Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om viss skattefrihet för krigsriskersättning till sjömän

1943-05-21 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:309, Med förslag till förordning om viss skattefrihet för krigsriskersättning till sjömän

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 309.

1

Nr 309.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om viss skattefrihet för krigsriskersättning till

sjömän; given Stockholms slott den 21 maj 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om viss skattefrihet för krigsriskersättning

till sjömän.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 309.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 309.

Förslag

till

förordning om viss skattefrihet för krigsriskersättning till sjömän.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skall femtio procent av det tillägg å hyran på grund av

krigsrisk (krigsriskersättning), som för åren 1943 och 1944 utgått eller kan

komma att utgå till befälhavaren eller den som tillhör besättningen på

svenskt fartyg, icke utgöra skattepliktig inkomst.

Vad i första stycket sägs skall dock, där krigsriskersättningen för kalenderår

överstiger tiotusen kronor, icke gälla beträffande den överskjutande delen.

2 §■

Det åligger arbetsgivare, som för år 1943 eller 1944 utbetalat krigsriskersättning

till hos honom anställd sjöman, att i uppgift, som i 33 § a) taxeringsförordningen

avses, angiva huru stor del av den till sjömannen för

nämnda år utbetalade ersättningen, som utgjort krigsriskersättning.

Vad i taxeringsförordningen stadgas angående påföljd för underlåtenhet

att behörigen fullgöra i 33 § samma förordning föreskriven uppgiftsskyldighet

skall äga motsvarande tillämpning beträffande arbetsgivares underlåtenhet

att behörigen fullgöra uppgiftsplikt, varom i första stycket i denna paragraf

stadgas.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 309.

3

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 maj 19U3.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn

viss skattefrihet för krigsriskersättning till sjömän, m. m. samt anför därvid

följande.

Alltsedan krigsutbrottet hösten 1939 har särskild krigsriskersättning utgått

till personalen vid den svenska handelsflottan. Avtal rörande sådan ersättning

ha träffats mellan Sveriges redareförening respektive enskilda rederiföretag,

å ena, samt Sveriges fartygsbefälsförening, svenska maskinbefälsförbundet,

Sveriges radiotelegrafistförening, svenska sjöfolksförbundet och

svenska stewartsföreningen, å andra sidan. De nu löpande avtalen gälla för

tiden från och med den 29 oktober 1942. Enligt dessa avtal utgår krigsriskersättningen

såsom tillägg med viss procent å hyran per månad, dock att den

månatliga hyra, å vilken krigsriskersättningen beräknas, i intet fall må understiga

250 kronor för den, som har en hyra av 100 kronor per månad eller

därutöver, och 200 kronor för den som har en månadshyra mindre än 100

kronor.

Krigsriskersättningen, angiven i procent av månadshyran, utgör:

i östra delen av Nordatlanten och i Medelhavet ................ 300 #/o

» västra delen av Nordatlanten .............................. 225 °/o

» Stilla och Indiska Oceanerna .............................. 200 °/«

» Sydatlanten .............................................. ISO °/o

» södra Östersjön............................................ 200 %

» Bottniska viken............................................ 90 #/o

» svensk kustfart............................................ 40 °/o.

Dessutom gälla åtskilliga detaljbestämmelser rörande beräkningen av krigsriskersättningen.

Enligt avtalen utgår krigsriskersättningen för hela den tid fartyget befinner

sig inom respektive områden med undantag för den tid, då fartyg

ligger i neutral hamn eller befinner sig i inre svenskt territorialvatten. Vidare

gäller den begränsningen, att ersättning icke utgår för längre tid än

6 veckor för en och samma enkelresa, varmed förstås tiden från avgången

från en hamn till avgången från nästa hamn.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 309.

Beträffande avtalens innehåll i övrigt må anmärkas, att till den, som är

anställd å fartyg vilket förlist i följd av krigshändelse, skall utgå extra ersättning

med ett belopp av 500 kronor utöver de förmåner som tillkomma

honom enligt sjömanslagen, samt att den som vid fart på Rotterdam gjort

två resor i följd på sagda hamn äger rätt till åtta dagars extra krigsledighet

med bibehållen hyra.

Genom särskild lagstiftning ha vissa inskränkningar skett i fråga örn

rätten att förfoga över intjänad krigsriskersättning. Sålunda stadgas i lagen

den 15 december 1939 (nr 856) om utbetalande av krigsriskersättning till

sjömän, att sådan ersättning skall, i den mån Kungl. Maj:t därom förordnar,

av redaren insättas hos postsparbanken för den ersättningsberättigades

räkning, samt att Kungl. Majit äger förordna, att av krigsriskersättning,

som skall insättas hos postsparbanken, högst hälften skall under villkor

som Kungl. Majit bestämmer innestå viss tid, ej över två år. Nämnda lag,

som ursprungligen gällde krigsriskersättning som belöpte å tiden till och

med den 31 mars 1941, har sedermera successivt förlängts, senast genom

lagen den 30 juni 1942, nr 528. På föredragning av t. f. chefen för justitiedepartementet

har Kungl. Majit förut denna dag beslutat, att proposition

(nr 274) skall avlåtas tili riksdagen med förslag till lag angående utsträckt

tillämpning av 1939 års lag; enligt vad i denna proposition föreslås skall

sistnämnda lag utsträckas att gälla krigsriskersättning som belöper å tiden

till och med den 30 juni 1944.

Beträffande frågan om den omfattning, i vilken förordnande meddelats

jämlikt 1939 års lag, ävensom angående verkningarna av nämnda lag torde

jag få hänvisa till den redogörelse, som lämnats i nyssberörda proposition.

I en vid 1940 års lagtima riksdag väckt motion (11:171) av herr Lindberg

i Stockholm m. fl. hemställde motionärerna, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Majit ville hemställa örn införande av sådan bestämmelse i skatteförfattningarna,

att sjöfolket befriades från erläggande av skatt för under

nu pågående krig intjänad krigsriskersättning. Såsom motivering för denna

hemställan åberopade motionärerna bl. a., att färderna över haven under nu

pågående krig blivit särskilt farofyllda och att krigsriskersättningen icke betraktades

såsom arbetsinkomst utan såsom enbart en ersättning för den ökade

risk, som sjöfolket utsatte sig för vid färder över riskfarvatten.

I anledning av motionen yttrade bevillningsutskottet (betänkande nr 36),

att utskottet visserligen funne det synnerligen behjärtansvärt att under rådande

förhållanden åtgärder vidtoges för åvägabringande i största möjliga

utsträckning av ekonomisk trygghet åt sjömännen och deras familjer. Emellertid

kunde det enligt utskottets mening icke anses lämpligt att i nämnda

syfte införa särskilda bestämmelser vid beskattningen i fråga örn sjömännen

tillkommande krigsriskersättningar. Ur principiell synpunkt funne utskottet

det vara betänkligt att beträffande en viss kategori av medborgare

undantaga en del av deras löneinkomst från skatteplikt. Enligt vårt skatte
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 309.

5

system vöre grunden för beskattningen den enskildes skatteförmåga. Avgörande

för en persons skatteförmåga vore i regel icke varifrån den av honom

åtnjutna inkomsten härledde sig utan storleken av det belopp han uppburit.

Ett avsteg från denna princip beträffande nu ifrågavarande inkomsttagare

skulle kunna leda till icke önskvärda konsekvenser. Det borde i detta sammanhang

icke förbises, att de skattskyldiga, varom här vöre fråga, genom

förevarande krigsriskersättningar erhållit en väsentligt ökad skatteförmåga.

Med hänsyn till det anförda ansåge sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall

till motionärernas ifrågavarande förslag utan hemställde, att motionen

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

I ett flertal framställningar till Kungl. Majit har hemställts om befrielse

från skyldighet att erlägga skatt för krigsriskersättning.

Sålunda ha i januari 1940 framställningar i detta syfte inkommit från

svenska sjöfolksförbundet och Halmstads fartygsbefälhavareförening. I den

förstnämnda framställningen har särskilt framhållits, att det pågående kriget

medförde stora påfrestningar för sjöfolket, att ett stort antal sjömän

fått offra livet under tjänsten på sjön samt att rättvisan krävde, att sjöfolket,

som särskilt svårt drabbades av efterverkningarna från förra världskriget,

befriades från en del av de bekymmer som dylika efterverkningar

medförde. Fartygsbefälhavareföreningen har i sin framställning hänvisat

till att sjömännen vöre den enda yrkesgrupp, som utsattes för snart sagt

lika stor risk till liv och lem som vid fronten kämpande trupper. — Genom

beslut den 5 juli 1940 fann Kungl. Majit dessa framställningar icke föranleda

någon Kungl. Majits åtgärd.

Sedermera har Sveriges fartygsbefelisförening i en den 19 augusti 1942

dagtecknad, till Kungl. Majit ingiven skrift hemställt om befrielse för sjöfolket

från kommunal och — med undantag för värnskatten — statlig beskattning

av krigsriskersättningen. Föreningen har därvid anfört i huvudsak

följande:

Kravet från sjöfolkets sida om befrielse från beskattningen av krigsriskersättningen

har icke tystnat utan har under den gångna tiden framförts med

ökad styrka på sammanträden och från enskilda. Ytterligare skäl som tala

för sjöfolkets krav har därvid framförts. Utvecklingen under den gångna

krigsperioden har därjämte medfört, att bättre överblick än som var möjlig

i början av kriget vunnits över sjömännens personliga förhållanden och den

inverkan dessa varit underkastade under den påfrestande tjänstgöringen i

krigsfarvattnen. En överblick av erfarenheterna under de tvenne sista åren

giver enligt föreningens mening — i vilken samtliga kategorier av ombordanställda

torde instämma — vid handen, att frågan örn det berättigade i sjöfolkets

begäran örn skattebefrielse för inkomst av krigsriskersättning tidigare

endast bristfälligt kunnat överblickas. Detta förhållande bör enligt föreningens

mening föranleda, att frågan upptages till förnyad prövning i hela dess

vidd.

Då sjömän av alla kategorier förfäkta, att de böra befrias från beskattning

å inkomst av krigsriskersättning, är det grundläggande härför den uppfattningen

att denna ersättning förvärvas under förhållanden, som icke torde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 309.

kunna jämställas med några andia förhållanden som råda för inkomsts förvärvande

för övriga medborgare i landet. Man anser därjämte, att ersättningen

icke är att betrakta som lön för arbete i vanlig mening — härför erhåller

de sjöfarande som tidigare vanlig hyra — utan utgör denna ersättning

kompensation för de risker till liv och lem, som sjömannen under

krigsförhållandena utsättes för. Under förvärvande av denna ersättning utsättes

sjömannen för så hårda psykiska och fysiska påfrestningar som ingen

medborgare i landet för inkomsts förvärvande måste underkasta sig. De direkt

påvisbara följderna därav, förutom sjukdomstillstånd, är att tjänstgöringen

måste avbrytas för tillfälle till rekreation i land under längre eller

kortare tid. Detta behov torde, som varje sjösakkunnig kan intyga, numera

få anses gälla i allmänhet för sjömän som segla i krigszoner. Sjömannen

måste under dylik vistelse i land avstå från inkomst och själv stå för de kostnader,

som äro förbundna därmed. Särskilt då sådan landvistelse måste ske

i främmande länder som fallet är med alla de sjömän, vilka segla utanför

Skagerackspärren, bli kostnaderna för uppehälle dryga. Endast i enstaka

fall utgår hyra under dylik nödtvungen landvistelse. Härav framgår att sjömännen

»för inkomsts förvärvande» under nuvarande förhållanden ha väsentliga

omkostnader, som rätteligen borde berättiga till avdrag vid deklarationsuppgifts

avlämnande. Vid dylika uppgifters avlämnande, vilket för sjömän

ofta sker genom om dylika förhållanden helt ovetande anförvanter,

torde dock efter vad föreningen vid en undersökning kunnat finna, icke förekomma

yrkanden örn avdrag för dylika omkostnader i tjänsten.

Andra väsentliga omkostnader i samband med tjänsten för vilka avdragsgiltighet

synes böra förekomma, föreligga för medlemmar av besättningar å

fartyg som sänkts och vilka därvid gått miste örn de personliga effekterna.

På grund av knappheten i den ersättning, som utgår enligt gällande kungl,

förordning, torde på grund av inträdda prisförhöjningar inköp av ny utrustning

föranleda dylik sjöman väsentliga utgifter utöver den ersättning, som

tillkommer honom. Yrkanden om avdrag för dylika kostnader torde icke

förekomma i sjömäns deklarationer.

Ytterligare utgifter i samband med tjänsten måste alla de sjömän påtaga

sig, som av omtanke om anhöriga iklätt sig utgifter för extra försäkringsskydd.

Dylika utgifter av i allmänhet mindre förekommande storleksordning,

som dock torde få anses naturliga för sjömän, vilka under nuvarande krigsförhållanden

vid varje ny resa aldrig riktigt veta huruvida de skola återse

de sina, synas böra betraktas som naturliga omkostnader i tjänsten, men äro

icke avdragsgilla utöver medgivna 200 kronor.

Med de anförda exemplen har föreningen velat påvisa att nuvarande ordning

vid beskattning av krigsriskersättning icke ger rum för skälighetsprövning

av denna inkomsts verkliga värde för sjömannen. På grund av de omfattande

kostnader, som äro förbundna med tjänstgöringen under nuvarande

krigsförhållanden, anse sig därför sjömännen beskattade för inkomster,

vilka i viss utsträckning äro fiktiva. Beskattningen träffar dem på ett obilligt

sätt, och i de allra flesta fall äro de varken i tillfälle att själva avgiva självdeklaration

och därvid ange sina skäl för avdrag, överklaga taxeringsmyndighets

beslut eller på annat sätt bevaka sina intressen i beskattningsavseende.

Här antydda förhållanden har hos sjöfolket helt naturligt skärpt det tidigare

framförda kravet på befrielse från beskattning av krigsriskersättning.

Särskilt behovet av att efter viss tid avbryta tjänstgöringen för rekreation är

enligt föreningens mening en omständighet som vid prövningen av denna

fråga är ägnad att tillmätas särskild betydelse. Då en gång kriget är slut,

torde de allra flesta sjömän, som seglat i krigsfarvatten, ha ett absolut behov

av längre tids vila. Redan nu kan detta behov av vila och rekreation

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 309.

7

konstateras som ett oeftergivligt krav, vilket på ett övertygande sätt framhålles

av de sjömän, som anlända till hemlandet från krigsförlista fartyg.

Krigsriskersättningen bör därför enligt sjömännens enhälliga mening obeskuren

tå uppbäras för att sätta dem i tillfälle att i lugn och utan ekonomiska

bekymmer återhämta sig nu under kriget och efter dess slut.

Betydelsen av de tjänster, som sjömännen under kriget göra sitt land,

holde enligt föreningens mening vara statsmakterna tillräckligt stöd för att

tillmötesgå deras krav på befrielse från skatt å krigsriskersättning. Intet torde

heller vara bättre ägnat som erkänsla för den vid olika officiella tillfällen

betygade tacksamheten hos vårt folk för sjömännens insatser.

Som torde vara bekant, står i de nordiska länderna det svenska sjöfolket

inte ensamt om kravet på befrielse från skatt å krigsriskersättning. I Danmark

har redan i början av kriget genom särskild lagstiftning sådan inkomst

undantagits trän beskattning. Ett liknande förslag framlades i början av år

1940 i Norge, vilket emellertid på grund av där senare inträffade händelser

ej slutbehandlades. Det svenska sjöfolket har svårt att förstå varför inte i

vårt land visas samma tillmötesgående och uppskattning av dess gärning

under krigets farofyllda förhållanden.

Efter vad föreningen erfarit, grundar sig bevillningsutskottets principiella

betänkligheter på bl. a. att lönetillägg i form av riskersättningar utgå förutom

till sjömän jämväl för tjänst inom vissa andra yrken. Detta är sålunda

fallet inom krigsmakten, där i flottan s. k. ubåtstillägg under vissa förhållanden

utgå till befattningshavare inom ubåtsvapnet, och i flygvapnet, där

s. k. flygtillägg utgå till viss personal. Jämväl inom sprängämnes- och ammunitionsindustrierna

utgår särskild ersättning för de större olycksfallsriskema

som arbete inom dessa industrier anses innebära. Ett tillmötesgående av sjöfolket

krav synes sålunda hos utskottet lia medfört betänkligheter för tillkomsten

av ett prejudikat, som man befarat skulle medföra krav på skattefrihet

även från dessa och andra gruppers sida. Dessa principiella betänkligheter

vittna emellertid enligt föreningens mening om att sjöfolkets särställning

i denna fråga vid tidigare tillfälle ej blev föremål för tillfredsställande

belysning. Ingen av ifrågavarande grupper torde nämligen kunna anföra

på något sätt så bärande skäl för begäran om skattefrihet som sjöfolket.

Det torde vara avgörande att till en början erinra örn, att ingen av

ifrågavarande grupper likt sjöfolket tjänstgör under ständigt hot av krigshandlingar.

De bärande synpunkterna för sjöfolkets krav — de stora omkostnaderna

för inkomstens förvärvande, det oeftergivliga behovet av återkommande

tjänstledighet och dess ekonomiska tryggande — kunna icke anföras

av dessa grupper. Omnämnda grupper inom krigsmakten lia — så

länge vårt land bibehåller sin neutralitet — fördelen av att fullgöra sin

tjänst, även om denna är mera påfrestande än under tid då förstärkt försvarsberedskap

ej uppehälles, under fredliga förhållanden. För behovet av

rekreation är väl sörjt. Inte heller arbetet inom nämnda industrier kan i riskfylldliet

och nervpåfrestning jämföras med sjöfolkets tjänst under krigsförhållanden.

Döds- och olycksfallsuppgifterna rörande sjöfolket under hittillsvarande

krigsperiod talar ett så tydligt språk, alt ytterligare jämförelser med

dessa grupper torde vara obehövligt för att påvisa under vilka helt olika

förhållanden de förvärva deni tillkommande riskersättningar. Bevillningsutskottets

vägran att tillstyrka sjöfolkets krav på skattefrihet å krigsriskersättning

synes föreningen sålunda, i den mån de grunda sig på betänkligheter

lör dess prejudicerande betydelse för andra grupper, inte vara av den

natur att dylika möjligheter böra anses föreligga. Självfallet säger sig sjöfolket

också, alt dylika betänkligheter icke borde få väga tyngre inom vårt

Iand än vad do vid tillkomsten av den danska lagstiftningen ansetts göra.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 309.

Svenska sjöfolksförbundet har i en den 27 oktober 1942 dagtecknad, till

Kungl. Majit ingiven skrift förnyat sin anhållan, att krigsriskersättningen till

sjömän måtte undantagas från skatt till stat och kommun. Förbundet har

därvid särskilt framhållit, att de strapatser, som sjömännen hade att utstå,

medfört en ytterst stegrad sjukdomsfrekvens; såväl tuberkulos som reumatiska

och nervsjukdomar hade ökat i mycket hög grad.

I särskilda till Kungl. Majit under år 1943 inkomna skrifter lia medlemmar

av svenska sjöfolksförbundet vid möten i New York och San Fransisco

instämt i förbundets hemställan under framhållande att sjöfolket, däiest

ingen ändring komme till stånd, ej hade annat val än att söka sig till andra

nationers fartyg.

Vidare har svenska maskinbefälsförbundet i en den 12 december 1942 dagtecknad

skrift gjort framställning hos Kungl. Majit örn befrielse från kommunal

och statlig lieskattning av krigsriskersättningen. I denna skrift har uttalats,

att krigsriskersättningen icke vore att betrakta såsom lön i vanlig

mening utan närmast såsom en kompensation för de risker till liv och lem,

för vilka sjömännen under krigsförhållandena utsattes. De riskersättningar

inom andra yrken, som av bevillningsutskottet vid 1940 års lagtima riksdag

ansetts jämställda med sjömännens krigsriskersättningar, utginge under helt

andra betingelser. I dessa andra yrken läge det nämligen i yrkets karaktär

att vara riskfyllt, när helst yrket utövades, således även under fredstid. Därför

bleve den riskersättning, dessa yrkesutövare erhölle, en direkt lön för

arbetet, en lön som i viss mån sattes i proportion till arbetets riskfylldhet.

Vidare har förbundet framhållit, att under den förstärkta försvarsberedskapen

utginge i ett flertal fall ersättningar, som till viss del vore skattefria.

Sålunda skulle värnpliktigs terminslön, frånsett vissa undantagsfall, icke

räknas till skattepliktig intäkt. Denna terminslön utginge efter två olika tariffer,

därvid den högre tariffen tillämpades bl. a. å personal, som befunne

sig inom krigsskådeplats eller inom fästning, vilken förklarats i belägringstillstånd.

Dessa bestämmelser syntes otvetydigt giva termmslönen en viss

karaktär av ersättning för den risk vederbörande löpte. Likheten vöre påfallande

med sjömännens krigsriskersättning, vilken ju även utginge med

högre belopp ju närmare en krigsskådeplats tjänsten utövades. Det syntes

därför underligt, att en likartad ersättning i ena fallet beskattades och i

andra fallet delvis icke beskattades.

Jag torde i detta sammanhang jämväl få anmäla en av aktiebolaget aerotransport

den 4 maj 1943 till Kungl. Majit ingiven skrift, däri bolaget hemställt

att hos bolaget anställd flygpersonal, som åtnjöte krigsrisktillagg vid

trafikering av ett flertal flyglinjer, måtte erhålla samma skattelindringar,

som kunde komma att beviljas sjöfolket. Till stod for sin hemställan har

bolaget anfört, att flygpersonalen på de ifrågavarande flyglinjerna vilka

trafikerades utan någon som helst lejd av de krigförande ofta finge riskera

livet för att bryta landets isolering. Genom den riskfyllda tjänstgöringen utsattes

personalen för allvarliga såväl fysiska som psykiska påfrestningar, vil
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 309.

9

ket medförde att personalen med korta mellanrum måste avlösas för rekreation

och vila. Det utgående krigsrisktillägget måste därför av flygbesättningarna

användas för bestridandet av kostnaderna härför samt för beredandet

av möjligheter till ökat försäkringsskydd för efterlevande.

Den krigsriskersättning, som alltsedan krigsutbrottet hösten 1939 utgått Departement

till sjömännen på svenska handelsfartyg, är uppenbarligen att anse såsom chefenskattepliktig

intäkt enligt kommunalskattelagen samt förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt. Emellertid torde med fog kunna göras

gällande, att sjöfolkets krigsriskersättning icke är av samma karaktär som

annan intäkt av tjänst, för vilken skatteplikt föreligger. Ifrågavarande ersättning

intjänas under mycket riskfyllda förhållanden och de faror och

påfrestningar, för vilka sjömännen utsättas under sin yrkesutövning, ha avsevärt

ökats ju längre kriget pågått. Krigsriskersättningen har därför kommit

att alltmera få karaktären av en premie, som utgår till sjömännen för

de risker till liv och lem, för vilka de utsätta sig i och för sitt arbete.

Det bör även beaktas, att ifrågavarande yrkesgrupp tidigare knappast haft

sådana inkomster, att mera avsevärda besparingar kunnat göras till familjernas

framtida underhåll. Vid angivna förhållanden finner jag så starka

billighetsskäl numera tala till förmån för en skattelindring för sjöfolket, att

de principiella betänkligheter, som obestridligen äro förenade med en dylik

åtgärd, böra få vika. Jag vill i detta sammanhang nämna, att i bl. a. Danmark

sjöfolkets krigsriskersättning icke medräknas vid fastställandet av den

skattepliktiga inkomsten.

En skälig skattelindring skulle enligt min mening beredas sjömännen, därest

vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

endast 50 procent av krigsriskersättningen medräknades i

den skattepliktiga inkomsten. Därest krigsriskersättningen för kalenderår

uppgår till mera än 10,000 kronor, torde dock den överskjutande delen böra

i sin helhet betraktas såsom skattepliktig inkomst.

Därest gällande beskattningsregler ändras i enlighet med vad jag nyss angivit,

kommer skattelindringen att avse jämväl värnskatten. Nämnda skatt

utgår nämligen på det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara

beloppet. Det kan naturligtvis ifrågasättas, örn skattelindringen bör

inbegripa även värnskatten. Av praktiska skäl förordar jag emellertid att

så sker.

Den föreslagna skattelindringen torde böra gälla med avseende å krigsriskersättning,

som ulgålt eller kan komma att utgå för innevarande år.

Därutöver torde motsvarande lindring redan nu böra stadgas beträffande

krigsriskersättning, som kan komma att utgå för år 1944. Därest fortsatt

skattelindring anses böra medgivas, torde frågan härom framdeles få upptagas

till prövning.

Av vad jag förut anfört framgår, att jag anser en skattelindring för sjömännen

motiverad med hänsyn till de speciella förhållanden, sorn föreligga

i fråga örn denna yrkesgrupp. Någon motsvarande skattelindring för andra

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 309. %

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 309.

yrkesgrupper synes mig däremot icke nu böra komma i fråga. Jag kan sålunda

icke tillstyrka den av aktiebolaget aerotransport gjorda framställningen

örn skattelindring för viss civil flygpersonal.

Jämlikt 33 § a) taxeringsförordningen åligger det arbetsgivare att varje

år till ledning vid taxering för inkomst eller förmögenhet lämna uppgift

beträffande arbetstagares avlöningsförmåner under nästföregående år. Därest

den ifrågasatta skattelindringen beträffande krigsriskersättning till sjömän

genomföres, torde i nämnda uppgift böra särskilt angivas, i vilken omfattning

krigsriskersättning ingår i avlöningsförmånerna. Föreskrifter om sådan

uppgiftsskyldighet torde lämpligen kunna intagas i den författning, i vilken

bestämmelser om skattelindringen meddelas.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört har inom finansdepartementet

upprättats förslag till förordning om viss skattefrihet för krigsriskersättning

till sjömän.

Föredraganden hemställer härefter, att nämnda förslag måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet::

W. Dickson.

438120. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:431 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till förordning om viss skattefrihet för krigsriskersättning till sjömän. a1 i texten
  2. BevU 1943:49 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om viss skattefrihet för krigsriskersättning till sjömän jämte i ämnet väckta mo s. 1 i texten