Sök i Ratio Lex

Angående bemyndigande för Kungl. Majit att i vissa fall medgiva skattskyldig rätt att vid taxering till statlig inkomstoch förmögenhetsskatt m. m. åtnjuta avdrag för gåva, avsedd för internationellt hjälparbete

1943-10-08 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:355, Angående bemyndigande för Kungl. Majit att i vissa fall medgiva skattskyldig rätt att vid taxering till statlig inkomstoch förmögenhetsskatt m. m. åtnjuta avdrag för gåva, avsedd för internationellt hjälparbete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 355.

1

Nr 355.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bemyndigande

för Kungl. Majit att i vissa fall medgiva skattskyldig

rätt att vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

m. m. åtnjuta avdrag för gåva, avsedd för

internationellt hjälparbete; given Stockholms slott den

S oktober 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 oktober

1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför elter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter.

Under hänvisning till del alltmer elkade behovet av hjälp åt den nödlidande

civilbefolkningen i de krigförande länderna har från skilda håll — bland annat

lrån representanter för näringslivet — under hand gjorls framställning om att

lämnandet av gavor lör nämnda ändamål måtte stimuleras genom sådan ändring

av gällande beskattningsregler, alt skattebefrielse erhölles för belopp,

motsvarande berörda gåvor.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 3M.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 355.

I anledning liärav har inom finansdepartementets rättsavdehiing upprättats

en deli 16 september 1943 dagtecknad promemoria angående viss skattebefrielse

för gåvor, avsedda för det internationella hjälparbetet.

I promemorian har framhållits, att skattebefrielsen borde avse allenast penninggåvor,

som skattskyldig lämnat till ideell organisation i Sverige för alt

användas i internationellt hjälparbete till lindrande av nöd bland civilbefolkningen

i krigshärjade länder eller i visst sådant land, samt alt en tidsbegränsning

borde föreskrivas för lämnandet av gåvor, som kunde föranleda skattebefrielse;

tidsbegränsningen syntes kunna ske sålunda att skattebefrielse inträdde,

där gåvan skett under beskattningsår, för vilket taxering verkställdes

år 1944 eller år 1945 (d. v. s. i huvudsak gåvor som lämnats under något avkalenderåren

1943 och 1944).

I promemorian anföres vidare:

Beträffande omfattningen av skattebefrielsen torde denna böra avse statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt samt krigskon junk turskatt eller

till syfte likartad skatt. Däremot synes det ej lämpligt att medgiva skattebefrielse

för den kommunala inkomstskatten.

Tekniskt sett bör skattebefrielsen konstrueras på det sätt, att skattskyldig,

som lämnat gåva av förevarande slag, får avdraga gåvobeloppet vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt till krigskonjunkturskatt eller

bil syfte likartad skatt. Genom att avdrag får ske vid taxeringen till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt kommer befrielsen automatiskt att gälla även

i fråga örn värnskatten.

Då det givetvis är angeläget, att statsmakterna erhålla möjlighet att kontrollera,

under vilka förutsättningar skatteavdragen ske, torde en sådan anordning

böra införas, att skatteavdragen göras beroende av Kungl. Maj:ts

prövning i varje särskilt fall. Ansökan örn rätt till skatteavdrag torde kunna

få göras såväl av den skattskyldige som av den organisation, till vilken gåvan

överlämnas. Något hinder bör icke föreligga att redan i förväg — innan den

skattskyldige lämnat gåvan — hos Kungl. Majit göra ansökan om rätt till

skatteavdrag under förutsättning att gåvan kommer till stånd inom viss bestämd

tid. Vid bifall till ansökan om rätt till skatteavdrag torde Kungl. Majit

samtidigt böra meddela sådana föreskrifter, att avdragsrätten bringas till vederbörande

taxeringsmyndigheters kännedom.

Av praktiska skäl är det icke möjligt att medgiva rätt till skatteavdrag i

sådana fall, då gåvan uppgår till endast ett ringa belopp. Lämpligen torde

böra gälla, att avdragsrätt må beviljas, där gåvan eller, örn skattskyldig lämnat

flera gåvor under ett och samma beskattningsår, dessa gåvor sammanlagt

uppgå till minst 1,000 kronor.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att pröva, huruvida den organisation,

som angives såsom gåvomottagare, kan anses äga sådana förutsättningar

för förvaltningen av gåvan, att skatteavdrag bör medgivas. För att skatteavdrag

skall beviljas torde böra krävas, att organisationen i fråga bedriver sin

verksamhet på sådant sätt, att gåvomedlen i sin helhet användas för avsett

ändamål och icke tagas i anspråk till täckande av organisationens förvaltningskostnader.

Slutligen har i promemorian uttalats, att därest skattebefrielse av antytt

slag ansåges böra genomföras, i proposition till riksdagen borde föreslås, att

Kungl. Majit bemyndigades att medgiva, ali skattskyldig — som under beskattningsår,

för vilket taxering verkställdes år 1944 eller år 1945, lämnat pen
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 35,5.

3

ninggåva å minst 1,000 kronor till internationellt hjälparbete till lindrande

av nöd bland civilbefolkningen i krigshärjade länder — finge vid taxering till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt till krigskonjunkturskatt eller till

syfte likartad skatt, utöver eljest medgivna avdrag, åtnjuta avdrag med belopp

motsvarande vad den skattskyldige under beskattningsåret utgivit såsom sådan

gåva.

Över promemorian lia, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

Överståthållarämbetet, som bifogat ett av taxeringsintendenten i Stockholm

avgivet yttrande, samt av länsstyrelsen i Stockholms lån.

I remissyttrandena göras vissa uttalanden av principiell natur

i fråga om avdragsrätt för gåvor av angivet slag. I sådant hänseende har

kammarrätten uttalat, att gåvor till välgörande ändamål icke kunde räknas

till sådana utgifter, som vore nödvändiga för förvärvande eller bibehållande

av inkomst. Det kunde därför icke överensstämma nied de allmänna principerna

för gällande skattelagstiftning att avdrag för sådana gåvor medgåves

vid inkomsttaxeringen. Emellertid hade redan tidigare avdragsrätt för gåvor

till vissa likartade ändamål införts i vårt skattesystem. Under sådana förhållanden

syntes den nu föreslagna avdragsrätten icke i och för sig behöva ingiva

några betänkligheter.

Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört följande:

Frågan om avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål behandlades

av 1936 års skattekonmiitté, som i sitt betänkande nied förslag rörande beskattning

av stiftelser och ideella föreningar m. fl. juridiska personer uttalade,

att principiella skäl icke kunna anses tala för avdragsrätt i förevarande

hänseende. En bestämmelse om rätt till avdrag för ifrågavarande slag av

gåvor skulle innebära en uppenbar avvikelse från de principer, som ligga

till grund för gällande skattelagstiftning, framhöll kommittén, som också

påpekade att de avsteg från dessa principer, som skett genom de åren 1938

och 1939 utfärdade särskilda författningarna om rätt att vissa år vid den statliga

beskattningen erhålla avdrag för gåvor till luftvärnet och luftskyddet,

hade sin enda motivering i de då rådande förhållandena.

Det av krigstillståndet framkallade läget har föranlett, att den ifrågavarande

undantagsbestämmelsen örn avdragsrätt för vissa gåvor icke blott alltjämt

äger tillämpning utan även utvidgats att avse jämväl hemvärnet eller

dess underavdelningar ävensom sjövärnskåren eller densamma underställda

sjövämsflottiljer. Länsstyrelsen vill för sin del icke ifrågasätta annat än att

goda skäl nu föreligga för att under rådande förhållanden göra en insats till

förmån för det internationella hjälparbetet. Under erinran örn de hjälpbehov,

som föreligga inom vissa delar av vårt egel land, kan länsstyrelsen emellertid

icke underlåta att påpeka, att genom beviljande av skattefrihet enbart för

gåvor tijl internationell hjälpverksamhet de, som vilja stödja hjälpverksamheten

inom landet, icke utan fog kunna anse sig missgynnade.

Överståthållarämbetet har, liksom taxeringsintendenten i Stockholm, uttalat

sin principiella anslutning till det i promemorian framlagda förslaget.

I fråga örn b e g ränsningen av avdragsrätten till g å v o r å

minst 1,000 kronor har kammarrätten anfört, att denna begränsning

svårligen häle sig förena med grundsatsen örn jämlikhet och rättvisa vid be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 355.

skattning och att det med hänsyn härtill måhända vore skäl att överväga, örn

icke sistnämnda begränsning knnde slopas.

Å andra sidan har länsstyrelsen i Stockholms län förklarat, att någon anledning

till erinran icke syntes föreligga mot den föreslagna bestämmelsen,

att avdragsrätt skulle inträda endast då gåva eller, om skattskyldig lämnat

flera gåvor under beskattningsåret, dessa gåvor sammanlagt uppginge till

minst 1,000 kronor.

Beträffande de formella förutsättningarna för erhållande

av rätt till skatteavdrag har länsstyrelsen i Stockholms län uttalat

att den föreslagna anordningen, att avdragsrätten skulle göras beroende av

tillstånd från Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, vore tillfredsställande; det

syntes nämligen angeläget tillse dels att en enhetlig rättstillämpning beträffande

avdragsmedgivandet komme till stånd och dels att överblick kunde

erhållas rörande storleken av de belopp, som skulle komma att undandragas

beskattning.

Taxering sintendenten i Stockholm har ansett det naturligt, att skatteavdragen

gjordes beroende av Kungl. Maj:ts prövning.

Kammarrätten har framhållit att för den händelse avdragsrättens begränsning

till gåvor å minst 1,000 kronor slopades, det naturligen bleve omöjligt

alt för varje särskilt fall kräva medgivande av Kungl. Majit. I stället skulle

sådant Kungl. Maj:ts tillstånd kunna lämnas generellt för alla gåvor eller

gåvor understigande ett lämpligt belopp till viss eller vissa hjälporganisationer.

Då för taxeringsarbetets behöriga gång vöre önskvärt, att sådant tillstånd

meddelades i god tid före taxeringsarbetets avslutande hos beskattningsnämnderna,

syntes tidsbegränsning erforderlig för ingivande av ansökan om

här avsedd skattebefrielse.

Frågan huruvida ansökan örn rätt till skatteavdrag skulle få göras alternativt

av den skattskyldige eller av vederbörande hjälporganisation har behandlats

av taxering sintendenten i Stockholm, som anfört följande:

Av praktiska skäl skulle jag vilja förorda, att ansökan om rätt till skatteavdrag

i första hand gjordes av den organisation, till vilken gåvan skulle överlämnas.

För den händelse ett större antal givare skulle önska deltaga i insamling

för lindrande av nöd i till exempel våra grannländer — en sådan

insamling skulle med stor sannolikhet röna livlig anslutning -— vore det givetvis

till båtnad ur olika synpunkter örn icke alla givarna utan endast organisationen

underställde Kungl. Majit frågan om rätt till skatteavdrag. Samma

organisation skulle också vara skyldig att på begäran lämna givarna intyg

örn emottagen gåva.

Överståthållarämbetet har i anslutning till taxeringsintendentens yttrande

uttalat, alt det ur alla synpunkter syntes lämpligast ali framställning örn

skatteavdrag för gåvor, som överlämnades till viss organisation för vidare

befordran till här avsett ändamål, gjordes av denna organisation i ett sammanhang

och icke genom ansökningar från fall till fall.

I fråga örn sättet för taxeringsmyndigheternas underrättande

örn Kungl. Maj:ts beslut rörande beviljat skatteavdrag har kammarrätten

anfört:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 3ö5.

I promemorian förutsattes, att vid bifall till ansökan örn rätt lill skatteavdrag

Kungl. Ma.j:t samtidigt skulle meddela sådana föreskrifter, att avdragsrätten

bringades till vederbörande myndigheters kännedom. En sådan

anordning synes vara förenad med vissa olägenheter. Sålunda toi''de en taxeringsmyndighet,

som underrättas örn att här avsett avdrag beviljats viss

skattskyldig, icke alltid äga tillgång till erforderligt material för att justera

taxeringen i enlighet med det nytillkomna avdraget, utan härför kräves medverkan

av den skattskyldige. Vid sådant förhållande förefaller det mera

praktiskt att — på sätt regelmässigt äger rum vid taxeringsförfarandet —

överlämna åt den skattskyldige att själv framföra och styrka sina anspråk

på rätt till avdrag från uppgiven inkomst.

I detta sammanhang torde böra påpekas de komplikationer som kunna

uppkomma, därest i följd av ett Kungl. Maj ds beslut avdrag måste medgivas

vid en redan lagakraftvunnen taxering. I första hand synas sådana

situationer böra undvikas genom att jämväl för ingivande av nu avsedda

underdåniga ansökningar örn avdragsrätt stadga viss lämplig tidsbegränsning.

Därest så icke kan ske, eller örn tidsbegränsningen icke för alla fall

kan förväntas komma att fylla det därmed avsedda syftet, lära särskilda

bestämmelser erfordras. Bestämmelser av liknande typ finnas tidigare meddelade,

exempelvis i 124 a § taxeringsförordningen.

Beträffande avdragsrättens inverkan på de statliga skatteintäkternas

storlek har faxe ringsintendenten i Slockholm anfört:

Då förutsättning för avdragsrätt är att gåvan uppgår till minst 1,000 kronor,

är att antaga att givare av gåvor till så stort belopp äro att söka bland

de i ekonomiskt avseende välsituerade skattskyldiga. Under förutsättning

att det procenttal, varmed den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

kommer att utgå för taxeringsåren 1944 och 1945, icke kommer att understiga

det för år 1943 gällande ävensom att värnskatten uttages med enahanda

belopp för budgetåren 1944/45 och 1945/46 som för innevarande budgetår,

kan den minskning i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt,

som genom här föreslagen skattebefrielse kommer att drabba svenska

slaten, approximativt beräknas, örn givarna äro fysiska personer med beskattningsbart

belopp över 50,000 kronor, till lägst 33 procent av gåvornas

värde. Äro givarna att finna bland aktiebolag (med viss begränsning), ekonomiska

föreningar, försäkringsanstalter (med viss begränsning) eller sparbanker,

utgör minskningen 32 procent.

Överståthållarämbetet har i anslutning till taxeringsintendentens yttrande

uttalat, att beträffande enskilda givare den skatt av statlig natur, vilken bortfölle

genom en avdragsrätt sådan som den bär ifrågasatta, icke oväsentligt

torde komma att överstiga 33 procent av gåvornas värde.

Under nu pågående krig har i Sverige i olika sammanhang förekommit oc partiinsamlingar

till lindrande av nöden bland civilbefolkningen i av kriget drab- c,ll''t

bade länder. Här må endast erinras örn den verksamhet, som utövas av

hjälpkommittén för Finlands barn, hjälpkommiltén för Finlands invalider

samt svenska Norgehjälpen.

Det är uppenbart, alt ju längre krigstillståndet varar, desto mer angeläget

måste det framstå för vårt land, som hittills undgått att indragas i krigiska

förvecklingar, alt genom positiva hjälpåtgärder bidraga till lindrande

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kalml. Majlis proposition nr 5J5.

6

av nöden i andra, sämre lottade länder. I sådant syfte har från olika håll

framkommit förslag därom, att statsmakterna skulle stimulera hjälparbetet

genom att medgiva skattebefrielse för bidrag, som lämnas till dylikt hjälparbete.

Även enligt min mening framstår det såsom en självklar plikt, att vårt

land i mån av förmåga bidrager till att lindra de olyckor, som under kriget

drabbat civilbefolkningen i krigshärjade länder. Man torde kunna räkna med,

att därest skattebefrielse stadgades för gåvor, som lämnades lill internationellt

hjälparbete, detta skulle medföra en avsevärd ökning av gåvobeloppen,

vilket i sin tur skulle betyda att hjälpverksamheten kunde intensifieras och

läggas på bredare bas. På grund av det anförda och då de betänkligheter,

som ur skatterättslig synpunkt möta mot en dylik skattebefrielse, böra få

vika med hänsyn till syftet med åtgärden, anser jag mig böra i princip tillstyrka

skattebefrielse för gåvor av ifrågavarande slag. Till frågan om formerna

för Sveriges deltagande i det internationella återuppbyggnadsarbetet

efter kriget torde jag i annat sammanhang få återkomma.

Beträffande den omfattning, i vilken skattebefrielse bör ifrågakomma för

gåvor av här ifrågavarande slag, ansluter jag mig till den uppfattning, som

kommit till uttryck i den inom departementet upprättade promemorian i

ämnet. Sålunda torde skattebefrielsen böra avse endast penninggåvor, som

skattskyldig lämnat till ideell organisation i Sverige under föreskrift, att gåvan

skall användas i internationellt hjälparbete till lindrande av nöd bland

civilbefolkningen i krigshärjade länder eller i visst sådant land. Att stadga

motsvarande befrielse beträffande gåvor avsedda för hjälpverksamhet inom

landet — vilket ifrågasatts av länsstyrelsen i Stockholms län — torde däremot

icke böra komma i fråga; en dylik åtgärd kan uppenbarligen icke motiveras

av de skäl, som föranlett nu förevarande förslag. Med hänsyn till den

ifrågasatta skattebefrielsens extraordinära natur, torde —- såsom i promemorian

vidare föreslagits — den tidsbegränsningen böra föreskrivas, att skattebefrielse

endast må avse gåva som lämnats under beskattningsår, för vilket

taxering verkställés år 1944 eller år 1945. Detta innebär i de fall, då den

skattskyldiges räkenskapsår sammanfaller med kalenderåret, att den skattskyldige

må komma i åtnjutande av skattebefrielse för gåvor, som lämnats

eller komma att lämnas under något av kalenderåren 1943 och 1944.

Skattebefrielsen torde böra begränsas även i det hänseendet, att sådan befrielse

bör avse endast statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt

samt krigskonjunkturskatt eller till syfte likartad skatt. Att medgiva dylik

befrielse för den kommunala inkomstskatten bör däremot icke ifrågakomma.

Med den här angivna omfattningen av skattebefrielsen bör densamma,

tekniskt sett, konstrueras såsom en rätt för den skattskyldige att erhålla avdrag

för gåvobeloppet vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

samt till krigskonjunkturskatt eller till syfte likartad skatt. Genom atl

avdrag får ske vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt kommer

befrielsen automatiskt att gälla även i fråga örn värnskatt. De övriga bestämmelser

med avseende å sättet för avdragets tillgodonjutande, som må

finnas erforderliga, torde Kungl. Majit böra äga meddela.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 355.

7

Det i promemorian upptagna förslaget, att ifrågavarande skatteavdrag

skola göras beroende av Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, finner

jag lämpligt. Genom det föreslagna förfarandet vinnas nämligen möjligheter

att kontrollera dels i vilken omfattning skattefria gåvor förekomma, dels

ook att dessa gåvor lämnas till länder, där de anses mest behövliga.

I departementspromemorian bar behandlats ytterligare en begränsning i

fråga örn rätten att åtnjuta skattebefrielse. Sålunda har i promemorian anförts,

att — då det av praktiska skäl icke vore möjligt att medgiva rätt till

skatteavdrag i sådana fall då gåvan uppginge till endast ett ringa belopp —

den begränsningen lämpligen borde gälla, att avdragsrätt finge beviljas där

gåvan eller, om skattskyldig lämnat flera gåvor under ett och samma beskattningsår,

dessa gåvor sammanlagt uppginge till minst 1,000 kronor. Mot

den sålunda ifrågasatta begränsningen har kammarrätten framhållit, att

densamma svårligen läte sig förena med grundsatsen örn jämlikhet och rättvisa

vid beskattningen; övriga remissinstanser lia däremot icke funnit anledning

till erinran mot den ifrågavarande bestämmelsen. För egen del anserjag,

att det av praktiska skäl är nödvändigt att begränsa avdragsrätten, så

att densamma ej kommer att omfatta mindre belopp. Jag ansluter mig sålunda

till vad härutinnan anförts i promemorian.

I promemorian har uttalats, att ansökan om rätt till skatteavdrag borde

kunna göras antingen av den skaltskyldige eller av den organisation, till

vilken gåvan överlämnats. En annan ståndpunkt har intagits av Överståthållarämbetet,

som ansett att det alltid borde ankomma på organisationen att

inkomma med ansökan om rätt till skatteavdrag. Emellertid synes den i

promemorian förordade ordningen, enligt vilken valfrihet föreligger i nu

ifrågavarande hänseende, vara att föredraga, varför jag ansluter mig till det i

promemorian framlagda förslaget.

I promemorian har vidare uttalats, att något hinder icke borde föreligga

att redan i förväg — innan den skattskyldige lämnat gåvan — hos Kungl.

Majit göra ansökan örn rätt till skatteavdrag under förutsättning att gåvan

kommer till stånd inom viss bestämd tid. Detta uttalande föranleder ej någon

erinran från min sida.

Det synes icke erforderligt att i detta sammanhang taga ståndpunkt till

frågan, i vilken ordning av Kungl. Majit meddelat beslut örn rätt till skatteavdrag

skall bringas till vederbörande taxeringsmyndighets kännedom.

Kammarrätten har i sitt remissutlåtande påpekat de komplikationer som

kunna uppkomma, därest i följd av ett Kungl. Majits beslut avdrag skulle

medgivas beträffande en redan lagakraftvunnen taxering. Då det givetvis

ligger i den skattskyldiges eget intresse att göra ansökan örn avdragsrätt så

snart som möjligt, torde Kungl. Majits beslut rörande avdragsrätten städse

kunna föreligga redan innan prövningsnäinnden fastställt taxeringen. Med

hänsyn härtill torde bestämmelse)'' angående extraordinär besvärsrätt i förevarande

fall knappast vara erforderliga.

I promemorian har slutligen uttalats, dels alt det borde ankomma på

Kungl. Majit att pröva huruvida den organisation, som angåves såsom gåvo
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 355.

mottagare, kunde anses äga sådana förutsättningar för förvaltningen av gåvan,

att skatteavdrag borde medgivas, och dels att det borde krävas — för

att skatteavdrag skulle beviljas — att organisationen bedreve sin verksamhet

på sådant sätt, att gåvomedlen i sin helhet användes för avsett ändamål

och icke toges i anspråk till täckande av organisationens förvaltningskostnader.

Jag ansluter mig i huvudsak till dessa uttalanden. Emellertid bör Kungl.

Maj:t enligt min mening äga att i särskilt fall medgiva skattebefrielse ändå

att vederbörande organisation använder gåvomedel till täckande av förvaltningskostnader,

dock endast under förutsättning att de för nämnda ändamål

använda medlen äro av helt obetydlig omfattning.

I enlighet med det nu anförda hemställer jag, att Kungl. Majd måtte föreslå

riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att medgiva, att skattskyldig

—- som under beskattningsår, för vilket taxering verkställes

år 1944 eller år 1945, lämnat penninggåva å minst 1,000

kronor till internationellt hjälparbete till lindrande av nöd

bland civilbefolkningen i krigshärjade länder — må vid taxering

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt till

krigskonjunkturskatt eller till syfte likartad skatt, utöver

eljest medgivna avdrag, åtnjuta avdrag med belopp motsvarande

vad den skattskyldige under beskattningsåret utgivit

såsom sådan gåva.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Gabrielson.

438845. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:472 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa fall medgiva skattskyldig rätt att vid taxe s. 1 i texten
  2. BevU 1943:54 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa fall medgiva skattskyldig rått att vid taxering till stat s. 1 i texten