Sök i Ratio Lex

Angående vissa ersättningar åt arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl

1943-10-08 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:358, Angående vissa ersättningar åt arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

1

Nr 358.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående vissa

ersättningar åt arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl.;

given Stockholms slott den 8 oktober 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet övei'' socialärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

8 oktober 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Brahstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersso^ Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga om vissa ersättningar

åt arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl. samt anför.

I skrivelse den 12 december 1932 anliöllo för Nordingrå, Ullånger och

Vibyggerå socknar i Västernorrlands län utsedda delegerade om bifall till

en hos domänstyrelsen gjord framställning om möjliggörande av återupptagande

av driften vid Salsåkers sågverk i form av legosågning för domänverkets

räkning. I skrivelsen till domänstyrelsen framhölls, att fyra

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 358.

1038 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

inom Nordingrå socken belägna sågverk, Häggvikens, Omne, Movikens och

Salsåkers ångsågar, till följd av då rådande förhållanden på trävarumarknaden

nödgats nedlägga sin rörelse. Av dessa vore Salsåkers ångsåg det

största med vid full drift cirka 180 arbetare, förutom personer, som sysselsattes

med stuveriarbete. De anställda vore bosatta i, förutom Nordingrå

kommun, jämväl de angränsande kommunerna Ullånger och Vibyggerå.

Genom driftsnedläggelsen hade de arbetare, som varit sysselsatta vid sågverken,

berövats sina utkomstmöjligheter, vilket i sin tur medförde kännbara

följder för kommunerna. Delegerade hemställde örn vidtagande av åtgärder,

varigenom sågverket, som saknade för verkets drivande egna skogstillgångar,

måtte tillhandahållas sågtimmer från statens skogar.

Sedermera anhöll disponenten B. Kjellström hos Kungl. Majit örn ett lån

å 350,000 kronor för möjliggörande av driftens återupptagande vid sågverket.

Genom beslut den 10 november 1933 beviljade Kungl. Majit — som fann

den av kommundelegerade gjorda framställningen ej föranleda någon Kungl.

Majis vidare åtgärd — Kjellström för återupptagande från och med 1934 års

sågningssäsong av drift vid Salsåkers sågverk ett lån å det begärda beloppet.

Lånet skulle vara såväl ränte- som amorteringsfritt under 2 år, varefter detsamma

skulle återbetalas med en tiondel årligen. För lånet skulle ställas

säkerhet i form av inteckningar i fastigheter och förlagsegendom. Beloppet

skulle av statskontoret utbetalas från reservationsanslaget till främjande av

enskild företagsamhet. Lånet övergick sedermera till ett för sågverkets drift

bildat aktiebolag, Salsåkers intressenter. — I skrivelse den 23 januari 1936

hemställde statskontoret, efter samråd med kommerskollegium, att Kungl.

Majit med hänsyn till sagda bolags ekonomiska ställning måtte förklara

lånet till återbetalning omedelbart förfallet. Genom beslut den 31 januari

1936 biföll Kungl. Majit nämnda framställning. — Med anledning av den

härigenom uppkomna situationen beslöts vid extra bolagsstämma med aktieägarna

sistnämnda dag, att bolaget skulle träda i likvidation.

Efter det likvidatorerna undersökt möjligheterna för fortsatt drift, anhöll

bolaget hos Kungl. Majit örn ytterligare lån å 80,000 kronor för att göra

det möjligt för bolaget att i viss omfattning upprätthålla driften under år

1936. Genom beslut den 17 april 1936 beviljade Kungl. Majit bolaget det

sökta lånet. Sociala skäl voro härvid av avgörande betydelse. År 1938

träffades överenskommelse med aktieägarna i bolaget, varigenom dessa med

visst förbehåll, varom här ej är ifråga, överläto sina aktier på ett nybildat

bolag, benämnt aktiebolaget Salsåkers industrier. I det nya bolaget innehades

aktiemajoriteten (46 aktier av 50) av landssekreteraren i Västernorrlands

län B. Stattin, vilken härvid representerade det allmännas intressen i

bolaget.

På därom av det nybildade bolaget gjord framställning medgav Kungl.

Majit den 30 juni 1938, att bolaget finge övertaga de lån, som beviljats aktiebolaget

Salsåkers intressenter, jämte kapitaliserade räntor å lånen. Lånen

skulle vara förfallna till betalning den 31 december 1938. Sedermera medgav

Kungl. Majit genom beslut den 9 december 1938 anstånd med lånens

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

inbetalning till den 31 december 1939. Bolagsledningens avsikt var att före

sistnämnda tidpunkt avveckla bolagets rörelse. Det förutsebara läget på

arbetsmarknaden bedömdes gynnsamt ur synpunkten att bereda den genom

sågverkets nedläggande ledigblivna arbetskraften annan sysselsättning. Krigsutbrottet

förändrade emellertid den förhållandevis fördelaktiga situationen.

Då det kunde befaras, att arbetstillgången i länet genom av krisen förorsakade

inskränkningar skulle avsevärt reduceras under den närmaste tiden,

hade bolagets styrelse tagit under övervägande, huruvida icke ur social synpunkt

fortsättning av driften under ett eller annat år kunde anses påkallad,

bör ändamalet var emellertid bolaget i behov av ytterligare ekonomiskt

stöd. På därom av bolagets styrelse gjord framställning beviljade Kungl.

Maj:t den 29 september 1939 bolaget subvention med 85,000 kronor, med

skyldighet dock för bolaget att, därest vid dess framtida avveckling överskott

skulle uppstå, återbetala subventionen innan återbäring till aktieägarna

ägde rum. Samtidigt medgav Kungl. Majit, att, under viss förutsättning,

återbetalningstiden för bolagets statslån framflyttades till den 31 december

1941.

Utöver av staten beviljade lån och subvention hade viss del av bolagets

kreditbehov måst täckas genom lån hos enskild kreditgivare mot säkerhet

i förlags- och fastiglietsinteckningar. Vissa omständigheter medförde, att

denna kredit indrogs. Då bolaget till följd härav kom att lida brist på

erforderligt rörelsekapital, beviljade Kungl. Majit den 12 januari 1940 bolaget

ytterligare ett statslån å 150,000 kronor med återbetalning senast den 31

december 1941, vid vilken tidpunkt en förbättring av arbetslöshetsläget förväntades

hava inträtt. Då sagda förhoppning ej syntes komma att gå i

uPPfyHelse — bland annat hade två ganska betydande närbelägna sågverk,

Köja och Fjärdvik, vid denna tid nedlagt driften — medgav Kungl. Majit

genom beslut den 8 augusti 1941 framflyttning till den 31 december 1942

av tiden för återbetalning av de statslån, som bolaget innehade på grund

av Kungl. Majits beslut den 30 juni 1938 och den 12 januari 1940.

I skrivelse den 9 juli 1942 anförde styrelsen för aktiebolaget Salsåkers industrier.

, bland annat, att det bleve ofrånkomligt för bolaget att omedelbart

avveckla den industriella rörelsen och realisera bolagets tillgångar, därest

föreskriften örn lånens återbetalning till den 31 december 1942 skulle kunna

uppfyllas. En avveckling på detta sätt av bolagets verksamhet framstode

emellertid för styrelsen, som utan egna privatekonomiska intressen i realiteten

måste anses förvalta bolaget helt för statsverkets räkning, såsom synnerligen

olycklig och syntes även ur det allmännas synpunkt icke vara tillrådlig.

Bolagets styrelse ansåge sig fördenskull i det allmännas intresse böra göra

framställning örn medgivande av Kungl. Majit av ytterligare framflyttning

till förslagsvis den 31 december 1944 av den bestämda tiden för återbetalning

av de av bolaget innehavda statslånen. Genom de beviljade lånen hade

rörelsen vid sågverket kunnat fortsättas, om än icke i full utsträckning, beredande

arbetarna därstädes en nödtorftig bärgning samt medförande för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

såväl stat som kommun den betydande fördelen, att arbetslöshetslijälp icke

beliövt ifrågakomma för Salsåkers-arbetarna. Den besparing, som härigenom

uppstått för det allmänna, syntes, med tanke på att under tiden efter det

lånen beviljades i runt tal inemot 1,300,000 kronor utbetalats i avlöningar

till arbetare och tjänstemän vid företaget, kunna skattas till ett högst betydande

belopp. Under den tid rörelsen vid Salsåker till följd av brist på

rörelsekapital i full utsträckning måst bedrivas i inskränkt omfattning, hade

en successiv utflyttning av arbetarstammen ägt rum. Det vore särskilt de

yngre arbetarkategorierna, som sökt sig utkomst på andra orter genom att

övergå till annan verksamhet efter nödig omskolning vid verkstadsskolorna

i länet och genom att ägna sig åt hantverk och hemindustri, för vilket

senare den ifrågakomna arbetarbefolkningen liksom befolkningen överhuvud

i norra Ångermanland hade framträdande fallenhet. Till följd härav vore

medelåldern för de kvarvarande arbetarna vid Salsåker relativt hög.

Bolaget framhöll i detta sammanhang, att en av direktören för länsarbetsnämnden

i Västernorrlands län U. Undén verkställd utredning rörande

arbetarstammen vid Salsåkers sågverk utvisade, att av de vid utredningstillfället

sysselsatta 84 arbetarna beräknades mer än hälften av olika anledningar

_hög ålder, sjuklighet, fastighetsinnehav och dylikt — vara bundna vid

hemorten och för sin framtida försörjning så starkt beroende av driftens

upprätthållande vid sågverket att de i händelse av rörelsens nedläggande

komme att falla det allmänna till last. Slutligen framhölls i skrivelsen, att

arbetarbefolkningens övergång till småindustriell och hemindustriell sysselsättning

skulle väsentligt underlättas, därest tidpunkten för sågverksrörelsens

avveckling finge framflyttas ytterligare någon tid. Under hänvisning till det

anförda hemställde bolaget örn ytterligare framflyttning av tiden för statslånens

återbetalande, förslagsvis till den 31 december 1944.

Över bolagets sistnämnda framställning inhämtades yttranden från statens

arbetsmarknadskommission, länsstyrelsen i Västernorrlands län samt stats
-

kontoret.

Statens arbetsmarknadskommission anförde därvid följande.

I bolagets framställning hänvisas till en av direktören vid länsarbetsnämnden

i länet verkställd preliminär undersökning av arbetarstammen.

Förutom i framställningen anförda resultat framgår av denna ^undersökning,

att medelåldern bland de kvarvarande 84 arbetarna är 42,3 år Deras

inkomster hos bolaget ha under år 1941 varit följande: 5 lia haft inkomster

under 100 kronor, 8 mellan 100 och 500 kronor, 32 mellan oOO och 1,200

kronor samt 39 över 1,200 kronor.

Beträffande de tre första grupperna, som omfatta 4o man, torde man bestämt

kunna säga, att de icke varit enbart beroende av sina inkomster hos

bolaget för sin försörjning. Beträffande den sista gruppen, 39 man som i

högre grad varit beroende av dessa inkomster, kan anföras, att medelåldern

inom denna grupp är obetydligt högre än inom hela arbetarstammen eller

Av undersökningen framgår i övrigt, att 45 man för närvarande anses böra

helt kunna få sin försörjning på annat sätt än genom sågverksarbete, huvud
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

sakligen genom skogsarbete, samt att ytterligare 22 man redan nu delvis

haft sin försörjning genom annat arbete. Av totalantalet äro 18 torpare.

Vissa svårigheter torde vid eventuell driftsnedläggning det förhållande

kunna komma att bereda, att 26 haft fri bostad i företagets fastigheter. Det

borde emellertid ej vara omöjligt att medgiva behållandet av denna förmån

under viss övergångstid.

Av det anförda synes framgå, att den i framställningen lämnade uppgiften,

att medelåldern för de kvarvarande arbetarna vid Salsåker är relativt hög,

knappast är riktig. Det är ej heller troligt att, såsom det uppgives, mer än

hälften av dem i händelse av en nedläggning skulle under nuvarande förhållanden

på arbetsmarknaden falla det allmänna till last. Förhållandet

torde snarare vara att örn man av andra skäl finner, att sågverksdriften vid

Salsåker icke kommer att kunna fortsättningsvis bibehållas, är den innevarande

tidpunkten synnerligen lämplig ur arbetarstammens synpunkt med

hänsyn till de stora möjligheter, som för närvarande finnas till annan sysselsättning.

Givet är emellertid, att vissa svårigheter ej kunna undvikas för Nordingrå

kommun när det gäller att bereda arbete åt det mindre antal, som helt skulle

få omhändertagas, samt åt dem som viss del av året skulle behöva sysselsättas.

Med kännedom om det i framställningen omvittnade förhållandet,

att befolkningen i de berörda delarna av Ångermanland har stora förutsättningar

för bland annat hantverk och hemindustri, torde man dock våga

hoppas, att dessa svårigheter skola bli av övergående natur.

Såsom alternativ till en fullständig nedläggning kunde man tänka sig en

reducering av arbetarstammen genom att de yngre bereddes annan sysselsättning,

varigenom de kvarvarande äldre arbetarna samtidigt skulle kunna

få en längre arbetssäsong. En sådan reducering uppgives emellertid av

ekonomiska skäl icke vara möjlig att genomföra. Då så ej är fallet, linner

kommissionen skäl ej föreligga till förnyad framflyttning av återbetalningstiden

för de lån aktiebolaget Salsåkers industri erhållit. Skulle sådant medgivande

dock lämnas, torde det böra förbindas med föreskrift, att eventuell

nyanställning av arbetskraft skall ske genom den offentliga arbetsförmedlingen.

Med hänsyn till det nu anförda anser sig kommissionen icke kunna tillstyrka

bifall till bolagets framställning.

Statskontoret konstaterade, att om bolaget utan ytterligare utsträckning av

lånetiden trädde i likvidation, statsverket torde bliva helt täckt för sin fordran

på grund av såväl lånen som subventionen. Statskontoret avstyrkte

bifall till bolagets framställning. Därest likväl förlängd lånetid skulle beviljas

av sociala eller andra hänsyn, föreslog statskontoret en begränsning

av denna tid till den 31 december 1943.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län vitsordade önskvärdheten av förlängd

lånetid, bland annat därför att därigenom arbetarbefolkningens övergång till

småindustriell och hemindustriell sysselsättning skulle väsentligen underlättas,

men föreslog samma begränsning som den av statskontoret angivna

eller till och med utgången av år 1943.

Länsstyrelsen bifogade en av konsulenten hos Västernorrlands läns företagareförening

verkställd utredning rörande möjligheterna att bereda arbetarna

vid Salsåkers sågverk arbete vid småindustrier i orten. Utredningen utvisade,

att hösten 1942 vid Salsåker sysselsattes i småindustrier 20 personer

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

vid en trikåfabrik saint med tillverkning av filtsocker, handskar, snickerier

m. m. 13 personer. Antalet i småindustrier sysselsatta arbetare beräknades

genom stöd åt befintliga och ifrågasatta nya företag kunna utökas med

ytterligare 27—41 personer.

Genom beslut den 30 oktober 1942 medgav Kungl. Majit ytterligare framflyttning

av återbetalningstiden för lånen till den 31 december 1943.

I skrivelse den 1 juli 1943 hemställde vissa kommunala myndigheter i

Nordingrå kommun samt ortens fackförening m. fl. sammanslutningar örn ytterligare

förlängning av tiden för återbetalandet av bolagets statslån.

I skrivelsen framhölls, bland annat, att vid ett nedläggande av driften,

trots den rådande goda arbetstillgången, ett trettiotal anställda på grund

av ålder eller fastighetsinnehav skulle möta stora svårigheter att erhålla

arbete i öppna marknaden. Därest driften stoppades redan nu, mäste man

således räkna med att dessa på ett eller annat sätt måste fa sin framtida

försörjning ordnad av stat eller kommun. För ett år sedan funnes skäl antaga,

att denna vid orten bundna arbetskraft skulle genom övergång till

småindustriell och liemindustriell verksamhet kunna beredas försörjning vid

driftens nedläggande. Det hade emellertid sedan dess visat sig, att det nu

vore så gott som omöjligt att skapa någon småindustri. De småindustriföretagare

i Salsåker, som för ett år sedan lyckats bra med sina företag,

av vilka en del bedreves vid sidan av sågverksarbetet, stöde nu så gott

som hjälplösa på grund av, bland annat, brist på råmateriel. En annan

omständighet, som också förändrat läget till det sämre, vore driftsinskränkningarna

och driftsnedläggelserna vid skofabrikerna i Mjällom, som även

läge inom Nordingrå kommun ej långt ifrån Salsåker. Förutom Salsåkers

sågverk vore dessa de enda industrier av betydenhet, som funnes inom

Nordingrå och angränsande kommuner.

Under åberopande härav hemställdes i skrivelsen, att aktiebolaget Salsåkers

industri måtte beviljas ytterligare uppskov med återbetalningen av

bolagets statslån, intill dess åtgärder kunnat vidtagas för beredande av

försörjningsmöjligheter åt den ej flyttbara arbetskraften vid bolaget i åtminstone

samma omfattning som den dåvarande eller, om försäljning av

företaget måste ske, att företräde måtte givas sådan köpare, som ämnade

upprätthålla driften på platsen, eller slutligen, därest driften måste nedläggas,

att försörjningsmöjligheter måtte beredas den arbetskraft, som därvid bleve

ledig och ej kunde omplaceras.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anförde i yttrande över sistnämnda

ansökning, att för driftens fortsättande av nuvarande ägaren till sågverket

vore ofrånkomligt, ej blott fortsatt anstånd med statslånens aterbetalande

utan även, med hänsyn till rådande höga timmerpriser, att ett ytterligare

rörelsekapital av minst 200,000 kronor ställdes till förfogande. Länsstyrelsen

underströk angelägenheten av åtgärder från statens sida för att i görligast

största utsträckning hålla arbetarna skadeslösa till följd av sågverksdriftens

nedläggande.

Genom beslut den 27 augusti 1943 fann Kungl. Majit framställningen i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Marits proposition nr 358.

vad den avsåge ytterligare uppskov med lånets återbetalning ej föranleda

någon åtgärd, men förklarade sig vilja beträffande ärendet i övrigt framdeles

meddela beslut.

Bolagets styrelse har därefter efter samråd med ombudsmannen i statskontoret

inlett förhandlingar med spekulanter på bolagets egendom. Dessa ha nu lett

till att försäljningsavtal slutits med Igelsta trävaruaktiebolag, Östertälje.

Sistnämnda bolag har emellertid ej för avsikt att fortsätta driften vid sågverket.

Genom försäljningen har aktiebolaget Salsåkers industrier blivit i

stånd att till fullo återgälda statslånen, å vilka den 1 september 1943 återstod

oguldet ett kapitalbelopp av tillhopa 489,030 kronor, ävensom att erlägga

å lånen upplupen ränta. Försäljningssumman beräknas härutöver

komma att förslå till återbetalning av större delen av, eventuellt hela, den

bolaget beviljade statssubventionen å 85,000 kronor. Köparen har förklarat

sig villig att bereda sysselsättning åt ett trettiotal av bolagets arbetare vid

ett köparen tillhörigt sågverk i Östertälje, att bekosta flyttningskostnaderna

för dessa arbetare ävensom att lämna verksamt bidrag till uppförande av

egna hem vid den nya arbetsplatsen. Tre äldre förmän, vilka kvarstannade

i Salsåker, skulle där beredas förmånen av fri bostad under sin och eventuellt

efterlevande hustrus livstid. Motsvarande förmån skulle tillkomma 9

arbetare i åldern 56 år och därutöver under minst tre år samt alla övriga

arbetare under minst ett år.

Emellertid komma flertalet av företagets arbetare att — trots de åtagande,

vartill köparen av sågverket förmåtts — försättas i ett mycket bekymmersamt

läge genom sågverkets nedläggande. I denna angelägenhet har länsstyrelsen

i Västernorrlands län i skrivelse den 30 augusti 1943 anfört i

huvudsak följande.

Genom beslut den 30 oktober 1942 medgav Kungl. Majit framflyttning

till den 31 december 1943 av tiden för återbetalning av de lån av statsverket,

som innehaves av aktiebolaget Salsåkers industri. Då det på välgrundade

skäl kunde antagas, att ytterligare förlängning av återbetalningstiden

för ifrågakomna statslån till bolaget icke skulle komma att medgivas,

hade bolagsledningen i december 1942 hos länsstyrelsen anmält, att under

år 1943 åtgärder måste vidtagas för avveckling av bolaget och den vid

Salsåker bedrivna sågverksrörelsen. De vid sågverket sysselsatta arbetarna

skulle härigenom bliva försatta i en ytterst svår situation. Det hade fördenskull

synts länsstyrelsen angeläget, att frågan på vad sätt och i vilken

ordning bistånd skulle kunna beredas de genom sågverksrörelsens nedläggande

i arbetslöshet försatta arbetarna snarast möjligt bleve föremål för

närmare undersökning och utredning. Med föranledande härav beslöt länsstyrelsen

efter närmare överläggningar i ämnet den 19 december 1942 tillsätta

en särskild kommitté med uppdrag att följa utvecklingen av förhållandena

vid Salsåker och vidtaga de åtgärder, som kommittén kunde

finna påkallade beträffande de vid Salsåkers sågverk anställda.

Sedan till angivna kommittés kännedom kommit, att av Nordingrå kommun

och avdelningen vid Salsåker av svenska industriarbetareförbundet gjord

framställning hos Kungl. Majit angående ytterligare anstånd med återbetalning

av statslånen till aktiebolaget Salsåkers industri icke skulle komma

att bifallas och fördenskull allt talade för att driften vid sågverket skulle

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

komma att upphöra, har berörda kommitté till närmare dryftande föreliaft

frågan örn på vad sätt bistånd må kunna lämnas de vid sågverket

anställda. Då från bolagsledningen inhämtats, att realiserandet av bolagets

tillgångar icke kunde beräknas i någon män lämna tillgång till lijälpåtgärder

för arbetarna, och då annan utväg icke syntes stå till buds för att ekonomiskt

bis2^ringa arbetarna, har nu kommittén hos länsstyrelsen hemställt,

att länsstyrelsen ville hos Kungl. Maj:t göra underdånig hemställan örn anvisande

av statsmedel för ändamålet. Kommittén har därvid till länsstyrelsen

överlämnat protokoll vid sammanträden den 26 och 27 augusti 1943,

utvisande dels de grunder, som kommittén funnit att den ifrågasatta hjälpåtgärden

för arbetarna borde följa och dels förteckning över de arbetare,

som borde komma i åtnjutande av hjälp.

Länsstyrelsen, som varit i tillfälle att nära följa utvecklingen vid Salsåker,

har vid olika tillfällen för Kungl. Majit framhållit de svårigheter, som genom

nedläggandet av den industriella rörelsen vid Salsåkers sågverk skulle uppstå

ej allenast för vid sågverket anställda utan även för Nordingrå kommun.

Länsstyrelsen har härvid understrukit angelägenheten av att från statens

sida sådana åtgärder må vidtagas, som i görligast största utsträckning må

kunna hålla arbetarna skadeslösa till följd av sågverksdriftens nedläggande.

Länsstyrelsen vill även nu framhålla denna angelägenhet och därvid särskilt

poängtera, att såväl enligt samstämmiga uttalanden från olika vederhäftiga

håll som enligt den uppfattning länsstyrelsen själv kunnat bilda sig vid

olika sammanträffanden och överläggningar, arbetarna vid Salsåker äro av

en utpräglat god beskaffenhet, vilka i hög grad gjort sig förtjänta av att

bringas hjälp i den mycket brydsamma och svåra belägenhet de bliva försatta

genom sågverkets nedläggande. En mycket stor del av arbetarna har

tillbragt hela sin tid vid sågverket och där haft sin utkomst. Det synes

fördenskull enligt länsstyrelsens bestämda förmenande vara med billighet

och rättvisa i hög grad förenligt, att de förhjälpas att komma ur det bekymmersamma

läge, vari de utan något som helst eget förvållande komma

att bliva försatta genom driftens nedläggande vid verket. Enda utvägen för

att detta skall kunna ske är emellertid, att statsverket träder hjälpande

emellan. En viss skyldighet härtill för statsverket synes även kunna anses

föreligga, då rörelsen vid Salsåker under en följd av år drivits för statens

räkning. I detta sammanhang må förtjäna erinras örn de påtryckningar angående

hjälp till arbetare, som från olika statsmyndigheters sida gjorts, när

det gällt nedläggandet av driften vid helt privata företag, och länsstyrelsen

anser sig icke kunna återhålla det uttalandet, att det icke skulle vara staten

värdigt, att när det gäller Salsåkersarbetarna låta dessa komma i en annan

eller sämre ställning än som genom ingripanden från det allmännas sida

kunnat beredas arbetare vid helt privata företag, som nedlagts.

Under åberopande av det anförda vill länsstyrelsen livligt förorda åtgärd

av Kungl. Majit i enlighet med den s. k. Salsåkerskommitténs till

länsstyrelsen riktade hemställan. Mot av kommittén förordade grunder för

dén ifrågasatta statliga hjälpen har länsstyrelsen icke funnit anledning till

erinran utan anser länsstyrelsen desamma vara väl avvägda, helst som samma

grunder i stort sett tillämpades på sin tid ifråga örn arbetarna vid Köja

sågverk och därvid i olika avseenden befunnos rättvisa och hållbara.

Den av länsstyrelsen tillsatta kommittén för tillvaratagande av arbetarnas

intressen vid den förestående avvecklingen av aktiebolaget Salsåkers industri

har vid uppgörande av sitt förslag till ersättningar åt arbetarna med vissa

avvikelser följt de grunder för bestämmande av dylika ersättningar, som till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

lämpades vid nedläggandet år 1939 av Köja sågverk i Bjärtrå socken, tillhörigt

ett dotterbolag till Holmens bruks- och fabriksaktiebolag. Innan jag ingår på

kommitténs förslag, anser jag mig därför böra i korthet redogöra för de förmåner,

som av nämnda bolag efter förhandlingar mellan cheferna för socialocli

jordbruksdepartementen m. fl. samt bolagsledningen tillförsäkrades

arbetarna vid Köja sågverk. Dessa förmåner utgjordes av i huvudsak följande:

Bolaget ställde ett belopp av 125,000 kronor till förfogande för länsstyrelsen

i Yästernorrlands län, varav 100,000 kronor avsågos för mildrande

av verkningarna bland arbetarna av driftsnedläggelsen och 25,000 kronor

för utdelande av flyttningsbidrag åt arbetare, i första hand sådana under

40 år. Bolaget utfäste sig vidare att ställa ytterligare 25,000 kronor till förfogande

för utgivande av vissa engångsbelopp till arbetare mellan 40 och

50 år. De belopp, som ställdes till länsstyrelsens förfogande, fördelades

bland de anställda sålunda, att arbetare med försörjningsplikt, som varit

anställda i respektive minst 20, 10 och 5 år, erhöllo engångsersättningar

med respektive 1,000, 500 och 300 kronor. För personer utan försörjningsplikt

utgjorde ersättningarna vid motsvarande anställningstid respektive 700,

350 och 150 kronor. Arbetare över 50 år tillerkändes årliga understöd under

sin återstående livstid, att med vissa undantag utgå med de belopp, som

följande sammanställning utvisar.

Grupp

Arbetarnas ålder

år 1939

Understödsbelopp kronor

Intill 67 år

Efter fyllda

67 år

i............

67 år eller däröver

240

ii............

60—66 år

600

240

in............

55-59 »

500

240

IV............

50—54 »

400

240

Till arbetare, vilka år 1939 ej uppnått 60 års ålder, skulle understöd utgå

endast under förutsättning att de ej erhöllo annan anställning.

Den s. k. Salsåkerskommittén har föreslagit, att samma grunder för bestämmandet

av ersättningar till arbetarna vid Salsåkers sågverk skulle tilllampas

som vid avvecklingen av Köja sågverk med följande avvikelser:

Arliga ersättningar skulle tillkomma endast de arbetare i åldern 50—66 år,

vilka varit anställda vid Salsåkers sågverk i minst 20 år. Ersättningarna

skulle utgå med 400 kronor per år till varje arbetare samt lika mycket till

hans hustru. Ersättningarna skulle utgå endast intill 67 års ålder. Efter

fyllda 67 år skulle ej någon ersättning utgå. Något ^flyttningsbidrag föreslogs

icke skola utgå, enär den trolige köparen av företaget beräknades

komma att svara för kostnaden för flyttning m. m. av den del av arbetarstammen,

som icke uppnått 50 år. Yad de äldre arbetarna beträffade, uttalades

förhoppningar örn att de vid den troliga försäljningen skulle tillförsäkras

sina nuvarande bostäder på livstid. Såsom berättigade till ersättningar

föreslogos i princip endast de arbetare, som varit anställda i bolaget

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

vid den tid, då frågan om avveckling av företaget var aktuell, ock detta

oberoende av om de numera fått annan anställning.

Vid godtagande av kommitténs ock länsstyrelsens förslag skulle ersättningar

utgå med de belopp, som framgå av följande sammanställning, vilken

jämväl utvisar den maximalt totala kostnaden, därest ersättningarna som

länsstyrelsen föreslagit skulle utgå från och med år 1943.

Grupp

Antal

anställ-

ningsår

Ålder

Antal

arbetare

Engångs-

ersättning

kr.

Ärligt under- stödsbelopp

intill 67 år

1

Total

kostnad !

högst |

Man

Hustru

I. Med försörjnings-

400

400

196,200

plikt ............

II. Utan försörjnings-

minst 20

50 år el. mer

19

1,000

plikt ............

lil. Med försörjnings-

)>

»

7

700

400

35,300

plikt ............

IV. Utan försörjnings-

*

under 50 år

24

1,000

24,000

plikt ............

V. Med försörjnings-

”

5

700

3,500

plikt ............

VI. Utan försörjnings-

10-19

»

9

500

4,500

plikt ............

VII- Utan försörjnings-

”

6

350

2,100

plikt ............

5-9

3

150

Summa

kronor

450

266,050

Av den totala kostnaden, 266,050 kronor, utgöras 58,450 kronor av engångsersättningar

medan de årliga understödens sammanlagda belopp skulle

uppgå till 207,600 kronor, därest samtliga personer, som föreslagits skola

erhålla understöd, uppnå 67 års ålder.

Utöver förenämnda ersättningar föreslås, att på grund av särskilt ömmande

omständigheter engångsersättningar böra utgå till ytterligare 5 personer.

Av dessa äro två änkor efter arbetare vid sågverket, vilka avlidit

1941 respektive 1942. En av dessa, vars man varit anställd i 35 år, är

medellös och föreslås erhålla en engångsersättning med 700 kronor. Den

andra, vars man sedan år 1926 arbetat vid sågverket, lever i små omständigheter

och har ett minderårigt barn att försörja. Hon skulle tillerkännas

engångsersättning med 500 kronor. De tre andra äro arbetare, av vilka en

varit anställd sedan år 1893, en sedan år 1898 och en sedan år 1907. De

hava alla försörjningsplikt mot hustru. Emellertid åtnjuta de pension från

sågverkets förutvarande ägare, Kramfors aktiebolag, med 720 kronor per år.

Envar av dessa arbetare föreslås tilldelade en engångsersättning av 1,000

kronor. Nyssnämnda engångsersättningar utgöra tillhopa 4,200 kronor.

Länsstyrelsen framhåller slutligen, att i den av länsstyrelsen upprättade

förteckningen över anställda, som ansetts böra komma i åtnjutande av ersättning,

icke upptagits sågställaren Axel Hedin, född 1879, anställd 1891,

hustrun född 1880. Hedin hade sökt pension från Kramfors aktiebolag.

Besked hade hittills icke erhållits, huruvida framställningen komme att bi
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

fallas eller icke. Därest Hedin icke skulle erhålla pension från Kramfors,

borde han i förevarande ordning beredas ersättning i enlighet med under

grupp I upptagna. Skulle han emellertid erhålla pension från Kramfors,

borde ersättningen till Hedin endast utgå med engångsbeloppet 1,000 kronor

i likhet med förenämnda tre arbetare med pension från Kramfors aktiebolag.

I anslutning till vad länsstyrelsen sålunda anfört har länsstyrelsen hemställt,

att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för anvisande av statsmedel i

erforderlig utsträckning för beredande av pensioner och engångsersättningar

i enlighet med vad länsstyrelsen föreslagit. Lämpligt syntes vara att anvisade

medel ställdes till länsstyrelsens förfogande för utbetalning i den

ordning, Kungl. Majit kunde finna skäl föreskriva.

Departementschefen.

När Kungl. Majit år 1933 beviljade lån av statsmedel för att göra det

möjligt att återupptaga driften vid Salsåkers sågverk, skedde detta med

hänsyn till behovet av att i någon mån söka undvika att ytterligare öka

den rådande svårartade arbetslösheten inom Västernorrlands sågverksindustri.

Emellertid visade det sig, att den omständigheten att sågverket ej disponerade

över egna skogstillgångar i hög grad inverkade menligt på driftsresultatet

och att utsikterna för att sågverket någonsin skulle bliva bärkraftigt

voro mycket små. Angelägenheten av att bereda arbetarna rådrum

för att söka sig utkomst inom andra näringsgrenar jämte utsikterna att

kunna sälja sågverket vid en tidpunkt, då detta kunde ske utan nämnvärd

förlust för statsverket har föranlett Kungl. Majit att giva fortsatt stöd för

driftens upprätthållande, om än i begränsad omfattning. Antalet arbetare,

som normalt utgjorde cirka 200, har successivt minskat och uppgår för närvarande

till endast cirka 80 personer. Emellertid torde det i längden vara

oekonomiskt att upprätthålla driften vid sågverket även i denna begränsade

omfattning. Ett nedläggande av driften måste därför förr eller senare ske.

Ur flera synpunkter, framför allt med hänsyn till möjligheterna att bereda

den kvarvarande yngre arbetskraften annan sysselsättning, synes tidpunkten

härför nu vara relativt gynnsam. Som framgår av den lämnade redogörelsen

har överenskommelse nu träffats angående försäljning av sågverket till ett

annat bolag. Genom försäljningen har staten erhållit täckning för hela det

utgivna låneunderstödet varjämte jämväl större delen av, eventuellt hela, den

liimnade subventionen torde kunna återgäldas.

Köparebolaget har emellertid ej för avsikt att fortsätta driften vid sågverket,

utan har redan vidtagit åtgärder för dess nedläggande. Härigenom

komma de kvarvarande arbetarna vid sågverket att försättas i en bekymmersam

situation. Framför allt gäller detta de arbetare, som på grund av ålder

eller andra skid ej kunna vinna sin utkomst på annat håll. För att undersöka

frågan på vad sätt och i vilken ordning bistånd skulle kunna lämnas

de genom sågverksrörelsens nedläggande berörda arbetarna har länsstyrelsen

i Västernorrlands län tillsatt en särskild kommitté mod representanter

för statsverket, företaget och arbetarna. Kommittén har till liinsstyrel
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

sen överlämnat förslag till hjälpåtgärder samt hemställt, att länsstyrelsen

måtte utverka, att statsmedel anvisas för ändamålet. Länsstyrelsen, som

ej funnit anledning till erinran mot de av kommittén föreslagna grunderna

för hjälpåtgärder, har förordat kommitténs förslag. "Vid utarbetande av sitt

förslag har kommittén tagit som förebild de grunder för ersättningar till

arbetarna, som tillämpades vid nedläggandet av det Holmens bruks- och

fabriksaktiebolag tillhöriga Köja sågverk. Kommitténs förslag innebär, att

personer, som uppnått 50 års ålder och varit anställda vid sågverket i minst

20 år, skulle tillerkännas dels en årlig ersättning intill uppnådda 67 år av

400 kronor för sig själv och 400 kronor för hustrun, dels viss engångsersättning,

vilken för arbetare med försörjningsplikt skulle utgöra 1,000 kronor

samt för arbetare utan försörjningsplikt 700 kronor. Till arbetare under

50 år och med en anställningstid av minst 5 år skulle utgå endast engångsersättningar

med belopp varierande mellan högst 1,000 och lägst 150 kronor

beroende på anställningstidens längd samt huruvida försörjningsplikt förelåge

eller ej. Härutöver skulle utgå vissa ersättningar till fyra f. d. arbetare

samt till två hustrur efter avlidna arbetare.

Under senare år har den uppfattningen alltmer gjort sig gällande att, i

de fall då ett företag definitivt nedlägger driften, företagets ägare i mån av

förmåga bör bidraga till att lindra verkningarna för de anställda av driftsnedläggelsen.

I många fall ha även företagen på ett verksamt sätt bidragit

härtill. Billigheten talar för att åtgärder vidtagas jämväl till lindrande av

följderna av nedläggelsen av Salsåkers sågverk. Sågverket äges sedan år

1938 av det för sågverkets drift bildade aktiebolaget Salsåkers industrier.

Sagda bolag kan emellertid ej sägas ha drivit sågverket i eget intresse utan

fastmer för att tillgodose det allmänna intresset av att driften vid sågverket

komme att fortfara, till dess läget på arbetsmarknaden ansågs gynnsamt för

en avveckling av driften. Genom den nu träffade överlåtelsen blir bolaget

visserligen i stånd att återbetala sin skuld hos statsverket, men dess tillgångar

förslå ej till att härjämte ens till någon del lämna bidrag till lindring

av driftsnedläggelsens verkningar bland företagets arbetare. Med hänsyn

till föreliggande särskilda omständigheter finner jag det närmast vara

en det allmännas angelägenhet att sörja för att de svårigheter, som drabbat

de anställda, i någon mån lättas. Jag förordar därför, att statsverket i förevarande

fall påtager sig det ansvar för de anställda, som eljest skulle ha

ankommit på sågverkets ägare.

Som nämnts skulle enligt av länsstyrelsen föreslagna grunder för ersättningar

sådana utgå med dels vissa årliga belopp till arbetare över 50 år,

dels ock vissa engångsbelopp. Beträffande engångsbeloppen anser jag mig

vara i tillfälle att redan nu kunna taga ställning. Det ligger i sakens

natur, att den förestående driftsnedläggelsen kommer att omedelbart innebära

betydande ekonomiska svårigheter för framförallt de äldre arbetarna,

oavsett örn dessa kunna skaffa sig ny arbetsanställning efter längre eller

kortare tid. Utbetalandet av engångsbeloppen i samband med driftsned
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

läggelsen skulle i denna situation vara ett värdefullt stöd. Av länsstyrelsen

föreslagna grunder ifråga om engångsersättningar till arbetarna anser jag

mig kunna godtaga. Sammanlagda beloppet av nämnda engångsersättningar

skulle utgöra 58,450 kronor.

Jag anser mig likaledes böra förorda länsstyrelsens förslag i fråga örn

vissa engångsersättningar, som av särskilda anledningar skulle utgå till ytterligare

6 personer, varav 4 f. d. anställda samt två änkor efter arbetare vid

sågverket. Engångsersättningarna åt sistberörda personer skulle komma att

uppgå till 5,200 kronor. För engångsersättningar bör därför räknas med ett

belopp av inalles (58,450 + 5,200) 63,650 kronor eller avrundat 63,700 kronor.

Yad de årligen utgående beloppen beträffar, delar jag länsstyrelsens

uppfattning, att de äldre arbetarna böra beredas en rimlig ersättning.

Emellertid torde frågan örn såväl ersättningarnas storlek som deras form

behöva bli föremål för ytterligare utredningar och överväganden, varför jag

har för avsikt att, sedan en dylik utredning verkställts, framlägga förslag härutinnan.

Skulle därvid de årliga ersättningarna komma att begränsas på

sätt länsstyrelsen föreslagit att utgå allenast till arbetare över 50 år, torde

det böra övervägas, huruvida icke engångsersättningarna till arbetare, vilka

närma sig 50-årsåldern, böra bli föremål för en justering uppåt.

De av mig nu förordade ersättningarna synas lämpligen kunna utbetalas

genom länsstyrelsens försorg. Då det synes angeläget, att ersättningarna

snarast möjligt tilldelas vederbörande, torde medel för ändamålet böra anvisas

å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/44 och därvid upptagas

under ett särskilt anslag under rubriken Vissa ersättningar åt arbetare

vid Salsåkers sågverk m. fl.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna av mig förordade grunder för ersättningar åt

arbetare m. fl. vid Salsåkers sågverk;

dels ock till Vissa ersättningar åt arbetare vid Salsåkers sågverk

m. fl. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44

anvisa ett anslag av .............................. kronor 63,700.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sten-Eric Heinrici.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:505 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tUläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 till vissa ersättningar a1 i texten
  2. SU 1943:258 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943!44 till vissa ersättningar åt arbetare v s. 1 i texten