Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förlängd giltighetstid för ränteoch utdelningskuponger m. m

1943-05-28 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:312, Med förslag till lag om förlängd giltighetstid för ränteoch utdelningskuponger m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 312.

1

Nr 312.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

förlängd giltighetstid för ränte- och utdelningskuponger

m. m.; given Stockholms slott den 28 maj 19A3.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om förlängd giltighetstid för ränte- och utdelningskuponger; samt

2) lag om förlängning i särskilt fall av tiden för rätt att lyfta utdelning i

konkurs.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 312.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 312.

Förslag

till

Lag

om förlängd giltighetstid för ränte- och utdelningskuponger.

Härigenom förordnas som följer.

Ränte- eller utdelningskupong som avses i 25 § lagen om skuldebrev skall,

ändå att den ej företes till inlösen inom där angiven tid, icke upphöra att

gälla före den 1 juli 1944.

Vad nu sagts äger ej tillämpning, där den i nämnda lagrum angivna tiden

gått till ända före denna lags ikraftträdande.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

Lag

örn förlängning i särskilt fall av tiden för rätt att lyfta utdelning

i konkurs.

Härigenom förordnas som följer.

Där på grund av förhållanden, som föranletts av krig, svårighet föreligger

för borgenärer i konkurs att inom tid som angives i 148 a § konkurslagen

anmäla sig att lyfta utdelning i konkursen, äger Konungen meddela förordnande

om förlängning av nämnda tid för borgenärerna i konkursen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 30 juni 1944.

Förordnande som meddelats med stöd av lagen äger icke giltighet längre

än denna är gällande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 312.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 maj 1943.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist, Bagge, Domö,

Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning inom justitie-, utrikes-, finans- och handelsdepartementen

anmäler t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist,

fråga örn tillfällig förlängning av vissa preskriptionstider. Föredraganden

anför därvid följande.

Inkomna framställningar.

I 25 § lagen om skuldebrev stadgas en särskild preskriptionstid för förfallna

kuponger till vissa värdepapper. Bestämmelsen avser räntekuponger

till obligationer och andra skuldebrev, som äro utgivna i större antal och

uppenbarligen avsedda för den allmänna rörelsen, samt utdelningskuponger

till aktiebrev. Om sådan kupong ej företetts till inlösen inom tre år från förfallodagen,

skall den ej vidare vara gällande. Avtal om kortare tid är utan

verkan.

En särskild preskriptionstid gäller även beträffande utdelning i konkurs

enligt 148 a § konkurslagen. Om borgenär icke inom två år från det förslag

till slututdelning eller beslut i anledning av klander mot förslaget vunnit laga

kraft eller, om han först senare biivit berättigad att utan borgen lyfta honom

tillagda medel, inom två år därefter anmält sig att lyfta dem, går han förlustig

utdelningen. Medlen skola fördelas mellan de borgenärer, som bevarat

sin rätt, eller överlämnas till gäldenären.

Med hänsyn till att krigsförhållandena medfört särskilda svårigheter att

iakttaga de sålunda stadgade tidsfristerna ha framställningar gjorts örn förlängning

av dessa frister för vissa fall.

Sålunda har den franska sammanslutningen association nationale des porteurs

frangais de valeurs mobiliéres i en den 13 maj 1943 dagtecknad skrivelse

till chefen för justitiedepartementet framhållit, att efter krigsutbrottet

i september 1939 för många franska innehavare av värdepapper — mobiliserade,

krigsfångar, flyktingar, innevånare i kolonier m. fl. — mött de största

svårigheter att få utländska kuponger inlösta. Sedan juni månad 1940 hade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 312.

det för sådana franska rättsinnehavare i de allra flesta fall varit fullständigt

omöjligt att få svenska kuponger inlösta, eftersom ingen betalningsöverenskommelse

träffats mellan svenska regeringen och franska regeringen i fråga

örn transfereringen i dylika fall. Under dessa förhållanden skulle det vara

mycket önskvärt, örn den i Sverige för aktie- och obligationskuponger gällande

preskriptionstiden bleve förlängd för franska medborgare, intill dess

fredstillstånd inträtt i Europa.

Vidare har aktiebolaget Kreuger & Totte konkursbo i skrivelse till chefen

för justitiedepartementet den 4 maj 1943 hemställt om förlängning av den

tid, inom vilken borgenärerna i nämnda konkurs, i vilken förslag till slututdelning

framlagts den 11 juni 1941, hade att anmäla sig för lyftande av

dem tillkommande utdelning. Som skäl för denna hemställan har i skrivelsen

anförts följande.

Bortsett från utdelning å fordringar, som grunda sig på av bolaget utgivna

obligationer, s. k. secured debentures, hava med ett oväsentligt undantag alla

borgenärerna tillagda utdelningar lyftats. Utdelningar på grund av obligationer

innestå däremot, såsom framgår av en vid skrivelsen fogad uppställning,

fortfarande i betydande utsträckning. Sådan utdelning får lyftas endast mot

att obligationerna företes för förvaltarna eller för en bank i New York, som

på förvaltarnas begäran åtagit sig att avstämpla för banken företedda obligationer

och över avstämplingen utfärda bevis, mot vilka därefter utdelningen

av förvaltarna utbetalas.

Den nyss berörda uppställningen utvisar, att ett avsevärt antal obligationer

icke blivit företedda för lyftande av slututdelningen, under det att antalet

av de obligationer, som icke företetts för lyftande av tidigare utdelningar,

som voro tillgängliga redan före krigsutbrottet i september 1939, är väsentligt

mindre. Dessa omständigheter samt det förhållandet, att obligationerna

ifråga i stor utsträckning placerades utomlands, tyda på att ett ej obetydligt

antal obligationsinnehavare i utlandet på grund av nu rådande förhållanden

icke varit i stånd att förete obligationerna för lyftande av utdelning.

Den vid skrivelsen fogade uppställningen innehöll följande uppgifter rörande

utdelning å 5 procents secured debentures från aktiebolaget Kreuger &

Toll som icke lyftats den 3 maj 1943.

Första utdelning april 1937............ 25 %

1 %

Andra utdelning april 1938............ 10 %

0,5 %

Tredje utdelning april 1939............ 4 %

Slututdelning juni 1941................ 2,305 %

Deb. å

$ 1,000: —

Deb. å

$ 500: —

134

237

Kr.

225,433:03

144

279

»

11,168: 46

145

282

T>

111,080:95

533

487

»

15,079: 63

533

487

5>

34,983: 76

903

1,051

>

Kr.

137,193:14

534,938: 97

Skandinaviska banken aktiebolag, som medverkat vid emitteringen av

nämnda secured debentures på den svenska marknaden, har i en den 10

maj 1943 dagtecknad skrivelse tillstyrkt bifall till konkursboets hemställan.

Även från association nationale des porteurs frangais de valeurs mobiliéres

har framställning gjorts om förlängning av preskriptionstiden för lyftande av

utdelning i aktiebolaget Kreuger & Tolls konkurs. I en den 27 april 1943

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 312.

5

dagtecknad skrivelse har nämnda franska sammanslutning bland annat framhållit,

att ett betydande antal utländska innehavare av secured debentures

på grund av rådande exceptionella förhållanden icke vore i stånd att förete

dessa i Stockholm för lyftande av utdelning. En framställning med samma

yrkande har den 11 maj i år gjorts av association helge pour la défense des

détenteurs de fonds publics.

Motiven till gällande bestämmelser.

flen särskilda preskriptionstiden för kuponger till aktier och

obligationer m. m. infördes genom skuldebrevslagen den 27 mars 1936. Till

motivering av stadgandet härom anfördes i förarbetena till lagstiftningen

(S. O. U. 1935: 14 s. 107) bland annat följande synpunkter.

Då den på kupongen grundade fordringsrätten i förevarande förslag gjorts

till föremål för reglering, lärer jämväl frågan örn verkan av att kupong efter

längre tids förlopp icke blivit företedd för inlösen böra upptagas till behandling.

Härvid kommer i främsta rummet i betraktande, att varje kupong i allmänhet

avser ett ganska obetydligt belopp. Redan på grund härav bör rättsförhållandets

avveckling ej alltför länge hållas svävande. Kupongfordringen

utgör tillbehör till en oftast värdefull och för innehavaren betydelsefull huvudrättighet,

och endast ganska sällan lärer, på grund av tvist, gäldenärens

insolvens eller andra sådana omständigheter, möta hinder mot dess utkrävande

inom rimlig tid. Det torde därför kunna antagas, att anledningen till

att kupongen icke någorlunda snart företes till inlösen i allmänhet är den,

att den förkommit för innehavax-en. Dennes intresse tillgodoses i sådant fall

icke i nämnvärd mån genom att kupongen bibehålies vid gällande kraft.

Tvärtom lärer upphörande av kupongens giltighet vara en förutsättning för

att möjlighet att utan kupongens företeende erhålla likvid skall kunna på

ett praktiskt tillfredsställande sätt beredas honom. Starka skäl tala sålunda

för att kuponger skola — hos oss likasom enligt talrika främmande lagstiftningar

— förlora sin giltighet efter jämförelsevis kort tid. Jämväl i övrigt

torde beträffande kuponger i åtskilliga avseenden böra uppställas regler avvikande

från de enligt preskriptionsförordningen gällande. Kupongernas giltighetstid

synes sålunda böra räknas, icke från kupongens eller huvudförbindelsens

utgivande, eller i fråga örn utdelningskuponger från beslutet om utdelning,

utan från kupongens förfallotid. Rättighetens vidmakthållande genom

en blott bevakning bör i allmänhet icke medgivas. Och efter den föreskrivna

tidens utgång bör den som innehar kupongen ej blott förlora sin talan,

utan avskäras från alt överhuvud göra gällande någon rätt enligt densamma.

Stadgandet örn preskription av rätt till utdelning i konkurs

infördes genom en lag den 14 mars 1941. Såsom skäl för upptagandet

av denna särskilda preskriptionstid angavs i förarbetena till lagen det praktiska

behovet alt reglera frågan, huru det skulle förfaras med konkursmedel,

som icke lyftes. Det inträffade nämligen ej sällan, att konkursförvaltare

finge under lång tid omhänderhavä dylika medel. Det kunde till och med

inträffa, att så lång tid förflöte ulan att vederbörande borgenär läte sig avhöra,

att det lill slut bleve svårt för att ej säga omöjligt att avgöra, vem som

vore berättigad att lyfta utdelningen. De medel, som icke lyftes, utgjordes

vanligen allenast av småbelopp. Någon enstaka gång kunde det emellertid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 312.

röra sig om avsevärda summor. Såsom exempel på ett dylikt fall nämndes

särskilt aktiebolaget Kreuger & Tolls konkurs.

Vid tillkomsten av den sist behandlade preskriptionsbestämmelsen omnämndes

den möjligheten, att det kunde uppkomma behov av sådan förlängning

av stadgade frister som nu är i fråga. Föredragande departementschefen

anförde därom följande.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att det med anledning av den

avspärrning som nu råder kan bliva nödvändigt att för dem, som icke utan

avsevärd svårighet kunna komma i förbindelse med vårt land, genom särskild

lagstiftning bereda möjlighet att i vissa fall erhålla förlängda tidsfrister. Blir

avspärrningen långvarig, bör tagas under övervägande, huruvida icke jämväl

den frist som nu införts i konkurslagen för bevarande av rätt till utdelning

i konkurs bör förlängas för borgenärerna i konkursbo med ett flertal fordringsägare

i utlandet eller för sådana borgenärer som haft särskilda svårigheter

att bevaka sin rätt.

Förslag till lagstiftning.

Med anledning av de förut återgivna framställningarna har inom justitiedepartementet

upprättats en promemoria angående förlängning av vissa

preskriptionstider vid krig eller krigsfara m. m.

Efter en redogörelse för gällande rätt och de i ämnet gjorda framställningarna

har i promemorian först behandlats frågan om förlängning av

den treåriga preskriptionstiden för kuponger till aktier

och obligationer m. m.

Därvid har i promemorian framhållits, att obligationer, som utgivits av

olika svenska rättssubjekt, och aktier i svenska bolag givetvis i viss utsträckning

funnes på utländska händer. De av kriget orsakade avspärrningsåtgärderna

hade försvårat eller omöjliggjort kommunikationerna med

de flesta främmande länder, och dessutom kunde det antagas, att åtskilliga

rättsinnehavare till följd av krigsfångenskap eller andra orsaker vore förhindrade

att överhuvud taget vidtaga rättsliga dispositioner. Det skulle vara

obilligt, om den korta preskriptionstiden i sådana fall medförde förlust av

rätten till ränta eller utdelning. Enligt inhämtade upplysningar hade detta

förhållande även varit föremål för uppmärksamhet i svenska bankföreningen.

Ett flertal svenska företag hade på föreningens förfrågan frivilligt utfäst

sig att icke åberopa preskriptionsbestämmelsen, när svensk bank som

presenterade kupongen uppgåve att hinder för kupongens presenterande

mött på grund av de av kriget orsakade utomordentliga förhallandena pa

det internationella området. Det syntes emellertid påkallat, att en allmän

undantagsbestämmelse infördes genom lagstiftning för att vinna en mera betryggande

reglering.

Vidare har i promemorian erinrats därom, alt svenska värdehandlingar

på utländska händer kunde ha blivit förstörda under kriget. Billigheten syntes

kräva, att innehavarna av sådana handlingar finge rimlig tid på sig

för att låta döda dem jämte därtill hörande kuponger, innan all rätt på grund

av kupongerna upphörde. Genom att handlingarna och kupongerna dödades

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 312.

7

bleve rättsinneliavarna berättigade att erhålla nya i deras ställe, och skulle

sålunda, om preskriptionstiden utsträcktes, kunna göra gällande sin rätt

till innestående ränta eller utdelning.

Därefter har i promemorian framhållits, att den undantagsregel, som av

nu angivna skäl syntes önskvärd, kunde utformas enligt olika alternativ.

Därom har vidare anförts följande.

Det för tillämpningen enklaste sättet att lösa frågan vore att generellt

utsträcka den i 25 § skuldebrevslagen angivna tiden för alla kuponger som

där avses. Härvid åsyftas dock icke kuponger, beträffande vilka preskriptionstiden

vid lagens ikraftträdande redan gått till ända. I alla andra fall

kunde tiden utsträckas förslagsvis i första hand t. o. m. den 30 juni 1944

för att i mån av behov framdeles ytterligare förlängas. En bestämmelse av

denna art skulle visserligen gå längre än som påkallades av de skäl vilka

anförts för ett ingripande genom lagstiftning, i det att även de som ej haft

giltig orsak för underlåtenhet att förete sina kuponger komme att bevaras

vid sin rätt. Å andra sidan bör framhållas, att kupongerna äro av löpande

natur och bruka företes till inlösen vid olika penninginstitut såväl här i

landet som utomlands. Därest det skall utgöra ett villkor att giltig orsak

till dröjsmål förelegat, kan det icke gärna sättas i fråga, att — frånsett domstol

—- någon annan än gäldenären (bolaget) skall äga att pröva villkorets

förhandenvaro med bindande verkan. Härav skulle möjligen kunna föranledas,

att kupongerna måste av innehavaren sändas direkt till gäldenären

(bolaget) för inlösen och att den mera praktiska utvägen att vända sig till

bank icke skulle komma att stå till buds. Om återigen gäldenären (bolaget)

vägrar att godkänna uppgiven orsak, skulle kravet prövas av domstol, vilket

självfallet innebär omgång och tidsutdräkt.

De olägenheter som skulle följa av en generell utsträckning av preskriptionstiden

synas icke vara alltför betydande. Gäldenären (bolaget) blir nödsakad

att hålla rättsförhållandet öppet under längre tid men detta måste

anses vara en lindrig pålaga. Att det skulle vara obilligt mot gäldenären

att han ej kan tillgodogöra sig ett belopp som i alla fall obestridligen intill

preskriptionstidens utgång tillkommer annan, lärer icke med fog kunna

göras gällande. En praktisk olägenhet av den utsträckta preskriptionstiden

är emellertid, att den som enligt 25 § andra stycket skuldebrevslagen inom

kupongs giltighetstid anmält att kupongen förstörts eller eljest förkommit

ej kan påräkna att få lyfta ränta eller utdelning efter tre år från förfallodagen,

örn han gör sin rätt sannolik. Han måste vänta tills den längre preskriptionstiden

gått lill ända, såvida ej gäldenären (bolaget) frivilligt utbetalar

beloppet. Även detta synes vara en sådan olägenhet som en rättsägare

linder nu rådande förhållanden får finna sig i. Dessutom må framhållas,

att även örn preskriptionstiden skulle utsträckas allenast för den som visat

giltig orsak för dröjsmål, samma påföljd sannolikt skulle inträda med avseende

å tillämpningen av 25 § andra stycket skuldebrevslagen.

Då den som innehar värdepapper givetvis är angelägen att lyfta sin utdelning

när den är tillgänglig, är det sannolikt alt de olika alternativen ekonomiskt

skulle bliva av ungefär samma verkan för gäldenären (bolaget).

I nästan alla fall, då en kupong företes efter treårstidens utgång, .skulle säkerligen

någon orsak kunna påvisas som bar samband med kriget.

Därest en generell utsträckning av tiden i 25 tj första stycket skuldebrevslagen

skulle anses alltför vittomfattande, kunde del tänkas ali Kungl. Majit

tillerkännes befogenhet att bestämma, för vilka gäldenärer (bolag) den utsträckta

preskriptionstiden skulle gälla. Härvid skulle nilses, ali förordnan
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 312.

de om en sådan utsträckning skulle komma att gälla i fråga om sådana obligationer

eller aktier som vunnit internationell spridning. Det är dock svårt

att med säkerhet bedöma denna fråga och förordnande skulle antagligen

behövas i ett stort antal fall.

Om en mera restriktiv väg anses böra väljas, skulle den ifrågasatta undantagsregeln

förslagsvis kunna gälla i sådana fall, då en kuponginnehavare på

grund av förhållanden som föranletts av krig haft skälig ursäkt för underlåtenhet

att förete kupongen inom den stadgade tiden. Då verklig bevisning

härom icke alltid kan förebringas, bör det vara tillräckligt med att förhållandet

göres sannolikt, något som ofta torde ligga i öppen dag. Väljes

detta alternativ, torde det vara nödvändigt att även stadga viss frist från

det hindret upphört. En sådan regel skulle emellertid ytterligare försvåra

tillämpningen, eftersom fristen bleve olika för olika rättsägare.

I promemorian uttalas, att vid övervägande av de olika möjligheterna

förefölle de bästa skälen tala för det alternativ som innebure en generell

utsträckning av preskriptionstiden.

I fråga om behovet av en förlängning av den tvååriga preskriptionstiden

för rätt att lyfta utdelning i konkurs

har i promemorian framhållits, att denna preskriptionstid i allmänhet icke

medförde några risker för rättsförluster till följd av krigsförhållandena.

Emellertid förelåge speciella omständigheter i aktiebolaget Kreuger & Tolls

konkurs. En avsevärd del av fordringarna i konkursen funnes på utländska

händer. Ehuru snart två år förflutit efter slututdelningen, funnes alltjämt

ett icke obetydligt belopp, som tilldelats innehavare av s. k. secured debentures

men icke lyfts. Det vore troligt, att en del av dessa rättsinnehavare på

grund av krigsförhållandena blivit hindrade från att iakttaga anmälningsskyldigheten.

Med hänsyn till vad sålunda anförts syntes det önskvärt, att

det öppnades en möjlighet att medgiva förlängning även av denna preskriptionstid,

då behov härav förelåge. Det borde lämpligen ankomma på Kungl.

Majit att meddela föreskrift härom.

Slutligen har i promemorian anförts, att det i övrigt icke gjorts gällande

något praktiskt behov av utsträckta preskriptionstider.

Vid promemorian hade fogats två i enlighet med nu angivna riktlinjer

utarbetade förslag till lag om förlängning ao preskriptionstid för ränte- och

utdelningslcuponger samt till lag om förlängning för särskilda fall av

preskriptionstid för rätt till utdelning i konkurs.

Yttranden.

över promemorian och därvid fogade lagförslag ha yttranden avgivits av

fullmäktige i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen, Sveriges industriförbund

och svenska bankföreningen.

I samtliga yttranden ha de föreslagna lagstiftningsåtgärderna i princip tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Fullmäktige i riksgäldskontoret ha emellertid

begränsat sitt utlåtande att avse allenast den ifrågasatta förlängningen

av preskriptionstid för räntekuponger.

I det yttrande som avgivits av bank- och fondinspektionen har framhållits,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 312.

9

alt det nied största sannolikhet kunde förutses, att den i de båda lagförslagen

angivna tidrymden till och med den 30 juni 1944 komme att visa sig

för snävt tilltagen. Det kunde ifrågasättas, örn det icke vore lämpligare att

redan nu förlänga tiden med ytterligare ett år, varigenom man skulle undvika

att redan nästa år behöva förnya lagstiftningen.

Sveriges industriförbund har uttalat, att de skäl som anförts för en förlängning

av preskriptionstiden för ränte- och utdelningskuponger syntes

övertygande. Att på sätt i promemorian diskuterats göra preskriptionstiden

beroende av vissa villkor måste befaras föranleda tvister och betydande svårigheter

vid tillämpningen. Förbundet ansåge sig därför böra tillstyrka en

generell utsträckning av preskriptionstiden i enlighet med vad i promemorian

föreslagits. Beträffande den föreslagna lagen om förlängning i särskilda

fall av preskriptionstid för rätt till utdelning i konkurs syntes jämväl

behov av en dylik lagstiftning ha ådagalagts och förbundet hade intet

att erinra mot förslaget i denna del.

Svenska bankföreningen har beträffande förslaget örn förlängning av

preskriptionstid för ränte- och utdelningskuponger framhållit, att detta förslag

berörde ett problem, på vilket föreningen redan tidigare haft sin uppmärksamhet

riktad. Föreningen har därom vidare anfört följande.

Såsom i promemorian omnämnes, lät bankföreningen den 14 januari 1943

utsända en skrivelse till 170 svenska aktiebolag, huvudsakligen industribolag,

med hemställan att bolagen, därest de, såsom bankföreningen antagit, icke

önskade begagna sig av den i 25 § skuldebrevslagen stadgade begränsningen

av kupongers giltighetstid, ville underteckna och till bankföreningen insända

en skriftlig förklaring av följande lydelse:

Undertecknat aktiebolag förklarar härigenom följande:

Blir kupong till aktie i vårt bolag eller till obligation eller förlagsbevis, som av oss utfärdats,

av svensk bank presenterad hos oss för inlösen efter det tre år förflutit från kupongens

förfallodag,

och uppgiver banken därvid, att hinder på grund av de av kriget orsakade utomordentliga

förhållandena på det internationella området mött för kupongens presenterande före

utgången av nämnda tre år,

komma vi icke att göra gällande kupongens ogiltighet, försåvitt presenterandet äger

rum inom tre år efter sagda hinders upphörande.

De aktiebolag, till vilka den nyssnämnda hänvändelsen gjordes, hade utvalts

med ledning av uppgifter som för ändamålet inhämtats från ett stort

antal till hankföreningen anslutna banker. Av de tillsporda bolagen bava

hittills 103 undertecknat och till bankföreningen insänt den ifrågavarande förbindelsen.

Bankföreningen har i sin tur efter hand till sina medlemmar översänt

förteckningar å de bolag som sålunda biträtt förslaget. Av de övriga bolagen

hava 22 avböjt att underteckna förbindelsen i fråga; dessa bolag hava

så gott som genomgående motiverat detta med att de önskade förbehålla sig

rätten att själva pröva frågan från fall till fall. Återstoden har ännu icke

besvarat bankföreningens framställning, något som i vissa fall torde sammanhänga

med att frågan ansetts böra underställas bolagsstämmans prövning

och sådan stämma ännu icke hållits.

Då det ifrågavarande lagförslaget syftar till atl genom lagstiftning fastställa

ett sakläge, som bankföreningen genom sin nyssnämnda åtgärd sökt

att främja, finner sig bankföreningen för sin del böra utan tvekan i princip

tillstyrka förslaget i fråga.

Vad beträffar formen för genomförandet av den avsedda utsträckningen av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 312.

preskriptionstiden ansluter sig bankföreningen till förslaget om en generell

utsträckning av den i 25 § skuldebrevslagen angivna tid, inom vilken där

avsedda kuponger skola vara företedda för inlösen för att ej förlora sin giltighet.

De olägenheter av en dylik generell bestämmelse som i särskilda fall

kunna uppkomma synas, på sätt i promemorian anförts, icke vara av sådan

betydenhet, att man på den grund bör tillgripa det måhända principiellt riktigare

men ur tillämpningssynpunkt väsentligt vanskligare alternativet med

en anordning, som förutsätter utredning för varje särskilt fall örn att dröjsmålet

med kupongernas presenterande berott av de rådande utomordentliga

förhållandena. Än mindre synes det lämpligt att låta den utsträckta

preskriptionstiden gälla allenast vissa av Kungl. Majit bestämda bolag; svårigheter

skulle säkerligen föreligga att med sådana förordnanden träffa alla

de bolag, beträffande vilka åtgärden vore påkallad, och de ovan antydda

olägenheterna skulle ändå alltid kvarstå beträffande de bolag, för vilka förordnande

meddelats.

Bankföreningen har vidare uttalat, att föreningen starkt ifrågasatte lämpligheten

av att i enlighet med förslaget låta den tilltänkta lagstiftningen gälla

allenast för sådana kuponger, beträffande vilka den för närvarande stadgade

giltighetstiden icke utgått vid lagens ikraftträdande. Härom anför föreningen:
Detta

skulle medföra, att en del av de år 1940 till betalning förfallna kupongerna

skulle falla utom lagens tillämplighet, medan andra skulle komma

i åtnjutande av den längre giltighetstiden, beroende på huruvida utdelningen

för år 1939 varit tillgänglig till lyftande före den dag år 1940 som motsvarar

dagen för lagens ikraftträdande eller icke. Utdelningen tillhandahålles så gott

som regelmässigt omedelbart efter ordinarie bolagsstämman i vederbörande

bolag. Då tiden för bolagsstämman varierar högst väsentligt olika bolag emellan

och helt naturligt bestämmes på grundval av mycket växlande omständigheter,

synes det icke vara tillfredsställande, att denna tidpunkt, varöver

aktieägarna icke hava någon rådighet, skall få vara utslagsgivande för lagens

tillämplighetsområde. Det anförda leder till att till en början samtliga

under år 1940 till betalning förfallna kuponger böra falla under den

nya lagen. Som det emellertid synes vara riktigast, att lagen får omfatta hela

den tid, under vilken av krigsförhållandena härledda svårigheter kunnat stå

hindrande i vägen för kupongernas presenterande, synas samtliga kuponger

som förfallit efter krigsutbrottet böra omfattas av lagens tillämplighetsområde.

Den förbindelse, som de förenämnda aktiebolagen på bankföreningens

initiativ underskrivit, omfattar också samtliga kuponger, som på grund av

krigsförhållandena icke kunnat presenteras före giltighetstidens utgång, oavsett

om denna inträffat före eller efter förbindelsens underskrivande.

Ehuru en bestämmelse av nyssnämnda innehåll i viss mån skulle innebära

en retroaktivitet, som rent allmänt sett framstår såsom betänklig, får

bankföreningen dock, med hänsyn till här föreliggande speciella förhållanden,

hemställa, att sista stycket i promulgationsbestämmelsen erhåller sådan avfattning,

att lagen icke äger tillämpning, där tid som stadgas i 25 § lagen örn

skuldebrev gått till ända före den 1 september 1942. Därjämte synes tilllämpning

av lagen böra uteslutas i fråga om kupong, beträffande vilken anmälan

enligt 25 § andra stycket skuldebrevslagen gjorts före ikraftträdandet

av den nya lagen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 312.

11

Departementschefen.

Enligt 25 § skuldebrevslagen skola kuponger till aktier och obligationer

m. m. företes till inlösen inom tre år från förfallodagen. Därefter förlora

de sin giltighet. I 148 a § konkurslagen stadgas en tvåårig frist, inom vilken

borgenärer i konkurs måste anmäla sig för att få lyfta utdelning i konkursen.

Dessa korta frister kunna under nuvarande onormala förhållanden medföra

vissa särskilda risker för rättsförlust. Såsom påpekats i de förut återgivna

framställningarna från vissa utländska sammanslutningar, torde det i

många fall vara omöjligt för utomlands bosatta rättsägare att här i landet

vidtaga föreskrivna åtgärder inom stadgad tid. Kommunikationerna med flertalet

länder äro avbrutna eller försvårade, och åtskilliga rättsägare kunna

antagas vara urståndsätta att bevaka sina intressen. Under sådana förhållanden

synes billigheten tala för att en tillfällig förlängning sker av sagda tider.

Vad först angår den i 25 § skuldebrevslagen stadgade giltighetstiden för

kuponger kan en utsträckning av denna tid göras mer eller mindre generell,

såsom framhållits i den inom departementet upprättade promemorian.

Den där förordade utvägen att stadga en allmän förlängning av tiden har

godtagits i de avgivna yttrandena. Detta är självfallet också den enklaste metoden

och några mera beaktansvärdä olägenheter torde den icke medföra. I

anslutning till vad som föreslagits i promemorian vill jag alltså förorda en

bestämmelse, enligt vilken giltigheten av ränte- eller utdelningskupong som

avses i 25 § lagen örn skuldebrev, ändå att kupongen ej företes till inlösen

inom där stadgad tid, icke skall upphöra före den 1 juli 1944. I den mån

så visar sig erforderligt, bör denna slutdag sedermera framflyttas. Däremot

kan jag av principiella skäl icke förorda det av svenska bankföreningen

framförda förslaget att återuppliva en rättighet som redan utslocknat genom

att giltighetstiden gått till ända före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Den i 148 a § konkurslagen bestämda preskriptionstiden för rätt att lyfta

utdelning i konkurs kan, såsom framhållits i promemorian, i allmänhet icke

antagas medföra någon särskild risk för rättsförluster under nuvarande förhållanden.

En generell regel om utsträckning av denna preskriptionstid är

alltså icke påkallad. Med hänsyn särskilt till det mycket stora antalet utländska

borgenärer i aktiebolaget Kreuger & Tolls konkurs synes emellertid

behov föreligga av en möjlighet att utsträcka den stadgade fristen. Enligt

vad i promemorian föreslagits skall därför Kungl. Maj:t erhålla bemyndigande

att, då så erfordras på grund av krigsförhållandena, för särskilt fall

förordna om utsträckning av denna frist. Detta förslag, som ävenledes tillstyrkts

eller lämnats utan erinran i remissyttrandena, torde böra genomföras.

1

1 enlighet med det anförda lia inom justitiedepartementet upprättats förslag

till

1) lag om förlängd giltighetstid för ränte- och utdclningskuponger samt

2) lag om förlängning i särskilt fall av tiden för rätt att lufta utdelning i

konkurs.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 312.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslagen, av den

lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Sigrid Linders. 1

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här

uteslutits.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma]:ts proposition nr 312.

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 28 maj

1943.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Erigsson.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den

28 maj 1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till

1) lag om förlängd giltighetstid för ränte- och utdelning skuponger samt

2) lag örn förlängning i särskilt fall av tiden för rått att lyfta utdelning i

konkurs.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av hovrättsassessorn Sven Romanus.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 312.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Mufti Konungen i statsrådet d Stockholms

slott den 28 maj 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist, Bagge,

Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning inom justitie-, utrikes-, finans- och handelsdepartementen

anmäler t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist,

lagrådets utlåtande över de förut denna dag till lagrådet remitterade

förslagen till lag örn förlängd giltighetstid för ränte- och utdelning skupong er

samt lag örn förlängning i särskilt fall av tiden för rätt att lyfta utdelning i

konkurs; därvid föredraganden hemställer, att förslagen, som av lagrådet

lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

431987

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:264 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förlängd giltighetstid för ränteoch utdelningskuponger m. m. a1 i texten
  2. 1LU 1943:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förlängd giltighetstid för ränteoch utdelningskuponger m. m. s. 1 i texten