ordinarie landskanslister och icke-ordinarie landskontorister

samt kvinnlig biträdespersonal i den omfattning, som krävdes för utförande

av övrigt inom detaljerna förekommande arbete, med beaktande i

fråga örn varje arbetsmoment av att användande av överkvalificerad arbetskraft

i görligaste mån undvekes.

De sakkunniga understryka, att frågan örn den närmare konkreta utformningen

av de särskilda arbetsdetaljema inom landskanslien och landskontoren

uppenbarligen ställde sig väsentligt olika för de skilda länsstyrelserna,

detta redan på grand av länsstyrelsernas inbördes växlande storleksordning.

Det torde vid sådant förhållande naturligen höra ankomma på länsstyrelserna

själva att, med utnyttjande av sin närmare kännedom om alla här

inverkande olika omständigheter av lokal och personlig natur, i huvudsaklig

överensstämmelse med de givna riktlinjerna men eljest förhållandevis självständigt

organisera upp dessa arbetsdetaljer på sådant sätt, att de bleve så

ändamålsenligt utformade och effektivt arbetande som möjligt. För att närmare

belysa innebörden av förslaget om inrättande av dylika detaljer framlägga

de sakkunniga följande exempel å lösningar av här avhandlade organisationsproblem.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr SO!.

9

Ett landskansli av medelstorlek synes lämpligen kunna indelas i fyra arbetsdetaljer.

Dessa kunna förslagsvis utformas på följande salt:

1) Brevdiariet (inklusive länskungörelserna, frihetsstraffdiariet etc.).

2) Exekutiv- och socialdiarierna, handels- och föreningsregistren.

3) Ekonomidiariet (inklusive stadsplane- och vapenärenden m. m.).

4) Bilavdelningen.

Vid sidan av dessa fyra arbetsdetaljer i egentlig mening upptagas dels en

självständig skrivcentral, dels kansliets kassör, dels försvarsassistentens expedition.

Å ett mindre landskansli synes detaljexmas antal genom lämplig omgruppering

av ärendesgrupperna i allmänhet kunna med fördel nedbringas till

tre. Kansliet i ett större län åter torde normalt böra — förslagsvis efter uppdelning

av ekonomidetaljen — indelas i fem självständiga arbetsenheter.

Kassören förutsättes skola i tjänsten fullgöra även en del av de uppgifter,

som enligt nuvarande ordning tillkomma kommissionär.

Å ett landskontor av medelstorlek torde böra finnas lika många arbetsdetaljer

som å ett normalkansli eller således fyra stycken, exempelvis utformade

på följande sätt:

1) Brev- och ekonomidiarierna m. m.

2) Anordnings- och bokföringsavdclningen.

3) Uppbördsavdelningen.

4) Taxeringsavdelningen (inklusive omsättningsskatteavdelningen).

Även här tillkommer en självständig skrivcentral.

Enligt de sakkunnigas mening bör nu angivna detaljindelning lämpligen

tillämpas jämväl inom flertalet såväl större som mindre landskontor.

I detta sammanhang bör framhållas, att rikets tre största länsstyrelser -—

länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Stockholms län -—

liksom ock den minsta länsstyrelsen, Gotlands, i förevarande hänseenden erbjuda

speciella problem. Emellertid anse de sakkunniga, att även vid dessa

länsstyrelser böra i görligaste mån tillämpas de i det föregående angivna

riktlinjerna. Vad nu sagts bör jämväl gälla beträffande överståthållarämbetets

kansli.

Samtliga arbetsdetaljer å landskansli och landskontor med undantag endast

av anordnings- och bokföringsavdelningen å ett mindre landskontor

förutsättas skola förestås av en ordinarie landskanslist eller landskontorist.

Nämnda avsteg från den eljest konsekvent följda organisatoriska grundsatsen

torde emellertid böra ses mot bakgrunden av det förhållandet, att beträffande

anordnings- och bokföringsavdelningen juridiskt utbildad befattningshavare

vanligen utövar — och även bör utöva — ett mera omedelbart chefsskap

än som är fallet i fråga örn övriga arbetsdetaljer.

Slutligen framhålla de sakkunniga, att mot den föreslagna organisationen

måhända kunde invändas, dels att svårigheter för närvarande kunde föreligga

särskilt i de mindre residensstäderna att nöjaktigt rekrytera den mera

kvalificerade biträdespersonalen, dels ock att vid länsstyrelserna för närvarande

funnes landskanslister och landskontorister, vilka vid reformens genomförande

bleve övertaliga. Häremot skulle till en början påpekas, att inrättandet

av biträdestjänster i högre lönegrad än A 7 måste anses innebära

en åtgärd, som på längre sikt förbättrade rekryteringsmöjlighetema beträffande

den kvinnliga biträdespersonalen. Vad anginge de olägenheter, som

kunde vara förbundna med förhandenvaron av vissa befattningshavare, som

icke kunde inordnas i den tilltänkta organisationen, ville de sakkunniga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 301.

framhålla, att dessa olägenheter allenast korame att bestå under en övergångstid,

även om denna i vissa fall komme att bliva tämligen långvarig. Nu

berörda omständigheter ävensom i en del fall svårigheter med hänsyn till

förefintliga lokalförhållanden torde emellertid icke vara av den art, att de

borde förhindra en omorganisation, som eljest befunnes sakligt befogad och

ändamålsenlig.

Yttranden.

De sakkunnigas förslag örn organiserande av arbetsdetaljer

inom länsstyrelserna tillstyrkes, helt eller med vissa reservationer, av det

övervägande flertalet remissinstanser, nämligen länsstyrelserna i Stockholms,

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,

örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens

och Norrbottens län, statskontoret, allmänna lönenämnden, föreningen

Sveriges landskanslister och landskontorister samt föreningen kvinnor

i statens tjänst. Länsstyrelserna i Jönköpings, Västmanlands, Kopparbergs

och Västernorrlands län påyrka emellertid, att å landskanslien i dessa

län anordnas flera arbetsdetaljer än de sakkunniga föreslagit och föreningen

Sveriges landskanslister och landskontorister har ett allmänt yrkande av

motsvarande innehåll beträffande de mindre landskanslien. Länsstyrelsen

i Kopparbergs län anför i detta sammanhang följande.

De sakkunniga hava uttalat, att varje arbetsdetalj skulle vara uppbyggd

kring en i görligaste mån homogen och naturligt avgränsad samt tillräckligt

stor grupp av diarier. Å landskansliena förekomma emellertid ett flertal

grupper ärenden av helt olika beskaffenhet. Sammanförandet av vissa grupper

av ärenden till en större detalj under ledning av en föreståndare medför

att ärenden av vitt skilda slag måste sammanföras under en befattningshavares

ledning. I betänkandet har sålunda föreslagits, att t. ex. exekutiv- och

socialdiarierna samt handels- och föreningsregistren skulle sammanslås till

en arbetsdetalj. Det blir här uppenbarligen icke ärendenas inbördes samband,

som blir grunden för arbetsdetalj ens utformning. Nyordningen grundas fastmer

på en önskan att tillskapa en ledare för personal, som hitintills självständigt

biträtt föredragandena vid beredning av ärenden. Genom att arbetet

inom detaljen måste uppdelas å flera personer men det oaktat föreståndaren

skall vara den som inför föredraganden svarar för beredningen av ärendena

och för den skull måste kontrollera vad andra personer utfört, lärer det icke

kunna undvikas att betydande dubbelarbete uppstår vid den förberedande

beredningen av ärenden, varom här är fråga. I praktiken lärer det alltjämt

bliva så, att den som verkställer uppsättning av förslag till beslut i ett ärende

inför föredraganden får lämna redogörelse för ärendet med förbigående av

föreståndaren. Att så måste ske å landskansliena med det begränsade antal

detaljer, som av de sakkunniga föreslagits, är uppenbart. Förslaget synes fördenskull

vara av större teoretisk än praktisk betydelse.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner vidare, att tidpunkten för framläggande

av förslag till ny organisation för länsstyrelserna vore olämpligt

vald, då det under nuvarande förhållanden vore synnerligen vanskligt att

tillförlitligen bedöma det framtida personalbehovet. — Länsstyrelsen i Jon
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr SOL

11

köpings län gör sitt tillstyrkande av förslaget beroende av bifall till ett yrkande

om rätt för länsstyrelsen att till högre biträdesbefattningar, vilka enligt

de sakkunnigas förslag skulle vakanssättas i avbidan på avgång av

landskanslister, som vid bifall till sakkunnigförslaget komme att föras på

övergångsstat, redan vid omorganisationens genomförande få befordra vissa

kvinnliga befattningshavare å landskansliet. —- Överståthållarämbetet anför,

att de sakkunnigas synpunkter och förslag syntes värda beaktande men

att ämbetet för sin del, med hänsyn till att omorganisation av ämbetet nyligen

genomförts och nödig erfarenhet om verkningarna av densamma därför

saknades, icke ansåge tiden mogen för jämkningar däri. — Länsstyrelserna

i Uppsala, Södermanlands och Östergötlands län förklara sig hysa

betänkligheter mot de sakkunnigas förslag örn anordnande av arbetsdetaljer.

Sistnämnda länsstyrelser finna dock, att förslaget kunde i huvudsak genomföras.

Länsstyrelsen i Jämtlands län slutligen anför starka betänkligheter

mot genomförande av de sakkunnigas ifrågavarande förslag.

Till spörsmålet örn utbyte —- i enlighet med de sakkunnigas förslag

— av landskanslist- och landskontorist! jänster mot för

kvinnlig personal avsedda befattningar som kansliskrivare,

kontorist och kanslibiträde i lönegraderna A 11, A 9 och A 7 hava de särskilda

remissinstanserna i huvudsak samma inställning som till frågan örn

organiserande av arbetsdetaljer. Emellertid förklara länsstyrelserna i Stockholms,

Värmlands och Västerbottens län samt föreningen Sveriges landskanslister

och landskontorister, att sådant utbyte endast i viss utsträckning

vore möjligt, samt länsstyrelsen i Västernorrlands lån, att utbytet icke kunde

genomföras beträffande landskansliet därstädes. Länsstyrelsen i Jämtlands

län avstyrker för såväl landskansliet som landskontoret i länet det ifrågasatta

utbytet av befattningar. Nämnda förening uttalar vidare, att befattningarna

i lönegraden A 11 vore olämpliga ur kostnads- och arbetssynpunkt.

Alldeles särskilt gällde detta landskontoren, vilka -— med hänsyn

till att kvinnliga befattningshavare i regel icke lämpade sig för taxeringsarbete

— vöre mera betjänta av manliga befattningshavare i lönegrad Eo 15

än av kvinnliga i lönegrad A 11. Statskontoret anser, att ifrågavarande utbyte

av landskanslist- och landskontoristtjänster kunde ske mot befattningar

i lägre lönegrader än de sakkunniga föreslagit.

Lönegradsplacering och kompetensföreskrifter.

De sakkkunniga.

Inledningsvis anföra de sakkunniga, alt under årens lopp anmärkningar,

särskilt från länsstyrelsernas sida, riktats mot den nuvarande löneställningen

för landskanslisterna och landskontoristema. Diirvid hade framhållits,

att en placering i 15 :e lönegraden vore för låg med hänsyn såväl till

det förhållandet, att befattningshavarna under senare tid i allt större utsträckning

anförtrotts mera kvalificerade göromål, som därtill, att befattningarna

numera i motsats lill tidigare torde få betraktas såsom sluttjänster.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr SOL

De sakkunniga framhålla för sin del, att, då den nuvarande placeringen

av befattningarna i 15:e lönegraden år 1925 fastställdes, det torde hava

förutsatts, att bland arbetsuppgifterna i stor utsträckning även skulle ingå

vissa enklare göromål, såsom själva förandet av diarier, uppsättning jämväl

av mycket enkla och rutinmässiga skrivelser m. m. Utvecklingen hade

emellertid medfört, att befattningshavarna i åtskilliga fall fått sig ålagda

alltmer kvalificerade göromål. Denna utveckling stöde i samband dels med

den skedda utökningen av länsstyrelsernas verksamhet till nya områden,

dels ock med en i många fall påtaglig rationaliseringstendens. Redan dessa

omständigheter talade för en förbättrad löneställning för sådana landskanslister

och landskontorister, som fått sig anförtrodda dylika mera kvalificerade

uppgifter. Härtill komme ytterligare de försämrade befordringsmöjligheterna

för ifrågavarande befattningshavare till tjänster inom fögderiförvaltningen.

I sistnämnda hänseende förklara de sakkunniga, att de delade

den av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga uttalade uppfattningen, att

ifrågavarande befattningar numera måste betraktas såsom sluttjänster, och

ville understryka den betydelse, som detta förhållande ägde för befattningarnas

framtida rekrytering. Det syntes sålunda uppenbart, att de uteblivna

befordringsmöjligheterna måste kompenseras med en förmånligare löneställning,

om länsstyrelserna skulle få möjlighet att till tjänsterna förvärva

och behålla kvalificerade befattningshavare.

Utöver nu anförda omständigheter tillkomme — uttala de sakkunniga vidare

— ytterligare ett skäl för en förbättrad löneställning för innehavarna av

de ordinarie landskanslist- och landskontoristbefattningar, som enligt de sakkunnigas

mening borde finnas. De sakkunniga syftade härvid på den i det

föregående föreslagna anordningen med organiserande av arbetsdetaljer nied

en ordinarie landskanslist respektive landskontorist som föreståndare. Härigenom

skulle dessa befattningshavare genomgående komma att åläggas större

ansvar och mera kvalificerade arbetsuppgifter än som hittills i allmänhet

åvilat innehavare av landskanslist- och landskontoristtjänster. För att detta

system med arbetsdetaljer skulle kunna fungera på ett tillfredsställande sätt

måste ställas jämförelsevis stora krav på föreståndarens kunskaper, omdöme

och personliga egenskaper i övrigt. Om det skulle bliva möjligt att i fortsättningen

erhålla en nöjaktig rekrytering av befattningarna, måste löneförmånerna

sättas högre än för närvarande.

Vidkommande härefter frågan örn själva lönegradsplaceringen anföra de

sakkunniga följande.

Med utgångspunkt från att de ordinarie landskanslisterna och landskonto

risterna skola vara föreståndare för sinsemellan likvärdiga arbetsdetaljer hava

de sakkunniga ansett, att samtliga dessa befattningshavare böra placeras

i samma lönegrad. I detta sammanhang vilja de sakkunniga uttala, att de

icke kunna ansluta sig till den senast vid 1942 års riksdag framförda tanken

på en avlöningsförstärkning i en eller annan form till befattningshavare med

den längsta tjänstetiden. En förbättrad löneställning synes motiverad endast

för ordinarie befattningshavare med de kvalificerade arbetsuppgifter, som i

det föregående angivils. Nuvarande ordinarie landskanslister eller landskon
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 301.

1:5

fönster, som icke befordras till de nya befattningarna, synas däremot icke

kunna med fog göra anspråk på någon löneförbättring, enär de med hänsyn

till beskaffenheten av sina arbetsuppgifter rätteligen böra ersättas av tjänstemän

i lägre lönegrad och sålunda kunna anses väl tillgodosedda med sin nuvarande

löneställning. Att härvid göra någon åtskillnad mellan tjänstemän

med längre eller kortare tjänstetid synes icke böra komma i fråga.

Vid övervägandet av frågan örn lämplig lönegrad för de ordinarie landskanslisterna

och landskontoristerna har för de sakkunniga valet stått mellan

lönegraderna A 17 och A 18. En lägre lönegrad lärer icke böra komma i fråga

med hänsyn till de betydande rekryteringssvårigheter, som i så fall säkerligen

skulle komma att uppstå. I en lill länsstyrelserna under utredningsarbetets

gång översänd promemoria utgingo de sakkunniga preliminärt från en placering

av befattningarna i lönegraden A 18. De sakkunniga finna alltjämt

vissa skäl tala för befattningarnas hänförande till nämnda lönegrad. I promemorian

ifrågasattes icke någon ändring beträffande de extra ordinarie

landskanslisterna och landskontoristerna, vilka sålunda tänktes även i fortsättningen

vara placerade i lönegraden Eo 14. På denna punkt lia emellertid

de allra flesta länsstyrelserna framfört önskemål om en uppflyttning närmast

i syfte att förbättra befordringsgången och därmed rekryteringsmöjligheterna

för länsstyrelserna. Från något håll har å andra sidan ifrågasatts lämpligheten

av en placering av de ordinarie befattningshavarna i lönegraden A 18

med hänsyn till att de därigenom skulle komma att erhålla lika hög löneställning

som extra ordinarie länsnotarier och länsbokhållare, vilka tillhöra lönegraden

Eo 19.

De sakkunniga hava ansett sig icke kunna bortse från de synpunkter, som

sålunda framkommit. En viss hänsyn torde sålunda böra tagas till att befordringsutsikterna

för de extra ordinarie landskanslisterna och landskontoristerna

bliva försämrade vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag.

Till belysande av åldersfördelningen inom ifrågavarande befattningshavarkategorier

må återgivas följande sammanställning, utvisande medeltalssiffror

för hela riket.

Ivo.

Ålder vid 1 :a

Alder vid er-

Nuvarande

ålder

anställning i

statstjänst

hållande av

nuv. tjänst

landskanslister.............

........... 23

34

44

landskontorister...........

........... 23

34

411

landskanslister.............

........... 23

31

36

landskontorister...........

........... 24

31

39

Med hänsyn till de försämrade befordringsutsikterna vill det synas befogat

att genomföra någon förbättring av löneställningen för de extra ordinarie befattningshavarna.

Å andra sidan visar den gjorda jämförelsen med extra ordinarie

länsnotarier och länsbokhållare på behovet av någon jämkning nedåt

av den i förenämnda promemoria ifrågasatta placeringen av de ordinarie befattningarna.

För nämnda jämkning talar jämväl den återhållsamhet, som

under senaste åren präglat statsmakternas inställning till frågor om förbättrad

löneställning för andra befattningshavarkategorier. Det må här erinras,

att skillnaden i slutlön på E-ort i 15:e och 17:c lönegraderna utgör 756 kronor,

vartill kommer rörligt tillägg och kristillägg. En placering i 17 :e lönegraden

skulle sålunda innebära en förbättring av slutlönen å E-ort vid nuvarande

levnadskostnadsindex med nära 1,000 kronor.

Efter övervägande av de olika omständigheter, som i förevarande sammanhang

torde böra komma i betraktande, hava de sakkunniga stannat vid

att föreslå en placering av ordinarie landskanslister och landskontorister i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts proposition nr ''101.

lönegraden A 17 och av extra ordinarie sådana befattningar i lönegraden

Eo 15.

Förslaget innebär, att samtliga innehavare av de ordinarie befattningarna

skola vara föreståndare för de föreslagna arbetsdetaljerna. Några ordinarie

befattningar i lönegraden A 15 skola alltså enligt förslaget icke finnas

i fortsättningen annat än övergångsvis i den mån detta påkallas antingen

av att organisationen av en eller annan arbetsdetalj av någon länsstyrelse

anses icke böra tillsvidare genomföras eller av att vissa av de ordinarie befattningshavarna

bliva övertaliga i den nya organisationen.

Uppflyttning från lönegraden Eo 14 till Eo 15 skall ske endast beträffande

ett så stort antal befattningshavare vid varje länsstyrelse, som rymmes

inom den tilltänkta organisationen. Sådan uppflyttning bör i första hand

avgöras med hänsynstagande till vederbörandes personliga kvalifikationer

och lämplighet för fortsatt befordran till ordinarie befattning.

I det tidigare omförmälda cirkuläret den 12 november 1937 beträffande

lönesättningen för länsstyrelsernas ieke-ordinarie personal påkallas ändring

med hänsyn till den föreslagna lönegradsuppflvttningen för de extra ordinarie

landskanslisterna och landskontoristema.

De sakkunniga föreslå vidare, att vid länsstyrelserna skulle inrättas ordinarie

befattningar som kansliskrivare och kontorist i lönegraderna A 11

respektive A 9 till det antal, som i det följande kommer att närmare angivas.

Sistnämnda befattningar vore icke avsedda som passagetjänster för rekryteringspersonal

till landskanslist- eller landskontoristtjänster utan borde vara

kvalificerade sluttjänster för den kvinnliga biträdespersonalen. För undvikande

av missförstånd skulle understrykas, att hinder givetvis icke förelåge

att till innehavare av landskanslist- och landskontoristtjänsterna utse även

lämpliga kvinnliga befattningshavare.

Vidkommande härefter frågan örn särskilda kompetensföreskrifter böra

meddelas för landskanslist- och landskontoristbefattning anföra de sakkunniga

följande.

För att tagas i övervägande vid fullgörandet av de sakkunnigas uppdrag

har till dem överlämnats en av föreningen Sveriges landskanslister och landskontorister

till Kungl. Maj:t ställd, den 10 september 1941 dagtecknad skrift

rörande vissa kompetensföreskrifter jämte över densamma infordrade utlåtanden

från länsstyrelserna i samtliga län. Föreningen har däri anhållit

örn sådan ändring av kungörelsen den 12 maj 1865 angående förändrade

villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar, att studentexamen

uppställes såsom villkor för behörighet till landskanslist- och landskontoristbefattning.

De sakkunniga äro för sin del av den uppfattningen, att^ fastställandet

av ett dylikt examenskrav knappast skulle bidraga till att åstadkomma

en ur länsstyrelsernas synpunkt lämplig rekrytering av befattningarna.

Några olägenheter av den nuvarande frånvaron av dylika kompetenskrav

ha veterligen icke försports. Ej heller lärer det med hänsyn till arbetsuppgifternas

behöriga fullgörande vara nödvändigt att uppställa några examenskrav.

I detta hänseende råder en olikhet i jämförelse med de i vissa

yttranden över framställningen åberopade landsfiskalstjänsterna. För aspiranter

å sistnämnda befattningar, vilka tillhöra lönegraderna A 22—A 24,

har den fortsatta teoretiska undervisningen lagts på ett sådant plan, att man

ansett sig böra uppställa krav på studentexamen eller däremot svarande

kunskapsmått för tillträde till densamma. Något motsvarande förhållande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 301.

15

galler icke i fråga om aspiranter^ på landskanslist- eller landskontoristbefattningama.

Då fastställande av det föreslagna kompetenskravet icke kan

anses nödvändigt för en placering av befattningarna i den förordade lönegraden

A 17, få de sakkunniga avstyrka förslaget om uppställande av krav

på avlagd studentexamen för tillträde till ifrågavarande tjänster.

Yttranden.

Beträffande lönegradsplaceringen av ordinarie landskanslister

och lan dsko ntorister tillstyrka allmänna lönenänmden

ävensom länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län de

sakkunnigas förslag (A 17). Statskontoret förordar en placering i 16:e lönegraden.

Samtliga övriga länsstyrelser ävensom föreningen Sveriges landskanslister

och landskontorister finna de kvalificerade uppgifter, som numera

ålåge ifrågavarande befattningshavare, befattningarnas karaktär av sluttjänster

och angelägenheten av fullgod rekrytering å befattningarna motivera

dessas placering i lönegrad A 18. Gentemot vad de sakkunniga anfört som

skäl för sitt slutliga ställningstagande till förevarande fråga framhålla åtskilliga

länsstyrelser och nämnda förening, att vid placering i lönegrad av

ordinarie landskanslist- och landskontoristtjänster, vilka såsom sluttjänster

uppnåddes efter cirka 20 års statstjänst, jämförelse icke borde ske med de

extra ordinarie länsnotarie- och länsbokhållartjänsterna i lönegraden Eo 19,

då sistnämnda tjänster erhölles redan efter tre års länsstyrelsetjänstgöring

och utgjorde passagetjänster för erhållande av högre befattningar. Länsstyrelsen

i Kopparbergs län förordar, att, i den mån icke särskilda förhållanden

till annat föranledde, samtliga nuvarande landskanslist- och landskontoristbefattningar

skulle uppflyttas från lönegraden A 15 till lönegraden A

18. Länsstyrelsen i Jämtlands län finner, att de ordinarie landskanslist- och

landskontoristtjänsterna borde tillhöra två lönegrader, A 15 och A 18, den

högre graden avsedd för landskanslister och landskontorister, vilka efter

viss tids anställning i den lägre lönegraden visat sig kompetenta för mera

kvalificerade göromål.

I detta sammanhang torde få anmälas den av lönenämnden uttalade uppfattningen,

att den enligt såväl nuvarande som av de sakkunniga föreslagen

ordning förefintliga skarpa klyvningen av befattningshavarna vid länsstyrelserna

i tre från varandra åtskilda kategorier, kvinnlig biträdespersonal, landskanslister

och landskontorister samt juridiskt utbildad personal, icke vore

ändamålsenlig vare sig ur statens eller den enskilde tjänstemannens synpunkt.

Möjligheten att kunna befordras vidare vore nämligen att anse såsom

en av de starkaste drivfjädrarna för att hos tjänstemännen framkalla arbetslust

och intresse för uppgiften. Det förefölle osannolikt, att icke åtskilliga

arbetsuppgifter, kanske särskilt å landskontoren, som nu åvilade tjänstemän

exempelvis i 21 :a lönegraden, med fördel skulle kunna anförtros åt befattningshavare

utan juridisk examen men med erforderliga personliga kvalifikationer

i fråga om duglighet och lämplighet. Lönenämnden hade med det

anförda velat understryka, att ett godtagande av de sakkunnigas förslag angående

ordinarie landskanslisters och landskontoristers uppflyttning till 17:e

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr ''101.

lönegraden för lönenämndens vidkommande haft sin grund främst i de blivande

arbetsuppgifternas kvalificerade natur och icke i den omständigheten,

att ifrågavarande tjänster under alla förhållanden skulle vara sluttjänster. —

Även föreningen kvinnor i statens tjänst uttalar sig emot den av de sakkunniga

förordade klyvningen av icke-juristtjänstema vid länsstyrelserna i sådana

tjänster, som vore avsedda huvudsakligen för manliga befattningshavare,

och biträdestjänster, förbehållna den kvinnliga personalen.

De sakkunnigas förslag örn placering av extra ordinarie

landskanslister och lan dsko niorj ster i lönegraden Eo 15

tillstyrkes av allmänna lönenämnden, föreningen Sveriges landskanslister och

landskontorister och samtliga länsstyrelser med undantag av länsstyrelsen i

Jönköpings län, som föreslår placering i lönegraden Eo 16, samt länsstyrelserna

i Älvsborgs, Värmlands och Norrbottens län, vilka finna, att befattningshavarna

fortfarande borde tillhöra lönegraden Eo 14. Länsstyrelsen i

Värmlands län förordar dock en uppflvttning till lönegraden Eo 16 efter tre

år i Idre lönegraden. Länsstyrelserna i Kopparbergs och Jämtlands län samt

nämnda förening föreslå, att extra oi''dinarie landskanslister och landskontorister

efter sex års tjänstgöring i lönegraden Eo 15 uppflyttas i lönegraden

Eo 16. Länsstyrelserna i Stockholms och Kopparbergs län finna, att samtliga

nuvarande extra ordinarie landskanslister och landskontorister borde placeras

i lönegraden Eo 15. Statskontoret uttalar sig för ett bibehållande av ifrågavarande

befattningshavares placering i lönegraden Eo 14.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Örebro län samt föreningen Sveriges

landskanslister och landskontorister hemställa, att tjänstetiden som

extra landskanslist respektive landskontorist före extraordinarieanställning

måtte förkortas.

Ett mindretal av remissinstanserna uttalar sig ifråga om kompetensföreskrifter

för erhållande av landskanslist- och landskontoristtjänst.

Endast länsstyrelsen i Stockholms län förklarar sig dela de sakkunnigas uppfattning,

att förändring i detta avseende icke vore påkallad. Statskontoret,

länsstyrelserna i Uppsala, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, örebro,

Västmanlands och Västernorrlands län samt föreningen Sveriges landskanslister

och landskontorister förorda för behörighet till ifrågavarande

tjänster avlagd studentexamen eller däremot svarande utbildning. Sådan

kompetensföreskrift syntes statskontoret påkallad, därest man ville uppehålla

skilda rekryleringslinjer för landskanslist- och landskontoristbefattningarna

å ena sidan och biträdestjänsterna å den andra. Länsstyrelsen i

Kopparbergs län uttalar, att det intima samarbetet mellan länsstyrelserna å

ena sidan samt landsfiskaler och häradsskrivare å den andra gjorde det i

synnerligen hög grad önskvärt, att landskanslister och landskontorister vore

väl insatta i förhållandena å landsfiskals- respektive häradsskrivarkontor.

För tillträde till ordinarie landskanslist- respektive landskontoristtjänst borde

därför uppställas det kravet, att vederbörande efter antagning såsom tjänsteman

vid länsstyrelsen fullgjort minst sex månaders tjänstgöring å landsfiskals-

respektive häradsskrivarkontor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SOL 17

Personalstater och kostnadsberäkningar.

De sakkurmiga.

De sakkunniga framhålla, att ett genomförande av förslaget om organiserande

av särskilda arbetsdetaljer under en ordinarie landskanslist eller landskontorist

såsom föreståndare påkallade vissa ändringar i gällande personalstater

för länsstyrelserna. På begäran av de sakkunniga hade länsstyrelserna,

vilka delgivits de sakkunnigas principiella synpunkter i ämnet, avgivit detaljerade

förslag till organiserande av arbetsdetaljer och även angivit den personaluppsättning,

som ansetts erforderlig. De sakkunniga hade på grundval

av det införskaffade materialet upprättat förslag till personalstater för överståthållarämbetets

kansli samt för länsstyrelserna i samtliga län, särskilt

för landskansli och landskontor. Förslagen hava såsom bilagor fogats vid

betänkandet. Beträffande de föreslagna personalstaterna göra de sakkunniga

följande allmänna påpekanden.

Vid uppgörandet av förslagen till personalstater ha de sakkunniga sökt att

i möjligaste mån tillgodose framställda önskemål beträffande personaluppsättningen.

Samtidigt har emellertid eftersträvats en viss enhetlighet såtillvida,

att länsstyrelser i län med jämförliga befolkningssiffror och i övrigt

likartade förhållanden ansetts böra erhålla i stort sett liknande personalorganisation.

Vissa avsteg från länsstyrelsernas yrkanden lia påkallats därav,

att länsstyrelserna i viss utsträckning föreslagit ökning av personalen i 4:e

och 7:e lönegraderna, utan att denna ökning kan anses vara påkallad av

minskningen av landskanslist- och landskontoristtjänsterna. Länsstyrelserna

synas därvid icke hava till fullo beaktat det av de sakkunniga framställda

önskemålet om en viss begränsning av nuvarande kostnader, bortsett från

ofrånkomlig utgiftsökning till följd av lönegradsuppflyttningen och eventuell

utbyggnad av taxeringsavdelningarna. Någon ökning av det nuvarande antalet

tjänster i lägre lönegrader åsyftades icke i vidare mån än som betingades

av önskemålet afl utbyta vissa landskanslist- och landskontoristbefattningar

mot lägre tjänster. I några fall ha emellertid även de sakkunniga ansett sig

böra föreslå inrättandet av nya lägre befattningar utan dylikt samband med

det rena rationaliseringssträvandet, nämligen då antalet sådana befattningar

varit anmärkningsvärt lågt i förhållande till vad som förekommer vid andra

jämförliga länsstyrelser. Att eljest föreslå någon mera allmän personalökning

ha de sakkunniga ansett icke ligga inom ramen för uppdraget. I detta sammanhang

torde emellertid kunna konstateras, att antalet lönegradsplacerade

befattningar vid vissa länsstyrelser är jämförelsevis litet, vilket sammanhänger

med att där i stället anlitas arvodesavlönad personal. I dylika fall, där det

alltså är fråga örn personal med stadigvarande arbetsuppgifter, skulle ett

inrättande av extra ordinarie befattningar kunna anses i och för sig motiverat.

De föreslagna personalstaterna äro uppgjorda med utgångspunkt från rådande

förhållanden, dock med beaktande av alt personal med arbetsuppgifter

av beredskapsnatur icke medtagits. Vidare har hänsyn icke tagits till

förhållanden, som sammanhänga med den förestående reformen å vägväsendets

område.

Vad angår landskontoren hava de sakkunniga icke räknat med någon personal

för omsättningsskattedetaljerna. Härvid har befunnits lämpligt att utgå

från vissa uttalanden av 1942 års omsättningsskattesakkunniga i deras den

28 januari 1943 avgivna betänkande med förslag till ändringar i förord
Biluing

lill riksdagens protokoll loit!. 1 sami. Nr SOL 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 301.

ningen den 13 december 1940 om allmän omsältningsskatt m. m., vari för

länsstyrelsernas omsättningsskatteavdelningar icke upptagits några landskontoristbefattningar

samt ej heller några andra ordinarie eller extra ordinarie

tjänster. Personaluppsättningen för landskontoren har vidare beräknats på

så sätt, att hela det av beskattningsorganisationssakkunniga föreslagna antalet

landskontoristbefattningar och lägre tjänster å taxeringsavdelningarna

skall rymmas inom den föreslagna organisationen.

De sakkunniga hava härefter lämnat sammanställningar av antalet befattningshavare

i de berörda lönegraderna för samtliga länsstyrelser enligt nuvarande

organisation och enligt de sakkunnigas förslag, särskilt för landskansli

(sammanställning nr 1) och särskilt för landskontoren. Beträffande

landskontoren avser en sammanställning (nr 2) det fall att beskattningsorganisa

tion? sakkunnigas förslag till organisation av taxeringsavdelningarna

genomföres samt en annan sammanställning (nr 3) det fall att sa icke kommer

att ske. *

Då proposition, grundad på beskattningsorganisationssakkunnigas förslag,

icke kommer att föreläggas den nu församlade riksdagen, torde sammanställning

nr 2 i detta sammanhang vara av mindre intresse.

Sammanställningarna nr 1 och 3 hava följande utseende.

Sammanställning nr 1.

Landskansliet! (inberäknat Ö.Ä.).

Lönegrad

A 17 ...........

Nuv. orga- nisation

Föreslagen

organisation

109

Ökning resp.

minskning

A 15

................. 137

_

>— zo

Rn 15 ...........

_

66

1 al

F.n 14 ........

.............. 107

_

r41

A 11

............... 1

27

+ 26

A 9 .........

_

37

+ 37

A 7 ...........

..................... 27

36

+ 9

A 4 ...........

.................. 57

57

± o

Eo 4...............

.................. 83

89

+ 6

Summa 412

421

+ 9

Lönegrad

A 17 .............

Sammanställning nr 3.

Landskontoren.

Nuv. orga- nisation

Föreslage

organisation

89

Ökning resp.

minskning

}-u

A 15

.................. 100

_

F.n 15 ...........

_

40

Fn 14 ........

..................... 76

_

>— ÖD

A 11 .............

_

24

+ 24

A 9 ............

28

+ 28

A 7 ..........

..................... 34

34

± 0

A 4..........

..................... 56

53

- 3

Eo 4...............

..................... 96

96

± o

Summa 362

364

+ 2

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 301.

19

De sakkunniga hava verkställt kostnadsberäkningar beträffande det framlagda

förslaget till personalstater, varvid räknats med nettolön i näst högsta

löneklassen i vederbörande lönegrad med bortseende från rörligt tillägg och

kristillägg. Beräkningarna ha skett med utgångspunkt från lönen å E-ort,

varvid må erinras, att hälften av länsstyrelserna tillhöra E-ort eller lägre

dyrort samt återstoden högre dyrort.

Kostnadsberäkningarna lämna, därest man bortser från föreslagen utökning

av taxeringsavdelningarnas personal, följande resultat.

Landskansli!!

Landskontoren

Nuv. kostn,

kr.

1,744,050

1,456.524

3,200,574

Kostn. enl.

förslaget

kr.

1,799,598

1,503,024

3,302,622

Ökning

55,548

46,500

102,048

Nettokostnadsökningen utgör sålunda 102,048 kronor. Uppflyttningen av

vissa tjänster till lönegraderna A 17 och Eo 15 drager nämligen en kostnad

av 186,687 kronor, medan utbytet av landskanslist- och landskontoristtjänster

mot befattningar i lägre lönegrader i och för sig innefattar en besparing av

84,639 kronor.

Till jämförelse nämna de sakkunniga, att en allmän uppfattning av nuvarande

antal ordinarie och extra ordinarie landskanslister och landskontorister

till lönegraderna A 17 resp. Eo 15 — alltså utan varje rationaliseringsåtgärd

— skulle draga en kostnad av 225,180 kronor.

De sakkunniga påpeka, att de angivna kostnaderna icke omfattade sådana

utgifter, som kunde betingas av särskilda övergångsanordningar, utan avsåge

förhållandena vid ett tänkt genomförande av förslaget med bortseende från

att vissa nuvarande befattningshavare bleve övertaliga i den föreslagna organisationen.

Storleken av sådana kostnader kunde svårligen ens överslagsvis

uppskattas med någon större grad av tillförlitlighet. De torde dock knappast

bliva särskilt betydande och vore i varje fall av övergångsnatur.

Yttranden.

Det övervägande flertalet länsstyrelser har framställt erinringar mot de

sakkunnigas förslag till personalstat för vederbörande länsstyrelse. För dessa

erinringar, som avse dels antalet icke-juristtjänster vid länsstyrelsen och dels

tjänsternas fördelning å de olika tjänstekategorierna, synes här närmare

redogörelse icke böra lämnas utan får jag i detta avseende hänvisa till handlingarna

i ärendet.

Ikraftträdande och övergångsanordningar.

De sakkunniga.

De sakkunniga anföra, att av de från länsstyrelserna införskaffade yttrandena

framginge, att svårigheter på många håll ansetts möta att omedelbart

i full utsträckning genomföra förslaget om organiserande av arbetsdetaljer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

I allmänhet syntes dessa svårigheter bottna i personliga förhållanden, så

tillvida som vissa av de nuvarande landskanslisterna och landskontoristema

ansåges icke kvalificerade för befattningarna såsom föreståndare för arbetsdetalj.

Där så vore förhållandet borde självfallet en placering av befattningshavaren

i lönegraden A 17 vara utesluten. En förutsättning för inrättande

vid en viss länsstyrelse av befattning i lönegraden A 17 syntes böra

vara, att länsstyrelsen för befattningen i fråga organiserat en arbetsdetalj i

huvudsaklig överensstämmelse med vad tidigare förordats. De föreslagna personalstatema

för de olika länsstyrelserna borde fördenskull träda i tillämpning

först i den mån vederbörande länsstyrelse hos Kungl. Maj:t anmält, att

en dylik organisation av arbetsdetaljer helt eller delvis genomförts eller avsåges

skola genomföras från viss tidpunkt. Därest länsstyrelsen av en eller

annan anledning icke ansåge möjligt eller lämpligt att låta någon nuvarande

ordinarie landskanslist eller landskontorist tjänstgöra såsom föreståndare å

arbetsdetalj, borde länsstyrelsen icke tilldelas någon befattning i lönegraden

A 17 för göromål, som utfördes av befattningshavaren i fråga. I stället borde

befattningshavaren uppföras på övergångsstat i nuvarande lönegrad, varvid

en befattning i lönegraden All eller A 9 hölles vakant.

Vad härefter beträffar tillsättandet av de nya ordinarie befattningarna i

lönegraden A 17, förutsätta de sakkunniga, att tillsättning skulle ske efter kungörelseförfarande

i vanlig ordning. Vid tillsättandet borde hänsyn i första

hand tagas till vederbörandes personliga förutsättningar för det mera kvalificerade

arbete, som avsåges för tjänsten, och salunda icke till rena anciennitetssynpunkter.

I fråga om löneklassplacering för den som tillträder ordinarie landskanslist-

eller landskontoristbefattning borde enligt de sakkunnigas mening tilllämpas

de vanliga bestämmelserna i gällande avlöningsreglemente om löneklassplacering

vid befordran till högre tjänst. Detsamma borde även gälla

extra ordinarie landskanslist eller landskontorist, som befordrades till befattning

i lönegraden Eo 15.

Vidkommande den av vissa länsstyrelser berörda frågan om hur det i

fortsättningen kommer att ställa sig beträffande löneförmånerna för den,

som för närvarande med rätt till vikariatslön uppehåller landskontoristbefattning,

vars innehavare tjänstgör såsom tillförordnad häradsskrivare, förklara

de sakkunniga, att det torde kunna förväntas, att innehavaren av landskontoristbefattningen

med bibehållande av häradskrivarförordnandet komme

att söka och erhålla den nya befattningen i lönegraden A 17. Därvid torde

förutsättningar även framdeles föreligga att bereda vikarien å landskontoristbefattningen

vikariatslön. Härom torde emellertid framställning fa göras

till Kungl. Majit. Något förnyat kungörande av vikariatet torde i dylika fall

icke vara nödvändigt. Beträffande däremot vikarier med vikariatslön å vakanssatta

landskanslist- eller landskontoristbefattningar vore läget ett annat.

I dylika fall hade vakanssättningen föranletts av en önskan att icke föregripa

en blivande omorganisation av berörda befattningar. Det förefölle da

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl* Maj:ts proposition nr 301.

21

riktigast, att där befattningen bortfölle, vikariatslönen skulle upphöra att utgå.

Vad slutligen angår spörsmålet, vilka åtgärder böra vidtagas med avseende

å den personal, som blir övertalig i den nya organisationen till följd av

nedskärningen av antalet tjänster, anföra de sakkunniga följande.

Vad först angår ordinarie landskanslister eller landskontorister, som icke

kunna inordnas i den nya personalstaten till följd av en minskning av antalet

dylika befattningar vid vederbörande länsstyrelse, bör sådan befattningshavare

uppföras på övergångsstat. Så länge en dylik befattning är uppförd

på övergångsstat, bör en befattning i lönegraden All eller eventuellt i

lägre lönegrad hållas vakant.

I fråga om övertalig extra ordinarie landskanslist eller landskontorist bör

enligt de sakkunnigas mening gälla, att även sådan befattningshavare får

kvarstå i tjänst, varvid jämväl i dylikt fall vakanssättning av lägre befattning

bör ske. Har icke-ordinarie landskanslist eller landskontorist ännu icke

vunnit extra ordinarie anställning, bör tagas under övervägande, huruvida

anledning förefinnes att bibehålla honom i länsstyrelsens tjänst. Därvid synes

även böra undersökas, om icke möjlighet föreligger att bereda vederbörande

någon anställning inom fögderiförvaltningen eller på annat håll.

Ehuru befattningarna i Ilie och 9:e lönegraderna i första hand avsetts för

kvinnlig arbetskraft, torde hinder icke böra föreligga att såsom ett provisorium

till innehavare av dylik tjänst utse övertalig aspirant på landskanslisteller

landskontoristtjänst, där så befinnes ur länsstyrelsens synpunkt önskvärt.

Med hänsyn till det jämförelsevis stora antal extra ordinarie landskanslister

och landskontorister, som enligt de sakkunnigas förslag skulle komma

att bliva övertaliga, synes angeläget, att länsstyrelserna icke tillsätta nya dylika

befattningar i vidare mån än som rymmes inom den för vederbörande

länsstyrelse föreslagna personalstaten. Möjligen bör stadgas, att där behov

av dylik befattningshavare uppstår, anmälan härom skall göras till socialdepartementet

i syfte att möjliggöra förflyttning av övertalig personal vid

annan länsstyrelse.

Yttranden.

Beträffande tidpunkten för organiserande av arbetsdetäljer

vid de särskilda länsstyrelserna förklara samtliga länsstyrelser med

undantag av Överståthållarämbetet ävensom föreningen Sveriges landskanslister

och landskontorister, att detta kunde ske från den 1 juli 1943. Länsstyrelserna

i Gävleborgs och Västerbottens län finna emellertid, att med en

arbetsdetalj å respektive landskansliet och landskontoret borde anstå. Anmärkas

må, att länsstyrelsen i Jönköpings län icke gör något uttalande i

förevarande avseende beträffande landskansliets personal. Nämnda förening

samt länsstyrelserna i Kronobergs och Värmlands län anse, att omorganisationen

borde genomföras samtidigt vid alla länsstyrelser.

Länsstyrelserna uppgiva i sina yttranden det antal landskanslist- och

landskontoristbefattningar å övergångsstat, som vid organiserande

av arbetsdetaljer inom länsstyrelsen skulle bliva erforderligt.

Vad härefter angår formen för tillsättande av de nya landskanslist-

och landskontoristtjänsterna anför länsstyrelsen i Kopparbergs län

följande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

Det måste förutsättas, att samtliga landskanslister respektive landskontorister

vid en länsstyrelse önska komma i fråga till motsvarande befattning i

lönegraden A 17 vid länsstyrelsen. Särskilda ansökningar från dessa befattningshavare

synas därför icke vara erforderliga. Kungörelseförfarandet beträffande

tjänsterna i lönegraden A 17 synes lämpligen böra begränsas till de

fall då befattningshavare i lönegrad A 15 å vederbörande avdelning icke anses

kvalificerad för befordran. Om en ordinarie landskanslist eller landskontorist

av yngre årgång inför risken att äldre extra-ordinarie kommer att

söka befattning eller inför risken att — ehuru väl kvalificerad -— bliva övertalig,

vill söka befattning vid annan länsstyrelse eller annan avdelning vid

samma länsstyrelse, bör detta icke vara honom förmenat. Likaså kan ickeordinarie

befattningshavare vilja söka befattning såsom ordinarie i lönegraden

A 17. Vanligt kungörelseförfarande behöver därför icke tillämpas. Som

sökande lära icke komma ifråga andra än sådana som redan tillhöra landskanslist-

eller landskontoristgruppen. Det bör därför vara tillfyllest dels att

å varje länsstyrelse genom anslag angives viss för hela riket gemensam dag,

inom vilken ansökningar från andra än ordinarie landskanslister eller landskontorister

i den egna länsstyrelseavdelningen böra anmäla sig såsom sökande

till ordinarie befattning i lönegraden A 17, dels ock att länsstyrelserna för

anslag från socialdepartementet erhålla uppgift å antalet lediga befattningar

vid varje länsstyrelse.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att kungörelseförfarande icke borde

ske för tillsättning av sådana landskanslist- och landskontoristtjänster, för

vilka å det egna länet funnes kompetenta aspiranter, som innehade ordinarie

landskanslist- eller landskontoristbefattning. Liknande synpunkter uttalas av

länsstyrelserna i Kronobergs, Gävleborgs och Norrbottens län. Föreningen

Sveriges landskanslister och landskontorister framhåller, att de nya landskanslist-

och landskontoristtjänsterna borde centralt eller i varje fall samtidigt

kungöras till ansökan lediga samt tillsättas av länsstyrelserna.

Vidkommande tillförordnade häradsskr ivares och vakansvikariers

ställning vid omorganisationens genomförande uttala

länsstyrelsen i Värmlands län och föreningen Sveriges landskanslister och

landskontorister, att ordinarie landskontorist, som uppehölle förordnande å

häradsskrivartjänst, icke borde erhålla nyreglerad landskontoristtjänst utan

överföras å övergångsstat. Länsstyrelsen i Kronobergs län och nämnda föreening

framhålla, att minskning av löneförmånerna för nuvarande tillförordnade

landskanslister och landskontorister med vikariatslön icke borde

ifrågakomma. Statskontoret anser, att samtliga förordnanden med vikariatslön

å de nya landskanslist- och landskontoristtjänsterna borde kungöras.

Slutligen finner föreningen Sveriges landskanslister och landskontorister,

att största varsamhet borde iakttagas vid uppsägning av extra tjänstemän

vid länsstyrelserna, som bleve övertaliga vid omorganisationens genomförande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 301.

Frågan om en förbättrad löneställning för landskanslister och landskon- Departementstorister,

vilka för närvarande äro placerade i lönegraden A 15 såsom ordinarie

och Eo 14 såsom extra ordinarie, har, såsom av det föregående framgår,

varit aktuell under en följd av år. De särskilda sakkunniga, som hösten

1942 fångö i uppdrag att utreda frågan, hava i sitt förslag lörklarat, att de

icke kunnat begränsa sig till spörsmålet om ifrågavarande befattningshavares

lönegradsplacering utan funnit ofrånkomligt att undersöka, huruvida

icke en del av de arbetsuppgifter, som regelmässigt åligga landskanslister

och landskontorist^-, kunde anförtros åt mindre kvalificerad personal.

De sakkunniga hava funnit detta vara fallet och föreslagit, att utbyte

i viss omfattning skulle ske av ordinarie och icke-ordinarie landskanslister

och landskontorister mot kvinnliga befattningshavare i lönegraderna

A 11, A 9 och — till någon del — A 7. För vinnande av tillräcklig

fasthet och effektivitet hos organisationen hava de sakkunniga vidare föreslagit,

att landskansli!! och landskontoren skulle uppdelas i etl begränsat antal

arbetsdetaljer, envar uppbyggd kring en i görligaste mån homogen och

naturligt avgränsad samt tillräckligt stor grupp av diarier. Varje arbetsdetalj

borde i princip erhålla en ordinarie landskanslist respektive landskontorist

som föreståndare, vilken skulle leda arbetet inom detaljen, lämna upplysningar

till allmänheten, i lämplig utsträckning ombesörja ärendenas beredning

och uppsätta förslag till beslut samt utgöra en förmedlande länk

mellan föredragandena och föreståndaren underställd pesonal. Ordinarie

landskanslister och landskontorister borde i personalstaten upptagas till det

antal, som erfordrades för besättande av befattningarna såsom föreståndare

för arbetsdetalj. Vidare borde finnas icke-ordinarie landskanslister och landskontorister

samt kvinnlig biträdespersonal i den omfattning, som krävdes

för utförande av övrigt inom detaljerna förekommande arbete, med beaktande

i fråga örn varje arbetsmoment av att användande av överkvalificerad arbetskraft

i möjligaste mån undvekes. De sakkunniga hava i enlighet med dessa synpunkter,

efter länsstyrelsernas hörande, för varje länsstyrelse upprättat förslag

till personalstater, särskilt för landskansli och särskilt för landskontor.

Vid genomförande av de sakkunnigas förslag skulle 28 ordinarie och 41 extra

ordinarie landskanslisttjänster samt 11 ordinarie och 36 extra ordinarie landskontorist!

jänster komma att utbytas mot befattningar i lägre lönegrader.

Vidkommande härefter frågan örn lönegradsplaceringen av de ordinarie

landskanslist- och landskontoristtjänsterna hava de sakkunniga anfört, att

utöver tidigare åberopade skäl för en förbättrad löneställning för innehavarna

av dessa tjänster —- de alltmer kvalificerade göromål, som ifrågavarande

befattningshavare under senare år fått sig ålagda, och befattningarnas

nuvarande karaktär av sluttjänster — tillkomme, att vid genomförande av de

sakkunnigas förslag örn organiserande av arbetsdetaljer de ordinarie landskanslisterna

och landskontoristema genomgående finge sig ålagda större ansvar

och mera kvalificerade arbetsuppgifter än hittills. Då de ordinarie

landskanslisterna och landskontoristema skulle vara föreståndare för sinsemellan

likvärdiga arbetsdetaljer, hava de sakkunniga ansett, alt samtliga des
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

sa befattningshavare borde placeras i samma lönegrad. Med hänsyn till bland

annat den försämring av befordringsutsikterna för extra ordinarie landskanslister

och landskontorister, som ett genomförande av de sakkunnigas förslag

skulle innebära, hava de sakkunniga förordat viss förbättring av löneställningen

även för dessa befattningshavare. De sakkunniga hava föreslagit,

att de ordinarie och extra ordinarie landskanslister och landskontorister, som

borde finnas i den nya organisationen, skulle placeras i lönegraderna A 17

respektive Eo 15. Ordinarie landskanslist eller landskontorist, vilken icke

vore lämplig som föreståndare för arbetsdetalj eller bleve övertalig inom den

nya organisationen, skulle uppföras å övergångsstat i nuvarande lönegrad

(A 15) och en befattning i lönegraden All eller lägre vakanssättas, övertalig

extra ordinarie landskanslist eller landskontorist borde enligt de sakkunnigas

mening få kvarstå i tjänst i nuvarande lönegrad (Eo 14), varvid

även i dylikt fall vakanssättning av lägre befattning borde ske.

De sakkunnigas förslag -—- vars huvuddrag jag nu återgivit — avser i första

hand en rationalisering av det arbete vid länsstyrelserna, som icke bör vara

förbehållet den juridiskt utbildade personalen. Rationaliseringen skall enligt

sakkunnigförslaget genomföras så, att länsstyrelserna tilldelas befattningshavare

med för varje slag av arbetsuppgifter avpassade kvalifikationer och

att arbetet på lämpligt sätt fördelas mellan dessa befattningshavare. En följd

av rationaliseringsåtgärdema blir, att innehavarna av de nya ordinarie landskanslist-

och landskontoristtjänsterna åläggas större ansvar och mera kvalificerade

uppgifter än som i regel åvila nuvarande landskanslister och landskontorister.

Detsamma torde i viss mån gälla beträffande de extra ordinarie

landskanslister och landskontorister, som enligt förslaget skola ingå i den nya

organisationen. Vid sådant förhållande synas de för närvarande tillämpade

restriktiva löneregleringsprinciperna icke böra lägga hinder i vägen för genomförande

av de sakkunnigas förslag, att dessa befattningshavare beredas

en förbättrad löneställning. Då sakkunnigförslaget jämväl i övrigt synes vara

väl motiverat, tillstyrker jag detsamma i dess huvuddrag. Det av flertalet

remissinstanser uttalade önskemålet örn placering av de nya ordinarie

landskanslist- och landskontoristtjänsterna i lönegraden A 18 kan jag sålunda

icke biträda.

Vad länsstyrelsen i Kopparbergs län anfört därom, att vid genomförande

av de sakkunnigas förslag å mindre och medelstora landskansli ärenden av

skilda slag skulle behöva hänföras till samma arbetsdetalj synes riktigt.

Givetvis innebär detta förhållande som betingas av en önskan att begränsa

antalet arbetsdetaljer viss olägenhet. Emellertid torde ej heller inom en alltigenom

homogen arbetsdetalj någon mera ingående granskning kunna från

föreståndarens sida förekomma av beredningsarbetet beträffande varje särskiltärende,

som anförtrotts honom underställd personal. Föreståndarens uppgift

i detta avseende synes böra i främsta rummet vara att fördela arbetet och

utöva en mera allmän översyn av detsamma inom detaljen. Den av lönenämnden

och föreningen kvinnor i statens tjänst påtalade klyvningen av länsstyrelsebefattningarna

i skilda kategorier synes knappast möjlig att i praktiken

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 301.

25

undvika. Emellertid förtjänar understrykas vad de sakkunniga anfört därom,

att hinder givetvis icke föreligger att till innehavare av landskanslist- eller

landskontoristtjänst utse lämplig kvinnlig befattningshavare. Därest vid pågående

utredning rörande åtgärder för uppnående av största möjliga enhetlighet

och rationalisering i fråga om länsstyrelsernas verksamhet och arbetssätt skulle

visa sig — i enlighet med lönenämndens förmodan — alt åtskilliga arbetsuppgifter,

som nu åvila jurister, skulle med fördel kunna anförtros åt befattningshavare

utan juridisk examen, synes detta väl närmast böra leda till

att uppgifterna överflyttas från juristerna till landskanslister respektive landskontorister

eller befattningshavare i lägre lönegrad och icke, såsom lönenämnden

synes ifrågasätta, att landskanslister och landskontorister, vilka kunna

betros med sådana arbetsuppgifter, befordras till befattning i s. k. juristgrad.

Jag förordar sålunda, att arbetsdetaljer anordnas inom samtliga länsstyrelser

med undantag av Överståthållarämbetet, vars statliga avdelningar erhöllo

sin nuvarande organisation så sent som den 1 januari 1943, att samtliga

de ordinarie landskanslister och landskontorister samt extra ordinarie sådana

befattningshavare, som skola finnas inom den nya organisationen, skola vara

placerade i lönegraden A 17 respektive Eo 15 samt att ordinarie landskanslister

och landskontorister samt befattningshavare i lönegraderna A 11, A 9, A 7 och

A 4 skola vid de särskilda länsstyrelserna finnas till det antal, som framgår av

den personalförteckning, jag i det följande anhåller få underställd riksdagen. I

personalförteckningen ha i utjämnande syfte vissa ändringar vidtagits i förhållande

till de sakkunnigas förslag. Sålunda har antalet landskontoristtjänster

vid länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län minskats från

6 till 5 respektive från 4 till 3, länsstyrelsen i Örebro län för landskansliet tilldelats

ytterligare en biträdesbefattning i lönegraden A 7, envar av länsstyrelserna

i Hallands och Norrbottens län för landskontoret erhållit en biträdesbefattning

i lönegraden A 4 samt envar av länsstyrelserna i Jönköpings och

Västerbottens län en ytterligare sådan befattning å landskontoret. Emellertid

är att märka att enligt den sammanställning av extra ordinarie befattningshavare

vid länsstyrelserna, som senare kommer att framläggas, länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län erhåller 4 extra ordinarie landskontoristtjänster mot

föreslagna 3, medan länsstyrelsen i örebro län tilldelas endast 3 extra ordinarie

biträdestjänster å landskansliet mot föreslagna 4, länsstyrelsen i Jönköpings

län endast 2 extra ordinarie landskontoristtjänster mot föreslagna 3 samt

länsstyrelsen i Norrbottens län endast 4 extra ordinarie biträdestjänster å

landskontoret mot föreslagna 5. Beträffande vissa länsstyrelser hava vidare

biträdesbefattningarna utan ändring av det sammanlagda antalet fördelats

mellan de särskilda befaltningskategorierna på något annorlunda sätt än

de sakkunniga föreslagit.

Vad angår de extra ordinarie landskanslist-, landskontorist- och biträdesbefattningarnas

antal och fördelning mellan länsstyrelserna ansluter jag mig

i huvudsak till sakkunnigförslaget. Extra ordinarie sådana befattningar böra

tills vidare förekomma i enlighet med följande sammanställning.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

Län

Landskansli

Landskontor

Lands-

kanslister

Kontors-

biträden

Lands-

kontorister

Konto rs- biträden

Stockholms...........................

5

6

3

10

Uppsala..............................

2

2

1

2

Södermanlands........................

1

c*

O

1

o

Östergötlands.........................

3

3

1

5

Jönköpings............................

2

3

2

5

Kronobergs...........................

2

2

1

3

Kalmar...............................

2

4

1

4

Gotlands..............................

1

—

2

—

Blekinge..............................

2

1

2

2

Kristianstads..........................

3

3

1

5

Malmöhus............................

5

8

4

8

Hallands..............................

2

2

1

3

Göteborgs och Bohus..................

5

7

4

6

Älvsborgs ............................

4

5

1

4

Skaraborgs............................

2

3

1

3

Värmlands............................

3

4

2

3

Örebro...............................

2

3

2

4

Västmanlands.........................

2

3

1

3

Kopparbergs..........................

3

4

2

3

Gävleborgs...........................

3

4

2

4

Västernorrlands.......................

4

6

2

5

Jämtlands............................

2

2

1

4

Västerbottens.........................

2

3

2

4

Norrbottens...........................

2

3

2

4

Det torde här böra anmärkas, att de särskilda länsstyrelserna enligt min

mening tilldelats ordinarie och extra ordinarie landskanslister och landskontorister

i sådan omfattning, att möjlighet bör finnas att utan ökning av dessa

tjänsters antal i viss utsträckning överflytta arbetsuppgifter, som nu åligga

juridisk utbildad personal, till landskanslister och landskontorister.

Personalförteckningen och sammanställningen upptaga icke några befattningshavare

för bestyret med omsättningsskatten eller för utökning av taxeringsavdelningarna.

Därest förslag till ändrad organisation av omsättningsskatte-

eller taxeringsavdelningama senare skulle föreläggas riksdagen, torde

i samband därmed uppkommande frågor örn erforderliga ändringar i personaluppsättningen

få upptagas till prövning och avgörande.

Av det sagda framgår, att jag endast i mycket begränsad omfattning anser

mig kunna tillmötesgå av åtskilliga länsstyrelser gjorda framställningar

om inrättande av lönegradsplacerade tjänster utöver vad de sakkunniga föreslagit.

Med hänsyn till länsstyrelsernas uttalanden beträffande den tidpunkt, då

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SOL

27

arbetsdetaljer kunde organiseras vid länsstyrelserna, vill jag förorda, att den

nya organisationen genomföres samtidigt vid alla länsstyrelser med undantag

av Överståthållarämbetet. Då efter riksdagens beslut i ärendet åtskillig

tid erfordras för vidtagande av de organisatoriska förändringarna, finner jag

den 1 januari 1944 vara lämplig dag för den nya organisationens ikraftträdande.

Därest någon länsstyrelse på grund av särskilda förhållanden skulle

finna sig förhindrad inrätta viss arbetsdetalj från nämnda dag, bör hinder

icke möta för Kungl. Majit att medgiva anstånd härmed. Det antal landskanslister

och landskontorist^- å övergångsstat, som enligt angivna regler

kommer att finnas vid länsstyrelserna efter omorganisationens genomförande,

kan icke för närvarande exakt angivas utan blir beroende av resultatet

av tillsättningen av de nya tjänsterna i lönegraden A 17. Sedan 42 ordinarie

landskontorister med förordnande å häradsskrivartjänst den 14 maj 1943

utnämnts till ordinarie häradsskrivare, utgör antalet ordinarie landskontorister

numera 57. Hela antalet ordinarie landskontorister i den nya organisationen

utgör 88. Med hänsyn till av länsstyrelserna lämnade upplysningar

angående de nuvarande landskontoristernas lämplighet för de nya befattningarna

synes man emellertid böra utgå från alt ungefär 12 av dem komma

att uppföras å övergångsstat. Antalet landskanslisttjänster å övergångsstat

synes böra tills vidare beräknas sålunda, att till skillnaden mellan antalet

med ordinarie innehavare för närvarande besatta landskanslisttjänster, 120, å

ena sidan, samt antalet nya sådana tjänster, 104, å den andra, eller sålunda

16, lägges förslagsvis 10 tjänster, avsedda för nuvarande ordinarie landskansliet

som utöver berörda 16 icke äro lämpliga såsom arbetsdetaljföreståndare.

Enligt denna beräkning skulle antalet landskanslisttjänster å övergångsstat

bliva 26. Landskanslist- respektive landskontorist!jänsterna å övergångsstat

synas böra upptagas i personalförteckningen utan angivande av till

vilket län de särskilda tjänsteina äro knutna. Nuvarande extra ordinarie

landskanslist eller landskontorist, som icke kan beredas plats i den nya organisationen,

synes i enlighet med sakkunnigförslaget böra få kvarstå i tjänst

i nuvarande lönegrad (Eo 14). Så länge landskanslist- respektive landskontoristbefattning

å övergångsstat eller extra ordinarie landskanslist- respektive

landskontoristbefattning i lönegraden Eo 14 finnes vid länsstyrelse skall i

princip motsvarande antal befattningar vid vederbörande länsstyrelseavdelning

i lönegraderna All och lägre hållas vakanta. Emellertid visar en undersökning

beträffande konsekvenserna härav, att vid ett fåtal länsstyrelser,

därest samtliga nuvarande ordinarie och extra ordinarie landskanslister respektive

landskontorister kvarstanna vid vederbörande länsstyrelse, så många

i den nya personalförteckningen upptagna biträdesbefattningar skulle vakanssättas,

all återstående antal sådana befattningar understiger nuvarande antal

ordinarie biträdestjänster. Innehavarna av sistnämnda tjänster äro visserligen

flyttningsskyldiga, men då en förflyttning i vissa fall skulle kunna för

vederbörande innebära väsentliga olägenheter, torde Kungl. Majit böra erhålla

bemyndigande att under särskilda förhållanden medgiva begränsning

av ifrågavarande vakanssättning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

I detta sammanhang bör påpekas, att befattningen som kansliskrivare vid

länsstyrelsen i Jämtlands län enligt min mening skall hållas vakant, så länge

en landsfiskal å övergångsstat tjänstgör vid länsstyrelsen.

Beträffande formerna för tillsättning av de nya ordinarie landskanslistoch

landskontoristtjänsterna torde det få ankomma på Kungl. Majit att efter

framställning av vederbörande länsstyrelse medgiva denna rätt att utan föregående

kungörelseförfarande besätta vissa eller samtliga tjänster med därtill

lämpliga ordinarie landskanslister respektive landskontorister. I övrigt

synes kungörande av tjänsterna böra ske i vanlig ordning. Till skillnad från

de sakkunniga är jag av den meningen, att ordinarie landskontorister, vilka

tjänstgöra såsom tillförordnade häradsskrivare, böra givas tillfälle att välja

mellan att med frånträdande av förordnandet å häradsskrivartjänsten erhålla

ordinarie landskontoristtjänst i lönegraden A 17 eller att med bibehållande

av förordnandet uppföras å övergångsstat i lönegraden A 15. Enligt min mening

synas länsstyrelserna böra framgå med viss varsamhet, när fråga uppkommer

att entlediga övertaliga extra landskanslister och landskontorister.

Med anledning av vissa remissinstansers hemställan örn förkortning av

tjänstetiden för landskanslister och landskontorister innan extra-ordinarieanställning

får jag uttala, att de ändringar av cirkuläret till länsstyrelserna

den 12 november 1937 angående lönesättning för icke-ordinarie personal vid

länsstyrelserna m. m., som på grund av ifrågavarande omorganisation eller

eljest kunna befinnas påkallade, torde böra vidtagas av Kungl. Majit.

Vad slutligen angår frågan örn meddelande av särskilda kompetensföreskrifter

för landskanslist- och landskontoristbefattningar får jag såtillvida ansluta

mig till de sakkunnigas uppfattning, att krav på studentexamen eller

däremot svarande utbildning icke synes böra föreskrivas för tillträde till

ifrågavarande tjänster. Däremot finner jag det av länsstyrelsen i Kopparbergs

län framförda förslaget om viss tids tjänstgöring å landsfiskalskontor respektive

häradsskrivaränka- såsom villkor för behörighet till landskanslistrespektive

landskontoristtjänst värt beaktande. Emellertid är jag icke beredd

att nu taga slutlig ställning till detta förslag. Eventuell föreskrift i ämnet

synes böra kunna meddelas i administrativ ordning genom ändring av kungörelsen

den 12 maj 1865 angående förändrade villkor för anställning i

statens civila tjänstebefattningar.

Jag får i detta sammanhang erinra örn att riksdagen hemställt om reglering

av anställnings- och avlöningsvillkoren för icke-ordinarie personal. Chefen

för finansdepartementet torde, efter avslutande av vissa förberedande undersökningar,

komma att anmäla förslag om att den av riksdagen sålunda

väckta frågan upptages till utredning.

Vissa framställningar.

Här torde få anmälas vissa framställningar, vilka därest de skulle bifallas

komma att föranleda ändring av personalförteckningen för länsstyrelserna

eller i mera väsentlig utsträckning påverka beräkningen av länsstyrelsernas

avlöningsanslag.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

29

I skrivelse den 6 mars 1943 hemställer sålunda föreningen Sveriges länsassessorer,

länsnotarie och länsbokhållare, att uppfattning i högre lönegrad

skulle ske av samtliga för juridiskt utbildad personal avsedda befattningar

vid länsstyrelserna med undantag för avdelningschefstjänsterna. Sålunda

skulle enligt framställningen den länsassessor, vilken vore avdelningschefens

närmaste man, uppflyttas från lönegraden A 27 (Eo 27) lill lönegraden

A 29, övriga länsassessorer från A 27 (Eo 27) till A 28, länsnotarier

och länsbokhållare av första klass från A 24 till A 26 och länsnotarier och

länsbokhållare av andra klass från A 21 till A 24 samt icke-ordinarie

jurister erhålla förbättrad löneställning i motsvarande mån. Till stöd för

framställningen anför föreningen, bland annat, följande.

Därest genom beslut vid årets riksdag personalstaten för länsstyrelserna

ändras med anledning av föreliggande förslag örn uppflyttning av landskanslist-

och landskontoristtjänsterna, får anses att särskilda skäl föreligga

för uppflyttning jämväl av juristtjänsterna. Det synes icke rättvist att,

ehuru samma skäl — mera kvalificerade arbetsuppgifter och försämrade befordringsmöjligheter

— kunna åberopas för uppflyttning i lönegrad beträffande

såväl jurister som lägr» befattningshavare, allenast ifråga om de sistnämnda

dylik uppflyttning ifrågasättes. För juristbefattningarna kräves dock

en dyrbar utbildning, som icke kan anses kompenserad genom nuvarande

löneskillnad i förhållande till lägre befattningar, och denna orättvisa skulle

bliva ännu större om löneskillnaden minskades.

Länsstyrelsen i Älvsborgs lån hemställer i sin skrivelse den 7 september

1942 med förslag till beräkning för nästa budgetår av länsstyrelsens anslagsbehov,

att en extra ordinarie länsassessorstjänst å länets landskontor måtte

inrättas från och med budgetåret 1943/44. Länsstyrelsen motiverar sin framställning

huvudsakligen med att vid 1938 års omorganisation av länsstyrelserna

envar av länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus

samt Västernorrlands län tilldelats en extra ordinarie assessorstjänst å

respektive landskontor, medan vid landskontoret i Älvsborgs län inrättats

en andra ordinarie länsbokhållartjänst av 2:a klass, samt att arbetsbördan

för den juridiskt utbildade personalen vid sistnämnda landskontor efter omorganisationen

kraftigt ökat. Någon anledning att i samband med inrättande

av den begärda e. o. assessorstjänsten överföra berörda länsbokhållartjänst

på övergångs- eller indragningsstat finner länsstyrelsen icke föreligga

under förutsättning att den under år 1942 anbefallda utökade taxeringsorganisationen

å landskontoret vore avsedd att fortfara.

Vidare förklarar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län i skrivelse den

31 augusti 1942, att tillbyggnaden av landsstatsbuset i Göteborg, vilken beräknades

bliva färdig under budgetåret 1943/44, enligt länsstyrelsens mening nödvändiggjorde,

alt en av de båda icke-ordinarie expeditionsvaktbefattningar,

som funnes vid länsstyrelsen, inrättades såsom ordinarie. Länsstyrelsen hemställer

därför, att i personalförteckningen för tjänstemän å ordinarie stat vid

länsstyrelserna måtte för Göteborgs och Bohus län från och med budgetåret

1943/44 upptagas tre expeditionsvaktbefattningar med placering i lönegraden

A 5.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

Departementschefen.

Slutligen hemställa länsstyrelserna i Kristianstads, Hallands samt Göteborgs

och Bohus län i särskilda skrivelser den 12 juni, 9 juni och 20 maj 1942, att

åtgärder måtte vidtagas till förbättrande av försvarsassistenternas vid länsstyrelserna

löneförmåner.

Den av föreningen Sveriges länsassessorer, länsnotarier och länsbokhållare

gjorda framställningen om lönegradsuppflyttning av flertalet juristtjänster

vid länsstyrelserna anser jag mig böra avstyrka.

Länsstyrelsens i Älvborgs län hemställan örn inrättande av en extra ordinarie

länsassessorstjänst å landskontoret i länet anser jag icke tillräckligt motiverad.

Jag kan därför icke tillstyrka framställningen.

Vad härefter angår länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län framställning

om inrättande av ytterligare en ordinarie expeditionsvaktbefattning vid länsstyrelsen

finner jag mig icke kunna tillstyrka densamma.

Den av vissa länsstyrelser gjorda hemställan om löneförbättring för försvarsassistenterna

slutligen synes ■— vid det förhållande att 1941 års hemortsförsvarssakkunniga

väntas inom den närmaste ftiden framlägga förslag till ny

lokalförsvarsorganisation och däri torde komma att till behandling upptaga

frågan örn försvarsassistenternas ställning — icke böra föranleda någon åtgärd.

Anslagsberäkning för budgetåret 1943/44.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1941/42 7,465,000 8,051,627

1942/43 8,637,000 —

1943/44 (förslag) .............. 8,725,000 —

Länsstyrelsens avlöningsanslag har förslagsanslags natur.

Kungl. Maj:t har den 2 juni 1939 fastställt av riksdagen godkänd personalförteckning

för länsstyrelserna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1939/40. Förteckningen finnes intagen å sid. 286 i statsliggaren för löpande

budgetår, därvid emellertid bör bemärkas, att antalet kontorsbiträdestjänster

vid länsstyrelsen i Stockholms län rätteligen är 12.

Vidare har Kungl. Majit den 19 juni 1942 fastställt följande av riksdagen

godkända avlöningsstat för länsstyrelserna, att tillämpas tills vidare från och

med budgetåret 1942/43:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till landshövdingarna, förslagsvis ........ kronor 500,000

2. Avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän, förslagsvis » 3,800,000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t:

a. Ersättning till sakkunniga för

biträde vid utredningar m. m.. . kronor 10,000

b. Ersättning till försvarsassisten
ter,

förslagsvis............... » 87,000 » 97,000

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 301. 31

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Bokföringsgranskare ......... kronor 575,000

b. annan personal .............. » 2,625,000 kronor 3,200,000

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie tjänstemän (re
presentationsbidrag

till landshövdingarna), förslags
-

vis ............................................ » 90,000

6. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... »_950,000

Summa förslagsanslag kronor 8,637,000

Hösten 1942 hava länsstyrelserna i särskilda framställningar avgivit förslag

till beräknande av utgifterna under nästa budgetår för ifrågavarande ändamål.

En sammanställning av dessa utgifter ger vid handen, att anslagsposten till

avlöningar till landshövdingarna av länsstyrelserna beräknats

till 501,637 kronor.

Medelsbehovet under posten till avlöningar till övriga ordinarie

tjänstemän hava länsstyrelserna uppskattat till sammanlagt

3,776,305 kronor. Därvid har icke räknats med annan förändring i gällande

personalförteckning än den tidigare berörda, enligt vilken en ytterligare expeditionsvakttjänst

i lönegrad A 5 skulle inrättas vid länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län.

Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, har upptagits till 96,738 kronor, därvid

beräknats åtgå 8,750 kronor till ersättning åt sakkunniga för biträde vid

utredningar m. m. samt 87,988 kronor till ersättning åt försvarsassistenterna.

Vidkommande posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal föreslå länsstyrelserna, att densamma skulle upptagas

med 3,346,632 kronor. Fördelning mellan bokföringsgranskare och annan

personal har av vissa länsstyrelser icke vidtagits. Den föreslagna höjningen

av posten är huvudsakligen beroende av att några länsstyrelser hemställt om

inrättande av nya befattningar såsom extra länsnotarie eller extra länsbokhållare

eller därmed jämförliga tjänster samt att länsstyrelserna i viss utsträckning

beräknat medel för avlönande av tillfällig personal för den s. k.

administrativa försvarsberedskapen.

Utgifterna under posten till särskilda löneförmåner till o rnarie

tjänstemän hava uppskattats till 91,000 kronor.

Slutligen har för rörligt tillägg beräknats ett belopp av 949,396

kronor.

Enligt dessa beräkningar skulle alltså det sammanlagda medelsbehovet för

nästa budgetår utgöra (501,637 + 3,776,305 + 96,738 + 3,346,632 + 91,000

+ 949,396) 8,761,708 kronor.

I det föregående har jag tillstyrkt, att en omorganisation av länsstyrelserna Departement«.

genomföres från och med den 1 januari 1944. I följd härav böra olika per- <**/«*■

sonalförteckningar och avlöningsstater få gälla för tiden 1 juli—31 december

1943 och för tiden 1 januari—30 juni 1944. För den förra tidsperioden bör

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

den personalförteckning, som fastställts den 2 juni 1939, alltjämt äga tillämpning,

medan för den senare tidsperioden personalförteckningen bör ändras

så att den överensstämmer med den personalorganisation, som skall finnas

efter det den nya ordningen blivit genomförd. I anmärkningar till den senare

förteckningen böra vissa i det föregående berörda övergångsbestämmelser

meddelas.

Vad beträffar avlöningsstaterna kan till en början helt allmänt anmärkas,

att utgifterna för avlönande av personal, avsedd för den administrativa försvarsberedskapen,

lämpligen böra ersättas i särskild ordning och att bokföringsgranskare

torde under nästa budgetår bliva erforderliga i ungefär

samina omfattning som under innevarande budgetår.

Avlöningsstaten för tiden 1 juli—31 december 1943 bör överensstämma

med gällande avlöningsstat för länsstyrelserna, givetvis med den ändringen

att beloppen halveras. Posterna till avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän

samt till rörligt tillägg synas kunna jämkas något nedåt. Staten torde

böra sluta å 4,300,000 kronor. Beträffande dess närmare utseende hänvisar

jag till min i det följande gjorda hemställan.

Avlöningsstaten för tiden 1 januari—30 juni 1944 torde böra beräknas på

följande sätt.

För avlöningar till landshövdingarna torde få upptagas

en anslagspost å 250,000 kronor.

Den nuvarande posten till avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän torde

böra ersättas med en post till avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie

stat och en post till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat. Posten till

avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie stat

uppskattar jag sålunda. Från den av länsstyrelserna för halvt budgetår med

nuvarande organisation beräknade avlöningskostnaden för andra ordinarie

tjänstemän än landshövdingarna, 1,888,000 kronor, dragés sammanlagda kostnaden

för avlöning under samma tid av nuvarande ordinarie och med vikariatslön

förordnade landskanslister och landskontorister samt ordinarie

kansli- och kontorsbiträden, vilken kostnad, beräknad efter en genomsnittlig

nettolön i näst högsta löneklass å E-ort, uppgår till cirka 870,000 kronor.

Till skillnaden, 1,018,000 kronor, lägges den på enahanda sätt beräknade

kostnaden för avlöning under ett halvt budgetår åt de landskanslister och

landskontorister, som skola ingå i den nya organisationen, samt åt innehavarna

av de biträdestjänster, som icke på grund av övergångsbestämmelserna

kunna antagas bliva vakanssatta. Sistnämnda kostnad uppgår till

871,000 kronor. Hela posten synes sålunda kunna upptagas till 1,889,000

kronor.

Såsom tidigare nämnts bör i avlöningsstaten en särskild post införas för

avlöningar till tjänstemän å övergångsstat. Denna post,

från vilken avlöning skall utgå till de landskanslister och landskontorister,

som till ett uppskattat antal av sammanlagt 38 komma att uppföras å övergångsstat,

beräknas efter en genomsnittlig nettolön i näst högsta löneklass å

E-ort till 101,500 kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

33

Utgifterna för arvoden och särskilda ersättningar uppskattar

jag på samma sätt som för löpande budgetår, alltså till 48,500 kronor,

varav 5,000 kronor till ersättning till sakkunniga för biträde vid utredningar

m. m. och 43,500 kronor till ersättning till försvarsassistenter.

Den i posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

ingående delposten till bokföringsgranskare torde kunna upptagas

till oförändrat belopp, 287,500 kronor. Delposten till annan icke-ordinarie

personal beräknar jag på motsvarande sätt som den tidigare ifrågakomna

posten till avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie stat. Skillnaden mellan

delpostens nuvarande storlek, 1,312,500 kronor för halvår, och kostnaden

för avlöning åt de extra ordinarie landskanslister, landskontorister och

kontorsbiträden, som för närvarande finnas, 663,500 kronor, utgör 649,000

kronor. Till detta belopp lägges kostnaden för avlönande av de extra ordinarie

landskanslister, landskontorister och kontorsbiträden, som skola ingå

i den nya organisationen, samt övertaliga extra ordinarie landskanslister och

landskontorister i lönegrad Eo 14, vilken kostnad beräknas till 679,500 kronor.

Delposten bör sålunda upptagas med 1,328,500 kronor och hela anslagsposten

till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal till (287,500 +

1,328,500) 1,616,000 kronor.

För särskilda löneförmåner till ordinarie tjänstemän

torde böra beräknas 45,000 kronor.

Slutligen upptages för T örlig t tillägg ett belopp av 475,000 kronor.

Avlöningsstaten för tiden 1 januari—30 juni 1944 skulle alltså enligt mina

beräkningar komma att sluta å (250,000 + 1,889,000 + 101,500 + 48,500

+ 1,616,000 + 45,000 + 475,000) 4,425,000 kronor.

Det för nästa budgetår erforderliga avlöningsanslaget skulle alltså få upptagas

till (4,300,000 + 4,425,000) 8,725,000 kronor.

Länsstyrelserna: sjukvård m. m.

Budgetår

Anslag

Nettoutgifter

1941/42 .................

.......... 35,000

53,531

1942/43 .................

.......... 35,000

—

1943/44 (förslag).........

.......... 35,000

—

Särskilt anslag till bestridande, i vad avser länsstyrelserna, av ersättningar

åt verksläkare, kostnad för sjukhusvård och medicin, annan sjukvårdskostnad

samt begravningshjälp anvisades första gången för budgetåret 1941/42.

Anslaget har förslagsanslags natur.

I sina förut omförmälda framställningar hava länsstyrelserna beräknat

ifrågavarande utgifter för nästa budgetår till sammanlagt 51,200 krono!''.

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 301.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

Departements
chefen.

Deparlements
chefen.

Departements
chefen.

Med hänsyn till den ringa erfarenheten beträffande medelsbehovet under

förevarande anslag synes mig anslaget böra för nästa budgetår bibehållas vid

oförändrat belopp, 35,000 kronor.

Länsstyrelserna: reseersättningar.

Budgetår

Anslag

Nettoutgifter

1940/41 .................

......... 105,000

112,154

1941/42 .................

......... 105,000

151,044

1942/43 .................

........ 110,000

—

1943/44 (förslag) ........

......... 150,000

—

Anslaget till länsstyrelsernas reseersättningar är upptaget som förslagsanslag.

Länsstyrelserna hava i sina avgivna förslag beräknat de sammanlagda utgifterna

för ifrågavarande ändamål under nästa budgetår till 179,400 kronor.

Från och med innevarande budgetår bestridas från anslaget jämväl de icke

obetydliga kostnaderna för vid länsstyrelserna anställda bokföringsgranskares

tjänsteresor. Vid beräkning av anslaget har detta förhållande icke tillräckligt

beaktats. Med hänsyn härtill och till belastningssiffran för nästföregående

budgetår torde en höjning av anslaget till 150,000 kronor vara påkallad.

Länsstyrelserna: expenser.

Budgetår

1940/41 .......

1941/42 .......

1942/43 .......

1943/44 (förslag)

Anslag

1,000,000

1,100,000

1.400.000

1.500.000

Nettoutgifter

1,798,336

1.867,326

Ifrågavarande anslag har förslagsanslags natur.

Enligt av länsstyrelserna avgivna förslag skulle medelsbehovet under nästa

budgetår för expenser komma att utgöra tillhopa 1,739,200 kronor.

De senaste budgetårens höga belastningssiffror sammanhänga dels med

den anskaffning av möbler och inventarier, som flerstädes måst äga rum, ej

minst med hänsyn till den starka ansvällningen av den extra personalen vid

länsstyrelserna för handläggning av beredskapsärenden av olika slag, dels

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

med den ökning, som inträtt i länsstyrelsernas arbetsuppgifter, och dels med

inträdda prisstegringar. Med hänsyn till radande förhallanden synes anslaget

även efter de höjningar av detsamma, som under de senaste åren vidtagits,

vara för lågt beräknat. Jag förordar därför, att anslaget höjes med ytterligare

100,000 kronor och alltså upptages till 1,500,000 kronor.

Länsstyrelserna: publikation stryck.

Budgetår

Anslag

Nettoutgifter

1939/40 ................

........ 100,000

144,426

1940/41 ................

........ 100,000

131,090

1941/42 ................

........ 110,000

107,564

1942/43 ................

........ 110,000

—

1943/44 (förslag) ........

........ 100,000

—

Anslaget till länsstyrelsernas publikationstryck är anvisat såsom förslagsanslag.

Medelsbehovet för ändamålet har av länsstyrelserna för nästa budgetår

uppskattats till 129,000 kronor.

De åtgärder i besparingssyfte, som beträffande länsstyrelsernas publika- Departementstionstryck

vidtagits, hava resulterat i att belastningen å ifrågavarande an- CÄe/e7!"

slag för de senaste budgetåren visat en markerat sjunkande tendens. Då ytterligare

någon begränsning av ifrågavarande utgifter synes möjlig, föreslår

jag, att anslaget nedsättes med 10,000 kronor till 100,000 kronor.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående i olika hänseenden anfört

får jag hemställa, att Kungl. Maja måtte föreslå riksdagen att

I) godkänna följande personalförteckning för länsstyrelserna,

att tillämpas från och med den 1 januari 1944:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Personalförteckning.

Tjänstemän & ordinarie stat.

Län

Lön enligt

särsk,

best.

Lönegrad

A 30

Löne- grad

A 27

Lönegrad

A 24

Lönegrad

A 21

Lönegrad

A 17

Löne- grad

A 11

Löne- grad

A 9

Lönegrad

A 7

Löne- grad

A 5

Löne-

grad

A 4

Lands-

hövding

CA

<i> r

►t Sr1 fD

3 55.

<p f

K

§ tH

|6

2 cu

S*

<t>

S t-

1 §»

5» 9

o T

h1- s»

» “■ El

E » g

g < 2-

CA Jö

t-1

E§ 8- S » g.

w <1

to £

B ag-

E » g

p 2 2.

% $

•egt-1

W 3 2L

•- (t u

Sö Z O

Cfl S5 s- w <1 T

gf r

3 B

CA P

SS Oi

&

§ r

P Sö

al

CA •

C+

•1

< P

P SL

3 T

K

o

P

et-

el

ä

CA

P+

<$ s

^ Q. 2.

e+ SÖ

g 3

O* K

CD T

o M

B *8

< g

sö Oi

sr

B* ©

5- P

-1 ef

Sö: O

Oi 1-3

o T

Stockholms..............

1

1

i

2

1

1

2

i

8

5

2 + 1

2 + 1

1

3 + 3

3

4 + 8

Uppsala ................

1

1

i

2

1

1

—

—

3

3

1 + 1

1 + 1

1

1 + 1

1

1 + 1

Södermanlands..........

1

1

i

2

1

1

1

_

3

4

1 + 1

1 + 1

1

2 + 1

1

1 + 2

Östergötlands............

1

1

i

2

1

1

1

i

5

4

1 + 1

2 + 1

1

2 + 3

1

3 + 3

Jönköpings..............

1

1

i

2

1

1

1

i

4

4

1 + 1

1 + 1

1

2 + 1

1

2 + 3

Kronobergs..............

1

1

i

2

1

1

—

—

3

3

0 + 1

1 + 0

1

1 + 1

1

1 + 1

Kalmar.................

1

1

i

2

1

1

1

i

4

4

1 + 1

1 + 1

1

1 + l

1

2 + 3

Gotlands................

1

1

i

—

1

1

—

—

1

2

1

1 + 1

1

1 + 1

Blekinge................

1

1

i

2

1

1

—

—

3

2

0 + 1

0 + 1

1

1 + 1

1

1 + 1

Kristianstads............

1

1

i

2

t

l

1

i

5

4

1 + 1

1 + 1

1

2 + 1

1

1 + 3

Malmöhus...............

1

1

i

2

1

1

2

i

7

5

2 + 2

2 + 2

1

4 + 3

3

5 + 6

Hallands................

1

1

i

2

1

1

—

—

3

3

0 + 1

1 + 0

1

1 + 1

1

1 + 1

Göteborgs och Bohus____

1

1

i

2

1

l

2

i

7

5

2 + 1

2 + 1

1

3+3

2

5 + 5

Älvsborgs ...............

1

1

i

2

1

1

1

2

5

4

2 + 1

2 + 2

1

2 + 2

1

2 + 2

Skaraborgs..............

1

1

i

2

1

1

1

—

4

3

1 + 1

1 + 1

1

1 + 1

1

1 + 1

Värmlands..............

1

1

i

2

1

1

1

1

5

4

1 + 1

1 + 1

1

2 + 2

1

2 + 2

Örebro..................

1

1

i

2

1

l

1

—

4

3

0 + 1

1 + 1

1

2 + 1

1

2 + 1

Västmanlands...........

1

1

i

2

1

1

—

—

3

3

1 + 1

1 + 1

1

1 + 1

1

1 + 1

Kopparbergs ............

1

1

i

2

1

1

1

1

5

4

1 + 1

1 + 1

1

2 + 1

1

2 + 3

Gävleborgs..............

1

1

i

2

1

1

1

1

5

4

1 + 1

2 + 1

1

2 + 2

1

2 + 2

Västernorrlands..........

1

1

t

2

1

1

1

1

5

4

2 + 1

2 + 2

1

2 + 2

1

3 + 3

Jämtlands ..............

1

1

i

2

1

1

1

—

4

3

0 + 1

1 + 1

1

1 + 1

1

1 + 2

Västerbottens............

1

1

i

2

1

1

1

1

4

4

1 + 1

1 + 1

1

1 + 2

1

2 + 2

Norrbottens.............

1

1

t

2

1

1

1

1

4

4

1 + 1

1 + 1

1

1 + 1

1

2 + 2

Tjänstemän å övergångsstat.

Befattning Lönegrad

26 landskanslister ........................................ A 16

12 landskontorister....................................... A 16

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e

3 länsassessorer (Stockholms län).................... Eo 27 1 länsassessor (Älvsborgs län)........................ Eo 27

3 länsassessorer (Malmöhus län)..................... Eo 27 2 länsassessorer (Västernorrlands län) ...... . ’. *. ’. Eo 27

2 länsassessorer (Göteborgs o. Bohus län)]............ Eo 27 1 länsassessor (Norrbottens län)..................Eo 27

Anm. 1. Så länge landskanslist- respektive landskontoristbefattning å övergångsstat eller extra ordinarie landskanslist- respektive landskontoristbefattning

i lönegraden Eo 14 finnes vid länsstyrelse, skall motsvarande antal befattningar vid vederbörande länsstyrelseavdelning

i lönegraderna A 11, A 9, A 7 (kanslibiträden) och A 4 i nu nämnd ordning hållas vakanta, därest icke Kungl. Maid med hänsyn

till särskilda förhållanden medgiver, att viss eller vissa av sistnämnda befattningar må återbesättas.

Anm. 2. Befattningen som kansliskrivare vid länsstyrelsen i Jämtlands län skall hållas vakant, så länge en landsfiskal å övergångsstat tjänstgör

vid länsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 301

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

37

II) godkänna följande avlöningsstat för länsstyrelserna, att

tillämpas under tiden 1 juli—31 december 1943:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till landshövdingarna, för
slagsvis

......................... kronor

2. Avlöningar till övriga ordinarie tjänste
män,

förslagsvis .................. »

3. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t:

a. Ersättning till

sakkunniga för

biträde vid ut-

redningar m. m. kronor

5,000

b. Ersättning till

försvarsassisten-

ter, förslagsvis »

43,500

250,000

1,886,500

48,500

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal:
a.

Bokföringsgrans
kare

......... kronor 287,500

b. Annan personal » 1,312,500 »

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie

tjänstemän (representationsbidrag till

landshövdingarna), förslagsvis...... »

6. Rörligt tillägg, förslagsvis............ »

1,600,000

45,000

470,000

Summa kronor 4,300,000.

III) godkänna följande avlöningsstat för länsstyrelserna,

att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni 1944:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till landshövdingarna, för
slagsvis

........................ kronor 250,000

2. Avlöningar till övriga tjänstemän å or
dinarie

stat, förslagsvis............ » 1,889,000

3. Avlöningar till tjänstemän å övergångs
stat,

förslagsvis .................. » 101,500

4. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Majit:

a. Ersättning till

sakkunniga för

biträde vid utredningar

m. m. . . kronor 5,000

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

b. Ersättning till

försvarsassisten
ter,

förslagsvis kronor 43,500 kronor 48,500

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal:
a.

Bokföringsgrans
kare

.......... kronor 287,500

b. Annan personal » 1,328,500 » 1,616,000

6. Särskilda löneförmåner till ordinarie

tjänstemän (representationsbidrag till

landshövdingarna), förslagsvis .... » 45,000

7. Rörligt tillägg, förslagsvis........... » 475,000

Summa kronor 4,425,000

IV) till Länsstyrelserna: Avlöningar för budgetåret 1943/44

anvisa ett förslagsanslag av .......... kronor 8,725,000.

V) till Länsstyrelserna: Sjukvård m. m. för budgetåret

1943/44 anvisa ett förslagsanslag av ......kronor 35,000.

VI) till Länsstyrelserna: Reseersättningar för budgetåret

1943/44 anvisa ett förslagsanslag av...... kronor 150,000.

VII) till Länsstyrelserna: Expenser för budgetåret 1943/44

anvisa ett förslagsanslag av............ kronor 1,500,000

VIII) till Länsstyrelserna: Publikationst ryck för budgetåret

1943/44 anvisa ett förslagsanslag av......kronor 100,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

N. O. Aurelius.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

431889

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:409 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till länsstyrelserna. s. 1 i texten
  2. SU 1943:191 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till länsstyrelserna jämte i ämnet väckta motioner. s. 18 i texten