Sök i Ratio Lex

Angående den militära väderlekstjänstens organisation

1943-09-24 · 53 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:354, Angående den militära väderlekstjänstens organisation

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 354.

1

Nr 354.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående den

militära väderlekstjänstens organisation; given Stockholms

slott den 24 september'' 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 24 september 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler, efter gemensam

beredning med cheferna för kommunikations-, finans-, ecklesiastik- och

jordbruksdepartementen, fråga angående den militära väderlekstjänstens organisation

samt anför därutinnan följande.

1. Inledning.

Den militärmeteorologiska informationstjänsten hade ursprungligen till

uppgift att upprätthålla förbindelsen mellan statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt och de militära myndigheterna samt att verka för samarbete och

enhetlighet inom den militärmeteorologiska verksamheten. Den hade att till

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 354.

ISIG 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

försvaret överlämna sådana vid anstaltens allmänna väderlekstjänst uppgjorda

prognoser, varom överenskommelse träffats mellan vederbörande militära

myndighet och anstalten. Det var därför naturligt att den förlädes till anstalten

och fick ingå i dess meteorologiska avdelning. Efter hand som den

militärmeteorologiska tjänstens arbete ökades övergick informationstjänsten

till att bliva en under anstaltens överinseende arbetande central för försvarets

meteorologiska tjänst.

År 1940 föreslog överbefälhavaren över rikets försvarskrafter, att verksamheten

i fråga skulle utbrytas ur nämnda anstalt och övertagas av ett särskilt

centralorgan, benämnt militära väderlekscentralen. Då den militära väderlekstjänsten

otvivelaktigt hade den största betydelsen för flygvapnet, ansåg

överbefälhavaren, att den nya väderlekscentralen borde underställas chefen

för flygvapnet.

Förslaget tillstyrktes av chefen för flygvapnet och biträddes i princip av

chefen för meteorologisk-hydrografiska anstalten. I dennes yttrande anfördes

bland annat följande. För att försvarets behov av meteorologisk tjänst skulle

kunna tillgodoses på önskvärt sätt måste olika meteorologiska organ finnas,

som vore direkt anknutna till försvaret. Sålunda erfordrades ett stort antal

meteorologiska observationsstationer icke blott för väderlekstjänsten utan

även för direkt militära ändamål. Vid flygvapnet erfordrades flera fullständiga

väderlekstjänster, vilkas arbete måste övervakas. Vidare vore ett omfattande

personligt samarbete mellan militära befattningshavare och meteorologer

behövligt för att försvaret skulle kunna draga full nytta av den meteorologiska

tjänsten. Några olägenheter av att försvaret erhölle eget meteorologiskt

centralorgan syntes icke behöva befaras. Försvarets meteorologiska

verksamhet vore nämligen av för försvaret rent intern natur och därjämte

väsentligen av rutinmässig karaktär. Genom nära samarbete med statens

meteorologisk-hydrografiska anstalt kunde dennas erfarenheter och i all synnerhet

dess förmåga av vetenskaplig behandling av föreliggande problem fortfarande

utnyttjas. Det torde ej möta några svårigheter att avgränsa arbetsuppgifterna

så att varje dubbelarbete undvekes. En ofrånkomlig förutsättning

vore emellertid att inom den militära väderlekscentralen tillgång funnes

till framstående fackkunskap, allsidig erfarenhet samt fullgod kännedom örn

vetenskaplig metod.

Förslaget anmäldes av mig i propositionen 1941: 190. Jag framhöll, att

jag icke vore främmande för tanken, att den militära väderlekstjänsten för

att på bästa sätt kunna fylla sin uppgift måhända borde omhänderhavas av

och lyda under militär myndighet, närmast då chefen för flygvapnet. Å andra

sidan vore det onekligen förenat med allvarliga betänkligheter att utan

tvingande skäl uppdela den civila och den militära väderlekstjänsten, vilka i

mångt och mycket hade likartat arbetsmaterial och gemensamma arbetsområden,

på två från varandra helt skilda statliga organ. I varje fall vore jag

icke beredd att på grundval av den då föreliggande utredningen förorda ett

fullständigt utbrytande av den militärmeteorologiska informationstjänsten

från statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Frågan härom borde upp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 354.

3

tagas till bedömande först i den mån ytterligare skäl för en sådan åtgärd

kunde komma att förebringas. Däremot föreslog jag, att för ändamålet skulle

vid anstalten upprättas en särskild militärmeteorologisk avdelning, och förordade

även en förstärkning av den med militärmeteorologisk informationstjänst

sysselsatta personalen. Själva väderlekstjänstens utövande borde enligt

min mening instruktionsmässigt nära anknytas till flygvapnet. Jag utgick

sålunda från att chefen för flygvapnet skulle äga till byrådirektören vid

den militärmeteorologiska avdelningen giva de direktiv med avseende å verksamhetens

bedrivande, som han ur militär synpunkt kunde anse påkallade,

samt att det nödvändiga samarbetet mellan avdelningen å ena sidan samt

flygvapnets väderleksstationer å den andra borde äga rum i den ordning

chefen för flygvapnet föreskreve. Vidare förutsatte jag, att åt chefen för flygvapnet

möjligen borde inrymmas visst inflytande vid tillsättande av befattningarna

vid avdelningen.

Eiksdagen (skrivelse nr 4, punkten 140) delade mina betänkligheter mot

ett genomförande vid nämnda tillfälle av överbefälhavarens förslag och biträdde

jämväl i övrigt min uppfattning. Eiksdagen förutsatte, att Kungl.

Majit hade sin uppmärksamhet riktad på frågan.

Från och med budgetåret 1941/42 har i överensstämmelse härmed den militära

väderlekstjänsten handhafts av en särskild avdelning inom statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt.

2. Nuvarande organisation.

Deri centrala väderlekstjänsten. Enligt Kungl. Maj:ts instruktion för statens

meteorologisk-hydrografiska anstalt åligger det bland annat anstalten att dels

handhava den allmänna väderlekstjänsten, den civila flygväderlekstjänsten,

stormvamingstjänsten och issignaltjänsten, dels ock handhava den militärmeteorologiska

informationstjänsten i enlighet med de direktiv rörande tjänstens

omfattning och formerna för samarbetet med försvaret, som chefen för

flygvapnet utfärdar efter samråd med chefen för anstalten.

Dessa uppgifter fullgöras vid dess meteorologiska och militärmeteorologiska

avdelningar.

Den meteorologiska avdelningen är i första hand uppdelad på klimattjänsten

och väderlekstjänsten. Av dessa har den förra till främsta uppgift

att för vetenskapligt och praktiskt ändamål kontrollera, bearbeta och i översiktliga

arbeten sammanställa det inhemska meteorologiska observationsmaterialet.

Väderlekstjänsten har till speciell uppgift att sammanställa och

bearbeta de dagligen per teleprinter och radio inkommande inhemska och utländska

väderleksrapporterna och på grundval av dessa meddela väderleksförutsägelser

för det kommande dygnet och utfärda stormvarningar. Till

väderlekstjänstens uppgifter räknas vidare den civila flygväderlekstjänsten,

issignaltjänsten och den aerologiska tjänsten.

Den militärmeteorologiska informationstjänsten, som enligt vad förut anförts

ursprungligen endast hade till uppgift att upprätthålla förbindelsen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

mellan anstalten och de militära myndigheterna samt till de olika försvarsgrenarna

överbringa dels vissa regelbundna väderleksmeddelanden, dels vid

behov tillfälliga sådana meddelanden, kom emellertid på grund av den militärmeteorologiska

tjänstens starkt. ökade betydelse tämligen snart att, åtminstone

med avseende på väderleksmeddelanden, fungera självständigt. I samband

med att den förstärkta försvarsberedskapen infördes, kom den att fungera

som en särskild avdelning.

Den 1 juli 1941 inrättades därefter den militärmeteor olo giska avdelningen,

vilken är centralorgan för krigsmaktens meteorologiska informationstjänst.

Omfattningen av avdelningens verksamhet och formerna för dess samarbete

med krigsmakten skola, som framgår av det förut anförda, närmare bestämmas

genom direktiv, utfärdade av chefen för flygvapnet i samråd med chefen för

anstalten. Sådana direktiv, efter vilka verksamheten nu bedrives, fastställdes

den 29 mars 1943. Avdelningens huvuduppgifter äro militärmeteorologisk informationstjänst,

signaltjänst, utbildning av krigsmaktens väderlekspersonal

samt handläggning av utrustningsfrågor.

Avdelningen sysselsätter från och med den 1 juli 1943 följande personal:

1 byrådirektör ................................................... Eo 28

1 föreståndare för den militärmeteorologiska informationstjänsten

............................................. A 24 (å övergångsstat)

2 militärmeteorologer .......................................... A 18

2 d:o .......................................... Eo 18

6 väderleksassistenter ....................................... Eo 12

2 kontorsbiträden ............................................. Ex 4.

Därtill komma från flygvapnet 7 skrivbiträden (MEx 2) samt omkring 20

värnpliktiga väderleksbiträden från de olika försvarsgrenarna.

Den lokala väderlekstjänsten. Försvarets behov av lokal väderlekstjänst tillgodoses

nu av flygflottiljernas och kustflottans väderleksstationer.

Väderleksstationernas huvuduppgifter äro att tjänstgöra som rådgivande

organ i väderleksfrågor, tjänstgöra som observationsstationer samt uppsamlingscentraler

för observationerna vid samtliga civila och militära observationsstationer

inom tilldelat distrikt fdistriktsstation), organisera, leda och övervaka

tjänsten vid underlydande förbands väderleksstationer, handha utbildningen

i väderlekstjänst av förbandens flygande personal, väderleksbiträden och i

viss omfattning väderleksunderbefäl.

Personalen vid flygflottiljernas väderleksstationer skall enligt gällande

organisationsplan utgöras av en flottiljmeteorolog (MEo 18) och två väderleksassistenter

(MEol2). Vid en flottilj (F2) samt vid flygbaskåren (F 21)

skola dessutom finnas ytterligare två väderleksassistenter. Härtill kommer

ett antal värnpliktiga väderleksbiträden.

Kustflottans väderleksstation har hittills icke haft någon civil personal.

Vid armén har hittills icke förelegat behov av någon lokal väderlekstjänst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 354.

o

Observationsstaiionsnätet. Det observationsmaterial, varpå väderlekstjänsten

bygger, insamlas från ett nät av observationsstationer, tätast i Svealand och

Götaland. Observationsstationerna indelas i synoptiska stationer, varningsstationer

och förfrågningsstationer.

De synoptiska stationerna, vilka ha till uppgift att på bestämda tider, i

regel fem till åtta gånger dagligen, till respektive distriktsstationer (d. v. s.

flottiljernas väderleksstationer och de civila flygväderlekstjänsterna vid

Bromma och Bulltofta) sända rapport angående verkställda väderleksobservationer,

äro dels civila, dels militära. Som militära observationsstationer tjänstgöra

flottiljernas och kustflottans väderleksstationer. Vidare finnas militära

synoptiska stationer vid kustartilleriregementena och vid en del förband inom

armén.

Vid varningsstationer och förfrågningsstationer verkställas särskilda observationer

för civil- och militärflygets räkning.

Omkring 30 varningsstationer ha hittills inrättats för flygvapnet, vilka ha

till uppgift att mellan kl. 6 och 17 rapportera till närmaste distriktsstation

örn dåligt flygväder råder. Ett 20-tal liknande varningsstationer finnas sedan

flera år tillbaka upprättade i anslutning till de civila flygväderlekstjänstema

vid Bromma, Bulltofta och Torslanda.

På 2—5 mils avstånd från varje flottiljs förläggningsplats har vidare upprättats

en ring av förfrågningsstationer, vilka ha till uppgift att på förfrågan

per telefon från flottiljernas väderleksstationer lämna vissa enkla uppgifter

angåen de väderleksförhållandena.

Rapporterna från de civila och militära observationsstationerna utnyttjas

gemensamt av samtliga väderleksorgan i landet.

Den militära väderlekstjänstens arbetssätt. Man kan urskilja fyra huvudmoment

i den militära väderlekstjänstens arbetssätt:

1. Observationerna verkställas.

2. Observationsmaterialet insamlas.

3. Det insamlade materialet bearbetas.

4. Det bearbetade materialet befordras till dem, som skola tillgodogöra

sig det.

De verkställda observatioherna överföras till sifferbeteckningar enligt en

öppen internationell kod och telefoneras in till närmaste distriktsstation. Från

distriktsstationerna vidarebefordras de insamlade observationerna per teleprinter

till teleprintercentralerna vid militärmeteorologiska avdelningen respektive

Bromma, vilka sinsemellan lia teleprinterförbindelse, och därifrån

vidare till övriga distriktsstationer samt allmänna väderlekstjänsten vid meteorologisk-hydrografiska

anstalten. Det inhemska observationsmaterialet finnes

därigenom så gott som samtidigt tillgängligt vid nämnda avdelning och vid

de lokala väderleksstationerna.

Det utländska observationsmaterialet erhålles i fredstid genom att en uppsamlingscentral

för varje land (för Sverige meteorologisk-hydrografiska anstalten)

per radio utsänder ett antal inom landet verkställda observationer

till de internationella uppsamlingsstationerna. Från dessa centraler sker därefter

återutsändning. Mottagning av det sålunda återutsända observationsmaterialet

sker vid nämnda anstalt, varifrån det i erforderlig utsträckning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

vidarebefordras. Under nu rådande förhållanden äger i Europa ingen utsändning

enligt fredsplanen runi utom från Spanien och Portugal.

De sålunda insamlade observationerna införas på väderlekskartor, vilka

uppgöras dels vid nämnda anstalt respektive avdelning, dels vid de militära

väderleksstationerna och de civila flygväderlekstjänsterna. De kartor, som

ritas vid de lokala väderleksorganen, omfatta endast skandinaviska halvön

och östersjöländerna, medan anstaltens och avdelningens kartor avse större

områden. Då anstaltens och avdelningens kartor skola tillgodose olika behov,

införas på dem något olika uppgifter ur observationsmaterialet.

Med ledning av väderlekskartorna verkställas vid anstalten och avdelningen

prognoser, vilka senare utsändas till bland annat de militära väderleksstationerna.

På grundval av dessa prognoser och de vid stationerna ritade väderlekskartorna

sker därefter den meteorologiska rådgivningen vid respektive

försvarsorgan. Vid flygvapnet sker denna vanligen dels i form av föredragning

av väderleksassistent (flottiljmeteorolog) inför vederbörande förbandschef

(flottiljchef) i samband med övningarnas planläggning, dels i form av

redogörelse för väderleksläget för den flygande personalen omedelbart före

starten.

3, Utredningsuppdrag.

Genom beslut den 5 mars 1943 bemyndigade Kungl. Majit chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla sakkunniga för att inom departementet biträda

med utredning av frågan örn försvarets väderlekstjänst samt avgiva de

förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. Vid anmälan av detta ärende

anförde jag bland annat följande.

Väderlekstjänsten måste givetvis anpassas efter de olika behov, som skola

tillgodoses. De prognoser, som erfordras för exempelvis jordbruket och

fisket, äro av annan art än dem av vilka försvaret har behov. Inom försvaret

ha arméns truppslag, marinen och flygvapnet olika krav på väderleksinformationerna.

Det observationsmaterial, som dagligen från en omfattande rapportorganisation

tillföres statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, bearbetas

med hänsyn härtill och iordningställes, i den mån så är möjligt, med tanke

på de olika uppgiftsmottagarnas önskemål i fråga örn materialets bearbetning.

Vad särskilt försvaret angår, torde ännu så länge anstalten i förhållandevis

mindre omfattning ha tagits i anspråk för arméns och marinens räkning. En

vidare utveckling i detta hänseende torde emellertid vara att emotse. Eör

flygvapnets räkning är anstalten sysselsatt i vida större omfattning. Det

torde kunna sägas, att anstalten särskilt inriktat sig på denna uppgift, icke

minst efter den år 1941 genomförda omorganisationen, och att verksamheten

i samråd med flygvapnets myndigheter planlagts med tanke på flygvapnets

speciella behov. Enligt lämnad uppgift bedrives arbetet i nära samarbete

med flygvapnet och med anlitande jämväl av flygvapnets resurser för anskaffande

av det till grund för väderleksrapporterna liggande materialet. Att på

grundval av nu föreliggande uppgifter uttala något omdöme rörande den nuvarande

organisationens lämplighet torde emellertid icke vara möjligt. Den

har endast kort tid varit i verksamhet. Arbetet har bedrivits under sämsta

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

7

tänkbara yttre förhållanden på grund av att det hittills icke varit möjligt att

anskaffa det i fredstid tillgängliga utländska observationsmaterialet. Därtill

kommer att bristen på för ändamålet utbildad personal varit och är besvärande.

Ehuru sålunda de yttre förutsättningarna för verksamhetens bedrivande —

vilken organisationsform som än väljes — för närvarande under alla förhållanden

måste bliva ogynnsamma och endast kort tids erfarenhet kan läggas

till grund för ett omdöme rörande den nuvarande organisationens ändamålsenlighet,

finner jag det befogat, att den ytterligare undersökning på området,

som vid 1941 års riksdags beslut rörande den nuvarande väderlekstjänstens

organisation förutsattes skola i sinom tid företagas, redan nu igångsättes. Vid

denna undersökning böra helt förutsättningslöst prövas och mot varandra

vägas de förslag rörande väderlekstjänstens organisation, som kunna befinnas

genomförbara, och eftersträvas en sådan organisation av denna tjänst, att den

på bästa sätt kan fylla försvarets behov av väderleksunderrättelser. Uppmärksamhet

bör sålunda ägnas icke blott flygvapnet utan även armén och

marinen och hänsyn jämväl tagas till en eventuell omorganisations inverkan

på den på civila ändamål inriktade förmedlingen av väderleksuppgifter. Vid

utredningen bör härförutom undersökas den lokala väderlekstjänstens organisation,

speciellt då vad avser flygförbanden. Det bör även undersökas örn

den flygande personalen vid flygvapnet äger tillräcklig underbyggnad för att

rätt kunna tillgodogöra sig de av de meteorologiska organen lämnade väderleksuppgifterna.

Med hänsyn till rekryteringsfrågans läge kan det bli nödvändigt

att taga ståndpunkt till frågan örn utbildningen av meteorologer samt

till löneställningen för den på området sysselsatta personalen. I sistnämnda

fråga ha i olika sammanhang förslag framställts från statens meteorologiskhydrografiska

anstalt.

Vid utredningen bör ingående övervägas och belysas örn och i vad mån

organisatoriska förändringar på detta område kunna förbättra flygsäkerhetstjänsten

samt möjliggöra snabbare och tillförlitligare väderleksförutsägelser

och en smidigare differentiering av förutsägelserna efter olika behov. Då en

omorganisation givetvis bör ske endast örn fördelar i dessa hänseenden kunna

ernås är det av särskild vikt att utredningen noggrant genom faktiska uppgifter

preciserar de fördelar och nackdelar som olika organisationsformer härutinnan

erbjuda.

Med stöd av bemyndigandet tillkallade jag såsom sakkunniga för ändamålet

f. d. generaldirektören C. G. O. Malm, militärmeteorologen C. O. P.

Herrlin, numera översten K. J. A. Silfverberg och extra ordinarie byrådirektören

C. J. Östman. Åt Malm uppdrogs att i egenskap av ordförande

leda de sakkunnigas arbete.

Utredningen — 1943 års militära väderleksutredning — har med skrivelse

den 10 maj 1943 överlämnat betänkande med förslag till den militära väderlekstjänstens

organisation.

4. Föreliggande utredning,

a. Militära önskemål i fråga om förbättrad organisation.

De krav på förbättring av den militära väderlekstjänsten och den kritik,

som framförts mot densamma, lia — anföra de sakkunniga — främst kommit

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

från flygvapnets sida och haft sin direkta orsak i de många på senaste tid

inträffade haverier och haveritillbud, vilka förorsakats av väderleken. Men

även från övriga försvarsgrenar ha kritik och krav på förbättringar framförts.

Kritiken har riktat sig dels mot prognostjänsten, dels mot att cheferna

för flygvapnet och marinen icke ha ständig möjlighet att med stöd av aktuellt

observations- och kartmateriel omedelbart samråda med fackkunnig meteorologisk

personal och sakna eget organ för ledning och inspektion av sin väderlekstjänst,

dels mot att försvarets fredsorganisation icke inrymmer något

organ, som utan vidare åtgärder i krig eller vid mobilisering kan tjänstgöra

som högkvarterets väderleksorgan, dels mot att ett civilt organ omhänderhar

den del av de militära väderleksunderrättelserna, som är av hemlig natur.

De haverier eller haveritillbud, som förorsakats av väderleken, ha enligt

kritiken antingen inträffat på grund av att vädret visat sig vara sämre än

vad prognosen angivit eller också på grund av att flygaren givit sig in i

förutsett dåligt väder, därför att han misstolkat prognosen eller saknat förtroende

till den, så att han trott vädret vara bättre än som förutsagts.

I anslutning härtill anföres vidare i de sakkunnigas betänkande följande

rörande flygvapnets önskemål.

På grund härav kräver man från flygvapnets sida förbättrad prognostjänst

genom specialisering av den militärmeteorologiska avdelningens verksamhet,

genom förstärkning av observationsnätet samt genom att direkt kontakt

åvägabringas mellan meteorolog och flygare, då väderleksläget bedömes och

prognosen formuleras.

Beträffande prognostjänstens effektivisering har bland annat anförts, att

erfarenheten visar, att den som är mest beroende av resultatet av en viss

verksamhet också är den, som mest arbetar på denna verksamhets effektivisering.

Då den ifrågavarande avdelningen helt och hållet är till för krigsmakten,

och flygvapnet är den försvarsgren, som är mest beroende av resultatet

av avdelningens verksamhet, är det enligt kritiken naturligt, att flygvapenchefen

även bör bära ansvaret för denna verksamhet. Erfarenheten

säges vidare ha visat, att nämnde chef hittills tagit initiativet till de väsentligaste

åtgärderna för effektivisering av avdelningens verksamhet. Av denna

anledning borde avdelningen utbrytas ur anstalten, varvid dock de vetenskapliga

uppgifter, som nu åligga avdelningen, borde överflyttas till annan

avdelning vid anstalten.

Plygarnas feltolkning av prognoser och misstro mot dessa är enligt kritiken

en allvarlig företeelse. Även örn den flygande personalen icke alltid kan fritagas

från fel och omdömeslöshet, finner man denna haverianledning i

mångå fall lätt förklarlig på grund av att prognoserna ofta äro vagt formulerade

och ibland svårtydda. Den flygande personalen skall dessutom av

erfarenhet ha lärt, att prognoserna ofta äro överdrivet pessimistiska, vilket

medfört att dess förtroende till prognoserna avtrubbats.

För att komma till rätta med detta förhållande är det enligt flygvapnets

åsikt nödvändigt, dels att det prognostiska underlaget förbättras genom förbättring

av observationsnätet, dels att direkt kontakt mellan meteorolog och

flygare åvägabringas, då väderleksläget bedömes och prognosen formuleras.

Prognosen måste nämligen uttryckas så, att den ur flygsynpunkt blir fullt

klargörande och otvetydig. På grund av att väderleksläget kan växla mycket

snabbt och meddelanden härom (vädervarningar), vilka ögonblickligen måste

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 354. 9

beaktas, ständigt kunna inkomma, är det nödvändigt, att meteorologen och

flygaren tjänstgöra i samma lokal.

Man har framhållit, att det teoretiskt sett vore tänkbart, att flygofficerare

kommenderades till tjänstgöring vid avdelningen för att på detta sätt åvägabringa

det nödvändiga samarbetet. Ur praktisk synpunkt har man dock

ansett denna lösning mindre lämplig, då det enligt flygvapnets åsikt i varje

fall är nödvändigt att skapa ett väderleksorgan, som står till flygvapenchefens

direkta förfogande. Av ekonomiska skäl vore det olämpligt och på grund av

bristen på utbildade meteorologer för närvarande dessutom ogenomförbart

att inrätta två centrala militära väderleksorgan.

Som skäl för att ett centralt väderleksorgan bör ställas till chefens för

flygvapnet direkta förfogande har anförts, dels att flygledningen vid behov

bör kunna ingripa och förbjuda, inskränka eller ge direktiv för flygning inom

sådana delar av landet, där flygledningen anser väderlekssituationen särskilt

riskfylld, vilket endast kan ske efter samråd med fackmeteorolog med väderlekskarta,

dels att flygledningen icke utan sådant samråd kan beordra spanings-

och räddningsflygningar vid inträffade eller befarade haverier eller

beordra insättande av flygförband eller flygplan vid neutralitetskränkning,

dels att i krig meteorolog med väderlekskarta oundgängligen ständigt måste

vara till hands inom flygstaben, och att samarbetet mellan flygstabens

personal och meteorologerna måste vara intränat under fredstid för att kunna

fungera tillfredsställande.

Ett mycket viktigt skäl är också, att ett vittförgrenat system av lokala

militära väderleks- och observationsstationer håller på att växa fram, vilket

fordrar ett ledande och sammanhållande organ, som för närvarande saknas.

I flygvapnets kritik har slutligen framhållits, att en stor del av de militära

väderleksunderrättelserna är av hemlig natur. Flygvapnet är exempelvis i

fred och krig beroende av väderleksunderrättelser från krigsflygplatserna,

vilkas lägen hållas strängt hemliga. Hemliga äro likaledes sjöstridskrafternas

baser, kustartilleriets positioner, lantstridskrafternas stabskvarter o. s. v.,

till vilka väderleksunderrättelser skola sändas från den militära väderlekscentralen.

Då den militärmeteorologiska informationstjänsten är förlagd i

omedelbart lokal anslutning till meteorologisk-hydrografiska anstalten, är det

naturligtvis svårt för den militärmeteorologiska avdelningens personal att i

längden undanhålla sina civila kolleger inblick i dessa förhållanden. Man anser

det därför även av denna anledning lämpligt, att den militärmeteorologiska

tjänsten sorterar under militär myndighet och förlägges i anslutning till

denna.

Även från marinens sida har viss kritik framförts mot den nuvarande

organisationen av den militära väderlekstjänsten. Denna har i första hand

riktat sig mot att kustflottan icke äger tillgång till en fullgod väderlekstjänst,

som intimt kan samarbeta med den operativa ledningen. I skrivelse till chefen

för försvarsdepartementet den 13 juli 1942 har chefen för marinen härom

anfört följande.

Enbart för de flygförband, vilka såväl i krig som fred ingå i kustflottan,

föreligger ett behov av väderleksorgan i stort sett likvärdigt med en flygdepås.

Men utöver detta tillkommer sjöstyrkornas behov. Som jag i mitt

yttrande över 1941 års försvarsutrednings betänkande framhållit, visa erfarenheterna

från det nu pågående kriget, huru en säkert arbetande väderlekstjänst

kan underlätta och ibland på ett avgörande sätt möjliggöra en marin

operation (tyska slagskeppens förflyttning genom Kanalen). Våra sjöstyrkor

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

böra i största möjligt utsträckning utnyttja väderleksförhållandena (sikt,

sjöhävning, molnighet) för genomförandet av olika operationer. Detta gäller

i särskilt hög grad flygförbanden och torpedbåtsförbanden såväl när det

gäller överraskningsmoment (sikt) som när det gäller att tillvarataga båtarnas

möjligheter att uppträda till sjöss (vind och sjöhävning). För att vapen skola

kunna fullt komma till sin rätt fordras alltså en snabbt och pålitligt arbetande

marin väderlekstjänst i intimt samarbete med den operativa ledningen.

I anslutning härtill hemställde marinchefen, att för tjänstgöring vid kustflottans

väderlekscentral skulle upptagas en meteorolog (ME0I8), en förste

väderleksassistent (MEo 15) och en andre väderleksassistent (MEo 12).

Denna hemställan ledde då icke till resultat.

I en till utredningen överlämnad promemoria angående marinens väderlekstjänst

har marinchefen ånyo framhållit önskvärdheten av att kustflottan

erhåller viss meteorologisk personal. I samma promemoria påpekas vidare

behovet av att inom marinledningen upprättas en marin väderleksstation,

avsedd att såväl svara för marinledningens direkta behov av väderlekstjänst

som vara centralorgan för den marina väderlekstjänsten. Den personal, som

skulle erfordras, skulle vara en förste marinmeteorolog, en marinmeteorolog

samt två väderleksassistenter.

Kommendörkapten G. Landström, som av marinchefen utsetts till marinens

representant för samråd med utredningen, har emellertid inför utredningen

förklarat, att örn en militär väderlekscentral inrättas under chefen

för flygvapnet intet finnes att erinra mot att marinens väderleksstation inordnas

i detta organ. Därvid skulle den meteorologiskt utbildade personalen

endast behöva utgöras av en förste marinmeteorolog (militärmeteorolog) och

två väderleksassistenter.

Den kritik, som framförts från arméns sida, har främst riktat sig mot

krigsorganisationen och syftat till en förenkling av denna. Utredning härom

pågår för närvarande inom försvarsstaben. Kraven på väderleksprognoser

i fredstid anser man däremot kunna tillgodoses genom att förbanden beställa

erforderliga uppgifter antingen från militärmeteorologiska avdelningen eller

en eventuell militär väderlekscentral via högkvarteret eller från. närmaste

flygdepås väderleksstation.

b. Förslag till omorganisation av den militära väderlekstjänsten.

Allmänna synpunkter. Den meteorologiska verksamheten har två huvuduppgifter,

nämligen dels att verkställa fortlöpande undersökningar rörande

klimatet, dels att för olika ändamål förutsäga vädret. För att dessa uppgifter

skola kunna fyllas, kräves personal och organisation både för idkande av

meteorologisk forskning jämte lärarverksamhet och för forskningsresultatens

omsättande i praktiskt nyttig verksamhet. De sakkunniga framhålla, att

ändring påfordras endast beträffande den del av den meteorologiska verksamheten,

som har att för dagliga praktiska behov förutsäga väderleken.

Inom väderlekstjänsten stöter man, yttra de sakkunniga vidare, på svårigheten

att inom en enda organisatorisk enhet tillgodose alltför många intressen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

och krav. Prognostjänsten bygger på synoptiska kartor, vilka var och en

icke kunna bearbetas och utnyttjas av mer än en meteorolog samtidigt.

Vidare är det av största betydelse att de prognoser, som grunda sig på en

viss karta, snarast utsändas för att vara aktuella. Under sådana förhållanden

är det med hänsyn till den korta tid, som vid varje tillfälle står till förfogande,

helt enkelt omöjligt för meteorologen att med bibehållande av krav

på fullgott arbetsresultat tillgodose flera intressegrupper än som kunna låta

sig nöja med en gemensam formulering av prognosen. Om stor detaljrikedom

kräves och då felaktigheter kunna leda till avsevärd skada för person och

materiel, måste en uppdelning av verksamheten vid statens meteorologiskhydgrografiska

anstalt äga rum, så att de speciella intressena bli betjänade

på sådant sätt, som deras vikt och betydelse kräva. Ett steg i denna riktning

togs för mer än tio år sedan, då lokala väderlekstjänster vid trafikflyget inrättades,

vilka ha till uppgift att ge lokala flygprognoser, och man har delvis

fortsatt på denna väg genom att inrätta meteorologbefattningar vid flygflottiljernas

väderleksstationer.

På grundval av en analys rörande värdet av en flygprognos anföra de

sakkunniga såsom allmän slutledning, att prognostjänsten kan bedrivas mest

effektivt

a) om meteorologen befinner sig på den plats prognosen skall omfatta;

b) örn han där beredes tillfälle till ständig och intim samverkan med den

flygande personalen;

c) örn det prognosområde hans verksamhet skall omfatta är så begränsat,

att han hinner ta hänsyn till lokala terrängförhållanden m. m.;

d) örn hans arbete begränsas till att enbart betjäna flygverksamhet och

han sålunda icke samtidigt behöver intressera sig för exempelvis marin verksamhet;

samt

e) örn det antal prognoser, som kräves av honom, är så begränsat, att

han hinner noga intressera sig för var och en.

Från dessa utgångspunkter ha de sakkunniga diskuterat följande utvägar

för ordnande av prognosverksamhet för flygvapnet:

a) Väderlekstjänsten vid varje flottilj bedrives fullt självständigt av det

minsta antal meteorologer, som behöves för tjänstgöring dygnet runt. En

väderleksstation av samma omfattning kräves för flygledningens operativa

behov, för den centrala flygsäkerhetstjänsten samt för att fungera som högkvarterets

väderleksstation i krig. I staben erfordras dessutom meteorologer

för gemensam ledning av den meteorologiska verksamheten vid flygvapnets

olika stationer m. m. Kostnaderna för enbart löner till meteorologerna beräknas

till omkring 700,000 kronor.

b) Landet uppdelas i fem distrikt med distriktsstationer, var och en

bemannad med erforderligt antal meteorologer samt biträden. Kostnaderna

för enbart löner till meteorologerna skulle därvid nedgå till omkring 350,000

kronor.

c) Distriktens antal nedbringas till tre — södra, mellersta och norra

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 354.

Sverige. Med denna organisation bli lönekostnaderna för enbart meteorologerna

omkring 300,000 kronor.

d) Vid ytterligare reduktion till en enda central för prognoser vid distansflygningar

samt en meteorolog per flottilj, som tillsammans med den underordnade

personalen upprätthåller en rimlig passning dygnet runt för utförande

av lokalprognoser för eget område samt redogör för väderleksläget

för den flygande personalen vid distansflygningar, blir kostnaden ytterligare

minskad till 216,000 kronor, motsvarande 24 utbildade meteorologer.

På anförda skäl — beträffande vilka torde få hänvisas till betänkandet —

har utredningen vid upprättande av sitt organisationsförplag utgått från

att man för närvarande bör stanna vid en lösning i anslutning till alternativ

d), d. v. s. med en relativt starkt bemannad prognoscentral och en

svagare organisation vid varje flottilj eller motsvarande förband och vid

kustflottan. Centralen kan, anföra de sakkunniga, på ett signaltekniskt

smidigt sätt infordra lokalprognoser för de enskilda distrikten och ta hänsyn

till dessa vid utfärdande av prognoser för distansflygningar. Centralens

meteorologer komma vidare att erhålla ständig övning i att ställa sådana

prognoser, vilket de icke kunna erhålla vid de enskilda förbanden. Vid krig,

då centralen tjänstgör som högkvarterets väderleksstation, blir tillämpning

av detta system helt enkelt nödvändig vid informationerna för den operativa

ledningen av inom olika delar av landet grupperade flygstridskrafter, och då

böra meteorologerna redan i fred vara väl övade i detta förfarande.

Centralorganet. Utredningen har funnit de skäl, som anförts från de militära

myndigheternas sida, för den militära prognostjänstens överflyttande till flygvapnets

ämbetsbyggnad och till flygvapenchefens omedelbara disposition övertygande.

Utredningen har övervägt följande alternativ för organiserande

av ett centralorgan förlagt till flygvapnets ämbetsbyggnad och ställt till

chefens för flygvapnet omedelbara disposition, nämligen alternativ I med

centralorganet helt ställt under flygvapnet och alternativ II med bibehållande

av centralorganet i administrativt avseende lydande under statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt.

Alternativ 1 (centralorganet ställt under flygvapnet). Den nuvarande

militärmeteorologiska avdelningen har, framhålla de sakkunniga, vissa uppgifter

av allmän-meteorologisk natur, från vilka ett militärt centralorgan bör

vara befriat, örn det med full effekt och intensitet'' skall kunna ägna sig åt

sin egentliga uppgift. Dessa uppgifter bestå väsentligen i teoretisk

meteorologisk utbildning, klimatiska utredningar och bearbetningar samt försök

rörande utrustning och observationsmateriel. Härtill kommer godkännande

av nya meteorologiska instrument för försvarets räkning samt rådgivning

i samband med upphandling och reparation av meteorologisk materiel.

I den omfattning dessa arbetsuppgifter nu bedrivas torde de motsvara det

arbete, som utföres av en statsmeteorolog, en väderleksassistent och ett skrivbiträde.

Detta skulle motsvara en total personalkostnad av omkring 20,000

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 354.

kronor per år. Erforderlig personal för lösande av ifrågavarande arbetsuppgifter

bör enligt de sakkunnigas mening på lämpligaste sätt inorganiseras i

meteorologisk-hydrografiska anstalten.

Vid uppgörande av den till centralorganet hörande personalstaten har

utredningen utgått ifrån, att en personalökning är erforderlig dels för att

erhålla ökad effektivitet i fråga örn den militära väderlekstjänsten, dels för

att behandla den på grund av observationsnätets förstärkning ökade mängden

av till centralen dagligen och månadsvis inströmmande observationsmaterial,

dels ock för att i görligaste mån undvika användning av värnpliktiga

i personalorganisationen.

Örn de arbetsuppgifter, som måste utföras för marinen, sammanföras

med flygvapnets i centralorganet, kan behovet av tjänstebefattningar för

marinens räkning i detta organ enligt de sakkunnigas beräkningar inskränkas

till tre. För armén erfordras, yttra de sakkunniga, ingen särskild personal

i centralorganet, ty armén torde ur de meddelanden, vilka skola utsändas

till flygvapnets förband, kunna tillgodose sitt behov av väderleksunderrättelser,

företrädesvis höj dprognoser.

Med angivna utgångspunkter har utarbetats följande förslag till utformning

av alternativ I.

Den militära väderlekscentralen tänkes förlagd i flygvapnets ämbetsbyggnad,

där plats för densamma är beredd. Denna central bör ingå i flygvapnets

organisation såsom en väderleksavdelning, sidoordnad med bland

annat signalavdelningen samt haveri- och flygsäkerhetsavdelningen, med

vilka den skall bedriva intimt samarbete.

Väderleksavdelningen förestås av en särskild avdelningschef i civilmilitär

beställning, benämnd stdbsmeteorolog.

Väderleksavdelningen skall handlägga den operativa och administrativa

delen av centralorganets uppgifter samt biträda vid handläggningen av personalärenden,

som beröra väderlekstjänsten.

Den militära väderlekscentralens huvuduppgifter böra vara

att utföra erforderlig central prognostjänst för hela krigsmaktens behov;

att tjänstgöra som flyg- och arméledningarnas väderleksstation;

att tjänstgöra som marinledningens väderleksstation;

att tjänstgöra som högkvarterets (försvarsstabens) väderleksstation;

att organisera, leda och övervaka tjänsten vid flygvapnets och marinens

väderleksstationer och vid försvarets observationsstationer;

att på anfordran biträda försvarsstaben, armén och marinen vid utredningar

och andra ärenden berörande den militära väderlekstjänstens organisation

och utförande;

att i viss utsträckning biträda de militära förvaltningarna vid specificering,

upphandling, kontroll, provning och reparation av väderleksmateriel,

att handha utbildningen av försvarets väderlekspersonal ur militär och

praktiskt meteorologisk synpunkt;

att granska och sammanställa observationsmaterialet från de militära

observationsstationerna samt vid behov överlämna detta till statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt för den vetenskapliga bearbetning som kan befinnas

erforderlig.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 354.

För att centralorganet nöjaktigt skall kunna lösa dessa uppgifter förutser

utredningen följande personalbehov:

Antal Befattning Lönegrad

1 Stabsmeteorolog ................................. C 5

3 1. militärmeteorologer ........................... Ca 24

3 militärmeteorologer ....... Ca 21

6 militärmeteorologer av 2. graden ............ MEo 15

1 militärmeteorolog av 3. graden ............... MEo 12

5 tekniska biträden ................................. MEo 7

7 kontorsbiträden .................................... MEo 4

Av dessa böra en förste militärmeteorolog, en militärmeteorolog av 2.

graden och en militärmeteorolog av 3. graden uppföras på marinens personalförteckning

och de återstående på flygvapnets.

Utredningen har utgått från att tjänsten pågår dygnet runt och därför

fortgår i skift samt att vakttjänstgöringen indelas i fem vakter mot

nu fyra. Beträffande den av de sakkunniga anförda utförliga motiveringen

för personalberäkningarna torde få hänvisas till betänkandet.

Alternativ II (centralorganet bibehålies i administrativt avseende under

meteorologisk- hydrografiska anstalten). Örn centralorganet tillhör anstalten,

synes det utredningen med hänsyn till de starka skäl, som enligt dess mening

föreligga för behovet av att flygledningen snabbt och utan omgång skall

kunna få orientering angående väderleksförhållandena över de delar av landet,

där flygvapnet bedriver sina övningar — vilka numera omfatta så gott

som hela landet — vara bestämt att förorda, att den militära väderlekstjänsten

hos anstalten förlägges i flygvapnets ämbetsbyggnad.

Även i alternativ II skulle det bli nödvändigt att från militärmeteorologiska

avdelningen avskilja de uppgifter, som enligt alternativ I föreslagits skola

kvarbli hos meteorologisk-hydrografiska anstalten, örn den militära väderlekstjänsten

skulle kunna utövas med den effektivitet, som påfordras, särskilt

efter utökning av observationst jönsten.

Uppgifterna för militärmeteorologiska avdelningen i alternativ II borde

ju vara desamma som för centralorganet i alternativ I, men da avdelningens

personal vid inspektioner av lokalorganen ej kan ha befälsställning i förhållande

till i försvarets tjänst anställda befattningshavare, finge inspektionerna

mera karaktär av konsultationer. Beträffande personalstaten är det

uppenbart, att en personal, som är lika stor och likvärdig med den i alternativ

I, måste anställas.

Den lokala militära väderlekstjänstens organisation. Lokala militära väderleksorgan

försedda med fackmeteorologisk personal finnas i fred endast vid flygvapnets

förband. Erfarenheterna ha emellertid, yttra de sakkunniga, gett vid

handen, att av marinens enheter kustflottan och två marindistrikt äro i

behov av en bättre fungerande väderlekstjänst än som hittills stått till buds.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 854.

De uppgifter, som tillkomma de lokala väderleksorganen vid flygvapnets

förband bli enligt de sakkunniga:

att tjänstgöra som vederbörande förbands väderleksstation;

att tjänstgöra som distriktväderleksstation (regionalinsamlingsplats);

att tjänstgöra som observationsstation, varvid flottiljs (motsvarande förbands)

väderleksstation ingår i det fasta observationsnätet;

att organisera, leda och övervaka tjänsten vid underlydande förbands

väderlekssta tioner;

att handha utbildningen d väderlekstjänst av förbandets flygande personal;
att

handha utbildningen av väderleksunderbefäl och väderleksbiträden;

samt

att handha, vårda och underhålla förbandets väderleksmateriel.

För att flottiljs (motsvarande förbands) väderleksorgan skall kunna nöjaktigt

lösa dessa uppgifter i fred samt med godtagbar kvalitet kunna uppsätta från

flottiljen (motsvarande förband) utgående krigsförband, beräknar utredningen

följande ständiga personal i fred vara erforderlig:

Antal Befattning Lönegrad

1 militärmeteorolog av 1. graden .................. MEo 20

1 militärmeteorolog av 2. graden .................. MEo 15

2 militärmeteorologer av 3. graden ............... MEo 12

1 skrivbiträde (tillika kartritare) .................. MEo 2

3 värnpliktiga väderleksbiträden. I 2

I likhet med vad som upptagits i 1942 års försvarsplan beräknar utredningen

därjämte två militärmeteorologer av 3. graden vid vardera F 2 för

distriktsväderleksstation i Fårösund och F 21 för dess övningsplatser i övre

Norrland.

Vid flottilj (motsvarande förband) föreslår utredningen av i princip samma

skäl, som anförts beträffande ändrad organisation inom flygstaben, att en särskild

väderleksavdelning inrättas inom flottiljstaben. Militärmeteorologen av

1. graden bör vara chef för denna avdelning.

Vid flygförbanden ha hittills endast två väderleksassistenter samt värnpliktigt

väderleksunderbefäl och värnpliktiga väderleksbiträden tjänstgjort.

Genom 1942 års försvarsplan tillfördes emellertid flottiljerna (motsvarande

förband) en befattning för meteorolog. Dessa meteorologbefattningar ha emellertid

på grund av brist på kompetenta sökande hittills icke kunnat besättas.

Enligt 1942 års försvarsplan skulle sålunda — om utredningens tjänstebenämningar

användas — vid varje flottilj finnas följande meteorologpersonal:

1 militärmeteorolog av 1. graden ............... (MEo 18)

2 militärmeteorologer av 3. graden ............ (MEo 12)

Erfarenheterna från väderlekstjänsten såväl vid flygvapnets förband som

vid de civila flyghamnarna ha enligt vad de sakkunniga anföra visat, att det är

nödvändigt att öka deras meteorologutbildade personal från tre till fyra man.

Organisationen vid flottiljerna (motsvarande förband) är nu närmast tillrätta
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

lagd för ordinarie fredsförläggningsplatsers (depåers) behov. Detta betyder,

att organisationen splittras, då flottiljen eller delar av denna bedriver övningar

utanför depån, vilket ofta förekommer, eller då flottiljen i krig går i fält.

Depån kan vid sådana tillfällen icke lämnas utan meteorologutbildad personal,

enär depån ingår i stommen för hela krigsmaktens väderleksorganisation

i sin egenskap av distriktsväderleksstation. Med en tillgång av fyra militärmeteorologer

fördelade på ur flera synpunkter sett lämpligt avvägda grader,

d. v. s. en av 1. graden (MEo 20), en av 2. graden (MEo 15) och två av 3. graden

(MEol2), anser utredningen, att en betryggande passning vid flottiljens

väderleksstation skall kunna upprätthållas samtidigt som utgående förbands

behov av väderlekspersonal hjälpligt kan tillgodoses.

Utredningen, som på anförda skäl icke anser sig kunna föreslå en ökning

av antalet värnpliktiga väderleksbiträden i den årliga fredskontingenten, föreslår

i stället, att varje förband tillföres en kvinnlig arbetskraft för kartritning,

skötsel av teleprinter och skrivgöromål (väderleksrapporter m. m.). De värnpliktiga

avses bland annat för turvis vakttjänst på annan tid än tjänstetid och

främst då under natten samt för krigsbehov.

I anslutning till det anförda beräknar utredningen för den lokala väderleksorganisationen

vid flygvapnets förband (16 flottiljer, en krigsflygskola och

en flygbaskår) följande personal erforderlig:

Antal Befattning Lönegrad

18 militärmeteorologer av 1. graden ............ MEo 20

18 militärmeteorologer av 2. graden ............ MEo 15

401 militärmeteorologer av 3. graden ............ MEo 12

18 skrivbiträden (tillika kartritare) ............... MEo 2

Härtill komma 3 värnpliktiga väderleksbiträden vid varje förband.

Den verksamhet, som tillkommer de lokala väderleksorganen vid marinens

förband är, anföra de sakkunniga, beträffande lokal prognostjänst,

väderleksinformation, observationstjänst, utbildning m. m. av samma art som

angivits för flygvapnets förband. Då kustflottan ständigt har flygförband till

sitt förfogande, gälla för dennas väderlekstjänst i stort sett samma synpunkter,

som anförts beträffande väderleksstation vid flottilj, varför detta förbands

väderleksorgan bör anpassas med hänsyn härtill. I betraktande av att personalen

vid kustflottans väderleksorgan icke behöver avses för andra uppgifter

torde dock antalet meteorologutbildade kunna begränsas till tre.

För marindistrikten erfordras främst tillgång på militärmeteorolog för

väderlekstjänstens organisation, utbildning av väderlekspersonal samt för föredragning

av väderleksläget i marindistriktstaben.

För Ostkustens marindistrikt kunna dessa uppgifter handhas av den personal

ur marinen, som är placerad i den militära väderlekscentralen.

För marindistrikten i övrigt anser utredningen, att en militärmeteorolog bör

beräknas endast för vardera av de två marindistrikt, vilka ha behov av kontinuerlig

väderleksinformation i större omfattning, nämligen Sydkustens och

1 Varav två extra vid vardera F 2 och F 21.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

Västkustens marindistrikt. Dessa marindistrikt tilldelade militärmeteorologer

böra genom kommendering jämväl i mån av behov kunna fullgöra tillfällig

tjänst inom övriga marindistrikt.

I anslutning till det sagda beräknar utredningen följande personal erforderlig

för kustflottan och marindistrikten:

Avsedda för '' Antal Befattning Lönegrad

Kustflottan 1 Militärmeteorolog av 1. graden ...... MEo 20

2 Militärmeteorologer av 3. graden ... MEo 12

Sydkustens marindistrikt 1 Militärmeteorolog av 3. graden ...... MEo 12

Västkustens marindistrikt 1 Militärmeteorolog av 3. graden ...... MEo 12

Härtill komma väderleksunderbefäl och väderleksbiträden såväl vid kustflottan

som vid samtliga marindistrikt ävensom vid vissa andra förband inom

marinen.

Diskussion av de olika alternativförslagen till centralorganets organisation. De

sakkunniga framhålla, att kostnaderna för genomförande av det ena eller andra

förslaget kunna beräknas bli ungefär lika stora, varför valet mellan alternativ I

och alternativ II borde kunna ske oberoende av kostnadsfrågan.

För alternativ I ha de sakkunniga antecknat följande fördelar:

1. Chefen för flygvapnet får till sin direkta disposition och under sitt befäl

ett välkvalificerat väderleksorgan, som även har önskvärd insikt i försvarets

synpunkter och som han utan omgång kan utnyttja så som tjänsten kräver.

2. Den lokala väderleksorganisationen får en övervakande gemensam ledning,

som är sakkunnig såväl på väderleksområdet som beträffande militära

synpunkter. Denna direkta ledning av den lokala organisationen, vilken senare

vid den nu föreslagna effektiviseringen drager den största kostnaden, bör

kunna verka hälsosamt ur besparingssynpunkt, varigenom sannolikt mer står

att vinna än genom inknappningar i centralorganet.

3. Centralorganet är så uppbyggt, att det utan vidare åtgärder kan tjänstgöra

som högkvarterets väderleksorgan i krig eller vid mobilisering.

4. Den militära väderlekstjänsten, som arbetar med underrättelsematerial

av till stor del hemlig natur, kommer att handhas av personal, som icke har

någon ämbetsgemenskap med civil personal på andra håll.

Som nackdel framstår väsentligen, att centralorganet genom att avskiljas

från den civila väderlekstjänsten skulle kunna befaras bli en sluten värld för

sig och att svårigheter skulle uppkomma för centralorganet att följa med den

vetenskapliga utvecklingen.

Alternativ II anse de sakkunniga ur försvarets synpunkt underlägset

alternativ I i punkterna 1, 2 och 3. Den dubbelställning, som centralorganet

skulle få enligt alternativ II, anses olämplig med hänsyn till befälsordningen

och kan bidraga till osäkerhet och tidsspillan. I fråga örn den lokala organisationen

kan centralorganet ej tänkas bli en ordergivande instans utan endast

ett rådgivande organ. Det kan näppeligen heller få den militära inställning,

som gör det omedelbart lämpligt som högkvarterets väderleksorgan.

Bihang lill riksdagens protokoll 1948. 1 sami. Nr 354. isis 43 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

Den i punkt 4 framförda fördelen för alternativ I finna de sakkunniga kanske

mest vara av känslomässig natur, men reellt sett anse de sakkunniga vid alternativ

II föreligga större risk att ett hemligt material kan komma till ovidkommande

persons kännedom.

Den egentliga fördelen vid alternativ II ligger i den öppna förbindelse med

den meteorologiska sakkunskapens vetenskapliga källor, som den administrativa

lydnaden under meteorologisk-hydrografiska anstalten medför, ävensom i

alla lättnader i fråga örn samarbetet i övrigt med anstaltens olika avdelningar

och ledande krafter, som följa därav.

Då de sakkunniga funnit åtgärder möjliga för att effektivt reducera olägenheterna

av skilsmässan från sistnämnda anstalt, då det erforderliga samarbetet

— i motsats till vad fallet är beträffande krigsmaktens väderleksorgan — icke

behöver vara av daglig natur och då fördelarna i Övrigt kraftigt tala till förmån

för alternativ I, har utredningen stannat vid den uppfattningen, att den

militära väderlekstjänstens centralorgan skall inorganiseras som en avdelning

i flygvapnets stab.

Då det möjligen kan uppstå tvekan örn att ett sådant speciellt militärt väderleksorgan

i fredstid skulle få full sysselsättning, ha de sakkunniga framhållit,

att flygvapnets övningar för närvarande icke ha den omfattning, som de komma

att få vid fullt uppsatt flygvapen. Enligt årets statsverksproposition, fjärde

huvudtiteln, beräknas nämligen för budgetåret 1943/44 antalet flygtimmar

komma att uppgå till 143,575 timmar, medan vid fullt uppsatt flygvapen motsvarande

antal flygtimmar för utbildning och övningar i fred beräknas uppgå

till 167,100 timmar.

I detta sammanhang ha de sakkunniga även framhållit, att kostnaden även

för en högst avsevärd utökning av den militära väderlekstjänsten icke är större

än kostnaden för ett enda förlorat större flygplan.

c. Personalfrågor.

Den militärmeteorologiska personalen. Utredningen finner det vara av stor

betydelse, att flygvapnets i fred tjänstgörande meteorologutbildade personal

håller kontakt med flygtjänsten. Detta gäller personalen såväl vid väderlekscentralen

som vid de olika förbanden. Denna personal bör därför vara skyldig

att fullgöra flygtjänst i den omfattning som med hänsyn till tjänstens krav

finnes erforderligt. Med hänsyn härtill, och då därjämte denna personal i

sin tjänst kommer att föra befäl över militärpersonal, har utredningen ansett

det lämpligt att den jämväl i fred ingår i flygvapnets civilmilitära personal.

Av i stort sett samma skäl, som anförts beträffande flygvapnets meteorologpersonal,

föreslår utredningen, att även den meteorologiska personalen vid

marinen erhåller civilmilitär tjänsteställning.

Utredningen föreslår, att alla, som önska erhålla anställning som militärmeteorologer,

först skola antagas till meteorologaspiranter och därefter genomgå

en utbildning, som ger dem teoretiska kunskaper motsvarande betyget med

beröm godkänd i meteorologi och jämsides därmed viss flygutbildning. De,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 354.

som genomgått denna utbildning, böra enligt utredningens uppfattning äga

förutsättningar att utföra självständig prognostjänst vid väderleksstation efter

cirka ett års praktik. Utbildningsplanen omfattar tre år. Fyra år efter studentexamen

bör sålunda meteorologaspiranten vara fullt användbar som prognostiker.

Med hänsyn till de kvalifikationer, aspiranten uppnått efter utbildningens

slut, föreslås han då bli utnämnd till militärmeteorolog av 3. graden i reserven.

Detta förslag medför, att i första hand inom flygvapnets civilmilitära reservpersonal

kategorien militärmeteorolog i reserven bör tillkomma. Denna reservanser

utredningen jämväl böra kunna tillgodose arméns och marinens behov.

Flygvapnets civilmilitära reservpersonal bör enligt utredningens förslag omfatta

följande kategorier, nämligen militärmeteorolog av 3. graden, militärmeteorolog

av 2. graden och militärmeteorolog av 1. graden.

De i reserven antagna militärmeteorologerna av 3. graden i reserven avses

i fredstid skola utgöra rekryteringsbas för samtliga meteorologbefattningar

inom försvaret. I den mån befattningar som militärmeteorolog av 3. graden

(enligt nuvarande tjänstebenämning andre väderleksassistent) bli lediga, böra

sålunda militärmeteorologer av 3. graden i reserven komma i fråga till dessa

befattningar. För vidare befordran till militärmeteorolog av 2. och 1. graden

böra inga ytterligare fordringar på teoretiska kvalifikationer uppställas. Däremot

bör för befordran krävas, att vederbörande visat duglighet i den praktiska

tjänsten och, särskilt beträffande befordran till militärmeteorolog av

1. graden, att han är fullt kvalificerad att självständigt utfärda prognoser och

leda tjänsten vid de lokala väderleksstationerna.

Av militärmeteorolog bör fordras, att han genom i riket avlagd filosofie

kandidat- eller filosofisk ämbetsexamen visat sig äga väl vitsordade kunskaper

i de ämnen, som äro av särskild vikt, samt genom sammanlagt minst ett års

tjänstgöring vid militära väderlekscentralen ådagalagt fallenhet för dess

arbete.

För stabsmeteorolog och 1. militärmeteorolog böra gälla samma kompetensfordringar,

som föreskrivits för byrådirektör vid militärmeteorologiska avdelningen.

De böra sålunda genom avlagd filosofie licentiatexamen eller på annat

godtagbart sätt ha visat sig äga väl vitsordade kunskaper i de ämnen, som

falla inom verksamhetsområdet, ävensom genom utgivna skrifter ha visat skicklighet

i vetenskaplig behandling av till avdelningen hörande frågor. Dock bör

den vetenskapliga skickligheten kunna i viss mån ersättas genom framstående

praktisk militärmeteorologisk erfarenhet.

Utredningen övergår härefter till att behandla frågan om militärmeteorologernas

avlöning.

De väderleksassistenter, som för närvarande finnas vid försvaret, erhålla

lön enligt lönegrad MEo 12. Trots att utredningen för militärmeteorologerav

3. graden, vilka skola ersätta dessa assistenter, föreslår avsevärt högre

utbildning, anser utredningen en begynnelselön i denna lönegrad lämplig för

meteorologer av denna kategori.

Någon befattning som 1. väderleksassistent, motsvarande militärmeteo
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Marits proposition nr 354.

rolog av 2. graden enligt utredningens förslag, finnes nu icke inrättad

vid försvaret, men sådana befattningar lia föreslagits dels av 1941 års försvarsutredning,

dels senare av cheferna för marinen och flygvapnet. I avbidan

på utredning av meteorologisk-hydrografiska anstaltens lönefråga innebar försvarsbeslutet,

att samtliga väderleksassistenter tills vidare skulle erhålla lön

enligt lönegrad MEo 12. Rörande denna lönefråga yttra de sakkunniga bland

annat följande.

Det är fullständigt felaktigt att jämföra flygvapnets väderleksassistenter

med meteorologisk-hydrografiska anstaltens. De senare, d. v. s. de vid de

civila flyghamnarna tjänstgörande assistenterna, äro radiotelegrafister, som

genomgått en kortare väderlekskurs vid anstalten, vilken ger dem färdighet i

att göra observationer och inrita dessa på synoptiska kartor. De nuvarande

väderleksassistenterna vid flygvapnet lia dels en högre utbildning, dels en

helt annan, på ett högre plan liggande uppgift.

Militärmeteorolog av 2. graden är avsedd att kunna tjänstgöra som meteorologens

ställföreträdare. Han skall därför självständigt kunna utföra prognostjänst

och kommer därmed att belastas med ett stort ansvar. Han och även

militärmeteorologen av 3. graden skola för flygande personalen kunna redogöra

för väderleksläget. Han skall därjämte kunna tjänstgöra såsom instruktör

vid utbildning av flygande personal i väderlekstjänst. Vidare skall han vara

uppbördsman för och handha väderleksstationens meteorologiska utrustning

och instrumentering.

Rekryteringen av väderleksassistenter har hittills till övervägande del verkställts

bland examinerade sjökaptener med långvarig praktik till sjöss, vilka

visat sig vara särskilt kvalificerade för denna speciella tjänst. Risk föreligger

emellertid, att denna personal söker annan och bättre avlönad anställning inom

sitt yrke. Detta vore beklagligt, enär flygvapnet endast är betjänt av kompetent

väderlekspersonal, och mindre kvalificerad sådan kan befaras allvarligt

äventyra flygsäkerheten eller åtminstone skapa en för flygtjänsten farlig

osäkerhetskänsla hos den flygande personalen.

För att underlätta rekryteringen synes det ofrånkomligt, att en differentiering

i avlöningshänseende göres och att militärmeteorologer av 2. graden

givas en löneställning, som ur väderlekspersonalens synpunkt är tillfredsställande.

Enbart den avsevärt större kompetens, som fordras av militärmeteorologerna

av 2. graden, enligt vad som framgår av ovanstående, synes

utan tvekan berättiga dem till en placering i 15 lönegraden.

För befattning som militärmeteorolog av 1. graden föreslår utredningen

avlöning enligt lönegrad MEo 20. Detta kan, framhåller utredningen,

måhända anses omotiverat, då dessa befattningar (flottiljmeteorologtjänsterna)

inrättades så sent som år 1942 och då sattes i lönegrad MEo 18. Enligt utredningens

uppfattning föreligga emellertid vägande skäl för en sådan löneökning.

Härom anföra de sakkunniga följande.

Ett av dessa skäl är, att det icke varit möjligt att få en enda av de 13

hittills ledigförklarade tjänsterna av detta slag besatta, enär ingen kompetent

sökande anmält sig. Visserligen låter det säga sig, att vid tidpunkten för

tjänsternas ledigblivande ytterst få till tjänsterna kompetenta sökande funnos

att tillgå inom landet, men detta i sin tur var förorsakat av de synnerligen

dåliga framtidsutsikterna på meteorologbanan. Av det föregående framgår, att

för den kår på 95 militärmeteorologer av olika grader, som utredningen före
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

slår, beläst 7 egentliga slutposter finnas. Åtskilliga militärmeteorologer måste

därför beräknas komma att stanna som militärmeteorologer av 1. graden. Då

man enligt utredningen bör ställa stora fordringar på samtliga militärmeteorologers

praktiska och teoretiska kvalifikationer, måste man för att få god rekrytering

också kunna locka med goda framtidsutsikter. Redan av detta skal

anser utredningen den föreslagna lönesättningen för militärmeteorologer av

1. graden berättigad.. Viktigare är emellertid, att redan tjänstens egen beskaffenhet

väl motiverar en högre lön än lönegrad MEo 18. Militärmeteorolog av 1.

graden får enligt utredningens förslag en ansvarsfull ställning som chef för

flottiljstabens väderleksavdelning. Hans arbetsuppgift kan väl jämföras med

föreståndarens för en civil flygväderlekstjänst. Då denne för närvarande

placerats i lönegrad Eo 20, synes det väl motiverat att även giva militärmeteorolog

av 1. graden motsvarande löneställning.

Befattningarna som 1. militärmeteorolog och militärmeteorolog

böra enligt de sakkunnigas mening såsom slutposter göras till ordinarie befattningar

och löneställningen anslutas till den löneskala, som gäller för motsvarande

befattningshavare vid meteorologisk-hydrografiska anstaltens väderleksavdelning.

Utredningen har framhållit, att den anser den löneskala, som

gäller för den akademiskt utbildade meteorologpersonalen, alltför låg men

anser, att frågan örn en lönereglering för denna peronal bör upptas först i

samband med en allsidig utredning örn lönesättningen för meteorologpersonalen

över huvud taget.

Enligt de sakkunnigas förslag bör 1. militärmeteorolog sålunda tills vidare

erhålla lön enligt 24 lönegraden i löneplan Ca i militära avlöningsreglementet

(jämför förste statsmeteorolog i lönegrad A 24) och militärmeteorolog tills

vidare avlönas enligt 21 lönegraden i samma reglemente (jämför statsmeteorolog

i lönegrad A 21). Militärmeteorologerna äro för närvarande placerade i

lönegrad A 18 (Eo 18). Detta är enligt de sakkunnigas mening så mycket mer

anmärkningsvärt som av dem förutom de teoretiska kompetensfordringar, som

gälla för statsmeteorolog, fordras att de skola ha fullgjort viss militärtjänstgöring

och äga mot tjänstens krav svarande kroppsbeskaffenhet. Dessutom

är att observera, att den meteorologiska tjänsten vid den civila väderleksavdelningen

vid meteorologisk-hydrografiska anstalten endast bedrives i form

av dagtjänst, medan vid militärmeteorologiska avdelningen tjänsten pågår i

vakter dygnet runt. De sakkunniga framhålla emellertid, att militärmeteorologerna

på grund av sin låga lönegradsplacering kunnat erhålla övertidsersättning,

och då övertidsarbete i stor utsträckning förekommit, har den faktiska

löneskillnaden mellan statsmeteorolog och militärmeteorolog icke varit stor.

Rent principiellt finna de sakkunniga det emellertid oriktigt, att de båda kategorierna

av befattningshavare ställas i olika lönegrader. I varje fall böra

enligt de sakkunnigas mening icke militärmeteorologerna placeras lägre än

statsmeteorologerna.

Med hänsyn till att stabsmeteorologen enligt utredningens förslag

skall vara ledare för en omfattande organisation, omspännande hela krigsmaktens

väderlekstjänst, och främst uppbära hela ansvaret för flygvapnets livsviktiga

meteorologiska säkerhetstjänst samt med hänsyn till att han föreslås

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

bli avdelningschef för flygstabens väderleksavdelning, anse de sakkunniga

stabsmeteorologen i lönehänseende lägst böra jämställas med byrådirektör vid

meteorologisk-hydrografiska anstalten. Då det emellertid är av största vikt,

att den betydelsefulla befattningen som stabsmeteorolog alltid blir besatt med

en fullt lämplig person, finner utredningen, att stabsmeteorologen bör tillsättas

på förordnande och erhålla lön enligt lönegrad C 5 i civila avlöningsreglementet.

Frågan örn den militärmeteorologiska personalens pensions förhållanden

har varit föremål för utredningens uppmärksamhet. Utredningen har på anförda

skäl funnit det sannolikt, att en pensionsålder av 55 år måste beräknas

för den militärmeteorologiska personalen, i varje fall för militärmeteorologer

av 1.—3. graden. Emellertid har utredningen ansett, att med lösande av pensionsfrågan

bör kunna anstå, till dess erfarenheter hunnit vinnas av den nu

föreslagna organisationen.

Övrig personal. För närvarande utföres kartritningsarbetet vid militärmeteorologiska

avdelningen av värnpliktiga. Tidigare verkställdes kartritningsarbetet

i stor utsträckning av väderleksassistenter i lönegrad Eo 12 och

fortgick då utan anmärkning. Utredningen finner det emellertid icke nödvändigt,

att kartritningsarbete utföres av så högt avlönad personal utan föreslår,

att det i stället skall ombesörjas av tekniska biträden i lönegrad

MEo 7. Utbildningen i kartritning och teleprintersignalering torde i regel

komma att ta omkring två månader i anspråk och bör försiggå vid militära

väderlekscentralen. Benämningen tekniska biträden i stället för exempelvis

ritbiträden, vilken beteckning användes vid de statliga kartverken, har valts

med hänsyn till att dessa biträden även skola arbeta i teleprintercentralen.

För kontorsbiträdena, på vilka ställes fordran på högt uppdriven

färdighet i maskinskrivning och vilka även skola tjänstgöra i teleprintercentralen

samt kunna sköta viss expeditionstjänst, föreslår utredningen avlöning

enligt lönegrad MEo 4. Kontorsbiträdenas utbildning, vilken anses böra

ske vid militära väderlekscentralen, beräknas ta en månad i anspråk.

För skrivbiträdena, vilka skola tjänstgöra som kartritare och sköta

teleprintern vid de lokala väderleksstationerna och på vilka ej skola ställas

samma höga fordringar som på de tekniska biträdena, anser utredningen en

avlöning enligt lönegrad MEo 2 tillräcklig.

Vid förslag till lönesättning för tekniska biträden och kontorsbiträden har

utredningen även tagit hänsyn till att tjänstgöringen skall ske vaktvis och

delvis nattetid och att särskild ersättning för nattjänstgöring icke bör utgå.

Personal a övergångsstat. Befattningen som föreståndare för den militärmeteorologiska

informationstjänsten överfördes å övergångsstat i samband

med tillkomsten av den militärmeteorologiska avdelningen. Samtidigt föreskrevs,

att den vid avdelningen inrättade befattningen som 1. militärmeteorolog

skulle hållas vakant, så länge innehavaren av föreståndarbefattningen komme

att kvarstå i denna befattning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

Då denna bestämmelse gavs, avsåg man sannolikt, att föreståndaren skulle

uppehålla befattningen som 1. militärmeteorolog vid avdelningen. Så har

emellertid icke blivit fallet.

Utredningen, som funnit, att befattningen som föreståndare för den militärmeteorologiska

informationstjänsten blir överflödig i den nya organisationen,

föreslår, att denna befattning får kvarstå å övergångsstat. Samtidigt har utredningen

betonat önskvärdheten av att frågan örn besättande av tjänsterna

i den nu föreslagna organisationen icke göres beroende av örn innehavaren av

den å övergångsstat uppförda föreståndarbefattningen kvarstår i denna befattning.

d. Observationsnätet.

Det nuvarande observationsnätet. Kostnaderna för det nuvarande observationsnätet

bestridas i huvudsak av meteorologisk-hydrografiska anstalten och

beräknas uppgå till omkring 60,000 kronor årligen. För en hittills genomförd

nödvändig provisorisk förbättring av nätet, avseende att utöka antalet

regelbundna observationer per dygn vid vissa av anstaltens stationer, utgå

dessutom av beredskapsmedel 25,000 kronor örn året. Härtill komma vissa

kostnader, som bestridas av flygvapnets övningsanslag. Dessa äro dock icke

större än att de i detta sammanhang kunna förbigås.

Det nuvarande observationsnätet lider, yttra de sakkunniga, ur civil- och

militärflygets synpunkter i huvudsak av följande brister:

a) Antalet observationsstationer är otillräckligt. Tätheten kan anses betryggande

endast i vissa delar av södra Sverige, främst vid kusterna och invid

flygstambanorna, men är i övriga delar av landet för gles till och med för

allmänna prognoser och fullkomligt otillräcklig för flygprognoser.

b) Endast ett mindre antal av de befintliga observationsstationerna rapportera

vid samtliga internationellt fastställda observationstider, d. v. s. cirka

var tredje timme. I stort sett är det endast flygvapnets och de större civila

flygplatsernas observationsstationer, som alla årstider rapportera regelbundet

dygnet runt.

c) Endast ett fåtal av de befintliga observationsstationerna äro utrustade

med apparatur för mätning av molnhöjd och höjdvind m. fl. aerologiska element.

I stort sett är det endast flygvapnets och de större civila flygplatsernas

observationsstationer, som äga utrustning för molnhöjdsmätning och

höjdvindbestämning. För bestämning av temperatur och fuktighet i de högre

luftlagren (isbildningsrisk i moln) finnes endast en station i landet. Dess

verksamhet omfattar 2 sonderingar i veckan. Dessutom utföras vid flygvapnets

förband enstaka meteorografuppstigningar.

Förslag till observationsnätets förstärkning. En effektivisering av väderlekstjänsten

sammanhänger, yttra de sakkunniga, intimt med observationsnätets

förbättring. Detta gäller alldeles oberoende av om prognostjänsten utföres

lokalt vid flygplatserna eller vid centrala väderleksorgan. I första hand böra

de största luckorna i observationsnätet fyllas med nya observationsstationer

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

och stationernas kvalitet bringas upp på ett tillfredsställande plan. Båda

dessa åtgärder medföra kostnader. Utredningen har därför ansett sig böra

gå fram med största återhållsamhet och med tillvaratagande av varje möjlighet

till besparingar. Sålunda föreslås, att militära fredsförläggningsplatser

och andra statliga organ i största möjliga utsträckning utnyttjas som observationsstationer.

Det förslag till en begränsad utökning av observationsnätet, som utredningen

slutligen stannat inför, motsvarar de minimifordringar, som ur flygprognostisk

synpunkt kunna ställas på observationsnätet under en normal

väderlekssituation. I en svåranalyserad situation måste observationsunderlaget

väsentligt utökas. Utredningen förutsätter, att detta kan ske genom

varnings- och förfrågningsstationer, insprängda på lämpliga platser bland de

regelbundet rapporterande observationsstationerna. Dessa varnings- och förfrågningsstationer

utnyttjas alltså endast, då väderleksläget under en viss tid

och i en viss del av landet så kräver. Systemet erbjuder därför största tänkbara

elasticitet ur kostnadssynpunkt och torde även med avseende på effektiviteten

få anses godtagbart.

Enligt utredningens förslag, som närmare motiveras i en särskild (hemlig)

bilaga, avses följande regelbundet rapporterande stationer böra nyupprättas,

nämligen en distriktsväderleksstation, fem observationscentralstationer samt

67 observationsstationer.

De nya observationsstationerna böra enligt de sakkunnigas förslag förses

med en begränsad standardutrustning å 300 kronor per station. Därjämte

böra 50 stationer utrustas med enkel apparatur för mölnbojdsmätning.

Följande slag av observationsstationer kunna särskiljas med avseende på

till personalen utgående ersättning:

Kategori A: Militära observationsstationer, upprättade vid fredsförläggningsplatser

(depåer).

Kategori B: Statliga observationsstationer med heltidsanställd personal,

upprättade t. ex. vid civila flyghamnar. Observationscentralstationerna tillböra

även denna kategori.

Kategori C: Statliga (kommunala) observationsstationer, där personalen

kontraktsenligt kan åläggas utföra observationstjänst såsom bisyssla. Sådana

observationsstationer kunna bland annat upprättas vid civila hjälplandningsplatser

och vid militära krigsflygfält. Personalen utgöres av statligt (kommunalt)

anställda tillsynsmän, fyr- och lotspersonal m. fl.

Kategori D: Privata observationsstationer, vilkas personal avlönas av meteorologisk-hydrografiska

anstalten eller flygvapnet.

För kategori A och B avses ingen som helst ersättning utgå.

För kategori C och D har ersättning beräknats enligt de grunder, som

framgå av förutnämnda särskilda bilaga.

Utredningen framhåller, att de använda beräkningsgrunderna icke äro

allmängiltiga och att ersättningen måste anpassas med hänsyn till möjligheten

att erhålla observatör, platsens belägenhet m. fl. faktorer. Utredningen

anser därför, att det bör ankomma på chefen för flygvapnet och

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj-.ts proposition nr 354.

överdirektören för meteorologisk-hydrografiska anstalten att inom ramen för

av utredningen föreslaget belopp efter särskild prövning fixera ersättningsbeloppen.

Ehuru det ur vissa synpunkter måhända kunde vara fördelaktigt att hela

observationsnätet sorterar under en myndighet, har utredningen icke velat

föreslå detta. Då några större olägenheter icke nu kunna påvisas och kostnaderna

i varje fall bli desamma, förutsätter utredningen alltså, att den del av

observationsnätet, som nu är organiserad av meteorologisk-hydrografiska anstalten,

alltjämt skall kvarstanna under anstalten, medan däremot de militärt

organiserade stationerna samt de förhyrda stationer utredningen föreslår tillkomma

böra sortera under flygvapnet.

Behovet av en förbättrad väderlekstjänst för flygvapnets räkning har utredningen

ansett så trängande, att den föreslagna organisationen snarast bör

genomföras, delvis redan under budgetåret 1943/44. Kostnaderna för den

föreslagna organisationen efter full utbyggnad och under nästkommande

budgetår ha beräknats i den hemliga bilagan (jfr det följande).

e. Utbildningsfrågor.

Den starkt ökade användning av meteorologiens vetenskapliga resultat i

praktisk tjänst, som särskilt flygets utveckling medfört, har enligt vad de

sakkunniga framhålla haft till följd en i hög grad ökad efterfrågan på sakkunniga

meteorologer, som i ingen mån motsvaras av tillgången. Detta beror

på att framtidsutsikterna på meteorologbanan hittills varit föga lockande.

Med denna utgångspunkt ha de sakkunniga upptagit frågorna om utbildning

av olika slag av väderlekspersonal samt i anslutning därtill frågan örn

huruvida den flygande personalen äger tillräcklig underbyggnad för att tillgodogöra

sig de av de meteorologiska organen lämnade väderleksuppgifterna.

Utbildning av väder/ekspersona/en. Utbildning av värnpliktiga väderleksbiträden

äger för närvarande rum vid krigsmaktens väderleksstationer och

omfattar två månaders kurser i observationstjänst, kartritning, expeditionstjänst

m. m. Utbildningens huvudmål är att tillgodose behovet av observatörer

och kartritare. I denna utbildning föreslå de sakkunniga ingen ändring.

Utbildning av värnpliktigt väderleksunderbefäl sker enligt nuvarande organisation

under en första period vid krigsmaktens egna väderleksorgan,

varvid eleverna utbildas till väderleksbiträden. Andra perioden är förlagd

till militärmeteorologiska avdelningen och omfattar tre ä fyra månaders utbildning

i väderlekslära, grunderna för kartanalys och prognostjänst, signaltjänst,

övningar i redogörelser för väderleksläget på grundval av synoptisk

karta och (flyg)prognos. Utbildningens huvudmål är att utbilda chefer för

mindre väderleksstationer vid fiiltförband. Kompetensfordringarna äro studentexamen

eller motsvarande kunskaper.

Ej heller i denna utbildning förutsätta de sakkunniga någon ändring.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

Utbildning av civilanställda väderleksassistenter sker genom att eleverna

efter en kortare uttagningsperiod vid militärmeteorologiska avdelningen och

omkring 1 ä 2 månaders provtjänstgöring vid flygflottiljerna genomgå en

5 ä 6 månaders kurs vid avdelningen med uppgift att skapa goda vaktcliefer

för flygvapnets väderleksstation er vid flottiljerna. Kompetensfordringarna

för antagning äro studentexamen på reallinjen eller motsvarande kunskaper.

Erfarenheterna beträffande civilanställda väderleksassistenter visa enligt

de sakkunniga, dels att deras kunskapsmått icke är tillfyllest dels att rekryteringen

icke är fullgod med avseende på de sökandes förkunskaper och föregående

utbildning. För att snabbt kunna tillgodose det ökade behovet av

fackmeteorologisk personal i den föreslagna organisationen erfordras emellertid

nu, anför utredningen, särskilda åtgärder för utbildning av militärmeteorologer.

Utredningen förordar en kombinerad militär och civil fackutbildning,

analog med den för flygingenjörer. Utredningen har funnit den hittills

tillämpade akademiska studievägen icke rationell, enär denna utbildning

främst syftar till allmän vetenskaplig skolning utan inriktning på direkt

praktiskt nyttiggörande. Den akademiska studievägen är vidare, yttrar de

sakkunniga, lång och kostsam. Tidigast ungefär sex år efter studentexamen

kan den studerande beräkna att få tjänstgöra som prognostiker mot en lön

i högst lönegraden A 21. De sakkunniga ha därför sökt finna en kortare

utbildningsväg, som svarar mot den militära väderlekstjänstens behov, och

framlägga härutinnan följande förslag, som bygger på förutsättningen att

meteorologpersonalen — vilket utredningen funnit erforderligt — är flygutbildad.

1. Meteorologaspirant skall ha avlagt studentexamen på reallinjen.

2. Sommaren och hösten första året genomgå aspiranterna allmän militärutbildning

samt utbildning till väderleksbiträden.

3. Under därpå följande vinter och sommar sker utbildning till navigatör

i flygplan jämte fortsatt utbildning i väderlekstjänst, omfattande utbildning

till väderleksunderbefäl.

4. Under kommande vinterhalvåret genomgås en första kurs av fackmeteorologisk

utbildning vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.

5. Under därpå följande sommar äger fortsatt flygslagsutbildning rum

jämte fortsatt utbildning i väderlekstjänst.

6. Följande vinter äger en avslutande fackutbildning rum vid meteorologisk-hydrografiska

anstalten.

Efter godkända vitsord avlägger aspiranten efter omkring tre års utbildning

meteorologexamen under våren och utnämnes till militärmeteorolog av

3. graden i reserven med fänriks tjänsteklass. Utbildningen medför kompetens

till bestridande av befattningar upp till militärmeteorolog av 1. graden.

Sådan kompetens bör tillerkännas även dem, som gått den akademiska

vägen, skaffat sig tillfredsställande militär utbildning och praktisk

erfarenhet i prognostjänst. De som genomgått den icke-akademiska utbild
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 354. 27

ningen böra få tillfälle att fortsätta studierna i den mån så är möjligt vid

universitet för förvärvande av kompetens till högre meteorologbefattning.

På grund av extrem brist på meteorologutbildad personal bör, yttra de

sakkunniga, utbildningen enligt detta program snarast möjligt påbörjas helst

hösten 1943.

De meteorologaspiranter, som enligt detta förslag skulle kunna antas

redan hösten 1943, äro emellertid icke färdigutbildade förrän i april 1946.

Vissa provisoriska, åtgärder måste därför enligt de sakkunniga vidtagas för att

övergångsvis tillgodose det mest trängande behovet av meteorologer. De

sakkunniga erinra, att flera av de vid flygvapnets förband anställda väderleksassistenterna

äga förutsättningar för att kunna utbildas till meteorologer

samt anse en annan utväg att provisoriskt lösa frågan örn utbildning av

mititärmeteorologer vara, att sökande, vilka redan tillägnat sig kunskaperna

för betyget med beröm godkänd i ämnet meteorologi i filosofie kandidatexamen

och fullgjort värnplikt i linjetjänst, antagas som aspiranter.

Utbildning av den flygande personalen. Enligt de sakkunniga har det visat

sig, att den flygande personalens meteorologiska kunskaper icke varit fullt

tillfredsställande, vilket ansetts ha sin grund i dels avsaknaden av meteorologer

som lärare, dels den knappt tillmätta utbildningstiden. Utredningen

föreslår en utökning av timantalet (ungefär 30) för utbildning i meteorologi

med 30—50 procent.

f. Kostnadsberäkningar.

Årskostnader. De sakkunniga ha beräknat årskostnaderna — sedan den

av dem föreslagna organisationen i sin helhet genomförts — på följande

sätt.

För ändamål

Kostnad

enligt

utredningens

Förslag

kronor

Kostnad

enligt

nuvarande

organisation

kronor

Merkostnad

enligt

utredningens

förslag

kronor

Militära väderlekscentralen respektive nuvarande

väderlekscentral ............................

211,tiOO

137,800

73,800

Utbildningen av meteorologaspiranter ..........

13,000

—

13.000

Väderleksorganisationen vid flygvapnets förband

578,100

357,900

220,200

Väderleksorganisationen vid marinens förband

(motsvarande) ................................

28,900

_

28,900

Observationsnätet..............................

345.700l)

42,000'')

303,700

Summa kronor

1,177,300

537,700

639,600

Utredningen uttalar såsom sin uppfattning att till meteorologflygningar

kommenderad personal ur väderlekscentralen och den lokala väderleksorga
-

x) I dessa belopp ingå telefon avgifter; däremot icke förut nämnt belopp 60,000 kronor

för de under meteorologisk-hydrografiska anstalten lydande observationsstationerna.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts proposition nr 354.

nisationen i likhet med övrig till flygtjänstgöring beordrad personal bör beredas

särskild ersättning för dessa flygningar. Ersättningen bör enligt utredningens

förmenande utgå i form av flygtraktamente. Ifrågavarande belopp föreslås

utgå i enlighet med de i 27 § 5 mom. militära avlöningsreglementet den

15 juni 1939 (nr 275) angivna grunderna, därvid för personal avlönad enligt

MEo-planen synes böra gälla vad som finnes stadgat beträffande personal,

hänförd till motsvarande lönegrader å löneplan Ca. Dessa kostnader finna

de sakkunniga böra belasta flygvapnets anslag till avlöningar till aktiv

personal m. fl.

Med hänsyn till den skiftvis, ständigt återkommande nattjänst, som parallellt

med dagtjänstgöringen måste åläggas personalen vid militära väderlekscentralen,

bör denna personal enligt de sakkunnigas mening beredas

särskild ersättning för nattjänstgöring. Ersättningen kan, anföra de sakkun - niga, tänkas utgå i form av kompensationsledigliet, kontant ersättning eller

en kombination av nyssnämnda båda ersättningsformer. Utredningen har

stannat för alternativet kontant ersättning. Ersättningen föreslås utgå till

befattningshavare i lönegrad Ca 24 och Ca 21 med 7 kronor för natt och

till beställningshavare i lönegrad MEo 15 och MEo 12 med 5 kronor för

natt. En viss maximigräns har förordats i det att ersättningen till befattningshavare

i lönegraderna Ca 24 och Ca 21 bör utgå med högst 500 kronor

för år och till befattningshavare i lönegraderna MEo 15 och MEo 12 med

högst 350 kronor för år. Utredningen har i detta sammanhang erinrat örn

stadgandet i 58 § 4 mom. 6 punkten civila avlöningsreglementet, enligt vilket

stadgande tjänsteman, vilken såsom vakthavande vid statens vattenfallsverks

driftkontor bestrider beredskapstjänst, kan tilldelas särskild ersättning, beräknad

efter högst 400 kronor för år. Kostnaderna för nu ifrågavarande

särskilda ersättning beräknar utredningen för fem alternerande vakter till

(5 X 500 + 5 X 350 =) 4,250 kronor. Kostnaderna böra enligt de sakkunniga

bestridas av flygvapnets anslag till avlöningar till aktiv personal m. fl.

De nu angivna kostnaderna för flygtraktamente och för nattjänstgöring

ingå i nyss återgivna tablå.

Vid beräkningen av kostnaderna för utbildning av meteorologaspiranter

vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har utredningen förutsatt, att

antingen lämplig lärarkraft anställd vid anstalten eller innehavaren av en

blivande professur i meteorologi vid Stockholms högskola skall handha

huvuddelen av den teoretisk-meteorologiska utbildningen utan att härför

erhålla särskild ersättning.

Beträffande de av de sakkunniga beräknade kostnaderna av tillhopa

345,700 kronor för observationsnätets förstärkning anföra de sakkunniga i

huvudsak följande.

Utredningen beräknar vid fullt genomförd organisation ett årligt belopp

av 59,000 kronor erforderligt för en distriktsstation och fem observationscentralstationer.

Dessa medel böra tillföras anslaget Flygvapnets övningar.

Utredningen beräknar vidare vid fullt genomförd organisation ett årligt

belopp av 175,000 kronor erforderligt för förstärkning av observationsnätet.

Dessa medel böra tillföras anslaget Flygvapnets övningar.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

Kostnaderna för de under statens meteorologisk-liydrografiska anstalt lydande

observationsstationerna belöpa sig nu till omkring 60,000 kronor,

vilket anslag utgår till anstalten. Motsvarande anslag bör alltjämt utgå till

anstalten. Därjämte ba ur beredskapsanslag under budgetåret 1941/42 utgått

25,000 kronor för förbättring av anstaltens observationsnät. Detta belopp

ingår i ovannämnda belopp av 175,000 kronor för förstärkning av observationsnätet.

För förnyelse av observationsmateriel räknar utredningen med ett årligt

belopp av 10,000 kronor att tillföras flygvapnets anslag till Anskaffning av

flygmateriel från och med budgetåret 1944/45. För underhåll av denna

materiel beräknar utredningen ett årligt belopp av 1,700 kronor att tillföras

flygvapnets anslag till Underhåll av flygmateriel. — För telefonavgifter m. m.

beräknar utredningen en årlig kostnad av 100,000 kronor, vilket belopp

synes böra tillföras flygvapnets övningsanslag. Telefon- och telegramkostnaderna

för nästkommande budgetår lia beräknats till 17,000 kronor. Merkostnaden

blir således 87,500 kronor.

Engångskostnader. För observationsstationernas utrustning beräknar utredningen

ett engångsanslag av 85,000 kronor vara erforderligt. Nämnda

belopp bör enligt de sakkunniga i sin helhet utgå under budgetåret 1943/44.

I övrigt beräknar utredningen icke några engångskostnader för genomförande

av utredningens förslag.

g. Den nya organisationens genomförande.

De sakkunniga föreslå, att genomförandet av den nya organisationen påbörjas

den 1 oktober 1943.

Den militärmeteorologiska avdelningen vid meteorologisk-hydrografiska

anstalten borde från och med den 1 oktober 1943 överflyttas till flygvapnet

och inordnas i dess organisation. Överflyttningen borde avse såväl avdelningens

meteorologiska utrustning och övriga tjänstgöringsmateriel som dess

personal enligt personalförteckningen för den militärmeteorologiska informationstjänsten

med undantag för i denna förteckning upptagen föreståndare

å övergångsstat, vilken borde kvarstå vid anstalten. Därest ny personalförteckning

i enlighet med utredningens förslag icke kunde fastställas för

budgetåret 1943/44, borde i samband med överflyttningen byrådirektören

vid militärmeteorologiska avdelningen i Eo 28 och de båda militärmeteorologerna

i A 18 beredas arvode för utfyllande av löneskillnaden mellan lön

enligt lönegraderna Eo 28 och C 5 respektive A 18 och Ca 21. För militärmeteorologerna

i Eo 18 borde möjlig lönegradsuppflyttning övervägas. Vidare

borde tekniska biträden och kontorsbiträden från och med nämnda tidpunkt

anställas vid militära väderlekscentralen såsom extra personal i lönegraderna

MEx 7 respektive MEx 4.

Beträffande de lokala väderleksstationerna vid flygflottiljerna (motsvarande

förband) föreslår utredningen, att en befattning som väderleksassistent vid

varje förband från och med ingången av budgetåret 1943/44 uppflyttas från

lönegrad MEo 12 till lönegrad MEo 15. Motsvarande lönegradsuppflyttning

för högst 6 väderleksassistenter vid nuvarande militärmeteorologiska avdel
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

ningen borde kunna ske i samband med tillkomsten av militära väderlekscentralen

den 1 oktober 1943. Vid var och en av flygflottiljernas (motsvarande

förbands) väderleksstationer borde vidare från och med ingången av

budgetåret 1943/44 ett skrivbiträde i lönegrad MEx 2 anställas. — Utbildningen

av meteorologaspiranter vid meteorologisk-hydrografiska anstalten

borde påbörjas redan hösten 1943 och bestridas från anslaget till flygvapnets

övningar.

Under budgetåret 1943/44 borde observationsnätets förstärkning omedelbart

påbörjas. Då utbyggnaden av nätet måste ske successivt, komme årskostnaderna

att bli något mindre under sagda budgetår än som förutsetts

bli fallet efter fullständigt genomförande av den föreslagna organisationen,

eller för distrikts- och observationscentralstationer 45,000 kronor, för observationsstationer

107,000 kronor och för telefonavgifter 53,000 kronor. Utrustningskostnaderna,

85,000 kronor, borde i sin helhet utgå redan under budgetåret

1943/44. Några kostnader för förnyelse och underhåll av observationsmateriel

förutses däremot icke för ifrågavarande budgetår.

5. Yttranden.

Över de sakkunnigas betänkande ha utlåtanden avgivits av överbefälhavaren,

chefen för armén, chefen för marinen, marinförvaltningen, chefen

för flygvapnet och flygförvaltningen, statens meteorologisk-hydrografiska anstalt,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret och kanslern för rikets

universitet samt av allmänna lönenämnden, gemensamt med försvarsväsendets

lönenämnd.

Beträffande de av de sakkunniga anförda allmänna synpunkterna har

statens meteorologisk-hydrografiska anstalt uttalat, att de slutsatser utredningen

dragit av sin analys rörande villkoren för en fullt effektiv flygväderlekstjänst

fullständigt överensstämde med den uppfattning anstalten ständigt hyst

och som legat till grund för anstaltens yrkande på lokala flygväderlekstjänster.

Flygvapnet hade däremot, yttrar anstalten vidare, till helt nyligen företrätt

den uppfattningen, att flygväderlekstjänsten borde skötas centralt och

sökte år 1935 till och med åvägabringa en centralisering även av den civila

flygväderlekstjänsten. Detta försök strandade dock lyckligtvis, bland annat

därpå, att enligt av Sverige biträdda konventioner lokala väderlekstjänster

skulle finnas på flygplatser med internationell trafik. Prognosverksamheten

vid flottiljerna hade emellertid tyvärr ännu ej kunnat träda i funktion på

grund av brist på kompetenta sökande till de nyinrättade meteorologtjänsterna.

Anstalten ville livligt tillstyrka, att flottiljernas väderlekstjänster utbyggdes

på föreslaget sätt. Anstalten funne det vidare uppenbart, att flygstaben

hade behov av en väderlekstjänst eller, örn man så ville, en väderlekscentral.

Det vore emellertid att märka, att denna icke skulle vara en central i den

bemärkelse begreppet hittills fattats, så att den skulle utfärda alla prognoser,

som de lokala tjänsterna endast hade att delgiva vederbörande, utan dess

prognoser, endast långflygningsprognoser, skulle grundas på de lokala väder
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj-.ts proposition nr 354.

lekstjänsternas prognoser och dessa lokala tjänster skulle informera flygaren

i detalj och närmast svara för alla informationers riktighet.

Statskontoret har närmast det intrycket, att utredningen utan någon mera

ingående undersökning accepterat den militära kritiken och inriktat sig

huvudsakligen på ett utformande av detaljerna i en organisation, som byggde

på en uppdelning av den civila och den militära väderlekstjänsten, vilka i

mångt och mycket hade likartat arbetsmaterial och gemensamma arbetsområden,

på två från varandra helt skilda statliga organ. En på dylikt sätt

verkställd utredning syntes föga ägnad att utan kompletterande undersökningar

läggas till grund för en så genomgripande omorganisation som här

ifrågasatts.

Statskontoret ville också rikta en bestämd varning mot att utan fullgoda

och tvingande skäl vidtaga brådstörtade organisation sändringar under intryck

av en tillfälligt uppagiterad känslostämning, som av allt att döma saknade

reellt underlag. Det vore nämligen att märka, att vad som nu aktualiserat

frågan örn upprättandet av en från statens meteorologi sk-hydrografiska anstalt

skild militär väderlekstjänst vore att vissa under senare tid inträffade

flyghaverier förmenats ha berott på brister i den nuvarande väderlekstjänsten,

något som från anstaltens sida bestritts. Man hade då haft anledning förvänta,

att utredningen sökt närmare klarlägga, hur härmed förhölle sig.

Emellertid hade denna viktiga sida av problemet icke upptagits till behandling

av de sakkunniga, varigenom riktigheten av den framförda kritiken ej

heller kunnat verifieras.

Det förtjänade i detta sammanhang erinras, att den militärmeteorologiska

avdelningen inrättades så sent som den 1 juli 1941, att avdelningens föreståndare

icke tillsattes förrän från och med den 1 mars 1942 och att de

direktiv rörande den militärmeteorologiska informationstjänstens omfattning

och formerna för samarbetet med försvaret, som chefen för flygvapnet instruktionsenligt

hade att utfärda efter samråd med chefen för meteorologiskhydrografiska

anstalten, fastställdes först den 29 mars 1943, således efter

den nu verkställda utredningens igångsättande. Någon mera ingående erfarenhet

rörande den nuvarande organisationens vare sig fördelar eller nackdelar

kunde därför svårligen lia hunnit förvärvas. Anstaltens arbete hade

också, såsom i utredningsdirektiven framhållits, bedrivits under sämsta tänkbara

_ yttre förhållanden på grund av att det icke varit möjligt att anskaffa

det i fredstid tillgängliga utländska observationsmaterialet. Därtill bomme

att bristen på för ändamålet utbildad personal varit och vore besvärande.

Dessa förhållanden påverkades uppenbarligen icke av förslaget att ställa

viss del av väderlekstjänsten under militär ledning.

Vad av de sakkunniga anförts rörande centralorganet har föranlett

överbefälhavaren att uttala, att han funne de fördelar alternativ I erbjöde i

fråga om möjligheter att leda, övervaka och effektivt utnyttja den militära

väderlekstjänsten så stora, att han ville understryka utredningens förord åt

att centralorganet underställdes flygvapnet.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen lia i detta avseende anfört följande.

Behovet av en väderleksavdelning och en militär väderlekscentral i flygstaben

med alla de uppgifter utredningen angivit vore överhängande. Icke

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

minst viktigt vore att chefen för flygvapnet finge ett organ, som kunde leda

och övervaka tjänsten vid flygvapnets många lokala väderleksstationer, ingående

i vapnets freds- och krigsorganisation. Särskilt under sistförflutna

vinterhalvår med dess ur flygsynpunkt svåra väderleksförhållanden och därav

följande ökade belastning på väderleksorganisationen hade avsaknaden av

ett sådant organ jämte en militär väderlekscentral varit i hög grad kännbar.

Statens meteor ologisk-hy dr ografiska anstalt har beträffande centralorganet

yttrat följande.

Utredningen hade uppställt två olika alternativ. Då, såvitt anstalten

kunnat finna, mellan dessa icke förelåge någon skillnad i sakligt utan endast

1 formellt avseende, behandlades i det följande endast alternativ I.

Anstalten hade ingen erinran mot den föreslagna uppdelningen av de

uppgifter som nu tillkomma militärmeteorologiska avdelningen.

Beträffande de angivna arbetsuppgifterna finge följande erinras. Flygstabens,

respektive marinstabens, meteorologer bleve i mycket hög grad

specialiserade, och .man måste fråga sig, örn de vore de lämpligaste för utförande

av sådana prognoser, som högkvarteret och arméledningen behövde

under krig. Eventuellt kunde en bättre lösning vinnas genom att, då så

behövdes, meteorolog från anstaltens allmänna väderlekstjänst beordrades

tjänstgöra härför. Centralen borde månatligen, och ej blott »vid behov»,

till anstalten överlämna de under densamma sorterande observationsstationernas

klimatjournaler för granskning, bearbetning och förvaring.

Prognostjänsten skulle uppehållas medelst 5 vakter, vardera bestående av

2 meteorologer, 1 tekniskt biträde och 1 kontorsbiträde. Yarje dag beräknades

3 skift ä 8 timmar. Under vaktfria dygn beräknades personalen

disponerad för en mångfald särskilt angivna arbeten, och utredningen uppgåve,

att alltid 2 hela vakter funnes disponibla för tjänstgöring cirka 7 arbetstimmar

utom vid sjukdom eller semester.

Enligt anstaltens erfarenhet vore väderlekstjänst så krävande, att personalen

icke kunde åläggas längre effektiv tjänstgöringstid än annan personal,

d. v. s. 42 timmar per vecka; snarare borde den vara kortare. Detta motsvarade

med hänsyn till helgdagar, särskilda ledighetsdagar, semester och

sjukdom omkring 1,800 timmar för år. Den erforderliga vakttiden måste

beräknas till omkring 25 timmar per dygn, enär den avgående vakten skulle

ge den tillträdande vakten nödiga informationer rörande situationen. För

år bleve sålunda det effektiva tjänstgöringsbehovet omkring 9,000 timmar.

De föreslagna 5 vakterna räckte således nätt och jämnt för själva prognostjänsten,

och någon för annat arbete disponibel tid förefunnes ej enligt de

givna förutsättningarna.

Anstalten avsåge icke att nu på grund härav föreslå ökning av personalen.

Erfarenheten, sedan de lokala väderlekstjänsterna blivit fullt utbyggda

och intränade, finge visa örn utredningen överskattat behovet av

I senare fallet måste en utvidgning

prognostjänst inom centralen eller ej.

då ske.

Förslaget till den lokala militära väderlekstjänstens organisation

har icke föranlett statens meteorologisk-hydrografistca anstalt till erinran.

Beträffande diskussionen av de olika alternativförslagen till

centralorganets organisation har statens meteorologisk-hydrograftslca anstalt

anfört följande.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj-.ts proposition nr 354.

Utredningen hade utförligt redogjort för de fördelar, som för försvarets

del kunde uppkomma genom en förläggning av väsentliga delar av den

militärmeteorologiska avdelningen till flygvapnets lokaler i Stockholm. Däremot

hade utredningen blott i största allmänhet ingått på det i direktiven

meddelade uppdraget att precisera de nackdelar, som denna organisationsform

erbjöde.

Så länge ännu en starkt begränsad tillgång på meteorologer gjorde sig

gällande, medförde en uppdelning av anstaltens alltför fåtaliga personal en

inskränkning i möjligheterna att snabbt vidtaga förflyttningar och ombyten

av personal mellan de olika avdelningarna. Särskilt under nuvarande förhållanden

måste ej sällan utbyte av personal vidtagas, beroende på den

ena eller andra avdelningens trängande behov av arbetskraft. Det hade

därvid ofta varit nödvändigt med hänsyn till arbetskraftens begränsning att

låta en meteorolog tjänstgöra på olika avdelningar samma dag. Genom utbrytningen

minskades denna möjlighet att till det yttersta utnyttja en fåtalig

personal.

På sätt nyss nämnts hade anstaltens olika avdelningar i betydande grad

kunna stödja och komplettera varandra genom intimt samarbete. För den

militärmeteorologiska avdelningen hade det vidare icke varit utan betydelse,

att erfarna meteorologer vid den allmänna väderlekstjänsten i anslutning

till dagens prognos kunnat demonstrera kartanalys och synpunkter på prognosen,

och ej heller utan betydelse, att väderlekssituationen kunnat diskuteras

med den aerologiska tjänsten, vars erfarenheter beträffande de aerologiska

mätningarnas användning i prognostiskt syfte utgjorde en viktig

tillgång. Enligt anstaltens mening läge en väsentlig möjlighet att förbättra

de nuvarande prognoserna just i ett ökat och mera intimt samarbete mellan

prognostjänsterna inbördes och med den aerologiska tjänsten. Skulle en

utbrytning av den militärmeteorologiska avdelningen kunna äga rum utan

större men särskilt för dess egen prognostjänst, så måste enligt anstaltens

mening betryggande garantier skapas för att en intim samverkan mellan de

meteorologiska förutsägelseorganen fortfarande kunde äga rum.

Statskontoret har anfört, att ämbetsverket icke kunde tillstyrka den föreslagna

ombildningen av militärmeteorologiska avdelningen till en särskild

väderleksavdelning inom flygstaben för hela försvarets behov utan föresloge,

att den nuvarande organisationen, tills närmare erfarenhet vunnits, bibehölles

och förstärktes bland annat genom inrättande av förste militärmeteorologbefattningar

till flyg- och marinledningarnas förfogande.

Enligt statskontorets mening kunde en förstärkning och förbättring av

den militära väderlekstjänsten inom den nuvarande organisationens ram även

tänkas vara en lösning, som vore värd att närmare diskutera. Några egentliga

svårigheter av teknisk eller praktisk natur att förlägga den centrala

flygprognostjänsten till en i erforderlig omfattning utökad militärmeteorologisk

avdelning inom meteorologisk-hydrografiska anstalten torde icke förefinnas.

De lokala militära väderleksorganen kunde oberoende härav utbyggas

i huvudsak enligt utredningens förslag och den teknisk-meteorologiska

tillsynen över dessa organ torde kunna utövas av anstalten utan tillgripande

av militär ordergivning. Vid anmälan av propositionen 1941: 190

angående den militärmeteorologiska informationstjänsten hade föredragande

departementschefen bland annat framhållit, att det syntes ligga nära till

hands att antaga att ett utnyttjande av erfarenheter av vetenskaplig och

praktisk art för såväl den militära som den civila väderlekstjänsten skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 354. 121543 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

försvåras i oell med ett fullständigt avskiljande av den militära tjänsten

från dess organisatoriska samband med meteorologisk-liydrografiska anstalten.

Att vissa omkostnader kunde hållas lägre, därest de båda tjänstegrenarna

inginge i samma statliga organisation och sålunda kunde gemensamt

utnyttja resurser av enhetligt slag, syntes också vara att förmoda,

liksom det förefölle uppenbart, att frågor rörande personaltillsättningar och

vad därmed sammanhängde kunde få ett enhetligare bedömande, örn gemenskapen

med det redan förut befintliga statsorganet upprätthölles. Såvitt

statskontoret kunde finna hade de sålunda anförda skälen för den nuvarande

organisationen alltjämt sin fulla giltighet. En brist i den nuvarande organisationen

vöre däremot, att flygledningen icke hade direkt tillgång till

meteorologisk sakkunskap inom flygstaben, som kunde tillhandagå med råd

och anvisningar i meteorologiska frågor och säkerställa den direkta kontakten

mellan militärmeteorologiska avdelningen inom meteorologisk-liydrografiska

anstalten och flygledningen. En liknande fackmannarepresentation

vore måhända behövlig även för marinledningens vidkommande.

De militära myndigheterna ha icke haft annat att erinra mot de sakkunnigas

förslag beträffande den militärmeteorologiska personalen än

att chefen för marinen funnit den av de sakkunniga föreslagna benämningen

militärmeteorolog böra i konsekvens med benämningen försvarsattaché

ändras till försvarsmeteorolog.

Statens meteor ologisk-hydrograjislca anstalt har anfört följande.

Anstalten vore icke övertygad örn nödvändigheten eller ens önskvärdheten

av att för de högsta befattningarna ställa krav på vetenskaplig skicklighet.

Det förefölle som örn dylikt krav ställts för att, som utredningen sade, få

möjlighet att inrätta åtminstone ett mindre antal tämligen väl avlönade slutposter.

Vid så rutinbetonade tjänster, som det här vore fråga örn, syntes

förutom en omsorgsfull utbildning det väsentliga vara lämplighet och intresse

för tjänsten. Örn emellertid vetenskaplig skicklighet skulle utgöra

en av befordringsgrunderna till vissa tjänster, syntes samråd böra ske med

anstalten vid tillsättandet av dessa. Anstalten anslöte sig till vad utredningen

anfört rörande meteorologernas pensionsålder och ville framhålla,

att liknande synpunkter gällde beträffande de civila flygmeteorologerna.

Statskontoret har anfört betänkligheter mot tillskapandet av en särskild

civilmilitär kår för meteorologer med rätt och skyldighet att i tjänsten bära

uniform.

Beträffande löneställningsfrågorna för den militärmeteorologiska personalen

föreligga yttranden av statens meteorologisk-liydrografiska anstalt,

statskontoret samt lönenämnderna.

MeteorologisJc-hydrografis/ca anstalten har i denna fråga anfört följande.

Såvitt anstalten kunde bedöma, behövde icke större krav ställas på de

föreslagna militärmeteorologbefattningarna än på de vid de lokala väderlekstjänsterna

föreslagna militärmeteorologbefattningarna av lia graden; snarare

måste de senare befattningarna anses mera krävande. Örn dessa senare

befattningar icke höjdes till lönegrad 21, vilket givetvis vore önskvärt, syntes

konsekvensen fordra att de tre militärmeteorologerna utbyttes mot militärmeteorologer

av lia graden i lönegrad Ca 20. På l:e militärmeteorologerna

behövde icke krav ställas på vetenskaplig skicklighet, och anstalten hyste

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

därför tvekan om det vore befogat att placera dem i samma lönegrad som

anstaltens l:e statsmeteorologer, för vilka sådana fordringar vore uppställda.

Då emellertid enligt anstaltens mening l:e statsmeteorologerna i förhållande

till sin kompetens nu vöre alldeles för lågt placerade och då å andra sidan

den praktiska utbildningens omfattning i viss mån måste vara större för

l:e militärmeteorologerna, ansåge sig anstalten, ehuru med viss tvekan,

kunna tillstyrka förslaget till löneplacering för de sistnämnda. Skulle, vilket

vore önskvärt, l:e statsmeteorologerna efter en omorganisation uppflyttas i

en lönegrad likställd med lektorernas (27:e lönegraden), borde detta ej nödvändigt

medföra samma uppfattning för l:e militärmeteorologerna.

I fråga örn lönegradsplaceringen för personalen vid den lokala väderlekstjänsten

ansåge anstalten att det, i betraktande av att den lokala väderlekstjänsten

utan tvekan vore den betydelsefullaste delen av den meteorologiska

säkerhetstjänsten, borde övervägas, örn det icke vore väl befogat att placera

militärmeteorolog av l:a graden i lönegrad 21 och att göra ett antal av

dessa platser ordinarie. Befattningarna som skrivbiträden, tillika kartritare,

syntes allt för lågt placerade i jämförelse med befattningarna som tekniskt

biträde vid centralen. Arbetsuppgifterna vore alldeles likartade och kravet

på vissa personliga egenskaper, såsom snabbhet och noggrannhet, måste

vara samma. Även örn utbildningstiden för befattningar vid centralen gjordes

en månad längre än för de andra, kunde detta icke gärna motivera en så

stor skillnad som mellan lönegraderna 7 och 2.

Statskontoret har i avseende å löneställningsfrågorna yttrat följande.

I fråga örn de föreslagna lönegradsplaceringarna ville statskontoret erinra,

att militära)eteorologernas löneställning icke kunde bedömas fristående utan

måste ses i samband med resultatet av den allsidiga utredning örn lönesättningen

för meteorologpersonalen över huvud taget, som f. generaldirektören

Malm erhållit i uppdrag att verkställa. Det torde heller icke vara

lämpligt att genomföra en provisorisk lönereglering för militärmeteorologerna,

innan man genom utbildning av tillräckligt antal nya aspiranter för banan

säkerställt en fullgod rekrytering av de nyinrättade eller omreglerade

tjänsterna.

Vad beträffade biträdespersonalen vid militära väderlekscentralen och de

lokala väderleksstationerna hade statskontoret uppmärksammat att, medan

de för kartritning och arbete i teleprintercentralen avsedda tekniska biträdena

vid väderlekscentralen föreslagits placerade i lönegrad MEo 7 skulle

de biträden, som fullgjorde ungefär motsvarande tjänstgöring vid de lokala

väderleksstationerna, erhålla lön såsom skrivbiträden i lönegrad MEo 2.

Den speciella utbildningen för de tekniska biträdena beräknades taga två

månader i anspråk, medan skrivbiträdena skulle utbildas på en månad. Om

än någon olikhet förelåge mellan arbetsuppgifternas kvalitet, kunde statskontoret

dock icke finna en löneskillnad på icke mindre än fem lönegrader

vara motiverad. En utjämning torde böra ske, förslagsvis på så sätt, att

samtliga här avsedda biträden hänfördes till lönegraden MEo 4.

Lönenämnderna lia anfört följande.

Med hänsyn till de skärpta utbildnings- och kompetenskrav, som skulle

ställas pa den meteorologutbildade personalen, ville det synas lönenämnderna,

att de föreslagna löneställningarna delvis tillmätts i underkant. Särskilt

gällde detta militärmeteorologerna av 3. graden i MEo 12 (enligt nuvarande

tjänstebenämning andre viiderleksassistenter), av vilka skulle krävas

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr S54.

avlagd studentexamen, en treårig fackutbildning samt ett års praktik. Det

syntes lönenämnderna — icke minst med hänsyn till de relativt begränsade

befordringsmöjligheter, som enligt den föreslagna organisationen skulle stå

dessa befattningshavare till buds — på goda grunder kunna betvivlas, att

en nöjaktig rekrytering kunde ernås, med mindre befattningshavarna i fråga

bereddes en mera förmånlig lönegradsplacering än den av de sakkunniga

föreslagna.

Vad beträffade löneställningen för lie militärmeteorolog och militärmeteorolog

innebure de sakkunnigas förslag, att lönegradsplaceringarna

skulle anslutas till den löneskala, som gällde för motsvarande personal vid

meteorologisk-hydrografiska anstaltens väderleksavdelning. Militärmeteorologerna,

vilka för närvarande vore inplacerade i 18 lönegraden, skulle således

uppflyttas till 21 lönegraden. I betraktande av att för ifrågavarande befattningar

gällde minst samma kompetensfordringar, som funnes föreskrivna för

statsmeteorolog i lönegraden A 21, torde någon erinran icke kunna framställas

mot förslaget i denna del. Med tanke på de svårigheter, som för närvarande

förelåge att erhålla en fullgod rekrytering av militärmeteorologer, torde härvid

få förutsättas, att dispens kunde beliöva meddelas från de för militärmeteorolog

jämlikt instruktionen -för meteorologisk-hydrografiska anstalten

uppställda kompetenskraven. Motsvarande dispensmöjlighet torde däremot

icke böra ifrågakomma vid tillsättande av befattning såsom l:e militärmeteorolog.

Det borde i detta sammahang framhållas, att spörsmålet örn löneavvägningen

för militärmeteorologerna ägde direkt sammanhang med den nu pågående

utredningen örn lönesättningen för den statliga meteorologpersonalen

över huvud taget. Resultatet av denna utredning kunde således komma att

påverka den framtida löneställningen för militärmeteorologerna.

Med hänsyn till att stabsmeteorologen enligt utredningens förslag skulle

vara ledare för hela krigsmaktens väderlekstjänst och främst uppbära hela

ansvaret för flygvapnets meteorologiska säkerhetstjänst ävensom förestå flygstabens

väderleksavdelning, hade befattningshavaren synts utredningen böra

i löneliänseende lägst jämställas med byrådirektör vid meteorologisk-hydrografiska

anstalten. För säkerställande av ett lämpligt personval hade utredningen

emellertid funnit det vara erforderligt, att befattningshavaren tillsattes

på förordnande och erhölle avlöning enligt lönegraden C 5. Med

hänsyn till angelägenheten av att ifrågavarande befattning ständigt hölles

besatt med person, som fyllde samtliga de krav, som borde ställas på innehavaren

av befattningen, ansåge sig lönenämnderna icke böra framställa

erinran mot den föreslagna lönesättningen.

Utredningens förslag i fråga örn lönegradsplaceringarna för biträdespersonalen

hade icke givit lönenämnderna anledning till erinran i vidare mån

än att det synts motiverat, att skrivbiträde, tillika kartritare, vid flottiljs

(motsvarande förbands) väderleksstation inplacerades i kontorsbiträdesgraden

(MEo 4).

Det lokala observationsnätet skulle enligt utredningens förslag förstärkas

med bland annat fem observationscentralstationer med heltidsanställd personal,

bestående av en föreståndare i lönegrad MEx 7 och två ä tre biträden

i MEx 2. Åtminstone såvitt anginge föreståndarna syntes emellertid en något

högre lönegradsplacering motiverad med hänsyn till rekryteringen.

Yad slutligen anginge förslaget örn utgivande av flygtraktamente och särskild

ersättning för nattjänstgöring i vissa fall hade utredningens förslag

härutinnan icke givit lönenämnderna anledning till erinran eller särskilt uttalande.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 354.

37

Med anledning av de sakkunnigas förslag till utökning av observationsnätet

har chefen för flygvapnet och flygförvaltningen anfört, att erfarenheter

angående observationsnätets brister förelåge inom såväl flygvapnet

som trafikflyget. Utredningens förslag kunde väntas medföra, att de väsentligaste

bristerna avhjälptes. Det vore emellertid av stor vikt, att förslaget

snarast genomfördes, emedan flygsäkerheten med avseende på vädret ytterst

vore beroende av observationsnätets kvalitet.

Statens meteorologislc-hydrografisTca anstalt har anfört följande.

Anstalten kunde till alla delar vitsorda de uttalanden, som utredningen

gjort rörande otillräckligheten av det nuvarande antalet observationsstationer,

otillräckligheten av antalet observationsterminer vid flertalet av dem samt

otillräckligheten av observationerna rörande de högre luftlagren. Anstalten

hade under de gångna åren gjort upprepade framställningar örn ökade anslag

för observationer men de beviljade medlen hade varit alldeles otillräckliga.

Den av utredningen föreslagna utvidgningen av antalet stationer och

observationer vore synnerligen välbehövlig och syntes mycket väl avvägd

med hänsyn både till behovet och kostnaderna. Man kunde möjligen vara

tveksam örn de fem observationscentralerna, som droge mycket stora kostnader,

vore fullt motiverade om de endast skulle tjäna meteorologiska syften,

ehuru de härför vore synnerligen värdefulla. Då emellertid både teleprinteranläggning

och en väsentlig del av personalen av rent militära skäl syntes

vara behövliga på dessa platser, bleve i själva verket kostnaden för dessa

meteorologiska observationer icke oskäligt stora.

Utredningen hade icke anfört något bärande skäl för sitt förslag, att de

nya rent civila observationsstationerna skulle sortera under flygvapnet. Den

enda rationella uppdelningen syntes anstalten vara, att flygvapnet handhade

krigsmaktens väderleksstationer och anstalten de civila synoptiska stationerna.

Förfrågningar och varningar borde givetvis betalas av den, som begärt

uppgiften.

De föreslagna grunderna för ersättning till de nya civila synoptiska stationerna

syntes böra tillämpas även på anstaltens nuvarande stationer, vilket

krävde en ökning av anstaltens observatörsanslag av omkring 40,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen yttrar följande.

Från aktiebolaget Aerotransport hade vid flera tillfällen framhållits önskvärdheten

av en förbättring av de observationer, som för närvarande erhölles

från markobservationsnätet, ävensom utvidgade aerologiska observationer.

Den förstärkning av observationsnätet, som utredningen föresloge, medförde

en väsentlig utökning av observationsmaterialet och torde komma att i huvudsak

tillgodose dessa önskemål. I detta sammanhang finge styrelsen

understryka vikten av att observationsmaterielet snabbt bleve tillgängligt

även för den civila väderlekstjänsten. Det vore därför angeläget att vid förslagets

genomförande stor hänsyn toges till att signalförbindelserna inom

det militära nätet och mellan det civila och militära nätet bleve sådana att

väderleksmeddelandena snabbt och säkert kunde överföras dem emellan.

Statskontoret har förklarat sig icke lia något att erinra mot att en utbyggnad

av observationsnätet bomme till stånd. Däremot måste ämbetsverket

bestämt avstyrka, att andra observationsstationer än de militära skulle

sortera under flygvapnet. Det borde få anses uppenbart, att eventuella

merkostnader för en speciell väderlekstjänst för flygvapnet skulle bestridas

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

inom den av statsmakterna fastställda totala kostnadsramen för flygvapnet

och sålunda föranleda motsvarande reduktion å andra anslag.

Vad beträffar frågan örn utbildning av meteorologpersonalen föreligga

uttalanden av överbefälhavaren, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen,

statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt kanslern för rikets universitet.

Överbefälhavaren har anfört, att förslaget i denna del syntes lämpligt. Liknande

synpunkter framhållas av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

med understrykande av att utbildningen enligt förslaget snarast borde påbörjas.

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har anfört följande.

I fråga örn utbildningen av värnpliktiga väderleksbiträden och väderleksunderbefäl

hade anstalten ingen erinran.

Mot den allmänna planläggningen av utbildningen för militärmeteorolog

av 1. graden eller lägre hade anstalten ingen erinran. Den teoretiska utbildningen

i meteorologi för ifrågavarande tjänster borde äga rum vid anstalten

genom för denna uppgift särskilt anställd personal. Denna borde uppfylla

sådana kompetensvillkor, att anstalten under sin övervakning kunde förrätta

flygmeteor olo pisk examen. Anstalten räknade bland sin egen personal de

enda personer inom landet, som ägde full kompetens att bedriva dylik undervisning

och förrätta sådan examen. Utöver denna flygmeteorologiska examen

fordrades i enlighet med nuvarande kompetenskrav för vissa befattningshavare

betyg i meteorologi motsvarande fordringarna i akademisk examen.

Det syntes lämpligt att detta krav på akademisk examen utöver den flygmeteorologiska

examen bibehölles för meteorologer av 21 lönegraden och

högre. Även om ämnet meteorologi borde ingå i den flygmeteorologiska examen

i en omfattning, som ungefär motsvarade två betyg i kandidatexamen,

vore det lämpligt, att den av anstalten förrättade examen mera inriktade sig

på meteorologiens praktiska sida och främst på väderlekslära och prognostik,

under det att den akademiska examen ju vore avsedd att fylla krav på en i

andra avseenden mera allsidig kunskap inom ämnet. I den akademiska examen

inginge även minst två andra ämnen som vore av betydelse för en allsidig

meteorologisk fackutbildning, såsom fysik och mekanik. En undervisning

i dessa ämnen kunde anstalten givetvis ej påtaga sig utöver vad som

erfordrades för flygmeteorologisk examen. För befattningarna i 21 lönegraden

borde emellertid dispens från akademisk examen kunna medgivas i fall då

anstalten ansåge att så kunde ske.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört, att i fråga örn den militärmeteorologiska

personalens tjänsteställning symtes det vara av vikt, att konkurrens

örn anställandet av kompetenta meteorologer ej uppkomme mellan

den civila och den militära väderlekstjänsten. Den föreslagna utbildningen

av militärmeteorologer syntes med hänsyn till bristen på kompetent personal

vara synnerligen nödvändig. För att de civila och militära meteorologerna ej

skulle stå främmande för varandras arbete syntes gemensamma utbildningskurser

böra ordnas och förutsättningar böra skapas för transport av personal

mellan de båda organisationerna.

Kanslern för rikets universitet, som i ärendet infordrat yttranden av professorn

i meteorologi vid universitetet i Uppsala H. Köhler och läraren i

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 354. 39

samma ämne vid Stochholms högskola, docenten T. Bergeron, har anfört

följande.

Med anledning av vissa uttalanden i betänkandet önskade kanslern understryka,

att den meteorologiska utbildningen för militärmeteorologer till sin

art måste vara väsentligen densamma som för civila meteorologer. Den militärmeteorologiska

specialutbildningen borde utgöra en relativt obetydlig del

av den allmänmeteorologiska utbildningen. Det vore ödesdigert, örn militärmeteorologernas

utbildning lades på det sätt, att de icke erhölle den grundläggande

vetenskapliga allsidiga utbildning i meteorologi, som fordrades av

den civila väderlekstjänstens meteorologer. I betänkandet förekomme en

jämförelse mellan utbildningen av flygingenjörer och av militärmeteorologer.

Med hänsyn till frågan om specialiseringens betydelse vid utbildningen syntes

der vara riktigare att göra en jämförelse med exempelvis militärläkares utbildning.

Med hänsyn till dessa synpunkter hade professorn Köhler förordat den

teoretiska utbildningens förläggande till Uppsala universitet. Det torde emellertid

vara möjligt att förlägga den till statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt, så som i betänkandet föresloges, under den bestämda förutsättningen,

att garantier skapades för en vetenskapligt fullgod ledning av utbildningen.

Såsom nyss anförts, skulle av aspiranterna till befattningarna i fråga krävas

kunskaper, motsvarande betyget med beröm godkänd i filosofie kandidatexamen.

Det syntes oundgängligt, att den som hade ansvaret för undervisning

och examination inom statens meteorologisk-hydrografiska anstalt besutte

minst docentkompetens i meteorologi. Han måste dessutom beredas en sådan

ställning, att han finge tillräcklig tid att följa forskningens framsteg, och

lian borde följaktligen vara väsentligen befriad från annat arbete än sådant

som hade med forskning och undervisning att göra. Programmet för undervisningen

torde böra fastställas efter förslag av den blivande ledaren för

undervisningen.

Kanslern funne det sålunda icke möjligt att tillstyrka utbildningens förläggande

till statens meteorologisk-hydrografiska anstalt under annan förutsättning

än att där inrättades en särskild undervisningsavdelning, vars ledare

ägde minst docentkompetens i meteorologi. Tillräckliga arbetskrafter till

hjälp vid undervisningen borde dessutom stå till denne lärares förfogande.

Beträffande vissa av statens meteorologisk-hydrografiska anstalt och statskontoret

anförda synpunkter på frågan örn meteorologisk utbildning

för den flygande personalen torde få hänvisas till handlingarna i

ärendet.

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har i anslutning till de sakkunnigas

kostnadsberäkningar anfört följande rörande förslaget örn rätt

till flygtraktamente för meteorologer.

Enligt förslaget skulle dagligen 20 meteorologflygningar göras vid flygvapnet,

medförande en årlig kostnad för flygtraktamente av omkring 58,500

kronor. Därtill borde läggas meteorologernas arbetstid och eventuella kostnader

för flygplanet. Anstalten ansåge visserligen meteorologflygningar i

viss omfattning behövliga, men kunde ej finna att förslaget inneburo bästa

möjliga medelsdisposition för främjande av flygsäkerheten. Rimligare vore,

att sådan flygning skedde på den plats och tid, som centralen beordrade med

hänsyn till föreliggande behov, och anslaget till flygtraktamente torde i så

fall kunna nedsättas till avsevärt mindre än hälften av det beräknade beloppet.

Beträffande den nya organisationens genomförande ha chefen

för flygvapnet och fly g förvaltningen framhållit, att det för anskaffning av

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

utrustning till observationscentralstationer och observationsstationer beräknade

engångsbeloppet av 85,000 kronor syntes kunna inrymmas under flygvapnets

anslag till anskaffning av flygmateriel.

Statens meteor ologisk-hydrograf iska anstalt har framhållit, att det torde

fä anses ligga i sakens natur, att det icke vore lämpligt att mera stadigvarande

tillsätta viktigare befattningar i en ny organisation under en tid, då utsikterna

att få väl meriterade sökande vore små på grund av att befattningarna

inom yrket förut varit underbetalda och fåtaliga. Befattningarna borde tillsättas

först sedan genom lönereglering och utbildningsverksamhet en tillräckligt

stor och god rekryteringsbas erhållits.

Det vore därför enligt anstaltens mening naturligast att successivt i mån

av tillgång på aspiranter tillsätta meteorologbefattningarna vid de lokala

väderlekstjänsterna, vilka vore de för flygsäkerheten viktigaste, och att först

därefter tillsätta de högre befattningarna vid centralen. Dennas verksamhet

finge under tiden uppehållas provisoriskt genom militärmeteorologiska avdelningen.

Detta syntes kunna ske enligt gällande instruktion genom att personalen

beordrades till tjänstgöring vid flygvapnet. För de nuvarande militärmeteorologema

vore den nuvarande placeringen i lönegrad 18 med möjlighet

till kontant ersättning för övertid avsevärt förmånligare än placering i

lönegrad Ca 21, i varje fall så länge övertid måste tillgripas i samma utsträckning

som nu, vilket säkerligen bleve fallet under större delen av provisorietiden.

Tekniska biträden och kontorsbiträden borde vid centralen tillsättas snarast

och vid de lokala väderlekstjänsterna allteftersom de hunne utbyggas.

Av vad sålunda och i det föregående anförts framginge, att anstalten icke

kunde tillstyrka utredningens förslag till den nya organisationens genomförande

och till bestridande av kostnaderna för budgetåret 1943/44. Storleken

av de av utredningen beräknade anslagen torde emellertid i varje fall kunna

läggas till grund för beräkning av kostnaderna.

6. Särskild promemoria.

Till belysande av speciellt de i ärendet berörda utbildningsfrågorna har

från förste statsmeteorologen fil. d:r F. Lindholm införskaffats en den 20

augusti 1943 dagtecknad promemoria.

I promemorian framhålles inledningsvis, att ett förverkligande av de sakkunnigas

förslag skulle innebära en avsevärd utveckling av den militära

väderlekstjänsten till uppenbar nytta för försvaret. Den svenska militära

väderlekstjänsten måste, anföres i promemorian vidare, med den utveckling

som skett utomlands anses efterbliven och det vore uppenbart, att det svenska

försvaret med meteorologiens allt större utveckling måste bättre än hittills

direkt — framför allt för flygvapnets säkerhetstjänst — utnyttja den för

dryga kostnader upprättade internationella organisation, varav den svenska

väderlekstjänsten vore en integrerande del. Då den militära väderlekstjänsten

hade att tillgodose i främsta rummet flygvapnets behov borde såsom

de sakkunniga föreslagit den erforderliga väderlekstjänsten för armén och

marinen organiseras från och underställas det föreslagna centralorganet vid

flygvapnet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

41

I promemorian framhålles vikten av en förstärkning av observationssystemet.

En utvidgning och förtätning av stationsnätet syntes

ofrånkomlig. Den stora utgiftsökningen härför berodde delvis på det ökade

antalet observationsterminer. Under fredsförhållanden kunde emellertid

detta antal minskas till samma antal som under förkrigstiden, från föreslagna

7 till 5, under förutsättning att varnings- och förfrågningsmeddelandena vid

väderleksförändringar under mellanterminerna effektivt utnyttjades. Organiserandet

av ett nät av aerologiska stationer för temperatur- och fuktighetssonderingar

vore för närvarande den viktigaste frågan för att den svenska

väderlekstjänsten skulle komma i paritet med väderlekstjänster i andra länder

och bidraga till ökad prognossäkerhet.

Inom kostnadsramen för observationsnätet borde kunna ingå även ett nät

av aerologiska stationer innefattande flottiljerna och centralobservationsstationerna.

För väderlekscentralen tillkomme i så fall någon förstärkning

av personalen för den aerologiska tjänsten och viss förstärkning av utrustningsanslaget.

Promemorians huvuddel behandlar frågan örn utbildning av

meteorologer. Härom anföres i promemorian bland annat, att man kunde

med skäl mot utredningens förslag rikta den anmärkningen, att utredningen

ej tillräckligt tillvaratagit de utbildningsmöjligheter och lärarkrafter, som för

närvarande funnes.

För den högre undervisningen i meteorologi funnes i landet den akademiska

lärostolen i meteorologi vid Uppsala universitet med tillhörande meteorologiskt

observatorium, som alltsedan meteorologiens framträdande som självständig

vetenskapsgren varit centralobservatoriet för meteorologi i landet.

Genom den planerade och av statsmakterna i princip godkända moderniseringen

och utvidgningen av observatoriet, som av universitetskanslern betecknats

som synnerligen välbehövlig och angelägen, komme detta att erbjuda

ökade möjligheter för forskning inom ämnet. Självfallet bleve den så

utvidgade meteorologiska institutionen vid Uppsala universitet ett utmärkt

centrum för utbildning av meteorologer genom den tillgång, som där funnes

av lärarkrafter, professor, assistent och amanuenser och av studiematerial

såväl i form av modern meteorologisk litteratur som rörande observationsmetoder

och instrument i samband med ett fullständigt meteorologiskt

observatorium.

Det finge erinras om att, i och med Upplands flygflottiljs och därmed en

lokal väderlekstjänsts förläggande till Uppsala, det dagliga synoptiska

observationsmaterialet komme att finnas att tillgå där, och att för en ringa

kostnad detta skulle per teleprinter samtidigt kunna överföras till meteorologiska

institutionen för undervisningsändamål under pågående kurser,

varigenom den undervisning i synoptisk meteorologi med tillämpningsövningar,

som motsvarade kunskapsfordringarna för filosofisk ämbetsexamen

och filosofie kandidatexamen i ämnet meteorologi, på ett tillfredsställande

sätt skulle kunna bedrivas.

För de förberedande studierna till den i utredningen föreslagna meteorologexamen

syntes försvarets läroverk i Uppsala, då det här gällde militär

personal, komma i fråga.

Beträffande flottiljmeteorologerna skisseras i promemorian följande utbildningsgång:
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majlis proposition nr 354.

A. För att antagas som meteorologaspirant fordrades att ha avlagt kvalificerad

realexamen. Utbildningen skedde sedan till väderleksunderbefäl

till och med furir i enlighet med utredningens förslag.

De som visat sig särskilt lämpliga uttoges att genomgå militärläroverket

för att avlägga begränsad studentexamen, samtidigt som aspiranterna under

mellanterminerna fortsatte sin flygslagsutbildning och tjänstgjorde vid flygförbandens

väderleksorganisationer och tillägnade sig praktisk färdighet som

biträdande extra meteorologer. Varje år, eller när behovet påkallade, anordnades

av Uppsala universitet vid dess meteorologiska institution en ettårig

specialkurs för vidare utbildning av meteorologaspiranter. Denna

specialkurs avslutades med meteorologexamen med ämnesprofessorn och tillkallade

sakkunniga som censorer. Efter godkänd meteorologexamen följde

utnämning till militärmeteorolog av 3. graden med fänriks tjänsteställning.

Befordran skedde sedan enligt utredningens förslag.

B. Yngling, som avlagt realexamen och utbildats till väderleksunderbefäl,

kunde efter undergången särskild prövning enligt fordringarna för

studentexamen enligt Kungl. Maj:ts kungörelse 1937: 148 vinna inträde i

specialkursen vid universitetet och där avlägga meteorologexamen med befordran

på samma sätt som under A. Detsamma gällde örn student som utbildats

till underbefäl.

C. Den omedelbart erforderliga åtgärden vore anordnandet av en utbildningskurs

för de väderleksassistenter, som kunde komma i fråga för fortsatt

utbildning till militärmeteorolog av 3. graden. Härför föresloges en tvåårig

utbildningskurs med början innevarande höst. Kursen skulle första året förläggas

till försvarets läroverk och det följande året till meteorologiska institutionen

i Uppsala med speciallärare i matematik och fysik och om så

erfordrades i tillämpad synoptisk meteorologi och kursplan skulle uppgöras

i samråd med de bägge berörda institutionerna.

Till kursen skulle kommenderas i första hand väderleksassistenter vid

flygvapnets väderleksorgan, som efter godkänd tentamen visat sig äga tillräckliga

förkunskaper för att kunna tillgodogöra sig undervisningen vid den

tvååriga utbildningskursen.

Departementschefen.

Inledningsvis har framhållits hurusom frågan örn en mera genomgripande

omorganisation av den militära väderlekstjänsten i riktning mot ett lösgörande

av denna från sambandet med den civila väderlekstjänsten vid 1941

års riksdag ställdes på framtiden och ansågs böra upptagas till bedömande

först i den mån ytterligare skäl för en sådan åtgärd kunde komma att förebringas.

Timade flyghaverier ha därefter påkallat ökad uppmärksamhet åt

flygsäkerhetstjänsten och därmed även åt den militära väderlekstjänstens organisation.

Även örn haverierna icke kunna föras tillbaka på någon brist i den nuvarande

väderlekstjänstens organisation och arbetsmetoder, är det naturligt, att

på detta område full säkerhet måste eftersträvas och största hänsyn tagas till

de önskemål, som framställas från de för flygsäkerheten närmast ansvariga

myndigheterna. Från dessa utgångspunkter har den nu slutförda utredningen

rörande den militära väderlekstjänstens organisation igångsatts, och målsättningen

har varit att ernå största möjliga säkerhet ur militär synpunkt,

icke minst för flygvapnet. Såsom i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

yttrande framhållits är frågan av betydelse även för civilflyget —- såväl det

kommersiella som det privata —- ävensom för segelflyget.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

Enligt utredningens förslag bör den militära väderlekstjänsten bestå av

följande organ, nämligen en central för prognosgivning vid långdistansflygningar

samt vid varje flygflottilj ett väderleksorgan för utförande av lokalprognoser.

Denna organisation bör enligt förslaget grunda sig på ett observationsnät

av väsentligt större omfattning än det nuvarande samt utrustas

med en delvis efter nya grunder utbildad personal. Till detta förslag ha

samtliga i ärendet hörda myndigheter i stort sett givit sin anslutning.

Statskontoret, som ansett sig böra uttala en varning mot vidtagande av brådstörtade

organisationsändringar, har dock ansett sig kunna för närvarande

tillstyrka de sakkunnigas förslag i huvudsak endast i vad avser utbyggande

av observationsnätet.

Såsom av utredningen framgår, finnas redan nu meteorologtjänster vid

flygförbanden för lokal prognosgivning. Kompetenta sökande ha emellertid

ej erhållits, varför denna organisation ej kunnat träda i verksamhet. I likhet

med de sakkunniga finner jag det nödvändigt att dessa organ göras fullt

arbetsdugliga, vilket förutsätter inrättande av erforderligt antal meteorologbefattningar

och åtgärder för en tillfredsställande rekrytering av dessa. Jag finner

det även ådagalagt, att till stöd för denna organisation bör finnas en central

väderleksinstitution med huvudsaklig uppgift att avgiva prognoser vid långdistansflygningar.

Av största vikt synes även vara, att det nuvarande glest

utbyggda observationsnätet kompletteras på sådant sätt, att ett för prognoserna

tillräckligt observationsmaterial kan erhållas. De av de sakkunniga

angivna allmänna synpunkterna på väderlekstjänstens organisation giva mig

sålunda icke anledning till erinran. Härvid förbiser jag i likhet med statskontoret

icke, att ytterligare någon tids erfarenhet av den nuvarande organisationen

varit önskvärd, innan en annan ordning tillskapas, särskilt som de

vid 1941 års riksdag beslutade förbättringarna av den militära väderlekstjänsten

först relativt nyligen kunnat genomföras. Den väsentliga utbyggnad

av flygvapnet, som sedan dess ägt rum, har emellertid bringat frågan i ett

delvis nytt läge, vartill kommer, att den avsevärda tid som åtgår för organisationens

uppbyggande -—- särskilt utbildningen av meteorologer — gör det

erforderligt, att frågan så snart ske kan bringas till ett avgörande. Jag

finner mig därför böra föreslå, att förslag i ämnet underställes riksdagen i

syfte att vinna fasta hållpunkter för det fortsatta organisationsarbetet.

En fråga, som redan i samband med 1941 års omorganisation var föremål

för prövning och som i den föreliggande utredningen ytterligare övervägts,

är frågan om det centrala prognosorganets ställning i förhållande till den

civila väderlekstjänsten. De förslag, som i detta hänseende övervägts, äro

följande, nämligen antingen fortsatt anknytning av organet till statens

meteorologisk-hydrografiska anstalt eller också anknytning av detsamma till

flygvapnet. För egen del har jag vid den tidigare behandlingen av skäl,

som i det föregående angivits, varit tveksam rörande vilken organisationsform

som lämpligen bör väljas. Då jag nu i likhet med flertalet av de i

ärendet hörda myndigheterna ansluter mig till utredningens förslag örn

centralorganets förläggande till flygvapnet, sker detta därför, att jag

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis proposition nr 354.

finner det klarlagt, att flygledningen har behov av ett sådant organ

och att det synes riktigt och lämpligt att ansvaret för den militära flygsäkerhetstjänsten

icke i någon väsentlig del ankommer på civilt ämbetsverk.

Jag förordar sålunda, att med flygledningen förenas en väderleksavdelning under

chefskap av en stabsmeteorolog och utrustad med en väderlekscentral, och

har intet att erinra mot att dessa organ erhålla i huvudsak de uppgifter, som

av de sakkunniga angivits. Härvid vill jag dock i överensstämmelse med vad

meteorologisk-hydrografiska anstalten anfört i sitt remissyttrande erinra, att

denna central ej bör vara en central i den bemärkelse begreppet hittills

fattats, d. v. s. utföra samtliga prognoser för delgivning genom de lokala

organen, utan utföra på grundval av de lokala stationernas material utfärdade

långflygningsprognoser. Jag förutsätter vidare i likhet med anstalten, att en

intim samverkan mellan de meteorologiska förutsägelseorganen kommer att

fortfarande äga rum, vilket måste vara till fördel för verksamheten i dess

helhet. Såsom av remissyttrandena framgår finnes från arméns och marinens

sida intet att invända mot att flygvapnet handhar jämväl dessa försvarsgrenars

centrala väderlekstjänst.

Vissa med den militärmeteorologiska tjänsten sammanhängande arbetsuppgifter

komma, såsom i utredningen framhållits, även efter upprättandet

av en väderlekscentral vid flygvapnet att fortfarande åvila meteorologiskhydrografiska

anstalten. Bland sådana uppgifter ha de sakkunniga nämnt

teoretiskt meteorologisk utbildning, klimatiska utredningar och bearbetningar,

försök rörande utrustning och observationsmateriel, godkännande av

nya meteorologiska instrument samt rådgivning i samband med upphandling

och reparation av meteorologisk materiel. För ändamålet ha de sakkunniga

beräknat en personal vid anstalten av en statsmeteorolog, en väderleksassistent

och ett skrivbiträde. Detta förslag, som biträtts av anstalten, torde

kunna godtagas. I det följande återkommer jag dock närmare till frågan om

formerna för meddelandet av den teoretiskt meteorologiska utbildningen.

De sakkunnigas förslag till personalorganisation innefattar följande tre

kategorier militärmeteorologisk personal, nämligen

meteorologer med utbildning, motsvarande filosofie licentiatexamen (stabsmeteorolog

i lönegraden C 5 och 1. militärmeteor olog i lönegraden Ca 24),

personal med utbildning motsvarande filosofie kandidat- eller filosofisk

ämbetsexamen (militärmeteorolog i lönegraden Ca 21) samt

personal med teoretisk utbildning vid statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt motsvarande visst betyg i meteorologi ävensom flygutbildning, sammanlagt

omfattande — förutom praktisk tjänstgöring under ett år —- en utbildningstid

av tre år efter studentexamen (militärmeteorologer av 1., 2. och 3.

graderna i respektive lönegraderna MEo 20, MEo 15 och MEo 12).

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har i sitt nu föreliggande remissutlåtande

förklarat sig icke vara övertygad om nödvändigheten eller ens

önskvärdheten av att för de högsta befattningarna ställa krav på vetenskaplig

skicklighet. Däremot anser anstalten (jfr sid. 2 i det föregående), att den

militära väderlekstjänsten bör sysselsätta personal med fullgod kännedom örn

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

vetenskaplig metod. Liknande uppfattning har, såsom även av det följande

framgår, anförts av kanslersämbetet för rikets universitet. För egen del finner

jag det icke minst ur rekryteringssynpunkt erforderligt att i viss omfattning

bibehålla dylika tjänster i personalorganisationen. Det synes även välbetänkt,

att den militära väderlekstjänsten icke blir i sin helhet beroende av för huvudsakligen

rutinmässigt arbete utbildad personal. Försiktighet vid inrättandet av

befattningar med högre teoretisk kompetens måste emellertid iakttagas.

Yad sålunda anförts gäller i viss mån även beträffande personal med utbildning

motsvarande filosofie kandidat- eller filosofisk ämbetsexamen.

I och för sig har jag icke något att invända mot vad som föreslagits i fråga

örn kompetenskrav och utbildning såvitt avser stabsmeteorolog, 1. militärmeteorolog

och militärmeteorolog. Dock förutsätter jag, att den för motsvarande

civila meteorologer fordrade teoretiska kompetensen må kunna i viss

utsträckning ersättas med framstående praktiska insikter i den speciella militära

meteorologien och att vid tillsättning av tjänster samråd kommer att äga

rum med statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.

Yad beträffar utbildningsgången för militärmeteorologer av 1., 2. och 3.

graderna har de sakkunnigas^ förslag i huvudsak biträtts av de i ärendet hörda

myndigheterna. Kanslern för rikets universitet har dock anfört betänkligheter

mot att militärmeteorologer icke överlag erhålla den grundläggande

vetenskapliga allsidiga utbildning i meteorologi, som fordras av den civila

väderlekstjänstens meteorologer. Meteorologisk-hydrografiska anstalten har

funnit sig kunna omhänderhava den föreslagna teoretiska utbildningen, varemot

kanslersämbetet ansett denna utbildning kunna förläggas till anstalten

endast under förutsättning att vid denna inrättas en särskild undervisningsavdelning,

vars ledare äger minst docentkompetens i meteorologi. I förutnämnda

särskilda promemoria har förordats en utbildning, grundad på kvalificerad

realexamen och begränsad studentexamen vid försvarets läroverk

samt omfattande en ettårig specialkurs i meteorologi vid Uppsala universitets

meteorologiska institution.

Innehållet i den föreslagna lägre meteorologutbildningen synes mig ungefärligen

motsvara de fordringar, som med de avsedda tjänsteuppgifterna böra

ställas. Den normala utbildningsgången synes böra vara, att vederbörande

aspirant efter studentexamen undergår teoretisk utbildning samt militär utbildning

— om möjligt till omfattningen något begränsad i jämförelse med

de sakkunnigas förslag -—- i vilket fall efter godkännande vitsord utnämning

till militärmeteorolog av 3. graden må äga rum. Skulle vederbörande icke

kunna nöjaktigt tillgodogöra sig undervisningen eller av annan orsak befinnas

mindre lämplig för erhållande av fast anställning, bör eventuellt placering kunna

ske i krigsbefattning såsom väderleksbiträde eller väderleksunderbefäl. Möjlighet

bör emellertid hållas öppen för sökande mod realexamen att efter utbildning

till väderleksbiträde och väderleksunderbefäl genomgå försvarets läroverk

samt där avlägga begränsad studentexamen i syfte att efter den förutnämnda

teoretiska utbildningen vinna anställning som militärmeteorolog av 3. graden.

Den närmare utformningen av denna utbildning torde böra ankomma på Kungl.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

Majit. Då den teoretiska utbildningen kommer att bliva i hög grad praktiskt

inriktad, finner jag övervägande skäl tala för att den i enlighet med de sakkunnigas

förslag förlägges till statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.

Beaktande bör dock ägnas åt de av kanslersämbetet anförda synpunkterna. Det

synes sålunda önskvärt, att undervisningen ställes under ledning av vetenskapligt

utbildad person med minst docentkompetens i meteorologi; även i

övrigt bör lämplig anknytning till den akademiska undervisningen och forskningen

eftersträvas.

Enligt de sakkunnigas förslag till reglering av avlöningsförhållandena

skola militärmeteorologer av 3. graden, vilka ersätta de nuvarande väderleksassistenterna,

hänföras till lönegraden MEo 12. Då väderleksassistenterna

trots lägre utbildning äro placerade i samma lönegrad, innebär alltså de sakkunnigas

förslag i denna del i realiteten en löneminskning. Militärmeteorologer

av 2. och 1. graderna, för vilka befattningar enligt det föregående icke

avses skola uppställas krav på högre teoretisk kompetens än för militärmeteorologer

av 3. graden men väl på genom praktisk tjänstgöring ådagalagd duglighet,

skola enligt de sakkunnigas förslag hänföras till respektive lönegraderna

MEo 15 och MEo 20. Då de nuvarande ^flottiljmeteorologtjänsterna,

närmast motsvarande de föreslagna militärmeteorologerna av 1. graden, äro

hänförda till lönegraden MEo 18, innebär de sakkunnigas förslag i denna del

en lönehöjning. Vid avvägningen av sitt förslag ha de sakkunniga eftersträvat

att åstadkomma en befordringsgång, som bereder säkerhet för en tillfredsställande

rekrytering. För 1. militärmeteorolog, av vilken enligt det

föregående skulle fordras vetenskaplig utbildning, föreslå de sakkunniga motsvarande

löneställning som för 1. statsmeteorolog, d. v. s. lönegraden Ca 24.

För militärmeteorolog, av vilken enligt det föregående skulle fordras lägre

akademisk utbildning, föreslå de sakkunniga motsvarande löneställning som

för statsmeteorolog, d. v. s. lönegraden Ca 21. Då de nuvarande militärmeteorologerna

äro hänförda till 18 lönegraden, trots att av dem fordras

samma teoretiska kompetens som av statsmeteorolog och dessutom viss militärtjänstgöring,

innebär de sakkunnigas förslag i denna del en lönehöjning,

som dock motväges därav att militärmeteorolog hittills i motsats till statsmeteorolog

är berättigad till övertidsersättning, vilken bortfaller i och med

uppflyttning till 21 lönegraden. Den militära väderlekscentralens chef, stabsmeteorologen,

bör enligt förslaget hänföras till lönegraden C 5.

I remissutlåtandena ha myndigheterna i huvudsak biträtt de sålunda framställda

förslagen. Statskontoret har emellertid framhållit frågans samband

med den pågående utredningen örn lönesättningen för meteorologpersonal

över huvud taget och funnit det icke vara lämpligt att genomföra en provisorisk

lönereglering för militärmeteorologerna, innan genom utbildning av

tillräckligt antal nya aspiranter säkerställts en fullgod rekrytering. Statens

meteorologisk-hydrografiska anstalt har ansett, att militärmeteorolog av 1.

graden borde placeras i 21 lönegraden i stället för den av de sakkunniga föreslagna

20 lönegraden och att ett antal av dessa platser borde bliva ordinarie.

Örn så icke bleve fallet, borde de föreslagna militärmeteorologerna i 21

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

lönegraden utbytas mot militärmeteorologer av 1. graden i 20 lönegraden.

Lönenämnderna lia funnit de föreslagna löneställningarna delvis tillmätta

i underkant, särskilt vad avser militärmeteorolog av 3. graden.

För egen del skulle jag givetvis helst ha sett, att den föreliggande frågan

kunnat bedömas i sitt samband med det under utredning varande spörsmålet

örn löneställningen för meteorologpersonal i allmänhet. Ett uppskjutande av

ställningstagandet till frågan i dess helhet synes emellertid icke kunna ske.

Det är av vikt att rekryteringen till tjänsterna i den nya organisationen blir

från början tillfredsställande och detta torde ej kunna bliva fallet, örn icke

till ledning för blivande aspiranter redan i detta sammanhang löneställningen

för de olika tjänsterna blir föremål för ställningstagande. Tills vidare och så

länge meteorologernas lönefråga i övrigt är svävande, torde löneställningen

för stabsmeteorologen icke böra fixeras. Av samma skäl böra de övriga

meteorologbefattningarna tills vidare uppföras såsom extra ordinarie.

De sakkunnigas förslag till löneställningar för sistnämnda befattningar finner

jag—även vid en modifikation av utbildningen för de lägre meteorologtjänsterna

på sätt av mig i det föregående antytts — kunna godtagas utom försåvitt angår

militärmeteorolog av 1. graden. En generell placering av dessa befattningshavare

i 20 lönegraden synes —- i betraktande bland annat av att i utbildningen

ingår jämväl värnpliktstjänstgöring — erbjuda en jämförelsevis gynnsammare

löneställning än den för vissa andra befattningshavare gällande. Jag anser

mig därför icke böra nu förorda, att dessa meteorologtjänster hänföras till

högre lönegrad än 18 lönegraden, men förutsätter samtidigt, att en viss utökning

av antalet militärmeteorologer av 2. graden och en motsvarande minskning

av antalet militärmeteorologer av 3. graden kommer till stånd på sätt av

mig i det följande förordas.

Ehuru vissa skäl tala för att militärmeteorologtjänsterna, på sätt statens

meteorologisk-hydrografiska anstalt förordat, utbytas mot tjänster som militärmeteorologer

av 1. graden, anser jag mig dock, med hänsyn till önskvärdheten

av en jämn befordringsgång från militärmeteorolog av 1. graden,

icke böra förorda en sådan åtgärd, som för övrigt ej skulle medföra nämnvärd

kostnadsbesparing. Efter slutförandet av pågående utredning rörande lönereglering

för meteorologpersonal i allmänhet bör till förnyat övervägande

upptagas det av anstalten framlagda förslaget örn inrättande av ordinarie

tjänster för militärmeteorologer av 1. graden. I samband härmed kan det förtjäna

att övervägas, huruvida icke — i viss anslutning till vad för närvarande

gäller beträffande musikdirektörer vid armén —- ett mindre antal befattningar

för militärmeteorolog av 1. graden bör placeras i något högre lönegrad, varvid

denna löneställning skulle vara bunden icke vid placering i viss befattning

utan tilläggas vederbörande alltefter antalet tjänstår.

I likhet med de sakkunniga finner jag det lämpligt att meteorologpersonalen

hänföres till flygvapnets civilmilitära personal — denna fråga torde i

sinom tid komma att anmälas av chefen för justitiedepartementet —- och att

personalen bör vara skyldig fullgöra flygtjänst i erforderlig omfattning. Däremot

finner jag det ur rekryteringssynpunkt nödvändigt att nu taga ställ
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

ning till frågan om hänförande av personal till reserven. Denna fråga torde i

sinom tid efter närmare övervägande få upptagas till behandling. Måhända bör

försiktigtvis redan nu föreskrivas skyldighet för sådan personal att underkasta

sig de bestämmelser i ämnet, som kunna bliva meddelade. På Kungl. Majit

lärer få ankomma att meddela beslut i denna fråga. Frågan örn utgivande av

särskild ersättning för nattjänst åt personalen vid militära väderlekscentralen

torde få bedömas i samband med spörsmålet om löneställningen för meteorologpersonal

i allmänhet.

Biträdespersonalen bör enligt de sakkunnigas förslag bestå av tekniska

biträden i lönegraden MEo 7 (utbildning under två månader), kontorsbiträden

i lönegraden MEo 4 (utbildning under en månad) och skrivbiträden, tilllika

kartritare, i lönegraden MEo 2 (utbildning under en månad). Statens

meteorologisk-hydrografiska anstalt har på anförda skäl icke funnit det motiverat,

att mellan de sistnämnda och förstnämnda tjänsterna uppehålla så

stor skillnad i lönehänseende. Statskontoret har av samma skäl föreslagit,

att båda kategorierna hänföras till lönegraden iMEo 4. Lönenämnderna ha

förordat en uppflyttning av skrivbiträdena till sistnämnda lönegrad. För egen

del finner jag i likhet med lönenämnderna motiverat, att skrivbiträde, tillika

kartritare, vid flottiljs (motsvarande förbands) väderleksstation inplaceras i

kontorsbiträdesgraden (MEo 4). De för centralorganet avsedda biträdena synas

böra uppdelas på lönegraderna MEo 4 och MEo 2 och av dem förslagsvis omkring

en tredjedel hänföras till den lägre lönegraden. Jag vill dock lämna

öppet, huruvida icke ett mindre antal av dessa tjänster, med vilka äro förenade

mera kvalificerade arbetsuppgifter, bör i anslutning till de sakkunnigas förslag

hänföras till lönegraden MEo 7. Denna fråga torde få framdeles närmare

övervägas.

Yad de sakkunniga anfört rörande befattningen som föreståndare för den

militärmeteorologiska informationstjänsten har icke givit mig anledning till

erinran.

De sakkunniga ha föreslagit, att vid centralorganet skola tjänstgöra följande

antal befattningshavare, nämligen 1 stabsmeteorolog, 3 1. militärmeteorologer,

3 militärmeteorologer, 6 militärmeteorologer av 2. graden, 1

militärmeteorolog av 3. graden, 5 tekniska biträden och 7 kontorsbiträden,

d. v. s. inalles 26 befattningshavare. Av personalen avses 1 1. militärmeteorolog,

1 militärmeteorolog av 2. graden samt 1 militärmeteorolog av

3. graden böra uppföras å marinens personalförteckning och övriga å flygvapnets

personalförteckning. Härtill komma de tre befattningshavare, som

enligt det föregående fortfarande erfordras vid meteorologisk-hydrografiska

anstalten för utförande av vissa med den militära väderlekstjänsten sammanhängande

göromål. Då vid den nuvarande militärmeteorologiska avdelningen

äro anställda inalles omkring 21 befattningshavare, innebär sålunda förslaget en

ej oväsentlig utökning av personalen. Å andra sidan har statens meteorologiskhydrografiska

anstalt i sitt remissutlåtande verkställt vissa beräkningar

rörande personalbehovet, som närmast synas giva vid handen, att personalbehovet

av de sakkunniga beräknats lågt från de förutsättningar rörande

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 354. 49

prognostjänstens omfattning, från vilka de sakkunniga utgått. Hänsyn måste

även tagas till att de sakkunnigas beräkningar avse personalbehovet vid fullt

utbyggd organisation av flygvapnet jämlikt 1942 års försvarsbeslut. För egen

del vill jag på grund härav icke nu ifrågasätta någon reduktion av personalen.

Jag utgår emellertid från att behovet av nya tjänster kommer att i samband

med deras inrättande bli föremål för ytterligare prövning.

Vad den lokala militära väderlekstjänsten beträffar skola enligt 1942 års

försvarsbeslut vid varje flygflottilj finnas tre meteorologer (1 i lönegrad

MEo 18 och 2 i lönegrad MEo 12). De sakkunniga föreslå på anförda skäl

en utökning av denna personal till fyra meteorologer (1 militärmeteorolog

av 1. graden i lönegrad MEo 20, 1 av 2. graden i lönegrad MEo 15 och 2 av

3. graden i lönegrad MEo 12), vartill skulle komma tre värnpliktiga väderleksbiträden

per förband och ett skrivbiträde, tillika kartritare, i lönegrad MEo 2.

Vidare föreslå de sakkunniga, att särskild väderlekspersonal anställes jämväl

vid kustflottan och marindistrikten, inalles fem militärmeteorologer av

1. och 2. graderna förutom väderleksunderbefäl och väderleksbiträden.

Mot de sakkunnigas beräkning av antalet befattningshavare vid den lokala

militära väderlekstjänsten har jag intet att erinra. Däremot kan jag icke, såsom

redan i det föregående antytts, biträda de sakkunnigas förslag beträffande

sammansättningen av den militärmeteorologiska personalen vid flygflottiljerna.

Ur rekryteringssynpunkt torde den av de sakkunniga förordade proportionen

mellan å ena sidan antalet militärmeteorologer av 3. graden samt å

andra sidan antalet motsvarande befattningshavare av 1. och 2. graderna icke

vara lämplig. På längre sikt torde en dylik avvägning icke kunna bibehållas.

En utökning av de högre tjänsterna och en motsvarande minskning av de lägre

synes vara erforderlig med tanke på dels befattningshavarnas ålder vid tillträdet

av de lägst avlönade tjänsterna dels ock de sannolika utsikterna för

befordran till högre tjänster. Jag föreslår därför, att antalet befattningshavare

i den mellersta militärmeteorologgraden utökas med en och att motsvarande

minskning sker av antalet militärmeteorologer i den lägsta lönegraden. Vid

bifall till vad av mig i det föregående förordats rörande löneställningen för

denna personal skulle alltså vid flygflottiljerna finnas anställda 1 militärmeteorolog

av 1. graden i lönegrad MEo 18, 2 militärmeteorologer av 2.

graden i lönegrad MEo 15 och 1 militärmeteorolog av 3. graden i lönegrad

MEo 12. I övrigt har jag intet att erinra mot de sakkunnigas förslag

rörande personalen vid den lokala militära väderlekstjänsten än som följer av

vad jag i det föregående yttrat rörande löneställningen för skrivbiträden,

tillika kartritare.

Hedan i det föregående har jag uttalat mig för en förstärkning av observationsnätet.

De sakkunnigas härutinnan framlagda förslag innefattar bland

annat upprättande av ett antal distrikts- och observationscentralstationer samt

vanliga observationsstationer ävensom förbättrade grunder för ersättning till

observatörspersonalen. Av utredningen framgår, att det numera är mycket

svårt att finna personal, som är villig åtaga sig observationstjänst för den

nu utgående ersättningen, vilken bestämdes för 19—20 år sedan. Av betän
Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 354. isis 48 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

kandet framgår vidare, att militära fredsförläggningsplatser och andra statliga

organ i största möjliga utsträckning avses skola till nedbringande av kostnaderna

utnyttjas som observationsstationer och att genom inrättandet av

de förordade observationscentralstationerna väsentliga besparingar i fråga

örn telefonavgifter beräknas uppstå. De sakkunnigas ifrågavarande förslag

har biträtts av de i ärendet hörda myndigheterna. Ehuru kostnaderna vid ett

genomförande av förslaget — 303,700 kronor oberäknat den höjning av meteorologisk-hydrografiska

anstaltens observatörsanslag med omkring 40,000

kronor, vilken blir erforderlig vid tillämpning av de nya grunderna för observatörsersättning

jämväl på anstaltens nuvarande stationer — måste anses betydande,

anser jag mig böra av förut angivna skäl biträda detsamma. I likhet

med meteorologisk-hydrografiska anstalten och statskontoret kan jag dock icke

tillstyrka, att de nya rent civila stationerna skola sortera under flygvapnet.

En sådan organisation, som förutsätter att observationsstationer av

samma typ komma att sortera under olika myndigheter — de nuvarande under

meteorologisk-hydrografiska anstalten, de nytillkommande under flygvapnet

— kan icke vara ur arbetssynpunkt tillfredsställande. Någon särskild anledning

att de nya stationerna skola tilldelas flygvapnet kan heller icke föreligga.

Då det icke gärna bör ifrågakomma, att samtliga stationer ställas under militär

ledning, vill jag därför föreslå, att endast krigsmaktens observationsstationer

samt de nya distrikts- och observationscentralstationerna underställas flygvapnet

och att de civila synoptiska stationerna underställas meteorologiskhydrografiska

anstalten. Emellertid förutsätter jag, att vid verksamhetens handhavande

ett nära samarbete kommer att äga ruin mellan flygvapnet och anstalten.

Sålunda bör flygvapnet, vars organ komma att i stor omfattning tjänstgöra

såsom uppsamlingsställen för meddelanden från observationsstationerna

och som därför kommer i nära kontakt med dessa stationer, kunna efter över

enskommelse med meteorologisk-hydrografiska anstalten åtaga sig skyldighet

att i erforderlig omfattning inspektera stationerna och bör även i övrigt genom

sina lokala organ kunna underlätta utövandet av anstaltens tillsyn över desamma.

Självfallet bör tillses, att observationsmaterialet snabbt blir tillgängligt

även för den civila väderlekstjänsten och därmed för den civila flygfarten.

En betryggande flygsäkerhetstjänst kan knappast anses förefinnas, med

mindre också den flygande personalen erhåller sådan meteorologisk utbildning,

att den kan rätt tillgodogöra sig väderlekstjänstens prognoser. Detta

spörsmål har icke mer ingående behandlats av de sakkunniga, som dock förordat

viss förlängning av undervisningen i ämnet. Meteorologisk-hydrografiska

anstalten har anfört starka erinringar mot den nuvarande utbildningen

av den flygande personalen. På grund härav har efter därom av mig gjord

hemställan Kungl. Maj:t genom beslut den 28 maj 1943 uppdragit åt chefen

för flygvapnet att i samråd med statens meteorologisk-hydrografiska anstalt

uppgöra och till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till förbättrad utbildning

i meteorologi för flygvapnets flygande personal. Det i ämnet av nämnda myndigheter

den 6 september 1943 avgivna förslaget innefattar en relativt väsent
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts •proposition nr 354. 51

lig utökning av undervisningstiden och förutsätter dessutom, att ämnet väderlekstjänst

skall utbrytas ur ämnet luftnavigation och bilda ett fristående ämne

med särskild betygssättning. Då denna fråga icke synes vara av sådan natur,

att riksdagens medverkan erfordras, upptager jag densamma icke i detta sammanhang

till ytterligare behandling.

De av de sakkunniga framlagda kostnadsberäkningarna synas kunna i

stort sett godtagas. Vissa jämkningar påkallas dock vid bifall till de av

mig i det föregående framställda förslagen. I anslutning till statskontorets

utlåtande vill jag framhålla, att merkostnaderna för den nya organisationen

skola till den del de bestridas från fjärde huvudtiteln självfallet medräknas

inom den kostnadsram, som av 1942 års riksdag angivits för försvarets utbyggande

under budgetåren 1942/47. Kostnadsökningen i förhållande till

nämnda ram måste alltså föranleda reduktioner inom andra delar av de berörda

försvarsgrenarna, företrädesvis flygvapnet.

T nu förevarande sammanhang torde endast böra till särskild behandling

upptagas de kostnader, som sammanhänga med de förberedande åtgärderna för

den nya organisationens genomförande, till vilka frågor jag nu övergår.

Enär 1942 års riksdag för hela budgetåret 1943/44 fastställt avlöningsstat

och.personalförteckning för meteorologisk-hydrografiska anstalten, grundade

på nuvarande organisation av väderlekstjänsten, bör en övergång till den nya

organisationsformen ske först från och med budgetåret 1944/45 såvitt avser

den centrala ledningen av väderlekstjänsten. Detta utesluter dock icke, att

den nuvarande militärmeteorologiska avdelningen redan dessförinnan överflyttas

till flygstabens lokaler i den mån utrymme för densamma där finnes

disponibelt. Yad de lokala väderleksstationerna vid flygflottiljerna (motsvarande

förband) beträffar, har jag intet att erinra mot att en befattning som

väderleksassistent vid varje förband från och med den 1 januari 1944 uppflyttas

från lönegrad MEo 12 till lönegrad MEo 15 under förutsättning att

innehavarna av dessa tjänster ha i stort sett samma utbildning, som blivande

militärmeteorologer av 2. graden. Jag förordar vidare, att vid var och en av

sistnämnda väderleksstationer anställes ett skrivbiträde i lönegrad MEx 4

från och med den 1 januari 1944. Kostnaderna för nämnda lönegradsuppflyttning

och för ifrågavarande biträden torde få i vanlig ordning bestridas från

flygvapnets avlöningsanslag.

Utbildningen av meteorologaspiranter bör påbörjas så snart riksdagens

beslut föreligger. Härvid bör givetvis uppmärksammas, att utbildningen planlägges

så, att den nuvarande väderleksorganisationen kan fungera. Kostnaderna

för denna utbildning torde böra bestridas från anslaget till flygvapnets

övningar. Utbyggnaden av observationsnätet bör påbörjas från och med den

1 januari 1944 och så snart som möjligt genomföras.

Frågan i vilken omfattning nya befattningar böra från och med budgetåret

1944/45 inrättas i enlighet med den nya organisationsplanen liksom

rörande organisationens genomförande i övrigt bör bliva beroende på framställning

från chefen för flygvapnet i samråd med statens meteorologisk-hydro
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

grafiska anstalt. Härvid bör beaktas, att nya tjänster böra upprättas endast

i den mån kvalificerad personal finnes att tillgå.

Särskild medelsanvisning erfordras sålunda för budgetåret 1943/44 endast

till förstärkning av observationsnätet. De sakkunniga ha för ändamålet under

budgetåret 1943/44 räknat med följande anslag utöver redan anvisade medel,

nämligen 45,000 kronor för kostnader för distrikts- och observationscentralstationer,

107,000 kronor för kostnader för observationsstationer och 53,000 kronor

för telefonavgifter, eller tillhopa 205,000 kronor. Dessa kostnader äro,

såsom av de sakkunnigas redogörelse framgår, att betrakta såsom årskostnader.

Härtill kommer ett engångsbelopp av 85,000 kronor för anskaffning

av meteorologisk utrustning till observationsstationerna. Med hänsyn till vad

jag i det föregående yttrat rörande organisationens ställning i administrativt

hänseende, torde de nu förtecknade kostnaderna böra anvisas under nionde

huvudtiteln med undantag av kostnaden, 45,000 kronor, för distrikts- och observationscentralstationerna,

vilken kostnad bör redovisas å fjärde huvudtiteln.

Efter att i denna del ha samrått med chefen för jordbruksdepartementet föreslår

jag, att kostnaderna för observationsstationerna må utgå av det obetecknade

anslaget Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Verksamheten

i allmänhet: Observatörer. Då de sakkunniga räknat med att utbyggnaden av

nätet skulle påbörjas redan med ingången av budgetåret 1943/44, medan jag

utgått från att åtgärder härför kunna vidtagas först från och med den 1

januari 1944, torde det vara tillräckligt, örn för budgetåret 1943/44 under angiven

benämning anvisas ett tilläggsstatsanslag av 75,000 kronor. Härvid har

hänsyn tagits till att förhöjd ersättning från och med nämnda tidpunkt bör

utgå till observationspersonalen vid anstaltens nuvarande stationer. Telefonavgifterna

torde få bestridas av förslagsanslaget till Statens meteorologiskhydrografiska

anstalt: Verksamheten i allmänhet: Telegramkostnader m. m.,

vartill riksdagens medgivande torde utverkas. För bestridande av engångskostnaderna

för anskaffning av meteorologisk utrustning till observationsstationerna

torde böra anvisas ett tilläggsstatsanslag av reservationsanslags

natur under rubriken Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Verksamheten

i allmänhet: Underhåll av stationer m. m. Med ledning av de sakkunnigas

betänkande och från statens meteorologisk-hydrografiska anstalt lämnade

uppgifter torde sistnämnda anslag kunna beräknas till 20,000 kronor. Återstoden

av det av de sakkunniga beräknade beloppet, (85,000 — 20,000 =)

65,000 kronor, belöper på förutnämnda distriktsstation och observationscentralstationer

och på andra militära stationer. Dessa kostnader kunna, såsom

chefen för flygvapnet och flygförvaltningen enligt det föregående meddelat,

inrymmas under flygvapnets anslag till anskaffning av flygmateriel

Beslut örn bestridande av kostnaderna från sistnämnda anslag torde få meddelas

av Kungl. Maj:t. I och med dessa medelsanvisningar bortfaller behovet

av det anslag å 25,000 kronor, som enligt det föregående från förskottsstaten

utgått till förbättring av observationsnätet. Kostnaden för förutnämnda

distrikts- och observationscentralstationer torde för innevarande budgetår

få bestridas från fjärde huvudtitelns anslag till Flygvapnet: Övningar. Möj
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

ligen böra sistnämnda kostnader från och med nästa budgetår överföras till

flygvapnets avlönings- och omkostnadsanslag. Till denna fråga torde jag få

framdeles återkomma.

Chefen för jordbruksdepartementet torde komma att i annat sammanhang

göra hemställan om erforderlig medelsanvisning under riksstatens nionde

huvudtitel för angivna ändamål.

Hemställan.

Åberopande vad förut anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att godkänna i det föregående av mig angivna riktlinjer för

den militära väderlekstjänstens organisation m. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

S. Lind.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:510 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den militära väderlekstjänstens organisation. a1 i texten
  2. JoU 1943:72 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/ 44, i vad angår anslag till statens m s. 1 i texten
  3. SU 1943:261 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den militära väderlekstjänstens organisation. s. 1 i texten