Sök i Ratio Lex

Med förslag rörande höjning av övertidsersättningen till statstjänstemän

1943-10-08 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:360, Med förslag rörande höjning av övertidsersättningen till statstjänstemän

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

1

Nr 360.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag rörande höjning

av övertidsersättningen till statstjänstemän; given

Stockholms slott den 8 oktober 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag ur protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 oktober

1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn höjning av övertidsersättningen

till statstjänstemän samt anför därvid följande.

Enligt 26 § 1 mom. civila avlöningsreglementet må, där tjänstgöring utöver

fastställd arbetstid undantagsvis måste äga rum, för dylik tjänstgöring

å befattning, tillhörande någon av lönegraderna A 1—18, kunna utbetalas

övertidsersättning med följande belopp för timme räknat:

Vid övertids- arbete å befatt- ning inom löne- grad nr

Kronor

Vid övertids- arbete å befatt- ning inom löne- grad nr

Kronor

Vid övertids- arbete å befatt- ning inom löne- grad nr

Kronor

1

1: 30

7

1:70

13

2:30

2

1:35

8

1:80

14

2:40

3

1:40

9

1:90

15

2:50

4

1:45

10

2: —

16

2:70

5

1:50

11

2: 10

17

2: 90

6

1: 60

12

2: 20

18

3: 10

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 360.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 360.

övertidsersättningen tillhör icke de avlöningsförmåner, å vilka rörligt tilllägg

och kristillägg beräknas.

De i avlöningsreglementet fastställda limbeloppen överensstämma med

dem, som upptagits i 1936 års lönekommittés förslag till civilt avlöningsreglemente.

Lönekommitténs motivering till förslaget i denna del (SOU 1937:48,

sid. 187) har följande innehåll.

Från vissa håll har påyrkats höjning av timersättningen för övertidsarbete

till en nivå, som uppgår till eller överstiger den lön, per timme räknat, som

tillkommer vederbörande under den ordinarie tjänstgöringstiden. Bland de

inom kommittén tillkallade personalrepresentanterna har allmänt gjorts gällande,

att övertidsersättningen borde generellt bestämmas per timme till Viro

av den fasta månadslönen, vilket för tjänstemän med arbetstidsreglerad

tjänstgöring av normalt 208 timmar per månad skulle innebära en förhöjning

av den ordinarie timlönen med omkring 20 procent. Kommittén har ansett

sig icke kunna biträda detta förslag, som i realiteten skulle innebära

en differentiering av övertidsersättningen för olika ortsgrupper. En

dylik differentiering skulle komplicera bestämmelserna på ett sätt, som

med hänsyn till de obetydliga skillnader, varom här under alla förhållanden

bleve fråga, måste framstå såsom opåkallat. Därest en sådan

differentiering genomfördes beträffande kompensationen för tjänstgöring å

övertid, borde för övrigt med väsentligen samma fog en differentiering verkställas

beträffande löneavdragen under ledigheter. Med hänsyn till att övertidstjänstgöring

över huvud bör förekomma endast undantagsvis och i första

hand skall, där så kan ske, kompenseras genom motsvarande ledighet, är det

enligt kommitténs förmenande varken nödvändigt eller önskvärt, att ersättningssystemet

beträffande övertidstjänstgöringen alltför mycket utbygge:*. De

analogier från den enskilda arbetsmarknaden, av vilka man velat hämta

stöd för en dylik utbyggnad, hava icke synts kommittén vara bärande med

hänsyn till de helt olikartade förhållanden, som föreligga med avseende å

anställningens fasthet samt tryggheten för löneinkomst oavsett konjunkturskiftningar

och växlingar i arbetstillgång.

Lönekommittén förordar sålunda, att övertidsersättningen alltjämt bestämmes

till ett enhetligt belopp för lönegrad, oavsett dyrortsgrupp och löneklass.

I fråga örn storleken av ersättningen har kommittén emellertid funnit

sig böra tillstyrka en höjning av nuvarande belopp, vilka grunda sig på en

medeltalsberäkning med utgångspunkt från begynnelselönen i billigaste ortsgrupp

samt slutlönen i högsta ortsgrupp och vilka alltså missgynna tjänstemän

i högre löneklasser inom de dyrare ortsgrupperna av vederbörande lönegrad.

I kommitténs förslag hava ersättningsbeloppen så avvägts, att de nied

utgångspunkt från en normal tjänstgöringstid av 208 timmar per månad ungefär

motsvara den ordinarie timlönen å I-ort för en tjänsteman inom tredje

löneklassen av vederbörande lönegrad jämte någon förhöjning med hänsyn

till att rörligt tillägg ej skulle utgå å övertidsersättningen.

Fråga om höjning av övertidsersättningen har väckts i olika framställningar,

däribland av statstjänarkartellens styrelse i april 1942 samt av trafiktjänstemännens

riksförbund, tjänstemännens centralorganisation och de

kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd i oktober och november samma

år. Från personalsammanslutningarnas sida lia följande huvudsynpunkter

på frågan anlagts.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 360.

övertidsersättningen hade från början blivit snävt tillmätt i förhållande till

lönen på ordinarie arbetstid. Disproportionen mellan övertidsersättning och

lön hade under tiden efter avlöningsreglementets tillkomst blivit skärpt till

följd därav att rörligt tillägg och kristillägg icke utginge å övertidsersättningen.

I flera fall vore nu övertidsersättningen avsevärt lägre än den ordinarie

arbetslönen för timme räknat och även lägre än övertidsavlöningen enligt

kollektivavtal för arbetare i statens tjänst. Samtidigt hade övertidsarbetet

på vissa områden tagit en väsentligt större omfattning än som förutsatts vid

avlöningsreglementets tillkomst. Detta förhållande i förening med de ogynnsamma

ersättningsgrundema verkade betungande för den därav berörda personalen.

I en inom finansdepartementet upprättad, den 23 september 1943 dagtecknad

promemoria har frågan örn höjning av övertidsersättningen upptagits till

behandling. I promemorian har anförts följande.

Av lönekommitténs uttalande framgår, att övertidsersättningen, sådan den

blivit infogad i det statliga lönesystemet, icke är avsedd att utgöra en i analogi

med praxis på den enskilda arbetsmarknaden beräknad timlön utan snarare

att utgöra ett skäligt tillägg till övriga löneförmåner, betingat av att övertidsarbete

förutsatts kunna förekomma i någon, ehuru begränsad utsträckning.

Enligt vad av uttalandet vidare framgår äro övertidsersättningens belopp

beräknade med utgångspunkt från att de icke skulle bli förenade med

rörligt tillägg. Ersättningsbeloppen innesluta en viss marginal utöver den på

förut angivet sätt beräknade kvotdelen av lönen. Marginalen, som utgör i genomsnitt

6.6 procent av kvotdelen, växlar mellan 2.5 procent (5 lönegraden)

och 11 procent (1 lönegraden).

Vad angår de indexreglerade lönetilläggen, har utöver rörligt tillägg — som

vid avlöningsreglementets ikraftträdande år 1939 utgjorde 6 procent och därefter

stigit till sitt i avlöningsreglementet fastställda maximum av 15 procent

— tillkommit kristillägg, som för närvarande utgår efter 16 procent. Till

jämförelse må erinras att vid ett par tillfällen efter krigsutbrottet med hänsyn

till levnadskostnadsstegringen företagits en uppräkning av vissa icke rörliga

arvoden, som utgå vid olika heltidssvsslor inom statsförvaltningen, så att

dessa arvoden i allmänhet höjts till omkring 15 procent över 1939 års nivå.

önskemålen örn höjning av övertidsersättningen lia aktualiserats främst genom

stegringen i levnadskostnaderna, vartill emellertid kommit det från personalens

sida åberopade förhållandet, att övertidsarbetet på vissa områden,

till stor del i följd av krisläget, tagit jämförelsevis stor omfattning. Enligt inhämtade

uppgifter lia övertidsersättningarna inom statsförvaltningen under

senaste tiden överstigit 3 miljoner kronor för år, varav bortåt 2.5 miljoner

kronor komma på kommunikationsverken.

1 anslutning härtill har i promemorian anförts, att det syntes böra övervägas,

i vad mån en jämkning av beräkningsgrunderna för övertidsersättningen

borde vidtagas på grand av de vid dess ursprungliga bestämmande

icke förutsedda förhållanden, sorn inträtt. Den starkt ökade omfattning, som

övertidsarbetet inom vissa områden erhållit, måste därvid enligt promemorian

tillmätas särskild betydelse. Vid en eventuell jämkning syntes man likväl icke

böra frångå den principiella konstruktionen i avlöningsreglementet. Snarast

syntes böra fastställas blott eli enhetligt procentuellt tilliigg till den nuvarande

ersättningen, ali utgå tills vidare. Detta tillägg syntes, med beaktande av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

olika på frågan inverkande omständigheter, lämpligen kunna fastställas till

15 procent av övertidsersättningens belopp.

Över promemorian ha efter remiss utlåtanden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,

järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen.

Riksräkenskapsverket, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen

och vattenfallsstyrelsen ha tillstyrkt den i promemorian ifrågasatta

höjningen av övertidsersättningen. Affärsverkens styrelser ha därvid förordat

fastställande av nya timbelopp, beräknade på i promemorian föreslaget sätt

men med viss avrundning.

Statskontoret har däremot avstyrkt, att höjning vidtages i nu förevarande

sammanhang, samt därvid anfört följande.

Ehuru en måttlig höjning av de belopp, varmed övertidsersättning jämlikt

26 § 1 mom. civila avlöningsreglementet må utbetalas för tjänstgöring utöver

fastställd arbetstid, sakligt sett icke kan anses obefogad, är statskontoret dock

av principiella skäl icke berett att under nuvarande förhållanden förorda en

dylik åtgärd. Den av kriget och försvarsberedskapen föranledda starka ansvällningen

av statens utgifter har nödvändiggjort betydande inskränkningar

i fråga örn medelsanvisningen för olika utgiftsändamål, och ansträngningarna

att stabilisera penningvärdet ha resulterat i direktiv från statsmakternas sida

syftande till allmänt pris- och lönestopp. Att så vittgående åtgärder icke kunna

genomföras utan större eller mindre uppoffringar från enskildas sida är

uppenbart. Så länge man konsekvent håller fast vid den uppställda principen,

synas emellertid uppkommande ojämnheter vid tillämpningen kunna tolereras.

Däremot måste varje avsteg, som icke grundas på helt nya eller oförutsedda

förhållanden, framkalla krav på ytterligare undantag, vilka krav med det

givna prejudikatet bliva svåra att avvisa. Det lär sålunda kunna ifrågasättas,

huruvida det verkligen kan anses rättvist att höja ersättningen för å övertid

utfört arbete under hänvisning till levnadskostnadsstegringen och den ökade

omfattning dylikt arbete inom vissa områden erhållit men samtidigt förmena

arvodestagare med heltidstjänstgöring kompensation för det ökade dyrtidstrycket

i ungefär samma utsträckning, som beretts personal med avlöning

enligt löneplan. Med hänsyn till konsekvenserna måste statskontoret för sin

del avstyrka, att frågan om höjning av övertidsersättningen förelägges riksdagen

såsom ett isolerat förslag utan samband med övriga aktuella lönespörsmål

av likartad beskaffenhet.

Vid remissärendets avgörande inom allmänna lönenämnden ha deltagit

nämndens ordförande E. R. Stridsberg samt ledamöterna Jane J. Broström,

G. A. Englund, E. G. E. Eriksson, G. V. Gabrielsson, K. Ii. Magnusson och

S. G. Wold.

Lönenämndens majoritet, bestående av ledamöterna Broström, Englund,

Eriksson och Gabrielsson, har anslutit sig till förslaget om ett enhetligt procentuellt

tillägg till den nuvarande övertidsersättningen men förordat, att

tillägget får utgå med samma procenttal, som gäller för rörligt tillägg och

kristillägg, eller för närvarande 31 procent. Nämndens utlåtande är av följande

lydelse.

Lönenämnden vill erinra, att statsutskottet vid 1938 års riksdag vid sin behandling

av Kungl. Majis proposition nr 263 med förslag till civilt avlönings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

5

reglemente hade att taga ställning bland annat till två likalydande motioner,

I: 317 och Ik 453, i vilka hemställdes, att 26 § 1 inom. första stycket civila

avlöningsreglementet måtte erhålla följande lydelse:

»Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste äga rum,

må för dylik tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av lönegraderna

A 1—18, övertidsersättning utbetalas med ett belopp, beräknat per timme,

som motsvarar Vito av vederbörande tjänstemans månadslön, inklusive rörligt

tillägg och kallortstillägg, vilket belopp i förekommande fall avrundas

till närmaste med 10 delbara öretal.»

Statsutskottet (utlåtande nr 1(51) avstyrkte emellertid detta yrkande, och

riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

När frågan om övertidsersättningens storlek nu aktualiserats, vill lönenämnden

inledningsvis understryka, att frågan om övertidsarbetets omfattning

på sina håll kommit i ett helt annat läge än vad fallet var, när 1938

års riksdag hade att taga ställning till utformningen av 26 § 1 moni. civila

avlöningsreglementet. Enligt nämnda bestämmelse må övertidsersättning

kunna utbetalas, där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis

måste äga rum. Enligt vad lönenämnden har sig bekant, är emellertid förhållandet

numera på vissa håll — särskilt inom kommunikationsverken

det, att övertidsarbete är icke undantag utan regel; härvid kan antalet övertidstimmar

i vissa fall uppgå till mycket höga tal för månad räknat. Lönenämnden

har velat särskilt framhålla detta förhållande — vilket för övrigt

även antytts i den remitterade promemorian — enär det synts lönenämnden

av särskild betydelse vid bedömandet av nu föreliggande ärende.

Principiellt är lönenämnden av den uppfattningen, att frågan om övertidsersättningens

storlek bör lösas i anslutning till det förslag, som framlagts

i de nyssnämnda motionerna vid 1938 års riksdag. Det har synts lönenämnden

rikligast, att övertidsersättningens belopp direkt anknyter till vederbörande

tjänstemans avlöning och sålunda differentieras med hänsyn såväl till

tjänstemannens placering i löneklass som till hans placering i dvrortsgrupp.

Härigenom skulle undvikas, att — såsom för närvarande i vissa fall är händelsen

— förhållandevis hög ersättning utgår å lägre dyrort, medan ersättningen

å högre dyrort måste anses för låg. Några farhågor för att — såsom

statsutskottet vid 1938 års riksdag anförde — en differentiering skulle i avsevärd

mån komplicera bestämmelserna på området, behöva enligt lönenämndens

mening icke hysas.

Emellertid vill lönenämnden icke nu påyrka, att de nuvarande bestämmelserna

örn övertidsersättning erhålla principiellt ändrad innebörd i enlighet

med det ovan anförda. Denna fråga synes icke böra upptagas till prövning

annat än i samband med en lönereglering. Lönenämnden har därför i sakens

nuvarande läge och med beaktande av angelägenheten av att omedelbara

åtgärder vidtagas till förbättring av den nu utgående ersättningen funnit sig

böra ansluta sig till det i promemorian framförda förslaget, att ett enhetligt

procentuellt tillägg till den nuvarande ersättningen fastställes, att utgå tills

vidare. Beträffande storleken av detta tillägg vill lönenämnden emellertid förorda,

att detsamma får utgå med samma procenttal, som gäller för rörligt

tillägg och kristillägg, eller för närvarande med 31 procent. Det bör understrykas,

att endast i den mån förhöjningen å övertidsersättningen göres procentuellt

lika stor som den förhöjning, som medgivits å själva lönen, relationen

mellan de enligt avlöningsreglementet gällande beloppen för lön enligt

löneplan A respektive för övertidsersättning kan återställas. Därest en förhöjning

av övertidsersättningens belopp med 31 procent medgives, synes för

möjliggörande av eventuellt erforderlig ändring härutinnan medgivandet böra

begränsas alt avse viss tid.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 360.

Lönenämnden förutsätter, att en höjning av ersättningsbeloppen, antingen

den fastställes till 15 procent eller till högre tal, författningsmässigt tar sig

uttryck i en för hela förvaltningen gemensam tabell.

Lönenämnden anser sig slutligen — i anslutning till det i promemorian omnämnda

förhållandet att vissa icke rörliga arvoden uppräknats till omkring

15 procent över 1939 års nivå — böra framhålla, att frågan om kompensation

för levnadskostnadsstegringen till befattningshavare med arvoden synes

förtjänt av att underkastas ytterligare omprövning.

Ledamoten Eriksson har i anslutning härtill gjort följande särskilda uttalande:
Då

statsmakterna genom lag fastställde arbetstidens längd blevo statens företag

formellt undantagna från lagens giltighetsområde. Arbetstidslagen innehöll

bestämmelser som begränsade arbetsledningens rätt att uttaga övertidsarbete.

I anslutning härtill intogos sedermera i statens avlöningsbestämmelser

föreskrifter örn att arbete utöver fastställd arbetstid skulle förekomma endast

»undantagsvis». När beloppet av övertidsersättning fastställdes skedde detta

i form av ett fixt belopp för varje lönegrad utan hänsyn till intjänade ålderstillägg

och ortsgruppering. I följd härav blevo beloppen alltför låga i förhållande

till utgående lön för ordinarie arbetstid, särskilt i slutlönerna och på

de dyraste orterna. Det blev sålunda ett motsatt förhållande till på arbetsmarknaden

gällande kollektivavtal, där övertidsersättningen utgår med högre

belopp än vad vederbörande anställda åtnjuta vid utförande av arbete under

normal arbetstid.

Sedan det visat sig att inom statens arbetsområden arbete på övertid ingalunda

förekom undantagsvis, utan på många håll var en konstant företeelse

av icke ringa mått, uppstod bland den av frågan berörda personalen en strävan

att söka erhålla en anpassning av övertidsersättningarnas belopp till vederbörande

anställdas lön under normal arbetstid med viss förhöjning. Såsom

norm togos härvid de regler, som i sådant hänseende gäller i för personalen

vid vårt lands enskilda järnvägar gällande kollektivavtal. För nämnda

personal gäller nämligen såväl lönesystem som arbetstidsbestämmelser liknande

dem, som gälla för tjänstemannapersonalen i statsanställning. I utförligt

motiverade uttalanden såväl till 1928 års lönekommittés betänkande, som

ock till 1936 års lönekommittés betänkande i lönefrågan yrkades sålunda

från den lägre personalens representanter att övertidsersättningens belopp

alltid skulle vara individuellt och utgå med Vito av vederbörande befattningshavares

månadslön inklusive rörligt tillägg och kallortstillägg. Innebörden av

detta yrkande var att övertidsersättningen vid dagtid å söckendag skulle utgöra

den verkliga timlönen för normal arbetstid förhöjd med omkring 20 procent,

sålunda ungefär samma förhöjning, som tillkommer de enskilda järnvägarnas

personal, men dock lägre övertidskompensation, än sorn gäller enligt

industriens kollektivavtal. Statsmakterna fastställde emellertid övertidsersättningen

till fixa belopp i enlighet med det tidigare gällande systemet.

Genom det att övertidsersättningens belopp sålunda icke påverkas av utgående

rörligt tillägg och kristillägg, har nu uppstått en fullkomligt unik och

ohållbar situation. Ordinarie befattningshavare i vederbörande lönegrads

högsta löneklass, stationerade i Stockholm, äga sålunda vid arbete på övertid

uppbära en ersättning som allenast utgör tre fjärdedelar av den timlön, som

de åtnjuta för arbete under normal arbetstid. Den normala arbetstiden är i

regel 208 timmar per månad örn 30 dagar, timlönen är alltså V20« av den utgående

månadslönen inklusive rörligt tillägg, kristillägg och kallortstillägg.

De i avlöningsreglementet angivna beloppen för övertidsersättning utgöra föl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

1

jande procenttal av en på nyss angivet sätt beräknad timlön för befattningshavare

i slutlöneklassen stationerade å I-ort, nämligen:

5:e lönegraden 71 %, (5:e lönegraden 72 %>, 7:e lönegraden 74 °/o samt 8:e

och 10:e lönegraderna 75 °/o.

Här föreligger sålunda det märkliga förhållandet att arbete på övertid honoreras

avsevärt lägre än arbete under normal tid. I viss mån utjämnas detta

genom att fullgjord arbetstimme övertid under natt eller sön- och helgdag

beräknas utgöra lV2 timme. I betraktande av att kollektivavtalen i regel stadga

att övertid fullgjord å dylik tid ersättes med ordinarie timlön förhöjd med

100.%, kvarstår ändock för den statsanställda tjänstemannapersonalen nyss

angivna oförmånliga relation.

Därest grundförutsättningen, att arbete utöver fastställd arbetstid skall förekomma

endast undantagsvis, uppehållits, skulle denna fråga icke varit av

större betydelse. Erfarenheten har emellertid visat att övertidsarbete numera

förekommer i avsevärd utsträckning. Enligt vad jag erfarit voro vid bangårdspostkontoret

i Stockholm under juli månad 1943 ej mindre än 10(3 tjänstemän

tillhörande 5—8 lönegraderna beordrade till arbete å övertid under 2,284 timmar,

därav en av dem icke mindre än 125 timmar. Under juni månad var

antalet övertidstimmar 2,385 fullgjorda av 109 tjänstemän. Enligt uppgift lärer

inom andra arbetsområden arbete å övertid förekomma i icke ringa omfattning.

Det är sålunda nödvändigt att åvägabringa en höjning av övertidsersättningens

belopp. Den i departementspromemorian föreslagna höjningen är

emellertid alltför obetydlig för att kunna godtagas, enär övertidsersättningen,

med tillägg av förhöjningen, endast skulle uppgå till ett belopp, ungefärligen

motsvarande timlönen i begynnelselöneklassen i varje lönegrad. För alla

tjänstemän, som intjänat något ålderstillägg, skulle alltså kvarstå samma förhållande

som nu, eller att arbete på övertid honoreras med lägre belopp än

arbete under normal tjänstgöringstid.

Därest man icke vill fastställa övertidsersättningar till belopp, som på de

lägre dyrorterna och i de lägsta löneklasserna inom vederbörande lönegrad

skulle bli oproportionerligt höga i förhållande till den ordinarie timlönen, kan

man med nuvarande system icke undgå sistangivna förhållande. Det borde

därför kunna anses lämpligt att nu genomföra en sådan ändring i systemet för

beräkning av övertidsersättningens belopp, som under en lång följd av år

påyrkats från personalrepresentanterna. Jag har därför yrkat att lönenämnden

borde föreslå följande lydelse av avlöningsreglementets 26 § 1 mom. första

del.

Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste äga rum,

må för dylik tjänstgöring å befattning tillhörande någon av lönegraderna A

1—18, kunna utbetalas övertidsersättning med belopp per timme räknat, som

motsvarar Vi-o av vederbörande befattningshavares månadslön, inklusive

rörligt tillägg, kristillägg och kallorlstillägg, vilket belopp i förekommande fall

avrundas till närmaste med 10 delbara öretal.

A andra sidan lia lönenämndens ordförande samt ledamöterna Magnusson

och Wold avgivit följande särskilda yttranden, i vilka de anslutit sig till det i

departementspromemorian framställda förslaget:

Ordföranden: Vid fastställandet av de nuvarande beloppen för övertidsersättningen

togs till utgångspunkt, att rörligt tilliigg icke .skulle utgå därå,

med hänsyn vartill siven ersättningen bestämdes lill något högre belopp än

som i och för sig ansågs påkallat. Under sådana förhållanden synes det mig

icke föreligga skiil sitt bestämma en tillfällig höjning av övertidsersättningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 360.

till nämnvärt högre belopp än som svarar mot kristillägget. Med beaktande

härav och då ett bestämmande av den nu ifrågasatta provisoriska höjningen

av övertidsersättningen i enlighet med majoritetens linje skulle komma atl

verka ojämnt i olika avseenden, anser jag tillräcklig anledning saknas att

frångå det i promemorian framlagda förslaget.

1 detta sammanhang anser jag mig höra understryka vad lönenämnden

(allmänna civilförvaltningen) i olika sammanhang uttalat om angelägenheten

av att heltidsanställda innehavare av arvodesbefattningar vid civilförvaltningen

beredas en tillfredsställande kompensation för prisstegringen.

Ledamoten Magnusson: Utöver det förhållandet, att vid fastställande av nuvarande

övertidsersättning denna bestämdes till högre belopp än som i och för

sig ansågs påkallat och att en tillfällig höjning följaktligen ej bör utgå med

högre belopp än som svarar mot kristillägget, synes mig också böra beaktas

att en höjning därutöver av övertidsersättningen icke rimligen kan genomföras

utan att därmed rådande pris- och lönestopp väsentligen rubbas.

Ledamoten Wold: Det i promemorian framförda förslaget syftar tydligen

till ett provisorium, avsett att under rådande kristid minska avståndet mellan

timbeloppen för övertidsarbete och ersättningen per timme räknat för ordinarie

arbetstid. Ur denna synpunkt synes mig förslaget i princip kunna godtagas.

Departements- På sätt av departementspromemorian framgår ha de förhållanden, som

chefen. legat till grund för bestämmandet av övertidsersättningens belopp i civila

avlöningsreglementet, ändrats icke blott genom stegringen i levnadskostnaderna

utan även därutinnan, att övertidsarbetet på vissa områden tagit stor

omfattning. Sistnämnda omständighet har i promemorian tillmätts särskild

betydelse. Ehuru vissa betänkligheter av sådan art, som statskontoret antytt,

kunna resas mot att nu höja övertidsersättningens belopp, anser jag i likhet

med flertalet av remissmyndigheterna övervägande skäl tala för en jämkning

av ersättningsbeloppen. Jag anser emellertid förhållandena icke berättiga

till så stor höjning av beloppen,, som majoriteten i allmänna lönenämnden

ifrågasatt, utan vill förorda den i promemorian ifrågasatta höjningen

med 15 procent som under förhandenvarande omständigheter skälig.

Höjningen synes böra företagas såsom en provisorisk åtgärd vid sidan av

avlöningsreglementet. I departementspromemorian har närmast ifragasatts

att den skulle ske genom ett procentuellt tillägg till avlöningsreglementets

ersättningsbelopp, att utgå tills vidare. Från affärsverkens sida har emellertid

av tekniska skäl uttalats önskemål örn fastställande av nya timbelopp,

att tills vidare utgå i stället för de i avlöningsreglementet upptagna. Detta

önskemål synes böra tillmötesgås. Jag förordar således, att en provisorisk

tabell över timbeloppen fastställes. De nya beloppen böra därvid beräknas

sålunda, att de nuvarande beloppen höjas med 15 procent med avrundnmg

i förekommande fall till närmast högre femtal ören. I enlighet härmed skulle

de nya timbeloppen bli följande:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 360.

9

Lönegrad

nr

Kronor

Lönegrad

nr

Kronor

Lönegrad

nr

Kronor

i

1:50

7

2: 00

13

2:65

2

1: 60

8

2:10

14

2: 80

3

1:65

9

2:20

15

2:90

4

1:70

10

2:30

16

3: 15

5

1:75

11

2:45

17

3: 35

6

1:85

12

2: 55

18

3 60:

Stegringen av de i tabellen intagna beloppen företer vissa ojämnheter, beroende

på avrundningen. Någon ytterligare jämkning för utjämning av beloppen

synes med hänsyn bland annat till ändringens karaktär av provisorium

icke böra vidtagas.

Riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva utbetalning av de

nu förordade högre ersättningsbeloppen torde böra inhämtas såvitt angår befattningshavare,

som avses i civila avlöningsreglementet. Sedan dylikt bemyndigande

erhållits, torde förslag om höjning av övertidsersättningen jämväl

för vissa grupper icke-ordinarie befattningshavare få underställas Kungl.

Majit.

De förhöjda beloppen torde böra tillämpas från och med den 1 januari

1944.

I fråga örn personal, vilkens avlöning bestrides från anslag å riksstaten, utgå

övertidsersättningarna från i avlöningsstaterna upptagna anslagsposter till

avlöningar till icke-ordinarie personal. Dessa poster äro i regel fastställda till

vissa belopp, som icke må överskridas utan riksdagens medgivande. Höjningen

av övertidsersättningen bör icke utan vidare få leda till ökad medelstilldelning

under ifrågavarande anslagsposter. I anslutning till allmänt gällande

principer för avlöningsstaternas beräkning och tillämpning bör nämligen

först tillses, att till buds stående besparingsmöjligheter i form av ändamålsenligare

organisation av arbetet och effektivare utnyttjande av den ordinarie

arbetstiden tillvaratagas. Något allmänt medgivande att överskrida

maximerade avlöningsposter i den utsträckning, som föranledes av övertidsersättningens

höjning, bör därför icke ifrågakomma. Däremot synes riksdagens

bemyndigande böra inhämtas för Kungl. Majit att i särskilda fall, efter prövning

av föreliggande omständigheter, medgiva dylikt överskridande av genom

riksdagens beslut maximerade anslagsposter. Sådant bemyndigande bör förutsättas

innefatta rätt för Kungl. Maj :t att medge överskridande även i den mån

det hänför sig till höjning av övertidsersättningen för icke-ordinarie personal.

Bemyndigandet bör gälla för innevarande budgetår. För nästa budgetår torde

ändringen av övertidsersättningen, i den mån så finnes oundgängligt, få påverka

beräknandet av vederbörliga poster i avlöningsstaterna.

Erinras må, att Kungl. Majit i cirkulär till statsmyndigheterna den 4 januari

1940 (nr 37) anbefallt dessa att i möjligaste mån begränsa sådan tjänstgöring

utöver fastställd arbetstid, för vilken övertidsersättning må utgå, samt att

tillse, att stadgad arbetstid i full utsträckning utnyttjas. I skrivelse den 28 juni

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 360.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

1943, nr 417, har riksdagen, i anledning av vissa av 1942 års statsrevisorer

gjorda uttalanden, anhållit om vidtagande av åtgärder i syfte att åstadkomma

effektivitet åt bland annat denna besparingsföreskrift. Efter det utredningen

i nämnda ärende slutförts torde jag få anmäla frågan om åtgärder i angivna

syfte.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen bemyndiga Kungl, Majit att i enlighet med vad i det föregående

förordats

dels meddela föreskrifter om provisorisk höjning från och

med den 1 januari 1944 av den enligt civila avlöningsreglementet

utgående övertidsersättningen,

dels ock medgiva överskridande under budgetåret 1943/44

av genom riksdagens beslut maximerade anslagsposter, från

vilka övertidsersättning bestrides.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Gabrielson.

-— —.........— » - --.-c.

438866. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:513 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag rörande höjning av övertidsersättningen för statstjänstemän jämte i ämnet väckta mo s. 1 i texten
  2. SU 1943:264 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag rörande höjning av övertidsersättningen för statstjänstemän jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten