Sök i Ratio Lex

Angående Göta pansarlivgardes förläggning m. m

1943-05-28 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:318, Angående Göta pansarlivgardes förläggning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

1

Nr 318.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående Göta

pansarlivgardes förläggning m. m.; given Stockholms

slott den 28 maj 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla ole förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Magd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 maj 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist, Bagge, Domö,

Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld följande.

I. Göta pansarlivgardes förläggning.

1941 års försvarsutredning föreslog, att delar av Livregementet till häst skulle

utbrytas och bilda stommen till ett pansarregemente, vilket lämpligen syntes

kunna övertaga traditionerna från förutvarande Göta livgarde och på grund

härav förslagsvis benämnas Göta pansarlivgarde (P 1). Detta pansarrege
Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 318—319.

1292 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

melite borde disponera det för Livregementet till bäst planerade kasernetablissementet

vid Tegelhagen å Järvafältet, under det att sistnämnda regemente

borde kvarbliva i det nuvarande etablissementet i Stockholm. Med

hänsyn till utbildningens omfattning syntes Göta pansarlivgarde böra organiseras

på regementsstab och två bataljoner, varjämte föreslogs, att ett

kompani ur regementet skulle förläggas till Gotland.

1942 års för sv ar sberedning fann sig icke kunna tillstyrka, att regementet förlädes

till Stockholm (Järvafältet), även örn vissa skäl kunde tala därför, såsom

önskvärdheten att för samövningar m. m. där ha tillgång till ett pansarförband.

Andra skäl, som syntes beredningen vara väsentligt mera vägande,

talade för att regementet förlädes till ort i västra delen av mellan-Sverige.

Vid anmälan av propositionen 1942: 210 angående den fortsatta utbyggnaden

och organisationen av landets försvarskrafter yttrade jag, att en förläggning

av ett av de nytillkommande pansarförbanden till Stockholm ökade

möjligheterna till samövningar mellan pansarvapnet och andra truppslag

samt hade av de militära myndigheterna även i andra hänseenden funnits

innebära en tillfredsställande lösning. På grund härav biträdde jag försvarsutredningens

förslag och tillstyrkte sålunda, att ifrågavarande pansarregemente

förlädes till Stockholm i det för Livregementet till häst planerade

kasernetablissementet på Järvafältet.

I enlighet härmed föreslog Kungl. Majit riksdagen, att Göta pansarlivgarde

skulle förläggas till Järvafältet.

I proposition 1942: 309 föreslog Kungl. Majit riksdagen att för budgetåret

1942/43 anvisa ett belopp av 3,000,000 kronor till ordnande av Göta

pansarlivgardes förläggning å Järvafältet. I anförande till statsrådsprotokollet

i samband med propositionens avgivande redogjorde jag för en av fortifikationsstyrelsen

i skrivelse den 13 maj 1942 framlagd kostnadsberäkning,

som utvisade att styrelsen beräknat kostnaderna för förläggningens ordnande

till sammanlagt 7,100,000 kronor.

Riksdagen (skrivelse 1942: 377) anvisade det begärda anslaget men uttalade

viss tveksamhet beträffande regementets förläggande till ifrågavarande

plats. Med hänsyn till den stora anhopningen av truppförband på och invid

Järvafältet och med beaktande av att detta fält vore starkt begränsat

till ytvidden samt att endast små möjligheter för dess utvidgning syntes

vara för handen, ansåg riksdagen att, därest så utan fara för något avsevärdare

uppskov med etablissementets färdigställande kunde ske, frågan

örn Göta pansarlivgardes fredsförläggning borde underkastas ytterligare prövning

av Kungl. Majit.

Genom beslut den 30 juni 1942 uppdrog Kungl. Majit åt arméförvaltningens

fortifikationsstyrelse att — med beaktande av vad i riksdagens förenämnda

skrivelse anförts — verkställa utredning rörande förläggning av

Göta pansar livgarde till annan plats än Järvafältet samt att till Kungl.

Majit inkomma med sådan utredning och med förnyat yttrande rörande

lämpligheten och möjligheten av att förlägga nämnda regemente till Järvafältet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj-.ts proposition nr 318.

I avbidan på slutförandet av denna utredning upptogs i årets statsverksproposition

(kapitalbudgeten: bil. 2) fortsatt anslag för förevarande ändamål

med ett till 2,000,000 kronor beräknat belopp.

Sedan numera utredningen i ärendet slutförts, torde frågan örn fredsförläggningsort

för Göta pansarlivgarde ånyo böra underställas riksdagens

prövning.

Fortifikationsstyrelsens utredning. Med skrivelse den 22 januari 1943 överlämnade

arméförvaltningens fortifikationsstyrelse den anbefallda utredningen.

Därvid behandlades under särskilda avsnitt tre olika alternativ, det första

avseende förläggning till Tegelhagsområdet å Järvafältet, det andra förläggning

till annan plats å Järvafältet än Tegelhagen och det tredje förläggning

till plats utom Järvafältet.

Då betänkligheter ur luftskyddssynpunkt tidigare anförts gentemot det

första alternativet, förläggning till Tegelhagsområdet, framhöll fortifikationsstyrelsen,

att enligt den ytterligare utredning i ämnet, som ägt rum,

ett betryggande avstånd kunde uttagas mellan de blivande etablissementen

vid Tegelhagen och närmast angränsande etablissement samt att terrängen

vore sådan, att den måste anses skapa gynnsamma förutsättningar för luftskyddet.

Med hänsyn härtill syntes ett utnyttjande av sistnämnda område

såsom förläggningsplats icke kunna anses medföra några egentliga olägenheter

ur luftskyddssynpunkt,

I fråga örn de övningsmöjligheter för Göta pansarlivgarde, som förelåge

därest regementet förlädes till Tegelhagsområdet, anförde styrelsen i huvudsak

följande.

Möjligheterna till truppövningar för Stockholmsgarnisonen å Järvafältet

hade i hög grad försämrats genom förläggande av Svea flygflottilj till Barkarby.

I anledning av skrivelser från chefen för armén och chefen för dåvarande

fjärde arméfördelningen hade emellertid överbefälhavaren i skrivelse

till arméchefen den 5 augusti 1942 förklarat, att en förflyttning av Svea

flygflottilj från Barkarby icke borde få äga rum, bland annat med hänsyn

till nödvändigheten av att en jaktflottilj vore förlagd i omedelbar närhet av

Stockholm oell till att flygvapnet i krig icke kunde avstå från Barkarby

flygfält, att vad beträffade eventuella framtida krav på utvidgning av nämnda

flygfält för närvarande endast kunde konstateras, att en sådan utvidgning

vore beroende av flygteknikens utveckling, vilken för närvarande vore svår

att förutse, att krav på utvidgning emellertid sannolikt komme att uppstå,

i vilket fall överbefälhavaren troligen icke komme att motsätta sig detta

med hänsyn till flygfältets betydelse för Stockholms försvar, att arméchefen

borde planlägga det framtida disponerandet av Järvafältet med hänsyn till

vad överbefälhavaren sålunda anfört samt att — för tillgodoseende av behovet

av övningsterräng för till Stockholm förlagda förband — borde undersökas

huruvida icke ett nytt truppövningsfält kunde anordnas på rimligt

avstånd från truppförbandens blivande förläggningar.

I anslutning till vad överbefälhavaren sålunda anfört angående nytt trupp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

övningsfält hade chefen för armén anmodat fortifikationsstyrelsen att undersöka

möjligheterna och de uppskattningsvis beräknade kostnaderna för nytt

truppövningsfält åt Stockholmsgarnisonens förband.

I auledning härav hade styrelsen i samråd med militärbefälhavaren för

fjärde militärområdet och inspektören för pansartrupperna låtit verkställa

en omfattande inventering av övningsterrängförhållandena intill ett avstånd

från Stockholm av 10 mil i alla riktningar i avsikt att finna ett sådant truppövningsfält

ävensom i samband härmed låtit undersöka möjligheterna av att

förlägga Göta pansarlivgarde i anslutning därtill.

Bland det flertal förslag till övningsfält, som framkommit, hade, såvitt

den förberedande undersökningen utvisat, ett område i trakten av Odensala

-—Lunda, omkring 3 mil norr örn Stockholm, befunnits vara det ur de flesta

synpunkter lämpligaste. Kostnaderna för förvärv av ifrågavarande område

hade preliminärt beräknats till cirka 12,000,000 kronor. Viss del av detta

område hade av inspektören för pansartrupperna ansetts särskilt lämplig för

tillämpningsövningar och skarpskjutningar med pansarförband.

Därest nytt truppövningsfält för Stockholms garnison icke behövde anskaffas,

syntes inom Odensala—Lundaområdet ett för Göta pansarlivgarde

lämpligt skjutfält kunna erhållas för en preliminärt beräknad kostnad av

omkring 6,000,000 kronor.

Förläggning till annan plats å Järvafältet än Tegelhagsområdet

syntes icke kunna ifrågakomma med hänsyn till den omständigheten, att

övningsterrängen i så fall komme att ytterligare inskränkas.

Vad slutligen det tredje alternativet — förläggning till plats utanför Järvafältet

— anginge, hade styrelsen närmare undersökt möjligheterna av förläggning

till städerna Sigtuna, Eskilstuna och Enköping, vilka enligt styrelsens åsikt

vore de enda tänkbara platserna inom fjärde militärområdet. Ingen av dessa

städer hade dock vid den företagna utredningen befunnits lämplig för ändamålet.

-—Ehuru regementet avsetts att förläggas inom fjärde militärområdet, hade styrelsen,

med hänsyn till det tillmötesgående, som Karlskoga stad visat vid behandlingen

av frågan örn förläggningsplats för Bergslagens artilleriregemente och

med tanke på att i trakten av Karlskoga ett nytt artilleriskjutfält — det s. k.

Villingsbergsfältet — planerades, låtit undersöka möjligheterna att förlägga

regementet till Karlskoga. Då emellertid sedermera framkommit, att Villingsbergsfältet

icke vore lämpligt såsom skjutfält för pansarförband, syntes enligt

styrelsens mening Karlskoga icke böra ifrågakomma såsom förläggningsplats

för pansarregementet.

Sammanfattningsvis framhöll fortifikationsstyrelsen, att ett förläggande av

Göta pansarlivgarde till annan plats än Järvafältet ur militära, ekonomiska

och sociala synpunkter syntes medföra åtskilliga nackdelar utan att därvid

några egentliga fördelar kunnat påvisas, medan de olägenheter, som tidigare

antagits uppkomma vid förläggande av regementet till Järvafältet, numera

icke syntes ingiva större betänkligheter. Inom Järvafältet framstode, med

undantag av för andra militära förband och institutioner disponerade om
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 318. 5

råden, det så kallade Tegelhagsområdet såsom den enda tänkbara förläggningsplatsen

för Göta pansarlivgarde.

Härutöver anförde fortifikationsstyrelsen, att förläggande av Göta pansarlivgarde

utanför Järvafältet otvivelaktigt komme att medföra en avsevärd

försening av iordningsställandet av regementets etablissement, vilket syntes

styrelsen betänkligt med hänsyn till kravet på snabbt organiserande av

pansartrupperna.

Fortifikationsstyrelsen finge därför, under erinran örn det intresse, som

representanter för Stockholms stads myndigheter visat vid behandlingen av

frågan om tillskapandet av det nya regementet, såsom sin mening uttala,

att ett förläggande av Göta pansarlivgarde till det för Livregementet till

häst ursprungligen avsedda Tegelhagsområdet å Järvafältet syntes vara den

mest ändamålsenliga lösningen av Göta pansarlivgardes förliiggningsfråga.

Överbefälhavaren, som efter remiss yttrade sig i ärendet den 10 februari

1943, framhöll bland annat, att den av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

gjorda utredningen i vad avsåge förläggning till annan plats än

Järvafältet vore ofullständig. Vid valet av förläggningsplats borde främst

tillses, att förläggningen erbjöde betryggande säkerhet för regementets mobilisering

liksom möjlighet att även efter ett krigsutbrott utnyttja de verkstäder,

som i fredstid måste ordnas för regementet. Hedan ur dessa synpunkter

vöre en förläggning av pansarregementet till Järvafältet betänklig.

Enligt överbefälhavaren borde beslut örn regementets förläggning till Järvafältet

icke fattas förrän frågan örn anordnande av nytt truppövningsfält för

Stockholms garnison blivit löst. —- Åberopande det anförda framhöll överbefälhavaren,

att Göta pansarlivgarde borde förläggas i anslutning till annan

ort i mellersta Sverige än Stockholm samt att en grundlig utredning härom

ofördröjligen borde igångsättas.

Frågan om nytt truppövningsfält för Stockholms garnison. Innan redogörelse

lämnas för den ytterligare utredning, som verkställts rörande frågan örn förläggningsort

för Göta pansarlivgarde, torde den i arméförvaltningens fortifikationsstyrelses

förenämnda skrivelse den 22 januari 1943 väckta frågan

örn ett nytt truppövningsfält för Stockholms garnison böra beröras. I

skrivelse den 20 mars 1943 till chefen för försvarsdepartementet har armé

chefen, under åberopande av den av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

verkställda utredningen och med bifogande av handlingarna i ärendet, anhållit

örn direktiv för ärendets fortsatta handläggning.

Av handlingarna inhämtas bland annat, att undersökningen omfattat fem

områden norr örn Stockholm och ett område söder örn Stockholm. Områdenas

areal varierade mellan 17,600 hektar och 32,800 hektar. De uppskattningsvis

beräknade kostnaderna varierade mellan i avrundade tal 10

och 15 miljoner kronor. Det i fortifikationsstyrelsens förberörda skrivelse

omnämnda fältet i trakten av Odensala—Lunda i Uppland hade en areal

av 20,400 hektar och hade approximativt kostnadsberäknats till 11,945,000

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

6 Kungl. Ma):ts proposition nr 318.

kronor. Detta alternativ tillstyrktes förutom av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

jämväl av arméckefen, som därom anfört bland annat följande.

En anskaffning av Lundafältet skulle medföra följande fördelar:

1. Stockkolms garnison erhåller ett övningsfält, där övningar i större förband,

artilleriskjutningar, stridsvagnsskjutningar ock samverkan med bombflyg

kan äga rum. Avståndet till fältet är icke större än att det på kort

tid kan nås av motor- ock cykeltrupp och utan större tidsförlust av anspända

förband eller fottrupp.

2. Fältets belägenhet medger dess användande även av P 3, (Södermanlands

pansarregemente, Strängnäs), infanteriskjutskolan ock Uppsala garnison.

3. Den för P 3 enligt vad undersökningar visat eljest praktiskt taget olösliga

skjutfältsfrågan ordnas. Fältet kan även begagnas såsom övnings- ock

skjutfält för P 1, örn detta regemente förläggas till dess närhet. Härigenom

behöver icke särskilt skjutfält anskaffas för P 1, vilket i nuvarande statsfinansiella

läge måste anses ytterst betydelsefullt.

4. Frågan örn nödvändig utvidgning av infanteriskjutskolans övningsfält

för att möjliggöra skjutningar med bland annat 20 mm pansarvärn ock

grövre kalibrar, samövning med artilleri m. m. löses. Infanteriskjutskolans

behov av skjutterräng för dylika vapen kan icke tillgodoses genom en utvidgning

av det nuvarande Kosersbergsområdet (av säkerhets- och kostnadsskäl).

Planerad förflyttning till Valåsen vid Karlskoga (i närheten av artilleriskjutskolans

avsedda förläggning) kan i nuvarande läge icke förordas.

5. Svea artilleriregementes skjutningar kunna flyttas från Järvafältet och

i ökad och erforderlig utsträckning bedrivas på Lundafältet. De tidsödande

och kostsamma förflyttningarna till och från Marma bliva eventuellt obehövliga.

Frågan örn ett nedläggande av Marma skjutfält kan därvid övervägas.

6. Järvafältet kan frigöras från större, hela fältet upptagande övningar

och kommer att tjäna som ett rymligt handövningsfält för garnisonen. Föreslagna,

kostsamma utvidgningar av Järvafältet undvikas.

Ehuru ur militär synpunkt ett större gemensamt truppövningsfält för

Stockholms garnison, anordnat enligt de riktlinjer, som av arméchefen uppdrag^,

vore av det största värde, synes ett genomförande av ett dylikt

förslag stöta på så stora praktiska svårigheter, att jag icke anser mig böra

tillstyrka, att frågan för närvarande göres till föremål för ytterligare utredning.

Visserligen har Järvafältets värde såsom övningsterräng för truppförband

ur armén försämrats, sedan Svea flygflottilj förlagts till Barkarby. Jag anser

mig emellertid icke kunna biträda uppfattningen, att Järvafältet, som

alltid ansetts vara ett synnerligen lämpligt övningsområde, i fortsättningen

endast bör tjäna såsom handövningsfält för dit förlagda truppförband.

Järvafältet torde alltjämt med fördel kunna användas såsom övningsfält för

Stockholms garnison. Dock synes det tveksamt, örn — efter vad som förekommit

i ärendet — garnisonen bör utökas med ytterligare ett regemente.

Jag återkommer till detta spörsmål i det följande vid den fortsatta behandlingen

av frågan örn Göta pansarlivgardes förläggning.

Nu föreliggande utredning i förläggningsfrågan. Jag övergår nu till redogörelsen

för den ytterligare utredningen i förläggningsfrågan. I anledning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 318. 1

av överbefälhavarens förenämnda remissyttrande av den 10 februari 1943

uppdrogs genom beslut den 10 april 1943 åt arméchefen att, efter undersökning

med hänsyn särskilt till sociala och ekonomiska förhållanden, tillgång

till och kostnad för lämplig terräng för utbildning och skjutning samt

lämplig belägenhet ur luftskvdds- och mobiliseringssynpunkt, inkomma med

av kostnadsberäkningar åtföljd redogörelse för olika möjligheter till förläggning

av Göta pansarlivgarde ävensom förslag i ämnet.

Med skrivelse den 8 maj 1943 har arméchefen insänt den sålunda infordrade

undersökningen.

Därvid behandlas till en början vissa allmänna synpunkter på val av

förläggningsplats för ett pansarregemente. Enligt utredningen borde följande

tre faktorer tillmätas den största betydelsen vid valet av förläggningsplats,

nämligen övningsfältsförhållanden, skjutfältsförhållanden samt mobiliseringsförhållanden.

Därjämte inverkade även andra militära faktorer, såsom möjligheter

till samövningar med andra truppslag, personalrekrytering, luftvärn

och luftskydd samt kommunikationer m. m. Vidare måste hänsyn tagas

jämväl till bostadsförhållanden, byggnadstekniska faktorer, skolförhållanden

o. s. v., varjämte slutligen kostnadsfrågan måste noggrant beaktas. Den nu

föreliggande utredningen vore endast avsedd att utgöra underlag för ett

ställningstagande i förläggningsfrågan, medan ett stort antal detaljundersökningar

återstode.

I det föregående har redogörelse lämnats för vissa undersökningar rörande

anskaffande av skjutfält, som i detta sammanhang företagits. I sådant avseende

har arméchefen — sedan förslaget örn nytt truppövningsfält av ekonomiska

skäl icke syntes kunna genomföras — hemställt, att skjutfält för

Göta pansarlivgarde och Södermanlands pansarregemente måtte anordnas å

Utö i Stockholms södra skärgård. Denna fråga kommer att upptagas till

behandling i det följande.

Vid arméchefens fortsatta behandling av förläggningsfrågan har sålunda

utgångspunkten för valet av förläggningsort varit, att pansarskjutfält kommer

att anordnas å Utö.

För att utreda förläggningsfrågan har ett flertal städer undersökts — förläggningen

måste nämligen, bland annat av kostnadsskäl, anslutas till en

stad. Tänkbara städer, som av olika anledningar måst uteslutas, vore Gävle,

Motala, Jönköping och Karlstad. Övriga städer, som varit föreslagna, vore

Örebro, Eskilstuna, Sala, Västerås, Södertälje och Enköping. Beträffande

dessa städer har framhållits bland annat följande.

Örebro. Staden vore illa belägen med hänsyn till användbara pansarskjutfält.

Villingsbergsområdet vore icke lämpligt såsom pansarskjutfält

och till det planerade skjutfältet vid Vättern för Skaraborgs pansarregemente

(jfr det följande) vore avståndet för stort. Skjutplatsen i fråga vore

därjämte otillräcklig för två pansarregementen.

Eskilstuna. Omfattande undersökningar hade visat, att man i trakten

av Eskilstuna—Malmköping icke kunde för rimliga kostnader erhålla ett

skjutfält. I förhållande till Utö vore en förläggning till Eskilstuna olämplig,

vartill komme, att möjligheter till samövningar där saknades.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 818.

bala oell Västerås. Både Sala och Västerås vore ur skjutsynpunkt

och nied hänsyn till möjligheter för samövningar med andra truppslag

olämpligt belägna, varjämte i fråga örn Västerås tillkomme olägenheten ur

luftskyddssynpunkt av att flygförband och betydande industrier vore förlagda

till staden.

Södertälje. Med hänsyn till skjutplats på Utö vore Södertäljes läge

gynnsamt. Staden hade goda kommunikationer och ett ur mobiliseringssynpunkt

godtagbart läge. Möjligheterna till samövningar med övriga truppslag

vore mindre goda utan dyrbara förflyttningar. En rekognoscering

på platsen hade företagits, därvid framkommit, att ett lämpligt övningsfält

syntes kunna åstadkommas sydväst örn staden i trakten av Tvetaberg.

Någon kostnadsberäkning hade icke medhunnits, men kostnaderna

för fältet finge beräknas komma att betydligt överstiga en miljon kronor.

Staden kunde icke ställa mark till förfogande, men drätselkammaren

hade ställt ett belopp av 100,000 kronor i utsikt såsom bidrag. Staden

vore därjämte villig att underlätta bostadsanskaffningen i staden för regementets

personal. Av utredningen framgick, att en förläggning till Södertälje

kunde ifrågasättas.

Enköping. Staden hade ställt sig välvillig till förslaget örn förläggning

av pansarregementet dit och erbjudit kronan att ställa övningsfält till förfogande.

Bet föreslagna fältet — med en areal av 680 hektar — vore ur

övningssynpunkt godtagbart örn ock väl smalt. Ben planerade kasernbebyggelsen

vore belägen nära intill Enköpings station, vilket ur luftskyddssynpunkt

vore olämpligt. Utredningen visade emellertid, att en förläggning

av Göta pansarlivgarde till Enköping vore tänkbar.

Ben verkställda undersökningen hade sålunda visat, att, utom Tegelhagen

å Järvafältet, endast Södertälje eller Enköping borde ifrågasättas såsom förläggningsort

för Göta pansarlivgarde. En jämförelse mellan de olika alternativen

utvisade enligt arméchefens utredning följande.

a. Ur övningssynpunkt.

Vid bedömandet av P 1 övningsfältsfråga måste beaktas, hur utbildningen

vid regementet avses organiseras. Vid sidan av stridsvagnsutbildningen

kommer pansarbils- och pansarvärnsutbildning att bedrivas i betydande omfattning.

Antalet stridsvagnar vid P 1 kommer att vara väsentligt mindre än

vid övriga pansarförband, under det att antalet pansarbilar och pansarvärnspjäser

kommer att bli proportionsvis större.

Övningsfältet vid Enköping är tillräckligt långt men har, som tidigare

anförts, för liten bredd. Utvidgningsmöjligheter föreligga endast i ringa

omfattning, då. fältet väster ut begränsas av allmän landsväg och öster ut

av mark tillhörig Uppsala akademi. En utvidgning skulle i varje fall ställa

sig mycket dyrbar. En allmän landsväg korsar området. Övningsterrängen

är föga kuperad men erbjuder i fråga örn markens beskaffenhet viss omväxling.

En olägenhet ur utbildningssynpunkt är att inom området saknas

vattendrag eller sjö för övningar i övergång av vattendrag och överskeppningsövningar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Övningsfältet vid Södertälje uppfyller minimikrav i fråga om storlek.

Terrängen är omväxlande ock vattendrag finnas. En framtida utvidgning

torde dock med hänsyn till kostnaderna kunna ske endast i begränsad omfattning.

Övningsfältet är fullt godtagbart såsom övningsfält för ett pansarregemente.

Järvafältet erbjuder genom sin storlek, omväxlande terräng och rika

vägnät goda övningsmöjligheter särskilt — ur P 1 synpunkt — för pansarbilförband.

Fältet kommer dock — som i tidigare utredningar framhållits — att efter

Stockholms garnisons utflyttning vara för litet. Särskilt oläglig ter sig den

avsnörning på mitten av Järvafältet, som — efter F 8 förläggning till

Barkarby — skett genom utvidgning av flygfältet. Ur arméns synpunkt

vore en bortflyttning av F 8, så att Järvafältet i ursprunglig omfattning

kunde disponeras för armétruppförbandens övningar, den bästa lösningen

av övningsfältsproblemet. örn en dylik förflyttning av kostnadsskäl icke kan

genomföras, bliva tidigare föreslagna utvidgningar av Järvafältet nödvändiga

i samband med garnisonens utflyttning. Dessa utvidgningar omfatta Sollentuna

härads allmänning och ett område öster örn landsvägen Stockholm —

Uppsala mellan I 1 och Tegelhagen. Utvidgningarna äro betingade av kraven,

att dels A 1 skjutningar flyttas från fältets mellersta till dess norra delar,

varigenom de förstnämnda friläggas, dels att förbindelse öster örn ovannämnda

landsväg upprättas mellan I 1 och Tegelhagenområdet. Sedan planerna

på förvärv av det s. k. Lundafältet måst skrinläggas, är ovannämnd

utvidgning av Järvafältet nödvändig, oberoende av örn P 1 förlägges till

Tegelhagen.

På ett sålunda utökat Järvafält torde även P 1 övningar genom lämplig

disposition av fältet kunna beredas plats. Det i Lundatrakten planerade

skjut- och övningsfältet ersättes härvid i viss mån av Utöområdet. P 1 förläggning

i närheten av I 1 innebär givetvis ett störande moment för övningarna

vid I 1, men då P 1 är motoriserat och I 1 cykelregemente finnes

möjlighet att med dessa förband utan större tidsförlust utnyttja även sådana

längre bort liggande delar av Järvafältet, som av avståndsskäl mera sällan

utnyttjas, och att även utan markskadekostnader utnyttja terräng utanför

övningsfältet.

Vid en jämförelse mellan övningsfältsförhållandena i Enköping, Södertälje

och vid Tegelhagen måste — trots trängseln på Järvafältet — förord

givas åt Tegelhagen på grund av de ojämförligt större möjligheterna till

sammanhängande stridsövningar, som Järvafältet erbjuder. Södertälje sättes

i andra och Enköping i tredje hand. En förutsättning för förord åt Tegelhagen

är att övningsmöjliglieterna icke ytterligare beskäras genom utvidgning

av flygfältet vid Barkarby.

I samband med övningsfältsfrågan förtjänar följande synpunkt att beaktas.

I Tegelhagenalternativet ägas kasernområde och övningsfält av kronan,

varför någon bortflyttning av befolkning icke behöver ske. Såväl i Södertälje

som Enköping sker betydande intrång i detta hänseende, varför även

ur denna sociala synpunkt Tegelhagen är att föredraga såsom förläggningsplats.

b. Samövningar med andra truppförband.

I närheten av Enköping och Södertälje finnes intet armétruppförband

förlagt. För att pansarregementet skall få tillfälle till samövning med andra

armétruppförband och för att dessa i sin tur skola få vana vid samövningar

med pansar trupp, vilket med hänsyn till arméns krigsduglighet är mycket

betydelsefullt, blir dot vid en förläggning av P 1 till annan plats än Tegel
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

hagen nödvändigt, att årligen under avsevärd tid förflytta P 1 övningsförband

till Järvafältet för samövningar. Ur denna synpunkt är sålunda Järvafältet

att föredraga. För P 1 vidkommande äro dessa samövningar särskilt

betydelsefulla, då regementet uppsätter ett antal kårförband. För krigsskolan

är det betydelsefullt att möjlighet kan beredas till utbildning i samverkan

med pansartrupp.

Därjämte må framhållas, att det icke blott ur övningssynpunkt utan även

för huvudstadens försvar är betydelsefullt att lia ett pansarförband förlagt

i dess omedelbara närhet, då krigserfarenheten visar, att pansarförband

särskilt väl lämpa sig för rensningsaktioner inom städer och tättbebyggda

samhällen.

c. Skjutmöjligheter.

Med hänsyn till Utö såsom skjutfält för stridsmässig skjutning äro Tegelhagen

och Södertälje ungefär likvärdigt belägna såväl beträffande direkt

sjötransport som vid landsvägs- eller järnvägsförflyttning till Yitså eller

Nynäshamn och fortsatt sjötransport. Enköping är i detta avseende sämre

beläget. Transporterna bliva dyrbarare och mera tidsödande.

Möjligheterna för skolskjutning med eldhandvapen äro likvärdiga vid

Järvafältet, Södertälje och Enköping.

Möjligheterna till fältmässig skjutning med gevärskalibriga vapen äro ur

terrängsynpunkt bäst på Järvafältet. I Södertälje synas möjligheterna i

detta avseende vara tillfredsställande. Någon detaljundersökning av fältskjutningsterrängen

ur säkerhetssynpunkt har dock icke medhunnits. Vid

Enköping äro möjligheterna till dylik skjutning ringa inom övningsfältet på

grund av dåliga kultång. För dylik skjutning är Järvafältet bäst och Enköping

sämst. Med hänsyn till olika skjutförhållanden böra de tre orterna

placeras i ordning Tegelhagen, Södertälje, Enköping.

d. Luftskyddssynpunkt.1)

e. Rekrytering.

Ett truppförbands förläggning spelar en mycket stor roll, då det gäller

att säkerställa en god personalrekrytering. Erfarenheten visar, att rekryteringen

vid stockholmsförbanden alltid är lätt, under det att rekryteringen

till i landsorten förlagda förband, särskilt förband förlagda till mindre städer

ofta vållar betydande svårigheter. Var P 1 än kommer att förläggas kommer

alltid en betydande del av regementets värnpliktiga från Stockholm. Er

befälsrekryteringssynpunkt är en förläggning i närheten av Stockholm att

föredraga framför en förläggning till Enköping eller Södertälje.

f. Bostadsförhållanden.

Såväl Enköping som Södertälje ha förbundit sig att uppföra bostäder i

takt med regementets uppsättning.

I Enköping kan avståndet mellan bostad och kasernen beräknas till i

medeltal 1.5 kilometer och i Södertälje till 3 kilometer. Vid regementets

förläggning till Tegelhagen kommer personalen sannolikt att huvudsakligen

bosätta sig i Stockholm men dessutom i Sundbyberg och förortssamhällena

inom Solna och Sollentuna kommuner. Avståndet till kasernen torde i

medeltal bliva längre vid regementets förläggning till Tegelhagen än i övriga

förläggningsalternativ. Ur trevnadssynpunkt torde förläggning till Stockholm *)

*) Denna fråga behandlas i hemlig skrivelse, som kommer att tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

t

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

i regel vara att föredraga, vilket i viss mån uppväger andra olägenheter.

Det kan dock icke förnekas, att ett stort avstånd mellan bostad och kasern

utgör en väsentlig olägenhet. Denna olägenhet förefinnes när avståndet är

så stort, att personalen icke kan taga sig hem under måltidsrast utan måste

tillbringa hela sin dag vid kasernen. I detta avseende är Enköping bäst,

Södertälje och Stockholm ungefär likvärdiga.

Då ingen statlig bostadsbebyggelse erfordras i något av* de föreslagna

förläggningsalternativen, äro dessa ur kostnadssynpunkt i detta avseende

likvärdiga.

g. Kostnadssynpunkter.

Ur kostnadssynpunkt torde Tegelhagen ställa sig mest förmånligt, därnäst

Enköping.

I Södertälje komma kostnaderna att bliva högst på grund av markförvärv.

Kostnaderna i Enköping torde komma att något överstiga dem vid Tegelhagen,

beroende på särskilda kostnader för iordningställande av skjutbanor

m. m.

Byggnadskostnaderna torde bliva i stort sett lika stora i de olika förläggningsalternativen.

Ur kostnadssynpunkt torde orterna få placeras i ordning Tegelhagen,

Enköping, Södertälje.

h. Övriga förhållanden.

Enköping saknar för närvarande fullständigt läroverk, varför tills vidare

skolungdom, som önskar avlägga studentexamen, måste avsluta sina studier

på annan ort, i regel Västerås eller Strängnäs.

En sammanfattning av under a.—h. anförda fördelar och olägenheter gåve

vid handen, att de tre förläggningsorterna av arméchefen förordades i ordning

Tegelhagen, Södertälje och Enköping. Samråd hade i ärendet ägt mm

med militärbefälhavaren i fjärde militärområdet samt arméförvaltningens

fortifikationsstyrelse. I

I yttrande över den av arméchefen insända utredningen har överbefälhavaren

anfört i huvudsak följande.

Under förutsättning att skjutfält på Utö kunde påräknas, borde Göta

pansarlivgarde förläggas till trakten av Stockholm, varigenom möjligheterna

för skjutfältets utnyttjande avsevärt förbättrades, bland annat genom minskade

kostnader för till- och fråntransporter.

Tegelhagsområdet syntes emellertid alltjämt olämpligt. Aven örn den

utökning av Järvafältet kunde komma till stånd, som vore nödvändig Klätt

utbildningen av Stockholms garnisons samtliga truppförband skulle kunna

förläggas dit, kvarstode allvarliga olägenheter. Göta pansarlivgarde vore

främst avsett för utbildning av pansarvärns- och pansarbilsförband, vilka för

sina övningar bland annat vore beroende av ett härför lämpat vägnät, som

borde vara i möjligaste mån fritt från civil trafik av större omfattning.

Vägnätet på och omkring Järvafältet med dess genomgående huvudvägar,

förstadsgator och av andra övande förband upptagna småvägar syntes icke

lämpa sig för ifrågavarande utbildning. Olägenheterna ur luftsskyddssyn
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

punkt kvarstode, även om synnerligen noggranna förberedelser för spridd

mobilisering vidtoges. Därutöver framhölles de olägenheter av social natur

liksom beträffande ordningshållning m. m., som måste beräknas följa med

en sammanträngd förläggning av ett stort antal militära förband i direkt

anslutning till Stockholms norra förstäder och utan att officerare vore förlagda

vid regementena.

Med hänsyn till bland annat närheten till Utö, vägsystemets karaktär och

omfattning, den civila trafiken, tillfällen till övningar utanför själva övningsfältet

och en önskvärd spridning av Stockholms truppförband syntes en förläggning

på Södertörn vara avgjort lämpligare. I detta sammanhang kunde

framhållas, att ett övningsfält på Södertörn knappast syntes ställa sig dyrare

än den föreslagna utökningen av Järvafältet, som — även örn den vore

möjlig att genomföra, vilket kunde ifrågasättas — likväl icke komme att

göra Järvafältet fullt lämpligt som övningsfält.

Utan en närmare undersökning kunde överbefälhavaren icke precisera

plats eller kostnader. Emellertid syntes flera möjligheter föreligga vid valet

av övningsfält, kanske i första hand ett område väster örn järnvägen mellan

Västerhaninge och Vega hållplats. De sammanlagda kostnaderna för detta

övningsfält jämte skjutfält på Utö syntes icke komma att uppgå till större

belopp än av arméchefen föreslagen utökning av Järvafältet, omkring 2 miljoner

kronor.

För att onödig fördröjning av ärendet skulle kunna undvikas, syntes det

önskvärt, att förslag förelädes riksdagen av innebörd, att Göta pansarlivgarde

skulle förläggas till trakten av Stockholm.

1942 års riksdag uttalade, såsom av det sagda framgår, viss tvekan beträffande

lämpligheten av att till Järvafältet förlägga Göta pansarlivgarde

och förutsatte, att frågan skulle underkastas ytterligare prövning av Kungl.

Maj:t. Vid den utredning, som i anledning härav företagits, har det varit

nödvändigt att bedöma frågan mot bakgrunden av möjligheterna att för

pansarregementet i närheten av den blivande förläggningsorten anskaffa

skjutfält och annan erforderlig övningsterräng. Den i ämnet först verkställda

undersökningen — utförd av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse — utmynnade

i förslag örn regementets förläggande till Tegelhagen å Järvafältet

på sätt tidigare förutsatts. Sedan denna utredning icke befunnits

tillräcklig för frågans allsidiga belysande, har åt arméehefen uppdragits att

verkställa ytterligare undersökningar.

På grundval av den sålunda utförda kompletterande utredningen har arméchefen

förordat, att skjutfält för Göta pansarlivgarde och Södermanlands

parsarregemente anordnas å Utö i Stockholms skärgård samt att Göta pansarlivgarde

förlägges till Tegelhagen å Järvafältet. Alternativt har arméchefen

såsom förläggningsort föreslagit i första hand Södertälje och i andra

hand Enköping. Överbefälhavaren, som förordat skjutfältets förläggande

till Utö, har funnit Järvafältet olämpligt såsom förläggningsområde för

pansarlivgardet och föreslagit närmare utredning rörande möjligheterna att

förlägga regementet till Södertörn.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

När jag går att taga ställning till de sålunda framlagda förslagen, förutsätter

jag, att Göta pansarlivgardes stridsmässiga skjutningar komma att

äga rum på den plats, som efter omfattande utredningar befunnits vara den

enda i mellersta Sverige för detta ändamål lämpliga, nämligen på Utö i

Stockholms skärgård. Till frågan örn förvärv av mark för detta ändamål

återkommer jag i det följande.

Vid sådant förhållande begränsas avsevärt antalet platser, som kunna

ifrågakomma för förläggning av Göta pansarlivgarde. Örebro, Eskilstuna och

Sala torde sålunda med hänsyn bland annat till avståndet till Utö icke för

detta ändamål lämpligen kunna komma ifråga. Västerås synes även av andra

orsaker, främst ur luftskyddssynpunkt, icke lämpa sig såsom förläggningsort

för ett pansarregemente. Av i arméchefens utredning berörda platser

återstå sålunda endast Järvafiiltet, Enköping och Södertälje.

För en förläggning av Göta pansarlivgarde till Järvafältet tala flera skäl.

Den verkstad, som erfordras för pansarregementet, skulle sålunda vid förläggning

till Järvafältet kunna utnyttjas jämväl av andra Stockholms garnison

tillhörande truppförband, varigenom driften kunde rationaliseras. En anslutning

av arméns motorskola till Göta pansarlivgarde på sätt 1941 års

försvarsutredning föreslagit synes med hänsyn till behovet av lärare m. m.

kunna i viss mån försvåras, därest regementet förlägges till plats på längre

avstånd från Stockholm. Samövningar mellan pansarförband och andra

truppslag underlättas vid pansarlivgardets förläggning till Järvafältet, icke

minst samövningar med krigsskolan. För en förläggning till Järvafältet

talar ytterligare den omständigheten, att regementets sjukhusfråga därvid

torde kunna lösas i samband med ordnandet av sjukhusorganisationen för

Stockholms garnison, varom utredning för närvarande pågår. Slutligen

torde böra framhållas, att en förläggning av pansarlivgardet till Stockholm

eller dess omedelbara närhet kan vara till fördel för rekryteringen till regementet,

såväl i vad avser underbefäls- som i fråga om officers- och underofficerspersonal.

*

Å andra sidan kunna vägande invändningar anföras emot en förläggning

av pansarlivgardet till Järvafältet. En ytterligare koncentrering av truppförband

till detta relativt begränsade område är — såsom riksdagen ansett —

av många skäl mindre önskvärd. Erfarenheterna från det pågående stormaktskriget

nödvändiggöra, att luftskyddssynpunkter i möjligaste mån beaktas

vid valet av förläggningsplats. Såsom överbefälhavaren framhållit

kvarstå i detta avseende olägenheter vid förläggning till Järvafältet, även

örn noggranna förberedelser för spridd mobilisering vidtagas. Vidare är det

att befara, att Järvafältet ytterligare förlorar i värde såsom övningsfält, örn

fältet upplåtes jämväl för ett pansarförband. En utvidgning av fältet — i

första hand i nordlig riktning ■— synes visserligen möjlig och torde även

örn pansarlivgardet icke förlägges till fältet måhända bliva erforderlig. En

sådan utvidgning — av stor betydelse för de truppförband, som enligt redan

fattade beslut skola förläggas till fältet — synes dock icke nämnvärt påverka

bedömandet av pansarlivgardets förläggningsfråga.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Alaj:ts proposition nr 318.

Med hänsyn till vad sålunda yttrats och med beaktande av de av fjolårets

riksdag anförda synpunkterna finner jag Järvafältet icke gärna böra

disponeras för förläggning av pansarlivgardet, därest lämpliga förläggningsförhållanden

kunna på annan plats erbjudas. De platser, som enligt den

verkställda undersökningen kunna härvidlag ifrågakomma, äro Södertörn,

Södertälje och Enköping.

En förläggning till Södertörn torde medföra stora ekonomiska konsekvenser.

Kostnaderna för ett lämpligt övningsfält därstädes torde bliva

betydande, varjämte det är att befara, att svårigheter kunna uppstå vid anskaffning

av bostäder. Ur militära synpunkter synes en sådan förläggning

ej heller erbjuda särskilda fördelar, varför endast närheten till Utö talar

för bifall till detta förslag.

Mot en förläggning till Södertälje tala i stort sett enahanda skäl som

anförts gentemot Södertörnsalternativet, ehuru bostadsfrågan torde förorsaka

mindre svårigheter. En fördel vid pansarlivgardets förläggning till denna

stad är att därigenom anknytning kan erhållas till en livaktig industri,

som torde kunna anlitas för reparation av stridsvagnar. Verkställda undersökningar

synas emellertid giva vid handen, att -— med hänsyn till avståndet

från den tillämnade förläggningsplatsen invid Södertälje till nämnda

industri — det i allt fall blir nödvändigt att utrusta pansarlivgardet med

relativt stora serviceverkstäder. I ekonomiskt hänseende torde en förläggning

till Södertälje icke ställa sig fördelaktig.

Vid förläggning av pansarlivgardet till Enköping synas de av överbefälhavaren

uppställda önskemålen vad beträffar mobilisering och luftskydd bliva

relativt väl tillgodosedda. Avståndet från Enköping till Strängnäs, till vilken

plats Södermanlands pansarregemente är förlagt, är visserligen endast 33

kilometer. Någon mer avsevärd nackdel av att två pansarförband förläggas

intill varandra synes dock icke föreligga, särskilt som förläggningsplatserna

bliva belägna på var sin sida av Mälaren. Ur övningssynpunkt kunna måhända

tvärtom härigenom vissa fördelar vinnas. Enköpings läge vid Mälaren möjliggör

direkta transporter sjöledes till det föreslagna skjutfältet å Utö. Staden

har, såsom i det föregående omnämnts, erbjudit sig att ställa övningsfält till

förfogande. Utöver sitt ursprungliga erbjudande, som avsåg ett fält med

en sammanlagd areal av omkring 700 hektar, har staden numera — enligt

vad som framgår av stadsfullmäktiges i Enköping protokoll den 27 maj 1943

— utvidgat sitt erbjudande att omfatta ett område med en areal av högst

1,200 hektar, däri dock ingår ett mindre område i kronans ägo. I samband

med sitt erbjudande har staden uppställt vissa villkor rörande områdets

disposition, för den händelse marken framdeles skulle tagas i anspråk för

annat ändamål än som övningsfält för Göta pansarlivgarde. — Då enligt

verkställda rekognosceringar den terräng, erbjudandet avser, i stort sett väl

lämpar sig såsom övningsfält för pansarförband, bliva således övningsmöjligheterna

för regementet förhållandevis väl tillgodosedda vid förläggning

till Enköping. Möjligheterna för skolskjutning äro goda. Däremot synas,

såvitt utredningen hittills utvisat, mindre goda förutsättningar föreligga för

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 318.

15

fältskjutningar med finkalibriga vapen. Samövningar med andra förband

nödvändiggöra vissa transporter. Avståndet från Enköping till Järvafältets

norra del är emellertid icke mer än 55 kilometer och avståndet till Uppsala

endast 45 kilometer, varför betingelser för sådana övningar föreligga. Jag

har härvid icke förbisett, att transporter av pansarförband även vid normala

drivmedelspriser draga avsevärda kostnader. A andra sidan bör beaktas,

att Svea livgarde är organiserat såsom cykelregemente. Yad särskilt

samövningar med krigsskolan beträffar, synes det icke behöva stöta

på större svårigheter att transportera krigsskolans elever till terräng i

pansarförbandets närhet. — Enligt vad som inhämtas av förberörda stadsfullmäktigeprotokoll

har chefen för aktiebolaget Nordströms Linbanor i Enköping

för stadsfullmäktige upplyst, att bolaget vore berett att, för den

händelse regementet förlägges till Enköping, på egen bekostnad utvidga sina

anläggningar i staden i och för reparationsarbeten för regementets räkning.

Med hänsyn härtill synes kunna övervägas, örn icke vid förläggning till Enköping

det bör vara tillräckligt att för pansarlivgardet anordnas endast förhållandevis

mindre omfattande serviceverkstäder. — Bostadsförhållandena

för regementets personal torde utan svårigheter kunna ordnas i staden, som

även i detta avseende iklätt sig vissa garantier. Slutligen torde böra framhållas,

-att Enköping i dyrortshänseende är D-ort, medan Södertälje är F ort.

Ehuru jag icke vill bestrida, att en förläggning till Enköping i vissa

hänseenden icke är helt tillfredsställande, finner jag å andra sidan denna

lösning medföra sådana fördelar i övrigt, att jag med hänsyn till riksdagens

förutnämnda uttalande och stadens frikostiga erbjudande av mark för övningsändamål

föreslår, att Göta pansarlivgarde förlägges till nämnda stad.

På Kungl. Majit torde få ankomma att med staden träffa överenskommelse

örn överlåtelse med äganderätt av det markområde, som prövas erforderligt.

I sådant avseende lia förhandlingar inletts med staden.

I fråga om de medel, som hittills anvisats för ordnande av Göta pansarlivgardes

förläggning, torde i detta sammanhang böra framhållas följande.

Kostnaderna för avskrivning till 50 procent av det av 1942 års riksdag

anvisade anslaget för ordnande av förläggningen för Göta pansarlivgarde

har avsetts skola täckas med särskilda medel — nettoinkomsten av den av

djurgårdskommissionen bedrivna exploateringen av Ladugårdsgärde m. fl.

områden i Stockholm — varför särskilda avskrivningsanslag för ändamålet

icke beräknats. Härutinnan torde jag få hänvisa till en i statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag (kapitalbudgeten bil. 2 sid. 11 f.) lämnad

redogörelse. Det förhållandet, att det av delar av Livregementet till

häst organiserade pansarlivgardet förlägges till Enköping i stället för till

Järvafältet synes i och för sig icke behöva föranleda ändrad grund för

avskrivning av ifrågavarande kapitalinvestering. Jag förutsätter därför, att

de vid pansarlivgardets förläggande till Enköping uppkommande byggnadskostnaderna

— vilka torde i stort sett komma att uppgå till samma belopp

som kostnaderna vid förläggning till Järvafältet —• skola avskrivas med anlitande

av nämnda särskilda medel. Med tillämpning av de i årets statsverksproposition

angivna principerna för anvisande av investeringsanslag för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj-.ts proposition nr 318.

försvarsändamål (kapitalbudgeten bil. 2 sid. 13) böra för detta ändamål medel

upptagas å kapitalbudgeten såsom individualiserat anslag.

För ändamålet bör stå till förfogande det förutnämnda av 1942 års riksdag

för ordnande av Göta pansarlivgardes förläggning anvisade reservationsanslaget

av 3,000,000 kronor. Då det är angeläget, att förbandet med det

snaraste kan färdigorganiseras, utgår jag från att byggnadsarbetena komma

att så snart ske kan igångsättas oell i snabb takt bedrivas. Med hänsyn

härtill torde för nästkommande budgetår av det sammanlagt erforderliga

beloppet — 7,100,000 kronor enligt fortifikationsstyrelsens på grundval av

1941 års prisnivå verkställda beräkningar — böra anvisas ett ytterligare

belopp av 2,000,000 kronor, eller samma belopp som i årets statsverksproposition

(kapitalbudgeten bil. 2, sid. 43) beräknats för ändamålet. Det

torde få ankomma på Kungl. Majit att i vanlig ordning fastställa byggnadsprogram,

varvid böra tillämpas de principer, som angivits i den till årets

riksdag avlåtna propositionen nr 222.

2. Skjutfält för Göta pansarlivgarde och Södermanlands pansarregemente.

I det föregående har föreslagits, att Göta pansarlivgarde skall förläggas

till Enköping.

Södermanlands pansarregemente, som är förlagt i Strängnäs, har hittills,

i avsaknad av lämpligt skjutfält, bedrivit sina stridsmässiga skjutningar vid

Skälderviken i Skåne och vid Ringenäs i Halland, vilket medfört tidsförlust

och betydande kostnader.

Vid behandlingen av frågan örn förläggningsort för Göta pansarlivgarde

har i det föregående redogörelse lämnats för den utredning i ämnet, som

efter uppdrag av Kungl. Majit utförts på föranstaltande av arméchefen.

Uppdraget avsåg bland annat rekognoscering av lämplig terräng för skjutning,

därvid hänsyn jämväl borde tagas till Södermanlands pansarregementes

behov av dylik terräng.

Härom har i arméchefens utredning anförts i huvudsak följande.

Då de tidigare framlagda planerna på ett för Stockholmsgarnisonen gemensamt

truppövningsfält, dit såväl Göta pansarlivgarde som Södermanlands pansarregemente

kunde förlägga sina skjutningar, av kostnadshänsyn icke syntes

kunna realiseras, måste ifrågavarande skjutfältsfråga ordnas på annat sätt.

Möjligheterna härtill begränsades av det förhållandet, att Södermanlands pansarregementes

förläggningsort vore fixerad. Säkerhetskraven vore numera

sådana att ett pansarskjutfält måste lia en bredd av minst 10 kilometer och

en längd av omkring 20 kilometer. Med stöd av de noggranna rekognosceringar,

som i olika sammanhang företagits, kunde numera konstateras, att det

icke vore möjligt att i det inre av landets centrala delar kunna till rimliga kostnader

erhålla ett användbart pansarskjutfält. Ej heller vid de delar av kusten,

som kunde komma i fråga, hade någon för ändamålet lämplig plats kunnat

utfinnas. Anordnandet av ett pansarskjutfält i ödemarksterräng kunde i och

för sig tänkas men lämpade sig icke för nu ifrågavarande förband. Då det

emellertid av olika skäl vore önskvärt att kunna använda havet såsom säkerhetsområde

hade förslag väckts att förlägga skjutfältet till en ö, som med

hänsyn till Södermanlands pansarregementes förläggningsort i första hand

borde vara belägen i Södermanlands skärgård. Verkställda rekognosceringar

hade givit till resultat, att Utö i Stockholms skärgård syntes väl lämpa sig

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 318.

17

för ändamålet. Sålunda framhölles, att Utö ur skjutteknisk synpunkt uppfyllde

högt ställda fordringar på ett pansarskjutfält. Skjutningarna kunde

äga rum under större delen av året med hänsyn till sjöfartsmöjligheterna.

Ur säkerhetssynpunkt Tore skjutfältets läge mycket lämpligt. Vissa sociala

olägenheter kunde icke undvikas. Då emellertid skjutfältet icke avsåges att

användas mer än vissa tider på året syntes de sociala olägenheterna till

stor del kunna undvikas eller ordnas utan alltför stora kostnader och syntes

i vart fall vara väsentligt mindre än vad som eljest normalt kunde beräknas

i samband med anordnande av skjutfält. Arméchefen föresloge därför, att

Utö måtte förvärvas såsom skjutfält för Göta pansarlivgarde och Södermanlands

pansarregemente.

På uppdrag av arméchefen har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse i

samråd med inspektören för pansartrupperna och överlantmätaren i Stockholms

län uppgjort förslag till närmare avgränsning av ett för ändamålet

erforderligt område å Utö. I skrivelse den 5 maj 1943 till chefen för armén

har fortifi/cationsstyrelsen i ämnet anfört i huvudsak följande.

A en till styrelsen från pansarinspektören överlämnad karta över Utö

hade med blå begränsningslinje angivits ungefärliga gränser för det ur

militär synpunkt nödvändiga området för skjutfält. Det sålunda utmärkta

området omfattade större delen av Edesnäs gård (Edesnäs 41 och 4a) samt

fyra öar (Edesnäs 43, 45, 46 och 47), belägna öster örn Utö. Edesnäs gård

och samtliga öar utom en (Edesnäs 48) vore i samma ägares hand. Från

pansarinspektören hade såsom ett önskemål framhållits, att hela Edesnäs

gård borde förvärvas. Då emellertid vid ett tvångsvis skeende förvärv av

fastigheten en sådan utökning av området sannolikt komrne att medföra en

betydande ökning av det för markförvärvet erforderliga beloppet, ansåge

sig fortifikationsstyrelsen för sin del icke kunna tillstyrka ett förvärv av

hela fastigheten, såvida icke vid frivillig uppgörelse ett för kronan särskilt

gynnsamt pris skulle kunna erhållas å hela fastigheten i jämförelse med

priset å den militärt sett nödvändiga delen av densamma.

Approximativ värdering av området hade på styrelsens uppdrag verkställts

av överlantmätaren H. Siewertz, distriktslantmätaren i Nynäshamns

distrikt O. Erikson samt biträdande jägmästaren F. Carlbom. Av värderingsinstrumentet

framginge bland annat, att det till förvärv ifrågasatta området

innefattade en totalareal av 1,346.1210 hektar, därav tomtmark och

åker 147.18 hektar, äng 35.87 hektar, produktiv skogsmark 725.33 hektar samt

annan avrösningsjord 438.2410 hektar, ävensom att området värderats till

577,500 kronor, i vilken summa inginge såväl ett belopp av 50,000 kronor

såsom ersättning för intrång som ett belopp av 45,000 kronor, vilket motsvarade

en del av kostnaderna för vissa nyligen verkställda mätningsförrättningar,

vilka i och med förvärvet i stor utsträckning bleve värdelösa.

Då några förhandlingar med markägaren om villkoren för områdets överlåtande

till kronan icke förts, utginge fortifikationsstyrelsen från att det för

förvärvets genomförande kunde bliva nödvändigt att anlita expropriationsförfarande.

Med hänsyn härtill och för täckande av jämväl avstvckningsoch

lagfarts- med flera kostnader beräknade fortifikationsstyrelsen preliminärt,

att för förvärvets genomförande ett belopp av cirka 700,000 kronor

bleve erforderligt.

Styckningsplaner hade nyligen upprättats beträffande vissa delar av det

till förvärv ifrågastta området.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Kr 318—319.

1292 48 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 318.

I ärendet hade fortifikationsstyrelsen även ansett sig böra inhämta yttrande

från lotsstyrelsen, huruvida med hänsyn till sjöfarten inom det för

skjutningar erforderliga säkerhetsområdet hinder eller svårigheter syntes

möta för anordnande av det ifrågasatta skjutfältet å Utö. Enär vid den tidpunkt,

då denna förfrågan framställdes till lotsstyrelsen, fortifikationsstyrelsen

icke erhållit uppgift örn att skjutfältet avsåges skola användas för

skjutning med grövre pjäser än 37 mm. kanoner, hade frågan endast avsett

det för skjutningar med dylika pjäser erforderliga säkerhetsområdet. Lotsstyrelsen

hade förklarat sig, med hänsyn till de intressen lotsstyrelsen hade

att företräda, icke ha något att erinra mot anordnandet i enlighet med förslaget

av ett skjutfält å Utö. Under hand hade fortifikationsstyrelsen sedermera

från lotsstyrelsen inhämtat, att någon erinran av lotsstyrelsen sannolikt

ej heller komme att göras för den händelse att fältet lomme att användas

för skjutning med grövre stridsvagnskanoner.

Fortifikationsstyrelsen hade jämväl inhämtat yttranden från länsstyrelsen

i Stockholms län samt från lantbruksstyrelsen rörande skjutfältets förläggande

till Utö.

Av berörda yttrande från länsstyrelsen i Stockholms län inhämtas, att

befolkningen inom ifrågavarande område bestode av sjutton torparfamiljer,

omfattande sammanlagt ett femtiotal personer, ävensom att dessa familjer

försörjde sig med jordbruk och fiske. Fisket vore ganska betydande och

utgjorde ett mycket viktigt försörjningsvillkor för befolkningen. Det måste

därför antagas, att skjutfältsanläggningen under alla förhållanden måste medföra

avbräck för ifrågavarande befolkning. Därest det föreliggande förslaget

av militära skäl befunnes nödvändigt att genomföra, ansåge länsstyrelsen

ofrånkomligt att för sin del uppställa krav på full gottgörelse åt den inom

området bosatta befolkningen för den skada och det intrång, som skjutfältets

anordnande och nyttjande kunde komma att medföra för densamma.

Vidare vore det ur fiskesynpunkt ett önskemål, att säkerhetsområdet inskränktes

i sin norra del.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att ehuru anordnandet av ifrågavarande

skjutfält syntes komma att medföra icke oväsentliga olägenheter för fiskerinäringen

i trakten, styrelsen dock icke ansåge sig böra motsätta sig detsamma

under förutsättning att säkerhetsområdet kunde begränsas på visst

i skrivelsen närmare angivet sätt.

Sedermera har förslaget jämväl underställts kommerskollegium, som förklarat

sig icke ha något att invända mot att ifrågavarande skjutfält förlädes

till Utö.

I yttrande den 15 maj 1943 över förevarande förslag har överbefälhavaren

framhållit, att anordnandet av ett skjutfält på Utö syntes utgöra en god

och ekonomiskt fördelaktig lösning av skjutfältsfrågan för Göta pansarlivgarde

och Södermanlands pansarregemente. Chefen för marinen hade, med

hänsyn till de av chefen för armén anförda svårigheterna att anskaffa lämpligt

skjutområde på annan plats, förklarat sig icke vilja motsätta sig förslaget

—- trots därmed förenade betydande olägenheter ur marinens synpunkt —

därest vissa begränsningar av säkerhetsområde och skjutningarnas omfattning

säkerställdes. Chefen för armén ansåge dessa inskränkningar godtagbara.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majda proposition nr 318.

Svårigheterna att anskaffa lämpliga pansarskjutfält äro mycket stora.

Jag ber att i detta sammanhang få hänvisa till mitt yttrande till statsrådsprotokollet

i samband med anmälan denna dag av proposition till riksdagen

angående förläggning för Skånska pansarregementet m. m., därvid jag

bland annat behandlat frågan om skjutfält för sistnämnda regemente och i

anslutning därtill berört svårigheterna att anskaffa ur alla synpunkter

lämpliga områden för pansarskjutningar.

Det nu föreslagna området å Utö i Stockholms skärgård synes emellertid

väl lämpa sig för ändamålet. Det är beläget på rimligt avstånd från Södermanlands

pansarregemente och — under förutsättning av bifall till det i det

föregående framlagda förslaget om Göta pansarlivgardes förläggning — jämväl

från detta regemente. Svårigheten ligger i att skjutfältet icke kan nås

utan sjötransport, men verkställda undersökningar ha givit vid handen, att

det väl låter sig göra att utan större olägenheter transportera stridsvagnar

och pansarbilar från respektive förbands förläggningsorter till Utö. Olika

transportmöjligheter — pråmtransport och fartygstransport — kunna därvid

ifrågakomma. Beträffande de i detta hänseende utförda utredningarna torde

få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Ur social synpunkt synas olägenheterna av skjutfältets förläggande till

Utö jämförelsevis små. Det föreslagna området består till större delen av

impediment och dålig skogsmark, och i den mån åkerjord ingår i området är

den av svag beskaffenhet. Till de personer, som äro bosatta inom området

och som bliva nödsakade att lämna detsamma, torde skäliga intrångsersättningar

böra utgå. För Utö kommuns vidkommande synes någon mer avsevärd

försämring i ekonomiskt hänseende icke behöva befaras på grund av skjutfältsanläggningen.

Visserligen torde kommunen komma att förlora ett antal skatteobjekt

men å andra sidan torde ett icke obetydligt uppsving kunna påräknas

för affärsinnehavarna å ön, varjämte viss vaktpersonal kan komma att mera

stadigvarande förläggas till skjutfältet. Vad i länsstyrelsens och lantbruksstyrelsens

berörda yttranden i ärendet anförts i fråga om säkerhetsområdets

gränser synes utan större olägenhet kunna beaktas av vederbörande militära

myndigheter vid utfärdande av detaljbestämmelser i ämnet.

Vissa olägenheter för marinens del torde bliva oundvikliga, enär kustflottans

övningar i stor utsträckning bruka förläggas till farvattnen sydost

om Utö. Genom ett väl organiserat samarbete mellan arméns och marinens

vederbörande myndigheter torde emellertid dessa olägenheter kunna reduceras

till ett minimum.

Vad slutligen kostnadsfrågan beträffar finner jag den förberedande utredning,

som genom arméförvaltningens fortifikationsstyrelses försorg ägt rum

i ärendet, kunna läggas till grund för kostnadsberäkningarna. Jag finner

icke anledning att räkna med expropriation såsom ofrånkomlig, men å andra

sidan torde vissa tomtförsäljningar lia ägt rum utöver vad värderingsmännen

räknat med, varför jag för förvärvet anser mig böra beräkna samma belopp

som fortifikation sstyrelsen föreslagit eller 700,000 kronor.

I fråga om vilka byggnader, som komma att erfordras å skjutfältet, före
-

jDepartementschefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition nr 318.

ligger ännu ej tillfredsställande utredning. Skjutningarna torde komma att

pågå företrädesvis under sensommaren och hösten ända fram emot jul, varför

barackförläggning kan bliva erforderlig. Därjämte torde vissa garagebyggnader

(varmgarage m. m.) vara önskvärda. Jag förutsätter nämligen,

att det kommer att visa sig ekonomiskt mest fördelaktigt att förvara en del

tyngre materiel på platsen för att användas av de olika förband, som komma

att avlösa varandra. Beträffande byggnadsfrågorna torde emellertid medelsäskande

framdeles få föreläggas riksdagen.

Under åberopande av det anförda beräknar jag för förvärv av mark för

skjutfält för Göta pansarlivgarde och Södermanlands pansarregemente ett

belopp av 700,000 kronor.

3. Skjutfält för Skaraborgs pansarregemente.

Sedan arméförvaltningen i sin medelsframställning för budgetåret 1943/44

anmält behov av markförvärv för pansarvärnsskjutningar m. m. vid Skaraborgs

pansarregemente, har armeförvaltningens fortifikationsstyrelse i skrivelse

den 7 maj 1943 framlagt förslag örn förvärv av för ändamålet erforderlig

mark. Styrelsen har i ämnet anfört i huvudsak följande.

Ett tidigare framlagt förslag örn skjutplatsens förläggande till ett mark - område vid Vänern ungefär 4 kilometer norr örn Forshem hade efter närmare

undersökningar befunnits mindre lämpligt till följd av terrängens beskaffenhet.

Två andra områden, det ena beläget omkring 2 mil västsydväst

om Mariestad å Årnäs bruks ägor vid Vänern och omfattande bland annat

torpet Baggesten, det andra vid Vättern omkring 1.5 mil söder örn Hjo, vid

gården Boda, hade av olika skäl icke heller funnits böra tagas i anspråk.

Efter framställning från fortifikationsstyrelsen hade chefen för armén beordrat

inspektören för pansartrupperna att verkställa förnyad undersökning

med särskilt beaktande av möjligheterna att för ändamålet utnyttja Karlsborgs

skjutfält. I rekognosceringen hade förutom inspektören för pansartrupperna

deltagit överstelöjtnanten Cedercrona såsom representant för fortifikationsstyrelsen,

majoren Zethraeus från det berörda regementet samt länsjägmästare

Chöler och godsägaren Ericson i Hanaskede, vilka båda sistnämnda

av länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslagits såsom lämpliga ortsrepresentanter.

I rapport till chefen för armén den 31 mars 1943 hade kommissionen avgivit

redogörelse för utförandet av sitt uppdrag och därvid bland annat an

fört: Vid rekognosceringen, som utsträckts att omfatta områden vid såväl

Vänern som Vättern, hade befunnits, att möjligheter icke förelåge att utnyttja

Karlsborgs skjutfält för Skaraborgs pansarregemente vare sig genom utvidgning

eller omdisponering, att terrängen utmed Vättern norr örn Karlsborg icke

vore lämpad såsom pansarskjutfält, att omedelbart söder örn Karlsborg Västgöta

flygflottiljs anläggningar samt omfattande bebyggelse utgjorde hinder

för anläggande av skjutfält men att en udde 5 kilometer söder örn Karlsborg,

vid Kråks säteri, erbjöde möjligheter för anordnande av pansarskjutfält. Vid

denna udde kunde uttagas ett, å rapporten bifogade kartor närmare angivet

område, vilket beträffande såväl bredd som djup syntes fylla rimliga fordringar.

Området utgjordes huvudsakligen av mark tillhörande Kråks säteri.

Därutöver innefattade området några mindre, i enskild ägo varande fastigheter

samt lägenheten Toranäset örn 10 hektar, vilken lägenhet redan ägdes

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

av kronan och disponerades av Karlsborgs luftvämsregemente såsom skjutplats.

Områdets totalareal utgjorde omkring 190 hektar. Kråks säteri och

en av de mindre fastigheterna utgjordes av lätt och svag jord i dålig kultur

med byggnader i miserabelt skick. Kråks större ekonomibyggnader vore

nedbrunna till grunden. Terrängen vore i stort sett öppen men erbjöde dock

omväxling på grund av alléer och skogsdungar. Marken medgåve såväl i den

öppna som i den täckta terrängen framförande av både banddrivna och terränggående

hjuldrivna fordon under alla årstider och väderleksförhållanden.

Säkerhet kunde ernås såväl i sida som i längd, varvid dock förutsattes, att

den söder om Kråk belägna Sidön disponerades och att en å Toranäset befintlig

militär barackförläggning flyttades till plats inom det område, som

avsåges till förvärv. Oaktat området vid Kråk i vissa avseenden — bland

annat i fråga om storleken -— vore underlägset Baggestensområdet, kunde

dock vissa fördelar framhållas, såsom att Kråkområdet vore beläget närmare

Skövde än Baggesten, att området vore väl lämpat för fältskjutningar med

pansarinfanteriförbands alla vapen, att det blivande fältet med målanordningar

kunde vid de tillfällen, då fältet icke disponerades av Skaraborgs pansarregemente,

utnyttjas av Karlsborgs luftvämsregemente för skjutningar mot

markmål, att förefintlig bredspårig elektrifierad järnväg underlättade såväl

materiel- som personaltransporter till närheten av skjutfältet samt att allmän

landsväg med ringa civil trafik ginge fram till övningsområdet. Kommissionens

ledamöter anmälde på grund av det anförda såsom sin enhälliga mening,

att förvärvande av området vid Kråk syntes utgöra en lämplig och ur flera

synpunkter fördelaktig lösning av Skaraborgs pansarregementes skjutfältsfråga.

Chefen för armén hade med skrivelse den 1 april 1943 till fortifikationsstyrelsen

överlämnat nyssberörda rekognosceringsrapport och anmodat styrelsen

att vidtaga åtgärder för förvärv av skjutfält för Skaraborgs pansarregemente

vid Kråk i enlighet med det i rapporten framlagda förslaget.

Arméförvaltningens tygdepartement hade i avgivet yttrande förklarat, att

ur säkerhetssynpunkt ingen erinran vore att göra mot det föreslagna skjutfältet

vid Kråk.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län hade med överlämnande av yttranden från

landsfiskalen i Karlsborgs distrikt, Skaraborgs läns hushållningssällskaps

fiskerikommitté, lotsstyrelsen, fiskeriintendenten i östra distriktet och Vätterns

fiskareförbund i skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 30 april 1943 anfört

följande: Ur synpunkten av markförhållanden, intrång på jordbrukets område

och dylikt vore området vid Kråk bestämt att föredraga framför det tidigare

ifrågasatta Baggestensområdet. I de avgivna yttrandena hade emellertid

påtalats, att skjutning å det område av Vättern, sorn utmärkts å en handlingarna

bilagd karta, torde komma att medföra skada för fisket. En skälig

och rimlig princip syntes vara att, örn från det allmännas sida åtgärder vidtoges,

som åstadkomme skada i något sådant hänseende som det här avsedda,

det allmänna också beredde kompensation härför. Länsstyrelsen såge sig föranlåten

betona, att även i förevarande fall torde få anses synnerligen befogat

och skäligt, att fiskarena bereddes ersättning för den skada, som kunde uppstå

genom de skjutövningar, som kunde komma att anordnas, därest skjutfältet

å Kråk komme till stånd, ävensom att på statens bekostnad åtgärder

vidtoges i syfte att fisketillgången ej skulle försämras genom skjutfältets tillkomst.

Under förutsättning att ersättning bereddes fiskarena, att åtgärder

vidtoges för fiskets uppehållande samt att säkerhetsföreskrifter utfärdades i

huvudsaklig överensstämmelse med av lotsstyrelsen framlagt förslag, hade

länsstyrelsen icke något att erinra mot att skjutfältet anordnades å det ifrågasatta

området.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Chefen för Karlsborgs luftvärnsregementes depå hade genom skrivelse till

fortifikationsstyrelsen den 24 april 1943 meddelat, bland annat, att, därest

luft värnsregementets skjutplats å Toranäset icke kunde av regementet utnyttjas

efter anordnande av det planerade pansar skjutfältet vid Kråk, en ny

skjutplats för luftvärnsregementet nödvändigtvis måste anskaffas. Enligt en

vid skrivelsen fogad av kasernofficeren vid regementet uppgjord sammanställning

med kostnadsberäkning för flyttning av baracklägret å Toranäset

bestode baracklägret av 8 baracker, en såsom förrådshus nyttjad gammal

stenladugård och en till ammunitionsförråd använd källare. Kostnaderna för

flyttningen beräknades till totalt 29,550 kronor, därav 16,750 kronor direkta

kostnader och 12,800 kronor indirekta kostnader, föranledda därav att 46

värnpliktiga snickare beräknades skola inkallas till beredskapstjänstgöring

under 30 dagar för flyttningens utförande.

I anledning av vad sålunda meddelats hade chefen för armén i skrivelse

till fortifikationsstyrelsen den 5 maj 1943 förklarat, att Skaraborgs pansarregementes

disponerande av skjutfältet vid Kråk, såvitt nu kunde bedömas,

icke komme att utgöra hinder för luftvärnsregementet att i erforderlig utsträckning

utnyttja skjutplatsen vid Toranäset.

Fortifikationsstyrelsen hade låtit verkställa värdering av det till pansarskjutfält

föreslagna området vid Kråk. Värderingen hade utförts av godsägaren

Ericson i Hanaskede och forstmästaren Claughton-Wallin i Säby den

14—16 april 1943. Av värderingsinstrumentet framginge bland annat, att i

området ingående brukningsenheter — förutom den kronan redan tillhöriga

fastigheten Toranäs l1 — omfattade registerfastigheterna Kråk 21, Hästebacken

l12 och Lillerud l14 (ingående i Kråks säteri). Kråk eller Kråkeholm

l10 och l11 samt Lillerud l16 och l17 (kallade »Ängen»), Kråk eller

Kråkeholm l12 och Mickelstorp l1 (kallade »Hagen»), Kråk eller Kråkeholm

l13 (kallad »Kvarnbacken») Lillerud lä, l3 och l4 samt cirka 11 hektar

av Eud Stora l1, allt i Mölltorps socken ävensom Sidön 51 i Breviks socken,

att till förvärv föreslagen mark i areal innefattade 197,447 3 hektar, därav

tomt och åker 98,4943 hektar, äng och hagmark 69,02 hektar samt skogsmark

29,9 33 0 hektar, att värderingsmännen vid fullgörandet av sitt uppdrag ansett

sig böra åsätta varje brukningsenhet dels ett saluvärde dels ett med hänsyn

till tvångsförsäljning såsom skäligt föreslaget försäljningsvärde, vilket som

regel beräknats till saluvärdet med tillägg av 20 procent, att salu- och försäljningsvärdena

beräknats till 230,350 respektive 268,800 kronor, att värderingsmännen

räknat med att till Kråks säteri och Sidön hörande fiske skulle

kunna skiljas från marken och kvarbliva i nuvarande ägares hand mot en till

10,000 kronor beräknad engångsersättning för intrång samt att den totala

värderingssumman slutade å 278,800 kronor.

överstelöjtnanten Cedercrona, vilken biträtt fortifikationsstyrelsen vid utredningen

i ärendet, hade bland annat anfört följande. Mot de av värderingsmännen

uppskattade värdena vore i stort sett intet att erinra. Såväl mark

som skog bordo kunna förvärvas för i värderingsinstrumentet angivna summor.

Beträffande fisket vid Kråk och Sidön ville Cedercrona framhålla, att

intrånget å detsamma under vissa tider, då övningarna bedreves intensivt

synts bliva högst betydande men under andra tider utan betydelse. Även

örn engångsersättning för intrång i fisket lämnades, syntes dock anledning

till tvistigheter angående fisket ständigt förefinnas, såvida kronan icke vore

ägare till detsamma. Cedercrona föresloge därför, att fisket skulle av kronan

förvärvas. Kostnaden härför beräknades, efter samråd med fiskerikonsulenten

i Skaraborgs län, till 30,000 kronor, därvid dock den vid värderingen beräknade

intrångsersättningen, 10,000 kronor, bortfölle.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 818.

För egen elei Ilar fortifikationsstyrelsen framhållit i huvudsak följande.

Styrelsen ansåge oundgängligen nödvändigt, att ett skjutfält för Skaraborgs

pansarregemente med det snaraste anskaffades. Utan tillgång till ett

område, där skarpskjutning från stridsvagnar under fältmässiga förhållanden

kunde bedrivas, syntes utbildningen vid pansarregementet icke kunna bliva

tillfredsställande.

Vid de omfattande rekognosceringar, som av personal vid pansarvapnet

utförts i syfte att finna lämplig plats för anordnande av skjutfält för nu

ifrågavarande pansarregemente, hade endast tvenne områden, det ena vid

Baggesten och det andra vid Kråk, befunnits vara ur militär synpunkt godtagbara

för ändamålet. Mot Baggestensområdets ianspråktagande såsom

skjutfält hade ur folkförsörjnings- med flera synpunkter så allvarliga betänkligheter

anförts, att fortifikationsstyrelsen ansett sig kunna tillstyrka

dess förvärvande för angivet ändamål endast därest annat ur militär synpunkt

godtagbart skjutfält för pansarregementet icke kunnat uppletas. De

erinringar, som framförts mot anordnande av skjutfält vid Kråk, avsåge endast

befarad skada och intrång å fisket i Vättern. Farhågorna härutinnan

syntes dock vara i viss mån överdrivna. Av i ärendet avgivna yttranden

rörande fiskefrågan framginge, att farhågorna avsåge dels skador å fisk och

iekplatser, dels ock intrång vid utövning av fiskarenas näring såväl inom

strandäganderättsområdet som å det fria fiskevattnet, därvid särskilt understrukits

olägenheten av att grundet »Flisen» syntes komma att delvis ligga

inom skjutfältets säkerhetsområde. I fråga örn skadegörelse å fiskbeståndet

hade nu ifrågakomna skjutövningar i ett, av yttrandena jämställts med flygvapnets

bombfällningar. Enligt vad fortifikationsstyrelsen från artillerisakkunnigt

håll inhämtat syntes en sådan jämförelse vara missvisande. Visserligen

förekomme skjutning med brisantammunition från stridsvagnar och

pansarvärnspjäser, men brisad skedde som regel vid målet och mera sällan

vid granatens anslag mot vattenytan. Vidare vore ifrågavarande projektilers

sprängladdningar avsevärt svagare än flygbombernas. Vad anninge intrånget

för fiskarena vid deras yrkesutövning, syntes denna fråga beträffande strandäganderättsområdet

lättast kunna regleras, därest kronan, såsom fortifikationsstyrelsen

här nedan av andra skäl hade för avsikt att föreslå, förvärvade

fiskerätten inom det mest utsatta strandområdet, nämligen det som tillhörde

Kråks säteri och Sidön. Vad anginge fisket utanför strandäganderättsområdet

framhölles, att grundet »Flisen» komme att ligga utanför säkerhetsområdet.

Frågan om eventuell ersättning åt fiskare för intrång i fisket inom

det fria vattenområdet syntes icke för närvarande kunna göras till föremål

för prövning. I vart fall syntes vara uppenbart, att befarade skador och intrång

å fisket i Vättern icke vore av den omfattning, att hänsyn därtill borde

förhindra ett för landets försvar så betydelsefullt företag som anordnande av

ett skjutfält för Skaraborgs pansarregemente. Fortifikationsstyrelsen förordade

därför, att detta pansarregementes skjutfält måtte förläggas till Kråk,

därvid styrelsen i anslutning till uttalande i ämnet från chefen för armén

räknade med att skjutfältet skulle kunna nyttjas även av Karlsborgs luftvärnsregemente.

Fortifikationsstyrelsen hade icke erinran att: göra mot omfattningen av det

till förvärv föreslagna markområdet vid Kråk. Styrelsen ansåge emellertid

oundgängligen nödvändigt, att även vatten och grund samt fiske, tillhörande

de till förvärv avsedda fastigheterna, medföljde vid dessas förvärvande för

kronans räkning. Härvid vore till en början att erinra örn att jorddelningslagcn

lade hinder i vägen för frånskiljande av enbart vatten och grund samt

fiske från en fastighet. Ett frånskiljande skulle sålunda förutsätta, att även

visst markområde av berörda fastigheter lämnades utanför förvärvet, något

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majlis proposition nr 318.

som redan det icke syntes vara att tillråda. Frånskiljandet av vattenområde

och fiske skulle givetvis kräva att, vid markens överlåtande, för lång framtid

bindande uppgörelse med vattenområdenas ägare träffades örn rättighet för

kronan att utföra skjutningar över sistnämnda områden, vilka till väsentlig

del vore belägna inom det för skjutövningarna erforderliga säkerhetsområdet.

De krav i fråga örn utrymning m. m., som härvid måste från kronans sida

uppställas för att säkra det fulla utnyttjandet av skjutfältet, skulle nödvändigtvis

bliva av den art, att betydande skadeståndsanspråk kunde förväntas

från vattenområdenas ägare — detta i synnerhet som, enligt vad

fortifikationsstyrelsen inhämtat, fisket inom berörda strandäganderättsområden

huvudsakligen bedreves under månaderna oktober och november

medan den mest intensiva skjutningen syntes komma att äga rum under tiden

augusti—december. Efter uppgörelse av angiven art skulle också för framtiden

kvarstå risk för tvister mellan fiskevattnens ägare och kronan örn förhållandet

mellan skjutningar och fiske. Örn återigen — såsom naturligt

vore -— kronan tillika med marken förvärvade fastigheterna tillhörande vatten

och grund samt fiske, syntes goda utsikter förefinnas att, med användande

av åtminstone till en början kortfristiga avtal vid fiskerättens utarrenderande

samt tillgodogörande av efter hand uppkommande erfarenhet, ordna förhållandena

till fisket så att — utan eftersättande av de militära önskemålen

— minsta möjliga intrång tillfogades fiskarena och kronan tillfördes en viss

årlig inkomst.

Den i ärendet utförda värderingen syntes med de modifikationer, som

föranleddes av att även vatten och grund samt fiske föresloges skola förvärvas,

kunna läggas till grund för kostnadsberäkningen för markförvärvet.

Med hänsyn till att värderingsmännen i nästan alla fall räknat med ett tillägg

av 20 procent å de uppskattade saluvärdena vid framläggande av förslag till

försäljningsvärden, ansåge sig fortifikationsstyrelsen, även örn expropriationsförfarande

skulle erfordras för förvärvets genomförande, icke behöva

räkna med annat än en mindre reserv utöver de föreslagna saluvärdena.

Reserven beräknade styrelsen till 10,000 kronor. Värdet av fisket till Kråks

säteri och Sidön beräknade fortifikationsstyrelsen till det av överstelöjtnanten

Cedercrona föreslagna beloppet, 30,000 kronor. Med hänsyn till vanskligheten

att rätt bedöma fiskets värde, syntes dock här ett tillägg örn 25 procent med

7,500 kronor erforderligt vid medelsbehovets bestämmande. För bestridande

av expropriations-, avstycknings-, lagfarts- med flera kostnader räknade fortifikationsstyrelsen

med ett belopp av 5,000 kronor såsom erforderligt. Kostnaderna

för flyttning av baracklägret å Toranäset uppskattade styrelsen, som

icke ansåge sig kunna räkna med värnpliktigas inkallande till beredskapstjänstgöring

för arbetets utförande, till 40,000 kronor. Totalkostnaden skulle

sålunda bliva (278,800 — 10,000 + 10,000 + 30,000 + 7,500 + 5,000 +

40,000 =) 361,300 eiler avrundat 361,500 kronor.

Rörande kostnaderna för de skjuttekniska anordningar, vilka erfordrades

å skjutfältet för att detta behörigen skulle kunna utnyttjas för avsett ändamål,

komme styrelsen att i annat sammanhang framlägga förslag.

Till fullgörande av fortifikationsstyrelsen den 14 maj 1943 lämnat uppdrag

att med vederbörande markägare förhandla örn och, därest för kronan antagbar

överenskommelse kunde träffas, med förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande

träffa avtal rörande förvärv av ifrågavarande fastigheter och fastighetsdelar

har styrelsen den 22 maj 1943 inkommit med skrivelse i ämnet

jämte 6 upprättade preliminära köpehandlingar. Av skrivelsen inhämtas till

en början, att vissa mindre justeringar av i värderingsinstrumentet lämnade

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

uppgifter befunnits påkallade. Sålunda bade framkommit, att den brukningsenhet,

som i värderingsinstrumentet angivits innefatta fastigheterna Kråk eller

Kråkeholm l12 och Mickelstorp l1, omfattade jämväl registerfastigheterna

Lillerud l15, l18 och l19 i Mölltorps socken. Vid detta förhållande och då

vid värderingen marken till sistnämnda tre registerfastigheter otvivelaktigt

medräknats vid uppskattningen av brukningsenhetens värde, hade givetvis

de förda förhandlingarna rörande förvärv av denna brukningsenhet avsett

samtliga fem registerfastigheter, av vilka fyra, nämligen Mickelstorp l1 och

Lillerud l15, l18 och l19 vore obebyggda och belägna utanför det egentliga

skj utf ältsområdet.

Vidare hade vid undersökning, företagen tillsammans med vederbörande

distriktslantmätare, befunnits, att det till förvärv föreslagna området av

Kud l1 borde minskas från cirka 11 hektar till omkring 9.6 hektar för att

undvika att tvenne bostadshus och vissa andra byggnader komme att ingå i

förvärvet. Med hänsyn härtill hade förslaget till gränser för området från

Kud l1 ändrats på sätt med grön linje utmärkts å den till ärendet hörande

kartan. Ändringen syntes vara ur militär synpunkt helt betydelselös.

Slutligen hade framkommit, att en fiskare (Salomon Gustafsson), som

enligt uppgift i värderingsinstrumentet arrenderade viss fiskerätt vid Kråks

säteri till den 14 mars 1945, även till samma tid enligt särskilt avtal arrenderade

ett mindre jordområde med byggnader på en udde söder örn säteriets mangårdsbyggnad.

Örn, såsom fortifikationsstyrelsen förutsatt, Gustafsson skulle

även efter kronans övertagande av säteriet bibehållas vid sin fiskerätt, syntes

det nödvändigt att bereda honom annan bostad, då den nuvarande vore så

belägen, att den icke kunde bebos vid områdets utnyttjande för pansarskjutningar.

Den lämpligaste lösningen syntes vara att flytta den av Gustafsson

bebodda stugan till någon mindre utsatt plats inom skjutfältet. Kostnaden

för flyttningen syntes kunna beräknas till omkring 5,000 kronor.

Resultatet av förhandlingarna med markägarna hade blivit att fortifikationsstyrelsen,

under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1

december 1943, träffat avtal örn inköp för kronans räkning av all till förvärv

föreslagen fast egendom med undantag för Kråks säteri (registerfastigheterna

Kråk 21, Hästebacken llä, Lillerud l14 och Sidön 51) mot i nedanintagna sammanställning

angivna, av styrelsen såsom skäliga ansedda köpeskillingsbelopp

och på villkor i övrigt, vilka närmare framginge av köpeavtalen.

Ägaren av Kråks säteri hade vid förhandlingarna fordrat minst 180,000

kronor för egendomen vid frivillig uppgörelse — ett pris, som fortifikationsstyrelsen

icke ansett vara för kronan godtagbart, varför expropriationsförfarande

syntes behöva anlitas för genomförande av denna del av markför
-

värvet.

Några förhandlingar med ovannämnda fiskare för erhållande av medgivande

från denne att flytta den av honom bebodda stugan till annan plats

inom skjutfältsområdet hade icke medhunnits på den korta tid, som stått

till förfogande för underhandlingarnas utförande, men syntes lämpligen

kunna upptagas i samband med förberedelser för framställning örn tillstånd

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Sammanställning'',

Departements
chefen.

Av värderings-

Av värderings-

männen upp-

männen före-

Avtalad köpe-

Fastighet eller fastighetsdel

skattat salu-

slaget försälj-

skilling

värde

ningsvärde

kronor

kronor

kronor

Kråk eller Kråkeholm l19......................)

» »> »

13,000

15,600

15,000

Lillerud l16...........................

.......i

» l17

.......1

Kråk eller Kråkeholm l12...............

Lillerud l15............................

» l18..

» l49

23,350

28,000

26,000

Mickelstorp l1 .......................

Kråk eller Kråkeholm lls ..............

i

11,000

13,200

12,000

i

» l5.............................

25,400

30,000

30,000

» l4 .........................

G.000

7,200

7.500

9,6 hektar av Kud l1 ..................

4) 50,000

>) 50.000

41.500

Summa

128,750

144,000

132,000

l) Avser en areal om cirka 11 hektar.

att för kronans räkning expropriera Kråks säteri. Skulle därvid uppgörelse

nied fiskaren icke kunna träffas, syntes det nödvändigt att expropriera dennes

nyttjanderätt, därvid visserligen den enligt ovan beräknade kostnaden för

flyttning av en byggnad bortfölle, men i stället tillkomme ersättning åt

ifrågavarande fiskare enligt expropriationsnämndens bestämmande. Då denna

ersättning möjligen kunde bliva högre än 5,000 kronor erfordrades en viss

reserv för fall av expropriation.

Med beaktande av vad som framkommit vid de förda underhandlingarna

beräknade fortifikationsstyrelsen numera kostnaderna för markförvärvets

genomförande enligt följande.

Preliminärt avtalade köpeskillingsbelopp ........................... kronor 132,000

Beräknat värde å Kråks säteri (med fiske) ........................... » 134,000

Tillägg för expropriation (20 procent å mark och byggnadsvärde,

25 procent å värdet av fiske) .............................. » 28,300

Kostnader för expropriationsförfarande, avstyckning, lagfart

m. m................................................................... » 5,000

Kostnader för flyttning av byggnader .............................. » 45,000

Reserv ................................................................. » 10,000

Summa kronor 354,300

eller avrundat 354,000 kronor.

Det såsom skjutfält för Skaraborgs pansarregemente föreslagna området

vid Kråk uppfyller icke alla fordringar på ett dylikt fält, enär av säkerhetsskäl

skjutning med 7.5 cm pjäser icke där kan äga rum. Då emellertid fältet

i övrigt synes vara väl lämpat för ändamålet, och då de sociala och ekonomiska

olägenheterna bliva jämförelsevis obetydliga, finner jag mig böra tillstyrka,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj-.ts proposition nr 318.

att området tagea i anspråk såsom skjutfält. De skjutningar, som icke kunna

äga rum vid Kråk, torde med hänsyn till svårigheterna att någonstädes i det

inre av landet finna en för dylika skjutningar användbar plats böra förläggas

till lämplig plats vid kusten, exempelvis till det blivande skjutfältet vid

Brösarp (jfr propositionen nr 302). — Som jag icke finner anledning till

erinran gentemot de av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse senast framlagda

kostnadsberäkningarna och ej heller i övrigt har något att invända

emot fortifikationsstyrelsens förslag med avseende å fiskerätten inom området

m. m., beräknar jag det för förvärvet erforderliga beloppet till 354,000

kronor.

Jag ber att här nedan få till behandling upptaga fråga örn vissa å skjutfältet

erforderliga skjuttekniska anordningar.

4. Anordningar för skjutning med pansarvärns- och stridsvagnskanon vid Skaraborgs

pansarregemente.

I det föregående har jag förordat anvisande av medel för inköp av mark

i trakten av Kråk i Västergötland för skjutfält för Skaraborgs pansarregemente.

I skrivelse den 7 maj 1943 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

hemställt, att 72,000 kronor måtte anvisas för anordningar för skjutning med

pansarvärns- och stridsvagnskanoner å det blivande skjutfältet.

Styrelsen har i ämnet anfört bland annat följande.

Skjutbaneanläggningar för skjutning med pansarvärns- och stridsvagnskanon

hade hittills icke i nämnvärd utsträckning kommit till utförande i

Sverige. Det vore därför icke möjligt att nu slutligt angiva omfattningen av

erforderliga anordningar och dessas lämpligaste tekniska utformande nied

därpå grundad detaljberäkning av kostnaderna. Den anläggning, som nu föresloges

komma till utförande på det för Skaraborgs pansarregemente till förvärv

ifrågasatta skjutfältsområdet vid Kråk syntes därför i viss mån få karaktären

av försök. X huvudsak komme emellertid anläggningen att utgöras av

målanordningar med decauvillespår och wires, markörskydd med spel för

målanordningarna, signalanordningar för tillkännagivande av skjutnings utförande,

telefonförbindelser samt materialbod och regnskydd.

Kostnaderna för en dylik anläggning hade approximativt beräknats till

60,000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 men kunde beräknas lia stigit

till omkring 72,000 kronor vid tiden för arbetenas beräknade utförande under

senare halvåret 1943.

På av fortifikationsstyrelsen anförda skäl förordar jag — under förutsättning

av bifall till i det föregående framlagt förslag beträffande skjutfält

för Skaraborgs pansarregemente — att medel nu anvisas för ifrågavarande

skjutbaneanläggning. I avsaknad av möjlighet att närmare bedöma

kostnaderna för en dylik anläggning beräknar jag, med utgångspunkt från

fortifikationsstyrelsens förslag i ämnet, ett belopp av 72,000 kronor vara

erforderligt för ändamålet, av vilket belopp dock endast 60,000 kronor, motsvarande

kostnaden enligt prisläget don 1 juli 1941, synas böra belasta femårsplanens

kostnadsram.

Departements
chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Hemställan m. m.

Kostnaderna för inköp av skjutfält för dels Göta pansar livgarde och

Södermanlands pansarregemente, dels ock Skaraborgs pansarregemente uppgå

enligt det föregående till ett belopp av (700,000 + 354,000=) 1,054,000

kronor. För bestridande av dessa kostnader bör anvisas ett investeringsanslag,

vilket för mötande av oförutsedda utgifter torde böra bestämmas till

i avrundat tal 1,100,000 kronor.

Kostnaderna för ordnande av Göta pansarlivgardes förläggning, enligt det

föregående för nästa budgetår 2,000,000 kronor, böra såsom redan framhållits

bestridas från ett särskilt investeringsanslag. Däremot böra kostnaderna för anordningar

för skjutning å Skaraborgs pansarregementes skjutfält, 72,000 kronor,

bestridas från det i årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 2) under

försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens delfond därav, äskade

investeringsanslaget å 24,000,000 kronor till Vissa byggnadsarbeten m. m.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att Göta pansarlivgarde skall förläggas till Enköping,

dels såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets fastighetsfond,

arméförvaltningens delfond, till Ordnande av Göta pansarlivgardes

förläggning för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag

av 2,000,000 kronor,

dels såsom kapitalinvestering i samma delfond till Mark för

skjutfält för Göta pansarlivgarde samt Södermanlands och Skaraborgs

pansarregementen för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag

av 1,100,000 kronor,

dels ock medgiva, att anordningar för skjutning å Skaraborgs

pansarregementes skjutfält må, i enlighet med vad av mig i

det föregående anförts, komma till utförande med anlitande av

det i årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 2) under

nämnda delfond för budgetåret 1943/44 äskade investeringsanslaget

å 24,000,000 kronor till Vissa byggnadsarbeten m. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigurd Lind.

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:406 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående Göta pansarlivgardes förläggning m. m. s. 11 i texten
  2. SU 1943:211 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Göta pansarlivgardes förläggning m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten