Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av taxering sfär ordningen den 28 september 1928 (nr 379), m. m

325 sidor, varav 319 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 319 av 325 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:345, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av taxering sfär ordningen den 28 september 1928 (nr 379), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

1

Nr 345.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av taxering sfär ordningen

den 28 september 1928 (nr 379), m. m.; given

Stockholms slott den 8 oktober 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28

september 1928 (nr 379),

2) lag örn ändrad lydelse av 3 och 62 §§ kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370),

3) förordning angående ändrad lydelse av 21 § förordningen den 28 september

1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

4) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 14 juni

1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet,

5) lag angående ändrad lydelse av 67 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251) örn

kommunalstyrelse på landet,

6) lag angående ändrad'' lydelse av 62 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om

kommunalstyrelse i stad,

7) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337)

om kommunalstyrelse i Stockholm,

8) lag angående ändrad lydelse av 46 § 1 mom. lagen den 20 juni 1924

(nr 349) om landsting, samt

9) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 12 februari

1943 (nr 44) om kupongskatt,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 343.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 3 § 3 morn., 11 §, 89 §, 102 §, 103 § och 141

§ 3 mom. taxeringsförordningen1 den 28 september 1928 skola upphöra att

gälla, att 2 § 3 morn., 3 § 2 morn., 4 §, 5 § 2 morn., 6 § 1 morn., 7 §, 8 § 2, 3,

5 och 6 morn., 9 §, 10 §, 12—14 §§, 15 § 2 morn., 16 §, 28 §, 29 §, 32 § 2 och 3

morn., 33 §, 34 §, 35 § 2 och 3 morn., 36 § 1 och 3 morn., 38 § 3 morn., 39 §

4 morn., 41 §, 42 § 3 och 4 morn., 46 §, 49 § 4 morn., 51 §, 52 §, 55 § 1 morn.,

56 § 1 morn., 57 §, 58 § 1 morn., 59 §, 62 § 1 morn., 65 §, 66 § 2 morn.,

68 §, 69 § 1 och 3 morn., 70 §, 72 §, 73 §, 75—78 §§, 79 § 1 och 2 morn.,

80 §, 83 § 1 morn., 85—88 §§, 90 § 2 morn., 91 § 1 och 2 morn., 92 §

1 morn., 93—95 §§, 96 § 1 morn., 97—101 §§, 104 och 105 §§, 106 §

1 och 3 morn., 107 §, 109—113 §§, 115 §, 117—119 §§, 121—124 §§, 124

a §, 125 §, 127 §, 128 § 2 morn., 129 §, 134 §, 135 §, 139 §, 140 §, 141 §

5 morn., 143 § 2 morn., 144 § 2 och 3 morn., 145 § 1—5, 7, 8 och 11 mom.

samt 146 § 1 och 3 mom. nämnda förordning skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives, samt att i samma förordning skola införas fyra nya

paragrafer, benämnda 64 a §, 80 a §, 97 a § och 104 a §, av den lydelse som

i det följande angives.

2 §•

3 mom. Där ej annat angives eller av sammanhanget framgår, förstås i

denna förordning med län jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl

Överståthållarämbetet, med lånspr övning snämnd, varom i 3 § 2 mom. förmäles,

jämväl den i samma moment omnämnda Stockholms stads prövningsnämnd,

med landskamrerare jämväl skattedirektören hos Överståthållarämbetet

samt med taxering sintendent jämväl enligt 10 § förordnat allmänt 1 2

1 Senaste lydelse, se beträffande 51 § 1930:192; beträffande 13 § 1 morn., 36 § 1 morn., 68 §,

87 §, 100 § 1 morn., lil § 1 morn., 117 §, 119 § 1 och 3 morn., 123 § 1 och 3 mom. 1931:80;

beträffande 4 § 1932:279; beträffande 59 § 1 morn., 145 § 8 mom. 1932:292; beträffande 15 §

2 morn., 101 §, 103 §, 124 a § 2 morn., 135 §, 145 § 1, 5 och 7 mom. 1931:295; beträffande

14 § 2 morn., 32 § 3 morn., 33 §, 35 § 2 och 3 morn., 52 §, 55 § 1 morn.. 79 § 1 och 2 morn.,

93 §, 140 § 1935:255; beträffande 8 § 3 mom. 1937:519; beträffande 5 § 2 morn., 12 § 1 morn.,

28 §, 29 § 1 morn., 34 §, 56 § 1 morn., 76 §, 77 §, 78 §, 80 §, 86 §, 90 § 2 morn., 91 § 2 morn.,

92 § 1 morn., 98 §, 99 §, 105 §, 118 §, 119 § 2 morn., 123 § 2 morn., 124 § 2 morn., 124 a § 1 morn.,

145 § 4 mom. 1938: 374; beträffande 95 § 1940:141; beträffande 122 § 2 mom. 1941: 571; beträffande

42 § 4 mom. 1943: 47; samt beträffande 38 § 3 morn., 39 § 4 morn., 49 § 4 morn., 141 § 5 morn.,

143 § 2 morn., 144 § 2 mom. 1943: 314.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

3

ombud hos den mellankommunala prövningsnämnden ävensom i 16 § omförmäld

tjänsteman. Med vederbörande länsstyrelse avses, försåvitt fråga är

örn den mellankommunala prövningsnämnden, Överståthållarämbetet.

3 §•

2 morn. Beskattningsnämnder vid årlig taxering äro i första instans taxeringsnämnder.

Taxeringsnämnderna äro dels lokala, var och en inom sitt

lokala taxeringsdistrikt, och dels särskilda, de sistnämnda med uppgift att

var och en inom sitt särskilda distrikt verkställa taxering som i 77 § 2 mom.

avses. En lokal taxeringsnämnd i Stockholm förordnas årligen av Överståthållarämbetet

att, utöver nämnden eljest tillkommande göromål, såsom en

för riket gemensam taxeringsnämnd (den gemensamma taxeringsnämnden)

handlägga ärenden, som avses i 77 § 4 mom.

över dessa nämnder äro prövningsnåmnder.

Varje län---(Stockholms stads prövningsnämnd).

Därjämte finnes---(den mellankommunala prövningsnämnden).

4 §•

Indelning i beredningsdistrikt och fastighetstaxeringsdistrikt verkställes av

länsstyrelsen senast den 31 augusti året näst före taxeringsåret. Senast den

30 november året näst före taxeringsåret fastställer länsstyrelsen indelningen

i lokala taxeringsdistrikt och antalet särskilda taxeringsnämnder i länet, därvid

tillika för varje särskild taxeringsnämnd skall angivas ej mindre vilka

grupper av skattskyldiga, som skola taxeras av nämnden, än även huruvida

nämndens distrikt skall utgöras av länet i dess helhet eller visst angivet område

inom detsamma. För stad, som ej deltager i landsting, skall alltid utses

minst en särskild taxeringsnämnd.

Åt distrikten skall givas den omfattning, som betingas av vederbörande

nämnds arbetsuppgifter och anses lämplig för arbetets behöriga slutförande

inom därtill anslagen tid. När skäl därtill äro, må länsstyrelsen uppdela

kommun i två eller flera lokala distrikt eller förena två eller flera kommuner

å landet till ett lokalt distrikt. Fastighetstaxeringsdistrikten å landet skola

göras så stora, som omständigheterna lämpligen medgiva, och alltid omfatta

flera beredningsdistrikt; ett beredningsdistrikt må ej uppdelas mellan olika

fastighetstaxeringsdistrikt. I särskilda fall må länsstyrelsen vid uppdelning av

kommun i flera lokala taxeringsdistrikt förordna, att vid taxering för inkomst

eller förmögenhet beträffande viss grupp eller vissa grupper skattskyldiga

eller vid särskild fastighetstaxering eller vid virkestaxering annan indelning

skall tillämpas än som föreskrives för taxeringen i övrigt.

Innan länsstyrelsen — — — drätselkammaren infordras.

5 §•

2 morn. Besvär över val av ledamöter och suppleanter må anföras hos

länsstyrelsen senast före klockan tolv å femtonde dagen efter valets förrättande;

och skall i övrigt örn vals överklagande i tillämpliga delar gälla vad i lagen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

om kommunalstyrelse på landet är stadgat angående besvär över kommunalstämmas

eller kommunalfullmäktiges beslut. Finner länsstyrelsen anledning

förordna örn nytt val på grund därav, att vid valet någon grupp av skattskyldiga

icke, på sätt i 12 § 1 mom. tredje stycket sägs, blivit vederbörligen

företrädd, har länsstyrelsen att meddela föreskrift, huru många ledamöter

för varje grupp skola väljas. Varder det därefter företagna valet överklagat

och befinnes detsamma icke böra fastställas, äger länsstyrelsen utse ledamöter

i nämnden.

Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

6 §.

1 morn. Fastighetstaxeringsnämnd består — — — fyra ledamöter.

Ordföranden förordnas av länsstyrelsen i samband med indelningen i fastighetstaxeringsdistrikt.

Ej må den, som förordnats till ordförande i någon av

de till distriktet hörande beredningsnämnderna, förordnas till ordförande i

fastighetstaxeringsnämnden.

Av ledamöterna förordnas en av länsstyrelsen och i övrigt inträda i nämnden:
d

landet:

a) två av länets landsting valda ledamöter;

b) vederbörande beredningsnämndsordförande; ävensom

c) två kommunvis---vederbörande kommun;

och skola dessa ledamöter tjänstgöra, de av landsting valda i hela taxeringsdistriktet,

beredningsnämndsordföranden, då fråga är om taxering av

fastighet inom ordförandens beredningsdistrikt, samt de av kommun valda,

då fråga är om taxering av fastighet inom kommun, för vilken de valts;

samt

i stad:

tre av--— valda ledamöter.

Val av---före taxeringsåret.

Om utgången---och länsstyrelsen.

7 §•

1 mom. Fastighetsprövningsnämnd i län skall utgöras av medlemmarna av

den i 9 § omförmälda länsprövningsnämnden samt ytterligare nio ledamöter,

vilka utses av länsstyrelsen senast den 15 april under taxeringsåret. Av sistnämnda

ledamöter skola tre utses bland dem, som deltagit i fastighetstaxeringsnämndernas

arbete under året efter förordnande av länsstyrelsen eller

val av landsting, tre bland dem, som deltagit i samma arbete efter val av

kommun, samt tre bland personer inom länet, som icke deltagit i nämnda

arbete men genom sin verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap i

fråga om fastighetsvärdering.

Enligt samma grunder, som gälla för utseende av ovannämnda nio ledamöter,

utser länsstyrelsen sex suppleanter för dem.

2 mom. Ordföranden i länsprövningsnämnden skall vara fastighetsprövningsnämndens

ordförande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

5

8 §•

2 mom. Länsstyrelsen förordnar---— i nämnden.

Vid samma tillfälle förordnar länsstyrelsen en person (taxeringskonsulent)

att för visst antal lokala taxeringsdistrikt inom länet fullgöra de uppgifter,

som i 80 a § sägs. Sådant förordnande skall dock icke meddelas för taxeringsdistrikt,

som avses i 4 § andra stycket sista punkten.

Åt taxeringskonsulents verksamhetsområde skall givas den omfattning, som

betingas av hans arbetsuppgifter.

3 mom. Därjämte skola ledamöter i taxeringsnämnden ävensom suppleanter,

en för varje ledamot, väljas under december månad för nästkommande år.

Här avsedda ledamöter och suppleanter i lokal taxeringsnämnd utses å

landet av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa

samt i stad av stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige icke finnas,

av allmän rådstuga. Antalet valda ledamöter i lokal taxeringsnämnd skall,

om taxeringsdistriktet består av en kommun eller del av kommun, bestämmas

i sammanhang med valet och utgöra minst tre, högst åtta. Består taxeringsdistriktet

av två eller flera kommuer, bestämmes antalet ledamöter från

varje kommun av länsstyrelsen i samband med indelningen i taxeringsdistrikt

under iakttagande att ledamöterna skola vara högst fem från varje kommun,

dock sammanlagt högst tio.

I detta mom. avsedda ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd

väljas i stad, som icke deltager i landsting eller som enligt av länsstyrelsen

fastställd arbetsfördelning ensam skall utgöra verksamhetsområde för en eller

flera särskilda taxeringsnämnder, av stadsfullmäktige samt eljest av vederbörande

landstings förvaltningsutskott. Antalet valda ledamöter i särskild

taxeringsnämnd skall bestämmas i sammanhang med valet och utgöra minst

fem, högst åtta, därest desamma utses av landstings förvaltningsutskott, men

eljest minst tre och högst åtta. I Kalmar län skall dock för det fall, att särskild

taxeringsnämnd skall vara verksam inom båda landstingsområdena, antalet

ledamöter i nämnden enligt länsstyrelsens bestämmande utgöra sex eller

åtta, av vilka vartdera landstingets förvaltningsutskott väljer halva antalet.

5 mom. Om utgången---i taxeringsnämnden.

över valen må besvär anföras i enahanda ordning, som i 5 § 2 mom.

första punkten sägs. Vad i nyssnämnda mom. i övrigt finnes stadgat skall

äga motsvarande tillämpning beträffande val som här avses; dock att, där

fråga är örn besvär över val förrättat av landstings förvaltningsutskott, diariebevis

över att klaganden besvärat sig skall ingivas till ordföranden i förvaltningsutskottet.

Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna örn nytt val på grund

därav, att vid valet icke iakttagits bestämmelsen i 12 § 1 mom. fjärde stycket

eller motsvarande bestämmelse i samma moment femte stycket första

punkten, har länsstyrelsen att erinra örn den ifrågavarande bestämmelsen

samt att, såvitt möjligt, föreskriva vilka slag av skattskyldiga som skola väljas

och antalet av varje slag.

6 mom. Vederbörande skogsvårdsslyrelse må senast den 15 februari under

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

taxeringsåret utse ett ombud (skogsvårdsombucl) med rättighet att vid virkestaxering

deltaga i taxeringsnämndens överläggningar men icke i dess beslut.

Har skogsvårdsombud utsetts, åligger det skogsvårdsstyrelsen att ofördröjligen

därom underrätta ej mindre ombudet än även ordföranden i taxeringsnämnden

och länsstyrelsen.

9 §•

Länsprövningsnämnd skall bestå av landskamreraren såsom ordförande

samt minst fyra, högst åtta ledamöter jämte suppleanter för dem, en för

varje ledamot. Ledamöter och suppleanter utses av Kungl. Maj:t för en

tid av fyra år bland personer, som äro valbara till ledamöter i taxeringsnämnd

inom prövningsdistriktet. Högst halva antalet ledamöter och suppleanter

må vara medlemmar i taxeringsnämnd inom distriktet.

10 §.

Den mellankommunala prövningsnämnden utgöres av ordförande och sju

ledamöter, vilka utses av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år. En av ledamöterna

skall förordnas till vice ordförande att vid förfall för ordföranden

tjänstgöra i hans ställe. För varje ledamot utser Kungl. Maj:t en suppleant.

Kungl. Maj:t förordnar för en tid av fyra år en person att vara allmänt

ombud hos den mellankommunala prövningsnämnden med skyldighet att

fullgöra de åligganden, som hos annan prövningsnämnd ankomma på taxeringsintendenten,

och ställer till hans förfogande lämpligt antal biträden.

Kungl. Majit utser protokoll- och längdförare hos nämnden.

12 §.

1 mom. Till medlemmar---taxeringens verkställande.

Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd

eller taxeringsnämnd utses allenast den, som är inom kommunen

mantalsskriven, och av landsting må till ledamot eller suppleant i

fastighetstaxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kommun

inom fastighetstaxeringsdistriktet. Av landstings förvaltningsutskott må till

ledamot eller suppleant i särskild taxeringsnämnd utses allenast den, som är

mantalsskriven i kommun inom nämndens verksamhetsområde; beträffande

Kalmar län skall därjämte iakttagas att den, som av någotdera landstingets

förvaltningsutskott väljes, skall vara mantalsskriven i kommun inom samma

landstings område. Ej må annan väljas till ledamot eller suppleant än den

som tillika under det år, då valet äger rum, haft att utgöra allmän kommunalskatt

eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å

förmögenhet och jämväl, i den mån utskylderna vid tiden för valet varit förfallna,

erlagt desamma.

Vid kommuns val av ledamöter i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd

eller lokal taxeringsnämnd, så ock vid förordnande av ledamöter i

fastighetsprövningsnämnd eller länsprövningsnämnd skall tillses, att örn möj
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

7

ligt såväl ägare eller brukare av fastighet som rörelseidkare, vilka bedriva

inom distriktet allmänt förekommande verksamhet, samt arbetare och andra

inkomsttagare komma att tillhöra nämnden ävensom att, såvitt möjligt är,

kännedom örn distriktets olika delar kommer att förefinnas inom densamma.

Vid val av ledamöter och suppleanter i lokal taxeringsnämnd i distrikt,

som i 4 § andra stycket sista punkten avses, skall därjämte iakttagas, att

sådana personer skola utses som kunna antagas besitta särskild insikt och

erfarenhet i de på nämndens handläggning ankommande taxeringsfrågorna.

Till medlemmar och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skola utses personer,

som kunna antagas besitta särskild insikt och erfarenhet i de taxeringsfrågor,

som ankomma på dylik nämnds handläggning. Därjämte bör tillses,

att inom nämnden kännedom såvitt möjligt kommer att förefinnas om olika

delar av nämndens verksamhetsområde.

2 mom. Ej må annan avsäga sig uppdrag såsom ordförande, ledamot eller

suppleant i beskattningsnämnd än:

kvinna;

ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra

uppdraget;

den som är boende utom vederbörande nämnds distrikt;

vid förordnandet eller valet den som under de fyra senaste åren, det år då

förordnandet meddelas eller valet sker inberäknat, tjänstgjort såsom medlem

i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd eller taxeringsnämnd;

den som uppnått sextio års ålder; samt

den som eljest uppgiver hinder, vilket beträffande den som förordnats av

Kungl. Majit eller länsstyrelse godkännes av Kungl. Majit eller länsstyrelsen

och beträffande annan godkännes av den kommun, det landsting eller det

landstings förvaltningsutskott, som förrättat valet.

3 mom. Medlem i beskattningsnämnd skall vara svensk medborgare.

Ej må sådant uppdrag utövas av den, som är omyndig eller försatt i konkurstillstånd,

eller av den, som icke under näst föregående kalenderår haft

att utgöra allmän kommunalskatt eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller särskild skatt å förmögenhet, ej heller av den som icke, i den mån

utskyldema äro förfallna, erlagt desamma.

13 §.

1 mom. Av Kungl. Maj:t eller länsstyrelse meddelat förordnande såsom

ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd kan när som helst återkallas.

Avgår medlem---den avgångne.

2 mom. Utebliver vald ledamot i beredningsnämnd, i fastighetslaxeringsnämnd

eller i taxeringsnämnd från utlyst sammanträde och finnes icke utsedd

suppleant för tillfället att tillgå, äga nämndens vid sammanträdet närvarande

medlemmar att, örn det för taxeringsförrättningens fortgång erfordras,

inkalla annan till ledamot valbar person att i förrättningen deltaga.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

14 §.

1 mom. Beskattningsnämnd så ock ordförande i taxeringsnämnd må för

utförande av sitt uppdrag i mån av behov åtnjuta biträde av sakkunnig, som,

då fråga är om biträde åt beskattningsnämnd i första instans eller örn biträde

åt ordförande i taxeringsnämnd, tillkallas av vederbörande ordförande efter

samråd med taxeringsintendenten men, då fråga är örn biträde åt fastighetsprövningsnämnd

eller prövningsnämnd, utses av vederbörande nämnd. Finner

taxeringsintendent nödigt att vid handläggning av taxeringsfrågor anlita

biträde av sakkunnig, må han själv tillkalla sådan.

2 mom. Länsstyrelsen skall, under iakttagande av de närmare föreskrifter

Kungl. Majit finner nödigt meddela, träffa avtal med erforderligt antal i

skogshantering sakkunniga personer att, då de därtill kallas, lämna biträde

som i 1 mom. sägs. Där så prövas erforderligt, må länsstyrelsen ock träffa

dylikt avtal med i bokföring sakkunniga personer.

Taxeringsintendenten meddelar de sakkunniga nödiga anvisningar för fullgörande

av deras uppdrag.

15 §.

2 mom. Ordförande i beskattningsnämnd i första instans äger anlita skrivbiträde,

som av ordföranden tillkallas. Vid uppläggandet och kompletterandet

av de längder, som skola föras hos fastighetstaxeringsnämnd och taxeringsnämnd

i stad, där magistrat finnes, skall erforderligt biträde lämnas av uppbörds-

eller annan tjänsteman, som ställes till förfogande i Stockholm av Överståthållarämbetet

och i annan stad av magistraten. I stad utan magistrat, där

debitering av kronoutskylder verkställes av annan än häradsskrivare, skall

erforderligt biträde lämnas av tjänsteman, som ställes till förfogande av drätselkammaren.

I övriga städer och på landet skall biträde lämnas av vederbörande

häradsskrivare i den utsträckning Kungl. Majit föreskriver.

16 §.

Där så anses oundgängligen nödvändigt, må länsstyrelse, efter Kungl. Majits

medgivande, förordna person med länsbokhållares eller taxeringsrevisors

kompetens att beträffande vissa taxeringsärenden eller vissa grupper av sådana

ärenden fullgöra de åligganden, som enligt denna förordning åvila taxeringsintendenten.

28 §.

1 mom. Självdeklaration är dels allmän självdeklaration, dels särskild

självdeklaration.

2 mom. Deklarationsskyldig, som icke är fysisk person, oskift dödsbo eller

familjestiftelse, skall avgiva allmän självdeklaration inom det län, där han är

skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å

förmögenhet. Sådan deklarationsskyldig skall därjämte avgiva särskild själv
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

9

deklaration i varje annat län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal

inkomstskatt. Här avsedd deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet,

skall avgiva särskild självdeklaration i varje län, inom vilket han är skattskyldig

till kommunal inkomstskatt.

Särskild självdeklaration skall dock i fall av behov efter anmaning avgivas

jämväl inom det län, där allmän självdeklaration avgives, ävensom i flera

exemplar.

Självdeklaration, som det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag

att avgiva, skall avlämnas i två exemplar, av vilka det ena är avsett för

den särskilda taxeringsnämnd, som har att taxera föreningen eller bolaget,

och det andra för den lokala taxeringsnämnden i den kommun, som är beskattningsort

för föreningen eller bolaget.

3 mom. Deklarationsskyldig, som är fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse

och som är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva dels i den kommun, där

han är mantalsskriven eller utan att vara mantalsskriven är skattskyldig till

sådan skatt, allmän självdeklaration till ledning vid taxering till nämnda skatter

och till kommunal inkomstskatt i samma kommun, dels i varje annan

kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt, särskild självdeklaration

till ledning vid taxering till sådan skatt. Här avsedd deklarationsskyldig,

som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva särskild självdeklaration i

varje kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt.

Finnes inom kommun administrativt område, inom vilket menighet äger

utöva beskattningsrätt, och är deklarationsskyldig, som i detta mom. avses,

skattskyldig för inkomst eller förmögenhet såväl inom sådant område som

inom annan del av kommunen, skall, därest de delar av kommunen, varom

sålunda är fråga, tillhöra olika taxeringsdistrikt, med avseende å självdeklarations

avgivande så anses, som om varje sådant distrikt utgjorde särskild

kommun.

29 §.

1 mom. Allmän självdeklaration---åligger honom.

Har skattskyldig---och skulder.

Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, som haft intäkt genom

utdelning, för vilken jämlikt 7 § li) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skatteplikt icke föreligger, skall tillika lämna uppgift om utdelningens

belopp.

Inländsk försäkringsanstalt, — —• — 30 § kommunalskattelagen.

Utländsk försäkringsanstalt, —---av försäkring.

Belopp, som---Ördal bortfalla.

2 mom. Särskild självdeklaration skall för den kommun eller, i fall som

avses i 28 § 3 morn. andra stycket, för det distrikt, deklarationen avser, inne
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

fatta de uppgifter, som erfordras för taxeringen inom kommunen eller distriktet;

och skall örn sådan deklaration i tillämpliga delar gälla vad örn

allmän självdeklaration är stadgat.

3 mom. Beträffande sådan allmän eller särskild självdeklaration, som

skattskyldig jämlikt 28 § 2 mom. har att avgiva inom län där skattskyldighet

till kommunal inkomstskatt för honom föreligger i flera kommuner eller särskilda

administrativa områden inom kommun, skall utöver vad ovan är stadgat

gälla, att i deklarationen skola upptagas de uppgifter, som erfordras för

taxeringen inom varje kommun eller område.

32 §.

2 mom. Efter anmaning är envar skyldig att i den omfattning, som i anmaningen

angivits, meddela för egen taxering för inkomst eller förmögenhet

erforderliga upplysningar utöver dem, som föranledas av deklarationsformuläret.

Dylika upplysningar skola avgivas skriftligen, men må, om de infordrats

av taxeringsnämndens ordförande eller taxeringskonsulent, meddelas muntligen

inför ordföranden eller konsulenten. I sistnämnda händelse skola upplysningarna

skriftligen avfattas av ordföranden eller taxeringskonsulenten

samt undertecknas av den, som meddelat dem.

3 mom. Skattskyldig, som under beskattningsåret enligt lag varit skyldig

föra handelsböcker eller, utan att sådan skyldighet förelegat, likväl fört

dylika böcker i av honom bedriven rörelse, åligger att efter anmaning av taxeringsintendent,

i den utsträckning denne prövar nödigt, tillhandahålla sin

bokföring med därtill hörande handlingar för granskning, varom förmäles i

79 och 93 §§. Enahanda skyldighet åligger rörelseidkare, som ej fört handelsböcker,

med avseende å av honom förda anteckningar rörande intäkter

och utgifter inom rörelsen jämte därtill hörande handlingar.

Vad nu---och handlingar.

33 §.

Till ledning---utbetalts, angående det utbetalda beloppet.

I uppgift, som avses under a), skola vid angivandet av de åtnjutna förmånernas

belopp däri inräknas skatter, försäkringsavgifter och dylikt, som

arbetsgivaren erlagt för vederbörandes räkning, särskilda felräkningspenningar,

ersättning för representationskostnad vid kommunal eller enskild

tjänst ävensom gratifikationer i penningar eller annat, varjämte anteckning

skall göras angående de förmåner i övrigt, som följt med anställning eller

uppdrag, såsom fri kost, boställe, bostad eller löningsjord eller inkomst av

sportler, expeditionslösen, botes- eller beslagsandelar eller andra liknande,

ej till beloppet bestämda inkomster. Avser uppgiven förmån endast en del

av året, skall upplysning meddelas örn den tidrymd, för vilken förmånen utgått.

Har från annan arbetsgivare än statlig myndighet utgått särskild resekostnads-

eller traktamentsersättning, skall i uppgiften angivas beloppet av

sådan ersättning jämte antalet dagar, för vilka traktamentsersättning utgått.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

11

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagarens eller hans efterlevandes

pensionering, skall i uppgiften upptagas endast den återstående

avlöningen men upplysning lämnas örn att sådant avdrag skett.

Beträffande annan---för lyftning.

Vid fullgörande —--och födelseår.

34 §.

Vanligt handelsbolag,---rederiet; samt

b) för varje kommun eller, i fall som avses i 28 § 3 mom. andra stycket,

för varje taxeringsdistrikt, dit någon av bolaget eller rederiet innehavd förvärvskälla

är att hänföra: uppgift, avfattad enligt reglerna för särskild självdeklaration,

med upplysning tillika örn den andel av inkomsten, som å varje

delägare belöper.

Äro bolagets----det distriktet.

Vid uppgift,--— där förmäles.

35 §.

2 mom. Efter anmaning är idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse

skyldig avlämna uppgift örn belopp, som han utbetalt till namngiven annan

näringsidkare, därest beloppet är av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra

intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse.

Efter anmaning av taxeringsintendent är idkare av jordbruk, skogsbruk

eller rörelse skyldig att, ändå att mottagarna icke i anmaningen namngivas,

avlämna uppgift örn belopp som han utbetalt till andra näringsidkare, i den

mån beloppen äro av beskaffenhet som i första stycket sägs. Uppgift skall

därvid lämnas jämväl om mottagarnas namn och adress.

3 mom. Utövare av rörelse, som har att avlämna uppgift enligt 33 §, är

skyldig att, efter anmaning av taxeringsintendent, för kontroll av uppgifternas

riktighet och fullständighet tillhandahålla sina handelsböcker med därtill

hörande handlingar eller, därest handelsböcker icke förts, förda anteckningar

rörande intäkter och utgifter inom rörelsen.

Har rörelseidkare---sådant avseende.

Angående den----93 §§ sägs.

36 §.

1 mom. Självdeklaration, som---under taxeringsåret.

Staten, landsting---31 mars.

Verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat

såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, så ock annan,

som nästföregående år enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, må tillgodonjuta

anstånd med självdeklarations avlämnande till den 15 mars, därest

räkenskapsåret gått till ända senare än den 31 oktober året näst före taxeringsåret.

På ansökan av deklarationsskyldig, som visar att i följd av hans förvärvskällors

särskilda beskaffenhet eller verksamhetens mera betydande omfatt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

ning eller annan omständighet av säregen beskaffenhet hinder möter att avlämna

självdeklaration inom ovan stadgad tid, må, om den deklarationsskyldige

är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, taxeringsintendenten

i det län, där den deklarationsskyldige har att avgiva allmän

självdeklaration, och, om den deklarationsskyldige icke är skattskyldig till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, taxeringsintendenten i det län, där

den deklaration, ansökningen avser, skall avgivas, utsätta särskild tid för avlämnandet.

Vad i---- eller rederi.

3 mom. Uppgifter enligt 33 § skola vara avlämnade senast den 31 januari

under taxeringsåret.

Uppgifter enligt 34 § skola vara avlämnade senast den 15 februari under

taxeringsåret; dock må vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för

registreringspliktigt fartyg under enahanda villkor, som i 1 mom. tredje och

fjärde styckena sägs, åtnjuta där omförmält anstånd med avlämnande av

uppgift som i detta stycke avses.

38 §.

3 mom. Vid anmanings meddelande skall iakttagas, att densamma skall innehålla

föreläggande för den anmanade att, därest han avgiver självdeklaration,

annan uppgift eller upplysning skriftligen, avlämna densamma till den,

som utfärdat anmaningen, inom viss efter omständigheterna lämpad tid,

minst fem dagar efter delfåendet. Därjämte skall anmaning, som utfärdas av

ordförande i taxeringsnämnd eller taxeringskonsulent, innehålla meddelande

till den anmanade att, därest han vill begagna sig av medgiven rätt att muntligen

avgiva uppgift eller upplysning, för sådant ändamål inställa sig inför

ordföranden eller konsulenten å tid och ort, som i anmaningen angivas. Härutöver

skall anmaningen innehålla underrättelse om postadressen för den, som

utfärdat anmaningen, ävensom om den påföljd, som underlåtenhet att hörsamma

anmaningen medför enligt 39 eller 40 § eller 141 § 2 mom.

39 §.

4 mom. Angående ansvar i vissa fall för underlåtenhet att efter anmaning

avlämna självdeklaration meddelas föreskrifter i 141 § 2 mom.

41 §.

Särskild uppgift angående renskötsel, som avses i 26 § 3 morn., skall avfattas

å blankett enligt formulär, som fastställes av Kungl. Majit i anslutning

till de i 29 § 1 mom. meddelade föreskrifter. Sådan uppgift bör senast den 31

januari avlämnas antingen i den ordning, som i 37 § 1 mom. sägs, eller ock

till ordningsmannen i den lappby, uppgiftslämnaren tillhör.

Det åligger ordningsman i lappby att granska till honom avlämnade uppgifter

samt å desamma anteckna ej mindre det antal egna renar och skötesrenar,

som för den skattskyldige finnes upptaget i senast upprättade renlängd,

än även de övriga upplysningar och erinringar, som han finner av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

13

omständigheterna påkallade. Uppgifterna skola därefter av ordningsmannen

senast den 15 februari eller, om uppgift senare avlämnas, inom en vecka

efter avlämnandet översändas till landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt, där

taxeringen skall äga rum, med åliggande för denne att ofördröjligen vidarebefordra

dem till ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd.

42 §.

3 mom. Envar, som utbekommit utdelning å svenska aktier, så ock envar,

som här i riket utbekommit

a) utdelning å andelar i svensk ekonomisk förening eller från utländsk

juridisk person eller

b) ränta, vilken---avsedd förskrivning,

är skyldig--- •— kupongen förvärvats.

Uppgift avfattas---betalning sker.

Örn ansvar---i 141 § 4 mom.

4 mom. Med uppgifter,---om kupongskatt.

övriga enligt 3 mom. avgivna uppgifter, som avse utdelning, skola för

varje år senast den 31 januari nästföljande år av den som mottagit uppgifterna

avlämnas i enahanda ordning, som enligt 37 § 1 mom. är föreskriven

för där omförmälda uppgifter. Har i något fall utbetalning av utdelning skett

utan att uppgiftsskyldighet vederbörligen fullgjorts, skall vid uppgifternas

avlämnande lämnas upplysning härom.

Enligt 3 mom. — — — de förstöras.

Om ansvar--— motsvarande tillämpning.

46 §.

Efter anmaning---till vederbörande.

Efter anmaning är vidare envar skyldig att i den omfattning, som i anmaningen

angives, meddela för egen taxering för avverkat virke erforderliga

upplysningar utöver dem, som föranledas av deklarationsformuläret. Dylika

upplysningar skola avgivas skriftligen, men må, om de infordrats av taxeringsnämndens

ordförande eller taxeringskonsulent, meddelas muntligen inför

ordföranden eller konsulenten. I sådan händelse skola upplysningarna

skriftligen avfattas av ordföranden eller taxeringskonsulenten samt undertecknas

av den, som meddelat dem.

49 §.

4 mom. Angående ansvar i vissa fall för underlåtenhet att efter anmaning

avlämna virkesdeklaration meddelas föreskrifter i 141 § 2 morn.

51 §.

Skyldighet att ----skall fullgöras

för omyndig---örn förmynderskap,

för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 11 kap. 3 eller 4 §

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Afaj.ts proposition nr 345.

nämnda lag, av gode mannen beträffande vad han har under sin förvaltning,

samt

för avliden ---- — i boet.

För annan--- — annorlunda förordnar.

För bolag, — — — juridiska personer.

52 §.

För taxering erforderlig, i denna förordning icke särskilt omförmäld uppgift

skall, då ordförande i beskattningsnämnd i första instans, taxeringskonsulent

eller taxeringsintendent framställer begäran därom, lämnas av statligt

eller kommunalt verk, allmän inrättning eller överförmyndare, därvid skola

iakttagas de närmare bestämmelser angående uppgiftspliktens fullgörande,

som kunna av Kungl. Majit meddelas.

55 §.

1 mom. Rätt att utfärda anmaning, som i 32 § 3 mom. eller 35 § 2 mom.

andra stycket eller 35 § 3 mom. sägs, tillkommer taxeringsintendenten i det

län, där den uppgiftsskyldiges hemortskommun är belägen, eller, örn han saknar

hemortskommun, taxeringsintendenten hos Överståthållarämbetet. I fråga

om skattskyldig, vilkens taxering bragts under mellankommunala prövningsnämndens

prövning, skall rätt till anmaning, som i 32 § 3 mom. avses, tillkomma

jämväl allmänna ombudet hos denna nämnd.

Rätt att utfärda anmaning i andra fall än ovan sägs tillkommer taxeringsintendent

samt ordföranden i vederbörande beskattningsnämnd i första instans.

Samma rätt tillkommer taxeringskonsulent, i den mån så erfordras för

fullgörande av honom åvilande granskning av deklaration eller annan uppgift,

dock att taxeringskonsulent icke äger anmana skattskyldig att avlämna

deklaration.

56 §.

i mom. Granskning av självdeklarationer må verkställas endast av ordförande

och kronoombud i vederbörande taxeringsnämnd, av den kommunvalda

eller landstingsvalda ledamot i taxeringsnämnd, som nämnden därtill utser,

och av tjänsteman, som omförmäles i 15 § 1 inom., vidare av ordförande

och ledamöter i vederbörande prövningsnämnd samt av taxeringsintendent och

vid hans granskningsarbete biträdande personer. Vid granskning inom taxeringsnämnd

må i särskilda fall biträda ytterligare en ledamot, som taxeringsnämnden

därtill utser. Taxeringskonsulent äger verkställa granskning av

självdeklaration, varmed han jämlikt 80 a § har att taga befattning, och må

han, i den mån så erfordras för fullgörande av honom åvilande granskningsskyldighet,

jämväl taga del av annan självdeklaration. Jämlikt 8 § 4 mom.

vald ledamot i taxeringsnämnd äger verkställa granskning av självdeklaration,

i den mån så erfordras för fullgörande av ledamotens åliggande enligt

81 §. Därjämte äger sakkunnig, som biträder vid taxeringsarbetet, verkställa

granskning av självdeklaration, för vars behandling hans biträde påkallas,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

15

samt ordningsman i lappby och lappfogde verkställa granskning av självdeklaration,

som lapp inom vederbörande lappby eller lappfogdedistrikt avgivit.

Skrivbiträde, som av ordförande i taxeringsnämnd tillkallats, äger att i den

omfattning, ordföranden bestämmer, taga del av hos ordföranden befintliga

självdeklarationer.

För innehållet i självdeklaration må icke inom beskattningsnämnd lämnas

vidare redogörelse än som för taxeringen erfordras. Utan den skattskyldiges

skriftligen givna samtycke må självdeklaration icke i beskattningsnämnds

protokoll intagas i vidare män än som påkallas av stadgandena i 83, 87, 98,

105 och 115 §§.

Självdeklaration skall tillhandahållas de ämbets- och tjänstemän, vilka i

och för sin befattning böra erhålla del därav, ävensom i erforderliga fall,

med motsvarande tillämpning av vad i första stycket sägs, annan beskattningsnämnd

än den, som har att verkställa taxeringen. I fall som i 124 a §

sägs äger ock ombud för besvärsberättigad kommun taga del av självdeklaration,

vilken legat till grund för sådan taxering av inkomst, som besvären

kunna avse. Den som utför talan för kommun, församling, skoldistrikt, municipalsamhälle

eller landsting i fråga örn viss skattskyldigs taxering för inkomst

eller förmögenhet äger likaledes taga del av självdeklaration, som avlämnats

för den skattskyldige.

Då besvär---annan vederbörande.

Självdeklaration, som ----oundgängligen erfordras.

I övrigt---sådan bearbetning.

Efter taxeringsårets---annorlunda föreskriver.

Vad ovan---anlitade medhjälpare.

57 §.

Ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd, taxeringsintendent, taxeringskonsulent

eller annan, som tager del i taxeringsarbetet, får icke, utom vid

vederbörande nämnds sammanträde och jämväl då endast med iakttagande

av vad i 56 § sägs, yppa innehållet av de i samma paragraf angivna deklarationer

och uppgifter för annan än den, som enligt samma paragraf själv

må taga del av desamma. Ej heller må annan, som, utan att deltaga i taxeringsarbetet,

jämlikt 56 g erhållit del av nämnda deklarationer och uppgifter,

til] obehörig yppa något av deras innehåll.

Under överläggningarna---sätt utspridas.

Örn ansvar---i 140 §.

58 §.

1 mom. När allmän---och förslag.

Sedan de i första stycket angivna handlingarna inkommit till länsstyrelsen,

har landskamrerare!! att, med erforderligt biträde av sakkunnig person, på

grundval av nämnda och eljest tillgängliga handlingar samt i mån av behov

inhämtade upplysningar upprätta förslag till en efter länets förhållanden

avpassad tabell för utfinnande av skogsmarkens och den växande skogens

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

värde per hektar vid olika avkastningsförmåga och virkespris (hjälptabell)

ävensom till de särskilda anvisningar för verkställande av taxering av skogsmark

och växande skog, som kunna finnas erforderliga för en riktig tillämpning

av de föreskrivna taxeringsgrunderna, såsom örn medelbonitet och genomsnittligt

rotvärde för varje kommun i länet samt om virkesprisens beräkning

med hänsyn till olika utdrivningsförhållanden, olika flottnings- och andra

transportkostnader, olika grovlek och därav betingat olika värde å det virke,

som kan regelmässigt utvinnas å en viss bonitet, med mera dylikt. Finnes

lämpligt upprätta olika hjälptabeller och anvisningar för skilda delar av länet,

må sådant ske.

59 §.

1 mom. Senast den 25 oktober året näst före det, då allmän fastighetstaxering

skall äga rum, skola efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena i

beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd

ävensom de beredningsnämndsledamöter, som därtill utsetts enligt 5 § 3 morn.,

samt de fastighetstaxeringsnämndsledamöter, vilka enligt 6 § 1 mom. utsetts

av länets landsting, sammanträda inför landskamreraren å en eller flera

lämpliga orter för förberedande överläggningar rörande tillämpningen av de

allmänna grunderna vid den förestående allmänna fastighetstaxeringen; och

äger länsstyrelsen till dessa sammanträden kalla jämväl andra personer, vilka

på grund av sin verksamhet eller eljest kunna antagas äga sakkunskap rörande

fastighetsvärdena inom länet eller delar därav eller ock särskilt rörande

värdering av skogsmark och skog.

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning

av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering

och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna saluvärde,

som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, så ock för övriga av

honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda värde.

Därjämte skall landskamreraren framlägga jämlikt 58 § 1 mom. andra stycket

upprättat förslag till hjälptabell och till särskilda anvisningar för värdering

av skogsmark och växande skog ävensom, i den mån så finnes erforderligt,

förslag till särskilda anvisningar jämväl i andra hänseenden, såsom angående

redovisningen av olika ägoslag, värdesättning av övrig mark och bete å

skogsmark med mera. Avser sammanträdet överläggning angående taxeringen

inom allenast viss del av länet, skola redogörelserna och förslagen till tabell

och särskilda anvisningar därefter lämpas.

För sådana--— för taxeringen.

Till ledning för värdesättning av skogsmark och växande skog skola på

grundval av de förslag, som av landskamreraren avgivas, fastställas hjälptabell

ävensom de särskilda anvisningar, som kunna finnas erforderliga.

Länsstyrelsen har att skyndsamt tillställa ordförandena i beredningsnämnderna

och i fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd bestyrkta avskrifter

av det vid sammanträdet förda protokollet.

2 morn- Skulle för åstadkommande av en jämn och likformig taxering i

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

17

stad länsstyrelsen finna lämpligt, att sammanträde inför landskamrer ren

hålles med ordförande och ledamöter av stadens fastighetstaxeringsnämnder,

må sådant sammanträde äga rum före taxeringsarbetets påbörjande. Därvid

skola stadgandena i 1 moni. hava motsvarande tillämpning.

3 mom. Sedan sammanträde enligt 1 mom. hållits och innan beredningsnämnderna

börja det egentliga arbetet, skall å landet ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden,

efter samråd med landskamreraren angående tid och

plats, sammankalla de av länsstyrelsen och landstinget utsedda ledamöterna

i fastighetstaxeringsnämnden ävensom samtliga ordförande i de till fastighetstaxeringsdistriktet

hörande beredningsnämnderna till överläggningar rörande

det förestående taxeringsarbetet. Vid överläggningarna bör uppmärksamhet

ägnas åt åtgärder för befordrande av likformig taxering inom fastighetstaxeringsdistriktets

olika delar samt åt spörsmål, som kunna förväntas

vålla beredningsnämnderna svårigheter.

Vid sammanträdet---av protokollet.

62 §.

1 mom. Beredningsnämndens sammanträden hållas å tid och plats, som

ordföranden bestämmer efter samråd med ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden.

Möter för ordinarie ledamot hinder att tillstädeskomma, skall

han i sitt ställe kalla sin suppleant och tillika härom underrätta ordföranden

i beredningsnämnden.

Vid sammanträdena---två ledamöter.

64 a §.

Det åligger fastighetstaxeringsnämndens ordförande att för vinnande av

jämnhet och likformighet i taxeringen följa arbetet i beredningsnämnderna

inom fastighetstaxeringsdistriktet samt därvid i erforderlig utsträckning lämna

anvisningar för arbetets bedrivande. Han äger övervara beredningsnämndernas

sammanträden samt därunder deltaga i överläggningarna men icke i

besluten.

65 §.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd å landet åligger huvudsakligen:

a) att följa arbetet i beredningsnämnderna inom fastighetstaxeringsdistriktet

samt lämna anvisningar för arbetets bedrivande på sätt stadgas i 64 a §;

b) att före fastighetstaxeringsnämndens sammanträde granska de från beredningsnämndernas

ordförande enligt 64 § inkomna längderna och övriga

handlingar och därvid särskilt undersöka, huru beredningsnämnderna tilllämpat

de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 59 § 1 mom. omförmälda

sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som å detta sammanträde

ansetts böra komma till användning inom vederbörande beredningsdistrikt;

c) att vidtaga åtgärder för införskaffande av de uppgifter och upplysningar,

som ytterligare må finnas erforderliga för taxeringen;

Bihang tilt riksdagens protokoll 1953. 1 sami. Nr 345.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

d) att kalla fastighetstaxeringsnämndens ledamöter till sammanträden och

om utsatt tid och ställe härför på lämpligt sätt och i god tid underrätta länsstyrelsen;
e)

att leda nämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet; samt

f) att ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd i stad har enahanda åligganden som

i 61 § stadgas för ordförande i beredningsnämnd. Det åligger honom att

om fastighetstaxeringsnämndens sammanträden lämna underrättelse som i

första stycket under d) sägs.

66 §.

2 mom. Innan fastighetstaxeringsnämnd å landet börjar det egentliga arbetet,

skall ordföranden, efter samråd med landskamreraren angående tid och

plats, kalla de av länsstyrelsen och landstinget utsedda ledamöterna ävensom

samtliga ordförande i beredningsnämnderna i de till fastighetstaxeringsdistriktet

hörande beredningsdistrikten till ett förberedande sammanträde.

Vid detta har ordföranden, med erforderligt biträde av beredningsnämndernas

ordförande, att avgiva noggrann redogörelse för de värderingsgrunder, efter

vilka varje beredningsnämnd upprättat sitt förslag, ävensom för sin egen

mening, huruvida och i vad mån dessa värderingsgrunder kunna anses överensstämma

med resultatet av överläggningarna vid det i 59 § 1 mom. omförmälda

sammanträdet inför landskamreraren eller eljest med de priser, som

erhållits vid fastighetsförsäljningar i orten. På grundval av dessa redogörelser

skola de vid sammanträdet närvarande taga under övervägande och för

anteckning till protokollet uttala sin mening, vilka allmänna jämkningar av

beredningsnämndernas förslag finnas erforderliga för en jämn och likformig

taxering i hela fastighetstaxeringsdistriktet.

Avskrift av---angivna sammandragen.

68 §.

Såvitt ej annat föranledes av vad i lil § 1 mom. stadgas, må beslut icke

fattas av fastighetstaxeringsnämnd å landet, med mindre ordföranden och

föredraganden samt tillika en landstingsvald och en kommunvald ledamot

äro tillstädes, ej heller av fastighetstaxeringsnämnd i stad, med mindre

ordföranden samt minst två ledamöter äro tillstädes.

Envar ledamot---biträde anlitats.

69 §.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämndens arbete bör taga sin början å landet

senast den 1 februari under taxeringsåret och i stad senast den 15 december

året dessförinnan. Arbetet skall vara avslutat i länen senast den 25 mars och

i Stockholm senast den 15 juni under taxeringsåret.

3 mom. Fastighetslängderna, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift, skola

vara att tillgå för landskamreraren, taxeringsintendenten och fastighetsprövningsnämnden

samt i den ordning, Kungl. Majit föreskriver, dels tillhanda
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

19

hållas dem, som hava alt verkställa debitering av de på grund av taxeringen

utgående utskylder, dels offentligen framläggas inom vederbörande kommun

under minst fjorton dagar före den 15 maj under taxeringsåret.

70 §.

1 mom. Sedan fastighetslängdema med tillhörande handlingar blivit tillgängliga

för taxeringsintendenten, skall denne ingående granska längderna

ävensom de hos berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna förda protokollen

samt därefter hos fastighetsprövningsnämnden framställa yrkande om

de åtgärder, som erfordras för åstadkommande av en med skatteförfattningama

överensstämmande, jämn och likformig fastighetstaxering. Landskamreraren

har att sörja för införskaffandet av erforderliga yttranden över hos

fastighetsprövningsnämnden anförda besvär och gjorda framställningar; där

yttrandena därtill föranleda, skola påminnelser infordras från vederbörande.

Taxeringsintendenten har att åvägabringa för besvärens och framställningarnas

prövning eljest erforderlig utredning.

Vid granskningsarbetet må taxeringsintendenten åtnjuta nödigt biträde av,

förutom vederbörande tjänstemän hos länsstyrelsen, jämväl andra personer,

som av länsstyrelsen ställas till hans förfogande. Då i visst taxeringsärende

utredning genom särskild sakkunnig anses erforderlig, bör taxeringsintendenten

föranstalta därom.

2 mom. Länsstyrelsen äger, där så anses erforderligt, kalla ordförande

eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra i fastighetsvärdering

kunniga och erfarna personer att under taxeringsintendentens granskningsarbete

infinna sig för upplysningars meddelande.

72 §.

1 mom. Fastighetsprövningsnämnd granskar -— --- fastighetstaxerings
nämndernas

beslut.

Fastighetsprövningsnämnd eller dess ordförande äger, där så anses erforderligt,

kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd i länet

eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer att infinna sig

vid sammanträde med fastighetsprövningsnämnden eller hos dess ordförande

för att meddela upplysningar.

Skattskyldig må, när omständigheterna därtill föranleda, kallas att muntligen

höras inför fastighetsprövningsnämnden vid äventyr att mål eller ärende

avgöres på förhandenvarande skäl.

2 mom. I län sammanträder fastighetsprövningsnämnd på ordförandens

kallelse i residensstaden eller, i anseende till inlräffade utomordentliga händelser,

å annan samlingsort å sådan tid att nämndens arbeten må vara avslutade

senast den 30 juni under taxeringsåret. Möter för ledamot hinder att

tillstädeskomma, bör anmälan därom ofördröjligen göras hos ordföranden,

som inkallar suppleant i hans ställe.

Ordföranden är föredragande i nämnden, där icke för vissa mål eller ärenden

annan föredragande av länsstyrelsen utsetts.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Taxeringsintendenten har att övervara nämndens sammanträden med skyldighet

att bevaka det allmännas intresse under iakttagande tillika att de

taxeringar, som åsättas, bliva med skatteförfattningarna överensstämmande

samt jämna och likformiga. Han har därvid att framställa de yrkanden örn

påförande av eller ändring i taxering, vartill han må finna anledning.

Landshövdingen äger närvara vid nämndens sammanträden samt deltaga

i överläggningarna men icke i besluten.

Efter framställning av nämnden äger Kungl. Majit medgiva, att i län,

där med hänsyn till ärendenas antal så finnes erforderligt, nämnden sammanträder

å två avdelningar, vardera bestående av landskamreraren såsom

ordförande och halva antalet ledamöter i nämnden; dock att, där antalet ledamöter

icke är jämnt, den ena avdelningen må utgöras av en ledamot mera än

den andra. Då avdelning vid överläggning till avgörande av ärende finner,

att fråga är om beslut av principiell innebörd, så ock eljest då avdelning finner

så böra ske, må avdelningen besluta att ärendet skall avgöras av nämnden

i dess helhet.

3 mom. Stockholms stads prövningsnämnd sammanträder för behandling

av ärenden rörande allmän fastighetstaxering å tid, som ordföranden

bestämmer sålunda, att behandlingen av dessa ärenden må vara avslutad senast

den 31 oktober.

73 §.

Alla beslut---av Kungl. Majit.

Justering av protokollet skall för varje sammanträde verkställas inför

nämnden, innan sammanträdet upplöses, eller av nämndens ordförande senast

inom åtta dagar efter sammanträdets avslutande. Justeringen bestyrkes

i vartdera fallet genom ett av ordföranden å protokollet tecknat intyg, däri

dagen för justeringen utsättes.

Vederbörande protokollförare---gjorda tillägg.

75 §.

Länsstyrelsen må, innan taxeringsarbetet för året tager sin början, från varje

taxeringsnämnd inom länet eller viss del därav kalla ordföranden och

högst två andra medlemmar att å lämplig ort sammanträda inför landskamreraren

för överläggningar rörande taxeringsarbetet, och må till dylikt sammanträde

jämväl särskilda sakkunniga kallas för lämnande av upplysningar.

Vid överläggningarna bör uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för befordrande

av en likformig och rättvis taxering samt åt spörsmål, som vid tidigare

års taxeringar varit föremål för oriktiga avgöranden av taxeringsnämnderna

eller som kunna förväntas under det förestående arbetet vålla nämnderna svårigheter.

Landskamreraren har att upprätta och för länsprövningsnämnden framlägga

förslag till anvisningar för årets taxering. Därest sammanträde enligt

första stycket hållits, skall förslaget uppgöras med ledning av vad som därvid

förekommit. Länsprövningsnämnden har att på grundval av ifrågavarande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

21

förslag fastställa anvisningar för årets taxering ävensom senast den 15 januari

samma år överlämna anvisningarna till ordförandena i taxeringsnämnderna.

76 §.

Senast den 31 januari skola i den ordning, Kungl. Majit föreskriver, till

taxeringsnämndens ordförande, utom i Stockholm, överlämnas avskrifter av

fastighetslängderna, inkomstlängden, förmögenhetslängden, skogsaccislängden

och länsprövningsnämndens ändringslängder för nästföregående år, såvitt

taxeringsdistriktet angår.

Inom samma---för taxeringsdistriktet.

Efter anmälan---hava behov.

Erfordras för — — — mellankommunala prövningsnämnden.

77 §.

1 mom. Taxeringsnämnderna hava att, med i 85 § angivet undantag och

i enlighet nied vad nedan i denna paragraf stadgas, verkställa taxering av

de skattskyldiga.

2 mom. Särskild taxeringsnämnd verkställer, utom i fall som i 4 mom.

sägs, taxering till kommunal inkomstskatt, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

samt särskild skatt å förmögenhet av sådana skattskyldiga inom

nämndens taxeringsdistrikt, som icke äro fysiska personer, oskifta dödsbon

eller familjestiftelser.

3 mom. Lokal taxeringsnämnd verkställer taxering av de skattskyldiga inom

nämndens taxeringsdistrikt, i den mån taxeringarna icke skola handhavas

av särskild taxeringsnämnd eller av den i 4 mom. omförmälda gemensamma

taxeringsnämnden.

4 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden har att verkställa dels taxering

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet

av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, ävensom av sådana

i 26 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt omförmälda

skattskyldiga, som jämlikt § 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen skola

mantalsskrivas inom Stockholms stad och S:t Nikolai församling, dels ock

taxering till kommunal inkomstskatt av skattskyldiga, då sådan taxering skall

ske för gemensamt kommunalt ändamål.

Taxering, som verkställes av den gemensamma taxeringsnämnden, anses

äga rum å särskild ort och i särskilt taxeringsdistrikt.

78 §.

Taxeringsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:

<1) att ordna och granska för taxeringen avlämnade deklarationer, uppgifter

och andra handlingar, vidtaga åtgärder för felande deklarationers och

andra uppgifters införskaffande samt i övrigt söka inhämta upplysningar till

ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering, dock att ordföranden icke

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

är skyldig att granska deklarationer, med vilka taxeringskonsulent har att

taga befattning, i vidare mån än ordföranden finner erforderligt, varjämte

länsstyrelsen, då särskilda skäl därtill föranleda, må för viss taxeringsnämnd

visst år medgiva, att deklarationer av enkel beskaffenhet, som avse huvudsakbgen

inkomst av tjänst, efter ordförandens bestämmande granskas allenast

av kronoombudet;

h) att även i andra fall än under e), f) och g) här ovan sägs, därest under

taxeringsarbetet framkommit förhållanden, som kunna antagas hava betydelse

för taxering i annat distrikt, lämna vederbörande taxeringsnämndsordförande

underrättelse därom;

i) att kalla taxeringsnämndens ledamöter till sammanträde och örn utsatt

tid och ställe härför på lämpligt sätt och i god tid underrätta länsstyrelsen

och de skattskyldiga inom taxeringsdistriktet;

k) att ombesörja förandet av nämndens protokoll och, i den utsträckning

Kungl. Maj:t föreskriver, dess längder; samt

l) att, därest ----vinnande behövligt.

Det åligger därjämte ordförande i lokal taxeringsnämnd att på begäran av

ordförande i särskild taxeringsnämnd lämna de upplysningar till ledning för

taxeringen i sistberörda nämnd, som finnas erforderliga och som av ordföranden

i den lokala nämnden kunna lämnas.

79 §.

1 mom. Finner taxeringsnämndens ordförande för en behörig taxering av

skattskyldig, som i 32 § 3 mom. första stycket omförmäles, vara nödigt, att

granskning av den skattskyldiges bokföring verkställes, har han att till taxeringsintendenten

framställa begäran om dylik granskning. Därvid skall den

skattskyldiges deklaration med tillhörande handlingar överlämnas.

På taxeringsintendenten ankommer att bestämma, huruvida granskning

skall äga rum, samt att antingen själv verkställa granskningen, därvid i händelse

av behov biträde av sakkunnig må anlitas, eller låta granskningen

verkställas av taxeringsnämndens ordförande eller av annan person, som

därtill av taxeringsintendenten för varje särskilt fall utses. Så snart handläggningen

av ärendet slutförts, skall, där så erfordras, underrättelse örn utgången

meddelas taxeringsnämndens ordförande, därvid den översända deklarationen

återställes.

Vad i---rederiets bokföring.

2 mom. Anser taxeringsnämndens ordförande anledning föreligga att för

ändamål, som i 35 § 3 mom. sägs, granskning av där omförmäld rörelseidkares

bokföring äger rum, framställes begäran härom hos vederbörande

taxeringsintendent, vilken har att vidare förfara på sätt i 1 mom. sägs. Framkomma

vid granskningen omständigheter av beskaffenhet att kunna antagas

inverka å annan taxeringsnämnds taxeringsåtgärd, skall taxeringsintendenten

föranstalta om underrättelse härom till ordföranden i denna nämnd.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

23

80 §.

Kronoombudet har med avseende å taxering för inkomst eller förmögenhet

till åliggande särskilt

a) att, oavsett den ordföranden tillkommande granskningsskyldigheten,

granska alla inkommande självdeklarationer, andra uppgifter och upplysningar,

dock att kronoombudet icke är skyldigt att granska deklarationer,

med vilka taxeringskonsulent har att taga befattning, varjämte länsstyrelsen,

då särskilda skäl därtill föranleda, må för viss taxeringsnämnd visst år

medgiva, att deklarationer av enkel beskaffenhet, som avse huvudsakligen

inkomst av tjänst, efter ordförandens bestämmande granskas allenast av

denne;

b) att vid---iakttaget; samt

c) att, i den mån sådant må vara erforderligt och av ordföranden påkallas,

biträda honom under taxeringsarbetet och verkställa förekommande längdföring.

Med avseende å särskild fastighetstaxering och virkestaxering åligger det

kronoombudet att, i den mån ordföranden det påkallar, granska inkomna deklarationer

och andra för dessa taxeringar avlämnade uppgifter och upplysningar

samt verkställa förekommande längdföring.

80 a §.

Taxeringskonsulent åligger att granska självdeklarationer och andra uppgifter,

som avgivas av rörelseidkare vilka äro fysiska personer, oskifta dödsbon

eller familjestiftelser. Han har därjämte att granska andra deklarationer

och uppgifter av mera invecklad beskaffenhet, vilka taxeringsnämnd överlämnar

till honom för granskning.

Taxeringskonsulent äger, då fråga är om deklaration eller annan uppgift

som av honom granskats, deltaga i taxeringsnämndens överläggningar men

icke i dess beslut.

83 §.

1 mom. Taxeringsnämndens sammanträden — — — underrätta ordföranden.

Vid sammanträdena —--två ledamöter.

Ordföranden är föredragande i taxeringsnämnden; dock skall taxeringskonsulent

föredraga deklaration eller annan uppgift, som av honom granskats.

Vid föredragningen har ordföranden eller taxeringskonsulenten att, i den

omfattning stadgandena i 56 § medgiva, tillhandahålla ledamöterna alla för

taxeringen erhållna deklarationer, andra uppgifter och upplysningar samt

att efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar och framställningar,

vartill ordföranden eller konsulenten för en behörig taxering finner sig äga

anledning.

85 §.

Taxering till kommunal inkomstskatt på grund av 57 § 3 mom. kommunalskattelagen

må icke verkställas av taxeringsnämnd. Anser sådan nämnd anledning

föreligga att beträffande viss skattskyldig tillämpa berörda stadgan
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

de, skall nämndens ordförande härom göra skriftlig anmälan hos taxeringsintendenten

i länet, som, därest granskningen och prövningen av den skattskyldiges

taxering ankomma på prövningsnämnden i länet, förfar enligt 93 §.

Är däremot fråga om skattskyldig, vilkens taxering på grund av den ifrågasatta

åtgärden eller av annan orsak skall bliva föremål för granskning och

prövning av den mellankommunala prövningsnämnden, skall taxeringsintendenten

skyndsamt med eget yttrande överlämna ordförandens anmälan till

allmänna ombudet hos denna nämnd för den åtgärd, som enligt 93 § ankommer

på ombudet, och samtidigt härom underrätta taxeringsintendenten i annat

län, där den skattskyldige, såvitt kunnigt är, blivit taxerad till kommunal

inkomstskatt.

86 §.

För varje lokalt taxeringsdistrikt eller, om sådant distrikt består av mer än

en kommun, för varje kommun skola föras särskilda taxeringslängder, nämligen

två längder över taxeringen av fastigheter (fastighetslängder), av vilka

den ena skall upptaga fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller 5 mom. kommunalskattelagen

äro undantagna från skatteplikt, och den andra skall upptaga

övriga fastigheter, med undantag för sådana, som avses i 5 § 2 mom.

nämnda lag, en längd över taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och till kommunal inkomstskatt (inkomstlängd), en längd över taxeringen

till särskild skatt å förmögenhet (förmögenhetslångd) ävensom en

längd över taxeringen till skogsaccis (skogsaccislängd). Hos den gemensamma

taxeringsnämnden skola föras särskild inkomstlängd och särskild förmögenhetslängd

över taxering för inkomst eller förmögenhet av skattskyldiga,

som omförmälas i 77 § 4 mom.

Hos särskild taxeringsnämnd skola föras inkomstlängd och förmögenhetslängd.

Särskilda längder skola föras för varje fögderi samt för varje stad,

där magistrat finnes.

De beslutade---skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt yrkesbeteckning

för den skattskyldige, uppskattad inkomst av olika förvärvskällor, medgivet

avdrag för underskott å förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst, medgivna

allmänna avdrag som icke avse underskott å förvärvskälla, taxerat belopp,

beloppet av medgivna ortsavdrag, dock ej såvitt angår ensamstående

skattskyldig, samt beskattningsbart belopp med angivande tillika, där det

ej framgår av längdens uppställning, av den punkt i 18 § 2 mom. förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, enligt vilken grundbeloppet

för däri ingående bottenskatt skall beräknas;

dels i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad inkomst, beloppet av

medgivna ortsavdrag samt beskattningsbar inkomst;

dels ock,---här ovan.

I förmögenhetslängden---beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter---Kungl. Majit.

Taxeringslängderna underskrivas---och ledamöter.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

87 §.

Såvitt ej annat föranledes av vad i lil § 1 morn. stadgas, må beslut icke

fattas av lokal taxeringsnämnd, där taxeringsdistriktet omfattar blott en kommun

eller del därav, därest icke närvarande äro ordföranden, kronoombudet

och minst två kommunvalda ledamöter, ej heller, där taxeringsdistriktet omfattar

två eller flera kommuner, med mindre ordföranden, kronoombudet

och en ledamot från varje kommun äro tillstädes. Av särskild taxeringsnämnd

må, såvitt ej annat föranledes av bestämmelserna i nyssnämnda författningsrum,

beslut icke fattas, därest icke närvarande äro ordföranden,

kronoombudet och minst tre eller, där fråga är om nämnd, till vilken ledamöter

utsetts av stadsfullmäktige, minst två av de valda ledamöterna.

Ordföranden åligger att i alla de fall, då hans mening icke blivit följd, i vederbörande

taxeringslängds anteckningskolumn särskilt upptaga den taxering,

han ansett böra bestämmas. Var och en av de övriga medlemmarna av taxeringsnämnden

är det obetaget att få sin särskilda mening till protokollet antecknad,

om densamma skriftligen avfattad senast vid protokoll justeringen

avlämnas till ordföranden. Enahanda rätt att få sin särskilda mening till

protokollet antecknad tillkommer jämväl skogsvårdsombud så ock tillkallad

sakkunnig beträffande taxering, för vilken hans biträde anlitats, samt lappfogde

beträffande taxering av lapp för inkomst av renskötsel eller i sådan

rörelse nedlagd förmögenhet.

Det åligger taxeringskonsulent att i fråga örn ärenden, som av honom föredragits,

låta till protokollet anteckna sin mening, om denna avviker från

nämndens beslut.

88 §.

I lånen skall lokal taxeringsnämnd hava avslutat sitt arbete, såvitt angår

annan taxering än virkestaxering, senast den 15 maj och beträffande virkestaxering

senast den 31 maj. Särskild taxeringsnämnd skall hava slutfört sitt

arbete senast den 31 maj. På framställning av ordföranden i särskild taxeringsnämnd

må länsstyrelsen medgiva utsträckning av den tid, inom vilken

nämndens arbete skall vara avslutat, dock ej till senare tidpunkt än den 15

juni. Sådant medgivande må, på framställning av ordföranden, lämnas jämväl

åt lokal taxeringsnämnd, därest så finnes oundgängligen erforderligt.

I Stockholm skall taxeringsnämnd hava avslutat sitt arbete senast den 15

juni.

90 §.

2 mom. Har självdeklaration---eller upplysning.

I enahanda ordning skall underrättelse om påförd taxering för inkomst

eller förmögenhet eller för avverkat virke meddelas skattskyldig, som icke

avgivit deklaration eller uppgift till ledning för taxeringen och som icke heller

därtill anmanats.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

91 §.

1 mom. Senast den 15 juni skall taxeringsnämndens ordförande till länsstyrelsen

insända de deklarationer och andra skriftliga uppgifter och upplysningar,

som avlämnats lill ledning vid taxeringen, ävensom de enligt 76 §

första, andra och tredje styckena taxeringsnämndens ordförande tillhandakomna

längdavskrifterna och övriga handlingar. Har länsstyrelsen medgivit

utsträckning av den tid, inom vilken taxeringsnämnds arbete skall vara avslutat,

må länsstyrelsen jämväl förordna om utsträckning av förstnämnda

tid, dock längst till den 30 juni.

De upprättade taxeringslängderna skola avlämnas å den tid och i den ordning,

Kungl. Majit föreskriver.

2 mom. Taxeringslängderna, i huvudskrift eller avskrift, skola vara att

tillgå för landskamreraren, taxeringsintendenten och länsprövningsnämnden

samt i den ordning, Kungl. Majit föreskriver, tillhandahållas dem, som hava

att verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder.

92 §.

1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till skilda prövningsdistrikt,

skola genom vederbörande taxeringsintendents försorg, så snart ske

kan efter det inkomst- och förmögenhetslängderna för året med tillhörande

handlingar inkommit till länsstyrelsen och senast den 31 juli, till den mellankommunala

prövningsnämnden översändas de självdeklarationer och andra

handlingar, som avgivits till ledning vid den skattskyldiges taxering för inkomst

eller förmögenhet dels i kommun, till vilken dylik förvärvskälla är att

hänföra, dels ock, därest han inom annan kommun är skattskyldig till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, i denna kommun. Har den skattskyldige

under beskattningsåret varit gift, skola till den mellankommunala prövningsnämnden

jämväl översändas de självdeklarationer och andra handlingar, som

avgivits till ledning vid den andra makens taxering för inkomst eller förmögenhet

i nämnda kommuner, därest 52 § 1 mom. kommunalskattelagen eller

19 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är tilllämplig

å makarnas taxering. Samtidigt härmed skola överlämnas utdrag av

inkomst- och förmögenhetslängderna samt taxeringsnämndernas protokoll, såvitt

angår ifrågavarande taxeringar.

93 §.

Taxeringsintendenten har att i fråga örn de taxeringar, som enligt 96 §

skola handläggas av den prövningsnämnd, hos vilken han tjänstgör, noggrant

undersöka, huruvida dessa taxeringar äro med skatteförfattningama överensstämmande

samt likformiga och rättvisa, samt för sådant ändamål granska

tillgängliga handlingar rörande samma taxeringar. Härvid skall särskilt uppmärksammas,

huruvida beträffande skattskyldig, som blivit för inkomst

taxerad i mera än ett taxeringsdistrikt, ojämnhet förefinnes mellan de olika

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

27

taxeringarna eller huruvida beträffande viss skattskyldig anledning föreligger

att tillämpa 57 § 3 morn. kommunalskattelagen.

Finner taxeringsintendenten för en behörig taxering av skattskyldig, som i

32 § 3 mom. omförmäles, vara nödigt, att granskning verkställes av den skattskyldiges

bokföring eller, då den skattskyldige varit delägare i vanligt handelsbolag,

kommanditbolag eller rederi, av bolagets eller rederiets bokföring,

eller anser taxeringsintendenten anledning föreligga att för ändamål, som i

35 § 3 mom. sägs, granskning av där omförmäld rörelseidkares bokföring

äger rum, bör taxeringsintendenten föranstalta om sådan granskning, därvid

biträde av sakkunnig må anlitas. Tillkommer jämlikt 55 § 1 morn. anmaningsrätten

annan taxeringsintendent, bör framställning om granskning göras

hos denne. Angående granskningens utförande skall i varje fall gälla vad i

79 § 3 mom. sägs.

Jämväl i andra fall, då utredning genom särskild sakkunnig befinnes erforderlig,

skall taxeringsintendenten föranstalta därom.

Finner taxeringsintendenten anledning till erinran mot viss taxering eller anser

han 57 § 3 morn. kommunalskattelagen böra tillämpas beträffande viss

skattskyldig, skall, efter det den skattskyldige, där så ske kan och fråga icke

är allenast örn uppenbar felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

erhållit tillfälle att yttra sig, taxeringsintendenten hos prövningsnämnden

framställa yrkande örn de åtgärder, som erfordras för åvägabringande

av en riktig taxering. Där så finnes lämpligt, skall framställningen delgivas

taxeringsnämndens ordförande.

Landskamreraren har att sörja för införskaffandet av erforderliga yttranden

över hos prövningsnämnden anförda besvär och gjorda framställningar;

där yttrandena därtill föranleda, skola påminnelser infordras från vederbörande.

Taxeringsintendenten har att åvägabringa för besvärens och framställningarnas

prövning eljest erforderlig utredning.

I fråga om sådana skattskyldiga, vilka skola taxeras till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt inom visst prövningsdistrikt och därjämte till kommunal

inkomstskatt inom annat prövningsdistrikt, utan att dock sådant fall

föreligger, som i 96 § 2 mom. avses, böra taxeringsintendentema i de olika

distrikten samråda för åvägabringande av likformig taxering.

94 §.

1 mom. Vid fullgörande av vad i 93 § stadgas må taxeringsintendent åtnjuta

nödigt biträde av, förutom till bans förfogande stående tjänstemän,

jämväl andra personer, som av länsstyrelsen ställas till bans förfogande.

2 mom. Länsstyrelsen äger, där så anses erforderligt, kalla ordförande eller

ledamot i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktct att under taxcringsintendentens

granskningsarbete infinna sig för meddelande av upplysningar i

distriktet vidkommade taxeringsfrågor.

I fråga •— —• — tillkommer länsstyrelsen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

95 §.

Prövningsnämnd beslutar över anförda besvär och gjorda framställningar

samt granskar och prövar årets taxeringar i övrigt.

Prövningsnämnd eller dess ordförande äger, där så anses erforderligt, kalla

ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktet att infinna

sig vid sammanträde med prövningsnämnden eller hos dess ordförande

för att meddela upplysningar i taxeringsfrågor.

Skattskyldig må, när omständigheterna därtill föranleda, kallas att muntligen

höras inför prövningsnämnden vid äventyr att mål eller ärende avgöres

på förhandenvarande skäl.

Om rätt---och 129 §.

96 §.

1 mom. Länsprövningsnämndema hava, envar för sitt prövningsdistrikt,

att taga befattning med taxeringarna därstädes, med undantag av dem som

jämlikt 2 mom. falla under den mellankommunala prövningsnämndens handläggning.

97 §.

Länsprövningsnämnd sammanträder på ordförandens kallelse i residensstaden

eller, i anseende till inträffade utomordentliga händelser, å annan

samlingsort å tid, som ordföranden bestämmer. Möter för ledamot hinder

att tillstädeskomma, bör anmälan därom ofördröjligen göras hos ordföranden,

som inkallar suppleant i hans ställe.

Ordföranden är föredragande i nämnden, där icke för vissa mål eller ärenden

annan föredragande av länsstyrelsen utsetts.

Nämnden är beslutför, då ordföranden och fyra ledamöter eller suppleanter

för dem äro tillstädes.

Taxeringsintendenten har att övervara nämndens sammanträden med skyldighet

att bevaka det allmännas intresse under iakttagande tillika att de taxeringar,

som åsättas, bliva med skatteförfattningarna överensstämmande samt

likformiga och rättvisa. Han har att, under iakttagande av de i 97 a § givna

bestämmelserna angående den tid inom vilken dylika frågor skola väckas,

hos nämnden framställa de yrkanden om påförande av eller ändring i taxering,

vartill han må finna anledning.

Landshövdingen äger närvara vid nämndens sammanträden samt deltaga i

överläggningarna men icke i besluten.

Efter framställning av nämnden äger Kungl. Maj:t medgiva, att i län, där

med hänsyn till ärendenas antal så finnes erforderligt, nämnden sammanträder

å två avdelningar, vardera bestående av landskamreraren såsom ordförande

och fyra ledamöter. Avdelning är icke beslutför med mindre ordföranden

och samtliga ledamöter eller suppleanter för dem äro närvarande. Då

avdelning vid överläggning till avgörande av ärende finner, att fråga är om

beslut av principiell innebörd, så ock eljest då avdelning finner så böra ske,

må avdelningen besluta att ärendet skall avgöras av nämnden i dess helhet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

97 a §.

Efter taxeringsårets utgång må taxeringsintendent eller medlem av länsprövningsnämnd

icke hos nämnden framställa yrkande, som avser samma

års taxering, där ej fall föreligger, som avses i 123 §, 124 a §, 128 § 2 morn.,

129 § eller 130 § denna förordning, 75 § 1 eller 2 mom. kommunalskattelagen,

24 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 7 §

förordningen örn särskild skatt å förmögenhet eller 16 § andra stycket lagen

om folkpensionering; vederbörande dock obetaget att efter taxeringsårets utgång

närmare angiva omfattningen av yrkande, som dessförinnan framställts.

Hava besvär jämlikt 118 § anförts rörande taxeringen av viss skattskyldig

eller av viss fastighet, må taxeringsintendenten eller medlem av länsprövningsnämnden

icke hos nämnden framställa yrkande rörande samma taxering

efter det nämnden avgjort nyssnämnda besvär.

Mål och ärenden rörande ett års taxering skola avgöras, så snart ske kan.

Där ej fall föreligger, som avses i något av de i första stycket omförmälda

författningsrum, skola av skattskyldiga anhängiggjorda besvärsmål såvitt

möjligt vara avgjorda i länen senast den 10 oktober och i Stockholm senast

den 31 oktober under taxeringsåret. Övriga mål och ärenden skola, där ej fall

föreligger som nyss sagts, vara avgjorda senast den 30 juni året näst efter

taxeringsåret.

98 §.

Alla beslut av länsprövningsnämnd skola, med angivande i förekommande

fall av skäl för avvikelse från skattskyldigs deklaration, upptagas i nämndens

protokoll, där jämväl, i händelse skattskyldig underlåtit att avgiva honom

av taxeringsintendenten avfordrad uppgift eller upplysning, anteckning

om sådan försummelse bör ske.

Taxering, som----av Kungl. Maj:t.

Justering av protokollet skall för varje sammanträde verkställas inför

nämnden, innan sammanträdet upplöses, eller av nämndens ordförande senast

inom åtta dagar efter sammanträdets avslutande. Justeringen bestyrkes

i vartdera fallet genom ett av ordföranden å protokollet tecknat intyg, däri

dagen för justeringen utsättes.

Vederbörande protokollförare---gjorda tillägg.

Vad i denna paragraf föreskrives om anteckningar i taxeringslängd och

i ändringslängd gäller icke i fråga om sådana beslut rörande visst års taxering,

som meddelas senare än den 30 juni året därpå.

99 §.

Länsprövningsnämndens ändringslängder, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift,

skola i den ordning Kungl. Majit föreskriver tillhandahållas dem,

som verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder.

Stadgandet i denna paragraf har icke tillämpning beträffande Stockholm.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

100 §.

1 mom. Det åligger protokollföraren hos länsprövningsnämnden att senast

å fjortonde dagen efter den, då protokollet justerats, i rekommenderat

brev med mottagningsbevis med allmänna posten tillsända dels ägare eller

därmed likställd innehavare av varje sådan fastighet, vilkens taxering varit

föremål för nämndens efter särskild prövning meddelade beslut, dels ock

varje skattskyldig, vilkens taxering för inkomst eller förmögenhet eller för

avverkat virke varit föremål för nämndens efter särskild prövning meddelade

beslut, underrättelse örn beslutet medelst utdrag av nämndens protokoll.

Vad nu sagts äger icke tillämpning, då beslutet inneburit allenast, att

taxering för inkomst eller förmögenhet efter yrkande av annan än den skattskyldige

rättats i avseende å felaktighet vid beräkningen eller införingen i

inkomstlängden av ortsavdragen.

Har i---jämväl klaganden.

Vad ovan är sagt om ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet

skall hava avseende jämväl å annan, som i stället för ägaren eller innehavaren

är skattskyldig för den fastighet, varom fråga är.

2 mom. Å protokollsutdrag, som i 1 mom. omförmäles, skall vid utlämnandet

finnas tecknad underrättelse örn vad den har att iakttaga, som vill anföra

besvär över beslutet.

3 mom. Återkommer utsänt protokollsutdrag utan att mottagningsbevis

erhållits, skall utdraget skyndsamt delgivas vederbörande på sätt i 55 §

2 mom. sägs.

101 §.

Innefattar sådant beslut rörande visst års taxering, som länsprövningsnämnd

meddelat senare än den 30 juni året därpå, att taxering

höjts eller överflyttats å annan, skall länsstyrelsen till dem, som hava att

verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, för

verkställighet översända utdrag av prövningsnämndens protokoll.

Har prövningsnämnd jämlikt 123 § 1 eller 4 mom. eller 129 § gjort ändring

beträffande fastighetstaxering, skall, i den mån vederbörande icke erhållit

del av beslutet jämlikt 100 §, genom länsstyrelsens försorg utdrag

av nämndens protokoll rörande beslutet för kännedom tillställas, förutom

klaganden, den skattskyldige och, om annan än den skattskyldige ägde fastigheten

vid den tidpunkt till vilken skattskyldigheten hänför sig, jämväl denne,

den kommun, där fastigheten är belägen, så ock, där den skattskyldige

eller fastighetens ägare vid berörda tidpunkt hade sin hemortskommun i annat

län, taxeringsintendenten i det länet.

Stadgandet i första stycket bär icke tillämpning beträffande Stockholm.

104 §.

Den mellankommunala prövningsnämnden sammanträder på ordförandens

kallelse i Stockholm å tid, som ordföranden bestämmer; dock må, i anseende

till inträffade utomordentliga händelser, Kungl. Maj:t kunna förordna

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

31

om annan samlingsort. Möter för ledamot hinder att tillstädeskomma, bör

anmälan därom ofördröjligen göras hos ordföranden, som inkallar suppleant

i hans ställe. Vid förfall för ordföranden skall vice ordföranden underrättas

samt dennes suppleant inkallas.

Ordföranden är föredragande i nämnden, där icke för vissa mål eller ärenden

annan föredragande av nämnden utsetts.

Nämnden är beslutför, då fem medlemmar äro tillstädes.

Allmänna ombudet hos nämnden har att övervara nämndens sammanträden

med skyldighet att bevaka det allmännas intresse- under iakttagande

tillika att de taxeringar, som åsättas, bliva med skatteförfattningarna överensstämmande

samt likformiga och rättvisa. Han har att, under iakttagande av

de i 104 a § givna bestämmelserna angående den tid inom vilken dylika frågor

skola väckas, hos nämnden framställa de yrkanden om påförande av

eller ändring i taxering, vartill han må finna anledning.

104 a §.

Efter taxeringsårets utgång må allmänna ombudet hos eller medlem av

den mellankommunala prövningsnämnden icke hos nämnden framställa yrkande,

som avser samma års taxering, där ej fall föreligger, som avses i

123 §, 124 a §, 128 § 2 mom. eller 130 § denna förordning, 75 § 1 eller 2 mom.

kommunalskattelagen, 24 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt, 7 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet eller

16 § andra stycket lagen om folkpensionering; vederbörande dock obetaget

att efter taxeringsårets utgång närmare angiva omfattningen av yrkande,

som dessförinnan framställts.

Hava besvär jämlikt 118 § anförts rörande taxeringen av viss skattskyldig,

må allmänna ombudet hos eller medlem av den mellankommunala prövningsnämnden

icke hos nämnden framställa yrkande rörande samma taxering

efter det nämnden avgjort nyssnämnda besvär.

Mål och ärenden rörande ett års taxering skola avgöras, så snart ske kan.

Där ej fall föreligger, som avses i något av de i första stycket omförmälda

författningsrum, skola av skattskyldiga anhängiggjorda besvärsmål såvitt

möjligt vara avgjorda senast den 5 oktober under taxeringsåret, övriga mål

och ärenden skola, där ej fall föreligger som nyss sagts, vara avgjorda senast

den 30 juni året näst efter taxeringsåret.

105 §.

Alla beslut----- bör ske.

Taxering, som till följd av nämndens beslut tillkommit eller som blivit fastställd

annorlunda än taxeringsnämnd bestämt, skall upptagas i särskild längd

(ändringslängd). En sådan längd föres för varje län, och skall i densamma

uppläggas särskild avdelning för taxering till särskild skatt å förmögenhet.

Vad i detta stycke stadgas skall icke gälla i fråga örn sådana beslut rörande

visst års taxering, som meddelas senare än den 30 juni året därpå.

Justering av protokollet skall för varje sammanträde verkställas inför

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

nämnden, innan sammanträdet upplöses, eller av nämndens ordförande senast

inom åtta dagar efter sammanträdets avslutande. Justeringen bestyrkes

i vartdera fallet genom ett av ordföranden å protokollet tecknat intyg, däri

dagen för justeringen utsättes.

Vederbörande protokollförare —--deras riktighet.

106 §.

1 morn. Den mellankommunala prövningsnämndens ändringslängder skola

inom tid, som Kungl. Majit bestämmer, översändas till vederbörande länsstyrelser.

Det åligger längdförarna hos länsprövningsnämnderna att om den

mellankommunala prövningsnämndens beslut verkställa enahanda anteckningar,

som i 98 § äro föreskrivna beträffande beslut av länsprövningsnämnd.

3 mom. Innefattar sådant beslut rörande visst års taxering, som den mellankommunala

prövningsnämnden meddelat senare än den 30 juni året

därpå, att taxering höjts eller överflyttats å annan, skall protokollföraren

översända utdrag av nämndens protokoll till vederbörande länsstyrelse, som

har att vidtaga i 101 § omförmäld åtgärd för beslutets bringande till verkställighet.

107 §.

Länsstyrelsen har att vaka över att taxeringsarbetet ordnas och bedrives

ändamålsenligt.

Det åligger taxeringsintendenten att med biträde av tjänstemän å landskontoret

samt häradsskrivare, som länsstyrelsen i mån av behov därtill förordnar,

lämna ordförandena i beskattningsnämnderna i första instans inom

länet råd och upplysningar, på begäran av ordförande i sådan nämnd verkställa

utredning i invecklade taxeringsärenden samt övervaka nämndernas arbete.

Taxeringsintendenten liksom av honom därtill beordrad tjänsteman äger

för den skull närvara vid sammanträde med beskattningsnämnd i första instans

inom länet och därunder deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

109 §.

Beskattningsnämnderna skola — — — och rättvis.

Anser ordförande i beskattningsnämnd i första instans, att nämnden icke

iakttager vad i första stycket stadgas, åligger det honom att sådant genast

anmärka. Dylik anmärkning ävensom nämndens i anledning därav meddelade

yttrande skola intagas i protokollet. Utdrag av protokollet skall genom

ordförandens försorg ofördröjligen tillställas taxeringsintendenten.

110 §.

Sammanträde med beskattningsnämnd skall hållas inom slutna dörrar.

Skattskyldig är dock berättigad att företräda inför beskattningsnämnd i

första instans för att meddela upplysningar rörande taxeringen, i vad honom

angår. Vidare äger skattskyldig samt, örn annan än denne besvärat sig,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

33

jämväl klaganden vara tillstädes inför fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd

vid handläggning av mål eller ärende, som angår den skattskyldige,

samt därvid utföra sin talan.

Där så kan ske utan hinder för taxeringsförrättningens fortgång, bör taxeringsnämnd

på stället meddela skattskyldig begärd upplysning om nämndens

beslut rörande hans taxering.

111 §.

1 mom. Ordförande eller---vid taxeringen.

Ordförande eller ledamot i fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd

skall därjämte avträda, då fråga förekommer örn taxering, i vars

behandling inom annan beskattningsnämnd han tidigare deltagit.

Den som i annan befattning handlagt visst taxeringsärende må icke såsom

landskamrerare eller taxeringsintendent taga befattning med samma ärende.

2 mom. Är ordförande i beskattningsnämnd i första instans på grund av

vad i 1 mom. stadgats hindrad att i nämnden deltaga i behandling av visst

taxeringsärende och finnes ej ställföreträdare för honom förordnad, utser

nämnden inom sig viss ledamot att vid behandlingen av ärendet föra ordet.

Förekommer av dylik anledning hinder för av länsstyrelse förordnad ledamot

i fastighetstaxeringsnämnd eller i taxeringsnämnd att deltaga i behandling av

visst taxeringsärende, må hans utevaro icke hindra nämnden att i ärendet

besluta.

Är landskamrerare på grund av vad i 1 mom. stadgas hindrad att i fastighetsprövningsnämnd

eller länsprövningsnämnd deltaga i behandling av visst

taxeringsärende, inträder i hans ställe den befattningshavare hos länsstyrelsen,

som av länsstyrelsen förordnats att i denna del fullgöra landskamrerarens

åligganden.

3 mom. Föreligger för ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd hinder,

som i 1 mom. sägs, skall anteckning härom ske i nämndens protokoll.

112 §.

Uppstå skiljaktiga meningar inom beskattningsnämnd och måste till följd

därav omröstning anställas, skall denna vara öppen och den mening bliva gällande,

vilken flertalet biträtt, eller, om rösterna utfalla lika, den som länder

till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gäde den mening,

som biträdes av ordföranden.

113 §.

Kan av någon anledning taxeringsförrättning icke företagas eller fortgå, bör

anmälan därom av vederbörande nämnds ordförande göras hos länsstyrelsen

för vidtagande av den åtgärd förhållandet anses påkalla.

115 §.

Eftertaxering enligt vad därom i skaf teförfattningarna är stadgat verkställes

av taxeringsnämnder och prövningsnämnder. Örn de vid dylik taxering

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sami. Nr 345. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

följda grunderna skall fullständig redogörelse intagas i nämndernas protokoll,

varjämte till den skattskyldige skall avlåtas meddelande om eftertaxeringen

i samma ordning, som gäller för meddelande till skattskyldig om

avvikelse från deklaration.

117 §.

över beslut av fastighetstaxeringsnämnd må besvär anföras hos fastighetsprövningsnämnden
av

ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastigheten

rörer;

så ock av vederbörande kommun, municipalsamhälle och landsting.

Besvären skola, skriftligen avfattade, ingivas i lånen till länsstyrelsen före

klockan tolv på dagen den 15 maj och i Stockholm till Överståthållarämbetet

före klockan tolv på dagen den 10 augusti.

118 §.

Över beslut av taxeringsnämnd må besvär anföras

a) , i fråga om taxering av fastighet:

av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastigheten

rörer;

så ock av vederbörande kommun, municipalsamhälle och landsting;

b) i fråga örn taxering för inkomst eller förmögenhet:

av skattskyldig, såvitt honom rörer;

av vederbörande kommun, municipalsamhälle och landsting, såvitt angår

taxering till kommunal inkomstskatt;

c) i fråga örn taxering för avverkat virke:

av skattskyldig, såvitt honom rörer;

av vederbörande kommun;

så ock av vederbörande skogsvårdsstyrelse.

119 §.

Besvär enligt 118 § skola, skriftligen avfattade och ställda till den prövningsnämnd,

som enligt 96 § har att granska och pröva taxeringen i fråga,

ingivas till länsstyrelsen i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden företagits,

därest ej sådant fall föreligger som i andra stycket här nedan avses.

Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens bestämmelser

om beskattningsort är att hänföra till två eller flera prövningsdistrikt,

skola besvär enligt 118 §, för såvitt de avse den skattskyldiges taxering

för inkomst eller förmögenhet i den kommun, där han taxerats eller

bort taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt

å förmögenhet, eller i sådan annan kommun, dit förvärvskällan är att hänföra,

skriftligen avfattade, ingivas till den mellankommunala prövningsnämnden.

Besvären skola ingivas före klockan tolv på dagen den 31 juli under taxeringsåret;

dock att kommun, municipalsamhälle, landsting eller skogsvårds
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

35

styrelse, som klagar, äger ingiva sina besvär före klockan tolv på dagen den

15 augusti samma år.

Hava besvär, som skolat ingivas till den mellankommunala prövningsnämnden,

i stället före den stadgade besvärstidens utgång ingivits till länsstyrelsen

i något av de län, inom vilka klaganden taxerats eller bort taxeras

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet

eller dit av klaganden innehavd förvärvskälla är att hänföra, skall hinder

icke på grund därav föreligga för besvärens upptagande till prövning.

Länsstyrelsen har att omedelbart överlämna besvären till den mellankommunala

prövningsnämnden.

121 §.

1 mom. över beslut, som fastighetsprövningsnämnd meddelat, må besvär

anföras hos kammarrätten av taxeringsintendenten. Enahanda rätt att

anföra besvär tillkommer vederbörande kommun, municipalsamhälle och

landsting.

över beslut, som nu nämnts, må ock besvär anföras hos kammarrätten

av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt angår taxering

av fastigheten, i följande fall:

a) om han hos fastighetsprövningsnämnden inom föreskriven tid överklagat

fastighetstaxeringsnämndens beslut och hans talan därstädes icke bifallits;

samt

b) om fastighetsprövningsnämnden ändrat den av fastighetstaxeringsnämnden

verkställda taxeringen, utan att sådan ändring påyrkats av klaganden.

I det under a) omnämnda fallet må besvären dock innefatta endast fullföljande

helt eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos fastighetsprövningsnämnden.

1 det under b) omförmälda fallet må talan icke innefatta längre gående

yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet med fastighetstaxeringsnämndens

beslut.

2 mom. över beslut, som prövningsnämnd meddelat, må besvär anföras

hos kammarrätten av taxeringsintendenten. Enahanda rätt att anföra besvär

tillkommer ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt angår

taxering av fastigheten, annan skattskyldig, såvitt angår egen taxering för inkomst

eller förmögenhet eller för avverkat virke, där han ej enligt 39 eller

49 § förlorat talan, så ock vederbörande kommun, municipalsamhälle, landsting

och skogsvårdsstyrelse, i den mån de jämlikt 118 § äga föra talan mot

taxeringsnämnds beslut.

Besvär må anföras i följande fall:

a) om inom föreskriven tid taxeringsintendenten framställt yrkande hos

prövningsnämnden om påförande av eller ändring i taxering eller annan klagande

där besvärat sig över taxeringsnämndens beslut men talan icke bifallits

av prövningsnämnden; samt

b) om prövningsnämnden ändrat den av taxeringsnämnden verkställda

taxeringen, utan att sådan ändring påyrkats av klaganden.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Vad i 1 morn. tredje och fjärde styckena stadgas skall äga motsvarande

tillämpning beträffande besvär, varom i föregående stycke förmäles.

122 §.

1 mom. Besvär enligt 121 § 1 mom. skola, skriftligen avfattade, före klockan

tolv den 31 december under taxeringsåret ingivas till länsstyrelsen i det

län, där den överklagade taxeringsåtgärden vidtagits.

Besvär enligt 121 § 2 mom. över beslut av länsprövningsnämnd skola, skriftligen

avfattade, av skattskyldig ingivas till den länsstyrelse, som i första stycket

sägs, före klockan tolv å sextionde dagen efter den, då han av beslutet

erhållit del. Taxeringsintendent samt kommun, municipalsamhälle, landsting

och skogsvårdsslyrelse skola till nämnda länsstyrelse ingiva sina besvär,

skriftligen avfattade, taxeringsintendenten före klockan tolv å sextionde dagen

samt annan klagande före samma tid å nittionde dagen efter den, då

länsprövningsnämndens protokoll justerades.

1 fråga om besvär enligt 121 § 2 mom. över beslut av den mellankommunala

prövningsnämnden skall vad i föregående stycke sägs äga motsvarande

tillämpning, dock att besvären skola ingivas till nämnden.

Försummas något av vad nu föreskrivits, varda besvären icke upptagna

till prövning. Ej må dock den omständigheten, att besvären i stället för till

vederbörande länsstyrelse, respektive den mellankommunala prövningsnämnden

ingivits direkt till kammarrätten, utgöra hinder för besvärens upptagande

till prövning, därest besvären till kammarrätten inkommit före utgången

av den stadgade besvärstiden; i sådant fall skall kammarrätten omedelbart

överlämna besvären till vederbörande länsstyrelse, respektive den mellankommunala

prövningsnämnden för vidare behandling enligt 2 mom. I fråga

örn besvär, som skolat ingivas till den mellankommunala prövningsnämnden,

skola vidare bestämmelserna i 119 § sista stycket hava motsvarande tilllämpning.

2 mom. Omedelbart efter taxeringsårets utgång har länsstyrelsen, respektive

den mellankommunala prövningsnämnden att till kammarrätten insända

förteckning å besvär, som före nämnda tidpunkt anförts enligt 121 §. I länsstyrelsens

förteckning skola besvär över taxering av fastighet upptagas för

sig utan sammanblandning med övriga besvär. Inkomma besvär efter taxeringsårets

utgång, skall förteckning å sådana besvär omedelbart efter varje

månads utgång insändas lill kammarrätten.

Länsstyrelsen har att vid de besvär, som till länsstyrelsen inkommit, foga

såväl utdrag av taxeringslängd och beskattningsnämndernas protokoll, såvitt

den överklagade taxeringsfrågan angår, som ock de till nämnderna i frågan

ingivna handlingarna ävensom, där fråga är om taxering av fastighet,

utdrag av taxeringslängd beträffande närmast föregående taxering av fastigheten.

Länsstyrelsen har därefter att infordra förklaringar och, där förklaringarna

därtill föranleda, påminnelser från vederbörande samt, inom sex

månader efter det att besvären inkommit till länsstyrelsen, överlämna handlingarna

till kammarrätten. Angå besvären taxering av fastighet, böra hand
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

37

lingarna vara till kammarrätten inkomna inom fyra månder efter det att

besvären inkommit till länsstyrelsen.

Beträffande besvär, som inkommit till den mellankommunala prövningsnämnden,

har nämnden att i tillämpliga delar förfara på enahanda sätt, som

stadgas i andra stycket.

123 §.

1 mom. Har fastighet---för fastigheten,

eller har---som vederbort,

eller har---äga rum,

eller har under löpande taxeringsperiod genom beslut av taxeringsnämnd

nytt taxeringsvärde åsatts fastighet eller jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen

taxeringsvärde fördelats å olika i taxeringsenhet ingående fastigheter

eller delar av fastigheter eller framställning om vidtagande av sådan

taxeringsåtgärd avslagits, men ägare eller därmed likställd innehavare av

fastigheten icke erhållit föreskriven underrättelse därom senast den 30 juni,

eller har---felaktigt taxerad,

må fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare uti den i 124 §

angivna ordning häröver anföra besvär hos länsprövningsnämnden eller,

därest taxeringen redan varit föremål för beslut, som efter särskild prövning

meddelats av fastighetsprövningsnämnd eller länsprövningsnämnd, hos kammarrätten.

2 mom. Den som---skattepliktig förmögenhet,

den som---taxeringen skett,

den som -— — — en ort,

den som---är skattskyldig,

den som--— utgöra sådan skatt,

den som---till sådan skatt,

den som taxerats för inkomst eller förmögenhet å viss ort, ehuru skyldighet

enligt stadgandena i 26 och 28 §§ icke för honom förelegat att till ledning

för taxering å orten avgiva självdeklaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig självdeklaration och ej

gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet, som enligt 39 § 1 mom. andra punkten

föranleder förlust av talan, men som blivit av taxeringsnämnd taxerad

för inkomst eller förmögenhet med avvikelse från deklarationen och icke erhållit

föreskriven underrättelse därom senast den 30 juni,

den som — — — nyss nämnts,

så ock---blivit felaktig,

må uti--— hos kammarrätten.

Skall i fråga örn stiftelse, för vilken uti stadgad ordning avlämnats behörig

självdeklaration och för vilkens vidkommande ej sådan underlåtenhet

förekommit, som enligt 39 § 1 morn. andra punkten föranleder förlust av

talan, grundbelopp för den i statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående

bottenskatten enligt beslut av taxeringsnämnd beräknas enligt 18 §

2 mom. a) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skall be
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

svärsrätt, som nyss sagts, såvitt angår denna taxeringsåtgärd, tillkomma stiftelsen

för det fall att stiftelsen ej erhållit föreskriven underrättelse rörande

taxeringsåtgärden senast den 30 juni.

3 mom. Den som---avgiva virkesdeklaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig virkesdeklaration men blivit

av taxeringsnämnd taxerad för avverkat virke med avvikelse från deklarationen

och icke erhållit föreskriven underrättelse därom senast den 30 juni,

den som---nyss nämnts,

så ock---blivit felaktig,

må uti den i 124 § angivna ordning häröver anföra besvär hos länsprövningsnämnden

eller, därest taxeringen redan varit föremål för länsprövningsnämnds

efter särskild prövning meddelade beslut, hos kammarrätten.

4 mom. Rätt till besvär enligt 1, 2 och 3 mom. i anledning av förelupen

felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende tillkommer jämväl

taxeringsintendenten så ock vederbörande kommun, municipalsamhälle,

landsting och skogsvårdsstyrelse, i den mån de jämlikt 117 eller 118 § äga

föra talan mot fastighetstaxeringsnämnds eller taxeringsnämnds beslut.

124 §.

1 mom. Besvär enligt 123 § skola, skriftligen avfattade, ingivas till länsstyrelsen

i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden företagits, eller,

i motsvarande fall som i 119 § andra stycket avses, till den mellankommunala

prövningsnämnden. Besvären skola ingivas, av skattskyldig inom natt och

år efter det utskylderna avfordrats honom och av annan klagande före utgången

av kalenderåret näst efter taxeringsåret.

Försummas något av vad sålunda föreskrivits, varda besvären icke upptagna

till prövning. Ej må dock den omständigheten, att besvär, som anföras

hos kammarrätten, i stället för till vederbörande länsstyrelse, respektive den

mellankommunala prövningsnämnden ingivits direkt till kammarrätten, utgöra

hinder för besvärens upptagande till prövning, därest besvären till kammarrätten

inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden; i sådant

fall skall kammarrätten omedelbart överlämna besvären till vederbörande

länsstyrelse, respektive den mellankommunala prövningsnämnden för vidare

behandling enligt 2 mom. I fråga om besvär, som skolat ingivas till den mellankommunala

prövningsnämnden, skola vidare bestämmelserna i 119 § sista

stycket hava motsvarande tillämpning.

Avse besvären--— senaste kravet.

2 mom. Länsstyrelsen har att vid de besvär, som till länsstyrelsen inkommit,

foga såväl utdrag av taxeringslängd och beskattningsnämnds protokoll,

såvitt den överklagade taxeringen angår, som ock övriga till ärendet

hörande handlingar. Sedan därefter förklaringar över besvären och, där förklaringarna

därtill föranleda, påminnelser infordrats från vederbörande, överlämnas

handlingarna till länsprövningsnämnden i prövningsdistriktet eller,

därest taxeringen redan varit föremål för länsprövningsnämnds efter särskild

prövning meddelade beslut, till kammarrätten.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

39

Beträffande besvär, som inkommit till den mellankommunala prövningsnämnden,

har nämnden att i tillämpliga delar förfara på enahanda sätt, som

stadgas i första stycket. Hava icke uldrag av inkomstlängd, förmögenhetslängd

och taxeringsnämnds protokoll, såvitt den överklagade taxeringen angår,

samt de till taxeringsnämnden i frågan ingivna handlingarna på grund

av stadgandet i 92 § tidigare överlämnats till den mellankommunala prövningsnämnden,

åligger det nämnden att översända besvären till vederbörande

länsstyrelse, som har att därvid foga ifrågavarande utdrag och handlingar

samt därefter skyndsamt återsända besvären med vidfogade handlingar till

nämnden.

124 a §.

1 mom. Har skattskyldig vid taxering till kommunal inkomstskatt åtnjutit

avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen eller har förmögenhet vid skattskyldigs

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller till särskild

skatt å förmögenhet beräknats med hänsyn till fastighets taxeringsvärde, och

sker genom utslag av Kungl. Majit eller kammarrätten eller beslut jämlikt

123 § 1 eller 4 mom. eller 129 § av länsprövningsnämnd sådan ändring beträffande

fastighetstaxeringen, att avdraget eller förmögenheten bör beräknas till

annat belopp än som skett, må besvär med yrkande örn härav föranledd ändring

i taxeringen av inkomst eller förmögenhet anföras hos prövningsnämnden

eller, om denna taxering redan varit föremål för beslut av kammarrätten,

vilket ej överklagats, eller av Kungl. Majit, hos den som meddelat beslutet.

Är sagda taxering i annan ordning föremål för prövning av kammarrätten,

eller Kungl. Majit, skola besvären anföras hos kammarrätten eller

Kungl. Majit för att prövas i sammanhang med prövning av målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han

ej gjort sig skyldig till underlåtenhet som avses i 39 § 1 morn., ävensom

taxeringsintendenten och, såvitt angår taxeringen till kommunal inkomstskatt,

kommun.

Besvären skola, skriftligen avfattade, ingivas till länsstyrelsen i det län,

där den överklagade taxeringsåtgärden företagits, eller, i motsvarande fall

som i 119 § andra stycket avses, till den mellankommunala prövningsnämnden.

Besvären skola ingivas, av skattskyldig eller kommun inom sex månader

och av taxeringsintendent inom åtta månader från den dag, då beslutet rörande

fastighetstaxeringen meddelades.

Försummas något av vad sålunda föreskrivits, varda besvären icke upptagna

till prövning. Ej må dock den omständigheten, att besvär, som anföras

hos kammarrätten eller Kungl. Majit, i stället för till vederbörande

länsstyrelse, respektive den mellankommunala prövningsnämnden ingivits

direkt till kammarrätten eller Kungl. Majit, utgöra hinder för besvärens upptagande

till prövning, därest besvären dit inkommit före utgången av den

stadgade besvärstiden; i sådant fall skola besvären omedelbart överlämnas

till vederbörande länsstyrelse, respektive den mellankommunala prövningsnämnden

för vidare behandling enligt 124 § 2 mom. I fråga örn besviir, som

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

skolat ingivas till den mellankommunala prövningsnämnden, skola vidare

bestämmelserna i 119 § sista stycket hava motsvarande tillämpning.

Besvär enligt---slutligen avgjort.

Vid besvär---motsvarande tillämpning.

2 mom. Besvär enligt denna paragraf böra ej, såvitt icke av skattskyldig

eller kommun anförda besvär eller andra särskilda omständigheter därtill

föranleda, anföras av taxeringsintendent, med mindre besvären avse rättelse

av avsevärt missförhållande, förorsakat av den ändrade fastighetstaxeringen.

125 §.

I fråga om klagan över prövningsnämnds beslut i anledning av besvär enligt

123 § skola stadgandena i 121 § 2 morn., 122 § 1 mom. andra, tredje och

fjärde styckena samt 122 § 2 mom. andra och tredje styckena hava motsvarande

tillämpning.

127 §.

Den som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i taxeringsmål äger att,

utom i fall som i andra stycket här nedan stadgas, däri hos Kungl. Majit

söka ändring genom besvär, vilka, vid påföljd att besvären eljest icke varda

upptagna till prövning, skola före klockan tolv å sextionde dagen efter den,

då klaganden av utslaget erhållit del, ingivas till finansdepartementet tillika

med bevis örn dagen för utslagets delfående.

över utslag---icke föras.

128 §.

2 mom. Vid prövningsnämnds prövning av besvär enligt 123 § skola bestämmelserna

i 1 mom. hava motsvarande tillämpning å prövningsnämnden;

dock skall, därest under länsprövningsnämnds handläggning av besvär enligt

123 § fråga uppkommer om vidtagande av här ovan omförmäld åtgärd beträffande

taxering inom annat prövningsdistrikt än det, som besvären angå,

ärendet i hela dess vidd överlämnas till avgörande av den mellankommunala

prövningsnämnden.

129 §.

Därest efter taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde i anledning av

anförda besvär ändras eller taxeringsvärde åsättes fastighet, som icke blivit

taxerad, har länsprövningsnämnden i det prövningsdistrikt, där fastigheten

är belägen, att efter anmälan av taxeringsintendenten vidtaga däremot svarande

åtgärd för efterföljande år under taxeringsperioden, där ej beträffande

fastigheten sådant förhållande inträffat, som jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen

bör föranleda åsättande av nytt taxeringsvärde.

Sådan anmälan hos länsprövningsnämnden må ock göras av fastighetens

ägare eller därmed likställd innehavare eller, om besvären anförts av annan

än ägaren eller innehavaren, av denne.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

134 §.

Ordförande i beskattningsnämnd i första instans är skyldig att, då sådant

av vederbörande myndighet påfordras, avgiva förklaring över besvär angående

taxering. Vid förfall för ordföranden må förklaringsskyldigheten åläggas

någon av nämndens ledamöter. Beskattningsnämnd må icke åläggas förklaringsskyldighet.

Av prövningsnämnd behandlad taxeringsfråga må återförvisas till nämnden

för förnyad behandling.

135 §.

Har genom---för verkställighet.

Utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t beträffande fastighetstaxering

skall, därest utslaget innefattar ändring av länsprövningsnämndens beslut,

för kännedom tillställas, förutom klaganden, den skattskyldige och, om annan

än den skattskyldige ägde fastigheten vid den tidpunkt till vilken skattskyldigheten

hänför sig, jämväl denne, den kommun, där fastigheten är belägen,

taxeringsintendenten i det län, där fastigheten är belägen, så ock, där

den skattskyldige eller fastighetens ägare vid berörda tidpunkt hade sin hemortskommun

i annat län, taxeringsintendenten i det länet.

139 §.

Den som blivit utsedd till medlem i prövningsnämnd eller fastighetsprövningsnämnd

eller blivit inkallad i stället för ordinarie ledamot och utan vederbörligen

anmält laga förfall utebliver från nämndens sammanträde skall,

därest nämnden till följd av hans utevaro icke varder beslutför, böta tjugufem

kronor.

140 §.

Den som bryter mot vad i 57 § är stadgat vare, där han ej för sin förseelse

är underkastad ansvar för tjänstefel, straffad med dagsböter.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid

granskning av handelsbok eller annan räkenskapshandling må ej yppas i vidare

mån än som erfordras för vinnande av det med granskningen avsedda

ändamålet. Bryter någon häremot straffes, där han ej för sin förseelse är underkastad

ansvar för tjänstefel, med dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

141 §.

5 mom. Vad i denna paragraf stadgas äger icke tillämpning, därest den

försumlige för sin underlåtenhet är underkastad ansvar för tjänstefel. Straff

för förseelse, som i 2 mom. eller 4 mom. andra punkten omförmäles, inträder

icke, där den försumlige visar giltig ursäkt för sin underlåtenhet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

143 §.

2 morn. Finner ordförande i taxeringsnämnd anledning antaga, att oriktig

uppgift, om vilken ordföranden vid taxeringsarbetet erhållit kännedom, kan

medföra ansvar enligt skattestrafflagen, skall ordföranden göra anmälan därom

till taxeringsintendenten. Sådan anmälan skall göras senast vid den tid,

då taxeringsnämndens arbete för året avslutas.

Därest taxeringsintendent på grund av anmälan från ordförande i taxeringsnämnd

eller eljest finner, att någon gjort sig skyldig till brott, som avses

i skattestrafflagen, skall taxeringsintendenten göra anmälan därom till vederbörande

åklagare.

144 §.

2 mom. Där, i andra fall än i 143 § eller 1 mom. denna paragraf avses,

till följd av uraktlåtet fullgörande av de i denna förordning meddelade föreskrifter

eller av annan orsak fråga uppstår om tillämpning av stadgat bötesansvar

eller förelagt vite, skall av vederbörande taxeringsintendent, ordförande

eller ledamot i beskattningsnämnd i första instans eller annan behörig

person anmälan därom göras hos länsstyrelsen, som har att, efter prövning

av härvid förekommande förhållanden, förordna om uttagande av de böter

eller vitén, vartill någon finnes hava gjort sig förfallen, samt vidtaga de åtgärder,

som anmäld försummelse eller utebliven verkställighet av vad i denna

förordning stadgas för övrigt kan påkalla.

3 mom. Den som icke åtnöjes med av länsstyrelse givet beslut, varigenom

han på grund av ovan meddelade stadganden blivit fälld till böter eller utgivande

av vite, äger att, med iakttagande av vad i allmänhet är stadgat angående

dylika besluts överklagande, över beslutet anföra besvär hos kammarrätten.

Besvären skola före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden

av beslutet erhållit del, ingivas till länsstyrelsen vid påföljd, om den

tid försittes, att besvären icke varda upptagna till prövning; dock må icke

den omständigheten, att besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits

till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning,

därest besvären till kammarrätten inkommit före utgången av den stadgade

besvärstiden. I sådant fall skola besvären omedelbart överlämnas till länsstyrelsen.

Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra

förklaringar och, där förklaringarna därtill föranleda, påminnelser från vederbörande

samt skyndsamligen överlämna handlingarna till kammarrätten

med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.

Örn klagan---— å virkestaxering.

Vid prövning---under bedömande.

145 §.

1 mom. Av statsmedel bestridas:

1) ersättning åt ordförandena i beredningsnämnderna, fastighetstaxeringsnämndema

och taxeringsnämnderna, åt de av länsstyrelsen förordnade leda
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

möterna i fastighetstaxeringsnämnderna, åt kronoombuden i taxeringsnämnderna

samt åt taxeringskonsulenterna;

2) bidrag till kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter för

taxeringsarbetet genom tillhandahållande av tjänstemän enligt 15 § 1 mom.

eller annorledes, därest Kungl. Maj:t finner dessa anstalter äga särskilt värde

för det allmänna;

3) gottgörelse för det i samband med taxeringsförrättningarna jämlikt 15 §

2 mom. lämnade biträde av städernas tjänstemän;

4) ersättning för det i samband med taxeringsförrättningarna jämlikt 107

§ lämnade biträde av häradsskrivare; samt

5) kostnader för taxeringen, vilka omförmälas i 5 och 6 samt 8—12 mom.

här nedan.

2 mom. Det åligger länsstyrelsen att de år, då allmän fastighetstaxering

äger rum, senast den 1 maj, i Stockholm senast den 20 juli, till Kungl, Maj.t

inkomma med yttrande angående den ersättning, som för bestyr med nyssnämnda

taxering inom länet bör tillkomma envar av de personer, vilka enligt

bestämmelserna i 1 mom. 1), 3) och 4) äro därtill berättigade, och skola

därvid angivas de grunder, som varit bestämmande vid ersättningarnas beräknande.

Motsvarande yttrande---under taxeringsåret.

Yttrande enligt —---taxeringsnämndernas beslut.

3 mom. Kommun, som vill framställa anspråk på särskild ersättning enligt

1 mom. 2), har att, såvitt angår allmän fastighetstaxering i länen, senast

den 10 april under taxeringsåret och, såvitt angår allmän fastighetstaxering

i Stockholm eller årlig taxering såväl i Stockholm som i länen, senast den 1

juli under taxeringsåret till länsstyrelsen inkomma med framställning därom

med angivande av grunderna för ersättningsbeloppets beräknande.

Länsstyrelsen har---andra styckena.

4 mom. Efter prövning---kommun utanordnas. «

Därvid må vad som ställes till länsstyrelsernas förfogande för ersättning

åt ordförandena i berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna samt åt de

av länsstyrelserna förordnade ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna

ävensom för det i samband med allmän fastighetstaxering lämnade biträde

jämlikt 107 § av häradsskrivare och jämlikt 15 § 2 mom. av städernas tjänstemän

jämte vad som utanordnas till kommuner utgöra sammanlagt högst

ett belopp, motsvarande två hundradels procent av taxeringsvärdet å samtliga

fastigheter i riket, sådant detta värde beräknats enligt fastighetstaxeringsnämndernas

beslut.

Vad som ställes till länsstyrelsernas förfogande för ersättning åt ordförandena

och kronoombuden i taxeringsnämnderna samt åt taxeringskonsulentema

ävensom för det i samband med den årliga taxeringen lämnade biträde

jämlikt 107 § av häradsskrivare och jämlikt 15 § 2 mom. av städernas tjänstemän

jämte vad som utanordnas till kommuner må sammanlagt utgöra högst

ett belopp, motsvarande tre procent av grundbeloppet för hela riket av den

i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten, sådant

grundbeloppet beräknats enligt taxeringsnämndernas beslut.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Vid fördelningen---av länsstyrelsen.

5 mom. Till gäldande av de av Stockholms stads prövningsnämnds arbeten

föranledda utgifter, såsom gottgörelse åt tjänsteman, som förordnats att för

vissa fall fullgöra taxeringsintendentens åligganden, ersättning för biträde åt

taxeringsintendenten vid förberedande göromål, arvode för protokoll- och

längdföringen, nödiga tryckningskostnader samt gottgörelse för uppassning hos

nämnden, må Överståthållarämbetet, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, använda

erforderligt belopp. Kungl. Majit äger utfärda särskilda föreskrifter

rörande dispositionen av medel för ändamål, som nu sagts.

7 mom. Uppgift rörande de jämlikt 4, 5 och 6 mom. till olika personer

utbetalda ersättningsbeloppen, avseende sistförflutna budgetår, skall årligen

före juli månads utgång av länsstyrelsen insändas till finansdepartementet.

8 mom. De ipersoner,---rörande taxeringsanbetet,

dö personer,--— — myndighets medgivande,

de ordförande —--i 59 § 1 morn.,

de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i stad, som på

vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles i

59 § 2 morn., ävensom

de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd eller i taxeringsnämnd,

som på vederbörlig kallelse inställt sig före eller under fastighetsprövningsnämnds

eller prövningsnämnds sammanträde för meddelande av

upplysningar,

äga att---allmänna resereglementet.

Ersättning efter ovannämnda grunder tillkommer jämväl sakkunnig, som

biträtt i taxeringsfrågor.

11 mom. Sådan i 126 § 2 morn. omförmäld ledamot av kammarrätten

ävensom sådan ledamot i fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd,

som icke är befattningshavare i statens tjänst, äger för tid, varunder han varit

inkalläd till tjänstgöring, åtnjuta arvode med tjugufyra kronor örn dagen,

örn han är bosatt å sammanträdesorten, och med trettiotvå kronor om dagen,

örn han är bosatt utom sammanträdesorten. Är sådan ledamot befattningshavare

i statens tjänst, skall han för tjänstgöringen åtnjuta, jämte ersättning

för avlöningsförmåner, som han får avstå under tjänstledighet för ifrågavarande

uppdrag, arvode med belopp, som bestämmes av Kungl. Majit. Därjämte

skall ledamot i förekommande fall för resedagar ånjuta rese- och

traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet.

146 §.

1 mom. Av kommun valda ledamöter i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd

ävensom av kommun jämlikt 8 § 3 mom. valda ledamöter i

lokal taxeringsnämnd äga, därest sådant beslutas av vederbörande kommun,

att av kommunens medel åtnjuta dels traktamentsersättning under såväl

sammanträdes- som resedagar med högst tio kronor örn dagen, dels ock, då

de icke äro bosatta å förrättningsorten, övrig resekostnadsersättning med

högst vad som på grund av allmänna resereglementet utgår till nämndeman.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

45

Ersättning efter enahanda grunder må av kommunens medel utgå jämväl till

ordningsman i lappby för inställelse vid sammanträde enligt 83 § 2 morn.

De av---om dagen.

Av landstings förvaltningsutskott och stadsfullmäktige valda ledamöter i

särskild taxeringsnämnd äga att för deltagande i nämndens sammanträden

åtnjuta ersättning enligt de i 145 § 8 mom. angivna grunderna. Ersättningen

gäldas beträffande ledamöter, valda av landstings förvaltningsutskott, av

landstinget och beträffande ledamöter, utsedda av stadsfullmäktige, av stadens

medel.

3 mom. Skogsvårdsombud åtnjuter ersättning, som vederbörande skogsvårdsstyrelse

anvisar av till dess förfogande stående skogsvårdsmedel.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944; dock skola förordningens

bestämmelser örn åtgärder, vilka för verkställande av taxering skola enligt

förordningen vidtagas före taxeringsårets ingång, träda i kraft dagen

efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 30 juni 1943 (nr 489)

angående tillämpning av vissa särskilda bestämmelser rörande taxeringsförfarandet

år 1942 i fråga om taxeringsförfarandet år 1944.

I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas:

1) Ledamöter och suppleanter i prövningsnämnd skola enligt denna förordning

utses första gången för tiden den 1 januari 1944—den 30 juni 1947.

2) I fråga om besvär över 1943 och tidigare års taxeringar skola äldre

bestämmelser fortfarande gälla; dock att efter förordningens ikraftträdande

landskamrerares åligganden skola fullgöras av taxeringsintendent samt på

särskild prövningsnämnd ankommande uppgifter skola fullgöras av prövningsnämnd.

3) Vad i taxeringsförordningen i dess hittills gällande lydelse finnes stadgat

angående vägstyrelse skall, såvitt angår 1942 eller tidigare års taxering, alltjämt

äga tillämpning; dock att på vägstyrelsen ankommande uppgifter från

och med den 1 januari 1944 fullgöras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

4) Uppgift rörande ersättningsbelopp, utbetalda jämlikt 145 § 4, 5 och 6

mom. och avseende tiden den 1 december 1943—den 30 juni 1944, skall av

länsstyrelsen före utgången av juli månad 1944 insändas till finansdepartementet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 3 och 62 §§ kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 3 och 62 §§ kommunalskattelagen den 28 september

1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §•

Med taxeringsår förstås i denna lag det kalenderår, under vilket taxering

av beskattningsnämnd i första instans verkställes, och med beskattningsår

det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret, eller, där räkenskapsår

icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår, som gått till ända närmast

före den 1 mars under taxeringsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

62 §.

Har skattskyldig---undgått taxering.

Eftertaxering ma icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen

rätteligen hort av beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den

skattskyldige avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo; dock att sådan taxering

icke må ske senare än två år efter utgången av det kalenderår, under vilket

bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 21 § förordningen den 28 september

1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 21 § förordningen den 28 september 1928 om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives. . -f (

21 §.

Har skattskyldig---undandraga statsverket.

Eftertaxering ma icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen rätteligen

bort av beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den skattskyldige

avlidit, asättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan taxering icke

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

47

må ske senare än två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning

efter honom blivit ingiven för registrering.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944.

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 14

juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskatt
ningsvärde

å fastighet.

Härigenom förordnas, att 1, 4, 5, 8—10 och 13 §§ förordningen den 14

juni 1933 om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Har å fastighet ny-, till- eller ombyggnad verkställts efter den tidpunkt,

som det för fastigheten senast fastställda taxeringsvärdet avsett, må i den

ordning nedan stadgas fastigheten av fastighetsprövningsnämnd eller länsprövningsnämnd

åsättas särskilt uppskattningsvärde för fastighetsbelåning

(preliminärt taxeringsvärde) att gälla intill dess nytt taxeringsvärde, avseende

tidpunkt efter ny-, till- eller ombyggnaden, varder fastställt för fastigheten.

Har fastighet nybildats genom avstyckning enligt 19 kap. lagen örn delning

av jord å landet eller 5 kap. lagen örn fastighetsbildning i stad eller genom

sammanläggning enligt lagen om sammanläggning av fastigheter å landet

eller genom att tomt blivit rättsligen bestående, och finnes ej särskilt taxeringsvärde

fastställt för det område fastigheten omfattar, må ock sådan fastighet

av fastighetsprövningsnämnd eller länsprövningsnämnd åsättas preliminärt

taxeringsvärde att gälla intill dess nytt taxeringsvärde, avseende tidpunkt

efter nybildningen, varder fastställt för fastigheten eller för område,

vari den ingår.

Med länsprövningsnämnd avses i denna förordning jämväl Stockholms

stads prövningsnämnd.

4 §.

Framställning örn åsättande av preliminärt taxeringsvärde å fastighet skall,

skriftligen avfattad och ställd till fastighetsprövningsnämnden eller länsprövningsnämnden,

ingivas beträffande fastighet i Stockholm till Överståthållarämbetet

och beträffande annorstädes belägen fastighet till länsstyrelsen i

1 Senaste lydelse av 13 § se 1934: 296.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

länet. Framställning må ock på sökandens eget äventyr i betalt brev med

allmänna posten insändas till nu nämnd myndighet.

I framställningen — — — för uppskattningen.

Framställningen skall---ej mottagas.

5 §•

Då framställning, som i 4 § sägs, inkommit till där omförmäld myndighet,

skola vid framställningen fogas dels utdrag av senast upprättade fastighetslängd

i vad fastigheten angår dels ock den rörande fastigheten senast avlämnade

fastighetsdeklarationen, där denna är för myndigheten tillgänglig. Har

det fastigheten senast åsätta taxeringsvärdet ändrats efter besvär över fastighetsprövningsnämndens

eller länsprövningsnämndens beslut, skall jämväl avskrift

av det i anledning av besvären meddelade utslaget biläggas framställningen.

Handlingarna skola därefter ofördröjligen överlämnas till ordföranden

i fastighetstaxeringsnämnden för det distrikt, där fastigheten är belägen,

eller, om denna nämnd avslutat sin verksamhet, till ordföranden i vederbörande

lokala taxeringsnämnd; och åligger det ordföranden att skyndsamt

ombesörja den utredning, som för framställningens prövning anses erforderlig.

8 §•

Efter utgången av den enligt 7 § förelagda tid skall ärendet överlämnas

till fastighetsprövningsnämnden eller, om nämnden avslutat sitt arbete, till

länsprövningsnämnden; och har nämnden att utan dröjsmål företaga ärendet

till slutligt avgörande.

Innan ärendet avgöres, skall taxeringsintendenten giva nämnden sin mening

tillkänna.

Nämndens beslut intages i nämndens protokoll.

över nämndens beslut må klagan icke förås.

9 §•

Fastighetsprövningsnämndens eller länsprövningsnämndens beslut meddelas

sökanden genom utdrag av protokollet.

överstiger det — — — 275

Protokollsutdrag, som---tillsändas sökanden.

Protokollsutdrag, som---stämpelavgiften utmätas.

10 §.

Överståthållarämbetet och länsstyrelserna skola föra särskilda liggare över

meddelade beslut om åsättande av preliminärt taxeringsvärde. Anteckning

i liggaren skall verkställas inom tre dagar efter det fastighetsprövningsnämndens

eller länsprövningsnämndens protokoll justerats och till riktigheten ''bestyrkas

av protokollföraren hos nämnden.

Beslutet skall,---finnes infört.

Underrättelse om gällande preliminära taxeringsvärden skall tillika, utom

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

49

såvitt angår Stockholm, årligen av länsstyrelsen lämnas ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna

eller de lokala taxeringsnämnderna, envar såvitt

angår fastigheter inom nämndens distrikt. Sådan underrättelse skall avsändas,

de år då allmän fastighetstaxering äger rum, före januari månads utgång

och övriga år senast den 15 februari.

13 §.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd eller i lokal taxeringsnämnd så ock

av Överståthållarämbetet eller länsstyrelse förordnad ledamot i sådan nämnd

må för på honom ankommande göromål enligt denna förordning, där så finnes

skäligt, åtnjuta särskild ersättning av statsmedel med belopp, som efter

förslag av Överståthållarämbetet eller länsstyrelsen bestämmes av fastighetsprövningsnämnden

eller länsprövningsnämnden under iakttagande av de särskilda

föreskrifter rörande disposition av medel för ändamålet, Kungl. Maj:t

må finna nödigt meddela. Om ersättning till sakkunnig, som biträtt vid

uppskattningen, gäller vad i 145 § 6 och 8 mom. taxeringsförordningen sägs.

Av landsting eller kommun vald ledamot i beskattningsnämnd, som deltagit

i sammanträde enligt 6 §, må uppbära ersättning efter vad i 146 § taxeringsförordningen

är stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 67 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251)

om kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 67 § lagen den 6 juni 1930 örn kommunalstyrelse

på landet1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

67 §.

Kommuns medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster,

täckas genom uttaxering av allmän kommunalskatt i förhållande

till de skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen

vid senaste taxering påförts de till kommunen skattskyldiga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

1 Senaste lydelse se 1938: 379.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 345.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252)

om kommunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att 62 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse

i stad1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

62 §.

Stads medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster,

täckas genom uttaxering av allmän kommunalskatt i förhållande till de

skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen

vid senaste taxering påförts de till kommunen skattskyldiga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337)

örn kommunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 54 § lagen den 15 juni 1935 örn kommunalstyrelse

i Stockholm1 2 skall erhålla följande ändrade lydelse.

54 §.

Stadens medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster,

täckas genom uttaxering av allmän kommunalskatt i förhållande till de skattekronor

och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid

senaste taxering påförts de till kommunen skattskyldiga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

1 Senaste lydelse se 1938: 380.

2 Senaste lydelse se 1938:381.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

51

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 46 § 1 moni. lagen den 20 juni 1924

(nr 349) om landsting.

Härigenom förordnas, att 46 § 1 mom. lagen den 20 juni 1924 örn landsting1

skall erhålla följande ändrade lydelse.

46 §.

1 mom. Där i lag eller författning icke finnes stadgat, att skatt eller avgift

till täckande av landstingets utgifter skall utgå efter annan grund, skola

sådana utgifter täckas med landstingsskatt. Skyldighet att erlägga landstingsskatt

skall, med den inskränkning, som må föranledas av stadgandet i

2 morn., åligga en var, som jämlikt senaste taxering är inom landstingsområdet

skattskyldig till allmän kommunalskatt. Landstingsskatt utgöres av

en var skattskyldig i förhållande till det antal skattekronor och skatteören,

som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen påförts honom på grund

av skattskyldighet inom landstingsområdet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 12

februari 1943 (nr 44) örn kupongskatt.

Härigenom förordnas, att 6 §, 9 § 3 morn., 10 och 13 §§ samt 15 § 1 och 2

mom. förordningen den 12 februari 1943 om kupongskatt skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

6 §.

Därest uppgifter om aktieutdelning inkomma till aktiebolag efter det bolaget

inbetalt kupongskatt enligt 5 § andra stycket, skall bolagets styrelse

senast å femtonde dagen efter utgången av det kalenderår under vilket de

1 Senaste lydelse se 1928: 392.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

inkommit överlämna dem till kupongskattekontoret, och skall efter beslut

av kupongskattenämnden till bolaget återbetalas kupongskatt belöpande å

sådana utdelningar, vid vilkas utbetalande kupongskatt ej bort innehållas

och för vilka uppgifter redovisas.

9 §•

3 mom. Aktiebolag är skyldigt att, efter anmaning från taxeringsintendenten

i det län där bolagets styrelse har sitt säte, för kontroll å kupongskatten

tillhandahålla kupongskattekontoret eller av taxeringsintendenten utsedd

person sina handelsböcker med därtill hörande handlingar.

Underlåter bolags---- — motsvarande tillämpning.

10 §.

Senast den 31 januari varje år skola de till kupongskattekontoret inkomna

uppgifter örn aktieutdelningar, som avse det årets taxering, tillställas vederbörande

länsstyrelser för att tjäna till ledning vid taxeringen.

13 §.

Taxeringsintendenten hos Överståthållarämbetet äger, om skäl därtill äro,

anmana den som uppburit utdelning utan att kupongskatt innehållits att inom

viss förelagd tid inkomma med en på heder och samvete avgiven försäkran

att han ej varit sådan bulvan för annan som i 1 § andra stycket avses.

Hörsammas ej---finnes stadgat.

15 §.

1 mom. över beslut av kupongskattenämnden må besvär anföras hos

kammarrätten av

den som---vederbörande aktiebolag,

så ock taxeringsintendenten hos Överståthållarämbetet.

Besvären skola,---delar gälla.

2 morn. över beslut av länsstyrelse enligt denna förordning må besvär

anföras av

vederbörande bolag

så ock taxeringsintendenten hos Överståthållarämbetet

samt, där---honom rörer.

I fråga---motsvarande tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

53

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 oktober

1953.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter.

Inledning.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 24 har bevillningsutskottet vid

1941 års riksdag behandlat vissa frågor angående taxeringsväsendets organisation

samt därvid framhållit angelägenheten av att en förbättring av förhållandena

på ifrågavarande område komme till stånd. Utskottet syftade därvid

närmast på en snabbare process och ökade garantier för beskattningsmålens

riktiga avgörande. I utlåtande över vissa i ämnet väckta motioner hade kammarrätten

upplyst att planer förelåge på en utredning inom ämbetsverket rörande

omorganisation av detta. Utskottet förutsatte, att denna utredning

skulle igångsättas snarast möjligt. Därest det, på sätt kammarrätten antytt,

under utredningens gång skulle visa sig erforderligt för att åstadkomma en

snabbare handläggning av besvärsmålen, att jämväl beskattningsnämndernas

verksamhet upptoges till omprövning, funne utskottet lämpligt att utredningen

gåves en sådan vidgad omfattning.

Med anledning härav bemyndigade Kungl. Maj:t den 19 september 1941

chefen för finansdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för utredning

av frågan om beskattningsmyndigheternas organisation m. m. Med stöd

av nämnda bemyndigande tillkallade jag den 25 september 1941 såsom sakkunniga

presidenten N. J. E. Quensel, ordförande, ledamoten av riksdagens

första kammare G. I. Anderson i Arboga, kammarrättsrådet S. Norrman,

landskamreraren A. T. Rietz, ledamoten av riksdagens första kammare, t. f.

underståthållaren K. G. A. Sandström samt ingenjören S. Wallin, Norrviken.

Ingenjör Wallin avled den 3 juni 1942. I hans ställe förordnades icke annan

sakkunnig.

De sakkunniga, vilka antogo benämningen beskattningsorganisationssakkunniga,

avgåvo den 11 november 1941 förslag till vissa provisoriska åtgärder

i syfte att under år 1942 stärka det för den årliga taxeringen grundläggande

arbete, som utfördes inom taxeringsnämnderna. Förslaget, vilket i pro
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

positionerna nr 350 och 351 underställdes 1941 års riksdag under dess liöstsession,

bifölls i huvudsak av riksdagen (skr. nr 524 och 517).

Med skrivelse den 16 mars 1942 avgåvo de sakkunniga första delen av sitt

betänkande, innefattande förslag till ändrad organisation av kammarrätten

(SOU 1942: 18). Nämnda förslag förelädes i propositionerna nr 289 och 290

1942 års riksdag samt bifölls i huvudsakliga delar av densamma (skr. nr

462 och 436).

Därjämte avgåvo de sakkunniga den 28 september 1942 förslag örn ytterligare

vissa provisoriska åtgärder i ändamål att under innevarande år åstadkomma

en förbättrad taxering i taxeringsnämnderna. Sistnämnda förslag har

varit föremål för remissbehandling men i övrigt icke föranlett någon Kungl.

Maj:ts åtgärd.

De sakkunniga ha sedermera slutfört sitt uppdrag och med skrivelse den 25

november 1942 avlämnat andra delen av sitt betänkande, innefattande förslag

till ändrad organisation av beskattningsnämnderna och förstärkning av landskontorens

arbetskraft m. m. (SOU 1942: 49). Betänkandet innefattar åtskilliga

författningsförslag, vilka — med uteslutning av de förslag, som avse författningar

vilkas utfärdande bör ske i administrativ ordning — torde få såsom

Bilaga A fogas vid statsrådsprotokollet för innevarande dag.

Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,

statskontoret, riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen (med överlämnande

av yttranden från Sveriges lantbruksförbund och svenska lantmännens riksförbund,

förening u. p. a.), kommerskollegium (med överlämnande av yttranden

från Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes

handelskammare, handelskammaren i Gävle, Sveriges industriförbund,

Sveriges redareförening, kooperativa förbundet och Sveriges köpmannaförbund),

Överståthållarämbetet (med överlämnande av yttranden från stadsfullmäktige

i Stockholm, taxeringsintendenten, uppbördsintendenten och

mantalsintendenten vid Överståthållarämbetet samt föreningen taxeringsnämndsordförande

i Stockholm), länsstyrelserna i samtliga län (med överlämnande

av yttranden från vederbörande landstings förvaltningsutskott

samt ett flertal magistrater, stadsfullmäktige och kommunalfullmäktige,

kommunalborgmästare, drätselkammare, kronouppbördst jänstemän och taxeringsnämndsordförande

ävensom, beträffande vissa län, från vederbörande

länsförening av taxeringsnämndsordförande), allmänna lönenämnden, centrala

omsättningsskattenämnden, mellankommunala prövningsnämnden,

1942 års omsättningsskattesakkunniga, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, svenska landstingsförbundet, svenska arbetsgivareföreningen,

svenska lantarbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige,

Sveriges häradsskrivareförening, taxeringsnämndsordförandenas riksförbund

(med överlämnande av yttranden från ett flertal länsföreningar), föreningen

Sveriges städers kronouppbördstjänstemän, Sveriges stadskamerala

förening, föreningen Sveriges länsassessorer, länsnotarier och länsbokhållare,

föreningen Sveriges taxeringsrevisorer samt föreningen Sveriges landskanslister

och landskontorister. Därjämte ha inkommit yttranden från föreningen

kvinnor i statens tjänst samt yrkesbokförares och revisorers förbund.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 345.

55

De sakkunnigas förslag.

För att avhjälpa de brister i fråga om fasthet och effektivitet, som de sakkunniga

funnit vidlåda den nuvarande taxeringsorganisationen, samt för att

åstadkomma en snabbare taxeringsprocess och ökade garantier för ett riktigt

avgörande av beskattningsmålen anse de sakkunniga åtgärder i olika hänseenden

erforderliga.

De sakkunniga föreslå sålunda beträffande den årliga taxeringen, att särskilda

taxeringsnämnder tillskapas för att handha taxeringen av vissa grupper

skattskyldiga, vilkas deklarationer för sin behandling erfordra speciell

sakkunskap, att längre tid beredes för arbetet i taxeringsnämnderna, att vissa

arbetsuppgifter avlastas från ordförandena i taxeringsnämnderna och i stället

åläggas vederbörande häradsskrivare eller tjänsteman i stad, att ledningen och

övervakningen av arbetet i taxeringsnämnderna från länsstyrelsens sida förstärkes

samt att arvodena till ordförande och kronoombud höjas. Beträffande

prövningsnämnderna föreslå de sakkunniga en fastare organisation och längre

arbetsperiod i syfte att därigenom vinna en allsidigare behandling av målen

och som följd därav en minskning av antalet besvär till skattedomstolarna.

Vad den allmänna fastighetstaxeringen angår föreslå de sakkunniga förstärkning

av ledningen av arbetet i beredningsnämnderna samt, såsom följd

av den ändrade organisationen av prövningsnämnderna vid den årliga taxeringen,

viss ändring i organisationen av fastighetsprövningsnämnderna. Därjämte

föreslås en mindre förlängning av fastighetstaxeringsnämndernas och

1''astighetsprövningsnämndernas arbetsperiod.

För att länsstyrelserna skola kunna bemästra de ledande och övervakande

uppgifter, som avses skola ankomma på länsstyrelserna, föreslås deras personal

förstärkt. En särskild taxeringsavdelning föreslås skola inrättas å varje

landskontor.

I ändamål att främja en likformig taxering i skilda län föreslå de sakkunniga

inrättande av ett centralt organ, riksskattenämnden, med uppgift att

verka för enhetlighet i rättstillämpningen.

Slutligen föreslå de sakkunniga viss utvidgad uppgiftsskyldighet vid taxering,

närmast för att förbättra kontrollen beträffande jordbrukares deklarationer.

Den årliga kostnadsökning (bortsett från kostnadsökning, sammanhängande

med allmän fastighetstaxering), som ett genomförande av de sakkunnigas

förslag skulle medföra, beräknas av de sakkunniga till 1,724,430 kronor. I

I yttrandena över de sakkunnigas förslag uttalas i övervägande antalet fall,

att förslaget syntes ägnat att i väsentlig mån avhjälpa nuvarande brister i taxeringsorganisationen

samt åstadkomma en mera effektiv, likformig och rättvis

taxering, varför förslaget i huvudsak borde kunna genomföras. Yttranden

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

i denna riktning ha avgivits av riksräkenskapsverket, kommerskollegium, lantbruksstyrelsen,

flertalet länsstyrelser, flertalet kommunala myndigheter, Sveriges

lantbruks förbund, svenska lantmännens riksförbund, Sveriges industriförbund,

Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes

handelskammare, svenska stadsförbundet, landsorganisationen i Sverige, föreningen

Sveriges städers kronouppbördstjänstemän, Sveriges stadskamerala

förening och åtskilliga lånsföreningar av taxeringsnämndsordfärande.

I några yttranden uttalas däremot betänkligheter i olika avseenden mot ett

genomförande av de sakkunnigas förslag.

Sålunda uttalar statskontoret, att statskontoret visserligen funne behovet av

en förstärkning och effektivisering av den nuvarande beskattningsorganisationen

vara av den förebragta utredningen klart ådagalagt. Vid bedömande av

vilka åtgärder, som borde vidtagas i syfte att åstadkomma en bättre ordning,

vöre man emellertid nödsakad hålla i minnet, dels att förhållandena på beskattningsområdet

till följd av krisläget för närvarande vore exceptionella,

dels att mera vittutseende och kostnadskrävande organisationsändringar såvitt

möjligt borde undvikas med hänsyn till den statsfinansiella situationen

och statsmakternas strävanden i pris- och lönestabiliserande syfte. Det syntes

statskontoret uppenbart, att frågan om beskattningsorganisationens omfattning

och närmare utformning måste bliva nära beroende av den skattelagstiftning,

som efter krigets slut kunde komma att ersätta de nuvarande mer

eller mindre provisoriska skatteförordningarna. Försiktigheten syntes därför

bjuda, att man icke nu bunde sig för en organisation, som måhända i ljuset

av senare vunnen erfarenhet kunde visa sig vara onödigt stor och dyrbar.

Några kommunala myndigheter och häradsskrivare anföra, att förslagets

genomförande skulle medföra en förlängning av taxeringsproceduren och att

som följd därav tiden mellan inkomstförvärvet och skattebetalningen komme

att ökas; en sådan konsekvens vore icke förenlig med de krav på förkortande

av nämnda tid, som under senare år ofta framställts.

Vidare uttala vissa andra kommunala myndigheter betänkligheter mot förslagets

tendens att minska lekmannainflytandet i beskattningsnämnderna.

Sveriges redareförening ifrågasätter lämpligheten av att under nu rådande

förhållanden genomföra så omfattande reformer, som de sakkunniga föreslagit,

och måhända binda statsverket för stora ökade årliga kostnader för

framtiden. Behovet av förbättrade förhållanden på detta område vore givetvis

stort. Enligt föreningens mening vore orsaken till att organisationsfrågan

kommit i sitt nuvarande läge den, att vår skattelagstiftning blivit invecklad

och svåröverskådlig samt ofta visat sig vara mycket svår att tillämpa. Föreningen

ifrågasatte, huruvida man icke borde taga under övervägande att

först söka åstadkomma en förenkling av vår skattelagstiftning och därefter

anpassa den nya organisation, som kunde befinnas erforderlig. Man torde

nämligen med stor sannolikhet kunna förutsäga att, därest lagstiftningen förbättrades

och förenklades, taxeringsorganisationen skulle kunna ordnas på

ett fullt rationellt sätt för en mindre kostnad än som beräknades enligt de

sakkunnigas förslag.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

57

Såsom de sakkunniga framhållit och flertalet av de hörda myndigheternaDepartementsoch

sammanslutningarna jämväl vitsordat, är den nuvarande beskattnings- chefen•

organisationen i olika hänseenden behäftad med brister. Det torde icke kunna

förnekas att dessa brister, vilka särskilt framträda i fråga örn beskattningsnämnderna

vid den årliga taxeringen samt beträffande landskontoren, innebära

en fara för att avgörandena i taxeringsärenden icke bliva riktiga och

rättvisa ävensom för att taxeringsarbetet icke bedrives med tillräcklig effektivitet.

Ifrågavarande organisatoriska brister kunna även motverka önskvärd

snabbhet i taxeringsförfarandet därigenom att ärendena dragas inför högre

instans i större utsträckning än vad eljest skulle vara fallet.

De åtgärder som de sakkunniga föreslagit för att avhjälpa de förefintliga

bristerna finner jag, i likhet med flertalet av de över förslaget hörda myndigheterna

och sammanslutningarna, i det stora hela vara välbetänkta samt

ägnade att medföra den förstärkning av taxeringsväsendet, varav behov utan

tvivel föreligger. Denna förstärkning synes mig kunna ske utan att lekmannainflytandet

vid taxeringen otillbörligen minskas. Jag har därför ansett mig

böra i huvudsak tillstyrka de sakkunnigas förslag, dock att jag endast delvis

biträder förslaget om inrättande av särskilda taxeringsnämnder, varjämte

jag funnit mig böra för närvarande avstå från att framlägga förslag örn inrättande

av en särskild riksskattenämnd med uppgift att verka för enhetlighet

i rättstillämpningen på taxeringsväsendets område.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att de sakkunnigas förslag örn

längre arbetsperiod för prövningsnämnderna i vissa fall kan medföra, att

utskylderna komma att erläggas senare än vad för närvarande är fallet. Detta

gäller emellertid endast i de fall, då prövningsnämnden höjer taxeringen genom

beslut, som meddelas så sent att beslutet icke hinner iakttagas vid den

ordinarie debiteringen, och endast beträffande det belopp varmed taxeringen

sålunda höjes. Nackdelarna härav torde dock vara obetydliga jämförda med

de fördelar, som förverkligandet av de sakkunnigas förslag i övrigt kommer

att medföra.

De sakkunnigas förslag har underkastats en närmare granskning och överarbetning

inom finansdepartementet. Denna överarbetning, vilken skett med

beaktande av i remissyttrandena framställda erinringar, har lett till upprättandet

av förslag till

1) förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28

september 1928 (nr 379),

2) lag om ändrad lydelse av 3 och 62 §§ kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370),

3) förordning angående ändrad lydelse av 21 § förordningen den 28 september

1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

4) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 14 juni

1933 (nr 357) örn åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet,

5) lag angående ändrad lydelse av 67 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251)

örn kommunalstyrelse på landet,

6) lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) örn

kommunalstyrelse i stad,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

7) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om

kommunalstyrelse i Stockholm,

8) lag angående ändrad lydelse av 46 § 1 mom. lagen den 20 juni 1924

(nr 349) örn landsting, samt

9) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 12 februari

1943 (nr 44) om kupongskatt.

Allmän motivering till departementsförslaget.

I. Taxering för inkomst eller förmögenhet samt virkestaxering.

A. Taxeringsnämnderna.

1. Inrättande av särskilda taxeringsnämnder.

De sakkunniga anföra angående taxeringsnämndernas arbete:

Som regel hava dessa nämnder att verkställa taxering av alla skattskyldiga

inom sina respektive taxeringsdistrikt. Vanligen innebär detta, att en och

samma taxeringsnämnd har att verkställa taxering dels av ett flertal skattskyldiga,

där taxeringsarbetet erbjuder mindre svårigheter, och dels av ett

mindre antal andra skattskyldiga, för vilkas riktiga taxering förutsättas alldeles

särskilda kvalifikationer. Resultatet härav lärer ej sällan bliva, att medan

de enkla normalfallen bliva noggrant granskade och taxerade, sker en

mindre noggrann sådan åtgärd beträffande de besvärligare fallen; inom

nämnderna saknas nämligen ofta erforderlig kunskap för denna sistnämnda

taxering, exempelvis då fråga är om taxering av en större rörelseidkare eller

ett aktiebolag, varvid bl. a. måste förutsättas kunskap i bokföring för ett riktigt

fullgörande av uppgiften i fråga. Då dylika taxeringsfall därjämte i flertalet

nämnder, såsom nyss erinrats, äro enstaka företeelser, erhålla dessa

nämnder ej heller erforderligt jämförelsematerial för vinnande av den rutin,

som är en oundgänglig förutsättning för arbetets rätta bedrivande.

Om en särskild grupp deklarationer torde i än högre grad gälla, att desamma

icke bliva — och icke kunna bliva — föremål för tillfredsställande behandling

av taxeringsnämnderna. Detta gäller de särskilda självdeklarationer,

vilka sedermera skola överlämnas till mellankommunala prövningsnämnden,

alltså särskilda självdeklarationer från rörelseidkare, som driva denna sin

verksamhet från fast driftställe inom flera län. I dessa fall sakna de taxeringsnämnder,

till vilka de särskilda självdeklarationerna överlämnas, så gott

som varje möjlighet att kontrollera deklarationerna. Större möjlighet härtill

har naturligtvis den taxeringsnämnd, till vilken i dylika fall vederbörandes

allmänna självdeklaration avgivits. Även härvidlag lärer dock gälla, att den

egentliga granskningen i många fall överlämnas åt mellankommunala prövningsnämnden,

medan taxeringsnämnden inskränker sig till att i inkomstlängden

införa det belopp deklarationen utvisar.

Efter att ha erinrat örn att behovet av tillgång å mera kvalificerade krafter

i taxeringsarbetet sedan länge varit föremål för beaktande — därvid diskussionen

emellertid närmast gällt huruvida taxeringen alltjämt borde verkställas

av lekmannaelement eller örn man i stället borde övergå till ett taxeringsförfarande,

som helt skulle ankomma å för ändamålet anställda tjänstemän

— anföra de sakkunniga vidare:

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

59

Det är givet, att om all taxering anförtroddes åt särskilt utbildade taxeringstjänstemän,

beliovet av speciell sakkunskap skulle synnerligen effektivt

tillgodoses. A andra sidan skulle nian härigenom helt och hållet bryta med

en månghundraårig tradition inom vårt land och man skulle säkerligen därigenom

framkalla misstro och ovilja mot taxeringsmyndigheterna. Bortsett

härifrån möta emellertid så stora praktiska och ekonomiska svårigheter för

en dylik omläggning att redan på denna grund tanken på en övergång till

fullständig tjänstemannataxering måste uppgivas.

Även örn man i likhet med de sakkunniga intager nu sist angivna ståndpunkt,

följer emellertid därav icke, alt ej tjänstemän skulle kunna i viss utsträckning

användas såsom biträden åt beskattningsnämnderna. Härigenom

göres intet intrång i lekmannaelementets avgörande inflytande å taxeringen;

snarare borde väl därigenom lekmännens möjligheter att få en klar överblick

av det relevanta materialet komma att underlättas. För övrigt må erinras

örn att under långliga tider en tjänsteman biträtt beskattningsnämnderna,

nämligen kronofogden å landet samt särskild utsedd tjänsteman i stad.

Det nuvarande kronoombudet i taxeringsnämnden har ock uppenbarligen

varit tänkt att ersätta denne tjänsteman och fullgöra hans uppgifter, ehuruväl

detta syfte icke förverkligats.

Det senast förda resonemanget leder närmast fram till önskemålet att varje

taxeringsnämnd erhölle biträde av en särskild tjänsteman, lämpligen kanske

fungerande såsom kronoombud, vilken tjänsteman skulle i största möjliga

utsträckning biträda med utredningar av olika slag och med framställande

av förslag till taxering.

Fördelarna av en dylik lösning lära ock enligt de sakkunnigas mening vara

uppenbara. Emellertid möta fortfarande så betydande ekonomiska och praktiska

svårigheter för en dylik ordnings genomförande, att tanken hära mäste

uppgivas, ilär må endast erinras om, att i landet finnas mera än 2,000 taxeringsnämnder,

vilka arbeta omkring tre månader under första hälften a\

året. Redan kostnaderna för den erforderliga tjänstemannastaben skulle uppgå

till för våra förhållanden oerhörda belopp. Därjämte skulle i största utsträckning

möjlighet saknas att sysselsätta de ifrågavarande tjänstemännen

under den tid! taxeringsarbelet icke påginge. Slutligen torde det icke vara

möjligt att i erforderlig utsträckning ställa kompetenta personer till disposition

för ändamålet.

Då de nu antydda vägarna uppenbarligen icke äro framkomliga, återstår

att söka finna en annan sådan, som åtminstone på de viktigaste punkterna

skulle leda till en förbättrad och effektivare taxering. De sakkunnigas uppfattning

örn den tänkbara lösningen av denna fråga har redan antytts i skrivelser,

av de sakkunniga avlåtna till statsrådet och chefen för finansdepartementet

dels den 11 november 1941 nied förslag till provisoriska åtgärder vid

1942 års taxering, avseende överförande av taxeringen av juridiska personer

till särskilda taxeringsnämnder, och dels den 28 september 1942 med förslag

till provisoriska åtgärder vid 1943 års^ taxering, innebärande att taxeringen

av vissa rörelseidkare skulle anförtros at dylika nämnder.

De sakkunniga hava härvid ansett sig kunna utgå ifrån, att taxeringen av

normalfallen — den stora grupp, som i huvudsak endast uppbär inkomst

av tjänst oell sorn utgör omkring 70 procent av alla skattskyldiga, samt den

grupp, som i huvudsak endast uppbär inkomst av jordbruk oell som torde

uppgå lill omkring 10 procent av samtliga skattskyldiga — fortfarande nied

fördel kan handhavas av lekmän utan särskilt tjänstemannabiträde. Givetvis

förutsätta de sakkunniga härvid, att ledamöterna i vederbörande taxeringsnämnder

fortfarande utses på sådant sätt, att den i varje nämnd erforderliga

särskilda sakkunskapen och ortskännedomen där äro representerade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

GO

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

De områden, inom vilka däremot ett markerat behov av speciellt sakkunnig

hjälp åt taxeringsnämnderna framträder, bliva, såsom av det nyss anförda

framgår, till omfånget relativt begränsade. Främst komma här i fråga aktiebolag

och andra juridiska personer, men än vidare gäller detsamma för rörelseidkare

och utövare av de s. k. fria yrkena. Härutöver kunna naturligtvis

även eljest förekomma deklarationer av mera vidlyftig och svårartad beskaffenhet,

som påkalla tillgång till speciell sakkunskap.

Vad först angår taxeringen av aktiebolag och andra juridiska

personer ■— dock icke oskifta dödsbon och familjestiftelser — föreslå de

sakkunniga en föreskrift av innehåll att denna taxering skulle länsvis anförtros

åt en eller flera, av indelningen i lokala taxeringsdistrikt obundna,

särskilda taxeringsnämnder. Så syntes utan större olägenhet kunna ske beträffande

nu berörda skattskyldiga, enär person- och ortskännedomen inom

nämnden i fråga om dessas taxering icke hade samma betydelse som eljest.

Till vinnande av klarare terminologi föresloges i samband härmed, att övriga

taxeringsnämnder —- motsvarande de nu i 3 § 2 mom. första stycket

taxeringsförordningen omförmälda — skulle benämnas lokala taxeringsnämnder.

Ordförande och kronoombud i särskild taxeringsnämnd föresloges

skola utses av länsstyrelsen, medan övriga ledamöter skulle väljas av landstingets

förvaltningsutskott (i Kalmar län av de båda landstingens förvaltningsutskott)

; till ordförande och ledamöter borde tydligtvis utses personer

med speciell sakkunskap i hithörande frågor. Vad särskilt anginge kronoombudet

borde därtill förordnas en tjänsteman vid landskontoret, vilken

tydligtvis borde vara väl förtrogen med hithörande taxeringsfrågor. Till kronoombud

borde emellertid även kunna utses en för ändamålet väl kvalificerad

häradsskrivare eller, om sådan ej funnes att tillgå, annan väl kvalificerad

person. I fråga om antalet valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd hade

de sakkunniga i sin förut berörda skrivelse den 11 november 1941 närmast

ansett detta böra bestämmas till åtta motsvarande det högsta antal, vilket för

närvarande som regel kunde utses i taxeringsnämnd. Lägre antal valda ledamöter

hade icke synts böra ifrågakomma med hänsyn till att inom nämnden

borde förefinnas kännedom om länets olika delar. Då emellertid på denna

punkt en avvikelse skett från de sakkunnigas förslag till särskilda bestämmelser

rörande taxeringsförfarandet år 1942, i det att ledamotsantalet därvid

bestämts till minst fem, högst åtta, hade de sakkunniga ansett sig numera

böra ansluta sitt förslag till denna bestämmelse. I stad, som ej deltoge i

landsting, eller som enligt av länsstyrelsen fastställd arbetsfördelning ensam

skulle utgöra verksamhetsområde för en eller flera särskilda taxeringsnämnder,

skulle enligt de sakkunnigas förslag andra ledamöter i särskild taxeringsnämnd

än kronoombudet väljas av stadsfullmäktige; antalet sådana ledamöter

borde utgöra minst tre, högst åtta. I fråga örn besvär över val av

ledamöter i särskild taxeringsnämnd borde gälla i stort sett enahanda regler

som beträffande besvär över val av ledamöter i lokal taxeringsnämnd.

Rörande fördelarna av att taxeringen av aktiebolag och andra juridiska

personer — med förut angivna undantag — hänfördes till särskilda taxeringsnämnder

anföra de sakkunniga följande:

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 346.

61

De sakkunniga förbise icke, att de s. k. taxeringsrevisorer, som nu äro anställda

vid samtliga länsstyrelser, redan fullgöra en viktig uppgift vid bär

ifrågavarande taxering genom granskningen av bl. a. aktiebolagens deklarationer

och bokföring. Denna granskning kan dock av naturliga skäl icke år

från år avse hela det föreliggande materialet, varemot en fortlöpande mera

ingående granskning — ehuru visserligen icke av samma karaktär -— kan

vinnas genom den föreslagna åtgärden. Genom en sammanföring av nu berörda

skattskyldiga på här angivet sätt vinnes även en bättre översikt av hela

det ifrågakommande materialet, vilket bör underlätta taxeringsrevisorernas

arbete. Likaså vinnas härigenom bättre förutsättningar för en rationell tilllämpning

av författningarna angående utskiftningsskatt och ersättningsskatt.

Särskilt stora fördelar äro därjämte enligt de sakkunnigas uppfattning att

vinna beträffande taxeringen av ekonomiska föreningar, ideella föreningar

och stiftelser, därest nu föreslagen ordning genomföres. För närvarande, då

dessas taxeringar äro utspridda å en mångfald taxeringsnämnder inom länet,

finnes praktiskt taget ingen möjlighet att kontrollera, att verkligen alla sist

berörda skattskyldiga bliva taxerade, än mindre att deras taxering sker efter

enhetliga grunder. Sammanföras desamma till en eller flera nämnder, ökas

däremot kontrollmöjligheterna i väsentlig grad. Beträffande ekonomiska föreningar

kan kontroll över att samtliga bliva taxerade vinnas vid jämförelse

med det föreningsregister, som föres å länsstyrelserna, och beträffande stiftelserna

kan i stor utsträckning motsvarande kontroll vinnas med ledning av

förteckningarna hos länsstyrelserna över anmälda stiftelser. Slutligen herodes

möjlighet att med ledning av olika uppslagsböcker, av redogörelser i dagspressen

m. m. kunna tillse, att de ideella föreningarna i fall, där så bör ske,

bliva vederbörligen taxerade.

Till belysande av det nu sagda må här anmärkas, att, när en dylik omläggning

från och med 1937 års ingång genomfördes i Stockholm, voro därstädes

taxerade allenast 3,772 andra juridiska personer än aktiebolag. Något år därefter

hade antalet stigit till 5,246, och denna ökning hänför sig huvudsakligen

till ideella föreningar och stiftelser.

Vad härefter angår frågan örn sammanförande av vissa andra

grupper skattskyldiga till särskilda taxeringsnämnder,

uttala de sakkunniga till en början, att härutinnan olika uppfattningar

kunde göra sig gällande. De sakkunniga försätta:

Framför allt är det behovet av tillgång till den speciella ortskännedomen,

som är representerad inom de nuvarande lokala taxeringsnämnderna, som

härvidlag framkallar tvekan. Å andra sidan är uppenbart, att ett sammanförande

av exempelvis rörelseidkare till särskilda taxeringsnämnder länsvis

skulle vara ägnat att i hög grad främja likformigheten i taxeringen, varjämte

därmed sysselsatta organ skulle vinna väsentligt ökad rutin samt landskamrerare

och prövningsnämnd erhålla förbättrad översikt av taxeringen i

denna del. Under för närvarande rådande förhållanden böra även bemärkas

de betydande svårigheter, som mött att genomföra taxeringen till omsättningsskatt.

Denna taxering är ju nu som regel fördelad å samtliga taxeringsnämnder.

De ofta mycket svåra spörsmål, som här uppkomma, kunna knappast

på tillfredsställande sätt lösas av de olika laxeringsnämndsordförandena,

särskilt som dessa vid sidan därav alltjämt hava att förrätta den årliga

taxeringen. Ett sammanförande av rörelseidkarna till särskilda nämnder

skulle uppenbarligen i fråga örn omsättningsskatten medföra, att taxeringen

till sådan skatt anförtroddes ett mindre antal nämnder inom varje län, vilka

nämnder då hilt kunde utrustas med erforderlig personalförstärkning för denna

speciella taxering.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Emellertid kan icke helt förbises betydelsen av orts- och personkännedom

även vid taxeringen av rörelseidkare. Detta behov gör sig särskilt starkt

gällande beträffande mindre rörelseidkare, varemot beträffande de större

fölhagen förhållandena äro ungefär desamma som beträffande juridiska

personer. En godtagbar lösning vore därför tänkbar, om man kunde skilja

ut de större rörelseidkarna till en särskild grupp och anförtro dessas taxering

åt särskilda nämnder, medan övriga rörelseidkare alltjämt taxerades i

de lokala taxeringsnämnderna. En rationell dylik uppdelning möter emellertid

betydande svårigheter. Visserligen vore tänkbart att uppräkna vissa olika

former av rörelse och bestämma att utövarna av dylik rörelse skulle taxeras i

särskilda nämnder. En dylik uppräkning, som ur den angivna synpunkten

vore någorlunda tillfredsställande, skulle emellertid vara mycket svår alt

åstadkomma; för övrigt komme den att i hög grad betunga författningstexten.

Vid angivna förhållanden ha de sakkunniga funnit lämpligast att anknyta

till en visserligen mera schematisk men därför också lättare genomförbar

uppdelningsgrund. De sakkunniga föreslå sålunda, att till särskild

nämnd skola hänföras sådana i avdelning A av inkomstlängden upptagna

rörelseidkare, vilka ha ordnad bokföring, som avslutas medelst vinst- och

förlustkonto i huvudbok, d. v. s. sådana rörelseidkare, vilka använda formulär

8 såsom bilaga till deklarationen. Härmed torde man till de särskilda nämnderna

komma att hänföra alla större rörelseidkare; att därvid även en del

mindre medtoges torde icke kunna undvikas. En fördel av den föreslagna

uppdelningen vunnes även beträffande taxeringen till omsättningsskatt. Förhållandet

vore ju det, att i de fall, då formulär 8 använts som bilaga till

deklarationen, denna taxering genomgående vore av besvärligare art, varemot,

då formulär 7 nyttjats, densamma vore väsentligt enklare. Det syntes

därför vara försvarbart att i sistnämnda fall låta taxeringen till omsättningsskatt

fortfarande ankomma å de lokala taxeringsnämnderna. En anmärkning

mot den föreslagna uppdelningen av rörelseidkare vore givetvis,

att indelningsgrunden icke vore fast; vederbörande skattskyldige kunde övergå

från att använda formulär 8 till att i stället använda formulär 7 och tvärtom.

Anmärkningen vore riktig såvitt fråga vore om mindre rörelseidkare; för

de större torde det vara nödvändigt att hava sådan ordnad bokföring, vilken

förutsatte användandet av formulär 8. I och för sig funne de sakkunniga

det vara av föga betydelse, att vissa mindre rörelseidkare på detta

sätt så att säga själva kunde bestämma av vilken nämnd de skulle taxeras.

Emellertid föresloge de sakkunniga för att i vart fall som regel förebygga

detta, att rörelse, som en gång upptagits till taxering av särskild nämnd,

alltjämt skulle taxeras i sådan nämnd. Även beträffande nu föreslagna särskilda

nämnder förutsattes val av ledamöter skola ske av landstingens förvaltningsutskott,

respektive av stadsfullmäktige i stad, som ej deltoge i

landsting eller som enligt av länsstyrelsen fastställd arbetsfördelning ensam

skulle utgöra verksamhetsområde för en eller flera sådana nämnder. Jämväl

i dylika särskilda nämnder borde tjänstemän från landskontoren vara kronoombud,

varjämte även häradsskrivarna syntes kunna därtill anlitas. Framför

allt i den mån dylika särskilda nämnder inrättades för olika lokala områden

inom ett och samma län ville det synas, som örn sistnämnda utväg skulle

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

63

vara värd att övervägas. Skulle för uppdraget lämpad häradsskrivare icke

vara att tillgå, borde annan härför kvalificerad person kunna komma i

fråga. Antalet valda ledamöter i här omförmälda särskilda taxeringsnämnder

borde vara detsamma som i de tidigare berörda. För att tillgodose det behov

av speciell ortskännedom, som för särskild taxeringsnämnd åtminstone i

vissa mål kunde uppkomma, syntes lämpligen böra bestämmas, att ordföranden

i nämnden ägde infordra yttrande från taxeringsnämndsordföranden

i det lokala distrikt inom den särskilda nämndens verksamhetsområde, där

ifrågavarande rörelse eller verksamhet dreves.

Med ledning av införskaffade uppgifter ha de sakkunniga uppgjort en

tablå (se sid. 64) utvisande dels antalet vid 1941 års taxering i avdelningarna

B och C av inkomstlängden upptagna, till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skattskyldiga personer, dels antalet i avdelning A av inkomstlängden

upptagna skattskyldiga, vilka driva rörelse och använda formulär 8 såsom

bilaga till deklarationen, dels ock det antal särskilda taxeringsnämnder, som

beräknades bliva erforderligt för taxering av berörda kategorier skattskyldiga.

I tablån har i kolumnen för »Antal särskilda taxeringsnämnder» angivits

jämväl det antal, som beräknades bliva erforderligt, därest till dylik nämnd

hänfördes endast de i avdelningarna B och C av inkomstlängden upptagna

skattskyldiga; antalet har angivits inom parentes.

De sakkunniga anföra i anslutning till tablån, att antalet erforderliga särskilda

taxeringsnämnder inom riket i dess helhet — bortsett från Stockholm

— kunde uppskattas till 71, därest även rörelseidkare, vilka använde formulär

8, hänfördes till dylika nämnder, men eljest till 32. Vid beräknandet

av antalet erforderliga dylika nämnder hade ansetts, att omkring 1,500 rörelseidkare

borde tilldelas varje nämnd. I fråga örn aktiebolag hade antalet ansetts

böra som regel vara lägre.

I detta sammanhang erinra de sakkunniga vidare örn att den nu ifrågasatta

differentieringen av taxeringsnämnderna med hänsyn till de skattskyldigas

art icke innebure någon fullständig nyhet. Vid 1928 års lagstiftning

infördes i 4 § taxeringsförordningen en bestämmelse av innehåll, att länsstyrelserna

i särskilda fall finge vid uppdelning av kommun i flera taxeringsdistrikt

förordna att vid taxering för inkomst eller förmögenhet beträffande

viss grupp eller vissa grupper skattskyldiga eller vid särskild fastighetstaxering

eller vid virkestaxering annan indelning skulle tillämpas än som föreskreves

för taxeringen i övrigt. Den sålunda beredda möjligheten till en differentiering

av vissa skattskyldigas taxering hade även i större eller mindre

utsträckning utnyttjats inom Stockholm och Göteborg med flera städer. Detta

i 4 § taxeringsförordningen lämnade medgivande vore emellertid begränsat

till skattskyldiga inom en och samma kommun. De sakkunnigas förslag innebure

en utvidgning härav att gälla samtliga skattskyldiga inom länet.

Genom ett sammanförande på nu angivet sätt av vissa grupper skattskyldiga

till särskild taxeringsnämnd syntes enligt de sakkunnigas mening, utöver

vad förut anförts, ytterligare en fördel vara alt ernå, vilken dock i första

hand vore till gagn för vissa skattskyldiga. De sakkunniga yttra härom:

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Län

Svens-

ka

aktie-

bolag

Svens-

ka

ekon.

för-

ening-

ar

B - 1 ä n

Svenska

försäk- ringsan- stalter,

som icke

äro

aktie- bolag

g d

Spar-

ban-

ker

Utländska

juridiska per- soner, som

icke äro

oskifta döds- bon eller

familjestif- telser

C-

längd

A-längd

Rörelse

idkare,

form. 6

Antal

särskilda

taxerings-

nämn-

der

Stockholm..........

299

204

_

2

603

3,379

4(1)

Uppsala............

287

275

—

4

—

805

1,358

2(1)

Södermanland ......

405

385

—

13

—

437

1,611

2(1)

Östergötland........

1509

160

1

35

—

734

3,827

4(1)

Jönköping..........

507

307

1

28

—

458

3,296

3(1)

Kronoberg..........

142

129

2

26

—

143

1,356

2(1)

Kalmar.............

342

218

—

37

—

183

2,120

3 (1)

Gotland ............

73

43

—

24

—

28

671

1 (1)

Blekinge............

151

157

—

24

—

140

1,442

2(1)

Kristianstad.........

299

452

1

83

1

348

2,249

3(1)

Malmöhus..........

2,122

812

24

61

7

820

6,709

8(3)

Halland............

245

273

—

12

—

236

1,375

2(1)

Göteborg och Bohus

2,422

2,814

9

10

1

854

2 3,396

8 (6)

Älvsborg............

756

403

3

12

—

447

3,489

4(2)

Skaraborg..........

307

175

2

8

—

326

2,439

3(1)

Värmland...........

274

142

—

8

—

126

2,890

3(1)

Örebro.............

439

198

2

16

1

331

2,497

3 (1)

Västmanland.......

278

226

—

7

—

492

1,648

2(1)

Kopparberg.........

322

195

—

13

—

345

2,694

3(1)

Gävleborg..........

489

281

6

10

—

267

2,619

3 (1)

Västernorrland......

417

385

2

5

—

229

2,227

3 (1)

Jämtland...........

125

128

—

2

_

102

908

1(1)

Västerbotten........

132

129

—

2

—

74

1,360

1 (1)

• Norrbotten.........

107

106

—

10

—

108

1,054

KD

Summa

11,449

8,597

53

452

10

8,636

56,614

71 (32)

Stockholms stad ____

6,800

2,900

49

3

4

1,292

S __

4 32 (7)

Totalsumma

18,249

11,497

102

455

14

9,928

—

103 (39)

Förutom den allmänna självdeklarationen hava vissa skattskyldiga att

avlämna särskild självdeklaration i varje annan kommun än hemortskommunen

och, för visst fall, i varje administrativt område, där vederbörande är

skattskyldig till kommunal inkomstskatt. Dylik särskild självdeklaration skall

sålunda bl. a. avgivas av varje skattskyldig, som utövar rörelse från fast driftställe

i annan kommun (administrativt område) än hemortskommunen. Särskilt

för rörelseidkare med många avdelningskontor inom olika kommuner

kan antalet särskilda självdeklarationer komma att bliva högst betydande

och måste i åtskilliga fall räknas i hundratal. Genom den föreslagna åtgärden^

med särskilda taxeringsnämnder bör föreskriften om avgivandet av sär
1

Endast aktiebolag, för vilka beskattningsbart belopp utförts i längden, hava medräknats

2 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i sitt yttrande över beskattningsorganisationssakkunnigas

förslag anmärkt att i ovanstående uppställning antalet i A-längd upptagna rörelseidkare,

som deklarera å form. 8, och särskilda taxeringsnämnder för länet rätteligen skulle utgöra

7,000 respektive 19 (6).

8 Uppgift har icke kunnat lämnas.

4 Nuvarande antalet särskilda nämnder. Till särskild nämnd hänföras i Stockholm samtliga

rörelseidkare.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

65

skild självdeklaration beträffande ifrågakommande skattskyldiga kunna mildras

väsentligt. Sorn huvudregel bör kunna gälla, att dylik skattskyldig endast

behöver avgiva allmän självdeklaration inom det län, där hemortskommunen

är belägen, samt därutöver en särskild självdeklaration i varje annat län, där

rörelse bedrives från fast driftställe. Emellertid bör rätt föreligga att avfordra

den skattskyldige flera särskilda självdeklarationer, där så påkallas; skäl härtill

kan förefinnas, därest en och samma skattskyldig undantagsvis taxeras

inom flera särskilda taxeringsnämnder i samma län. Förslaget överensstämmer

i denna del med vad som provisoriskt gällde vid 1942 års taxering.

De sakkunniga ha övervägt att föreslå inrättande av mellanbo m m una

1 a taxeringsnämnder för taxering av sådana skattskyldiga, vilka

för närvarande i andra instans taxeras av mellankommunala prövningsnämnden.

Härutinnan anföra de sakkunniga:

Tidigare har anmärkts, alt för närvarande taxeringen av sådana skattskyldiga,

vilkas deklarationer sedermera skola överlämnas till mellankommunala

prövningsnämnden, i allmänhet torde bliva föremål för föga ingående

behandling inom taxeringsnämnderna. Säkerligen kommer även härvidlag

en bättre ordning att inträda genom de föreslagna särskilda taxeringsnämnderna.

De sakkunniga hava emellertid övervägt, örn icke ännu en åtgärd

borde vidtagas för vinnande av ytterligare förbättring härutinnan. De

företag, varom här är fråga, tillhöra i allmänhet de största i riket. Deras

deklarationer kräva väsentligt mera ingående behandling än andra och deras

verksamhet sträcker sig ofta över stora delar av riket.

En konsekvent tillämpning av den princip de sakkunniga sökt genomföra

kunde synas leda till, att samtliga deklarationer från ifrågavarande

skattskyldiga redan från början utskildes från dem, vilka behandlas av länens

taxeringsnämnder, och i stället hänfördes till särskilda mellankommunala

taxeringsnämnder, gemensamma för riket i dess helhet. Då antalet deklarationer,

som nu handläggas av mellankommunala prövningsnämnden,

uppgår till i runt tal 3,000, skulle å taxeringsnämndsstadiet för nu berörda

arbete troligen krävas tre mellankommunala taxeringsnämnder.

Ett inrättande av dylika mellankommunala taxeringsnämnder skulle säkerligen

medföra en mera konsekvent och effektiv behandling av hithörande

skattskyldigas deklarationer å taxeringsnämndsstadiet och därjämte även betyda

en viss, ehuru föga betydande lättnad för de särskilda taxeringsnämnderna

i länen, då ju dessa befriades från arbetet med omkring 3,000 skattskyldiga.

Som exempel må anföras att i Stockholms stad, varest i runt tal 7,000

aktiebolag äro taxerade, omkring 500 sådana skulle överföras till mellankommunal

taxeringsnämnd.

Den nu ifrågasatta åtgärden skulle härutöver medföra en arbetslindring

för landskontoren under slutet av juni och början av juli månad, då för närvarande

en särskild arbetsanhopning förekommer där på grund av inkommande

besvär över taxeringsnämndernas beslut. Enligt föreskrift i 92 § 1

mom. taxeringsförordningen har ju landskamreraren att senast den 10 juli

översända deklarationer och andra handlingar rörande vederbörande skattskyldiga

till mellankommunala prövningsnämnden. Detta medför för landskontorens

vidkommande ett rätt forcerat och tidskrävande arbete under en,

sorn nyss erinrats, redan arbetsfylld period. Med den ifrågasatta omläggningen

skulle denna arbetsuppgift för länsstyrelserna bortfalla. Därjämte

skulle taxeringsnämndsordförandena kunna befrias från den i 21 § 1 morn.

kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet

stadgade skyldigheten att kommunvis uppgöra en förteckning

Milang till riksdagens protokoll 1943. 1 sand. Nr 345. f,

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

över alla inom deras distrikt förekommande skattskyldiga av ifrågavarande

art.

Mot den sist föreslagna omläggningen av taxeringsnämndsarbetet torde

emellertid två vägande anmärkningar vara att framställa. För det första

kan sägas, såsom redan antytts, att de lokala taxeringsnämnder, till vilka i

nu förevarande fall den allmänna självdeklarationen för närvarande ingives,

liksom även i viss mån de eventuellt nyinrättade särskilda taxeringsnämnderna,

med hänsyn till sin lokalkännedom böra äga bättre förutsättningar än

de här ifrågasatta för att bedöma deklarationens riktighet, åtminstone såvitt

angår de mindre rörelseidkarna. Denna lokalkännedom måste antagas saknas

eller åtminstone endast i ringa grad vara företrädd i en mellankommunal

taxeringsnämnd. De största olägenheterna av nuvarande förhållande borde

ju dessutom bliva avhjälpta genom inrättandet av särskilda taxeringsnämnder

länsvis.

Än vidare skulle, örn de mellankommunala taxeringsnämnderna liksom

mellankommunala prövningsnämnden lokaliserades till Stockholm, kommunikationen

mellan flertalet skattskyldiga och vederbörande taxeringsnämnd

bliva besvärlig, i motsats mot vad nu är fallet, då ju regelrätt den allmänna

självdeklaralionen finnes hos taxeringsnämnden i den ort eller i residensstaden

i det län, där vederbörande företag har sitt hemvist.

De sakkunniga lia vid övervägande av de olika skäl, som kunna anföras

för eller emot den ifrågasatta omläggningen, för sin del stannat vid att anse

nackdelarna böra tillmätas avgörande betydelse och anse sig för den skull

icke böra framlägga förslag om inrättandet av särskilda mellankommunala

taxeringsnämnder för nyss angivna uppgifter. I

I remissyttrandena betonas i ett flertal fall vikten och den grundläggande

betydelsen av taxeringsarbetet i första instans. Med hänsyn härtill uttalas, att

mera genomgripande förändringar borde vidtagas än vad

de sakkunniga föreslagit.

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar sålunda:

Om taxeringsnämnderna icke kunna bemästra sina viktiga arbetsuppgifter

på ett tillfredsställande sätt, föreligger risk för taxeringsarbetets effektivitet

överhuvud, enär fel eller misstag, som begås av taxeringsnämnd, endast

i ringa omfattning kunna upptäckas och rättas i högre instans. Denna

olägenhet är särskilt i nuvarande statsfinansiella läge allvarlig och påkallar

snara åtgärder i syfte att åstadkomma ändrade förhållanden. Länsstyrelsen

har i yttranden över en del under senare tid avgivna reformförslag, som beröra

uppbörds- och i viss mån även taxeringsväsendet, gjort gällande, att

uppbörds- och taxeringsväsendets organisationsfrågor borde lösas gemensamt

under hänsynstagande till förhållandena inom hela det sammanhängande arbetsområdet.

En särskilt framträdande brist i taxeringsnämndernas organisation

vore, enligt vad länsstyrelsen vidare framhållit, att länsstyrelserna

praktiskt taget saknade möjlighet att övervaka taxeringsarbetet i första instans.

Det vore också nödvändigt att i största utsträckning ställa statsavlönad

personal till taxeringsnämndernas förfogande för tekniskt taxeringsarbete

och för biträde med ärenden av mer invecklad natur. Den statliga tillsynen

över taxeringsarbetet i första instans kunde — har länsstyrelsen påpekat —

på ett naturligt sätt anknytas till häradsskrivamas verksamhet, särskilt som

det icke torde möta några svårigheter att i framtiden avlyfta debiteringsarbetet

från häradsskrivarna för att i stället centralisera detta arbete till länsstyrelserna.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

67

Länsstyrelsen anser fortfarande att en lokal organisation för taxeringsväsendet,

grundad å de nuvarande häradsskrivarkontoren, skulle inneburit den

bästa lösningen av ifrågavarande organisationsspörsmål och skulle med tillfredsställelse

hava sett, att dessa synpunkter nu kunnat beaktas i större utsträckning

än som skett. Av betänkandet synes framgå, att de sakkunniga

själva icke varit främmande för tanken att lösa organisationsfrågan efter de

angivna linjerna, ehuru de för närvarande funnit hinder möta härför. De

reformförslag, som de sakkunniga framlägga beträffande taxeringsnämndernas

organisation, utesluta emellertid icke att organisationsfrågan i sinom tid,

då uppbördsproblemen slutligen skola avgöras, löses på angivet sätt.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har funnit det önskvärt, att en genomgripande

förbättring av taxeringsnämndernas kvalifikationer genomfördes,

då de mest påtagliga bristerna i beskattningsnämndernas organisation torde

vara för handen i lägsta instansen. Vad som härutinnan föresloges vore delvis

av omtvistligt värde och delvis svårt att i praktiken genomföra. Även om

förslaget förverkligades i de delar, där så lämpligen kunde ske, bleve dock

icke allt väl beställt med taxeringsnämnderna, ehuru en viss förbättring av

arbetsresultaten obestridligen torde vara att emotse.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:

Länsstyrelsen har i tidigare utlåtanden rörande omorganisationen av uppbördsförfarandet

hävdat, att landskontorens periodiska arbete med mantalsskrivning,

taxering, debitering, uppbörd och indrivning intimt hör samman

och att ett slutligt ordnande av dessa bestyr ej låter sig göra utan ett ställningstagande

till de grunder, efter vilka den lokala länsförvaltningen bör

uppbyggas. Landsfiskalernas ställning och uppgifter äro numera fastställda,

men frågan om häradsskrivareinstitutionen är fortfarande svävande, vilket

torde ha inverkat på förslagen i betänkandet angående anordningen med taxeringsnämndernas

organisation, arbete och övervakning.

Innan frågan örn den lokala länsförvaltningens organisation till fullo löses,

bör en grundlig undersökning verkställas rörande möjligheterna att hänföra

uppdraget som taxeringsnämndsordförande till ett med viss tjänst inom lokalförvaltningen

förenat uppdrag. Erfarenheterna av den nya landsfiskalsorganisationen

gör det måhända önskvärt att också söka åstadkomma viss jämkning

av landsfiskalernas arbetsåligganden, ty det synes olämpligt, att å landsfiskalskontoren

sammanföra så olikartade arbetsuppgifter som medelsförvaltning

och restindrivning å ena sidan med åklagare- och polisgöromål å den

andra. Givetvis bör vid en utredning även undersökas möjligheterna, i vad

mån en centralisering hos länsstyrelsen lämpligen kan ske av vissa göromål,

som nu äro förlagda till lokalförvaltningen.

Även länsstyrelserna i örebro och Västmanlands län ha funnit, att mera

ingripande reformer av taxeringsarbetet i första instans bort föreslås.

Från några håll framhålles, att större effektivitet i taxeringen skulle ernås

örn tjänstemannataxering i större eller mindre utsträckning infördes.

Magistraten i Laholm yttrar sålunda:

Med fog torde nog kunna sägas att, så som taxeringsarbetet utvecklat sig,

detsamma växt nuvarande organisation över luivndet. Hela utvecklingen av

taxeringsarbetet genom tiderna visar på en gång från en skälighetsprövning

-— då lokmannainslaget var ofrånkomligt — till en strävan till fakticilct på

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition, nr 345<

basis av löne- och andra uppgifter, vilken senare procedur helt kan och lämpligast

bör undvara lekmän. Med en dylik utveckling för ögonen torde därför

den enda rationella lösningen av hithörande problem vara att den årliga taxeringen

anförtros åt en särskild avdelning inom varje länsstyrelse. Dä kunde

en uppdelning av deklarationerna i svårhetsgrad lätt göras och de mera invecklade

fallen vinna verklig sakkunnig behandling. Då kunde även en bedömning

ske efter enhetliga linjer.

Mantalsdirektören i Göteborg — i vars yttrande magistraten i staden instämmer

— anför, att i de större städerna, där personkännedom inom taxeringsnämnderna

i stort sett saknades, det övervägande antalet skattskyldiga

utgjordes av rena löntagare. Granskningen av dessa skattskyldigas deklarationer

borde kunna anförtros åt en noggrann, rutinerad och omdömesgill

tjänsteman, vilken borde ha att i alla de fall, där deklarationen uppenbarligen

icke kunde föranleda avvikelse, granska densamma och fatta beslut. Genom

ett sådant förfarande skulle man i storstäderna kunna frigöra taxeringsnämndsordförandena

från ett mycket tidsödande och i stort sett onödigt arbete

och därigenom bereda dem tillfälle att under den begränsade tid, som

stöde till buds för taxeringsarbetet, mera ingående syssla med granskningen

av det övriga deklarationsmaterialet.

Stadsfullmäktige i Jönköping ifrågasätta, huruvida icke i större utsträckning

en övergång borde ske till ett taxeringsförfarande, där det egentliga arbetet

utfördes av för ändamålet anställda tjänstemän.

De sakkunnigas förslag att till särskilda taxeringsnämnder

hänföra taxeringen av aktiebolag och andra juridiska

personer, med undantag av oskifta dödsbon och familjestiftelser, tillstyrkes

eller lämnas utan erinran av samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar

med undantag av taxeringsnåmndsordförandenas riksförbund

och ett par kommunala myndigheter. Dessa senare uttala, att de ifrågavarande

skattskyldiga — liksom även de rörelseidkare, som vore fysiska

personer —- alltjämt borde taxeras av lokal nämnd då endast därigenom

tillgång till erforderlig lokalkännedom erhölles. Behovet av mera kvalificerad

arbetskraft borde tillgodoses på så sätt, att sakkunnig hjälp ställdes

till nämndens förfogande. Kvalificerade kronoombud borde förordnas, vilka

envar för visst område av ett län skulle biträda nämnderna med granskning

och utredning beträffande ifrågavarande skattskyldigas deklarationer samt

därefter föredraga ärendena inför vederbörande nämnd. Dessa kronoombud

skulle kunna biträda även med utredning av andra mera invecklade taxeringsfrågor.

Förslaget att till särskilda taxeringsnämnder överföra

taxeringen av sådana i avdelning A av inkomstlängden

upptagna rörelseidkare, vilka ha ordnad bokföring

som avslutas medelst vinst- och förlustkonto i

huvudbok, d. v. s. sådana rörelseidkare, vilka använda formulär 8 såsom

bilaga till deklarationen, tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet av

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

69

de hörda myndigheterna och sammanslutningarna. Yttranden av sådant innehåll

ha avgivits av kammarrätten, statskontoret, kommerskollegium, flertalet

länsstyrelser, åtskilliga kommunala myndigheter, handelskamrarna i Göteborg

och Gävle, Sveriges köpmannaförbund, svenska landstingsförbundet, föreningen

Sveriges städers kronouppbördstjånstemån och åtskilliga läns föreningar av

taxeringsnämndsordförande. I flera av yttrandena betonas, att livlig kommunikation

måste äga rum mellan särskild och lokal nämnd för att ersätta den

brist på lokalkännedom, som komme att förefinnas i den särskilda nämnden.

I åtskilliga yttranden uttalas däremot tvekan om lämpligheten att genomföra

de sakkunnigas förslag i denna del med hänsyn till att lokalkännedom

synnerligen ofta komme att saknas i den särskilda nämnden; detta vore betänkligt

eftersom den föreslagna grunden för uppdelning av rörelseidkare

mellan lokal och särskild taxeringsnämnd icke garanterade, att blott större

sådana komme att hänföras till den särskilda nämnden. Yttranden i denna

riktning ha avgivits av länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus,

Hallands, Västerbottens och Norrbottens län, några kommunala myndigheter

och svenska lantarbetsgivareföreningen.

Från vissa håll uttalas, att samtliga rörelseidkare, som vore fysiska personer,

allt fortfarande borde taxeras i de lokala taxeringsnämnderna, där icke

fråga vore örn rörelseidkare i städer och andra större samhällen. Såsom skäl

härför anföres, att med den föreslagna uppdelningsgrunden de särskilda taxeringsnämnderna

ofta komme att sakna erforderlig lokalkännedom och att,

därest alla rörelseidkare inom ett taxeringsdistrikt taxerades i samma nämnd,

nämnden erhölle större jämförelsematerial, varjämte tekniska svårigheter beträffande

längdföringen undvekes. Yttranden av sådan innebörd ha avgivits

av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Örebro län, några kommunala

myndigheter, svenska landskommunernas förbund, Sveriges häradsskrivare

förening, kooperativa förbundet och några läns föreningar av taxeringsnämndsordförande.

I några av dessa yttranden förordas även, i syfte att möjliggöra

en bättre taxering i den lokala taxeringsnämnden av ifrågavarande

skattskyldiga, att personal från landskontorets taxeringsavdelning eller andra

sakkunniga personer, exempelvis häradsskrivare, skola biträda nämnden med

deklarationsgranskning och utredning.

I några yttranden uttalas, att till särskild taxeringsnämnd

borde hänföras även andra skattskyldiga än de sakkunniga

föreslagit. Sålunda anför riksräkenskapsverket, att till dylik

nämnd borde kunna överföras, efter beslut av landskamreraren på hemställan

av ordförande i taxeringsnämnd, även andra rörelseidkare än sådana, vilka

lia ordnad bokföring som avslutas medelst vinst- och förlustkonto. Svenska

stadsförbundet ifrågasätter, huruvida icke till särskild taxeringsnämnd kunde

överföras även utövare av de fria yrkena, restaurangpersonal, handelsresande

m. fl. Sveriges köpmannaförbund föreslår, att till sådan nämnd hänskjutes

taxeringen jämväl av rörelseidkare med en årlig omsättning av viss storlek,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

förslagsvis minst 40,000 kronor, även om de såsom bilaga till deklarationen

använda formulär 7.

Vissa av de hörda myndigheterna gå än längre och förorda, att till särskild

taxeringsnämnd skola hänföras samtliga rörelseidkare, som äro fysiska

personer. Därvid framhålles i några yttranden, att nämnden därigenom

skulle erhålla större jämförelsematerial för taxeringen, varigenom denna

skulle bliva mera likformig. Vidare uttalas, att genom en sådan anordning

taxeringen till omsättningsskatt skulle flyttas från de lokala taxeringsnämnderna,

vilka ofta visat sig ha svårighet att bemästra denna taxering. I de

ifrågavarande remissyttrandena uttalas vidare, att erforderlig lokalkännedom

skulle kunna vinnas genom den av de sakkunniga föreslagna kommunikationen

mellan särskild och lokal taxeringsnämnd eller därigenom, att representanter

för lokal nämnd vore närvarande vid den särskilda nämndens sammanträden

eller att de berörda kommunerna invalde ledamöter i den särskilda

nämnden. Yttranden i denna riktning ha avgivits av Överståthållarämbetet,

länsstyrelsen i Västmanlands län, några kommunala myndigheter

samt mellankommunala prövningsnämnden.

Vad angår antalet skattskyldiga, som bör hänföras

till envar särskild taxeringsnämnd, uttalar ett flertal myndigheter

och sammanslutningar, att detta av de sakkunniga beräknats för

högt. Berörda antal borde i fråga örn nämnd, som skulle taxera endast rörelseidkare

som vore fysiska personer, icke sättas högre än till 800—1,000

dylika skattskyldiga; i nämnd, som enbart hade att taxera aktiebolag, borde

antalet vara ännu lägre.

Inrättande av mellankommunala taxeringsnämnder för

taxering av skattskyldiga, vilkas taxering i andra instans nu handhaves av

mellankommunala prövningsnämnden, förordas av kammarrätten och Sveriges

köpmannaförbund. Kammarrätten uttalar därvid, att såvitt anginge

flertalet skattskyldiga riktigheten av de argument, som av de sakkunniga

anförts mot inrättande av dylika nämnder, väl kunde medgivas men att

kammarrätten likväl ansåge frågan böra ytterligare övervägas beträffande

vissa grupper av skattskyldiga, vilkas deklarationer enligt nu gällande ordning

i andra hand granskades av mellankommunala prövningsnämnden. Kammarrätten

anför vidare:

Påtagligt är, att beträffande exempelvis detaljhandelsföretag med fasta

driftställen i åtskilliga län, banker med ett vitt utgrenat nät av avdelningskontor

ävensom andra företag med rörelse inom stora delar av riket det skulle

vara särdeles lämpligt, att taxeringen handlades av endast en taxeringsnämnd.

Därigenom skulle vinnas en verklig och ingående förstahandsgranskning av

ingivna deklarationshandlingar och därmed även en fastare grund för beräkning

av kommunernas skatteunderlag. Vidare skulle ernås en icke oväsentlig

lättnad i arbetsbördan för riksskattenämnden (mellankommunala prövningsnämnden).

Härtill skulle komma åtskilliga fördelar för de skattskyldiga,

som bland annat skulle behöva avgiva endast en deklaration. Ovanberörda

av de sakkunniga anförda skäl mot en reform av ifrågavarande slag

äga tydligtvis ingen eller i varje fall ringa giltighet vidkommande nu åsyftade

skattskyldiga.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

71

Det kan givetvis invändas, att en rationell grund för uppdelning av de

skattskyldiga å de olika slagen av taxeringsnämnder är svår att utfinna. En

sådan invändning, torde dock i förhållande till de fördelar, som uppenbarligen

stå att vinna, icke vara alltför tungt vägande. Det skulle kunna tänkas,

att Kungl. Maj:t på förslag av riksskattenämnden (mellankommunala prövningsnämnden)

förordnade, att taxeringen för vissa skattskyldiga eller grupper

av skattskyldiga verkställdes av mellankommunal taxeringsnämnd. Till

sådan taxeringsnämnd skulle möjligen även kunna hänvisas taxeringar, vilka

enligt nu gällande ordning i andra hand handläggas av länsprövningsnämnd

men som på grund av sin natur äro särskilt lämpade för behandling i en med

speciell sakkunskap utrustad taxeringsnämnd.

I några yttranden förordas, att den föreslagna riksskattenämnden eller ock

prövningsnämnd skulle såsom första instans omhänderha taxeringen av dels

sådana skattskyldiga, vilkas deklarationer för närvarande efter behandlingen

i taxeringsnämnderna överlämnas till mellankommunala prövningsnämnden,

dels ock vissa andra större rörelseidkare. Härvid skulle berörda skattskyldigas

deklarationer granskas av tjänstemän vid riksskattenämndens kansli,

respektive å taxeringsavdelning i länen, varefter förslag till taxering skulle

upprättas. Därest detta avveke från den skattskyldiges deklaration, skulle

denne beredas tillfälle att yttra sig över förslaget. Därefter skulle riksskattenämnden,

respektive prövningsnämnd åsätta taxering. Yttranden i denna riktning

ha avgivits av Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg,

Sveriges industriförbund och Sveriges redareförening.

Skattelagstiftningen har undan för undan blivit alltmera komplicerad,Departemenuvarför

stora krav kommit att ställas på beskattningsmyndigheternas för- chelcnmåga

att riktigt tillämpa densamma för åvägabringande av en så likformig

och rättvis taxering som möjligt. I och med att skatterna stiga framträder

viklen av en riktig lagtillämpning så mycket tydligare. Särskilt angeläget är

det — med hänsyn till den grundläggande betydelse, som taxeringen i första

instans har ■— att taxeringsnämnderna äga tillräckliga kvalifikationer för

de uppgifter, som av dem handhavas. Det nu sagda gäller redan med avseende

å normala tider. Under rådande krisförhållanden lia kraven på beskattningsmyndigheterna

än ytterligare skärpts.

Då det gäller att bättre tillgodose taxeringsorganisationens i första instans

behov av kvalificerade arbetskrafter, kunna olika möjligheter komma i fråga.

Såsom de sakkunniga anfört vore det en tänkbar utväg, att taxeringen i sin

helhet anförtroddes åt härför utbildade tjänstemän. I likhet med de sakkunniga

och på av dem anförda skäl finner jag mig emellertid icke kunna tillstyrka

en dylik lösning. En annan utväg vore alt till varje taxeringsnämnd

knyta en sakkunnig tjänsteman med uppgift att biträda nämnden med utredningar

av olika slag och för densamma framlägga förslag till taxering.

Denna lösning avvisas dock av de sakkunniga under hänvisning till de betydande

ekonomiska och praktiska svårigheter den .skulle medföra. Även jag

anser att en sådan anordning icke hör ifrågakomma. Den lösning av frågan,

som de sakkunniga för sin del förorda, innebär att särskilda taxeringsnämn
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

der skulle tillskapas för att handha taxeringen av sådana skattskyldiga, beträffande

vilka behovet av sakkunnig hjälp vid taxeringen är mest framträdande.

Dessa skattskyldiga äro enligt de sakkunnigas mening aktiebolag och

andra juridiska personer — med undantag av oskifta dödsbon och familjestiftelser

— samt fysiska personer sorn idka rörelse. Med hänsyn till lokalkännedomens

betydelse vid taxeringen anse de sakkunniga emellertid, att

till särskild taxeringsnämnd böra överföras endast aktiebolag och andra

juridiska personer — med nyss berörda undantag — samt fysiska personer

som idka rörelse av större omfattning; till den senare kategorien skulle enligt

de sakkunniga hänföras rörelseidkare, vilka ha ordnad bokföring som avslutas

medelst vinst- och förlustkonto, d. v. s. sådana rörelseidkare som använda

formulär 8 såsom bilaga till deklarationen.

Jag är ense med de sakkunniga om önskvärdheten av att de nämnda kategorierna

skattskyldiga bliva föremål för en mera noggrann och effektiv taxering

än som i allmänhet kan åvägabringas i de nuvarande taxeringsnämnderna.

Vad angår vissa — som regel större — städer har detta önskemål redan i viss

utsträckning tillgodosetts. I de nu åsyftade städerna lia nämligen, med stöd

av bestämmelsen i 4 § taxeringsförordningen, aktiebolag och andra juridiska

personer ävensom fysiska personer, som äro rörelseidkare, sammanförts till

en eller flera nämnder, varigenom vunnits dels att taxeringen kunnat läggas

i händerna på särskilt kvalificerade personer, dels ock att jämförelse kunnat

ske mellan olika näringsidkare i staden inom samma bransch. Det är givet, att

härigenom en bättre taxering kunnat komma till stånd än örn berörda skattskyldiga

varit fördelade på de vanliga nämnderna.

Vidare ma erinras, att beträffande 1942 och 1943 års taxeringar provisoriska

bestämmelser utfärdats, enligt vilka taxeringen av aktiebolag och andra

juridiska personer, med undantag av oskifta dödsbon och familjestiftelser,

skulle verkställas av sådana särskilda taxeringsnämnder som de sakkunniga

föreslagit. Såvitt av remissyttrandena framgår, har denna anordning utfallit

väl. Jag anser mig därför böra tillstyrka de sakkunnigas förslag att taxeringen

av nyssnämnda grupper av skattskyldiga nu definitivt skall överföras till

särskilda taxeringsnämnder.

I anledning av vad i vissa remissyttranden i denna del förekommit vill jag

uttala, att jag förutsätter att länsstyrelserna vid bestämmande av de särskilda

taxeringsnämndernas distrikt tillse, att dessa bliva av den storlek, som är

lämplig med hänsyn till att nämnderna skola på tillfredsställande sätt och

inom fastställd tid kunna utföra sitt arbete. Till en och samma taxeringsnämnd

synas mig som regel högst 1,000 skattskyldiga böra sammanföras.

Vad angår frågan om lämpligheten att överföra jämväl fysiska personer,

som äro rörelseidkare, samt eventuellt vissa andra grupper av skattskyldiga

till särskild taxeringsnämnd, vars distrikt omfattar ett helt län eller visst

antal kommuner, ha delade meningar kommit till uttryck i de avgivna yttrandena.

Även om de sakkunnigas förslag tillstyrkes av flertalet myndigheter

och sammanslutningar, uttalas likväl i ett stort antal yttranden att den föreslagna

grunden för överförande av vissa rörelseidkare till särskild nämnd

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 345.

73

vöre otillfredsställande. Det göres i vissa yttranden gällande, antingen att

alla rörelseidkare fortfarande borde laxeras i lokal taxeringsnämnd eller att

alla rörelseidkare — och sålunda ej blott de större — borde överflyttas till

särskild taxeringsnämnd; i vartdera fallet åberopas, att härigenom större

jämförelsematerial skulle erhållas för åstadkommande av en mera likformig

taxering. Allmänt betonas även lokalkännedomens betydelse.

För egen del är jag synnerligen tveksam örn lämpligheten att genomföra

de sakkunnigas förslag i nu förevarande del. De sakkunnigas åsikt att för

taxeringen av de större rörelseidkarna i allmänhet icke erfordras lokalkännedom

i högre grad än för taxeringen av juridiska personer kan jag visserligen

i och för sig biträda. Emellertid torde med den av de sakkunniga föreslagna

uppdelningsgrunden ett mycket stort antal mindre rörelseidkare komma att

hänföras till särskild nämnd; i stor utsträckning använda nämligen dessa

formulär 8 som bilaga till deklarationen. Lokalkännedomen skulle vid sådant

förhållande komma att saknas i många fall, där den borde ha förefunnits.

Den av de sakkunniga föreslagna kommunikationen mellan ordförandena i

särskild och lokal nämnd synes mig icke kunna ersätta den bristande lokalkännedomen

i den särskilda nämnden. För att så skulle ske, borde en verklig

behandling av det från den särskilda nämnden hänskjutna fallet förekomma

i den lokala nämnden; detta skulle dock medföra ett alltför betungande och

dyrbart dubbelarbete.

Med hänsyn till det nyss anförda synes den av de sakkunniga föreslagna

uppdelningsgrunden knappast böra godtagas. Det återstår emellertid att undersöka

om annan lämpligare grund för uppdelningen kan erbjuda sig. De

sakkunniga ha antytt en tänkbar uppdelningsgrund, nämligen att utövare av

vissa angivna slag av rörelse skulle hänföras till särskild nämnd. De sakkunniga

ha emellertid själva avvisat denna tanke. Ej heller jag finner denna

uppdelningsgrund tillfredsställande. Lika otillfredställande torde det vara att

verkställa gränsdragningen med hänsyn till om bokföringsskyldighet föreligger

eller icke. En uppdelning efter omsättningens storlek kunde i och för

sig synas vara bättre; ej heller denna uppdelningsgrund lärer dock böra godtagas,

bland annat med hänsyn till att omsättningens storlek är en alltför variabel

faktor för att läggas till grund för uppdelningen.

Då sålunda en tillfredsställande uppdelning av rörelseidkarna i förevarande

hänseende svårligen torde kunna ske, synas mig samtliga böra hänföras antingen

till lokal taxeringsnämnd eller till särskild sådan. Vid valet mellan

dessa båda alternativ har jag stannat vid att i denna del icke föreslå någon ändring

i gällande regler. Jag förordar alltså att fysiska personer, som äro rörelseidkare,

alltfort skola taxeras i lokala nämnder. Härigenom bevaras tillgången

till erforderlig lokalkännedom, varjämte vinnes fördelen av större jämförelsematerial

vid taxeringen i de lokala nämnderna. Dessutom undvikas de icke

ringa tekniska svårigheter vid uppläggandet av taxeringslängdema, som uppkomma

då viss grupp skattskyldiga skall utbrytas ur avdelning A av inkomstlängden.

Jag vill tillägga alt den ståndpunkt, åt vilken jag nyss givit uttryck,

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Muj:ts proposition nr 345.

icke innebär att jag föreslår avskaffande av den i vissa städer nu tillämpade

ordningen att till en eller flera taxeringsnämnder inom kommunen sammanföra

samtliga rörelseidkare, som äro fysiska personer. Tvärtom finner jag det

önskvärt att dylika skattskyldiga, i så stor utsträckning som lämpligen kan

ske, sammanföras till en eller flera taxeringsnämnder inom vederbörande

stad, i vilka ordförande och kronoombud samt övriga ledamöter äro väl kvalificerade

för att handha taxeringen av rörelseidkare.

Godtages mitt förslag att taxeringen av rörelseidkare alltjämt skall ske i

de lokala nämnderna, torde det -— dock ej i fråga om de nyssberörda nämnderna

i vissa städer — bliva nödvändigt med någon förstärkning av de lokala

nämnderna. Denna förstärkning torde lämpligen kunna åvägabringas på

så sätt att nämnderna i viss utsträckning beredes biträde av sakkunniga

personer. Jag förordar sålunda att länsstyrelsen skall äga förordna lämplig

person, förslagsvis benämnd taxeringskonsulent, att inom visst område av länet,

omfattande ett antal taxeringsdistrikt, granska och inför vederbörande

taxeringsnämnd föredraga deklarationer och andra uppgifter, vilka avgivits

av sådana rörelseidkare som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser.

Taxeringsnämnden bör äga att till taxeringskonsulenten för

granskning och föredragning överlämna jämväl andra deklarationer än nyss

sagts, därest de äro av mera invecklad beskaffenhet. Taxeringskonsulent bör

i fråga örn sådana deklarationer, vilka han föredragit i nämnden, äga rätt

att deltaga i nämndens överläggningar men icke i dess beslut. Till taxeringskonsulent

bör utses en för detta uppdrag väl kvalificerad tjänsteman vid

landskontor eller en häradsskrivare. Finnes ej sådan person att tillgå, lärer

såsom taxeringskonsulent kunna komma i fråga jämväl annan väl kvalificerad

person. Uppdraget såsom taxeringskonsulent torde i regel få fullgöras

som bisyssla. Utses härtill tjänsteman å sådan taxeringsavdelning vid landskontor,

som jag i det följande kommer att föreslå, synes emellertid uppdraget,

åtminstone i vissa fall, kunna utföras såsom huvudsyssla. Då länsstyrelsen

fastställer verksamhetsområde för taxeringskonsulent bör iakttagas, att

som regel på denne ankomma granskning och föredragning av högst 1,000

rörelseidkardeklarationer. För att granskning och utredning må kunna av

taxeringskonsulenten bedrivas utan omgång, bör denne beträffande de deklarationer,

som skola beredas av honom, äga samma rätt till anmaning som

ordförande i taxeringsnämnd.

I den mån så erfordras för vinnande av likformighet i taxeringen av juridiska

personer och sådana rörelseidkare, som äro fysiska personer, bör taxeningskonsulent

samråda med ordföranden eller kronoombudet i vederbörande

särskilda taxeringsnämnd.

Ersättning till taxeringskonsulent bör, efter förslag av länsstyrelsen, bestämmas

av Kungl. Majit i samband med övriga ersättningar för taxeringsarbetet.

Förordnandet av de ifrågavarande taxeringskonsulenterna torde icke behöva

föranleda någon större kostnadsökning för statsverket, eftersom arvodena

till konsulenterna delvis komma att motsvaras av minskade ersättningar

till ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna. Med nuvarande

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345-

75

ersättningsgrunder skulle en taxeringskonsulent, som hade att granska 1,000

rörelseidkardeklarationer, äga uppbära ersättning med cirka 1,400 kronor.

Emellertid kan det bliva nödvändigt att något höja ersättningen till taxeringskonsulenterna.

Räknar man med ungefär 150 taxeringskonsulenter för hela

landet, synes den årliga kostnadsökningen, inklusive resekostnader, dock icke

böra beräknas till mera än cirka 50,000 kronor.

Med den förstärkning av taxeringsorganisationen i första instans, som jag

nu föreslagit, synes det mig icke erforderligt att inrätta särskilda mellankommunala

taxeringsnämnder. För övrigt torde inrättandet av dylika nämnder,

såsom de sakkunniga framhållit, vara förenat med vissa direkta nackdelar.

Att såsom i några yttranden förordats låta prövningsnämnd som första

instans handha taxeringen av vissa rörelseidkare synes föga ändamålsenligt.

Det bör även framhållas, att prövningsnämnd endast med svårighet torde

inom den tid, som är anslagen för ett års taxering, kunna medhinna detta

ytterligare arbete.

2. Åtgärder för beredande av lättnad i taxeringsnämndsordförandenas

arbete.

Beträffande de arbetsuppgifter, som åvila ordförande i taxeringsnämnd,

yttra de sakkunniga:

Det egentliga arbetet inom taxeringsnämnden åvilar givetvis dess ordförande.

Men det arbete, som på honom ankommer, inskränker sig icke till själva

taxeringsförfarandet. Han har därutöver att verkställa en mångfald åtgärder

av mer eller mindre enkel men dock tidskrävande art, vilka åtgärder följaktligen

ej oväsentligen inkräkta å den redan därförut korta tid, som står till förfogande

för taxeringen i första instans. Sålunda har ordföranden att sortera

alia inkommande självdeklarationer samt uppgifter om utdelningar och löner

m. m. Arbetet härmed torde i en medelstor taxeringsnämnd redan i och för

sig kräva tiden från den 15 februari och till nämnda månads utgång.

Men härtill kommer, att den egentliga finsorteringen av deklarationer

m. m. icke kan ske förrän ordföranden erhållit årets mantalslängd, vilket i

regel blir fallet först i slutet av februari månad, vadan sorteringsarbetet fortsätter

in i mars månad. Ordföranden har vidare att upplägga och föra vederbörliga

längder; i städerna erhålles dock enligt 15 § 2 mom. taxeringsförordningen

biträde härvid. Än vidare har ordföranden att ombestyra en i regel

omfattande skriftväxling såväl med de skattskyldiga som med andra taxeringsnämnder.

De sakkunniga uttala vidare, att det torde vara oomtvistligt att ett starkt

behov förelåge av ökat biträde åt taxeringsnämndsordförandena i syfte att

bereda dessa ökad tid för det egentliga taxeringsarbetet. I korthet sammanfattat

vore det önskvärt, att deklarationerna samt uppgifterna till ledning vid

annans taxering kunde insamlas centralt hos länsstyrelserna, där sorteras och

ordnas för att sedan tillställas ordförandena, att stommar lill längderna upprättades

på landet av häradsskrivare och i stad av vederbörande tjänsteman

samt tillställdes ordförandena ävensom att dessa erhölle kostnadsfri skrivhjälp

vid längdföringen och möjligen även vid utskrivandet av anmaningar

och meddelanden.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

En koncentrering av deklarationsmaterialet på sätt nyss

nämnts i oell för sortering och ordnande anse de sakkunniga emellertid för

närvarande icke vara genomförbar och anföra härom:

Länsstyrelserna sakna såväl härför erforderlig personal som ock behövliga

lokalutrymmen, vartill kommer, att en betydande omgång nied försändelser

åt olika håll skulle uppkomma, enär allmänheten tydligtvis måste bibehållas

vid sin i 37 § 1 mom. taxeringsförordningen givna rätt att avlämna handlingarna

i fråga till där angivna lokala myndigheter, varifrån handlingarna sedan

måste sändas till länsstyrelserna för att därifrån i sinom tid åter expedieras

till taxeringsnämndsordförandena. Det återstår då endast att överväga, om

det särskilt i större taxeringsdistrikt betungande sorteringsarbetet skall kunna

på annat sätt underlättas, eventuellt delvis förläggas till tid, då den egentliga

taxeringen ännu icke börjat.

De sakkunniga hava härvidlag till en början haft under övervägande, huruvida

de nu gällande tidsfristerna för avlämnande av självdeklaration skulle

kunna förkortas. För närvarande äro ju två sådana tidsfrister fastställda.

Senast den 31 mars skall självdeklaration avgivas av staten, landsting, kommun

och annan dylik menighet ävensom av sådana skattskyldiga, vilka varit

bokföringspliktiga. Senast den 15 februari skall självdeklaration avgivas utav

övriga skattskyldiga. Anstånd utöver de sålunda fastställda tiderna kan dock

medgivas av landskamreraren, ett medgivande som enligt bestämmelsernas

avfattning endast undantagsvis borde ifrågakomma. Såvitt de sakkunniga

hava sig bekant, har emellertid praxis utvecklat sig därhän, att på sina håll

dylikt anstånd beviljas i synnerligen vidsträckt omfattning.

De självdeklarationer, vilka avgivas av bokföringspliktiga skattskyldiga,

äro ju av naturliga skäl de besvärligaste att granska. Det medför för den skull

för taxeringsnämnderna uppenbara olägenheter att dessa deklarationer icke

behöva ingivas förrän senast den 31 mars; även i sådana fall, säkerligen ej

sällan förekommande, då deklarationsskyldigheten kunnat tidigare fullgöras,

utnyttjar vederbörande skattskyldige ändock gärna det medgivna anståndet.

Lämnas därutöver av landskamreraren ytterligare anstånd med dylika deklarationers

avgivande, begränsas ännu mera den knappa tid, som står till taxeringsnämndens

förfogande för vederbörlig granskning därav; denna granskning

skall ju, bortsett från Stockholm, vara avslutad den 15 maj.

I de yttranden, vilka avgåvos över de sakkunnigas förslag angående särskilda

föreskrifter beträffande 1942 års taxering, framhöllo några länsstyrelser,

att det borde övervägas, huruvida icke tidpunkten för självdeklarations

avgivande borde bestämmas till senast den 31 januari i fråga om andra fysiska

personer än rörelseidkare. En länsstyrelse uttalade, att den kommuner

och menigheter medgivna rätten att åtnjuta anstånd med avlämnande av

deklaration till den 31 mars kunde bortfalla samt rätten till dylikt anstånd

för bolag och andra bokföringsskyldiga inskränkas till förslagsvis den 15

mars.

Frågan om fastställande av mera begränsad deklarationstid än den nu gällande

har tidigare varit under övervägande, såvitt fråga är örn andra fysiska

personer än rörelseidkare. I proposition till 1927 års riksdag (prop. 210, sid.

235) framhölls som skäl häremot, att det för en del statens verk men även

för enskilda arbetsgivare vore förenat med stora svårigheter att hinna färdigställa

löneuppgifter inom januari månads utgång samt att det icke torde vara

lämpligt att framtvinga löntagarnas egna deklarationer tidigare än löneuppgilterna.

Departementschefen framhöll därjämte, att en avknappning av deklarationstiden

ej heller skulle tjäna något ändamål, så länge det icke var

möjligt att färdigställa mantalslängden tidigare än vad fallet var.

Båda dessa erinringar torde alltjämt äga giltighet. Visserligen vill det synas

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 345.

77

som orri arbetsgivarna borde kunna till den 31 januari färdigställa löneuppgifterna.

Emellertid behöva de skattskyldiga någon tid därutöver för att —

såsom numera blivit allt vanligare — med ledning av dessa uppgifter iordningställa

deklarationen, och det synes med hänsyn härtill icke görligt att

låta deklarationstiden utgå den 31 januari; att i stället söka fixera någon dag

mellan sistnämnda datum och den 15 februari torde icke förtjäna allvarligare

övervägande. Då vidare mantalslängden icke lärer kunna färdigställas

tidigare än till slutet av februari månad, skulle alltjämt föga vara vunnet, om

deklarationstiden förkortades på föreslaget sätt; visserligen kunde en preliminär

sortering av deklarationerna — på sätt nedan föreslås beträffande löneuppgifterna

— ske med ledning av föregående års mantalslängd, men härigenom

vore föga vunnet i betraktande av förstberörda svårighet.

Annorlunda ställer sig frågan beträffande den andra tidsfristen för självdeklarations

avgivande, nämligen den, som gäller för stat och kommun samt

bokföringspliktiga skattskyldiga, vilka ju för närvarande åtnjuta anstånd

till den 31 mars. Intet av de nyss anförda skälen kan åberopas mot en förkortning

av denna tidsfrist. Det skäl, som föranlett bestämmelsens införande,

är givetvis hänsynen tili arbetet med boksluts upprättande; förrän

detta skett kan ju icke deklarationen upprättas. Någon tvekan lärer emellertid

icke råda därom, att ett stort antal av ifrågavarande skattskyldiga har

sina bokslut upprättade å sådan tid, att de val skulle kunna vid en tidigare

tidpunkt än den 31 mars avgiva självdeklaration. Vilken tidigare tidpunkt

man härvidlag bör fastslå kan vara föremål för tvekan. Till förebyggande

av alltför talrika framställningar om ytterligare anstånd hava de sakkunniga

stannat vid att föreslå, att deklarationstiden för nu berörda skattskyldiga

skall så begränsas, att densamma utgår senast den 15 mars.

De nu i 36 § 1 mom. taxeringsförordningen givna bestämmelserna angående

anstånd utöver de legala tidsfristerna med deklarations avgivande hava

ju avsiktligt formulerats så, att dylikt anstånd endast undantagsvis borde

ifrågakomma; såsom nyss påpekats hava emellertid dessa bestämmelser kommit

att tillämpas i en väsentligt större omfattning än avsikten varit. De^sakkunniga

föreslå därför en ändrad avfattning av bestämmelserna i fråga i

syfte att klart utmärka, att endast i särskilda undantagsfall, och då efter en

föregående omsorgsfull prövning, ytterligare något kortare anstånd bör medgivas.

I fråga om nu gällande skyldighet för deklarant att anmäla, att han

ville begagna sig av legalt anstånd med avgivande av

självdeklaration, anföra de sakkunniga:

För närvarande gäller att enskild skattskyldig, som vill begagna sig av det

legala anståndet till den 31 mars, senast den 15 februari skall härom göra

skriftlig anmälan hos ordföranden i taxeringsnämnden. Redan 1923 års taxeringssakkunniga

föreslogo, att denna anmälningsskyldighet skulle bortfalla

och departementschefen biträdde detta förslag i propositionerna till 1927 och

1928 års riksdagar. Särskilda utskottet vid 1928 års riksdag bibehöll emellertid

föreskriften i fråga med motivering att det otvivelaktigt var av intresse

för taxeringsnämndens ordförande att på el t tidigt stadium känna, vilka

skattskyldiga som ämnade begagna sig av dylikt anstånd. Vidare infördes i

141 § taxeringsförordningen ett ordningsstraff i lall av underlåtenhet atl avgiva

dylik anmälan, bestämt lill 10 kronors biller.

Sist berörda anmälningsskyldighet har medfört en mångfald skrivelser till

laxeringsmyndigheterna, vilka till synes icke äro av någon som helst praktisk

betydelse. Taxeringsnämndsordföranden vet därförutan vilka skattskyldiga

sorn liro iiänförliga till nu ifrågavarande grupp, och han lärer jämväl av er
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Majda proposition nr 345.

farenhet veta, att dessa skattskyldiga genomgående utnyttja anståndsrätten.

Den givna straffbestämmelsen torde knappast någonsin tillämpas vid underlätet

fullgörande av anmälningsskyldigheten.

Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslå de sakkunniga i detta sammanhang,

att anmälningsskyldigheten i fråga skall upphävas och att i samband

därmed straffsanktionen i 141 § taxeringsförordningen skall utgå.

I detta sammanhang torde böra nämnas, att Smålands och Blekinge handelskammare

i skrivelse den 7 oktober 1942 hemställt örn sådan ändring av

36 § 1 mom. tredje stycket taxeringsförordningen, att sista punkten, vilken

innehåller stadgande om nyssnämnda anmälningsskyldighet, utginge. Till stöd

för sin hemställan anför handelskammaren i huvudsak, att den i berörda författningsrum

medgivna anståndsmöjligheten för bokföringspliktiga skattskyldiga

enligt uppgift utnyttjades av praktiskt taget alla som vöre berättigade

till sådant anstånd. På grund av anmälningsskyldigheten förorsakades nämnda

kategori skattskyldiga ett arbete, som visserligen icke vore av någon större

betydelse i varje särskilt fall men som likväl för ett flertal skattskyldiga,

särskilt mindre företagare och dylika, icke gjordes utan besvär. Flertalet av

ifrågavarande skattskyldiga torde icke lia några som helst möjligheter att

före den 15 februari kunna verkställa inventering, upprätta bokslut och avgiva

självdeklaration, varför nämnda tidpunkt numera icke alls kunde säga»

vara fixerad med tillbörlig hänsyn till rådande förhållanden inom näringslivet.

Med den alltmer ökade omsorg, som nedlades på bokföring och bokslut,

tenderade tidsintervallen mellan den 15 februari och tidpunkten, då företag i

allmänhet hade sina bokslut färdiga och kunde avgiva självdeklaration, att

bliva allt större, varför tidpunkten den 15 februari numera i vad avsåge flertalet

bokföringsskyldiga icke hade någon praktisk betydelse. För taxeringsnämndernas

ordförande orsakade anmälningarna örn anstånds begagnande

ett icke oväsentligt extraarbete därigenom, att alla inkomna anmälningar

skulle sorteras och sedermera inläggas i de inkommande deklarationerna. Då

nästan undantagslöst alla deklarationsskyldiga, som hade rätt till anstånd,

begagnade sig därav och i regel icke inkomme med deklarationerna förrän

sista dagen eller någon av de sista dagarna före anståndstidens utgång, kunde

granskningen av deklarationerna icke påbörjas i nämnvärd omfattning

förrän efter den 31 mars. Enligt handelskammarens uppfattning skulle en

förenkling av förfaringssättet kunna åvägabringas, örn för ifrågavarande

skattskyldiga såsom tidpunkt för deklarationernas avlämnande fastställdes

den 31 mars i stället för såsom nu vore fallet den 15 februari. Härigenom

skulle för såväl de deklarationsskyldiga som taxeringsnämndernas ordförande

arbetet och besväret med anmälningarna elimineras.

De sakkunniga lia, såsom förut nämnts, icke ansett lämpligt att sluttiden

för avgivande av självdeklaration i allmänhet fastställdes till tidigare datum

än den 15 februari. Däremot ha de funnit en begränsning möjlig i fråga

om tiden för avgivande av de uppgifter, som skola lämnas

av arbetsgivare med flera till ledning vid annans

taxering. Härom anföra de sakkunniga:

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

79

Dessa uppgifter skola nu i likhet nied deklarationerna avlämnas senast den

15 februari. På sätt de sakkunniga redan framhållit i sin åberopade skrivelse

av den 11 november 1941 framkallas härigenom åtskilliga olägenheter. Uppgifterna

avlämnas i regel icke förrän dagarna närmast före den 15 februari,

ej sällan för övrigt vida senare. Då självdeklarationerna avgivas vid samma

tidpunkt, medför detta, att taxeringsnämndsordförandena i bästa fäll få under

tiden närmast efter den 15 februari arbeta med sorteringen av både deklarationerna

och nyssberörda uppgifter. Ofta avlämnas emellertid uppgifterna

till taxeringsnämndsordförandena vid en senare tidpunkt, och därigenom förryckes

dessas arbete med taxeringen. Det är nämligen föga mening med att

behandla en deklaration, innan nyssberörda uppgifter kommit ordföranden

tillhanda, enär i sådana fall ej sällan taxeringen måste göras om, sedan uppgifterna

i fråga inkommit.

En annan olägenhet med den nu gällande tidsfristen är, att de, som skola

avgiva uppgifterna till ledning för annans taxering, ej sällan, åtminstone då

fråga är om mindre arbetsgivare, avgiva desamma liggande inne i sina deklarationer,

så att uppgifterna icke anträffas förrän vid det senare stadium, då

en realbehandling av deklarationerna äger rum.

Slutligen råder en rätt allmän missuppfattning bland dem, som erhålla anstånd

med avgivande av deklaration, i det att dessa hålla före, att medgivet

anstånd med deklarations avgivande även medför, att ifrågavarande särskilda

uppgifter icke heller behöva avgivas förrän vid den senare tidpunkt, då

deklarationen skall inlämnas. Så är emellertid icke förhållandet utom för

visst fall beträffande uppgifter enligt 34 § taxeringsförordningen.

Det synes de sakkunniga som örn en icke oväsentlig förbättring i nu berörda

avseenden skulle ernås, därest tidpunkten för avlämnande av uppgifterna

till ledning för annans taxering sattes till senast den 31 januari. Härvid

torde en dylik åtgärd dock kunna begränsas till uppgifter enligt 33 § och

42 § 3 mom. taxeringsförordningen, i vad de avse utdelning; uppgifter enligt

42 § 1 mom. torde numera sakna praktisk betydelse. Vid sådant förhållande

bör föreskrivas, att avskrifterna av nästföregående års taxeringslängder

skola tillställas taxeringsnämndernas ordförande senast den 31 januari.

Med en sådan ändring torde samtliga nyssberörda olägenheter kunna effektivt

undanröjas och taxeringsnämndsordförandena även kunna preliminärt

sortera dessa uppgifter, innan mängden av deklarationer inkommer. Därjämte

skulle tid vinnas för erforderlig kontroll å att arbetsgivarna verkligen

avgiva uppgifterna i fråga.

Mot den föreslagna åtgärden skulle kunna anmärkas, att arbetsgivarna,

framför allt de större sådana, måhända icke kunna medhinna att under den

sålunda förkortade tiden utskriva uppgifterna i fråga. Enligt de sakkunnigas

förmenande synes emellertid större avseende icke böra fästas vid en dylik erinran.

Enligt vad erfarenheten från Stockholm givit vid handen, har där under

de senaste åren genom frivilligt tillmötesgående från de större arbetsgivarna

kunnat genomföras, att berörda uppgifter ingivas väsentligt tidigare,

än vad i författningen föreskrives, och.några större svårigheter för arbetsgivarna

att tillmötesgå ett sådant önskemål hava icke yppat sig.

Därest avskrifterna av nästföregående års taxeringslängder skola tillställas

taxeringsnämndens ordförande redan den 31 januari, kan detta i städerna

komma alt verka hindrande på debitcringsarbetet, vilket sker med

ledning av berörda avskrifter och som regel icke är avslutat vid nämnda tidpunkt.

Det torde därför vara nödvändigt att för städerna göra ytterligare

en avskrift av faslighetslängder och inkomstlängd. Dessutom bör en avskrift

verkställas av skogsvårdsavgiftslängden både för landet och stad, vilken

avskrift den 31 januari påföljande år överlämnas lill taxeringsnämndens ordförande

i stället för, såsom nu sker, huvudskriften. Den senare bör nämligen

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

kvarbliva hos häradsskrivare eller vederbörande tjänsteman i stad under

hela den tid, prövningsnämndens arbete pågår; enligt de sakkunnigas förslag

till ändrad organisation av prövningsnämnden skall nämndens arbete med

avseende å ett års taxering fortgå till och med den 30 juni året därpå. Kostnaden

för ovannämnda ytterligare avskrifter synes beträffande stad, där magistrat

finnes, böra åvjla staden. I fråga om fögderistad torde ersättning böra

utgå till häradsskrivare för dylika avskrifters verkställande enligt de grunder,

som finnas angivna i cirkuläret den 26 maj 1939 (Svensk författningssamling

nr 199) angående ersättning till häradsskrivare för avskrifter av taxeringslängder

m. m.

Den sammanlagda koslnaden för statsverket för häradsskrivarnas verkställande

av nyssnämnda avskrifter beräknas av de sakkunniga till cirka 10,000

kronor för år.

De sakkunniga ha även undersökt, i vad mån en förlängning kunde

ske av den tid, inom vilken taxeringsnämndernas arbete

skall vara avslutat. De sakkunniga anföra härom:

De sakkunniga erinra örn att i förordningen med särskilda bestämmelser

rörande taxeringsförfarandet år 1942 bl. a. föreskrivits att länsstyrelse må på

framställning av ordföranden i särskild taxeringsnämnd medgiva utsträckning

av den tid, inom vilken nämndens arbete skall vara avslutat, dock ej till

senare tidpunkt än den 31 maj. Därvid får jämväl förordr.as om utsträckning

av tiden för insändande till länsstyrelsen av deklarationer och andra handlingar,

dock längst till den 15 juni. — En motsvarande bestämmelse kan givetvis

även i fortsättningen meddelas. Fråga är emellertid örn icke en generell

föreskrift kunde meddelas rörande förlängning av tiden för taxeringsnämndernas

arbete. På sätt i annat sammanhang framhållits medhinna åtskilliga

taxeringsnämndsordförande för närvarande icke att avsluta sitt arbete förrän

med maj månads utgång och på sina håll fortgår arbetet fram till mitten av

juni. I 88 § taxeringsförordningen given föreskrift om arbetets avslutande

senast den 15 maj har sålunda visat sig i praktiken icke kunna upprätthållas;

som en följd därav har man ej heller kunnat följa bestämmelsen i 22 § 1

mom. kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande

taxeringsförfarandet om att taxeringslängderna, med undantag av skogsac
cislängden,

skola avlämnas senast den 20 maj.-----Betonas må att det är

av utomordentlig vikt, att taxeringsnämnderna erhålla tillräcklig tid att utföra

sitt betydelsefulla arbete. Utföres icke arbetet i första instans tillfredsställande,

återverkar detta på överinstanserna sålunda, att dessas arbetsbörda ökas

genom förhöjt antal besvär. Men vad värre är, ett mindre väl utfört arbete i

första instans kan ofta vara omöjligt att senare förbättra.

På grund av det anförda föreslå de sakkunniga, att den i 88 § taxeringsförordningen

givna bestämmelsen, att taxeringsnämnderna i länen skola ha

avslutat sina arbeten, såvitt angår annan taxering än virkestaxering, senast

den 15 maj, ändras sålunda, att som slutdag sättes den 31 maj. Därjämte

föreslå de sakkunniga, att länsstyrelse må på framställning av ordförande

i särskild taxeringsnämnd medgiva ytterligare utsträckning av tiden, dock

ej till senare tidpunkt än den 15 juni. Samtidigt föreslås sådan ändring av

91 § 1 mom. taxeringsförordningen, att den tidpunkt, då deklarationer och

andra handlingar senast skola insändas till länsstyrelsen, fastställes till senast

den 15 juni. Har länsstyrelsen medgivit utsträckning av den tid, inom

vilken särskild taxeringsnämnds arbete skall vara avslutat, föreslås läns
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

81

styrelsen jämväl äga förordna om utsträckning av tiden för avlämnande av

deklarationer och andra handlingar, dock längst till den 30 juni. Med hänsyn

härtill och då häradsskrivarna enligt de sakkunnigas förslag skola från

taxeringsnämndsordförandena övertaga en del av längdföringen, föreslå de

sakkunniga vidare, att den tidpunkt, vid vilken avskrifter av taxeringslängdema

senast skola av häradsskrivarna avlämnas till länsstyrelsen och de

kommunala myndigheterna på landet och i fögderistad, av Kungl. Maj:t

fastställes till den 15 juli.

De sakkunniga framhålla, att vid ett genomförande av denna ordning

måste förutsättas, att taxeringslängdema av vederbörande ordförande så

snart ske kunde avlämnades till häradsskrivaren, respektive vederbörande

tjänsteman i stad, så att på dessa ankommande arbete kunde snarast möjligt

igångsättas. Härvid torde i mindre distrikt längderna kunna överlämnas

i slutet av april (möjligen ännu tidigare) eller i början av maj månad. I

större distrikt borde längderna avlämnas successivt i lämpliga delar. Bestämmelser

härom torde böra meddelas av Kungl. Majit i enahanda ordning

som de nu i kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter

rörande taxeringsförfarandet innehållna.

I samband härmed föreslå de sakkunniga, att den i 22 § förenämnda kungörelse

den 28 september 1928 intagna bestämmelsen om att taxeringslängderna

skola offentligen framläggas skall upphävas.

Såsom skäl härför anföres:

Vid upprepade tillfällen har framhållits, att detta framläggande av längderna

till granskning numera saknar praktisk betydelse. De skattskyldiga,

från vilkas deklarationer avvikelse skett, skola ju erhålla skriftligt meddelande

härom; längdernas framläggande tjänar sålunda ej längre syftet att

bereda de skattskyldiga underrättelse i angivna avseende. Något gagn ur

kontrollsynpunkt torde ej heller denna framläggning av längderna medföra,

ehuruväl så stundom gjorts gällande (jfr SOU 1937: 42, sid. 264). Slutligen

må erinras om, att något dylikt framläggande av taxeringslängdema aldrig

förekommit i Stockholm och att därstädes inga som helst olägenheter härav

uppkommit men väl den fördelen vunnits, att taxeringsarbetet kunnat fortgå

till den 15 juni.

För att från taxeringsnämndsordförandena avlasta

en del arbetsuppgifter av enklare slag föreslå de sakkunniga,

att häradsskrivarna och vederbörande tjänsteman i stad skola upprätta

och tillhandahålla ordförandena stommar till avdelning A av inkomstlängden,

grundade på mantalslängden och upptagande samtliga personer inom taxeringsdistriktet,

vilka kunna antagas bliva föremål för taxering. Härutinnan

anföres:

Med avseende å de för taxeringen erforderliga längderna skola stommar

lill fastighetslängd vid särskild fastighetstaxering jämlikt 18 § 2 mom. förenämnda

kungörelse den 28 september 1928 i tjänsten upprättas av häradsskrivare

och vederbörande tjänsteman i stad, där magistrat finnes, utom

Stockholm. Härutöver förekommer redan nu flerstädes på landet och som

regel i stad, att stommar till inkomstlängdens avdelning A uppläggas av häradsskrivare

och ovannämnde tjänsteman; härför erlägga som regel ordfö
Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 1 saini. Nr 345. ti

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

randena på landet viss ersättning, som måste utgå ur deras knappt tillmätta

arvode.

De sakkunniga föreslå uttrycklig föreskrift därom, att häradsskrivare och

vederbörande tjänsteman i stad skola tillhandahålla samtliga taxeringsnämndsordförande

inom fögderiet, respektive staden, stommar till avdelning

A av inkomstlängden, upptagande tillika uppgift om skattskyldigs civilstånd

och antal barn, för vilka enligt mantalslängden familjeavdrag äger rum, samt

afl ersättning härför skall av statsmedel utgå till häradsskrivare; magistratsstäderna

torde själva höra vidkännas kostnaden för upprättande av ifrågavarande

stommar. Denna ersättning synes böra inom riket i dess helhet

beräknas efter enhetliga grunder.

Vidare föreslå de sakkunniga, att på landet viss längdföring skall överflyttas

från taxeringsnämndsordförandena lill häradsskrivarna. Härom yttra de

sakkunniga:

En för taxeringsnämndsordförandena i landsdistrikten synnerligen betungande

uppgift är för närvarande förandet av inkomstlängden; anmärkas bör

att sagda längdföring endast på landsbygden verkställes av vederbörande ordförande,

medan densamma i städerna utföres av särskilda tjänstemän, vilka

av vederbörande stad ställas till ordförandens förfogande. Redan tidigare har

övervägts huruvida icke denna uppgift skulle kunna överflyttas å häradsskrivarna.

Departementschefen berörde jämväl denna fråga i proposition nr 148

till 1935 års riksdag men ansåg sig icke för det dåvarande böra föreslå åtgärder

av detta slag, enär frågan lämpligen borde lösas i samband med den

allmänna omprövning av liäradsskrivarnas ställning, som då sedan en tid

stått på dagordningen. Frågan om ändrad organisation av häradsskrivartjänsterna

har ännu icke vunnit sin lösning och synes ej heller inom den närmaste

tiden komma att göra detta. De sakkunniga hava vid sådant förhållande

ansett sig icke kunna underlåta att till förnyat övervägande upptaga spörsmålet,

huruvida på landsbygden taxeringsnämndsordförandena kunna erhålla

hjälp vid längdföringen genom liäradsskrivarnas försorg. Det torde måhända

böra anmärkas, att det härvidlag ej blott är fråga om att bereda ordförandena

en väl behövlig avlastning i fråga om det manuella arbetet utan att det jämväl

gäller att vinna en mera betryggande form för det primära längdmaterialets

förande; vid upprepade tillfällen har ju visat sig, att i övrigt lämpliga

och skickliga taxeringsnämndsordförande icke kunnat på fullt tillfredsställande

sätt föra längderna i fråga, med påföljd, att taxeringsfel uppkommit

och omfattande kontrollåtgärder måst vidtagas.

De sakkunniga anse sig, framför allt med hänsyn till nödvändigheten av

att icke ålägga häradsskrivarna alltför stora nya arbetsuppgifter, icke kunna

föreslå, att häradsskrivarna skulle övertaga längdföringen i dess helhet. Däremot

vilja de sakkunmga föreslå, att taxeringsnämndsordförandenas befattning

med förandet av inkomstlängden A skall begränsas till införande av

de uppgifter, som krävas för att uträkna taxerad inkomst eller taxerat belopp,

jämte angivande av denna inkomst eller detta belopp ävensom granskning

av uppgift, införd av häradsskrivare, rörande skattskyldigs civilstånd

och antal barn, för vilka familjeavdrag äger rum, medan å häradsskrivarna

skulle ankomma att införa ortsavdrag samt verkställa uträkningen av den

beskattningsbara inkomsten eller det beskattningsbara beloppet ävensom

summera längden i dess helhet. Härigenom skulle framför allt det besvärliga

arbetet med den s. k. bankningen komma att överflyttas från taxeringsnämndsordförandena

till häradsskrivarna. I den mån särskilt avdrag för

s. k. ömmande omständigheter eller halvt familjeavdrag för barn ifrågakom
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

83

mer, skulle givetvis taxeringsnämndsordförandena hava att härom göra anteckning

i anmärkningskolumnen, medan uträkningen skulle ankomma å

liäradsskrivarna.

De sakkunniga hava verkställt vissa undersökningar angående möjligheten

av en dylik utökning av häradsskrivarnas arbetsbörda. Enligt vad som därvid

framkommit skulle förslaget vara genomföi''bart; dess genomförande förutsätter

emellertid, att särskilt A-längden avlämnas till häradsskrivaren snarast

möjligt. Ersättning bör givetvis beredas häradsskrivarna för denna nya

arbetsuppgift, då ju dessa själva skola hava att bekosta erforderlig biträdeshjälp

för uppgiftens lösande. Ersättningsbeloppet har synts de sakkunniga

skäligen böra bestämmas till 8 öre per skattskyldig, vilket torde vara i överensstämmelse

med eljest tillämpade grunder för ersättning åt häradsskrivarna.

Häri synes då även böra ingå erforderlig ersättning för upprättandet av

stommar till inkomstlängder.

De sakkunniga beräkna kostnaderna för häradsskrivarnas upprättande av

stommar samt för deras arbete med längdföring lill 145,600 kronor för år.

Slutligen uttala de sakkunniga, att någon möjlighet att, utöver vad sålunda

föreslagits, bereda taxeringsnämndsordförandena ytterligare hjälp i fråga örn

det egentliga skrivarbetet icke syntes föreligga. Visserligen vore tänkbart, att

vid bestämmande av ordförandenas arvoden däri även inräknades visst belopp

såsom ersättning för skrivgöromål. Det vöre dock uppenbart, att ett sådant

system lede av en given svaghet, i det att man tydligtvis icke kunde kräva

och än mindre kontrollera att vederbörande ordförande verkligen anlitade

skrivhjälp och icke själv utförde skrivarbetet. De sakkunniga bade icke funnit

anledning att framlägga något förslag i denna riktning. I

I remissyttrandena har i åtskilliga fall ifrågasatts huruvida icke en f ö rkortning

kunde ske av den nuvarande deklarationst id

e n, såvitt anginge skattskyldiga som icke vore bokföringspliktiga. Därvid

bär såsom lämplig tidsgräns angivits den 31 januari. I sådan riktning uttala

sig taxeringsintendenten vid Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands,

Örebro, Västernorrlands och Västerbottens län samt åtskilliga kommunala

myndigheter, häradsskrivare och taxeringsnämndsordfbrande.

Förslaget örn förkortande av tiden för anstånd med avgivande av självdeklaration

av staten m. fl. samt bokföringspliktiga skattskyldiga tillstyrkes

eller lämnas utan erinran i flertalet yttranden. Emellertid avstyrkes förslaget

av de kommunala myndigheterna i åtskilliga städer samt Sveriges stadskamerala

förening ävensom Sveriges lantbruks förbund, svenska lantmännens

riksförbund, Stockholms handelskammare, hand el skamrar na i Göteborg och

Gävle, svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges

redareförening och kooperativa förbundet. Betänkligheter mot förslagets genomförande

uttalas även av svenska stadsförbundet. Härvid anföres från

stadskommunalt båll, att enligt 59 § lagen örn kommunalstyrelse i stad räkenskaperna

för stad skulle vara upprättade senast den 31 mars och att som

regel räkenskaperna icke kunde vara färdiga tidigare än alt anstånd med

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majlis proposition nr 345.

självdeklarations avgivande erfordrades lill nämnda dag. Såsom representativt

för de uttalanden, som göras av näringslivets organisationer, må återgivas

Sveriges lantbruksförbunds yttrande. Förbundet anför:

Förbundet anser i likhet med de sakkunniga det vara av stor vikt, att beskattningsnämnderna

beredas tillräcklig tid för fullgörande av taxeringsarbetet.

Alltför stark forcering måste lia en menlig inverkan på detta område, men

det kan å andra sidan icke nog understrykas, hur betydelsefullt det är för en

riktig beskattning, att även de skattskyldiga beredas tillräcklig lid att utarbeta

sina självdeklarationer och besvärsskrivelser. Ett av den skattskyldige

omsorgsfullt utarbetat och överskådligt uppställt deklarationsmaterial torde

alltjämt vara den säkraste grunden för en riklig beskattning. Inom förbundets

verksamhetsområde visar erfarenheten, att den tid, som för närvarande

står de skattskyldiga till huds i dessa hänseenden, varit i knappaste laget.

Vad de sakkunniga anfört, att någon tvekan icke lär råda därom alt ett stort

antal av bokföringspliktiga skattskyldiga lia sina bokslut upprättade å sådan

tid, alt de väl skulle kunna avgiva deklaration vid en tidigare tidpunkt

än den 31 mars, anser förbundet icke motsvaras av verkligheten. Tvärtom

är det endast med största svårighet flertalet av dessa företag lyckas att genom

forcerat arbete av företagsledningen färdigställa sina deklarationer inom

nu föreskriven tidsperiod. Vad särskilt de ekonomiska föreningarna inom jordbruket

angår, spelar även den omständigheten in, all de olika företagen inom

samma branschorganisation äro beroende av varandra vid upprättande av

bokslut på samma sätt som moder- och dotterbolag. Såsom de sakkunniga

framhållit, lia de bokföringspliktiga hittills i stor utsträckning varit nödsakade

anhålla örn anstånd med avgivande av deklaration utöver den 31 mars.

Detta är helt naturligt, då en riktig deklaration ofta förutsätter ingående

kännedom örn de invecklade, ofta ändrade skalteförfattningarna samt örn

svårtillgängliga rättsfall, uttalanden i förarbeten till författningar lii. lii. Härför

måste anlitas speciell sakkunskap, och då tillgången på sådan är begränsad,

måste anstånd begäras. Självklart innebär det ingen fördel för beskattningsnämnderna

att något tidigare erhålla deklarationer, om dessa till följd

därav bli ofullständigt genomarbetade och först efter infordrandet av ytterligare

material kunna kontrolleras. Förbundet får därför bestämt avstyrka,

att den legala tidsfristen för avgivande av självdeklaration för bokföringspliktiga

skattskyldiga inskränkes till den 15 mars, liksom att den hittills föreliggande

möjligheten att erhålla anstånd med deklarationens avgivande beskäres.

Genom de föreslagna åtgärderna i sylte att underlätta taxeringsnämndernas

och särskilt ordförandenas arbete samt genom en mera rationell fördelning

av arbetet på olika tidsperioder — de särskilda taxeringsnämnderna torde

dock redan den 15 februari tillhandahållas ett ej obetydligt arbetsmaterial

bl. a. från företag, vars räkenskaper utgå före den 1 november under beskattningsåret

— synes det med hänsyn till ovan anförda nackdelar ej heller vara

erforderligt att deklarationerna framtvingas tidigare än som nu är fallet.

Här må vidare påpekas, att företagsledarna stå personligen ansvariga för

de uppgifter, som lämnas. Då det givetvis icke alltid är möjligt för dessa att

i detalj genomgå primärmaterialet, äro de nödsakade att i stor utsträckning

lita på egen personal och anlita sakkunniga. Under sådana förhållanden

skulle det te sig obilligt, om deklarationsmaterialet skulle framtvingas inom

allt för kort tid. Än mer obilligt skulle detta framstå örn, såsom för kort tid

sedan föreslagits, straffskärpning införes för oriktig deklaration ända därhän,

att oaktsamhetsbrott beläggas med frihetsstraff.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

85

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund yttrar, att anståndsliden för

ifrågavarande kategorier skattskyldiga lämpligen kunde förkortas till den 1

mars, varvid dock landskamreraren i fall av behov skulle äga medgiva yttere

ligare anstånd.

Den föreslagna skärpningen av villkoren för ytterligare anstånd med självdeklarations

avgivande tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet av de

hörda myndigheterna. Skånes handelskammare uttalar betänkligheter möt

förslaget i denna del. Förslaget avstyrkes av de tidigare nämnda sammanslutningar

inom näringslivet, som avstyrkt förslaget örn begränsad anståndstid

i fråga örn avgivande av självdeklaration. Som motivering åberopas i huvudsak

vad som av nämnda sammanslutningar anförts vid avstyrkande av förslaget

i sistnämnda del. Förslaget avstyrkes jämväl av kammarrätten, som

därvid anför:

Deklarationsskyldig, vilken anser sig vara i behov av anstånd med avgivande

av deklaration efter ordinarie lid, kan jämlikt bestämmelserna i 36 §

1 mom. 4 stycket taxeringsförordningen erhålla uppskov. Emellertid har föreslagits

ändrad avfattning av författningsrummet i syfte att — enligt vad

de sakkunniga uttala — klart utmärka, att endast i särskilt undantagsfall, och

då efter föregången omsorgsfull prövning, ytterligare något kortare anstånd

bör medgivas. Ifrågasättas kan, om de sakkunniga i detta avseende tagit behörig

hänsyn till de deklarationsskyldigas berättigade intresse att erhålla erforderlig

tid för upprättande av deklarationer. Det kan väl anses odisputabelt,

att för åtskilliga skattskyldiga fullgörandet av deklarationsskyldigheten innefattar

en väsentlig belastning. Särskilt torde böra beaktas, att genom de senare

årens upprepade ändringar i skattelagstiftningen fullgörandet av deklarationsskyldigheten

blivit allt mera krävande, varför ökat behov uppstått av

särskild expertis vid deklarationernas upprättande. Detta lärer otvivelaktigt i

sin ordning motivera ökad deklarationstid för åtskilliga skattskyldiga. Det

torde vara så, att det allmännas krav på fullständiga och riktiga deklarationer

icke kan uppfyllas utan att de skattskyldigas intresse i nyssnämnda avseende

skäligen tillgodoses. Vad de sakkunniga anfört därom att ett mindre väl utfört

arbete i första instans ofta kan vara omöjligt alt senare förbättra, torde

i än högre grad äga motsvarande tillämpning beträffande de skattskyldigas

deklarationer, som ju utgöra primärmaterialet för taxeringsarbetet. Den här

föreslagna ändringen har enligt de sakkunniga föranletts därav, att i praxis

särskilt anstånd med deklarations avgivande på sina håll beviljats i synnerligen

vidsträckt omfattning. Det kan emellertid ifrågasättas, örn icke de föreslagna

bestämmelserna kunna komma att medföra en alltför snäv tillämpning

av stadgandet. Då en sådan konsekvens enligt kammarrättens åsikt icke

kan vara önskvärd, anser sig kammarrätten icke kunna förorda den föreslagna

ändringen av 36 § 1 mom. 4 .stycket taxeringsförordningen i annan

mån än som föranledes av rent redaktionella synpunkter. Av stadgandet i

dess nuvarande form lärer ock framgå, att anstånd bör medgivas endast

undantagsvis oell då särskilda förhållanden därtill föranleda oell synes vid

sådant förhållande en ändring i den icke avsedda tillämpning av stadgandet,

som de sakkunniga funnit förefinnas, icke omöjlig att åvägabringa även utan

författningsänd ri ng.

Förslaget örn avskaffande av anmälan av b o k f ö r i n g s p 1 i kt

i g skattskyldig o lii b e g a g n a n d e av anstånd med avi ä m
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

nando av självdeklaration — vilket förslag först framlades i den

av Smålands och Blekinge handelskammare ingivna skrivelsen den 7 oktober

1942 — har vid remissbehandlingen av nämnda skrivelse tillstyrkts av kammarrätten

och Överståthållarämbetet. Kammarrätten åberopar härvid att,

enligt vad kammarrätten hade sig bekant, beskattningsorganisationssakkunniga

i sitt betänkande komme att föreslå, att berörda anmälningsskyldighet

skulle utgå. Överståthållarämbetet hänvisar till ett av taxeringsintendenten

vid ämbetet avgivet yttrande, i vilket intendenten uttalar att nämnda anmälningsskyldighet

för taxeringsmyndigheterna medförde ett icke oväsentligt

merarbete till mycket ringa eller ingen nytta, varför anmälningsskyldigheten

borde kunna avskaffas. Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Örebro

och Västmanlands län avstyrka däremot framställningen. Därvid anföres

huyudsaldigen såsom skäl, att ett bifall till framställningen sannolikt

skulle medföra att självdeklarationerna från ifrågavarande kategori skattskyldiga

komme att avgivas först de sista dagarna i mars månad, vilket

skulle vara till nackdel för taxeringsarbetet och försvåra dess slutförande

inom fastställd tid. Taxeringsnämndsordfbrändenäs riksförbund har ansett sig

böra avgiva yttrande i saken först sedan förbundet erhållit tillfälle att taga

del av beskattningsorganisationssakkunnigas förslag.

Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande har deras förslag

i nu förevarande del tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga hörda

myndigheter och sammanslutningar med undantag av länsstyrelsen i Stockholms

län, myndigheterna i ett par kommuner samt några taxeringsnämndsordförande.

I de avstyrkande yttrandena anföres, att avskaffandet av ifrågavarande

anmälan skulle medföra en allmän försening beträffande avlämnandet

av berörda deklarationer. Det vore därjämte för taxeringsnämndsordföranden

av betydelse att genom anmälningarna få vela vilka skattskyldiga

som begagnade sig av anstånd, med hänsyn till att ordföranden på ett tidigt

.stadium borde anmana försumliga deklaranter att inkomma med vederbörlig

deklaration.

Förslaget örn tidigare avlämnande av uppgifter beträffande

lön och utdelning tillstyrkes eller lämnas utan erinran i de avgivna

yttrandena. Några kommunala myndigheter samt ett par länsföreningar av

taxeringsnämndsordfbrande avstyrka dock förslaget. Därvid anföres, att det

ej vore av stort intresse att erhålla ifrågavarande uppgifter tidigare än deklarationerna,

då sorteringen av uppgifter och deklarationer bäst skedde samtidigt

och för övrigt lämpligen icke kunde äga rum, förrän mantalslängden

omkring den 1 mars erhölles. Vidare borde beaktas, att en del arbetsgivare

hade svårt att hinna avlämna löneuppgifter till den 31 januari-. Sveriges

redareförening uttalar, att det vore omöjligt för rederierna att senast den 31

januari avlämna uppgift om löner, utbetalda till anställda å fartyg i transocean

fart.

De sakkunnigas förslag om förlängd tid för taxeringsarbetet

möter i övervägande antalet yttranden ej erinran. Ett flertal myndig
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

87

heter och sammanslutningar anmärka dock, att taxeringsarbetet borde kunna

avslutas vid samma tidpunkt som för närvarande. Detta gällde i varje

fall beträffande de lokala taxeringsnämnderna, då dessa enligt förslaget bereddes

lättnad i arbetet därigenom, att taxeringen av vissa skattskyldiga

överflyttades till särskilda taxeringsnämnder samt häradsskrivarna och vederbörande

tjänstemän i stad övertoge vissa arbetsuppgifter från ordförandena

i de lokala nämnderna. I denna riktning uttala sig länsstyrelserna i Uppsala,

Östergötlands, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län, myndigheterna

i några städer, åtskilliga häradsskrivare samt ett pär länsföreningar

av taxeringsnåmndsordförande. Åtskilliga häradsskrivare och kronouppbördskassörer

framhålla därjämte, att ett framflyttande av tidpunkten för

taxeringslängdernas avlämnande skulle inkräkta på den tid, som vore nödvändig

för dessa tjänstemän för att de inom föreslagen tid skulle kunna

fullgöra på dem ankommande arbetsuppgifter. Ett par häradsskrivare anse,

att arbetet i de lokala taxeringsnämnderna skulle kunna avslutas de

första dagarna i maj månad. Sveriges häradsskrivareförening uttalar, att

taxeringsarbetet borde avslutas så tidigt, att taxeringslängderna kunde till

häradsskrivare avlämnas av lokal taxeringsnämnd senast den 20 maj —

liksom för närvarande är fallet — eller hellre den 15 maj, samt av särskild

taxeringsnämnd senast den 1 juni. I samband härmed anför föreningen:

Ifråga om tiden för taxeringsnämndernas arbete synes man hava godtagit

som ett oföränderligt faktum, att åtskilliga taxeringsnämnder för närvarande

icke hålla den stipulerade tiden utan i betydande grad överskrida densamma.

Det förefaller emellertid, som om man härvid förbisett grundorsakerna

till detta missförhållande. Dessa äro, enligt föreningens mening, dels

ojämnheten i taxeringsdistriktens storlek, sammanhängande med svårigheten

att erhålla kvalificerade ordförande, och dels framförallt den bristande

kontrollen av nämndernas arbete. Det förekommer ofta, att samma ordförande

är förordnad i ett flertal distrikt med ett betydande antal skattskyldiga,

medan å andra sidan en oixtförande, som kanske har ett mycket litet

distrikt, icke påbörjar sitt arbete förrän i april eller maj. Det är föreningens

bestämda uppfattning, att en reglering av taxeringsdistriktens storlek och

en effektiv övervakning av arbetets bedrivande skall råda bot på det missförhållande,

som nu är rådande. Då det vidare är de sakkunnigas mening,

att det mest tidsödande tekniska arbetet skall avlyftas från taxeringsnämnderna,

hade det enligt föreningens uppfattning varit konsekventare att minska

tiden för taxeringsnämndernas arbete i stället för att öka den. Detta

torde också vara nödvändigt för den händelse häradsskrivarna skola övertaga

det tekniska arbetet.

Förslaget att i större taxeringsdistrikt längderna borde avlämnas successivt

i lämpliga delar har från några håll mött erinran, därvid man anfört

att därigenom stundom skulle förhindras, att i taxeringsnämnden vidtoges

sådan ändring i taxering, som kunde föranledas av senare inkommen uppgift.

Sådana uttalanden lia gjorts av länsstyrelsen i Norrbottens län samt

några taxeringsnämndsordförande.

Riksräkenskapsverket framhåller, att den föreslagna utsträckningen av tiden

för taxeringsarbetets avslutande komme ali medföra, ali det material,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 3J5.

som läge till grund för kontrollräkningen av taxeringsutfallet i maj månad,

bleve mindre omfattande än nu.

Mot förslaget örn upphävande av nu gällande bestämmelse

örn t axe ring slängdernas offentliga framläggande göres

erinran blott av ett par taxeringsnämndsordfdrande, vilka framhålla att

nämnda framläggande fortfarande hade viss betydelse, då därigenom i

många fall kontroll kunde ske av att skattskyldig deklarerade samtliga sina

inkomster.

Skånes handelskammare anför beträffande förslaget i denna del:

Med detta förslag, varemot handelskammaren i och för sig intet har att

erinra, torde få anses konstaterat, att offentliggörandet av dessa längder

saknar betydelse ur beskattningssynpunkt samt att några legitima skäl för

deras publicering överhuvud ej längre förefinnas. Såsom ofta framhållits,

innebär detta offentliggörande ett med samhällsordningen och allmänna ekonomiska

principer föga förenligt tillvägagångssätt, vilket därjämte ur näringslivets

synpunkt är ägnat att medföra olägenheter. I detta avseende intar

Sverige en fullständigt unik ställning bland moderna kulturländer. Handelskammaren

anser sig därför böra hemställa, att i samband med förslagets genomförande

sådan ändring vidtages i lagen om inskränkning i rätten att utbekomma

allmänna handlingar, att sekretess beredes även för resultaten av

de till inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda taxeringarna.

De sakkunnigas förslag, att häradsskrivare eller vederbörande

tjänsteman i stad skall upprätta och tillhandahålla

taxering snämndsordföranden stomme till inkomstlängd

lämnas i de avgivna yttrandena utan annan erinran än att

ett par t axe ring snämnds ord förande betona svårigheten för ifrågavarande

tjänstemän att exakt veta, vilka personer som skola medtagas i längden.

Förslaget att överflytta viss längdföring från taxeringsnämndsordförandena

till häradsskrivarna tillstyrkes eller

lämnas utan erinran i övervägande antalet yttranden.

Tvekan eller betänkligheter i fråga om möjligheterna för häradsskrivarna

att övertaga ifrågavarande del av längdföringen uttalas av länsstyrelserna i

Uppsala, Östergötlands och Jönköpings län samt några häradsskrivare; därvid

betonas svårigheten för häradsskrivarna att anskaffa för ändamålet tillräcklig,

kvalificerad personal. Länsstyrelsen i Jönköpings län uppställer i

samband härmed frågan, huruvida häradsskrivarnas befattning med berörda

del av längdföringen vore att anse såsom taxering eller såsom debitering. I

sistnämnda fall skulle den granskning av taxeringslängderna i avseende å

ortsavdrag, beskattningsbar inkomst och beskattningsbart belopp, som hittills

skett å landskontoren, icke vidare behöva ifrågakomma, vilket innebure

en lättnad i arbetet för länsstyrelsen och även möjliggjorde, att arbetskraften

kunde i större utsträckning anlitas för annan taxeringskontroll. Ett förtydligande

på denna punkt vore därför önskvärt även med hänsyn lill bestämmelsen

i 136 § taxeringsförordningen.

Sveriges häradsskrivareförening yttrar, att det i fråga örn utförandet av

här berörda del av längdföringen funnes tre alternativ att välja emellan: att

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345

89

låta längdföringen ankomma på särskilda längdförare, på landskontorens

taxeringsavdelningar eller på häradsskrivarna. Föreningen anför vidare:

I magistratsstäderna ombesörjes redan nu längdföringen i taxeringsnämnderna

av särskild tjänsteman, som ställts till förfogande av magistraten. Även

åtskilliga av landsbygdens taxeringsordförande torde på egen bekostnad anlita

särskild längdförare. Fördelen med denna anordning i förhållande till

den av de sakkunniga föreslagna är särskilt den, att ordföranden kan få betydande

hjälp även med annat arbete, än det som nu föreslås skola läggas på

häradsskrivarna, kontrollsummering av deklarationer, utskrivande av anmaningar,

avvikelser och andra skrivelser m. m. Särskild längdförare bör givetvis

förordnas av länsstyrelsen och ersättning för arbetet utbetalas direkt till

densamme. Anordningen underlättas genom reglering av laxeringsdistriktens

storlek och kostnaden torde icke bliva större än enligt de sakkunnigas förslag.

Det tekniska arbetet torde även kunna ombesörjas av landskontoren och

särskilt deras taxeringsavdelningar, vilkas mindre kvalificerade personal vid

den tid, då ifrågavarande arbete skall verkställas, icke torde vara i högre

grad engagerad i taxeringsarbetet. Härtill kommer, att landskontoren med sin

betydligt större personal och större lätthet att erhålla extra hjälp betydligt

smidigare kan bemästra denna uppgift än häradsskrivarna. Det bör även

framhållas, att deklarationerna insändas direkt till länsstyrelsen och alt dessa

därför äro lätt tillgängliga i de säkerligen många fall, då taxeringsnämndens

anteckningar visa sig vara ofullständiga eller direkt felaktiga.

Det förutsättes beträffande de båda nu behandlade alternativen, att häradsskrivarna

skola i enlighet nied de sakkunnigas förslag tillhandahålla

stommar till inkomstlängderna.

Då de sakkunniga nu stannat vid att såsom de lämpligaste för denna uppgift

föreslå häradsskrivarna, innebär detta givetvis en uppskattning, som kåren

med tacksamhet noterar. Det bör heller icke råda något tvivel om att kårens

medlemmar skola lojalt oell efter bästa förmåga silka fullgöra även denna

nya uppgift liksom de redan tillfredsställande löst de många andra arbetsuppgifter,

som de sista årtiondena pålagts dem. Men föreningen önskar dock

framlägga de betänkligheter, som sakkunnigeförslaget i denna del väckt till

liv hos åtskilliga av kårens medlemmar. I

I motsats till de kvalificerade beskattningsuppgifter, som föreslås skola tilldelas

häradsskrivarna, är uppgiften med det tekniska arbetet närmast en biträdesfråga.

Det kan icke vara rimligt, och de sakkunniga synas ej heller ifrågasätta

delta, att liäradsskrivaren själv skall sysselsätta sig med ifrågavarande

arbete annat än som övervakare oell arbetsledare. Dock torde icke vilken

tillfällig hjälp som helst kunna anlitas, utan synes närmast den ordinarie

personalen å häradsskrivarekontoren böra anförtros uppgiften. Denna är

emellertid vid denna tidpunkt strängt sysselsatt med andra uppgifter av delvis

kvalificerad ari. Sålunda skall fullgöras: uppläggande av pensionsavgiftsförteckningar,

uppläggande av uppbördsbok, upprättande av röstlängder,

upprättande av skogsvårdsavgiftslängder, uträkning och debitering av pensionsavgifter,

uträkning oell debitering av inkomstskatt, uträkning och debitering

av värnskatt, uträkning och debitering av skogsvårdsavgifter, debitering

i uppbördsbok av avdikningslån m. m., avskrift av inkomst- och fastighetslängder,

utskrift av debetsedlar, samt en hel del övriga löpande göromål

Den anhopning av liäradsskrivarnas arbetsuppgifter till mitten av kalenderåret,

som skett de sisla 10-tal åren, har visat sig i hög grad besvärande och

någon ändring synes härutinnan icke vara att vänta. Det kan erinras örn, att

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

tillbakaflyttandet av värnskattedebiteringen i hög grad bidragit lill detta tillstånd

och att häradsskrivareföreningens styrelse bestämt avstyrkt denna åtgärd.

Skall nu även det tekniska arbetet nied taxeringslängderna förläggas

till denna tid, sker en belastning, som inom många fögderier kommer att bliva

utomordentligt svår att bemästra. Svårigheten att skaffa biträden och särskilt

tillfälliga sådana gör sig allt mera kännbar. På vissa håll lär det vara så

gott som omöjligt att erhålla tillfällig arbetskraft. Och arbetsanhopningen

gör sig mest gällande vid en tidpunkt, då biträdena rätteligen i likhet med

andra anställda böra kunna påräkna semester. Häradsskrivarna själva kunna

givetvis icke tänkas få någon ledighet förrän i slutet av augusti månad.

Slutligen uttalar föreningen, att den icke ville motsätta sig att det tekniska

arbetet överfördes på häradsskrivarna, därest detta befunnes nödvändigt för

ett rationellt taxeringsförfarande. För arbetets underlättande föreslår föreningen

dock vissa ändringar i de sakkunnigas förslag, vilka ovillkorligen

borde vidtagas för att häradsskrivarna på ett tillfredsställande sätt skulle kunna

fullgöra ifrågavarande uppgift. Berörda ändringar avse dels tekniska detaljer

beträffande längdföringen, dels tiden för längdernas avlämnande till

häradsskrivare samt för stommars avlämnande till taxeringsnämndsordförande,

dels ock tiden för färdigställande av röstlängderna. Beträffande sistnämnda

längder anför föreningen, att de uppgifter om hinder för rösträtt,

som nu skulle lämnas senast den 10 juni, borde lämnas senast den 10 april,

så att röstlängderna kunde färdigställas under april månad. Delta arbete

komme eljest att infalla under den brådaste tiden med taxeringslängdernas

färdigställande. Det torde emellertid härvid vara nödvändigt med tilläggsuppgifter,

avseende de ändringar, som till och med den 10 juni inträffat i fråga

örn dessa hinder, vare sig nya sådana uppstått eller tidigare anmälda bortfallit.

Några kommunala myndigheter, häradsskrivare och taxeringsnämndsordförande

avstyrka de sakkunnigas förslag i nu förevarande del. I ett par

av dessa yttranden uttalas, att taxeringsnämndsordförandena fortfarande

borde omhänderha längdföringen men att de borde erhålla särskild ersättning

för biträdeshjälp. Från häradsskrivarhåll framhållas svårigheterna att

erhålla biträden för längdföringen; ett par häradsskrivare anse, att längdföringen

lämpligen kunde överflyttas till landskontoren.

I ett par yttranden av kommunala myndigheter uttalas, att ordföranden

— utöver den lättnad i arbetsbördan, som föreslagits av de sakkunniga -—

borde beredas ytterligare hjälp med sorterings- och skrivarbete. Sveriges

köpmannaförbund anser, att all längdföring borde överflytttas å häradsskrivarna,

varigenom en viss kontroll å taxeringsnämndernas arbete skulle

vinnas. I

I fråga om den av de sakkunniga föreslagna ersättningen åt häradsskrivarna

för upprättande av stommar och verkställande av viss

längdföring, 8 öre för skattskyldig, framhåller Sveriges håradsskrivareförening,

att ersättningen vore för låg. Vid dess bestämmande borde nämligen

hänsyn tagas icke blott till löner åt biträden utan även till åtskilliga andra

kostnader, såsom slitage av maskiner, andel i kontorskostnader m. m.; nå
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

91

gon ersättning borde dessutom beräknas för häradsskrivare^ övervakning

av arbetet. En ersättning av 10 öre för skattskyldig torde icke kunna anses

oskälig.

Vad angår de sakkunnigas förslag, att magistratsstäderna själva skulle vidkännas

kostnaderna för ytterligare längdavskrifter samt för stommar till inkomstlängd,

uttala åtskilliga myndigheter i dylika städer, att berörda kostnader

borde bäras av statsverket.

De åtgärder, som de sakkunniga föreslagit i syfte att bereda taxeringsnämndsordförandena

längre tid för deras arbete och ökat biträde vid dettas

utförande, synas mig i stort sett ägnade att medföra fördelar för taxeringsarbetet.

Vad först angår frågan örn den tidpunkt, då sådana skattskyldiga som icke

äro bokföringspliktiga senast skola avgiva självdeklaration, ha de sakkunniga

övervägt huruvida nämnda tidpunkt skulle kunna tillbakaflyttas från den 15

februari till den 31 januari. De sakkunniga ha dock på anförda skäl funnit

sig icke kunna förorda en förkortning av den nu stadgade deklarationstiden.

Frågan har ånyo tagits upp i en del remissyttranden. Ehuru en förkortning

av deklarationstiden för ifrågavarande skattskyldiga i och för sig synes

önskvärd, har jag emellertid, med hänsyn till vad de sakkunniga anfört,

ansett mig icke böra framlägga förslag därom.

Med hänsyn till stadgandet i 59 § lagen örn kommunalstyrelse i stad —

enligt vilket stadgande räkenskaperna för visst kalenderår skola avlämnas

före den 1 april påföljande år — torde någon förkortning av den i 36 § 1

mom. andra stycket taxeringsförordningen föreskrivna anståndstiden icke

böra ifrågakomma, såvitt angår stadskommunerna. För likformighetens skull

synes sådan ej heller böra ske beträffande landskommunerna och övriga i

sistnämnda författningsrum angivna skattskyldiga. För övrigt torde en förkortning

av deklarationstiden i fråga om dessa skattskyldiga vara av ringa

betydelse för taxeringsarbetet, då antalet deklarationer från sådana skattskyldiga

är relativt litet.

Vad angår bokföringspliktiga skattskyldiga torde flertalet kunna avlämna

självdeklaration före den 31 mars. Anståndstiden för nämnda skattskyldiga

synes därför kunna förkortas på sätt de sakkunniga föreslagit eller till den

15 mars. Skulle skattskyldig, varom här är fråga, icke medhinna att avlämna

självdeklaration till sistnämnda dag, har han möjlighet att erhålla ytterligare

anstånd jämlikt bestämmelserna i 36 § 1 mom. fjärde stycket taxeringsförordningen.

Någon skärpning av de i nämnda författningsrum angivna villkoren

för erhållande av ytterligare anstånd med avgivande av deklaration

anser jag icke påkallad.

Den nu gällande anmälningsskyldigheten för bokföringspliktiga skattskyldiga,

som vilja begagna sig av anstånd med avgivande av självdeklaration, förorsakar

besvär både för de skattskyldiga och för taxeringsmyndigheterna.

Då anmälningsskyldigheten har ringa praktisk betydelse, torde den kunna

avskaffas. De från vissa håll uttalade farhågorna, att anmälningsskyldighe
-

Departemenla
chefen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

tens borttagande skulle medföra att deklarationerna avgåves senare än vad

nu är fallet, synas mig knappast befogade.

De sakkunnigas förslag örn förkortande av tiden för avlämnande av uppgifter

beträffande lön och utdelning från den 15 februari till den 31 januari

synes ägnat att medföra vissa fördelar. Då erfarenheterna från Stockholm

torde giva vid handen, att en dylik förkortning av tiden för uppgifternas

lämnande kan genomföras utan att arbetsgivarna åsamkas några större svårigheter,

tillstyrker jag de sakkunnigas förslag i denna del. Såsom de sakkunniga

yttrat, torde i samband med den nu föreslagna ändringen böra föreskrivas,

att avskrifterna av nästföregående års taxeringslängder skola tillställas

taxeringsnämndernas ordförande senast den 31 januari. Däremot torde

det icke vara erforderligt att i samband med en dylik bestämmelse föreskriva,

att för stad skall verkställas en ytterligare avskrift av fastighetslängder

och inkomstlängd. Den 31 januari torde nämligen debiteringsarbetet i stad

hava fortskridit så långt, att vederbörande kommunala myndighet icke vidare

behöver äga tillgång till den kommunala avskriften av taxeringslängderna.

Vad beträffar tiden för avslutande av taxeringsnämndernas arbete i länen,

förordar jag genomförande av de sakkunnigas förslag, såvitt rör de särskilda

taxeringsnämnderna. Arbetsperioden för dessa nämnder torde sålunda böra

utsträckas till den 31 maj med rätt för länsstyrelsen att medgiva ytterligare

utsträckning, dock längst till den 15 juni. Med hänsyn till den lättnad i arbetet,

som beredes ordförandena i de lokala taxeringsnämnderna dels genom

de föreslagna taxeringskonsulenterna dels ock genom de ytterligare åtgärder

jag i det följande kommer att föreslå, torde däremot de lokala taxeringsnämnderna

även i fortsättningen kunna avsluta sitt arbete vid den tidpunkt

som för närvarande är stadgad, d. v. s. den 15 maj eller, såvitt angår virkeslaxering,

den 31 maj. Emellertid kan för lokal taxeringsnämnd, som har

att verkställa taxering av ett stort antal rörelseidkare, vilka äro fysiska

personer, i vissa fall uppkomma behov av att få fortsätta arbetet under tid

efter den 15 maj. Jag finner därför, att länsstyrelsen bör äga rätt att, efter

framställning av ordföranden i nämnden, medgiva liknande utsträckning av

tiden för taxeringsarbetet, som jag förordat i fråga örn särskild taxeringsnämnd,

d. v. s. till den 15 juni. Sådant medgivande torde dock icke böra

lämnas i annat fall än då så finnes oundgängligen nödvändigt. Det i några

remissyttranden framförda förslaget om förkortning av tiden för taxeringsarbetet

kan jag däremot icke tillstyrka, då detta skulle motverka syftet att

bereda taxeringsnämndsordförandena mera tid för taxeringsarbetet.

Det bör åligga länsstyrelsen att vaka över att taxeringslängderna så snart

ske kan och senast inom fastställd tid avlämnas till häradsskrivare och vederbörande

tjänsteman i stad. I större distrikt böra längderna avlämnas successivt

i lämpliga delar. I övrigt torde jag emellertid i den speciella motiveringen

få återkomma till frågan örn tidpunkten för längdernas avlämnande

ävensom till frågan om tidpunkten för deklarationernas och längdavskrifternas

insändande till länsstyrelsen.

Det offentliga framläggandet av de taxeringslängder, som föras vid den

årliga taxeringen, torde numera sakna praktisk betydelse. Med hänsyn härtill

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

93

och då häradsskrivare och vederbörande tjänsteman i stad skulle beredas mera

tid för arbetet med längdavskriftemas färdigställande, därest bestämmelsen

om längdernas offentliga framläggande upphävdes, tillstyi*ker jag de sakkunnigas

förslag härom. Något hinder för den, som vill taga del av taxeringslängderna,

att göra detta hos vederbörande myndighet föreligger icke. Det

synes icke finnas anledning att, såsom i ett remissyttrande föreslagits, föreskriva

inskränkning i denna rätt.

Jag finner mig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag, att häradsskrivare

och vederbörande tjänsteman i stad skola dels upprätta och tillhandahålla

taxeringsnämndsordförandena stommar till avdelning A av inkomstlängden,

tipis ock verkställa den avskrift av skogsvårdsavgiftslängden, som på sätt de

sakkunniga anfört blir erforderlig.

De sakkunniga Ira framlagt förslag om att arbetet med längdföringen skall

i viss utsträckning överflyttas från ordförandena i taxeringsnämnderna till

häradsskrivarna. Beträffande denna fråga torde jag till en början få erinra

om mitt yttrande till statsrådsprotokollet över finansärenden, fogat vid proposition

nr 148 till 1935 års riksdag, i anledning av ett av länsstyrelsen i

Örebro län framställt förslag i ämnet. Jag anförde därvid, att länsstyrelsen

påtalat att taxeringsnämndsordförandena och kronoombuden alltför

mycket foges i anspråk för arbete av rent teknisk art, framförallt längdföringen,

varför länsstyrelsen föreslagit att förandet av taxeringslängderna

överflyttades från taxeringsnämnderna till häradsskrivarna; hos taxeringsnämnderna

skulle i så fall endast göras vederbörliga anteckningar örn meddelade

beslut å deklarationerna eller andra handlingar, vilka därefter skulle

överlämnas till häradsskrivarkontoren för längdföring. Jag anförde vidare,

att jag för egen del vore benägen tro, att utvecklingen på taxeringsväsendets

område måste gå i den riktningen, att åtskilliga av de uppgifter, som nu

handhades såsom bisysslor av tjänstemän eller andra, pålades tjänstemän

att i tjänsten fullgöras. Särskilt gällde naturligtvis detta i fråga om de

mera tekniska uppgifterna. Berörda förslag angående längdföringen ginge

därför enligt min mening i rätt riktning. Att jag dock icke för det dåvarande

kunde föreslå åtgärder av delta slag berodde närmast därpå, att

frågan så ingripande berörde häradsskrivarnas ställning att den lämpligen

torde kunna lösas endast i samband med den allmänna omprövning härav,

som sedan en lång tid stått på dagordningen. Det förefölle mig för egen

del sannolikt, anförde jag vidare, att lösningen av dessa frågor snarast

koinme att sökas efter de linjer, som 1924 års uppbördssakkunniga angivit,

d. v. s. häradsskrivareuppgifternas inflyttning till .särskilda uppbördsavdelningar

i länsstyrelserna. Detta spörsmål sammanhängde emellertid också

med föreliggande reformfrågor beträffande mantalsskrivningsväsendet

och åklagarväsendet.

Då frågan örn överflyttning av vissa arbetsuppgifter till häradsskrivarna

nu på nytt blivit aktuell, ligger saken så till vida annorlunda till att förslaget

endast gäller arbetsuppgifter av relativt begränsad omfattning. Med

hänsyn härtill torde en överflyttning kunna ske utan att ståndpunkt tages

lill frågan örn häradsskrivarnas ställning i allmänhet.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

De sakkunnigas uttalande om önskvärdheten av att avlasta en del av arbetet

med längdföringen från ordförandena j taxeringsnämnderna torde icke

kunna jävas. Frågan kommer då närmast att gälla, huruvida arbetet skall

överflyttas å häradsskrivarna eller örn längdföringen skall handhavas av

särskilda längdförare eller av landskontoren. Vid valet mellan dessa alternativ

förordar jag, liksom de sakkunniga, att de ifrågavarande arbetsuppgifterna

anförtros åt häradsskrivarna. Jag är dock medveten örn att vissa svårigheter

kunna uppstå för häradsskrivarna att inom fastställd tid slutföra

arbetet.

Den del av arbetet med längdföringen, som nu föreslås skola övertagas

av häradsskrivarna, är att anse såsom ett led i taxeringen. Då nämnda arbete

utföres å häradsskrivarkontoren under övervakning av vederbörande

häradsskrivare, synes emellertid särskild granskning härav å landskontoren

icke vara erforderlig.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att utfärda närmare föreskrifter

rörande uppläggande av stommar samt längdföring.

Utöver den hjälp, som taxeringsnämndsordförandena skulle erhålla genom

den föreslagna överflyttningen å häradsskrivarna av viss del av arbetet med

längdföringen, kan åt ordförandena redan nu beredas ytterligare hjälp. Jag

vill härutinnan erinra om bestämmelserna i 15 § 1 mom. och 108 § taxeringsförordningen,

enligt vilka bestämmelser i stad magistrat eller drätselkammare

samt i köping eller landskommun kommunalstämma eller kommunalfullmäktige

äga till förfogande för beskattningsnämnderna i första instans

ställa kommunala tjänstemän med uppgift att biträda ordförandena vid

mottagandet och ordnandet av deklarationer och andra taxeringsuppgifter,

vid granskningen av nämnda handlingar samt, i den mån så erfordras, även

vid fullgörandet av ordförandenas övriga åligganden. Denna möjlighet att

förskaffa ordförandena hjälp vid utförandet av de enklare delarna av taxeringsarbetet,

varigenom ordförandena beredes tillfälle alt mera ägna sig åt

det egentliga taxeringsarbetet, synes i kommunernas eget intresse böra utnyttjas

i största möjliga utsträckning.

Särskild skrivhjälp åt taxeringsnämndsordförandena anser jag mig icke

böra föreslå.

Häradsskrivarna böra erhålla ersättning av statsmedel för arbetet med

längdföringen ävensom för arbetet med uppläggande av stommar. Även för

verkställandet av den förut omnämnda avskriften av skogsvårdsavgiftslängden

bör särskild ersättning utgå. Ersättningen för förstnämnda arbetsuppgifter

torde med hänsyn till uppgifternas omfattning skäligen böra utgå med 10

öre per skattskyldig. För ombesörjandet av omförmälda avskrift bör ersättning

utgå enligt motsvarande grunder som de, vilka tillämpas beträffande de

avskrifter av taxeringslängderna häradsskrivarna nu ha att verkställa.

Vad angår frågan örn bestridande av kostnaderna i magistratsstad för

ifrågavarande längdavskrift samt för stommar till inkomstlängd vill jag

erinra örn att magistratsstäderna bekosta den avskrift av taxeringslängderna,

som nu verkställes. Enligt min mening bör magistratsstad svara jämväl

för kostnaden för den föreslagna avskriften av skogsvårdsavgiftslängden. Kost
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 315.

95

naden för upprättande av berörda stommar synes däremot böra gäldas av

statsmedel. Jämlikt 145 § 1 mom. taxeringsförordningen, jämfört med 15 §

2 mom. samma förordning, gäldas nämligen för närvarande sådan gotlgörelse

för det biträde, som lämnas av städernas tjänstemän bland annat vid uppläggandet

av taxeringslängderna; häri ingår tydligen även uppläggandet av

stommar till längderna. Ersättningen för upprättandet av stommarna torde

skäligen böra utgå med 2 öre per skattskyldig.

Statsverkets årliga kostnad för häradsskrivarnas verkställande av omförmälda

längdavskrift torde kunna beräknas till 2,000 kronor. Vid de sakkunnigas

beräkning av kostnaderna för häradsskrivarnas upprättande av stommar

samt för deras arbete med längdföring lärer hänsyn icke hava tagits till

de å fögderistäderna belöpande kostnaderna. Det av de sakkunniga beräknade

kostnadsbeloppet, 145,600 kronor, torde av denna anledning böra uppräknas

till 160,000 kronor. Med den av mig föreslagna förhöjda ersättningen

bör kostnaden ökas med ytterligare 40,000 kronor eller till 200,000 kronor.

Vad slutligen angår ersättningen till magistratsstäderna för upprättande av

stommar torde nämnda ersättning böra beräknas till 10,000 kronor för år.

3, Kronoombudets uppgitter vid taxeringen.

De sakkunniga anföra beträffande kronoombudets uppgifter vid taxeringen:
Kronoombudet

skulle, såsom redan benämningen angiver, bevaka kronans

intresse vid taxeringen. Han har därjämte enligt 80 § taxeringsförordningen

att, oavsett taxeringsnämndsordförandens granskningsskyldighet, granska

alla inkommande självdeklarationer, andra uppgifter och upplysningar; jämlikt

78 § d) och 80 § a) taxeringsförordningen må dock länsstyrelsen förordna,

att deklarationer av enkel beskaffenhet må granskas endast av kronoombudet

eller endast av ordföranden. Vidare har kronoombudet att, i den mån

sådant må vara erforderligt och av ordföranden påkallas, biträda denne under

taxeringsarbetet och verkställa den längdföring, som förekommer vid

taxeringsnämndens sammanträden.

Envar av dessa uppgifter är betydelsefull och krävande. Tyvärr måste dock

konstateras, att dessa uppgifters åläggande i stor utsträckning stannat videen

tom föreskrift i författningen, som icke äger motsvarighet i verkliga förhållandet.

I mycket stor omfattning torde förhållandet vara, att kronoombudet

ingalunda genomgår alla självdeklarationer, utan att endast ordföranden gör

detta —- ett förhållande, som är så mycket mera anmärkningsvärt, som kronoombudet

är den ende nämndsledamoten, vilken äger ovillkorlig rätt till

deklarationsgranskning. Ofta saknar kanske kronoombudet förutsättningarna

för en verklig dylik granskning, men även där sådana förutsättningar finnas,

torde den honom åliggande fullständiga granskningsskyldigheten i stor

utsträckning eftersättas. — Kronoombudets uppgift att särskilt bevaka de fiskaliska

intressena torde näppeligen klart framstå för den. stora mängden kronoombud.

— Vad slutligen angår kronoombudets skyldighet att biträda ordföranden,

bl. a. med längdföringen under sammanträdena, torde väl, såvitt

fråga är örn längdföringen, denna skyldighet tämligen ofta även fullgöras. Ej

sällan sker emellertid icke heller detta.

Ett resultat av hittills berörda förhållanden Ilar givetvis blivit, att det avgörande

inflytandet i taxeringsnämnden tillkommer ordföranden, vilken därvid

faktiskt får söka tillvarataga även kronans intressen; kronoombudets

funktioner med avseende härå fullgöras ju som regel icke. För ordförandens

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

vidkommande medför detta obestridligen en föga tilltalande dualism — han

skall på en gång vara den som verkställer utredningen i ärendena och den

som har att bedöma utredningens värde, lian skall samtidigt vara representant

för det allmännas intresse samt en oväldig och opartisk domare.

De sakkunniga anföra vidare:

Förut har påtalats, hurusom de viktiga funktioner, som enligt taxeringsförordningen

åvila kronoombudet i taxeringsnämnd, i stor utsträckning icke

bliva och icke kunna bliva av kronoombudet fullgjorda. Skälen härför hava

varit mångahanda, främst naturligtvis svårigheten att i varje taxeringsdistrikt

kunna finna en för dessa uppgifters fullgörande lämplig person. Därjämte

har emellertid medverkat den ytterst ringa ersättning, som utgår till kronoombuden.

Det är givetvis i hög grad önskvärt att kunna ernå sådan ändring,

att kronoombuden i taxeringsnämnd verkligen bliva vad de enligt författningen

äro avsedda att vara.

Vad angår de föreslagna särskilda taxeringsnämnderna bör detta syftemål

utan vidare kunna uppnås, då ju de sakkunniga förutsatt att som l egel tjänstemän

skola vara kronoombud i dessa nämnder. Beträffande övriga taxeringsnämnder

skulle emellertid de nu rådande olägenheterna alltjämt kvarstå.

Att här verkställa en allmän och i så fall avsevärd förhöjning av kronoombudens

ersättningar skulle båta föga, då ju bristen på lämpliga personer

därigenom näppeligen avhjälpes. De ekonomiska konsekvenserna skulle för

övrigt bliva alltför tyngande.

Emellertid är att märka, att de taxeringsfall, där kronoombudens ingripande

är särskilt påkallat, genom den föreslagna omläggningen flyttats bort

från de lokala taxeringsnämnderna samt att därför kraven å dessas kronoombud

icke bliva av lika stor omfattning som hittills.

I övrigt synes önskvärt, att vederbörande länsstyrelser erinra samtliga kronoombud

om dem författningsenligt åvilande uppgifter.

I vissa remissyttranden framhålles såsom önskvärt, att arvodena till kronoombuden

höjas. Uttalanden i sådan riktning göras av åtskilliga taxeringsnåmndsord

förande.

Riksräkenskapsuerket och taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anse,

att kronoombudens uppgifter borde tydligare och närmare angivas.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar, att värdet av att stärka kronoombudens

ställning icke borde överskattas. Största effektivitet torde uppnås, om

granskningsarbetet väsentligen anförtroddes åt väl avlönade ordförande med

biträde i svårare frågor av särskilt utbildade tjänstemän.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län yttrar, att örn ordförandeskapet i taxeringsnämnd

fullgjordes av statliga befattningshavare som ett med deras tjänst

förenat uppdrag, vilket organisatoriskt sett vore det lämpligaste, torde särskilda

kronoombud i nämnderna icke vara erforderliga.

Föreningen Stockholms läns taxeringsnämndsordförande anför, att man av

de sakkunnigas uttalanden möjligen frestades ifrågasätta, huruvida icke i de

lokala taxeringsnämnderna kronoombudens åligganden helt kunde överflyttas

å taxeringsnämndsordförandena, vilka därigenom formellt skulle ha att

söka tillvarataga även kronans intressen. Föreningen fortsätter:

Ett vägande skäl för bibehållande av kronoombudsinstitutionen jämväl i

de lokala taxeringsnämnderna torde emellertid vara — förutom det av de

sakkunniga påpekade förhållandet med den för ordförandens vidkommande

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

97

föga tilltalande dualismen att »samtidigt vara representant för det allmännas

intresse samt en oväldig och opartisk domare» — att tjänstgöring såsom kronoombud

ger en så värdefull praktisk inblick i taxeringsförfarandet, att densamma

bör ingå som ett led i utbildningen för blivande taxeringsnämndsordförande.

Kronoombudets uppgifter torde i praktiken ofta ha inskränkts till att avse Departementsgranskning

av endast ett fåtal deklarationer; på sina håll torde kronoom- chefenbudet

överhuvud icke granska några deklarationer utan är hans arbete inskränkt

till att avse endast deltagande i taxeringsnämndens sammanträden.

Med hänsyn härtill och då jag tidigare förordat, dels att i de särskilda taxeringsnämnderna

skola ingå för uppgiften väl kvalificerade kronoombud dels

ock att de lokala nämnderna skola vid taxeringen av rörelseidkare biträdas

av taxeringskonsulenter, kunde det synas som örn kronoombuden skulle

kunna avskaffas utom i vad anginge de särskilda nämnderna. Emellertid

torde detta likväl innebära en försvagning av organisationen, särskilt beträffande

sådana distrikt där jordbrukardeklarationer i större omfattning förekomma.

Ur organisatorisk synpunkt synes det ej heller tillfredsställande, att

ordföranden direkt skulle bevaka de fiskaliska intressena; jag bortser härvid

från att redan enligt nu gällande bestämmelser deklarationer av enkel beskaffenhet,

avseende huvudsakligen inkomst av tjänst, under vissa förutsättningar

må granskas allenast av ordföranden. Slutligen bör framhållas,

att tjänstgöringen såsom kronoombud ur utbildningssynpunkt är värdefull

för blivande taxeringsnämndsordförande. Jag biträder därför de sakkunnigas

mening, att någon ändring icke nu bör genomföras i fråga om kronoombudsinstitutionen.

Däremot bör tillses, att kronoombuden verkligen fullgöra de uppgifter, som

enligt taxeringsförordningen åvila dem. Därest det förslag om inrättande av

taxeringsavdelningar vid landskontoren, som jag i det följande kommer att

framlägga, vinner bifall, torde tillsynen över kronoombuden böra utövas av

vederbörande taxeringsavdelning. Det bör framhållas att kronoombuden —

frånsett de kronoombud som förordnas i de särskilda taxeringsnämnderna

och i vissa nämnder i städerna — i fortsättningen komma att erhålla mindre

omfattande uppgifter än för närvarande. Nämnda förhållande bör beaktas

vid bestämmandet av ersättningen till kronoombuden. Till frågan örn ersättning

för taxeringsuppdrag torde jag emellertid få återkomma i det följande.

4. Valperiod för ledamöter i taxeringsnämnd.

De sakkunniga erinra örn att mandattiden för närvarande vore ett år såväl

för de av länsstyrelsen förordnade ledamöterna i taxeringsnämnd, d. v. s.

ordföranden och kronoombudet, som för de valda ledamöterna. Vidare anföra

de sakkunniga:

Vad till en början angår dessa sistnämnda ledamöter, har den korta mandattiden

visat sig medföra olägenheter, enär alltför snabba personskiften

Bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 345. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

däx-av främjas. För att arbetet inom en nämnd skall löpa kontinuerligt och

friktionsfritt måste tillses, att icke nya och oerfarna medlemmar ersätta

gamla och rutinerade sådana alltför ofta eller i alltför stor omfattning.

Ehuruväl dessa synpunkter i regel beaktas av de väljande organen, synas,

till förebyggande av stundom framträdande tendenser i motsatt riktning, särskilda

bestämmelser böra meddelas. Ett ytterligare skäl härtill kan måhända

vara, att särskilt i större stadskommuner de årligen återkommande valen av

en fullständig uppsättning ledamöter i taxeringsnämnd vålla viss onödig omgång;

det kan ju här röra sig om ett årligt val av, såsom i Stockholm, upptill

320 ordinarie ledamöter och lika många suppleanter, där beträffande var

och en undersökning måste ske att icke valbarhetshinder föreligger å den

i 12 § 1 mom. andra stycket taxeringsförordningen angivna grund.

I överensstämmelse med vad numera är regel i fråga örn andra nämndsledamöters

mandattid föreslås densamma för valda ledamöter och suppleanter

i taxeringsnämnd till fyra år. Därjämte föreslås, till förebyggande av

alltför genomgripande omplaceringar vid mandattidens utgång, att halva antalet

ledamöter väljes vartannat år. En följd härav bliver, att vid de första

gången förrättade valen halva antalet ledamöter får väljas för två år (eller,

om antalet ledamöter icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälften)

.

De sakkunniga föreslå däremot icke någon ändring i den nuvarande mandattiden

för ordförande och kronoombud. Såsom skäl härför anföres:

Beträffande ordförande och kronoombud tala icke samma skäl för en förlängning

av den nuvarande mandatperioden. Snarare lärer beträffande nytillträdande

ordförande kunna vara önskvärt, att dessa endast böra förordnas

för ett år; frågan om förlängning av deras förordnande måste ju bliva

beroende på deras ådagalagda lämplighet eller olämplighet för uppdraget

i fråga. Även för kronoombuden bör ju samma regel gälla. I

I övervägande antalet remissyttranden lämnas förslaget i denna del utan

erinran.

Överståthållarämbetet och stadsfullmäktige i Stockholm anse, att en förlängning

av mandattiden för de valda ledamöterna i taxeringsnämnd till två

år borde vara tillräcklig. En längre mandattid kunde medföra olägenheter i

det avseendet, att personer, som av åldersskäl eller andra orsaker icke längre

borde vara ledamöter, först efter relativt lång tid kunde avlägsnas ur nämnden.

Betänkligheter mot förslaget uttalas av länsstyrelsen i Västerbottens län,

som anför att med nuvarande ordning möjlighet funnes att omvälja dugliga

och lämpliga personer samt att redan efter ett år bortgallra sådana, som icke

lämpade sig för uppdraget, samt av svenska stadsförbundet, som ifrågasätter

huruvida längre valperiod vöre påkallad, då erfarenheten snarast syntes

visa att omval i allmänhet förekomme, där icke särskilda skäl föranledde ändring.

Förslaget avstyrkes av taxeringsnånmdsordförandenas riksförbund med

motivering att några klagomål över den nuvarande ettåriga mandattiden

icke avhörts; tvärtom hade betänkligheter framförts mot en förlängning, vil
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

99

ken förmenades kunna medföra vissa nackdelar därigenom att en nämnd

icke skulle kunna befrias från en olämplig ledamot förrän efter fyra år.

Drätselkammaren i Gävle och handelskammaren därstädes förorda, att

även ordförande i taxeringsnämnd utses för en tid av tre eller fyra år. Länsstyrelsen

borde givetvis äga rätt att upphäva förordnandet, om vederbörande

visade sig olämplig för uppdraget.

De sakkunnigas förslag örn längre valperiod torde främst åsyfta att bättre Departementstillgodose

kravet på rutin och erfarenhet hos ledamöterna i fråga om faxe- CÄe/cwringsarbetet.

I praktiken torde emellertid dugliga ledamöter merendels omväljas

år efter år. Härigenom minskas betänkligheterna mot ett bibehållande

av den nuvarande ettåriga valperioden. Å andra sidan äro, såsom i remissyttrandena

framhållits, åtskilliga olägenheter förenade med en längre valperiod.

Jag har därför stannat vid att icke föreslå någon ändring i nu gällande bestämmelse

om den tid för vilken ledamöter i taxeringsnämnd skola utses.

5. Övervakningen av taxeringsnämndernas arbete.

Rörande övervakningen av taxeringsarbetet anföra de sakkunniga följande:

Övervakningen av att taxeringsarbetet ordnas och bedrives ändamålsenligt

ankommer enligt 107 § taxeringsförordningen å länsstyrelsen. Landskamreraren

äger enligt samma paragraf att närvara vid sammanträde med beskattningsnämnd

i första instans och därunder deltaga i överläggningarna, men

ej i besluten. Den bakomliggande tanken i fråga örn båda dessa bestämmelser

har givetvis varit, att landskamreraren skulle oavbrutet följa arbetet inom

taxeringsnämnderna. Han skulle, såsom 1923 års taxeringssakkunniga uttryckte

detta, härigenom erhålla möjlighet att »på ort och ställe utan omgång

förskaffa sig kännedom om vederbörandes sätt att ombesörja taxeringsarbetet

och han skulle därvid meddela behövliga råd och anvisningar för arbetets

rätta bedrivande». »Fördelarna härav», tilläde de sakkunniga, »torde vara

uppenbara.»

I enahanda syfte är bestämmelsen i 75 § taxeringsförordningen avsedd att

verka, enligt vilket stadgande länsstyrelsen såsom förberedande åtgärd för

taxeringsnämndernas verksamhet äger kalla ordföranden och högst två andra

medlemmar i taxeringsnämnderna till överläggningar rörande taxeringsarbe^

tet. Härjämte må erinras om att landskamrerarna årligen meddela detaljerade

direktiv för taxeringsnämndernas verksamhet.

Den övervakning av taxeringsnämndernas verksamhet, som enligt det anförda

skulle ankomma å landskamreraren, har emellertid, även den, blivit

allenast en föreskrift på papperet. 1 verkligheten är det så gott som uteslutet

för landskamrerarna, med deras mångahanda andra viktiga uppgifter,

att följa och övervaka taxeringsnämndernas arbete. Det förhåller sig i stället

i flertalet fall så, alt, från det taxeringen börjar den 15 februari och till

dess densamma skall vara slutförd i maj månad, landskamrerarna icke hava

någon kännedom örn vare sig hur långt taxeringsarbetet fortskridit eller på

vad sätt detsamma verkställts. Klarhet i att arbetet verkligen fullgjorts vinnes

först då detsamma skall vara slutfört. Någon kännedom örn på vad sätt

taxeringen verkställts kan ernås först vid den eftergranskning av taxeringarna,

som författningsenligt bör ske av prövningsnämnden.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 345

De sakkunniga anföra vidare i denna del:

Den kontroll, som kräves beträffande taxeringsnämndernas arbete, blir

under nuvarande förhållanden närmast en kontroll å ordförandens förmåga

alt fullgöra sina arbetsuppgifter. En dylik kontroll måste vara tvåfaldig. Densamma

skall avse att utröna dels huru snabbt taxeringsarbetet fortskrider

och dels på vad sätt detsamma fullgöres. I förstnämnda hänseende skulle

närmast erfordras, att taxeringsnämndens ordförande med vissa tidsmellanrum,

exempelvis den första dagen i varje månad, till landskontoret insände

uppgift å hela antalet till dem inkomna deklarationer och å huru många av

dessa som av ordföranden slutbehandlats; å ett senare stadium borde givetvis

tillkomma antalet av taxeringsnämnden slutbehandlade. Kontroll å det

sätt, varå taxeringen verkslälles, är däremot väsentligt svårare att anordna.

Så kan nämligen icke gärna ske annorledes, än att tjänstemän vid landskontoret

under taxeringsperioden besöka ordförandena och taga del av det

av dem utförda arbetet ävensom äro närvarande vid taxeringsnämndernas

sammanträden. Ett fullständigt dylikt kontrollsystem skulle emellertid förutsätta

en högst betydande personalökning å landskontoren under en viss

kortare tid av året. Alla de förut anförda skäl, som tala mot en sådan personalökning,

göra sig här åter med styrka gällande. Ej heller synes lämpligt

att ytterligare belasta samtliga taxeringsnämndsordförande med skyldighet

att avlämna arbetsuppgifter av förut angivet slag.

I nu förevarande avseenden synes emellertid befogat att göra en skillnad

mellan de särskilda taxeringsnämnderna och de lokala taxeringsnämnderna.

Beträffande de särskilda taxeringsnämnderna synas kunna uppställas bestämda

krav å att under pågående taxeringsperiod en kontroll utövas av del

sätt, varå taxeringen bedrives. Beträffande de lokala nämnderna synes mera

icke kunna krävas, än att viss personal skall finnas tillgänglig, som kan från

länsstyrelsen utsändas för att åtminstone stickprovsvis granska taxeringsnämndernas

arbete. Huru denna personalfråga skall ordnas sammanhänger

med spörsmålet om landskontorens organisation och behandlas nedan i samband

därmed; här må endast anmärkas, att häradsskrivarna torde kunna i

stor utsträckning utnyttjas för denna arbetsuppgift. Till möjliggörande av

den ifrågasatta kontrollen måste tydligtvis åligga taxeringsnämndsordförandena

att i god tid anmäla till landskontoren, när nämndssammanträden skola

hållas.

De sakkunniga föreslå i enlighet med vad ovan anförts, att fortlöpande

saklig kontroll skall äga rum beträffande de särskilda taxeringsnämndernas

arbete samt att till landskontoren hörande eller därunder sorterande personal

skall i den utsträckning, som finnes erforderlig och möjlig, under

taxeringsperioden besöka ordförandena i de lokala taxeringsnämnderna fölen

översyn av dessas arbetsresultat samt därvid deltaga i nämndernas sammanträden.

I

I remissyttrandena bär de sakkunnigas förslag i nu förevarande del i allmänhet

lämnats utan erinran.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och ett par taxeringsnämndsordförande anmärka

emellertid, att övervakning beträffande särskild taxeringsnämnd icke

behövdes i större utsträckning än beträffande lokal nämnd. En taxeringsnämndsordförande

anser, att övervakning av särskild taxeringsnämnds arbete

icke alls erfordrades.

Taxeringsnämndsordf brändenäs riksförbund ifrågasätter stärkt den föreslagna

kontrollens praktiska värde och finner den snarare ägnad att irritera

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

101

än att främja taxeringsarbetet. Värdet av ifrågavarande kontroll ifiågasättes

jämväl av stadsfullmäktige i Solna och Norrköping.

Länsstyrelsen i Jämtlands län uttalar, att det med den personal, som föreslagits

för taxeringsavdelningen, vore uteslutet att i nämnvärd grad övervaka

taxeringsnämndernas arbete. Skånes handelskammare yttrar att, därest en

effektivare kontroll av taxeringsarbetet skulle kunna åstadkommas, det torde

vara nödvändigt att den föreslagna kvalificerade personalen å landskontoren

ytterligare förstärktes.

Den föreslagna kontrollverksamheten innebär icke någon principiell nyhet ltepartemenisutan

endast en effektivisering av den övervakning, som länsstyrelsen redan cAe/en.

nu har att utöva. Med hänsyn till den stora betydelse, som taxeringsarbetet i

första instans har, bör naturligen tillses att detta arbete blir utfört på bästa

möjliga sätt. Genom inrättandet av särskilda taxeringsnämnder med kvalificerade

ordförande och kronoombud samt genom tillsättandet av taxeringskonsulenter

skapas i fråga om vissa taxeringar bättre förutsättningar för ett

riktigt och rättvist taxeringsresultat. övervakning och, i viss omfattning, kontroll

lärer dock icke kunna undvaras vare sig beträffande dessa taxeringar eller,

än mindre, beträffande taxeringarna i övrigt. I vilken utsträckning övervakning

och kontroll skola kunna utövas av länsstyrelsen är givetvis beroende

på storleken av den personal, som för detta ändamål kan påräknas. Jag kommer

att i det följande föreslå viss personalförstärkning för landskontoren.

Genom en sådan personalförstärkning sättas landskontoren i stånd att bättre

än vad för närvarande är fallet övervaka taxeringsarbetet i första instans,

övervakningen torde i så stor utsträckning som möjligt böra ske i den

1 ormen, att tjänstemän från landskontoren besöka taxeringsnämndsordförandena

för översyn av arbetsresultatet samt deltaga i taxeringsnämndernas

sammanträden. Med det föreslagna personalbeslåndet torde annan kontroll

än genom stickprov icke kunna äga rum vare sig beträffande de särskilda

eller de lokala nämnderna. En dylik kontroll torde emellertid i allmänhet

få anses vara tillräcklig. 6

6. Instruktionskurser för ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd.

De sakkunniga framhålla, att å ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd

måste ställas relativt höga krav, särskilt i fråga örn författningskunskap.

Till de ifrågavarande posterna utsåges emellertid ofta personer, som

icke tidigare sysslat med hithörande arbetsuppgifter. Resultatet hade blivit,

att just på denna punkt allvarliga brister kommit till synes. De sakkunniga

anföra vidare härom:

Det är givet, att den ordförande eller det kronoombud, som under några år

tjänstgjort i sådan egenskap, därunder — förutsatt att han verkligen ägnar

sig åt sitt arbete — så småningom vinner en tillfredsställande kunskap och

erfarenhet. Denna blir emellertid ur det allmännas synpunkt ganska dyrköpt,

enär av naturliga skäl taxeringsarbetet under lärotiden måste bliva i större

eller mindre grad bristfälligt.

De sakkunniga hava förut såsom sin uppfattning uttalat, att nu berörda

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements
chefen.

svaghet i systemet icke kan på det sätt avhjälpas, att sakkunniga tjänstemän

förordnas till biträden i samtliga eller ens flertalet taxeringsnämnder. Det

återstår då att på annat sätt söka åtminstone nödtorftigt avhjälpa ifrågavarande

brister.

Härvidlag böra uppmärksammas bestämmelserna i 75 § taxeringsförordningen.

Enligt denna äger ju länsstyrelsen, innan taxeringsarbetet för året tager

sin början, från varje taxeringsnämnd inom länet eller viss del därav kalla

ordföranden och högst två andra ledamöter i taxeringsnämnd att sammanträda

inför länsstyrelsen eller landskamreraren för överläggningar rörande

taxeringsarbetet. Uppmärksammas böra även de skriftliga promemorior angående

taxeringsarbetets bedrivande, som av landskamrerarna pläga årligen

utsändas. Vad som kan förekomma vid sagda sammanträde blir emellertid

med nödvändighet sådana ting, som kunna och böra tjäna till ledning för

de mera erfarna ordförandena vid deras taxeringsarbete; detsamma gäller innehållet

i nyss berörda promemorior.

Härutöver erfordras enligt de sakkunnigas uppfattning, att nytillträdande

ordförande och kronoombud beredas tillfälle att såväl före taxeringsarbetets

början som ock under detsammas fortgång erhålla kunskap om de elementära

grunderna för taxeringsarbetets bedrivande och tillfälle att dryfta olika

i samband därmed uppkommande frågor. Även för de mera erfarna ordförandena

och kronoombuden skulle säkerligen vara till gagn, om åt dem i

sistnämnda hänseende bereddes motsvarande möjlighet. Alldeles särskilt gäller

detta i fråga om tillämpningen av nya skatleförfattningar eller ändrade

sådana.

I nu angivna avseende synes lämpligt, att nytillträdande taxeringsnämndsordförande

och kronoombud exempelvis fögderivis kallades lill några sammanträden

inför lämplig tjänsteman från landskontoret. Därunder borde av

denne genomgås de viktigaste författningsbestämmelserna men därutöver

även lämnas närmare direktiv för själva arbetets bedrivande. Synnerligen

önskvärt vöre, om en kortfattad handledning härutinnan utarbetades, som

kunde läggas till grund för kurserna i fråga.

Den fortsatta vägledning i skatteförfattningarnas tillämpning, som bör

komma ordförande och kronoombud till del, lärer lämpligen kunna kombineras

med en kontrollverksamhet, varom förut varit tal.

I remissyttrandena lämnas förslaget örn instruktionskurser genomgående

utan erinran. Blott i tvenne yttranden —avgivna av kommunalborgmåstaren

i Bollnäs och en taxeringsnämndsordförande — uttalas att ifrågavarande

kurser vore obehövliga, åminstone för ordförande och kronoombud i lokal

taxeringsnämnd.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att även ordförande och kronoombud

i taxeringsnämnd borde beredas möjlighet att genomgå de mera omfattande

kurser, som av de sakkunniga föresloges för taxeringstjänstemän (se sid.

201 o. f).

Taxeringsnämndsordfbrändenäs riksförbund erinrar om den konsulterande

verksamhet, som bedreves av förbundet och vilken erhållit stöd av det allmänna.

De föreslagna instruktionskurserna för ordförande och kronoombud i

taxeringsnämnd torde vara av värde för taxeringsarbetet. Jag tillstyrker de

sakkunnigas förslag i denna del.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

103

7. Arvoden åt ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd.

De sakkunniga anföra:

Arvodet åt ordförandena och kronombuden i taxeringsnämnd står i viss

proportion till deras redovisade arbete enligt särskilda, av Kungl. Maj:t fastställda

grunder. För detta ändamål hava taxeringsnämndsordförandena att

avlämna uppgifter angående omfattningen av det genomgångna arbetsmaterialet.

Dessa uppgifter sammanställas länsvis, varvid för olika arbetsenheter

beräknas ett fastställt pris, vilket framgår av följande sammanställning:

kronor

Varje i inkomstlängd uppförd skattskyldig............................ 0.25

» » skogsaccislängd uppförd skattskyldig.......................... 0.50

» » fastighetslängd upptagen taxeringsenhet........................ 0.05

» självdeklaration av aktiebelag.................................. 2.00

» » » annan skattskyldig.......................... 0.20

» bilaga angående jordbruksfastighet............................. 0.30

» » » annan fastighet............................... 0.15

» bilaga angående rörelse enl. fonn. nr 7 a och b................ 0.75

» » » » » » »8a »9................ 0.50

» » » » » » »8b...................... 0.50

» annan taxeringsuppgift (löneuppgifter etc.)...................... 0.05

» anmaning (att deklarera m. m.)................................ 0.10

» underrättelse örn avvikelse från deklaration m. m............... 0.20

» i förmögenhetslängd upptagen skattskyldig...................... 0.25

» eftertaxering.................................................. 0.50.

Härjämte beräknas ett »tillägg» av 50 kronor för varje taxeringsdistrikt.

På detta sätt erhålles ett beräknat gemensamt ersättningsbelopp för samtliga

ordförande och kronoombud i länets taxeringsnämnder, vilket sedan underställes

finansdepartementets prövning. Även om det begärda beloppet beviljas,

betyder detta dock icke att varje ordförande och kronoombud erhåller

just den summa, som efter en matematisk uträkning motsvarar hans på angivet

sätt inregistrerade arbetsprestationer. En jämkning äger som regel rum,

varför ock stöd finnes i 145 § 4 mom. sista stycket taxeringsförordningen,

varest föreskrives, att vid fördelningen avseende skall fästas »på den för de

särskilda uppdragens utförande erforderliga och därå nedlagda skicklighet,

tid och arbete»; att även andra hänsyn måste tagas, är emellertid givet, och

särskilt gäller detta de mindre taxeringsdistrikten. För att icke ordförande

och kronoombud i dessa distrikt skola erhålla alltför obetydliga arvoden —

med påföljd, att ingen vill åtaga sig uppdraget — måste arvodet åt dessa höjas

på övriga ordförandes och kronoombuds bekostnad. Detta torde i allmänhet

tillgå så att det särskilda tilläggsarvodet å 50 kronor åt ordförande och kronoombud

i större distrikt ej kommer dessa tillgodo utan i stället användes

för att förbättra övriga ordförandes och kronoombuds eljest alltför låga arvoden.

Ehuruväl relativt fasta grunder alltså finnas för beräknande av arvodet till

ordförande och kronoombud har emellertid vid några tillfällen under senare

år avvikelse därifrån skett, i samtliga fall på så sätt, alt arvodesbeloppen

nedsatts; så var händelsen år 1923, år 1932 och år 1940.

De sakkunniga hava icke ansett sig böra ingå på frågan, huruvida den nuvarande

beräkningsgrunden för taxeringsarvodena bör bibehållas; att densamma

är både besvärlig och tidskrävande, lärer dock vara tydligt. Däremot

vilja de sakkunniga framhålla, alt de arvoden, som för närvarande utgå

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

till ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna, äro alltför låga. Ju

högre krav man vill ställa å dessa personer, desto angelägnare är det, att

arvodesfrågan löses på ett tillfredsställande sätt.

Under framhållande av att det uppenbarligen borde tillses, att arvodesbeloppen

tillmättes så att de stöde i rimlig proportion till arbetets krävande

art och möjliggjorde en god rekrytering av ordförande och kronoombud, föreslå

de sakkunniga, att ersättningen för jordbruksbilaga höjes från 30 till 50

öre med hänsyn till denna bilagas relativt invecklade beskaffenhet och det

arbete, som en ingående granskning av bilagan till följd därav krävde. De

sakkunniga anmärka, att även denna ersättning torde vara i minsta laget.

Vidare föreslå de sakkunniga, att den s. k. tilläggsersättningen höjes från

50 till 100 kronor per distrikt.

Kostnaderna för de sålunda föreslagna höjningarna beräknas av de sakkunniga,

på grundval av uppgifter från 1941 års taxering, till 196,530 kronor.

De sakkunniga tillägga, att dessa höjningar avvägts uteslutande med

hänsyn till normala tidsförhållanden.

Emellertid hade de sakkunniga funnit det uppenbart, att viss hänsyn måste

tagas även till den under rådande kristid inträdda allmänna förhöjningen

av levnadskostnaderna. Härutinnan anföres:

Det synes näppeligen rimligt, att ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd

icke skulle få åtnjuta härav påkallad tillfällig förbättring av arvodesförmånerna.

Även med den föreslagna allmänna arvodesförhöjningen komma

nämligen arvodena alltjämt att i många fall utgå med synnerligen blygsamma

belopp. De härav framkallade svårigheterna att till uppdragen i fråga

förvärva lämplig arbetskraft accentueras tydligen i den mån dessa arvoden

vid jämförelse med den allmänna prisnivån faktiskt komma att ligga

lägre än vad som under normala förhållanden skulle varit fallet. De sakkunniga

vilja givetvis icke föreslå införandet av ett efter glidande skala utgående

dyrtidstillägg men vilja förorda, att arvodena efter Kungl. Majrts

närmare beprövande justeras i huvudsaklig överensstämmelse med de för

det s. k. ramavtalet gällande grunder. Med denna utgångspunkt synes för

närvarande å de på angivet sätt beräknade arvodesbeloppen böra utgå ett

dyrtidstillägg med 20 %.

Detta skulle, med utgångspunkt från 1941 års kostnader för ersättningar

åt ordförande, kronoombud och vissa städers tjänstemän, innebära en ytterligare

kostnadsökning å ungefärligen 470,000 krono!-. I

I remissyttrandena har förslaget om höjda arvoden åt ordförande och

kronoombud i taxeringsnämnd i övervägande antalet fall tillstyrkts eller

lämnats utan erinran.

I åtskilliga yttranden uttalas, att arvodena även med den föreslagna höjningen

vore för låga i förhållande till det utförda arbetet. Yttranden av denna

art ha avgivits av länsstyrelserna i Kristianstads och Jämtlands län, vissa

myndigheter i städer samt ett antal taxeringsnåmndsordförande.

Några magistrater och taxeringsnämndsordfärande förorda, att särskild ersättning

måtte utgå till ordförande för skrivhjälp.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar, att det nu icke vore möjligt att bereda

de ordförande och kronoombud, vilka måste avhålla sammanträden å

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

105

annan ort än bostadsorten, full gottgörelse för därav förorsakade merkostnader.

Sådan gottgörelse borde utgå i forin av särskild resekostnads- och traktamentsersättning.

I åtskilliga yttranden uttalas önskvärdheten av att ersättningen för olika

slags deklarationer och bilagor höjdes samt att tilläggsersättningen utginge

med varierande belopp, allt efter distriktets storlek. Yttranden i denna riktning

lia avgivits av länsstyrelserna i Kalmar och Västmanlands län samt ett

antal taxeringsnämndsordförande.

I fråga örn förslaget att å taxeringsarvodena skulle utgå dyrtidstillägg med

20 procent framhåller allmänna lönenåmnden, att av levnadskostnadernas

växlingar föranledda tillägg icke utginge å bisysslearvoden. Därest en arvodesliöjning

funnes böra vidtagas, borde densamma därför icke betraktas såsom

en dyrtidskompensation i vanlig mening utan bedömas efter andra grunder,

sammanhängande med arbetets ökade omfattning, möjligheten att för

dessa uppdrag förvärva väl kvalificerade personer och dylikt.

Statskontoret avstyrker förslaget om höjning av arvodena åt ordförande

och kronoombud i taxeringsnämnd och anför därvid:

De sakkunniga framhålla, att de arvoden, som för närvarande utgå, äro

alltför låga, vilket medfört vissa svårigheter att för uppdragen i fråga förvärva

lämplig arbetskraft. För att råda bot härför föreslås dels vissa jämkningar

i de normala ersättningsgranderna, dels beviljande av dyrtidstillägg å

arvodena med 20 °/o. Ehuru statskontoret icke vill bestrida, att goda skäl

kunna anföras för en arvodesreglering och att arvodena — särskilt efter de

sänkningar, som ägde rum åren 1923, 1932 och 1940 — kunna synas väl

knappa, lärer dock en allmän arvodeshöjning i nuvarande läge böra undvikas.

Beträffande förslaget om dyrtidstillägg må dessutom erinras, att dylika

tillägg enligt gällande avlöningsprinciper icke utgå å ersättningar för uppdrag

av utpräglad bisysslekaraktär. Enligt statskontorets mening böra sålunda

arvodena åt ordförande och kronoombud tillsvidare utgå efter i huvudsak

oförändrade grunder, varigenom kostnaderna enligt förslaget skulle nedgå

med omkring 666,000 kronor.

Sveriges häradsskrivareförening beklagar i sitt yttrande, att icke förslag

framlagts till nya grunder för beräknande av taxeringsarvode. Den statistik,

som taxeringsnämndens ordförande skulle lämna efter avslutat arbete, vore

synnerligen tidsödande och besvärlig. Då denna statistik icke vore erforderlig

för Stockholms del, borde den icke heller vara nödvändig för landet i

övrigt.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget och de åtgärder, som genom- Departementsförts

i syfte att åstadkomma ett pris- och lönestopp, torde en allmän höj- cAc/cnning

av taxeringsarvodena icke kunna nu ifrågakomma. Däremot synes det

rimligt att ersättningen för de arbetsenheter, för vilka ersättningen med hänsyn

till arbetets beskaffenhet är alltför låg i förhållande lill de för övriga

arbetsenheter utgående ensättningarna, något höjes. I enlighet härmed anser

jag mig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag, att ersättningsbeloppet för jordbruksbilaga

höjes från 30 till 50 öre. Härav .skulle föranledas en kostnadsökning

av cirka 80,000 kronor.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Då taxeringsuppdragen ha karaktären av bisysslor, torde dyrtidstillägg icke

böra ifrågakomma å de för nämnda uppdrag utgående ersättningarna.

Sveriges häradsskrivareförening har ifrågasatt helt nya grunder för beräknande

av taxeringsarvodena. Förslag i sådan riktning är jag emellertid icke

beredd att nu framlägga. De nuvarande grunderna kunna visserligen förefalla

invecklade. Därest ersättningen skall utmätas så rättvist som möjligt, torde

dock detaljerade ersättningsregler icke kunna undvaras. I anledning av vad

föreningen yttrat rörande förhållandena i Stockholm vill jag nämna, att

även i Stockholm ordförandena lämna vissa uppgifter beträffande det genomgångna

arbetsmaterialet lill ledning för ersättningens bestämmande; dessa

uppgifter äro dock i Stockholm mindre detaljerade än i landet i övrigt,

beroende på för Stockholm säregna förhållanden.

I anledning av vad länsstyrelsen i Älvsborgs län anfört vill jag erinra om

att vid fördelning av ersättningsbeloppen viss hänsyn för närvarande tages

till resekostnader, som föranletts av taxeringsuppdragen. Någon ändring härvidlag

torde icke nu böra ifrågakomma.

B. Prövningsnäninderna.

1. Prövningsnäinndernas sammansättning m. m.

De sakkunniga anföra till en början i fråga om de brister, som de anse

vidlåda prövningsnäninderna:

Den ordinarie prövningsnämnden har enligt 95 § taxeringsförordningen i

huvudsak att »besluta över hos densamma anförda besvär eller gjorda framställningar,

varjämte ordinarie prövningsnämnd granskar och prövar årets

taxeringar i övrigt». Det är att märka, att enligt detta stadgande varje prövningsnämnd

sålunda skall granska samtliga taxeringar, som verkställts av

taxeringsnämnderna inom dess prövningsdistrikt. Ett av prövningsnämndens

sista beslut under arbetsperioden skall ju också innehålla att nämnden fastställer

alla de under året verkställda taxeringar, som icke i särskild ordning

dragits under nämndens prövning.

Vilka mål, som bliva föremål för dylik egentlig behandling i prövningsnämnd,

är emellertid helt och hållet beroende å initiativ av de skattskyldiga

och av landskamreraren. Enligt 93 § taxeringsförordningen skall landskamreraren

noggrant undersöka alla inom länet verkställda taxeringar och tillse,

örn dessa äro med skatteförfattningarna överensstämmande; han skall för

sådant ändamål granska samtliga tillgängliga handlingar rörande alla skattskyldiga

i länet. Enligt 94 § samma förordning må landskamreraren härvid

åtnjuta biträde av till hans förfogande stående tjänstemän ävensom andra

personer, som av honom tillkallas.

Det är uppenbart, att med den mängd skattskyldiga, som numera finnes i

varje län, det är ogörligt för landskamreraren att ens tillnärmelsevis fullgöra

denna uppgift. Uppgiften är nämligen av sådan omfattning, att därtill skulle

krävas ej blott att landskamreraren finge disponera hela sin arbetstid under

den tid, taxeringsarbetet pågår, utan även att han till sitt förfogande hade

en betydande stab av väl kvalificerade tjänstemän såsom biträden.

I stället förhåller det sig så, att landskamrerarens och tjänstemännens ordinarie

arbetstid helt upptages av andra uppgifter. Allenast under några korta

sommarmånader få landskamreraren och hans biträden på övertid eller un
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

107

der åtnjuten tjänstledighet från andra tjänsteåligganden tillfälle att syssla

med översynen av taxeringen. Denna oerhört viktiga och betydelsefulla uppgift

har sålunda huvudsakligen fått karaktären av ett säsongbetonat övertidsarbete,

vilket då jämväl skall inbegripa behandlingen av anförda besvär

över taxeringsnämndernas beslut; av naturliga skäl måste uppmärksamheten

i första hand ägnas åt besvärsmål, vadan eftergranskningen av övriga

taxeringar än ytterligare skjutes i bakgrunden. Prövningsnämnden återigen,

som på grundval av landskamrerarens arbete skall granska alla taxeringar

inom länet, har för detta ändamål en arbetsperiod som sträcker sig

från i regel slutet av augusti månad till den 10 oktober.

Med avseende å prövningsnämndens arbetsformer må anmärkas följande.

Enligt bestämmelse i 9 § 2 mom. taxeringsförordningen är landshövdingen

ordförande i länsprövningsnämnd (i Stockholm överståthållaren eller underståthållaren);

enligt 97 § samma förordning är landskamreraren skyldig att

övervara nämndens sammanträden och att i varje särskilt fall tillkännagiva

sin uppfattning, dock utan rätt att deltaga i besluten.

Den som med ledning allenast av författningens kortfattade bestämmelser

söker klargöra för sig, huru prövningsnämnden arbetar, måste tydligtvis komma

till det resultat, att nämndens samtliga ledamöter sammanträda under

landshövdingens ledning och ordförandeskap och att vid detta sammanträde

landskamreraren redogör för samtliga taxeringsfall inom länet och i varje

särskilt fall framställer sitt yrkande.

Även här är emellertid verkligheten vida skild från vad författningens

ordalag giver vid handen. Landshövdingens ordförandeskap torde regelrätt

bestå däri, att han öppnar prövningsnämndens första sammanträde och att

han är närvarande vid ett slutsammanträde; med prövningsnämndens egentliga

arbete tager han icke någon befattning och om någon processledning från

hans sida under denna viktiga arbetsperiod kan således icke vara tal. I några

län plägar landshövdingen icke ens taga nu berörda ytliga del i prövningsnämndens

arbete. Det egentliga arbetet i nämnden återigen anordnas inom

hela landet med undantag för Stockholms stad i allmänhet sålunda, att

nämnden inom sig utser en eller flera delegationer, med var sin lekman som

ordförande. Under dennes ledning och vanligen på dennes föredragning behandlas

de besvärsmål och anmärkningsmål, som överlämnats till vederbörande

delegation. Landskamrerarens yrkande föreligger i form av en påskrift

på handlingarna och landskamreraren står till förfogande för lämnande av

erforderliga upplysningar, varjämte han i regel tid efter annan besöker

delegationerna. När delegationerna fattat sina beslut, består prövningsnämndens

arbete vid sista sammanträdet, då landshövdingen åter som regel ■—

men ingalunda alltid — tjänstgör sorn ordförande, så gott som uteslutande

i ett snabbt klubbfästande av delegationernas beslut. I de fall, där ledamöterna

av en delegation icke varit ense sinsemellan eller med landskamreraren

eller fråga är örn ärende av mera vidlyftig eller svårartad beskaffenhet,

plägar dock sakdiskussion uppkomma i den samlade prövningsnämnden.

De protokoll, som föras i prövningsnämnden och av densamma justeras,

torde regelrätt icke vara föremål för närmare granskning av ordföranden.

Vad angår den särskilda prövningsnämnden synes man diir i stor utsträckning

hava frångått alt ens markera landshövdingens författningsenliga ordförandeskap;

i icke ringa utsträckning lärer där nämligen en av de tre valda

ledamöterna ständigt fungera såsom ordförande. Däremot torde landskamreraren

städse vara närvarande vid sammanträde med särskild prövningsnämnd,

ehuru föredragningen kan vara anförtrodd ordföranden eller annan

ledamot i nämnden eller t. o. m. protokollföraren.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Utöver vad nu anförts rörande prövningsnämndens arbetsformer, torde

ytterligare en sak vara att tillägga. Enlig 109 § taxeringsförordningen gäller

även beträffande prövningsnämnd, alt denna skall »ställa sig till ovillkorlig

efterrättelse de föreskrifter skatte- och taxeringsförfattningama innehålla».

Icke desto mindre kan man på sina håll förmärka en tendens hos prövningsnämnderna

att anse sig befogade att utan tillbörlig hänsyn till vad skatteförfattningarna

innehålla besluta i å dem ankommande ärenden; särskilt gäller

detta måhända de särskilda prövningsnämnderna. Örn denna tendens får

fortbestå och kanske vinna i styrka står man här inför faran, att ej blott de

formella föreskrifterna i taxeringsförordningen, såsom nu är händelsen, i

många fall bliva utan motsvarighet i verkligheten, utan att även de materiella

beskattningsreglerna sättas ur kraft av heskattningsnämnderna.

I detta sammanhang hör även observeras, att de särskilda prövningsnämnderna,

som i stor utsträckning hava att tillämpa formella rättsregler angående

besvärskompetens, enligt vad erfarenheten givit vid handen ofta underlåta

detta och i stället till prövning upptaga snart sagt alla inkommande

framställningar ävensom tillåta sig att meddela beslut som sträcka sig utanför

de framställda yrkandenas ram. Även här märkas tydligt spåren av en

bristande processledning.

En av de viktigaste anmärkningarna mot den nuvarande organisationen av

prövningsnämnderna är tydligtvis, att genom lösligheten i arbetsformerna

dessa nämnder icke tillnärmelsevis fylla kraven å en instans i förvaltningsprocessen.

Men skall en reform äga rum med avseende å denna process i

skattemålen, är det främsta kravet, att de organ, som handlägga målen innan

desamma fullföljas till beskatlningsdomstolarna, äro av sådan art, att en

allsidig och saklig prövning där kan ske. Alldeles särskilt gäller detta prövningsnämnderna,

som ju utgöra — eller i vart fall äro avsedda att utgöra —

en verklig instans i taxeringsprocessen.

Naturligtvis är önskvärt, att en dylik allsidig och saklig prövning ägt rum

redan i taxeringsnämnderna. De förslag, de sakkunniga med avseende å dessa

nämnder framlagt, torde jämväl enligt de sakkunnigas mening ej oväsentligt

bidraga till främjande av detta önskemåls förverkligande. Då emellertid

den föreslagna omläggningen av taxeringsnämndernas verksamhet av

anförda skäl endast kunnat göras partiell och då övriga föreslagna åtgärder

ingalunda kunna anses tillfyllestgörande för vinnande av angivna syfte, ligger

så mycket större vikt därå, att prövningsnämnderna så utrustas, att vad

som brustit vid taxeringsnämndernas handläggning verkligen varder i prövningsnämnden

rättat.

Ett tillgodoseende härav kräver, att prövningsnämnderna fast ox-ganiseras

såsom ett led i instansordningen med sådan sammansättning, att trygghet

vinnes för att ärendena av dessa nämnder bliva behandlade på ett så tillfredsställande

sätt som möjligt.

De sakkunniga framhålla, att vid en omorganisation av prövningsnämnderna

i syfte att göra dem bättre skickade att fylla sin uppgift som ett led i

instansordningen såsom första krav måste uppställas, att nämnderna erhölle

en verklig fast processledning. De sakkunniga anföra härom:

Det ordförandeskap till namnet, som för närvarande tillkommer landshövdingen,

synes böra avskaffas. Landshövdingarna äga ju som regel, naturligt

nog, icke någon föregående erfarenhet av skattelagarnas bestämmelser och

deras tillämpning, och de kunna därför icke utöva någon ledning av taxeringsprocessen

vid prövningsnämnderna. Landshövdingarnas av andra göromål

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proj>osition nr 345.

109

upptagna tid lärer ej heller medgiva ett mera ingående deltagande i prövningsnämndsarbetet

från deras sida. En ändring av angiven art vore för övrigt

endast det sista ledet i en följdriktig utveckling. Allt ansvar för skatteväsendet

i länen vilade en gång å landshövdingen. Därefter har undan för

undan en förskjutning ägt runi i det att det närmaste ansvaret alltmera överflyttats

å landskamrerare^ Ännu fram till 1928 års skattelagstiftning kvarstod

emellertid en bestämmelse av innehåll, att landshövdingen hade rätt att

deltaga i överläggningarna inom taxeringsnämnd men icke i besluten. Denna

bestämmelse avskaffades genom 1928 års taxeringsförordning, som i stället

överflyttade berörda rätt å landskamreraren; såsom motivering för sitt förslag

härom anförde 1923 års taxeringssakkunniga, att denna befogenhet för

landshövdingen dåmera torde sakna betydelse. Av enahanda skäl anse sig beskattningsorganisationssakkunniga

böra föreslå ett upphävande av nuvarande

bestämmelse örn att landshövdingen (överståthållaren eller underståthållaren)

skall vara självskriven ordförande i prövningsnämnden.

Då det gäller, att i landshövdingens ställe finna lämplig ordförande i prövningsnämnden,

må erinras om, att å denne ordförande måste ställas betydande

krav. Ilan bör vara en i beskattningsförfattningarna väl kunnig och med

deras tillämpning förtrogen man. Han bör därjämte äga den auktoritet, som

är nödvändig för ett rätt utövande av den processledande verksamheten.

Tänkbart vore tydligen att här gå samma väg, som beträtts i fråga om ordförandeskapet

i mellankommunala prövningsnämnden, och således förbehålla

åt Kungl. Maj:t att utse ordförande jämväl i övriga prövningsnämnder. Emellertid

synes anledning härtill näppeligen föreligga. Med hänsyn till de speciella

krav, som måste uppställas med avseende å prövningsnämndens ordförande,

lärer inom flertalet län antalet tänkbara kandidater vara starkt begränsat.

Den, som i vanliga fall bäst fyller dessa speciella krav, är tvdligtvis

landskamreraren, och närmast till hands är därför att bestämma, att landskamreraren

skall vara ordförande i prövningsnämnden.

I syfte att stärka ordförandens ställning i prövningsnämnden synes, i motsats

till vad nu gäller, böra föreskrivas, att ordföranden skall vara ledamot

av prövningsnämnden och sålunda äga taga del i besluten därstädes.

En allvarlig anmärkning mot detta förslag kunde synas vara, att landskamreraren

är den, som har att framställa yrkandena i prövningsnämnden

emot de skattskyldiga och som har att i beskattningsdomstolarna anföra besvär

över prövningsnämnds beslut. Dessa skäl hava tidigare anförts emot

ett framlagt förslag, enligt vilket landskamreraren skulle göras till ledamot

av prövningsnämnden. På sätt framgår av den följande framställningen rörande

landskontorens organisation åsyfta emellertid de sakkunniga, att landskamreraren

skall befrias från båda dessa åligganden och att dessa i stället

skola överflyttas å annan befattningshavare, förslagsvis benämnd taxeringsintendent.

Under sådan förutsättning förlora tvdligtvis de anförda anmärkningarna

sin giltighet. I

I fråga örn prövningsnämndens sammansättning i övrigt anföra de sakkunniga:
Det

lärer emellertid icke vara tillfyllest, att man tillgodoser kravet att i

prövningsnämnden erhålla en ordförande med en annan och starkare ställning

jin nu. Även mot prövningsnämndens sammansättning i övrigt kunna berättigade

erinringar riktas. Ledamöterna av länsprövningsnämnden, vilka

hava ali taga ställning lill landskamrerarens yrkanden, utses årligen av länsstyrelsen.

Detta betyder sålunda, att prövningsnämndens ledamöter hava att

taga ståndpunkt till yrkanden, framställda av den befattningshavare hos

länsstyrelsen, som har all föredraga ärenden angående vilka personer som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

år från år skola förordnas till ledamöter i nämnden. Nu berörda system

för utseende av prövningsnämndens ledamöter synes icke lämpligen böra

fortbestå. Än vidare synes mandattiden i fråga om prövningsnämndens ledamöter

vara allt för kort, därest man vill tillgodose det viktiga kravet på

kontinuitet i nämndens avgöranden.

Härjämte bar ofta påtalats den nu i 9 § 1 mom. taxeringsförordningen

givna föreskriften, att länsstyrelsen skall vid utseende av prövningsnämnden

tillse, att minst hälften av dennas ledamöter utses bland dem, som taxeringsnämnderna

i länen därtill bland sina medlemmar föreslagit. Då taxeringsnämnderna

av naturliga skäl oftast härtill föreslå sina ordförande, har resultatet

i regel blivit, att ungefärligen halva antalet ledamöter i varje prövningsnämnd

utgöres av taxeringsnämndsordförande i länet. Detta har obestridligen

framkallat en misstro mot prövningsnämndernas verksamhet, i

det man på sina håll, för övrigt icke utan fog, gjort gällande, att skattemålen

i andra instans i stor utsträckning behandlades av samma personer,

som i första instans verkställt den överklagade taxeringen. Visserligen får

vikten av denna anmärkning icke överskattas, men önskvärdheten av att

undanröja allt, som bidrager att minska tilltron till prövningsnämndens

opartiskhet, lärer med nödvändighet påkalla, att en omläggning härutinnan

äger rum.

Slutligen kan icke bestridas, att prövningsnämnden för närvarande består

av allt för många personer för att kunna på ett tillfredsställande sätt fungera

såsom en instans i taxeringsprocessen. Anledningen till det relativt stora antalet

ledamöter i prövningsnämnderna har ju varit, att man önskat, att kännedom

om länets olika delar där skolat vara representerad. Detta önskemål

är givetvis i och för sig synnerligen berättigat, ehuruväl man icke utan

fog kan spörja, framför allt i fråga örn större län, huruvida femton personer

verkligen kunna äga kännedom om alla länets olika delar.

De sakkunniga framhöllo nyss, alt det stora antalet ledamöter i prövningsnämnden

måste göra dess arbete besvärligt. Riktigheten av denna uppfattning

synes ock vara av rådande förhållanden bestyrkt. På sätt av tidigare

lämnad redogörelse framgår, förekommer nästan aldrig — bortsett från

Stockholms stad, där särskilda förhållanden råda — att prövningsnämnden

in pleno upptager samtliga ärenden. I regel fördela sig prövningsnämndens

ledamöter å subkommittéer, som var för sig behandla åt dem överlämnade

ärenden. Antalet ledamöter i dessa subkommittéer synes i allmänhet växla

från tre till fem, men där dessa ledamöter äro ense om beslutet, förekommer

som regel ingen som helst sakbehandling i den samlade prövningsnämnden,

såvida icke beslutet skiljer sig från landskamrerarens yrkande eller fråga

är om ärende av mera vidlyftig eller svårartad beskaffenhet. De övriga av

prövningsnämndens ledamöter godkänna subkommittéernas förslag utan att

själva äga någon kännedom örn de sålunda avgjorda målen.

Detta innebär ju i sak, att man i stället för en prövningsnämnd om elva1

till femton ledamöter, som för närvarande till namnet finnes, i verkligheten

har flera prövningsnämnder med ett ringa antal, vanligen tre till fem, ledamöter,

vilka avgöra det övervägande antalet ärenden.

Det är givetvis icke tilltalande att på detta sätt författningens bestämmelser

faktiskt blivit satta ur tillämpning. Detta har emellertid tydligtvis blivit

resultatet av att de nuvarande bestämmelserna visat sig ohållbara. En ytterligare

olägenhet av nu rådande system är, att svårigheter måste möta att

upprätthålla enhetlighet i de avgöranden, som träffas av olika subkommittéer

inom prövningsnämnden.

1 Det i taxeringsförordningen föreskrivna minimiantalet, åtta stycken, har i samtliga lån

överskridits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

lil

Vid övervägande av nu anförda omständigheter hava de sakkunniga för

sin del funnit nödvändigt att föreslå en begränsning av antalet ledamöter i

prövningsnämnden. Samtidigt förutsätta de sakkunniga givetvis, att samtliga

ifrägakoinmande ärenden verkligen skola handläggas i den samlade

prövningsnämnden.

Frågan örn, huru långt denna begränsning skall sträcka sig, är beroende

på i vad mån man ändock kan tillgodose kravet på kännedom inom nämnden

rörande förhållanden i olika delar av länet. Än vidare måste härvid tagas

hänsyn till, att olika mål kunna fordra, att sakkunskap av skilda slag skall

vara inom prövningsnämnden representerad.

Med utgångspunkt från vad sålunda anförts föreslå de sakkunniga, att

prövningsnämndens ledamöter skola efter förslag av länsstyrelsen förordnas

av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år. Vidare föreslå de sakkunniga, att

prövningsnämnden skall bestå av, förutom ordföranden, fyra ledamöter jämte

suppleanter för dessa, en för varje ledamot.

De sakkunniga anföra härjämte:

För att tillgodose behovet av ortskunskap inom prövningsnämnden föreslås

en utvidgad tillämpning av det nuvarande stadgandet i 94 § 2 mom.

taxeringsförordningen så att ordförande eller annan medlem av taxeringsnämnd

bör inkallas till prövningsnämndens sammanträde så snart antagas

kan att detta är av betydelse vid handläggningen av förekommande mål.

Taxeringsnämndsordförandens uppgift bliver dock tydligen endast att lämna

erforderliga upplysningar. Han inträder icke som ledamot i prövningsnämnden.

Slutligen föreslå de sakkunniga, under hänvisning till bestämmelserna i

145 § 11 mom. taxeringsförordningen, att ersättningen till ledamot i prövningsnämnd

höjes från nuvarande 12 kronor för dag, om vederbörande är bosatt

å sammanträdesorten, och eljest 16 kronor för dag till 24 respektive

32 kronor för dag. Därjämte föreslås, att ledamot i förekommande fall skall

för resedagar åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt reseoch

traktamentsklass I B i allmänna resereglementet.

De sakkunniga beräkna den årliga kostnadsökning, som ett genomförande

av förslaget till ändrad organisation av prövningsnämnden jämte höjning av

ersättningen till ledamöterna skulle föranleda, till omkring 25,000 kronor. I

I remissyttrandena uttalas i ett flertal fall, att den föreslagna organisationen

av prövningsnämnden vore ägnad att avhjälpa nuvarande brister och

befordra ett riktigare avgörande av ärendena; därjämte framhålles i åtskilliga

yttranden, att den föreslagna organisationen torde åstadkomma att

antalet besvär till högre instanser komme att minskas.

Sålunda yttrar kammarrätten:

De föreslagna bestämmelserna örn ändrad organisation av länsprövningsnämnderna

och deras arbetsformer synas vara ägnade att i förhållande till

vad hittills varit fallet medföra en mera allsidig och saklig prövning av

de frågor, som skola avgöras i dessa nämnder. De påtalade bristerna i länsprövningsnänmdernas

nuvarande organisation hava otvivelaktigt medfört en

i viss mån ökad arbetsbelastning flir kammarrätten, varför en minskning

i besvärsfrekvensen i kammarrätten torde kunna räknas lill de gynnsamma

verkningar, vilka kunna förväntas uppkomma av de föreslagna reformerna.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Riksräkenskapsverket anför:

Den föreslagna omläggningen av formerna för prövningsnämndernas arbete

synes riksräkenskapsverket ägnad att medföra garantier för att det taxeringsresultat,

vartill prövningsnämnderna kommit, skall bliva betydligt bådbärare

än för närvarande. Den förskjutning i tiden för arbetets avslutande,

som förslaget innebär, är givetvis ur vissa synpunkter att beklaga, men

med hänsyn till vad nyss sagts och till den minskning i antalet mål hos

skattedomstolarna, som torde kunna förväntas, skulle ju i många fall ett

snabbare slutligt avgörande än för närvarande likväl ernås.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser den föreslagna reformen nödvändig,

om prövningsnämnderna i fortsättningen skola kunna effektivt fylla sin

uppgift.

Svenska landskommunernas förbund uttalar:

De ändringar i prövningsnämndens organisation, som de sakkunniga föreslå,

torde enligt förbundets förmenande komma att verksamt tjäna det avsedda

syftet: att avgörandena i prövningsnämnd skola bliva i möjligaste

grad tillförlitliga samt att till följd därav antalet besvärsmål till beskattningsdomstolarna

skall kunna nedgå.

Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund yttra:

Vad särskilt angår prövningsnämnderna dela vi till alla delar de sakkunnigas

uppfattning att dessa nämnder, icke minst på grund av den korta

tid, varunder arbetet därstädes bedrives, icke tillnärmelsevis fylla kraven

å en instans i förvaltningsprocessen. Genom att prövningsnämnderna

givas en fast organisation, beredas tillräcklig tid för sitt arbete och erhålla

sådan sammansättning, som möjliggör ärendenas tillfredsställande behandling

i dessa nämnder, torde man kunna förvänta, att den bär mycket framträdande

bristen i den nuvarande taxeringsorganisationen blir avhjälpt.

I några yttranden ifrågasättes emellertid, huruvida de sakkunnigas förslag

till ändrad organisation av prövningsnämnden komme att medföra fördelar.

I sådan riktning uttala sig länsstyrelsen i Uppsala län samt myndigheter i

ett pär städer och landskommuner.

Förslaget i denna del avstyrkes av taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,

som anför:

De föreslagna genomgripande förändringarna i prövningsnämndens arbetssätt

komma otvivelaktigt att skapa möjligheter för samtliga ledamöter

av nämnden att grundligt sätta sig in i ärendena och för en mera omfattande

genomgång av hela taxeringsmaterialet än för närvarande. Likväl måste

förbundet avstyrka de sakkunnigas förslag, vilket innebär, att prövningsnämnden

de facto organiseras såsom en skattedomstol. Enligt förbundets

åsikt bör nämligen prövningsnämnden även i fortsättningen bibehålla sin

karaktär av nämnd. Detta innebär, att prövningsnämnden, så långt görligt

obunden av former, kan sträva efter att uppnå en materiellt riktig taxering.

I stället för att beskära nämndens möjligheter härvidlag böra de vidgas

i största möjliga omfattning.

De sakkunnigas förslag att landskamreraren skall vara ordförande

i prövningsnämnden tillstyrkes eller lämnas utan erinran

i övervägande antalet yttranden.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Emellertid uttalas i en del yttranden betänkligheter mot förslaget i denna

del. Sålunda anför länsstyrelsen i Hallands län, att man icke torde kunna

komma ifrån att landskamreraren, även med de ändrade funktioner han

komme att få enligt de sakkunnigas förslag, hos allmänheten komme att

framstå såsom representant för statens fiskaliska verksamhet och i denna

sin egenskap av de klagande skattskyldiga betraktas såsom en motpart. Länsstyrelsen

yttrar vidare:

Ur denna synpunkt må lämpligheten av landskamrerarens självskrivna

ordförandeskap i prövningsnämnden ifrågasättas, och det synes böra övervägas

om det icke trots allt funnes skäl att alltjämt bibehålla landshövdingen

i hans hittillsvarande funktion, varvid landskamreraren bör fungera som föredragande

och såsom landshövdingens ställföreträdare i hans frånvaro.

Landshövdingens närvaro är ju alltid en viss good-will för en beslutande

myndighet. Visserligen kan det icke förväntas, att landshövdingarna i allmänhet

skola äga någon föregående erfarenhet av skattelagarnas bestämmelser

och deras tillämpning. En del landshövdingar komma väl emellertid

fortfarande att på grund av sin föregående verksamhet inneha högsta kompetens

inom detta område och det synes knappast riktigt att beröva sådana

landshövdingar möjligheten att göra denna erfarenhet gällande i prövningsnämndsarbetet.

För varje landshövding måste det också synas egendomligt

att helt ställas utanför en så utomordentligt viktig del av länsstyrelsens verksamhet

som beskattningsväsendet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar, att landshövdingens ordförandeskap

i prövningsnämnden ökat nämndens anseende och för de klagande

framstått som en garanti för oväld.

Stadsfullmäktige i Norrköping anföra:

Mot landshövdingens ordförandeskap kunna visserligen med fog vissa invändningar

göras, bland annat påpekandet av hans starkt upptagna tid, men

å andra sidan bör man icke underskatta den betydelse ur prestigesynpunkt,

som landshövdingens medverkan otvivelaktigt har med sig. Givetvis finnes

intet i och för sig att erinra mot landskamreraren såsom prövningsnämndens

ordförande, men det kan ifrågasättas, om hans arbetskraft härigenom bäst

tillvaratages. Ordförandeskapet torde för övrigt komma att bliva ett synnerligen

betungande uppdrag, då ordföranden regelmässigt skall vara föredragande

i nämnden. Visserligen skola landskamrerarens nuvarande funktioner

i prövningsnämnden till stor del övertagas av taxeringsintendenten, men landskamrerarna

äro för närvarande utan tvekan sina läns främste taxeringsman,

och det torde finnas anledning antaga, att det kommer att dröja åtskilliga

år innan med de nuvarande landskamrerarna likvärdiga taxeringsintendenter

fungera i alla län.

Kooperativa förbundet håller före, att landskamreraren icke borde fungera

såsom ordförande i prövningsnämnden, då han fortfarande skulle vara

chef för landskontoret och därmed ansvarig för taxeringsavdelningens residtat.

I några yttranden framhålles, ali landskamreraren icke borde vara självskriven

ordförande i prövningsnämnden utan att Kungl. Majit skulle äga

utse annan person till ordförande, där så funnes lämpligt. Sveriges industriförbund

och Stockholms handelskammare yttra sålunda:

Bihang till riksdagens protokoll 194,1. 1 sami. Nr 345.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Ordföranden i en enligt förslaget organiserad prövningsnämnd lärer emellertid

ofta få ett dominerande inflytande vid ärendenas avgörande. Det ligger

under sådana förhållanden vikt uppå, att ordföranden icke blott, såsom de

sakkunniga framhållit, är en i beskattningsförfattningarna väl kunnig och

med deras tillämpning förtrogen man, som tillika äger nödvändig auktoritet

för ett rätt utövande av den processledande verksamheten, utan även att de

skattskyldiga icke hava anledning sätta hans opartiskhet och objektivitet i

fråga. Denna sistnämnda förutsättning måste befaras icke bliva uppfylld, örn

ordföranden i sin tidigare verksamhet ensidigt sökt tillgodose det fiskaliska

intresset.

De sakkunniga anföra, att den som i vanliga fall tydligen bäst fyller de

speciella krav, som måste ställas på ordföranden i en enligt förslaget organiserad

prövningsnämnd, är landskamrerare^ Vi dela de sakkunnigas uppfattning

att landskamreraren säkerligen i allmänhet är bäst lämpad för fullgörande

av denna betydelsefulla uppgift, men hålla före, att så icke alltid är

fallet. Även de sakkunniga synas av den ovan återgivna antydningen att döma

giva uttryck för samma mening.

Med hänsyn härtill och då, såsom jämväl i betänkandet understrykes, allt

bör göras för att stärka förtroendet för prövningsnämndens vederhäftighet

och opartiskhet, anse vi oss böra förorda, att den jämkningen i förslaget vidtages,

att även örn landskamreraren i regel skall vara ordförande i vederbörande

prövningsnämnd, rätt likväl inrymmes åt Kungl. Majit att, där så finnes

lämpligt, förordna annan person. Även örn det ofta kan visa sig vanskligt

att finna en för ett dylikt tidskrävande uppdrag kvalificerad person, som är

villig att ställa sig till förfogande, synes dock särskilt vid övergången till den

nya organisationen en bestämmelse av angivet innehåll böra gälla, så att en

prövning av de ifrågavarande befattningshavarnas lämplighet för den nya uppgiften

kommer till stånd. En sådan prövning torde framstå såsom desto mera

angelägen som de nuvarande innehavarna av landskamrerarebefattningarna

utsetts med tanke på att de skola fylla, icke den uppgift som enligt förslaget

komme att åvila landskamreraren, utan i huvudsak de funktioner, som skola

fullgöras av taxeringsintendenten. Det är jämväl önskvärt, att Kungl. Majit

i samband med denna prövning erinrar de landskamrerare, som skola fungera

såsom ordförande i prövningsnämnd, att de vid fullgörandet av denna uppgift

icke äro representanter för det fiskaliska intresset utan domare med därav

följande särskilda krav på objektivitet vid ärendenas behandling.

Yttranden av i stort sett liknande innehåll som det nyss återgivna ha avgivits

av Sveriges lantbruks!örbund, svenska lantmännens riksförbund, kommerskollegium,

Sveriges redareförening och svenska lantarbetsgivareföreningen.

Överståthållarämbetet uttalar, att ämbetet funne det olämpligt att landskamreraren

(skattedirektören i Stockholm) inginge såsom ledamot i prövningsnämnden

och i sådan egenskap deltoge i beslut, som sedan skulle av

taxeringsintendenten granskas för eventuellt överklagande. Med hänsyn till

den sistnämndes ställning såsom underordnad i förhållande till den förre

torde icke kunna undgås, att taxeringsintendenten i viss utsträckning kände

sig bunden av prövningsnämndens avgöranden. Överståthållarämbetet ansåge

därför att såsom ledamot, tillika ordförande, i prövningsnämnden borde

tjänstgöra annan person än landskamreraren (skattedirektören) eller i varje

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

115;

fall — om dennes sakkunskap funnes böra utnyttjas i prövningsnämndsar-,

betet — att han tjänstgjorde allenast såsom nämndens ordförande utan rätt;

att deltaga i besluten.

Länsstyrelsen i Örebro län anser, att landshövdingen fortfarande borde

vara ordförande i prövningsnämnden; landskamreraren har dock anmält avvikande

mening och instämt i de sakkunnigas förslag. Länsstyrelsen anför till

utveckling av sin ståndpunkt:

Landskamreraren är och bör vara den mest sakkunnige i en länsstyrelse

i beskattningsfrågor och bör därför också användas för den större och mera

omfattande uppgiften att där vara kronans främsta ombud. För ordförandeskapet,

som innebär en högst väsentligt mindre arbetsuppgift, bör annan

kunna anlitas.

Länsstyrelsen är vidare av den uppfattningen att även om landskamrerarens

funktion i avseende å prövningsnämnden skulle ändras enligt de sakkunnigas

förslag så skulle han likväl med hänsyn till gammal tradition anses

såsom den där inom länet främst företrädde kronans fiskaliska intressen.

Det är ock att märka att även enligt de sakkunnigas förslag landskamreraren

såsom chef för landskontoret alltjämt skulle leda det å landskontoret ankommande

taxeringsarbetet. Det måste vara principiellt oriktigt att låta den,

som har ansvaret för att underlydande tjänstemän tillgodose kronans fiskaliska

intressen, döma över de yrkanden, som dessa i sådant avseende framställa.

Vad härefter beträffar landshövdings lämplighet som ordförande må framhållas

att i hans ämbetsuppgift ingår att som ordförande ofta leda förhandlingar,

där han saknar fackmannakunskap i de frågor det gäller. Bristen

härutinnan uppväges av den opartiskhet ställningen medför. På detta skäl

torde landshövdingen även när han icke är sakkunnig alltjämt vara att föredraga

såsom ordförande framför landskamreraren. I de fall då landshövdingen

av bristande tid eller annat skäl icke kan fullgöra ordförandeuppdraget,

bör av Kungl. Majit till ordförande förordnas annan lämplig person.

De sakkunniga hava själva övervägt den tanken. Rätt höga krav få givetvis

därvid ställas, men örn uppdraget, vilket efter höstsammanträdena icke torde

bliva alltför arbetskrävande, förenades med ett skäligt årsarvode, torde det

icke vara omöjligt att i varje län finna exempelvis en häradshövding, en magistratsledamot

eller annan i allmänna värv förfaren person, som vore både

kompetent för uppdraget och villig att åtaga sig detsamma. I

I det av mellankommunala prövningsnämnden avgivna yttrandet uttalas

liknande synpunkter som de av länsstyrelsen i örebro län anförda.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att landskamreraren fortfarande borde

fullgöra sina nuvarande''funktioner i prövningsnämnden. Ordförande i nämnden

borde utses av Kungl. Majit och borde på Kungl. Majits prövning bero,

örn landshövdingen eller annan person skulle förordnas därtill.

Taxeringsnämndsordfbrändenäs riksförbund yttrar att. såvitt det icke

kunde anförtros åt prövningsnämnden att själv utse ordförande, Kungl. Majit

borde utse en av ledamöterna till detta uppdrag.

I några yttranden uttalas att landshövdingen, även örn han icke vidare

skulle vara ordförande i prövningsnämnden, likväl icke borde betagas rätten

att närvara vid nämndens sammanträden. I denna riktning uttala sig läns
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 345-

styrelserna i Kronobergs och Kalmar län, därvid de såsom motivering åberopa

att vederbörande länsstyrelse hade att vaka över ätt taxeringsarbetet

ordnades och bedreves ändamålsenligt. Statskontoret anser, att landshövdingen

borde äga att deltaga i prövningsnämndens överläggningar för att

vinna önskvärd inblick i länets ekonomiska förhållanden.

Förslaget att Kungl. Majit skall utse övriga ledamöter

i prövningsnämnden har i några yttranden blivit föremål för erinringar.

Länsstyrelserna i Uppsala, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län uttala

sålunda, att länsstyrelsen fortfarande borde utse ledamöter i prövningsnämnden.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför därvid, att länsstyrelsen ägde den

största möjligheten att på grund av sin personkännedom träffa ett riktigt

val. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar att det skäl, som av de

sakkunniga anförts mot att länsstyrelsen utsåge ledamöter, med landskamrerare^

ändrade ställning i nämnden icke vidare torde kunna göras gällande.

Taxeringsnåmndsordfbrändenäs riksförbund uttalar, att ledamöterna i

prövningsnämnden borde utses av Kungl. Majit etter förslag av landstingets

förvaltningsutskott, respektive stadsfullmäktige i stad, som ej deltoge i landsting.

över förslaget borde länsstyrelsen äga yttra sig.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott förordar, att prövningsnämndens

ledamöter väljas av landstinget.

Kooperativa förbundet anser, att ledamöterna i prövningsnämnden till en

del, exempelvis hälften, borde utses av landstinget eller dess förvaltningsutskott.

Mot förslaget att prövningsnämnden skall bestå av — förutom

ordföranden — fyra ledamöter göras erinringar i ett

stort antal yttranden.

Sålunda uttala länsstyrelsen i örebro lån, mellankommunala prövningsnämnden,

några kommunala myndigheter, Sveriges häradsskrivare förening

och kooperativa förbundet betänkligheter mot förslaget med hänsyn till att

det innebure, att lokalkännedomen och lekmannainflytandet komme att

minska.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Malmöhus län hålla före, att

någon reducering av det nuvarande antalet ledamöter i prövningsnämnden

icke borde äga rum. Överståthållarämbetet anför i detta avseende följande:

Regeln är för närvarande, att samtliga femton ledamöter i Stockholms

stads prövningsnämnd kallas till nämndens sammanträden samt att, vid förfall

för en eller flera ledamöter, suppleanter för dem inkallas. I alla de ärenden,

som avses skola föredragas inför nämnden, genomgås handlingarna av

åtminstone en av nämndens ledamöter. Med det stora antal ärenden, som

under senare år handlagts i nämnden — under år 1942 var antalet ärenden

angående taxering till kommunal inkomstskatt, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

särskild skatt å förmögenhet eller ersättningsskatt över 6,000

och antalet ärenden angående taxering till krigskonjunkturskatt inemot 2,000

— har uppdraget såsom ledamot visat sig i hög grad betungande. Utslaget på

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

117

fyra ledamöter, vilka förutsättas jämte ordföranden skola taga del av handlingarna

i förekommande ärenden, bleve det förberedande arbetet säkerligen

till den grad omfattande för varje särskild ledamot, att rättssäkerheten komme

i fara. Därtill bleve det svårt, för att icke säga omöjligt, att för uppdragets

fullgörande förvärva verkligt kompetenta personer. -------

Genom en nedskärning av ledamöternas antal på sätt de sakkunniga föreslagit

skulle det dessutom bliva praktiskt taget omöjligt att tillföra prövningsnämnden

den mångsidiga sakkunskap och erfarenhet, som äro önskliga för

att prövningsnämnden skall kunna på bästa sätt fullgöra sina funktioner,

vilka ej böra förväxlas med en skattedomstols mera rättsliga bedömande av

förekommande fall.

Med frågan om antalet nämndsledamöter sammanhänga intimt av de sakkunniga

i övrigt föreslagna här ovan omförmälda förändringar. Prövningsnämnden

i dess hittillsvarande utformning har i det väsentliga fyllt kraven

på att vara en nämnd i verklig mening. I den mån antalet ledamöter nedskures

till fem, av vilka en innehade uppdraget i kraft av sitt ämbete och de

övriga fyra tillsattes av Kungl. Majit utan hänsyn till att majoriteten skall

utgöras av sådana som tidigare valts till ledamöter i taxeringsnämnd, skulle

prövningsnämnden få en helt annan karaktär än enligt nu gällande rätt. Den

kan nu utan framställning från de skattskyldigas sida ändra redan ågångna

taxeringar och jämväl åsätta dylika samt utgör således liksom taxeringsnämnden

en exponent för svenska folkets grundlagsenliga rätt att sig självt

beskatta. Genom den föreslagna omläggningen skulle nämnden allt mera få

karaktär av en skattedomstol i samma mening som kammarrätten, något som

den ej bör hava.

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar, att mycket talade för den föreslagna

begränsningen av antalet ledamöter men att mot densamma dock kunde anföras,

att kravet på kännedom om ortsförhållandena praktiskt taget finge helt

uppgivas. Det torde emellertid kunna ifrågasättas örn nämndsinstitutionen

hade berättigande ur annan synpunkt än just den att representera orts- och

personkännedom. I länet vunna erfarenheter hade givit vid handen, att vid

avgörande av beskattningsärenden kännedomen om de lokala förhållandena

varit av mycket stor betydelse.

I ett flertal yttranden förordas, att antalet ledamöter bestämmes högre än

det av de sakkunniga föreslagna, varigenom kraven å lokalkännedom, representation

för olika grupper skattskyldiga samt tillbörligt lekmannainflytande

i prövningsnämnden skulle bättre tillgodoses. Länsstyrelserna i Uppsala,

Jönkköpings, Hallands, Skaraborgs och Kopparbergs län samt några kommunala

myndigheter och taxeringsnämndsordjbrande anse sålunda, att ledamöternas

antal borde utgöra sex eller minst sex. Kammarrätten och länsstyrelsen

i Älvsborgs län uttala, att prövningsnämnd borde bestå av minst fyra,

högst sex ledamöter. Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter, örn icke

i de större länen ledamotsantalet borde ökas till sju, dock att nämnden borde

vara beslutför därest minst fem ledamöter deltoge i beslutet. Länsstyrelsen i

Kalmar län anser det önskvärt, att möjlighet bereddes att utöka antalet ledamöter

till åtminstone fem. Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter, huruvida

icke ledamotsantalet lämpligen borde fastställas lör varje län, lörslagsvis

lill minst sex, högst tio. Länsstyrelserna i Göteborgs och Bolms samt

Värmlands län anse, att antalet ledamöter borde bestämmas till åtta. Stads
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

fullmäktige i Stockholm finna det icke tillrådligt att i Stockholm begränsa

antalet ledamöter till färre än åtta. Taxeringsnämnclsordförandenas riksförbund

uttalar sig för åtta ledamöter. Skånes handelskammare anser ledamotsantalet

böra bestämmas till minst fyra, högst åtta. Sveriges köpmannaförbund

anser ledamöterna böra vara minst åtta. Handelskammaren i Gävle

förordar ett ledamotsantal av minst fyra, högst sex; två ledamöter borde vara

fullt förtrogna med näringslivets förhållanden.

Några myndigheter och sammanslutningar uttala, att prövningsnämnden

borde arbeta på avdelningar för alt underlätta och påskynda arbetet. Sålunda

finner länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län det vara ofrånkomligt,

därest man ville erhålla en mera funktionsduglig prövningsnämnd, att i Göteborgs

och Bohus och kanske även i åtskilliga andra län prövningsnämnden

så sammansattes, att den kunde arbeta å två av varandra oberoende och var

för sig beslutande avdelningar. Detta vore ju vad som i realiteten, örn än

ej formellt, numera förekomme och det skulle sålunda gälla att legalisera

denna arbetsform. Med en sådan uppdelning av prövningsnämnd å två avdelningar,

vilka kunde sammanträda å olika tider, oberoende av varandra,

kunde landskamreraren fungera som ordförande i båda. Arbetsbördan med

föredragning i båda avdelningarna, vilka i Göteborgs och Bohus län kanske

skulle behöva i genomsnitt en sammanträdesdag per vecka vardera, kunde

möjligen för honom bliva alltför betungande, eftersom ju inläsning av ärenden

till sådan föredragning endast utgjorde en del av landskamrerares uppgifter

såsom avdelningschef och föredragande jämväl i andra ärenden å landskontoret.

I så fall torde Kungl. Majit böra på särskild framställning av länsstyrelsen

uppdraga åt länsassessor att i landskamrerares ställe fungera som

ordförande och föredragande å avdelning i viss begränsad utsträckning; genom

delegation av länsassessors föredragning i övrigt till annan befattningshavare

å landskontoret behövde ersättningsfråga därav ej uppkomma.

Även stadsfullmäktige i Stockholm, Sveriges häradsskrivareförening och

kooperativa förbundet uttala sig för lämpligheten av att prövningsnämnden

arbetade på avdelningar.

. För åvägabringande av ett rationellt bedrivet arbete förordas i några yttranden,

att till ett vart sammanträde inkallas blott vissa av prövningsnämndens

ledamöter. Sålunda uttalar länsstyrelsen i Malmöhus län att det med

all sannolikhet bleve ytterligt svårt att finna personer, lämpliga såsom ledamöter,

vilka kunde avstå all den tid, som skulle erfordras för ärendenas behandling

i den ordning de sakkunniga föreslagit. Det kunde nämnas, att

1942 års prövningsnämnd i länet hade att handlägga inalles 4,381 ärenden.

Med hänsyn härtill borde arbetet i prövningsnämnden så ordnas, att till olika

sammanträden skulle kallas, utom ordföranden, endast visst antal, förslagsvis

fyra, ledamöter, varvid nämnden skulle vara beslutför därest alla närvarande

vöre ense om beslutet. Inför den samlade prövningsnämnden skulle

därefter behöva föredragas allenast ärenden av mera principiell natur samt

sådana, vari enighet icke nåtts vid handläggning inom prövningsnämnd med

begränsad sammansättning. Länsstyrelsen funne det omöjligt för en person

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 345.

119

att under tiden till den 10 oktober, då besvärsmålen skulle vara avgjorda, på

ett tillfredsställande sätt sätta sig in i alla dessa mål; vid 1942 års taxering

uppginge besvärsmålen i länet till 2,651 stycken. I länet syntes därför biträdande

landskamrerare böra förordnas, i varje fall under nämnda tid. Lika

omöjligt torde det vara för en prövningsnämnd, bestående av allenast fem

ledamöter, att inom samma tid fatta ett något så när övervägt avgörande i en

sådan mängd av mål.

Länsstyrelsen i Värmlands län yttrar, att med ledning av tidigare erfarenheter

antalet sammanträdesdagar för prövningsnämnden i länet kunde beräknas

till trettio, sannolikt flera. För de utsedda ledamöterna torde sålunda

uppdraget komma att taga avsevärd tid. Det kunde ifrågasättas, om det under

angivna förhållanden bleve möjligt att härför finna lämpliga och villiga

personer. Ett alternativ, som syntes böra övervägas, vore att exempelvis åtta

ledamöter utsåges och att av dessa fyra tjänstgjorde vid varje sammanträde

enligt den fördelning av tjänstgöringsskyldigheten, som bestämdes av ordföranden.

Liknande arbetssätt förordas jämväl av Skånes handelskammare.

Förslaget att prövningsnämndens ledamöter icke skola

utses bland medlemmar i taxeringsnämnd har föranlett

kritik i en del yttranden.

Kooperativa förbundet anser sålunda, att taxeringsnämndsledamöter alltjämt

borde ingå i prövningsnämnden, dock att deras antal borde begränsas

till högst en fjärdedel av hela antalet ledamöter för att därigenom garantier

skulle vinnas för verkligt opartiska avgöranden.

Taxeringsnämndsordfbrändenäs riksförbund yttrar, att antalet taxeringsnämndsordförande

i prövningsnämnden icke borde få överstiga halva antalet

ledamöter. Örn antalet ledamöter skulle utgöra blott fyra, borde förbud stadgas

för den, som under året deltagit i taxeringsnämnds arbete, att vara ledamot

av prövningsnämnden.

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar, att visst antal av prövningsnämndens

ledamöter borde utses bland taxeringsnämndsordförande, enär dessa i

allmänhet vore de enda inom ett län som vore förfarna i taxeringsfrågor.

Länsstyrelsen i Stockholms län och mellankommunala prövningsnämnden

anse, att ledamöter i prövningsnämnden alltjämt borde kunna utses bland

medlemmar av taxeringsnämnd, då möjlighet eljest icke torde förefinnas att

erhålla tillräckligt kvalificerade ledamöter i prövningsnämnden.

Överståthållarämbetet uttalar, att ett genomförande av förslaget i nu förevarande

del skulle bidraga till att prövningsnämnden förlorade sin karaktär

av beskattningsnämnd.

Länsstyrelsen i Västmanlands län betonar svårigheten att utanför kretsen

av taxeringsnämndsmedlemmar erhålla personer, lämpliga såsom ledamöter

i prövningsnämnden. Genom den föreslagna bestämmelsen lil § taxeringsförordningen,

enligt vilken bestämmelse ledamot i prövningsnämnd skulle

avträda då fråga förekomme örn taxering, i vars behandling inom annan be
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

Departements
chefen.

skattningsnämnd han tidigare deltagit, syntes vara sörjt för att misstankar

icke uppkomme om att ledamot i prövningsnämnden, som tillika vore medlem

av taxeringsnämnd, övade obehörigt inflytande å utgången av ärenden

från den egna taxeringsnämnden. För att belysa svårigheten att erhålla taxeringskunniga

ledamöter i prövningsnämnden ansåge länsstyrelsen sig böra omnämna,

att prövningsnämnden i Västmanlands län måst rekryteras helt eller

så gott som helt ur taxeringsmännens krets. Någon olägenhet härav hade

länsstyrelsen icke försport.

Den föreslagna ersättningen åt prövningsnämndens ledamöter

lämnas i yttrandena så gott som genomgående utan erinran.

Länsstyrelsen i Östergötlands län yttrar, att i betraktande av den uppoffring

av tid och egna intressen, som de med korta mellanrum återkommande

sammanträdena krävde av ledamöterna, ävensom med hänsyn till arbetets

art de föreslagna dagarvodena innebure den lägsta ersättning, som kunde

ifrågakomma. Den tilltänkta arbetsordningen komme jämväl att pålägga

ledamöterna förberedande hemarbete i icke ringa omfattning; även härför

borde utgå någon om ock ringa ersättning enligt grunder, som borde fastställas

i taxeringsförordningen. Länsstyrelsen i Uppsala län anser den föreslagna

ersättningen mycket ringa i förhållande till arbetets omfattning, svårighetsgrad

och ansvar.

Länsstyrelsen i Hallands län föreslår, för att i någon mån nedbringa kostnaderna

för prövningsnämnden, att dagarvodet bestämmes till 21 kronor

om dagen för den, som är bosatt å sammanträdesorten, och till 28 kronor

örn dagen för den, som är bosatt utom sammanträdesorten, samt att resekostnads-

och traktamentsersättning skall utgå enligt rese- och traktamentsklass

II C.

Allmänna lönenämnden ifrågasätter, huruvida tillräckliga skäl förelåge att

bestämma resekostnads- och traktamentsersättningen efter så hög klass som

föreslagits.

Statskontoret avstyrker den föreslagna fördubblingen av ledamöternas arvoden

och anför vidare:

Den åberopade jämförelsen med de i 126 § 2 mom. taxeringsförordningen

omförmälda ledamöterna i kammarrätten synes knappast bärande, bland

annat av den omständigheten, att ersättningen där avser ledamotskap i ett

till Stockholm förlagt ämbetsverk. Därest någon jämkning av ersättningsgrunderna

anses påkallad, förefaller det riktigare att i analogi med kommittékungörelsens

bestämmelser höja arvodet för den, som är bosatt utom sammanträdesorten,

från 16 till 18 kronor samt bevilja resekostnads- och traktamentsersättning

enligt klass I B i allmänna resereglemente! i stället för nu

klass II D.

En fastare organisation av prövningsnämnderna torde vara erforderlig i

syfte att skapa ökade garantier för att ärendena bliva handlagda på ett tillfredsställande

sätt. Vid prövning av frågan örn en dylik omorganisation träda

i huvudsak tvenne frågor i förgrunden, nämligen dels frågan om vem som

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

121

bör vara ordförande i prövningsnämnden, dels ock frågan om nämndens

sammansättning i övrigt.

Då prövningsnämnden har att avgöra ärenden, som till stor del äro av

rättslig karaktär och ofta av invecklad sådan, finner jag det naturligt att på

ordföranden ställes det kravet, att han är väl förtrogen med de rättsregler som

gälla på beskattningsväsendets område. Detta krav torde vara så mycket mera

berättigat som ordföranden icke bör besitta lägre kvalifikationer på ifrågavarande

område än den tjänsteman, som bevakar det allmännas rätt hos

prövningsnämnden. Härtill kommer att endast en ordförande med nyss angivna

kvalifikationer kan antagas vara i stånd att utöva den processledning,

som är nödvändig för vinnande av riktiga avgöranden. Ordföranden bör vara

ledamot av nämnden och således äga rätt att deltaga i dess beslut.

I likhet med de sakkunniga finner jag landshövdingen icke lämpligen böra

ifrågakomma såsom prövningsnämndens ordförande, då han som regel icke

besitter särskilda kunskaper och erfarenheter på beskattningsväsendets område.

Den person, som bäst motsvarar de krav vilka med hänsyn till uppgiftens

beskaffenhet böra ställas å ordföranden i prövningsnämnden, torde vara

landskamreraren. Därest landskamreraren skall vara prövningsnämndens ordförande,

måste han emellertid befrias från sina nuvarande, till stor del fiskaliska

uppgifter i fråga om taxeringen, då dessa givetvis icke böra förenas

med uppgiften att vara opartisk ordförande i prövningsnämnden.

Uppdraget såsom ordförande i prövningsnämnd torde taga i anspråk en

mycket betydande del av vederbörandes arbetstid. Det vore därför svårt —

bortsett från vad nyss sagts rörande erforderliga kvalifikationer — att finna

någon, som hade möjlighet att med annan tjänst förena ordförandeskapet i

prövningsnämnden. Att göra ordförandeskapet till en självständig befattning

lärer å andra sidan icke komma i fråga. Även ur nu angivna synpunkter synes

det lämpligt att med landskamrerarens åligganden såsom chef för landskontoret

förena uppdraget såsom ordförande i prövningsnämnden, enär det med

uppdraget förenade arbetet till sin kvantitet skulle ungefärligen motsvara de

uppgifter i fråga om taxeringen, som för närvarande åvila landskamreraren.

Mot en anordning med landskamreraren såsom prövningsnämndens ordförande

skulle, såsom skett i några yttranden, kunna riktas den anmärkningen,

att det kunde befaras att de nuvarande landskamrerarna skulle intaga en alltför

fiskalisk inställning till förekommande frågor. Gentemot en sådan invändning

vill jag emellertid anföra, att landskamreraren redan nu har till uppgift

icke blott att ensidigt bevaka kronans fiskaliska intresse aitan även att

tillse, att taxering åsättes i enlighet med skatteförfattningarna. Erfarenheten

torde även lia visat, att landskamrerarna i regel fullgjort sina nuvarande

taxeringsuppgifter på ett omdömesgillt och måttfullt sätt. Farhågorna för att

landskamrerarna, därest de bleve ordförande i prövningsnämndema, icke

skulle handha sina nya uppgifter på ett opartiskt sätt torde därför knappast

vara befogade. Det torde tvärtom kunna verka till skydd för de skattskyldigas

intressen, att ordföranden i prövningsnämnden är en person med lika

stor skatterättslig erfarenhet som den, tillvaratagaren av kronans fiskaliska

intressen representerar.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

I några yttranden uttalas, att landskamreraren i vart fall icke borde vara

självskriven ordförande i prövningsnämnden utan att Kungl. Majit, där så

funnes lämpligt, skulle äga utse annan person lill ordförande. En sådan anordning

sknlle innebära, att i flertalet län landskamreraren vore prövningsnämndens

ordförande och annan tjänsteman fullgjorde landskamrerarens

nuvarande, till stor del fiskaliska uppgifter, medan i andra län landskamreraren

fortfarande handhade sistnämnda uppgifter. En sådan bristande enhetlighet

i organisationen synes mig icke böra ifrågakomma.

På grund av det nu anförda finner jag mig böra tillstyrka de sakkunnigas

förslag, att landskamreraren skall vara ordförande i prövningsnämnden

och tillika ledamot av densamma samt att en ny befattning (taxeringsintendent)

skall inrättas å landskontoren för handläggning av landskamrerarens

nuvarande taxeringsuppgifter. Då länsstyrelsen fortfarande skall ha att övervaka

taxeringsarbetet, bör emellertid landshövdingen äga övervara prövningsnämndens

sammanträden och deltaga i dess överläggningar men icke i besluten.

Vad angår Stockholm bör ordförandeskapet i prövningsnämnden utövas

av skattedirektören. Skattedirektörens nuvarande uppgifter beträffande

taxeringen böra därvid övertagas av taxeringsintendenten vid Överståthållarämbetet.

överståthållaren eller, vid förfall för honom, underståthållaren bör

äga närvara vid prövningsnämndens sammanträden och deltaga i dess överläggningar

men icke i besluten.

Vad angår prövningsnämndens sammansättning i övrigt synes mig det

nuvarande antalet ledamöter alltför stort för att nämnden skall kunna fungera

rationellt. Utvecklingen har också blivit den, att nämnden i flertalet

län delat upp sig i ett antal mindre avdelningar, vilka i praktiken blivit

beslutande, varje avdelning i de ärenden den haft att behandla. Anledningen

till att antalet ledamöter bestämts så högt som skett torde närmast ha varit,

att nämnden skulle äga tillgång till lokalkännedom beträffande olika

delar av länet. Såsom de sakkunniga anfört, torde det emellertid kunna ifrågasättas,

särskilt beträffande ett större län, huruvida femton ledamöter

kunna äga en mera ingående kännedom örn länets olika delar. För övrigt

synes behovet av lokalkännedom i prövningsnämnden icke vara lika stort

som vad fallet är beträffande taxeringsnämnderna. I de fall, då sådant behov

föreligger, torde detsamma kunna tillgodoses genom att medlem av vederbörande

taxeringsnämnd inkallas för att lämna erforderliga upplysningar.

Därest det nuvarande antalet ledamöter i prövningsnämnden likväl skulle

bibehållas, kunde det tänkas, att nämnden gjordes mera funktionsduglig genom

att antingen blott visst antal ledamöter inkallades till varje sammanträde

eller nämnden — på sätt för närvarande mestadels sker — fördelade

sig på ett antal mindre avdelningar. Mot båda dessa alternativ kan emellertid

anmärkas, att de innebära att endast vissa ledamöter skulle komma att

deltaga i prövningsnämndens beslut, varigenom dessa kunde befaras bliva

mindre enhetliga. Det förra alternativet är mindre tillfredsställande jämväl

i så måtto, att ledamöterna skulle komina att växla alltför mycket vid de

olika sammanträdena.

Med hänsyn till det anförda synes frågan om prövningsnämndens sam
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

123

mansättning lämpligen böra lösas i huvudsaklig överensstämmelse med de

sakkunnigas förslag. Med en prövningsnämnd, bestående av ett relativt litet

antal ledamöter inför vilka samtliga ärenden föredragas, bör vinnas såväl

snabbhet i handläggningen av de särskilda taxeringsärendena, vilket är nödvändigt

med hänsyn till det stora antalet ärenden, som enhetlighet i besluten.

I likhet med åtskilliga av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna

finner jag emellertid det av de sakkunniga föreslagna antalet ledmöter vara

för litet för att möjliggöra, att olika kategorier skattskyldiga bliva på lämpligt

sätt representerade i nämnden. Jag vill därför föreslå, att prövningsnämnden

skall bestå av — förutom av ordföranden — minst fyra och högst åtta ledamöter

jämte motsvarande antal suppleanter. Det bör ankomma på Kungl.

Maj:t att för varje län bestämma det antal ledamöter, som skall ingå i prövningsnämnden.

Därest denna består av blott fem medlemmar, böra samtliga

dessa eller deras suppleanter vara närvarande för att nämnden skall vara beslutför.

Utgöres nämnden av större antal medlemmar, torde för beslutförhet

icke kunna krävas mera än att ordföranden och fyra ledamöter eller suppleanter

äro tillstädes.

Det torde, på sätt de sakkunniga föreslagit, böra ankomma på Kungl. Maj:t

att, efter förslag av länsstyrelsen, utse ledamöter och suppleanter i prövningsnämnden.

De böra i enlighet med de sakkunnigas förslag utses för en tid

av fyra år.

Med den sammansättning av prövningsnämnden, som jag enligt vad nyss

sagts förordar, kan framför allt i de största länen och Stockholms stad inträffa,

att nämnden under vissa perioder, särskilt under tiden augusti—oktober,

måste sammanträda så ofta, att svårighet uppkommer för ledamöterna att

närvara vid alla sammanträden. Det synes mig därför icke kunna undvikas,

att Kungl. Majit erhåller bemyndigande att, efter framställning av prövningsnämnd,

förordna att nämnden under viss tid äger arbeta på två avdelningar,

vardera bestående av landskamreraren såsom ordförande och fyra ledamöter.

Landskamrerarens ordförandeskap å båda avdelningarna torde härvid utgöra

en garanti för att kravet på enhetlighet i avgörandena blir tillgodosett.

För att avdelning skall vara beslutför torde böra krävas, att samtliga ledamöter

eller suppleanter å avdelningen äro närvarande. Då fråga är örn beslut

av principiell innebörd eller då avdelning eljest finner så böra ske, bör ärende

hänskjutas till avgörande av prövningsnämnden in pleno.

Med hänsyn till kravet på enhetlighet i avgörandena synes det mig icke

lämpligt att, såsom två länsstyrelser föreslagit, annan befattningshavare å

landskontor än landskamreraren förordnas att som ordförande i prövningsnämnden

handlägga vissa grupper av ärenden. Skulle arbetsbördan för landskamreraren

i de större länen bliva för stor, bör den lindras därigenom att

föredragningen av vissa grupper av ärenden överlämnas åt tjänsteman å den

taxeringsavdelning, som jag i det följande föreslår skola inrättas vid landskontoren.

Då prövningsnämnden, även efter genomförandet av nu föreslagna ändringar,

är en beskattningsnämnd med uppgift bland annat alt granska och

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

pröva årets taxeringar, synes något principiellt hinder icke föreligga att till

ledamöter av prövningsnämnden utse personer, som samtidigt äro medlemmar

i taxeringsnämnd. En förutsättning härför bör givetvis vara, att vederbörande

icke äger taga befattning med ärende, i vars behandling inom taxeringsnämnd

han tidigare deltagit. Det torde vara så mycket mera anledning

att tillåta medlemmar av taxeringsnämnd att jämväl vara ledamöter i prövningsnämnd

som det — efter vad i åtskilliga yttranden framhålles -—- kan

ställa sig svårt att utanför de förstnämndas krets finna personer, kvalificerade

för uppdraget att vara ledamot i prövningsnämnd. För att icke taxeringsnämndsmedlemmarna

skola erhålla alltför stort inflytande i prövningsnämnden

torde dock allenast viss del av prövningsnämndens ledamöter böra få

utses bland taxeringsnämndsmedlemmar. Lämpligen torde högst hälften av

hela antalet prövningsnämndsledamöter böra få utgöras av medlemmar i

taxeringsnämnd.

Den av de sakkunniga förordade ersättningen åt ledamöterna i prövningsnämnden

synes mig skälig med hänsyn till det ökade ansvar och det mera

omfattande arbete, som enligt förslaget kommer att åvila ledamöterna. Det

torde även böra framhållas, att enligt förslaget särskild ersättning icke utgår

för det arbete utöver sammanträdesdagarna, som avses skola ankomma på

ledamöterna.

Den årliga kostnadsökningen i anledning av den föreslagna ändrade organisationen

av prövningsnämnderna torde, såsom de sakkunniga angivit, kunna

beräknas till 25,000 kronor.

Då jag, såsom jag i det följande kommer att närmare utveckla, icke

förordar de sakkunnigas förslag om inrättande av en riksskattenämnd —

vilken nämnd enligt förslaget skulle övertaga den nuvarande mellankommunala

prövningsnämndens uppgifter samt därutöver vara verksam såsom ett

centralt organ för åstadkommande av enhetlighet i rättstillämpningen—- finner

jag någon ändring av mellankommunala prövningsnämndens sammansättning

icke böra komma till stånd. Uppdelning av nämnden på avdelningar

torde icke heller vara erforderlig. Däremot böra nämndens ledamöter, liksom

ledamöter i länsprövningsnämnd, utses för en tid av fyra år. De torde böra

erhålla samma ersättning som föreslagits för ledamöterna i länsprövningsnämnd.

2. Prövningsnämndernas arbetsformer m. m.

De sakkunniga anföra:

Vad särskilt angår föredragningen måste beaktas de svårigheter, som

städse uppstå, då fråga är om föredragning inför lekmannaelement. För den,

som icke äger långvarig vana att enbart å muntlig föredragning uppfatta

det relevanta i ett mål och att uteslutande med ledning därav träffa sitt

avgörande, erbjuder nämligen den muntliga föredragningen stora besvärligheter.

Alldeles särskilt gäller kanske detta skattemålen med de invecklade

beräkningsgrunder, varom däri ofta är fråga, och den myckenhet siffermaterial,

som likaledes ofta måste däri överblickas. Även med en skicklig

och rutinerad föredragande i prövningsnämnden måste resultatet för närvarande

bliva, att prövningsnämndens ledamöter, eller åtminstone många av

dem, komma att biträda förslag, örn vilkas verkliga innebörd de sakna till
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

125

rådelig kännedom. Under sådana förhållanden blir värdet av lekmannainslaget

i prövningsnämnden ganska ringa; det blir här, som så ofta eljest i

fråga om bestämmelserna rörande beskattningsnämnderna, en lagföreskrift,

som inger föreställningar, vilka emellertid icke motsvaras av verkligheten.

Skall lekmannaelementet i prövningsnämnden verkligen kunna bliva av

värde vid målens avgörande — och det är ju detta, som måste åsyftas, därest

överhuvud taget lekmän skola vara där representerade — måste därför enligt

de sakkunnigas uppfattning en fullständig omläggning ske av nuvarande arbetsformer.

En verklig föredragning av varje mål, omfattande det relevanta

däri, bör ske. Föredragningen föreslås skola handhavas av ordföranden i

prövningsnämnden, där icke för vissa fall annan föredragande utses. Därjämte

bör i god tid före varje prövningsnämndssammanträde utskrifter ske av föredragningspromemoriorna,

vilka utskrifter därefter tillställas samtliga ledamöter

av prövningsnämnden; promemoriorna böra vara så fullständiga, att

därav erhålles en klar bild av vad målet avser, och givetvis även återgiva

förekommande yrkanden. Härutöver bör åtminstone en ledamot av prövningsnämnden

utöver ordföranden hava i förväg genomgått även handlingarna

till målen; detta kan ju lämpligen ske sålunda, att målen fördelas mellan

ledamöterna i och för handlingarnas granskning.

I ett par remissyttranden behandlas frågan örn sättet för ärendenas föredragning

inför prövningsnämnden.

Länsstyrelsen i Jämtlands län uttalar sålunda, att länsstyrelsen funne det

tveksamt örn det av de sakkunniga skisserade förslaget med fullständiga

promemorior, verklig föredragning av varje mål och så vidare kunde visa

sig praktiskt lämpligt även med den ifrågasatta koncentrerade nämnden och

med utsträckning av tiden för prövningsnämndens handläggning av besvär

och yrkanden. I ett i fråga om prövningsnämndsarbete medelstort län såsom

Jämtlands måste en detaljerad föredragning av omkring 1,400 besvärsmål

och 900 yrkanden om saklig ändring av taxering — siffrorna avsåge 1942

års prövningsnämnd i länet — taga en mycket avsevärd tid i anspråk. Även

om ledamöterna delvis i förväg genomginge handlingarna till målen, åtginge

motsvarande tid, arbete och kostnader utan att därigenom någon besparing

vunnes vid de egentliga sammanträdena.

Länsstyrelsen i Västerbottens län uttalar, att det föreslagna förfarandet

med ärendenas beredning och föredragning förefölle alltför omständligt och

tidsödande. Då det gällde mera invecklade besvär, vore det givelvis nöd■vändigt

att föredragningspromemorior upprättades, så att föredraganden

snabbt kunde giva en klar bild av vad målet avsåge och ledamöterna i nämnden

lättare uppfatta det relevanta i målet. Men en stor del av målen vore av

så enkel beskaffenhet, att upprättandet av särskild promemoria och utsändande

av avskrift därav till prövningsnämndsledamöterna måste anses som

onödigt slöseri med tid och arbetskraft. Så t. ex. när det gällde felräkning,

misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Det borde därför läggas i

föredragandens hand att avgöra, huruvida och i vilka fall dylika promemorior

skulle upprättas och tillställas ledamöterna.

Magistraten i Hälsingborg ifrågasätter lämpligheten av alt landskamreraren

såsom ordförande i prövningsnämnden skulle föredraga alla ärenden.

Taxeringsintendenten eller den person, som fran början handlagt ett ärende,

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

vöre ju den, som bäst kände till detsamma. Med hänsyn härtill och för undvikande

av dubbelarbete syntes det böra tillkomma denne att föredraga

ärendet inför prövningsnämnden.

Beträffande frågan örn muntliga förhandlingar i prövning

s n ä m n d anföra de sakkunniga, att en förutsättning för ernående av

en fullständigare utredning och en klarare belysning av förekommade mål

vore, att det nuvarande rena skriftväxlingsförfarandet kompletterades nied

muntlig förhandling inför prövningsnämnd. De sakkunniga anföra vidare

härom:

En dylik muntlig förhandling är ofta av nöden ej blott i mål av mera invecklad

beskaffenhet utan även beträffande i och för sig enkla besvärsmål.

I sistnämnda mål möter nian nämligen icke sällan hos den klagande en oförmåga

att i skrift framlägga sina i och för sig kanske bärande skäl. Genom

muntliga förhandlingar i dylika fall kunna säkerligen åtskilliga mål, som

nu i onödan belasta beskattningsdomstolarna, redan å prövningsnämndsstadiet

bliva på ett tillfredsställande sätt avgjorda. I mera vidlyftiga och

invecklade mål återigen utvisar erfarenheten att ofta vid målens första

handläggning i prövningsnämnd ytterligare utredning i olika avseenden kräves.

För närvarande händer ej sällan, att tiden icke medgiver, att dylik utredning

införskaffas, utan målet måste avgöras i bristfälligt skick. Även där

emellertid ytterligare utredning hinner införskaffas gäller alltjämt, att densamma

ofta icke är tillräckligt klarläggande. Även i dessa fall måste tydligen

muntliga förhandlingar på ett helt annat sätt kunna gagna sakens utredning.

Enligt de sakkunnigas uppfattning böra när helst anledning därtill förekommer

muntliga förhandlingar hållas i prövningsnämnd. Några särskilt

vidlyftiga föreskrifter härom torde icke påkallas. I fråga om skattskyldigs

information rörande dagen för handläggning av mål eller ärende synes vara

tillräckligt föreskriva, att viss tid före prövningsnämndens sammanträde

inom av nämnden disponerade lokaler en lista skall anslås, upptagande de

mål och ärenden, som skola förekomma vid sammanträdet.

En dylik allmän föreskrift torde kunna leda till att vederbörande enskilda

parter i eget intresse ofta komma tillstädes.

Härutöver synes emellertid prövningsnämnden böra tillerkännas rätt att

kalla enskild part vid äventyr att målet eljest avgöres på förhandenvarande

skäl.

Det är givetvis icke de sakkunnigas mening, att, utöver förslaget om införande

av muntliga förhandlingar inför prövningsnämnden, någon ändring

skall ske i nuvarande bestämmelse, att sammanträde med beskattningsnämnd

skall hållas inom slutna dörrar.

I vissa remissyttranden anföras betänkligheter mot de sakkunnigas förslag

örn införande av muntliga förhandlingar. Sålunda yttrar länsstyrelsen i

Jämtlands län, att med länets geografiska utsträckning avstånden och kommunikationssvårigheterna

i många fall icke torde medgiva för de skattskyldiga

att infinna sig personligen. Skattskyldig hade — redan enligt gällande

bestämmelser — möjlighet att inför landskamreraren personligen framlägga

sina synpunkter.

Stadsfullmäktige i Solna anföra, att den föreslagna skyldigheten för skattskyldig

att efter kallelse inställa sig inför prövningsnämnden för att muntligen

höras kunde vara alltför betungande. Med hänsyn härtill vore det av

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

127

synnerlig vikt, att taxeringen redan i första instans skedde med all omsorg

och med iakttagande av de skattskyldigas rätt. Det förutsattes därför, att

redan taxeringsnämndsordförandena införskaffade behövliga upplysningar

och uppgifter, och detta torde, där muntliga upplysningar erfordrades, i

all möjlig omfattning ske därigenom, att taxeringsnämndsordföranden å den

skattskyldiges hemort eller i dess omedelbara närhet beredde den skattskyldige

tillfälle att å för honom lämplig tid företräda inför ordföranden eller

nämnden för att lämna sådana upplysningar.

Kommunalnämnden i Skön uttalar tveksamhet beträffande förslaget, att

prövningsnämnden skulle ha rätt att kalla skattskyldig att muntligen höras

inför nämnden vid äventyr att mål eller ärende avgjordes på förhandenvarande

skäl. Detta kunde föranleda till att avlägset boende, mindre bemedlade

personer eller andra, för vilka svårighet förelåge att inställa sig inför

nämnden utan att laga hinder i vanlig mening mötte, genom sitt uteblivande

komme i ogynnsam ställning vid ärendets behandling.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Sveriges köpmannaförbund

avstyrka förslaget i denna del. Länsstyrelsen anför därvid, att muntliga förhandlingar

inför prövningsnämnden måste undvikas, enär sådana med nämndens

stora arbetsbörda icke medhunnes. Dylika förhandlingar skedde sedan

gammalt mellan skattskyldig och landskamrerare eller, i enklare fall, personalen

å taxeringsavdelningen och resultatet delgåves sedan prövningsnämnden.

Sveriges köpmannaförbund anför för sin del:

Enligt de sakkunniga skulle muntlig förhandling inför prövningsnämnden

utgöra en förutsättning för att prövningsnämndens avgöranden skulle

bli mera tillförlitliga. De sakkunniga synas härvid ha låtit leda sig av sin

önskan att göra prövningsnämnden till en domstol. I själva verket torde tanken

vara verklighetsfrämmande och den bygger helt på storstadsförhållanden.

För den övervägande delen av de skattskyldiga skulle det vara förenat

med betydande kostnader att inställa sig hos prövningsnämnden eller

att anlita ombud för inställelse. För en skattskyldig med liten inkomst, vilken

kanske med orätt fått sin taxering höjd av taxeringsnämnden, skulle

kostnaderna för anförande av besvär bli så stora, att han hellre avstode.

Taxeringsmyndigheterna skulle under sådana förhållanden sannolikt allvarligt

förlora i prestige. Någon utsträckning av den rätt, som nu medgives

i 110 § taxeringsförordningen för skattskyldig att företräda inför beskattningsnämnd

för meddelande av upplysningar rörande egen taxering, torde

icke böra ske.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län, taxeringsnämndsordfbrändenäs riksförbund,

Skånes handelskammare och Sveriges redareförening uttala, att .skattskyldig

genom särskilt meddelande borde underrättas örn dagen, då honom

angående ärende skulle handläggas inför prövningsnämnden.

Överståthållarämbetet framhåller, att skattskyldig, som vore tillstädes

vid prövningsnämnels handläggning av ärende, icke borde t illåtas närvara

vid nämndens överläggningar. Mot ett dylikt förbud kunde icke med fog

invändas att taxeringsintendenten finge vara tillstädes, ty denne vore icke

den skattskyldiges motpart utan hade att tillse, förutom det allmännas in
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

128 Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

tresse att taxeringen icke bleve för låg, jämväl att densamma bleve i möjligaste

mån rättvis.

I fråga om återförvisning av ärende till prövning snämnd

anföra de sakkunniga, att därest i övrigt föreslagna ändringar vidtoges

beträffande prövningsnämnden anledning icke syntes föreligga att vidhålla

det år 1835 tillkomna förbudet mot återförvisning av ärende till prövningsnämnd

för förnyad handläggning (134 § taxeringsförordningen). Genom

ett upphävande av detta förbud torde säkerligen bättre möjlighet vinnas

att i förekommande fall införskaffa de ytterligare upplysningar, som kammarrätten

funne erforderliga, exempelvis genom muntliga förhandlingar inför

prövningsnämnden.

De sakkunnigas förslag avstyrkes i denna del av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län med motivering, att prövningsnämndens arbetsbörda icke borde

få tyngas genom en sådan anordning.

De sakkunnigas förslag att föredragningen av mål och ärenden i princip

skall ombesörjas av ordföranden i prövningsnämnden föranleder icke någon

erinran från min sida. Emellertid bör —- såsom även de sakkunniga förutsatt

— föredragningen i viss omfattning få ombesörjas av tjänsteman å

taxeringsavdelningen. I de större länen torde det vara nödvändigt att så sker,

enär ordförandens arbetsbörda eljest skulle bliva för stor.

Mot förslaget om upprättande av föredragningspromemorior i samtliga mål

samt utsändande av avskrifter därav till nämndens ledamöter har anmärkts,

att förslaget innebure slöseri med tid och arbetskraft, såvitt anginge mål av

enkel beskaffenhet. Denna anmärkning finner jag icke sakna fog. Jag förordar

därför att skyldigheten att upprätta och utsända föredragningspromemorior

icke göres ovillkorlig, utan att detta må underlåtas i sådana fall där det

med hänsyn till målets beskaffenhet finnes onödigt. Självfallet böra promemoriorna

i intet fall göras vidlyftigare än som erfordras för att giva en klar

bild av vad ärendet gäller.

De sakkunnigas förslag att en ledamot av nämnden skall i förväg granska

handlingarna i respektive mål torde i sin mån vara ägnat att befordra riktiga

avgöranden i målen. Jag tillstyrker därför förslaget. Icke heller denna regel

torde emellertid böra gälla undantagslöst. Det stora antalet mål i vissa län

torde nämligen omöjliggöra för ledamöterna att förhandsgranska samtliga

mål. Dylik granskning torde därför icke behöva förekomma beträffande mål

och ärenden av enklare beskaffenhet.

Bestämmelser angående föredragningspromemorior och förhandsgranskning

av handlingar torde få utfärdas i administrativ ordning.

Muntliga förhandlingar inför prövningsnämnden såsom komplement till

den skriftliga processen äro av värde för att åvägabringa en så allsidig utredning

av beskattningsmålen som möjligt. En relativt tillfredsställande utredning

bör visserligen i allmänhet kunna ernås redan genom skriftliga förhandlingar

i form av yttranden och påminnelser från taxeringsintendent och

skattskyldig respektive annan klagande, men i vissa fall torde först förhandlingar

i muntlig form åstadkomma en fullständig utredning i målet. Part bör

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

129

äga påkalla muntlig förhandling i vilket mål som helst. Det torde få ankomma

på vederbörande att med ledning av s. k. uppropslista, anslagen inom de

av nämnden disponerade lokalerna, själv taga reda på dagen då hans mål

eller ärende förekommer till handläggning; upplysning härom kan givetvis

även erhållas genom förfrågan hos länsstyrelsen. Med hänsyn till det stora

antalet mål och ärenden — och då flertalet skattskyldiga icke lära akta

nödigt att iakttaga personlig inställelse — torde däremot prövningsnämnden

icke böra betungas med att ex officio tillställa vederbörande underrättelse i

nämnda avseende. Såsom de sakkunniga föreslagit, bör prövningsnämnden

vidare äga rätt att kalla enskild part att muntligen höras inför nämnden vid

äventyr att mål eller ärende avgöres på förhandenvarande skäl. Jag förutsätter

dock, att denna rätt användes med urskillning samt endast då sakens

vikt, jämförd med de besvär och kostnader som vederbörande part måste underkasta

sig för inställelsen, gör det motiverat. Parten bör äga rätt att nyttja

biträde vid talans utförande eller att inställa sig genom ombud. Vid prövningsnämndens

överläggning för besluts fattande bör skattskyldig icke äga

närvara.

I likhet med de sakkunniga finner jag ett upphävande av nu gällande förbud

mot återförvisning av ärende till prövningsnämnd för förnyad handläggning

ägnat att bidraga till bättre utredning av beskattningsmålen, varför jag

tillstyrker förslaget härom.

Därest muntliga förhandlingar komma att äga rum inför prövningsnämnderna

och återförvisning av ärende dit för förnyad behandling blir möjlig,

kommer givetvis prövningsnämndernas arbetsbörda att i viss omfattning öka.

De muntliga förhandlingarna äro emellertid av sådan betydelse för taxeringsprocessen,

att jag det oaktat anser mig böra förorda förslaget i nu förevarande

delar.

Vad jag i det föregående anfört rörande prövningsnämndernas arbetsformer

m. m. bör i tillämpliga delar gälla även beträffande den mellankommunala

prövningsnämnden.

3. Prövningsnämndernas arbetsperiod.

De sakkunniga anföra:

Ej sällan förekommer nu, att besvär anföras i prövningsnämnd men att

den skattskyldige, trots anmaningar, där icke förebringar vidare utredning.

Först i kammarrätten framlägges sedan den utredning, som kanske, om densamma

förebringats redan i prövningsnämnden, kunnat leda till ett tillfredsställande

avgörande i denna instans. Härutöver förekomma åtskilliga mål,

som aldrig passera prövningsnämnden utan där prövningen flyttas direkt

från taxeringsnämnd till kammarrätten. Så är händelsen med mål, vari landskamrerare

eller kommun anför besvär direkt hos kammarrätten utan att

först hava besvärat sig i prövningsnämnden.

Båda nu berörda olägenheter sammanhänga med den korta arbetsperiod,

som står prövningsnämnderna till buds. Det är ej alltid möjligt för en skattskyldig

att under denna tid förebringa all erforderlig utredning och det är

än mindre möjligt för landskamreraren och vederbörande kommuner att

under denna tid taga ståndpunkt till riktigheten av alla under året verkställda

taxeringar.

Biliana lill riksdagens protokoll 194.1. 1 sami. Nr 345.

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 345-

Man har då sökt på andra vägar minska dessa olägenheter, men resultatet

härav har blivit en egendomlig förskjutning i instansordningen, vilken i sak

kan uttryckas så, att kammarrätten de facto fått övertaga en del — och ingalunda

någon ringa del — av vad som ursprungligen varit prövningsnämndens

arbetsuppgifter.

Detta visar sig framför allt på två sätt.

Under tiden intill den 10 oktober, då prövningsnämnden ju slutar sitt arbete,

hinner landskamrerare!! icke att granska och bearbeta någon större del

av årets taxeringar. Den allmänna översyn av dessa, som skulle ankomma

på prövningsnämnden, kan därför icke genomföras. För att i någon mån råda

hot härpå har då landskamrerare!! — liksom kommunerna — erhållit rätt

att före årsskiftet hos kammarrätten anföra besvär över taxeringsnämnds

beslut, ehuru ingen talan förts i prövningsnämnden; att man sedan i formellt

hänseende betecknar dessa besvär såsom avseende prövningsnämndens underlåtehet

att ändra taxeringsnämndens beslut inverkar ej på det nu sagda.

Än vidare har landskamreraren — liksom kommunerna —- erhållit rätt

att i kammarrätten framställa vilka yrkanden som helst, obunden alltså av

huru hans yrkanden eventuellt formulerats i prövningsnämnden.

I förstnämnda fall har i verkligheten kammarrätten trätt i prövningsnämndens

ställe, dock utan dess möjligheter att taga hänsyn till praxis i vederbörande

län beträffande årets taxering i dess helhet.

I sistnämnda fall kan kammarrätten också sägas fullgöra åligganden, som

bort ankomma å prövningsnämnden, nämligen då först i kammarrätten den

fullständiga utredning förebragts, som bort ligga till grund för yrkanden och

avgöranden i prövningsnämnden.

Sett ur de skattskyldigas synpunkt innebär det nu sagda, att avgöranden i

viktiga skattefrågor -—- ofta de allra viktigaste och besvärligaste — vilka borde

hava av prövningsnämnden meddelats under taxeringsåret, i stället meddelas

av kammarrätten kanske tre å fyra år därefter.

De sakkunniga uttala, att örn man ville vinna en bättre tingens ordning och

framför allt ernå en klarare gräns mellan instanserna i beskattningsmålen,

PU bprörda utveckling tydligtvis måste stäckas oph förhållandena i görlig mån

återföras till yad ursprungligen varit avsett. Detta skulle i anslutning till det

anförda i sak betyda, att inga mål finge av taxeringsintendent (i stället för

landskamrerare) eller kommun (lika litet som av skattskyldig) fullföljas direkt

från taxeringsnämnd till kammarrätten utan att alla mål alltid därförinnan

måste passera prövningsnämnd för verklig prövning och avgörande.

Även taxeringsintendent och kommun skulle i kammarrätten vara bundna av

de yrkanden, som i prövningsnämnden framställts, så att icke till kammarrättens

prövning hänskötes längre gående yrkanden än som varit föremål för

prövningsnämndens bedömande. Genom bestämmelser av här angiven art torde

även reservationsbesvärep till kammarrätten praktiskt taget förebyggas.

Nu angivna önskemål kunde uppenbarligen icke ernås på annat sätt än alt

prövningsnämnden erhölle längre tid för fullgörandet av sina arbetsuppgifter

och därmed även taxeringsintendenten och kommun längre tid för att

framställa sina yrkanden i prövningsnämnden.

De sakkunniga framhålla, att den nuvarande begränsningen av pyövningsnämndernas

arbetsperiod nära sammanhängde med gällande regler för anförande

av besvär över taxeringsnämnds och prövningsnämnds beslut.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

131

De sakkunniga anföra vidare angående nu föreskrivna besvärstider:

Besvär över beslut av ett års taxeringsnämnd skola ingivas före kl. 12 på

dagen den 15 juli (i Stockholm den 10 augusti) till vederbörande länsstyrelse.

Då underrättelse om taxeringsnämndernas beslut väl i regel icke expedieras

förr än under tiden 15 maj—15 juni (i Stockholm 15 juni—10 juli),

hava de skattskyldiga bär 1 å 2 månaders tid för besvärens avgivande; som

regel inkomma dessa dock först mot besvärstidens utgång.

Besvär över prövningsnämnds beslut anföras senast kl. 12 på dagen den

sista helgfria dagen i december månad. Prövningsnämndens arbete skall visserligen

avslutas senast den 10 oktober (i Stockholm den 31 oktober) men

protokollsutdragen behöva icke vara expedierade till de skattskyldiga förrän

senast den 5 (20) november. Följaktligen lärer här en besvärstid av bortåt

två månader stå till de skattskyldigas förfogande (i Stockholm omkring 6

veckor). Även här blir emellertid som regel en våldsam anhopning av besvärsskrifter

fram emot besvärstidens utgång, i detta fall således fram emot

årsskiftet. Enligt en under år 1941 utfärdad författning skola dessa besvär —- med vederbörlig utredning och föreskrivna yttranden — före den 1 juli påföljande

år hava ingivits till kammarrätten. För kammarrättens avgörande är

ingen tid stadgad.

Schematiskt sett gestalta sig dessa tidsperioder, bortsett från Stockholm,

sålunda:

Vi 15/a 15/« 16/J 10/io »Vi«—Vi 3°/e

|-1-1--1-1--1--1

Taxerings- Tid för PN-s Tid för Tid för hesvärshandperiod

besvär arbete besvär lingarnas ingivande till

till PN till KR KR (efter utredning)

De sakkunniga uttala i anslutning härtill, att det torde vara uppenbart att

denna fastlåsning av arbetsuppgifterna till viss tidsperiod vöre av ondo. Arbetet

bleve under denna tid så forcerat och koncentrerat, att ett fullt tillfredsställande

resultat omöjligen kunde ernås, även örn länsstyrelsernas arbetskrafr

ter mångdubblades. Ville man vinna en ändring härutinnan, torde detta näppeligen

kunna ske på annat sätt än genom upphävande av de nuvarande till

fixa slutdata anknutna besvärsperioderna. I första hand måste då undersökas,

om en form kunde finnas, som möjliggjorde ett tidigare anförande av besvär

över taxeringsnämnds beslut. De nuvarande reglerna ledde, som nämnts, till

att underrättelser om taxeringsnämndernas beslut i regel utginge under tiden

15 maj—15 juni. Så länge detta vore fallet, kunde tiden för besvär till prövningsnämnd

icke sättas nämnvärt kortare än nu och följaktligen ej heller

prövningsnämndens arbete börja nämnvärt tidigare. En tänkbar väg att nå

det angivna syftet kunde synas vara, att besked om taxeringsnämndernas beslut

utsändes successivt under taxeringsperioden. Besvärstiden kunde därvid

fastställas till trettio dagar efter det vederbörande erhållit del av beslutet.

Därest en dylik ordning vore genomförbar, kunde besvär till prövningsnämnden

börja inkomma kanske redan den 15 april och nämnden börja sitt arbete

i slutet av maj för all fortsätta detsamma åtminstone lika länge som nu.

Emellertid måste enligt de sakkunniga mot en sådan anordning anmärkas följande.

Om taxeringsnämnderna meddelade definitiva beslut, innan deras arbete

avslutades i maj månad, kunde de icke iakttaga de ändringar i taxeringen,

som påkallades av upplysningar, vilka inkomme efter det besked utsänts

örn nämndernas beslut. Örn vidare prövningsnämnden fallade beslut i

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Mcij:ts proposition nr 315.

anledning av skattskyldigs besvär tidigare än vad nu vore fallet, kunde prövningsnämnden

icke senare ändra taxeringen, även om landskamreraren —- t. ex. efter bokföringsgranskning •— funne, att densamma borde höjas å annan

grund än som i besvären varit på tal. Den först nämnda olägenheten kunde

måhända icke anses avgörande, enär i dylika fall ju rättelse kunde ske i

prövningsnämnden. Betänkligare vore det andra fallet; i där angivna situation

skulle landskamreraren tvingas att anföra besvär i kammarrätten i åtskilliga

mål, där detta med nuvarande ordning icke behövde ske. Enda utvägen att

undgå detta vore att giva prövningsnämnden befogenhet att, oaktat nämnden

meddelat beslut i anledning av skattskyldigs besvär, ändock under året ändra

taxeringen å annan grund efter yrkande av landskamreraren. En dylik bestämmelse

skulle dock säkerligen framkalla stark irritation hos de skattskyldiga

och måste därjämte sägas innebära ett alltför stort avsteg från eljest

gällande rättsprinciper. De sakkunniga funne för sin del de anförda skälen

mot en omläggning av angivet slag böra tillmätas avgörande betydelse och

ansåge sig förty icke kunna framlägga förslag därom.

De sakkunniga, som finna att vid sådant förhållande allenast återstode att

bibehålla en fixerad, för alla mål likartad besvärstid, anföra vidare:

Besvärstiden utgår för närvarande, såsom förut erinrats, i Stockholm den

10 augusti och inom landet i övrigt den 15 juli. Därest arbetsperioden för

taxeringsnämnderna förlänges, på sätt de sakkunniga tidigare föreslagit, att

pågå t. o. m. den 31 maj och beträffande särskilda taxeringsnämnder eventuellt

t. o. m. den 15 juni, innebär detta med säkerhet att meddelanden om

avvikelser från deklarationer icke expedieras förrän några dagar efter utgången

av sagda tidsperioder. Därav skulle emellertid följa en förkortning av

den nuvarande besvärstiden, bortsett från Stockholms stad, med fjorton dagar

å en månad och besvärstidens längd kunna komma att nedgå under trettio

dagar. Detta är emellertid ett tydligtvis icke godtagbart resultat. En följd

av förlängningen av taxeringsnämndernas arbetsperiod måste därför bliva

att besvärstidens utgång något framflyttas i nu förevarande fall. Det synes

ej heller tilltalande med nu gällande särbestämmelser rörande i Stockholms

stad skattskyldiga personer, särskilt som verkställd utredning ju visat, att

även annorstädes än i Stockholm, exempelvis inom vissa taxeringsnämnder i

Göteborg, arbetet faktiskt pågår lika länge som i Stockholm. Ehuru skattskyldiga

annorstädes än i Stockholm sålunda kunna erhålla meddelande örn

verkställd avvikelse från deklarationen först ungefär samtidigt som i Stockholm

skattskyldiga personer, ånjuta de förstnämnda icke den med tjugofem

dagar förlängda besvärstid, som kommer de sistnämnda till del.

Med hänsyn till det anförda föreslå de sakkunniga, att besvärstiden bestämmes

på enahanda sätt beträffande skattskyldiga i Stockholms stad och

inom riket i övrigt samt att som slutdag i båda fallen sättes sista helgfria

dagen i juli månad.

Då de sakkunniga funnit, att någon förlängning av prövningsnämndens

arbetsperiod icke kunde vinnas genom att nämnden började sammanträda

tidigare än nu, ha de undersökt, huruvida och i vad mån en ändring kunde

ske av den tidpunkt då prövningsnämndens arbete skulle vara avslutat. De

sakkunniga anföra härom:

Skälen till den bestämmelse, enligt vilken prövningsnämndernas arbete skall

avslutas senast den 10 oktober, respektive den 31 oktober, hava till synes

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

133

varit tre. Dels har raan ansett erforderligt, att prövningsnämndens beslut

förelåge i så god tid, att desamma kunde iakttagas vid debetsedlarnas utskrivande;

debetsedlarna återigen måste ju vara de skattskyldiga tillhanda,

i städerna senast sju dagar före den 5 november och å landet senast sju

dagar före den 10 november, å vilka dagar första kronouppbördsstämman,

respektive kronouppbördsterminen börjar. Dels har man genom dessa bestämmelser

velat bereda de skattskyldiga erforderlig besvärstid, vilken tid,

såsom förut påpekats, kommer att bliva en och en halv å två månader eller

från det utdrag av prövningsnämndens protokoll kommit den skattskyldige

tillhanda eller han eljest fått kännedom om beslutet och till den 31 december.

Dels har det slutligen ansetts önskvärt, att kommunerna erhålla besked om

det genom prövningsnämndens beslut fastställda skatteunderlaget i god tid

innan utgifts- och inkomststaterna fastställas.

Det förstnämnda skälet synes näppeligen böra tillmätas alltför stor vikt

med hänsyn till det relativt ringa antal debetsedlar, varom här i värjo län är

fråga. I den mån prövningsnämndens beslut meddelas i tillräcklig tid före

uppbördsstämman, respektive uppbördsterminen, i november månad, böra

tydligtvis därav föranledda ändringar vidtagas i debiteringen och å debetsedlarna.

Meddelas besluten senare, få debetsedlarna utskrivas med ledning av

taxeringsnämndernas beslut och i förekommande fall — de torde icke bliva

alltför många —• restitution äga rum eller tilläggsdebetsedel utfärdas; detta

är ju ej annat än vad som redan nu gäller, då kammarrätten eller regeringsrätten

ändrar en taxering.

Vidkommande frågan om besvärstiden, synas här icke samma skäl föreligga

som i fråga om taxeringsnämnderna för att bibehålla en fixerad slutdag

för besvärs anförande. Ej heller synes nödvändigt med en besvärstid av sådan

längd, som nu står till de skattskyldigas förfogande. Denna besvärstid

synes utan olägenhet kunna nedsättas till 30 dagar. Besvärstiden bör då kunna

fastställas till 30 dagar efter undfången del av prövningsnämndens beslut;

postens bevis om delgivning bör gälla såsom fullt bevis härom, och

återkommer en försändelse såsom obeställbar, få vederbörande myndigheter

anlitas för delgivning. Då taxeringsintendenten klagar, bör för honom besvärstiden

räknas från den dag, då prövningsnämndens protokoll justerats.

En följd härav bliver emellertid, att även tiden för anförande av klagan

över prövningsnämnds beslut i anledning av dit inkomna extraordinära besvär,

vilken tid enligt 125 § taxeringsförordningen är bestämd till G0 dagar

efter delfående!, måste nedsättas till 30 dagar; något hinder härför synes emellertid

icke förefinnas.

Då de därav berörda på sätt nu nämnts erhålla del av prövningsnämndens

beslut, torde ändringslängdernas offentliga framläggande icke vara erforderligt.

De sakkunniga föreslå därför, att nämnda längder, liksom taxeringslängderna,

icke längre skola offentligen framläggas och att alltså bestämmelsen

härom i 2G § 3 mom. kungörelsen den 28 september 1928 med

vissa föreskrifter rörande taxerings lör farandet skall upphöra alt gälla.

Genom en omläggning av nu omförmäld art vinnes bl. a. även den fördelen,

att besvären till kammarrätten icke hopas omkring årsskiftet utan

fördelas över en längre period samt att därmed även kammarrätten bör i

åtskilliga fall erhålla besvärshandlingarna tidigare än nu. Härvidlag bör

tydligtvis för besvärshandlingarnas ingivande till kammarrätten fixeras en

tidsfrist av sex månader efter det besvären inkommit till länsstyrelsen.

Det sista skälet för den nuvarande tidsbegränsningen i fråga om prövningsnämndens

arbete bar varit kommunernas krav å att erhålla kunskap

om det genom prövningsnämndens beslut bestämda skatteunderlagets storlek

i god tid före fastställandet av utgifts- och inkomslstaterna. De sakkunniga

underskatta på intet säll betydelsen härav. Rubbningar av det skatteunderlag,

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

som lagts till grund för kommunalskattens beräknande, kunna tydligtvis

medföra allvarliga ekonomiska konsekvenser för mindre kommuner.

Emellertid bör bemärkas att skatteunderlaget ju på intet sätt är slutligen

fixerat genom prövningsnämndens beslut. Ändring därutinnan kommer ju

senare ofta till stånd genom kammarrättens och regeringsrättens beslut. I

verkligheten förhåller det sig alltså så, att det skatteunderlag, som ligger till

grund för den ett visst år beslutade kommunalskatten, är så att säga flytande

i bortåt tre å fyra år, under vilken tid både nedsättningar och höjningar av

detta skatteunderlag kunna äga rum. På grund härav måste ju regelrätt

också kommunerna vid uppgörande av utgifts- och inkomststat såsom en

särskilt utgiftspost räkna med restitutioner jämte ränta å restituerade medel.

Detta innebär alltså i sak, att kommunerna redan nu äro nödsakade att

årligen räkna med en viss reserv till täckande av uppkommande brister på

grund av ändrade taxeringar. Det synes de sakkunniga, som om under dessa

förhållanden det näppeligen kan anses oundgängligen erforderligt, att just de

ändringar, som beslutas av prövningsnämnd, skola föreligga färdiga innan

utgifts- och inkomststaten uppgöres. Till grund för kommunalskattens beräknande

torde i stället kunna läggas det skatteunderlag, vilket framkommit som

resultat av taxeringsnämndernas arbete. Osäkerhetsmarginalen blir måhända

härigenom något större än vad för närvarande är händelsen, men dock icke

i sådan utsträckning, att förhållandet kan anses innebära någon allvarligare

olägenhet. Framför allt gäller detta, när man häremot har att väga den betydande

fördel icke minst för kommunerna, som måste ligga däri, att mål,

vari för närvarande avgörande träffas först efter några års förlopp, böra

kunna bliva föremål för utredning och definitivt avgörande redan i prövningsnämnden.

Det är ock de sakkunnigas bestämda uppfattning, att med en

utökad arbetsperiod för prövningsnämnden och därmed väsentligt vidgad

möjlighet för undersökningar och utredningar rörande olika skattskyldiga

skatteunderlaget måste i rätt betydande utsträckning öka — ett förhållande

som givetvis i sin tur bör kompensera kommunerna för den med förslaget

förenade nyssberörda olägenheten.

Givetvis bör emellertid även med en ordning, enligt vilken prövningsnämndens

arbete avslutas senare än för närvarande, iakttagas att framför allt de

skattskyldigas besvär, vilka ju främst kunna tänkas medföra en minskning

av skatteunderlaget, böra snarast möjligt avgöras och, därest så ske kan, i sin

helhet vara föremål för beslut inom den för närvarande gällande tidrymden,

d. v. s. senast den 10 oktober (den 31 oktober).

Med hänsyn till vad de sakkunniga sålunda anfört, synas de skäl, som hittills

åberopats till stöd för att prövningsnämnden skall avsluta sitt arbete så

tidigt som för närvarande är fallet, icke böra vara av den avgörande betydelse,

att de lägga hinder i vägen för att nämndens arbetsperiod avslutas vid

en senare tidpunkt. Detta är, såsom ovan framhållits, nödvändigt, därest

nämndens avgöranden verkligen skola Idiva tillräckligt väl övervägda.

De sakkunniga föreslå därför, att frågor rörande ett års taxering må hos

prövningsnämnden väckas till och med den 31 december under taxeringsåret

samt att mål och ärenden, som därav beröras, skola vara avgjorda så

snart ske kan och senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret. Därmed

korinne prövningsnämnden att fungera under så gott som hela året.

I fråga örn den förlängda arbetsperiodens inverkan på processföringen anföra

de sakkunniga vidare:

Med de föreslagna tidsfristerna beträffande prövningsnämndens arbete

följer ock möjlighet att för taxeringsintendenten och vederbörande kommu
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

135

ner bibehålla nuvarande rätt för landskamrerare och kommun att framställa

yrkanden rörande påförande av eller ändring i taxering, respektive anföra

besvär över taxeringsnämnds beslut intill utgången av taxeringsåret, samtidigt

som man tillser, att dessa besvär icke gå direkt till kammarrätten ulan

därförinnan upptagas i prövningsnämnd. De skäl, som tidigare åberopats till

stöd för att dessa parter skola hava längre besvärstid till sitt förfogande, lära

ju alltjämt äga giltighet.

Örn man vid ovan föreslagen ändring bibehåller den nuvarande bestämmelsen,

att prövningsnämnd skall granska och pröva alla taxeringar, bör

även denna nämndens självständiga granskning och prövning av årets taxeringar

kunna pågå till årsskiftet; därefter får prövningsnämnden till avgörande

upptaga endast tidigare gjorda framställningar.

Prövningsnämndens granskningsrätt innebär även, att prövningsnämnden,

ehuru de skattskyldigas besvärsrätt utgår sista helgfria dagen i juli månad

under taxeringsåret, är skyldig att taga hänsyn jämväl till därefter inkommande

besvärsskrivelser. För att så skall ske, skola emellertid besvären vara

inkomna senast den 31 december under taxeringsåret.

Ovan har framhållits, att reservationsbesvären till kammarrätten böra

praktiskt taget upphöra i och med det att taxeringsintendenten dels icke får

fullfölja mål direkt från taxeringsnämnd till kammarrätten och dels blir bunden

vid sina i prövningsnämnden gjorda yrkanden. Detta kan synas innebära

en minskning av den tid, som nu i besvärsmål står landskamreraren till buds,

innan talan behöver fixeras. Dock är att märka, att genom nuvarande bestämmelse

om besvärens insändande till kammarrätten senast den 30 juni

året näst efter taxeringsåret en viss begränsning redan bör hava inträtt av

den tid, varunder yrkandets fixering kan uppskjutas. Än vidare synas hinder

icke böra möta för att de reservationsbesvär, som nu ingivas till kammarrätten,

i stället ingivas till prövningsnämnden. För bestämmandet av

talan i dessa mål står då till förfogande tiden till och med den 30 juni året

näst efter taxeringsåret.

Med nu föreslagna anordning synas de tidigare berörda olägenheterna i

fråga örn processföringen vid prövningsnämnden kunna undanröjas eller åtminstone

förminskas.

Då prövningsnämnden arbetar under så gott som hela året, vinnes den

väsentliga fördelen, att alla ärenden, vari taxeringsintendent eller kommun

önskar ändring i taxeringsnämnds beslut, kunna bliva föremål för verklig

sakbehandling i prövningsnämnden. Man undgår därigenom ovan berörda

besvärsmål i kammarrätten, i vilka prövningsnämnden faktiskt icke inträtt

såsom mellaninstans. Med förlängningen av prövningsnämndens arbetsperiod

följer också möjligheten alt kräva, att vederbörande part där förebringar

all erforderlig utredning.

1 samband med att de sakkunniga föreslå att prövningsnämnden skall

fungera under bela året föreslås avskaffande av den särskilda prövningsnämnd,

vilken för närvarande under lid, då ordinarie prövningsnämnd icke

sammanträder, fungerar med uppgift alt besluta över hos densamma anförda

besvär och gjorda framställningar av visst slag. Såsom motivering härför

anföra de sakkunniga:

Då prövningsnämnden föreslås skola fungera under så gol t som hela året

för prövning och avgörande av ordinära mål och ärenden, synes näppeligen

anledning förefinnas all flir de extra ordinära besvär och särskilda framställningar,

vilka inkomma under årets första sju månader, bibehålla den rätt

egendomliga Institution, som kallas särskild prövningsnämnd. Tillskapar man

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

en verklig andra instans i skattemålen, måste det synas rätt svårförklarligt,

att denna instans endast skall avgöra det visserligen övervägande antal mål,

som inkommer under sista halvåret, men icke de mål, som inkomma under

årets första hälft. Såsom förut erinrats, ställa dessa sistsagda mål alldeles

särskilda krav å den formella processledningen. Åtskilliga av dem kräva

därjämte samma lokalkännedom inom nämnden som de egentliga besvärsmålen.

Några sakligt bärande skäl att för dessa mål reservera en mera styvmoderlig

behandling synas de sakkunniga icke kunna förebringas. Härtill kommer,

att med den föreslagna begränsningen av antalet ledamöter i prövningsnämnden

varje anledning lärer saknas att därutöver hava en särskild prövningsnämnd

med samma eller ungefär samma antal ledamöter.

I remissyttrandena lämnas förslaget om förlängning av prövningsnämndernas

arbetsperiod i allmänhet utan erinran.

I några yttranden betonas vikten av att i varje fall den väsentliga delen av

besvärsmålen avgjordes så tidigt, att besluten kunde påverka debiteringen

av kronoutskylder under taxeringsåret. I sådan riktning uttala sig kammarrätten,

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Västmanlands och Norrbottens

län, mellankommunala prövningsnåmnden samt ett par kommunala

myndigheter.

Några kommunala myndigheter och svenska stadsförbundet framhålla de

olägenheter, som skulle vållas av att kommunernas utgifts- och inkomststater,

örn förslaget genomfördes, måste uppgöras på grundval av taxeringsnämndernas

beslut. I några yttranden, såsom i de av svenska landskommunernas

förbund och Sveriges stadskamerala förening avgivna, uttalas som

önskvärt att ärenden, i vilka besluten kunde beräknas medföra betydande

sänkning av skatteunderlaget, avgjordes före den tidpunkt, då utgifts- och

inkomststaterna fastställdes.

Länsstyrelserna i Östergötlands och Jämtlands län framhålla den ökade

arbetsbörda för landskontoren i form av större antal uppdebiteringar, avkortningar

och restitutioner, som en förlängning av prövningsnämndens arbetsperiod

skulle medföra.

Magistraten och mantalsdirektören i Göteborg uttala, att prövningsnämnden

borde ha fattat beslut i fråga örn taxering av skattskyldig för visst år,

innan taxeringsnämnden påföljande år beslutade i fråga om samma skattskyldigs

taxering för sistnämnda år. Det torde till och med böra ifrågasättas,

huruvida icke prövningsnämnden borde tillförbindas att fatta beslut i taxeringsfrågan

så tidigt påföljande år, att den skattskyldige redan vid deklarationens

upprättande sistnämnda år kunde äga kännedom om prövningsnämndens

beslut beträffande föregående års taxering.

Länsstyrelsen i Hallands län anser, att den föreslagna tidsfristen intill utgången

av taxeringsåret, inom vilken taxeringsintendent, kommun och medlem

av prövningsnämnd kunde väcka fråga rörande samma års taxering,

borde åtminstone för taxeringsintendentens och prövningsnämndens del utsträckas

till den 1 april året näst efter taxeringsåret. Härigenom skulle vinnas

en välbehövlig tid för granskning av det vidlyftiga taxeringsmaterialet.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar, att någon olägenhet av att den tid,

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

137

inom vilken taxeringsintendenten hade att väcka fråga rörande ett års taxering,

bestämdes exempelvis till sista dagen i februari månad året näst efter

taxeringsåret icke syntes uppkomma. I stället torde vinnas mindre hets i arbetet

och bättre taxeringsresultat.

Riksräkenskapsverket anför, att den föreslagna utsträckningen av prövningsnämndens

arbetsperiod medförde, att någon uppgift om taxeringsresultatet

efter prövningsnämndens ändringar icke komme att föreligga vid beräkningen

av inkomst- och förmögenhetsskattens utfall, vare sig vid novemberberäkningen

eller vid kontrollräkningen i maj. Novemberberäkningen

finge alltså byggas på de av taxeringsnämnderna åsätta taxeringarna. Detta

medförde såtillvida en fördel som uppgifter om dessa taxeringar kunde göras

tillgängliga för riksräkenskapsverket tidigare på hösten än det nuvarande

taxeringsmaterialet — innefattande jämväl prövningsnämndernas ändringar

— plägat föreligga färdigt.

I fråga om tiden för anförande av besvär över taxeringsnämnds

beslut uttalar länsstyrelsen i Malmöhus län, att besvärstiden

icke borde förlängas, då detta skulle innebära en motsvarande förkortning

av den redan alltför knappa tid, som stöde till prövningsnämndens förfogande

för besvärsmålens avgörande.

Sveriges köpmannaförbund och svenska lantarbetsgivareföreningen anse,

att besvärstiden borde bibehållas oförändrad.

Kammarrätten yttrar att, med hänsyn till att de sakkunniga föreslagit en

förlängning av tiden för taxeringsarbetet i första instans, besvärstiden för

stora grupper skattskyldiga skulle bliva kortare än vad nu vore fallet. Några

skäl för en dylik förkortning av besvärstiden förelåge icke. Kammarrätten

funne därför, att som slutdag för besvärs anförande av skattskyldig borde

bestämmas den 10 augusti, vilket icke torde medföra några mera avsevärda

olägenheter.

Stockholms handelskammare, Sveriges industriförbund, Sveriges redareförening

och kooperativa förbundet anföra, att då under juli månad allmänt

förekomme semesterledighet besvärstiden för skattskyldig syntes böra utsträckas

till den 10 augusti. Sveriges lantbruksförbund och svenska lantmännens

riksförbund anse, att besvärstiden med hänsyn till semesterledigheterna

borde utsträckas i vart fall till den 15 augusti.

Vad angår tiden för anförande av besvär över prövningsnämnds

beslut uttalar Sveriges köpmannaförbund, att besvärstiden borde,

för att bereda de skattskyldiga nödig tid alt iordningställa sina besvär,

bibehållas oförändrad.

Kammarrätten anför i nu förevarande hänseende:

I fråga örn besvärstiden anföra de sakkunniga utan angivande av närmare

skäl, att det ej synes nödvändigt med en besvärstid av sådan längd, som nu

står till de skattskyldigas förfogande. Enligt kammarrättens uppfattning kräver

emellertid hänsynen till de skattskyldiga, att besvärstiden örn möjligt i

icke alltför hög grad inskränkes. Det må nämligen betänkas, att åtskilliga

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Majlis proposition nr 345.

klagande, av vilka många äro bosatta i avlägset belägna bygder, anse sig i

behov av biträde med uppsättande av besvärsskrift till kammarrätten. Den

tidsutdräkt, som härav följer, i förening med en icke sällan långsam postgång

synes i icke ringa omfattning kunna medföra svårigheter för de skattskyldiga.

Om såsom avsett är prövningsnämnderna avgöra det stora flertalet

besvär av de skattskyldiga senast under oktober månad under taxeringsåret,

skulle de skattskyldiga i regel erhålla del av prövningsnämndens beslut senast

i början av därpå följande november månad. Med en besvärstid av trettio

dagar skulle besvären till kammarrätten inkomma till vederbörande myndighet

senast i början av december månad. Då såsom ovan framhållits rätten

att föra talan för annan klagande än skattskyldig icke tilländagår förrän

med utgången av taxeringsåret, kunna målen icke omedelbart bringas i sådant

skick, att de äro färdiga till avgörande. Visshet huruvida besvär anförts

av annan klagande än den skattskyldige kan vid sådant förhållande

icke vinnas förrän ett stycke in på det nästföljande året. Enligt kammarrättens

uppfattning skulle en förlängning av den föreslagna besvärstiden till

sextio dagar för samtliga klagande i stort sett icke försena avgörandet av

besvärsmålen i kammarrätten. Däremot skulle vinnas en enhetlig tid av

sextio dagar för anförande av besvär över prövningsnämnds beslut och över

kammarrättens utslag. Under åberopande av vad nu anförts får kammarrätten

framlägga förslag, att tiden för anförande av besvär över prövningsnämnds

beslut bestämmes till sextio dagar efter dagen för delgivning respektive

protokollets justering.

Även Sveriges lantbruks!örbund, svenska lantmännens riksförbund, svenska

lantarbetsgivareföreningen, Stockholms handelskammare, Sveriges industriförbund,

Sveriges redareförening, kooperativa förbundet och handelskammaren

i Gävle anse, att besvärstiden för de skattskyldiga borde bestämmas

till 60 dagar efter delfåendet för att dessa skulle ha erforderlig tid till sitt

förfogande för att avfatta och styrka Sina besvär; härigenom skulle samma

besvärstid komma att gälla vid klagah över prövningsnämnds och kammarrättens

beslut, vilket skulle innebära en fördel.

Beträffande besvär av kommun, municipalsamhälle, landsting

eller skogsvårdsstyrelse anför kammarrätten, att de sakkunnigas

förslag innebure, att då prövningsnämnds beslut i fråga om skattskyldigs

taxering som regel icke délgåves nämnda samfälligheter och styrelser

dessa skulle bibehållas vid sin besvärsrätt praktiskt taget huru länge som

helst i fråga om taxeringar, däri prövningsnämiid medgivit nedsättning. Enligt

kammarrättens uppfattning torde det föreslagna stadgandet böra kompletteras

med en bestämmelse av innehåll, att besvär av angivna kategori

klagande såvitt anginge annans taxering i varje fall måste ingivas senast

viss tid, förslagsvis sex månader, efter den dag då länsprövningsnämnds protokoll

justerats.

Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund uttala, alt fullföljdsbestämmelserna

borde kompletteras med en föreskrift, att besvär, som

anfördes av kommun, municipalsamhälle, landsting eller skogsvårdsstyrelse,

icke finge ingivas senare än inom viss tid efter det att prövningsnämndens

beslut meddelats, förslagsvis före utgången av kalenderåret näst efter taxe
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma]:ts proposition nr 345.

139

ringsåret. Jämväl 127 § taxeringsförordningen syntes böra kompletteras med

en bestämmelse av motsvarande innehåll.

Kammarrätten framhåller slutligen, att de föreslagna bestämmelserna enligt

kammarrättens mening skulle medföra åtskilliga svårlösta problem.

Kammarrätten anför härom:

Beträffande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse, landsting eller

skogsvårdsstyrelse föreligger besvärsrätt till utgången av taxeringsåret. Av

sådan menighet anförda besvär måste, såvitt kammarrätten kan finna, av

prövningsnämnden upptagas till prövning, oaktat denna eventuellt redan

avgjort besvär angående samma taxering på besvär av den skattskyldige. En

dylik ordning kan givetvis icke anses tillfredsställande.

Angående taxeringsintendenten är förhållandet ett annat. För denne finnes

enligt förslaget ingen annan begränsning angiven i tiden för framställande

av yrkanden i länsprövningsnämnden än som följer av den föreslagna

97 a § taxeringsförordningen, däri stadgas, att efter taxeringsårets utgång

må ej hos länsprövningsnämnd fråga väckas, som avser samma års taxering.

Dock angivas vissa särskilda undantag, från vilka lärer kunna bortses i

detta sammanhang. I betänkandet har diskuterats möjligheten att giva prövningsnämnden

befogenhet att, oaktat prövningsnämnden meddelat beslut i

anledning av skattskyldigs besvär, ändock ändra taxeringen å annan grund

efter yrkande av taxeringsintendenten. Samtidigt framhålles emellertid, att

en dylik bestämmelse säkerligen skulle framkalla stark irritation hos de

skattskyldiga och därjämte måste sägas innebära ett alltför stort avsteg från

eljest gällande rättsprinciper. I enlighet härmed har förslag i ämnet icke

framlagts av de sakkunniga. Genom taxerings upptagande till särskild behandling

i prövningsnämnd åstadkommes alltså, att taxeringsintendentens

rätt att framställa yrkande i prövningsnämnden elimineras. Ej heller kan

han genom anförande av besvär i kammarrätten vinna rättelse, då därför

kräves, att han framställt yrkandet redan i prövningsnämnden, och därtill

har han ju genom prövningsnämndens tidigare behandling av taxeringsfrågan

blivit förhindrad. Även denna konsekvens, som är ägnad att i en del

fall antingen såsom tidigare antytts medföra försening av prövningsnämndsarbetet

eller ock framkalla en viss motsättning mellan prövningsnämnden

och taxeringsintendenten, synes otillfredsställande.

Av skäl som nu anförts torde en översyn av de föreslagna bestämmelserna

böra vidtagas. I sådant avseende vill kammarrätten föreslå följande:

l:o. För taxeringsintendent fastställes samma besvärstid som för kommun,

d. v. s. att det skall åligga taxeringsintendent att inkomma med besvär eller

framställa yrkande före klockan tolv å sista helgfria dagen i december månad

under taxeringsåret.

2:o. Föreskrift meddelas att, därest besvär i rätt tid anföres i fråga om

taxering, som redan varit föremål för prövningsnämnds efter särskild prövning

meddelade beslut, desamma skola upptagas till prövning av kammarrätten.

Genom den under 2:o föreslagna föreskriften skulle man återkomma till

den av de sakkunniga påpekade egendomliga förskjutning i instansordningen,

som för närvarande kan äga rum, då landskamrerare!! eller kommun

anför besvär i kammarrätten. Liksom hittills skulle nämligen kammarrätten

få övertaga vissa uppgifter, som egentligen skulle tillkommit prövningsnämnd.

Detta betyder alltså, att kammarrätten får till prövning upptaga frå
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Majlis proposition nr 345.

Departements
chefen.

gor, som aldrig handlagts av prövningsnämnd. Det må dock framhållas, att

antalet sådana besvärsmål antagligen skulle bliva ganska ringa och betydligt

mindre än nu är fallet. Ehuru kammarrätten tillfullo instämmer i vad

de sakkunniga anfört på detta område, bär kammarrätten ansett denna anordning

vara mera lämplig än de två övriga alternativ, som enligt kammarrättens

mening stå till buds, nämligen antingen de sakkunnigas förslag eller

införande av en för samtliga klagande gemensam besvärstid, efter vars utgång

prövningsnämndsarbetet kunde taga sin början.

Den under l:o föreslagna besvärstiden lärer utgöra en förutsättning för

införande av den under 2:o upptagna bestämmelsen.

En utsträckning av prövningsnämndernas arbetsperiod på sätt de sakkunniga

föreslagit torde vara erforderlig för vinnande av en allsidigare prövning

av förekommande ärenden och därigenom en nedgång av antalet besvärsmål

till skattedomstolarna. En del olägenheter äro visserligen förknippade med

förlängningen av arbetsperioden, men dessa synas icke vara av den storleksordning

att de böra hindra förslagets genomförande. Jag vill emellertid understryka

vikten av att, såvitt möjligt, samtliga av skattskyldiga anhängiggjorda

besvärsmål avgöras i så god tid, att besluten kunna påverka debiteringen

av kronoutskylder under taxeringsåret.

De sakkunniga ha föreslagit, att för de skattskyldiga tiden för anförande

av besvär över taxeringsnämnds beslut skall utgå sista helgfria dagen i juli

månad. Med hänsyn till de skattskyldigas intressen torde någon förkortning

icke böra ske av den sålunda föreslagna besvärstiden. Ä andra sidan

torde icke heller någon förlängning av tiden kunna ske, då prövningsnämnderna

i sådant fall skulle få alltför kort tid på sig för avgörande av inkomna

besvärsmål. Emellertid torde den ändringen böra vidtagas i de sakkunnigas

förslag att såsom slutdag för besvärs anförande angives den 31 juli;

därest denna dag är söndag, kommer enligt lagen om Beräkning av lagstadgad

tid besvärstiden att utgå först nästa söckendag.

Då beträffande beslut av taxeringsnämnd besvärstiden för skattskyldig

sålunda bör utgå den 31 juli, kan besvärstiden för kommun, municipalsamhälle,

landsting och skogsvårdsstyrelse icke lämpligen utgå först å sista dagen

i december månad. En sådan ordning skulle, såsom kammarrätten anmärkt,

innebära att av sistnämnda klagande anförda besvär rörande viss

taxering finge av prövningsnämnden upptagas till prövning, oaktat nämnden

redan angående samma taxering avgjort besvär, som anförts av den

skattskyldige. Så lång besvärstid som den av de sakkunniga föreslagna synes

icke heller vara erforderlig för de relativt få fall, varom här är fråga.

Då kommunerna erhålla avskrift av årets fastighetslängder och inkomstlängder

senast den 15 juli, torde för ifrågavarande klagande såsom slutdag

för besvärs anförande kunna fastställas den 15 augusti. Med en sålunda bestämd

besvärstid torde prövningsnämndens arbete med handläggning av de

skattskyldigas besvär icke i nämnvärd grad fördröjas. Därjämte undgår man

att behöva tillgripa den av kammarrätten föreslagna utvägen att fortfarande

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

141

låta vissa besvär över taxeringsnämnds beslut med förbigående av prövningsnämnden

anföras direkt hos kammarrätten.

De sakkunnigas förslag örn de tidsfrister, inom vilka frågor rörande ett års

taxering må av taxeringsintendenten eller medlem av prövningsnämnden

väckas, föranleder icke någon erinran från min sida. Vad angår de av kammarrätten

anmärkta olägenheterna av att taxeringsintendenten skulle ha rätt

att hos prövningsnämnden väcka fråga rörande ett års taxering intill taxeringsårets

utgång, under det att skattskyldigs rätt att till prövningsnämnden

anföra besvär skulle utgå den 31 juli, torde dessa olägenheter i praktiken

sakna egentlig betydelse. Taxeringsintendenten skall nämligen yttra

sig över samtliga besvär. Finner han därvid anledning att, å annan grund

än varom i besvären är fråga, yrka ändring i taxeringen, bör han givetvis

icke framlägga ärendet för prövningsnämnden, förrän han har sitt yrkande

färdigt; hinner han icke detta före taxeringsårets utgång, har han att senast

den 31 december hos nämnden framställa ett icke specificerat yrkande om

ändring i taxeringen samt att därefter, så snart ske kan, närmare angiva

omfattningen av sitt yrkande. Den skattskyldiges besvär och taxeringsintendentens

ifrågavarande yrkande komma därigenom att behandlas i ett sammanhang.

Skulle taxeringsintendenten underlåta att anmäla sitt yrkande

innan prövningsnämnden meddelat beslut i anledning av den skattskyldiges

besvär, kan intendenten däremot icke framställa yrkandet vare sig hos prövningsnämnden

eller kammarrätten. Vad här sagts om taxeringsintendenten i

fråga om rätt att yrka ändring beträffande taxeringen i besvärsärende gäller

även i fråga örn medlem av prövningsnämnden.

Vad angår tiden för anförande av besvär över prövningsnämnds beslut,

finner jag, med anledning av vad kammarrätten och åtskilliga av näringslivets

organisationer anmärkt, denna böra för skattskyldig fastställas till

sextio dagar från det vederbörande erhållit del av beslutet. I detta fall föreligger,

i motsats till vad förhållandet är beträffande besvär över taxeringsnämnds

beslut, intet hinder för den längre besvärstiden i vederbörande myndighets

arbetsförhållanden. För taxeringsintendenten torde besvärstiden böra

utgå 60 dagar efter det prövningsnämndens protokoll justerats. Då kommun,

municipalsamhälle, landsting och skogsvårdsstyrelse som regel icke delgives

prövningsnämndens beslut rörande skattskyldigs taxering, bör även för

nämnda klagande besvärstiden bestämmas till viss tid efter den dag, då

prövningsnämndens protokoll justerats. Vid sådant förhållande böra dessa

klagande åtnjuta något längre besvärstid än de skattskyldiga; lämpligen

synes besvärstiden för dom kunna fastställas till 90 dagar efter nyssberörda

dag.

Besvärshandlingarnas överlämnande till kammarrätten torde, i enlighet

med de sakkunnigas förslag, böra ske inom sex månader efter det besvären

inkommit till länsstyrelsen.

Jag biträder de sakkunnigas förslag att ändringslängderna icke vidare

skola offentligen framläggas.

Örn den ordinarie prövningsnämndens arbetsperiod förlänges på föreslå
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 Kungl. Maj.ts proposition nr 315.

get s.ätt, fprde anledning icke finnas att bibehålla den särskilda prövningsnämnden.

Vad jag tidigare anfört i fråga om prövningsnämndernas arbetsperiod bör

i tillämpliga delar gälla även beträffande den mellankommunala prövningsnämnden.

II. Fastighetstaxering.

A. Allmän fastighetstaxering.

1. Beskattningsnämnderna i första instans.

De sakkunniga erinra om att den allmänna fastighetstaxeringen i första

instans handhaves på landet av beredningsnämnder, som uppgöra förslag till

taxering, och fastighetstaxeringsnämnder, som besluta örn taxering, samt i

städerna av fastighetstaxeringsnämnder, som verkställa taxering. Fastighetsprövningsnämnden

granskar och prövar fastighetstaxeringarna inom sitt

distrikt samt beslutar över anförda besvär och gjorda framställningar i an.

edning av fastighetstaxeringsnämndernas beslut.

I fråga om bristerna i organisationen av den allmänna fastighetstaxeringen

anföra de sakkunniga:

Denna sedan år 1922 tillämpade organisation har säkerligen medfört, att

taxeringsresultatet blivit mera tillfredsställande än förut. Emellertid hava

vissa erinringar ändock framställts mot det härigenom vunna arbetsresultatet.

Sålunda har framhållits, att erforderlig ledning av arbetet i länen icke

hittills kunnat åstadkomma på tillräckligt tidigt stadium; detta gäller då

särskilt beredningnämndernas arbete.

Enligt nu gällande ordning inledes fastighetstaxeringen genom sammanträde

enligt 59 § taxeringsförordningen inför länsstyrelsen eller landskarnreraren,

därvid överläggningar hållas och anvisningar lämnas rörande de

allmänna grunderna för den förestående fastighetstaxeringen; sålunda fastställes

hjälptabell till ledning för taxeringen av skogsmark och vägande skog

och föreslås vissa ephetsvärden till ledning för taxeringen av jordbruksfastighet.

Därefter, och innan beredningsnämnderna börja sitt egentliga

arbete, hålles vanligen sammanträde inför ordföranden i vederbörande fastighetstaxeringsnämnd,

varvid överlägges angående åtgärder för befordrandet

av likformig taxering inom fastighetstaxeringsdistriktets olika delar. Härefter

fungera emellertid beredningsnämnderna självständigt och utan ledning eller

översyn? vadan i stort sett möjlighet saknas att kontrollera deras arbete

och tillse, att de ställa sig ^ivna anvisningar till efterrättelse. Visserligen äger

landskamreraren närvara vid beredningsnämndernas sammanträden, men det

är givet, att landskamreraren icke härigenom har möjlighet att utöva den

kontroll, som är nödvändig.

När därefter fastighetstaxeringsnämnderna hava att taga ställning till beredningsnämndernas

förslag, är den till förfogande stående tiden synnerligen

begränsad, och möjligheterna till mera ingående justeringar bliva därför små.

Detta förhållande är så mycket allvarligare som det tid efter annan vid

granskning av beredningsnämndernas taxeringar kunnat konstateras, att —

trots lämnade anvisningar — taxeringen i en kommun avviker från faxe
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 3J5.

143

ringen i andra kommuner inom fastighetstaxeringsdistriktet på sätt som

icke är motiverat av lokala hänsyn eller andra skäl. Ett ingripande i dylika

fall från fastighetstaxeringsnämndens sida måste då närmast få formen

av en omtaxering av samtliga fastigheter inom kommunen i fråga. Denna

besvärliga och omfattande procedur vidtages dock av naturliga skäl endast,

när avvikelsen från det normala taxeringsresultalet är mera framträdande.

Som regel får därvid omlaxeringen karaktären av en generell procentuell ändring

av taxeringsvärdena; att dylika schematiska rättelser icke kunna anses

helt tillfredsställande är tydligt. I sådana fall återigen, då avvikelsen från

normalt taxeringsresultat icke är av så framträdande art, torde regelrätt

den förelupna felbedömningen få kvarstå oförändrad.

De sakkunniga ha för sin del funnit obestridligt, att visst fog funnes för

sålunda framförda anmärkningar. Fastighetstaxeringsnämnderna hade icke

möjlighet att verkställa en ingående prövning av taxeringen av varje inom

distriktet förekommande fastighet. De saknade den härför erforderliga lokalkännedomen

och den tid, som stöde till deras förfogande, vore alldeles för

kort. Ett avgörande inflytande å den slutliga taxeringen utövades därför av

beredningsnämnderna. Det syntes uppenbart, att ökad kontroll över och förbättrad

ledning av dessa nämnders verksamhet vore nödvändig.

I syfte att avhjälpa de olägenheter, yilka hade sin grund i bristande ledning

av den allmänna fastighetstaxeringen i första instans och den korta tid,

som stade fastighetstaxeringsnämnderna till buds för utförande av deras arbete,

lia de sakkunniga övervägt, huruvida för landsbygdens vidkommande

en övergång kunde ske till motsvarande system som i städerna, d. v. s. att

fastighetstaxeringen i första instans bleve anförtrodd åt en enda nämnd, vars

arbete då kunde pågå från hösten före det år, under vilket allmän fastighetstaxering

ägde rum, till in i februari månad sistnämnda år, varefter fastighetsprövningspämndens

arbete skulle begynna. De sakkunniga anföra härutinnan:
De

nämnder, vilka vid sådant förhållande i första instans skulle handhava

fastighetstaxeringen, måste dock tydligtvis erhålla väsentligt mindre

distrikt än nuvarande fastighetstaxeringsnämnder; närmast komme deras

arbetsområden att motsvara beredningsnämndernas. För att därvid tillgodose

kravet på likformighet, effektivitet och ändamålsenlighet vid taxeringen

och för° att möjliggöra för länsstyrelsen — närmast landskamreraren

— att på ett tidigt stadium ingripa ledande i taxeringsförfarandet

skulle erfordras särskilda av länsstyrelsen förordnade sakkunniga, vilka under

landskamrerarens ledning skulle utöva konsulterande och övervakande

verksamhet vid det fortlöpande taxeringsarbetet. Varje sådan sakkunnig

skulle svara för ett visst antal fastighetstaxeringsdistrikt, i huvudsak tillhopa

motsvarande nuvarande fastighetstaxeringsdistrikt; man skulle härigenom bibehålla

de fördelar, sorn otvivelaktigt nu vunnits genom sa niman förandet

av flera kommuner till jämförelsevis stora fastighetstaxeringsdistrikt, samtidigt

sorn man bättre skulle kunna utnyttja den lill bilds stående tiden för

taxeringsarbetet.

De sakkunniga hålla före, att en organisation av sålunda skisserad art

säkerligen skulle medföra åtskilliga fördelar. Emellertid .skulle till en början

svårigheter säkerligen uppstå att inom de olika länell finna erforderligt antal

tillräckligt kvalificerade personer ali sorn sakkunniga utöva nämnda kon
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

sulterande och övervakande verksamhet; det är ju att marka, att envar av

dessa måste besitta erforderlig sakkunskap för taxering av jordbruk, skogsbruk,

annan fastighet, vattenfall m. m., medan för närvarande sakkunskapen

i dessa olika hänseenden representeras av skilda personer inom fastighets

taxeringsnämnderna.

Framför allt hava emellertid de sakkunniga ansett avgörande betydelse

böra tillmätas det förhållandet, att beredningsnämnderna och faslighetstaxeringsnämnderna

å landsbygden företräda olika intressen.

Taxering av fast egendom bygger i särskild grad på kännedom örn de lokala

förhållandena. Särskilt vad angår landsbygden är det för ernående av

en riktig fastighetstaxering av synnerlig vikt, att en allsidig och grundlig

kännedom örn jordens, skogens och bebyggelsens beskaffenhet å den fasta

egendomen finnes inom den nämnd, som har att åsätta taxeringsvärden.

Den främsta sakkunskapen för erhållande av en riktig värderelation fastigheterna

emellan inom kommunen företrädes nu av de kommunvalda ledamöterna

i beredningsnämnderna. Detta krav å ortskännedom kommer än ytterligare

att okas, därest värdering av skog vid taxering av fastighet kommer

att ske i enlighet med ett domänstyrelsens förslag till nya värderingsgrunder,

vilket förutsätter ingående kännedom örn varje skog, dess sortimentssammansättning

m. m. Organisationen med beredningsnämnd, som

uppgör förslag till taxering, har, enligt vad de sakkunniga inhämtat, ur nu

berörda synpunkt väl fyllt sin uppgift.

Fastighetstaxeringsnämnden har bland annat till uppgift alt motverka de

lokala intressen, som företrädas av beredningsnämnderna. Genom sin sammansättning

har den möjlighet att avgöra huruvida taxeringen inom olika

delar av taxeringsdistriktet rätt verkställts samt att, där ändringar behöva

vidtagas, verkställa en prövning i sådant syfte. Den likformighet i fastighetstaxeringen,

som åsyftas, skulle enligt de sakkunnigas uppfattning icke

kunna ernås, därest icke konstaterade felaktigheter och ojämnheter i taxeringen

kunde i görlig mån undanröjas före prövningsnämndsstadiet. Genom

den bearbetning av deklarationsmaterialet, som vid fastighetstaxeringsnämndens

granskning av beredningsnämndernas förslag till taxering verkställes,

erhålles en grundval för den ytterligare granskningen i fastighetsprövningsnämnden

av taxeringsutfallet. Det har gjorts gällande, att fastighetstaxeringsnämndemas

nuvarande arbete skulle bestå enbart i ett godtagande av beredningsnämndernas

förslag. Även örn så å vissa håll skulle vara fallet, torde

detta enligt upplysningar, som de sakkunniga inhämtat, icke få anses såsom

ett mera allmänt rådande förhållande. Det må exempelvis omnämnas, att vid

1938 års allmänna fastighetstaxering i ett län, där omkring 38,000 taxeringsenheter

å länets landsbygd (därav omkring 16,200 jordbruksfastigheter) voro

föremål för taxering, beredningsnämndernas förslag ändrades av fastighetstaxeringsnämndema

i omkring 7,000 fall, de flesta avseende jordbruksfastighet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anse därför de sakkunniga, att både

beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd böra bibehållas i fastighetstaxeringsorganisationen.

De sakkunniga anföra vidare:

Den ovan framförda erinringen, att ledningen av taxeringsarbetet icke

kan på ett tidigt stadium ingripa för att rätta felaktigheter, torde emellertid

för den skull icke sakna berättigande. En förbättring av taxeringsresultatet

skulle säkerligen vinnas, därest arbetet i beredningsnämnderna kunde ytterligare

kontrolleras. Genom den å landskontoret inrättade taxeringsavdelningen

blir visserligen landskamreraren i tillfälle att lämna beredningsnämnder
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

145

na råd och upplysningar. Taxeringsintendenten och övrig personal å taxeringsavdelningen

skola därjämte övervaka, att för fastighetstaxeringen lämnade

anvisningar av beredningsnämnderna efterföljas, samt biträda dessa

nämnder med införskaffande i vissa fall av erforderlig utredning. Därutöver

är det emellertid önskvärt, att ytterligare mera kontinuerlig övervakning av

arbetet i dessa nämnder kommer till stånd. Då de sakkunniga, såsom ovan

anförts, funnit sig icke kunna föreslå anställandet av särskilda fastighetstaxeringskonsulenter,

återstår att söka på annat sätt tillgodose det avsedda

syftet.

I sådant hänseende vill det synas, som om sistnämnda övervakning lämpligen

kunde läggas å ordföranden i vederbörande fastighetstaxeringsnämnd.

Denne äger ju enligt gällande bestämmelser, innan arbetet i beredningsnämnderna

igångsattes, hålla sammanträde för överläggning angående detta

arbete och skall, efter det att beredningsnämnderna avslutat sitt arbete och

innan fastighetstaxeringsnämndema börja sitt egentliga arbete, hålla sammanträde

(66 § taxeringsförordningen) för undersökning, huru taxeringen i

beredningsnämnderna verkställts. Med hänsyn härtill synes lämpligt att fastighetstaxeringsnämndsordföranden

även under beredningsnämndernas arbete

erhåller rättighet att övervaka dessas arbete och framställa förslag i

fråga örn taxeringen. Då dessa nämnder endast uppgöra förslag till taxering,

kan härigenom något obehörigt intrång i deras rättigheter icke anses ske. Ordföranden

i fastighetstaxeringsnämnden bör således enligt de sakkunnigas mening

äga rätt att deltaga i beredningsnämnds inom fastighetstaxeringsdistriktet

överläggningar men icke i besluten. Vid de sammanträden, vari denne sålunda

deltager, bör vinnas ett värdefullt arbetsresultat genom att medelvärden

för olika ägoslag åker, äng etc. samt för skogsmark och växande skog för

vissa byar i ett beredningsdistrikt jämföras med motsvarande värden för

liknande byar inom annat beredningsdistrikt; detta är ju egentligen vad som

nu sker i fastighetstaxeringsnämnden, sedan arbetet i beredningsnämnderna

avslutats. För angivna ändamål borde inom fastighetstaxeringsdistriktets olika

socknar utväljas byar, vilka i fråga om jordens godhetsgrad och byggnadsbestånd

ävensom skogsmarkens och den växande skogens beskaffenhet lämpligen

kunde jämföras, och dessa först preliminärt taxeras. Därefter skulle

med ledning av framkomna medelvärden i olika socknar undersökning ske,

huruvida och i vilka avseenden korrigering ansåges böra äga rum. Jämväl

i fråga örn annan fastighet än jordbruksfastighet borde, i den mån så lämpligen

kunde ske, liknande jämförelse ilga rum mellan olika fastigheter eller

grupper av fastigheter. Då fastighetstaxeringsnämndsordföranden självfallet

icke kan närvara vid alla beredningsnämndernas sammanträden, böra beredningsnämnderna

tid efter annan tillställa nämnde ordförande rapport i två

exemplar angående taxeringsarbetet, av vilka del ena exemplaret bör insändas

till landskamreraren.

Genom närvaro vid beredningsnämndernas sammanträden och genom fortlöpande

meddelanden örn taxeringsresullatet hör fastiglietstaxeringsnämndens

ordförande sålunda erhålla möjlighet att följa arbetet i beredningsnämnderna

och tillse, atl taxeringen skur enligt givna direktiv samt blir likformig

och rättvis. Genom rapportör och upplysningar från fastighetstaxeringsnämndens

ordförande får även landskamreraren kännedom örn gången

av taxeringsarbetet och därvid framkomna resultat. Uppkommer vid taxeringsarbelet

i första instans spörsmål, som kan anses hava betydelse för

taxeringen inom länet i dess helhet, böra givetvis beredningsnämnds- och

faslighetslaxeringsnämndsordförandena på lämpligt sä11 bringa detta lill

landskamrerarens kännedom. De sakkunniga förutsätta, att samarbetet emellan

fastighetstaxeringsnämndsordlöranden och beredningsniimnden ordnas

liilMntj till riksdagens protokoll 1943. I sunil. Nr .‘lia. H)

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

på ett enkelt och friktionsfritt sätt, så att arbetet i nämnden icke fördröjes.

Därest ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden skulle erhålla ovan angivna

övervakande uppgift följer härav, att han icke bör förordnas jämväl

som ordförande i beredningsnämnd.

För att fastighetstaxeringsnämnderna i länen skola erhålla längre tid för sitt

arbete föreslå de sakkunniga vidare, att denna skall utsträckas från den 15 till

den 31 mars. Den tidpunkt, då fastighetslängderna senast skulle avlämnas

till häradsskrivare och vederbörande tjänsteman i stad, borde då bestämmas

till den 5 april. Vid sådant förhållande kunde häradsskrivare och vederbörande

tjänsteman i stad icke hinna färdigställa utdrag ur fastighetslängderna

jämte avskrifter tidigare än den 30 april. Däremot syntes tiden för

längdavskrifternas offentliga framläggande — vilken anordning borde bibehållas

med hänsyn till att särskild underrättelse angående vid allmän fastighetstaxering

åsatt taxeringsvärde icke meddelades den för fastigheten

skattskyldige — kunna reduceras till tio dagar (jfr bestämmelserna i 64 §

taxeringsförordningen). Någon ändring av tiden för anförande av besvär till

fastighetsprövningsnämnden, senast den 15 maj i länen, borde då enligt de

sakkunnigas mening icke behöva ske.

De sakkunniga förutsätta, att arvodena till fastighetstaxeringsnämndernas

ordförande skola höjas på grund av de ökade arbetsuppgifter, som enligt förslaget

skola åvila dem, samt beräkna statsverkets merkostnader i anledning

härav till omkring 50,000 kronor. De sakkunniga anse vidare skäligt att

— utöver nämnda arvodesförliöjning —- åt ordförande i beredningsnämnd

samt ordförande och av länsstyrelse förordnad ledamot i fastighetstaxeringsnämnd

beredes en liknande förstärkning av arvodet, som föreslagits för ordförande

och kronoombud i taxeringsnämnd. Någon beräkning av härav föranledd

kostnadsökning för statsverket ha de sakkunniga icke verkställt.

För att göra de officiella uppgifterna örn fastigheternas

arealer lättare tillgängliga för beskattningsnämnderna ifrågasätta de sakkunniga,

huruvida icke vid en kommande allmän fastighetstaxering en fullständig,

ny avskrift av jordregistret för varje socken, i stället för kompletterade

äldre jordregisterutdrag, borde tillställas beredningsnämnderna. Vidare

framhålla de sakkunniga, att det skulle vara till stort gagn för taxeringsarbetet,

därest jordregistret ändrades på så sätt, att stamfastighets areal alltid

kunde erhållas direkt ur jordregistret och icke först sedan arealen å verkställda

avsöndringar frånräknats. I

I fråga om fastighetslängderna vid den allmänna fastighetstaxeringen

föreslå de sakkunniga, att för erhållande av en överskådligare

längduppställning på landet jordbruksfastighet och annan fastighet, för

vilken fastighetsskatt utgöres, skola sammanföras i en gemensam längd, vari

jämväl upptagas de uppgifter som innehållas i den nuvarande s. k. kontrolllängden.

I den föreslagna längden borde, enligt de sakkunnigas mening, införas

uppgift även om markvärde per kvadratmeter dels för bebyggt och dels

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

147

för obebyggt område samt om byggnadsvärde per kubikmeter. Vidare föreslå

de sakkunniga, att anteckning i fastighetslängderna skall av fastighetstaxeringsnämnden

verkställas endast, då denna vidtager ändring i de av beredningsnämnden

införda uppgifterna; godkände fastighetstaxeringsnämnden

av beredningsnämnden föreslagna värden, skulle dessa alltså icke, såsom för

närvarande skedde, av fastighetstaxeringsnämnden ånyo införas i längden.

Sedan fastighetstaxeringsnämnden avslutat sitt arbete, skulle häradsskrivare

ur den upprättade längden över fastighet, för vilken fastighetsskatt utgjordes,

göra utdrag, upptagande i huvudsak blott fastigheter, ägarnas namn och

beslutade taxeringsvärden, ävensom verkställa avskrifter av nämnda utdrag.

Beträffande sådan fastighet i stad, för vilken fastighetsskatt utgöres, föreslå

de sakkunniga, med hänsyn till det i regel ringa antalet jordbruksfastigheter

därstädes i förhållande till antalet fastigheter av annat slag, att två fastighetslängder

skola föras, en för jordbruksfastighet och en för annan fastighet. Vardera

längden sknlle innehålla samtliga de uppgifter, som i den för landet föreslagna

gemensamma längden skulle upptagas för motsvarande kategori av

fastigheter; i fråga om annan fastighet föreslås i längden skola införas uppgift

jämväl om fastighetens årliga bruttoavkastning (bruttohyror) och om den

kapitaliseringsprocent, som det åsätta taxeringsvärdet motsvarade. Vederbörande

tjänsteman i stad (eller häradsskrivare) skulle, sedan fastighetstaxeringsnämnden

avslutat sitt arbete, ur längden över fastighet, för vilken fastighetsskatt

utgjordes, upprätta utdrag, upptagande samma uppgifter som motsvarande

av häradsskrivare för landet upprättade utdrag, ävensom verkställa

vederbörliga avskrifter.

De sakkunniga föreslå vidare, att Kungl. Maj:t skall äga förordna att i köping

eller municipalsamhälle med ringa antal jordbruksfastigheter särskilda

fastighetslängder skola föras för jordbruksfastighet och annan fastighet.

I fråga örn taxeringslängd över fastighet, för vilken fastighetsskatt icke

utgöres, föreslå de sakkunniga icke någon ändring.

Såsom ersättning åt häradsskrivare för upprättande av omförmälda

utdrag ur originalfastighetslängderna föreslås 1 krona 25 öre för varje fyrtiotal

fastigheter. Den sammanlagda ersättningen beräknas härvid uppgå

till omkring 40,000 kronor. De sakkunniga uttala, att magistratsstäderna

själva borde vidkännas kostnaden för verkställande av berörda utdrag. I

I flertalet remissyttranden har de sakkunnigas förslag beträffande den allmänna

fastighetstaxeringen tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

I några yttranden uttalas emellertid, att de föreslagna åtgärderna ej syntes

vara tillräckliga för att undanröja nuvarande brister i den allmänna fastighetstaxeringen.

Sålunda anför riksräkenskapsverket:

De åtgärder, som av de sakkunniga föreslagits för att vinna en förbättring

av de allmänna fastighetstaxeringarna, hava erhållit en betydligt mindre konkret

utformning än vad som föreslagits i avseende på beskattningsnämnderna

tor årlig taxering. Riksräkenskapsverket har i yttrande den 11 januari 1943

över ett av 1941 års sakkunniga för värdestegringsskatt framlagt förslag till

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

förordning om värdestegringsskatt å fastighet starkt understrukit beliovet

av åtgärder till ernående av en effektivare och mera likformig fastighetstaxering

än för närvarande. Mot de allmänt hållna förslag, som nu framlagts,

har ämbetsverket intet att erinra, men längre gående åtgärder synas

erforderliga. Ur de synpunkter, som riksräkenskapsverket anlagt i förenämnda

yttrande, vore det sålunda enligt ämbetsverkets mening naturligt, att åt den

föreslagna riksskattenämnden anförtroddes uppgiften att verka för en effektiv

_ocli likformig fastighetstaxering och att i sådant syfte dels följa de årliga

fastighetstaxeringarna, dels förbereda arbetet på de allmänna fastighetstaxeringarna.

För den uppgift, som sålunda skulle anförtros riksskattenämnden,

är det av särskild vikt, att till nämndens förfogande ställas fortlöpande statistiska

utredningar till tjänst för fastighetstaxeringsarhetet, bland annat utredningar

som belysa förhållandet mellan fastighetstaxeringsvärden och saluvärden

inom olika landsdelar, för skilda slag av fastigheter och vid olika

former av överlåtelser (fria försäljningar, släktöverlåtelser, exekutiva försäljningar

m. m.). Vid nämndens organiserande bör hänsyn tagas till de uppgifter

för effektivisering av fastighetstaxeringen som sålunda skulle anförtros

nämnden.

Stadsfullmäktige i Malmö yttra:

Vad angår allmänna fastighetstaxeringen, så förefalla de föreslagna

ändringarna i organisationen vara av endast ringa betydelse. Det synes

ej finnas anledning alt antaga, att de komma att nämnvärt undanröja

de bristfälligheter, som nu vidlåda fastighetstaxeringen åtminstone i

städerna. Vid fastighetstaxeringens ordnande har det tydligen ansetts viktigast

att sträva efter jämnhet i stort sett i värderingarna inom närliggande

kommuner, under det att avvägningen av värdet de olika fastigheterna emellan

tillmätts mindre betydelse. Detta torde bero på fastighetsskattens karaktär

av objektskatt, som uttages oberoende av fastighetens aktuella avkastningsvärde

och därför måste bliva mera ungefärlig. Det torde likväl l''å anses

önskvärt redan med hänsyn till rätt fördelning av kommunalskatten, att vid

taxeringsvärdenas fastställande ett noggrannare beaktande än vad som nu är

fallet skänkes vissa faktorer, som påverka stadsfastigheternas värde. Därmed

åsyftas, dels att stadsplane- och byggnadsbestämmelser inverka på ett hittills

ej tillräckligt beaktat sätt på de skilda fastigheternas markvärden, och dels

att särskilt tomternas värden i många fall högst betydligt påverkas av frågan,

huruvida på tomtmarken vilar skyldighet att bekosta gatumark och gatas anläggning

jämte avloppsledningar.

Taxeringsvärdena ligga vidare till grund för förmögenhetsbeskattningen,

men för denna torde de påtalade bristerna hava relativt liten betydelse. Viktigare

synes emellertid vara, alt taxeringarna såsom verkställda av allmänna

organ tillmätas en icke ringa betydelse vid markexpropriationer, fastighetsköp

och fastiglietsbelåning samt att oriktiga taxeringar därför kunna framkalla

många missförhållanden t. ex. vid exploatering av tillgänglig byggnadsmark

inom städerna.

För att fastigheternas taxering skall kunna hilva så långt möjligt tillfredsställande

ur nu angivna synpunkter torde erfordras, att denna taxering noggrant

förberedes genom därtill väl skickade taxeringsmedhjälpare, vilka, åtminstone

i de större städerna, få ägna sig åt detta arbete under hela taxeringsperioden.

I liknande riktning uttalar sig Sveriges stadskamerala förening.

Svenska stadsförbundet understryker vikten av att de materiella reglerna

för fastighetstaxeringen ägnades översyn. Därvid borde, utöver strävandena

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

149

att uppnå jämnhet i taxeringen i fråga om närliggande kommuner, avvägningen

av värdet de olika fastigheterna emellan ägnas mera uppmärksamhet

än nu med beaktande av alla de faktorer, som påverkade stadsfastigheternas

värden.

Beträffande frågan, huruvida den allmänna fastighetstaxeringen på landet

borde i första instans handhavas av en eller två nämnder, anför länsstyrelsen

i Blekinge län, att länsstyrelsen, visserligen efter tvekan, biträdde de

sakkunnigas förslag om bibehållande av de två nuvarande nämnderna. Därvid

borde emellertid den föredragningsskyldighet, som för närvarande åvilade

beredningsnämndsordförande i fastighetstaxeringsnämnd, överflyttas på ordföranden

i sistberörda nämnd; härigenom torde fastighetstaxeringsnämnden

beredas möjlighet att i större utsträckning än hittills skett självständigt pröva

beredningsnämndernas förslag. För att ernå större likformighet vid fastighetstaxeringen

olika kommuner emellan ansåge länsstyrelsen, att fastighetstaxeringsnämnderna

borde förstärkas på så sätt, att till deras biträde ställdes minst

en fastighetstaxeringskonsulent för varje län; denne, jämte ytterligare en

dylik konsulent, borde biträda även fastighetsprövningsnämnden.

Några av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna yttra, att en

bättre organisation av den allmänna fastighetstaxeringen skulle erhållas, därest

denna även på landet i första instans omhänderhades av blott en nämnd

med längre arbetsperiod. I sådan riktning uttala sig länsstyrelserna i Stockholms,

Östergötlands och Skaraborgs län, taxeringsnämndsordförandenas riksförbund

samt ett pär taxeringsnämndsordförande. Länsstyrelsen i Skaraborgs

län anför därvid, att fastighetstaxeringsnämndernas arbete gåve alltför ringa

resultat i förhållande till arbetets omfattning och de därmed förenade kostnaderna.

Genom lämplig förberedande statistisk bearbetning av tillgängligt

taxeringsmaterial och erforderlig, med biträde av sakkunniga verkställd översyn

å landskontoret av beredningsnämndernas taxeringsresultat torde kunna

förväntas tillfredsställande fastighetstaxeringar även efter indragning av

fastighetstaxeringsnämnderna. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund

anser, att nödigt antal konsulenter borde ställas till beredningsnämndernas

förfogande. En taxeringsnämndsordförande yttrar, att likformighet i taxeringen

kunde tillgodoses därigenom, att länsstyrelsen förordnade kronoombud,

vart och ett för visst antal taxeringsdistrikt, vilka hade att övervaka

taxeringen och därjämte biträda fastighetstaxeringsnämndens ordförande

med utredningsarbete.

Sveriges häradsskrivareförening uttalar betänkligheter mot den alltför korta

tid, som till följd av förslaget örn framflyttande av den tidpunkt, då fastighetstaxeringsnämnderna

skulle ha avslutat sitt arbete, stöde till häradsskrivarnas

förfogande för upprättande av utdrag ur fastighetslängderna jämte

avskrifter av utdragen eller tiden den 5—30 april. Härom anför föreningen:

Denna tid utgör, då påskhögtiden vanligen infaller därunder, i verkligheten

endast 17 å 18 arbetsdagar, vilket uppenbarligen är alldeles för kort tillmätt.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departementschefen.

Då häradsskrivare:! emellertid på grund av andra honom åliggande arbeten

icke är behjälpt med ett medgivande om senare avlämnande av längderna,

vilket även av andra skäl är olämpligt, måste tydligen fastighetstaxeringslängderna

avlämnas tidigare eller vid samma tid som förut varit fallet, vilket

väl icke bör vara omöjligt med hänsyn till att taxeringsnämnderna nu skola

helt slippa längdföring utom vad angår anteckning om eventuellt ändrade

taxeringsvärden.

Mot den föreslagna förstärkningen av nu utgående ersättning till ordförande

i beredningsnämnd samt ordförande och av länsstyrelsen förordnad

ledamot i fastighetstaxeringsnämnd gör statskontoret samma erinringar,

som tidigare riktats mot förslaget örn höjning av ersättningen åt ordförande

och kronoombud i taxeringsnämnd. Statskontoret motsätter sig dock icke, att

ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna bereddes en mot deras nya

övervakande uppgifter med avseende å beredningsnämnderna lämpligt avpassad

arvodesförhöjning.

Mot förslaget beträffande arealuppgifter och fastighetslängder göres i yttrandena,

med ett pär undantag, icke någon mera väsentlig erinran. Däremot

framställas i fråga om längderna vissa detaljanmärkningar.

De åtgärder, som av de sakkunniga föreslås för vinnande av större effektivitet

och likformighet vid den allmänna fastighetstaxeringen, avse i huvudsak

arbetet i första instans. Med hänsyn till den grundläggande betydelsen

av detta arbete är det även enligt min åsikt här som en förstärkning framför

allt bör eftersträvas.

De sakkunniga anse, att någon ändring av den nuvarande organisationen

med både beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämd på landet icke

bör ske. I de avgivna yttrandena har förslaget i denna del i allmänhet icke

föranlett någon erinran. Därest den allmänna fastighetstaxeringen på landet

skulle verkställas av blott ett slag av nämnder, fastighetstaxeringsnämnder,

skulle erfordras att ett antal på fastighetstaxeringens område mångsidigt utbildade

och praktiskt förfarna personer ställdes till dessa nämnders förfogande;

i annat fall torde ett försämrat taxeringsutfall bliva följden. Det

torde emellertid bliva synnerligen svårt att för den begränsade tid, under

vilken ifrågavarande taxering pågår, uppbringa erforderligt antal sådana

personer. Bland annat med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig

böra förorda, att den nuvarande organisationen med tvenne beskattningsnämnder

i första instans på landet fortfarande bibehålies.

Förslaget att fastighetstaxeringsnämndens ordförande skall leda och övervaka

arbetet i beredningsnämnderna inom fastighetstaxeringsdistriktet synes

ägnat att bidraga till en förbättrad fastighetstaxering. Härtill bör även bidraga

den förstärkning av landskontorens taxeringspersonal, som jag i det

följande kommer att föreslå. Denna personal avses skola inom länet i dess

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

151

helhet ledande och övervakande följa taxeringsarhetet samt i svårare fall biträda

beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämndema med utredningar.

Jag vill understryka betydelsen av att vid ledningen och övervakningen

av fastighetstaxeringen ett intimt samarbete mellan fastighetstaxeringsnämndens

ordförande och landskontoret kommer till stånd.

De sakkunnigas förslag örn förlängning av fastighetstaxeringsnämndens arbetsperiod

finner jag mig endast såtillvida böra tillstyrka, att tidpunkten för

avslutandet av nämndens arbete hör bestämmas till den 25 mars under taxeringsåret;

den nu gällande bestämmelsen om skyldighet för nämndens ordförande

att senast den 31 mars överlämna fastighetslängderna till vederbörande

häradsskrivare eller tjänsteman i stad torde vid sådant förhållande

kunna bibehållas oförändrad. Senare tidpunkt än den 25 mars för avslutande

av fastighetstaxeringsnämndens arbete bör icke komma i fråga med hänsyn

till att häradsskrivare och vederbörande tjänsteman i stad böra erhålla tillräcklig

tid för verkställande av avskrifter av fastighetslängderna.

Jag är icke beredd att för närvarande taga ställning till de sakkunnigas

förslag i fråga om arealuppgifter och fastighetslängder vid den allmänna fastighetstaxeringen.

Frågan om ändring av fastighetslängderna torde framdeles

få upptagas till prövning i samband med andra frågor, som röra nästkommande

allmänna fastighetstaxering.

Då jag sålunda icke nu förordar någon ändring i fråga om faslighetslängderna

eller beträffande den tid, inom vilken dessa skola överlämnas till häradsskrivare

eller vederbörande tjänsteman i stad, torde ändring icke heller

behöva vidtagas beträffande den tid inom vilken häradsskrivare eller vederbörande

tjänsteman i stad skall färdigställa avskrifter av fastighetslängderna.

Vid sådant förhållande torde även bestämmelsen om fastighetslängdernas offentliga

framläggande under minst 14 dagar kunna bibehållas oförändrad.

Någon allmän höjning av arvodena åt de av länsstyrelsen utsedda medlemmarna

i beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd kan jag, av samma

skäl som jag tidigare anfört beträffande frågan om höjning av arvodena

vid den årliga taxeringen, icke tillstyrka. Däremot bör skäligt merarvode utgå

åt fastighetstaxeringsnämndernas ordförande för den övervakande uppgift

beträffande beredningsnämndernas arbete, som jag föreslår skola ankomma

på dem.

De sakkunnigas beräkning av det belopp, vartill merarvodena åt fastighetstaxeringsnämndsordförandena

komma att uppgå, 50,000 kronor, föranleder

icke någon erinran från min sida.

I anslutning till vad riksräkcnskapsverket anfört vill jag till slut framhålla,

att skäl utan tvivel kunna anföras till stöd för den meningen att längre

gående åtgärder i fråga örn fastighetstaxeringen än dem jag nu förordat

vore av behovet påkallade. Emellertid är jag icke för närvarande beredd att

framlägga förslag till dylika åtgärder.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

2. Fastighetsprövningsnämnderna.

De sakkunniga erinra om att enligt 7 § taxeringsförordningen fastighetsprövningsnämnd

i län skall bestå av minst tolv, högst tjugufyra ledamöter,

vilka utses av länsstyrelsen till hälften bland dem, som deltagit i fastighetstaxeringsnämndemas

arbete efter förordnande av länsstyrelsen eller val av

landsting, till en fjärdedel bland dem, som deltagit i samma arbete efter val

av kommun, samt till en fjärdedel bland personer inom länet, vilka icke deltagit

i nämnda arbete men genom sin verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap

i fråga om fastighetsvärdering.

Härefter uttala de sakkunniga, att de skäl, som föranlett dem att föreslå

ändrad sammansättning av länsprövningsnämnden, icke på samma sätt gjorde

sig gällande i fråga örn den överinstans, som bade att granska och pröva

fastighetstaxeringarna. De sakkunniga anföra vidare:

Fastighetstaxeringen, som omfattar jordbruk, skog, bostadshus och industrianläggningar,

kräver speciell sakkunskap, som bör hava inflytande å

värderingen. Den för den årliga taxeringen avsedda prövningsnämnden är

för detta ändamål icke tillräcklig. Å andra sidan synas skäl tala för att ledamöterna

i denna nämnd ingå som ledamöter i fastighetsprövningsnämnden.

De vid allmän fastighetstaxering bestämda värdena skola visserligen

bestå under taxeringsperioden. Men vid den årliga taxeringen under denna

period är ofta fråga om omtaxering av fastighet ävensom om åsättande av

preliminärt taxeringsvärde. Det är därför en fördel, att ledamöterna i länsprövningsnämnden

äga kännedom om och äro förtrogna med de värderingsfaktorer,

som varit bestämmande vid den allmänna fastighetstaxeringen.

För tillgodoseende av krav på tillräcklig sakkunskap och ortskännedom

föreslå de sakkunniga, att fastighetsprövningsnämnden skall bestå av fjorton

ledamöter, varav —- utöver länsprövningsnämndens fem medlemmar — nio

ledamöter skola till lika antal utses ur envar av följande grupper personer,

nämligen sådana, som deltagit i fastighetstaxeringsnämndemas arbete efter

förordnande av länsstyrelsen eller val av landsting, sådana, som deltagit i

samma arbete efter val av kommun, samt sådana inom länet, som icke deltagit

i nämnda arbete men genom sin verksamhet kunna antagas besitta

sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering. Liksom i länsprövningsnämnden

skall landskamreraren vara ordförande i fastighetsprövningsnämnden.

Då de sakkunniga, såsom tidigare framhållits, föreslagit att tiden för anförande

av besvär till länsprövningsnämnden skulle utsträckas till den 31

juli, varigenom det egentliga prövningsnämndsarbetet icke kunde påbörjas

förrän i början av augusti månad, syntes dem fastighetsprövningsnämndens

arbete — som enligt gällande regler skall vara avslutat den 20 juni — kunna

pågå något längre. De sakkunniga föreslå därför, att fastighetsprövningsnämndens

arbete må pågå till den 30 juni. Härav bleve en följd, att den nuvarande

tidpunkten för avlämnande av fastighetsprövningsnämndens ändringslängder

till häradsskrivare, magistrat och kommunal myndighet, den

15 juli, måste framflyttas till den 25 juli.

Någon ändring i besvärsreglerna vid den allmänna fastighetstaxeringen

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

153

föreslås icke. Däremot borde enligt de sakkunnigas mening, i likhet med vad

som föreslagits beträffande länsprövningsnämnden, muntliga förhandlingar

kunna äga rum inför fastighetsprövningsnämnden.

Ledamot i fastighetsprövningsnämnd föreslås av de sakkunniga skola erhålla

samma förhöjning av arvode samt resekostnads- och traktamentsersättning,

som föreslagits i fråga om ledamot i länsprövningsnämnd. Härav

föranledd kostnadsökning vid den allmänna fastighetstaxeringen uppskatta de

sakkunniga till omkring 20,000 kronor.

Den föreslagna organisationen av fastighetsprövningsnämnderna möter i en

del remissyttranden erinringar i olika avseenden.

Beträffande frågan om vem som skall vara ordförande i fastighetsprövningsnämnden

anför sålunda länsstyrelsen i Östergötlands län:

Om viss tveksamhet kan råda i fråga om lämpligheten av förslaget att låta

landshövdingarnas ordförandeskap i de årliga prövningsnämnderna upphöra,

gäller detta i än högre grad beträffande ordförandeskapet i fastighetsprövningsnämndema

med hänsyn därtill, att dessa hava att handlägga frågor av synnerligen

stort allmänt intresse. Som allmän fastighetstaxering förekommer

endast vart femte år, skulle ett bibehållande av landshövdingarnas ordförandeskap

i fastighetsprövningsnämnderna — i motsats mot vad fallet kunde

vara vid de årliga prövningsnämnderna— icke göra något permanent intrång

i deras arbetstid. Med en sådan anordning kunde jämväl den fördelen vinnas,

att landskamreraren kunde övertaga en del av det eljest på taxeringsintendenten

ankommande arbetet med fastighetstaxeringen enligt av länsstyrelsen

fastställd uppdelning, vilket med hänsyn till materialets omfattning och den

knappt tillmätta tiden säkerligen skulle vara till båtnad för resultatet och stå

i god överensstämmelse med den samverkan i övrigt av landskamrerare och

taxeringsintendent, som de sakkunniga beträffande fastighetstaxeringen åsyftat.

Länsstyrelsen i Blekinge län föreslår bibehållande av landshövdingens ordförandeskap

i fastighetsprövningsnämnden, då dennes göromål icke borde utgöra

hinder för hans deltagande i nämndens arbete och tillräckliga skäl för

den av de sakkunniga föreslagna förändringen i fråga om orförandeskapet

icke heller eljest kunde anses föreligga.

Rörande antalet ledamöter i fastighetsprövningsnämnden uttalar länsstyrelsen

i Älvsborgs län, att arbetet med en så stor nämnd som den av de sakkunniga

föreslagna bleve ganska tungrott, varför länsstyrelsen föresloge att

nämnden skulle bestå av, förutom medlemmarna i länsprövningsnämnden,

ytterligare sex eller nio ledamöter, beroende på vederbörande läns storlek.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser, att fastighetsprövningsnämnden

borde bestå av -— förutom medlemmarna i länsprövningsnämnden, vilkas antal

länsstyrelsen föreslagit till sju — ytterligare sju ledamöter.

Stadsfullmäktige i Östersund yttra, att antalet ledamöter i fastighetsprövningsnämnden

syntes kunna sänkas till elva, varvid blott sex ledamöter skulle

utses av länsstyrelsen.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Departements
chefen.

I fråga om fastighetsprövningsnämndens arbetsperiod ifrågasätter länsstyrelsen

i Hallands län, huruvida icke denna borde utsträckas till den 10 juli,

enär den av de sakkunniga föreslagna utökningen av tiden med tio dagar i

verkligheten icke bleve så lång, då midsommarhelgen infölle därunder.

Sveriges häradsskrivareförening uttalar, att frågan om framflyttande av

tidpunkten för avlämnandet av fastighetsprövningsnämndens ändringslängder

från den 15 till den 25 juli borde tagas under förnyat övervägande. Det vore

nämligen av mycket stor vikt, för att debiteringsarbetet skulle medhinnas i behörig

tid, att en sådan framflyttning icke komme till stånd om den icke vore

absolut nödvändig.

Mot den föreslagna förhöjningen av ersättningen till ledamot i fastighetsprövningsnämnd

anför statskontoret samma erinringar, som riktats mot förslaget

om höjning av ersättningen åt ledamot i länsprövningsnämnd.

Vad angår fastighetsprövningsnämndens organisation synes mig lämpligt,

att denna nämnd i länen utgöres av länsprövningsnämnden, förstärkt med nio

beträffande fastighetstaxering kunniga personer, utsedda på sätt de sakkunniga

föreslagit. Landskamreraren bör då vara ordförande jämväl i fastighetsprövningsnämnden.

Fastighetstaxeringen är visserligen av i viss mån annan karaktär

än inkomsttaxeringen, men detta torde likväl icke utgöra tillräcklig

anledning att beträffande ordförandeskapet i prövningsnämnden avvika från

den ordning, som befunnits lämplig i fråga örn den årliga taxeringen. Därtill

kommer, att det torde vara av principiella och praktiska skäl olämpligt, att

landskamreraren vid fastighetstaxeringen skulle handhava taxeringsintendentens

funktioner.

I Stockholm torde, liksom för närvarande, den prövningsnämnd som fungerar

vid den årliga taxeringen kunna tjänstgöra även såsom fastighetsprövningsnämnd.

I likhet med vad som föreslagits beträffande länsprövningsnämnd torde

— för att sätta fastighetsprövningsnämnd i stånd att vid större anhopning

av ärenden medhinna arbetet inom fastställd tid — Kungl. Maj :t böra erhålla

bemyndigande att efter framställning av fastighetsprövningsnämnd förordna,

att nämnden skall arbeta på två avdelningar, vardera bestående av landskamreraren

såsom ordförande samt halva antalet ledamöter. Är antalet ledamöter

i nämnden icke jämnt, torde den ena avdelningen få bestå av en ledamot mera

än den andra; även örn vissa invändningar kunna riktas mot en sådan anordning,

torde några praktiska olägenheter knappast vara förenade därmed.

Om fråga av principiell innebörd uppkommer eller avdelning eljest så finner

lämpligt, bör ärende hänskjutas till avgörande av fastighetsprövningsnämnden

in pleno.

Jag anser mig böra tillstyrka en förlängning av fastighetsprövningsnämndens

arbetsperiod till och med den 30 juni under taxeringsåret. Någon ytterligare

förlängning torde däremot icke böra komma i fråga. Även örn arbets
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

155

perioden förlänges på angivet sätt torde ändringslängderna likväl kunna avlämnas

å nu föreskriven tid eller senast den 15 juli. Därest ändringslängderna

avlämnas å senare tidpunkt lära svårigheter uppstå för häradsskrivarna

att medhinna debiteringsarbetet i behörig tid.

Vad de sakkunniga uttalat rörande besvärsregler, muntliga förhandlingar

och ersättning till ledamot av fastiglietsprövningsnämnd giver icke anledning

till erinran från min sida.

De sakkunnigas kostnadsberäkning torde böra godtagas.

3. Central granskning av länsanvisningar för den allmänna fastighetstaxeringen.

För vinnande av en mera likformig taxering föreslå de sakkunniga, att länsanvisningarna

för den allmänna fastighetstaxeringen skola granskas centralt.

Härom yttra de sakkunniga:

Såsom förut framhållits skall enligt 59 § 1 mom. taxeringsförordningen sammanträde

hållas för överläggningar rörande de allmänna grunderna vid den

förestående fastighetstaxeringen. Vid sammanträdet skall till ledning för

taxering av jordbruksfastigheter föreslås vissa värden för ytenhet mark av

olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden under förutsättning

av normalt byggnadsbestånd. Till ledning för värdesättning av skogsmark

och växande skog skola fastställas hjälptabell ävensom de särskilda anvisningar,

som kunna finnas erforderliga. Åtskilliga av de anvisningar, som

sålunda länsvis meddelas, framkomma genom överläggningar, som pläga

hållas med rikets landskamrerare och av länsstyrelserna förordnade skogssakkunniga.

Detta är emellertid i regel icke fallet i fråga om de s. k. enhetsvärdena

för taxering av jordbruksfastighet. Vid den undersökning av särskilt

tillkallade sakkunniga beträffande taxeringsutfallet, som plägar ske efter

varje allmän fastighetstaxering, har i vissa fall konstaterats, att anvisningar

och värdesättningar förekommit, mot vilka erinran kunnat framställas. Det

synes därför lämpligt, att för vinnande av en i största möjliga utsträckning

likformig taxering samtliga länsanvisningar för fastighetstaxeringen, innan

de vinna tillämpning, underkastas granskning, vilket lämpligen bör ske av

den i annat sammanhang föreslagna riksskattenämnden, förstärkt med nödig

sakkunskap.

Såsom jag redan anmärkt, tillstyrker jag icke inrättande av den av de Departementssakkunniga

föreslagna riksskattenämnden. Vid sådant förhållande förfaller chetenjämväl

de sakkunnigas förslag om granskning genom nämndens försorg av

länsanvisningarna för den allmänna fastighetstaxeringen. Emellertid torde

vid det landskamreraremöte, som hör hållas innan den allmänna fastighetstaxeringen

tager sin början, frågor av betydelse för den kommande taxeringen

böra behandlas; härigenom skapas förutsättningar för att de länsanvisningar

för taxeringen, som därefter komma att utfärdas, bliva i erforderlig grad

enhetliga.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

B. Särskild fastighetstaxering.

De sakkunniga uttala, att enligt vad som från vissa håll gjorts gällande,

den årliga fastighetstaxering, som på grund av stadgandet i 12 § 2 mom.

kommunalskattelagen i större eller mindre utsträckning ägde rum, flerstädes

icke givit ett tillfredsställande resultat. Denna årliga fastighetstaxering vore ju

anförtrodd åt de vanliga taxeringsnämnderna, vilka icke sammansatts med

hänsyn tagen till denna speciella arbetsuppgift och som därför ofta saknade

härför erforderlig särskild sakkunskap. Då ledamöterna i dessa nämnder

stundom ej heller deltagit i någon allmän fastighetstaxering, saknade de även

kunskap om därvid tillämpade grunder -—• vilka dock skulle äga sin giltighet

även vid den årliga fastighetstaxeringen — och resultatet bleve att ofrånkomliga

ojämnheter i fastighetstaxeringen uppstode.

De sakkunniga ha funnit det obestridligt, att den årliga fastighetstaxeringen

icke alltid skedde på tillfredsställande sätt och dessutom stundom med icke

tillräckligt beaktande av de i författningen givna föreskrifterna. De sakkunniga

framhålla vidare, att det mötte väsentligt större svårigheter att avhjälpa

förefintliga brister vid den särskilda fastighetstaxeringen än vid den allmänna

fastighetstaxeringen. De anföra härom:

De framställda anmärkningarna sammanhänga nämligen närmast med

själva principerna för nuvarande fastighetstaxering och kunna näppeligen

undanröjas annat än i samband med en översyn av hela detta område, alltså

ej blott de formella utan även de materiella reglerna för fastighetstaxeringen

—- något som dock faller utom ramen för de sakkunnigas uppdrag.

Anmärkas må dock, att inom större kommuner, enkannerligen inom stadskommuner,

ett enhetligare förfarande kan vinnas genom att med tillämpning

av 4 § andra stycket taxeringsförordningen utse en särskild fastighetstaxeringsnämnd

för kommunen i dess helhet med särskilt kvalificerade ledamöter

och avsedd att fungera under tiden mellan de allmänna fastighetstaxeringarna.

Däremot kan icke tillrådas att exempelvis länsvis upprätta dylika nämnder

för nu angivna mellanperiod, enär därigenom den speciella ortskännedomen

skulle gå förlorad. Visserligen vore tänkbart att beträffande fastighetstaxeringen

under mellanperioderna låta de vanliga taxeringsnämnderna

fungera som beredningsnämnder samt mellan dem och länsprövningsnämnden

inrätta särskilda fastighetstaxeringsnämnder. Detta vill dock synas vara

en alltför stor apparat för det mindretal fastighetstaxeringar, som under mellanperioderna

förekomma, och det avsedda syftet torde måhända i huvudsak

ernås genom att, på sätt nedan föreslås, länsprövningsnämndens ledamöter

vinna erfarenhet i fastighetstaxering. I övrigt torde ingen annan åtgärd kunna

övervägas än att samma personer så långt möjligt förordnas som ordförande

både i taxeringsnämnd och i beredningsnämnd eller fastighetstaxeringsnämnd. I

I remissyttrandena har förevarande spörsmål i allmänhet icke särskilt

berörts. Emellertid uttala några kommunala myndigheter, att i städer och

större kommuner den särskilda fastighetstaxeringen borde anförtros åt en

särskild taxeringsnämnd med för denna uppgift särskilt kvalificerade ledamöter.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

157

Det torde vara lämpligt, att länsstyrelserna vid uppdelning av kommun iDepartemenuflera

taxeringsdistrikt — så ofta förhållandena det medgiva — förordna att chelenden

särskilda fastighetstaxeringen skall handhavas av en eller flera lokala

taxeringsnämnder med för denna uppgift kvalificerade ledamöter. Länsstyrelserna

böra vidare i så stor utsträckning som möjligt förordna samma personer

såsom medlemmar både av lokal taxeringsnämnd och av beredningsnämnd

eller fastighetstaxeringsnämnd. Ett tillfredsställande resultat av den

särskilda fastighetstaxeringen skulle ytterligare främjas, därest kommun vid

utseende av ledamöter i beskattningsnämnd förfore på liknande sätt.

III. Landskontoren.

A. Förstärkning av personalen å landskontoren i syfte att åstadkomma ett

förbättrat taxeringsarbcte.

I fråga om den nuvarande organisationen av landskontoren och bristerna

däri anföra de sakkunniga:

Landskontorens befattning med taxeringsarbetet är av jämförelsevis nytt

datum. Då genom 1812 års bevillningsförordning en prövningskommitté (sedermera

prövningsnämnd) tillskapades såsom närmaste instans över taxeringskommittéerna

(sedermera taxexångsnämnderna), bestämdes jämväl, att

landskamreraren skulle vara närvarande vid prövningskommittés sammanträde.

Det blev även landskamreraren, som hade att förbereda ärendena till

prövningskommittén och att där framställa yrkanden.

Denna arbetsuppgift, som med dåtida skattelagstiftning var relativt ringa

betungande, har sedermera vuxit i allt högre grad och samtidigt blivit alltmera

krävande. Några åtgärder av verkligt genomgripande art i syfte att bereda

landskontoren erforderlig personal till bemästrande av denna ständigt

stegrade arbetsuppgift kunna emellertid icke sägas hava under de gångna

130 åren vidtagits. Man har i stället, här liksom eljest då fråga varit örn taxeringsväsendet,

oavbrutet fortsatt på provisoriernas väg och sålunda i huvudsak

anpassat landskontorens arbetskrafter efter de övriga arbetsuppgifter,

vilka förutom taxeringsarbetet åvilade dessa avdelningar av länsstyrelserna.

Taxeringsarbetet blev sålunda en uppgift, som först i andra hand fick sitt

behov av arbetskraft beaktat. Behovet av erforderlig arbetskraft tillgodosågs

därvid genom att landskontorens personal på övertid mot särskild ersättning

fick sysselsättas härmed. I den mån ej heller på detta sätt arbetsuppgifterna

kunde nödtorftigt bemästras, tillgrepos andra pi''ovisoriska åtgärder, främst

den att bevilja ifrågakommandc befattningshavare, i första hand landskamrerai-en,

partiell tjänstledighet för arbetet till prövningsnämnden. Så småningom

lämnades i 16 § taxeringsförordningen medgivande åt länsstyrelserna att

efter Kungl. Maj:ts beslut förordna biträdande landskamrerare vid länsstyrelsen.

Den sålunda medgivna möjligheten till dubblering av landskamrerartjänsten

innebär emellertid som regel allenast, att en befattningshavare å

landskontoret, i vanliga fall Iänsassessorn, befrias från övriga göromål för

att under sommaren och hösten biträda nied taxeringsarbetet för prövningsnämnden.

Vidare hava länsstyrelserna erhållit rätt att under tiden för prövningsnämndernas

arbete mot ersättning anlita utomstående personer såsom

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

biträden. Omfattningen av dessa provisoriska åtgärder för taxeringsarbetets

bedrivande belyses måhända bäst därav, att kostnaderna härför under år

1941 uppgingo till i runt tal 245,000 kronor. En hjälp av mera betydelsefull

art har emellertid sedan år 1935 beretts länsstyrelserna genom att dessa till

biträde kunnat erhålla s. k. taxeringsrevisorer, dock endast avsedda för det

i och för sig maktpåliggande arbetet med bokföringsgranskningar. Jämväl beträffande

taxeringsrevisorerna har man dock behållit provisoriets karaktär

genom att dessa endast förordnas för ett år i taget, stundom för del av året,

och sålunda hava en i högsta grad otrygg ställning; en given följd härav har

blivit, att det i stigande grad yppats svårigheter att finna personer, som velat

ägna sig åt uppgiften i fråga.

När man i ett sammanhang överväger å ena sidan den oerhörda betydelsen,

ej minst ur statsfinansiell synpunkt, av taxeringsarbetets rätta bedrivande

och å andra sidan omöjligheten för landskontoren att med till buds stående

arbetskraft bemästra denna uppgift, framstår det såsom föga förståeligt, att

nu angivna system kunnat få i årtionden fortbestå. En medverkande orsak

härtill har givetvis varit en allmän obenägenhet att utan tvingande skäl tillskapa

nya tjänster; erinras må dock, att, bland andra, statsrevisorerna vid

flera tillfällen påtalat förhållandena. En annan orsak har säkerligen varit, att

man under lång tid icke haft blicken öppen för de faror, det rådande systemet

innebar för taxeringsarbetets eftersättande och deklarationsmoralens förflackande,

och än mindre insett, vilka betydande värden som här årligen sattes

på spel.

De sakkunniga finna det uppenbart att, därest man överhuvud taget ville

ernå en förbättrad organisation av taxerings väsendet, det rådande provisoriesystemet

helt och hållet måste avskaffas. Uppsikten över och ledningen av

taxeringsarbetet vore icke en andrarangsuppgift, vars utförande vore mer eller

mindre likgiltigt, det vore i stället den viktigaste och mest arbetskrävande

uppgift, som anförtrotts åt landskontoren. Taxeringsarbetet vore ej heller för

landskontorens del en säsonguppgift, som kunde lösas under några månader

av året, det vore tvärtom en uppgift, som krävde arbetskraft, och ej obetydlig

sådan, under året i dess helhet; detta förhållande torde bliva än tydligare,

i den mån prövningsnämndens arbete, på sätt tidigare föreslagits, bomme att

fortgå under hela året. Såsom en ofrånkomlig förutsättning för en bättre

ordnings vinnande måste de sakkunniga därför uppställa, att till landskontorens

förfogande ställdes arbetskraft i erforderlig utsträckning, vilken arbetskraft

kunde under hela året disponeras för uppgiften i fråga. Än vidare måste

denna arbetskraft placeras i sådan löneställning och erhålla sådana anställningsvillkor,

att man verkligen hade möjlighet att förvärva på området skickliga

och kunniga personer.

De sakkunniga erinra örn att vid landskontoren regelmässigt vissa tjänstemän

avdelats för handhavande av huvudsakligen en särskild grupp eller särskilda

grupper av arbetsuppgifter. Sålunda funnes vid de flesta landskontor

en uppbördsavdelning, en omsättningsskatteavdelning etc. I analogi härmed

föreslå de sakkunniga, att å landskontoren skall finnas en särskild taxering

savdelning — vid några länsstyrelser är taxeringsavdelning, örn ock av

mindre omfattning, redan inrättad — vars personal alltså helt skall dispo
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

159

neras för taxeringsarbetet. Ä andra sidan förutsätta de sakkunniga härvid,

att de nu utgående ersättningarna för prövningsnämndsarbetet skola väsentligt

begränsas.

Innan de sakkunniga närmare ingå på frågan om taxeringsavdelningens

organisation, beröra de landskamrerarens ställning till taxeringsarbetet

enligt den ifrågasatta nya organisationen och anföra i detta

avseende:

De sakkunniga hava tidigare uttalat, att i den såväl med avseende å arbetsperiod

som sammansättning förändrade länsprövningsnämnden, liksom även

i den till sin sammansättning ändrade fastighetsprövningsnämnden, landskamreraren

bör vara ordförande. På ordföranden i prövningsnämnden kommer

ju att vila det egentliga ansvaret för taxeringsarbetets rätta bedrivande

och på honom måste ställas alldeles särskilda krav i fråga om författningskunskap

och rutin; såsom i det föregående framhållits lära dessa krav som

regel icke kunna fyllas av annan än landskamreraren. I prövningsnämnden

skall landskamreraren utöva en verkligt processledade verksamhet, vilket

framför allt kommer till uttryck vid muntliga förhandlingar. Det ankommer

på honom att tillse, att utredningen är tillfyllest för att därå grunda ett

riktigt avgörande. Landskamreraren erhåller sålunda en vidgad och större

uppgift i taxeringsväsendet. Med den tilltänkta ansvarsfulla och viktiga posten

såsom opartisk ledare av prövningsnämndens arbete kunna emellertid

icke förenas uppgifterna att fiskaliskt tillvarataga det allmännas intresse gent

emot de skattskyldiga eller att i högre instans föra talan över prövningsnämndens

beslut. Dessa uppgifter måste därför överflyttas från landskamreraren

å annan befattningshavare.

Det är de sakkunniga angeläget att uttala, att härigenom icke åsyftas någon

ändring av landskamrerarens ledande ställning i fråga örn taxeringsarbetet.

Tvärtom åsyfta de sakkunniga en konsolidering och förstärkning därav

men anse, att de insikter och den erfarenhet, som en befattningshavare

i landskamrerares ställning bör hava vunnit, väsentligt bättre utnyttjas å den

viktiga posten såsom ordförande i prövningsnämnden än såsom kronans ombud

vid samma nämnd. Även här gäller den väl allmänt erkända regeln, att

hur stora krav man än — och med rätta —■ ställer å en åklagare, så måste än

högre krav ställas å domaren; eljest löper kravet å opartisk rättvisa fara att

åsidosättas till förmån för åklagarens partsbetonade inställning.

Ur allmänhetens synpunkt vinnes därjämte, att vid varje länsstyrelse finnes

en opartisk, i skalteförfattningarna kunnig man, till vilken allmänheten

kan framföra sina speciella synpunkter. Naturligtvis är väl numera regel, att

landskamreraren icke ensidigt söker tillvarataga det allmännas intresse, men

för allmänheten står detta icke klart, så länge landskamreraren är den, som

för talan gent emot allmänheten. Genom en omläggning, sådan som här föreslagits,

blir däremot landskamrerarens ställning även utåt en annan än nu.

Jämte sin uppgift att vara ordförande i fastighetsprövningsnämnden och

länsprövningsnämnden skall landskamreraren vara föredragande i dessa

nämnder, där icke för vissa fall föredragningen uppdrages åt annan. Föredragningen

torde väsentligt underlättas genom de referat av mål och ärenden,

som föreslås skola utsändas före sammanträdena. Därjämte skall landskamreraren

fortfarande såsom föredragande taga befattning med de ärenden

rörande taxeringsväsendet, i vilka beslutanderätten ankommer på länsstyrelsen,

dock med undantag för ärenden, som angå den omedelbara övervak
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

ningen av taxeringsarbetet (107 § taxeringsförordningen). De i 59 § 1 och 2

mom. och 75 § taxeringsförordningen föreskrivna sammanträdena för överläggning

rörande taxeringsarbetet i fråga om allmän fastighetstaxering och

årlig taxering böra emellertid hädanefter hållas inför landskamreraren och

icke inför länsstyrelsen. Beträffande den allmänna fastighetstaxeringen bör

landskamreraren bibehållas vid de uppgifter, som jämlikt 58 § 2 morn., 59 §

3 mom. och 66 § 2 mom. taxeringsförordningen nu åligga honom. Anvisningar

för den årliga taxeringen böra, med ledning jämväl av vad som förekommit

vid det enligt 75 § hållna sammanträdet, föreslås av landskamreraren och,

sedan de granskats av riksskattenämnden, fastställas av länsprövningsnämnden,

under vars bedömande de sedermera komma i samband med prövning

av inför nämnden dragna mål och ärenden.

De sakkunniga redogöra härefter för sitt förslag till organisation av taxeringsavdelningen

och behandla därvid till en början frågan örn de arbetsuppgifter,

som skola åvila chefen för taxeringsavdelningen.

Härom yttra de sakkunniga:

De uppgifter, som från landskamreraren skulle överflyttas å annan befattningshavare

— nämligen landskamrerarens fiskaliska uppgifter enligt taxeringsförordningen:

att som föredragande vid länsstyrelsen, med biträde av

taxeringsavdelningens personal, övervaka taxeringsarbetet (genom att övervara

taxeringsnämndernas sammanträden samt granska, helt eller delvis, det

av nämnderna behandlade materialet), att infordra deklarationer och andra

taxeringsuppgifter samt skattskyldigs räkenskaper för granskning ävensom

att föra talan hos prövningsnämnden och högre instanser — äro tydligtvis av

sådan natur, att desamma böra åläggas den tjänsteman, som bliver föreståndare

för taxeringsavdelningen. Såsom ytterligare uppgifter skulle tillkomma

denne befattningshavare, med ovannämnda biträde, att handhava utbildningen

av nyutsedda ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, att meddela

råd och upplysningar, framför allt åt taxeringsnämndsordförande, samt att åt

taxeringsnämnderna verkställa utredning i tidskrävande och svårbedömbara

taxeringsärenden. Vidare skulle han närmast under landskamreraren vara

chef för taxeringsavdelningen. Slutligen skulle han närvara vid landskamrerarens

föredragning inför länsstyrelsen dels av ärenden, som angå personalen

å taxeringsavdelningen, och dels av ärenden enligt skatte- och taxeringsförfattningama,

med undantag av sådana, som avse länsstyrelsens utseende av

ledamöter och suppleanter i fastighetsprövningsnämnden samt uttagande av

böter eller vitén ävensom vidtagande av de åtgärder, som anmäld försummelse

eller utebliven verkställighet av vad i författning stadgas för övrigt kan påkalla;

därjämte skulle han närvara vid länsstyrelsens avgörande av visst ärende,

då länsstyrelsen så bestämde. Härvid skulle han äga rätt att uttala sin

mening och, därest beslutet bleve därifrån avvikande, låta anteckna densamma

till protokollet.

Såsom benämning å föreståndaren för taxeringsavdelningen föreslå de sakkunniga

titeln taxering sintendent, vilken vunnit burskap vid Överståthållarämbetet.

Även med avseende å taxeringsintendcnten gäller, att synnerligen höga krav

måste ställas å hans insikter, skicklighet och erfarenhet. Då de uppgifter,

som skulle ankomma på honom, hittills ansetts kunna anförtros allenast den

högste tjänstemannen vid landskontoret, kan givetvis icke ifrågakomma, att

vid en omläggning minska berörda krav genom att anförtro uppgifternas

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

161

fullgörande åt lägre befattningshavare. Visserligen komma landskamrerare^

insikter och erfarenhet alt fortfarande utnyttjas i prövningsnämnden — och

enligt de sakkunnigas mening bättre än hittills — men detta hindrar icke,

att det alltjämt måste fordras, att den tjänsteman, som leder de förberedande

utredningarna och utför talan vid prövningsnämnden och beskattningsdomstolarna,

besitter särskilda kvalifikationer härför. Är så icke fallet, försvåras

i hög grad för landskamreraren och prövningsnämnden att genomföra den

viktiga uppgiften att i fråga örn taxeringen tillse, att densamma varder likformig

och rättvis.

Som ovan nämnts, höra höga krav ställas på taxeringsintendenten. Denne

hör vara en person, som utöver sin juridiska examen vid tjänstgöring å länsstyrelse

visat sig väl skickad att handhava denna del av taxeringsarbetet. Med

hänsyn till den ansvarsfulla ställning, taxeringsintendenten skall intaga inom

taxeringsväsendet, föreslå de sakkunniga, att han placeras i lönegrad A 30;

i Gotlands län hör han dock icke placeras i högre lönegrad än A 27.

Den ytterligare arbetskraft, som erfordras å taxeringsavdelningen,

hör enligt de sakkunnigas mening utgöras av dels befattningshavare

med länsbokhållares kompetens, d. v. s. jurister, dels mindre

kvalificerad personal i landskontorists och biträdes tjänsteställning, dels ock

taxeringsrevisorer och biträden åt dessa, förslagsvis benämnda taxeringsassistenter.

De sakkunniga lia inhämtat uppgifter om i vilken utsträckning den nuvarande

personalen å landskontoren utför taxeringsarbete å tjänstetid. En sammanställning

av nämnda uppgifter torde få såsom Bilaga B fogas till statsrådsprotokollet

i förevarande ärende. De sakkunniga uttala i anslutning till

berörda uppgifter, att då befattningshavare helt eller till övervägande delen

användes för taxeringsarbete han givetvis borde överföras till den nya taxeringsavdelningen.

De befattningshavare, som kunde överföras till taxeringsavdelningen,

vore i första hand taxeringsrevisorerna samt de under år 19421

provisoriskt anställda boklöringsgianskarna, vilka helt ägnade sig åt taxeringsarbete.

Dessutom sysselsattes åtskilliga landskontorister och biträden helt

eller till större delen med dylikt arbete; även dessa borde överflyttas till

nämnda avdelning. Av juristerna — här bortsåges från de befattningshavare,

som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut under år 19421 provisoriskt avdelats

för taxeringsarbete — sysslade under normala tider de extra ordinarie länsassessorerna

i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands

län till ungefär hälften av sin tjänstetid med taxeringsarbete. För närvarande

vore extra ordinarie länsassessorn i Stockholms län helt avdelad för

taxering; motsvarande befattningshavare i Göteborgs och Bohus län ägnade,

med hänsyn till anhopningen av kristidsarbete, blott en fjärdedel av sin tjänstetid

åt arbete med taxering. Av öviiga jurister å länsstyrelserna sysselsattes,

med undantag för en länsbokhållare av andra klass i Kalmar län, ingen till

någon betydande del med taxeringsarbete. Något överflyttande av jurister till

taxeringsavdelningen vore sålunda som regel icke möjligt.

De sakkunniga framhålla, att utöver den personal, som från det övriga

landskontoret kunde överföras lill taxeringsavdelningen, ytterligare befatt
-

1 Bestämmelser örn provisorisk förstärkning meddelade jämväl för år 1943.

Bihang till riksdagens protokoll 194.1. 1 sami. Nr Slö.

11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

ningshavare erfordrades för att denna avdelning skulle kunna fylla sin uppgift

i fråga om taxeringsväsendet. Befaitningshavarna å taxeringsavdelningen

skulle, som tidigare berörts, biträda taxeringsintendenten med de arbetsuppgifter,

som åvilade denne. Med avseende å dessa uppgifter vore att märka, att

de till sin natur vore sådana, att snart sagt hur stor personal som helst skulle

kunna utnyttjas därvid. De sakkunniga hade emellertid för sin del av naturliga

skäl ansett sig böra begränsa den föreslagna personalökningen till så

snäva mått som vore möjligt utan att därmed äventyra de praktiska resultaten

av arbetet.

På grundval av sin kännedom om några landskontor, från länsstyrelserna

införskaffade uppgifter om personalbehov m. m. samt förefintligt statistiskt

material, företrädesvis beträffande antal av i inkomstlängd upptagna skattskyldiga,

jordbruksbilagor och rörelsebilagor samt besvär till prövningsnämnd

och kammarrätten, ha de sakkunniga beräknat det antal befattningshavare

av olika slag, som de anse vara erforderligt å de föreslagna taxeringsavdelningarna,

ävensom det antal nya befattningshavare som utöver de

tjänstemän, som kunna överföras från det övriga landskontoret, i följd därav

skulle behövas. Dessa uppgifter ha av de sakkunniga sammanställts i två

tablåer, vilka torde få såsom Bilagor C och D fogas till statsrådsprotokollet i

detta ärende. Den senare av de båda tablåerna visar även, vilka befattningar

å landskontoren som i samband med inrättandet av taxeringsavdelningarna

föreslås till indragning samt vilka jämkningar i anslagsberäkningen för ickeordinarie

personal, som därvid anses böra vidtagas. De sakkunniga framhålla,

att de, såsom nyss berörts, icke beräknat personalbehovet efter den

toppbelastning av arbete, vilken exempelvis vid särskilt ingående granskning

av taxeringsmaterialet kunde inträffa under höstmånaderna, då samtidigt

besvären över taxeringsnämndernas beslut behandlades, utan att nämnda

behov givetvis måst så begränsas, att personalen å taxeringsavdelningen

hade jämn sysselsättning året om. Därest sådan särskild anhopning av arbete

skulle inträffa, att den stadigvarande anställda personalen icke vore tillräcklig

för alt inom anslagen tid utföra detsamma, måste därför tillfällig personal

kunna få anställas för ändamålet.

Såsom av tablåerna framgår föreslå de sakkunniga, att utöver befattningen

som taxeringsintendent i regel en ny juristtjänst tillskapas å taxeringsavdelningen

i varje län. Innehavaren av nämnda tjänst, vilken föreslås

skola benämnas taxeringsinspektör — även denna titel vore hämtad från

Överståthållarämbetet — skulle biträda taxeringsintendenten med de uppgifter,

som förut nämnts. Taxeringsinspektörerna motsvarade de biträdande

landskamrerare, som tidigare förordnats i de flesta län under tiden för prövningsnämndsarbetet,

samt de befattningshavare, vilka under år 19421 provisoriskt

avdelats för taxeringsarbete.

1 Bestämmelser om provisorisk förstärkning meddelade jämväl för år 1943.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 345.

163

De sakkunniga erinra i detta sammanhang om att Kungl. Maj:t i anledning

av de sakkunnigas förslag i skrivelse den 11 november 1941 medgivit länsstyrelserna

att under förra halvåret 1942 anställa som regel en extra länsbokhållare

för att bliva i stånd att avdela en befattningshavare, i de flesta fall i

länsbokhållares tjänsteställning, att uteslutande ägna sig åt taxeringsarbete.

Motsvarande medgivande hade lämnats beträffande senare halvåret 1942.1

Vilka befattningshavare som sålunda avdelats för taxeringsarbete framginge

av sammanställningen å bilaga B. Under taxeringsperioden på våren

hade den för dylikt arbete avdelade befattningshavaren att under landskamrerarens

överinseende och efter hans direktiv lämna taxeringsnämnderna erforderliga

råd och upplysningar, åt dessa nämnder verkställa utredningar

i tidskrävande och mera svårbedömbara taxeringsfall samt biträda vid övervakning

av nämndernas arbete och vid förfall för landskamreraren närvara

vid dessas sammanträden. Därjämte skulle sagda befattningshavare, i den mån

hans övriga arbetsuppgifter det medgåve, biträda landskamreraren vid avgivande

av yttranden i besvärsmål till kammarrätten. Under senare halvåret

skulle ifrågavarande befattningshavare helt ägna sig åt arbetet för prövningsnämnden.

Den provisoriska förstärkning av taxeringsorganisationen, som sålunda

kommit till stånd, hade enligt de sakkunnigas mening varit till stort gagn för

arbetet. Kommunikationen mellan taxeringsnämnder och landskontor hade

blivit bättre än förut: taxeringsnämnderna hade erhållit hjälp från landskontoret

i många fall, där sådan varit påkallad, och landskontoret hade fått

större möjlighet att övervaka nämndernas arbete. Vidare hade prövningsnämndsarbetet

tillförts en välbehövlig förstärkning. Då de sålunda för taxeringsarbete

avdelade befattningshavarna visat sig fylla ett verkligt behov, hade

de sakkunniga, såsom framgår av vad nyss anförts, ansett desamma böra ersättas

med stadigvarande arbetskrafter. Taxeringsintendenten kunde som regel

icke ensam medhinna alla de uppgifter, som åvilade honom, utan måste

till sitt biträde hava ifrågavarande taxeringsinspektör. Denne skulle därjämte

— i likhet med vad fallet för närvarande vore beträffande biträdande landskamrerare

— efter länsstyrelsens förordnande kunna få på eget ansvar övertaga

en del av det förberedande arbetet till prövningsnämnden: avgivande av

yttranden i besvärsmål samt granskning av taxeringsmaterialet och, i förekommande

fall, framställande av yrkanden till nämnden. I vissa län, Kronobergs,

Gotlands, Blekinge och Jämtlands, förelåge emellertid enligt de sakkunnigas

mening icke något behov av taxeringsinspektör. Malmöhus samt

Göteborgs och Bohus län föresloges däremot med hänsyn lill länens storlek

skola erhålla vartdera två taxeringsinspektörer.

De sakkunniga föreslå, att taxeringsinspektörerna placeras i lönegrad A 24

eller i samma lönegrad som länsbokhållare av första klass. I de mindre länen,

Uppsala, Södermanlands, Hallands, Västmanlands, Västerbottens och Norrbottens,

där arbetet icke torde bliva så betungande och krävande, syntes

nämnda befattningshavare kunna placeras i lönegrad A 21 eller i samma löne
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Mai:ts proposition nr 345.

grad som länsbokhållare av andra klass. De Malmöhus samt Göteborgs och

Bohus län tilldelade ytterligare taxeringsinspektörerna ha ansetts likaledes

höra placeras i lönegrad A 21.

De sakkunniga uttala, att trots den förstärkning av den kvalificerade arbetskraften,

som skedde genom inrättande av taxeringsinspektörstjänster i

vissa län, kunde i dessa — och även i övriga län — tillfälligtvis uppkomma

behov av särskild sådan förstärkning under prövningsnämndsarbetet. Möjlighet

borde därför fortfarande förefinnas för länsstyrelsen att efter medgivande

av Kungl. Majit förordna befattningshavare med länsbokhållares kompetens

att beträffande vissa taxeringsärenden eller vissa grupper av sådana

ärenden fullgöra de åligganden, som åvilade taxeringsintendent.

övrig erforderlig personal å taxeringsavdelningen föreslås av de sakkunniga

skola utgöras av — förutom taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter —

landskontorister, icke-ordinarie landskontorister, kanslibiträden, kontorsbiträden

samt icke-ordinarie kontorsbiträden.

Ordinarie landskontorist skulle hava till uppgift att verkställa utredningsoch

granskningsarbete ävensom i övrigt biträda med de uppgifter, som av

taxeringsintendenten anförtroddes åt honom. Därjämte skulle denne befattningshavare

eller, där flera än en sådan funnes, den av dessa, som länsstyrelsen

därtill utsåge, övervaka det löpande expeditionella arbetet å taxeringsavdelningen.

I de större länen föreslås skola vara anställda två ordinarie

landskontorister, i de minde en (se tablån Bilaga C).

Ordinarie landskontorist är för närvarande placerad i lönegrad A 15. De

sakkunniga erinra om att vid åtskilliga tidigare tillfällen länsstyrelser och

sakkunniga föreslagit, att landskontorister eller vissa av dem skulle placeras

i 17 eller 18 lönegraderna. 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga hade i sitt

den 21 maj 1941 avgivna betänkande (SOU 1941: 17 sid. 90, 91) föreslagit

inrättande vid landskontoren av förste kanslisttjänster i lönegrad A 17,

vilka skulle ersätta de landskontoristtjänster, med vilka vore förenade de

mest kvalificerade arbetsuppgifterna. Sistnämnda sakkunniga hade därjämte

föreslagit, att kontoristbefattningar i lönegrad A 9 och kansliskrivarbefattningar

i lönegrad All skulle inrättas; därvid hade berörda sakkunniga förutsatt,

att jämsides därmed en minskning av antalet landskontoristtjänster

vidtoges.

Beskattningsorganisationssakkunniga anföra vidare i denna del:

Chefen för finansdepartementet har i 1942 års statsverksproposition under

rubriken för flera huvudtitlar gemensamma frågor vid behandling av frågan

om revision av den vid civila avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen

anfört, att tjänsteförteckningssakkunnigas förslag rörande länsstyrelserna

ansetts icke böra för närvarande upptagas till prövning utan skulle vila i

avvaktan på resultatet av pågående utredning rörande åtgärder för uppnående

av största möjliga enhetlighet och rationalisering i fråga om länsstyrelsernas

verksamhet och arbetssätt. Enligt statsrådsprotokollet den 10 april 1942,

fogat vid proposition nr 220 till 1942 års riksdag, har chefen för socialdepartementet

anslutit sig till vad chefen för finansdepartementet sålunda anfört.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3Jö.

165

De uppgifter, som enligt vad ovan anförts skulle tillkomma ordinarie landskontorist,

motivei*a enligt de sakkunnigas mening väl, att dessa befattningshavare

placeras i 17 lönegraden. Emellertid anse de sakkunniga sig icke för

berörda befattningshavare kunna föreslå placering i högre lönegrad än den

nuvarande med hänsyn till ovannämnda uttalanden av cheferna för socialoch

finansdepartementen samt även till det förhållandet, att uppflyttning i

lönegrad av sådan befattning, som förekommer icke blott å taxeringsavdelningen

utan även å andra avdelningar å landskontoret, hör ske först efter

prövning av behovet av sådan uppflyttning för landskontoret i dess helhet.

Icke-ordinarie landskontorist skulle enligt beskattningsorganisationssakkunnigas

förslag ha att verkställa enklare utrednings- och granskningsarbete

ävensom i övrigt biträda med de uppgifter, som av taxeringsintendenten anförtroddes

åt honom. I Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt

Älvsborgs län föreslås skola finnas två befattningshavare av ifrågavarande

slag, i övriga län en sådan. I Gotlands län har dock dylik befattningshavare

icke ansetts erforderlig. (Jfr tablån Bilaga C.)

Befattningshavare, som antagits till extra landskontorist, åtnjuter för närvarande

lön under första tjänsteåret högst enligt 4 lönegraden i den i civila

icke-ordinarie reglementet den 15 juni 1939 intagna löneplanen för extra

tjänstemän, under påföljande två år högst enligt 7 lönegraden och under

därefter följande tre år högst enligt 11 lönegraden i samma löneplan. Därefter

må befattningshavaren av länsstyrelsen antagas till extra ordinarie

landskontorist med placering högst i 14 lönegraden i den i samma reglemente

intagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän. Någon ändring i denna

lönegradsplacering föreslå icke de sakkunniga.

Vad angår frågan om inrättande av kansliskri var- och kontoristbefattningar

samt i samband därmed motsvarande minskning av antalet landskontoristtjänsler

hålla beskattningsorganisationssakkunniga före, att de relativt

kvalificerade uppgifter, som skulle tillkomma landskontorist å taxeringsavdelningen,

icke kunde överflyttas å lägre befattningshavare. Ä andra sidan

torde kanslibiträdesbefattning (i vissa län kontorsbiträdesbefattning) vara en

tillräckligt hög tjänst för den kvinnliga befattningshavare å taxeringsavdelningen,

som utförde det mest kvalificerade arbetet. I

I detta sammanhang må nämnas, att sakkunniga för utredning rörande lönegradsplaceringen

för landskanslist^- och landskontorister i sitt den 25 februari

1943 avgivna betänkande i fråga örn landskontoren föreslagit, att ordinarie

landskontorist skulle placeras i lönegrad A 17. Denna lönegradsplacering motiverades

med att nämnda befattningshavare kommit att fullgöra alltmera

kvalificerade arbetsuppgifter, att deras tjänster numera linge betraktas såsom

sluttjänster samt att befattningshavarna till följd av de sakkunnigas förslag

örn inrättande av arbetsdetaljer inom landskontoren nied en ordinarie

landskontorist som föreståndare komme alt åläggas ännu mera ansvarsfulla

och kvalificerade göromål än hittills. Härvid förutsattes, dels att inga andra

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

ordinarie landskontorister skulle finnas än sådana, som vore föreståndare för

en arbetsdetalj, och dels att det vore möjligt att ersätta en del av de nuvarande

landskontoristerna med ordinarie kansliskrivare i lönegrad A 11 och

ordinarie kontorister i lönegrad A 9. Berörda sakkunniga ha ansett sådan

jämkning böra vidtagas i beskattningsorganisationssakkunnigas förslag, att

icke mera än en ordinarie landskontoristbefattning skulle finnas å samma

taxeringsavdelning utom vid envar av de tre största länsstyrelserna, där med

hänsyn till speciella förhållanden två dylika tjänster beräknats erforderliga.

Vid övriga länsstyrelser, där beskattningsorganisationssakkunniga föreslagit

två ordinarie landskontorister, ha här berörda sakkunniga upptagit den ene

såsom extra ordinarie.

Sakkunniga för utredning rörande lönegradsplaceringen för landskanslister

och landskontorister föreslå vidare, att icke-ordinarie landskontorist skulle

erhålla slutlön enligt lönegrad Eo 15 med hänsyn till att befordringsutsikterna

för denna kategori befattningshavare skulle bliva försämrade vid

ett genomförande av de sakkunnigas förslag.

De sakkunnigas ovannämnda förslag har utan ändring genom proposition

nr 301 förelagts innevarande års riksdag. Propositionen har i förevarande

delar bifallits av riksdagen (skriv, nr 409).

Kanslibiträde skulle handhava registratorsgöromål, d. v. s. mottagande,

diarieföring och expediering av handlingar samt därmed sammanhängande

uppgifter, såsom utfärdande av diariebevis, bestyrkande av avskrifter av

handlingar, arkivering av koncept, protokoll m. m. (jfr 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas

betänkande, sid. 53 ff.). Sådan befattningshavare föreslås

av beskattningsorganisationssakkunniga skola finnas i de större länen (jfr

tablån Bilaga C), där registratorsgöromålen torde giva denna full sysselsättning.

Kanslibiträde borde, liksom för närvarande vore fallet, vara placerat i

lönegrad A 7.

Kontorsbiträden och icke-ordinarie kontorsbiträden föreslås av de sakkunniga

skola ingå i taxeringsavdelningen tillhopa till ett antal av mellan två och

fem vid de olika länsstyrelserna, beroende på länets storlek ur taxeringssynpunkt.

Av hela antalet biträden (kansli- och kontorsbiträden) föreslås minst

hälften skola vara ordinarie (jfr tablån Bilaga C).

I de län, där kanslibiträde icke föreslås skola tilldelas taxeringsavdelningen

(Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands,

Västmanlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län), skulle ordinarie

kontorsbiträde utföra förekommande registratorsgöromål. Härmed syntes

enligt de sakkunnigas mening befattningshavaren knappast bliva fullt

sysselsatt utan torde vederbörande dessutom komma att syssla med andra

mindre kvalificerade arbetsuppgifter i likhet med övriga kontorsbiträden. De

sakkuniga lia därför ansett, att i nämnda län högre befattning än som kontorsbiträde

icke borde vara erforderlig för registratorsuppgifternas fullgörande.

De kontorsbiträden, som icke toge befattning med registratorsgöromål,

skulle utföra skrivarbete och handl äckningsarbete (framtagande och återin
-

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345. 167

läggande av deklarationer, sorteringsarbete m. m.) samt kontrollräkning och

dylikt.

De sakkunniga uttala, att det skulle vara ändamålsenligt, därest allt utskriftsarbete

å landskontoret kunde förläggas till en gemensam skrivcentral,

ty därigenom vunnes ökad effektivitet i arbetet och ett bättre utnyttjande av

arbetskraften. Vid åtskilliga landskontor torde detta icke kunna genomföras,

då taxeringsavdelningen med hänsyn till rådande lokalbrist måste inhysas i

lokaler, skilda från det övriga landskontorets.

Ordinarie kontorsbiträde är för närvarande placerat i lönegrad A 4. Befattningshavare,

som antagits till extra kontorsbiträde, åtnjuter lön under första

Ijänsteåret högst enligt 2 lönegraden och under påföljande tre år högst enligt

4 lönegraden i löneplanen för extra tjänstemän. Därefter må befattningshavaren

av länsstyrelsen antagas till extra ordinarie kontorsbiträde med placering

högst i 4 lönegraden i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän. De

sakkunniga föreslå icke någon ändring i denna lönegradsplacering.

De sakkunniga yttra vidare, att utöver den stadigvarande personalen å

taxeringsavdelningen länsstyrelsen vid behov borde kunna få anlita tillfällig

personal; ersättningen till denna borde utgå på samma sätt som till

övrig tillfällig personal å landskontoret.

Beträffande vissa frågor rörande förhållandet mellan personalen å taxeringsavdelningen

och personalen å det övriga landskontoret anföra de sakkunniga:
För

närvarande är åtskilliga befattningshavares tjänstetid delad mellan

taxeringsarbete och annat landskontorsarbete. Då det gällt att taga ställning

till huruvida dessa befattningshavares tjänster skola överflyttas till den nya

taxeringsavdelningen eller kvarbliva å det övriga landskontoret, hava de sakkunniga

förfarit så, att ifrågavarande tjänster föreslagits skola överföras till

taxeringsavdelningen, såvida befattningshavarna till mera än hälften av tjänstetiden

varit sysselsatta nied taxeringsarbete; i annat fall hava de fått kvarstå

å det övriga landskontoret, och en ny tjänst av motsvarande tjänstegrad har

tillskapats å taxeringsavdelningen. I förstnämnda fall har tydligen det övriga

landskontoret gått miste om arbetskraft, i sistnämnda fall har detsamma fått

för stor sådan. Utgör den del av ifrågavarande befattningshavares löner, vilken

belöper på arbetstid, som sålunda frångår eller tillföres det övriga landskontoret,

tillhopa ett belopp av minst 1,800 kronor — eller vad som kan anses

såsom skäligt minimiarvode för år lill extra befattningshavare med något års

tjänstetid — bör enligt de sakkunnigas mening landskontorets anslag till

icke-ordinarie personal ökas, respektive minskas med sådant belopp. De sakkunniga

utgå ifrån att därvid viss omplacering av arbetskrafterna å det

övriga landskontoret äger rum och att i samband därmed icke-ordinarie personal

anställes, respektive entledigas till det antal, som är erforderligt med

hänsyn till det ökade eller minskade anslaget. Uppgår ovannämnda del av

ifrågavarande befattningshavares löner tillhopa till lägre belopp, än ovan

sagts, hava de sakkunniga icke ansett sig höra föreslå någon ökning eller

minskning i anslaget till icke-ordinarie personal. Även i detta fall gäller dock,

alt vederbörande länsstyrelse bör ordna arbetet på mest rationella sätt och

göra de besparingar i anslaget, som äro möjliga. Erfordras ytterligare anslag,

har länsstyrelsen att begära sådant i vanlig ordning. Det förutsättes vidare,

att, därest föreliggande förslag kommer att genomföras, ytterligare reglering

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. \laj:ts proposition nr 345.

av dessa förhållanden, med hänsyn tagen jämväl till remissyttrandena, sker

vid tilldelandet av anslag till landskontoren.

De sakkunnigas förslag om ökning eller minskning i ovan omförmälda avseende

av anslaget till icke-ordinarie personal framgår av tablån bilaga D.

Som framgår av tablån hava de sakkunniga —- bortsett från personal för

utskriftsarbete — sökt undvika en anordning med arbetskraft, gemensam

för taxeringsavdelningen och det övriga landskontoret. Detta har sin grund

icke blott i de sakkunnigas åsikt, att ordning och effektivitet i arbetet härigenom

i allmänhet befordras, utan även i det särskilda förhållandet, att taxeringsavdelningens

personal, såsom ovan nämnts, i åtskilliga län torde komma

att inrymmas i lokaler, som äro skilda från det övriga landskontorets.

Emellertid bör givetvis härigenom hinder icke möta att vid särskilda tillfällen,

då stor arbetsbelastning råder å taxeringsavdelningen och personal

kan lösgöras från det övriga landskontoret, använda denna personal å berörda

avdelning; likaså bör, under motsvarande förutsättning, personal å

taxeringsavdelningen kunna utnyttjas å det övriga landskontoret.

Till taxeringsavdelningen skola enligt de sakkunnigas förslag höra även

taxeringsrevisorerna, vilka ha till uppgift att året om verkställa utredningsarbete

för taxering. Antalet taxeringsrevisorer i de olika länen samt de arvoden,

som dessa åtnjuta, framgå av tablån bilaga B. Taxeringsrevisorerna äro

för närvarande anställda för budgetår eller del därav. Såsom villkor för anställningen

gäller bland annat, att taxeringsrevisorerna under anställningstiden

icke äga inneha annat av stat eller kommun avlönat uppdrag eller,

utan länsstyrelsens medgivande, avlönat uppdrag av annat slag, ej heller äga

åtaga sig att mot ersättning tillhandagå annan med hjälp i bokförings- eller

skattefrågor.

Beträffande taxeringsrevisorerna ha de sakkunniga

inhämtat

följande

»PP-

[ifter, avseende förhållandena den 1

januari

1942.

Mindre

än 1

1-2

2-3

3-4

4-5

5-6

6-7 7-8

□ Q Mer

8 J än 9

S:a

Anställningstid (år)

a) Taxeringsrevisor......... 7

b) Tidigare anställning med

3

3

2

3

8

— —

— —

26

samma arbetsuppgifter hos

Överståthållarämbetet, läns- styrelse eller kommun.... 6

5

3

2

1

17

c) Sammanlagd anställnings-

tid som bokföringsgranska- re för taxering........... 3

4

3

1

3

7

2 1

1 1

26

d) D:o i taxeringsarbete..... 2

1

4

2

2

5

5 —

1 4

26

under

30

30-

-35

35-

-40

40-45

över 45

S:a

Levnadsålder

Antal...................... 8

7

6

3

2

26

Under år 19421 lia, utöver taxeringsrevisorerna, anställts särskilda bokföringsgranskare

i syfte att åstadkomma förstärkning av deklaraiionskontrollen

beträffande rörelseidkare och utövare av fria yrken. Tablån bilaga B utvisar

för de olika länen antalet dylika bokföringsgranskare och de arvoden, som

utgå till dessa.

Angående behovet av särskilda bokföringsgranskare anföra de sakkunniga:

1 Motsvarande gäller beträffande år 1943.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

169

Den hjälp i fråga om bokföringsgranskningen, som förut stått landskamrerarna

lill buds, bar icke varit lill fyllest. Den nu beslutade utökningen av

arbetspersonalen måste därför anses synnerligen välmotiverad. Resultatet av

denna bar ännu icke kunnat helt fastslås, men av rapporter från länsstyrelserna

framgår, att bokföringsgranskarna, vilka av de sakkunniga föreslås

skola benämnas taxering sassistenter, hava väl fyllt sin uppgift. Särskilt med

hänsyn till den kontroll, som måste utövas i fråga om omsättningsskatten, är

det nödvändigt, att tillräcklig, sakkunnig personal ställes till länsstyrelsernas

förfogande.

Den förstärkning av personalen, som sålunda ägt rum, bar närmast tillkommit

som ett provisorium under kristid, men de sakkunniga äro fullt

övertygade örn att den även i en taxeringsorganisation, som åsyftar förhållanden

under fredliga tider, fyller ett behov. Det är här icke endast fråga örn

att skapa möjligheter för att bevaka statens slcatteintresse. Det är även till fördel

för de skattskyldiga att genom bokföringsgranskning få fastslaget, huruvida

och i så fall för vilket belopp skattskyldighet föreligger. I vissa fall hava

nämligen beskattningsnämndema, i saknad av uppgifter örn de verkliga förhållandena,

påfört taxeringar, som på grund av en efterföljande bokföringsgranskning

måste justeras. De sakkunniga anse därför, att redan för inkomsttaxeringen

i de flesta län, utöver taxeringsrevisom, en eller flera bokföringsgranskare

böra anställas. Med hänsyn tagen jämväl till taxeringen till omsättningsskatt

är det enligt de sakkunnigas mening ofrånkomligt, att det nuvarande

antalet bokföringsgranskare bibehålies, därest icke statsmakterna åsyfta

att i fråga örn denna skatt vidtaga andra kontrollåtgärder. Någon utökning

av detta antal synes för närvarande icke böra ske i vidare mån, än att Östergötlands,

Kristianstads och Älvsborgs län med hänsyn till antalet till omsättningsskatt

skattskyldiga — se den vid statsrådsprotokollet såsom Bilaga E

fogade tablån — böra erhålla ett vart ytterligare en bokföringsgranskare.

Skulle förhållandena visa, att för någon länsstyrelse oundgängligt behov föreligger

av ytterligare personal av ifrågavarande slag, lär vederbörande länsstyrelse

hava att härom göra framställning i samma ordning som beträffande

övrig utökning av personalen.

De sakkunniga hålla före, att det skulle vara fördelaktigt, därest, utöver de

vid länsstyrelserna anställda taxeringsrevisorerna och taxeringsassistentema,

anställdes i bokföring sakkunniga personer, vilka skulle stå till samtliga länsstyrelsers

förfogande. Genom specialutbildning för vissa branscher skulle

sistnämnda sakkunniga vara bättre skickade att verkställa granskning av räkenskaper,

förda av skattskyldiga, tillhörande dessa branscher, inom olika län.

Härigenom .skulle vinnas ytterligare erfarenhet att delgivas de lokala bokföringsgranskarna

och större möjligheter att åstadkomma likformighet i taxeringarna.

Detta gäller särskilt i fråga örn omsättningsskatten, där behov av

enhetlig granskning gjort sig särskilt starkt gällande. Här avsedda taxeringsrevisorer

borde lämpligast hava sin tjänstgöring förlagd till riksskattenämnden.

Emellertid torde med tillskapande av dessa centrala taxeringsrevisorer

lämpligen böra anstå, till dess resultatet av den utbyggnacl av organisationen,

som nyligen skett, blivit mera uppenbart.

De sakkunniga anföra vidare i detta sammanhang:

I fråga örn taxeringsrcvisorernas löneställning har styrelsen för föreningen

Sveriges taxeringsrevisorer i skrivelse den 17 april 1941 lill ehdén för finansdepartementet,

under åberopande av att taxeringsrevisorsinstilutionen fortbeslått

under mera än fem år oell visat sig fylla eli stadigvarande behov, hemställt,

att taxeringsrevisorstjänsterna måtte göras till ordinarie eller extra ordinarie

eller, örn denna hemställan ej för det dåvarande kunde bifallas, att

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

taxeringsrevisorernas avlöningsförmåner höjdes sålunda, alf framför allt

kompensation för dyrtiden bereddes dem.

Vidare har styrelsen för föreningen Sveriges landskamrerare i en den 17

november 1941 dagtecknad, till Kungl. Majit ingiven framställning angående

taxeringsrevisorernas m. fl. tjänsteställning, vilken framställning överlämnats

till de sakkunniga, föreslagit, att samtliga taxeringsrevisorer placerades som

extra ordinarie befattningshavare i 27 lönegraden. Styrelsen uttalade därvid,

att visserligen goda skäl kunde anföras för att uppföra berörda taxeringstjänstemän

på ordinarie stat men att styrelsen likväl under rådande förhållanden

stannat lör att för desamma föreslå extra ordinarie anställning. En dylik

anställning tillförsäkrade ju befattningshavarna i allt väsentligt, om man

bortsåge från själva den kontanta lönen, liknande förmåner, som tillkomme

de ordinarie statstjänstemännen i motsvarande lönegrad. Vid valet av lönegrad

hade styrelsen tagit hänsyn såväl till tjänstgöringens krävande och

grannlaga natur som till att enligt styrelsens förmenande dessa befattningshavare

icke skulle vara berättigade att mottaga avlönat arbete i taxeringsnämnd

eller att uppbära ersättning för övertidsarbete med taxeringsuppgifter.

Hänsyn hade även tagits till storleken av de arbetsförtjänster, som personer

med samma utbildning som taxeringsrevisorerna kunde bereda sig antingen

som egna yrkesutövare eller hos kommunala eller enskilda arbetsgivare. En

differentiering av lönegradsplaceringen med hänsyn till olika svårighetsgrad,

kvalitativt och kvantitativt, av arbetet inom olika län hade varit på tal, men

styrelsen hade icke ansett sig böra förorda en sådan, då ifrågavarande befattningshavares

arbetsuppgifter hänförde sig till ett för samtliga likartat, strängt

begränsat område och arbetsbördan kunde och borde regleras genom anställning

av lämpligt antal assistenter.

För de biträdande befattningshavarna vid taxeringsrevisionen, av styrelsen

förslagsvis benämnda taxeringsassistenter, föreslog styrelsen anställning på

enahanda villkor, som enligt kungl, brev till länsstyrelserna den 12 november

1937 gälla för befattningshavare, som antages till extra länsbokhållare. Med

hänsyn till att förstnämnda befattningshavare i förhållande till de unga juristerna

hade mycket starkt begränsade befordringsmöjligheter samt till att även

för dem ansåges böra gälla samma inskränkningar i fråga om rätten till extra

arbetsförtjänster som beträffande taxeringsrevisorerna, föreslog emellertid

styrelsen sådan påbyggnad å de för extra länsbokhållare gällande lönevillkoren,

att uppfattning finge äga rum för taxeringsassistenter till 21, 23 och

24 lönegraden, sedan ytterligare två, två, respektive ett år förflutit, efter det

att befattningshavaren placerats i 19 lönegraden i löneplanen för extra ordinarie

tjänstemän.

Redan anställda taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter föreslogos skola

äga rätt att för placering i löneklass, respektive lönegrad tillgodoräkna sig

tid, under vilken de med goda vitsord beklätt då innehavd eller liknande anställning

eller eljest utfört motsvarande arbete i statens tjänst. Utmärkt vä''

vitsordad tjänstgöring såsom kommunal taxeringsassistent syntes böra medföra

samma rätt.

Som kompetenskrav för att vinna anställning som taxeringsrevisor eller

taxeringsassistent föreslog styrelsen avgångsexamen från handelshögskola.

Redan anställda revisorer och assistenter, vilka vitsordades hava väl fyllt sina

uppgifter, skulle i förekommande fall erhålla dispens från berörda kompetensfordran.

Slutligen uttalade styrelsen, att dåvarande innehavare av taxeringsrevisorseller

assistentbefattningar borde tillerkännas rätt att bliva antagen till motsvarande

befattning inom den nya organisaionen, därest icke i vederbörlig

ordning beslutades, att viss tjänst skulle ledigförklaras.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

171

De sakkunniga uttala för egen del i fråga om taxeringsrevisorers och taxeringsassistenters

anställningsform och löneställning, att taxeringsrevisorsinstitutionen,

som tillskapades år 1935, visat sig fylla ett behov, som av allt

att döma komme att bestå för framtiden. I en taxeringsorganisation kunde

tillgång till sakkunskap i fråga örn bokföring och balansteknik för landskontoren

och beskattningsnämnderna icke undvaras. De sakkunniga erinra

örn att statsmakterna nyligen i fråga om kammarrätten beviljat anslag för

anlitande av bokföringssakkunniga. Skäl syntes därför föreligga, att åt taxeringsrevisorema

bereddes en emot deras arbete svarande tryggad ställning,

och de sakkunniga ansåge för sin del motiverat, att taxeringsrevisorerna uppfördes

på ordinarie stat. Härvid borde dock uppställas det villkoret, att taxeringsrevisor

borde lia en tjänstgöring av minst fem år å länsstyrelse eller

hos Överståthållarämbetet eller som taxeringsassistent hos länsstyrelse eller

kommun, innan befordran till ordinarie tjänst ägde rum. I fråga om lönegradsplaceringen

för taxeringsrevisorerna framhålla de sakkunniga, att dessa

tjänstemäns möjlighet att åtaga sig uppdrag utanför tjänsten vore starkt begränsad

samt att de därför måste erhålla en relativt hög löneställning för

att icke bliva i ekonomiskt avseende alltför dåligt ställda i förhållande till

i enskild tjänst varande revisorer. I annat fall torde förhållandet bliva detsamma,

som under gångna år inträtt, nämligen att av länsstyrelserna anställda

taxeringsrevisorer efter några års förlopp överginge till ekonomiskt mera

lockande enskild tjänst. De sakkunniga föresloge därför, att taxeringsrevisorerna

placerades i lönegrad A 27. De taxeringsrevisorer, vilka hade kortare

tjänstgöringstid än förut sagts, borde erhålla avlöning såsom extra ordinarie

befattningshavare i lönegrad Eo 27. De sakkunniga hade övervägt, huruvida

icke för taxeringsrevisorerna vid vissa större länsstyrelser något högre lönesättning

borde äga rum. Emellertid hade de sakkunniga i likhet med styrelsen

för föreningen Sveriges landskamrerare kommit till det resultatet, att

samma lönegradsplacering borde tillämpas för alla taxeringsrevisorer och att

arbetsbördan lämpligen borde regleras genom anställandet av erforderligt

antal taxeringsassistenter. Av taxeringsassistenterna borde några placeras å

icke-ordinarie stat, under det att flertalet borde åtnjuta arvode. Ehuru de

sakkunniga vore övertygade örn att även det nuvarande antalet provisoriskt

anställda taxeringsassistenter icke vore för högt tilltaget, torde det likväl vara

skäl att, i avbidan på verkningarna av den föreslagna taxeringsreformen samt

de ändrade kontrollåtgärder beträffande omsättningsskatten, som kunde komma

att genomföras, icke giva samtliga dessa placering å stat. I län, där nuvarande

antalet taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter tillhopa överstege

två, borde å icke-ordinarie stat uppföras en taxeringsassistent, dock att i

Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län två taxeringsassistenter borde sålunda

uppföras. Ifrågavarande taxeringsassistenter borde placeras i lönegrad

i enlighet med vad som gällde för icke-ordinarie länsbokhållare, dock

med rätt till ytterligare uppflyttning till 21, 23 och 24 lönegraden sedan två,

fyra, respektive fem år förflutit efter det att befattningshavaren placerats i

lönegrad Eo 19. övriga taxeringsassistenter borde vid anställandet erhålla arvode

motsvarande avlöning enligt lönegrad Ex 14.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Mctj.ts proposition nr 345.

De sakkunnigas förslag beträffande taxeringsrevisorers och taxeringsassistenters

avlöningsförhållanden framgår av en vid detta protokoll såsom

Bilaga F fogad tablå.

Då de nu anställda bokföringsgranskarna åtnjuta årsarvoden, vilka variera

mellan 6,000 och 8,400 kronor1 samt sålunda äro högre än de löner, som

skulle utgå därest nämnda befattningshavare för närvarande placerades i

lönegrad, finna de sakkunniga de bokföringsgranskare, som enligt förslaget

skulle placeras i lönegrad, fortfarande böra erhålla avlöning i form av arvode,

intill dess att tjänstetiden berättigade dem att erhålla mot detta svarande avlöning

enligt tidigare angivna lönegradsplacering.

I fråga örn rätt att vid lönegradsplacering räkna sig tillgodo tidigare tjänstgöring

skulle enligt de sakkunnigas mening tillämpas härom givna bestämmelser

i gällande avlöningsreglementen.

Såsom kompetensvillkor för taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter föreslå

de sakkunniga — i likhet med styrelsen för föreningen Sveriges landskamrerare

— avlagd avgångsexamen från handelshögskola. Liksom nämnda

styrelse uttala sig de sakkunniga för att nu anställda taxeringsrevisorer och

taxeringsassistenter, vilka vitsordades lia väl fyllt sina uppgifter, i förekommande

fall erhölle dispens från sålunda uppställd kompetensfordran.

Innehavare av befattning såsom taxeringsrevisor eller taxeringsassistent

anses av de sakkunniga, i överensstämmelse med vad styrelsen för föreningen

Sveriges landskamrerare uttalat, böra äga rätt att utan särskild ansökan, där

sådan eljest vore erforderlig, erhålla motsvarande tjänst inom den föreslagna

organisationen, där icke i vederbörlig ordning beslutades, att sådan tjänst

skulle ledigförklaras.

Beträffande övriga å landskontoret anställda tjänstemäns

befattning med taxeringen anföra de sakkunniga:

Om en särskild taxeringsavdelning inrättas på sätt de sakkunniga föreslagit,

kunde landskontorets övriga befattningshavare synas icke behöva anlitas

vid taxeringsarbetet. Emellertid torde, i synnerhet vid prövningsnämndsarbetet

under höstmånaderna, då även med den nya ordningen en forcering

av berörda arbete måste inträda, visa sig nödvändigt att kunna anlita

även ifrågavarande befattningshavare för taxering. Bestämmelsen i 20 §

landshövdinginstruktionen örn att envar befattningshavare å landskontoret

har skyldighet att, då han därtill anlitas, lämna landskamrerare!! erforderligt

biträde vid fullgörande av hans uppgifter enligt taxeringsförordningen bör

därför fortfarande gälla; därjämte bör det åligga nämnda befattningshavare

att lämna dylikt biträde jämväl åt taxeringsintendenten, vilken ju föreslås

skola övertaga landskamrerarens nuvarande uppgifter.

Härutöver vilja de sakkunniga emellertid föreslå, att protokollföringen vid

prövningsnämndens sammanträden ålägges befattningshavare å det övriga

landskontoret såsom tjänsteåliggande. Med de fiskaliska uppgifter, som skola

åvila taxeringsintendenten, och för att undvika jäv bör denne icke lämpligen

vikariera för landskamreraren i hans egenskap av ordförande i prövningsnämnden,

såvida det icke rör sig om sådan längre ledighet, att frågan örn

denna jämte om vikarie under densamma skall hänskjutas till Kungl. Maj:ts

1 Uppgifterna hänföra sig till juni 1942.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:(s proposition nr 345.

173

avgörande. Vid sådant förhållande bör skyldigheten att åtaga sig dylikt vikariat

åvila länsassessorn. För alt denne icke skall förlora kontakten med

taxeringsväsendet bör han handhava ovannämnda protokollföring, därest

icke länsstyrelsen annorlunda förordnar. Ett annat skäl lill att befattningshavare

i länsassessors tjänsteställning bör omhänderhava protokollföringen

är, att det är synnerligen viktigt — med hänsyn icke blott till de skattskyldiga

utan även, i de fall då besvär anföras, till skattedomstolarna — att protokollet

avfattas på ett formellt och materiellt riktigt sätt. (I fråga om dessa länsassessors

uppgifter att vid förfall för landskamreraren tjänstgöra såsom ordförande

i prövningsnämnd och att föra nämndens protokoll må jämföras de

uppgifter att vikariera för domare och att föra protokoll, vilka tillkomma vattenrättssekreterare

och sekreterare i domsaga.) Protokollföringen är emellertid

en uppgift av den omfattning, i synnerhet under höstmånaderna, att länsassessorn

därvid i fall av behov måste äga anlita biträde av länsbokliållaren

av första klass eller att delegation av vissa länsassessorns arbetsuppgifter

måste ske till denne befattningshavare.

I Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län,

där extra ordinarie länsassessor för närvarande finnes anställd, bör, där så

erfordras, denne — och i fall av behov jämväl länsbokhållare — biträda vid

protokollföringen eller övertaga handläggningen av vissa ärenden, vilka enligt

arbetsordningen äro tilldelade den ordinarie länsassessorn.

I Gotlands län böra de uppgifter, som i andra län föreslås skola åvila länsassessorn,

handhavas av länsbokliållaren av första klass.

Å taxeringsavdelningen skulle vara anställda, med länsbokhållares kompetens,

taxeringsintendent och taxeringsinspektör. Å det övriga landskontoret

finnas med samma kompetens anställda — bortsett från landskamreraren —

länsassessor och länsbokhållare. Befordringsgången för dessa befattningshavare

bör tydligen i normala fall bliva sådan, att den unge juristen börjar sin

anställning som icke-ordinarie länsbokhållare, därefter befordras till ordinarie

länsbokhållare eller taxeringsinspektör (i vissa län först till taxeringsinspektör

och därefter till ordinarie länsbokhållare eller tvärtom), sedan till

länsassessor, därefter till taxeringsintendent och slutligen till landskamrerare.

Härigenom vinnes den allsidiga utbildning och erfarenhet i fråga örn landskontorsgöromål,

som en landskamrerare bör äga. I övrigt vilja de sakkunniga

framhålla vikten av att till befattningshavare å taxeringsavdelningen endast

utses personer, som visat sig särskilt lämpliga för taxeringsarbete.

De sakkunniga föreslå, att viss övertidsersättning för taxeringsarbete

skall borttagas.

De sakkunniga framhålla sålunda, att den av dem föreslagna förstärkningen

av den arbetskraft, som sysslade med taxering, borde medföra att övertidsarbete

i den utsträckning, som för närvarande vore fallet, icke vidare behövde

förekomma. De sakkunniga ansåge på grund härav, att den övertidsersättning,

som enligt särskilda Kungl. Majlis föreskrifter utginge till befattningshavare i

högre lönegrad än den 18:de, holde kunna bortfalla. Som tidigare omnämnts,

hade vid olika tillfällen riksdagens revisorer riktat anmärkning mot denna

övertidsersättning, som vore säregen för landskontoren. Ett ytterligare skäl

att nu borttaga nämnda ersättning flir befattningshavare i Hilde och högre lönegrader

vore, alt dessa befattningshavares utsikter till befordran i hög grad

ökades, diirest de sakkunnigas förslag örn inrättande av nya tjänster komme

att genomföras.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kiinc/l. Maj:ts proposition nr 345.

Utöver den tidigare nämnda personal, som avses skola sysselsättas med

taxeringsarbete, föreslå de sakkunniga, att även häradsskrivare må

kunna tagas i anspråk tor taxeringsår b etet. De sakkunniga

anföra härom:

Utöver det biträde som taxeringsintendenten äger i taxeringsavdelningens

kvalificerade personal (vartill kommer, där så erfordras, biträde av sådan

personal å det övriga landskontoret), torde för fullgörande av de uppgifter,

som åvila denne, i många län stundom erfordras ytterligare kvalificerad personal.

Under tid, taxeringsnämndernas arbete pågår, skola bl. a. råd och

upplysningar lämnas samt utredning i invecklade taxeringsärenden verkställas

åt dessa nämnder. Vidare skall i viss utsträckning granskning ske av det

av nämnderna behandlade materialet. Dessa uppgifter äro av den omfattning,

att den personal, som av de sakkunniga föreslagits skola tilldelas taxeringsavdelningen

(jämte tillgänglig personal å det övriga landskontoret), vid

vissa tillfällen kan visa sig vara otillräcklig för uppgifternas fullgörande. Ytterligare

kvalificerad personal synes kunna erhållas sålunda, att i fall av behov

länsstyrelserna förordna för ändamålet lämpliga häradsskrivare att biträda

vid utförandet av här berörda uppgifter. En av de sakkunniga verkställd

undersökning har visat, att vid 1941 års taxering 95 av landets 119 häradsskrivare

innehade uppdrag såsom ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd.

De allra flesta av häradsskrivare hava således erfarenhet, i större eller

mindre grad, av taxering; åtskilliga torde vara väl skickade för nu omförmälda

uppgifter. Härtill kommer, att häradsskrivare inom sina fögderier äga

orts- och personkännedom, vilken i många fall är av stor betydelse vid taxeringsarbetet.

Tidigare hava de sakkunniga förordat, att häradsskrivare i vissa fall skulle

kunna utses till kronoombud i särskild taxeringsnämnd. Intet bör hindra,

att ett dylikt kronoombudskap förenas med ovannämnda uppdrag att biträda

taxeringsintendenten, därest båda uppgifterna kunna medhinnas. Det är att

märka, att under den tid, taxeringsnämndsarbetet pågår, arbetet å häradsskrivarekontoren

är för häradsskrivarnas del relativt föga betungande. Detta

framgår även därav, att häradsskrivarna å sina håll i mycket stor omfattning

kunnat åtaga sig taxeringsuppdrag.

Förordnas häradsskrivare att på sätt ovan nämnts biträda taxeringsintendenten,

torde viss ersättning böra utgå för uppdragets fullgörande. Ersättningen

bör, efter förslag av länsstyrelsen, bestämmas av Kungl. Maj:t i samband

med övriga ersättningar för taxeringsarbetet; den synes lämpligen böra

utgå med visst belopp för timme, beräknat med hänsyn till kvalifikationen

av det arbete, som utförts.

Häradsskrivare lämnat förordnande att biträda taxeringsintendenten bör

kunna avse jämväl biträde vid granskningen av taxeringsmaterialet för prövningsnämnden,

därest länsstyrelsen så finner lämpligt. I

I så gott som samtliga avgivna remissyttranden har förslaget örn förstärkning

av den personal å landskontoren, som sysselsättes med taxeringsarbete,

samt örn inrättande av en särskild taxeringsavdelning tillstyrkts eller lämnats

utan erinran.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför härvid, att inrättandet av särskilda

taxeringsavdelningar vid landskontoren vore en praktisk anordning, som bleve

nödvändig med den utvidgning och intensifiering av taxeringsarbetet, som

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj.ts proposition nr 345. 175

åsyftades. Rutinerad personal måste finnas, som helt kunde disponeras för

detta arbete.

Länsstyrelsen i Jämtlands län yttrar, att vare sig de sakkunnigas förslag i

fråga om beskattningsnämndernas och då särskilt prövningsnämndernas organisation,

arbetssätt och arbetsperioder genomfördes eller man nöjde sig

med mindre genomgripande åtgärder för att på huvudsaklig grundval av

taxeringsförordningens nuvarande bestämmelser rörande beskattningsnämnderna

och deras verksamhet uppnå ett bättre taxeringsresultat, en särskild

taxeringsavdelning å landskontoren vore oundgängligen nödvändig för åstadkommande

av bättre ledning av arbetet i första instans och bättre resultat av

arbetet till och inom prövningsnämnden än som vore möjligt med nuvarande

fåtaliga arbetskrafter och den arbetstid som nu stöde dessa till buds.

I fråga om den föreslagna personalförstärkningen framhålla länsstyrelserna

i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads,

Hallands, Värmlands, örebro, Gävleborgs och Västerbottens län, att denna

utgjorde ett minimum. Länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge, Malmöhus,

Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län finna den av de sakkunniga

föreslagna personalökningen för liten. Skånes handelskammare anser, att den

kvalificerade personalen å taxeringsavdelningarna borde ytterligare förstärkas,

därest landskontoren skulle kunna tillfredsställande fylla sina uppgifter.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar, att landskontorets omfattande kontroll-,

gransknings- och utredningsarbeten med tillgängliga arbetskrafter icke

kunde verkställas i den utsträckning och med den grundlighet som vore nödvändig

för ett fullt tillfredsställande arbetsresultat. De föreslagna arbetsförstärkningarna

förordades därför, även örn länsstyrelsen ställde sig tveksam

mot arbetskraftens omedelbara utökning i hela den utsträckning förslaget

innebure. Det syntes lämpligare, att arbetsförstärkningama skedde efter hand,

särskilt ur den synpunkten att taxeringsorganisationen icke kunde anses vara

slutgiltigt utformad av de sakkunniga.

Riksräkenskapsverket anför, att den föreslagna förstärkningen av landskontorens

organisation med hänsyn till de föreslagna lönegradsplaceringarna

och anställningsformerna vore av stor räckvidd. Förslaget skulle i denna del

med all sannolikhet i praktiken leda till en ganska allmän uppryckning i

lönegrad på landskontoren och i betydande utsträckning även till befordran

till ordinarie tjänster. Bortsett från det i många fall kanske ur andra synpunkter

motiverade häruti syntes detta ej låta sig väl förenas med vad chefen

för finansdepartementet i yttrande till protokollet över finansärenden den 4

januari 1943 framhållit i avseende på behandlingen av de civila statsutgifterna

i det senast framlagda riksstatsförslaget. Att en särskild taxeringsavdelning

tillskapades inom landskontoren funne riksräkenskapsverket vara rationellt.

Emellertid syntes starka skäl tala för alt vid utbyggandet av denna avdelning

iakttaga en viss försiktighet. De sakkunniga hade själva framhållit, att erfarenheten

givit vid handen, att varje, låt vara obetydlig, förbättring av taxeringsorganisationen

följts av en väsentlig förbättring av taxeringsresultatet.

Statskontoret finner sig i princip icke lia något att erinra mot att lands
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

kontoren förstärktes med en särskild taxeringsavdelning, vars personal helt

skulle disponeras för taxeringsarbete. Någon mera ingående prövning av antalet

erforderliga befattningar av skilda slag å de nya taxeringsavdelningarna

bade statskontoret av lätt insedda skäl icke kunnat verkställa. Ämbetsverket

ville emellertid understryka vikten av att tillskapandet av nya tjänster i möjligaste

mån begränsades samt att organisationen utbyggdes successivt på

grundval av framdeles vunnen ytterligare erfarenhet rörande personalbehovet.

I fråga örn ledningen av taxeringsarbetet uttalar länsstyrelsen

i Skaraborgs län, att taxeringsavdelningen och revisionsavdelningen borde

särskiljas med chefen för vardera avdelningen direkt underställd landskamreraren.

Landskamrerare!! borde som avdelningschef icke avhändas några

arbetsuppgifter, som betoge honom ledningen av taxeringsarbetet.

Länsstyrelsen i Uppsala län, som håller före att landskamreraren borde bibehållas

vid sin nuvarande funktion, angiver som skäl härför att ledningen

av taxeringsarbetet vore av den betydelse, att ledningen borde förbehållas

landskamreraren. Den verkliga ledningen av nämnda arbete skulle vid ett genomförande

av de sakkunnigas förslag övergå till taxeringsintendenten. Landskamrerarens

dagliga arbete komme att förläggas till sysslandet med landskontorets

medelsförvaltning, vilken ostridigt vöre av mindre vikt än taxeringen.

Landskamreraren komme därför så småningom att beträffande taxeringen

övergå till en mindre sakkunnig och mera formellt arbetande funktionär.

Länsstyrelsen ansåge att den lättnad i landskamrerarens arbetsbörda, som

otvivelaktigt vore nödvändig, i stället borde ske genom att en befattningshavare

i länsassessors ställning insattes såsom ledare under landskamreraren

av medelsförvaltningen och att landskamreraren bibehölles såsom taxeringsarbetets

verklige ledare. Under sådana förhållanden bleve inrättandet av befattningen

som taxeringsintendent obehövlig. I stället föresloge länsstyrelsen,

att en ny befattning i länsassessorsgraden .och med benämning länsassessor

inrättades. Denne befattningshavare skulle uteslutande ägna sig åt taxeringsarbete

och få samma befogenheter, som nu tillkonmie en biträdande landskamrerare.

På honom skulle därjämte under landskamrerarens ledning ankomma

vissa arbetsuppgifter, som av de sakkunniga föresloges skola fullgöras

av taxeringsintendenten, nämligen att handhava utbildningen av nyutsedda

taxeringsnämndsordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, att

meddela råd och upplysningar samt att åt taxeringsnämnderna verkställa utredning

i tidskrävande och svårbedömbara taxeringsärenden. Han skulle således

bliva landskamrerarens närmaste man å taxeringsavdelningen.

Länsstyrelsen i örebro län förordar likaledes, att landskamreraren fortfarande

skall fullgöra sina nuvarande arbetsuppgifter. Länsstyrelsen uttalar

vidare att, i vilken riktning beslutet örn ordförandeskapet i prövningsnämnderna

än komme att gå, antalet juristbefattningar å taxeringsavdelningen

icke kunde sättas lägre än enligt förslaget med hänsyn till mängden av

förekommande svårbedömda ärenden och uppgifter av olika slag. Landskamreraren

måste för att kunna utöva den ledning av arbetet å landskontorets

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

177

övriga avdelningar, som ålåge honom men som hittills i oroväckande grad

måst försummas, kunna överlåta största delen av taxeringsarbetet å honom

underställda kvalificerade tjänstemän.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför, att det enligt länsstyrelsens mening

ur rent principiell synpunkt möjligen kunde ifrågasättas, huruvida icke

landskamreraren såsom opartisk ordförande i prövningsnämnden å ena sidan

och taxeringsintendenten såsom part och lillvaratagare av de fiskaliska

intressena å andra sidan borde intaga en i förhållande till varandra helt

oberoende tjänsteställning. Ett nära samarbete mellan landskamreraren och

taxeringsintendenten vöre emellertid ofrånkomligt, hl. a. enär taxeringsavdelningen

måste utföra vissa arbeten direkt åt prövningsnämnden, t. ex.

längdföringen; då det vidare kunde förväntas bliva till gagn för taxeringsarbetet,

att landskamrerarens kunskaper och erfarenhet toges i anspråk i

rådgivande syfte med avseende å riktlinjerna för taxeringsintendentens verksamhet,

torde fog finnas för att placera taxeringsintendenten som befattningshavare

å landskontoret.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer — som förordar, att examen från

handelshögskola likställes med juris kandidatexamen såsom behörighet för att

erhålla tjänst som taxeringsintendent — anser att befattningen såsom taxeringsintendent

borde göras till sluttjänst. Under framhållande av att för en

sådan anordning talade tungt vägande skäl yttrar föreningen, att det ej

syntes vara lämpligt att landskamrerare skulle tillträda sin befattning såsom

föredragande hos och opartisk ordförande i prövningsnämnden omedelbart

efter en som regel mångårig tjänstgöring såsom taxeringsintendent. Denne

hade ju närmast en åklagares ställning i förhållande till prövningsnämnden.

Man torde kunna befara, att den till landskamrerare utnämnde taxeringsintendenten

komme att få svårt att helt frigöra sig från sin tidigare inställning

lill taxeringsai-betet. Taxeringsintendenten torde ej heller få den självständiga

ställning som avsetts, om den befattning han uppehölle bleve genomgångstjänst.

Den enda invändning av vikt, som kunde riktas mot förslaget

att göra befattningen som taxeringsintendent till sluttjänst, syntes vara

den, att detta kunde befaras medföra att de dugande tjänstemännen skulle

avskräckas från att söka lediga befattningar. Sådana farhågor syntes

dock ej motiverade. Såväl befattningens förmånliga lönegradsplacering som

möjligheten för skickliga taxeringsman att relativt snabbt erhållla en självständig

befattning torde locka kompetenta sökande bland juristpersonalen

på länsstyrelserna. Härtill skulle man, örn föreningens förslag beaktades,

kunna räkna med de mest dugande taxeringsrevisorerna som sökande till

taxeringsintendentbefattningarna.

Överståthållarämbetet framhåller, att någon befattningshavare, motsvarande

länsassessor och kompetent att uppehålla skattedirektörens tjänst beträffande

»ärenden, som enligt gällande skatte- och taxeringsförfattningar

ankomme på skattedirektören», icke funnes vid skatteverket. Mantalsintendenten

och uppbördsintendenten kunde icke anses äga dylik kompetens.

Under ledighet för skattedirektören av nu antytt slag torde således vikarie

Bil lang lill riksdagens protokoll 194.1. 1 sami. Nr 345.

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 3J5.

för honom få sökas utanför Överståthållarämbetet, något som torde komma

att vålla svårigheter jämväl med hänsyn därtill att skattedirektören avlönades

av Stockholms stad enligt det kommunala lönereglementet. Överståthållarämbetet

måste därför avstyrka förslaget i denna del, såvitt avsåge

Stockholms stad.

Vidkommande behovet av de föreslagna tjänsterna, dessas

placering i lönegrad och de med tjänsterna förenade

arbetsuppgifterna uttalar statskontoret, att i avvaktan på närmare

erfarenheter rörande den nya organisationen samtliga befattningar torde

böra uppföras å icke-ordinarie stat.

Vad särskilt angår taxeringsintendenten yttrar statskontoret, att det vore

principiellt felaktigt att hänföra denne till samma lönegrad som landskontorets

chef. Det syntes ur skilda synpunkter riktigare och lämpligare att såsom

föreståndare för taxeringsavdelningen förordna en befattningshavare

i länsassessors löne- och tjänsteställning, sålunda i 27 lönegraden.

Riksräkenskapsverket anser den föreslagna lönegradsplaceringen för taxeringsintendenten

alltför hög, delvis beroende på att avdelningen i övrigt

icke synts böra givas den vidlyftiga organisation som föreslagits. Riksräkenskapsverket

funne det naturligt, örn en tjänsteman i länsassessors ställning

gjordes till chef för taxeringsavdelningen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar, att det, åtminstone icke för närvarande,

syntes vara någon anledning att bryta mot den nuvarande befattningsgrupperingen

å landskontoret genom anställande av nya befattningshavare

i andra lönegrader och med andra tjänstebeteckningar än dem, som

nu funnes. Länsstyrelsen föresloge, att den föreslagna befattningen såsom

taxeringsintendent utbyttes mot en tjänst som länsassessor.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:

Med hänsyn till de stora krav, som måste ställas på taxeringsintendenten,

lärer hans placering i lönegrad A 30 i och för sig få anses motiverad. Vikariat

för landskamreraren skulle i regel tillkomma länsassessorn, vilket länsstyrelsen

finner välmotiverat. Under dylika vikariat skulle alltså en i lönegrad

A 27 placerad tjänsteman utöva chefskap över en i lönegrad A 30 placerad

sådan. För att i någon mån bryta udden av den kritik, som kan riktas

mot en sådan anordning, kunde övervägas en placering jämväl av taxeringsintendenten

i lönegrad A 27 med en löneförstärkning av förslagsvis 1,500

kronor såsom kompensation för uteblivna taxeringsuppdrag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar:

För taxeringsintendenten har föreslagits lönegrad A 30. Länsstyrelsen förmenar

emellertid att taxeringsavdelningen bör förestås av en ordinarie länsassessor

i lönegrad A 27, vilken särskilt förordnas av Kungl. Maj:t tillsvidare

för tre år framåt att vara allmänt ombud vid prövningsnämnd med

rätt att i sådan egenskap åtnjuta särskilt arvode å 1,500 kronor för år. Fördel

härmed vore dels att gradskillnad icke göres mellan de två eller flera länsassessorer,

som å landskontoren komma alt finnas, så att förordnandet kan

lättare göras beroende av rent personlig lämplighet, arbets- och initiativförmåga,

dels att personbyte kunde göras vid ny treårsperiod, om så kan visa

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

179

sig lämpligt, dels att kompensation beredes vederbörande för att tjänsten

icke kan förenas med sådant uppdrag som ordförande i taxeringsnämnd,

vilket eljest står länsassessor till buds.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför:

De sakkunniga hava tänkt sig den nya intendentsbefattningen såsom ett

led i befordran från länsassessor till landskamrerare. De synas därför också

mena, att under ledighet eller förfall för landskamreraren intendenten skall

bestrida dennes tjänst. Därvid föreslås emellertid det viktiga undantaget, att

under tider, då vikariatsförordnandet icke är meddelat av Kungl. Majit, intendenten

icke skall fullgöra landskamrerarens åligganden i samband med

förberedelserna till allmän fastighetstaxering och årlig taxering samt vid

prövningsnämnd utan dessa åligganden fullgöras av länsassessorn. I praktiken

kunna alltså under 3 månader av året landskamrerarens åligganden vara

uppdelade på två ställföreträdare, av vilka den ene (länsassessorn) blir överordnad

den andre (intendenten) i ärenden rörande taxeringsförberedelserna

samt prövningsnämnden, medan den senare blir överordnad den förre beträffande

tjänsten i övrigt. En sådan anordning är ägnad att leda till konflikter.

Det kan icke heller vara lämpligt, att intendenten helt dragés från

sina fiskaliska huvudåligganden under långa tider av året. Då länsassessorn

är självständig föredragande beträffande vissa grupper av ärenden samt

har en för biträde med dessa ärenden avskild personal, för vars arbete länsassessorn

svarar under avdelningschefen på samma sätt, som den föreslagna

taxeringsintendenten skall göra det beträffande sin personal, bliva dessa

båda souschefer jämställda inom organisationen. De böra såsom följd

härav placeras i en och samma lönegrad. Skall emellertid intendenten uteslutas

från uppdrag såsom taxeringsordförande, bör han tillerkännas kompensation

i form av en särskild löneförstärkning med förslagsvis 2,000 kronor.

Av förut nämnd anledning bör länsassessorn normalt inträda vid varje

förfall för landskamreraren. Med denna anordning blir befordringsgången:

taxeringsintendent—länsassessor—landskamrerare. Länsassessorstjänsten binda,

ehuru den icke medför ökade löneförmåner, eftersträvansvärd för laxeringsintendenten

på grund av därmed följande vikariat för landskamreraren.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län uttalar, att med hänsyn till taxeringsintendentens

ställning och arbetsuppgifter, vilka — förutom att intendenten

hade att vara förste man och ledare för taxeringsavdelningen — ungefär

motsvarade en biträdande landskamrerares, det icke vore motiverat eller

påkallat, att han placerades i högre lönegrad än länsassessor. Länsstyrelsen

ville för den skull föreslå, att taxeringsintendenten placerades i samma lönegrad

som länsassessor. Detta ansåge länsstyrelsen så mycket mer motiverat,

som ju länsassessorn vid förfall för landskamreraren skulle tjänstgöra såsom

landskamrerare och chef för landskontoret samt såsom ordförande i

prövningsnämnden. Som kompensation för att taxeringsintendenten icke

finge förordnas till ordförande i taxeringsnämnd, vilket torde vara anledningen

till den av de sakkunniga föreslagna placeringen, ville länsstyrelsen

föreslå, att denne i stället tilldelades elt lämpligt avvägt extra lönetillägg.

Allmänna lönenämnden framhåller, att det givetvis vore av stor betydelse

för en tillfredsslällande rekrytering av de viktiga befattningarna såsom

taxeringsintendent, att de bleve förenade med en god löneställning. Löne
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

nämnden hade dock icke kunnat undgå att finna den föreslagna lönegraden

väl hög. Landskamrerarna, som vore landskontorens chefer, tillhörde 30

lönegraden; de åtnjöle visserligen härutöver viss avlöningsförstärkning, men

denna vore icke pensionsgrundande. En inplacering av taxeringsintendenterna

i 30 lönegraden skulle alltså medföra samma pensionsställning för dem

som för landskamrerarna. Lönenämnden kunde fördenskull icke tillstyrka

en högre löneställning än enligt 29 lönegraden för taxeringsintendenterna i

allmänhet. Med utgångspunkt härifrån bleve en löneställning enligt 27 lönegraden

för taxeringsintendenten i Gotlands län mera lämpligt avvägd. Lönenämnden

ansåge sig böra tillägga, att det syntes böra förutsättas, att befordran

till taxeringsintendent i allmänhet endast borde ifrågakomma för sådana

tjänstemän, som kunde anses lämpliga för ytterligare befordran till landskamrerare,

och att sålunda erhållande av taxeringsintendentstjänst icke

borde betraktas såsom ett normalt led i befordringsgången inom landskontoren.

Föreningen Sveriges länsassessorer, länsnotarier och länsbokhållare anser

det fullt motiverat, att taxeringsintendenten placerades i löngrad A 30. Föreningen

framhåller härvid, att taxeringsintendenten i Stockholms stad vore

placerad i 30 lönegraden samt därutöver uppbure avlöningsförstärkning

med 1,500 kronor om året. Det funnes enligt föreningens mening även anledning

att befara, att en placering av taxeringsintendenterna i lägre lönegrad

än den föreslagna kunde lia till följd svårigheter att till dessa befattningar

anknyta dem, som vöre mest kompetenta att handhava desamma. I detta

avseende vore att framhålla, att de nuvarande ordinarie och extra ordinarie

länsassessorerna vid befordran till taxeringsintendenter skulle asamkas inkomstminskning

på grund av uteblivna taxeringsuppdrag.

I fråga örn taxeringsinspektörerna uttalar allmänna lönenämnden, att

nämnden icke hade något att erinra mot de sakkunnigas förslag.

Statskontoret finner behovet av ifrågavarande befattningshavare icke vara

övertygande styrkt och föreslår därför, att med inrättandet av dessa tjänster

finge tills vidare anslå.

Riksräkenskapsverket uttalar, att därest behov verkligen förelåge av att

inrätta ifrågavarande befattningar verket i och för sig icke hade något att

erinra mot den föreslagna lönegradsplaceringen. Enligt verkets mening borde

man dock först pröva, vilken arbetslättnad för landskontoren som kunde

följa av inrättandet av befattningar som taxeringsintendent, innan man på

detta sätt mera fast utbyggde taxeringsavdelningarna.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att taxeringsinspektör borde anställas

i samtliga län utom Gotlands län; i varje fall borde icke, på sätt de

sakkunniga föreslagit, något undantag göras beträffande Kronobergs län. Vid

taxeringsintendentens sida erfordrades nämligen en tjänsteman, som vöre

kompetent att övertaga en del av den förres arbete; även ur rekryteringssynpunkt

och för vikariatstjänstgöring vore en dylik befattningshavare behövhg.

Även länsstyrelserna i Blekinge och Jämtlands län hemställa, att befattning

såsom taxeringsinspektör måtte inrättas i dessa län.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

181

Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Hallands, Västerbottens och

Norrbottens län samt föreningen Sveriges lånsassessorer, länsnotarier och

länsbokhållare anse, att även taxeringsinspektörerna i de mindre länen borde

placeras i lönegrad A 24.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar, att för länets vidkommande åtminstone

ytterligare tre juristbefattningar torde erfordras, därest övertidsarbetet

skulle kunna avskaffas eller i nämnvärd utsträckning begränsas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar, att taxeringsinspektör

borde likställas med landskontorens övriga jurister i länsbokhållares tjänsteställning

och med dem alternera. Den som bäst lämpade sig för taxeringsarbete

borde av länsstyrelsen kunna avdelas härför; visade det sig att den,

som avdelats för sådant arbete, icke lämpade sig för detta, borde vederbörande

kunna överflyttas till annat arbete. Anställning i viss tjänst skulle icke behöva

utgöra hinder för sådan omflyttning.

Vidkommande landskontorister och biträden uttalar riksräkenskapsverket,

att vad verket anfört i fråga örn taxeringsinspektörerna i viss mån även gällde

förstnämnda tjänster.

Länsstyrelsen i Gotlands län hemställer, att den för länet föreslagna tjänsten

såsom icke-ordinarie kontorsbiträde måtte utbytas mot en befattning såsom

icke-ordinarie landskontorist eller, örn så icke kunde ske, mot en befattning

såsom kanslibiträde.

Länsstyrelsen i Blekinge län finner önskvärt, att för länsstyrelsens del

den föreslagna tjänsten i lönegrad A 4 utbyttes mot en tjänst i lönegrad A 7.

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar, att för länsstyrelsens del åtminstone

ytterligare två till tre kvinnliga skrivbiträdesbefattningar torde vara erforderliga,

därest övertidsarbetet skulle kunna avskaffas eller i nämnvärd utsträckning

begränsas.

Länsstyrelsen i Värmlands län förordar, att i organisationsplanen intoges

en å taxeringsavdelningen tjänstgörande expeditionsvakt, vilken skulle lia till

uppgift att för taxeringsändamål framtaga och åter inlägga deklarationer

samt öva tillsyn över dessa; härigenom skulle mera kvalificerad personal

kunna frigöras för andra uppgifter.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser behov föreligga för länsstyrelsen av

ytterligare ett ordinarie eller extra ordinarie kontorsbiträde.

Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar, att ytterligare en icke-ordinarie

kontorsbiträdesbefattning borde inrättas å taxeringsavdelningen i länet samt

att en kontorsbiträdesbefattning borde utbytas mot en kanslibiträdesbefattning.

Länsstyrelsen i örebro län hemställer, att i samband med personalförstärkningen

för länets taxcringsavdelning personalen å det övriga landskontoret

måtte förstärkas sålunda, att antalet ordinarie kontorsbiträden samt stadigvarande

anställda icke-ordinarie landskontorister och kontorsbiträden komme

att utgöra respektive tre, tre och två.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län finner del nödvändigt, alt vid länsstyrelsen

anställdes ett skogssakkunnigt biträde.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Allmänna lönenåmnden yttrar, att det varit önskvärt, att frågan om införande

i viss utsträckning av 17 lönegraden för landskontorister kunnat upptagas

till prövning i förevarande sammanhang. Vidare framhåller lönenämnden,

att den nuvarande befordringsgången för den icke juridiskt utbildade

personalen å landskontoren syntes vara i behov av en översyn. Kontorist- och

kansliskrivargraderna vore sålunda icke alls utnyttjade. Lönenämnden måste

även ställa sig avvisande mot de sakkunnigas uttalande, alt kanslibiträdesbefattning

(i vissa län kontorsbiträdesbefattning) torde vara en tillräckligt hög

tjänst för den kvinnliga befattningshavare å taxeringsavdelningen, som utförde

det mest kvalificerade arbetet. En dylik värdering av det arbete, som

kunde utföras av kvinnlig befattningshavare, vore föga överensstämmande

med de grunder, på vilka det nuvarande lönesystemet vore uppbyggt. Enligt

de sakkunnigas förslag skulle ordinarie kontorsbiträden i tio län utföra förekommande

registratorsgöromål; vad som avsåges härmed framginge icke av

betänkandet i annan mån än att dessa göromål av de sakkunniga inbegrepes

under uttrycket »mindre kvalificerade arbetsuppgifter». Det anförda gåve

enligt lönenämndens mening vid handen, att anledning torde föreligga att

underkasta hela frågan om organisationen av icke-juristpersonalen å landskontoren

ytterligare överväganden.

Föreningen Sveriges landskanslister och landskontorister finner, att det

föreslagna antalet landskontoristtjänster för flertalet län borde utökas med

ytterligare minst en ordinarie eller icke-ordinarie landskontorist. De ordinarie

och icke-ordinarie landskontoristerna borde placeras i lönegrad A 18, respektive

Eo 15. En lyckligare anordning vore emellertid enligt föreningens mening

att inrätta en befattning såsom andre taxeringsinspektör (förslagsvis i lönegrad

A 21) vid varje länsstyrelse och att hålla denna tjänst, som avsåges som

sluttjänst, öppen för landskontorist, som visat sig särskilt dugande på taxeringsområdet.

Ett obestridligt faktum vore nämligen, att flertalet länsstyrelser

hyste någon landskontorist, som förvärvat sig sådana insikter och sådan

skicklighet i fråga om taxering, att han gjorde skäl för benämningen »taxeringsexpert».

Föreningen kvinnor i statens tjänst åberopar i huvudsak allmänna lönenämndens

yttrande.

Beträffande taxeringsrevisorerna anför statskontoret:

I fråga om lönegradsplaceringen för taxeringsrevisorerna hava de sakkunniga

framhållit, att dessa tjänstemäns möjlighet att åtaga sig uppdrag

utanför tjänsten vore starkt begränsad samt att de därför måste erhålla

en relativt hög löneställning för att icke bliva i ekonomiskt avseende

alltför dåligt ställda i förhållande till i enskild tjänst varande revisorer. De

sakkunniga föreslå fördenskull, att taxeringsrevisorerna placeras i lönegrad

A 27. Dylika normer för lönesättning av befattningar i statens tjänst måste,

såsom helt främmande för vanliga löneregleringsprinciper, bestämt avvisas.

Avgörande för löneställningen bör vara göromålens art och beskaffenhet, icke

storleken av påräkneliga biförtjänster eller liknande ovidkommande synpunkter.

Alt placera taxeringsrevisorerna högre än exempelvis revisorerna i

riksräkenskapsverket får enligt statskontorets mening anses uteslutet. Statskontoret

föreslår därför att taxeringsrevisorerna hänföras till lönegrad Eo 21.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

183

Riksräkenskapsverket yttrar:

Till taxeringsavdelningarna skulle även höra de nuvarande taxeringsrevisorerna

samt övriga med bokföringsgranskning sysselsatta tjänstemän, vilka

senare skulle benämnas taxeringsassistenter. Förslaget i denna del innebär,

att befattningshavare med bokföringssakkunskap — garanterad genom avlagd

avgångsexamen från handelshögskola — för framtiden skulle varaktigt

anknytas till taxeringsavdelningarna. Riksräkenskapsverket, som vid upprepade

tillfällen i annat sammanhang framhållit betydelsen av att landskontoren

utrustas med dylik sakkunskap, anser en sådan ordning i och för

sig mycket värdefull. Däremot finner ämbetsverket det icke kunna komma

ifråga att placera taxeringsrevisorerna i 27 lönegraden och att utan vidare

göra de taxeringsrevisorer, som hava minst fem års tjänstgöring bakom sig,

till ordinarie tjänstemän och övriga revisorer till extra-ordinarie. Riksräkenskapsverket

vill ej underskatta värdet av taxeringsrevisorernas arbete. Ämbetsverket

vill dock framhålla, att de kvalifikationer i avseende på kunskaper

och skolning i tjänsten, som här komma i fråga — även om de affärsmässigt

sett äro aldrig så värdefulla — likväl äro av begränsat slag och icke

utan vidare jämförbara med dem, som i allmänhet torde fordras av ämbetsmän

i denna grad. Utan tvivel förhåller det sig så, att taxeringsrevisorernas

arbete direkt kan tillföra statsverket avsevärda inkomster, vilket till stor del

följer av verksamhetens art. Att anlägga några provisionssynpunkter på frågan

om lönegradsplaceringen kan väl dock knappast komma ifråga.

Då taxeringsrevisor som tjänsteman i viss mån skulle intaga en chefsställning

i fråga om sin verksamhet, finner riksräkenskapsverket emellertid en

placering i 24 lönegraden motiverad. Vad beträffar anställningsformen anser

riksräkenskapsverket extra-ordinarieformen kunna komma i fråga under de

förutsättningar, som enligt förslaget skulle motivera ordinarie tjänst, medan i

övrigt endast en lösare anställningsform bör tillämpas.

t. f. Taxering sintendenten vid Överståthållarämbetet uttalar, att de föreslagna

befattningarna såsom taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter bleve

förmånligare än de tjänster, som nu funnes vid skatteverkets bokgranskningsavdelning

och till vilkas innehavare utginge arvoden av statsmedel. Det

vöre därför att befara, att sistnämnda befattningshavare komme att söka

sig till landskontoren. För att undvika en sådan följd borde vid skatteverket

inrättas tjänster för bokföringsgranskare med sådan lönegradsplacering

och till sådant antal, att i Stockholm en verkligt effektiv och omfattande

bokgranskningsverksamhet kunde utföras.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser taxeringsrevisorernas verksamhet

vara av den art, att anställning som extra ordinarie i 27 lönegraden

borde beredas vederbörande först efter tre års arbete vid länsstyrelse samt

att anledning icke för närvarande funnes att besluta örn ordinarie tjänster

för hithörande personal. Taxeringsrevisorernas uppgifter inom en mera stadgad

taxeringsorganisation kunde iinnu icke så säkert bedömas, att man nu

hade anledning att låsa fast förhållandena.

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter, huruvida icke taxeringsrevisor

borde kunna tilldelas mera självständiga arbetsuppgifter, framför allt i fråga

örn infordrande av uppgifter från skattskyldiga o. dyl. under pågående granskningsarbete.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ifrågasätter, om icke lämpligen taxeringsrevisor

med dokumenterad skicklighet i taxeringsvärv skulle, för att undvika

omgång i arbetet, kunna erhålla rätt att efter prövningsnämndens bestämmande

i det särskilda fallet självständigt fullfölja förarbetet till nämnden i

ett av honom i detalj förberett bokgranskningsmål. Taxeringsrevisor skulle

vidare ha skyldighet att för taxeringsintendenten framlägga förslag till plan

för ett kommande års taxeringskontroll inom länet samt övervaka taxeringsassistenternas

arbete.

Allmänna lönenämnden anser, att samtliga taxeringsrevisorer tills vidare

borde erhålla extra ordinarie anställning. Mot den föreslagna lönegradsplaceringen

ville lönenämnden icke framställa annan erinran än att det syntes

med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke taxeringsrevisorn i Gotlands län,

där taxeringsintendenten skulle tillhöra 27 lönegraden och där särskild taxeringsassisient

icke skulle finnas anställd, borde inplaceras i lägre lönegrad

än den 27 :e.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer framhåller, att taxeringsrevisorerna

borde, med biträde av taxeringsassistenterna, handha icke blott den del av

deklarationskontrollen, som utgjordes av bokföringsgranskning, utan även

deklarationskontrollen i dess helhet. Ett förslag till plan för denna under

nästkommande år borde uppgöras av taxeringsrevisorn och underställas

taxeringsintendenten för fastställelse. Det borde åligga taxeringsrevisorn att

i enlighet med planen och taxeringsintendentens direktiv bedriva arbetet med

deklarationskontrollen under året. Härvid borde möjlighet beredas länsstyrelse

att uppdraga åt taxeringsrevisor att beträffande vissa taxeringsärenden

eller grupper av sådana ärenden fullgöra de åligganden, som enligt taxeringsförordningen

åvilade taxeringsintendent. Föreningen anser en placering i

lönegrad A 28 för taxeringsrevisor vara motiverad, därest befattningen skulle

bliva sluttjänst. Vidare anhåller föreningen, att taxeringsrevisor vid övergången

till den nya organisationen måtte för placering i löneklass få i viss

utsträckning tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring. Härjämte hemställer föreningen

att, därest de sakkunnigas förslag örn inrättande av särskilda taxeringsavdelningar

vid landskontoren ej skulle vinna beaktande eller i väsentliga

delar frångås, taxeringsrevisorerna likväl måtte erhålla ordinarie anställning

och därvid placeras i lönegrad i enlighet med vad nyss sagts. Vunna

erfarenheter torde lia klart ådagalagt, att taxeringsrevisorernas tjänster under

inga förhållanden kunde undvaras i taxeringsarbetet. Vidare framhåller

föreningen såsom önskvärt, att skyndsam utredning verkställdes angående

möjligheterna att vid skatteverket i Stockholm inrätta ordinarie och extra

ordinarie befattningar, avsedda i första hand för de tjänstemän, vilka från

början av år 1942 anställts vid skatteverket för förstärkande av deklarationskontrollen.

I

I fråga om taxeringsassistenterna finner sig statskontoret icke kunna tillstyrka

den föreslagna löneställningen och anför härom:

Ovissheten rörande i vilken omfattning stadigvarande behov av dylik

arbetskraft kan komma att föreligga sedan mera normala förhållanden på

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

185

beskattningsområdet åter inträtt talar enligt statskontorets mening starkt

för att giva samtliga taxeringsassistenter ställningen av tillfälliga arvodestagare,

varvid lämplig differentiering av ersättningarna i förhållande till arbetsuppgifter

och kvalifikationer lättast åvägabringas. Därest emellertid

övervägande skäl skulle befinnas tala för att bereda en viss grupp av assistenterna

en fastare ställning, synas de med avseende å lönegradsplacering

och befordringsgång böra följa sedvanlig lönetur för icke-ordinarie personal

i amanuensställning inom de centrala ämbetsverken. De kunde då förslagsvis

vid anställandet placeras i lönegrad Ex 14 med möjlighet att vinna befordran

till e. o. assistenlbefattning i lönegrad Eo 15 respektive Eo 18. Under

alla förhållanden vill statskontoret bestämt avråda från att låta de irreguljära

lönetursbestämmelserna för icke-ordinarie länsbokhållare i utsträckt omfattning

gälla här avsedda befattningshavare.

Flertalet länsstgrelser anser, att samtliga taxeringsassistenter borde placeras

på stat med den rätt till uppflyttning i lönegrad, som de sakkunniga

föreslagit.

Länsstyrelserna i Östergötlands, örebro och Västmanlands län uttala, att

om de assistenter, som de sakkunniga föreslagit skola erhålla arvode, icke

kunde i fråga örn uppflyttning i lönegrad likställas med övriga assistenter,

de likväl borde äga rätt till uppflyttning i lönegrad Ex 19. Länsstyrelsen i

örebro län anför härjämte, att de arvoden, som utginge till de för närvarande

provisoriskt anställda bokföringsgranskarna, icke syntes ha bestämts efter

enhetliga grunder; nämnda arvodesfråga borde därför upptagas till förnyad

prövning. Länsstyrelsen i Värmlands län yttrar, att om en del assistenter

icke kunde placeras å stat dessa borde erhålla arvode åtminstone motsvarande

avlöning enligt lönegrad Ex 19. Länsstyrelsen i Jämtlands län håller

före att i samtliga län, utom Gotlands, en taxeringsassistent borde placeras

å stat samt att därutöver erforderliga assistenter — bortsett från sådana

i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län — borde anställas mot arvode.

Länsstyrelsen i Västerbottens län föreslår, att en av de två kontrollanter,

som 1942 års omsättningsskatlesakkunniga föreslagit för länet, utbytes mot

en taxeringsassistent. Länsstyrelsen i Norrbottens län hemställer, att i länet

måtte inrättas två tjänster såsom taxeringsassistent. Skulle emellertid enligt

de sakkunnigas förslag länet tilldelas blott en taxeringsassistent, anhåller

länsstyrelsen, att denne måtte placeras på icke-ordinarie stat med rätt till

uppflyttning i lönegrad på sätt de sakkunniga föreslagit.

Allmänna lönenämnden finner sig icke kunna biträda de sakkunnigas förslag

beträffande taxeringsassistenternas löneförmåner och anför härutinnan:

Förutom att det synts lönenämnden tveksamt, huruvida tillräcklig anledning

här föreligger att följa den för extra länsbokhållare stadgade befordringsgången

i lönehänseende, kunna ur principiell synpunkt invändningar

göras mot de föreslagna, automatiska lönegradsuppflyttningarna efter tillträdande

av första extra ordinarie anställning. Lönenämnden kan för sin del

— åtminstone lills vidare innan närmare erfarenhet vunnits -— icke förorda

högre löneställning för taxeringsassistenterna än enligt lönegraden Eo 21.

Beträffande ersättningen till de assistenter, som enligt de sakkunnigas förslag

skulle avlönas medelst arvode motsvarande avlöning enligt lönegrad Ex

14, d. v. s. enligt 11 löneklassen, får lönenämnden framhålla, att nämnda

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

ersättning synts lönenämnden väl låg och endast torde böra ifrågakomma

såsom begynnelseavlöning under den första anställningstiden.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer anser, att samtliga taxeringsassistenter

borde uppföras på icke-ordinarie stat. Därest dessa finge på visst sätt

tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring i egen verksamhet eller annan enskild

befattning, föresloges att de såsom extra tjänstemän skulle kunna uppflyttas

i 21 lönegraden, varefter de såsom extra ordinarie tjänstemän skulle

vid uppflyttning i lönegrad följa de sakkunnigas förslag. Finge de däremot

icke tillgodoräkna sig tjänstgöring av nämnda slag, borde de erhålla rätt

till förmånligare lönegradsplacering än de sakkunniga föreslagit, sålunda

att de efter placering i lönegrad Ex 14 uppflyttades i lönegrad Ex 20, Eo 20,

Eo 22, Eo 23 och Eo 25 efter 1, 2, 2, 2, respektive 1 år. Därest icke samtliga

taxeringsassistenter skulle kunna placeras på icke-ordinarie stat, borde

de assistenter, som komme att åtnjuta arvode, efter ett års tjänstgöring erhålla

dylikt, motsvarande avlöning antingen enligt lönegrad Ex 19, Ex 20

eller Ex 21, beroende på vederbörande assistents möjlighet att få tillgodoräkna

sig tidigare tjänstgöring i egen verksamhet eller enskild tjänst,

eller ock för samtliga enligt lönegrad Ex 20. Skulle de sakkunnigas förslag

örn inrättande av särskilda taxeringsavdelningar ej komma att genomföras

eller genomföras endast delvis, borde enligt föreningens mening dock

extra ordinarie taxeringsassistenttjänster inrättas till det antal och med den

lönegradsplacering, föreningen här föreslagit.

I några yttranden göras erinringar mot de av de sakkunniga förordade b enämningarna

å vissa av de föreslagna tjänsterna.

Länsstyrelserna i Hallands och Västernorrlands län förorda sålunda, att

taxeringsintendenten erhåller titeln landskamrerare. Den nuvarande landskamreraren

borde då erhålla annan titel; länsstyrelsen i Hallands län föreslår

därvid titeln länsråd.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser, att den föreslagne taxeringsinspektören,

som borde likställas med övriga jurister i länsbokhållares

tjänsteställning å landskontoret, borde ha samma benämning som dessa eller

länsnotarie enligt tjänsteförteckningssakkunnigas förslag (SOU 1942:46).

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar, att den befattningshavare i länsassessors

lönegrad, som länsstyrelsen ansåge böra ersätta den föreslagne taxeringsintendenten,

borde benämnas »länsassessor, tillika taxeringsintendent»;

den föreslagne taxeringsinspektören borde benämnas »länsbokhållare, tillika

taxeringsinspektör».

Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår, att taxeringsinspektören benämnes

länsbokhållare.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser, att taxeringsassistent borde benämnas

biträdande taxeringsrevisor.

Länsstyrelsen i örebro län förordar, att taxeringsintendenten benämnes

förste länsassessor och taxeringsinspektören länsbokhållare.

Länsstyrelserna i Hallands och Älvsborgs län anse, att den föreslagna faxe
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345-

187

ringsavdelningen borde benämnas taxeringsbyrå, då med »avdelning» i landshövdinginstruktionen

avsåges landskansliet, respektive landskontoret.

Slutligen framhåller t. f. taxeringsintendenten vid Överståthållarämbetet,

att beträffande de både vid Överståthållarämbetet och landskontoren förekommande

tjänster, vilkas innehavare benämndes (taxerings-) revisorer och

taxeringsinspektörer, stor skillnad rådde i lönegradsplaceringen mellan tjänsterna

vid Överståthållarämbetet, å ena, och tjänsterna vid landskontoren, å

andra sidan.

I fråga om behörighet för erhållande av befattning

vid landskontor yttrar länsstyrelsen i Västmanlands län, att för möjliggörande

av önskvärd utväxling av befattningshavare mellan landskontor

och kammarrätten kompetensfordringarna icke borde sättas lägre beträffande

landskontorstjänstemännen än beträffande jämförliga befattningshavare hos

kammarrätten.

Rörande kompetenskrav för erhållande av tjänst såsom taxeringsintendent

eller taxeringsinspektör uttalas i några yttranden, att juris kandidatexamen

icke borde uppställas såsom ovillkorlig fordran i detta avseende utan att med

nämnda examen borde vara likställd examen från handelshögskola. Härvid

åberopas, att inga särskilda kompetensvillkor vore stadgade för rätt att

söka och erhålla befattning hos skatteverket vid Överståthållarämbetet. Uttalanden

i sådan riktning ha gjorts av handelskammaren i Göteborg, Sveriges

köpmannaförbund och föreningen Sveriges taxeringsrevisorer; nämnda

förening yttrar därjämte, att dispens från kompetensfordringarna borde

kunna lämnas taxeringstjänsteman, som genom vunnen praktisk erfarenhet

och ådagalagd skicklighet befunnits lämplig för befordran till taxeringsintendent.

Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar, att juridisk eller därmed likställd

examen icke borde uppställas såsom ovillkorlig kompetensfordran för erhållande

av tjänst såsom taxeringsinspektör. I varje fall borde en befattningshavare,

som visserligen icke hade länsbokhållares kompetens men vid övergången

till den nya organisationen sedan längre tid tjänstgjorde å landskontor

och besutte erforderliga kunskaper och praktisk erfarenhet i fråga

om taxering, äga möjlighet att vinna befordran till taxeringsinspektör.

Sveriges häradsskrivare/örening uttalar, att det vore synnerligen välbetänkt,

örn landskontorets tjänstemän med häradsskrivarekompetens — studentexamen

och viss längre tids praktisk tjänstgöring — medgåves rätt att

söka och erhålla befattning såsom taxeringsinspektör samt att komma i åtnjutande

av förordnande å sådan tjänst. Därest vid befordran till häradsskrivare

särskilt avseende fästes vid taxeringsmeriter, kunde man räkna med

att sistnämnda tjänster bleve besatta med dugande taxeringsmän.

Beträffande protokollföringen hos prövningsnämnd anför

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att denna icke borde ombesörjas av

länsassessor såsom alltför kvalificerad för uppgiften i fråga utan av läns
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

bokhållare. Länsstyrelsen i Älvsborgs län håller före, att länsassessor i de

större länen icke torde medhinna protokollföringen hos prövningsnämnden.

I fråga om övertidsersättning uttalas i några yttranden, att

sådan ersättning, åtminstone i begränsad omfattning, fortfarande borde kunna

utgå till befattningshavare i högre lönegrad än den 18:e, då man även

efter förslagets genomförande måste räkna med övertidsarbete för nämnda

befattningshavare under höstmånaderna. I sådan riktning uttala sig länsstyrelserna

i Södermanlands, Älvsborgs, Jämtlands och Norrbottens län.

I fråga om härads skrivarnas utnyttjande i och för taxeringsarbetet

uttala Sveriges häradsskrivareförening, Sveriges lantbruksförbund

och svenska lantmännens riksförbund, att häradsskrivare med deras

erfarenhet i taxeringsfrågor borde tagas i anspråk för ifrågavarande

uppgifter i större utsträckning än de sakkunniga föreslagit. De båda senare

sammanslutningarna framhålla därvid, att häradsskrivarna borde tillhandagå

de lokala taxeringsnämnderna med råd och upplysningar i taxeringsfrågor;

det vore nämligen mera rationellt, att häradsskrivarnas sakkunskap

på detta sätt ställdes lill samtliga taxeringsnämnders förfogande än att de,

såsom för närvarande i stor utsträckning vore fallet, såsom ordförande bundes

vid en speciell taxeringsnämnd.

Statskontoret ifrågasätter huruvida icke uppgiften att biträda taxeringsintendenten

vid ledningen och övervakandet av taxeringsarbetet borde kunna,

åtminstone i viss utsträckning, inrymmas bland häradsskrivarnas ordinarie

tjänsteåligganden, för vilka särskild ersättning utöver lönen normalt icke

skulle utgå eller i varje fall utgå allenast med ett i jämförelse med de sakkunnigas

förslag reducerat belopp. I

I åtskilliga yttranden beröres frågan örn lokaler för de föreslagna

taxeringsavdelningarna.

Statskontoret yttrar, att lokalbehovet icke blivit tillfredsställande utrett,

varför förslaget i denna del påkallade komplettering och närmare kostnadsberäkningar.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller, att ett förhyrande av lokaler

icke kunde accepteras annat än som ett provisorium för ett eller annat år.

Nybyggnader bleve därför i många residensstäder en ofrånkomlig följd av

förslagets antagande; de därmed förenade engångskostnaderna kunde anslås

till approximativt 1 å 2 miljoner kronor. Vid länsstyrelsen funnes icke

lokaler tillgängliga för den föreslagna taxeringsavdelningen; möjlighet att

förhyra lokaler i Linköping syntes utesluten med hänsyn till rådande förhållanden

å hyresmarknaden. Medel vore anvisade till uppförande av en

annexbyggnad, som bland annat kunde bereda nödiga utrymmen för en taxeringsavdelning,

men byggnaden hade ännu ej kunnat påbörjas.

Länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Jämtlands och Norrbottens län

upplysa, att i nämnda län lokaler för taxeringsavdelning måste förhyras.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

189

Därest landskontoren skola kunna tillfredsställande fullgöra de ledande Departementsoch.

övervakande uppgifter med avseende å taxeringsväsendet, vilka böra ^frånkomma

på dem, är det nödvändigt att personal i tillräcklig omfattning

städes till förfogande för ändamålet. Det torde vara lämpligt att, på sätt de

sakkunniga föreslagit, denna personal sammanföres till en särskild avdelning

inom landskonloret, taxeringsavdelningen.

De sakkunnigas förslag rörande antalet befattningshavare å taxeringsavdelningarna

har i huvudsak tillstyrkts av det övervägande antalet av de hörda

myndigheterna. Då det gäller att fatta ståndpunkt till förslaget kan man

självfallet icke undgå att beakta, att förslaget innebär en så betydande ansvällning

av antalet tjänster vid länsstyrelserna, att det i och för sig är ägnat

att ingiva vissa betänkligheter. Å andra sidan bör emellertid understrykas, att

länsstyrelsernas nuvarande personal är otillräcklig för fullgörande av de uppgifter

med avseende å taxeringsväsendet, som avses skola ankomma på länsstyrelserna,

och att en tillfredsställande organisation icke lärer kunna vinnas

utan en relativt betydande ökning av antalet befattningshavare. Jag vill även

framhålla att, därest man nu går in för att avskaffa det provisorium som

länge varit rådande i fråga om länsstyrelsernas taxeringsarbete, nyorganisationen

bör givas sådan omfattning att man icke omedelbart måste bygga

på densamma med nya provisorier. Ytterligare bör beaktas att de kostnader,

som nedläggas i syfte att förbättra och effektivisera taxeringsorganisationen,

kunna förväntas medföra betydande förbättringar av taxeringsresultaten.

Med hänsyn till det sagda finner jag mig böra i huvudsak godtaga de sakkunnigas

förslag i fråga om antalet tjänster. Däremot kan jag icke förorda

att huvuddelen av de föreslagna nya befattningarna redan från början göres

till ordinarie tjänster. Det toi-de vara lämpligt att under någon kortare tid

pröva verkningarna av den nya personalorganisationen, innan befattningarna

bliva ordinarie. Med hänsyn härtill förordar jag, att samtliga de nya befattningarna

tills vidare uppföras såsom extra ordinarie.

Utöver de nya befattningar, som jag föreslår på grundval av beskattningsorganisationssakkunnigas

förslag, torde vissa ytterligare befattningar

böra inrättas hos länsstyrelserna i och för kontroll beträffande den allmänna

omsättningsskatten. Vid anmälan senare denna dag av fråga om vissa

ändringar i förordningen den 13 december 1940 om allmän omsättningsskatt

kommer jag nämligen att förorda, dels att beslutanderätten i ärenden rörande

allmän omsättningsskatt överflyttas från beskattningsnämnderna lill länsstyrelserna,

dels ock att en mera omfattande kontroll införes beträffande denna

skatt. Härav föranledes behov av vissa nya tjänster, vilkas innehavare lämpligen

böra placeras på taxeringsavdelningen.

De nya befattningar i olika lönegrader, som jag föreslår skola inrättas vid

landskontoren för att tilldelas de föreslagna taxeringsavdelningarna, ävensom

de befattningar, som jag föreslår skola i samband härmed indragas, framgå

av en sammanställning, vilken såsom Bilaga G torde få fogas vid detta protokoll.

En tablå, fogad vid protokollet såsom Bilaga II, utvisar det sammanlagda

antalet befattningar av olika slag vid de föreslagna taxeringsav
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

delningarna; nämnda befattningar utgöras dels av de nytillkomna tjänsterna

och dels av de tjänster, som överflyttas från landskontoren i övrigt.

Vidkommande de föreslagna olika befattningshavarna må ytterligare följande

anföras.

Vad först angår taxering sintendenten avses denne skola övertaga landskamrerarens

nuvarande uppgifter i fråga örn taxeringen med de undantag,

som de sakkunniga angivit; han skall därjämte fullgöra de ytterligare uppgifter,

som de sakkunniga föreslå skola ankomma på honom. Han skall vara

föreståndare för taxeringsavdelningen.

I anledning av vad i ett par remissyttranden anförts vill jag understryka,

att taxeringsintendenten såsom föredragande vid länsstyrelsen har att närmast

under landshövdingen tillse, att taxeringsarhetet ordnas och bedrives på ett

ändamålsenligt sätt. Denna uppgift, som för närvarande åvilar landskamrerare^

är icke av den art, att den bör förenas med uppdraget alt vara opartisk

ordförande i prövningsnämnden. Vid fullgörande av sina uppgifter beträffande

taxeringsarhetet bör taxeringsintendenten intaga en fullt självständig

ställning gentemot landskamreraren. Denne bör alltså icke i sådant

avseende intaga någon chefsställning i förhållande till taxeringsintendenten.

Taxeringsintendent, som besitter erforderlig kompetens och är lämplig

såsom landskamrerare, bör kunna befordras till sådan befattning. Med hänsyn

till taxeringsintendentens ställning inom taxeringsväsendet bör emellertid

vid kortare ledighet för landskamreraren taxeringsintendenten i regel icke

vikariera för denne. Då jämlikt 44 § 2 mom. andra stycket gällande landshövdinginstruktion

fråga om längre ledighet för landskamrerare hänskjutits

till Kungl. Maj:ts avgörande, bör det ankomma på Kungl. Majit att pröva huruvida

taxeringsintendent bör meddelas förordnande såsom vikarie för landskamreraren.

I anledning av vad länsstyrelsen i Älvsborgs län anfört vill jag

tillägga, att vikarieförordnande bör avse landskamrerartjänsten i dess helhet.

Vad Stockholms stad angår torde, då fråga om längre ledighet för skattedirektören

enligt 71 § 2 mom. andra stycket gällande instruktion för Överståthållarämbetet

hänskjutits till Kungl. Majits avgörande, Kungl. Majit böra

pröva, huruvida taxeringsintendenten skall meddelas förordnande att uppehålla

skattedirektörens tjänst. Vid kortare ledighet för skattedirektören bör

taxeringsintendenten i regel icke meddelas sådant förordnande.

De uppgifter, som avses skola åvila taxeringsintendenten, äro av den art

att han bör erhålla en jämförelsevis hög löneställning. De sakkunniga ha

föreslagit, att taxeringsintendent skall placeras i lönegrad A 30. Med hänsyn

till vad allmänna lönenämnden anfört och då landsfogden, som är länets

högsta åklagarmyndighet, är placerad i lönegrad A 29 (i Gotlands län A 28),

kan jag emellertid icke förorda, att taxeringsintendent placeras i högre lönegrad

än den 29ide; i Gotlands län bör han, i likhet med vad de sakkunniga

föreslagit, placeras i 27 lönegraden. Såsom jag förut nämnt böra befattningarna

tills vidare vara extra ordinarie.

Vad härefter angår de föreslagna taxeringsinspektörstjänsterna vill jag

nämna, att jag övervägt huruvida icke med inrättandet av dessa befattningar

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

191

kunde tills vidare anstå. Emellertid torde icke kunna bestridas, att i flertalet

län behov föreligger av en kvalificerad befattningshavare, som kan biträda

taxeringsintendenten vid fullgörande av denne åvilande arbetsuppgifter och

som därutöver, efter länsstyrelsens förordnande, på eget ansvar kan utföra

det förberedande arbetet till prövningsnämnden beträffande vissa taxeringsärenden

eller vissa grupper av sådana ärenden. Jag vill även erinra om att

för närvarande en sådan befattningshavare — länsassessor eller länsbokhållare

— är provisoriskt avdelad att vid taxeringsarbetet biträda landskamreraren.

Därest inrättandet av taxeringsinspektörstjänsterna sattes på framtiden

samtidigt som de ifrågavarande provisoriska tjänsterna indroges, skulle

reformen alltså i denna del innebära ett försvagande av organisationen. Delta

torde icke böra komma i fråga. Jag förordar därför de sakkunnigas förslag

om tillsättande av kvalificerade befattningshavare, taxeringsinspektörer, för

att biträda taxeringsintendenten.

Med hänsyn till att ärenden angående den allmänna omsättningsskatten

avses skola beredas å taxeringsavdelningen anser jag emellertid viss utökning

böra ske av det antal taxeringsinspektörer, som de sakkunniga föreslagit; vid

sådant förhållande böra däremot av omsättningsskattesakkunniga föreslagna

skatteinspektörstjänster icke inrättas. Såsom framgår av bilaga G torde

sålunda länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar,

Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,

Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län böra tilldelas

ytterligare en taxeringsinspektör utöver den eller de av beskattningsorganisationssakkunniga

föreslagna; därjämte torde vid envar av länsstyrelserna

i Kronobergs, Blekinge och Jämtlands län, där enligt beskattningsorganisationssakkunnigas

förslag någon taxeringsinspektörstjänst icke skulle

inrättas, en sådan tjänst böra inrättas. I Gotlands län torde däremot befattning

såsom taxeringsinspektör icke vara erforderlig.

Innehavarna av de taxeringsinspektörstjänster, som enligt vad nyss sagts

avses för handläggning av ärenden angående den allmänna omsättningsskatten,

torde böra anställas mot arvode, övriga taxeringsinspektörer torde böra

lönegradplaceras i lönegraderna Eo 24 respektive Eo 21; av bilaga G framgår

huru nämnda tjänster avses skola fördelas mellan de olika länen.

De taxeringsinspektörer, som anställas mot arvode, torde böra erhålla arvode

motsvarande nettolön enligt lägsta löneklassen inom lönegrad Eo 21 i

ortsgrupp E jämte rörligt tillägg och kristillägg eller, efter avrundning,

8,100 kronor för år. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att meddela

bestämmelser angående de ytterligare förmåner i form av semester m. m.,

som skola tillkomma ifrågavarande befattningshavare.

Utöver det biträde, som taxeringsinspektör lämnar taxeringsintendenten,

kan såsom de sakkunniga framhållit tillfälligt behov uppstå av ytterligare

kvalificerat biträde. Kungl. Majit torde därför fortfarande böra äga rätt

medgiva att länsstyrelse må förordna personer med länsbokhållares — eller

taxeringsrevisors — kompetens att beträffande vissa taxeringsärenden eller

vissa grupper av sådana ärenden fullgöra de åligganden, som enligt taxerings
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

förordningen åvila taxeringsintendenten. Efter omorganisationen böra dylika

medgivanden emellertid icke lämnas annat än i särskilda fall oell då så anses

oundgängligen nödvändigt.

För fullgörande av mindre kvalificerade uppgifter av det slag, som de sakkunniga

angivit för varje grupp av befattningshavare, torde extra ordinarie

landskontorister, kanslibiträden samt kontorsbiträden böra tillsättas till det

antal i de olika länen, som framgår av tablån å Bilaga G. Vad jag i denna

del föreslår överensstämmer beträffande antalet befattningar i olika grupper

med de sakkunnigas förslag, dock med den ändringen att Örebro län ansetts

böra erhålla ytterligare ett icke-ordinarie biträde. I fråga om de olika befattningarnas

placering i lönegrad förordar jag, såsom förut nämnts, att

samtliga de nya befattningarna skola vara extra ordinarie. Härutöver föreslår

jag —• i överensstämmelse med riksdagens förenämnda beslut i anledning

av proposition 1943: 301 — att fyra av de föreslagna nya landskontoristbefattningarna

skola placeras i 17 lönegraden, dock såsom extra ordinarie, samt

att övriga landskontoristtjänster skola vara extra ordinarie i 15 lönegraden.

I de län, där kanslibiträdesbefattningar föreslås inrättade, samt därutöver i

Stockholms och Västerbottens län torde en av de i sakkunnigförslaget upptagna

kontorsbiträdestjänsterna böra utbytas mot en skrivbiträdestjänst i lönegrad

Eo 2. Nu ifrågavarande skrivbiträden torde under de två första tjänsteåren

böra erhålla lön enligt lönegrad Ex 2 samt därefter böra uppflyttas i

lönegrad Eo 2.

Med hänsyn till att samtliga befattningar föreslås skola bliva extra ordinarie

bör i Kopparbergs län indragas en tjänst såsom extra ordinarie kontorsbiträde

i stället för, såsom de sakkunniga föreslagit, en motsvarande ordinarie befattning.

I Jönköpings län, där jag icke föreslår inrättande av en ny landskonloristbefattning

i 17 lönegraden, föreslår jag icke heller indragning av en

sådan befattning i 15 lönegraden.

I anledning av vad allmänna lönenämnden uttalat vill jag framhålla, att å

taxeringsavdelningen icke torde finnas arbetsuppgifter för de kvinnliga befattningshavarna

av den art, att för desammas utförande erfordras befattningar

i 9 eller 11 lönegraden. Samtidigt vill jag emellertid understryka, att

hinder givetvis icke föreligger för kvalificerade kvinnliga befattningshavare

att söka och erhålla landskontoristtjänst.

De föreslagna taxering srevisorerna böra ha som uppgift att biträda vederbörande

taxeringsintendent med sådant utredningsarbete, för vars utförande

revisorns sakkunskap beträffande bokföring gör honom särskilt lämpad. Hit

lior i första hand bokföringsgranskning men härutöver även annat kvalificerat

kontrollarbete, som finnes lämpligen böra tilldelas taxeringsrevisorn. I

varje län bör finnas en taxeringsrevisor.

Med hänsyn till de kvalificerade uppgifter, som avses skola ankomma på

taxeringsrevisorerna, torde dessa böra erhålla en relativt förmånlig löneställning.

De sakkunniga lia föreslagit, att taxeringsrevisorerna skola placeras

såsom ordinarie tjänstemän i 27 lönegraden. För egen del anser jag mig dock

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

193

icke kunna tillstyrka placering i högre lönegrad än den 25:e i löneplanen för

extra ordinarie tjänstemän, i synnerhet som jag, i olikhet mot de sakkunniga,

icke förutsätter att befattning som taxeringsrevisor skall vara sluttjänst.

Taxeringsassistenterna, vilka föreslås skola ingå i taxeringsavdelningama

vid de olika länsstyrelserna till det antal bilaga H utvisar, böra biträda taxeringsrevisorerna

vid fullgörande av deras arbete. I fråga om antalet taxeringsassistenter

har jag följt de sakkunnigas förslag, dock att jag med hänsyn till

den föreslagna förstärkningen av den personal, som är avsedd för kontrollen

å omsättningsskattens utgörande, icke föreslår någon ökning av antalet taxeringsassistenter

i Östergötlands, Kristianstads och Älvsborgs län.

Därest vid länsstyrelse skall finnas mera än en taxeringsassistent, bör en

av dem — i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län dock två assistenter

— placeras i lönegrad i likhet med vad som gäller för icke-ordinarie länsbokhållare,

till vilken utgår begynnelselön enligt lönegrad Ex 14 och slutlön

efter tre tjänsteår enligt lönegrad Eo 19. För åvägabringande av en lämplig

befordringsgång torde dock de ifrågavarande assistenterna böra medgivas

rätt till uppflyttning till lönegrad Eo 20, sedan vederbörande tillhört lönegrad

Eo 19 under två år. Däremot anser jag mig icke böra förorda de sakkunnigas

förslag om ytterligare uppflyttning.

Övriga taxeringsassistenter böra vid anställandet erhålla arvode, motsvarande

lön enligt lägsta löneklassen inom lönegrad Ex 14 i ortsgrupp E

jämte rörligt tillägg och kristillägg eller, efter avrundning, 5,100 kronor för år.

Efter tre års tjänstgöring bör arvodet motsvara lön enligt lägsta löneklassen

inom lönegrad Ex 19 i ortsgrupp E jämte nämnda tillägg eller, efter avrundning,

6,600 kronor för år. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att meddela

bestämmelser angående de ytterligare förmåner i form av semester m. m.,

som skola tillkomma ifrågavarande befattningshavare.

Åtnjuter taxeringsassistent för närvarande arvode, som är högre än det

arvode han enligt nyssnämnda grunder skulle äga uppbära, torde han alltjämt

böra äga tillgodonjuta det högre arvodet. Därest taxeringsrevisor eller

taxeringsassistent, som skall placeras i lönegrad, åtnjuter arvode, som är

högre än lön enligt lägsta löneklassen i vederbörlig lönegrad jämte rörligt

tillägg och kristillägg, ankommer enligt gällande avlöningsbestämmelser på

Kungl. Majit att medgiva, att vederbörande placeras i högre löneklass än

den lägsta.

Likaledes beror å Kungl. Majits prövning, huruvida taxeringsrevisor eller

taxeringsassistent vid tillträde av tjänst, som ingår i den nu föreslagna organisationen,

må placeras i högre löneklass inom vederbörlig lönegrad än den

lägsta.

Kungl. Majit torde böra äga att efter framställning av vederbörande länsstyrelse

medgiva länsstyrelsen rätt att utan föregående kungörelseförfarande

tillsätta befattning såsom taxeringsrevisor med nuvarande innehavare av

motsvarande tjänst, därest denne är lämplig därtill.

Å taxeringsavdclningen böra även placeras de kontrollanter beträffande

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 345.

13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

omsättningsskatten, vilkas tillsättande jag kommer att förorda vid anmälan

av förut berörda fråga om ändringar i förordningen om allmän omsättningsskatt.

Kontrollant bör vid anställandet erhålla arvode, motsvarande lön enligt

lägsta löneklassen inom lönegrad Ex 14 i ortsgrupp E jämte rörligt tilllägg

och kristillägg eller, efter avrundning, 5,100 kronor för år. Efter tre års

tjänstetid bör arvodet motsvara lön enligt lägsta löneklassen inom lönegrad

Ex 17 i ortsgrupp E jämte nämnda tillägg eller, efter avrundning, 6,000 kronor

för år. I län, där antalet kontrollanter överstiger två, bör en av dem erhålla

högre arvode; arvodet för denne kontrollant bör sålunda motsvara efter

en tjänstetid av ytterligare två år lön enligt lägsta löneklassen inom lönegrad

Ex 19 samt efter ytterligare två år lön enligt lägsta löneklassen inom lönegrad

Ex 20; härvid torde utöver lönen, som bör utgå efter ortsgrupp E, böra

beräknas rörligt tillägg och kristillägg. Enligt nu angivna grunder skulle de

förhöjda arvodena utgå med, efter avrundning, 6,600 respektive 6,900 kronor

för år. I Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län böra två kontrollanter

kunna erhålla på så sätt förhöjt arvode. Det torde böra ankomma på

Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser angående de ytterligare förmåner i

form av semester m. m., som skola tillkomma de föreslagna kontrollanterna.

Av bilaga G framgår för olika län antalet kontrollanter i respektive arvodesgrupper.

Inrättandet av kontrollanttjänsterna torde icke böra föranleda någon

minskning av antalet taxeringsassistenter, då dessa ändock äro erforderliga

för taxeringen för inkomst och förmögenhet. Den bokföringsgranskning, som

assistenterna verkställa, bör emellertid ske med avseende fäst även å omsättningsskatten.

Kontrollanterna å sin sida böra även ägna uppmärksamhet

åt nyssnämnda taxering.

Utöver den stadigvarande personal, som jag enligt vad nyss sagts föreslår

skola anställas vid länsstyrelserna, bör länsstyrelse vid behov äga anlita tillfällig

personal för taxeringsarbete.

Åtskilliga länsstyrelser ha i remissyttrandena hemställt, att ytterligare

tjänster utöver dem, som de sakkunniga föreslagit, måtte inrättas eller att

vissa av de föreslagna tjänsterna måtte utbytas mot andra i högre lönegrad.

Jag har emellertid icke ansett mig böra avvika från de sakkunnigas förslag

i vidare mån än vad av det förut anförda följer. Skulle i något län på grund

av särskilda omständigheter uppkomma ökat behov av personal, torde frågan

om tilldelande av ytterligare arbetskraft få prövas i vanlig ordning.

Jag torde i detta sammanhang få nämna, att jag ifrågasatt om icke de för

närvarande i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands

län inrättade befattningarna såsom icke-ordinarie länsassessor borde indragas.

Emellertid syssla de ifrågavarande befattningshavarna normalt under

ungefär hälften av sin arbetstid med andra uppgifter än taxeringsuppgifter.

Då härtill kommer att de i fortsättningen torde behöva anlitas att jämte vederbörande

ordinarie länsassessor föra protokollet hos prövningsnämnden,

synes indragning av tjänsterna icke böra komma i fråga.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

195

På skäl som de sakkunniga anfört torde, därest föreliggande förslag om

personalförstärkning genomföres, övertidsersättning för arbete med taxering

icke vidare böra utgå till befattningshavare i högre lönegrad än den 18:de.

Föreskrifter rörande vederbörande befattningshavares huvudsakliga arbetsuppgifter

torde böra av Kungl. Maj:t meddelas i landshövdinginstruktionen.

Därutöver har länsstyrelse att i sin arbetsordning intaga de närmare

bestämmelser rörande arbetsuppgifter m. m., som må visa sig erforderliga.

För behörighet att erhålla landskamrerare-, länsassessors- eller länsbokhållaretjänst

fordras för närvarande att ha avlagt antingen examen, medförande

behörighet till domarebefattning, eller statsvetenskaplig-juridisk examen.

Såsom kompetens för att erhålla befattning som taxeringsintendent eller

taxeringsinspektör bör gälla någon av förenämnda båda examensformer.

Härjämte bör person med taxeringsrevisors kompetens, vilken i övrigt är

härför lämpad, kunna utses till taxeringsinspektör eller taxeringsintendent.

Såsom de sakkunniga föreslagit bör för behörighet att erhålla befattning

såsom taxeringsrevisor eller taxeringsassistent fordras examen från handelshögskola.

Person, som utan att ha avlagt dylik examen vid den föreslagna

organisationens genomförande är anställd vid länsstyrelse i befattning, som

enligt den nya organisationen skall innehavas av taxeringsrevisor eller taxeringsassistent,

bör emellertid, därest vederbörande i övrigt är härför lämpad,

utan hinder av vad nyss sagts kunna utses till taxeringsrevisor eller taxeringsassistent.

Även annan befattningshavare å landskontoret än sådan, som tillhör taxeringsavdelningen,

bör vara skyldig att, då han därtill anlitas, lämna landskamreraren

och taxeringsintendenten erforderligt biträde vid fullgörande av

deras uppgifter enligt taxeringsförordningen.

De sakkunnigas förslag, att för ändamålet lämpade häradsskrivare skola

i fall av behov kunna av länsstyrelsen förordnas att biträda taxeringsintendenten

vid övervakningen av taxeringsarbetet i första instans, finner jag ändamålsenligt,

varför jag tillstyrker detsamma. Denna uppgift synes lämpligen

kunna kombineras med förordnande för vederbörande häradsskrivare

att vara taxeringskonsulent. För ifrågavarande uppgift böra häradsskrivama

erhålla ersättning, som efter förslag av länsstyrelsen torde böra bestämmas

av Kungl. Majit i den i 145 § taxeringsförordningen stadgade ordningen.

Därest personalen vid landskontoren förstärkes på sätt jag tidigare förordat,

måste i flertalet län anskaffas för den sålunda utökade personalen erforderliga

lokaler. I några län är visserligen nybyggnad eller tillbyggnad till

befintlig fastighet planerad för alt tillgodose länsstyrelsens behov av större

lokalutrymme. Härvid torde i vissa fall även lokaler för taxeringsavdelning

kunna beredas genom utvidgning av byggnadsplanerna. Intill dess nybyggnad

eller tillbyggnad kommit lill stånd, måste lokaler förhyras, i den mån så kan

ske. Kunna lokaler icke för närvarande anskaffas genom förhyrning, torde

lokaler tills vidare få ordnas genom skyndsamma ändrings- eller inredningsarbeten,

där tjänstelokaler genom .sådana åtgärder kunna vinnas, eller genom

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements
chefen.

uppförande av barackbyggnad eller på annat sätt. Frågan om anvisande av

härför erforderliga anslagsmedel torde komma att upptagas av chefen för

kommunikationsdepartementet.

B. Förstärkning av viss personal hos skatteverket vid Överståthållarämbetet.

Vid överståthållarämbetets bokgranskningskontor finnas för närvarande

anställda en förste taxeringsassistent, en taxeringsassistent, åtta bokföringsgranskare

samt två extra kontorsbiträden, vilka avlönas med statsmedel.

Därjämte äro vid överståthållarämbetets omsättningsskatteavdelning anställda

en förste revisor — vilken även har andra arbetsuppgifter än dem som

avse omsättningsskatten — en föredragande (notarie), sex bokföringsgranskare,

tre exekutionsbiträden samt kvinnlig biträdespersonal. Till kostnaderna

för nämnda befattningshavares avlönande utgår statsbidrag.

I skrivelse den 20 april 1943 har Överståthållarämbetet hemställt att, därest

frågan örn förstärkning av landskontorens arbetskraft löstes enligt de av

beskattningsorganisationssakkunniga uppdragna riktlinjerna, även den vid

Överståthållarämbetet anställda, med statsmedel avlönade personalen måtte

förstärkas sålunda, att den sammanlagt komme att utgöras av två taxeringsrevisorer

i lönegrad A 27, tre taxeringsassistenter i lönegrad A 24, tre taxeringsassistenter

i lönegrad A 21, granskningsmän till ett antal, som kunde

varieras allt efter behovet, tills vidare förslagsvis fem, samt tre extra kontorsbiträden.

Det sålunda framlagda förslaget till förstärkning av personalen

beräknades av Överståthållarämbetet medföra en årlig kostadsökning för

statsverket av cirka 78,000 kronor.

Den personal hos skatteverket vid Överståthållarämbetet, som avlönas med

statsmedel, torde böra förstärkas på motsvarande sätt som föreslagits för

landskontorens del. Förstärkningen bör, såsom jag vid anmälan senare denna

dag av fråga rörande kontrollen över den allmänna omsättningsskatten kommer

att närmare utveckla, avse även den personal, som tager befattning med

nämnda skatt. Då skatteverket är upptaget å kommunens stat, böra emellertid

de nya befattningarna upptagas såsom kommunala befattningar. Därvid

torde ersättning böra utgå till Stockholms stad med belopp, som motsvarar

avlöningskostnaden för motsvarande befattningar å landskontoren. Följande

befattningar torde bliva erforderliga vid skatteverket, därvid ersättning för

avlöningskostnaden bör utgå enligt den lönegradsplacering eller med det ar
-

vode, som härefter angives:

2 taxeringsrevisorer.........

3 taxeringsassistenter.......

7 > .......

2 kontorsbiträden ..........

1 skrivbiträde..............

............. Eo 25

..... Ex 14—Eo 20

Arvode, 5,100—6,600

............. Eo 4

............. Eo 2

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345-

197

1 taxeringsinspektör......................................... Arvode 8,100

3 kontrollanter...................................... Arvode, 5,100—6,900

8 > ...................................... » 5,100—6,000

Av de nu nämnda befattningshavarna äro taxeringsinspektören och kontrollanterna

avsedda att tagas i anspråk för arbetet med omsättningsskatten.

De avses skola ersätta nuvarande föredragande och bokföringsgranskare.

C. Beräknade kostnader i anledning av den föreslagna personalförstärkningen

vid landskontoren och Överståthållarämbetet.

Vid beräkning av den årliga lönekostnaden i anledning av den förslagna

omorganisationen av landskontoren ha de sakkunniga i fråga om befattningshavare,

placerade i lönegrad, utgått från lägsta löneklassen inom respektive

lönegrader. I fråga om icke-ordinarie landskontorist och icke-ordinarie kontorsbiträde

har lönekostnaden beräknats med avseende å lägsta löneklassen

inom 14, respektive 4 lönegraden i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän,

i vilka lönegrader nämnda befattningshavare enligt de sakkunnigas

förslag uppflyttas efter sex, respektive fyra tjänsteår. Lön har för ordinarie

och extra ordinarie tjänstemän uträknats under förutsättning att vederbörliga

pensionsavdrag verkställts. Rörligt tillägg har beräknats efter 15 procent

och kristillägg efter 16 procent.

Med angivna beräkningsgrunder skulle den årliga lönekostnaden för de

föreslagna nya befattningarna såsom taxeringsintendent, taxeringsinspektör,

landskontorist, kanslibiträde och kontorsbiträde, efter avdrag för samma

kostnad för de befattningar, som föreslås till indragning (se tablån bilaga D),

uppgå till följande belopp: lön 666,396 kronor, rörligt tillägg 113,590 kronor

och kristillägg 121,146 kronor.

För närvarande äro vid länsstyrelserna anställda icke-ordinarie länsbokhållare

— i tre län icke-ordinarie landskontorister -— i stället för befattningshavare,

som provisoriskt avdelats för att enbart syssla med taxeringsarbete

(jfr tablån bilaga B). Därest de sakkunnigas förslag genomföres, bortfaller

lönekostnaden för förstnämnda befattningshavare. Dessa befattningshavare

åtnjuta under budgetåret 1943/44 lön enligt 19, respektive 7 lönegraden i den

i civila icke-ordinariereglementet intagna löneplanen för extra tjänstemän;

den årliga lönekostnaden utgör härvid lön 124,524 kronor, rörligt tillägg

18,692 kronor och kristillägg 19,932 kronor. Den återstående lönekostnaden

skulle sålunda uppgå till lön 541,872 kronor, rörligt tillägg 94,898 kronor och

kristillägg 101,214 kronor.

Den föreslagna placeringen av taxeringsrevisorerna i lönegrad (se tablån

bilaga F), skulle medföra beträffande lön en årlig kostnadsminskning å

12,888 kronor men beträffande rörligt tillägg och kristillägg en årlig kostnadsökning

av 34,135, respektive 36,420 kronor.

Därest placering i lönegrad av de nuvarande bokföringsgranskarna (taxeringsassistenterna)

skulle ske i den utsträckning, de sakkunniga föreslagit

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Departementschefen.

(se tablån bilaga F), skulle detta innebära, att under budgetåret 1943/44

endast taxeringsassistenterna i Stockholms, Älvsborgs, Värmlands och Örebro

län därigenom erhölle högre avlöningsförmåner än de arvoden, som för

närvarande utgå. Härigenom skulle uppkomma beträffande lön en årlig

kostnadsminskning å 3,560 kronor samt beträffande rörligt tillägg och kristillägg

en årlig kostnadsökning å 3,096, respektive 3,304 kronor. — Den totala

årliga avlöningskostnaden för de provisoriskt anställda bokföringsgranskarna

utgjorde år 1942 309,600 kronor.

Den årliga kostnadsökningen skulle i enlighet med vad de sakkunniga sålunda

anfört utgöra:

Lön

Rörligt

tillägg

Summa

Kristill-

lägg

Total-

summa

541 872

94 898

636 770

101 214

737 984

12 888

34 135

21247

36 420

57 667

-1- 3 560

3 096

-i- 464

3 304

2 840

525 424

132129

057 553

140 938

798 491

Ytterligare tillkommer enligt de sakkunnigas beräkning kostnad för ersättning

åt häradsskrivare, som förordnas att biträda taxeringsintendent. De sakkunniga

uttala, att nämnda kostnad givetvis vore beroende på i vilken utsträckning

sådana förordnanden komme att meddelas. Förordnades 35 å 40

häradsskrivare såsom biträden åt taxeringsintendent och beräknades för envar

en årlig ersättning av 2,000 kronor, skulle den årliga kostnaden uppgå

till cirka 75,000 kronor.

Under åren 1937—1941 har ersättningen jämlikt 145 § 5 mom. taxeringsförordningen

för arbete åt ordinarie prövningsnämnd uppgått till i genomsnitt

256,500 kronor för år (se vid detta protokoll såsom bilaga I fogad tablå).

Med den föreslagna personalförstärkningen beräkna de sakkunniga, att av

detta belopp två tredjedelar eller 171,000 kronor skulle kunna inbesparas,

medan den återstående tredjedelen eller 85,500 kronor torde bliva nödvändig

för att täcka kostnad för extra personal.

Den totala årliga nettokostnadsökningen i anledning av den föreslagna

organisationen skulle enligt den av de sakkunniga sålunda gjorda beräkningen

bliva 702,491 kronor eller, i avrundat belopp, 702,500 kronor. Härtill

komme emellertid kostnader för sjukvård, reseersättningar, expenser och publikationstryck.

Beträffande sistnämnda kostnader ha de sakkunniga icke ansett

det erforderligt att göra särskilda beräkningar, vilka för övrigt enligt

deras mening skulle bliva synnerligen approximativa; de årliga reseersättningarna

syntes dock kunna beräknas uppgå till cirka 25,000 kronor och för

inköp av inventarier torde erfordras cirka 50,000 kronor.

De av mig förordade ändringarna i de sakkunnigas förslag beträffande

nya tjänster å landskontoren föranleda även ändring i den kostnadsberäkning,

som de sakkunniga uppgjort. Jag har därför låtit verkställa erforderliga

justeringar av nämnda kostnadsberäkning. Därjämte har jag låtit verkställa

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

199

beräkning av den kostnad, som ett genomförande av förslaget skulle medföra

därest lön till de av mig föreslagna befattningshavare, som placerats

i lönegrad, utginge enligt näst högsta löneklassen inom vederbörlig lönegrad,

samt arvode utginge med högsta föreslagna belopp. I fråga om lönegradsplacerad

taxeringsassåstent, landskontorist, kontorsbiträde och skrivbiträde har

kostnaden beräknats för lön dels enligt den lägsta löneklassen i lönegrad

Ex 14, Ex 4, respektive Ex 2 och dels enligt den näst högsta löneklassen

inom lönegrad Eo 20, Eo 15, Eo 4 respektive Eo 2. Kostnadsberäkningen

har ansetts kunna verkställas med utgångspunkt från lönen å E-ort, då hälften

av länsstyrelserna äro belägna å dylik eller lägre dyrort. I övrigt lia samma

beräkningsgrunder använts som de vilka tillämpats av de sakkunniga.

I fråga örn besparingar beträffande avlöningar och arvoden till nuvarande

befattningshavare å landskontoren har jag utgått från de sakkunnigas beräkning

med de undantag, som föranledas av de av mig föreslagna ändringarna

i de sakkunnigas förslag.

Enligt den av mig förordade personalorganisationen skulle den årliga avlöningskostnaden

för de nyinrättade befattningarna såsom taxeringsintendent,

taxeringsinspektör, landskontorist, kanslibiträde, kontorsbiträde, skrivbiträde,

taxeringsrevisor, taxeringsassistent och kontrollant uppgå till följande

belopp: lön 1,702,020 (1,986,429) kronor, rörligt tillägg 124,977 (174,821) kronor

och kristillägg 133,294 (186,452) kronor; det förstnämnda beloppet betecknar

kostnad, beräknad efter lön enligt den lägsta löneklassen, och det

inom parentes upptagna beloppet kostnad, beräknad efter lön enligt den

näst högsta löneklassen inom vederbörlig lönegrad. Beträffande taxeringsassistenterna,

vilka avses skola ersätta de nu provisoriskt anställda bokföringsgranskarna

har såsom minimikostnad räknats med nuvarande arvoden,

vilka med vissa undantag överstiga lön enligt lägsta löneklassen i lönegrad

Ex 14 jämte rörligt tillägg och kristillägg, respektive arvode motsvarande

nämnda avlöningsförmåner.

Utöver förenämnda kostnader tillkommer kostnad för ersättning åt häradsskrivare,

som förordnas att biträda taxeringsintendent vid ledningen och övervakandet

av taxeringsarbetet. De sakkunniga ha beräknat denna kostnad till

75,000 kronor årligen. Mot de sakkunnigas beräkning härutinnan har jag icke

någon erinran att göra.

Ytterligare tillkomma kostnader för sjukvård, reseersättningar, expenser

och publikationstryck. Berörda kostnader torde kunna beräknas uppgå årligen

till respektive 7,000, 100,000, 300,000 och 10,000 kronor. Utöver nyssnämnda

expenskostnad, 300,000 kronor, torde under första budgetåret efter

organisationens genomförande böra beräknas 100,000 kronor för inköp av

inventarier. Kostnaderna för tjänstelokaler torde, vare sig fråga är örn förhyrning

eller örn förläggning i statliga ny- eller tillbyggnader, böra approximativt

uppskattas till minst 100,000 kronor årligen.

Från nyssnämnda kostnader böra avräknas dels summan av förenämnda

besparingar beträffande avlöningar och arvoden till nuvarande befattningshavare

å landskontoren, vilka besparingar beräknas uppgå lill 60,000 kronor,

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

dels ock kostnaden för de nu provisoriskt anställda icke-ordinarie länsbokhållare

och landskontoristei, vilka ersätta de befattningshavare som avdelats

för att helt ägna sig åt taxeringsarbete. Kostnaden för ifrågavarande provisoriskt

anställda befattningshavare beräknas för år till lön 95,139 (160,836)

kronor, rörligt tillägg 14,271 (25,660) kronor samt kristillägg 15,222 (27,371)

kronor eller tillhopa 124,632 (213,867) kronor. Vidare skall från förstnämnda

kostnader avräknas summan av de arvoden, som utgå till de nuvarande

taxeringsrevisorerna, 234,000 kronor, och till de provisoriskt anställda bokföringsgranskarna,

320,400 kronor, eller tillhopa 554,400 kronor.

Såsom de sakkunniga beräknat synas av nu utgående ersättning för arbete

åt ordinarie prövningsnämnd kunna inbesparas 171,000 kronor, medan

85,500 kronor torde beräknas åtgå till ersättning åt extra personal. Härjämte

böra vissa kostnader, som för närvarande utgå för taxering till omsättningsskatt,

kunna inbesparas. Med den förutsatta organisationen för uttagande

av denna skatt torde dock icke böra räknas med någon besparing i

fråga om kostnaderna för den nuvarande personalen å landskontoren. Däremot

synes, såsom 1942 års omsättningsskattesakkunniga beräknat, besparing

kunna göras med hälften av det belopp, 203,980 kronor, som under

budgetåret 1942/43 utgått för taxeringsnämndernas befattning med omsättningsskatten,

eller med i runt tal 100,000 kronor.

Följande sammanställning utvisar de bruttokostnader, som den föreslagna

personalförstärkningen skulle medföra:

Avlöningar åt föreslagna nya befattningshavare

kronor

1,960,291

(2,347,702)

Ersättning åt häradsskrivare ..............

75,000

(75,000)

Sjukvård ........................

»

7,000

(7,000)

Reseersättningar..................

»

100,000

(100,000)

Expenser ............................

300,000

(300,000)

Publikationstryck ......................

»

10,000

(10,000)

Lokalhyror .........................

»

100,000

(100,000)

Summa

kronor

2,552,291

(2,939,702).

Av följande sammanställning framgå de kostnader,

rande av organisationen beräkna$ kunna inbesparas:

Avlöningar åt befattningshavare, vilka proviso- riskt anställts i stället för befattningshavare,

vilka vid ett genomfö-

som helt avdelats för taxeringsarbete......

Avlöningar åt övriga innehavare av befatt-

kronor

124,632

(213,867)

ningar, som böra indragas ..............

»

60,000

(60,000)

Arvoden åt nuvarande taxeringsrevisorer ....

Arvoden åt nuvarande provisoriskt anställda

»

234,000

(234,000)

■bokföringsgranskare ....................

Del av nu utgående kostnad för prövnings-

»

320,400

(320,400)

nämndsarbete ..........................

Del av nu utgående kostnad för omsättnings-

171,000

(171,000)

skatten................................

100,000

(100,000)

Summa

kronor

1,010,032

(1,099,267).

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

201

Den årliga nettokostnaden för den föreslagna organisationen, såvitt länen

angår, — bortsett från förut nämnda engångskostnad å 100,000 kronor för inköp

av inventarier — skulle alltså enligt nu gjorda beräkning uppgå till

1,542,259 (1,840,435) kronor.

För Stockholms vidkommande skulle tillsättandet av de föreslagna befattningshavarna

medföra en årlig kostnad för statsverket av 148,989 (192,144)

kronor. Härifrån bör avgå kostnaden för nuvarande personal, svarande mot

nämnda befattningshavare, eller 136,200 kronor. Den årliga nettokostnaden

skulle således uppgå lill 12,789 (55,944) kronor.

För hela riket skulle den totala årliga nettokostnaden i anledning av den

föreslagna organisationen sålunda utgöra 1,555,048 (1,896,379) kronor. Det

bör tilläggas, att av nämnda kostnad ungefär en tredjedel är direkt hänförlig

till kontrollen över omsättningsskattens utgörande.

D. Särskild utbildning av taxeringstjänstemän.

De sakkunniga, som förordat särskilda utbildningskurser för nytillträdande

ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, ha funnit det nödvändigt

att till övervägande upptaga jämväl frågan om särskilda utbildningskurser

för de blivande tjänstemännen å taxeringsavdelningarna, i första hand

juristerna.

I fråga om den utbildning, som de unga juristerna borde undergå innan

de vunne anställning å landskontor, yttra de sakkunniga:

För att vinna anställning vid landskontor såsom länsbokhållare kräves avlagd

juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig examen. I fråga om dem,

som avlagt juris kandidatexamen, kräves icke med nödvändighet fullgjord

tingstjänstgöring, ehuru sådan dock i praktiken som regel torde vara en förutsättning

för anställnings vinnande. Enbart statsvetenskaplig examen torde

väl endast undantagsvis medföra möjlighet till anställning vid länsstyrelse.

Juris kandidatexamen är givetvis av betydelse med hänsyn till landskontorens

arbete, framför allt genom den allmänna överblick av de olika disciplinerna,

som därigenom erhålles. Tingsutbildningen har likaså sitt bestående

värde för den unge juristen därigenom, att han under densamma bibringas

praktisk erfarenhet och undergår stilistisk skolning.

Emellertid synes uppenbart och lärer jämväl vara till fullo av erfarenheten

bestyrkt, att nu berörda utbildning icke är tillräcklig för det speciella

arbete, som taxeringen utgör. Den kunskap i skatteförfattningarna, som genom

finansrättsstudiet vid universitet och högskolor kan vinnas, är relativt

obetydlig och därjämte, såsom kursplanerna äro anordnade, i allmänhet förgäten

vid den slutliga examens avläggande. Därtill kommer, att undervisning

i bokföring icke ingår i kursplanerna.

Vad som i främsta rummet kräves av en taxeringstjänstemän är emellertid

just ingående kunskap i de olika skatteförfattningarna och deras praktiska

tillämpning samt likaledes ingående kunskap i bokföring. På dessa de

viktigaste punkterna är sålunda den nuvarande utbildningen, då densamma

betraktas uteslutande ur taxeringsarbetets synpunkt, synnerligen bristfällig.

Att avhjälpa dessa brister genom en omläggning eller komplettering av kursplanerna

för juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig examen lärer väl

knappast vara görligt; i vart fall ingår det icke i de sakkunnigas uppdrag

att avgiva förslag i detta avseende.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Alaj.ts proposition nr 345.

De sakkunniga uttala härefter såsom sin uppfattning, att en förbättrad

taxeringsorganisation icke torde kunna vinnas, utan att den ifrågakommande

personalen på ett tidigt stadium erhölle en tillfyllestgörande utbildning å

de två viktiga områden, som nyss berörts.

En sådan utbildning måste, för att giva önskvärt resultat, gälla såväl skatteförfattningarnas

teori som deras praktiska tillämpning. I förstnämnda avseende

krävdes en noggrann genomgång av de egentliga skatteförfattningarna

under beaktande av förefintliga prejudikat. Än vidare krävdes en likaledes

noggrann genomgång av de formella taxeringsbestämmelserna i taxeringsförordningen

m. fl. författningar, därvid måhända särskilt besvärsreglerna

tarvade ett ingående klarläggande; jämväl i nu förevarande avseende

borde givetvis redogörelse lämnas för aktuella prejudikat men därjämte även

bibringas kunskap örn de lämpligaste formerna för deklarationsgranskning,

upplysningars infordrande o. dyl. Slutligen måste också en grundlig genomgång

av bokföringsmetoderna och principerna för bokföringsgranskning äga

rum. Till denna teoretiska utbildning måste fogas en praktisk kurs, som

till synes enklast skedde genom att vederbörande elev finge tjänstgöra såsom

kronoombud vid lämplig taxeringsnämnd. Härunder borde eleven beredas

tillfälle att under erforderlig ledning och överinseende verkställa enklare

bokföringsgranskningar. Kursen i fråga borde avslutas med examen, och

betyg utfärdas över de inhämtade färdigheterna.

Beträffande utbildningskurserna anföra de sakkunniga vidare:

En dylik kurs borde årligen anordnas, omfattande förslagsvis tolv elever.

Såsom förutsättning för deltagande i kursen borde krävas, att vederbörande

antagits till tjänsteman å landskontor eller vid överståthållarämbetets skatteavdelning

eller eventuellt vid kammarrätten samt att han där tjänstgjort

minst ett år. Kurserna borde förläggas till Stockholm. Desamma borde börja

med teoretisk utbildning den 1 november ena året; denna utbildning borde

fortgå fram emot jul och därefter fortsätta under januari månad. Från

och med den 1 februari skulle den praktiska utbildningen begynna. Eleverna

skulle därunder till en början deltaga i det allmänna förberedelsearbetet

för taxeringen ävensom möjligen tjänstgöra å deklarationsbyråer

för att under sakkunnig ledning biträda allmänheten vid deklarationers

upprättande; sådana byråer pläga av ålder upprättas i Stockholm och åtskilliga

andra städer under tiden 1—15 februari. Därefter skulle eleverna

lämpligen tjänstgöra såsom kronoombud i en lokal taxeringsnämnd; eleverna

böra givetvis vinna erfarenhet om taxeringsförhållandena såväl å landsbygden

som i städerna. Denna praktiska tjänstgöring bör kunna förläggas

antingen till Överståthållarämbetet eller till länsstyrelse; härunder bör noggrann

eftergranskning ske av deklarationerna, så att en klar uppfattning

vinnes om elevens förmåga att praktiskt tillämpa skatteförfattningarna. Sedan

detta arbete avslutats, borde examen äga rum och skriftliga vitsord meddelas.

Den teoretiska delen av utbildningen beräknas omfatta följande ämnen och

antal timmar för varje ämne:

Handelsteknik .......................................... 60 timmar

Balansräkning och aktievärdering.......................... 30 »

Granskningsteknik ...................................... 30 »

Kommunalskattelagen .................................... 60 »

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345. 203

Förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt .... 20 timmar

Förordningen om arvsskatt och gåvoskatt .................. 10 »

Speciella skatteförfattningar (författningar rörande ersättningsskatt,

utskiftningsskatt, omsättningsskatt och krigskonjunk
turskatt

m. m.) 40 »

Taxeringsförordningen m. m. (med inbegripande av processen

i kammarrätten och regeringsrätten) .................... 40 »

Översikt av främmande skattelagstiftning (främst norsk, dansk

och finsk) .................................... 5 »

översikt av bestämmelserna angående mantalsskrivning, folkbokföring

och uppbörd ......................... 5 *

Summa 300 timmar

För att icke deltagandet uti ifrågavarande kurser skall göras för ekonomiskt

betungande föreslå de sakkunniga, att deltagare däri skall under kurstiden

åtnjuta oavkortad lön å innehavd befattning samt, därest han är familjeförsörjare,

tjänstgöringstraktamente med 9 kronor för dygn. Därjämte

skall vederbörande för de av kursen föranledda resorna åtnjuta resekostnadsoch

traktamentsersättning enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet.

De sakkunniga beräkna kostnaderna för ifrågavarande kurser till cirka

24,000 kronor för år. Skulle det under det första året eller de första åren bliva

erforderligt att utöka antalet deltagare i kursen, måste givetvis anslaget höjas

i förhållande härtill.

I remissyttrandena har förslaget i denna del i allmänhet tillstyrkts eller i

allt fall lämnats utan erinran. I några yttranden föreslås emellertid, antingen

att ifrågavarande kurser skola göras mera omfattande eller att antalet deltagare

däri skall ökas. Sveriges lantbruks!örbund och svenska lantmännens

riksförbund förorda sålunda, att kurserna skola göras mera omfattande för

att åt deltagarna skänka mera grundliga kunskaper på taxeringsväsendets

område. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att tillfälle borde beredas även

fungerande eller blivande ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd att

genomgå kurserna i fråga. Stockholms handelskammare, Sveriges industriförbund

och Sveriges redareförening hemställa, att kurserna måtte göras tillgängliga

även för personer, som i enskild tjänst eller egen verksamhet syssla

eller ämna syssla med taxeringsfrågor. Sveriges redareförening ifrågasätter

därjämte, huruvida icke med hänsyn till kostnaderna ett större antal personer

än de sakkunniga tänkt sig borde utbildas vid varje kurs.

Allmänna lönenämndcn framställer erinran mot det föreslagna tjänstgöringstraktamentet

till kursdeltagare och yttrar:

Enligt lönenämndens mening synas de genom Kungl. Majlis beslut den 12

juni 1942 meddelade bestämmelserna angående ersättning under deltagande

i vid statens polisskola anordnade förkortade polischefskurser för landsfiskalsaspiranter

lämpligen böra givas motsvarande tillämpning å nu ifrågavarande

utbildningskurser. Därest över huvud tillräckliga skäl anses föreligga

att med avseende å tjänstgöringstraktamente i detta fall göra större

åtskillnad mellan familjeförsörjare och andra än eljest är brukligt, synes därför

det föreslagna traktamentet av 9 kronor för dygn böra nedsättas till 6

kronor 50 öre.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Departementschefen.

Kammarrätten avstyrker förslaget i denna del och anför därvid:

Med allt erkännande av angelägenheten att ifrågavarande tjänstemän erhålla

en gedigen utbildning, ställer sig dock kammarrätten tveksam inför

nödvändigheten av en så pass dyrbar anordning som den föreslagna. Det synes

skäligen kunna påfordras, att tjänsteman på eget initiativ förvärvar insikter

i bokföring, innan han erhåller en mera stadigvarande anställning å

taxeringsavdelning. Erforderliga teoretiska kunskaper i övrigt torde i avsevärd

omfattning kunna inhämtas jämsides med den praktiska tjänstgöringen

å avdelningen under ledning av de kvalificerade befattningshavare, som enligt

förslaget skola tillhöra densamma.

De av de sakkunniga föreslagna utbildningskurserna synas värdefulla, särskilt

med hänsyn till att obligatorisk undervisning i bokföring icke för närvarande

ingår i juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig-juridisk examen.

Jag tillstyrker därför, alt en kurs av föreslagen art anordnas. Det torde få

ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser angående sådan

kurs.

Jag har intet att erinra mot de sakkunnigas kostnadsberäkning.

E. Befattningshavares å landskontor uppdrag såsom ordförande eller

kronoonibud i taxeringsnämnd.

De sakkunniga ha övervägt, huruvida befattningshavare å taxeringsavdelning

borde tillåtas inneha uppdrag såsom ordförande eller kronoonibud i

taxeringsnämnd. I samband härmed ha de sakkunniga upptagit frågan om

lämpligheten av att annan personal vid länsstyrelse innehar dylika uppdrag.

De sakkunniga erinra om att statsmakterna vid upprepade tillfällen ägnat

uppmärksamhet åt berörda spörsmål; därvid hade påtalats den stora utsträckning,

i vilken bland andra landskontorens befattningshavare innehade

bisysslor av ifrågavarande slag, och det olämpliga i att berörda befattningshavare,

som hade att i tjänsten behandla taxeringsärenden, anförtroddes

sådana uppdrag.

I fråga om de skäl, som åberopats till stöd för att förordnanden som ordförande

och kronoombud i taxeringsnämnd meddelas åt personal vid landskontoren,

anföra de sakkunniga:

Nämnda personal måste genom dylika förordnanden beredas tillfälle att

vinna ingående kännedom om taxeringsarbetet i första instans samt förvärva

erforderlig kunskap i skatte- och taxeringsförfattningarnas tillämpning, vilket

är av största betydelse för ett riktigt fullgörande av personalens tjänsteåligganden.

Vidare möta svårigheter — i synnerhet i länen — att utanför

landskontorstjänstemännens krets finna personer, som äro kompetenta och

villiga att åtaga sig taxeringsuppdrag. Härtill hava även bidragit de låga arvoden,

som utgått för sådana uppdrag.

Därest de sakkunnigas förslag om särskild taxeringsavdelning genomföres,

skulle det första av de angivna skälen, såvitt angår befattningshavarna å

taxeringsavdelningen, i viss mån förlora sin betydelse. Genom att året om

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

205

syssla med taxeringsarbete av olika slag torde dessa tjänstemän förvärva

en betydande erfarenhet i fråga om taxering. Dock komma de genom innehav

av uppdrag såsom ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd i

närmare kontakt med taxeringsarbetet i första instans än de göra såsom

tjänstemän å taxeringsavdelningen och förvärva därigenom en mera allsidig

kunskap örn taxeringsväsendet. Särskilt för juristerna, som kunna komma

att befordras till landskamrerare och därigenom få tjänstgöra såsom ordförande

i prövningsnämnd, är det en fördel att förvärva den erfarenhet, som

ordförandeskapet i taxeringsnämnd utan tvivel skänker. För landskontorets

övriga befattningshavare, av vilka åtskilliga förutsättas skola tidvis tjänstgöra

å taxeringsavdelningen eller befordras till tjänst där, torde angivna skäl

alltjämt äga så gott som full giltighet. I fråga om det andra av de relaterade

skälen synas ifrågavarande svårigheter till viss grad avhjälpas vid genomförande

av de sakkunnigas förslag om biträde åt taxeringsnämnderna av

taxeringsavdelningens personal (jämte tillgänglig personal å det övriga landskontoret)

samt häradsskrivare ävensom om höjning av arvodena åt ordförande

och kronoombud i taxeringsnämnd. De sakkunniga hålla dock för troligt,

att nämnda svårigheter till stor del komma att kvarstå, då arvodena för

taxeringsuppdragen även efter den föreslagna höjningen i allmänhet lära

bliva relativt låga.

De sakkunniga uttala härefter, att med hänsyn till vad sålunda anförts —

särskilt beträffande svårigheterna att utom landskontoret finna för ifrågavarande

taxeringsuppdrag kompetenta personer — de ansåge att möjlighet

att förordna befattningshavare å landskontor (och landskansli) såsom ordförande

och kronoombud i taxeringsnämnd alltjämt borde förefinnas. 1 enlighet

härmed hade också de sakkunniga, såsom förut omnämnts, förordat

att i första hand tjänsteman å landskontor förordnades till kronoombud i

särskild taxeringsnämnd. Emellertid kunde ifrågasättas, huruvida detta borde

gälla även befattningshavarna å taxeringsavdelningen, vilka hade att övervaka

taxeringsarbetet i första instans. Det vore givet, att icke taxeringsintendenten

-— lika litet som landskamreraren — borde kunna inneha taxeringsuppdrag.

Därest han förordnades såsom ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd,

skulle han enligt lil § taxeringsförordningen bliva jävig att i

egenskap av taxeringsintendent taga befattning med taxering, i vars behandling

inom nämnden han tidigare deltagit. 1 åkhet med vad nu vore fallet

borde ej heller taxeringsrevisorerna tilldelas taxeringsuppdrag. Samma borde

förhållandet vara med taxeringsassistenterna. För båda dessa grupper befattningshavare

föresloges ju relativt hög löneställning just med hänsyn till att

de icke skulle inneha hl. a. här ifrågavarande uppdrag. Övriga befattningshavare

å taxeringsavdelningen endast biträdde taxeringsintendenten vid övervakningen;

taxeringsinspektör kunde visserligen förordnas att i viss utsträckning

fullgöra taxeringsinlendentens åligganden. Nämnda förhållande borde

dock icke hindra, att länsstyrelsen, där till följd av brist på andra kompetenta

personer så funnes erforderligt, meddelade annan befattningshavare å

taxeringsavdelningen än taxeringsintendenten, taxeringsrevisor och taxeringsassislent

förordnande såsom ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd.

För närvarande biträdde befattningshavarna å landskontoret landskamreraren,

vilkens nuvarande uppgifter i fråga örn taxering föresloges skola över
-

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Majis proposition nr 345.

tagas av taxeringsintendenten, vid hans åligganden med avseende å dessa

uppgifter; detta hade icke ansetts hindra, att nämnda befattningshavare tilldelades

taxeringsuppdrag. Härtill bomme ytterligare, att, därest befattningshavarna

å taxeringsavdelningen skulle förbjudas inneha taxeringsuppdrag,

under det att befattningshavarna å det övriga landskontoret skulle kunna

tilldelas sådana uppdrag, de förra befattningshavarna skulle komma i en ekonomiskt

sämre ställning än de senare och rekryteringen av dugliga tjänstemän

till taxeringsavdelningen därigenom försvåras.

Slutligen erinra de sakkunniga om vad Kungl. Maj:t i skrivelse den 14

januari 1938 till samtliga länsstyrelser uttalat rörande befattningshavares

vid länsstyrelse innehav av dylika taxeringsuppdrag, nämligen att länsstyrelserna

vid utseende av ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd

skulle iakttaga, att befattningshavare vid länsstyrelse icke härtill förordnades

i andra fall än då så kunde ske utan eftersättande av befattningshavare

åvilande tjänsteåligganden och sådant för vinnande av bästa möjliga resultat

av taxeringsarbetet prövades lämpligt.

I det övervägande antalet remissyttranden lämnas de sakkunnigas uttalanden

i denna del av förslaget utan erinran. Några av de hörda myndigheterna

och sammanslutningarna anse emellertid, att även vissa av de befattningshavare,

vilka de sakkunniga ansett icke böra få inneha taxeringsuppdrag,

borde kunna förordnas såsom ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd

dels för att vidga deras praktiska erfarenhet och dels för att

i nämnderna utnyttja deras sakkunskap i taxeringsfrågor. Sålunda uttala

länsstyrelsen i Västmanlands län och föreningen Sveriges taxeringsrevisorer,

att taxeringsassistent borde kunna förordnas såsom kronoombud i taxeringsnämnd,

varvid länsstyrelsen dock uttalar, att dylikt förordnande borde

meddelas endast under en kortare period i början av vederbörandes tjänstgöring.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser, att taxeringsassistent borde

kunna inneha uppdrag både såsom ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd.

Länsstyrelsen i Stockholms län och föreningen Sveriges länsassessorer,

länsnotarie och länsbokhållare uttala, att även taxeringsintendent

borde medgivas att inneha taxeringsuppdrag; länsstyrelsen anser, att

befarade olägenheter härav torde kunna förebyggas, därest det allmännas

talan i sådana ärenden, som taxeringsintendenten själv handlagt i taxeringsnämnd,

fördes av vederbörande taxeringsinspektör. Länsstyrelserna i Hallands

och Älvsborgs län yttra, att även taxeringsintendent, taxeringsrevisor

och taxeringsassistent borde kunna förordnas såsom ordförande och kronoombud

i taxeringsnämnd.

Handelskammaren i Gävle uttalar, att taxeringsuppdrag borde tilldelas endast

härför kvalificerade personer; handelskammaren ifrågasätter därjämte,

om icke även taxeringsinspektör borde förbjudas att inneha dylika uppdrag.

Allmänna lönenämnden anser, att i samband med nu ifrågavarande omorganisation

borde övervägas, huruvida icke de föreskrifter, som meddelats

i Kungl. Maj:ts skrivelse den 14 januari 1938 till samtliga länsstyrelser

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345. 207

rörande befattningshavares vid länsstyrelse innehav av taxeringsuppdrag,

borde skärpas.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att i princip hinder icke bör före- Departementsligga

för befattningshavare vid länsstyrelse att inneha uppdrag såsom ord- cAe/ew.

förande eller kronoombud i taxeringsnämnd; hinder bör heller icke resas

mot att därför lämpad befattningshavare förordnas såsom taxeringskonsulent.

Härvid måste emellertid undantag göras för landskamrerare och taxeringsintendenter,

vilka med hänsyn till sin slällning icke böra inneha uppdrag

av ifrågavarande slag. Däremot anser jag, i motsats till vad de sakkunniga

uttalat, att något direkt hinder icke bör föreligga mot att taxeringsrevisor

eller taxeringsassistent tilldelas uppdrag av ifrågavarande slag.

Även om jag sålunda i princip icke har något att erinra mot att taxeringsuppdrag

fortfarande tilldelas befattningshavare vid länsstyrelse, vill jag

emellertid understryka, att vad Kungl. Majit i omförmälda skrivelse den 14

januari 1938 uttalat rörande befattningshavares vid länsstyrelse innehav

av uppdrag i taxeringsnämnd alltjämt bör äga tillämpning.

F. Förbud för befattningshavare å landskontor att mot ersättning biträda

skattskyldig med upprättande av deklarationer m. m.

De sakkunniga anföra:

Å sina håll lärer förekomma, att befattningshavare å landskontor mot ersättning

lämna de skattskyldiga biträde med upprättande av deklarationer

eller andra handlingar eller annat biträde i skatteärenden. Någon tvekan

torde icke kunna råda därom, att det är synnerligen olämpligt, att tjänstemän

hos en myndighet, som själv eller genom hos densamma anställda befattningshavare

— landskamrerare och taxeringsintendent — har att sörja

för en riktig taxering, på nämnda sätt biträda de skattskyldiga inom länet.

De sakkunniga föreslå därför uttryckligt förbud för befattningshavare å

landskontor att mot ersättning lämna skattskyldiga inom länet biträde av

ifrågavarande slag. Vad angår Överståthållarämbetet för skatteärenden har

motsvarande förbud meddelats redan år 1936 och återfinnes nu i 40 § av

den för Överståthållarämbetet den 9 september 1938 utfärdade instruktionen.1

Endast i två remissyttranden göres erinran mot de sakkunnigas förslag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län — som upplyser, att vid landskontoret i

länet biträde åt skattskyldig vid upprättande av deklarationer m. m. förekomme

endast i mycket ringa omfattning — anser att förbud att lämna

dylikt biträde knappast vore fullt motiverat beträffande befattningshavare i

lägre lönegrad än den 19:de. I allt fall borde sådant förbud icke gälla kommissionär,

såvitt denne icke vore jurist.

Allmänna lönenäimnden yttrar, att skäl syntes tala för att ifrågavarande

förbud borde avse jämväl skattskyldiga utom länet.

1 33 § i instruktionen den 27 november 1942.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements
chefen.

Jag anser, i likhet med de sakkunniga, att förbud bör införas för befattningshavare

å landskontor att mot ersättning lämna skattskyldiga inom länet

biträde med upprättande av deklarationer eller andra i skatteförfattningarna

avsedda uppgifter eller annat biträde i skatteärenden. Bestämmelser

härom torde böra utfärdas i administrativ ordning. Jag torde framdeles få

förelägga Kungl. Maj:t förslag till sådana bestämmelser.

IV. Åtgärder för vinnande av enhetlighet i rättstillämpningen på

taxeringsväsendets område.

De sakkunniga förutsätta, att ett genomförande av tidigare föreslagna åtgärder

skulle, i vart fall sedan desammas verkningar efter någon tid börjat

göra sig gällande, leda till att det i 109 § taxeringsförordningen uppställda

målet för all taxering -— »att densamma varder i möjligaste måtto

likformig och rättvis» — i högre grad än hittills bleve främjat.

De sakkunniga anföra vidare:

Vad likformigheten i taxeringen beträffar, lära emellertid dessa åtgärder

i huvudsak göra sin verkan gällande allenast inom respektive län. Någon

garanti för att taxeringen jämväl varder, i största möjliga utsträckning, likformig

de särskilda länen emellan föreligger däremot icke. Visserligen böra

de avgöranden, som i särskilda fall träffas av högre instanser, i sista hand

regeringsrätten, i viss utsträckning medverka härtill, men detta är dock en

medverkan, som först på lång sikt har möjlighet att göra sig gällande och

som därjämte blott gäller speciella rättsfrågor.

Vid sidan härav föreligga emellertid betydande områden, där faktiska avgöranden

av stor räckvidd träffas utan att någon egentlig slutlig prövning av

högre instans kommer till stånd. Så är fallet i den mångfald hänseenden,

vari landskamrerarna nu årligen lämna direktiv till vederbörande taxeringsnämnder,

exempelvis angående naturaförmåners värdering, angående grunderna

för medgivande av avdrag för resekostnader och kostnad för facklitteratur,

angående skattebefrielse för dödsbo m. m. I dessa och andra hithörande

fall meddelar varje landskamrerare direktiv i enlighet med sin uppfattning,

och dessa direktiv kunna förty ock inom skilda län bliva av olika

innebörd. Visserligen äro taxeringsnämnderna icke bundna av direktiven i

fråga, men självklart är, att taxeringsnämnderna ändock genomgående ställa

sig desamma till efterrättelse.

Än vidare torde i olika län tillämpas skilda principer i fråga örn landskamrerarens

överklagande av prövningsnämndens och kammarrättens utslag.

Stundom har förekommit, att även i mål av betydande ekonomiskt intresse

viss prövningsnämnd friat från beskattning, ehuru så rätteligen icke bort

ske, medan övriga prövningsnämnder åsatt sådan, och att det friande beslutet

icke överklagats med påföljd vid det slutliga avgörandet, att endast

skattskyldiga i vissa län beskattats, medan skattskyldiga i annat län, på

grund av underlätet överklagande, felaktigt blivit fritagna från beskattning.

Allt detta kan leda till, att även rättvisan i fråga örn taxeringen kan visa

sig väsentligt olika inom olika län — ett förhållande, som givetvis icke är

ägnat att befästa förtroendet till taxeringsväsendet.

De landskamreraremöten, som under de senaste åren tämligen regelbundet

hållits i Stockholm, hava uppenbarligen i nu berörda avseende en viktig upp
-

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kunol. Maj:ts proposition nr 345.

209

gift. Det synes ock önskvärt, att dessa möten bliva en bestående institution;

nied den föreslagna ordningen måste desamma emellertid utsträckas att avse

även taxeringsintendenterna. Säkerligen vore även lämpligt örn åtminstone

under någon del av dessa möten tillfälle bereddes att diskutera vissa i förväg

tillkännagivna, speciella skattefrågor, och detta under medverkan jämväl av

representanter för beskattningsdomstolarna.

Med allt det erkännande av landskamreraremötenas betydelse, som sålunda

lämnats, måste dock konstateras, att dessa möten icke kunna lösa hela den

ovan berörda uppgiften. Därför kräves ett under hela året fungerande organ,

som under intim kontakt med landskontor och prövningsnämnder inom riket

arbetar för främjande av likformigheten och rättvisan i taxeringen inom landet

i dess helhet.

De sakkunniga redogöra härefter för de åtgärder, som i Danmark, Norge

och Finland vidtagits för att ernå enhetlighet i taxeringen. Av denna redogörelse

må här återgivas endast följande.

I Danmark finnas inrättade ett ligningsdirektorat och ett ligningsraad. Ligningsdirektoratet

är inrättat som ett ämbetsverk med en direktör som chef.

Denne är därjämte ordförande i ligningsraadet, vilket består av förutom ordföranden

fjorton ledamöter. Ligningsdirektoratet har att hålla tillsyn

över, att taxeringen av inkomst och förmögenhet och värderingen av

fast egendom vid beskattningen sker på ett rättvist och likformigt sätt över

hela landet. Ligningsdirektoratet har vidare att utarbeta vägledande anvisningar

för taxeringsmyndigheterna, vilka i sin tur äro pliktiga att följa dessa

anvisningar; anvisningarna skola emellertid först godkännas av ligningsraadet.

Direktoratet skall vidare, i enlighet med av ligningsraadet godkända regler,

undersöka riktigheten av verkställda värderingar i och för taxeringen.

Ligningsraadet äger jämväl i vissa fall ändra dessa beräkningar ävensom bevilja

nedsättning av skattepåföringen med hänsyn till ömmande omständigheter.

I Norge finnes ett särskilt riksskattestyre, som är sista instans i taxeringsmål.

Riksskattestyret har att granska taxeringarna inom riket och kan därvid

besluta örn höjning eller nedsättning av taxering ävensom påbjuda omtaxering.

Härutöver ha åtskilliga andra funktioner uppdragits åt riksskattestyret;

sålunda har detta att i vissa fall besluta örn fördelningen av beskattningsbar

inkomst mellan olika kommuner saint att i olika avseenden utfärda

anvisningar för taxeringen, stundom med och stundom utan bindande verkan.

I Finland har först under år 1942 inrättats ett centralt organ av här ifrågavarande

slag. Delta har förlagts till finansdepartementet, vars avdelning för

skatteärenden utvidgats till alt omfatta tre byråer, nämligen allmänna byrån,

som bar till uppgift bland annat alt handlägga ärenden angående skattelagstiftningen,

allmänna föreskrifter och anvisningar, som skola utfärdas för

beskattningen, samt ärenden angående de kostnader, vilka föranledas av beskattningen,

undersökningsbyrån, som med fäst avseende på beskattningen

skall utföra undersökningar bland annat över avkastningen av olika näringar

och yrken samt över värdet av olika slag av förmögenhet jämte nödig beredning

för fastställandet av de grunder, vilka skola iakttagas vid beskattningen

av inkomster Iran lantbruksfastigheter saint vid fastställandet av värden för

Bihang till riksdagens protokoll 19A3. I sami. Nr ■lii.

14

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

värdepapper, jämte övriga grunder, vilka vid beskattningen skola iakttagas,

saint granskningsbyrån, på vilken närmast ankommer övervakningen, rådgivningen

och handledningen av lägre beskattningsmyndigheters verksamhet

samt i de viktigaste enskilda fallen granskningen av de skattskyldigas bokföring

och övriga beskattningsmaterial, så ock handläggningen av ärenden angående

åtgärder för väckande av åtal.

De sakkunniga erinra vidare om att förslag tidigare framlagts örn inrättande

i vårt land av ett centralt organ, som skulle verka för enhetlighet i

rättstillämpningen på beskattningsväsendets område. Dessa förslag hade

emellertid icke föranlett någon åtgärd. Sålunda föreslog 1879 års skatteregleringskommitté

tillskapande av en överskattenämnd, som skulle vara sista

instans i besvärsmål, granska de lägre nämndernas taxeringar samt avgiva

utlåtanden i till densamma hänskjutna frågor. Tanken på en dylik nämnd

såsom sista instans i taxeringsmål återkom i 1923 års taxeringssakkunnigas

betänkande, dock endast såvitt fråga var örn fastighetstaxering. De sakkunniga

föreslogo för sagda ändamål inrättandet av en särskild riksuppskattningsnämnd.

Denna nämnds verksamhet var emellertid enligt förslaget begränsad

till avgörandet av besvärsmål beträffande fastighetstaxering. Slutligen föreslogo

skattekontrollsakkunniga år 1933 inrättande av en central taxeringsinspektion,

vilken skulle utgöra en påbyggnad av kansliet hos mellankommunala

prövningsnämnden. Allmänna ombudet hos denna nämnd skulle tilllika

fungera såsom skattedirektör och chef för taxeringsinspektionen. Inspektionens

uppgift skulle vara att skapa fasthet i taxeringskontrollen samt att

utföra särskilt krävande utredningsuppgifter, framför allt bokgranskningar

hos koncerner och andra större företagare.

Beskattningsorganisationssakkunniga framhålla härefter, att för närvarande

här i landet finnas organ, som i vissa avseenden verka för enhetlighet i

taxering.

Den år 1928 inrättade mellankommunala prövningsnämnden har sålunda

att i fall, då skattskyldig haft förvärvskälla som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till skilda prövningsdistrikt

d. v. s. olika län, taga befattning med den skattskyldiges taxering för

inkomst eller förmögenhet i de kommuner, till vilka dylik förvärvskälla är

att hänföra, samt, örn han i annan kommun är skattskyldig till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt, i denna kommun. Är den skattskyldige gift

och lever tillsammans med sin make, skall mellankommunala prövningsnämnden

taga befattning jämväl med andra makens taxering för inkomst

eller förmögenhet i nämnda kommuner. Föreligger i annat fall än nu nämnts

tvist beträffande frågan, i vilket prövningsdistrikt skattskyldig skall taxeras

till kommunal inkomstskatt för viss inkomst eller till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt, tillkommer det likaledes mellankommunala prövningsnämnden

att taga befattning med de taxeringar, tvisten avser.

Genom förordningen den 19 augusti 1940 örn krigskonjunkturskatt för år

1940 tillskapades vidare en central krigskonjunkturskattenämnd, vars uppgift

enligt 28 § i nämnda förordning var att dels i den utsträckning, som framginge

av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter, efter framställning

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

211

1 lån landskamrerare eller allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden

eller från prövningsnämnd avgiva yttranden i ärenden rörande

taxering till krigskonjunkturskatt och dels, när anledning därtill uppkom,

till Kungl. Maj :t avgiva förslag rörande tillämpning av krigskonjunkturskatteförordningen.

I huvudsak motsvarande bestämmelser hade meddelats i förordningen

den 30 maj 1941 örn krigskonjunkturskatt för år 1941 samt förordningen

den 19 juni 1942 om dylik skatt för år 1942.

Slutligen skall enligt förordningen den 13 december 1940 örn allmän omsättningsskatt

finnas en för hela riket gemensam nämnd, centrala omsättningsskattenämnden.

Denna nämnd har dels befogenhet att meddela bindande

förklaring beträffande frågan huruvida viss vara eller visst slag av varor

i beskattningshänseende skall hänföras till butikshandelsvaror eller ej

samt beträffande frågan huruvida viss vara är att hänföra till något av de

i 2 § 1 mom. a) eller b) förordningen angivna varuslagen, dels att efter framställning

från landskamrerare eller prövningsnämnd avgiva yttranden i ärenden

rörande taxering till omsättningsskatt och dels att, när anledning därtill

uppkommer, till Kungl. Majit avgiva förslag till föreskrifter rörande tillämpning

av omsättningsskatteförordningen.

De sakkunniga uttala, att enligt deras uppfattning tillgodoseendet av önskemålet

örn en likformig och rättvis taxering med nödvändighet krävde, att

ett särskilt organ tillskapades med uppgift att främja enhetligheten i taxeringen

inom riket i dess helhet. De sakkunniga lia haft under övervägande

olika möjligheter i fråga örn konstruktionen av ett sådant organ. Härutinnan

anföres:

Bland annat Ilar diskuterats huruvida nian kunde tänka sig inrättandet av

en särskild »skattekansler» eller »skatteombudsman», som å beskattningsvasendets

område skulle motsvara justitiekanslem eller justitieombudsmannen.

Denna befattningshavare skulle då ha till uppgift att i viss utsträckning

granska prövningsnämndernas protokoll, att infordra förklaringar i de fall,

da besvär icke anförts över prövningsnämnds beslut, ehuru så till synes bort

ske, att avgiva yttranden i skattefrågor, som till honom hänskötes, att lämna

beskattnmgsmyndigheterna förklaringar och upplysningar såväl då detta av

begärdes so*n då han själv eljest fann anledning därtill, att göra framstallnmgar

till Kungl. Majit angående brister i skattelagstiftningen m. m.

Därest befattningen i fråga tänktes uppförd å riksdagens stat, borde därjämte

befattningshavaren avgiva skriftlig berättelse till riksdagen, vilken berättelse

emellertid borde granskas av bevillningsutskottet i stället för första lagutskottet.

Häiigenom skulle även bevillningsutskottet erhålla en mera direkt anknytning

till det praktiska beskattningsarbetet.

Tvivelsutan skulle eli organ av nu angiven art komma att fylla en viktig

uppgift. De sakkunniga hava emellertid icke ansett den antydda vägen för vinnande

av likfoirnig taxering inom riket för närvarande vara framkomlig. En

dylik åtgärd måste till en början medföra avsevärda kostnader, då ju ifrågav

ar ande befattningshavare mäste erhålla ett icke obetydligt kansli för sitt

biträde. Svårigheter måste också möta att lill befattningen i fråga finna

lämplig innehavare. Slutligen kan icke helt förbises, alt en dylik institution

''naste '' allmänhetens ögon få en rätt förhatlig prägel, vilket förhållande måste

försvara möjligheterna alt fullgöra arbetsuppgiften.

De sakkunniga vilja därför i stiillet förorda en annan lösning, vilken har

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

den fördelen att vara tillförene prövad såväl inom vårt eget land å vissa speciella

skatteområden som ock i Norge och Danmark. De sakkunniga föreslå

sålunda inrättandet av en särskild riksskattenämnd. Denna nämnds huvudsakliga

syfte skulle vara att främja likformigheten i taxeringen mellan de

olika länen samt att därutöver utöva en rådgivande verksamhet för beskattningsmyndigheterna.

Denna riksskattenämnd synes da emellertid även böra

övertaga de uppgifter, som nu äro anförtrodda mellankommunala prövningsnämnden.

Härigenom skulle även vinnas att det nuvarande provisoriet i fråga

om mellankommunala prövningsnämndens kansli kunde bringas att upphöra.

Med de utökade uppgifter, som skulle tillkomma den ifrågasatta riksskattenämnden,

funnes uppenbarligen tillräckliga arbetsuppgifter året runt för den

personal, som nu endast tjänstgör en del av året vid nämnda kansli.

I fråga om de uppgifter, som skulle tillkomma den föreslagna riksskattenämnden,

yttra de sakkunniga, att till nämnden borde insändas samtliga de

direktiv, som inom olika län avgivits rörande taxeringens bedrivande, samt

ait nämnden sedan direktiven granskats borde, där icke motiverade skiljaktigheter

förelåge mellan länen, framställa förslag för vinnande av enhetliga

bestämmelser. Eventuellt kunde härvid tänkas, att dessa frågor åtminstone

till en början även borde diskuteras på möten med landskamrerarna

och taxeringsintendenterna. Det syntes icke erforderligt att tillägga riksskattenämnden

befogenhet alt meddela för beskattningsmyndigheterna bindande

föreskrifter. Även härförutan torde dess uttalanden med säkerhet komma att

i det övervägande antalet fall vinna erforderligt beaktande. Skulle så icke ske

i något mera betydelsefullt hänseende, bade riksskattenämnden alltid möjlighet

att påkalla statsmakternas ingripande genom lagstiftning i frågan.

I övrigt borde riksskattenämnden, enligt de sakkunnigas förslag, ha att

lämna övriga beskattningsnämnder anvisningar, att efter framställning från

landskamrerare eller taxeringsintendent eller när anledning eljest därtill förelåge

yttra sig i taxeringsfrågor, att avgiva utlåtanden i av Kungl. Majit till

nämnden hänskjuta frågor samt att, när anledning därtill förelåge, bos

Kungl. Majit göra framställning rörande ändringar eller förtydliganden i skatte-

eller taxeringsförfattningarna.

Genom riksskattenämndens försorg borde även, liksom förhållandet vore

vid motsvarande organ i Norge och Danmark, utsändas tryckta meddelanden

rörande av nämnden meddelade beslut m. m. ävensom med de upplysningar

i övrigt, som kunde vara till gagn för taxeringsarbetets bedrivande. Tillskapandet

av en dylik officiell serie av meddelanden, som borde tillställas,

bland andra, alla taxeringsnämndsordförande, skulle enligt de sakkunnigas

mening vara till synnerligt gagn för främjandet av en riktig och likformig

taxering. Offentliggörandet av nämndens uttalanden skulle även starkt bidraga

till att dessa verkligen lände till allmän efterrättelse.

För vinnande av enhetlighet vid beskattningsmålens avgörande syntes jämväl

befogenhet böra lämnas åt befattningshavare vid riksskattenämnden —

och då närmast åt den befattningshavare, som skulle motsvara nuvarande

allmänna ombudet vid mellankommunala prövningsnämnden och av de sakkunniga

föresloges skola benämnas skalteintendent — alt överklaga länspröv
-

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

213

ningsnämndernas och fastighetsprövningsnämndernas samt i förekommande

fall kammarrättens beslut. I sådant fall måste emellertid denna besvärsrätt

vara obunden av de i prövningsnämnd av taxeringsintendenten framställda

yrkandena, enär eljest syftet med denna utvidgade besvärsrätt skulle helt

förfelas. Vid klagan över fastighetsprövningsnämnds beslut borde för skatteintendenten

gälla samma besvärstid som för annan klagande eller tiden till

sista helgfria dagen i december månad linder taxeringsåret. Då det gällde

skatteintendents besvär över beslut av länsprövningsnämnd, borde emellertid

denne äga längre besvärstid än den normala (trettio dagar från delfående

av beslutet); de sakkunniga föresloge, att besvärstiden för skalteintendent i

sådant fall bestämdes till sextio dagar, räknade från den dag då länsprövningsnämndens

protokoll justerats.

Därjämte borde såväl ordföranden som skatteintendenten äga att, efter anmälan

till chefen för finansdepartementet, företaga resor för att hos olika

länsprövningsnämnder och fastighetsprövningsnämnder göra sig underrättade

örn förhållanden, som berörde taxeringsväsendet, samt därvid meddela råd

och anvisningar.

De sakkunniga erinra om att den nuvarande mellankommunala prövningsnämnden,

vars arbetsuppgifter bland andra skulle av riksskattenämnden

övertagas, bestode av ordförande och sju ledamöter, vilka årligen utsåges av

Kungl. Majit. En av ledamöterna skulle förordnas tili vice ordförande att

vid förfall för ordföranden tjänstgöra i hans ställe. För varje ledamot utsåge

Kungl. Majit en suppleant. Minst fyra av ledamöterna samt deras suppleanter

skulle väljas bland personer, som därtill föreslagits av rikets länsstyrelser.

Såvitt fråga vöre om riksskattenämndens funktion såsom prövningsnämnd

syntes anledning icke förefinnas att fastställa större antal ledamöter

än för länsprövningsnämnderna eller sålunda tillhopa fem, ordföranden däri

inbegripen. Någon anledning all i fråga örn dessas utseende i viss utsträckning

binda Kungl. Majit vid förslag från länsstyrelserna syntes ej heller vara för

handen. Med avseende återigen på riksskattenämndens funktion i övrigt kunde

tydligtvis synas som örn det föreslagna antalet ledamöter vore för ringa.

Vid fullgörandet av nu förevarande uppgifter fordrades ju ingående sakkunskap

på olika områden och kunskap rörande förhållandena inom skilda delar

av landet. Emellerlid gällde härvidlag, att möjlighet näppeligen förefunnes,

hur pass stort ledamöternas antal än bestämdes, att från början få all erforderlig

kunskap representerad inom nämnden. Det torde därför vara lämpligast

att begränsa ledamotsantalet på sätt nyss föreslagits. I de fall, då så

erfordrades, hade ju nämnden möjlighet att tillkalla lämpliga sakkunniga för

att med ledning av dessas uttalanden meddela beslut. Med hänsyn härtill

föresloge de sakkunniga, att riksskattenämnden skulle bestå av ordförande

och ytterligare fyra ledamöter jämte suppleanter för dessa. Ordföranden syntes

böra förordnas för viss tid och övriga ledamöter för en tid av fyra år.

En av ledamöterna borde förordnas till vice ordförande att vid förfall för

ordföranden tjänstgöra i hans ställe. Samtliga förordnanden borde meddelas

av Kungl. Majit.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Vidkommande ordförandeskapet i riksskattenämnden yttra de sakkunniga,

att de på ordföranden ankommande arbetsuppgifterna bleve synnerligen

omfattande och av väsentlig betydelse för rikets beskattningsväsende. De

sakkunniga anföra vidare:

De sakkunniga hysa därför ingen tvekan örn att för ändamålet kräves en

person, som helt och odelat kan ägna sin lid häråt. Härjämte måste å befattningshavaren

i fråga, med dennes centrala ställning inom beskattningsväsendet,

ställas mycket höga krav beträffande insikter och arbetsförmåga. Till en

början och innan arbetsuppgifterna kunna i detalj överblickas torde måhända

ifrågavarande befattning kunna anordnas såsom en arvodestjänst. Den,

som förordnas å berörda befattning, måste dock förutsättas för ändamålet

erhålla ledighet från annan innehavd tjänst. I fråga örn arvodesbeloppet

hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå enahanda belopp, som för närvarande

utgår till ordföranden i mellankommunala prövningsnämnden eller

6,000* kronor för år räknat. Nämnda belopp bar visserligen endast utgått under

senare år, då krigskonjunkturskattetaxering ingått bland nämndens uppgifter.

Tidigare bar ordförandens årliga arvode utgjort 2,500 kronor. Med

hänsyn till de väsentligt utökade uppgifter, som nu föreslås skola tillkomma

riksskattenämnden, synes emellertid ordförandens arvode icke böra bestämmas

till lägre belopp än det ovan föreslagna. Vid resor i tjänsten bör han

åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass

I A i allmänna resereglementet.

Beträffande ledamöterna i riksskattenämnden uttala de sakkunniga, att

ersättning till dem — liksom till de föreslagna prövningsnämndsledamöterna

— borde utgå enligt de i 145 § 11 mom. taxeringsförordningen angivna

grunderna, d. v. s. arvode med 24 kronor örn dagen, örn ledamot är bosatt i

Stockholm, och med 32 kronor om dagen, örn han är bosatt utom Stockholm,

jämte i förekommande fall resekostnads- och traktamentsersättning

enligt rese- och traktamentsklass I B i allmänna resereglementet. Till vice

ordföranden syntes härutöver böra utgå särskilt arvode, förslagsvis 1 000

kronor för år.

Den personal, som året örn skulle stå till riksskattenämndens förfogande,

skulle utgöras av de befattningshavare, som för närvarande i huvudsak

blott under senare halvåret vore sysselsatta hos mellankommunala prövningsnämnden.

Nämnda personal boi''de erhålla följande tjänstebenämningar

och placeras i följande lönegrader: 1 skatteintendent A 30 jämte avlöningsförstärkning

3,500 kronor, 1 skatteassessor A 27, 2 skatteinspektörer

A 24, 1 kanslist A 15 samt 2 kontorsbiträden A 4.

De sakkunniga beräkna den totala årliga kostnaden för riksskattenämndens

verksamhet till cirka 110,800 kronor. Då den nuvarande årliga kostnaden

för mellankommunala prövningsnämnden — bortsett från kostnad för

krigskonjunkturskattetaxeringen — torde kunna uppskattas till ungefär

60,000 kronor, skulle den föreslagna organisationen medföra en årlig kostnadsökning

av omkring 50,800 kronor. I

I så gott som samtliga remissyttranden har de sakkunnigas förslag om inrättande

av ett centralt organ med uppgift att verka för enhetlighet i taxe
-

Rätteligen 5,000 kronor.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

215

ringen inom riket tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Därvid betonar ett

stort antal myndigheter och sammanslutningar behovet av ett dylikt organ.

Endast kammarrätten, mellankommunala prövningsnämnden och statskontoret

anmäla betänkligheter mot förslaget i denna del.

Kammarrätten anför:

Kammarrätten ställer sig synnerligen betänksam inför den föreslagna organisationen,

som i själva verket innebär tillskapandet av ett nytt ämbetsverk.

Därmed vill dock kammarrätten ej hava sagt, att behov icke skulle föreligga

av ett samordnande organ för främjande av likformig taxering i riket.

Det torde emellertid i detta sammanhang böra framhållas, att beskattningsmyndighetema

i stor utsträckning kunna erhålla vägledning av de utslag,

som meddelas av beskattningsdomstolarna. Jämväl landskamrerarmötena,

som enligt de sakkunnigas åsikt böra bibehållas, äro ägnade att i hög grad

främja det ifrågavarande syftet. Det förefaller kammarrätten, att vad härutöver

erfordras i ifrågavarande avseende skulle kunna vinnas på ett enklare

sätt än som föreslagits.

Mellankommunala prövningsnämnden uttalar, att ett visst behov av åtgärder

i av de sakkunniga antydd riktning förelåge. Men fråga vore om utvägen

att tillskapa ett centralt organ med befogenhet att ingripa i och dirigera

samtliga länsprövningsnämnders verksamhet vore den lämpligaste. Med

en dylik anordning följde gärna risk för att sådana olikartade förhållanden

i de skilda länen, som rättvisligen borde tagas i betraktande vid vissa taxeringsfrågors

bedömande, icke bleve tillbörligen beaktade.

Statskontoret finner sig icke kunna dela de sakkunnigas uppfattning, att

tillgodoseendet av önskemålet örn en likformig och rättvis beskattning med

nödvändighet skulle kräva tillskapandet av ett särskilt organ med uppgift

att främja enhetligheten i taxeringen inom riket i dess helhet. Statskontoret

yttrar vidare:

De sakkunniga vilja för ändamålet ombilda mellankommunala prövningsnämnden

till en med avseende å personaluppsättningen väsentligt utvidgad

riksskattenämnd, som skulle draga en årlig kostnad, uppgående till över

110,000 kronor eller inemot 60,000 kronor mera än den normala årskostnaden

för mellankommunala prövningsnämnden. Förutom övertagande av de

uppgifter, som nu ankomma på denna prövningsnämnd, skulle riksskattenämndens

huvudsakliga syfte vara »att främja likformigheten i taxeringen

mellan de olika länen samt att därutöver utöva en rådgivande verksamhet för

beskattningsnämnderna». Statskontoret finner dessa allmänna uttalanden utgöra

en alltför vag motivering för inrättandet av en ny och dyrbar personalorganisation,

vars behövlighet överhuvud taget icke blivit tillfredsställande

styrkt. Enligt statskontorets mening skulle den avsedda likformigheten i taxeringen

kunna lika väl och för betydligt mindre kostnad främjas genom (iverläggningar

under fria lonner mellan de för taxeringsarbetet i de olika länen

i främsta rummet ansvariga landskamrerarna. Statskontoret vill sålunda förorda,

att man bygger vidare på den grund, som lagts med de under senare

år tämligen regelbundet avhållna landskamrerarmötena, och bibehåller mellankommunala

prövningsnämnden vid dess nuvarande uppgifter.

Åtskilliga av de börda myndigheterna och sammanslutningarna finna en

s a m lii a n k o piili n g av del 1'' ö resi a g n a cent r a I a o r g a n e I med

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

mellankommunala prövningsnämnden olämplig. Sådan mening

uttalas av kammarrätten, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala,

Östergötlands, Älvsborgs, Skaraborgs, örebro och Jämtlands län samt

taxeringsnämndsordfbrändenäs riksförbund, föreningen Sveriges taxeringsrevisorer,

Sveriges redareförening och kooperativa förbundet. I ett flertal av

dessa yttranden anföres, att då berörda nämnd vore en beskattningsnämnd,

sidoordnad med prövningsnämnderna i länen, den icke borde anförtros uppgiften

att lämna råd och anvisningar åt, bland andra, övriga prövningsnämnder.

De myndigheter och sammanslutningar, som avstyrka att mellankommunala

prövningsnämnden skulle på föreslaget sätt verka för enhetlighet i rättstillämpningen,

förorda som regel i stället att nämnda uppgift anförtros antingen

åt ett särskilt fristående organ (central nämnd) eller åt en byrå i finansdepartementet.

Ett särskilt fristående organ för ifrågavarande uppgifter förordas av länsstyrelserna

i Östergötlands och Älvsborgs län, taxering snämndsordf brändenäs

riksförbund, Sveriges redareförening och kooperativa förbundet. Länsstyrelsen

i Östergötlands län yttrar härvid, att såväl kammarrätten som landskamrerare

borde vara representerade i nämnda organ. Länsstyrelsen i Älvsborgs

län uttalar, att kammarrätten och landskamrerare borde äga utse var sin

representant i berörda organ. Ordförande och övriga ledamöter — de senare

förslagsvis högst tre — borde utses av Kungl. Maj:t. Härvid borde tillses, att

bland ledamöterna funnes representanter för sakkunskap i fråga örn skogstaxering

och bokföring. Det centrala organets namn borde bliva »riksskatterådet».

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund förordar en nämnd med

uteslutande rådgivande karaktär, vilken borde bestå av representanter för de

skattskyldiga, länsstyrelserna och taxeringsnämnderna. Denna nämnd kunde

näppeligen utgöras av mindre antal ledamöter än femton, örn den skulle få

en tillräckligt allsidig sammansättning. Sveriges redareförening yttrar, att i

den centrala nämnden borde såsom ledamöter ingå representanter för lantbruk,

industri, handel, sjöfart och löntagare. Såsom ordförande borde i första

hand ifrågakomma en ledamot av regeringsrätten eller en högt kvalificerad

ledamot av kammarrätten. Kooperativa förbundet anser, att såväl skatteteknisk

som juridisk sakkunskap och därjämte även erfarenhet från näringslivet

borde vara företrädda i den centrala nämnden; denna syntes böra organiseras

efter mönster av centrala krigskonjunkturskattenämnden, respektive

omsättningsskattenämnden.

En byrå inom finansdepartementet för handhavande av berörda uppgift

föreslås av Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Skaraborgs, örebro

och Jämtlands län samt föreningen Sveriges taxering srevisorer, länsstyrelserna

i Örebro och Jämtlands län samt nämnda förening förorda alternativt

ett särskilt fristående organ.

Kammarrätten ifrågasätter, om icke en ganska naturlig uppdelning av vissa

av de uppgifter, som enligt förslaget skulle tillkomma riksskattenämnden,

kunde ske mellan landskamreraremötena, mellankommunala prövningsnämn
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

217

dens kansli och en nyinrättad central skattenämnd. Därvid skulle på landskamreraremötena

huvudsakligen ankomma den del av verksamheten, som

avsåge att lämna för riket gemensamma anvisningar i frågor rörande taxering.

Den allmänna översynen av beskattningsväsendet åter skulle handhavas

av den nyinrättade centrala skattenämnden, som bland annat skulle ha att

avgiva utlåtande i av Kungl. Majit till nämnden hänskjuta frågor samt att

hos Kungl. Majit göra framställning rörande ändringar eller förtydliganden

i skatte- och taxeringsförfattningarna. Beredningen av ärenden, som skulle behandlas

å landskamreraremöte och i den centrala skattenämnden, skulle ske

i mellankommunala prövningsnämndens kansli, som förutsattes skola i viss

omfattning fungera under hela året.

I fråga örn det centrala organets uppgifter göras i åtskilliga

yttranden erinringar mot de sakkunnigas förslag. Särskilt vänder man

sig härvid mot förslaget att skatteintendenten skulle äga överklaga länsprövningsnämndernas

och fastighetsprövningsnämndernas beslut. Kammarrätten

anför sålunda:

Beträffande det föreslagna stadgandet om rätt för skatteintendenten att anföra

besvär över länsprövningsnämnds beslut vill kammarrätten — — —

framhålla, att åtskilliga egendomliga förhållanden i processuellt avseende

torde kunna uppkomma därigenom, att skatteintendenten och taxeringsintendent

skulle äga besvärsrätt jämsides nied varandra. Det kan bland annat

tänkas, att skatteintendenten, vid vars besvärsrätt icke knutits villkor om

föregående talan i prövningsnämnden, skulle komma att anföra besvär hos

kammarrätten på begäran av taxeringsintendent i fall, då denne själv förlorat

sin talerätt. Detta kan givetvis icke anses lämpligt, då skatteintendentens

besvärsrätt väl närmast skulle avse principfrågor. En gränsdragning i

ifrågavarande avseende torde emellertid vara svår att åstadkomma. Som

särskilda bestämmelser örn skatteintendentens besvärsrätt hos Kungl. Majit

icke lämnats, torde få förutsättas, att skatteintendenten icke äger anföra besvär

över kammarrättens utslag i andra fall än då han själv fört talan därstädes

eller taxering ändrats av kammarrätten utan att han påyrkat sådan

ändring.

Enligt 107 § taxeringsförordningen har länsstyrelsen att vaka över att taxeringsarbetet

ordnas och bedrives ändamålsenligt. Härutinnan har ändring ej

föreslagits. Då länsstyrelserna lyda direkt under Kungl. Majit, måste det vara

förenat med svårigheter att samtidigt som länsstyrelsernas befogenheter i

fråga om taxeringsarbetet bibehållas anordna en central ledning av detsamma

i vissa avseenden. Såsom framgår av den föreslagna 135 a § taxeringsförordningen

hava de sakkunniga löst frågan så, att det skulle tillkomma riksskattenämnden

bland annat att lämna övriga beskattningsnämnder anvisningar

och att efter framställning från landskamrerare eller taxeringsintendent

eller när eljest anledning därtill förelåge yttra sig i taxeringsfrågor. Vidare

skulle enligt vad sakkunniga föreslagit såväl ordföranden i riksskattenämnden

som skatteintendenten vara berättigade företaga resor för att hos

olika fastighetsprövningsnämnder och prövningsnämnder göra sig underrättade

örn förhållanden, som beröra taxeringsväsendet. Det är alltså beskattningsnämnderna,

som skulle vara föremål för riksskattenämndens handledning,

och icke befattningshavarna hos länsstyrelserna.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Ehuru såsom ovan framhållits riksskattenämndens handledande verksamhet

rent formellt icke skulle hava avseende å landskamrerarna och taxeringsintendenterna,

vilka i egenskap av befattningshavare hos länsstyrelserna

icke lära kunna mottaga direktiv från central myndighet, torde dock i praktiken

verksamheten närmast komma att beröra dessa. Man har därför svårt

att frigöra sig från den uppfattningen, att förhållandet mellan riksskattenämnden

och länsstyrelsernas befattningshavare skulle kunna giva anledning

till misshälligheter. Alldeles särskilt torde den ordförande i riksskattenämnden

och skatteintendenten medgivna rätten att genom besök å länsstyrelserna

granska prövningsnämndernas arbete vara ägnad att framkalla friktioner,

även om såsom väl får förutsättas ordföranden i nämnden och skatteintendenten

komme att fullgöra sitt grannlaga värv med stor takt och urskilning.

I den mån riksskattenämndens och dess ifrågavarande befattningshavares

verksamhet skulle kunna anses innebära, att mer eller mindre bestämda

direktiv gåves prövningsnämndema i deras dömande verksamhet,

måste enligt kammarrättens uppfattning en sådan inverkan anses obehörig

och därjämte oförenlig med syftet att organisera prövningsnämndema såsom

en verklig instans i förvaltningsprocessen.

Kammarrätten har tidigare framhållit vissa praktiska olägenheter, som

kunna tänkas uppkomma genom den besvärsrätt, som enligt förslaget tilllagts

skatteintendenten över länsprövningsnämndernas beslut. Ytterligare må

nu endast anmärkas, att det synes principiellt oriktigt att åt två olika representanter

för ett och samma intresse giva rätt att föra talan i kammarrätten

och hos Kungl. Maj:t.

Överståthållarämbetet yttrar:

Överståthållarämbetet anser sig icke kunna biträda förslaget, i vad detsamma

avser befogenhet för den nye befattningshavaren, skatteintendenten,

att jämsides med taxeringsin tendén terna hos kammarrätten och Kungl. Maj:t

anföra besvär i fråga örn ågångna taxeringar. Såsom ett väsentligt skäl mot en

dylik anordning kan framhållas, att vid samtidiga besvär av flera det allmännas

representanter yrkandena tilläventyrs icke sammanfalla, ett förhållande

som väl kan vara försvarligt i fall då kommun eller annan samfällighet klagar

jämsides med taxeringsintendent men som måste anses mindre lämpligt,

då taxeringsintendent och skatteintendenten föra talan beträffande en och

samma taxering. Ett annat icke oväsentligt skäl är, att då skatteintendenten

skulle äga längre besvärstid än taxeringsintendenten skulle den förstnämndes

befogenhet att anföra besvär i viss mån komma att innefatta en överprövningsrätt

i förhållande lill taxeringsintendentens åtgöranden, något som hans

avsedda kompetens och ställning i övrigt icke motiverar oell som jämväl av

andra orsaker förefaller mindre lyckligt.

Vad Överståthållarämbetet sålunda invänt torde erhålla än större betydelse

för den händelse landskamrerarna och skattedirektören skulle bibehållas vid

sin befogenhet att anföra besvär hos kammarrätten och Kungl. Majit.

örn läget skulle anses oundgängligen kräva, att åtgärder vidtagas för kontroll

av att det allmännas rätt i vederbörlig utsträckning bevakas genom anförande

av besvär hos skattedomstolarna — något som Överståthållarämbetet

icke vill med bestämdhet yttra sig om — förefaller det av de sakkunniga diskuterade

systemet med en »skattekansler» riktigare än ovanberörda i betänkandet

framlagda förslag. Överståthållarämbetet utgår emellertid ifrån att

riksskattenämnden eller den institution som tilläventyrs skulle träda i dennas

ställe endast skulle erhålla en allmänt rådgivande befogenhet.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

219

1 huvudsakligen samma riktning uttala sig länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,

Älvsborgs, örebro, Kopparbergs och Jämtlands län samt Sveriges

redareförening. Sveriges redareförening anser, att rätten att granska och överklaga

prövningsnämndernas beslut borde tillkomma innehavaren av en återinrättad

advokatfiskalsbefattning i kammarrätten.

Länsstyrelsen i Västmanlands län och föreningen Sveriges taxering srevisorer

uttala, att ett centralt organ vore av stor betydelse för deklaralionskontrollen.

Rörande de anvisningar för taxeringen, som det centrala organet

skulle utfärda, uttalar länsstyrelsen i Östergötlands län, att anvisningarna

borde begränsas till att avse frågor, som hade intresse för hela riket,

och således icke inbegripa lokala värderingsfrågor. Länsstyrelsen i Uppsala

län uttalar, att innan anvisningar för taxeringen utfärdades förslag i ämnet

borde diskuteras vid landskamreraremöte.

Stadsfullmäktige i Norköping framhålla, att centrala anvisningar beträffande

exempelvis värdet av naturaförmåner kunde befaras medföra, att taxeringsnämnderna

komme att känna sig bundna av dessa normer, vilka sålunda

komme att verka hämmande på önskvärda initiativ från nämndernas sida.

Däremot hålla länsstyrelserna i Kristianstads och Älvsborgs län före, att

anvisningar beträffande värdering av naturaförmåner borde lämnas av det

föreslagna centrala organet. Länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar därjämte,

att det skulle vara till synnerligen stor fördel, örn dessa värden även kunde

fastställas av riksorganet. Det borde ligga nära till hands att söka åstadkomma

enhetliga sådana värdesättningar för alla kommuner inom riket, som

tillhörde en och samma dyrortsgrupp.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån anser de sakkunnigas förslag,

att riksskattenämnden skulle lämna anvisningar bland annat beträffande

värdet av icke börsnoterade aktier och andra värdepapper, böra så tolkas,

att värderingsgrunderna kunde bliva föremål för uttalande från nämndens

sida, medan däremot värdet skulle bedömas av landskontorens personal, som

kunde göra sig förtrogen med förhållandena i de speciella fallen.

I fråga om den betydelse, som komme att tillmätas riksskattenämndens

anvisningar, yttrar Överståthållarämbetet:

Mot anordningen med en riksskattenämnd eller annan liknande inrättning kan.

alltid anföras, att dess beslut eller anvisningar kunna komma alt stå i strid med

skattedomstolarnas rättstillämpning samt att tvivel därvid kunna uppkomma

rörande den vikt, som skall tillmätas nämnden, vilken i sin dömande verksamhet

är underställd skattedomstolarna. Förefintligheten av centrala nämnder

för omsättningsskatteärenden och krigskonjunkturskatteärenden kan icke

anses på ett avgörande sätt visa, att de farhågor, som i nämnt hänseende

inställa sig, skulle vara ogrundade. Dessa nämnder äro verksamma allenast

inom särskilda, speciellt avgränsade beskattningsområden, vartill kominer

att tillräcklig erfarenhet ännu ej föreligger beträffande den betydelse, som

i högsta instans tillmätts nämndernas i olika fall gjorda uttalanden.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

I de yttranden, som avgivits av Sveriges lantbrnksförbund, svenska lantmännens

riksförbund, kommerskollegium, Stockholms hund el skummare, Sveriges

industriförbund, Sveriges redareförening och kooperativa förbundet,

framhålles önskvärdheten av att den föreslagna riksskattenämnden

eller annat centralt organ på begäran av skattskyldig

kunde meddela bindande förhandsuttalanden i

tveksamma taxeringsfrågor. Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund

anföra härom:

Från statsmakternas sida har vid olika tillfällen framhållits, att taxeringsmyndigheterna

böra slå de skattskyldiga till tjänst med upplysningar i tveksamma

fall. Vissa landskamrerare och måhända i den största utsträckningen

allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden hava ock visat

sig villiga att lämna besked örn sin ståndpunkt till frågor, som blivit dem

av de skattskyldiga underställda. Detta har utan tvivel varit till stort gagn

även för det allmänna därigenom att en mängd tvistefrågor lösts i samförstånd

och besvärsmål undvikits samt ett förtroendefullt samarbete mellan de

skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna främjats. I stor utsträckning hava

dock landskamrerarna icke velat lämna dylika förhandsbesked, och en godtagbar

lösning av frågan kan endast åstadkommas genom lagstiftning.

Det skulle innebära ett följdriktigt fullföljande av ett redan med framgång

praktiserat förfarande, örn de skattskyldiga berättigades att av riksskattenämnden

erhålla förhandsuttalanden i tveksamma taxeringsfrågor.

Att därvid göra åtskillnad på, å ena sidan, rättsfrågor och, å andra sidan,

avskrivnings- och andra uppskattningsfrågor synes knappast vara nödvändigt.

Beträffande de sistnämnda lärer emellertid i varje fall befogade invändningar

mot en dylik anordning icke kunna framställas. För att förhindra

att riksskattenämnden bleve överlupen av förfrågningar, synes det,

om så skvdle visa sig nödvändigt, kunna tagas under övervägande huruvida

icke viss avgift, bestämd av nämnden inom särskilt angivna latituder med

hänsyn till frågans svårighetsgrad och ekonomiska betydelse, borde uttagas

av den skattskyldige. För erhållande av besked skulle givetvis förutsättas,

att fullständig utredning företeddes av den skattskyldige. Jämväl borde

nämnden äga möjlighet att visa från sig frågor i sådana fall, då saken

syntes självklar eller den framställda frågan eljest framstode såsom obefogad.

Värdet av en dylik anordning skulle bliva ojämförligt mycket större, örn

det av riksskattenämnden givna förhandsuttalandet bleve för övriga beskattningsmyndigheter

bindande. Beträffande skattedomstolarna lärer dock

detta svårligen kunna ske, men ur praktiska synpunkter skulle i stort sett

samma resultat vinnas, örn det stadgades, att riksskattenämndens beslut skulle

vara bindande för beskattningsnämnderna och att skatteintendenten skulle

äga föreskriva, att klagan beträffande den skattskyldiges taxering, såvitt den

av riksskattenämnden avgjorda frågan anginge, icke finge av vederbörande

taxeringsintendent förås. Ett dylikt stadgande skulle stå i god överensstämmelse

med den dominerande ställning inom taxeringsorganisationen, som

enligt förslaget tillerkännes såväl riksskattenämnden som skatteintendenten.

Mot ett stadgande av denna innebörd skulle kunna invändas, att klagorätt

likväl beträffande den kommunala inkomstskatten skulle kvarstå för vederbörande

kommuner och att det därför skulle kunna inträffa, att en skattskyldigs

taxering bleve slutgiltigt bestämd enligt olika grunder vid den

statliga och den kommunala taxeringen. Detta innebär utan tvivel en brist

i den av oss ifrågasatta anordningen, men till ett dylikt resultat kunna även

gällande bestämmelser leda och denna brist kan enligt vår mening icke till
-

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

221

mätas sådan betydelse, att man av den anledningen bör avstå från att pröva

anordningen, intill dess en bättre lösning tilläventyrs kan anvisas.

Frågan har mycket stor betydelse för produktionsmedlens rationella utnyttjande,

vilket sammanhänger med omöjligheten att göra en affärsmässigt

tillförlitlig kostnads- och vinstkalkyl vid nyanläggningar och andra affärstransaktioner

utan kännedom om den avsevärda omkostnadspost, som representeras

av de i samband med transaktionen utgående skatterna. De

erfarenheter sönå vunnits vid tillämpning av den Kungl. Majit meddelade

fullmakten att medgiva eftergift av krigskonjunkturskatt och fastställa särskild

grund för utgörande av sådan skatt torde bekräfta, att detta vårt påstående

icke är överdrivet. Någon risk för att de kommunala utskylderna

efter av vederbörande kommun anförda besvär så avsevärt skulle komma

att överstiga de utskylder, som med ledning av riksskattenämndens förhandsuttalande

kunna beräknas, att en affärsmässigt tillfredsställande kalkyl av

denna anledning skulle omöjliggöras, föreligger icke. Ovanberörda brist i

den av oss förordade anordningen ligger således på det formella och teoretiska

planet, någon praktisk betydelse av beskaffenhet att förringa värdet

av reformen för de skattskyldiga och därmed även för vår produktion och

försörjning har den icke.

Liknande anordningar ha även här i riket med framgång tillämpats å

närliggande områden. Jämlikt förordningen den 22 juni 1911 äger var och

en hos statskontoret erhålla upplysning i fråga örn skyldighet att utgöra

stämpelavgift och enligt förordningen om allmän omsättningsskatt åligger

det centrala omsättningsskattenämnden att efter framställning från skattskyldig

meddela bindande förklaring beträffande vissa vid tillämpning av

sistnämnda förordning uppkommande frågor. Båda dessa anordningar hava

visat sig vara av stort värde och fungerat tillfredsställande.

Sveriges redareförening anser, att varken skatteintendenten, taxeringsintendent

eller kommun skulle äga överklaga det centrala organets förhandsuttalanden.

Då det emellertid ur det allmännas synpunkt vore av vikt, att berörda

uttalanden kunde underställas skattedoinstolarnas prövning, borde en

särskild tjänsteman — innehavare av den återinrättade advokatfiskalsbefattningen

i kammarrätten — erhålla befogenhet att överklaga nämnda det centrala

organets beslut. Givetvis skulle även skattskyldig äga sådan rätt.

Handelskammaren i Gävle påpekar angelägenheten av att skattskyldig hos

taxeringsintendent eller, i förekommande fall, hos skatteintendenten kunde

erhålla förhandsuttalanden av nyssnämnda slag. I

I fråga om riksskattenämndens sammansättning lii. m.

uttala Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund, att till

ordförande i nämnden borde utses den bästa och mest auktoritativa kraft,

som stöde till förfogande. Skulle till posten önskas en ledamot av regeringsrätten,

borde detta kunna ordnas på samma sätt som då en ledamot av

högsta domstolen förordnades såsom ordförande i arbetsdomstolen eller

lagberedningen.

Kammarrätten ifrågasätter lämpligheten av föreskriften, att vice ordföranden

skulle utses inom riksskattenämnden. Det torde nämligen möta svårigheter

att såsom ledamot i nämnden erhålla en person, som vid förfall för

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

ordföranden skulle vara kompetent och även beredd att övertaga ordförandens

arbetsuppgifter med däri ingående föredragningsskyldighet.

Vad angår riksskattenämndens sammansättning i övrigt anföra lantbruksstyrelsen,

Sveriges lanlbruksförbund, svenska lantmännens riksförbund,

Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund, att vid fullgörande

av uppgiften att verka för enhetlighet i taxeringen riksskattenämnden

borde förstärkas med representanter för näringsorganisationer och löntagare.

I de fyra sistberörda yttrandena framhålles därjämte, att även kammarrätten

borde bliva representerad i nämnden, varigenom viss säkerhet kunde vinnas

för att dess direktiv vunne godkännande av denna instans.

Beträffande ersättning åt ordförande och ledamöter i riksskattenämnden

uttala Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund, att till ordföranden

icke borde utgå lägre ersättning än den avlöning, som tillkonnne

ledamot av regeringsrätten.

Allmänna lönenämnden yttrar, att nämnden icke ville motsätta sig, att i

avvaktan på närmare erfarenheters vinnande ersättning till ordföranden utginge

i enlighet med de sakkunnigas förslag, men ville tillägga att skäl måhända

kunde föreligga till övervägande av bestämt arvode i ett för allt. Med

avseende å ersättningen till ledamöterna i riksskattenämnden ville lönenämnden

framhålla, att en kombination av fast årligt arvode samt arvode

för sammanträdesdag synts lönenämnden vara att föredraga framför den

föreslagna anordningen med allenast dagarvoden. Mot de föreslagna reseoch

traktamentsklasserna — I A för ordföranden och I B för ledamöterna —

syntes intet vara att erinra.

Statskontoret anser, att de nuvarande grunderna för ersättning till mellankommunala

prövningsnämndens ledamöter borde i stort sett bibehållas,

dock med de jämkningar, som ämbetsverket tidigare föreslagit beträffande

ersättning åt ledamöterna i länsprövningsnämnd.

Vidkommande personalen hos det centrala organet uttala föreningen Sveriges

taxeringsrevisorer och kooperativa förbundet — vilka avstyrkt förslaget

alt sammankoppla nämnda organ med mellankommunala prövningsnämnden

— att viss personal skulle kunna vara gemensam för båda dessa

institutioner.

Mellankommunala prövningsnämnden uttalar, att i personaluppsättningen

hos riksskattenämnden måste ingå två taxeringsrevisorer, placerade lägst i

lönegrad A 27. Det vöre svårt att bedöma, huruvida den föreslagna personalen

i övrigt vore tillräcklig för de ifrågasatta arbetsuppgifterna.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer hemställer, att hos såväl mellankommunala

prövningsnämnden som det föreslagna centrala organet (eller

hos den nämnd, som skulle fullgöra dessa båda institutioners uppgifter) inrättades

ordinarie och eventuellt även extra ordinarie befattningar för personer

med taxeringsrevisors kompetens till så stort antal, som erfordrades

för att ifrågavarande institutioner skulle kunna bemästra de krävande uppgifter,

som tilldelades dem.

Skånes handelskammare, som håller före att den föreslagna kvalificerade

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

223

personalen å landskontoren borde ytterligare förstärkas, anser att detta skulle

kunna ske på så sätt att till riksskattenämnden knötes ett antal befattningshavare

i taxeringsinspektörs eller taxeringsrevisors tjänstegrad, vilka vid behov

kunde tjänstgöra å olika landskontor.

Allmänna lönenämnden förordar, att samtliga tjänster hos riksskattenämnden

tills vidare upptagas allenast såsom extra ordinarie. Vidare funne lönenämnden

det icke tillräckligt motiverat, att skatteintendenten erhölle särskild

avlöningsförstärkning. Den föreslagne kanslisten syntes böra ersättas

med en kansliskrivare i 11 lönegraden.

Statskontoret håller före, att nuvarande grunder för ersättning åt mellankommunala

prövningsnämndens personal borde i stort sett bibehållas.

Rörande den kostnadsökning, som skulle föranledas av ett genomförande

av de sakkunnigas förslag beträffande riksskattenämnden, anför mellankommunala

pr öv ning snämnden, att kostnadsökningen torde komma att uppgå

till högre belopp än de sakkunniga beräknat; dessa hade nämligen räknat

med för låga expenskostnader och dessutom icke tagit hänsyn till särskild

kostnad för anlitande av sakkunniga.

I detta sammanhang må nämnas att — efter det de sakkunnigas förslag avgivits

— frågan om inrättande av ett centralt organ för åstadkommande av

likformighet vid taxeringen behandlats i en av finansdepartementets

skatte beredning utarbetad, den 18 februari 1943 dagtecknad

promemoria. Den genom skatteberedningen verkställda utredningen

föranleddes av riksdagens skrivelse (nr 350) i anledning av motionerna

I: 94 och II: 133 till 1941 års riksdag; i nämnda motioner hemställdes

att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla örn skyndsam utredning rörande

möjlighet för skattskyldig att erhålla auktoritativa uttalanden av för ändamålet

bildat organ rörande rätt till avdrag vid taxering för värdeminskning

å i näringsverksamhet använda tillgångar för stadigvarande bruk, eventuellt

ock i andra vid taxering uppkommande frågor. I bevillningsutskottets av

riksdagen godkända betänkande nr 33 i anledning av motionerna anförde utskottet:
I

likhet med motionärerna finner utskottet del vara av stort värde för rörelseidkare

att vid nyanläggningar eller nyanskaffningar för industriellt ändamål

erhålla bindande förhandsuttalanden i fråga om rätten att vid taxeringen

verkställa avdrag för värdeminskning å den tilltänkta anläggningen.

Utskottet anser emellertid denna fråga böra givas en större utsträckning än

sorn avses i de föreliggande motionerna. Under de senare åren har utskottet

haft anledning uppmärksamma, att skatteförfattningarna beträffande frågor

av mera allmänt intresse för de skattskyldiga stundom tillämpats på olika

sätt inom skilda delar av landet, samt att i följd härav taxeringarna de skattskyldiga

emellan icke blivit likformiga. En sådan ordning är givetvis icke

tillfredsställande samt förorsakar såväl de skattskyldiga sorn myndigheterna

olägenheter och ökat arbete. Även i sislberörda fall skulle det vara av värde,

därest ett auktoritativt organ funnes, som ägde befogenhet alt lämna bindande

utfästelser angående tillämpningen av skatteförfattningarna.

Utskottet är icke berett alt taga bestämd ståndpunkt till sättet för denna

frågas lösning. Emellertid vill utskottet framhålla att, därest ett auktorita
-

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

tivt organ som förut nämnts kan tillskapas, utskottet anser detta böra hava

större befogenhet än enligt motionärernas förslag. Skall nämligen en dylik

anordning bliva av någon större praktisk betydelse, synes nödvändigt, att

det särskilda organet erhåller sådan befogenhet att dess på förhand gjorda

uttalanden bliva fullt bindande för alla parter. Huruvida det är möjligt att

med bibehållande av den nuvarande instansordningen i beskattningsmål lösa

frågan på nu antytt sätt, kan utskottet ej uttala sig örn. Skulle det emellertid

visa sig att en lösning efter denna riktlinje icke kan ske, anser utskottet

det vara av icke ringa värde, om man åtminstone kunde tillskapa ett särskilt

organ med befogenhet att lämna taxeringsmyndigheterna vägledning

beträffande avskrivningsfrågor och andra skattefrågor av mera allmänt intresse

för de skattskyldiga. Utskottet syftar därvid närmast på de landskamreraremöten,

som de senare åren plägat hållas för dryftande av vissa särskilda

beskattningsfrågor. Skola emellertid dessa möten givas en vidgad funktion

böra de givetvis erhålla en fastare organisation än nu är fallet. Vid sagda

möten horde icke blott rikets landskamrerare och ett lämpligt antal ledamöter

från skattedomstolarna vara representerade utan även sakkunniga på

näringslivets olika områden och måhända jämväl representanter för beskattningsnämnderna.

En dylik institution skulle säkerligen med sina anvisningar

kunna verkningsfullt bidraga till avlägsnande av de av utskottet i det föregående

påtalade olägenheterna beträffande olikformig tillämpning av skatteförfattningarna

ävensom måhända kunna fullgöra uppgiften att giva förhandsuttalanden

beträffande tillämpningen av gällande avskrivningsregler

m. m. Då utskottet finner det angeläget, att den nu berörda frågan tages under

närmare omprövning, får utskottet förorda, att en utredning härutinnan

snarast möjligt kommer till stånd.

I skaf teberedningens promemoria uttalas bland annat, att förliandsuttalanden

i taxeringsfrågor kunde avse speciella fall eller vara av allmän räckvidd.

I båda avseendena kunde förekomma rättsfrågor och uppskattningsfrågor.

Uttalandena kunde vara antingen bindande eller icke bindande men

likväl auktoritativa.

Vad anginge förhandsuttalanden i speciella fall torde dessa röra någon detalj,

som påverkade den totala taxeringen. Fråga vore, örn det kunde vara

lämpligt att ur sitt sammanhang utbryta detalj spörsmål och utan noggrann

kännedom om detta sammanhang för dem bestämma bindande normer. Annorlunda

ställde sig spörsmålet, där fråga icke vore om bindande besked utan

örn auktoritativa uttalanden. Skulle bindande förhandsuttalanden angående

skatteförfattningarnas tillämpning göras i speciella fall, torde befogenhet att

avgiva dylika, om nuvarande instansordning skulle upprätthållas, principiellt

kunna tillkomma endast den myndighet, som utgjorde sista instans för det

slag av ärenden, till vilket den föreliggande frågan vore att hänföra, d. v. s.

regeringsrätten eller, i vissa fall, kammarrätten. Vore åter fråga örn icke

bindande uttalanden, torde det vara direkt olämpligt att överlämna befogenheten

att avgiva sådana till nyssnämnda myndigheter. Dylik befogenhet syntes

i stället böra tillkomma något organ med särskild kompetens rörande sådana

frågor, som förhandsuttalandena i allmänhet kunde förväntas angå.

Vad åter anginge förhandsuttalanden au mera allmän räckvidd, vore väl

endast de fullt bindande, som hade formen av författningar, utfärdade av

Kungl. Majit och riksdag eller Kungl. Majit ensam. En särskilt hög grad

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 345.

225

av auktoritet borde tillkomma uttalanden, som gjordes av de myndigheter,

som utgjorde sista instans i beskattningsmål. En mindre grad av auktoritet,

men dock av stor pi-aktisk betydelse, finge anses tillkomma uttalanden rörande

allmänna frågor, vilka gjordes av landskamrerare, exempelvis till ledning

för taxeringsnämnderna, eller landskamreraremöte. Det torde icke vara

lämpligt, att nyssnämnda allmänna uttalanden av beskattningsmyndighet i

högre instans avgåves beträffande andra frågor än rättsfrågor. Dylika uttalanden

rörande uppskattningsfrågor borde däremot lämpligen göras av landskamrerare

eller landskamreraremöte.

Då det gällde att finna ett lämpligt organ, åt vilket kunde anförtros uppgiften

att lämna förhandsuttalanden i speciella fall beträffande avskrivningsfrågor

eller andra frågor —- rättsfrågor dock som regel undantagna — beträffande

vilka ifrågavarande organ kunde anses äga särskild sakkunskap,

syntes närmast centrala krigskonjunkturskattenämnden kunna tagas till förebild.

Genom den sakkunskap, som skulle representeras i en sådan central

nämnd både på beskattningens och på näringslivets områden, kunde det förväntas,

att nämndens uttalanden eller beslut bleve så auktoritativa, att de

komme att efterföljas av övriga beskattningsmyndigheter, såvitt ej uppenbara

fel eller nya omständigheter kunde påvisas. Såsom tidigare anförts, torde det

vara olämpligt att i dylika fall meddela bindande besked. För de förhandsuttalanden,

varom här vore fråga, syntes det däremot knappast möjligt att

anlita landskamreraremötena, vilka vore en alltför vidlyftig apparat i detta

avseende. Ett visst samarbete mellan den centrala nämndens ledamöter och

landskamrerarna, bland annat vid landskamreraremötena, syntes emellertid

kunna ifrågasättas. För att i möjligaste mån tillgodose behovet av likformighet

borde även varje förhandsuttalande tillställas samtliga landskamrerare.

Tillskapandet av en dylik central nämnd innebure givetvis icke, att landskamreraremötena

skulle vara utan betydelse i förevarande sammanhang. I

fråga örn fastställande av allmänna normer för taxeringsarbetet kunde dessa

möten få avsevärd betydelse, särskilt med hänsyn till likformigheten. Utvecklingen

hade gått därhän, att landskamreraremöten brukade äga rum någon

gång om året. Det vore tänkbart, att större arbete kunde nedläggas på deras

förberedande än som varit vanligt hittills, då mötena i huvudsak betraktats

som en intern angelägenhet för landskamrerarna. Hinder mötte

givetvis ej, att uttalanden, som landskamrerarna enhälligt antagil, i vissa fall

offentliggjordes. Stundom torde detta vara att förorda. Det förefölle, som om

bevillningsutskottets betänkande i denna sak borde föranleda, att särskild

uppmärksamhet ägnades frågan örn dessa möten och deras organiserande.

Härvid syntes emellertid det framträdande behovet böra bliva utslagsgivande

för beskaffenheten av de åtgärder, som skulle vidtagas. Någon åtgärd i lagstiftningsväg

i detta avseende syntes icke erforderlig.

Vidkommande förhandsuttalanden rörande principiellt viktiga rättsfrågor,

vilka uttalanden möjligen, såsom tidigare berörts, skulle kunna avgivas av

regeringsrätten, respektive kammarrätten, syntes denna fråga ej kunna lösas

utan särskild, ingående utredning. För övrigt syntes det knappast vara lämp
Bihang

lill riksdagens protokoll 19i.1. 1 sami. Nr 34~>.

15

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Majlis proposition nr 345.

ligt att under nuvarande förhållanden, då såväl regeringsrätten som kammarrätten

kunde antagas komma att få bära en mycket tung arbetsbörda, ytterligare

öka denna med nya arbetsuppgifter. För tillgodoseende av de syften,

varom här vore fråga, torde den nu ifrågasatta anordningen få mera

periferisk betydelse.

Sammanfattningsvis anföres i skaf teberedningens promemoria:

På grund av det sagda förordar skatteberedningen tillsättande av en för

hela riket gemensam nämnd, förslagsvis benämnd den centrala inkomstskattenämnden.

Denna nämnd bör ha till uppgift att efter framställning från

skattskyldig eller landskamrerare eller prövningsnämnd eller när anledning

eljest anses föreligga i särskilda fall avgiva yttranden i uppskattningsfrägor

rörande taxering enligt kommunalskattelagen samt förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt.

Som tidigare sagts bör såsom förebild för denna nämnd kunna tjäna den

centrala krigskonjunkturskattenämnden. I enlighet härmed föreslår skatteberedningen,

att nämnden skall bestå av en ordförande och nio ledamöter,

därav en förordnas till vice ordförande att vid förfall för ordföranden tjänstgöra

i hans ställe. För varje ledamot bör utses en suppleant. Ordföranden

måste enligt sakens natur äga höga kvalifikationer och sakkunskap rörande

beskattningsfrågor. Liknande kompetens bör krävas av vice ordföranden.

Ytterligare en ledamot synes böra företräda den skattetekniska sakkunskapen.

Övriga ledamöter böra däremot representera sakkunskap på olika områden,

såsom affärslivets bokföring, handel och industri samt jordbruk och

skogsbruk. Allt efter de föreliggande frågornas art bör bedömas om samtliga

ledamöter behöva kallas till nämndens sammanträden. Då det ej är möjligt

att i nämnden upptaga representanter för mer än ett fåtal näringsgrenar,

torde det vara nödvändigt att låta nämnden i den utsträckning Kungl. Hajd

förordnar åtnjuta biträde av sakkunniga. Såsom föredragande i nämnden

torde böra förordnas en person med fullgod kompetens. Sannolikt kommer

arbetet inom nämnden icke att taga föredragandens hela arbetstid i anspråk,

varför kostnaden för honom icke torde behöva beräknas såsom för heltidstjänst.

Kostnaderna i övrigt för nämndens verksamhet äro svåra att bedöma,

då dessa bliva beroende på omfattningen av det arbete nämnden kan få. Ett

belopp av 25,000 kronor är synnerligen approximativt uppskattat.

Nämnden bör givetvis få rätt att begära kompletterande upplysningar, likaså

rätt att vägra avgiva sakligt yttrande, därest omständigheterna skulle

föranleda därtill. Anledningen till vägran bör i så fall angivas. Någon rätt

till klagan över ett förhandsuttalande eller över att sådant vägrats kan givetvis

ej ifrågakomma.

Med hänsyn till att nämnden skulle få karaktär av remissinstans synas

några bestämmelser rörande densamma icke behöva inflyta i skattelagstiftningen.

Om den kan anses lia en tillräckligt bärande uppgift att fylla, när

nuvarande läge upphört, må erfarenheten utvisa.

Departements- Det torde få betecknas som en brist i taxeringsorganisationen att intet cenchefen.

irait organ finnes, som har till uppgift att verka för enhetlighet i taxeringen

genom en rådgivande, ledande och övervakande verksamhet. De sakkunnigas

förslag avser att avhjälpa denna brist genom inrättande av en så kallad riksskattenämnd;

utöver nyssnämnda uppgifter skulle riksskattenämnden även

övertaga de arbetsuppgifter, som nu äro anförtrodda åt den mellankommunala

prövningsnämnden.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345

227

Därest ett centralt organ skulle inrättas med uppgift att verka för enhetlighet

vid taxeringen, torde det emellertid icke vara lämpligt alt denna uppgift

sammankopplades med de uppgifter, som för närvarande ankomma på

mellankommunala prövningsnämnden. Om ett ständigt fungerande organ

skulle handha uppgiften att främja enhetlighet vid taxeringen, synes detta

böra vara antingen ett särskilt fristående organ, lämpligen en central nämnd,

eller en byrå i finansdepartementet. Med hänsyn till att nämnda organ borde

utöva även en rådgivande verksamhet — därvid även förhandsuttalanden

på begäran av skattskyldig kunde komma i fråga — synes mig det förstnämnda

av de båda alternativen mest ändamålsenligt.

För egen del är jag emellertid icke beredd att för närvarande tillstyrka

inrättandet av en riksskattenämnd. Det synes befogat att, innan denna fråga

upplages till slutlig prövning, avvakta erfarenheterna av de nu föreslagna

reformerna. Jag vill i detta sammanhang tillägga dels att den i övrigt föreslagna

utbyggnaden av taxeringsorgamsationen otvivelaktigt är en angelägenhet

av mera brådskande natur än frågan om inrättande av en riksskattenämnd,

dels ock att sistnämnda fråga icke har något nödvändigt samband

med frågan om organisationens utbyggnad i övrigt.

Godtages den av mig nu uttalade meningen, torde man tills vidare få lita

till landskamreraremötena för vinnande i görligaste mån av enhetlighet i

taxeringen. Vid dessa möten böra till behandling upptagas frågor, som dit

hänskjutas av Kungl. Maj:! eller chefen för finansdepartementet eller som där

väckas av deltagare i mötet. Förhandsuttalanden i speciella fall på begäran

av skattskyldiga böra däremot icke komma i fråga. För att vid mötena gjorda

enhälliga uttalanden av betydelse för taxeringen skola bliva i större utsträckning

vägledande för taxeringsmyndigheterna och de skattskyldiga torde dylika

uttalanden böra på lämpligt sätt offentliggöras. Därest den av mig tidigare

föreslagna ändrade organisationen av landskontoren genomföres, böra

lill landskamreraremötena kallas — utom samtliga landskamrerare — även

samtliga taxeringsintendenter. Jämväl ordföranden i och allmänna ombudet

hos mellankommunala prövningsnämnden böra kallas till dessa möten. Det

torde såsom hittills böra ankomma på Kungl. Majit att besluta angående

landskamreraremötena och att utfärda de föreskrifter, som i samband därmed

må visa sig erforderliga. V.

V. Viss deklarationskontroll.

1 en inom första kammaren vid 1942 års riksdag väckt motion (nr 133) har

hemställts örn sådan ändring i 35 och 55 §§ taxeringsförordningen att taxeringsnä

mild sordförande skulle erhålla samma rätt, som för närvarande enligt

35 g 2 mom. tillkomme landskamrerare, att anmana idkare av jordbruk,

skogsbruk eller rörelse att avlämna uppgift örn belopp, som han utbetalt till

namngiven annan näringsidkare, därest beloppet vore av beskaffenhet att i

mottagarens hand utgöra intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse. Till

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maits proposition nr 345.

stöd för nämnda hemställan har i motionen anförts, bland annat, att erfarenheten

från det praktiska taxeringsarbetet visat, att mycket ur skattekontrollsynpunkt

skulle kunna vinnas, om omvägen över landskamreraren kunde

undvikas. Några de skattskyldigas befogade intressen skulle näppeligen kunna

anses bliva trädda för nära genom att även taxeringsnämndsordföranden

erhölle sådan anmaningsrätt. En för sin uppgift intresserad taxeringsnämndsordförande

syntes ej — om icke högst väsentliga olägenheter härigenom

skulle uppstå — höra begränsas i sin verksamhet att åvägabringa rättvis

taxering. ....

Bevillningsutskottet vid 1942 års riksdag, till vilket motionen hänvisats, har

emottagit yttranden över motionen från fyra länsstyrelser samt från taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund. Enligt yttrandena äro meningarna

delade rörande behovet av ändrade bestämmelser på förevarande område.

1 ett pär yttranden har framhållits, att redan med stöd av gällande bestämmelser

beskattningsnämnderna hade möjlighet att verkställa en relativt tillfredsställande

kontroll av jordbrukarnas deklarerade inkomster. Att detta vore

möjligt berodde emellertid därpå, att de större uppköparna av jordbruks- och

skogsprodukter, såsom andelsföreningar och andra liknande företag eller sammanslutningar,

visat tillmötesgående mot myndigheterna samt frivilligt tillhandahållit

dem sådana uppgifter, som befunnits vara erforderliga for kontrollen

av jordbrukarnas inkomster. En länsstyrelse har däremot ansett det

nuvarande kontrollsystemet icke vara tillfredsställande. Det hade nämligen

visat sig vara förenat med stora svårigheter att utöva en effektiv kontroll i

sådana fall, då jordbrukare försålt sina produkter till privata uppköpare.

Samma länsstyrelse har framhållit, att den nuvarande bestämmelsen i 35 §

2 morn., att anmaning endast kan avse uppgift om belopp, som utbetalts till

namngiven näringsidkare, i hög grad hämmade en effektiv kontroll.

I yttrandena ha även gjorts vissa erinringar mot den föreslagna ändringen

av gällande bestämmelser. Sålunda ha farhågor uttalats för att ett genomförande

av förslaget kunde komma att verka oskäligt betungande för uppgiftslämnarna,

då dessa måhända bleve anmodade att lämna uppgifter på

begäran av såväl landskamreraren som taxeringsnämndsordföranden.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund har uttalat, att det icke komme

att innebära någon nämnvärd ökning av bördan för de uppgiftspliktiga,

örn skyldigheten att efter anmaning av landskamreraren lämna uppgifter

om namngiven näringsidkare utsträcktes till att avse alla skattskyldiga av

viss kategori inom ett visst område. Enligt förbundets åsikt borde därför

ordet »namngiven» utgå. Vidtoges denna ändring bleve det möjligt for landskamreraren

att redan före taxeringsarbetets början införskaffa uppgifter av

detta slag. Då kunde man också godtaga en utvidgning av anmaningsrätten

i förevarande fall såtillvida, att taxeringsnämndens ordförande erhölle ratt att

anmana den uppgiftspliktige att inkomma med uppgift rörande namngiven

skattskyldig; denna ordförandens anmaningsrätt vore att anse såsom ett supplement

till landskamrerarens motsvarande rätt och kunde användas för den

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

229

händelse någon genom landskamrerare^ försorg införskaffad uppgift skulle

visa sig ofullständig eller helt saknas.

Bevillningsutskottet har i sitt betänkande, nr 37, anfört:

I likhet med motionärerna finner utskottet det vara angeläget, att beskattningsnämnderna

äga möjlighet att på ett tillfredsställande sätt kontrollera de

skattskyldigas i deklarationerna lämnade uppgifter angående deras inkomster

och utgifter. I sådant hänseende synas gällande bestämmelser beträffande

jordbrukarna icke vara fullt ändamålsenliga, ett förhållande som i viss män

sammanhänger med att jordbrukarna icke äro bokföringspliktiga. Såsom i

några av de avgivna yttrandena framhållits, torde det för närvarande icke

vara möjligt att verkställa en fullt effektiv kontroll rörande sådana inkomstbelopp,

som jordbrukare erhålla vid försäljning av produkter till andra uppköpare

än andelsföreningar och andra liknande företag eller sammanslutningar.

Även om omfattningen av den förra försäljningsverksamheten icke är av

samma storleksordning som den senare, synes dock av vikt, att beskattningsnämndema

äga möjlighet att utan alltför stort besvär förskaffa sig kännedom

om, vilka skattskyldiga som på nyss antytt sätt försålt sina produkter

ävensom huru stor deras inkomst därav varit. Huru kontrollen i dylikt fall

lämpligen bör ordnas, är utskottet emellertid icke berett att närmare angiva.

Ej helier är det för utskottet möjligt att i frågans nuvarande läge bedöma^ huruvida

gällande bestämmelser i övrigt på detta område äro i behov av någon

ändring. Utskottet får därför förorda, att en mera fullständig utredning av

denna fråga verkställes än den som utskottet kunnat företaga. I detta sammanhang

vill utskottet understryka nödvändigheten av att kontrollföreskrifterna

böra vara så utformade, att de icke mera än som är nödvändigt för att

ernå ett tillfredsställande resultat öka beskattningsnämndernas redan nu

mycket stora arbetsbörda, att dubbelarbete för myndigheterna undvikes, samt

att icke heller rörelseidkarna åläggas en alltför betungande uppgiftsskyldighet.

En lämplig avvägning mellan dessa skilda önskemål kan givetvis vara

svår att åstadkomma. Vid omprövning av den föreliggande frågan synes böra

närmare övervägas vad taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anfört i

ämnet. Även andra utvägar att nå vad motionärerna åsyfta med sitt förslag

böra givetvis göras till föremål för övervägande. Då den föreliggande frågan

nära sammanhänger med spörsmålet örn beskattningsnämndernas organisation

och då detta spörsmål för närvarande är under utredning av särskilda

sakkunniga, finner utskottet lämpligt, att ovanberörda fråga tages under övervägande

i samband med nyssnämnda utredning. På grund härav finner sig

utskottet icke böra förorda bifall till motionärernas förslag på annat sätt än

att frågan bör göras till föremål för närmare utredning.

Riksdagen har i skrivelse, nr 434, under åberopande av bevillningsutskottets

förenämnda betänkande, som av riksdagen godkänts, anhållit, att Kungl.

Majit måtte föranstalta örn utredning angående förbättring av kontrollen i

fråga örn jordbrukares deklarationer och därvid beakta, vad i betänkandet

anförts, samt för riksdagen framlägga de förslag, som av utredningen kunde

föranledas.

På grund härav har Kungl. Majit uppdragit åt de sakkunniga att i samband

med fullgörandet av deras uppdrag verkställa den av riksdagen begärda utredningen.

De sakkunniga erinra först örn att frågan örn förbättring av deklarationskontrollen

i förevarande avseende tidigare varit föremål för uppmärksamhet.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 34ö.

På uppdrag av chefen för finansdepartementet hade t. f. underståthållaren

K. G. A. Sandström år 1941 utarbetat en promemoria med förslag till åtgärder

bl. a. i sådant hänseende. Däri förordades bland annat alt, till förbättring

av kontrollen över jordbrukares deklarationer, uppgifter skulle införskaffas

från alla andelsmejeriet andelsslakterier, sockerfabriker m. fl. dylika företag

rörande verkställda inköp. Enligt promemorian skulle inom varje län verkställas

granskning av sådana företags räkenskaper samt göras anteckning

rörande alla, som dit sålt jordbruksprodukter, oberoende av var säljaren hade

sitt hemvist. Uppgifterna skulle därefter genom länsstyrelsens försorg

tillställas vederbörande taxeringsnämnder, respektive andra länsstyrelser. Alternativt

ifrågasattes i promemorian att ålägga uppköparna ovillkorlig uppgiftsplikt

rörande alla transaktioner av angivet slag, varigenom länsstyrelserna

skulle befrias från arbetet med uppgifternas insamlande hos uppköparna.

Över promemorian hade landskamrerarna avgivit yttranden. x\v dessa

franninge, att möjligheten till infordrande av uppgifter enligt 35 § 2 mom.

taxeringsförordningen begagnats i skiftande utsträckning i de olika länen. I

yttrandena tillstyrktes allmänt åtgärder för utvidgning av kontrollmaterialet

i denna del. Meningarna vore emellertid delade beträffande frågan, örn erforderliga

uppgifter borde insamlas genom granskning av uppköparnas räkenskaper

eller om det borde åläggas uppköparna att själva avgiva uppgifterna.

Insamlandet av uppgifter genom bokgranskning beräknades medföra

en avsevärd ökning av landskontorens arbetsbörda. Å andra sidan uttalades

i en del av yttrandena tvivel, örn det lämpligen läte sig göra att betunga uppköparföretagen

med åliggande att själva utarbeta och insända uppgifterna.

De flesta yttrandena ginge emellertid i den riktningen, att dylik uppgiftsskvldighet

kunde och borde åläggas företagen.

De sakkunniga uttala härefter, att de icke ville föreslå sådan utvidgning

av uppgiftsskyldigheten enligt 35 § 2 morn., att denna gjordes obligatorisk.

En dylik uppgiftsplikt skulle verka alltför betungande för ifrågavarande

näringsidkare. En viss utökning av berörda uppgiftsskyldighet ansåge de

sakkunniga emellertid böra äga rum. Såsom av de infordrade yttrandena

över förenämnda motion framginge, förekomme redan i viss utsträckning,

att uppköpare av jordbruks- och skogsprodukter efter anmaning tillhandahölle

landskamrerare eller taxeringsnämndsordförande uppgifter i önskad

omfattning för kontroll av jordbrukarnas inkomster, oberoende av huruvida

jordbrukarna i anmaningen namngivits eller ej. I de fall, då näringsidkarna

icke namngivits, skedde emellertid tillhandahållandet av uppgifterna

helt frivilligt; vederbörande vore i sin fulla rätt att vägra att tillhandagå

taxeringsmyndigheterna med uppgifter, därest han så funne för gott. Det

förekomme också ofta, att i synnerhet mindre uppköpare av lantbruksprodukter

vore obenägna att lämna uppgifter i större utsträckning än stadgandet

i 35 § 2 mom. ålade dem. Detta vore givetvis icke tillfredsställande. De

sakkunniga föresloge därför, att i nämnda författningsrum omförmälda näringsidkare

skulle vara skyldiga att efter anmaning av taxeringsintendent

avlämna uppgift örn lill andra näringsidkare utbetalade belopp av beskaf
-

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345

231

fenhet, som i författningsrummet omförmäldes, jämte mottagarnas namn

och adress, utan att taxeringsintendenten skulle behöva i anmaningen namngiva

sistnämnda näringsidkare; taxeringsintendenten skulle i följd härav

kunna från uppköparen infordra uppgift antingen beträffande samtliga hans

leverantörer i visst avseende eller beträffande sådana inom visst område.

Denna utökade rätt att infordra ifrågavarande uppgifter hade de sakkunniga

ansett böra tillkomma endast taxeringsintendent för att erhålla garanti

för att nämnda rätt icke användes i andra fall än då så vore erforderligt.

Skulle även taxeringsnämndsordförande erhålla sådan rätt, kunde vidare

befaras, att uppköpare avfordrades uppgift beträffande samma leverantör av

både ordföranden och taxeringsintendenten. Ur arbetssynpunkt torde det även

vara mest rationellt, att före taxeringsarbetets början taxeringsintendenten

med biträde av personalen å taxeringsavdelningen för länet i dess helhet infordrade

de kontrolluppgifter, som ansåges erforderliga. Vid det möte, som

enligt 75 § taxeringsförordningen hölles inför landskamreraren med taxeringsnämndsordförandena

i länet, hade dessa tillfälle att framställa önskemål

rörande den omfattning, i vilken uppgifter borde införskaffas. Härutöver

ansåge de sakkunniga, att taxeringsnämndsordförande borde erhålla

anmaningsrätt uti ifrågavarande hänseende i så måtto, att han ägde infordra

uppgift om utbetalda belopp men endast beträffande namngiven annan näringsidkare.

Denna anmaningsrätt kunde, såsom taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund anmärkt, betraktas som ett supplement till den vidsträcktare,

taxeringsintendenten tillerkända anmaningsrätten och borde komma till

användning i fall, då beträffande viss näringsidkare genom taxeringsintendentens

försorg införskaffad uppgift icke förelåge eller vore ofullständig.

Det vore givet, att taxeringsintendent borde äga även sistnämnda mera inskränkta

anmaningsrätt.

De sakkunnigas förslag i nu förevarande del tillstyrkes eller lämnas utan

erinran i det övervägande antalet remissyttranden. Därvid anför länsstyrelsen

i Kristianstads län:

Förslaget synes i denna del ha på sina håll väckt invändningar från näringsidkarna,

vilka invändningar i sak torde innebära, att därest uppgifter

önskas i den utsträckning, de sakkunniga här avsett, näringsidkaren endast

borde vara skyldig ställa räkenskaperna till förfogande för att lämna taxeringsmyndigheterna

tillfälle göra erforderliga anteckningar. Länsstyrelsen

vill framhålla, att invändningarna, sådana de här refererats, beröra frågan

om den personal, länsstyrelsen kan ställa till förfogande för ändamålet, och

att länsstyrelsen för sin del icke anser den av de sakkunniga föreslagna utökningen

av landskontorens personal vara tillräcklig för alt kunna fullgöra

bestyret med utarbetande av sådana uppgifter. Då det därjämte i detta avseende

särskilt rör sig örn de få till buds stående allmänna kontrollmöjligheterna

vid taxering av idkare av jordbruk och skogsbruk, anser länsstyrelsen

det vara av största vikt, att de sakkunnigas förslag i denna del vinner

statsmakternas beaktande.

Länsstyrelsen i Jämtlands län yttrar, att i motsats tiil vad fallet varit under

tidigare år uppköpare av jordbruksprodukter i länet innevarande år

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Mcij.ts proposition nr 3-15.

vägrat lämna uppgifter till kontroll av jordbrukares inkomster i större utsträckning

än stadgandet i 35 § 2 mom. taxeringsförordningen ålade dem.

En utvidgad uppgiftsskyldighet för näringsidkare i enlighet med de sakkunnigas

förslag måste därför anses vara av behovet påkallad.

Näringslivets organisationer uttala däremot starka betänkligheter mot förslaget

i denna del eller direkt avstyrka detsamma med motivering, att den utökade

uppgiftsskyldigheten komme att verka alltför betungande för näringsidkarna

och stundom skulle vara så gott som omöjlig att fullgöra; den nuvarande

möjligheten att genom granskning av vederbörande uppköpares räkenskaper

erhålla erforderliga uppgifter syntes vara tillfyllest. Sveriges lantbruksförbund

anför sålunda, med instämmande av svenska lantmännens

riksförbund:

I 35 § 2 mom. 2 har föreskrivits, att taxeringsintendent äger anmana

idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse att avlämna uppgift om till

andra näringsidkare, som icke äro i anmaningen namngivna, utbetalda belopp,

som äro att anse som intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse, jämte

mottagarnas namn och adress. Något hinder enligt författningsrummets

ordalydelse föreligger alltså icke för att infordra uppgift rörande samtliga

leverantörer, ehuru av motiveringen framgår, att bestämmelsen avses komma

till användning för att infordra uppgift antingen beträffande samtliga köparens

leverantörer i visst avseende eller beträffande sådana inom visst område.

Enligt förbundets mening skulle en sådan utomordentligt vidsträckt uppgiftsskyldighet,

även örn den gives den något snävare omfattning, som antydes

i motiveringen, bliva orimligt betungande för företagarna. För de

jordbruksekonomiska föreningarna liksom jordbrukarna i gemen är detta

särskilt fallet. Ofta omfatta nämligen föreningarnas leverantörsreskontror

flera tiotusental konton. Det oerhörda arbete, som en dylik generell uppgiftsskyldighet

skulle medföra för de enskilda, torde icke stå i rimlig proportion

till värdet av den kontroll, som därigenom kan ernås. Vidare har man

anledning misstänka, att ett så vidlyftigt material med svårighet skulle kunna

utnyttjas av beskatlningsmyndigheterna. Då det dessutom icke föreligger

någon som helst garanti för att en dylik lagstadgad anmaningsrätt icke kommer

att missbrukas, särskilt som den redan nu förefintliga begränsade anmaningsrätten

icke alltid handhaves med den försiktighet, som torde vara

förutsedd, får förbundet bestämt avstyrka densamma. Den kontroll, som

behöver utövas, torde lämpligen böra ske i form av granskning av uppköparnas

räkenskaper. Vad de sakkunniga anfört örn att denna metod skulle öka

det allmännas omkostnader, kan näppeligen åberopas som ett skäl häremot,

då de sakkunnigas förslag skulle medföra väsentligt större kostnader och

ofta av improduktivt slag.

Yttranden av i huvudsak samma innehåll ha avgivits av kommerskollegium,

Stockholms handelskammare, handelskamrarna i Göteborg och Gävle,

Skånes handelskammare, Sveriges industriförbund, kooperativa förbundet

och svenska lantarhctsgivareföreningen. Även lantbruksstyrelsen och kammarrätten

ha avgivit yttranden av liknande innehåll.

För att bereda garanti för att anmaningsrätten begagnas med omdöme

och moderation anse kammarrätten, Stockholms handelskammare och Sveriges

industriförbund, att denna i samtliga fall borde förbehållas taxeringsintendenten.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

233

Svenska landskommunernas förbund samt föreningen Kronobergs läns taxeringsnämndsordförande

och kronoombud ifrågasätta, om icke uppgiftsskyldigheten

uti ifrågavarande avseende borde göras obligatorisk. Svenska landskommunernas

förbund yttrar härvid:

Att taxeringsmyndigheterna erhålla möjligheter att kontrollera jordbrukarnas

inkomster i så stor utsträckning som möjligt — på sätt länge för löntagare

varit fallet — är enligt förbundets mening av utomordentligt stor betydelse

för åstadkommande av en rättvis och likformig taxering. Att som nu

är förhållandet lämnandet av dessa uppgifter skall vara beroende på vederborandes

goda vilja kan under sådana förhållanden givetvis icke vara tillfredsställande.

För sin del skulle förbundet helst se sådan utvidgning av

uppgiftsskyldigheten, att denna göres obligatorisk. Härigenom skulle ingen

skillnad i behandlingssätt uppstå vare sig mellan jordbrukarna å ena sidan

och t. ex. löntagarna å andra sidan eller mellan olika grupper av jordbrukare,

såsom enligt sakkunnigas förslag skulle bliva fallet, då uppgiftslämnande

skulle bliva beroende på anmaning. Det skäl, som anförts av de sakkunniga

mot obligatorisk uppgiltsskyldighet, eller att denna skulle verka

alltför betungande för ifrågavarande näringsidkare, kan förbundet ej finna

bärande; enligt förslaget kan taxeringsintendent infordra uppgifter om till

samtliga leverantörer utbetalda belopp, och det blir alltså beroende på vederbörande

tjänsteman, i vilken utsträckning uppgifter komma att införskaffas,

och vederbörande uppgiftslämnare komma således att bliva betungade i

mycket olika grad. Till sist får förbundet framhålla, att de farhågor, som

uttalats för att ett utsträckande av anmaningsrätten även till taxeringsnämndsordförandena

skulle komma att verka oskäligt betungande för uppgiftslämnarna

av den grund, att dessa måhända bleve anmodade att lämna

uppgifter av såväl vederbörande i länsstyrelsen som taxeringsnämndsordföranden.

skulle bliva utan grund, om uppgiftsplikten göres obligatorisk.

Här torde få erinras örn att riksdagens år 1942 församlade revisorer verkställt

utredning örn i vilken utsträckning olika länsstyrelser infordrat uppgifter

till kontroll av jordbrukares deklarationer. Revisorerna uttala i sin

berättelse, att stora skiljaktigheter förelåge mellan de olika länsstyrelsernas

handhavande av taxeringskontrollen. Hos vissa länsstyrelser syntes ifrågavarande

kontrollverkamhet lia varit av förhållandevis mycket ringa omfattning.

Utan att ingå på frågan, vilka omständigheter som i de särskilda fallen

kunde lia föranlett detta, ville revisorerna framhålla, att taxeringskontrollen

— särskilt i nuvarande statsfinansiella läge — uppenbarligen måste ägnas

allra största uppmärksamhet. Vid behandling av frågan örn effektivisering av

denna kontroll syntes även böra uppmärksammas, i vilken utsträckning kontrolluppgifter

borde lämnas till taxeringsmyndigheterna från bland annat de

olika krisorganen. I

I detta sammanhang må vidare nämnas, att föreningen fritt näringsliv i

skrivelse den 16 juni 1942 till chefen för finansdepartementet föreslagit, att

i ändamål att åstadkomma en effektiv beskattning av de medel, som i form

av återbäringar eller efterlikvider utdelades till eller goltskreves medlemmarna

i jordbrukarnas ekonomiska föreningar, nämnda föreningar skulle åläggas

att lill beskaltningsmyndighoterna lämna årliga uppgifter å beloppet av så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

23 i

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements
chefen.

dana medel. Berörda uppgifter borde lämpligen avlämnas i samma ordning,

som föreskrivits beträffande uppgifter om utdelningar från aktiebolag.

Slutligen må erinras örn att årets riksdag (skr. nr 434) i anledning av väckta

motioner anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utrednig av frågan

om åstadkommande av en förbättring av taxeringskontrollen över de fria yrkenas

utövare ävensom för riksdagen framlägga de förslag, som kunde av utredningen

föranledas. Riksdagens ifrågavarande skrivelse har föranlett igångsättandet

av viss förberedande utredning i ämnet, vilken emellertid ännu icke

är slutförd.

Otvivelaktigt är det av vikt att taxeringsmyndigheterna lia möjlighet att

kontrollera, att de belopp, som andelsföreningar och andra uppköpare utbetala

till idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse vid inköp av produkter, i

vederbörlig ordning deklareras. Den nu föreliggande möjligheten att med stöd

av 35 § 2 mom. taxeringsförordningen begära uppgift örn belopp, som sålunda

utbetalas till viss namngiven näringsidkare, torde ur kontrollsynpunkt icke

vara tillräcklig. För att tillfredsställande resultat i detta hänseende skall ernås

torde erfordras, att uppgift skall kunna erhållas beträffande samtliga

idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse, till vilka den uppgiftspliktige

gjort utbetalning.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att obligatorisk uppgiftsskyldighet

i förevarande hänseende icke skäligen bör åläggas ifrågavarande näringsidkare,

då en dylik skyldighet skulle verka i hög grad betungande. Man torde

härvidlag icke böra gå längre än att möjlighet beredes beskattningsmyndighet

att efter anmaning införskaffa uppgifter i önskad omfattning. Detta kan ske

antingen sålunda, att vederbörande näringsidkare åläggas att — på sätt de

sakkunniga föreslagit — själva iordningställa och insända uppgifterna, eller

— såsom redan i viss utsträckning skett — att näringsidkaren tillhandahåller

sina räkenskaper åt beskattningsmyndigheten, som därur inhämtar erforderliga

uppgifter. Då förstnämnda metod ur beskattningsmyndiglieternas synpunkt

är att föredraga samt en uppgiftsskyldighet av föreslagen omfattning

icke kan anses vara för företagarna oskäligt betungande, tillstyrker jag de

sakkunnigas förslag. Den ifrågavarande anmaningsrätten bör tillkomma endast

taxeringsintendent. Självfallet bör anmaningsrätten utövas med urskillning

och omdöme. Det bör sålunda icke komma i fråga att varje år infordra

uppgifter beträffande näringsidkarnas samtliga leverantörer. En dylik mera

omfattande undersökning torde icke böra göras annat än då förhållandena

därtill föranleda. I övrigt torde kontrollen böra utövas såsom en stickprovskontroll,

lämpligen så att varje år uppgifter infordras rörande viss eller vissa

grupper av skattskyldiga. Att uppgifter i intet fall böra infordras i större omfattning

än som kan tillgodogöras vid taxeringsarbetet torde knappast behöva

framhållas.

Den mera vidsträckta anmaningsrätt, som sålunda bör tillkomma taxeringsintendent,

synes böra kompletteras med en rätt för vederbörande faxe
-

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

235

ringsnämndsordförande att infordra uppgifter om belopp, som utbetalts till

viss namngiven näringsidkare. Att taxeringsintendentens anmaningsrätt innefattar

jämväl en sådan mera begränsad rätt är självfallet.

Vad slutligen angår frågan om åstadkommande av en förbättring av taxeringskontrollen

över de fria yrkenas utövare torde jag få återkomma till

denna fråga efter det den nu pågående ävensom ytterligare utredningar i

ämnet blivit slutförda.

VI. Sammanfattning av kostnaderna för den föreslagna ändrade

organisationen av taxeringsväsendet.

De sakkunniga beräkna den årliga kostnadsökning, som ett genomförande

av deras förslag skulle medföra, till 1,724,430 kronor enligt följande sammanställning:
I.

Ändrad organisation av beskattningsnämnderna

för årlig taxering:

Taxeringsnämnder (inklusive kostnad

för mantalslängder och taxe
ringslängder)

................ kronor 814,130

Länsprövningsnämnder ........ » 25,000 kronor

II. Ändrad organisation av landskontoren:

Personalförstärkning m. m.......kronor 810,500

Utbildningskurser .............. » 24,000 »

III. Inrättande av riksskattenämnden .... »

kronor 1,724,430.

I ovannämnda belopp ingå icke kostnaderna för nuvarande provisoriska

åtgärder till förstärkning av den med taxering sysselsatta personalen å länsstyrelserna.

Dessa kostnader uppgå till ett årligt belopp av 472,748 kronor.

De sakkunniga anföra i fråga örn kostnadsökningens storlek:

Den angivna årliga kostnadsökningen, 1,724,430 kronor, är givetvis betydande.

Dessa kostnader föranledas emellertid till största delen av nödvändigheten

att genomföra en nyorganisation av taxeringsväsendet i syfte att

övervinna den brist på fasthet och effektivitet, som, på sätt de sakkunniga

tidigare framhållit, länge gjort sig kännbar på detta område.

Vid bedömande av det anförda kostnadsbeloppets storlek bör sålunda beaktas,

att såsom en följd av nuvarande brister i taxeringsorganisationen säkerligen

högst betydande skattebelopp årligen undandragas stat och kommun.

Att bedöma storleken av dessa belopp är givetvis ogörligt, men man

kan med säkerhet utgå från att den beräknade kostnadsökningen i jämförelse

med dem är feiga betydande. Erfarenheten lärer jämväl hava givit vid handen,

att varje, låt vara obetydlig, förbättring av taxeringsorganisationen följts

av en väsentlig förbättring av taxeringsresultatet.

839,130

834,500

50,800

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements
chefen.

Den kostnadsökning, som förslaget beträffande den allmänna fastighetstaxeringen

skulle medföra, beräkna de sakkunniga sålunda:

Fastighetstaxeringsnämnder (inklusive kostnad

för fastighetslängder) .............. kronor 90,000

Fastighetsprövningsnämnder.............. » 20,000 kronor 110,000.

De sakkunniga framhålla, att i sistnämnda belopp icke vore inräknad kostnad

för en allmän förstärkning av arvodet åt ordförande i beredningsnämnd

samt ordförande och av länsstyrelsen förordnad ledamot i fastighetstaxeringsnämnd.

De ändringar av de sakkunnigas förslag, som jag i det föregående förordat,

föranleda att den årliga kostnadsökningen vid ett genomförande av

förslaget kan beräknas utgöra 1,946,048 (2,287,379) kronor1 enligt följande

uppställning:

I. Ändrad organisation av beskattningsnämnderna för årlig taxering:

Taxeringsnämnder, inkl.

kostnad för taxeringslängder

(50,000 + 2,000

+ 200,000 + 10,000 +

80,000)...............kr. 342,000

Länsprövningsnämnder » 25,000 kr. 367,000

II. Ändrad organisation av

landskontoren:

Personalförstärkning

m. m................ kr. 1,542,259 (1,840,435)

Utbildningskurser...... » 24,000____» 1,566,259 (1,864,435)

III. Förstärkning av personalen hos skatteverket vid

Överståthållarämbetet......................... » 12,789 (55,944)

kr. 1,946,048 (2,287,379).

Då jag icke ansett mig kunna förorda någon allmän höjning av arvodena

åt de av länsstyrelserna förordnade medlemmarna i beredningsnämnder och

fastighetstaxeringsnämnder, kan den kostnadsökning, som föranledes av genomförandet

av förslaget beträffande den allmänna fastighetstaxeringen, beräknas

till (50,000 + 20,000 =) 70,000 kronor.

Ifrågavarande kostnadsökning är givetvis i och för sig mycket betydande.

Emellertid måste beaktas, att omorganisationen syftar till att avhjälpa sedan

länge förefintliga brister inom taxeringsorganisationen, vilka särskilt starkt

framträda under nuvarande utomordentliga förhållanden. Säkerligen undan
1

Förstnämnda belopp utgör kostnad, beräknad efter lön enligt den lägsta löneklassen, och

det inom parentes angivna beloppet kostnad, beräknad efter lön enligt den näst högsta -löneklassen

inom vederbörlig lönegrad.

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 345.

237

hållas på grund härav betydande belopp från beskattning. Detta förhållande är

otillfredsställande icke blott för staten och kommunerna, vilkas skatteinkomster

sålunda minskas, utan även för alla lojala skattskyldiga, vilka därigenom

komma att få bära en tyngre skattebörda än annars skulle ha blivit fallet. Ej

heller må förbises de vådor med avseende å skattemoralen, som en otillräcklig

kontroll framkallar.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departementschefen.

Specialmotivering.

I. Förslag till förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

2 § 3 morn.

De sakkunniga anföra:

De i detta moment intagna sammanfattande beteckningarna föreslås utökade

med lånsprövningsnämnd och taxeringsintendent för att i förordningen

undvika onödig upprepning av Stockholms stads prövningsnämnd,

respektive skatteintendent och i 16 § omförmäld tjänsteman. Beteckningen

landskamrerare föreslås nu enbart skola avse jämväl skattedirektören vid

Överståthållarämbetet för skatteärenden. Vidare har det ansetts lämpligt att

använda beteckningen prövningsnämnd i de fall, då icke blott länsprövningsnämnd

och Stockholms stads prövningsnämnd avses utan även rikskattenämnden.

Såväl i denna som i övriga ifrågakommande paragrafer i departementsförslaget

ha vidtagits de ändringar i förhållande till sakkunnigförslaget, som

föranledas av att frågan om inrättande av en riksskattenämnd enligt departementsförslaget

ställts på framtiden.

Då benämningen prövningsnämnd förekommer i författningstexten, åsyftas

därmed, liksom för närvarande, såväl lånsprövningsnämnd och Stockholms

stads prövningsnämnd som den mellankommunala prövningsnämnden.

4 §.

De sakkunniga yttra:

De särskilda taxeringsnämnderna skola enligt 77 § 2 mom. verkställa

taxering dels av juridiska personer, med undantag av oskifta dödsbon och

familjestiftelser, och dels av vissa rörelseidkare, som äro fysiska personer,

oskifta dödsbon eller familjestiftelser, där icke nämnda skattskyldiga på

grund av stadgandet i 77 § 4 morn. skola taxeras av den för riket gemensamma

taxeringsnämnden. Intet hindrar, att samma särskilda taxeringsnämnd,

örn länsstyrelsen så finner ändamålsenligt, anförtros taxeringen av båda nu

omförmälda kategorier skattskyldiga. I de flesta län blir mera än en sådan

nämnd erforderlig. Vid fördelningen av arbetsuppgifterna mellan flera särskilda

taxeringsnämnder inom ett län eller inom en stad, som ensam utgör

verksamhetsområde för en eller flera dylika nämnder, kan förfaras på olika

sätt. Antingen kan nämnda fördelning ske efter lokal grund (skattskyldiga i

olika delar av länet eller staden hänföras till olika särskilda taxeringsnämnder)

eller efter saklig grund, d. v. s. de skattskyldigas art (aktiebolag taxeras

exempelvis i en nämnd, ekonomiska föreningar i en annan, övriga juridiska

personer, med undantag för oskifta dödsbon och familjestiftelser, i en tredje

s. 239 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

239

samt rörelseidkare, som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser,

i en fjärde). Skattskyldiga juridiska personer, med nämnt undantag,

synas böra uppdelas mellan olika särskilda nämnder företrädesvis efter

de skattskyldigas art. Beträffande rörelseidkare, som äro fysiska personer,

oskilta dödsbon eller familjestiftelser, torde som regel annan än lokal fördelningsgrund

icke komma i fråga.

Beteckningen taxeringsdistrikt åsyftar även de särskilda taxeringsnämndernas

verksamhetsområden.

Den i andra stycket intagna bestämmelsen, att länsstyrelsen i särskilda fall

vid uppdelning av kommun i flera taxeringsdistrikt må förordna, att vid

taxering för inkomst eller förmögenhet beträffande viss grupp eller vissa

grupper skattskyldiga annan indelning skaij tillämpas, än som föreskrives för

taxeringen i övrigt, utgör ett komplement till stadgandet i 77 § 2 mom. I stad,

som ensam skall utgöra verksamhetsområde för en eller flera särskilda

taxeringsnämnder, kan sålunda länsstyrelsen förordna, att till den eller de

särskilda taxeringsnämnder, som omhänderhava taxeringen av rörelseidkare,

vilka äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser och hava

ordnad bokföring, som avslutas medelst vinst- och förlustkonto i huvudbok,

skola hänföras även dylika rörelseidkare, vilka icke hava så beskaffad bokföring.

I stad, som ingår i distrikt, som omfattar jämväl annan del av länet

eller länet i dess helhet, kan med stöd av 4 § förordnas, att sistnämnda rörelseidkare

skola taxeras av en särskild taxeringsnämnd i staden.

Såsom av den allmänna motiveringen framgår, biträder jag icke de sak- Departementskunnigas

förslag, att särskild taxeringsnämnd skall omhänderha taxeringen chefen.

av sådana rörelseidkare, som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser

och som ha ordnad bokföring avslutad medelst vinst- och förlustkonto

i huvudbok. I städer av icke alltför ringa storlek böra emellertid

samtliga rörelseidkare, som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser,

i den mån länsstyrelsen prövar en sådan anordning ändamålsenlig,

med stöd av 4 § andra stycket sammanföras till en eller flera taxeringsnämnder

inom staden. Sistberörda nämnder kunna handha taxeringen

antingen av enbart dylika rörelseidkare eller jämväl av vissa andra grupper

av skattskyldiga. Enligt den använda terminologien äro dessa nämnder att

anse som lokala nämnder.

Aktiebolag och andra juridiska personer, med undantag av oskifta dödsbon

och familjestiftelser, skola sålunda enligt departementsförslaget obligatoriskt

hänföras till särskilda taxeringsnämnder, vilkas verksamhetsområden

enligt länsstyrelsens bestämmande skola omfatta hela länet eller del därav

(stad, som icke deltager i landsting, skall dock alltid ensam utgöra verksamhetsområde

för sådan nämnd), medan på länsstyrelsens prövning avses skola

bero, huruvida rörelseidkare, som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller

familjestiftelser, skola inom viss kommun sammanföras till en eller flera

lokala taxeringsnämnder.

5 § 2 mom.

Bestämmelsen örn förlängning av besvärstiden i händelse att slutdagen infaller

å en helgdag har — för att vinna överensstämmelse med motsvarande

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements
chefen.

stadgande i 119 § och då en dylik förlängning inträder redan på grund av

bestämmelserna i lagen om beräkning av lagstadgad tid — ansetts böra utgå.

Hänvisningen till förordningen om kommunalstyrelse på landet har ändrats

till att avse 1930 års lag i samma ämne.

6 § 1 mom.

De sakkunniga uttala i sin allmänna motivering att, därest ordföranden i

fastighetstaxeringsnämnden skulle övervaka arbetet i beredningsnämnderna

inom fastighetstaxeringsdistriktet, han icke borde förordnas jämväl såsom

ordförande i beredningsnämnd.

Jag har tidigare förordat, att ordförande i fastighetstaxeringsnämnd erhåller

ifrågavarande övervakande uppgift. Vid sådant förhållande bör ordförande

i fastighetstaxeringsnämnd icke tillika förordnas såsom ordförande i beredningsnämnd

inom fastighetstaxeringsdistriktet. Hinder bör däremot icke

föreligga att ordförande i fastighetstaxeringsnämnd — t. ex. om brist på

lämpliga personer skulle föreligga -— förordnas såsom ordförande i beredningsnämnd

utom fastighetstaxeringsdistriktet. Förevarande paragraf har i

departementsförslaget utformats i enlighet med det nu sagda.

7 §.

De sakkunniga framhålla, att i 1 morn. orden »under året» tillagts i syfte

att tydligare utmärka, att med uttrycket »fastighetstaxeringsnämndemas arbete»

åsyftades dylikt arbete under löpande året.

8 §-

De sakkunniga uttala beträffande stadgandena i 3 morn.:

Valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd med större verksamhetsområde

än stad kunna tydligen icke utses av primärkommunernas representationer.

Mest konsekvent hade varit, att landstinget utsåge ifrågavarande

ledamöter. Emellertid sammanträder landstinget till lagtima möte blott en

gång om året, nämligen i början av september. För att landstinget då skulle

kunna utse ledamöter i särskild taxeringsnämnd erfordrades, att länsstyrelsen

redan fastställt distriktsindelningen för sådana nämnder i länet samt

därvid bestämt, vilka grupper skattskyldiga som skulle taxeras av varje särskild

nämnd. Lydelsen av 4 § torde icke lägga hinder i vägen för att länsstyrelsen

så tidigt meddelar beslut i berörda hänseende; det synes dock icke

lämpligt att redan i exempelvis augusti fatta dylikt beslut med avseende å

nämnd, som först i februari nästkommande år skall börja sitt arbete. Det

kan givetvis heller icke ifrågasättas, att landstinget skulle sammanträda till

urtima möte endast för att välja ifrågavarande ledamöter. De sakkunniga

hava därför föreslagit, att nämnda ledamöter skola utses av landstingets förvaltningsutskott,

vilket överensstämmer med vad som provisoriskt gällt beträffande

1942 års taxering enligt förordningen den 30 december 1941 (nr

991) med särskilda bestämmelser rörande taxeringsförfarandet år 1942.

Frågan om utseende av ledamöter i särskild taxeringsnämnd har berörts

i några remissyttranden.

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

241

Sålunda uttala magistraten i Umeå och kommunalfullmäktige i Nederluleå

socken, att länsstyrelsen borde utse ledamöter i särskild taxeringsnämnd.

Svenska landstingsförbundet samt Uppsala och Blekinge läns landstings

förvaltningsutskott ifrågasätta, huruvida det icke vore riktigare att landstinget,

i stället för dess förvaltningsutskott, utsåge ledamöter i särskild

taxeringsnämnd med större verksamhetsområde än stad. I flertalet fall, då

landstingsinstitutionen tillerkänts rätt att utse vissa ledamöter i styrelser

eller nämnder, vore det nämligen landstinget och icke förvaltningsutskottet,

som fått sig denna uppgift anförtrodd.

Sveriges stadskamerala förening och drätselkammaren i Kalmar yttra, att

länsstyrelsen såvitt möjligt borde låta stad bilda eget verksamhetsområde

för särskild taxeringsnämnd. Där så icke kunde ske, borde vid val av ledamöter

i sådan nämnd för område, till vilket hörde stad eller annan ort

med ett relativt stort antal rörelseidkare, landstingets förvaltningsutskott

tillse, att lämpligt antal personer från dylik stad eller ort bereddes plats

i nämnden. Det kunde ifrågasättas, huruvida icke staden eller orten genom

sin drätselkammare, kommunalnämnd etc. borde ha rätt att till förvaltningsutskottet

avgiva förslag å personer, lämpliga att utses till ledamöter i

nämnden.

Beträffande stadgandena i 5 mom. anföra de sakkunniga:

Då länsstyrelsen förordnar om nytt val av ledamöter och suppleanter i

särskild taxeringsnämnd på grund därav, att vid valet icke iakttagits bestämmelsen

i 12 § 1 mom. fjärde stycket första punkten om speciella kvalifikationer

hos ledamöterna och suppleanterna, skall länsstyrelsen därvid

alltid erinra örn nämnda bestämmelse. Därutöver skall länsstyrelsen, såvitt

möjligt, föreskriva, vilka slag av skattskyldiga som skola väljas och antalet

av varje slag. Är fråga om ledamöter och suppleanter i en nämnd, som skall

verkställa taxering av aktiebolag, ekonomiska föreningar eller rörelseidkare,

vilka äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser, kan länsstyrelsen

föreskriva, att ett visst antal rörelseidkare, som bedriva inom

distriktet allmänt förekommande verksamhet, skola väljas. Rör det sig däremot

örn ledamöter och suppleanter i en nämnd, som skall taxera enbart

ideella föreningar, vissa stiftelser m. fl., torde det vara svårt eller till och

med omöjligt för länsstyrelsen att meddela föreskrift örn vilket slag av

skattskyldiga, som skola väljas, och antalet av varje slag.

Såsom förut nämnts anser jag ändring icke böra ske av nu gällande be- Departement.sstämmelse,

att de valda ledamöterna i taxeringsnämnd skola utses årligen. ehdén.

Anledning synes icke föreligga att frångå de sakkunnigas förslag beträffande

vilka myndigheter som skola utse ledamöter i särskild taxeringsnämnd.

Därest i stad finnes tillräckligt antal skattskyldiga för att staden

lämpligen skall bilda eget distrikt för särskild taxeringsnämnd, bör länsstyrelsen

givetvis förordna därom. Då i annat fall stad eller annan kommun

med eli relativt stort antal aktiebolag eller andra juridiska personer

ingår såsom del av särskild taxeringsnämnds verksamhetsområde, beil* ve
Diliang

till riksdagens protokoll 1943. 1 sand. Nr 314.

16

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements■

chefen.

derbörande landstings förvaltningsutskott vid val av ledamöter i nämnden

tillse att, såvitt möjligt, någon representant för staden eller kommunen i fråga

kommer att inträda i nämnden.

I 5 mom. sista stycket i de sakkunnigas förslag har gjorts ett tillägg, föranlett

av det av mig föreslagna fjärde stycket i 12 § 1 mom.

Bestämmelserna i 6 mom. ha ändrats i anledning av att skogsvårdsavgift

numera i intet fall ingår till domänstyrelsen.

9 §■

De sakkunniga anföra:

Ordförandeskapet i länsprövningsnämnd och, på grund av bestämmelsen

i 7 § 2 morn., i fastighetsprövningsnämnd åvilar innehavaren av landskamreraretjänsten.

Vid förfall för ordinarie landskamreraren inträder alltså som

ordförande den, som är förordnad att uppehålla landskamrerarens befattning,

i normala fall länsassessom, såsom angives i den allmänna motiveringen

beträffande landskontoren.

Länsstyrelse bör till Kungl. Majit avgiva förslag å personer, lämpliga att

deltaga i länsprövningsnämndens arbete. Enligt bestämmelse i 16 § 2 mom.

i de sakkunnigas förslag till ändring av kungörelsen den 28 september 1928

med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet skall länsstyrelse senast

den 30 april de år, då ledamöter och suppleanter i länsprövningsnämnd skola

utses, avgiva förslag å åtta personer, lämpliga att såsom ledamöter och suppleanter

deltaga i nämndens arbete.

I fråga om suppleanter för ledamöterna i prövningsnämnden yttrar länsstyrelsen

i Östergötlands län:

Som prövningsnämnden principiellt bör vara fulltalig vid varje avgörande

synes det mindre lämpligt att suppleant utses för varje ledamot personligen.

De nya prövningsnämnderna måste säkerligen sammanträda ganska

ofta, och det är icke uteslutet att såväl en ledamot som en speciellt för

honom utsedd suppleant samtidigt kunna av sjukdom eller annat förfall

vara hindrade att infinna sig. Ordningen för inkallande av suppleant torde

i stället böra bero på länsstyrelsens prövning.

Enligt förslaget skall prövningsnämnden bestå av minst fyra, högst åtta

ledamöter. I administrativ ordning torde böra föreskrivas, att länsstyrelse

skall avgiva förslag dels angående det antal personer, av vilket prövningsnämnden

skall bestå, dels ock å personer, lämpliga att såsom ledamöter

och suppleanter deltaga i nämndens arbete.

Då suppleant bör representera samma kategori av skattskyldiga som den

ordinarie ledamoten, böra suppleanterna vara personliga. Skulle vid något

tillfälle både ledamot och ledamotens suppleant vara förhindrade att närvara,

torde sammanträdet få uppskjutas.

10 §.

De sakkunniga yttra, att den nuvarande bestämmelsen i 16 § 1 mom. borde

överflyttas till 10 §, med vars innehåll den ägde närmare sammanhang.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

243

Då mellankommunala prövningsnämnden enligt departementsförslaget icke Departement)- skall, på sätt de sakkunniga föreslagit, fungera såsom riksskattenämnd, bör chefen—

såsom jag anfört redan i den allmänna motiveringen — någon ändring av

nämndens sammansättning icke vidtagas. Medlemmarna i nämnden torde

däremot, i likhet med vad som föreslås beträffande ledamöterna i länsprövningsnämnd,

böra utses för en tid av fyra år. Allmänna ombudet hos nämnden

bör förordnas för samma tid. Liksom för närvarande är fallet bör Kungl.

Maj:t till allmänna ombudets förfogande ställa erforderligt antal biträden

samt utse protokoll- och längdförare hos nämnden; berörda personer böra

utses för tid, som finnes lämplig. Bestämmelser i nu angivna hänseenden

torde böra upptagas i förevarande paragraf.

I administrativ ordning torde böra föreskrivas, att varje länsstyrelse skall

lämna förslag å en person, lämplig att deltaga i den mellankommunala prövningsnämndens

arbete.

Den i 10 § andra stycket sista punkten nu upptagna bestämmelsen angående

skyldighet för Kungl. Majit att utse visst antal ledamöter och suppleanter

bland de av länsstyrelserna nämnda personerna torde kunna utgå.

12 §.

De sakkunniga anföra:

1 mom. De föreslagna ändringarna överensstämma i huvudsak med motsvarande

bestämmelser i förordningen den 30 december 1941 (nr 991).

2 mom. De sakkunniga föreslå sådan ändring av bestämmelsen om rätt

till avsägelse för den, som förut viss tid tjänstgjort såsom medlem i beskattningsnämnd

i första instans, att stadgandet i fråga om nämnda tid bringas

i överensstämmelse med motsvarande stadgande i kommunallagarna.

3 mom. I detta moment föreslå de sakkunniga införande av bestämmelse

om fullgjord skattskyldighet som villkor för behörighet att utöva uppdrag

som medlem i beskattningsnämnd. Samma villkor, som enligt 1 mom. gäller

för valbarhet till beskattningsnämnd, skall sålunda vara uppfyllt under hela

valperioden för att medlem skall äga rätt att utöva sitt uppdrag.

Av de i detta moment enligt dess nuvarande lydelse angivna förhållanden,

vilka medföra obehörighet att vara medlem i beskattningsnämnd, hava för

närvarande endast omyndighets- och konkurstillstånd sådan verkan. Momentet

föreslås ändrat i överensstämmelse härmed.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar:

Taxeringsförordningens 12 § 3 mom. 2:dra st. i dess föreslagna ändrade

skick förutsätter, att medlem i beskattningsnämnd under näst föregående

kalenderår baft att utgöra allmän kommunalskatt lill kommunen. Detta villkor

passar icke för medlem av särskild taxeringsnämnd med större verksamhetsområde

än en kommun och innebär i vad avser taxeringsnämnds ordförande

och kronoombud en sådan begränsning av uppdraget till kommunens

egna medlemmar, som knappast kan vara avsedd och i varje fall är omöjlig

alt genomföra. »Till kommunen» lärer därför böra utgå.

Vad i 1 mom. sista stycket första punkten i de sakkunnigas förslag sägs Departement*.

om särskilda kvalifikationer för medlemmar och suppleanter i särskild taxe- chefen.

ringsnämnd bör gälla även i fråga örn medlemmar och suppleanter i sådan

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Departements
chefen.

lokal taxeringsnämnd, som inom taxeringsdistrikt, varom förmäles i 4 § andra

stycket, har att verkställa där omnämnd taxering. En bestämmelse av dylikt

innehåll har i departementsförslaget upptagits såsom ett nytt fjärde

stycke i 1 mom.

Med hänsyn till vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört torde

orden »till kommunen» böra utgå ur 1 mom. andra stycket och 3 mom.

andra stycket.

Behörighetsbestämmelserna i 3 mom. äga motsvarande tillämpning beträffande

de särskilda ledamöter av kammarrätten, varom i 126 § 2 mom. förmäles

(se 126 § 2 mom. andra stycket). Den föreslagna skärpningen av

behörighetsbestämmelserna kommer således att avse även nämnda ledamöter.

I 2 mom. har ett par ändringar i förtydligande och kompletterande syfte

vidtagits.

13-16 §§.

De sakkunniga anföra:

13 § 1 mom. Det i andra stycket föreslagna tillägget örn val, som föranledes

av ändring i distriktsindelningen, är en konsekvens av att ledamöterna

i taxeringsnämnd enligt de sakkunnigas förslag väljas för fyra år, under det

att indelningen i taxeringsdistrikt verkställes årligen.

13 § 2 mom. Ändringen är av redaktionell natur.

U § 1 mom. För närvarande gäller, att då fastighetsprövningsnämnd eller

prövningsnämnd behöver åtnjuta biträde av sakkunnig, sådan, då fråga är

om biträde åt fastighetsprövningsnämnd, länsprövningsnämnd eller Stockholms

stads prövningsnämnd, förordnas av länsstyrelsen samt, då fråga är

om biträde åt mellankommunala prövningsnämnden, utses av nämnden.

Med den förändrade ställning, länsprövningsnämnden och fastighetsprövningsnämnden

komma att intaga enligt förslaget, anse de sakkunniga, att,

liksom mellankommunala prövningsnämnden för närvarande, även övriga

beskattningsnämnder i andra instans böra äga rätt att själva utse sakkunnig.

15 § 2 mom. I fråga om de utökade uppgifter, som skola tillkomma vederbörande

tjänstemän i stad, där magistrat finnes, samt häradsskrivare beträffande

uppläggande och förande av inkomstlängd, hänvisas till den allmänna

motiveringen och de sakkunnigas förslag till ändring av kungörelsen den

28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet.

16 §. De sakkunniga hänvisa till vad som anförts under 10 §.

Enligt departementsförslaget skall taxeringsnämnd väljas årligen. I följd

härav blir det av de sakkunniga föreslagna tillägget till 13 § 1 mom. obehövligt.

Tidigare har jag föreslagit, att bokföringssakknnniga personer skola såsom

taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter stadigvarande knytas till länsstyrelserna.

Emellertid torde det likväl stundom bliva erforderligt för länsstyrelsen

att härutöver äga tillgång till personer, vilka i bokföringsfrågor kunna

lämna biträde som i 14 § 1 mom. taxeringsförordningen sägs. Länsstyrelserna

torde därför även i fortsättningen böra äga att, där så prövas erforderligt,

träffa avtal med bokföringssakkunniga personer, som efter kallelse skola

lämna biträde som nyss sagts.

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

245

Även person med taxeringsrevisors kompetens torde böra kunna förordnas

att beträffande vissa ärenden eller grupper av ärenden fullgöra de åligganden,

som åvila taxeringsintendenten.

I övrigt föranleder vad de sakkunniga anfört icke något uttalande från min

sida.

20 § 1 mom.

De sakkunniga lia framlagt förslag om tidigare ingivande av uppgift enligt

18 §. Förslaget har föranletts av att det förberedande arbetet för den allmänna

fastighetstaxeringen enligt 58 § föreslagits skola påbörjas en månad

tidigare än vad nu är fallet.

Då jag, såsom i det följande under 58 § omnämnes, icke föreslår ändring Departementsav

den tidpunkt, då det förberedande arbetet för den allmänna fastighets- chefentaxeringen

skall påbörjas, är ändring av nu förevarande paragraf icke erforderlig.

28 §.

De sakkunniga anföra beträffande 2 morn.:

En följd av den i första stycket föreslagna bestämmelsen skulle bliva,

att deklarationerna från bostadsföreningar och bostadsaktiebolag behandlades

centralt av särskild taxeringsnämnd, medan delägarnas deklarationer

behandlades av lokal taxeringsnämnd. Emellertid tjäna de uppgifter, som

enligt 40 a § skola innehållas i dylik förenings eller dylikt bolags deklaration,

även till kontroll å delägarnas deklarationer. För att icke denna kontroll

skall omöjliggöras eller i vart fall försvåras, föreslås, att bostadsförening

och bostadsaktiebolag skola avgiva deklaration i två exemplar, varav det

ena är avsett för vederbörande lokala taxeringsnämnd i den kommun, där

föreningen eller bolaget taxeras till kommunal inkomstskatt.

Utöver vad som yttrats i den allmänna motiveringen är att tillägga, att —

i motsats till vad som stadgas i förordningen den 30 december 1941 (nr

991) — rätt till anmaning enligt andra stycket bör tillkomma icke blott ordföranden

i särskild taxeringsnämnd utan även taxeringsintendenten.

Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar:

I anslutning till den bestämmelse, som gällt vid 1942 års taxering och även

gäller innevarande år, har till 28 § 2 mom. taxeringsförordningen föreslagits

ett tillägg, innebärande skyldighet för bostadsförening och bostadsaktiebolag

att avlämna duplettdeklaration avsedd för vederbörande taxeringsnämnd

i den kommun, som är beskattningsort för föreningen eller bolaget.

Ändamålet med ifrågavarande bestämmelse har varit, att den lokala taxeringsnämnden

skall äga tillgång till de uppgifter, som föreningen eller bolaget

har att avgiva jämlikt 1 morn. av 40 a § taxeringsförordningen. Med

hänsyn härtill synes kunna ifrågasättas, örn icke bestämmelsen bör överflyttas

lill sistnämnda paragraf och i jämkad form fogas till dess 2 moment.

Till komplettering av i sistnämnda moment stadgad uppgiftsskyldigliet torde

kunna föreskrivas, att till taxeringsnämnden i det distrikt, där de i respektive

fastighet boende skola taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

skall avlämnas avskrift av vid föreningens deklaration fogad bilaga,

vari uppgifter enligt 1 mom. lämnats. Eventuellt torde kunna föreskrivas,

att räkenskapsutdrag skola åtfölja jämväl sådan avskrift.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

Med hänsyn till att den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen tillämpats

både vid 1942 och 1943 års taxeringar utan att anmärkningar däremot

försports, torde bestämmelsen böra i oförändrat skick intagas i taxeringsförordningen.

29 §.

De sakkunniga yttra:

1 mom. Den vidtagna ändringen i momentbeteckningen i det i tredje stycket

angivna författningsrummet i förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

har sin grund i den ändring i nämnda författningsrum, som

skett genom förordningen den 29 maj 1942 (nr 275).

3 mom. Detta moment överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelse

i förordningen den 30 december 1941 (nr 991).

Vad de sakkunniga yttrat föranleder icke någon erinran från min sida.

32 §.

Ändringarna i 2 mom. äro en följd av den anmaningsrätt, som enligt min

mening bör tillkomma taxeringskonsulent och varom närmare stadgas i 55 §

1 mom.

I 3 mom. har anmaningsrätten angivits tillkomma taxeringsintendent i

stället för landskamrerare.

33 §.

Med skrivelse den 24 maj 1943 har Överståthållarämbetet till chefen för

finansdepartementet överlämnat en från ordföranden i 28:de särskilda taxeringsnämnden

i Stockholm inkommen skrivelse, vari framhålles önskvärdheten

av sådan ändring av 33 § taxeringsföroi’dningen, att annan arbetsgivare

än statlig myndighet, vilken utbetalat särskild resekostnads- eller traktamentsersättning,

bleve skyldig att utan anmaning lämna uppgift å beloppet av

dylik ersättning jämte antalet dagar, för vilka densamma utgått. Till stöd

för framställningen anför ifrågavarande taxeringsnämndsordförande bland

annat, att taxeringsnämndernas arbete i hög grad försvårades på grund av

att för närvarande annan arbetsgivare än statlig myndighet hade skyldighet

att lämna upplysning allenast om huruvida särskild resekostnads- eller traktamentsersättning

utgått men icke örn ersättningens belopp. Någon kontroll

erhölles därför icke, att den skattskyldige i sin deklaration upptoge riktiga

belopp i förevarande hänseende. Visserligen kunde efter anmaning erforderliga

uppgifter erhållas men härigenom förorsakades omgång och tidsförlust.

Fiskaliskt vore denna fråga ingalunda betydelselös. Mycket vanligt vore, att

deklaranten förbisåge, att förmånen av fri kost under resorna för honom

vore en beskattningsbar förmån till den del densamma motsvarade normala

vivrekostnader och att följaktligen traktamentsersättningen endast till den

del densamma avsåge gottgörelse för merkostnader för vivre under resorna

vore skattefri. Även om vissa arbetsgivare avsåge att ersätta endast rena merkostnader,

torde det mellan arbetsgivarna inbördes råda olika uppfattning

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

247

om storleken av dylika kostnader för likartade fall. övervägande skäl syntes

därför tala för att bedömningen överlätes å taxeringsnämnderna, varigenom

en mera jämlik bedömning torde kunna ernås.

Överståthållarämbetet har för egen del uttalat, att ämbetet funne vad taxeringsnämndsordföranden

anfört synnerligen beaktansvärt.

Av skäl som anförts i förenämnda skrivelse torde det vara lämpligt, att Departement»- annan arbetsgivare än statlig myndighet utan anmaning lämnar uppgift om chelenbeloppet

av utbetald resekostnads- eller traktamentsersättning samt örn antalet

dagar, för vilka traktamentsersättning utgått. Förevarande paragraf har

i departementsförslaget avfattats i enlighet härmed.

54 §.

De sakkunniga anföra:

De sakkunniga hava ansett, att samma skäl, som föranlett den föreslagna

bestämmelsen i 28 § 2 morn., att deklarationsskyldig, som taxeras av särskild

taxeringsnämnd, i regel skall avgiva blott en självdeklaration i varje

län, även böra medföra, att i denna paragraf omförmälda uppgifter för det

fall, att delägare taxeras av särskild taxeringsnämnd, skola avgivas länsvis i

stället för kommunvis.

Enligt departementsförslaget skola fysiska personer, som äro rörelseidkare, Departementalltjämt

taxeras av lokal taxeringsnämnd. Vid sådant förhållande —■ och chefen.

då ändrade bestämmelser i förevarande hänseende icke kunna anses erforderliga

beträffande de relativt fåtaliga fall, då juridisk person är delägare i

handelsbolag eller rederi — torde ifrågavarande paragraf kunna bibehållas

oförändrad, dock att den i första stycket under b) gjorda hänvisningen till

28 § tredje stycket hädanefter bör avse 28 § 3 mom. andra stycket.

38 § 3 mom.

Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund anföra, att föreskriften

i detta moment, att meddelat föreläggande skulle fullgöras inom

viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet, i

stor utsträckning åsidosatts av taxeringsmyndigheterna. Avsikten torde hava

varit att minimitiden endast borde komma i fråga vid infordrande av enklare

uppgifter eller upplysningar. En tidsfrist av 5 å 8 dagar syntes emellertid i

stor utsträckning regelmässigt tillämpas även då fråga vore örn infordrande

av tämligen omfattande självdeklarationer och utredningar. Ofta inträffade,

att vidlyftiga utredningar infordrades till avlämnande inom så kort tid att

de skattskyldiga, vilka på grund av kända skäl i allt större omfattning nödgades

anlita taxeringssakkunniga biträden, icke med bästa vilja kunde avlämna

utredningen förrän efter tidsfristens utgång. Den skattskyldige riskerade

i dylikt fall jämlikt 39 § nämnda förordning förlust av rätten att hos

kammarrätten eller Kungl. Majit överklaga taxeringen —- han ansåges icke

hava »hörsammat» anmaningen. Bestämmelsen att sådan påföljd icke skulle

äga rum, örn den skattskyldige förmådde att för underlåtenheten visa giftig

s. 248 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

248 Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

ursäkt, tillämpades så restriktivt, att den innebure ett tämligen ofullständigt

rättsskydd.

Handelskammaren och industriförbundet hemställa på grund härav, att

sådan ändring måtte vidtagas i förevarande moment, att föreläggandet skulle

fullgöras inom viss, efter omständigheterna lämpad tid, minst åtta dagar efter

delfående!, då fråga vore om allenast enklare uppgifter eller upplysningar,

men eljest minst fjorton dagar därefter.

En ändring av ifrågavarande författningsrum i syfte att tillförsäkra de

skattskyldiga nödig tid för avgivande av självdeklarationer eller andra uppgifter

synes mig icke erforderlig, då härför lärer vara sörjt redan genom

den nuvarande avfattningen. Jag understryker emellertid angelägenheten

av att taxeringsmyndigheterna vid bestämmande av den tid, inom vilken

deklarationer eller andra uppgifter efter anmaning skola avgivas, verkligen

taga hänsyn till omfattningen av de uppgifter, vederbörande skattskyldiga ha

att lämna.

Rörande de av mig föreslagna ändringarna i detta moment hänvisas till

vad jag anfört i motsvarande del under 32 §.

§■

I en vid 1937 års lappmöte väckt motion yrkades, att mötet skulle göra

framställning om sådan ändring av 41 § taxeringsförordningen, att lappfogdens

befattning med lapparnas taxering upphörde och lapparna även i

detta hänseende bleve fullt jämställda med övriga svenska medborgare. Till

stöd för yrkandet anfördes att, då det i varje socken funnes en officiell renlängd,

där uppgifter rörande varje renägares reninnehav funnes angivna till

ledning för taxeringsmyndigheterna, lappfogdens medverkan vid taxeringen

vore alldeles överflödig. Lapparna ville icke ha lappfogden till förmyndare

i sina privatekonomiska angelägenheter, och de särskilda bestämmelserna

beträffande deras taxering vore fullständigt onödiga.

Mötet beslöt att på det kraftigaste instämma i motionen.

I yttranden över mötets beslut har denna fråga berörts av länsstyrelserna

i Västerbottens och Norrbottens län samt lappfogdarna i sisnämnda län.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har ansett sig böra i lapparnas eget intresse

avstyrka den ifrågasatta ändringen i taxeringsförordningen. Lappfogdens

medverkan vid lapparnas taxering vore enligt länsstyrelsens mening av

stor betydelse. I renlängden funnes visserligen uppgifter angående varje renägares

reninnehav och genom ordningsmannen kunde upplysningar erhållas

beträffande lapparna inom hans lappby. Men det kunde lätt tänkas, att ordningsmannen

kände sig i viss mån beroende av lapparna och att hans uppgifter

kunde påverkas därav. De mest tillförlitliga upplysningarna beträffande

de olika renskötarnas förhållanden kunde säkerligen erhållas genom lappfogden.

Denne hade överblick över ett större antal renägare, varigenom en

jämnare och rättvisare taxering kunde åstadkommas icke blott inom visst

s. 249 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

249

taxeringsdistrikt utan även mellan olika distrikt. Då mötet anslutit sig till

motionärens uppfattning att ifrågavarande undantagslagstiftning för lapparna

vore överflödig och hemställt att lapparna i taxeringshänseende måtte

bliva helt jämställda med övriga medborgare, syntes mötet icke lia gjort klart

för sig, vad ett bifall till detta yrkande skulle innebära. Därmed skulle emellertid

följa att den förmån, som lapparna nu hade genom alt få lämna särskilda

uppgifter angående inkomst av renskötseln, komme att bortfalla och

deklarationsplikt införas även med avseende å denna näring. Visserligen

skulle väl en renskötande lapp kunna deklarera för den inkomst, han haft

under nästföregående år, även om de nomadiserande lapparna till följd av

sitt kringströvande liv möjligen skulle lia något större svårigheter än andra

för uppsättande av en deklaration. Men vad som för lapparna själva sannolikt

skulle bliva till större olägenhet vore, att underlåtenheten att avgiva deklaration

inom föreskriven tid skulle medföra förlust av rätten att hos kammarrätten

och Kungl. Majit överklaga taxeringen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har ansett, att en felbedömning förelegat,

då yrkande framställdes örn ifrågavarande författningsändring. Ett bifall

därtill skulle enligt länsstyrelsens förmenande med all sannolikhet komma

att för lapparna medföra väsentliga olägenheter, som ingalunda skulle uppvägas

av de förmenta fördelarna.

Lappfogdarna ha bland annat framhållit, att det varit till nytta för lapparna

att vederbörande lappfogde deltagit i taxeringsarbetet. Lapparnas egna

intressen hade därigenom ofta kunnat tillvaratagas.

Förevarande fråga har därefter behandlats av generaldirektören Lennart

Berglöf, vilken av chefen för jordbruksdepartementet tillkallats för att såsom

.sakkunnig fullfölja överarbetning av 1930 års lapputrednings betänkande

ävensom verkställa den utredning i övrigt rörande lappväsendet, som sammanhängde

med i betänkandet omhandlade spörsmål. I betänkande angående

åtgärder till stöd för de renskötande lapparna m. m. (SOU 1942:41),

avgivet den 30 september 1942, anför den sakkunnige i berörda fråga:

Utredningsmannen får för sin del framhålla, alt av förarbetena till taxeringsförordningen

framgår, att anledningen till att de renskötande lapparna

befriats från deklarationsplikt för inkomst av renskötsel och förmögenhet,

som nedlagts i sådan rörelse, varit, att de till följd av sitt kringströvande liv

hade större .svårighet än andra medborgare för uppsättande av en deklaration

samt att underlåtenhet att avgiva sådan inom föreskriven tid vore förbunden

med förlust av rätten att överklaga taxeringen. Det har ansetts obilligt,

att en dylik underlåtenhet .skulle för de renskötande lapparna medföra

denna påföljd. Om lapparna så önska, kunna de emellertid redan nu i vanlig

ordning till taxeringsmyndigheterna avgiva självdeklaration även för inkomst

eller förmögenhet av angivet slag. Lapparna lia ock, såsom av den

ovan lämnade redogörelsen framgår, den möjligheten att avgiva särskild uppgift

örn inkomst eller förmögenhet grundad å renskötseln. Dylik uppgift skall

enligt 41 § taxeringsförordningen avlämnas antingen i samma ordning, sorn

iir föreskriven för självdeklaration, eller till ordningsmannen i lappbyn. I

senare fallet skall uppgiften vidarebefordras till lappfogden, sorn har att

efter granskning överlämna densamma till ordföranden i vederbörande laxe
-

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Majlis proposition nr 345.

ringsnämnd. Vid taxeringsnämndernas behandling av frågor om lapparnas

taxering skall vederbörande ordningsman vara närvarande, och där så kan

ske, skall jämväl lappfogden vara tillstädes.

Det vill synas som om den av lappmötet framställda erinran rörande lappfogdens

ställning till utredningen i samband med lapparnas taxering avser

allenast hans befattning med nyssnämnda särskilda uppgifter omhandlade

i 41 § taxeringsförordningen. Anmärkning har däremot ej gjorts mot föreskrifterna

om lappfogdens skyldighet att deltaga i taxeringsnämndernas arbete

med taxeringen, därvid han har att verkställa granskning av självdeklarationer

och uppgifter samt närvara vid nämndernas sammanträden. De

upplysningar lappfogdarna här vinna torde giva tillfälle till större överblick

över vederbörande lapps hela ekonomi än den i 41 § föreskrivna

granskningen av lapparnas ifrågavarande uppgifter.

Bestämmelserna om lappfogdens deltagande i taxeringsarbetet torde till

en del sammanhänga med lapparnas befrielse från skyldighet att avlämna

deklaration så vitt angår renskötseln. Denna befrielse från deklarationsplikt

förutsätter, att i annan ordning säkra uppgifter kunna vinnas till grund för

beskattningen. Men även om deklaration eller särskilda uppgifter avlämnas,

är lappfogdens medverkan av betydelse. Beträffande andra personers taxering

kan erinras örn den kontroll de äro underkastade genom de uppgifter

arbetsgivare skola lämna angående anställdas löneförmåner samt de upplysningar,

som efter anmaning skola avgivas av penningförvaltande inrättningar

rörande skattskyldigs ränteinkomster och innestående medel.

Samtidigt som lappfogden har att tillvarataga statens intresse att vinna fullständiga

och riktiga upplysningar rörande de renägande lapparnas ekonomiska

ställning har han att tillse, att även lapparnas rätt vederbörligen skyddas.

Ej minst det sistnämnda är av betydelse, när det gäller en för taxeringsmyndigheterna

så svåröverskådlig näring som renskötseln med dess ovissa

ekonomiska utfall. Ordningsmannen lärer intaga en alltför ömtålig ställning

för att ensamt å hans uttalanden skall kunna byggas ett bedömande av de

olika lapparnas i byn förmögenhetsförhållanden med verkan att därav kan

följa höjning eller nedsättning av taxeringen.

Törhända torde emellertid ej böra bortses från den betydelse lapparna

synas fästa därvid, alt lappfogdens fristående granskning enligt 41 § taxeringsförordningen

av lapparnas särskilda uppgifter om deras å renskötsel

grundade inkomst och förmögenhet upphör. Detta torde så mycket mindre

böra möta hinder som denna granskning i viss grad synes innebära ett dubbelarbete

för lappfogden, då han, såsom förut berörts, har att enligt 56 §

nämnda förordning verkställa granskning av uppgifterna, sedan de inkommit

till taxeringsnämndens ordförande, varjämte han har att närvara vid

taxeringsnämndens sammanträden för lapparnas taxering för inkomst av

renskötsel. Såvitt angår delta lappfogdens biträde åt taxeringsnämnden lärer

invändning däremot ej kunna resas, då det överensstämmer med taxeringsnämndernas

rätt att i vidaste utsträckning inhämta och mottaga upplysningar

rörande andra skattskyldigas förmögenhetsförhållanden samt i övrigt

ur statens intresse torde vara nödvändigt på grund av de säregna förhållanden,

varom i förevarande fall är fråga.

Vidkommande det ordningsmännen enligt 41 § taxeringsförordningen tillkommande

bestyr med lapparnas uppgifter synes detta böra bibehållas med

hänsyn till dels den fördel, som därigenom beredes lapparna genom möjlighet

för dem att till en lätt anträffbar person avlämna sina uppgifter, dels

ock den lättnad de av ordningsmännen, eventuellt efter vederbörande lapps

hörande, på förhand givna upplysningar kunna medföra för taxeringsarbetet.

s. 251 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ,345.

251

I anslutning till vad den sakkunnige sålunda anfört har av honom upprättats

förslag till författningsändring, vilket torde få såsom Bilaga J fogas

vid detta protokoll.

Vid möte, som hölls i Arvidsjaur den 13—16 oktober 1942 inför den sakkunnige

med representanter för lappbyarna i riket för att höra dessa över den

sakkunniges förslag, tillstyrkte ett stort antal lappar bifall till förslaget om

ändring av förevarande paragraf. Därjämte förklarade samtliga vid mötet

närvarande, att sådan ändring borde vidtagas i taxeringsförordningen, att lapparna

finge utse ledamöter i taxeringsnämnderna.

I de yttranden, som avgivits över den sakkunniges förslag, beröres frågan

om lapparnas taxering av kammarrätten, länsstyrelsen i Jämtlands län och

lappfogden i samma lån.

Kammarrätten ifrågasätter, om icke nämnda, vid 1937 års lappmöte väckta

motion haft till ändamål ej mindre sådan ändring i 41 § taxeringsförordningen,

att däri stadgade bestämmelser örn lappfogdes befattning med de

särskilda uppgifterna enligt 26 § 3 mom. samma förordning upphävdes, än

även upphävande av övriga nu gällande bestämmelser med avseende å

lappfogdes befattning med lapparnas taxering. Sålunda skulle möjligen,

ehuru detta icke i motionen blivit uttryckligen uttalat, ändring ha åsyftats

även i 56 § 1 mom. och 83 § taxeringsförordningen. Kammarrätten anför

vidare:

Det syftemål, som med omförmälda motion avsetts, må vara vilket som

helst, för kammarrätten synes det i allt fall uppenbart, att den särskilda

lagstiftning, som nu gällande bestämmelser innefatta med avseende å lappfogdes

befattning med lappars taxering, är i dess helhet väl grundad. Utredningsmannen

framhåller också med rätta, att de upplysningar, lappfogden

erhåller under sin granskning av lapparnas självdeklarationer och uppgifter

samt genom sin närvaro vid nämndernas sammanträden, giva tillfälle till

större överblick över vederbörande lapps ekonomi än den i 41 § taxeringsförordningen

föreskrivna granskningen av de särskilda uppgifterna enligt

26 § 3 mom. samma förordning.

Vad i betänkandet sålunda och i övrigt anförts beträffande lappfogdes

betydelse för arbetet med lapparnas taxering lärer i själva verket snarare

innefatta motivering för att lappfogde bibehålies vid ifrågavarande bestyr

i den ordning och i den omfattning, nuvarande bestämmelser föreskriva.

Om likväl ett bifall till föreliggande förslag skulle innebära ett av lappbefolkningen

i allmänhet med intresse omfattat önskemål, får kammarrätten,

i betraktande av att enligt förslaget lappfogdarnas åligganden jämlikt 56 och

83 §§ taxeringsförordningen skulle lämnas orubbade, och sålunda ett tillmötesgående

av berörda önskemål icke lärer komma all medföra någon svårare

olägenhet, förklara sig icke hava något att mot förslaget erinra.

Länsstyrelsen i Jämtlands län yttrar:

Utredningsmannens förslag till ändring i fråga örn nu gällande förfarande

vid lapparnas taxering synes sakna större praktisk betydelse. Då lappfogden

icke med säkerhet kan antagas hinna närvara vid sammanträden med alla

taxeringsnämnder, som handlägga ärenden rörande taxering för inkomst av

renskötsel — i detta län 10 stycken taxeringsnämnder — och därvid taga

del av inkomna deklarationer eller särskilda uppgifter enligt 41 § taxerings
-

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Departements
chefen.

förordningen, synes lappfogdens förhandsgranskning av sistnämnda uppgifter

fortfarande hava sitt berättigande. Lappfogdens och respektive ordningsmans

befattning med lapparnas taxering för inkomst av renskötsel kan närmast

jämställas med den särskilda granskning av virkesdeklarationer, som

verkställes av skogsvårdsstyrelsens ombud och den kommunvalda ledamoten

i taxeringsnämnd. Anordningen torde ha sin grund i näringens speciella

natur och kan icke betraktas som någon yttring av förmyndarskap.

Såvitt länsstyrelsen kunnat finna, saknas anledning lill antagande att ett

materiellt riktigt resultat icke skulle vinnas vid lapparnas taxering av nämnder

med nuvarande sammansättning. Bifall till det av lapparna vid mötet

i Arvidsjaur den 13—16 oktober 1942 framställda yrkandet örn rätt att få

utse egen representant i taxeringsnämnd vid sidan av den rätt därtill, som

de redan äga såsom röstberättigade medlemmar av vederbörande kommun,

skulle giva lapparna en särställning i taxeringshänseende, som icke kan anses

motiverad. Länsstyrelsen anser sålunda ändrade bestämmelser i fråga

om lapparnas taxering icke vara av behovet påkallade.

Lappfogden i Jämtlands län anför:

Icke många renägare deklarera inkomst från renskötseln. De deklarationer,

som upprättas, skola nu enligt § 41 taxeringsförordningen gå från ordningsmannen

till lappfogde eller landsfiskal och sedan direkt till taxeringsnämnden.

Den granskning, som enligt nämnda § skall verkställas av ordningsmannen,

plägar här få utföras av lappfogden.

Utredningsmannens förslag innebär, att deklarationerna skola av ordningsmannen

sändas till landsfiskal, där lapps taxering skall äga rum, för

vidare befordran till taxeringsnämnden. Lappfogden skulle icke behöva taga

befattning med dessa deklarationer, förrän de kommit taxeringsnämndsordföranden

tillhanda. Förslaget tillstyrkes.

Avskaffandet av den förhandsgranskning av särskild uppgift angående

renskötsel, som lappfogde enligt förevarande paragraf bar att verkställa, synes

vara ett allmänt önskemål hos lappbefolkningen. Detta önskemål torde

kunna tillgodoses utan egentliga olägenheter för taxeringen. Bestämmelserna

i 56 § 1 mom. om rätt för lappfogde att verkställa granskning av deklaration

och annan uppgift, som lapp avgivit till ledning vid taxeringen, och i

83 § 2 mom. örn skyldighet för lappfogde att, där så ske kan, vara tillstädes

vid taxeringsnämnds sammanträde, avses nämligen enligt den sakkunniges

förslag skola bibehållas. Den granskning, som nu sker innan de särskilda

uppgifterna överlämnats till taxeringsnämndens ordförande, kommer — vid

bifall till den sakkunniges förslag — att i fortsättningen äga rum efter det

att uppgifterna kommit ordföranden tillhanda. Härigenom skulle förfaringssättet

komma att överensstämma med vad som nu gäller i fråga örn skogsvårdsombuds

granskning. För ett dylikt tillvägagångssätt talar även det förhållandet,

att för närvarande endast de uppgifter angående renskötsel, som

avlämnas till ordningsman i lappby, förliandsgranskas av lappfogden, under

det att de uppgifter, som avlämnas i den i 37 § 1 mom. angivna ordningen,

granskas av lappfogden först sedan uppgifterna kommit taxeringsnämndsordföranden

tillhanda. Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig

böra tillstyrka den sakkunniges förslag om avskaffande av den i 41 § föreskrivna

förhandsgranskningen av ifrågavarande uppgifter.

s. 253 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

253

Däremot kan jag icke förorda lappmötets förslag örn rätt för lapparna att

utse representant i taxeringsnämnd även i sådana fall, då dylik rätt icke tillkommer

dem enligt eljest gällande regler. En sådan rätt skulle, såsom länsstyrelsen

i Jämtlands län anmärkt, giva lapparna en särställning i taxeringshänseende,

som icke kan anses motiverad.

Viss jämkning av 3 mom. torde vara erforderlig med hänsyn till att enligt

förordningen om kupongskatt uppgift om aktieutdelning förutsättes skola

lämnas jämväl då utdelningen lyftes i utlandet.

46 §■

Ändringarna i denna paragraf äro en följd av den anmaningsrätt, som enligt

min mening bör tillkomma taxeringskonsulent och varom närmare stadgas

i 55 § 1 mom.

Motsvarande ändringar lia föreslagits i fråga om 32 § 2 mom.

51 §.

Hänvisningen i förevarande paragraf till 11 kap. 4 a § lagen örn förmynderskap

har borttagits. Sistnämnda lagrum är nämligen numera upphävt

och ersatt av 11 kap. 4 § punkt 6 förmynderskapslagen.

52 §.

Anmaningsrätt enligt förevarande paragraf torde böra tillkomma, förutom

ordförande i beskattningsnämnd i första instans och taxeringsintendent, jämväl

taxeringskonsulent.

55 § 1 mom.

De sakkunniga anföra:

Då fråga är örn anmaning, som avses i 55 § 1 mom. andra stycket i de

sakkunnigas förslag, synes nuvarande begränsning i rätten att utfärda sådan

medföra en onödig omgång. Såsom ytterligare skäl att upphäva denna begränsning

tillkommer, att, då de sakkunniga föreslå, att prövningsnämndens

arbete skall pågå icke blott under taxeringsåret utan även under tiden

till och med den 30 juni året därpå, det kan inträffa, att vederbörande uppköpare

byter mantalsskrivningsort under tiden för prövningsnämndsarbetet.

Taxeringsintendenten i det län, där vederbörande under taxeringsåret varit

mantalsskriven, bör då icke vara förhindrad att under påföljande år utfärda

anmaning av här ifrågavarande slag.

Taxeringsintendents rätt till anmaning i fall, som ovan berörts, får givetvis

endast avse leverantör inom det egna länet.

En utsträckning av anmaningsrätten i fall, som avses i momentets första

stycke, bör icke ske, då ju vederbörande uppgiftsskyldige icke samtidigt kan

tillhandahålla sina räkenskaper ål mera än cn taxeringsintendent och taxeringsintendenten

i det län, där den uppgiftsskyldige har sin hemortskommun,

är den, som är bäst lämpad att omhänderhava räkenskapsgranskningen.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Departements
chefen.

Jämväl anmaningsrätt enligt 35 § 2 mom. andra stycket torde böra tillkomma

endast taxeringsintendenten i det län, där den uppgiftssskyldiges

hemortskommun är belägen, eller, om lian saknar hemortskommun, taxeringsintendenten

hos Överståthållarämbetet. I fråga om annan taxeringsintendent

synes den i 35 § 2 mom. första stycket stadgade anmaningsrätten vara

tillfyllest.

I 55 § 1 mom. andra stycket i departementsförslaget angives bland annat

omfattningen av taxeringskonsulents anmaningsrätt. Såsom av det föreslagna

stadgandet framgår, bär jag icke funnit taxeringskonsulent böra tillerkännas

rätt att anmana skattskyldig att avgiva deklaration; sådan rätt torde böra

tillkomma — förutom taxeringsintendent — endast ordföranden i vederbörande

taxeringsnämnd, som lämpligen i ett sammanhang bör anmana

samtliga skattskyldiga, som icke avgivit deklaration, att inkomma med sådan.

Däremot bör taxeringskonsulent äga rätt att i övrigt införskaffa sådana

uppgifter och upplysningar, som äro erforderliga för fullgörande av hans

åligganden.

56 § 1 mom.

I detta moment har infogats en bestämmelse om rätt för taxeringskonsulent

att granska självdeklaration, varmed han har att taga befattning, samt

att, i den mån så erfordras för fullgörande av honom åvilande granskningsskyldighet,

jämväl taga del av annan deklaration.

I departementsförslaget har därjämte bestämmelsen om rätt för den kommunvalde

ledamot, som taxeringsnämnden därtill utser, att granska självdeklarationer

kompletterats med en motsvarande bestämmelse i fråga om

landstingsvald ledamot i särskild taxeringsnämnd.

Slutligen har — med hänsyn till att vägstyrelserna upphöra att fungera

från och med 1944 års ingång — stadgandet i tredje stycket örn rätt för vägstyrelses

ombud att taga del av vissa deklarationer utmönstrats.

58 § 1 mom.

De sakkunniga yttra:

Då landskamreraren föreslås skola vara ordförande i fastighetsprövningsnämnden,

torde det vara lämpligast, att han i stället för länsstyrelsen ombesörjer

upprättandet av förslag till enhetliga värden och anvisningar för fastighetstaxeringen.

Därjämte bör landskamreraren avgiva förslag jämväl i de

avseenden, i vilka bestämmelserna i 59 § 1 mom. enligt dess nuvarande lydelse

förutsätta, att de vid det där omförmälda sammanträdet närvarande

lämna förslag. I praktiken torde landskamreraren avgiva förslag jämväl i

nämnda avseenden.

Då de sakkunniga föreslå, att landskamrerarens ovannämnda förslag skola

granskas av riksskattenämnden, måste den tidpunkt, då de förberedande åtgärderna

för beredningsnämndernas och fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet

skola taga sin början, bestämmas tidigare än vad nu är fallet. Ovannämnda

tidpunkt har ansetts böra fastställas till den 15 augusti året näst

före taxeringsåret eller en månad tidigare än för närvarande, enär den tid,

som måste stå till riksskattenämndens förfogande för dess granskning icke

torde kunna understiga en månad. Lika lång tid har — i överensstämmelse

med vad som nu i allmänhet torde vara händelsen — beräknats åtgå för

landskamreraren att upprätta förslagen.

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

255

Då jag icke för närvarande förordar bifall till de sakkunnigas förslag om Departementsinrättande

av en riksskattenämnd, finner jag annan ändring av förevarande cheienparagraf

icke nu böra vidtagas än att uppgiften att upprätta förslag till hjälptabell

och anvisningar för skogstaxeringen överflyttas från länsstyrelsen till

landskamreraren.

59 §.

De sakkunniga uttala:

1 och 2 mom. I den allmänna motiveringen har framhållits, att de i dessa

moment omförmälda sammanträdena, med landskamrerarens ändrade ställning

inom taxeringsväsendet, böra bållås inför honom och icke inför länsstyrelsen.

I fråga om den årliga taxeringen hava de sakkunniga föreslagit, att, sedan

sammanträde enligt 75 § hållits inför landskamreraren, denne skall uppgöra

förslag till anvisningar för årets taxering, vilka därefter, sedan de granskats

av riksskattenämnden, skola prövas och fastställas av länsprövningsnämnden.

Det kunde ifrågasättas, huruvida icke även fastighetsprövningsnämnden borde

fastställa de av landskamreraren upprättade förslagen till enhetliga värden

och anvisningar för fastighetstaxeringen. Viss olikhet råder emellertid mellan

sammanträdena enligt 59 § 1 mom. — och i viss mån enligt 59 § 2 mom. —

å ena, samt enligt 75 § å andra sidan. Sammanträde enligt 59 § 1 morn. skall

ovillkorligen hållas, under det att sammanträde enligt 75 § hålles endast, då

länsstyrelsen finner så böra ske. Därjämte hava de vid förstnämnda sammanträden

närvarande mera inflytande å de vid sammanträde förekommande

ärendenas behandling än de, som närvara vid sistnämnda sammanträde. Vid

sammanträde enligt 59 § 1 mom. skola de närvarande till ledning för värdesättning

av skogsmark och växande skog fastställa hjälptabell och erforderliga

anvisningar ävensom överenskomma örn enhetliga grunder för taxeringen

i övrigt. I fråga om sammanträde enligt 59 § 2 mom. gäller i tillämpliga

delar detsamma. Sammanträde enligt 75 § hålles däremot enbart för överläggningar

rörande taxeringsarbetel; stundom kan emellertid förekomma, att

verklig överenskommelse träffas örn enhetliga normer för den förestående

taxeringen. Med hänsyn till sammanträdenas enligt 59 § 1 och 2 mom. sålunda

återgivna större betydelse vid fastställandet av anvisningar för taxeringsarbetet

har det icke ansetts erforderligt, att därutöver fastighetsprövningsnämnden

fastställer sådana anvisningar.

3 mom. Det sammanträde, som, enligt den nuvarande avfattningen av detta

moment, å landet må av fastighetstaxeringsnämndens ordförande hållas

med de av länsstyrelsen och landstinget utsedda ledamöterna i nämnden

ävensom ordförandena i de till fastighetstaxeringsdistriktet hörande beredningsnämnderna,

har av de sakkunniga ansetts vara av den vikt för åstadkommande

av en likformig taxering inom fastighetstaxeringsdistriktet, att detsamma

föreslagits skola bliva obligatoriskt.

4 mom. Beträffande innehållet i detta moment hänvisa de sakkunniga till

den allmänna motiveringen.

Med hänsyn till den av mig föreslagna lydelsen av 58 § anser jag blott

sådan ändring böra vidtagas i 1 mom. i förevarande paragraf, att där om- chl’lenförmälda

sammanträde — lill vilket kallelse alltjämt bör utfärdas av länsstyrelsen

— angives skola hållas inför landskamreraren. Därjämte bör den i

sista stycket av 1 mom. upptagna bestämmelsen att protokoll vid sammanträdet

skall föras av person, som länsstyrelsen därtill utsett, utgå då prolo
-

s. 256 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

256 Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

kollföringen bör fullgöras av befattningshavare å landskontoret såsom

tjänsteåliggande.

I övrigt har jag icke annan erinran att framställa mot de sakkunnigas förslag

och uttalanden rörande denna paragraf än att de bestämmelser, som av

de sakkunniga upptagits såsom 4 moni. i förevarande paragraf, lämpligen

torde böra upptagas i en särskild paragraf (64 a §) placerad i slutet av det

avsnitt av förordningen, som handlar om beredningsnämndernas verksamhet.

62 §.

De sakkunniga anföra:

1 mom. Då ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden enligt 59 § 4 mom.

har att övervaka arbetet i beredningsnämnderna inom fastighetstaxeringsdistriktet

och därvid äger övervara beredningsnämndernas sammanträden, är

det tydligt, att beredningsnämndens ordförande vid bestämmande av tid och

plats för nämnda sammanträden måste samråda med ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden.

3 mom. Den i nuvarande 4 morn. omförmälda längden, den s. k. kontrolllängden,

föreslås skola avskaffas och de uppgifter, som däri upptagits, föreslås

i stället skola införas i fastighetslängden över skattepliktiga fastigheter.

Det sammandrag av kontrollängden, som för närvarande insändes till landskamreraren,

kommer således enligt de sakkunnigas förslag att uppgöras med

ledning av ovannämnda fastighetslängd.

I fråga örn längdföringen hänvisas i övrigt till de sakkunnigas förslag till

ändring i kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande

taxeringsförfarandet.

Såsom jag förut anfört lia de bestämmelser, som av de sakkunniga upptagits

i 59 § 4 morn., i departementsförslaget införts i en särskild paragraf,

betecknad 64 a §.

I den allmänna motiveringen har jag uttalat, att jag icke för närvarande

vore beredd att taga ställning till de sakkunnigas förslag i fråga om fastighetslängder

vid den allmänna fastighetstaxeringen. I följd härav erfordras

icke för närvarande någon ändring av 3 och 4 mom. i förevarande paragraf.

64 a §.

Denna paragraf motsvaras, såsom förut anmärkts, av 59 § 4 mom. i de

sakkunnigas förslag.

65 §.

Fastighetstaxeringsnämndens ordförande föreslås skola närmast under

länsstyrelsen övervaka beredningsnämndernas arbete, bland annat genom att

närvara vid deras sammanträden. Vid sådant förhållande torde det i allmänhet

icke vara nödvändigt, att även befattningshavare hos landskontoret är

närvarande vid sammanträdena. Övervakningen av fastighetstaxeringsnämndernas

verksamhet åvilar däremot omedelbart länsstyrelsen och för fullgörande

av denna övervakning bör befattningshavare vid landskontoret i erforderlig

utsträckning närvara vid fastighetstaxeringsnämndernas sammanträden.

För att länsstyrelsen skall erhålla kännedom örn tid och plats för

sammanträdena bör underrättelse härom meddelas länsstyrelsen. Bestämmelse

örn dylik underrättelseskyldighet föreslås intagen i förevarande paragraf.

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

66 §.

Då jag icke för närvarande föreslår någon ändring i fråga om fastighetslängderna

vid allmän fastighetstaxering, bör ändring av 66 § 3 mom. icke

nu vidtagas.

68 §.

Den föreslagna ändringen av 68 § är föranledd av det tidigare omförmälda

förslaget till ändring av 6 § 1 mom. andra stycket.

69 §.

De sakkunniga uttala:

1 och 2 mom. Enligt vad som anförts i den allmänna motiveringen bör fastighetstaxeringsnämndens

arbete kunna pågå till och med den 31 mars under

taxeringsåret. Därvid synas de i 2 mom. omnämnda handlingarna kunna insändas

till länsstyrelsen redan den 5 april. Ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden

behöver ju icke hava tillgång till dessa handlingar för att med ledning

därav expediera underrättelser om verkställd avvikelse från deklaration

eller uppgift.

3 mom. Fastighetslängderna böra vara att tillgå icke blott för taxeringsintendenten,

som föreslås skola övertaga landskamrerarens nuvarande uppgifter,

och fastighetsprövningsnämnden utan även för landskamreraren.

Enligt vad jag anfört i den allmänna motiveringen bör fastighetstaxerings- Departementsnämndernas

arbete på landet vara avslutat den 25 mars under taxeringsåret. CÄC/en>

Vid sådant förhållande och då i 2 mom. omförmälda handlingar torde kunna

insändas till länsstyrelsen redan den 31 mars samma år lärer ändring av

2 moni. icke vara erforderlig.

I departementsförslaget har, såsom redan i den allmänna motiveringen anförts,

bestämmelsen i 3 mom. om tiden för fastighetslängdernas offentliga

framläggande bibehållits oförändrad.

70 §.

De sakkunniga anföra:

1 mom. Det har synts riktigast, att landskamreraren, som enligt förslaget

icke intager partsställning, sörjer för införskaffandet av erforderliga yttranden

från taxeringsintendenten och skattskyldig icke blott över av skattskyldig

anförda besvär utan även över framställningar, gjorda av taxeringsintendenten

eller skattskyldig. Därest yttrandena därtill föranleda, skola, för

att vinna så fullständig utredning som möjligt i ärendet, påminnelser infordras

från vederbörande. Det bör åligga taxeringsintendenten att åvägabringa för

besvärens och framställningarnas prövning eljest erforderlig utredning; motsvarande

uppgift åvilar för närvarande landskamreraren.

Vid granskningsarbetet äger taxeringsintendenten åtnjuta biträde av den

personal, som föreslås skola tilldelas landskontoren för att å en särskild

taxeringsavdelning stadigvarande sysselsättas med taxeringsarbete. Härutöver

må lian för nämnda arbetsuppgift anlita jämväl landskontorets övriga

personal, i den mån den kan frigöras från sitt normala arbete, samt häradsskrivare,

som av länsstyrelsen förordnats att biträda honom vid ledningen

och övervakandet av taxeringsarbetet. Vid särskild arbetsbelastning bör han

— liksom landskamreraren för närvarande — äga erhålla biträde jämväl av

personer utom länsstyrelsen. Med hänsyn till de särskilda kostnader, som äro

niliana till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 313. 17

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Departements
chefen.

förenade nied anlitande av sistnämnda personer, bör lian anmäla behovet

av sådant biträde hos länsstyrelsen, som efter provning ställer erforderlig

arbetskraft till hans förfogande.

2 mom. Frågan om rätt att kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd

eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer

att infinna sig vid sammanträde med fastighetsprövningsnämnden för

att meddela upplysningar behandlas i 72 § 1 mom.

Nuvarande rätt för länsstyrelsen att inkalla ledamot av fastighetsprövningsnämnden

före nämndens sammanträde för att meddela upplysningar åt

landskamreraren (enligt förslaget taxeringsintendenten) under dennes granskningsarbete

har icke ansetts böra bibehållas; ledamot av nämnden, som bär

att döma i av taxeringsintendenten behandlade mål och ärenden, bör nämligen

icke biträda denne vid hans i allmänhet fiskailska uppgifter.

Vad de sakkunniga uttalat föranleder icke någon erinran från min sida.

För att redaktionellt bringa denna paragraf i närmare överensstämmelse

med 93 § har i 1 mom. första punkten tillagts orden »med skatteförfattningarna

överensstämmande».

72 §.

De sakkunniga yttra:

1 mom. Det föreslagna andra stycket utgöres till en del av en bestämmelse,

som hit överflyttats från 70 § 2 morn., enär den berör fastighetsprövningsnämndens

verksamhet. Ifrågavarande rätt att inkalla vissa personer bör

med den ställning, fastighetsprövningsnämnden kommer att få enligt de sakkunnigas

förslag, tillkomma nämnden samt dessutom ordföranden i denna.

Sagda personer böra kunna kallas att infinna sig även inför ordföranden i

nämnden, då denna icke sammanträder.

Genom återstående delen av andra stycket införes rätt för nämnden och

dess ordförande att infordra deklarationer och andra uppgifter, varom i förordningen

förmäles. Ifrågavarande rätt är en följd av den granskningsrätt,

som tillkommer prövningsnämndens medlemmar och beträffande vilken de

sakkunniga icke föreslå någon ändring. Berörda rätt är avsedd att komma

till användning i sådana fall, då av någon anledning nämnden icke på annat

sätt kan erhålla tillgång till erforderligt utredningsmaterial.

Det nya tredje stycket står i samband med de sakkunnigas förslag örn införande

av muntliga förhandlingar inför fastighetsprövningsnämnd och länsprövningsnämnd;

beträffande denna fråga hänvisas till den allmänna motiveringen.

2 morn. I fråga örn den föreslagna ändrade tidpunkten för avslutande av

fastighetsprövningsnämndens arbete hänvisas till den allmänna motiveringen.

Med fastighetsprövningsnämndens ändrade ställning enligt de sakkunnigas

förslag bör följa, att ordföranden i stället för länsstyrelsen kallar nämnden

till sammanträde. Örn ledamot är förhindrad att närvara vid sammanträde

med nämnden, bör anmälan härom likaså göras hos ordföranden och

icke hos länsstyrelsen, varefter ordföranden inkallar suppleant i hans ställe.

Då taxeringsintendenten skall hava att bevaka det allmännas rätt ligger

häri, att han skall icke blott företräda kronans och kommuners m. fl. menigheters

intressen utan även vaka över att taxeringen blir med skatteförfattningarna

överensstämmande samt likformig och rättvis. Härvid må jämföras

lydelsen av 70 § 1 mom. första punkten.

3 mom. Då Stockholms stads prövningsnämnd tjänstgör som fastighetsprövningsnämnd

för staden och den förra nämndens arbete enligt de sakkunnigas

förslag pågår hela året, har beträffande fastighetstaxeringen en

särskild bestämmelse av här intaget innehåll blivit nödvändig.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

259

De sakkunnigas förslag, att fastighetsprövningsnämnd eller dess ordfö- Departement».

rande skulle äga rätt att infordra deklarationer och andra uppgifter enligt CÄe/e?ltaxeringsförordningen,

synes ge åt nämnden en i viss mån fiskalisk karaktär,

vilket icke är lämpligt. Med hänsyn härtill och då en dylik rätt icke lärer

vara erforderlig för nämndens verksamhet, har jag ansett stadgandet böra

utgå. I detta sammanhang må anmärkas, att prövningsnämnd icke för närvarande

äger sådan anmaningsrätt varom här är fråga. Därest fastighetsprövningsnämnd

anser behövligt att viss deklaration eller annan uppgift införskaffas,

torde nämnden böra anmoda taxeringsintendenten att införskaffa

handlingen i fråga.

I fråga om de i 2 mom. tillagda andra, fjärde och femte styckena torde jag

få hänvisa till den allmänna motiveringen.

I författningstexten torde böra angivas vilka uppgifter taxeringsintendenten

har att fullgöra inför fastighetsprövningsnämnden. Ifrågavarande bestämmelser

ha upptagits i 2 mom. tredje stycket.

73 §.

De sakkunniga anföra:

Det nuvarande andra stycket föreslås skola utgå, enär där omförmäld

protokoll- och längdföring skall fullgöras såsom tjänsteåliggande av befattningshavare

å landskontoret, protokollföringen av länsassessorn och längdföringen

av den eller de tjänstemän, som därtill utses.

Därest fastighetsprövningsnämndens protokoll icke hinner justeras inför

nämnden, innan ett sammanträde (vilket kan pågå en eller flera dagar) upplöses,

torde det vara tillräckligt, att justeringen inom en tid, som synes kunna

begränsas till åtta dagar efter samma.nträdets avslutande, versktälles av ordföranden

ensam.

Länsstyrelsen i Blekinge län uttalar, att med hänsyn till möjligheten av

förekommande misstag från protokollförarens eller ordförandens sida det

vore önskvärt, att jämte ordföranden ledamot av fastighetsprövningsnämnden

ävensom taxeringsintendenten vore tillstädes vid protokolljusteringen.

Då prövningsnämnden icke är samlad, torde protokolljusteringen kunna Departement»,

ombesörjas av ordföranden ensam. Jag biträder sålunda de sakkunnigas för- chefenslag

i denna del.

75 §.

De sakkunniga uttala:

I likhet med sammanträdena enligt 59 § 1 och 2 mom. bör i denna paragraf

omförmält sammanträde hållas inför landskamreraren.

Då länsprövningsnämnden på grundval av landskamrerarens förslag, vilka

granskats av riksskattenämnden, fastställer anvisningar för taxeringen, vilka

skola översändas lill taxeringsnämndsordförandena, synes det var onödigt att

dessa erhålla del jämväl av protokoll, som förts vid sammanträde enligt denna

paragraf.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län och föreningen Stockholms läns taxeringsnämndsordförande

föreslå, att anvisningarna till ledning för årets taxering

skola färdigställas så tidigt, att de kunna vara taxeringsnämndsordföran
-

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

dena tillhanda senast den 15 januari under taxeringsåret. Härigenom kunde

nämnda anvisningar tjäna även de skattskyldiga till ledning vid upprättandet

av deklaration.

Även Överståthållarämbetet anser, att anvisningarna borde utfärdas tidigare

än de sakkunniga föreslagit.

Med hänsyn till vad jag förut anfört angående förslaget om inrättande av

en riksskattenämnd, bör den ifrågasatta bestämmelsen om nämndens granskning

av anvisningarna utgå.

Det synes lämpligt att, på sätt i nyssnämnda yttranden uttalats, anvisningarna

tillställas taxeringsnämndsordförandena senast den 15 januari under

taxeringsåret.

Det av de sakkunniga föreslagna andra stycket i 75 § synes kunna utgå,

då protokollföringen bör fullgöras av befattningshavare å landskontoret såsom

tjänsteåliggande.

76 §.

De sakkunniga framhålla att, då vissa uppgifter till ledning för taxeringen

enligt förslaget skulle avgivas senast den 31 januari under taxeringsåret, de i

första stycket omförmälda längdavskrifterna borde överlämnas inom samma

tid.

De sakkunnigas uttalande ger icke anledning till erinran från min sida.

77 §.

De sakkunniga yttra:

2 mom. Särskild taxeringsnämnd skall icke handhava fastighetstaxering

och taxering till skogsaccis, enär nämnda taxeringar förutsätta särskild lokalkännedom.

Sådan nämnd skall däremot verkställa taxering till omsättningsskatt;

stadgande härom finnes intaget i de sakkunnigas förslag till ändring

i förordningen den 13 december 1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt.

Någon överflyttning av taxeringsärenden från den för riket gemensamma

taxeringsnämnden till särskild nämnd är icke åsyftad, vilket även, för att

undanröja all tvekan därom, kommit till uttryck i författningstexten.

I övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen.

Beträffande ändringen i de sakkunnigas förslag i fråga om taxeringen av

rörelseidkare hänvisar jag till den allmänna motiveringen. Såsom jag där

även omnämnt, har jag i annat sammanhang förordat att taxeringen till örn

sättningsskatt överflyttas från beskattningsnämndema till länsstyrelsen.

Enligt departementsförslaget har i förevarande paragraf icke särskilt

angivits, att taxering av aktiebolag till utskiftningsskatt ankommer på de

särskilda taxeringsnämnderna. Detta torde nämligen följa redan av den i

9 § förordningen örn skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska

bankbolags tillgångar upptagna bestämmelsen, att de i taxeringsförordningen

rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt givna bestämmelserna

i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse även med avseende

å taxering till utskiftningsskatt.

s. 261 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

261

78 §.

De sakkunniga anföra:

De under d) och i) föreslagna ändringarna beröras i den allmänna motiveringen.

Då särskilda taxeringsnämnder föreslås inrättade, kan stundom komma

att inträffa, att deklaration eller annan uppgift, som skall överlämnas till

ordföranden i särskild taxeringsnämnd, felaktigt kommer ordföranden i lokal

taxeringsnämnd tillhanda. Denne har då, på grund av stadgandet under e),

att översända uppgiften till ordföranden i den särskilda taxeringsnämnden.

Har person, som skall taxeras av särskild taxeringsnämnd, barn under

aderton år, vilket under beskattningsåret haft minst 600 kronors inkomst och

därför skall taxeras av lokal taxeringsnämnd, skall ordföranden i den senare

nämnden, på grund av bestämmelsen under h), lämna ordföranden i den

förra nämnden underrättelse härom, för att icke fadern skall beviljas familjeavdrag

för barnet.

Jämväl i andra fall, än i tredje stycket sägs, skall, enligt bestämmelsen

under h), kommunikation uppehållas mellan ordförandena i särskild och

lokal taxeringsnämnd.

I fråga om under k) föreslagen ändring beträffande längdföringen hänvisas

till den allmänna motiveringen och till de sakkunnigas förslag till ändring

i kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande

taxeringsförfarandet.

Stadsfullmäktige i Solna anse, att med hänsyn till svårigheten att i förväg

bestämma tid för taxeringsnämndens sammanträden länsstyrelsen borde underrättas

blott örn tid och plats för nämndens första sammanträde. Ville befattningshavare

hos länsstyrelsen närvara vid sammanträde med nämnden,

borde denne i övrigt själv göra sig underrättad örn tid och plats härför. Bestämmelsen

att de skattskyldiga skulle lämnas underrättelse i berörda avseende

saknade även varje som helst värde. Då skattskyldig behövde inställa

sig vid nämndens sammanträde för att lämna upplysningar, underrättades

han särskilt därom. Ville skattskyldig av eget initiativ meddela upplysningar

rörande taxeringen, vände han sig till taxeringsnämndens ordförande,

som där så vore nödigt gåve honom tillfälle att lämna dessa inför nämnden.

Även om vissa deklarationer skola underkastas en kvalificerad granskning Departementsav

taxeringskonsulent, böra de likväl i erforderlig mån granskas jämväl av ditten.

ordföranden.

Det är uppenbarligen av värde för länsstyrelsen med hänsyn till dess övervakande

uppgift att erhålla underrättelse örn tid och plats för taxeringsnämndens

samtliga sammanträden. Likaså är det av intresse för de skattskyldiga,

därest de vilja hänvända sig till nämnden, att erhålla dylik underrättelse.

Jag finner mig därför böra godtaga den föreslagna avfattningen av bestämmelsen

under i).

Enligt departementsförslaget skall särskild taxeringsnämnd icke handha

taxeringen av rörelseidkare, som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller

familjestiftelser. De sakkunnigas uttalande i tredje stycket i motiveringen till

förevarande paragraf äger emellertid motsvarande tillämpning i sådana fall,

då i kommun en särskild lokal nämnd omhänderhar taxeringen av nyssberörda

kategori skattskyldiga.

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

Det av de sakkunniga under d) föreslagna tilläggsstadgandet har i departementsförslaget

upptagits såsom ett andra stycke i förevarande paragraf; stadgandet

har samtidigt underkastats viss redaktionell jämkning.

80 §.

De sakkunniga yttra:

Den skyldighet att verkställa längdföring, som under angiven förutsättning

åvilar kronoombudet, bör icke inskränka sig till sådan längdföring, som

förekommer vid taxeringsnämndens sammanträden, utan avse all längdföring.

För övrigt synes det de sakkunniga föga lämpligt, att tiden under sammanträdena

upptages med längdföring; denna bör verkställas å annan tid.

Föreningen Södermanlands läns taxeringsnämndsordfdrande anser, att kronoombuden

borde befrias från skyldighet att verkställa längdföring för att i

större utsträckning kunna ägna sig åt granskning av deklarationer.

Då vissa deklarationer skola underkastas kvalificerad granskning av taxeringskonsulent,

bör det icke vara erforderligt att stadga skyldighet jämväl

för kronoombudet att granska dessa deklarationer. Däremot bör kronoombudet

äga rätt att granska desamma, i den mån han finner anledning därtill.

Såsom av den nuvarande lydelsen av 80 § framgår, skall kronoombudet

endast i den mån sådant må vara erforderligt och av ordföranden påkallas

verkställa längdföring. Kronoombudets huvudsakliga uppgift är att granska

deklarationer och andra uppgifter samt därvid bevaka kronans intresse.

Då taxeringsnämndsordföranden emellertid även fortsättningsvis bör kunna

anlita kronoombudet för längdföring, i den mån så visar sig erforderligt, finner

jag icke anledning att i förevarande hänseende frångå de sakkunnigas

förslag.

86 §.

De sakkunniga anföra:

De särskilda taxeringsnämndernas distrikt kunna omfatta antingen hela

länet eller del därav. Med hänsyn härtill böra de av sådan nämnd förda längderna

upprättas på sätt föreslagits i andra stycket. I övrigt hänvisas beträffande

längdföringen till de sakkunnigas förslag till ändring i kungörelsen

den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet.

Jag har icke något att erinra mot vad de sakkunniga uttalat.

I departementsförslaget ha ■— utöver de av de sakkunniga föreslagna ändringarna

—- vidtagits vissa ytterligare ändringar av 86 §, betingade av de

förslag rörande en årlig inkomst- och verksamhetsstatistik som jag senare

denna dag kommer att anmäla.

87 §.

De sakkunniga anföra, att det föreslagna stadgandet om minsta antalet

närvarande medlemmar för beslutförhet i särskild taxeringsnämnd överensstämde

med motsvarande bestämmelse i förordningen den 30 december 1941

(nr 991).

De sakkunnigas förslag till bestämmelser rörande beslutförhet i särskild

taxeringsnämnd föranleder ej erinran från min sida.

s. 263 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

263

1 förevarande paragraf torde böra upptagas en bestämmelse om skyldighet

för taxeringskonsulent att, örn hans mening avviker frän av taxeringsnämnden

fattat beslut, till protokollet anteckna sin särskilda mening.

89 §.

Denna paragraf föreslås upphävd. Det synes nämligen onödigt att taxeringsnämnderna

avge förslag å lämpliga personer, då länsstyrelsen därförutan

lärer kunna för Kungl. Maj:t framlägga förslag rörande vilka medlemmar

av taxeringsnämnd, som eventuellt böra ingå såsom ledamöter i länsprövningsnämnden.

90 § 2 mom.

Länsstyrelsen i Södermanlands län yttrar att, då inkomstlängden och fastighetslängdema

icke avsåges skola offentligen framläggas, taxeringsnämndsordförande

borde åläggas skyldighet att meddela skattskyldig underrättelse

örn taxering, då sådan påförts utan att deklaration avgivits.

Då taxeringslängderna vid den årliga taxeringen föreslås icke vidare skola Departementsoffentligen

framläggas, bör i samtliga fall, då taxering för inkomst eller för- CÄ^en‘

mogenhet eller för avverkat virke påförts, underrättelse meddelas skattskyldig,

som icke avgivit deklaration eller uppgift till ledning vid taxering och

som icke heller därtill anmanats. Ifrågavarande författningsrum har ändrats

i överensstämmelse härmed.

91 § 1 och 2 mom.

De sakkunniga anföra:

1 mom. De här angivna tidpunkterna för insändande av deklarationer,

längdavskrifter och övriga handlingar till länsstyrelsen äro avhängiga av de

i 88 § föreslagna tiderna för avslutandet av taxeringsarbetet.

2 mom. I fråga örn dem, som skola hava tillgång till taxeringslängderna,

motsvarar den föreslagna bestämmelsen stadgandet i 69 § 3 mom. Det nuvarande

stadgandet örn längdernas offentliga framläggande har på skäl, som

angivits i den allmänna motiveringen, föreslagits skola utgå.

Enligt 91 § 1 mom. taxeringsförordningen i dess nu gällande lydelse skall Departementsordförande

i taxeringsnämnd insända deklarationer och längdavskrifter till chefenlänsstyrelsen

senast den 5 juni. Emellertid torde ordföranden behöva äga tillgång

till deklarationerna under ytterligare någon tid i och för utsändande av

föreskrivna underrättelser om avvikelse från deklaration. Med hänsyn härtill

och då sluttiden för de särskilda taxeringsnämndernas arbete föreslagits

till den 31 maj, torde sluttiden för deklarationernas (liksom för längdavskrifternas)

insändande till länsstyrelsen böra framflyttas till den 15 juni.

Har länsstyrelsen medgivit utsträckning av tiden för taxeringsnämnds arbete,

bör länsstyrelsen äga förordna om utsträckning jämväl av tiden för deklarationernas

och längdavskrifternas insändande, dock längst till den 30 juni.

Då de lokala taxeringsnämnderna normalt skola avsluta sitt arbete senast den

15 maj, böra emellertid dessa nämnder regelmässigt kunna insända ifrågavarande

handlingar lill länsstyrelsen redan i början av juni.

Någon framflyttning av tiden för längdernas avlämnande till häradsskri
-

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Departements
chefen.

vare och vederbörande tjänsteman i stad torde — med hänsyn till att en allmän

förlängning av tiden för de lokala taxeringsnämndernas arbete icke föreslås

— icke vara erforderlig såvitt angår dessa nämnder; längderna torde sålunda

alltjämt böra insändas senast den 20 maj eller, såvitt angår skogsaccislängd,

senast den 5 juni. Vad åter angår de särskilda taxeringsnämnderna

torde tiden för längdernas avlämnande böra bestämmas till den 5 juni. Har

länsstyrelse medgivit utsträckning av tiden för taxeringsnämnds arbete, bör

länsstyrelsen äga förordna örn utsträckning jämväl av tiden för längdernas

avlämnande, dock längst till den 20 juni. Erforderliga bestämmelser i nu

förevarande hänseende torde, liksom hittills skett, få utfärdas i administrativ

ordning.

92 §.

I fråga om 1 mom. uttala de sakkunniga:

Den föreslagna framflyttningen av tiderna för taxeringsarbetets avslutande

samt deklarationers, längders och övriga handlingars insändande till länsstyrelsen

medför, att även den tid, inom vilken deklarationer och andra

handlingar enligt denna paragraf i dess nuvarande lydelse skola översändas

till mellankommunala prövningsnämnden (enligt förslaget riksskattenämnden),

måste framflyttas.

Jag har icke annan erinran att göra mot de sakkunnigas uttalande än som

föijer av att enligt departementsförslaget den mellankommunala prövningsnämnden

skall bibehållas oförändrad.

Departementsförslaget har utformats med hänsyn till bestämmelserna i 28

§ 2 mom. första stycket.

93 och 94 §§.

De sakkunniga anföra:

93 §. Landskamreraren är för närvarande icke blott representant för kronans

fiskaliska intressen, utan han har tillika, såsom representant för det

allmännas intresse, att verka för att taxeringen blir med skatteförfattningarna

överensstämmande samt likformig och rättvis. Han har därvid att, om

anledning föreligger, yrka såväl höjning som sänkning av taxeringen. Taxeringsintendenten

skall i dessa avseenden övertaga landskamrerarens åligganden.

För att ytterligare framhäva taxeringsintendentens nyssnämnda uppgift

hava de sakkunniga ansett det lämpligt att uttryckligen angiva, att han vid

sin granskning av taxeringsmaterialet har att beakta jämväl synpunkten av

likformighet och rättvisa i taxeringen. Visserligen skall länsprövningsnämnden

jämlikt 109 § vid prövningen av taxeringen tillse, att densamma varder

i möjligaste måtto likformig och rättvis. Under nämndens prövning kommer

emellertid i huvudsak endast det material, som taxeringsintendenten förelägger

densamma. Det är då så mycket viktigare, att redan denne har sin

uppmärksamhet riktad på att taxeringen uppfyller nämnda fordringar.

I femte stycket föreslagen ändring motsvarar den, som föreslås vidtagen

i 70 § 1 mom. andra och tredje punkterna.

94 § 1 mom. Beträffande den föreslagna ändrade lydelsen av detta moment

hänvisas till vad som anförts under 70 § 1 mom. rörande motsvarande ändring

med avseende å allmän fastighetstaxering.

94 § 2 mom. Frågan örn rätt att kalla ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd

att infinna sig vid sammanträde med prövningsnämnden (härmed

avses alltså även rikskattenämnden) för att meddela upplysningar behandlas

i 95 §.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

265

I fråga om anledningen till att bestämmelsen angående rätt för länsstyrelsen

att för enahanda ändamål inkalla ledamot av prövningsnämnden före

nämndens sammanträde föreslagits skola utgå hänvisas till vad som anförts

under 70 § 2 mom.

Vad de sakkunniga uttalat föranleder icke annan erinran från min sida Departementsän

som följer av att enligt departementsförslaget riksskattenämnd icke för chefen.

närvarande skall inrättas.

95 §.

De sakkunniga yttra:

Det föreslagna andra stycket består delvis av en bestämmelse, som hit överflyttats

från 94 § 2 morn., enär den berör prövningsnämndens verksamhet.

Rörande innehållet i övrigt i detta stycke och i tredje stycket hänvisas till

vad som anförts under 72 § 1 mom. i motsvarande delar i fråga örn allmän

fastighetstaxering. Utöver den rätt, som fastighetsprövningsnämnden eller

dess ordförande har att infordra deklarationer och andra uppgifter, tillkommer

för prövningsnämnden eller dess ordförande rätt att anmana skattskyldig

att för granskning tillhandahålla nämnden eller ordföranden sina handelsböcker

eller anteckningar örn intäkter och utgifter i rörelsen, dock med

samma begränsning, som i 55 § 1 mom. första stycket stadgas för taxeringsintendent.

Då den särskilda prövningsnämnden föreslås avskaffad, utgår paragrafens

nuvarande andra stycke.

Departementsförslaget avviker från sakkunnigförslaget i fråga om prov- Departementsningsnämndens

befogenhet att infordra deklarationer m. m. Beträffande in- chefennebörden

av den vidtagna ändringen torde få hänvisas till vad jag i motsvarande

del anfört under 72 §.

96 §.

Då mellankommunala prövningsnämnden enligt departementsförslaget bibehålies

oförändrad, erfordras icke ändring av 96 § 2 mom.

97 §.

De sakkunniga anföra:

I likhet med vad som gäller i fråga örn fastighetsprövningsnämnd erfordras

för beslutförhet hos länsprövningsnämnd, att samtliga ledamöter eller

suppleanter för dem äro närvarande.

Första och tredje styckena motsvara 72 § 2 mom. Vad ovan anförts med

avseende därå gäller sålunda även här. Därutöver må hänvisas jämväl till

motiveringen för 93 §.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser, att prövningsnämnd borde vara

beslutmässig även om någon ledamot på grund av tillfälligt jäv jämlikt

lil § taxeringsförordningen måste avträda.

Överståthållarämbetet ifrågasätter om icke taxeringsintendenten, i likhet med

vad nu vore fallet beträffande landskamreraren, borde åläggas skyldighet

att i varje förekommande fall tillkännagiva sin uppfattning.

För beslutförhet bör, i enlighet med vad jag i den allmänna motiveringen Departementsanfört,

fordras att — förutom ordföranden — minst fyra ledamöter eller chefen.

suppleanter äro tillstädes. I de län, där prövningsnämnden beslår av ordfö
-

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements
chefen.

rande och fyra ledamöter, böra sålunda samtliga ledamöter (eller deras suppleanter)

vara tillstädes för att nämnden skall vara beslutmässig.

I fråga om fjärde stycket må hänvisas till vad som anförts rörande motsvarande

bestämmelser i 72 § 2 mom. tredje stycket. Med hänsyn till de i

fjärde stycket av förevarande paragraf upptagna bestämmelserna torde det

av Överståthållarämbetet föreslagna tillägget till paragrafen icke vara erforderligt.

Vidkommande paragrafens innehåll i övrigt torde få hänvisas till de sakkunnigas

uttalande och den allmänna motiveringen till departementsförslaget.

97 a §.

De sakkunniga anföra:

Innehållet i denna paragraf behandlas i den allmänna motiveringen.

Det är givet, att även efter taxeringsårets utgång fråga rörande samma års

taxering måste kunna väckas och behandlas inför länsprövningsnämnden i

fall, då det rör sig om extraordinära besvär och särskilda taxeringsåtgärder

i samband med prövningen därav, ansökan örn dödsbos befrielse från skattskyldighet

i visst fall samt besvär över viss påföring av pensionsavgift enligt

lagen om folkpensionering.

Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund uttala att det

missförhållandet, att landskamreraren enligt gällande bestämmelser reservationsvis

kunde anföra besvär hos kammarrätten över alla de taxeringar som

verkställts under året, väl genom de föreslagna fullföljdsreglerna komme att

avhjälpas men att dessa icke syntes hindra taxeringsintendent eller kommun

att före taxeringsårets utgång hos prövningsnämnden reservationsvis framställa

ett dylikt omfattande yrkande; inga taxeringar inom länet eller vederbörande

kommun skulle sålunda gentemot det allmänna vinna laga kraft

vid årsskiftet. Det läge såväl i de skattskyldigas som i det allmännas intresse,

att sådant missbruk av besvärsrätten förhindrades. I detta syfte syntes böra

föreskrivas, att då besvär anfördes av annan än den skattskyldige, i besvärsskriften

skulle angivas i mål angående taxering för inkomst och virkestaxering

den skaltskyldiges namn, taxeringsåret och beskattningsorten samt i

mål angående fastighetstaxering fastighetens benämnning, taxeringsåret och

beskattningsorten, allt vid äventyr att besvären icke upptoges till prövning.

I samma riktning uttalar sig handelskammaren i Gävle.

Skånes handelskammare hemställer, att prövningsnämnden måtte förpliktas

att, då fråga om ändring i deklaration väckes, härom underrätta den skattskyldige

snarast möjligt och i vart fall senast före taxeringsårets utgång.

Kammarrätten och Överståthållarämbetet anse att i författningstexten borde

utsättas, att besvärsmål som regel skulle vara avgjorda senast vid samma

tidpunkt som för närvarande (i länen den 10 och i Stockholm den 31

oktober under taxeringsåret).

Taxeringsintendent och kommun böra, därest de i enstaka fall nödgas reservationsvis

framställa yrkande eller anföra besvär hos prövningsnämnden,

angiva åtminstone den skattskyldige eller den fastighet, som därmed avses.

Detta torde få anses ligga i sakens natur.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

267

1 departementsförslaget Ilai i ett nytt andia stycke upptagits en bestämmelse

att, örn besvär jämlikt 118 § anförts rörande taxeringen av viss skattskyldig

eller av viss fastighet, laxeringsintendenten eller medlem av länsprövningsnämnden

icke må hos nämnden framställa yrkande rörande samma

taxering efter det nämnden avgjort besvären. Jag torde beträffande det

sålunda föreslagna stadgandet 1''å hänvisa till den allmänna motiveringen.

I anledning av Skånes handelskammares hemställan må hänvisas till bestämmelserna

i 93 § taxeringsförordningen, enligt vilka skattskyldig i regel

skall beredas tillfälle att yttra sig, då fråga uppkommer om påförande av

eller ändring i taxering, såvitt honom angår.

I sista stycket av förevarande paragraf har införts ett tillägg i enlighet

med vad som föreslagits av kammarrätten och Överståthållarämbetet.

98 §.

De sakkunniga yttra:

Då, utom taxeringsintendenten, även länsprövningsnämnd och dess ordförande

jämlikt 95 § äga anmana skattskyldig att inkomma med uppgift

eller upplysning, bör tydligen anteckning i protokollet ske jämväl då skattskyldig

underlåtit att efter anmaning av nämnden eller ordföranden avgiva

uppgift eller upplysning.

Tredje stycket föreslås skola utgå av samma skäl, som beträffande den

allmänna fastighetstaxeringen föranlett motsvarande förslag i fråga om 73 §.

I fråga örn den föreslagna ändringen i det nuvarande fjärde stycket hänvisas

till vad som anförts rörande motsvarande ändring i 73 §. Den nu angivna

tidpunkten, den 18 oktober, då protokollet senast skall vara justerat, är

icke längre tillämplig, då prövningsnämnden enligt de sakkunnigas förslag

skall arbeta under hela året.

För närvarande avslutas ett års ordinarie prövningsnämnds sammanträden

så tidigt — i länen den 10 och i Stockholm den 31 oktober — att alla

nämndens beslut rörande samma års taxering, vilka innebära, att taxering

tillkommit eller ändrats, kunna iakttagas vid debiteringen i uppbördsbok

samt kommunal debiterings- och uppbördslängd av samma års kronoutskylder,

respektive kommunalutskylder. Taxering lill följd av beslut, som i anledning

av besvär enligt 123 § fattas av ordinarie prövningsnämnd efter taxeringsårets

utgång eller av särskild prövningsnämnd, antecknas icke i nämnda

längder, då densamma icke kan påverka debitering i uppbördsbok och som

regel ej heller i kommunal debiterings- och uppbördslängd.

Genomföres de sakkunnigas förslag, enligt vilket mål rörande ordinära

besvär och framställningar i vissa fall kunna avgöras så sent som den 30 juni

året näst efter taxeringsåret, kunna blott beslut, som meddelats senast den

10 (i Stockholm den 31) oktober, påverka debitering i uppbördsbok och, i

vanliga fall, i kommunal debiterings- och uppbördslängd. Det kunde därför

ifrågasättas, huruvida icke anteckning i taxeringslängd och ändringslängd

skulle ske blott av taxering, som tillkommit eller ändrats på grund av sistnämnda

beslut. Beslut rörande årets taxering, som fattats senare, skulle uti

ifrågavarande avseende likställas med beslut enligt 123 g. Emellertid hava

de sakkunniga ansett, att tillkommen eller ändrad taxering på grund av

samtliga beslut rörande ett års taxering, vilka av prövningsnämnd fattas senast

den 30 juni året näst efter taxeringsåret, bör antecknas i taxeringslängd

och ändringslängd. Det synes nämligen lämpligt, all även taxeringar lill följd

av beslut, som meddelas senare än den 10, respektive (leii 31 oktober, med

hänsyn lill det stora antal, det torde komma all röra sig örn, sammanföras

opaginerad Kontrollera mot PDF

26S

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements
chefen.

i sådan gemensam förteckning, som ändringslängden utgör. Ändringslängd,

upptagande sistnämnda taxeringar, skall — i likhet med vad förhållandet

är beträffande ändringslängd, vilken upptager taxeringar på grund av beslut,

vilka fattats senast den 10 (31) oktober — översändas till häradsskrivare

och magistrat, som har att, då fråga är örn tillkommen eller höjd taxering,

verkställa erforderlig debitering av kronoutskylder. Är fråga om undanröjande

av eller nedsättning i taxering, har länsstyrelsen att verkställa den restitution

av kronoutskylder, som är en följd av beslutet. Därjämte skall avskrift

av ändringslängd översändas till kommunalstämmans (kommunalfullmäktiges)

ordförande samt kommunalborgmästare för vidtagande av motsvarande

åtgärder beträffande kommunalutskylder.

Med ovan föreslagna ordning synes anteckning i taxeringslängd och ändringslängd

böra ske även av tillkommen eller ändrad taxering på grund

av beslut, som i anledning av besvär enligt 123 § fattas av prövningsnämnd

rörande ett års taxering senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret.

De tillkomna eller ändrade taxeringar, vilka icke skola antecknas i taxeringslängd

och ändringslängd, bliva alltså sådana, som äro en följd av beslut,

som fattats av prövningsnämnden rörande ett års taxering senare än

den 30 juni året därpå.

För övrigt hänvisas till de sakkunnigas förslag till ändring i kungörelsen

den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet.

De sakkunniga tillägga, att ett annat skäl att i ändringslängd upptaga

samtliga tillkomna eller ändrade taxeringar på grund av beslut, vilka rörande

ett års taxering av prövningsnämnd fållås senast den 30 juni året därpå, är,

att ett dylikt förfarande underlättar upprättandet av det sammandrag över

ett års taxering, vilket enligt 33 § kungörelsen den 28 september 1928 med

vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet skall insändas till statistiska

centralbyrån.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt magistraten och mantalsdirektören

i Göteborg uttala, att debitering av utskylder på grund av sådana

beslut av prövningsnämnd, som fattats under tiden från och med oktober

månad ett år till och med juni månad påföljande år, torde kunna verkställas

efter protokollsutdrag och att anteckning i ändringslängd sålunda icke

vore erforderlig.

Sveriges häradsskrivareförening anför:

I specialmotiveringen till denna paragraf förutsätta de sakkunniga, att blott

beslut av prövningsnämnd, som meddelats senast den 10 oktober, skola påverka

debiteringen i uppbördsbok. Då protokolljustering skall ske senast

8 dagar efter besluts meddelande och ändringslängd expedieras senast 8 dagar

efter verkställd protokolljustering, skulle häradsskrivare bliva skyldiga att

iakttaga ändringar, varom de erhålla kännedom först den 27 eller 28 oktober.

Detta måste styrelsen beteckna som orimligt. Antingen måste den hittills gällande

tidpunkten — den 20 oktober — bliva gällande i fortsättningen eller

ock är det nödvändigt, att debetsedlarna få avlämnas vid en senare tidpunkt,

exempelvis den 10 november och uppbördstiden i motsvarande grad framflyttas.

Då prövningsnämnden eller dess ordförande enligt departementsförslaget

icke äger anmaningsrätt, har 98 § första stycket i de sakkunnigas förslag

jämkats i enlighet härmed.

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 345.

269

Även beslut, som prövningsnämnden meddelar under tiden efter den 10

(31) oktober ett år till och med den 30 juni året därpå, torde såsom de sakkunniga

föreslagit böra upptagas i ändringslängd. Det torde även vara lämpligt,

att ändringslängden eller avskrift därav översändes till debiteringsförrättarna

för verkställighet.

Vad Sveriges häradsskrivareförening anfört torde böra beaktas vid utfärdande

av tillämpningsföreskrifter till taxeringsförordningen.

99 §.

De sakkunniga anföra att — i överensstämmelse med vad de föreslagit i

fråga om taxeringslängderna — ändringslängderna icke vidare borde offentligen

framläggas.

Vad de sakkunniga yttrat föranleder ingen erinran från min sida.

100 §.

Länsstyrelsen i Västerbottens län finner den tid, som enligt de sakkunnigas

förslag bestämts för utsändande av utdrag av prövningsnämndens protokoll,

vara för knappt tillmätt, särskilt då det gällde de första höstsammanträdena

där ett relativt stort antal ärenden torde komma att behandlas. Enligt länsstyrelsens

mening borde tiden utsträckas till åtminstone fjorton dagar.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar, att kommunal myndighet borde

delgivas prövningsnämndens samtliga beslut i ärenden från kommunen. Härigenom

skulle undvikas, att frågan örn en taxerings laga kraft onödigt länge

hölles svävande; vidare skulle tillgodoses kommunens intresse av att erhålla

uppgift å ärenden från kommunen, vilka behandlats av prövningsnämnden.

Delgivning med kommun borde ske även av beslut, meddelade av kammarrätten

och regeringsrätten.

Kommunalborgmästaren i Lidingö ifrågasätter, huruvida icke kommun

borde erhålla underrättelse om besvär, som av skattskyldig eller annan kommun

anförts över taxeringsnämnds och prövningsnämnds beslut.

Det torde vara lämpligt att, på sätt länsstyrelsen i Västerbottens län föreslagit,

den tid inom vilken utdrag av prövningsnämndens protokoll skola tillställas

skattskyldig och klagande utsträckes till fjorton dagar.

Beträffande frågan om delgivning med kommun av prövningsnämnds beslut

må hänvisas till de bestämmelser, som jag i det följande föreslår under

122 och 125 §§. Av dessa bestämmelser framgår, att tiden för anförande av

besvär över prövningsnämnds beslut i nu förevarande fall avses skola räknas

icke från dagen för delgivning av beslutet utan från den dag, då nämndens

protokoll justerats. Någon delgivning av nämndens beslut i syfte att delta

tidigare skall vinna laga kraft är således icke erforderlig; att det oaktat betunga

länsstyrelserna med delgivning av prövningsnämnds beslut synes icke

påkallat.

101—103 §§.

De sakkunniga anföra:

101 §. De sakkunniga hänvisa till vad ovan anförts under 98 § beträffande

ändringslängd. Utdrag av prövningsnämndens protokoll skall med hän
-

Departements

chefen.

Departements

chefen.

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj.ts proposition nr 345-

Departements
chefen.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

syn härtill uti ifrågavarande fall översändas endast, såvitt angår beslut, som

rörande ett års taxering fattats senare än den 30 juni året därpå.

102 och 103 SS- Dessa paragrafer föreslås skola utgå, då samma bestämmelser

skola gälla för Stockholms stads prövningsnämnd som för länsprövningsnämnd

och med länsprövningsnämnd enligt 2 § 3 mom. förstås jämväl

Stockholms stads prövningsnämnd.

Vad de sakkunniga uttalat under förevarande paragrafer ger icke anledning

till erinran från min sida.

104 §.

De sakkunniga yttra, att de av dem föreslagna ändringarna av 104 § motsvarade

ändringarna i 97 § beträffande lämsprövningsnämnden.

Såsom jag tidigare nämnt, innebär departementsförslaget att ändring icke

skall ske i fråga om den mellankommunala prövningsnämndens sammansättning.

Det torde icke vara erforderligt, att nämnden arbetar på avdelningar.

I likhet med vad som föreslagits beträffande länsprövningsnämnd

torde i författningen böra intagas bestämmelse örn att ordföranden är föredragande

i mellankommunala prövningsnämnden. Detta innebär emellertid

icke någon saklig ändring, eftersom ordföranden redan nu fungerar som

föredragande i nämnden.

104 a §.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvara vad som i 97 a § stadgats beträffande

länsprövningsnämnd.

105 §.

I tillämpliga delar ha uttalandena under 98 § avseende jämväl å denna

paragraf.

106 §.

De sakkunniga hänvisa i fråga om 3 mom. till vad de anfört under 101 §.

107 §.

Sveriges häradsskrivare förening anför, att enligt föreningens mening andra

stycket andra punkten av förevarande paragraf rätteligen borde ha följande

lydelse: »Taxeringsintendenten liksom av honom därtill beordrad tjänsteman

ävensom av länsstyrelse förordnad häradsskrivare äger» etc.

Då häradsskrivare förordnats att biträda taxeringsintendenten vid ledningen

och övervakandet av taxeringsarbetet, står han vid fullgörandet av

detta uppdrag under taxeringsintendentens förmanskap. Den av de sakkunniga

föreslagna lydelsen torde därför kunna godtagas.

109 §.

De sakkunniga anföra:

Bestämmelsen i 113 § första stycket enligt dess nuvarande lydelse har med

erforderlig redaktionell ändring ansetts böra överföras till denna paragraf.

Taxeringsintendenten, respektive skatteintendenten, bör i fall, som i andra

s. 271 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 345.

271

stycket omförmäles, erhålla del av protokollet för att, om han så finner erforderligt,

i vederbörlig ordning yrka ändring i beskattningsnämndens beslut.

Jag har icke ansett någon saklig ändring erforderlig i den från 113 § första Departementsstycket

till 109 § andra stycket överflyttade bestämmelsen. Stadgandet bar, i cJtefenöverensstämmelse

med de sakkunnigas förslag, kompletterats med en bestämmelse

om att protokollsutdrag i nu förevarande fall ofördröjligen skall tillställas

vederbörande taxeringsintendenl.

110 §.

De sakkunniga anföra, att ändringarna stöde i samband med de sakkunnigas

förslag örn muntliga förhandlingar i fastighetsprövningsnämnd och

prövningsnämnd, beträffande vilken fråga hänvisades till den allmänna motiveringen.

Till det av de sakkunniga föreslagna första stycket torde lämpligen böra Departementsgöras

ett tillägg för att tydligt utmärka, att skattskyldig eller klagande jämväl chelenäger

utföra talan inför fastighetsprövningsnämnd och prövningsnämnd.

Viss ytterligare jämkning har vidtagits i fråga om avfattningen av första

stycket.

111—113 §§.

De sakkunniga anföra:

111 §. 1 och 2 mom. Medlem i fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd

samt taxeringsintendent, som tidigare i annan egenskap handlagt

taxeringsärende, få därvid anses hava fattat viss ståndpunkt i ärendet, vilket

bör medföra, att vederbörande icke i sin förstnämnda egenskap därefter må

taga befattning med samma ärende.

Är landskamrerare på grund av jäv förhindrad att i fastighetsprövningsnämnden

eller länsprövningsnämnden deltaga i behandlingen av visst taxeringsärende,

inträder såsom ordförande den befattningshavare, som länsstyrelsen

förordnar att i denna del uppehålla landskamrerare!jönsten (i normala

fall länsassessorn å landskontoret). Är ordföranden i riksskattenämnden

av dylik anledning hindrad att deltaga i handläggningen av visst ärende,

utövas ordförandeskapet av vice ordföranden.

112 §. Sista punkten i paragrafens nuvarande lydelse bör ändras på föreslaget

sätt, enär enligt de sakkunnigas förslag i samtliga beskattningsnämnder

ordföranden äger deltaga i besluten.

113 §. Första stycket har enligt förslaget överflyttats till 109 §. I

I lil § torde böra uttryckligen angivas att, om landskamreraren på grund Departementsav

jäv är förhindrad att i fastighetsprövningsnämnd eller länsprövnings- chefennämnd

deltaga i behandlingen av visst ärende, såsom ordförande inträder den

befattningshavare hos länsstyrelsen, som länsstyrelsen förordnar att i denna

del fullgöra landskamrerarens åligganden.

Det sålunda föreslagna tillägget nödvändiggör en omarbetning av paragrafen

i redaktionellt hänseende.

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Majlis proposition nr 345.

Departements
chefen.

115 §.

De sakkunniga yttra:

Då särskild prövningsnämnd föreslås avskaffad, har uttrycket ordinarie

prövningsnämnd utbytts mot prövningsnämnd.

Enligt 62 § andra stycket kommunalskattelagen och 21 § andra stycket

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt må eftertaxering

icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort äga rum.

Enligt de sakkunnigas förslag kan taxering, avseende ett visst år, äga rum

icke blott under detta år (taxeringsåret) utan även under tiden till och med

den 30 juni året därpå. Dock måste i senare fallet fråga rörande taxeringen

väckas före taxeringsårets utgång. Med hänsyn till lydelsen av ovan angivna

författningsrum torde i fråga om eftertaxering med det år, då taxering

rätteligen bort äga rum, böra förstås taxeringsåret. Skulle därmed förstås

jämväl året näst efter taxeringsåret, skulle detta innebära, att den tid, under

vilken eftertaxering kunde ske, utsträcktes till sex år efter taxeringsåret.

Eftertaxering måste i följd härav, även med den föreslagna utsträckningen

av prövningsnämndens arbetsperiod, vara åsatt senast den 31 december fem

år efter det taxeringsår, då taxeringen rätteligen bort äga rum. Detta innebär

i förhållande till nuvarande ordning, då eftertaxering icke kan åsättas av

särskild prövningsnämnd, en utsträckning av den tid, under vilken eftertaxering

kan ske, från den 10 oktober (beträffande mellankommunala prövningsnämnden

den 5 oktober och beträffande Stockholms stads prövningsnämnd

den 31 oktober) till och med den 31 december samma år. För sistnämnda

utsträckning av tiden torde emellertid lydelsen av ovannämnda

stadganden i kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt icke lägga hinder i vägen.

Kammarrätten anför, att det syntes vara en oegentlighet att beträffande

eftertaxering för taxeringsår, som läge fem år tillbaka, tiden för framställande

av yrkande örn åsättande av eftertaxering utginge samtidigt med befogenheten

för vederbörande nämnd att vidtaga sådan åtgärd.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund uttalar, att enligt förbundets

mening den omfattning av rätten till eftertaxering, som kommit till uttryck i

motiven, icke klart framginge av lagtexten.

Den föreslagna förlängningen av prövningsnämndens arbetsperiod bör icke

föranleda att den tid, under vilken efterlaxering må åsättas, förlänges i vidare

mån än de sakkunniga angivit eller från den 10 (respektive den 5 eller den

31) oktober till och med den 31 december samma år.

Till undvikande av feltolkning torde 62 § andra stycket kommunalskattelagen

och 21 § andra stycket förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

böra ändras så, att eftertaxering angives kunna äga rum senast fem

år efter det år, då taxeringen rätteligen bort av beskattningsnämnd i första

instans verkställas.

117 §.

Då vägstyrelserna upphöra att fungera från och med 1944 års ingång, bör

stadgandet om vägstyrelses besvärsrätl utgå.

I enlighet med vad jag anfört i den allmänna motiveringen i samband med

frågan örn prövningsnämndernas arbetsperiod torde stadgandet om förlängning

av besvärstiden i händelse denna utlöper å en helgdag böra utgå.

s. 273 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

273

fia §.

Bestämmelserna om vägstyrelses besvärsrätt böra utgå.

Likaså bör bestämmelsen örn överjägmästares besvärsrätt utmönstras, eftersom

skogsvårdsavgift numera i intet fall ingår till domänstyrelsen.

119 §.

De sakkunniga anföra:

Besvär, som skola handläggas av riksskattenämnden, torde, för undvikande

av onödig omgång, böra ingivas direkt till nämndens kansli. Hava besvären

i sådant fall i stället ingivits eller insänts till länsstyrelse, bör gälla vad i

fjärde stycket sägs.

I övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen.

Beträffande den föreslagna ändringen i bestämmelsen om besvärstid för Departementskommuner

m. fl. hänvisas till den allmänna motiveringen. chefen.

Stadgandet i de sakkunnigas förslag angående vägstyrelses besvär bör utgå.

Besvär, som skola handläggas av den mellankommunala prövningsnämnden,

torde — i överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit i fråga

om riksskattenämnden och för undvikande av onödig omgång — böra ingivas

direkt till den mellankommunala prövningsnämnden. Hava besvären i stället

ingivits till vederbörande länsstyrelse, bör detta likväl icke medföra att

besvären icke upptagas till prövning.

121 §.

De sakkunniga yttra:

Då besvär över fastighetsprövningsnämnds och prövningsnämnds beslut

anföras i olika ordning, har paragrafen föreslagits uppdelad i två moment,

av vilka 1 mom. innehåller bestämmelser angående förstnämnda och 2 mom.

angående sistnämnda besvär.

I övrigt hänvisa de sakkunniga till den allmänna motiveringen.

De sakkunnigas uttalande ger icke anledning till erinran från min sida.

122 <?.

De sakkunniga anföra:

Besvär över beslut av riksskattenämnden böra, i likhet med besvär till

nämnden, ingivas direkt till nämndens kansli.

I fråga om besvär, som inkommit till riksskattenämndens kansli, bör nämnden,

och icke skatteintendenten, fullgöra de uppgifter enligt 2 morn., som

beträffande till länsstyrelse inkomna besvär ankomma på länsstyrelsen.

De sakkunniga föreslå, att det nu i 2 mom. tredje stycket andra punkten

förekommande uttrycket »med erforderliga upplysningar och erinringar»

skall utgå, enär något särskilt yttrande från länsstyrelsen icke synes vara

erforderligt. Det torde för övrigt icke heller för närvarande förekomma, att

länsstyrelse avgiver sådant yttrande.

I övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen.

Sveriges lantbruks!örbund, svenska lantmännens riksförbund, Stockholms

handelskammare och Sveriges industriförbund uttala, att i rättssäkerhetens

intresse borde föreskrivas, att då i avgivna förklaringar invändningar fram
Dihang

lill riksdagens protokoll 1953. 1 sami. Nr 345. 18

Departements
chefen.

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

ställts mot den skattskyldiges yrkanden det skulle åligga landskamreraren

att låta tillställa den skattskyldige handlingarna för avgivande av påminnelser.

Bestämmelserna i 2 mom. andra stycket i de sakkunnigas förslag torde

böra ändras i överensstämmelse med vad i förenämnda yttranden uttalats.

123 §.

I departementsförslaget har stadgandet i 2 mom. första stycket sjunde ledet

omarbetats med hänsyn till bestämmelserna i 28 § 2 mom. första stycket.

125 §.

De sakkunniga anföra, att vad de under 122 § yttrat rörande besvär, som

inkommit till riksskattenämndens kansli, gällde även beträffande 2 mom.

i förevarande paragraf.

I fråga om det i departementsförslaget i 2 mom. första stycket gjorda tilllägget

rörande infordrande av påminnelser hänvisas till vad som anförts

under 122 §.

127 §.

Bestämmelsen om förlängning av besvärstiden i händelse att slutdagen infaller

å en helgdag har — för att vinna överensstämmelse med motsvarande

stadgande i 119 § och då en dylik förlängning inträder redan på grund av

bestämmelserna i lagen om beräkning av lagstadgad tid — ansetts böra utgå.

135 §.

De sakkunniga anföra, att det ansetts lämpligt att här uttryckligen angiva,

att taxeringsintendenten vore skyldig att avgiva förklaring över besvär angående

taxering. I övrigt hänvisa de sakkunniga till den allmänna motiveringen.

Då det ingår i taxeringsintendents tjänsteåligganden att avgiva förklaring

över besvär angående taxering, synes det icke erforderligt att här intaga föreskrift

om sådan skyldighet.

135 a §.

Då departementsförslaget förutsätter att en riksskattenämnd för närvarande

icke skall inrättas, utgår denna paragraf jämte tillhörande kapitelrubrik.

Vid sådant förhållande erfordras icke ändring av nummerbeteckningen å nuvarande

6, 7 och 8 kap.

139 §.

Stadgandet i förevarande paragraf bör angivas gälla även medlem i fastighetsprövningsnämnd.

UO §.

I 140 § taxeringsförordningen torde — på motsvarande sätt som jag i annat

sammanhang föreslår med avseende å förordningen om allmän omsättningsskatt

— böra upptagas en bestämmelse om straff för den som obehörigen

yppar vad han inhämtat vid sådan granskning av handelsbok eller annan

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

275

räkenskapshandling, som företagits med stöd av bestämmelserna i taxeringsförordningen.

Straffet torde, där icke vederbörande för sin förseelse är underkastad

ansvar för tjänstefel, böra utgöras av dagsböter eller fängelse i

högst sex månader.

Bestämmelsen i nuvarande 140 § om skadeståndsskyldighet torde kunna

utgå, då sådan skyldighet lärer åvila den brottslige redan enligt allmänna

regler.

14A § 2 och 3 moni.

Den anmälningsskyldighet, som enligt 2 morn. nu åbgger landskamreraren,

torde hädanefter böra åvila taxeringsintendenten.

Till andra stycket av 3 mom. har — i likhet med vad som skett beräffande

122 § 2 mom. och 124 § 2 mom. — fogats ett tillägg angående infordrande

av påminnelser i vissa fall.

Stadgandet angående förlängning av besvärstiden i händelse att slutdagen

infaller å en helgdag har, liksom beträffande 127 §, ansetts böra utgå.

U5 §.

De sakkunniga anföra:

3 mom. Tidpunkten, då kommun senast har att inkomma med framställning

om ersättning enligt 1 mom. 2), såvitt angår allmän fastighetstaxering i

länen, föreslås framflyttad till den 15 april, med hänsyn till att fastighetstaxeringsnämndens

arbete i länen enligt förslaget kan pågå till och med den

31 mars.

5 morn. Det må erinras om vad som i den allmänna motiveringen anförts

därom, att särskild ersättning för arbete för prövningsnämnden icke är avsedd

att utgå till befattningshavare i högre lönegrad än den 18:e.

7 mom. Då prövningsnämnds arbete skall pågå under hela året, synes

ifrågavarande uppgift lämpligen böra avse budgetår.

8—11 mom. Bestämmelsen örn ersättning åt medlemmar i fastighetsprövningsnämnd

eller prövningsnämnd, vilka efter kallelse inställt sig före vederbörande

nämnds sammanträde för att meddela upplysningar, utgår, då de

sakkunniga föreslagit, att rätt till sådan kallelse icke längre skall förefinnas

(jfr motiveringen till 70 § 2 mom. och 94 § 2 morn.).

Ersättning åt ledamot i fastighetsprövningsnämnd och prövningsnämnd för

deltagande i sammanträde nied nämnden föreslås, såsom i den allmänna

motiveringen omnämnes, skola utgå med samma belopp, som för närvarande

tillkommer i 126 § 2 mom. omförmäld ledamot av kammarrätten för

tjänstgöring där.

Särskild ersättning för protokollföring vid sammanträden enligt 59 § 1

eller 2 mom. eller 75 § avses icke vidare skola utgå, enär denna uppgift såsom

tjänsteåliggande bör åvila den befattningshavare å landskontoret, som

därtill utses.

Särskilt sammanträde med ledamöter av fastighetsprövningsnämnd och

prövningsnämnd för protokolljustering skall enligt de sakkunnigas förslag

icke vidare förekomma (jfr motiveringen till 73, 98 och 105 §§), vadan stadgandet

om ersättning för närvaro vid dylikt sammanträde utgår.

Det nuvarande 10 mom. föreslås skola utgå, enär med den ändrade ställning,

riksskattenämnden och lill dess förfogande ställda befattningshavare

enligt de sakkunnigas förslag komma att intaga, bestämmelser om ifrågavarande

ersättningar icke synas böra intagas i taxeringsförordningen.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj.ts proposition nr 315.

Departements
chefen.

Departementschefen.

Bestämmelser örn resekostnads- och traktamentsersättning åt ordförande

och ledamöter i riksskattenämnden samt ledamöter i faslighetsprövningsnämnd

och länsprövningsnämnd föreslås skola intagas i kungörelsen den

19 juni 1942 med tilläggsbestämmelser till allmänna resereglementet.

Även ersättning åt taxeringskonsulent torde böra bestridas av statsmedel.

Det synes knappast erforderligt att ändra gällande bestämmelser angående

de tider, inom vilka yttranden eller framställningar angående ersättning

för taxeringsarbete enligt 2 och 3 mom. skola vara inkomna.

Bestämmelsen i 5 mom. rörande kostnader för fastighetsprövningsnämnds,

länsprövningsnämnds och Stockholms stads prövningsnämnds arbeten torde

hädanefter böra avse endast sistberörda prövningsnämnd, då för länens

vidkommande kostnaderna böra gäldas ur länsstyrelsernas anslag för avlöningar

och expenser.

Då enligt departementsförslaget någon riksskattenämnd icke för närvarande

skall inrättas, erfordras icke någon ändring av de bestämmelser i paragrafen,

som angå den mellankommunala prövningsnämnden. Den nuvarade

nummerbeteckningen å 9—12 mom. förblir vid sådant förhållande oförändrad.

Förslag till bestämmelser om resekostnads- och traktamentsersättning åt

ledamöter i fastighetsprövningsnämnd och prövningsnämnd torde jag senare

få anmäla.

146 § 1 och 3 mom.

De sakkunniga anföra:

Både av landstings förvaltningsutskott och stadsfullmäktige valda ledamöter

i särskild taxeringsnämnd torde för deltagande i nämndens sammanträden

böra åtnjuta ersättning enligt 145 § 8 mom. Enligt förordningen den

30 december 1941 (nr 991) äga blott ledamöter, valda av landstings förvaltningsutskott,

rätt till sådan ersättning, medan av stadsfullmäktige valda ledamöter

erhålla lägre ersättning. Någon anledning att göra skillnad härvidlag

mellan dessa båda slag av ledamöter torde dock icke förefinnas, då båda slagen

få anses hava lika kvalificerade arbetsuppgifter.

Stadsfullmäktige i Kristinehamn uttala att gällande bestämmelser borde

så ändras, att möjlighet funnes för kommunal myndighet att bestämma arvodet

till ledamöter i lokal taxeringsnämnd till högre belopp än tio kronor för

dag samt att i samband därmed arvodet till ledamöter i särskild taxeringsnämnd

höjdes.

De sakkunnigas förslag torde böra godtagas.

Bestämmelsen i 3 mom. angående skogsvårdsombud, som utsetts av Överjägmästare,

torde böra utgå, då dylika ombud numera icke förekomma.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

De sakkunniga anföra:

De sakkunniga hava funnit lämpligt föreslå, att förordningen skall träda

i kraft den 1 juli 1943, med hänsyn till att prövningsnämndens arbetsår för

s. 277 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 345.

277

behandling av ordinära mål och ärenden rörande ett års taxering kan sägas

sträcka sig från den 1 juli ett år till och med den 30 juni året därpå. Den

första fyraårsperiod, för vilken ledamöter och suppleanter i prövningsnämnden

föreslås skola väljas, räkna de sakkunniga också från den 1 juli 1943.

Härtill kommer, att till följd av den anslagsökning, som ett genomförande

av de sakkunnigas förslag förutsätter, det synes vara ändamålsenligt, att förslaget

i sin helhet träder i kraft vid ett budgetårs början.

Med hänsyn till angelägenheten av att det föreliggande förslaget till änd- Departementsråd

organisation av taxeringsväsendet genomföres snarast möjligt förordar chefenjag,

att nu ifrågavarande författningsförslag — liksom de i det följande omnämnda

författningsförslagen — träder i kraft den 1 januari 1944. Även

personalorganisationen bör då genomföras, i den mån rekryterings- eller lokalförhållandena

icke göra det omöjligt.

Då, såsom de sakkunniga framhållit, prövningsnämndens arbetsår för behandling

av ordinära mål och ärenden får anses löpa från och med den 1

juli ett år till och med den 30 juni påföljande år, böra ledamöter och suppleanter

i nämnden första gången utses för tiden den 1 januari 1944— den 30

juni 1947.

Såsom förut anmärkts upphöra vägstyrelserna att fungera från och med

1944 års ingång. Vad i taxeringsförordningen i dess hittills gällande lydelse

finnes stadgat angående vägstyrelse torde emellertid, såvitt angår 1942 eller

tidigare års taxering, alltjämt böra äga tillämpning, dock att de på vägstyrelsen

ankommande uppgifterna skola fullgöras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

II. Förslag till lag om ändrad lydelse av 3 och 62 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

De sakkunniga anföra:

Med den föreslagna utsträckningen av den tid, varunder prövningsnämnden

handlägger ordinära mål och ärenden, till den 30 juni året näst efter

taxeringsåret erfordras ändring i den i 3 § kommunalskattelagen intagna bestämmelsen

örn vad med taxeringsår förstås. Därmed bör, då prövningsnämndens

arbetsperiod förlänges på sätt nyss sagts, förstås det kalenderår, under

vilket taxering av beskattningsnämnd i första instans verkställes.

Vad de sakkunniga anfört föranleder icke någon erinran från min sida. Departements
Såsom

jag vid 115 § taxeringsförordningen anmärkt, torde i 62 § andra chefenstycket

böra vidtagas den ändringen, att eftertaxering angives kunna äga rum

senast fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort av beskattningsnämnd

i första instans verkställas.

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

lil. Förslag till förordning angående ändrad lydelse av 21 § förordningen

den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst
och

förmögenhetsskatt.

Såsom förut anmärkts (vid 115 § taxeringsförordningen) torde i 21 § andra

stycket böra vidtagas den ändringen, att eftertaxering angives kunna äga rum

senast fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort av beskattningsnämnd

i första instans verkställas.

IV. Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av

särskilt uppskattningsvärde å fastighet.

De föreslagna ändringarna äro av formell natur. De uppgifter, som enligt

förordningen ankomma på taxeringsnämnd respektive ordinarie eller särskild

prövningsnämnd, ha sålunda angivits skola ankomma på lokal taxeringsnämnd

respektive prövningsnämnd. Vidare har uttrycket »prövningsnämnd»

i förtydligande syfte utbytts mot uttrycket »fastighetsprövningsnämnd eller

länsprövningsnämnd». Slutligen ha de uppgifter, som nu åvila landskamrerare

respektive skattedirektören hos Överståthållarämbetet, angivits skola

ankomma på taxeringsintendent.

V. Förslag till lag angående ändrad lydelse av 67 § lagen den 6

juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet, förslag till lag

angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om

kommunalstyrelse i stad, förslag till lag angående ändrad lydelse

av 54 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i

Stockholm samt förslag till lag angående ändrad lydelse av 46 § 1

mom. lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller i det av länsstyrelsen avgivna

remissyttrandet, att den nuvarande lydelsen av ifrågavarande lagrum bleve

otillfredsställande, därest den tid, under vilken prövningsnämnden hade att

handlägga ordinära mål och ärenden rörande ett års taxering, utsträcktes tili

och med den 30 juni året därpå.

Departements- Ifrågavarande lagrum torde böra ändras så att bestämmelserna anknyta

chefen. icke till »senast fastställda taxeringslängd» utan till »senaste taxering».

s. 279 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

279

VI. Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av

förordningen den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt.

Ändringarna äro huvudsakligen av formell natur. Vissa uppgifter, som enligt

förordningen ankomma på landskamrerare respektive skattedirektören

hos Överståthållarämbetet, ha sålunda angivits skola ankomma på vederbörande

taxeringsintendent. Därjämte har den tid — för närvarande den 15

februari — inom vilken kupongskattekontoret skall till vederbörande länsstyrelser

överlämna föregående års uppgifter örn aktieutdelningar, ändrats

till den 31 januari; ändringen har vidtagits i syfte att vinna överensstämmelse

med den föreslagna nya lydelsen av 42 § 4 mom. taxeringsförordningen.

I samband härmed har en motsvarande jämkning skett i fråga örn den tid,

inom vilken aktiebolags styrelse skall till kupongskattekontoret överlämna

sådana uppgifter om aktieutdelning, som till bolaget inkomma efter det bolaget

inbetalt kupongskatt enligt 5 § andra stycket kupongskatteförordningen.

Departementschefens hemställan.

Föredraganden hemställer härefter — under anförande att de medel, som

erfordrades för genomförande av den föreslagna personalförstärkningen vid

länsstyrelserna komme att äskas i särskild ordning, samt att övriga med förslagets

genomförande förenade kostnader, med undantag för hyreskostnader

vilka borde belasta statens allmänna fastighetsfond, torde, därest riksdagen

icke hade något att däremot erinra, få bestridas från det under VII huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget till Kostnader för årlig taxering — att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna det nu framlagda förslaget till förstärkning

av personalen vid länsstyrelserna och Överståthållarämbetet,

dels ock antaga de inom finansdepartementet upprättade

förslagen till

1) förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379);

2) lag örn ändrad lydelse av 3 och 62 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370);

3) förordning angående ändrad lydelse av 21 § förordningen

den 28 september 1928 (nr 373) örn statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt;

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Majlis proposition nr 345.

4) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av

särskilt uppskattningsvärde å fastighet;

5) lag angående ändrad lydelse av 67 § lagen den 6 juni

1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet;

6) lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 6 juni

1930 (nr 252) om kommunalstyrelse i stad;

7) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 15 juni

1935 (nr 337) örn kommunalstyrelse i Stockholm;

8) lag angående ändrad lydelse av 46 § 1 mom. lagen den

20 juni 1924 (nr 349) om landsting; samt

9) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Gabrielson.

s. 281 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

281

Bilaga A.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 879).

Härigenom förordnas, att 3 § 3 inom., 11 §, 39 § 4 morn., 49 § 4 morn.,

62 § 4 morn., 89 §, 102 §, 103 § och 141 § 3 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 skola upphöra att gälla, att 2 § 3 morn., 3 § 2 morn.,

4 §, 7 §, 8 § 3 och 5 morn., 9 §, 10 §, 12—14 §§, 15 § 2 morn., 16 §, 20 §

1 morn., 28 §, 29 §, 32 § 3 morn., 34 §, 35 § 2 och 3 morn., 36 § 1 och 3 morn.,

42 § 4 morn., 52 §, 55 § 1 morn., 56 § 1 morn., 51-—59 §§, 62 § 1 och 3 morn.,

65 §, 66 § 2 och 3 morn., 67 § 3 moni., 69 § 1—3 morn., 70 §, 72 §, 73 §, 75—

78 §§, 79 § 1 och 2 morn., 80 §, 85—88 §§, 91 § 1 och 2 morn., 92—101 §§,

104—107 §§, 109—113 §g, 115 §, 119 §, 121—124 88, 124 a §, 125 8, 128 §

2 morn., 129 §, 134 §, 135 §, 141 § 5 morn., 144 § 1 och 2 morn., 145 § och

146 § 1 mom. nämnda förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, att i sagda förordning skola införas tre nya paragrafer, benämnda

97 a §, 104 a § och 135 a §, samt ny kapitelrubrik, under 6 kap.,

till 135 a § av nedan angiven lydelse ävensom att i förordningen nuvarande

6, 7 och 8 kap. skola betecknas såsom respektive 7, 8 och 9 kap.:

2 §.

3 mom. Där ej annat angives eller av sammanhanget framgår, förstås i

denna förordning med lån jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl

Överståthållarämbetet, med lånsprövningsnämnd, varom i 3 § 2 mom. förmärs,

jämväl den i samma moment omnämnda Stockholms stads prövningsnämnd,

med landskamrerare jämväl skattedirektören vid Överståthållarämbetet

för skatteärenden samt med taxeringsintendent jämväl skatteintendenten

och i 16 § omförmäld tjänsteman. Med vederbörande länsstyrelse

avses, försåvitt fråga är örn riksskattenämnden, Överståthållarämbetet.

Vad i denna förordning stadgas om prövningsnämnd skall, där ej annat

av sammanhanget framgår, gälla jämväl beträffande den i 3 § 2 mom. omförmälda

riksskattenämnden.

3 8.

2 mom. Beskattningsnämnder vid årlig taxering äro i första instans taxeringsnämnder.

Taxeringsnämnderna äro dels lokala, var och en inom sitt

lokala taxeringsdistrikt, och dels särskilda, de sistnämnda med uppgifter, som

angivas i 77 § 2 mom. En lokal taxeringsnämnd i Stockholm förordnas årligen

av Överståthållarämbetet att, utöver nämnden eljest tillkommande göromål,

såsom en för riket gemensamt taxeringsnämnd (den gemensamma taxeringsnämnden)

handlägga ärenden, som avses i 77 § 4 mom.

över dessa nämnder äro prövningsnämnder.

Varje län — — — (Stockholms stads prövningsnämnd).

Därjämte utgör riksskattenämnden en för hela riket gemensam prövningsnämnd.

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

4 §.

Indelning i beredningsdistrikt och fastighetstaxeringsdistrikt verkställas av

länsstyrelsen senast den 31 augusti året näst före taxeringsåret. Senast den

30 november förstnämnda år fastställer länsstyrelsen indelningen i lokala

taxeringsdistrikt och antalet särskilda taxeringsnämnder i länet, därvid tilllika

skall angivas, ej mindre vilka grupper av skatteskyldiga som skola taxeras

av varje särskild taxeringsnämnd än även huruvida distriktet för nämndens

verksamhet skall utgöras av länet i dess helhet eller visst angivet område

inom detsamma. För stad. som ej deltager i landsting, skall alltid utses

minst en särskild taxeringsnämnd.

Åt distrikten skall givas den omfattning — — — uppdela kommun i två

eller flera lokala distrikt eller förena två eller flera kommuner å landet till

ett lokalt distrikt. Fastighetstaxeringsdistrikten å---i övrigt.

Innan länsstyrelsen--—- infordras.

7 §.

1 mom. Fastighetsprövningsnämnd i län skall utgöras av medlemmarna av

den i 9 § omförmälda länsprövningsnämnden samt ytterligare nio ledamöter,

vilka utses av länsstyrelsen senast den 15 april under taxeringsåret till lika antal

ur envar av följande grupper personer, nämligen sådana, som deltagit i

fastighetstaxeringsnämndernas arbete under året efter förordnande av länsstyrelsen

eller val av landsting, sådana, som deltagit i samma arbete efter

val av kommun, samt sådana inom länet, som icke deltagit i nämnda arbete

men genom sin verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap i fråga om

fastighetsvärdering.

Enligt samma grunder, som gälla för utseende av ovannämnda nio ledamöter,

utser länsstyrelsen sex suppleanter för dessa.

2 morn. Ordföranden i länsprövningsnämnden skall vara fastighetsprövningsnämndens

ordförande.

8 §.

3 mom. Därjämte skola ledamöter i taxeringsnämnden ävensom suppleanter,

en för varje ledamot, väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari

året efter det, då valet skedde, dock att val skall äga rum vart annat år,

därvid för varje gång halva antalet ledamöter väljes. Valet förrättas i december

månad. Här avsedda ledamöter och suppleanter i lokal taxeringsnämnd

utses å landet av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av

dessa samt i stad av stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige icke finnas,

av allmän rådstuga. Motsvarande ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd

väljas i stad, som icke deltager i landsting eller som enligt av

länsstyrelsen fastställd arbetsfördelning ensam skall utgöra verksamhetsområde

för en eller flera särskilda taxeringsnämnder, av stadsfullmäktige

samt eljest av vederbörande landstings förvaltningsutskott.

Antalet valda ledamöter i lokal taxeringsnämnd skall, om taxeringsdistriktet

består av en kommun eller del av kommun, bestämmas i sammanhang

med valet och utgöra minst tre, högst åtta. Består taxeringsdistriktet av två

eller flera kommuner, bestämmes, antalet ledamöter från varje kommun av

länsstyrelsen i samband med indelningen i taxeringsdistrikt under iakttagande

att ledamöterna skola vara högst fem från varje kommun, dock sammanlagt

högst tio.

Antalet valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd skall bestämmas i sammanhang

med valet och utgöra minst fem, högst åtta, därest desamma utses

av landstings förvaltningsutskott, men eljest minst tre och högst åta. I Kallmar

län skall för de fall, att särskild taxeringsnämnd skall vara verksam

s. 283 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 345.

283

inom båda landstingsområdena, antalet av länsstyrelsen bestämmas till sex

eller åtta, varefter vartdera landstingets förvaltningsutskott väljer halva antalet

ledamöter och suppleanter.

5 mom. Örn utgången---taxeringsnämnden.

över kommuns val må besvär anföras---val.

I fråga om besvär över val, förrättat av landstings förvaltningsutskott,

gäller vad i andra stycket sägs om besvär över kommuns val; dock att diariebevis

över att klaganden besvärat sig skall ingivas till ordföranden i förvaltningsutskottet.

Finner länsstyrelsen anledning förordna örn nytt val av ledamöter och

suppleanter i särskild taxeringsnämnd på grund därav, att vid valet icke

iakttagits bestämmelsen i 12 § 1 mom. fjärde stycket första punkten, har

länsstyrelsen att därvid erinra om nämnda bestämmelse samt att, såvitt

möjligt, föreskriva, vilka slag av skattskyldiga som skola väljas, och antalet

av varje slag.

9 §.

Länsprövningsnämnderna skola bestå av landskamreraren såsom ordförande

samt fyra ledamöter jämte suppleanter för dessa, en för varje ledamot.

Ledamöter och suppleanter utses av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år bland

personer, som äro valbara till ledamöter i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktet.

10 §.

Riksskattenämnden utgöres av ordförande och fyra ledamöter, vilka utses

av Kungl. Maj:t, ordföranden för viss tid och ledamöterna för en tid av

fyra år. En av ledamöterna skall förordnas till vice ordförande att vid förfall

för ordföranden tjänstgöra i hans ställe. För varje ledamot utser Kungl. Maj:t

en suppleant.

Skatteintendenten fullgör hos riksskattenämnden de åligganden, som hos

länsprövningsnämnd ankomma på taxeringsintendenten.

12 8.

1 mom. Till medlemmar------— verkställande.

Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd

eller taxeringsnämnd utses allenast den, som är inom kommunen

mantalsskriven, och av landsting må till ledamot eller suppleant i

fastighetstaxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kommun

inom fastighetstaxeringsdistriktet. Av landstings förvaltningsutskott må till ledamot

eller suppleant i särskild taxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven

i kommun inom nämndens verksamhetsområde; dock att i Kalmar

län den, som av någotdera landstingets förvaltningsutskott väljes, skall

vara mantalsskriven i kommun inom samma landstings område. Ej må annan

väljas till ledamot eller suppleant än den som tillika under det år, då

valet äger rum, haft att utgöra allmän kommunalskatt till kommunen eller

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet

och jämväl, i den mån utskylderna vid tiden för valet varit förfallna, erlagt

desamma.

Vid kommuns val av ledamöter i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd

eller lokal taxeringsnämnd, „å ock vid förordnande av ledamöter i

fastighetsprövningsnämnd eller länsprövningsnämnd skall tillses, att örn möjligt

såväl ägare eller brukare av fastighet som rörelseidkare, vilka bedriva

inom distriktet allmänt förekommande verksamhet, samt arbetare och andra

inkomsttagare komma att tillhöra nämnden ävensom att, såvitt möjligt är,

kännedom örn distriktets olika delar kommer att förefinnas inom densamma.

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Till medlemmar och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skola utses personer,

som kunna antagas besitta särskild insikt och erfarenhet i de taxeringsfrågor,

som ankomma på dylik nämnds handläggning. Därjämte bör, såvitt

möjligt, tillses, att inom sådan nämnd kännedom kommer att förefinnas om

olika delar av nämndens verksamhetsområde.

2 mom. Ej må---distrikt;

den som under de fyra sist förflutna åren tjänstgjort såsom medlem i beredningsnämnd,

fastighetstaxeringsnämnd eller taxeringsnämnd;

den som---ålder; samt

den som eljest uppgiver hinder, vilket beträffande den som förordnats av

länsstyrelse godkännes av länsstyrelsen och beträffande annan godkännes

av den kommun, det landsting eller det förvaltningsutskott, som förrättat

valet.

3 mom. Medlem i beskattningsnämnd skall vara svensk medborgare.

Ej må sådant uppdrag utövas av den, som är omyndig eller försatt i konkurstillstånd,

eller av den, som icke under näst föregående kalenderår haft

att utgöra allmän kommunalskatt till kommunen eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller särskild skatt å förmögenhet, ej heller av den, som icke,

i den mån utskylderna äro förfallna, erlagt densamma.

13 §.

1 mom. Av Kungl. Majit eller länsstyrelse meddelat förordnande såsom

ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd kan när som helst återkallas.

Avgår medlem---avgångne. Sker under valperioden ändring i indel
ningen

i taxeringsdistrikt, skall i vederbörlig ordning val av ledamöter och

suppleanter, som därav föranledes, äga rum för den återstående tiden av

valperioden.

2 mom. Utebliver vald ledamot i beredningsnämnd, i fastighetstaxeringsnämnd

eller i taxeringsnämnd från utlyst sammanträde —■ — — deltaga.

14 §.

1 mom. Beskattningsnämnd så---efter samråd med taxeringsinten
denten,

men, då fråga är om biträde åt fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd,

utses av vederbörande nämnd. Finner taxeringsintendenten nödigt

att —---sådan.

2 mom. Länsstyrelsen skall,---sägs.

Taxeringsintendenten meddelar de sakkunniga nödiga anvisningar för fullgörande

av deras uppdrag.

15 §.

2 mom. Ordförande i — ---drätselkammaren. I övriga städer och på

landet skall biträde lämnas av vederbörande häradsskrivare i den utsträckning

kungl. Majit föreskriver.

16 §.

Där så anses oundgängligen nödvändigt, må länsstyrelse, efter Kungl.

Majits medgivande, förordna person med länsbokhållares kompetens att beträffande

vissa taxeringsärenden eller vissa grupper av sådana ärenden fullgöra

de åligganden, som enligt denna förordning åvila taxeringsintendenten.

20 §.

1 mom. Allmän fastig hetsdeklaration skall avlämnas senast den 15 september

året näst före det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, och

ingivas

s. 285 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

285

Beträffande fastighet å landet: — — —- kommunalborgmästaren i den

..stad eller länsstyrelsen i det län, där fastigheten är belägen.

Uppgift enligt 18 § skall avlämnas senast den 15 augusti året näst före

det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, och ingivas

beträffande fastighet i Stockholm:---belägen.

28 §.

1 mom. Självdeklaration är dels allmän självdeklaration, dels särskild

självdeklaration.

2 mom. Deklarationsskyldig, som taxeras av särskild taxeringsnämnd,

skall avgiva allmän självdeklaration inom det län, där han är skattskyldig

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet.

Sådan deklarationsskyldig skall därjämte avgiva särskild självdeklaration

i varje annat län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt.

Deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva särskild

självdeklaration i varje län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal

inkomstskatt.

Särskild självdeklaration, skall dock i fall av behov efter anmaning avgivas

jämväl inom det län, där allmän självdeklaration avgives, ävensom i

flera exemplar.

Självdeklaration, som det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag

att avgiva, skall avlämnas i två exemplar, av vilka det ena är avsett för

den särskilda taxeringsnämnd, som har att taxera föreningen eller bolaget,

och det andra för vederbörande taxeringsnämnd i den kommun, som är beskattningsort

för föreningen eller bolaget.

3 mom. Deklarationsskyldig, som icke faller under 2 mom. och som är

skattskyldig till -—• —- — (= nuvarande andra stycket)---inkomst
skatt.

Finnes inom---- (= nuvarande tredje stycket)---kommun.

29 §.

1 mom. Allmän självdeklaration — ---- skulder.

Svenskt aktiebolag ----jämlikt 7 § h) förordningen —---belopp.

Inländsk försäkringsanstalt,---bortfalla.

2 mom. Särskild självdeklaration skall för den kommun eller, i fall som

avses i 28 § 3 mom. andra stycket, det distrikt, —- — — stadgat.

3 mom. Den, som skall taxeras av särskild taxeringsnämnd och som är

skattskyldig till kommunal inkomstskatt i flera inom ett och samma län belägna

kommuner eller andra administrativa områden, inom vilka menighet

äger utöva beskattningsrätt, skall i den självdeklaration, som han jämlikt

28 § 2 mom. har att avgiva inom länet, för varje kommun eller område

särskilt upptaga de uppgifter, som erfordras för taxeringen.

32 §.

3 mom. Skattskyldig, som--— efter anmaning av taxeringsintendent,

i den utsträckning--- — handlingar.

Vad nu -—---handlingar.

34 §.

Vanligt handelsbolag —--nämligen

a) för varje — — ■—- rederiet; samt

b) för varje —1 — — avses i 28 § 3 mom. andra stycket, för varje----

belöper.

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Äro bolagets---distriktet.

Skola bolagets eller rederiets delägare taxeras av särskild taxeringsnämnd,

skall under a) omförmäld uppgift avlämnas inom varje län, där delägare är

skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, samt under b) omnämnd

uppgift avlämnas inom varje län, dit någon av bolaget eller rederiet

innehavd förvärvskälla är att hänföra. Äro bolagets eller rederiets samtliga

delägare skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt inom samma

län, skall dock uppgift, som under b) avses, icke lämnas för det länet.

Under b) omförmäla uppgift skall dock i fall av behov efter anmaning avgivas

i flera exemplar.

Vid uppgift,---förmäles.

35 §.

2 mom. Efter anmaning är idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse

skyldig avlämna uppgift om belopp, som han utbetalt till i anmaningen

namngiven annan näringsidkare, därest beloppet är av beskaffenhet att i

mottagarens hand utgöra intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse.

Efter anmaning av taxeringsintendent är idkare av jordbruk, skogsbruk

eller rörelse skyldig avlämna uppgift om till andra näringsidkare, som icke

äro i anmaningen namngivna, utbetalda belopp av i första stycket angiven

beskaffenhet jämte mottagarnas namn och adress.

3 mom. Utövare av ----anmaning av taxeringsintendent, för kontroll

---rörelsen.

Har rörelseidkare -—--avseende.

Angående den---sägs.

36 §.

1 mom. Självdeklaration, som--•—taxeringsåret.

Staten, landsting, kommun och annan dylik menighet må åtnjuta anstånd

med självdeklarations avlämnande till den 15 mars.

Verk eller — — — näst före taxeringsåret.

På ansökan---förmögenhetsskatt, taxeringsintendenten i det län,

--— förmögenhetsskatt, taxeringsintendenten i det län, där den deklaration,

ansökningen avser, skall avgivas, undantagsvis medgiva visst kortare

anstånd med avlämnandet utöver vad ovan sagts.

Vad i---rederi.

3 mom. Uppgifter enligt 33 § skola vara avlämnade senast den 31 januari

under taxeringsåret.

Uppgifter enligt 34 § skola vara avlämnade senast den 15 februari under

taxeringsåret; dock må vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för

registreringspliktigt fartyg under enahanda villkor, som i 1 mom. tredje och

fjärde styckena sägs, åtnjuta där omförmält anstånd med avlämnande av

uppgift.

42 §.

4 mom. Enligt 3 mom.---senast den 31 januari nästföljande år

---härom.

Enligt $ mom. —--förstöras.

Om ansvar---tillämpning.

52 §.

För taxering---första instans eller taxeringsintendent framställer

----meddelas.

s. 287 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

287

55 §.

1 mom. Rätt att utfärda anmaning, som i 32 § 3 mom. och 35 § 3 mom.

sägs, tillkommer endast taxeringsintendenten i det län, där den uppgiftsskyldige

under taxeringsåret har sin hemortskommun, eller, om han då saknar

hemortskommun, taxeringsintendenten vid Överståthållarämbetet för

skatteärenden. Dock skall i fråga örn skattskyldig, vilken taxering bragts

under riksskattenämndens prövning, rätt till anmaning, som i 32 § 3 mom.

avses, jämväl tillkomma skatteintendenten.

Avser anmaning fullgörande av i 35 § 2 mom. andra stycket föreskriven

skyldighet, tillkommer rätt att utfärda anmaning taxeringsintendent.

Rätt att utfärda anmaning i andra fall än ovan sagts tillkommer taxeringsintendent

samt ordföranden i vederbörande beskattningsnämnd i första instans.

56 §.

1 mom. Granskning av — — — prövningsnämnd samt av taxeringsintendent

och vid granskningsarbete---självdeklarationer.

För innehållet — — — stadgandena i 83, 87, 98, 105 och 115 §§.

Självdeklaration skall---skattskyldige.

Då besvär---vederbörande.

Självdeklaration, som---erfordras.

I övrigt---bearbetning.

Efter taxeringsårets--— överlämnats till rikskattenämnden, förvaras

— — — föreskriver.

Vad ovan---medhjälpare.

57 §.

Ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd, taxeringsintendent eller annan,

---innehåll.

Under överläggningarna — — — utspridas.

Om ansvar---140 §.

58 §.

1 mom. När allmän---senast den 15 augusti året---förslag.

Sedan de i första stycket angivna handlingarna inkommit till länsstyrelsen,

har landskamreraren att, med erforderligt biträde av sakkunnig person, på

grundval av nämnda och eljest tillgängliga handlingar samt i mån av behov

inhämtade upplysningar upprätta förslag---ske.

Därjämte har landskamreraren att på grundval av de uppgifter, som jämlikt

18 § avlämnats, och de upplysningar, som eljest kunna vinnas, verkställa

undersökning rörande fastigheternas allmänna saluvärde å länets landsbygd.

Med ledning därav skall landskamreraren för sådana trakter inom länet, där

jordbruksfastigheterna kunna med avseende å ägoslag och jordens beskaffenhet

anses vara väsentligen likartade, till ledning för taxeringen upprätta

förslag, beträffande dylika fastigheter i skilda storleksgrupper, till vissa värden

för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden

under förutsättning av normalt byggnadsbestånd. Därjämte

skall landskamreraren, i den mån så finnes erforderligt, uppgöra förslag

till särskilda anvisningar för taxeringen även i andra hänseenden, såsom

angående redovisningen av olika ägoslag, värdesättning av övrig mark och

bete å skogsmark med mera. Jämväl i fråga örn annan fastighet bör landskamreraren,

i den mån så anses erforderligt, upprätta förslag lill enhetliga

grunder för taxeringen. Prövas lämpligt uppgöras förslag och anvisningar för

skilda delar av länet, må sådant ske.

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Finner landskamreraren lämpligt, att förslag upprättas till enhetliga grunder

och anvisningar för fastighetstaxeringen i stad, har han att uppgöra dylika

förslag.

Länsstyrelsen äger inkalla lämpligt antal personer med ingående kännedom

örn fastighetsvärdena inom länet att tillhandagå landskamreraren med

upplysningar vid fullgörande av hans ovan nämnda uppgifter.

2 mom. Senast den 15 september året näst före taxeringsåret har landskamreraren

att till riksskattenämnden insända de i 1 mom. omförmälda förslagen

till enhetliga värden och anvisningar för fastighetstaxeringen. Sedan

riksskattenämnden granskat förslagen och, där oriktigheter eller, olika län

emellan, skiljaktigheter föreligga, som böra undanröjas, framlagt förslag till

sådana oriktigheters eller skiljaktigheters undanröjande, skall nämnden senast

den 15 oktober förstnämnda år till landskamreraren översända ifrågavarande

förslag. Landskamreraren har därefter att i de av honom upprättade

förslagen verkställa de ändringar, som må föranledas av riksskattenämndens

erinringar.

59 §.

1 mom. Senast den -—--sammanträda inför landskamreraren å en

---skog.

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning

av fastigheter inom länet eller ifrågakommande del därav under

tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering och för de slutsatser beträffande

fastigheternas, allmänna saluvärde, som enligt hans mening kunna

dragas av dessa priser, så ock för övriga av honom kända förhållanden av

beskaffenhet att inverka på nämnda värde. Därjämte skall landskamreraren

framlägga av honom upprättade förslag till enhetliga värden och anvisningar

för fastighetstaxeringen jämte, i förekommande fall, av riksskattenämnden

gjorda erinringar däremot. De vid sammanträdet närvarande skola därefter,

på grundval av de sålunda framlagda förslagen och erinringarna, fastställa

hjälptabell samt erforderliga anvisningar till ledning för värdesättning av

skogsmark och växande skog ävensom överenskomma om enhetliga grunder

för taxeringen i övrigt.

Vid sammanträdet —--protokollet.

2 mom. Skulle för — — — lämpligt, att sammanträde hålles inför landskamreraren

med ordförande--- — tillämpning.

3 mom. Sedan sammanträde — — arbetet, skall å landet---svå
righeter.

Vid sammanträdet---protokollet.

5 mom. Det åligger fastighetstaxeringsnämndens ordförande att följa arbetet

i beredningsnämnderna inom fastighetstaxeringsdistriktet för vinnande

av jämnhet och likformighet i taxeringen samt därvid i erforderlig utsträckning

lämna anvisningar för dess bedrivande. Han äger övervara beredningsnämndernas

sammanträden samt därunder deltaga i överläggningarna

men icke i besluten.

62 §.

1 mom. Beredningsnämndens sammanträden hållas å tid och plats, som

ordföranden bestämmer efter samråd med ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden.

Möter för -—- — — ordföranden.

Vid sammanträdena---ledamöter.

3 mom. Beredningsnämndens förslag---ledamöter.

Senast den 20 december skall ordföranden till landskamreraren i länet

översända sammandrag av taxeringslängden över fastigheter, för vilka fastighetsskatt

utgöres, såvitt angår jordbruksfastighet.

s. 289 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

289

65 §.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd d landet åligger huvudsakligen:

a) att följa arbetet i beredningsnämnd inom fastighetstaxeringsdistriktet

på sätt stadgas i 59 § 4 morn.;

b) att före---(= nuvarande a))---beredningsdistrikt;

c) att vidtaga---(= nuvarande b))---taxeringen;

d) att kalla---(= nuvarande c))---ordet; samt

e) att ombesörja--— (= nuvarande d))---längder.

Ordförande i---beredningsnämnd.

66 §.

2 mom. Innan fastighetstaxeringsnämnd---sammanträdet inför lands
kamreraren

eller eljest---fastighetstaxeringsdistriktet.

Avskrift av--— ävensom de i 62 § 3 mom. angivna sammandragen.

3 mom. Sedan det---fastigheten.

Nämndens sålunda fattade beslut skola, där de skilja sig från beredningsnämndens

beslut, antecknas i fastighetslängderna.

Fastighetslängdema underskrivas — — — ledamöter.

67 §.

3 mom. Fastighetstaxeringsnämnd i---stadgandena i 62 § 3 mom.

första stycket hava motsvarande tillämpning.

69 §.

/ mom. Fastighetstaxeringsnämndens arbete--— dessförinnan. Ar
betet

skall vara avslutat i länen senast den 31 mars och i Stockholm senast

den 15 juni under taxeringsåret.

2 morn. Senast den 5 april skall fastighetstaxeringsnämndens--—

föreskriver.

3 mom. Fastighetslängderna, i---tillgå för landskamreraren, taxe
ringsintendenten

och fastighetsprövningsnämnden — — — taxeringsåret.

70 §.

1 mom. Sedan fastighetslängdema med tillhörande handlingar blivit tillgängliga

för taxeringsintendenten, skall---—- fastighetstaxering. Lands
kamreraren

bär att sörja för införskaffandet av erforderliga yttranden över

hos fastighetsprövningsnämnden anförda besvär och gjorda framställningar;

där yttrandena därtill föranleda, skola påminnelser infordras från vederbörande.

Taxeringsintendenten har att åvägabringa för besvärens och framställningarnas

prövning eljest erforderlig utredning.

Vid granskningsarbetet må taxeringsintendenten åtnjuta---personer,

som av länsstyrelsen ställas till hans förfogande. Då i---bör taxerings
intendenten

föranstalta därom.

2 mom. Länsstyrelsen äger,---att under taxeringsintendentens gransk
ningsarbete

infinna sig för upplysningars meddelande.

72 §.

1 mom. Fastighetsprövningsnämnd granskar — — — beslut.

Fastighetsprövningsnämnd eller dess ordförande äger, där så anses erforderligt,

dels kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd i

länet eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer att infinna

sig vid sammanträde med faslighetsprövningsnämnden eller hos dess

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 345. , 19

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

ordförande för att meddela upplysningar, dels ock infordra deklarationer

och andra uppgifter, varom i denna förordning förmäles.

Skattskyldig part må i fall av behov kallas att muntligen höras inför

fastighetsprövningsnämnden vid äventyr att mål eller ärende avgöres på

förhandenvarande skäl.

2 mom. I län sammanträder fastighetsprövningsnämnd på ordförandens

kallelse i —--samlingsort å sådan tid, att nämndens arbeten må vara

avslutade senast den 30 juni. Möter för —--göras hos ordföranden, som

inkallar suppleant i hans ställe.

Taxeringsintendenten har att övervara nämndens sammanträden med

skyldighet att bevaka det allmännas rätt samt därvid framställa de yrkanden

om påförande av eller ändring i taxering, vartill han kan finna anledning.

3 mom. Stockholms stads prövningsnämnd sammanträder för behandling

av ärenden rörande allmän fastighetstaxering å tid, som ordföranden

bestämmer sålunda, att nämndens sammanträden må vara avslutade senast

den 31 oktober.

73 §.

Alla beslut —---Kungl. Majit.

Justering av protokollet skall för varje sammanträde verkställas inför

nämnden, innan sammanträdet upplöses, eller senast inom åtta dagar efter

sammanträdets avslutande av nämndens ordförande. Justeringen bestyrkes

i båda fallen genom ett av ordföranden å protokollet tecknat intyg, däri dagen

för justeringen utsättes.

Vederbörande protokollförare---tillägg.

75 §.

Länsstyrelsen må, innan ett års taxeringsarbete tager sin början, — — —

sammanträda inför landskamreraren för överläggningar — — — svårigheter.

Vid sådant---utsett.

Landskamreraren har därefter att, med ledning av vad som framkommit

vid ovannämnda överläggningar, upprätta förslag till anvisningar för nästkommande

års taxering samt senast den 20 december året näst före taxeringsåret

till riksskattenämnden insända omförmälda förslag. Sedan riksskattenämnden

granskat förslaget och, där oriktigheter eller, olika län emellan, skiljaktigheter

föreligga, som böra undanröjas, framlagt förslag till sådana oriktigheters

eller skiljaktigheters undanröjande, skall nämnden senast den 20

januari under taxeringsåret till landskamreraren översända ifrågavarande

förslag. Landskamreraren skall därefter i det av honom upprättade förslaget

verkställa de ändringar, som må föranledas av riksskattenämndens erinringar,

samt förelägga länsprövningsnämnden omförmälda förslag och erinringar.

Länsprövningsnämnden har därpå att, på grundval av ifrågavarande förslag

och erinringar, fastställa anvisningar för årets taxering, vilka före den

31 januari samma år skola tillställas ordförandena i taxeringsnämnderna.

76 g.

Senast den 31 januari skola —---angår.

Inom samma---taxeringsdistriktet.

Efter anmälan---behov.

s. 291 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

291

Erfordras för---förvaras hos riksskattenämnden, äger ordförande i

taxeringsnämnd efter anmälan hos skatteintendenten utbekomma--—

återställas till riksskattenämnden.

77 §.

1 mom. Taxeringsnämnderna hava att, med i 85 § angivet undantag, verkställa

taxering av de skattskyldiga.

2 mom. Särskild taxeringsnämnd verkställer, utom i fall, som i 4 mom.

sägs, taxering till kommunal inkomstskatt, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

samt särskild skatt å förmögenhet av skattskyldiga, som icke äro

fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser, ävensom till utskiftningsskatt

av skattskyldiga, som äro aktiebolag. Sådan nämnd verkställer

ock, med undantag som i 4 mom. sägs, taxering till kommunal inkomstskatt,

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt särskild skatt å förmögenhet av

rörelseidkare, som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser,

därest de hava ordnad bokföring, som avslutas medelst vinst- och förlustkonto,

i huvudbok, eller nästföregående år taxerats av sådan nämnd. Har

rörelseidkare under beskattningsåret varit gift och är 52 § 1 mom. kommunalskattelagen

eller 19 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

tillämplig å makarnas taxering, skall särskild taxeringsnämnd

taga befattnig jämväl med den andra makens taxering för inkomst

eller förmögenhet.

3 mom. Lokal taxeringsnämnd verkställer taxering av de skattskyldiga

inom nämndens taxeringsdistrikt, vilkas taxeringar icke, enligt vad i 2 mom.

sägs, skola handhavas av särskild taxeringsnämnd.

4 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden i Stockholm har att verkställa

dels —- —■ ■— (= nuvarande 2 mom. första stycket)---ändamål.

Taxering, som —--(■= nuvarande 2 mom. andra stycket)---

taxeringsdistrikt.

78 §.

Taveringsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:

a) att tillhandahålla--— fullgörande;

b) att, då---underskrift;

c) att på — -— — avlämnandet;

d) att ordna---tillförlitlig taxering, därvid ordförande i särskild

taxeringsnämnd äger infordra yttrande från ordföranden i taxeringsnämnden

i det taxeringsdistrikt inom den särskilda nämndens verksamhetsområde,

där ifrågavarande rörelse eller verksamhet drives; dock att länsstyrelsen

--- — kronoombudet;

e) att, då---förhållandet;

/) att, därest — ---taxeringsnämndsordförande;

g) att när---förhållandet;

h) att även---taxering i annat distrikt, lämna vederbörande taxe
ringsnämndsordförande

underrättelse därom;

i) att kalla---god tid meddela länsstyrelsen och de skattskyldiga

inom taxeringsdistriktet underrättelse;

j) att leda---ordet;

k) att ombesörja förandet av nämndens protokoll och, i den utsträckning,

Kungl. Maj:t föreskriver, dess längder; samt

l) att, därest----behövligt.

79 §.

1 mom. Finner taxeringsnämndens---han att till taxeringsintendem

ten framställa---överlämnas.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

På taxeringsintendenten ankommer---därtill av taxeringsintendenten

för varje---återställes.

Vad i---bokföring.

2 mom. Anser taxeringsnämndens---vederbörande taxeringsinten
dent,

vilken---skall taxeringsintendenten föranstalta--— nämnd.

80 §.

Kronoombudet har---särskilt

a) att, oavsett---denne;

b) att vid---iakttaget; samt

c) att, i---och verkställa förekommande längdföring.

Med avseende —--samt verkställa förekommande längdföring.

85 §.

Taxering till---anmälan hos taxeringsintendenten i länet,---

prövning av riksskattenämnden, skall taxeringsintendenten skyndsamt---

anmälan till skatteintendenten för den åtgärd, som enligt 93 § ankommer på

denne, och samtidigt härom underrätta taxeringsintendenten i annat län,

--— inkomstskatt.

86 §.

För varje--— omförmälas i 77 § 4 mom.

Hos särskild taxeringsnämnd skola föras inkomstlängd och förmögenhetslängd,

vilka upprättas för varje fögderi samt för stad, där magistrat finnes.

De beslutade---namn.

I inkomstlängden---ovan.

I förmögenhetslängden--— förmögenheten.

Närmare föreskrifter---Kungl. Maj:t.

Taxeringslängderna underskrivas---ledamöter.

87 §.

Såvitt ej---fattas av lokal taxeringsnämnd,---kommunvalda

ledamöter, eller, där taxeringsdistriktet omfattar två---tillstädes; ej

heller av särskild taxeringsnämnd, därest icke närvarande äro ordföranden,

kronoombudet eller minst tre eller, där fråga är om nämnd, till vilken ledamöter

utsetts av stadsfullmäktige, minst två av de valda ledamöterna.

Ordföranden åligger---förmögenhet.

88 §.

Taxeringsnämnderna skola hava avslutat sina arbeten i länen senast den

31 maj och i Stockholm senast den 15 juni.

På framställning av ordföranden i särskild taxeringsnämnd må länsstyrelsen

medgiva utsträckning av förstnämnda tid, dock ej till senare tidpunkt

än den 15 juni.

91 §.

1 morn. Senast den 15 juni skall---handlingar. Har länsstyrelsen

medgivit utsträckning av den tid, inom vilken särskild taxeringsnämnds arbete

skall vara avslutat, må länsstyrelsen jämväl förordna örn utsträckning av

förstnämnda tid, dock längst till den 30 juni. De upprättade — — — föreikriver.

'' ''. rr. I............

2 mom. Taxeringslängderna, i huvudskrift eller avskrift, skola vara att

s. 293 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

293

tillgå för landskamreraren, taxeringsintendenten och länsprövningsnämnden

samt i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, tillhandahållas dem,---

utskylder.

92 §.

1 morn. Har skattskyldig---genom vederbörande taxeringsinten
dents

försorg,---och senast den 31 juli, till riksskattenämnden översändas

—--förmögenhet avgivits inom länet. Har---skola till

riksskattenämnden jämväl översändas---förmögenhet inom länet,

därest---taxeringar.

2 mom. Föreligger beträffande —--översändas till riksskattenämnden.

93 §.

Taxeringsintendenten har---huruvida dessa taxeringar äro med skat
teförfattningarna

överensstämmande samt likformiga och rättvisa, ävensom

för sådant ändamål---kommunalskattelagen.

Finner taxeringsintendenten för--— eller anser taxeringsintendenten

anledning —--bör taxeringsintendenten föranstalta —--annan

taxeringsintendent, bör---sägs.

Jämväl i —--skall taxeringsintendenten föranstalta därom.

Finner taxeringsintendenten anledning---yttra sig, taxeringsintendenten

hos---ordförande.

Landskamreraren har att sörja för införskaffandet av erforderliga yttranden

över hos prövningsnämnden anförda besvär och gjorda framställningar;

där yttrandena därtill föranleda, skola påminnelser infordras från vederbörande.

Taxeringsintendenten har att åvägabringa för besvärens och

framställningarnas prövning eljest erforderlig utredning.

I fråga---böra taxeringsintendenterna i de---taxering.

94 §.

1 mom. Vid fullgörande av vad i 93 § stadgas må taxeringsintendent åtnjuta

— — — personer, som av länsstyrelsen ställas till hans förfogande.

2 mom. Länsstyrelsen äger, — — — att under taxeringsintendentens

granskningsarbete infinna sig för meddelande av upplysningar i distriktet

vidkommande taxeringsfrågor.

I fråga om riksskattenämnden äger ordföranden i nämnden såsom---—

länsstyrelsen.

95 §.

Prövningsnämnd beslutar över anförda besvär och gjorda framställningar

samt granskar och prövar årets taxeringar i övrigt.

Prövningsnämnd eller dess ordförande äger, där så anses erforderligt, dels

kalla ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktet att

infinna sig vid sammanträde med prövningsnämnden eller hos dess ordförande

för att meddela upplysningar, dels ock infordra deklarationer, handelsböcker

med därtill hörande handlingar eller anteckningar rörande intäkter

och utgifter inom rörelsen jämte därtill hörande handlingar samt

andra uppgifter, varom i denna förordning förmäles. I fråga örn infordrande

av liandelsböcker med därtill hörande handlingar eller anteckningar rörande

intäkter och utgifter inom rörelsen jämte därtill hörande handlingar skall

stadgandet i 55 § 1 mom. första stycket hava motsvarande tillämpning å

prövningsnämnd eller dess ordförande.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Skattskyldig part må i fall av behov kallas att muntligen höras inför

prövningsnämnden vid äventyr att mål eller ärende avgöres på förhanden
-

varande skäl.

Om rätt---129 §.

96 §.

/ morn. Länsprövningsnämnderna hava,---falla under riksskatte
nämndens

handläggning.

2 mom. Har skattskyldig — — -— prövningsdistrikt, skall riksskattenämnden

taga befattning---— gift, skall riksskattenämnden taga befattning

— — — taxering.

Föreligger i — — — likaledes riksskattenämnden att taga befattning

— — — avser.

97 §.

Länsprövningsnämnd sammanträder på ordförandens kallelse i---

samlingsort å tid, som ordföranden bestämmer. Möter för---göras

hos ordföranden, som inkallar suppleant i hans ställe.

I nämndens sammanträden skola deltaga ordföranden och samtliga ledamöter

eller suppleanter för dem.

Taxeringsintendenten har att övervara nämndens sammanträden med skyldighet

att bevaka det allmännas rätt samt därvid framställa de yrkanden

örn påförande av eller ändring i taxering, vartill han kan finna anledning.

97 a §.

Efter taxeringsårets utgång må ej hos länsprövningsnämnd fråga väckas,

som avser samma års taxering, där ej fall föreligger, som avses i 123 §, 124 a §,

128 § 2 morn., 129 § eller 130 § denna förordning eller 75 § 1 och 2 mom.

kommunalskattelagen, 24 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt samt 7 § förordningen örn särskild skatt å förmögenhet

eller 16 § andra stycket lagen om folkpensionering.

Mål och ärenden rörande ett års taxering skola vara avgjorda, så snart ske

kan, och, där ej fall föreligger, som avses under något av de i första stycket

omförmälda författningsrum, senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret
-

98 §.

Alla beslut — :— — honom av landskamreraren, taxeringsintendenten

eller länsprövningsnämnden avfordrad---ske.

Taxering, som till följd av länsprövningsnämndens beslut---Kungl.

Maj :t.

Justering av---eller senast inom åtta dagar efter sammanträdets

avslutande av nämndens ordförande. Justeringen bestyrkes genom ett av

ordföranden å protokollet tecknat intyg, däri dagen för justeringen utsättes.

Vederbörande protokollförare---tillägg.

Vad i —--beslut, som fattats av nämnden rörande ett års taxering se
nare

än den 30 juni året därpå.

99 §.

1 mom. Länsprövningsnämndens ändringslängder, —--föreskriver,

tillhandahållas dem---utskylder.

2 mom. Stadgandet i 1 mom. har icke tillämpning beträffande Stockholm.

s. 295 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

295

100

1 mom. Det åligger protokollföraren hos länsprövningsnämnden att senast

å tionde dagen efter den, då protokollet justerats, i rekommenderat brev, varå

mottagningsbevis begäres, med allmänna posten---ortsavdragen.

Har i---klaganden.

Vad ovan är sagt om ägare---(= nuvarande 3 morn.)---

fråga är.

2 mom. Å protokollsutdrag, som i 1 morn, omförmäles, —---(=

nuvarande 4 mom.)---beslutet.

3 mom. Återkommer utsänt protokollsutdrag utan att mottagningsbevis

erhållits, skall utdraget skyndsamt delgivas vederbörande genom myndighets

försorg.

101 §.

1 mom. Innefattar beslut, som länsprövningsnämnd meddelat rörande ett

års taxering senare än den 30 juni året därpå, att taxering höjts---

protokoll.

Har prövningsnämnd ----sker enligt 100 § 1 morn., genom---län,

taxeringsintendenten i det länet.

2 mom. Stadgandet i 1 mom. första stycket bär icke tillämpning beträffande

Stockholm.

104 §.

Riksskattenämnden sammanträder på ordförandens kallelse i Stockholm

å tid, som ordföranden bestämmer; dock må, —---inkallas.

I nämndens sammanträden skola deltaga ordföranden och samtliga ledamöter

eller suppleanter för dem.

Skatteintendenten har att övervara nämndens sammanträden med skyldighet

att bevaka det allmännas rätt samt därvid framställa de yrkanden örn

påförande av eller ändring i taxering, vartill han kan finna anledning.

104 a §.

Efter taxeringsårets utgång må ej hos riksskattenämnden fråga väckas,

som avser samma års taxering, där ej fall föreligger, som avses i 123 §, 124 a §,

128 § 2 mom. eller 130 § denna förordning eller 75 § 1 och 2 morn. kommunalskattelagen,

24 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

samt 7 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet eller

16 § andra stycket lagen om folkpensionering.

Mål och ärenden rörande ett års taxering skola vara avgjorda, så snart

ske kan, och, där ej fall föreligger, som avses under något av de i första

stycket omförmälda författningsrum, senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret.

105 §.

Alla beslut av riksskattenämnden skola,---honom av skatteintendenten,

nämnden eller dess ordförande avfordrad---ske.

Taxering, som —--beträffande beslut, som fattats rörande ett års

taxering senare än den 30 juni året därpå.

Justering av protokollet skall för varje sammanträde verkställas inför

nämnden, innan sammanträdet upplöses, eller senast inom åtta dagar efter

sammanträdets avslutande av nämndens ordförande. Justeringen bestyrkes

genom ett av ordföranden å protokollet tecknat intyg, däri dagen för justeringen

utsättes.

Vederbörande protokollförare---riktighet.

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

106 §.

1 mom. Riksskattenämndens ändiingslängder---hos länsprövnings
nämndema

att om riksskattenämndens beslut verkställa enahanda anteckningar,

som i 98 § äro föreskrivna beträffande beslut av länsprövningsnämnd.

2 mom. Utdrag av riksskattenämndens protokoll---100 §.

3 mom. Innefattar beslut, som riksskattenämnden meddelat rörande ett

års taxering senare än den 30 juni året därpå, att taxering höjts —---

utdrag av nämndens protokoll till — — — verkställighet.

107 §.

Länsstyrelsen har att vaka över att taxeringsarbetet ordnas och bedrives

ändamålsenligt.

Det åligger taxeringsintendenten att med biträde av tjänstemän å landskontoret

samt häradsskrivare, som länsstyrelsen, där så erfordras, därtill förordnar,

lämna ordförandena i beskattningsnämndema i första instans inom länet

råd och upplysningar, på begäran av dessa verkställa utredning i invecklade

taxeringsärenden samt övervaka deras arbete. Taxeringsintendenten liksom av

honom därtill beordrad tjänsteman äger för den skull närvara vid sammanträde

med beskattningsnämnd i första instans inom länet och därunder deltaga

i överläggningarna men ej i besluten.

109 §.

Beskattningsnämndema skola--— rättvis.

Skulle någon beskattningsnämnd härutinnan brista, åligger det ordföranden

att därom göra anmärkning till nämndens protokoll. I protokollet skall jämväl

intagas nämndens yttrande över sådan anmärkning. Utdrag av protokollet

skall genom ordförandens försorg ofördröjligen tillställas taxeringsintendenten

ävensom, då fråga är om fastighetsprövningsnämnd eller länsprövningsnämnd,

skatteintendenten.

110 §.

Sammanträde med beskattningsnämnd skall hållas inom slutna dörrar; dock

är skattskyldig berättigad att företräda inför nämnden för att meddela upplysningar

rörande taxeringen, i vad honom angår. Inför fastighetsprövningsnämnd

och prövningsnämnd äger skattskyldig eller, om annan än denne besvärat

sig, jämväl klaganden vara tillstädes vid handläggning av mål eller

ärende, som honom angår.

Såvitt utan hinder för taxeringsförrättninaens fortgång sig göra låter, bör

taxeringsnämnd på stället meddela skattskyldig begärd upplysning om nämndens

beslut.

lil §.

1 mom. Ordförande eller —--taxeringen.

Ordförande eller ledamot i fastighetsprövningsnämnd och prövningsnämnd

skall därjämte avträda, då fråga förekommer om taxering, i vars behandling

inom annan beskattningsnämnd han tidigare deltagit.

Är ordförande i beskattningsnämnd i första instans på grund av vad nu

stadgats hindrad att i nämnden deltaga i behandling av visst taxeringsärende

---besluta.

2 mom. Den som i annan befattning handlagt visst taxeringsärende må icke

såsom landskamrerare eller taxeringsintendent taga befattning med samma

ärende.

s. 297 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

297

3 mom. Föreligger för ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd hinder,

som i 1 eller 2 mom. sägs, skall anteckning härom ske i nämndens protokoll.

112 §.

Uppstå skiljaktiga---av ordföranden.

113 8.

Kan av---(= nuvarande andra stycket)---påkalla.

115 §.

Eftertaxering enligt vad därom i skatteförfatlningama är stadgat verkställes

av taxeringsnämnder och prövningsnämnder. Om de---deklaration.

119 8-

Besvär enligt 118 § skola, skriftligen avfattade och ställda till den prövningsnämnd,

som enligt 96 8 har att granska och pröva taxeringen i fråga,

ingivas till länsstyrelsen i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden företagits,

därest ej sådant fall föreligger, som i andra stycket här nedan avses.

Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens bestämmelser

örn beskattningsort är att hänföra till två eller flera prövningsdistrikt,

skola besvär enligt 118 8, för såvitt de avse den skattskyldiges taxering

för inkomst eller förmögenhet i den kommun, där han taxerats eller

bort taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt

å förmögenhet, eller i sådan annan kommun, dit förvärvskällan är att hänföra,

skriftligen avfattade, ingivas till riksskattenämndens kansli.

Besvären skola ingivas före klockan tolv å sista helgfria dagen i juli månad

under taxeringsåret; dock att kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse, landsting

eller skogsvårdsstyrelse, som klagar, äger ingiva sina besvär före klockan

tolv å sista helgfria dagen i december månad samma år.

Hava besvär, som skolat ingivas till riksskattenämndens kansli, i stället

före den stadgade besvärstidens utgång ingivits eller insänts till länsstyrelsen

i något av de län, inom vilka klaganden taxerats eller bort taxeras till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet eller

dit av klaganden innehavd förvärvskälla är att hänföra, skall på grund därav

hinder icke föreligga för besvärens upptagande till prövning. Länsstyrelsen

har att omedelbart överlämna besvären till riksskattenämndens kansli.

121 8-

1 mom. över beslut, som fastighetsprövningsnämnd meddelat, må besvär

anföras hos kammarrätten av taxeringsintendenten, så ock av skatteintendenten.

Enahanda rätt att anföra besvär tillkommer vederbörande kommun,

municipalsamhälle, vägstyrelse och landsting.

över beslut, som nu nämnts, må ock besvär anföras hos kammarrätten av

ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt angår taxering

av fastigheten, i följande fall:

a) om han hos fastighetsprövningsnämnden inom föreskriven tid överklagat

fastighetstaxeringsnämndens beslut och hans talan därstädes icke bifallits;

samt

b) örn fastighetsprövningsnämnden ändrat den av fastighetstaxeringsnämden

verkställda taxeringen, utan att sådan ändring påyrkats av klaganden.

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

I det under a) omnämnda fallet må besvären dock innefatta endast fullföljande

helt eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos fastighetsprövningsnämnden.

1 det under b) omförmälda fallet må talan icke innefatta längre gående

yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet med fastighetstaxeringsnämndens

beslut.

2 mom. över beslut, som prövningsnämnd meddelat, må besvär anföras

hos kammarrätten av taxeringsintendenten, ägare eller därmed likställd innehavare

av fastighet, såvitt angå taxering av fastigheten, skattskyldig, såvitt

angår egen taxering för inkomst eller förmögenhet eller för avverkat virke,

där han ej enligt 39 eller 49 § förlorat talan, samt vederbörande kommun,

municipalsamhälle, vägstyrelse, landsting och skogsvårdsstyrelse, i den mån

de jämlikt 118 § äga föra talan mot taxeringsnämnds beslut.

Besvär må anföras i följande fall:

a) om inom föreskriven tid hos prövningsnämnden annan klagande än

taxeringsintendenten besvärat sig över taxeringsnämndens beslut eller taxeringsintendenten

framställt yrkande om påförande av eller ändring i taxering

men talan därstädes icke bifallits; samt

b) om prövningsnämnden ändrat den av taxeringsnämnden verkställda

taxeringen, utan att sådan ändring påyrkats av klaganden.

I det under a) omnämnda fallet må besvären dock innefatta endast fullföljande

helt eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos prövningsnämnden.

I det under b) omförmälda fallet må talan icke innefatta längre gående yrkande

än taxeringens bestämmande i enlighet med taxeringsnämndens beslut.

Över beslut, som länsprövningsnämnd meddelat, må besvär anföras jämväl

av skatteintendenten.

122 §.

1 mom. Besvär enligt 121 § över beslut av fastighetsprövningsnämnd

skola, skriftligen avfattade, före klockan tolv å sista helgfria dagen i december

månad under taxeringsåret ingivas till länsstyrelsen i det län, där den

överklagade taxeringsåtgärden vidtagits.

Besvär enligt 121 § över beslut av länsprövningsnämnd skola ingivas till

den länsstyrelse, som i första stycket sägs, av annan klagande än taxeringsintendent

och skatteintendenten före klockan tolv å trettionde dagen efter

den, då klaganden av beslutet erhållit del, eller, om då är helgdag, före klockan

tolv på dagen nästföljande söckendag. Taxeringsintendent och skatteintendenten

skola till nyssnämnda länsstyrelse ingiva sina besvär före samma

tid å trettionde, respektive sextionde dagen efter den, då länsprövningsnämndens

protokoll justerats, eller, örn då är helgdag, före samma tid nästföljande

söckendag.

Besvär enligt 121 § över beslut av riksskattenämnden skola ingivas till

nämndens kansli av annan klagande än skatteintendenten före klockan tolv

å trettionde dagen efter den, då klaganden av beslutet erhållit del, eller, örn

då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag. Skatteintendenten

skall till nämndens kansli ingiva sina besvär inom samma tid,

räknad från den dag, då nämndens protokoll justerats.

Försummas något av vad nu föreskrivits, varda besvären icke upptagna

till prövning; dock må icke den omständigheten, att besvären i stället för

till vederbörande länsstyrelse, respektive riksskattenämndens kansli ingivits

eller insänts direkt till kammarrätten, utgöra hinder för besvärens upptagande

till prövning, därest besvären till kammarrätten inkommit före utgången

av den stadgade besvärstiden. I sådant fall skall kammarrätten orne
-

s. 299 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

299

delbart överlämna besvären till vederbörande länsstyrelse, respektive riksskattenämndens

kansli för vidare behandling enligt 2 mom.

1 fråga om här nämnda besvär skall bestämmelsen i 119 § fjärde stycket

hava motsvarande tillämpning.

2 mom. Omedelbart efter taxeringsårets utgång har länsstyrelsen, respektive

riksskattenämnden att till kammarrätten insända förteckning å besvär,

som före nämnda tidpunkt anförts enligt 121 §. 1 länstyrelsens förteckning

skola besvär över taxering av fastighet upptagas för sig utan sammanblandnig

med övriga besvär. Inkomma besvär efter taxeringsårets utgång, skall

förteckning å sådana besvär omedelbart efter varje månads utgång insändas

till kammarrätten.

Vid besvären har länsstyrelsen att foga såväl utdrag av taxeringslängd och

beskattningsnämndernas protokoll, såvitt den överklagade taxeringsfrågan

angår, som ock de till nämnderna i frågan ingivna handlingarna ävensom,

där fråga är om taxering av fastighet, utdrag av taxeringslängd beträffande

närmast föregående taxering av fastigheten. Länsstyrelsen har därefter att

infordra förklaringar från vederbörande samt, inom sex månader efter det

att besvären inkommit till länsstyrelsen, överlämna handlingarna till kamtnarrätten.

Angå besvären taxering av fastighet, böra handlingarna vara till

kammarrätten inkomna inom fyra månader efter det att besvären inkommit

till länsstyrelsen.

Beträffande besvär, som inkommit till riksskattenämndens kansli, har

riksskattenämnden att i tillämpliga delar förfara på enahanda sätt, som stadgas

i andra stycket.

123 §.

1 mom. Har fastighet---fastigheten,

eller har---vederbort,

eller har---rum,

eller har under löpande taxeringsperiod genom beslut av taxeringsnämnd

nytt taxeringsvärde---underrättelse därom senast den 30 juni,

eller har — — — taxerad,

må fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare uti den i 124 §

angivna ordning häröver anföra besvär hos länsprövningsnämnden eller,

därest taxeringen redan varit föremål för beslut, som efter särskild prövning

meddelats av fastighetsprövningsnämnd eller länsprövningsnämnd, hos kammarrätten.

2 mom. Den som —-----— förmögenhet,

den som---skett,

den som —--ort,

den som — — — skattskyldig,

den som---skatt,

den som — — — skatt,

den som---- självdeklaration,

den som---- men som blivit av taxeringsnämnd taxerad för---

underrättelse därom senast den 30 juni,

den som ----nämnts,

så ock den,---felaktig,

må uti---kammarrätten.

Skall i---underrättelse rörande av taxeringsnämnd vidtagen taxe
ringsåtgärd

senast den 30 juni.

3 mom. Den som —--virkesdeklaration,

den som---men blivit av taxeringsnämnd taxerad---underrät
telse

därom senast den 30 juni,

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

den som -—--nämnts,

så ock den, —--felaktig,

må uti den i 124 § angivna ordningen häröver anföra besvär hos länsprövningsnämnden

eller, därest taxeringen redan varit föremål för länsprövningsnämdens

efter särskild prövning meddelade beslut, hos kammarrätten.

4 mom. Rätt till---tillkommer jämväl taxeringsintendenten så ock

—--beslut.

124 §.

1 mom. Besvär enligt 123 § skola, skriftligen avfattade, med motsvarande

tillämpning av bestämmelserna i 119 § första och andra styckena, ingivas

till vederbörande länsstyrelse, respektive rikskattenämndens kansli, när det

gäller besvär av skattskyldig, inom natt och år efter det utskylder avfordrats

honom och, när det gäller besvär av annan, före utgången av kalenderåret

näst efter taxeringsåret.

Försummas något av vad sålunda föreskrivits, varda besvären icke upptagna

till prövning; dock må icke den omständigheten, att besvär, som anföras

hos kammarrätten, i stället för till vederbörande länsstyrelse, respektive

riksskattenämndens kansli ingivits eller insänts direkt till kammarrätten,

utgöra hinder för besvärens upptagande till prövning, örn besvären till

kammarrätten inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden. I sådant

fall skall kammarrätten omedelbart överlämna besvären till vederbörande

länsstyrelse, respektive riksskattenämndens kansli för vidare behandling enligt

2 mom.

1 fråga om här nämnda besvär skall bestämmelsen i 119 § fjärde stycket

hava motsvarande tillämpning.

Avse besvären---(= nuvarande andra stycket) -—- — — kravet.

2 mom. Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har denna att vid

desamma foga såväl utdrag av taxeringslängd och beskattnnigsnämnds protokoll,

såvitt den överklagade taxeringen angår, som ock övriga till ärendet

hörande handlingar. Sedan därefter förklaringar över besvären infordrats

från vederbörande och yttrande avgivits av taxeringsintendenten, överlämnas

handlingarna till länsprövningsnämnden i prövningsdistriktet eller, därest

taxeringen redan varit föremål för länsprövningsnämndens efter särskild

prövning meddelade beslut, till kammarrätten.

Beträffande besvär, som inkommit till riksskattenämndens kansli, har

riksskattenämnden att i tillämpliga delar förfara på enahanda sätt, som stadgas

i första stycket. Hava icke utdrag av inkomstlängd, förmögenhetslängd

och taxeringsnämnds protokoll, såvitt den överklagade taxeringen angår, samt

de till taxeringsnämnden i frågan ingivna handlingarna på grund av stadgandet

i 92 § tidigare överlämnats till riksskattenämnden, åligger det riksskattenämnden

att översända besvären till vederbörande länsstyrelse, som

har att därvid foga ifrågavarande utdrag och handlingar.

124 a §.

1 mom. Har skattskyldig — ---129 § av länsprövningsnämnd sådan

ändring---i övrigt

Rätt att--- — 39 § 1 morn., taxeringsintendenten och, såvitt----

kommun.

Besvären skola skriftligen avfattade med motsvarande tillämpning av

bestämmelserna i 119 § första och andra styckena, ingivas till vederbörande

länsstyrelse, respektive riksskattenämndens kansli av skattskyldig eller kommun

inom sex månader och av taxeringsintendent inom åtta månader från

den dag, då beslutet rörande fastighetstaxeringen meddelats.

s. 301 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

301

Försummas något av vad sålunda föreskrivits, varda besvären icke upptagna

till prövning; dock må icke den omständigheten, att besvär, som anföras

hos kammarrätten eller Kungl. Maj:t, i stället för till vederbörande

länsstyrelse, respektive riksskattenämndens kansli ingivits eller insänts direkt

till kammarrätten eller Kungl. Maj :t, utgöra hinder för besvärens upptagande

till prövning, om bevären dit inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden.

I sådant fall skola besvären omedelbart överlämnas till vederbörande

länsstyrelse, respektive riksskattenämndens kansli för vidare behandling

enligt 124 § 2 mom.

1 fråga om här nämnda besvär skall bestämmelsen i 119 § fjärde stycket

hava motsvarande tillämpning.

Besvär enligt---avgjort.

Vid besvär---tillämpning.

2 mom. Besvär enligt---anföras av taxeringsintendent, med mindre

—--fastighetstaxeringen.

125 §.

1 fråga om klagan över prövningsnämnds beslut i anledning av besvär enligt

123 § skola stadgandena i 121 § 2 morn., 122 § 1 mom. andra, tredje,

fjärde och femte styckena samt 122 § 2 mom. andra och tredje styckena hava

motsvarande tillämpning.

128 §.

2 morn. Vid prövningsnämnds — — — å prövningsnämnden; dock skall,

därest under länsprövningsnämnds handläggning — — — avgörande av

riksskattenämnden.

129 §.

Därest efter---taxerad, har länsprövningsnämnden i det prövnings
distrikt,

där fastigheten är belägen, att efter anmälan av taxeringsintendenten

vidtaga---taxeringsvärde.

Sådan anmälan hos länsprövningsnämnden må ock---denne.

134 §.

Ordförande i beskattningsnämnd i första instans och taxeringsintendent äro

skyldiga att, då sådant av vederbörande myndighet påfordras, avgiva förklaring

över besvär angående taxering. Vid förfall för ordföranden må förklaringsskyldigheten

åläggas någon av nämndens ledamöter. Beskattningsnämnd

må icke åläggas förklaringsskyldighet. Ej heller må av beskattningsnämnd i

första instans behandlad taxeringsfråga till nämnden återförvisas till förnyad

behandling.

135 §.

Har genom---verkställighet.

Utslag av —--ändring av länsprövningsnämndens beslut, för---

kommun, där fastigheten är belägen, taxeringsintendenten i det län,---

annat län, taxeringsintendenten i det länet.

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

6 KAP.

Om åtgärder för vinnande av enhetlighet i rättstillämpningen

vid olika beskattningsnämnder.

135 a §.

Riksskattenämnden åligger att, utöver de uppgifter, som enligt 4 och 5 kap.

tillkomma densamma, verka för en riktig och enhetlig tillämpning av skatteförfattningarna.

I sådant syfte har nämnden att lämna övriga beskattningsnämnder

anvisningar, att efter framställning från landskamrerare eller taxeringsintendent

eller när anledning eljest därtill föreligger yttra sig i taxeringsfrågor,

att avgiva utlåtanden i av Kungl. Majit till nämnden hänskjutna

frågor samt att, när anledning därtill föreligger, hos Kungl. Majit

göra framställning rörande ändringar eller förtydliganden i skatte- eller taxeringsförfattningarna.

Kungl. Majit äger meddela närmare föreskrifter rörande riksskattenämndens

verksamhet i här angivna hänseende.

7 KAP.

Särskilda föreskrifter.

8 KAP.

Ansvarsbestämmelser.

141 §.

5 mom. Vad i---som i 4 mom. omförmäles,---underlåtenhet.

144 §.

1 mom. Förseelse, som —--domstol.

Åtal jämlikt 141 § 1 eller 2 mom. eller---grund.

Förseelse, som---åtal.

2 mom. Där, i---skall av vederbörande landskamrerare, taxeringsin
tendent,

ordförande--—- påkalla.

9 KAP.

Om kostnader för taxeringsarbetet.

145 §.

1 mom. Av statsmedel bestridas:

1) ersättning åt---taxeringsnämnderna;

2) bidrag till---(= nuvarande 3))---allmänna;

3) ersättning för det i samband med taxeringsförrättningarna jämlikt 107 §

lämnade biträde av häradsskrivare;

s. 303 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

303

4) gottgörelse för---(— nuvarande 4))---jämlikt 15 § 2 mom.

lämnade biträde av städernas tjänstemän; samt

5) kostnader för taxeringen, vilka omförmälas i 5 och 6 samt 8—11 mom.

här nedan.

2 mom. Det åligger---enligt bestämmelserna i 1 mom. 1), 3) och 4)

äro därtill---beräknande.

Motsvarande yttrande---senast den 15 augusti under taxeringsåret.

Yttrande enligt —--beslut.

3 mom. Kommun, som---enligt 1 morn. 2) bar att, såvitt angår

allmän fastighetstaxering i länen, senast den 15 april under taxeringsåret

— — — beräknande.

Länsstyrelsen har---styckena.

4 mom. Efter prövning---utanordna?.

Därvid må---ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna ävensom

för det i samband med allmän fastighetstaxering lämnade biträde jämlikt

fl § av häradsskrivare och jämlikt 15 § 2 mom. av städernas tjänstemän

jämte vad---fastighetstaxeringsnämndernas beslut.

Vad som---- taxeringsnämnderna samt för det i samband med taxe
ringsarbetet

lämnade biträde jämlikt 107 § av häradsskrivare och jämlikt

15 § 2 mom. av städernas tjänstemän jämte vad---taxeringsnämnder
nas

beslut.

Vid fördelningen---länsstyrelsen.

5 mom. Till gäldande av de av fastighetsprövningsnämnds eller länsprövningsnämnds

arbeten föranledda utgifter, såsom gottgörelse åt tjänsteman,

som jämlikt 16 § förordnats att för vissa fall fullgöra taxeringsintendentens

åligganden, ersättning för biträde åt taxeringsintendent vid förberedande göromål

och för biträde vid protokollföring samt för längdföring, nödiga

---sagts.

6 mom. Sakkunnig erhåller — — — sakkunnige biträtt riksskattenämnden

eller skatteintendenten, av Kungl. Maj:t.

7 mom. Uppgift rörande--— avseende sistförflutna budgetår, skall år
ligen

före juli månads utgång av länsstyrelsen insändas till finansdepartementet.

8 mom. De personer,---taxeringsarbetet,

de personer, — -— — medgivande,

de ordförande —--59 § 1 morn.,

de ordförande---59 § 2 morn., ävensom

de ordförande — — — fastighetsprövningsnämnds eller prövningsnämnds

sammanträde för meddelande av upplysningar,

äga att — -—• — resereglementet.

Ersättning efter ovannämnda grunder tillkommer jämväl i denna förordning

avsedd sakkunnig, som biträtt i taxeringsfrågor.

9 mom. I 126 § 2 mom. omförmäld ledamot av kammarrätten ävensom ledamot

i fastighetsprövningsnämnd och prövningsnämnd, vilken icke är befattningshavare

i statens tjänst, äger åtnjuta för tid, varunder han varit inkallad

till tjänstgöring, arvode med tjugufyra kronor örn dagen, örn han är bosatt

å sammanträdesorten, och med trettiotvå kronor örn dagen, om han är bosatt

utom sammanträdesorten. Är sådan ledamot befattningshavare i statens

tjänst, skall han för tjänstgöringen åtnjuta, jämte ersättning för avlöningsförmåner,

som han får avstå under tjänstledighet för ifrågavarande uppdrag,

arvode med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:t. Därjämte skall ledamot

i förekommande fall för resedagar åtnjuta rese- och traktamentsersättning

enligt allmänna resereglementet.

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

10 mom. Ersättning till---(= nuvarande 9 mom.)---resereg
lementet.

11 mom. Angående gottgörelse---(== nuvarande 12 morn.)---

Kungl. Majit.

146 §.

1 mom. Av kommun---jämlikt 8 § 3 mom. valda ledamöter i lokal

taxeringsnämnd äga,---83 § 2 mom.

De av---dagen.

Av landstings förvaltningsutskott och stadsfullmäktige valda ledamöter i

särskild taxeringsnämnd äga att för deltagande i nämndens sammanträden

åtnjuta ersättning på sätt i 145 § 8 inom. stadgas. Ersättningen gäldas beträffande

ledamöter, valda av landstings förvaltningsutskott, av landstinget och

beträffande ledamöter, utsedda av stadsfullmäktige, av kommunens medel.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943; dock att dels ledamöter

och suppleanter i prövningsnämnd enligt 2) här nedan skola utses dessförinnan,

dels ock vid 1943 års taxering bestämmelsen i 89 § icke skall äga

tillämpning.

I samband med förordningens ikraftträdande skall följande iakttagas:

1) Av det antal ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd, som skall väljas

i december månad 1943, skall hälften, eller, örn antalet icke är jämnt, det

antal, som är närmast under hälften, utses för fyra år och återstående delen

för två år.

2) Ledamöter och suppleanter i prövningsnämnd skola enligt denna förordning

utses första gången för tiden den 1 juli 1943—den 30 juni 1947.

3) I fråga örn taxeringslängders offentliga framläggande, översändande av

självdeklarationer och andra handlingar till riksskattenämnden, besvär enligt

118 § över beslut av taxeringsnämnd, rätt att anföra besvär enligt 123 § i fall,

då vederbörande icke inom föreskriven tid erhållit i nämnda paragraf omförmäld

underrättelse örn taxeringsnämnds beslut, samt kostnad för taxeringsnämnds

verksamhet, skola, såvitt angår 1943 års taxering, äldre bestämmelser

fortfarande gälla.

4) Uppgift rörande ersättningsbelopp, utbetalda jämlikt 145 § 4, 5 och 6

mom. och avseende tiden den 1 december 1942—den 30 juni 1943, skall av

länsstyrelsen före utgången av juli månad 1943 insändas till finansdepartementet.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 3 § kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 3 § kommunalskattelagen den 28 september 1928

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

3 8.

Med taxeringsår förstås i denna lag det kalenderår, under vilket taxering

av beskattningsnämnd i första instans verkställes, och med---taxe
ringsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.

s. 305 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

305

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 14 juni

1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattnings
värde

å fastighet.

Härigenom förordnas, att 5, 6, 8, 10 och 13 §§ förordningen den 14 juni

1933 om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattnings värde å fastighet

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

5 8.

Då framställning, — — — avslutat sin verksamhet, till ordföranden i den

lokala taxeringsnämnden i orten; och åligger —---- erforderlig.

6 8.

Efter förberedande---avslutat sin verksamhet, hos den lokala taxeringsnämnden,

som —--fastigheten.

Nämndens beslut---protokollet.

Protokollet skall---länsstyrelsen.

8 §•

Efter utgången---- avslutar sitt arbete, till prövningsnämnden; och

har---avgörande.

Innan ärendet avgöres, skall taxeringsintendenten giva nämnden sin mening

tillkänna.

Nämndens beslut — ---protokoll.

över nämndens---föras.

10 8-

Överståthållarämbetet och---nämnden.

Beslutet skall, —---infört.

Underrättelse om — —--- ordförandena i fas tighets taxeringsnämnderna

eller de lokala taxeringsnämnderna, envar---februari.

13 8.

Ordförande i fastighestaxeringsnämnd eller i lokal taxeringsnämnd »å

ock--— stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami Nr &15.

20

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 34ö.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 13

december 1940 (nr 1000) örn allmän omsättningsskatt.

Härigenom förordnas, att 10 §, 14 § 2 morn., 15 §, 19 § och 29 § förordningen

den 13 december 1940 örn allmän omsättningsskatt skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

10 §.

Taxering till---taxeringen.

Särskild taxeringsnämnd skall verkställa taxering till allmän omsättningsskatt

av skattskyldiga, som icke äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller

familjestiftelser. Sådan nämnd skall ock verkställa taxering till dylik skatt

av rörelseidkare, som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser,

därest de hava ordnad bokföring, som avslutas medelst vinst- och

förlustkonto i huvudbok, eller nästföregående år taxerats av sådan nämnd.

Har rörelseidkare under beskattningsåret varit gift och är 52 § 1 mom. kommunalskattelagen

eller 19 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt tillämplig å makarnas taxering, skall särskild taxeringsnämnd

taga befattning jämväl med den andra makens taxering till omsättningsskatt.

Länsstyraslen äger förordna, att i stad särskild taxeringsnämnd skall verkställa

taxering till allmän omsättningsskatt jämväl av annan rörelseidkare

än i andra stycket sågs.

Lokal taxeringsnämnd skall verkställa taxering till allmän omsättningsskatt

av de skattskyldiga inom nämndens taxeringsdistrikt, vilkas taxeringar

icke, enligt vad i andra och tredje styckena sågs, skola handhavas av särskild

taxeringsnämnd.

Skattepliktig omsättning---förvärvskälla.

14 §.

2 mom. I fråga---79 § 1 och 3 morn., 93 § andra stycket samt 95 §

andra stycket taxeringsförordningen---omsättningsskatt.

15 §.

För varje---(omsättningsskattelängd). Hos särskild taxeringsnämnd

skall dylik längd upprättas för varje fögderi samt för stad, där magistrat

finnes. Har någon---längden. ...

Omsättningsskattelängden föres---i länen senast den 5 juni och i

Stockholm senast den 20 juni. Har länsstyrelsen medgivit utsträckning av

den tid, inom vilken särskild taxeringsnämnds arbete skall vara avslutat,

må länsstyrelsen jämväl förordna örn utsträckning av förstnämnda tid, dock

längst till den 20 juni.

19 §.

Kungl. Maj :t förordnar---uppgift att

dels, efter---varuslagen,

s. 307 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

307

dels, efter framställning från landskamrerare, taxeringsin tendén! eller

prövningsnämnd,---omsättningsskatt,

dels ock, när---förordning.

Nämnden skall---suppleant.

Nämnden är---tillstädes.

Nämnden må,---sakkunniga.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i Ilo §, lil § 1 och 2 mom.

samt 112 § taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna i tillämpliga

delar gälla.

29 §.

I denna förordning förstås med län jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse

jämväl Överståthållarämbetet, med prövningsnämnd jämväl riksskattenämnden,

med landskamrerare jämväl skattedirektören vid överståthållarämbetets

avdelning för skatteärenden samt med taxeringsintendent jämväl

skatteintendenten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Tablå, utvisande antal befattningshavare av olika slag å landskontoren

(Uppgifterna avse förhållandena i juni 1942. I några län har arbetet egentligen utförts av

svara befattningshavare av angivet antal och slag. Med taxerings
-

Län

Icke- ordinarie

läns- assessor

Eo 27

Läns-

bok-

hål-

lare

A 21

Lands-

kon-

torist

A 15

Icke- ordinarie

lands- kon- torist

Eo 14

Kansli- biträde

A 7

Kontors- biträde

A 4

Icke- ordinarie

kontors- biträde

Eo 4

Icke-ordina- rie befatt- ningshavare,

som åtnjuter

arvode

antal

årsar-

vode

Stockholm ........

—

—

1

—

1

1

1

1

1500j

I

1

3 600

Uppsala ..........

—

1

1

~

- i

1

1600

Södermanland ....

—

—

1

—

—

1

—

1

2 400

Östergötland ......

.'' f j''

\ r

21

V2

i

1 t j r

2 1

j f. -

V2

1

1500

Jönköping ........

—

1

2

—

—

1

—

—

Kronoberg ........

—

—

1

V»

—

—

1

—

—

Kalmar............

—

i

H/i

—

—

1

—

—

—

Gotland ..........

—

—

—

1

__

—

V2

—

—

Blekinge ..........

—

—

—

1

—

—

—

7»

2 400

Kristianstad ......

—

—

1

—

—

—

3

—

—

Malmöhus ........

7*

—

—

1

—

1

1

3

7 440

Halland ..........

_

_

1

_

—

—

—

—

—

Göteborg och Bohus

v«

—

7»

—

—

l3/i

—

37»

5140

Älvsborg ..........

—

—

1

1

—

—

V»

—

—

Skaraborg ........

—

—

—

—

—

—

1

1

1878

Värmland..........

—

—

—

1

—

—

1

1

2 400

I

1

3 000

Örebro ............

—

—

V2

1

—

—

1

1

2 400

1

1500

1 Har sedermera slutat sin tjänst. — * Egentligen sysselsättes denna befattningshavare till

utom biträder en förste expeditionsvakt med vissa handräckningsarbeten under ungefär halva

en förste expeditionsvakt under minst 8 månader

årligen.

— 6 Dessutom biträder en expe-

senare inkommen uppgift sysselsättas med taxeringsarbete —

i stället för angivna | landskon-

landskontorist och | icke-ordinarie kontorsbiträde.

s. 311 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

311

Bilaga B.

(forts, å sid. 308—309)

(bortsett från landskamrerare!!), vilka utföra taxeringsår bete å tjänstetid.

flera personer, än som upptagas i tablån, men den använda arbetskraften har beräknats motarbete

avses icke arbete med taxering till krigskonjunkturskatt.)

Taxeringsrevisor

Bokföringsgranskare,

utöver antalet

taxeringsrevisorer,

anställda under

år 1942

Summa

antal

befatt-

nings-

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut

för taxeringsarbete under år

1942 avdelad befattnings- havare

Totala

antalet

befatt-

nings-

antal

årsar-

vode

antal

årsar-

vode

havare

antal

slag och löne- grad

havare

*1

1

12 OOOJ

7 2001

1

1

1

6 000

6000

6 600

1 10

1 {

e. o. Länsassessor

Eo 27

} »

1 •

10 200

1

6 600

6

1

Länsbokhållare A 24

7 ''

1

9 000j

1

1

7 200

7 200

} 6

■ {

e. o. Länsbokhållare

Eo 19

}7;

1

9 000-J

1

1

6 600

7 200

} 7

V*

Länsbokhållare A 24

77* 1

i

1

8400|

1

1

6 000

6 600

} 7

1

Länsbokhållare A 24

’8

1

7 800

1

6 000

41/»

1

Länsassessor A 27

4 57*

1

8 400|

1

1

7 200

7 200

} 67*

■ i

e. o. Länsbokhållare

Eo 19

} 6 77*

1

7 800

—

—

2 Va

1

Landskontorist A 15

37*

1

9 000

1

7 200

3a/.i

1

Landskontorist A 15

47»

1

840o|

1

1

6 600

6 600

} 7

1

Länsbokhållare A 21

8

1

10 800j

2

2

1

14 400

12 000

6 600

| 127*

1 1

1 ]

Länsbokhållare A 24

e. o. Länsbokhållare

Eo 19

| 147*

1

9 600

1

6 600

3

1

Länsassessor A 27

4

1

9 600|

3

3

21600

19 800

} 13

2 {

e. o. Länsbokhållare

Eo 19

J- 615

1

9 600-j

1

1

6 000

6 000

} 57»

1

Länsbokhållare A 21

67»

1

9 000-J

1

1

6 600

6 000

} 5

7 {

e. o. Länsbokhållare

Eo 19

} 6

1

9 600-j

1

6 000

6 000

} 6

1

Landskontorist A 15

7

! ■

9 600-j

1

6 600

6 000

} 87*

1

Länsbokhållare A 24

7 97*

‘/i, med arbete för taxering till krigskonjunkturskatt och annat landskontorsarbete. — 8 Dess- sin tjänstetid. — 4 Dessutom biträder juristpersonal under tillhopa ungefär 2 månader samt

ditionsvakt under 8/* av sin tjänstetid. — 0 Dessutom biträder en expeditionsvakt. — 7 Enligt

torist, 1 icke-ordinarie landskontorist och 1 icke-ordinarie kontorsbiträde — J icke-ordinarie

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Kungl. Maj:ta proposition nr 345

Län

Icke-

ordinarie

läns-

assessor

Läns-

bok-

hål-

lare

Lands- kon- torist

A 15

Icke- ordinarie

lands- kon- torist

Eo 14

Kansli- biträde

A 7

Kontors- biträde

A 4

Icke-

ordinarie

kontors-

biträde

Icke-ordina- rie befatt- ningshavare,

som åtnjuter

arvode

Eo 27

A 21

Eo 4

antal

årsar-

vode

*/s

V»

1

V»

Vs

1

2100

Kopparberg........

1

1

Vt

900

1

1

Vo

1

Västernorrland ____

V»

—

1

1

—

—

•{

1

1

2 700

1920

1

Vs

V»

v»

1

Västerbotten ......

1

Norrbotten ........

_

_i

v»

a_

1

_

_

1 Dessutom biträder en expeditionsvakt under 4 månader årligen. — 3 På grund av va^

ringsarbete.

s. 313 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 346.

313

Taxeringsrevisor

Bokföringsgranskare,

utöver antalet

taxeringsrevisorer,

anställda under

år 1942

Summa

antal

befatt-

nings-

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut

för taxeringsarbete under år

1942 avdelad befattnings- havare

Totala

antalet

befatt-

nings-

antal

årsar-

vode

antal

årsar-

vode

havare

antal

slag och löne- grad

havare

1

9 60oj

1

1

7800

6000

} 6>/e

1

Länsbokhållare A 24

77«

1

8 400|

1

1

7 200

6 600

} 67*

7» |

e. o. Länsbokhållare

Eo 19

} »

1

10 800j

1

1

7 200

7 200

} 67»

1

Länsbokhållare A 21

s77»

1 *

9 60o|

1

1

7 800

7800

} 87 »

1

Länsbokhållare A 21

97»

1

9 000

1

8 400

47»

1 {

e. o. Länsbokhållare

Eo 19

} 57»

1

10 800

1

7 800

4

1

Länsbokhållare A 21

5

1

9 000

1

7 200

3*/s

—

—

*373

kanta juristbefattningar har ännu icke någon jurist kunnat provisoriskt avdelas för faxe
-

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Tablå, utvisande av de sakkunniga föreslaget antal befattnings
-

Län

Taxe-

rings-

inten-

dent

A 30

Taxe-

rings-

inten-

dent

A 27

Taxe-

rings-

inspek-

tör

A 24

Taxe-

rings-

inspek-

tör

A 21

l t i

Stockholm ..................................

1

—

1

—

Uppsala.....................................

1

—

—

1

Södermanland ...............................

1

—

—

1

Östergötland ................................

1

—

1

—

Jönköping ..................................

1

—

1

—

Kronoberg ..................................

1

—

—

—

Kalmar......................................

1

—

1

—

Gotland.....................................

—

1

—

—

Blekinge.....................................

1

—

—

—

Kristianstad ................................

1

—

1

—

Malmöhus...................................

1

—

1

1

Halland ....................................

1

—

—

1

Göteborg och Bohus .........................

1

—

1

1

Älvsborg ...................................

1

—

1

—

Skaraborg...................................

1

—

1

—

Värmland ...................................

1

—

1

—

Örebro......................................

1

—

1

—

Västmanland ...............................

1

—

—

1

Kopparberg .................................

1

—

1

—

Gävleborg...................................

1

—

1

—

Västernorrland ..............................

1

—

1

—

Jämtland ...................................

1

—

—

—

Västerbotten ................................

1

—

—

1

Norrbotten .................................

1

—

—

1

Summa

23

1

14

8

1 Dessutom är en icke-ordinarie länsassesor (Eo 27) delvis sysselsatt med taxeringsarbete.

s. 315 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345,

315

Bilaga C.

havare av olika slag å taxeringsavdelningen vid landskontoren.

Lands-

konto-

rist

A 15

Icke-

ordinarie

lands-

kontorist

Eo 14

Kansli-

biträde

A 7

Kontors-

biträde

A 4

Icke-

ordinarie

kontors-

biträde

Eo 4

Taxe-

rings-

revisor

Taxe-

rings-

assistent

Summa

antal

befatt-

nings-

havare

2

2

1

2

2

i

3

*15

1

1

—

2

1

i

1

9

1

1

‘ —

2

1

i

2

10

2

1

1

2

2

i

3

14

2

1

1

1

2

i

2

12

1 j

1

—

1

1

i

1

7

2

1

1

1

1

i

2

11

1

—

—

1

1

i

—

5

1

1

—

i !

1

i

1

7

2 1

1

1

i

2

i

3

13

2

2

1

2

3

i

5

*19

1 !

1

—

2

1

i

''-1 ;

9

2

2

1

2

3

i

6

‘20

2

2

, 1

2

2

i

3

15

2 1

1

1

1

2

i

2

12

2

1

1

1

2

ii

2

12

2

1

1

1

1

i

2

11

1

1

: —i

2

1

i

2

10

2

1

1

1

2

i

2

12

2

1

1

1

2

i

2

12

2

1

1

2

2

i

2

‘13

1

1

, —-

1

1

i

1

7

1

1

—

2

2

i

1

10

1

1

—

2

1

1

1

9

38

27

14

36

39

24

50

274

; • '' • i

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Ma]:ts proposition nr 345.

Tablå, utvisande av de sakkunniga föreslagna nya befattningar & landskontoren i

till ln>

Län

Föreslagna nya befattningar

Taxe-

rings-

inten-

dent

A 30

Taxe-

rings-

inten-

dent

A 27

Taxe-

rings-

inspek-

tör

A 24

Taxe-

rings-

inspek-

tör

A 21

Lands-

konto-

rist

A 15

Icke- ordinarie

lands- kontorist

Eo 14

Kansli- biträde

A 7

Kontors- biträde

A 4

Stockholm.......

1

—

1

—

1

2

_

1

Uppsala.........

1

—

—

1

—

1

—

1

Södermanland....

1

_

_

1

__

1

_ ''

1

Östergötland.....

1

—

1

—

1

1

1

1

Jönköping.......

l

—

1 <

—

1

—

1

1

Kronoberg.......

1

—

—

—

—

1

—

1

Kalmar..........

1

_

1

—

1

1

1

_

Gotland .........

—

1

_

—

_

_

1

Blekinge.........

1

—

—

—

1

_

—

1

Kristianstad......

1

—

1

—

1

1

1

1

Malmöhus.......

1

_

1

1

2

1

1

1

Halland.........

1

_

—

1

_

1

—

2

Göteborg o. Bohus

1

_

1

1

1

2

1

_

Älvsborg.........

1

—

1

—

1

1

1

2

Skaraborg .......

1

_

1 i

—

2

1

1

1

Värmland........

1

—

1

—

1

—

1

1

Örebro..........

1

—

1

—

2

—

1

1

Västmanland.....

—

- ''

—

1

—j

1

Kopparberg......

1

—

1

—

1

—

i

1

Gävleborg........

1

—

1

—

1

—

i

1

Västernorrland ...

1

—

1

—

1

—

i

2

Jämtland........

1

—

— •

—

—

1

—

1

Västerbotten.....

1

—

'' —

—

1

—

2

Norrbotten.......

1

—

—

1

—

1

—

2

Summa

23

1

14

8

18

18

13

27

* En befintlig kanslibiträdesbefattning bör överföras till det övriga landskontoret i utbyte

1900 kronor, motsvarande ungefär halva årslönen till en icke-ordinarie landskontorist. —

halva årslönen till en landskontorist. Länsbokhållartjänsten av andra klass bör återgå till

4 Anslaget till avlöningar till icke-ordinarie personal bör minskas med 2 400 kronor, motningar

till icke-ordinarie personal bör minskas med 1 275 kronor, som använts att delvis avlöna

höjas med dels 1 700 kronor, motsvarande ungefär */» av årslönen till en landskontorist, dels

400 kronor, motsvarande årsarvode till en extra befattningshavare. — 7 Anslaget till avlöningar

till en landskontorist. — 8 Anslaget till avlöningar till icke-ordinarie personal bör minskas med

En kanslibiträdesbefattning bör överföras till det övriga landskontoret, där en kontorsbiträdesmed

2 300 kronor, motsvarande ungefär halva årslönen till en icke-ordinarie landskontorist,

svarande ungefär V» av årslönen till en landskontorist.

s. 317 Kontrollera mot PDF

Kungl, Majis proposition nr 345.

317

Bilaga D.

anledning av taxeringsa vdelnings Inrättande samt befattningar, som där föreslås

dragning.

Befattningar,

sorn föreslås till indragning

Icke-

Icke-

Icke-

Icke-

Icke-ordina-

ökning av

ordinarie

ordinarie

ordinarie

Kontors-

ordinarie

rie befatt-

antalet be-

kontors-

Summa

länsbok-

lands-

biträde

kontors-

ningshavare,

Summa

fattnings-

biträde

hållare

kontorist

A 4

biträde

som åtnjuter

havare

Eo 4

Eo 19

Eo 14

Eo 4

arvode

1

7

_

_

_

_

1 (1500)

1

6

1

5

—

—

—

- i

1 (3 600)

1 (1 600)

} 2

*3

1

5

—

—

—

—

1 (2 400)

1

4

1

7

—

—

—

—

1 (1 500)

1

6

1

6

—

1

—

—

—

1

5

1

1

3

6

3

1

—

—

—

—

1

*5

3

1

4

6

—

—

—

1

—

1

«4

65

2

10

6

10

—

—

—

—

3 (7 440)

3

7

a

3

_

—

—

—

3 (4 740)

3

«7

2

9

—

—

—

—

—

—

9

1

8

—

—

—

-

1 (1878)

1

7

1

6

—

-T-

—

—

1 (2 400)

1

5

—

6

—

—

—

- {

1 (1500)

2 (5 400)

} 3

»3

1

5

—

—

—

—

1 (2 100)

1

4

2

1

1

7

6

7

3

6

5

146

—

—

1

—

1

86

—

—

—

—

2 (4 620)

2

5

93

c

24

1

1

1

1

19

23

io 5

123

mot en kontorsbiträdesbefattning. — 2 Anslaget till icke-ordinarie personal bör minskas med

* Anslaget till icke-ordinarie personal bör minskas med 2 300 kronor, motsvarande ungefär

länsbokhållaravdelningen, där en icke-ordinarie länsbokhållartjänst (Eo 19) bör indragas. —

svarande årsarvode till en extra befattningshavare under 8 månader. — 6 Anslaget till avlöett

icke-ordinarie kontorsbiträde. — 6 Anslaget till avlöningar till icke-ordinarie personal bör

ock 800 kronor, motsvarande ungefär V* av årslönen till ett kontorsbiträde, samt minskas med

till icke-ordinarie personal bör minskas med 2 400 kronor, motsvarande ungefär halva årslönen

900 kronor, motsvarande årsarvode till en extra befattningshavare med halvtidstjänstgöring,

befattning bör indragas. — 9 Anslaget till avlöningar till icke-ordinarie personal bör minskas

— 10 Anslaget till avlöningar till icke-ordinarie personal bör höjas med 1 800 kronor, mot
-

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Bilaga E.

Tablå, utvisande vid 1942 års taxering antalet av taxeringsnämnd till allmän omsättningsskatt

taxerade personer.

Län

Antal per- soner, som

taxerats till

allmän om- sättnings- skatt

Därav antal

personer, som

taxerats till

skärpt all- män omsätt- ningsskatt

(SFS nr 252

år 1941)

Län

Antal per- soner, som

taxerats till

allmän om- sättnings- skatt

Därav antal

personer, som

taxerats till

skärpt all- män omsätt- ningsskatt

(SFS nr 252

år 1941)

Stockholms stad ..

17 387

1014

Göteborg o. Bohus

12 829

442

Stockholm........

6 268

247

7 479

329

Uppsala..........

3 219

147

Skaraborg ........

5 226

324

Södermanland ....

3 548

218

Värmland.........

5 791

287

Östergötland......

7 440

317

4 701

381

Jönköping ........

6 267

294

Västmanland......

3 436

213

Kronoberg .......

3 760

127

Kopparberg.......

5132

! 289

Kalmar ..........

6 508

232

5 737

218

Gotland..........

1195

57

Västernorrland ....

5 836

254

Blekinge.........

3 501

207

2 850

117

Kristianstad.......

7 446

224

3793

339

Malmöhus........

15 676

532

Norrbotten........

3168

223

Halland ..........

4 586

148

Summa

152 779

7180

i

s. 319 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

319

Bilaga F.

Tablå, utvisande avlöningsförhållanden för av de sakkunniga föreslagna taxeringsrevlsorer

och taxeringsassistenter.

Taxerings-

revisor

Taxerings-

assistent

Taxerings-

revisor

Taxerings-

assistent

Län

A 27

Eo 27

Exl4- Eo 24

Arvo-

de

Län

A 27

Eo 27

Ex 14- Eo 24

Arvo-

de

antal

antal

antal

antal

antal

antal

antal

antal

1

1

2

1

1

2

Uppsala.........

1

—

1

Skaraborg........

1

1

1

Södermanland____

1

—

1

1

Värmland........

1

—

1

1

Östergötland.....

1

—

1

2

örebro..........

—

1

1

1

Jönköping.......

—

1

1

1

Västmanland.....

1

—

1

1

Kronoberg.......

—

1

—

1

Kopparberg......

1

—

1

1

Kalmar .........

—

1

1

1

Gävleborg.......

—

1

1

1

Gotland..........

—

1

—

—

Västernorrland ..

1

—

1

1

Blekinge.........

—

1

—

1

Jämtland........

—

1

—

1

__

1

1

2

Västerbotten.....

1

__ ''

_

1

1

2

3

Norrbotten......

1

1

Halland.........

Göteborg o. Bohus

1

1

2

1

4

Summa

12

12

18

32

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj:t$ proposition nr Ho.

Tablå, utvisande de nya befattningar & landskontoren, som enligt departements
befattningar,

som

Län

Föreslagna nya befattningar

Taxe- rings- inten- dent

Eo 291

Taxe-

rings-

inspek-

tör

Eo 24

Taxe-

rings-

inspek-

tör

Eo 21

Taxerings- inspektör

Arvode

motsvar.

Eo 21

Lands- konto- rist

Eo 17

Lands- kontorist

Eo 15

Kansli- biträde

Eo 7

Kontors- biträde

Eo 4

Stockholm.............

1

1

—

1

—

3

—

1

Uppsala...............

1

—

1

—

—

1

—

2

Södermanland..........

1

—

1

—

—

1

—

2

Östergötland...........

1

1

—

1

—

2

i

1

Jönköping.............

1

1

—

1

—

—

i

1

Kronoberg.............

1

—

—

1

—

1

1

Kalmar ...............

1

1

—

1

—

2

i

—

Gotland...............

1

—

—

—

—

—

—

2

Blekinge...............

1

—

—

1

1

—

—

2

Kristianstad...........

1

1

—

1

—

2

i

—

Malmöhus.............

1

1

1

1

1

2

i

2

Halland...............

1

—

1

—

—

1

—

3

Göteborg o. Bohus......

1

1

1

1

—

3

i

2

Älvsborg...............

1

1

—

1

—

2

i

3

Skaraborg.............

1

1

—

1

1

2

i

1

Värmland..............

1

1

—

1

1

i

1

Örebro................

1

1

—

1

1

1

i

1

Västmanland...........

1

—

1

—

—

1

—

2

Kopparberg............

1

1

—

1

—

1

i

2

Gävleborg..............

1

1

—

1

—

1

i

1

Västernorrland.........

1

1

—

1

—

1

i

2

Jämtland..............

1

—

—

1

—

1

—

1

Västerbotten...........

1

—

1

—

—

1

—

2

Norrbotten............

1

—

1

—

—

1

—

2

Summa

24

14

8

17

4

31

13

37

1 I Gotlands län Eo 27.

— * Anslaget till icke-ordinarie personal bör icke, såsom de sakkunniga före-

s. 321 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345-

321

Bilaga G.

förslaget skola Inrättas 1 anledning av taxeringsavdelnlngarnas inrättande, samt de

föreslås till indragning.

Kontrollant

Befattningar, som föreslås till indragning

Netto-

ökning

Skriv- biträde

Eo 2

Arvode,

motsva- rande

Ex 14—

Ex 20

Arvode,

motsva- rande

Ex 14—

Ex 17

Summa

Länsbok- hållare

Eo 19

Kontors-

biträde

Eo 4

Icke-ordina- rie befatt- ningshava- re, som åt- njuter ar- vode

Summa

av an- talet

befatt- nings- havare

1

1

3

12

_

_

1 (1 500)

1

11

—

—

2

7

—

- {

1 (3 600)

1 (1 600)

} 2

5

—

—

2

7

—

—

1 (2 400)

1

6

1

1

3

12

—

—

1 (1500)

1

11

1

1

3

10

—

—

—

—

10

6

10

1

1

3

11

1

—

_

1

—

—

1

4

—

—

—

—

4

7

1

1

6

3

l

11

_

1

_

1

10

1

2

8

21

—

—

3 (7 440)

3

18

—

1

2

9

—

—

—

—

9

1

2

7

20

—

—

3 (4 740)

3

17

1

1

3

14

—

—

—

—

14

l

1

3

13

—

—

1 (1878)

1

12

1

1

3

11

—

—

1 (2 400)

1

10

1

1

3

12

—

- )

1 (1 500)

2 (5 400)

} 3

»9

—

—

2

7

—

—

1 (2 100)

1

6

1

1

3

12

—

1

—

1

11

1

1

3

11

—

—

—

—

11

1

1

4

2

2

13

c

—

—

2 (4 620)

2

11

6

9

1

1

9

—

—

_

_

—

1

2

8

—

—

—

—

• 8

15

19

71

253

1

2

19

22

231

slagit, minskas med 2 400 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 345.

21

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Majlis proposition nr 345.

i

Tablå, utvisande det antal befattningshavare av olika slag som enligt departe
-

ä n

j , ; r

Taxe- rings- inten- dent

Eo 291

Taxe-

rings-

inspek-

tör

Eo 24

Taxe-

rings-

inspek-

tör

Eo 21

Taxe-

rings-

inspek-

tör

Arvode

motsvar.

Eo 21

Lands-

konto-

rist

A 17

eller

Eo 17

Stockholm ..................................

1

1

—

1

1

Uppsala ....................................

1

—

1

—

1

Södermanland ..............................

1

—

1

—

1

Östergötland ................................

1

1

—

1

1

Jönköping ..................................

1

1

—

1

1

Kronoberg ..................................

1

—

—

1

1

Kalmar.....................................

1

1

—

1

1

Gotland ....................................

1

—

—

—

1

Blekinge....................................

1

—

—

1

1

Kristianstad ................................

1

1

—

1

1

Malmöhus ..................................

1

1

1

1

1

Halland ....................................

1

—

1

—

1

Göteborg och Bohus..........................

1

1

1

1

1

Älvsborg ....................................

1

1

—

1

1

Skaraborg ..................................

1

1

—

1

1

Värmland ..................................

1

1

—

1

1

Örebro......................................

1

1

—

1

1

Västmanland................................

1

—

1

—

1

Kopparberg ................................

1

1

—

1

1

Gävleborg ..................................

1

1

—

1

1

Västernorrland ..............................

1

1

—

1

1

Jämtland....................................

1

—

—

1

1

Västerbotten.................................

1

—

1

—

1

Norrbotten...................................

1

—

1

—

1

Summa

24

14

8

17

24

1 I Gotlands län Eo 27. — 2 Dessutom är en icke-ordinarie länsassessor (Eo 27) delvis sys-

s. 323 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

323

Bilaga H.

mcntsförslagct skall finnas & taxeringsavdelningarna vid landskontoren.

Lands- kontorist

Eo 15

Kansli- biträde

A 7

eller

Eo 7

Kontors- biträde

A 4

eller

Eo 4

Skriv- biträde

Eo 2

Taxe- rings- revisor

Eo 25

Taxeringsassistent

Kontrollant

Summa

antal

befatt-

nings-

havare

Ex 14—

Eo 20

Arvode

motsva- rande

Ex 14- Ex 19

Arvode

motsva- rande

Ex 14—

Ex 20

Arvode

motsva- rande

Ex 14—

Ex 17

3

1

3

1

1

1

2

1

3

»20

1

—

3

—

1

'' — ■

1

—

2

11

1

—

3

—

1

1

1

) —

2

12

2

1

3

1

1

1

1

1

3

18

2

1

2

1

1

1

1

1

3

17

1

—

2

—

1

—

1

—

2

10

2

1

1

1

1

1

1

1

3

16

—

—

2

—

1

—

—

—

1

6

1

—

2

—

1

—

1

—

2

10 1

2

1

2

1

1

1

1

1

3

lY

3

1

4

1

1

2

3

2

8

30

1

—

3

—

1

—

1

1

2

12

3

1

4

1

1

2

4

2

7

30

3

1

3

1

1

1

1

1

3

19

2

1

2

1

1

1

1

1

3

17

2

1

2

1

1

1

1

1

3

17

2

1

1

1

1

1

1

1

3

16

1

—

3

—

1

1

1

—

2

12

2

1

2

1

1

1

1

1

3

17

2

1

2

1

1

1

1

1

3

17

2

1

3

1

1

1

1

1

4

19

1

—

2

—

1

—

1

—

2

10

1

—

3

1

1

—

1

1

2

13

1

—

3

—

1

—

1

1

2

12

41

14

60

15

24

18

29

19

71

378

sclsatt med taxeringsarbete.

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kungl May.ts proposition nr 345.

Bilaga I.

Tablå, utvisande storleken av de ersättningar, som Jämlikt 145 § 5 mom. taxeringsförordnlngen

utgått lör arbete åt ordinarie prövningsnämnd under åren 1937—1941.

Län

1937

1938

1939

1940

1941

23400

22 900

22 000

17 970

22 420

11100

9 900

9100

8 660

9100

''6100

7000

7 400

6120

5 450

8 000

9 200

12 300

7 250

7 080

8 900

8 900

10 700

8 530

10 250

Kronoberg ..............

5 400

4 700

4 800

3 990

4 300

11800

10 900

12 200

11020

8 760

Gotland.................

2 300

2 500

2 000

1470

1470

7 600

9 200

9 800

9 750

9 640

11 500

10 400

13 200

10 270

12 280

20 900

20 400

15 500

15 870

16 810

8 800

7 200

9 200

7410

7 300

Göteborg och Bohus......

22 700

23 200

18700

16 410

17 160

Älvsborg ................

14 600

15 500

15 100

12 650

12 220

4 600

6 000

6 300

5 550

3 860

12 900

14 600

12 800

8 980

13 040

7 200

8100

8 600

4 490

9 590

9 400

10 500

13 700

9 860

16 850

10 000

10 100

13 400

13 720

11040

Gävleborg ..............

12 900

11200

12 400

11360

9 550

Västernorrland ..........

13 000

13 600

17 000

10 800

14 750

8 700

9 400

8 300

5 220

7 320

16 700

19 000

14 200

10 200

9 870

7 200

6 000

7 400

7 250

5 500

Summa

205 700

270 400

276100

224 800

245610

s. 325 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

325

Bilaga J.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 41 § taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 41 § taxeringsförordningen den 28 september

1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

41 §.

Särskilt uppgift angående renskötsel, som avses i 26 § 3 morn., skall avfattas

å blankett enligt formulär, som fastställes av Kungl. Maj :t i anslutning

till de i 29 § 1 mom. meddelade föreskrifter. Sådan uppgift bör senast den

31 januari avlämnas antingen i den ordning, som i 37 § 1 mom sägs, eller

ock till ordningsmannen i den lappby, uppgiftslämnaren tillhör.

Det åligger ordningsman i lappby att granska till honom avlämnade uppgifter

samt å desamma anteckna ej mindre det antal egna renar och skötesrenar,

som för den skattskyldige finnes upptaget i senast upprättade renlängd,

än även de övriga upplysningar och erinringar, som han finner av

omständigheterna påkallade. Uppgifterna skola därefter av ordningsmannen

senast den 15 februari eller, om uppgift senare avlämnas, inom en vecka

efter avlämnandet översändas till landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt, där

taxeringen skall äga rum, med åliggande för denne att ofördröjligen vidarebefordra

dem till ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd.

Denna förordning träder i kraft den

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

S\

Innehållsförteckning.

Sid.

Författningstext ...................................................... 2

Inledning ............................................................ 53

De sakkunnigas förslag................................................ 55

Allmän motivering till departementsförslaget.............................. 58

I. Taxering för inkomst eller förmögenhet samt virkestaxering............ 58

A. Taxeringsnämnderna . .......................................... 58

1. Inrättande av särskilda taxeringsnämnder...................... 58

2. Åtgärder för beredande av lättnad i taxeringsnämndsordförandenas

arbete.................................................... 75

3. Kronoombudets uppgifter vid taxeringen...................... 95

4. Valperiod för ledamöter i taxeringsnämnd..................... 97

5. Övervakningen av taxeringsnämndernas arbete................. 99

6. Instruktionskurser för ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd 101

7. Arvoden åt ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd....... 103

B. Prövningsnämnderna........................................... 106

1. Prövningsnämndemas sammansättning m. m........... 106

2. Prövningsnämndemas arbetsformer m. m....................... 124

3. Prövningsnämndemas arbetsperiod............................ 129

II. Fastighetstaxering.................. 142

A. Allmän fastighetstaxering..................................... 142

1. Beskattningsnämnderna i första instans........................ 142

2. Fastighetsprövningsnämnderna................................ 152

3. Central granskning av länsanvisningar för den allmänna fastighetstaxeringen

................................................. 155

B. Särskild fastighetstaxering...................................... 156

III. Landskontoren............................................. 157

A. Förstärkning av personalen å landskontoren i syfte att åstadkomma

ett förbättrat taxeringsarbete................................... 157

B. Förstärkning av viss personal hos skatteverket vid Överståthållarämbetet 196

C. Beräknade kostnader i anledning av den föreslagna personalförstärkningen

vid landskontoren och Överståthållarämbetet................ 197

D. Särskild utbildning av taxeringstjänstemän........................ 201

E. Befattningshavares å landskontor uppdrag såsom ordförande eller kronoombud

i taxeringsnämnd..................................... 204

F. Förbud för befattningshavare å landskontor att mot ersättning biträda

skattskyldig med upprättande av deklarationer m. m............... 207

IV. Åtgärder för vinnande av enhetlighet i rättstillämpningen på taxerings
väsendets

område................................................. 208

s. 327 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 345. 327

Sid.

V. Viss deklarationskontroll........................................... 227

VI. Sammanfattning av kostnaderna för den föreslagna ändrade organisationen

av taxeringsväsendet.............................................. 235

Specialmotivering.

I. Förslag till förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).................................... 238

II. Förslag till lag örn ändrad lydelse av 3 och 62 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).................................... 277

lil. Förslag till förordning angående ändrad lydelse av 21 § förordningen den

28 september 1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.. 278

IV. Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den

14 juni 1933 (nr 357) örn åsättande i vissa fall av särskilt uppskattnings
värde

å fastighet................................................. 278

V. Förslag till lag angående ändrad lydelse av 67 § lagen den 6 juni 1930

(nr 251) örn kommunalstyrelse på landet, m. m....................... 278

VI. Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den

12 februari 1943 (nr 44) örn kupongskatt........................... 279

Departementschefens hemställan........................................ 279

Bilagor.

A. De sakkunnigas författningsförslag................................... 281

B. Tablå, utvisande antal befattningshavare av olika slag å landskontoren

(bortsett från landskamreraren), vilka utföra taxeringsarbete å tjänstetid 310

G. Tablå, utvisande av de sakkunniga föreslaget antal befattningshavare av

olika slag å taxeringsavdelningen vid landskontoren................... 314

D. Tablå, utvisande av de sakkunniga föreslagna nya befattningar å lands
kontoren

i anledning av taxeringsavdelnings inrättande samt befattningar,

som där föreslås till indragning..................................... 316

E. Tablå, utvisande vid 1942 års taxering antalet av taxeringsnämnd till allmän

omsättningsskatt taxerade personer............................. 318

F. Tablå, utvisande avlöningsförhållanden för av de sakkunniga föreslagna

taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter............................ 319

G. Tablå, utvisande de nya befattningar å landskontoren, som enligt depar
tementsförslaget

skola inrättas i anledning av taxeringsavdelningarnas inrättande,

samt de befattningar, som föreslås till indragning ............ 320

H. Tablå, utvisande det antal befattningshavare av olika slag som enligt departementsförslaget

skall finnas å taxeringsavdelningarna vid landskontoren 322

I. Tablå, utvisande storleken av de ersättningar, som jämlikt 145 § 5 mom.

taxeringsförordningen utgått för arbete åt ordinarie prövningsnämnd under

åren 1937—1941 ...............................''.................. 324

.T. Förslag till förordning örn ändrad lydelse av 41 § taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).................................... 325

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:527 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av taxering sför ordning en den 28 septem s. 1 i texten
  2. Rskr. 1943:528 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående förstärkning av den inom taxling sorganisationen sysselsatta personalen hos länsst s. 2 i texten
  3. BevU 1943:57 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 s. 1 i texten