Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning

1943-08-31 · 63 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 61 av 63 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:361, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

1

Nr 361.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940

(nr 540) om krigsskadeersättning; given Stockholms

slott den 15 oktober 1943.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid

fogat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940

(nr 540) örn krigsskadeersättning.

GUSTAF.

Herman Eriksson.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 361.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungli Majits proposition nr 361''.

Förslag

till ''

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540)

om Urigsskadeersättning.

Härigenom förordnas, delS* * att 1 §, 25 § 2 mom. och 43 §'' lagen den 21

juni 1940 om krigsskadeersättning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels att till 2 §* nämnda lag skall fogas ett nytt moment, betecknat

4 morn., av den lydelse nedan sägs, dels ock att till samma lag skall fogas

ett nytt kapitel, betecknat 6 kap., med den överskrift oeh det innehåll som

nedan angives.

1 §•

För skada å egendom här i riket i följd av krig, vari riket kommit, skall, i

den mån sådan krigsskada ej gottgöres i annan ordning, beredas ersättning

genom statlig krigsförsäkring i den omfattning och på de villkor som i 1—5

kapitlen stadgas.

Ersättning genom sådan försäkring skall ock under enahanda förutsättning

som nyss nämnts beredas för skada å egendom här i riket i följd av krig,

vari riket icke indragits (krigsskada under neutralitetstid), och gäde härom

vad i 6 kapitlet stadgas.

Krigsskada å fiskefartyg, som har en bruttodräktighet understigande tjugu

registerton och är stationerat här i riket, skall, liksom sådan skada å ombord

därå befintlig egendom, ersättas såsom ovan sägs även där skadan

uppkommit under det fartyget nyttjats till fiske utanför den svenska territorialgränsen.

2 §•

4 mom. Konungen äger förordna, att från lagens tillämpning skall undantagas

egendom, som direkt eller genom förmedling av juridisk person helt

eller till största delen äges av medborgare eller juridisk person i viss främmande

stat.

16 §.

Ersättning enligt---erforderliga förbrukningsartiklar.

Ersättning utgår jämväl för krigsskada å fartyg, som är under byggnad

å varv och ännu ej blivit sjösatt, såframt fartyget är brandförsäkrat i

svenskt försäkringsbolag eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att

1 Senaste lydelse av dessa lagrum se SFS 1940:980

* Senaste lydelse se SFS 1940: 980.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

3

driva försäkringsrörelse här i riket; Och skall krigsskadenämnden i fråga örn

samtliga å varje särskilt varv under byggnad varande fartyg, som här avses,

bestämma, att de skola anses tillhöra endera av de i första stycket angivna

egendomsgrupperna. Med brandförsäkring förstås här även försäkring mot

brandskada, som meddelats i form av sjöförsäkring.

Har egendom---å egendomen.

25 §.

2 mörn. Från bestämmelserna i detta kapitel undantagas:

ä) fartyg (båt, pråm), vilket är avsett att nyttjas till handelssjöfart eller

fesändés fortskäffandé eiler till annat ändamål, som med handelssjöfarten

äger gemenskap, såsom bogsering, isbrytning, bärgnings- eller dykeriföretag,

så ock fiskefartyg, som har en bruttodräktighet av minst tjugu registerton,

ävensom ombord å sålunda undantagna fartyg befintliga tillbehör;

b) luftfartyg;

c) smycken, ädla---äkta pärlor.

43 §.

Krigsskadenämndens beslut må ej överklagas. Finner nämnden att beslut,

varigenom ersättning vägrats eller yrkad ersättning till beloppet nedsätts,

blivit oriktigt i följd av nämndens förbiséende eller felaktig upplysning

ellér på grudd äv ätt omständighet eller bevis av beskaffenhet att inverka på

ärendets avgörande icke varit hämnden bekant, äger nämnden dock upptaga

ärendet till förnyad prövning.

Den, som ej åtnöjes med nämndens beslut i fråga örn vem rätten till krigsskadeersättning

skall tillkomma eller rörande fråga huruvida eller i vad mån,

vid tillämpning av 17, 21, 26 eller 30 §, kan å brand- eller sjöförsäkringsavtal

grundas rätt till ersättning eller skyldighet att erlägga avgift, äger utan hinder

av vad i första stycket stadgas instämma sin talan till domstol inom en månad

från det han fick meddelande om beslutet.

6 kap. Krigsskada under neutralitetstid.

45 §.

Vad i 1—5 kapitletl finnes stadgat skall med nedan angivna undantag äga

motsvarande tillämpning å krigsskada under neuträtitetstid.

46 §.

Värdering av krigsskada under neutralitetstid å fastighet, som avses i 2

kapitlet, skall verkställas snarast möjligt efter det anmälan örn skadan inkommit.

47 §.

Ersättning för krigsskada under neutralitetstid utbetalas å tid, som krigsskadenämnden

för varje särskilt fall bestämmer. Ränta gottgöres ej.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

48 §.

Konungen äger förordna huruvida och vid vilken tidpunkt utdebitering av

bidrag eller avgifter skall ske till täckande av belopp, som utgivits eller beräknas

komma att utgivas i ersättning för krigsskador under neutralitetstid

eller såsom kostnad för krigsskadenämndens verksamhet under sådan tid.

49 §.

Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet, skall vara undantagen

från försäkring för krigsskada under neutralitetstid, såframt försäkringstagaren

gör förbehåll därom hos försäkringsgivaren vid försäkringsavtalets

ingående.

50 §.

Krigsskada under neutralitetstid skall, vid äventyr som stadgas i 35 §, anmälas

hos krigsskadenämnden inom tre månader efter erhållen kännedom

örn skadan. I varje fall förloras rätten till ersättning, om anmälan ej inkommit

till nämnden inom sex månader efter det skadan inträffat.

51 §.

Om riket indrages i krig, skola bestämmelesrna i 2—5 kapitlen äga omedelbar

tillämpning jämväl å skada, som dessförinnan inträffat och som eljest

varit att bedöma enligt bestämmelserna i detta kapitel, dock att vad sålunda

stadgats icke skall medföra ändring i ersättningsbeslut, som redan meddelats

av krigsskadenämnden.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Vad i 6 kapitlet finnes stadgat skall äga tillämpning å skada, som inträffat

efter den 31 augusti 1939. Anmälan örn skada, som inträffat före lagens

ikraftträdande, skall hava inkommit till krigsskadenämnden inom sex månader

från dagen för lagens ikraftträdande, vid äventyr att rätten till ersättning

eljest är förlorad.

Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet och som vid tiden

för denna lags ikraftträdande var på sätt i 25 § angives brand- eller sjöförsäkrad,

skall vara undantagen från försäkring för krigsskada under neutralitetstid,

såframt försäkringstagaren gör anmälan därom hos försäkringsgivaren

inom tre månader från dagen för lagens ikraftträdande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

5

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hams

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott dem i

oktober 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Hubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och folkhushållningsdepartementen

anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådetEriksson,

fråga angående lagstiftning örn ersättning för krigsskada å egendom

under neutralitetstid samt anför:

Inledning.

Enligt lagen den 21 juni 1940 (nr 540) örn ^^skadeersättning skall, i den

mån skada å egendom i följd av krig, vari riket kommit, icke gottgöres i

annan ordning, för sådan krigsskada beredas ersättning genom statlig krigsförsäkring

i den omfattning och på de villkor som i lagen stadgas. Lagen

omfattade från början tre skilda egenaomsgrupper, nämligen fastigheter jämte

vissa inventarier och produkter därå, vidare varor, huvudsakligen handelsvaror,

samt slutligen maskiner. Genom lag den 6 december 1940 (nr 980),

utsträcktes emellertid lagen örn krigsskadeersättning att gälla ytterligare en

egendomsgrupp, omfattande personligt lösöre och annan lösegendom. Varje

egendomsgrupp utgör enligt lagen ett i förhållande till annan egendom fullt

fristående försäkringskollektiv.

Såsom redan nämnts, avser det försäkringsskydd, som sålunda tillskapats,

endast skada i följd av krig, vari vårt land indragits. Motsvarande skydd

saknas däremot beträffande skada, som drabbar egendom i riket då delta är

neutralt och som orsakats av krig mellan andra nationer. På grund av en av

de privata försäkringsbolagen allmänt tillämpad s. k. krigskläusul torde möjligheten

att genom frivillig försäkring täcka sådan skada vara praktiskt taget

utesluten.

Skador av nyss angiven art hava i icke obetydlig utsträckning uppkommit

under det nu pågående världskriget. Var för sig torde dessa skador visserligen

i regel icke hava varit av svårartad karaktär. Emellertid har från olika

håll och särskilt inom näringslivet uttalats farhågor för allvarligaie skade
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

görelse såsom följd av krigföringens intensifiering. I anslutning därtill Ilar

man framhållit önskvärdheten av en utvidgning av lagstiftningen angående

krigsskadeersättning till att gälla jämväl krigsskador, vilka uppkomma under

neutralitetstid.

På min hemställan bemyndigade Kungl. Majit den 21 april 1943 chefen

för handelsdepartementet att tillkalla högst fyra utredningsmän för att verkställa

utredning av frågan örn ersättning för krigsskador å egendom under

neutralitetstid samt att avgiva de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade jag den 10 maj 1943 överdirektören

i försäkringsinspektionen fil. doktorn O. A. Åkesson samt försäkringsdirektörerna

K. Eriksson, C. G. Juhlin Dannfelt och P. Ulmgren att

verkställa denna utredning samt uppdrog åt Åkesson att i egenskap av ordförande

leda utredningmännens arbete.

Enligt de för utredningen meddelade direktiven borde i första hand fastställas,

i vilken utsträckning behov kunde anses föreligga av ett ingripande

från statens sida i syfte att lagstiftningsvägen säkerställa att ersättning erhölles

för krigsskador som under neutralitetstid uppkomme å egendom i Sverige.

Vidare borde frågan om lagstiftningens omfattning och närmare utformning

samt dess giltighetstid upptagas lill behandling. De principer, som lågo

till grund för lagen örn krigsskadeersättning, syntes därvid kunna tjäna till

ledning; övervägas borde, huruvida den föreliggande frågan lämpligen kunde

lösas genom ändringar i nämnda lag eller om de nya bestämmelserna borde

sammanfattas i en särskild lag, som antingen gjordes helt fristående eller i

tillämpliga delar hänvisade till lagen om krigsskadeersättning. Särskild uppmärksamhet

borde ägnas finansieringsfrågan. Därvid borde eftersträvas en

sådan lösning, att administrationskostnaderna icke bleve oskäligt höga i förhållande

till de utgående ersättningsbeloppen.

Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 19A3 års krigsskadeutredning,

hava den 31 augusti 1943 avgivit betänkande jämte förslag dels till lag

angående ändring i vissa delar av lagen örn krigsskadeersättning, dels ock

till härav betingade lagar örn ändrad lydelse av 24 § 3 mom. förordningen

angående inteckning i fast egendom och av 12 § 4 mom. lagen örn inteckning

i tomträtt och vattenfallsrätt. Betänkandet, som är enhälligt, torde

få såsom bilaga (Bilaga B) fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Grunddragen av gällande lag om krigsskadeersättning, i det följande kallad

krigsslcadelagen, framgå av betänkandet, till vilket jag torde få hänvisa. I den

mån av utredningen anförda motiv för de framlagda förslagen i det följande

icke av mig särskilt angivas, anhåller jag att jämväl i detta avseende

få hänvisa till bilagan. En kortfattad översikt över betänkandets huvudsakliga

innehåll torde emellertid här böra lämnas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 361.

7

XJti-edningens förslag.

I syfte att belysa spörsmålet, huruvida behov föreligger

av den -ifrågasätta lagstiftningen, har utredningen införskaffat

uppgifter angående arten och omfattningen av sådana egendomsskador i vårt

land, som förorsakats av det nu pågående kriget. Vidare har utredningen

haft överläggningar i ämnet med vissa större näringsorganisationer. I fråga

om antalet och omfattningen av redan inträffade skador framhåller utredningen,

att även örn den hittillsvarande erfarenheten icke enbart kan anses

utgöra tillräckligt skäl för en utvidgad lagstiftning, så bör man av försiktighetsskäl

räkna med en stegring såväl beträffande frekvens som omfattning

av inträffade skador efter hand som kriget ingår i sitt slutskede. Utredningen

konstaterar, att det hos landets näringsorganisationer föreligger ett starkt önskemål

örn en utvidgning av krigsskadelagen till att gälla även skador under

neutralitetstid, samt att såsom motiv för denna önskan bland annat åberopats

en i vida kretsar utbredd oro över frånvaron av möjlighet till ersättning

för de ekonomiska följderna av en skadegörelse, som kan bliva omfattande

och för den enskilde mycket betungande. Utredningen, som kommit till den

slutsatsen, att behov föreligger av utökat skydd för ekonomiska förluster

härrörande från skador av nu berörd art, framhåller önskvärdheten av att

ett sådant skydd snarast möjligt måtte komma till stånd.

Förslagets allmänna grunder innebära i stort sett följande.

De principer, som ligga till grund för utformningen av krigsskadelagen, tilllämpas

i stort sett vid lagstiftningens utbyggande att gälla även under neutralitetstid.

Lagförslaget omfattar sålunda samma egendom som den gällande

lagen, och dennas uppdelning av egendomen på fyra särskilda fullt fristående

försäkringskollektiv bibehålies. Under neutralitetstid saknas anledning att i

fråga om någon egendomsgrupp uppskjuta skaderegleringen, varför inträffade

skador värderas och ersättas snarast möjligt. Statsverket förskjuter erforderliga

medel för skadereglering samt för bestridande av därmed förenade

kostnader. Vid viss tidpunkt sker uttaxering av bidrag eller avgifter. Ersättningsfrågor

handläggas av den i nuvarande lag omförmälda krigsskadenämnden,

som alltså måste omedelbart tillsättas och träda i funktion. Bestämmelser

örn ersättning för krigsskada under neutralitetstid införas i krigsskadelagen

såsom ett särskilt kapitel. Utöver härav betingade ändringar i lagen

föreslås ändrad lydelse av vissa lagrum.

Beträffande kostnaderna för den utsträckta försäkringe

n förutsätter utredningen, att dessa skola bäras av vederbörande egendomskollektiv.

Ett accepterande av principen om snabb reglering av under

neutralitetstiden inträffade krigsskador leder till frågan om lämpligaste sättet

för åstadkommande av likvida medel för skadeersättningarnas utanordnande.

Enda praktiska lösningen av denna fråga anser utredningen vara, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 361.

de för skadereglering och omkostnader i övrigt erforderliga medlen förskotteras

av statsverket. Om det vid neutralitetsperiodens slut skulle visa sig, att

de sammanlagda skadeersättningarna inom något kollektiv uppgå till ett

blott obetydligt belopp, bör spörsmålet huruvida utdebitering överhuvud skall

verkställas inom detta kollektiv avgöras med hänsyn dels till storleken av

det sammanlagda ersättningsbeloppet och dels till kostnaderna för debiteringens

genomförande. Skulle skadorna inom ett kollektiv vara mera betydande,

medan inom ett annat endast obetydliga skador förekommit, bör icke

finnas något hinder för att avgiftsdebiteringen inskränkes till förstnämnda

kollektiv, i vilket fall de obetydliga ersättningsbelopp, som avse det andra

kollektivet, skulle komma att åvila det allmänna. Såsom en möjlighet nämner

utredningen även det alternativet, att de under löpande neutralitetstid av

statsverket förskotterade skadeersättningarna uppgå till ett belopp av sådan

storlek, att frågan om verkställande av debitering aktualiseras redan före

neutralitetsperiodens slut. Under löpande neutralitetsperiod bör enligt utredningens

mening debitering inom varu- och maskinkollektiven icke igångsättas

för täckande av kostnaderna för redan inträffade skador, med mindre

det belopp, som behöver utdebiteras, uppgår till 1 %>o av försäkringssumman.

Enligt av utredningen införskaffade uppgifter uppgår sammanlagda brandförsäkringsbeloppet

för närvarande till omkring 7,058 miljoner kronor inom

varukollektivet och omkring 4,470 miljoner kronor inom maskinkollektivet.

I fråga örn övriga båda kollektiv bör, anser utredningen, utdebitering ej ske

förrän vid neutralitetstidens slut skadeförloppet i dess helhet är känt.

Enligt utredningens mening är en konsekvens av ståndpunkten rörande

snabb skadereglering, att grunden för krigsskadelagens bestämmelser om

ränta å ersättningsbelopp bortfaller. I överensstämmelse därmed

föreslår utredningen, att ränta icke må åtnjutas å ersättning för krigsskada

under neutralitetstid.

Vad angår frågan om tiden för lagens tillämplighet finner

utredningen övervägande skäl tala för att lagen får tillämpning å krigsskador,

som inträffat efter den 31 augusti 1939. Däremot avvisar utredningen tanken

att redan nu fixera någon tid för lagens hållande i kraft.

Statens krigsskadenämnd- bör anförtros handläggningen av frågor

om ersättning för krigsskada under neutralitetstid.

Nämnden bör tillföras erforderlig sakkunskap särskilt beträffande brandförsäkring.

Däremot synes det utredningen åtminstone för närvarande ej påkallat

att till ledamöter i nämnden utse representanter för envar mera betydande

intressegrupp, som beröres av lagen. Utredningen finner, att antalet

ledamöter i nämnden bör kunna begränsas till högst fem jämte lika antal

suppleanter.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

9

Remissyttranden.

över utredningens förslag hava, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige

i riksbanken och i riksgäldskontoret, statskontoret, kommerskollegium,

försäkringsinspektionen, lantbruksstyrelsen, statens krigsförsäkringsnämnd,

kooperativa förbundet, sjöassuradörernas förening, svenska försäkringsbolags

riksförbund, svenska järnvägsföreningen, Sveriges allmänna exportförening,

Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund samt Sveriges redareförening.

Vid kommerskollegii utlåtande hava fogats yttranden från handelskamrama

i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Icke från något håll hava betänkligheter uttalats mot en lagstiftning till

skydd mot krigsskador under neutralitetstid. Tvärtom har i flertalet yttranden

framhållits såsom önskvärt, att en sådan lagstiftning snarast möjligt

kommer till stånd.

På vissa punkter av större eller mindre principiell betydelse lia emellertid

erinringar framställts mot utredningens förslag.

Vad först angår förslagets allmänna grunder vänder sig Sveriges

fastighetsägareförbund mot tanken att skyddet mot krigsskada å fast

egendom skall finansieras uteslutande genom bidrag från ägare till sådan

egendom. Efter erinran att förbundet redan vid krigsskadelagens tillkomst

och även därefter vid olika tillfällen offentligt givit uttryck åt denna uppfattning

anför förbundet vidare:

Förbundet kan icke frånfalla sin principiella ståndpunkt, nämligen att av

krig föranledda skador skola ersättas av det allmänna, därvid det givetvis

icke bör föreligga någon åtskillnad mellan örn landet är indraget i kriget

eller om skadorna stå i samband med neutralitetsförsvaret. Landets försvar

är i båda fallen i lika hög grad en hela folkets angelägenhet. I den mån den

enskilde drabbas av krigsskador bör det ankomma på medborgarna i gemen

att samfällt svara för skadeersättningen, likaväl som det är medborgarna i

Jernen, som lia att vidkännas kostnaderna för försvarsväsendet överhuvud.

tgärden att låta fastighetsägarna ensamma svara för vissa skador blott

därför att skadorna drabba ett visst slags egendom synes icke kunna motiveras

med rationella skäl, lika litet som det exempelvis vore rimligt att låta

officerskåren såsom sådan svara för krigsskador som drabba officerarnas

personer. Av vad sålunda anförts framgår, att förbundet icke kan godtaga

den i förslaget bibehållna principen att fastighetsägarna, d. v. s. en relativt

ytterst liten grupp medborgare, skola kollektivt och ensamma svara för krigsskadorna

å fast egendom. Förbundet måste därför — ehuru, såsom av det

ovanstående framgått, förbundet livligt uppskattar försöken att finna vägar

till en lösning av ersättningsproblemet — avböja, att den i och för sig önskvärda

lagstiftningen angående rätt till ersättning för skador under neutralitetstid

äger rum på grundval av förslaget.

Skånes handelskammare bar framfört tanken på att bereda ersättning för

driftsavbrott på grund av krigsskada under neutralitetstid. Enligt handelskammarens

mening skulle ett dylikt försäkringsskydd otvivelaktigt tillgodose

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 361

ett förefintligt behov. Kammaren säger sig emellertid till fullo inse, att betydande

svårigheter måste föreligga att realisera denna tanke.

Sveriges köpmannaförbund anser önskvärt, att genom lagen ersättning

även beredes för minskning av inkomst från skadad fast egendom under tiden

från det skadan inträffat till dess densamma ersättes.

Beträffande bestämmelsernas tillämplighet i r u m m e t anför

försäkringsinspektionen följande.

Nu gällande lag örn ^^skadeersättning innehåller ej föreskrift örn lagens

geografiska tillämplighetsområde. Då det enligt utredningens mening vore

uppenbart, att lagen avsåge allenast egendom i Sverige, har utredningen föreslagit,

att uttrycklig bestämmelse örn den lokala tillämpligheten infördes i

lagen. Inspektionen vill emellertid ifrågasätta, huruvida icke genom införande

i 1 § av orden »i Sverige» tillämplighetsområdet för 25 § i lagen kommer

alt begränsas. Enligt sistnämnda paragraf omfattar lagen bland annat fiskebåtar

av en bruttodräktighet, som ej uppgår till tjugo registerton. Med den

föreslagna lydelsen av 1 § första stycket lärer emellertid ersättning för

krigsskada icke kunna utgå för dylika fiskebåtar, därest de drabbas av krigsskada

under det att de exempelvis användas på havet för fiske. Att ersättning

bör utgå i sådana fall som det nu berörda är enligt inspektionens mening

uppenbart. Genom ifrågavarande ändring av 1 § första stycket torde även

begränsning ske av tillämplighetsområdet för 16 § av lagen beträffande i

paragrafen avsedd egendom under sjötransport, även om denna begränsning

är av mindre betydelse, då dylik egendom nästan undantagslöst torde vara

krigsförsäkrad å frivillig väg. Med hänsyn till den inverkan, som den ifrågasatta

ändringen av 1 § första stycket synes hava å tillämplighetsområdet, särskilt

för 25 § av lagen, vill inspektionen föreslå, att någon bestämmelse om

lagens geografiska tillämplighet icke införes i densamma. Krigskadenämnden

torde hava tillräcklig ledning för bedömande av frågan angående vilken

egendom, som är ersättningsbar enligt lagen, av de däri givna detaljbestämmelserna

rörande de olika egendomskollektiven, ävensom av ifrågavarande

lagstiftnings allmänna syfte. Då lagen icke innehåller någon definition av

begreppet krigsskada utan det överlämnats åt krigsskadenämnden att avgöra

vad som i de olika fallen bör rubriceras som krigsskada, synes det inspektionen

ej lämpligt att närmare än som tidigare skett angiva den egendom

som avses skola ersättas enligt lagen.

Utredningens förslag att de nya bestämmelserna skola — i likhet med vad

sorn redan gäller beträffande krigsskadelagens äldre bestämmelser — äga

tillämpning å utländsk enskild egendom här i riket har upptagits

till behandling i flera yttranden. Exportföreningen finner det synnerligen

angeläget att den ifrågasatta lagstiftningen kommer till stånd, bland annat

med hänsyn till att densamma torde vara förutsättning för träffande av avtal

med främmande makter om nationell behandling av svensk egendom och

svenska intressen i utlandet i fråga örn ersättning för förlust i följd av krigsskada.

Föreningen anser denna synpunkt vara av största vikt i betraktande

av de mycket betydande svenska värden, vilka för närvarande i olika länder

vore utsatta för riskerna att träffas av omfattande krigsskador. För att de

föreslagna reglerna skulle kunna tjäna detta ändamål torde dock erfordras

en bestämmelse av innebörd, att enskild utländsk egendom och enskilda ut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

11

ländska intressen i Sverige skulle åtnjuta det föreslagna skyddet endast under

förutsättning att Kungl. Majit''förordnade därom. Slutligen ifrågasätter föreningen

huruvida icke en ändring av antydd innebörd borde göras även i den

bestående lagen.

I stort sett uttala kommerskollegium, statskontoret och industriförbundet

härutinnan samma mening som exportföreningen.

Fullmäktige i riksbanken ifrågasätta huruvida ersättning bör utgå för obetydliga

skador. Enligt fullmäktiges mening syntes skäl tala för att

en viss gräns fastställdes, under vilken gottgörelse icke utginge. Örn så skedde,

borde det emellertid stå krigsskadenämnden fritt att det oaktat tillerkänna

den skadelidande ersättning, därest skadan ansåges vara av betydelse för honom

med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden.

Vad utredningen anför därom, att staten bör förskottera medel

till skadeersättningen jämte omkostnader för krigsskadenämnden, har icke

mött gensaga från något håll. I anslutning till utredningens uttalande, att

därest skadorna och omkostnaderna inom ett kollekiv vore av så obetydlig

omfattning, att det icke kunde anses motiverat att verkställa debitering, sådan

borde kunna inställas, i följd varav kostnaderna komme att bäras av det allmänna,

säger sig statskontoret icke vilja bestrida befogenheten av dylik eftergift

av avgiftsskyldigheten i vissa fall. Emellertid understryker statskontoret

angelägenheten av att möjligheten att fritaga ett visst egendomskollektiv från

bidragsplikt begagnas med största försiktighet och endast då kostnaderna för

debiteringsförfarandet uppenbarligen icke skulle stå i rimlig proportion till de

ersättningsbelopp, som skola uttaxeras.

Beträffande frågan om ränta anser Skånes handelskammare att utredningen

icke förebragt tillräckliga skäl för slopande av rätten till räntegottgörelse.

Samma skäl som ansetts böra föranleda att ränta gottgöres å ersättning

för skada under krigstid torde motivera, att räntegottgörelse lämnades

även i nu förevarande fall. Den omständigheten, att utbetalning av ersättning

för skada under neutralitetstid förutsattes skola i regel ske utan dröjsmål,

borde icke medföra en ändrad ståndpunkt i principfrågan.

Kommerskollegium intager samma ståndpunkt samt erinrar örn att skador

under krigstid å varor och maskiner vore avsedda att regleras jämförelsevis

snabbt och att räntegottgörelse i dessa fall föreskrivits för att i görligaste mån

åstadkomma likhet i ersättningshänseende mellan olika krigsskador. Samma

skäl talade för att även i här ifrågavarande fall bereda räntegottgörelse.

Jämväl Sveriges köpmannaförbund uttalar sig i denna riktning.

Å andra sidan anför statskontoret:

Statskontoret delar den av utredningsmännen hävdade åsikten, att ränta

icke bör åtnjutas å tillerkänd ersättning för krigsskada under den lid landet

är neutralt. Emellertid hava utredningsmännen i detta sammanhang fäst uppmärksamheten

på det förhållandet, att enligt bestämmelsen i 18 § krigsskadelagen

ersäftningsberättigad kan komma att tillerkännas ränta å ersättningsbelopp,

som icke utbetalats inom en månad från det anmälan örn skadan jämte

redogörelse för skadans art och omfattning inkommit till krigsskadenämn
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 361.

den, medan enligt de av brandförsäkringsbolagen tillämpade allmänna försäkringsvillkoren

ränta icke kan komma att utgå, förrän tidigast sex veckor

efter det meddelande örn skadan jämte viss närmare utredning om densamma

kommit försäkringsgivaren till handa. Härav följer, att ersättningsvillkoren i

detta hänseende äro gynnsammaie beträffande krigsskada än i fråga om civilskada.

Då denna fråga enligt utredningsmännen fallit utom ramen för utredningsuppdraget,

har utredningen icke ansett sig böra inkomma med något

förslag örn ändring av krigsskadelagen på ifrågavarande punkt. Det synes

emellertid statskontoret uppenbart, alt åtgärder snarast böra vidtagas för

åstadkommande av likformighet vid regleringen av krigsskada och civilskada

i förevarande hänseende, och ämbetsverket får därför för sin del framhålla

önskvärdheten av att en omarbetning av 18 § krigsskadelagen i angiven riktning

utan uppskov kommer till stånd.

Svenska försäkringsbolags riksförbund uttalar samma mening som statskontoret.

Slutligen anför försäkringsinspektionen i detta hänseende följande:

Enligt inspektionens mening kunna fall tänkas uppkomma, då ersättningsfrågans

avgörande kan komma att väsentligt fördröjas och då den skadelidande

därför skäligen bör tillerkännas viss räntegottgörelse å ersättningsbeloppet.

Inspektionen avser härvid särskilt de fall, då frågan örn ersättning

kan bliva föremål för förhandlingar med främmande makt för utrönande,

huruvida ersättning från denna makt bör utgå. Det synes inspektionen även

riktigt att i konsekvens med principen örn att söka ernå snabbast möjliga

skadereglering möjlighet böj- förefinnas att gälda ränta å ersättningsbeloppet

i de fall, där ersättningsfrågans avgörande fördröjes utan den ersättningsberättigades

åtgöranden. Inspektionen vill därför föreslå, att bestämmelsen i

sistnämnda paragraf angående ränta uppmjukas. Ifrågavarande punkt synes

kunna avfattas å exempelvis följande sätt: »Ränta gottgöres ej, där ej Konungen

för visst fall annorlunda förordnar.»

Vad angår frågan örn lagens giltighetstid finner statskontoret

del i hög grad betänkligt att giva bestämmelserna tillbakaverkande kraft.

Statskontoret anför vidare härom:

Från utredningsmännens sida har också framhållits, att vissa erinringar

av såväl principiell som praktisk art kunna resas häremot, varvid i sistnämnda

avseende särskilt framhållits svårigheten att åstadkomma tillfredsställande

utredning och värdering av för länge sedan inträffade skadefall. Därtill kommer,

att redan uppkomna skador, som för övrigt varken till omfattning eller

storlek äro alltför betydande, i viss utsträckning redan reglerats antingen på

diplomatisk väg eller därigenom att gottgörelse utgått av statsmedel. De därvid

utgående ersättningsbeloppen torde icke alltid hava bestämts efter försäkringstekniska

principer. Enligt det nu framlagda förslaget skola emellertid

de normer, som gälla inom det privata brandförsäkringsväsendet, i görligaste

mån tjäna till ledning vid skaderegleringen. Härav följer att, därest lagen erhåller

retroaktiv verkan, det förhållandet kan tänkas uppkomma, att skador

av i huvudsak samma art och omfattning komma att gottgöras med skilda belopp.

Att i dylika fall verkställa omprövning av det före lagens tillkomst reglerade

skadeståndsfallet torde vara uteslutet. Med hänsyn till de olikformigheter

beträffande skadefallens reglering, som sålunda kunna uppkomma,

ävensom till de betänkligheter i övrigt av principiell och praktisk art, som

kunna anföras mot utredningsmännens förslag att giva lagbestämmelserna

retroaktiv verkan, anser sig statskontoret icke kunna biträda förslaget i denna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 361.

13

<Jel. Därest ämbetsverkets nu framförda synpunkter vinna beaktande, behöver

därav icke följa, att enskild egendom, som före lagens ikraftträdande

drabbas av krigsskada, under alla förhållanden skall vara utesluten från möjlighet

att erhålla gottgörelse. Liksom hittills i viss utsträckning skett, torde

nämligen dylik ersättning, då så anses skäligen böra ifrågakomma, kunna utgå

av statsmedel efter Kungl. Maj:ts särskilda beprövande.

Med hänsyn till de principiella betänkligheter och de praktiska svårigheter,

som en retroaktiv tillämpning av den nya lagen skulle medföra, anse sig jämväl

fullmäktige i riksbanken i första hand böra föreslå, att lagen icke gives

tillbakaverkande kraft. Skulle detta emellertid befinnas böra ske, avstyrka

fullmäktige i varje fall — under hänvisning till vad fullmäktige i annat sammanhang

uttalat därom, att gottgörelse i regel icke borde utgå för obetydliga

skador — att lagen erhåller retroaktivitet beträffande sådana skador. Fullmäktige

anse dock att krigsskadenämnden även i fråga om skador, som inträffat

före lagens ikraftträdande, borde erhålla befogenhet att tillerkänna

den skadelidande ersättning, därest skadan ansåges vara av betydelse för honom

med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden.

I fråga om kiigsskadenäm odens sammansättning säger

sig Sveriges industriförbund vilja understryka vikten av att industriell sakkunskap

funnes företrädd i nämnden även under neutralitetsförhållanden.

Om nämnden i enlighet med utredningens förslag komme att bestå av högst

fem ledamöter med lika antal suppleanter, borde enligt förbundets mening en

ledamot och en suppleant representera industrien.

Jämväl Sveriges grossistförbund uttalar sig i detta ämne. Då man måste

räkna med att åtskilliga frågor av vittgående principiell natur, vilka kunde

vara av den största betydelse för en eller flera av lagen berörda intressegrupper,

måste komma under krigsskadenämndens prövning, ville förbundet för

sin del förorda, att även dessa grupper bleve representerade i nämnden.

Sveriges köpmannaförbund framhåller såsom ett önskemål att vissa ledamöter

i nämnden komme att utses i samråd med representanter för landets

näringsorganisationer.

Departementschefen.

Redan under förarbetena till den nu gällande krigsskadelagen uttalades

från olika håll önskemål om att anordningar vidtoges för reglering jämväl

av sådana skador, som inträffat genom andra makters tillskyndan utan att

krigstillstånd för Sveriges del förelåge. Sedan dess har egendom i vårt land

gång efter annan drabbats av skador såsom följd av det utanför våra gränser

pågående kriget. Jag delar visserligen utredningens uppfattning, alt de

skador, vilka inträffat fram till tiden för den av utredningen verkställda undersökningen,

i och för sig knappast kunna anses utgöra tillräckligt skäl för

en utvidgning av gällande lagstiftning till att omfatta jämväl sådana krigsskador,

som uppkomma medan vårt land är neutralt. Emellertid synas den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 361.

senaste tidens erfarenheter giva vid handen, att krigets intensifiering ökar

riskerna för dylik skadegörelse. Det förhållandet, att den enskilde för närvarande

står utan möjlighet att genom försäkring skydda sig mot de ekonomiska

följderna av sådan skadegörelse, har helt naturligt — särskilt inom

näringslivet — framkallat en viss oro, vilken uppenbarligen skulle komma

att dämpas genom den ifrågasatta lagstiftningen. Det bör också beaktas, att

den förefintliga luckan i vår beredskapslagstiftning på detta område kan medföra

svårigheter för svenska medborgare och företag i utlandet att utfå ersättning

för krigsskador å deras där befintliga egendom.

Med hänsyn till vad sålunda framhållits finner jag avgörande skäl tala för

att den nuvarande lagstiftningen angående ersättning för krigsskador snarast

möjligt utbygges att gälla jämväl sådana skador, som under neutralitetstid

drabba egendom i vårt land.

Jag ansluter mig till utredningens uppfattning att lagstiftningen bör utbyggas

efter i stort sett samma principer, som ligga till grund för den nuvarande

krigsskadelagen. De skäl, som motiverat egendomens uppdelning på

fyra särskilda, i princip självförsörjande försäkringskollektiv, äga alltjämt

giltighet. Jag anser mig därför icke kunna biträda det av Sveriges fastighetsägareförbund

framförda förslaget att låta det allmänna bära kostnaderna för

inträffade krigsskador.

Den i ett par yttranden berörda frågan om försäkringsskyddets utsträckning

till att avse ersättning jämväl för driftsavbrott och för inkomstminskning

av fast egendom diskuterades redan under förarbetena till den nuvarande

krigsskadelagen. Enligt min mening saknas anledning att nu göra

avsteg från den därvid godtagna principen, att sådan skada icke skall ersättas.

Ett frångående av denna princip skulle uppenbarligen skapa helt

nya problemställningar av delvis svårlöst art. Det må vidare framhållas, att

ett snabbt skaderegleringsförfarande — vilket synes möjligt att i regel genolnföra

under neutralitetstid — torde i avsevärd mån reducera behovet av

avbrottsförsäkring. Den enligt uppgift icke särskilt stora frtekvensen av civila

avbrottsförsäkringar synes även tala för att denna försäkringsform ej införlivas

med den obligatoriska statliga krigsskadeförsäkringen.

Utredningens påpekande, att krigsskadelagen avser att skydda endast

egendom i Sverige, ehuru detta icke klart framgår av lagtexten, är uppenbarligen

riktigt. Till förebyggande av tveksamhet angående lagens tillämplighet

i rummet torde det vara lämpligt att, på sätt utredningen föreslagit,

förtydliga lagtexten i denna del. Försäkringsinspektionen har framhållit, att

fiskefartyg med en bruttodräktighet under tjugu registerton jämte ombord

därå befintligt lösöre icke skulle komma att omfattas^v krigsskadelagen, då

fartyget befunne sig utanför territorialgränsen. Denira fråga bör icke lämnas

obeaktad, ehuru den torde sakna större praktisk betydelse. Fiskefartyg

av denna storleksklass jämte därtill hörande redskap lära nämligen allenast

i ringa utsträckning vara frivilligt brand- eller sjöförsäkrade och omfattas

i följd härav endast undantagsvis av krigsskadelagen. Oavsett detta

bör det dock icke komma ifråga att ställa delina egendom utan möjlighet

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

till försäkringsskydd1 mot krigsskador då egendomen — i och för fiske —

nyttjas utanför territorialgränsen. Formellt möter intet hinder att hänvisa

denna egendom till frivillig försäkring hos statens krigsförsäkringsnämnd,

antingen helt och hållet eller i den mån egendomen icke skyddas av krigsskadelagen.

En lösning av spörsmålet efter dessa linjer synes emellertid behäftad

med uppenbara praktiska olägenheter. Jag vill vidare understryka

vad som härutinnan framhölls under förarbetena till nuvarande lag, nämligen

att den fiskarbefolkning, varom här är fråga, i allmänhet står främmande

för försäkringstanken och dessutom till stora delar lever i så begränsade

ekonomiska förhållanden, att krigsförsäkringspremierna skulle kännas

svåröverkomliga. Då man under dylika omständigheter kan befara, att

anslutningen till en frivillig krigsförsäkring skulle bliva ringa, förordar jag

såsom en lämpligare lösning, att sådana fiskebåtar, varom här är fråga, jämte

därå befintlig egendom bibehållas som försäkringsobjekt enligt krigsskadelagen,

även då fartygen för fiske nyttjas utanför territorialgränsen.

Främmande stat tillhörig egendom är enligt 2 § 1 mom. krigsskadelagen

undantagen från lagens tillämpning. Däremot omfattar lagen annan utländsk

egendom här i riket. Då ändring härutinnan ifrågasatts i vissa yttranden,

samt spörsmålet örn den utländska enskilda egendomens ställning i detta

hänseende icke tidigare särskilt uppmärksammats, synes det lämpligt att

denna fråga nu upptages till behandling.

Jag vill då lill en början framhålla, att den omständigheten att viss egendom

omfattas av lagen visserligen för ägaren medför vissa förmåner men

även en viss förpliktelse, nämligen skyldighet att med avgift för egendomen

bidraga till finansieringen av denna försäkring. Då försäkringsskyddet sålunda

lämnas mot ersättning från de försäkrade, kan det i och för sig knappast

anses olämpligt att detsamma omfattar även utlänningar. Dessa skulle

ju eljest komma att i visst hänseende intaga en förmånligare ställning än

svenska medborgare. Erinras må tillika, hurusom vid tillkomsten av lagen

som motiv för densamma bland annat framhölls dels såsom ett samhällsintresse

av första ordningen, att ägare av krigsskadade fastigheter erhölle

medel för fastigheternas återställande i brukbar! skick, dels ock angelägenheten

av åtgärder, som möjliggjorde ett snabbt ersättande av skador berörande

varuförsörjningen under ett krig. Vad sålunda anfördes äger uppenbarligen

giltighet oberoende av örn ägarna till den skadade egendomen äro

svenskar eller utlänningar:

Om man emellertid anser vad nyss sagts icke böra hindra, att från försäkringsskyddet

undantages utländsk enskild egendom, måste jämväl beaktas

att ett dylikt undantagande kan allvarligt skada även svenska intressen.

Därigenom skulle, därest en fastighet i utländsk ägo genom inteckning är

belånad bos svensk långivare, denne i händelse av krigsskada å fastigheten

gå miste örn sin rätt — enligt 9 § i lagen —- till betalning ur utfallande ersättningsbelopp.

Vid krigsskada å varulager, maskiner eller annan lös egendom,

tillhörig utlänning, skulle dennes ekonomiska ställning kunna bli undergrävd,

lill skada för hans svenska borgenärer. Äro utlänningar genom för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 361.

medling av juridisk person, svensk eller utländsk, delägare i egendom här

i landet, skulle ett undantagande av denna egendom trän skydd enligt krigsskadelagen

även gå ut över eventuella svenska delägare.

Att, oaktat de skäl som sålunda tala emot ett undantagande av utländsk

enskild egendom från lagens tillämpning, förslag härom likväl väckts i detta

ärende har huvudsakligen motiverats med önskemålet att vårt land måtte

komma i ett bättre läge vid förhandlingar med främmande stat rörande behandlingen

av krigsskadad svensk egendom å denna stats territorium. Detta

är otvivelaktigt, med hänsyn till de betydande värden som den svenska egendomen

utomlands representerar, förtjänt av allvarligt beaktande. Framhållas

må tillika, att det skulle kunna framstå såsom stötande för rättsuppfattningen,

därest ersättning enligt lagen utginge för utländsk egendom ågangen

krigsskada, som vållats av den utländska statens krigsmakt.

Jag vill med hänsyn till det nyss anförda förorda, visserligen icke att utländsk

enskild egendom undantages från lagens tillämpning men att Konungen

förlänas befogenhet att, då omständigheterna föranleda därtill, förordna

örn sådant undantag beträffande egendom, som direkt eller genom förmedling

av juridisk person helt eller till största delen äges av medborgare eller

juridisk person i viss främmande stat. Dylikt förordnande synes böra komma

i fråga huvudsakligen då i den främmande staten svensk egendom icke beredes

skydd, som kan anses likvärdigt nied skydd enligt lagen. Även andra

fall kunna dock tänkas, då det måste anses med svenska intressen förenligt

att ett förordnande av nyss angivet innehåll kan meddelas. Att emellertid

ifrågavarande befogenhet enligt min mening bör utövas med största varsamhet

torde framgå av vad jag tidigare anfört i detta ämne.

Därest förordnande av nyss antydd innebörd meddelas, torde i samband

därmed vissa tillämpningsföreskrifter böra utfärdas med stöd av 44 § i lagen.

Särskilt lärer behov då föreligga av bestämmelser för reglering av frågan

i vilken ordning egendom tillhörig medborgare eller juridisk person i den

främmande staten skall särskiljas vid avgiftsuppbörden inom de olika försäkringskollektiven.

För krigsskada å egendom inom lösörekollektivet skall enligt 26 § krigsskadelagen

den försäkrade stå viss självrisk, motsvarande fem procent av

försäkringsbeloppet. Fullmäktige i riksbanken hava nu ifrågasatt, huruvida

icke från försäkringsskyddet i regel borde uteslutas skador under en viss

värdegräns. Frågan härom har, vad lösörekollektivet beträffar, tidigare varit

under diskussion, därvid emellertid den lösning, som återspeglas i nyssnämnda

lagregel, ansågs vara att föredraga. Jag finner icke skäl föreligga

att härutinnan förorda en lagändring. Vad härefter angår fastighets-, varuoch

maskinkollektiven skulle visserligen genom en bestämmelse med syfte

att från skaderegleringsförfarandet utmönstra bagatellskador antagligen kunna

vinnas en förenkling av administrationsapparaten. Gent emot denna praktiska

synpunkt må emellertid framhållas, alt, enligt vad jag inhämtat, hittills

inträffade smärre krigsskador i flertalet fall drabbat personer, för vilka även

ett ringa ersättningsbelopp är av betydelse. Omdömet gäller särskilt fönster
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

ntrdMpHCh andraJni?-nre å faStigheter 1 samb“d med minexplosio
.

Med hänsyn härtill, och da en reduktionsregel skulle innebära en viss

orättvisa gent emot de mindre försäkringstagarna, vilka dock själva måste

tor fiina värdet av sin egendom bidraga till finansieringen av utgående skadeersattmngar,

anser jag mig icke böra förorda en generell bestämmelse om

vilkin 1 ! V1Sf n2 PP'' DCn ^ fullmäktige föreslagna anordningen, enligt

I U * Iag“ Skul f stadgas dy,ik självrisk men krigsskadenämnden samtl

• 8 ... m>ndlSas att i ömmande fall utanordna ersättning, torde knappast

innebära några större praktiska fördelar i fråga örn administrationen. Man

f f nämligen sannolikt räkna med stor frekvens av ersättningsanspråk

under åberopande av ömmande ekonomiska förhållanden.

Utredningen har förebragt övertygande skäl för att staten bör förskottera

ei ford erli ga medel till gäldande av krigsskadeersättningar jämte administrationskostnader.

I enlighet med vad utredningen vidare föreslagit, bär det

komma pa Kungl. Majit att avgöra huruvida och vid vilken tidpunkt utdebitering

av bidrag eller avgifter skall ske.

Wm jag redan framhållit bör man räkna med att reglering av inträffade

skader under neutrabtetstiden i allmänhet kommer att ske utan uppskov

„n . da förhållande delar jag utredningens uppfattning att skäl till räntegottgorelse

under denna tid icke föreligger. Gentemot försäkringsinspekhonens

påpekande att rantegottgörelse synes skälig i fall, då frågan örn er,

Ilning kaa komma att förhalas genom förhandlingar med främmande makt

Z tTlt’ h“ hinde,r iCke ,0rde mÖ,a f6r “rie.skadenäm„den attTt:

kt fall utanordna ersättning till den skadelidande. Den utdömda ersätt

ningen kan därefter vid förhandlingarna sökas åter på diplomatisk ^g

Jag tinner icke anledning att - på sätt föreslagits i vissa ytZd n -i

frågan om — - —

redaT^räftt^fd11 IagCn bör göras tillämplig på skador, som

dan inträffat da de nya bestämmelserna träda i kraft, har i vissa yttran
n

m agus en fran utredningens förslag avvikande ståndpunkt I dessa yttern!

t ^ PnnCiPiella °Ch Praktiska ^npunkter framförda betänSeter

11 Redningens förslag kunna icke frånkännas betydelse vid frågans bedomande.

Enligt vad från utredningens sida för mig uppgivits torde hittiiL

in raffade skador sa gott som undantagslöst hava gjorts till föremål för ut

redning och värdering av den lokala polismyndigheten. Även örn vårdö ing
Mlhnd

\ t ef,Cr Strängt ^örsäkringsmässiga normer, torde detta förhållande

dock vara av underordnad betydelse med hänsyn till skadornas i

genomsnitt ringa omfattning. I betraktande av det klarläggande, som säluna

redan skett av de inträffade skadornas art och omfattning, ''lärer skaderegleringen

icke komma att erbjuda alltför stora svårigheter. En viss anhopning

av ärenden under tiden närmast efter det krigsskadenämnden trätt i

f klum synes dock olrankomlig. En enligt min mening särskilt betydelsefuH

synpunkt pn fragan ar emellertid, alt vid utdebitering inom respektive

forsakringskollektiv avgift i princip skall uttagas jämväl för egendom som

Bihang (ill riksdagens protokoll 104:). 1 sand. Nr. 361.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

drabbats av krigsskada, oavsett om denna inträffat före eller efter de nya

bestämmelsernas ikraftträdande. Det förefaller rimligt att kompensera denna

i och för sig obegränsade bidragsskyldighet med en motsvarande rätt till

ersättning. Med hänsyn härtill och jämväl till övriga av utredningen åberopade

skäl till förmån för förslaget om retroaktiv giltighet av de nya bestämmelserna

anser jag mig böra biträda detta förslag.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda instruktion för krigsskadenämnden

samt att utse ledamöter och suppleanter i nämnden. Vad i

olika yttranden framhållits angående nämndens sammansättning bör därvid

tagas under övervägande.

I enlighet med de synpunkter, till vilka jag i det föregående anslutit mig,

har utredningens förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den

21 juni 1940 om krigsskadeersättning i viss omfattning överarbetats inom

handelsdepartementet. Jag torde i det följande få något beröra de olika paragraferna

i förslaget. I anslutning därtill skall jag lämna en kortfattad översikt

över vissa hittills icke berörda detaljfrågor i förslaget, beträffande vilka

frågor i de avgivna yttrandena erinringar framställts mot utredningens ståndpunkt.

Vidare torde jag få beröra utredningens förslag till lagar om ändring

av 24 § 3 mom. inteckningsförordningen och 12 § 4 mom. lagen om inteckning

i tomträtt och vattenfallsrätt.

Detaljmotivering.

1 §■

Utredningen har fattat begreppet krigsskada såsom liktydigt med skada i

följd av krig. I stort sett har begreppet enligt förslaget samma innebörd, oavsett

om skadan inträffar under neutralitetstid eller då vårt land är indraget i

krig. Beträffande skador, orsakade av vår egen krigsmakt, anser utredningen

likväl, att begreppet måste avgränsas något snävare under neutralitetstid. Av

dylika skador borde huvudsakligen endast sådana, vilka föranletts av någon

krigsmaktens åtgärd i syfte att avvärja en påbörjad eller omedelbart förestående

kränkning av vårt lands neutralitet, behandlas såsom krigsskador.

Enligt denna begreppsbestämning skulle t. ex. åverkan genom splitter fran

luftvämseld komma att hänföras till krigsskada, såframt eldgivningen skett

i syfte att avvärja en neutralitetskränkning. I anslutning härtill antyder utredningen,

att åverkan genom sabotage av enskild person kan tänkas stå i så

nära sammanhang med ett utanför Sverige pågående krig, att densamma bör

betraktas såsom krigsskada. Enligt utredningens mening bör det ankomma på

rättstillämpningen att närmare utmejsla begreppet krigsskada.

Skånes handelskammare anser, att innebörden av begreppet krigsskada

icke klarlagts med önskvärd tydlighet i betänkandet. I detta hänseende anför

handelskammaren vidare:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 361.

19

Medan av motiveringen till 1940 års lag synes framgå att under krigstid

skada, åstadkommen genom sabotage, skulle vara att hänföra till krigsskada,

under förutsättning att gärningsmannen stått i förbindelse med fientlig makt,

angiver förevarande betänkande icke, under vilka förutsättningar under neutralitetstid

krigsskada skall anses vara för handen, då skadan vållats genom

sabotage. Då det icke är uteslutet att sabotage som orsak till krigsskada under

krigets fortsatta utveckling kan komma att bli annat än en teoretisk möjlighet

även i vårt land, torde det vara önskvärt, alt någon tvekan icke föreligger

på denna punkt, utan att lagstiftaren giver klart besked om att rätt till

ersättning inträder även i detta fall, därest händelsen inträffat under sådana

forhållanden, att de enskilda försäkringsbolagen på grund av sina allmänna

torsakringsvillkor aro befriade från ersättningsskyldighet. Anledning torde

vara att överväga, huruvida icke innebörden av begreppet krigsskada borde

närmare klarläggas i själva lagtexten.

Ledamoten av försäkringsinspektionen, dispaschören Hasselrot, framhåller

i ett särskilt yttrande, att det måste anses riktigt och lämpligt att i krigsskadebegreppet

inbegripa allenast direkta följder av ett krig. En utvidgning av

krigsskadelagstiftningen till att avse skada under neutralitetstid motiverade

måhända, såsom utredningen anfört, en ännu restriktivare tolkning av begreppet

i vad det gällde skada under neutralitetstid. Fråga vore dock om en

dylik skillnad kunde upprätthållas i praktiken, då man alltjämt rörde sig

med samma terminologi.

Erfarenheten visar, att under ett modernt krig skador av de mest skiftan- Departementsde

slag uppkomma i mer eller mindre nära anknytning till kriget. Ett när- rMen.

mare fixerande i lagtexten av begreppet krigsskada synes under sådana förhållanden

icke vara lämpligt. Jag delar därför utredningens uppfattning att

det bör ankomma pa rättstillämpningen att närmare utforma begreppet. Någon

olägenhet torde icke följa därav, att begreppet av naturliga skäl bör givas

en något snävare räckvidd under neutralitetstid än då vårt land självt är

indraget i kriget och detta således mera direkt föranleder skadegörande åtgärder

å egendom här i landet.

Första stycket i departementsförslaget motsvarar 1 § i nu gällande lag. I

lagtexten har dock — i enlighet med vad jag i det föregående föreslagit —

gjorts ett tillägg i syfte att klart utmärka, att endast egendom i Sverige omfattas

av lagen. Beträffande detta stycke må i övrigt framhållas, att då krigsskada

gottgjorts i annan ordning än enligt lagen, detta icke i och för sig lärer

innebära, att den som gottgjort skadan därmed inträtt i den skadelidandes

rätt till krigsskadeersältning. Härutinnan är jag alltså ense med utredningen.

Har emellertid gottgörelsen lämnats utan att någon skyldighet därtill förelegat,

och har därvid tillika förbehåll gjorts om regressrätt gent emot krigsskadenämnden,

torde dylik rätt föreligga.

I denna paragraf har vidare såsom ett nytt andra stycke intagits ett stadgande

örn att ersättning genom statlig krigsförsäkring även skall heredas för

krigsskada under neutralitetstid jämte en erinran örn att särskilda bestämmelser

avseende sådan krigsskada sammanförts i ett särskilt avsnitt_6 ka
pitlet

— av lagen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 361.

1 ett likaledes nytillkommet tredje stycke har i enlighet med vad jag tidigare

förordat upptagits en bestämmelse, enligt vilken krigsskada å fiskebåt,

som har en bruttodräktighet understigande tjugu registerton, liksom sådan

skada å ombord därå befintlig egendom skall ersättas enligt lagen, även

där skadan uppkommit under det båten nyttjats till fiske utanför den svenska

territorialgränsen.

2 § 4 mom.

2 § gällande lag är indelad i tre moment och upptager en förteckning över

egendom, som är undantagen från lagens tillämpning. I departementsförslaget

har till denna paragraf såsom ett fjärde moment fogats den av mig tidigare

förordade bestämmelsen, enligt vilken Konungen förlänas befogenhet att, då

omständigheterna föranleda därtill, från lagens tillämpning undantaga egendom,

som helt eller till största delen äges av medborgare eller juridisk person

i viss främmande stat.

16 § och 25 § 2 mom.

I fråga om fartyg och fartygstillbehör har utredningen funnit den i gällande

krigsskadelag genomförda gränsdragningen i vissa avseenden otillfredsställande.

Jämlikt 16 § är — under förutsättning av frivillig brandförsäkring —

varje fartyg under byggnad å varv (obligatoriskt) försäkrat mot krigsskada

i varu- eller maskinkollektivet. På grund av bestämmelserna i 25 § 2 mom.

undantages från lagens tillämpning varje fartyg, som nyttjas till handelssjöfart

eller för likartat ändamål, så ock fiskefartyg med en bruttodräktighet

av tjugu registerton eller därutöver, jämte sålunda undantaget fartygs tillbehör.

Vad sålunda stadgats kunde enligt utredningens mening möjligen föranleda

till den tolkningen, att krigsskadelagen ägde tillämpning å färdigbyggt handelsfartyg,

även då detta av en eller annan anledning icke nyttjades för sitt

ändamål. Det syntes utredningen mest troligt, att lagstiftaren med uttrycket

»nyttjas till handelssjöfart» avsett att ange en viss fartygskategori på grundval

av det ändamål, för vilket fartyget byggts, därvid det förhållandet saknade

relevans, huruvida fartyget vid ett visst tillfälle faktiskt nyttjades eller

icke. Dock borde enligt utredningens mening icke förbises, att en tolkning,

som fäste avgörande vikt vid om fartyget verkligen nyttjades, i vissa fall

kunde hava fog för sig. Om sistnämnda tolkning skulle vara den riktiga, så

innebure detta, att t. ex. temporärt upplagda handelsfartyg vore eller kunde

vara att hänföra till krigsskadelagens lösörekollektiv. Utredningen ansåge

det icke rimligt att belasta nämnda kollektiv, som avsåge att skydda helt

andra egendomsgrupper, med risker av detta slag. Utan att vilja taga ställning

till förenämnda tolkningsproblem ansåge utredningen, att krigsskadelagen

uttryckligen borde från lösörekollektivet undantaga varje fartyg, som

vore avsett att nyttjas som handelsfartyg.

I betänkandet påpekas vidare, att även upplagda handelsfartyg i stor utsträckning

äro frivilligt krigsförsäkrade hos statens krigsförsäkringsnämnd.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

21

Om man godkände den tolkningen av krigsskadelagen — fortsätter utredningen

— att även temporärt upplagda handelsfartyg vore föremål för obligatorisk

försäkring enligt krigsskadelagen, bleve konsekvensen tydligen den,

att i händelse av krigsskada å upplagt liandelstonnage såväl krigsförsäkringslagen

som krigsskadelagen kunde bliva tillämpliga på försäkringsfallet. Vidare

framhalles, att samma förhållande kunde inträffa i fråga örn fartyg,

som i krigsskadelagens mening alltjämt vore under byggnad å varv men som

desslikes blivit försäkrat hos krigsförsäkringsnämnden. Denna hade dock

hittills icke meddelat försäkring av fartyg under byggnad å svenskt varv före

sjösättningen. I syfte att åstadkomma en klar gränslinje mellan å ena sidan

området för krigsförsäkring enligt krigsskadelagen och å andra sidan

krigsförsäkringsnämndens verksamhetsområde föreslår utredningen sådan

jämkning i krigsskadelagen, att fartyg under byggnad å varv bibehålies som

objekt för denna lag endast intill dess fartyget blivit sjösatt. I fråga om undantaget

fartygs tillbehör föreslås, att blott sådana tillbehör undanlagas, vilka

finnas ombord å fartyget.

Vad utredningen sålunda uttalat i fråga om krigsskadelagens tillämplighet

beträffande vissa fartyg har under remissbehandlingen väckt uppmärksamhet

pa olika håll. Enighet rader i yttrandena därom, att färdigbyggda handelsfartyg

icke böra belasta lösörekollektivet. Däremot har förslaget, att fartyg

under byggnad å varv redan i och med sjösättningen skall uteslutas från krigsskadelagens

tillämpning, mött gensagor i vissa yttranden.

I detta hänseende anför Sveriges industriförbund:

Det är i hög grad önskvärt, att en rationell gräns dragés mellan den automatiska

försäkringen enligt krigsskadelagen och den frivilliga krigsförsäkringen.

Däremot kan det ifrågasättas, örn ej gränsen dragits alltför snävt

i förslaget. Från varvsindustriens sida har framförts ett önskemål, att ifrågavarande

gräns angives med leveransen, d. v. s. den tidpunkt, då äganderätten

till fartyget övergår från tillverkare till redare. Förbundet anser, att bärande

skäl kunna anföras för leveransen som gränslinje. Före denna tidpunkt utgör

ju nybyggnaden en del av företagets varulager och undergår därutinnan ej

någon förändring därför att byggnadsverksamheten efter sjösättningen fortsättes

medan byggnaden ligger i vattnet. Vid sjösättningen torde i allmänhet av

varvets åtagande återstå ungefär halva arbetskostnaden. Propellermaskineri,

däcksmaskineri och utrustning äro icke ombordtagna, inredningsarbetet är

icke påbörjat, och ofta återstå stora delar av skrovet, såsom kappar, däckshus,

bryggor etc., att komplettera. Först då fartyget är klart för leverans, kan

varvets åtagande sägas vara slutfört. Det ligger i varvens intresse att leverera

sina nybyggen till beställaren så snart ske kan. Så torde också i regel lia skett

med undantag för vissa fall, då på grund av krigsförhållandena leverans ej

kunnat ske. Krigsförsäkringsnämnden har visserligen förklarat sig beredd

att meddela krigsförsäkring för dessa fartyg men härför uppställt vissa villkor,

som för vederbörande varv skulle komma att medföra betydande ekonomiska

uppoffringar. För att erhålla frivillig krigsförsäkring erfordras, att ett

fartyg är infört i fartygsregistret. Dylik registrering kan jämlikt 5 § förordningen

angående registrering av svenska fartyg erhållas även för eli fartyg,

sorn ännu ej är levererat och sålunda fortfarande tillhör varvet. Men detta

förhållande bör ej vara utslagsgivande i detta sammanhang, alldenstund sagda

regis t reringsmö jlighet tillkommit uteslutande för att bereda varvet tillfälle att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

Departements
chefen.

använda nybyggnaden som kreditobjekt och ej för att med fartyget kunna

bedriva sjötrafik. Enär ersättningen enligt krigsförsäkringslagen maximerats

till 175 °/o av förkrigsvärdet, skulle följden av ett genomförande av utredningens

förslag bl. a. bliva, att varven för en stor del av sin produktion skulle

kunna berövas den möjlighet till full ersättning för krigsskador, som krigsskadelägen

tillförsäkrar näringslivet i övrigt. Varvsindustrien och därmed

även indirekt rederinäringen skulle dessutom vid ett genomförande av förslaget

drabbas av en icke oväsentlig extra kostnad i krigsförsäkringspremier, vilka

måste betalas oavsett örn någon skada inträffar eller ej. Med hänsyn till det

anförda hemställer industriförbundet, att varvens nybyggnader beredas skydd

enligt krigsskadelagen intill dess leverans skett.

Samma ståndpunkt intages av Skånes handelskammare och Sveriges allmänna

exportförening.

Kommerskollegium framhåller, att utredningens förslag möjligen kunde

föranleda, att varvsindustrien försattes i ett sämre läge än övriga näringsgrenar

genom att varven bleve nödsakade att erlägga premier för försäkring

hos krigsförsäkringsnämnden av fartygen efter sjösättningen, varvid dock

måste anmärkas, att premierna vore synnerligen låga i fall, varom här vore

fråga, och att även försäkring enligt krigsskadelagen kunde medföra kostnader.

I avseende å varvsindustriens möjligheter att erhålla täckning för krigsskadeförluster

kunde kollegiet ej finna att, såsom industriförbundet förutsatt,

någon försämring härutinnan skulle inträda vid ett genomförande av utredningens

förslag, enär försäkring hos krigsförsäkringsnämnden för nybyggt

fartyg torde meddelas för ett värde motsvarande de å fartyget nedlagda byggnadskostnaderna.

Enligt kollegiets mening syntes dock fartyget lämpligen

böra hänföras under krigsskadelagen intill tiden för fartygets färdigställande

i leveransklart skick. Kollegiet ville därför förorda ett tillmötesgående av näringsorganisationernas

förslag i så måtto, att fartyg under byggnad bereddes

skydd enligt krigsskadelagen ända till dess fartyget vore färdigställt för

leverans.

Dispaschören Hasselrot finner däremot i sitt förut omnämnda inom försäkringsinspektionen

avgivna särskilda yttrande, att utredningens förslag i

förevarande hänseende måste betraktas såsom en av praktiska skäl föranledd

kompromiss. Sjösättningen av ett fartyg under byggnad eller tidpunkten därför

vore något som i allmänhet lätt kunde konstateras.

I anledning av industriförbundets uttalande, att förslagets genomförande indirekt

skulle medföra en icke oväsentlig extra kostnad för rederinäringen, må

framhållas, att Sveriges redareförening i sitt yttrande uttalat sig till förmån

för förslaget, som föreningen funnit i förevarande del ändamålsenligt.

Krigsförsäkringsnämnden säger sig icke ha någon erinran mot förslaget,

som syntes nämnden på ett praktiskt sätt lösa de föreliggande spörsmålen.

Nämnden bekräftar, att den föreslagna utvidgningen av nämndens verksamhetsområde

icke torde medföra några komplikationer av svårlöst art.

Som jag redan nämnt synes enighet råda om att färdigbyggda handelsfartyg

och därmed i 25 § 2 morn. a) krigsskadelagen likställda fartyg principiellt

böra vara uteslutna ur lösörekollektivet, oavsett om i det särskilda fallet

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

23

fartyget nyttjas för sitt ändamål eller ej. Detta torde jämväl liava varit syftet

med undantagsbestämmelsen i 25 § 2 mom. a). Såsom utredningen påpekat,

kan emellertid i vissa fall uppstå tvekan vid bestämmelsens tillämpning. I

likhet med utredningen finner jag det därför önskvärt att åstadkomma ett

förtydligande i lagtexten, vilket torde vinnas genom den av utredningen föreslagna

formuleringen, att varje till handelssjöfart (eller likartat ändamål)

avsett fartyg skall vara uteslutet ur lösörekollektivet.

Varje fartyg under byggnad å varv hänföres enligt 16 § till endera varueller

maskinkollektivet. På grund av bestämmelser, som meddelats jämlikt

samma paragraf, skola alla fartygsbyggen å våra större skeppsvarv tillhöra

maskinkollektivet, övriga däremot varukollektivet. Av utredningen har påpekats,

att uttrycket »under byggnad» är oklart och därför kan ge anledning

till vissa svårigheter vid lagtillämpningen. Utredningen framhåller särskilt,

att det av praktiska skäl är angeläget att skapa en klar gräns mellan

området för krigsförsäkringsnämndens verksamhet och området för krigsskadelagens

tillämpning. För egen del instämmer jag med utredningen härutinnan.

Såsom alternativ till utredningens förslag att låta sjösättningen markera

gränsen har i vissa yttranden gjorts gällande, att ett fartyg under byggnad

bör kvarstå såsom objekt för försäkring enligt krigsskadelagen intill

dess leverans skett. I ett annat yttrande har föreslagits att tidpunkten, då

fartyget är färdigställt för leverans, bör vara avgörande. Enligt min mening

kan icke något av dessa alternativ anses tillfredsställa samma krav på klarhet

som utredningens förslag. Jag vill särskilt understryka angelägenheten

av att gränsen markeras av en utåt tydligt manifesterad händelse, i möjligaste

mån undandragen parternas disposition. Gentemot utredningens förslag

har — särskilt från varvsindustriens sida — anförts, bland annat, att fartyget

efter sjösättningen såsom objekt för krigsförsäkringsnämndens verksamhet

troligen komme att belastas med större kostnader för försäkringsskyddet

än om fartyget finge intill leveransen kvarbliva inom något av krigsskadelagens

egendomskollektiv, ävensom att krigsförsäkringsnämnden äger uppställa

villkor för meddelande av försäkring. Vidare har framhållits, att även i ersättningshänseende

fartyget enligt utredningens förslag skulle komma i försämrad

ställning. Härtill må anmärkas att, enligt vad jag inhämtat, krigsförsäkringsnämnden

torde komma att tillämpa en synnerligen moderat premiesättning

beträffande ifrågavarande fartygskategorier. Även om — vilket

dock icke kan anses säkert — premieutgifterna till krigsförsäkringsnämnden

i det särskilda fallet kunna komma att överstiga den avgift, som kan bliva

uttaxerad enligt krigsskadelagen, bör icke förbises, att varvet i regel torde

äga möjlighet att taga ut åtminstone en väsentlig del av kostnaderna av sin

uppdragsgivare. Ur denna synpunkt sett bör det av krigsförsäkringsnämnden

praktiserade systemet med förutbestämda, fixa premier erbjuda en fördel

för varven framför krigsskadelagens anordning med avgifter, vilka — åtminstone

under neutralitetstid — bestämmas kanske relativt lång tid i efterhand.

Möjligheten för krigsförsäkringsnämnden att uppställa villkor lärer

i förevarande fall icke betyda annat än ett i och för sig rimligt krav på

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

åtgärder i syfte att förebygga såldefall. Beträffande den för krigsförsäkrmgsnämnden

föreskrivna maximeringen av ersättningsbelopp bör observeras,

att denna, såsom kommerskollegium påpekat, icke gäller nybyggnader.

Enär invändningarna mot den rationella lösning av problemet, som utredningens

förslag innebär, alltså icke synas övertygande, förordar jag nämnda

förslag. Genomförandet av detsamma förutsätter viss ändring i de för krigsförsäkringsnämndens

verksamhet gällande bestämmelserna.

I enlighet med vad sålunda anförts hava 16 § och 25 § 2 morn., med en

mindre redaktionell jämkning i förstnämnda paragraf, avfattats i överensstämmelse

med utredningens förslag.

43 §.

Försäkringsinspektionen ifrågasätter, huruvida utredningens förslag rörande

möjlighet till omprövning i vissa fall av krigsskadenämndens beslut är

praktiskt lämpligt eller behövligt. Inspektionen anför vidare:

Vinsten av att nämndens beslut säges vara slutgiltigt synes kunna gå väsentligen

förlorad, örn man uttryckligen ger på hand att även något så subjektivt

betonat som åberopande av bevis av beskaffenhet att inverka på ärendets

avgörande i den del det nu gäller skall kunna föranleda en förnyad provning

av saken. Frågan torde även ha en viss allmännare betydelse.

Under förarbetena till krigsskadelagen anförde dåvarande chefen för handelsdepartementet

(prop. nr 267 till 1940 års lagtima riksdag sid. 75), att

det torde vara krigsskadenämnden obetaget att taga ersättningsärende under

omprövning t. ex. i det fall, att nämnden ej ansett krigsskada föreligga medan

de allmänna domstolarna vid den skadelidandes mot civilförsäkringsgivaren

väckta ersättningskrav intagit motsatt ståndpunkt. Nämnda uttalande

föranledde icke någon gensaga. Den möjlighet till omprövning av ett

redan fattat beslut, som utredningen velat öppna genom det föreslagna tilllagget,

torde följaktligen vara för handen redan enligt gällande lag. Det synes

mig likväl lämpligt att principen klart kommer till uttryck i lagtexten. Jag

biträder därför i sak utredningens förslag i denna del. Emellertid har jag

ansett förslaget böra i formellt hänseende undergå vissa jämkningar.

45 §.

Denna paragraf överensstämmer med utredningens förslag.

46 §.

Paragrafen överensstämmer med utredningens förslag bortsett från en

mindre redaktionell ändring.

47 §.

Sveriges grossistförbund framhåller, att en snabb skadereglering är av den

allra största betydelse för näringslivet. Förbundet förutsätter, att krigsskadenämnden

kommer att taga hänsyn härtill vid tillämpningen av bestämmelserna

beträffande varu- och maskinkollektiven samt anser en föreskrift härom

böra intagas i instruktionen för nämnden.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

25

Såsom jag redan förut framhållit bör man kunna räkna med att under Departements.

neutralitetstid skadereglering verkställes utan längre uppskov. Vid utarbetan- chelende

av instruktion för nämnden bör övervägas, huruvida närmare föreskrifter

erfordras i detta hänseende.

48—50 §§.

Endast vissa mindre väsentliga redaktionella ändringar ha vidtagits i utredningens

förslag.

51 §.

Enär tredje punkten i övergångsbestämmelserna i utredningens förslag torde

innefatta ett stadgande, som rätteligen bör hava sin plats i själva lagen,

har detta stadgande, med viss därav föranledd jämkning, upptagits såsom en

särskild lagparagraf.

Övergångsbestämmelserna.

Bortsett från vad nyss anförts ha endast mindre väsentliga, huvudsakligen

redaktionella ändringar vidtagits i utredningens förslag.

Av utredningen föreslagna ändringar i 24 § 3 mom. inteckningsförordningen

och 12 § 4 mom. lagen örn inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.

Enligt 9 § krigsskadelagen skall beträffande ersättning för krigsskada, vil- Departementsken

inträffar då riket är indraget i krig, i tillämpliga delar gälla vad som chefenstadgas

i lagen den 8 april 1927 om inteckningshavares rätt till betalning

ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal. Nämnda lagrum

i krigsskadelagen skall enligt förslaget gälla jämväl i fråga örn krigsskada

under neutralitetstid.

24 § 3 mom. inteckningsförordningen och 12 § 4 mom. lagen örn inteckning

i tomträtt och vattenfallsrätt innehålla allenast en erinran om vissa

verkningar i inteckningshänseende, då jämlikt lagen den 8 april 1927 brandskadeersättning

utbetalas till inteckningshavare.

Med hänsyn framförallt därtill, att en lagstiftning örn ersättning för krigsskada

under neutralitetstid kan väntas bestå endast under relativt begränsad

tid, synes det icke erforderligt att i inteckningsförordningen eller lagen örn

inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt införa erinran om likställigheten

mellan brandskade- och krigsskadeersältning i förevarande hänseende. Jag

finner följaktligen ej anledning föreslå sådant tillägg till ifrågavarande lagrum,

som utredningen ifrågasatt.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över det i överensstämmelse

med vad sålunda anförts överarbetade förslaget till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 21 jani 1940 (nr 540) örn krigsskadeersättning,

av den lydelse bilaga (Bilaga A) vid detta protokoll utvisar,

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom

utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Ivar Miiller.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 361.

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540)

om krigsskadeersättning.

Härigenom förordnas, dels att 1 §, 16 §, 25 § 2 mom. och 43 §* lagen den 21

juni 1940 örn krigsskadeersättning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels att till 2 §2 nämnda lag skall fogas ett nytt moment, betecknat

4 morn., av den lydelse nedan sägs, dels ock att till samma lag skall fogas

ett nytt kapitel, betecknat 6 kap., med den överskrift och det innehåll som

nedan angives.

1 §•

För skada å egendom i Sverige i följd av krig, vari riket kommit, skall, i

den mån sådan krigsskada ej gottgöres i annan ordning, beredas ersättning

genom statlig krigsförsäkring i den omfattning och på de villkor som i 1—5

kapitlen stadgas.

Ersättning genom sådan försäkring skall ock beredas för skada å egendom

i Sverige i följd av krig, vari riket icke indragits (krigsskada under neutralitetstid),

och gälle härom vad i 6 kapitlet stadgas.

Krigsskada å fiskebåt, som har en bruttodräktighet understigande tjugu registerton

och som är stationerad i Sverige, skall, liksom sådan skada å ombord

därå befintlig egendom, ersättas såsom ovan sägs även där skadan

uppkommit under det båten nyttjats till fiske utanför den svenska territorialgränsen.

2 §■

4 mom. Konungen äger, då omständigheterna föranleda därtill, förordna,

att från lagens tillämpning skall undantagas egendom, som direkt eller genom

förmedling av juridisk person helt eller till största delen äges av medborgare

eller juridisk person i viss främmande stat.

16 §.

Ersättning enligt---erforderliga förbrukningsartiklar.

Ersättning utgår jämväl för sådan krigsskada å fartyg under byggnad å

varv, som inträffat innan fartyget blivit sjösatt, såframt fartyget är brandförsäkrat

i svenskt försäkringsbolag eller i utländsk försäkringsanstalt med

1 Senaste lydelse av dessa lagrum se SFS 1940: 980.

2 Senaste lydelse se SFS 1940: 980.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

27

rätt att driva försäkringsrörelse här i riket; och skall krigsskadenämnden

i fråga om samtliga å varje särskilt varv under byggnad varande icke sjösatta

fartyg, som här avses, bestämma, att de skola anses tillhöra endera av

de i första stycket angivna egendomsgrupperna. Med brandförsäkring förstås

här även försäkring mot brandskada, som meddelats i form av sjöförsäkring.

Har egendom---å egendomen.

25 §.

2 mom. Från bestämmelserna i detta kapitel undantagas:

a) sjösatt fartyg (båt, pråm), färdigbyggt eller under byggnad, vilket är

avsett att nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande eller till

annat ändamål, som med handelssjöfarten äger gemenskap, såsom bogsering,

isbrytning, bärgnings- eller dykeriföretag, så ock sjösatt fiskefartyg, färdigbyggt

eller under byggnad, som har eller utbygges till en bruttodräktighet av

minst tjugu registerton, ävensom ombord å sålunda undantagna fartyg befintliga

tillbehör;

b) luftfartyg;

c) smycken, ädla---äkta pärlor.

43 §.

Krigsskadenämndens beslut må ej överklagas. Finner nämnden att beslut,

varigenom ersättning vägrats eller yrkad ersättning till beloppet nedsatts,

blivit oriktigt i följd av felaktig upplysning eller på grund av att omständighet

eller bevis av beskaffenhet att inverka på ärendets avgörande

icke varit nämnden bekant, äger nämnden dock upptaga ärendet till förnyad

prövning.

Den, som ej åtnöjes med nämndens beslut i fråga om vem rätten till krigsskadeersättning

skall tillkomma eller rörande fråga huruvida eller i vad mån,

vid tillämpning av 17, 21, 26 eller 30 §, kan å brand- eller sjöförsäkringsavtal

grundas rätt till ersättning eller skyldighet att erlägga avgift, äger utan hinder

av vad i första stycket stadgas instämma sin talan till domstol inom en månad

från det han fick meddelande om beslutet.

6 kap. Krigsskada under neutralitetstid.

45 §.

Vad i 1—5 kapitlen finnes stadgat skall med nedan angivna undantag äga

motsvarande tillämpning å krigsskada under neutralitetstid.

46 §.

Värdering av krigsskada under neutralitetstid å fastighet, som avses i 2

kapitlet, skall verkställas snarast möjligt efter det anmälan örn skadan inkommit.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

47 §.

Ersättning för krigsskada under neutralitetstid utbetalas å tid, som krigsskadenämnden

för varje särskilt fall bestämmer. Ränta gottgöres ej.

48 §.

Konungen äger förordna huruvida och vid vilken tidpunkt utdebitering av

bidrag eller avgifter skall ske till täckande av belopp, som utgivits eller beräknas

komma att utgivas i ersättning för krigsskador under neutralitetstid

eller såsom kostnad för krigsskadenämndens verksamhet under sådan tid.

49 §.

Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet, skall vara undantagen

från försäkring för krigsskada under neutralitetstid, såframt försäkringstagaren

gör förbehåll därom hos försäkringsgivaren vid försäkringsavtalets

ingående.

50 §.

Krigsskada under neutralitetstid skall, vid äventyr som stadgas i 35 §, anmälas

hos krigsskadenämnden inom tre månader efter erhållen kännedom

om skadan. I varje fall förloras rätten till ersättning, om anmälan ej inkommit

till nämnden inom sex månader efter det skadan inträffat.

51 §.

Om riket indrages i krig, skola bestämmelserna i 2—4 kapitlen äga omedelbar

tillämpning jämväl å skada, som dessförinnan inträffat och som eljest

varit att bedöma enligt bestämmelserna i detta kapitel, dock att vad sålunda

stadgats icke skall medföra ändring i ersättningsbeslut, som redan meddelats

av krigsskadenämnden.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Vad i 6 kapitlet finnes stadgat skall äga tillämpning å skada, som inträffat

efter den 31 augusti 1939. Anmälan örn skada, som inträffat före lagens

ikraftträdande, skall hava inkommit till krigsskadenämnden inom sex månader

från dagen för lagens ikraftträdande, vid äventyr att rätten till ersättning

eljest är förlorad.

Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet och som vid tiden

för denna lags ikraftträdande var på sätt i 25 § angives brand- eller sjöförsäkrad,

skall vara undantagen från försäkring för krigsskada under neutralitetstid,

såframt försäkringstagaren gör anmälan därom hos försäkringsgivaren

inom tre månader från dagen för lagens ikraftträdande.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

29

Bilaga B.

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

TILL

LAG ANGÅENDE ÄNDRING I VISSA

DELAR AV LAGEN DEN 21 JUNI

1940 (NR 540) OM KRIGSSKADEERSÄTTNING
Avgivet

den

31 augusti 1943 av 1943 års krigsskadeutredning

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdepartementet.

Den 21 april 1943 bemyndigade Kungl. Majit chefen för handelsdepartementet

att dels tillkalla högst fyra utredningsmän för att verkställa utredning

av frågan örn ersättning för krigsskador å egendom under neutralitetstid

samt avgiva de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda, dels uppdraga

åt en av utredningsmännen att såsom ordförande leda utredningens arbete,

dels ock förordna sekreterare åt utredningsmännen.

På grund av detta bemyndigande tillkallade chefen för handelsdepartementet

den 10 maj 1943 överdirektören i försäkringsinspektionen, fil. doktorn

O. A. Åkesson samt försäkringsdirektörema K. Eriksson, C. G. Juhlin Dannfelt

och P. Ulmgren att i nämnda hänseende verkställa utredning och avgiva

förslag. Tillika uppdrogs åt Åkesson att såsom ordförande leda utredningsarbetet.

Vidare förordnades den 13 maj 1943 assessorn i Svea hovrätt O. H.

Appeltofft att vara sekreterare hos utredningsmännen.

Utredningsmännen, som för uppdraget antagit benämningen 1943 års krigsskadeutredning,

få härmed vördsamt överlämna sitt betänkande jämte förslag
dels

till lag angående ändring i vissa delar av lagen om ^^skadeersättning,

dels ock till härutav betingad lag om ändrad lydelse av 24 § 3 mom. förordningen

angående inteckning i fast egendom samt 12 § 4 mom. lagen örn

inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.

Det är utredningsmännens avsikt att snarast möjligt överlämna förslag även

till instruktion för krigsskadenämnden.

Stockholm den 31 augusti 1943.

O. A. ÅKESSON.

K. ERIKSSON. C. JUHLIN DANNFELT. P. ULMGREN.

Olof H. Appeltofft.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

31

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540)

om krigsskadeersättning.

Härigenom förordnas, att lagen den 21 juni 1940 om krigsskadeersättning

skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

För skada å egendom i Sverige i följd av krig, vari riket kommit, skall,

i den mån sådan krigsskada ej gottgöres i annan ordning, beredas ersättning

genom statlig krigsförsäkring i den omfattning och på de villkor som i denna

lag stadgas.

Angående ersättning för skada i följd av krig, vari riket icke indragits

(krigsskada under neutralitet stid), gäller vad därom i 6 kapitlet finnes stadgat.

16 §.

Ersättning---förbrukningsartiklar.

Ersättning utgår jämväl för sådan krigsskada å fartyg under byggnad å

varv som inträffat innan fartyget blivit sjösatt, såframt egendomen är brandförsäkrad

i svenskt försäkringsbolag eller i utländsk försäkringsanstalt med

rätt att driva försäkringsrörelse här i riket; och skall krigsskadenämnden i

fråga om samtliga å varje särskilt varv under byggnad varande fartyg, som

här avses, bestämma, att de skola anses tillhöra endera av de i första stycket

angivna egendomsgrupperna. Med brandförsäkring förstås här även försäkring

mot brandskada, som meddelats i form av sjöförsäkring.

Har---egendomen.

25 §.

1 mom. Ersättning--— riket.

Förflyttas---egendomen.

2 mom. Från bestämmelserna i detta kapitel undantagas:

a) sjösatt fartyg (båt, pråm), färdigbyggt eller under byggnad, vilket är

avsett att nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande eller till annat

ändamål, som med handelssjöfarten äger gemenskap, såsom bogsering,

isbrytning, bärgnings- eller dykeriföretag, så ock sjösatt fiskefartyg, färdigbyggt

eller under byggnad, som har eller utbygges till en bruttodräktighet av

minst tjugo registerton, ävensom ombord å sålunda undantagna fartyg befintliga

tillbehör;

b) luftfartyg;

c) smycken, ädla stenar och äkta pärlor.

3 mom. Egendom---ingående.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

43 §.

Krigsskadenämndens beslut skall vara slutgiltigt. Finner nämnden att beslut,

varigenom rätt till ersättning vägrats eller yrkad ersättning till beloppet

nedsatts, blivit oriktigt i följd av felaktig upplysning eller på grund av att

omständighet eller bevis av beskaffenhet att inverka på ärendets avgörande

icke varit nämnden bekant, äger nämnden dock upptaga ärendet till förnyad

prövning.

Vad ovan stadgats utgör icke hinder för den, som ej åtnöjes med nämndens

beslut i fråga om vem rätten till krigsskadeersättning skall tillkomma

eller rörande fråga huruvida eller i vad mån, vid tillämpning av 17, 21, 26

eller 30 §, kan å brand- eller sjöförsäkringsavtal grundas rätt till ersättning

eller skyldighet att erlägga avgift, att instämma sin talan till domstol inom

en månad från det han fick meddelande om beslutet.

6 kap. Om ersättning för krigsskada under neutralitctstid.

45 §.

Vad i 1—5 kapitlen finnes stadgat skall med nedan angivna undantag äga

motsvarande tillämpning å krigsskada under neutralitetstid.

46 §.

Värdering av krigsskada å fastighet som avses i 2 kapitlet skall verkställas

snarast möjligt efter det anmälan örn skadan inkommit.

47 §.

Ersättning för krigsskada utbetalas å tid, som krigsskadenämnden för varje

särskilt fall bestämmer. Ränta gottgöres ej.

48 §.

Konungen äger förordna huruvida och vid vilken tidpunkt utdebitering av

bidrag eller avgifter skall ske till täckande av belopp, som utgivits eller beräknas

komma att utgivas i krigsskadeersättning eller såsom kostnad för

krigsskadenämndens verksamhet. Utdebitering verkställes enligt de för varje

egendomsgrupp stadgade grunder.

49 §.

Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet, skall vara undantagen

från krigsförsäkring under neutralitetstid, såframt försäkringstagaren

gör förbehåll därom hos försäkringsgivaren vid försäkringsavtalets ingående.

50 §.

Krigsskada skall, vid äventyr som stadgas i 35 §, anmälas hos krigsskadenämnden

inom tre månader efter erhållen kännedom örn skadan. I varje

fall förloras rätten till ersättning, om anmälan ej inkommit till nämnden

inom sex månader efter det skadan inträffat.

Denna lag skall träda i kraft......

Med avseende å lagens ikraftträdande och giltighet skall vidare gälla:

1. Vad i 6 kapitlet finnes stadgat skall äga tillämpning å skada, som inträffat

efter den 31 augusti 1939. Anmälan om skada, som inträffat före lagens

ikraftträdande, skall hava inkommit till krigsskadenämnden inom sex

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 361.

månader från dagen för lagens ikraftträdande, vid äventyr att rätten till ersättning

eljest är försutten.

2. Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet och som vid tiden

för denna lags ikraftträdande var på sätt i 25 § angives brand- eller sjöförsäkrad,

skall vara undantagen från krigsförsäkring under neutralitetstid,

saframt försäkringstagaren gör anmälan därom hos försäkringsgivaren inom

tre månader från dagen för lagens ikraftträdande.

3. Om riket indrages i krig, skola bestämmelserna i 2—4 kapitlen äga

tillämpning jämväl å skada, som dessförinnan inträffat och som eljest varit

att bedöma enligt 6 kapitlet, dock att vad sålunda stadgats icke skall medföra

ändring i ersättningsbeslut, som redan meddelats av krigsskadenämnden.

F ö r s I a g

till

Lag

om ändrad lydelse av 24 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 24 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

3 mom. Huru i visst fall inteckning, som utgått ur brandskade- eller

kngsskadeersättning, varder utan verkan, så ock huru inteckning i stället

kan komma att meddelas på grund av handling, som K. B. har att utfärda

därom är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft

Förslag

till

Lag

örn ändrad lydelse av 12 § 4 mom. i lagen den 14 juni 1907 om

inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.

Härigenom förordnas, att 12 § 4 mom. i lagen den 14 juni 1907 örn inteckning

i tomträtt och vattenfallsrätt skall erhålla följande ändrade lydelse:

4 mom. Huru i visst fall inteckning, som utgått ur brandskade- eller

kngsskadeersättning, varder utan verkan, så ock huru inteckning i stället

kan komma att meddelas på grund av handing, som Iv. B. har att utfärda

därom är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 361.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

Allmän motivering.

A. Grunddragen av gällande lag om krigsskadeersättning.

Nu gällande lag om krigsskadeersättning, i det följande även benämnd krigsskadelagen,

omfattar all fast och lös egendom här i riket, som icke blivit

uttryckligen undantagen. De viktigaste undantagen gälla den svenska staten

och främmande stat tillhörig egendom, viss kommunal egendom, penningar

och värdehandlingar, för allmän trafik avsedd kanal, spårväg eller annan

farväg — dock ej järnväg — samt allmän farled eller allmän flottled jämte

tillhörande byggnader, anläggningar och markområden. Det må framhållas,

alt utländsk enskild egendom här i riket omfattas av lagstiftningen.

Den av lagen omfattade egendomen indelas i fyra särskilda grupper, kollektiv,

nämligen fastigheter, även jordbruks- och skogsfastigheter jämte vissa

produkter och inventarier därå, vidare varor, huvudsakligen avsedda för förädling

eller försäljning, maskiner, dit även vissa industri- eller hantverksinventarier

hänföras ävensom ledningar och till enskild järnväg hörande rullande

materiel samt slutligen annan lösegendom, i stort sett personligt lösöre,

affärs- och kontorsinventarier ävensom vissa fordon. De fyra kollektiven

pläga i regel benämnas fastighets-, varu-, maskin- och lösörekollektiven. Fartyg

under byggnad å varv tillhöra antingen varn- eller maskinkollektivet.

Färdigbyggda, större fartyg äro genom särskild bestämmelse helt undantagna

från lagens tillämpning, under det att mindre sådana fartyg tillhöra lösörekollektivet.

Utredningen återkommer nedan utförligare till vissa frågor, som

sammanhänga med lagens tillämpning a fartyg.

För vart och ett av dessa fyra kollektiv innehåller lagen en finansieringsplan,

som går ut på att varje egendomsgrupp i princip skall vara självförsörjande.

Beträffande fastighetskollektivet har sålunda föreskrivits, att kngsskador

å fast egendom jämte därmed i lagen likställd lösegendom skola täckas

på det sätt, att, sedan värdering skett av samtliga inträffade skador, efter

krigets slut årliga bidrag skola uttagas av landets samlade fastighetsbestånd.

Den till varje fastighet sålunda knutna bidragsskyldigheten är maximerad lill

fem procent av fastighetens taxeringsvärde och skall fullgöras med högst en

halv procent örn året. Maximeringen av bidragsskyldigheten medför att, därest

det sammanlagda ersättningsbeloppet skulle komma att överstiga bidragssumman,

skadeersättningarna måste i motsvarande grad nedsattas. Skadeersättning

utbetalas först efter krigets slut, men det förutsättes, att statsverket,

då anledning därtill föreligger, skall förskottera erforderliga medel, varigenom

den fördelen vinnes, att ersättning kan utbetalas utan avbidan pa bidrags
pliktens

slutliga fullgörande. „ , .. , ... . r ,

Medan fastigheterna representera ett mera bestående varde, vilket förhållande

möjliggör täckning i efterskott av kostnaderna för inträn ane krigsskador

och dessa kostnaders fördelning över en längre följd av ar ar en

varas livslängd inom produktions- och distributionsapparaten starkt tidsbegränsad.

I fråga örn varuförsäkringen är det även av särskild betydelse att

skaderegleringen kan verkställas snarast möjligt, för att förstörda varor skola

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

35

kunna ersättas oell varudistributionen hållas i gång. Dessa synpunkter hava

varit avgörande vid gestaltningen av varukollelctivet, på vilket tillämpas vanliga

försa k r i n gspri nciper med löpande premiebetalning, avpassad så att jämvikt

i görligaste mån upprätthålles mellan premier och skador. I syfte att

förenkla förvaltningen och samtidigt åstadkomma ett effektivt skydd har

varuförsäkringen vidare utformats som en obligatorisk försäkring, omfattande

alla varor, sorni äro brandförsäkrade, samt beträffande fartyg under

byggnad sjöförsäkrade, uti här i riket verksamt försäkringsbolag. Varje sådant

försäkringsbolag har att föra ett register över alla meddelade brandförsäkringar

å varor. Omedelbart efter krigsutbrottet verkställes utdebitering av

avgifter för krigsförsäkringen. Med hänsyn till svårigheten att förutberäkna

hur stor avgift som erfordras, förutsättes att varje premiedebitering skall avse

en relativt kort tidsperiod. Avgifter uttagas intill dess nödiga medel influtit för

täckande av alla under kriget inträffade skador.

Maskinkollektivet har i lagen gestaltats efter samma principer som varukollektivet.

Även här gäller sålunda att förutsättningen för åtnjutande av krigsskadeersättning

är att egendomen är brand- respektive sjöförsäkrad.

Aven för lösörekollektivet gäller alt brandförsäkring, eller, såvitt angår

fartyg, sjöförsäkring skall vara i kraft. Denna egendomsgrupp är dock icke

såsom fallet är med varor och maskiner obligatoriskt krigs försäkrad. Lagen

stadgar nämligen, att egendomen skall vara undantagen från lagens bestämmelser

rörande detta kollektiv, såframt försäkringstagaren gör anmälan därom

hos försäkringsgivaren före krigets utbrott eller, beträffande därefter försäkrad

egendom, samtidigt med försäkringsavtalets ingående. Under alla förhållanden

äro vidare bl. a. smycken, ädla stenar och äkta pärlor undantagna

från krigsförsäkring i detta kollektiv. Lagen förutsätter, att efter krigets

slut värdet av samtliga krigsskador som drabbat egendom tillhörande lösörekollektivet

skall bestämmas, varefter för ersättning erforderliga medel uttagas

genom försäkringsavgifter. Dessa äro maximerade till viss del — högst

tre procent — av brand- eller sjöförsäkringsbeloppet för egendomen. Skulle

vad sålunda högst må utdebiteras icke förslå till full skadeersättning, skola

ersättningsbeloppen proportionellt nedsättas. Det förutsättes vidare i lagen,

att, liksom i fråga örn fastighetskollektivet, staten skall kunna lämna förskott

till ersättningsbeloppen.

Örn ersättning icke utbetalats inom viss angiven tid, äger ersättningsberättit?äd

åtnjuta ränta a det fastställda ersättningsbeloppet. Denna bestämmelse

gäller samtliga de fyra kollektiven. Det må slutligen framhållas, att i lagen

icke förekommer någon indelning i riskklasser inom de skilda egendömsgrupperna.

Vid debitering tillämpas sålunda en enhetlig avgiftssats för all

egendom tillhörande ett och samma kollektiv.

Frågor rörande krigsförsäkring enligt lagen örn ^^skadeersättning skola

handläggas av en för riket gemensam nämnd, kallad statens krigsskadenumnd''.

Lagen lämnar även vissa föreskrifter angående nämndens verksamhet.

Salunda stadgas, att anmälan örn skada skall ske hos nämnden inom

tre månader efter erhållen kännedom om skadan, dock senast inom ett år

efter krigets slut. Värdering av skada och fastställande av ersättningsbelopp

skall ske enligt i lagen angivna normer. I nämndens beslut rörande ersättning

skola deltaga minst tre ledamöter, av vilka åtminstone en skall hava utövat

domarämbete. Nämndens beslut skall vara slutgiltigt. Dock lämnas möjlighet

öppen bl. a. för den, som ej åtnöjes med nämndens beslut i fråga om

vem rätten till ^^skadeersättning skall tillkomma, alt inom viss tid instämma

sin talan till domstol. Lagen stadgar slutligen, att ytterligare föreskrifter

som erfordras beträffande krigsskadenämndens organisation och

verksamhet meddelas av Konungen ävensom att närmare föreskrifter angå
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

ende lagens tillämpning meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

av krigsskadenämnden. I enlighet härmed har Kungl. Maj:t

genom beslut den 21 juni 1940 uppdragit åt försäkringsinspektionen att tillsvidare

hava överinseendet över samt vidtaga förberedande åtgärder tor tilllämpningen

av lagen örn krigsskadeersättning. Enligt av Kungl. Maj:t samtidigt

lämnat bemyndigande har försäkringsinspektionen därefter förordnat

tre representanter för brandförsäkringsväsendet att såsom sakkunniga biträda

inspektionen vid 1 ullgörandet av iirågavarande uppdrag.

På grund av nämnda uppdrag har inspektionen utfärdat närmare direktiv

för samliga brandförsäkringsbolag rörande uppläggning av register över

alla brandförsäkringar av varor och maskiner, som tillhöra varu- och maskinkollektiven

och sålunda omfattas av krigsförsäkringen. Dessa register, som

skola hållas å jour med ändringar i fråga om brandförsäkringarna, aro avsedda

att tjäna såsom grund för avgiftsdebiteringen, vid vilken de enskilda

brandförsäkringsbolagen hava att biträda. Inspektionen bär därjämte bl. a.

föreskrivit å vilka varv som fartyg under byggnad skola tillhöra varu- respektive

maskinkollektiven.

B. Behovet av utsträckt lagstiftning.

I direktiven för utredningen har bl. a. uttalats, att det i första hand bör

fastställas, i vilken utsträckning behov kan anses föreligga av ett ingripande

från statens sida i syfte att lagstiftningsvägen säkerställa att ersättning erhålles

för krigsskador, som under neutralitetstid uppkomma a egendom i

Sverige.

De enskilda försäkringsbolagens krigsvillkor. Vid övervägande av behoysfrågan

må till en början erinras om de bestämmelser i gillande brandtorsäkringsvillkor,

som reglera brandförsäkringsbolagens ersättningsskyldighet

vid krigskador. Nu gällande allmänna försäkringsvillkor för brandförsäkring

i anslutning till lagen om försäkringsavtal den 8 april 1927 innehålla en bestämmelse

av innebörd, att meddelad försäkring icke omfattar förlust eller

skada vars uppkomst eller omfattning direkt eller indirekt orsakats av eller

står i’samband med, bland annat, »krig, invasion, fiendes åtgärd, krigsliknande

operationer, vare sig krig förklarats eller icke, inbördeskrig, myteri,

revolution, uppror, upplopp eller åtgärd av makthavare, som obehorigen tillväxt

sig makten». En krigsklausul av motsvarande innehall torde numera

tillämpas av såväl direkt- som återförsäkrare i alla länder.

Av förevarande bestämmelse framgår, att de enskilda brandforsakringsbolagen

icke ersätta krigsskador. Tid efter annan ha dylika skador intrattat

i vårt land under nuvarande världskrig, lör vilka ersättning vägrats. Drivande

ballonger med släplina lia föranlett skador, i något fall kortslutning med

därav förorsakad brand, som även i flera fall förorsakats av branni läskor.

Vid bombnedslag ha såväl större som mindre skador uppstått. Minexplosioner

hava föranlett ett flertal skador särskilt å fönsterrutor men aven andra

skador å byggnader. Dylika skador ha även föranletts av granatsplitter vid

luftvärnets beskjutning av främmande flygplan, som Hugh in över svenskt

område. En del fall ha förekommit, där det visat sig synnerligen svart att

bedöma, huruvida en inträffad skada bör betraktas sorn civil- eller krigsskada.

För åstadkommande av enhetlighet på detta område har en särskild

överenskommelse träffats mellan de olika brandförsäkringsbolagen, innebarande

bl. a. att framställda ersättningsanspråk för skador av nu berörd art

icke böra upptagas till prövning, förrän polis- eller annan utredning anga
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

37

ende skadan blivit slutförd. Om flera bolag lia del i skadan, får intet bolag

reglera sin skada, förrän förhandlingar mellan samtliga intresserade försäkringsgivare

ägt nini för åstadkommande av likartad behandling av fallet.

Det har i denna överenskommelse även fastslagits, att skada, som inträffar

under tid, då rikets krigsmakt eller del därav är mobiliserad eller försatt i

försvarsberedskap och vars uppkomst eller omfattning helt eller delvis föranletts

av materiel avsedd för krigsändamål, skall behandlas som krigsskada,

såvida icke genom utredning klarlägges, att så ej skäligen bör ske. Råder

det tvekan, huruvida skadan är hänförlig till ovan angiven krigsklausul och

finnes anledning förmoda att fallets behandling kan bliva prejudicerande för

framtiden, bör detsamma hänskjutas till gemensam behandling av bolagen,

innan skadan definitivt regleras.

.De förhållanden, för vilka ovan redogjorts och de åtgärder, som vidtagits

från brandförsäkringsbolagens sida, ge ett tydligt belägg för att frågan örn

ersättning för inträffade krigsskador under vår nuvarande neutralitetsperiod

har blivit av en viss betydelse. Nu berörda omständigheter böra därför icke

förbises, då det gäller alt bedöma, huruvida behov kan anses föreligga för

skapande av ett skydd mot de ekonomiska följderna av dylika skador. Situationen

är den, att den enskilde icke har möjlighet att genom försäkring skydda

sig mot ekonomiska förluster till följd av skador av nu berörd art. Vad

beträffar annan krigsskada än sådan som förorsakats genom brand föreligger

samma begränsning i fråga om möjligheten att täcka risken genom frivillig

försäkring.

Av det anförda framgår, att skada, som uppkommer å enskild egendom

här i riket under tid, då riket icke är i krig och som direkt eller indirekt

orsakats av krig mellan andra nationer, varken kan täckas genom frivillig

försäkring eller omfattas av lagen om ^^skadeersättning. Ägaren har alltså

att själv bära förlusten, såvida icke undantagsvis ersättning för skadan kan

vinnas på diplomatisk väg eller annorledes.

Förekomsten av krigsskador under neutralitetstiden. För ytterligare belysning

av frågan huruvida behov av försäkringsskydd för krigsskador under

neutralitetsperioden kan anses föreligga har utredningen sökt bilda sig

en uppfattning örn frekvensen av redan inträffade dylika skador. För sådant

ändamål har utredningen i skrivelse till samtliga länsstyrelser anhållit

örn uppgift rörande arten och omfattningen av krigsskador, som inom olika

län efter stormaktskrigets utbrott drabbat fast och lös egendom av enskild

natur. Svar lia inkommit från samliga länsstyrelser. Dessutom har utredningen

trän vissa affärsdrivande verk erhållit uppgift örn motsvarande skador

å egendom tillhörande dessa verks förvaltningsområde.

De från länsstyrelserna inkomna uppgifterna torde icke kunna betraktas

såsom fullständiga, även örn de synas ge en relativt god bild av orsakerna till

de inträffade skadorna och deras relaliva förekomst inom landet. I fråga om

skadornas betydelse ur ekonomisk synpunkt lämnas i nämnda uppgifter för

flertalet län i ett betydande antal fall även uppgift om resultatet av verkställda

värderingar. För en del län saknas dock dylika värdeuppgifter.

De inkomna uppgifterna ge vid handen, att de inträffade skadorna i huvudsak

härröra från bombfällning, minsprängning, spärrballonger, brännflaskor,

granatsplitter i samband med beskjutning av främmande flygplan,

sorn flugit in över svenskt område samt nödlandning av dylika plan. Vad skadornas

lokala fördelning beträffar uppge åtta länsstyrelser, eller tredjedelen

av samtliga, att skador av nu berörd art icke inträffat inom vederbörande

hill. Största antalet skador uppges lia förekommit inom Göteborgs och Bohus

län, Malmöhus län, Älvsborgs län och Jönköpings län, för vilka län uppgi
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 361.

vits respektive 274, 73, 50 och 43 skador. För alla övriga län sammantagna

uppges antalet inträffade skador till 58. Av de uppgivna 498 skadorna, som

samtliga avse enskild egendom, ha 201 drabbat fastigheter, 253 starkströmsledningar,

27 andra ledningar samt endast 17 egendom av annan art. Det

må framhållas, att skador å fiskefartyg och redskap icke ingå i dessa siffror,

alldenstund ifrågavarande skador som regel ersatts på grund av frivillig

försäkring hos statens krigsförsäkringsnämnd. Såvitt kan bedömas,

torde sabotageskador, även om dylika av krigsförhållandena föranledda skador

förekommit, icke lia medtagits i länsstyrelsernas uppgifter.

I fråga örn de inträffade skadornas svårhetsgrad, varvid bortses från skador

å fiskefartyg och fiskredskap, må nämnas, att med undantag för enstaka

skadefall, där skadan värderats till ett eller annat tusental kronor, det

övervägande flertalet skador synes vara av mindre betydelse med ett genomsnittligt

värde av i runt tal 100 kronor. Det må i anslutning härtill nämnas,

att kostnaderna för avhjälpande av å telegrafverkets anläggningar uppkomna

fel, förorsakade av spärrballonger, uppgingo till följande avrundade

belopp.

År 1940 ............ 40 000 kronor

» 1941 ............ 7 000 »

i» 1942 ............ 2 000 »

För vattenfallsstyrelsens del ha reparationskostnaderna för skador härrörande

från spärrballonger under tiden t. o. m. 1942 uppgått till i runt tal

40 000 kronor. Till jämförelse med dessa kostnadssiffror kan det förtjäna

framhållas, att värdet av samtliga av länsstyrelserna uppgivna skador som

drabbat starkströmsledningar och andra ledningar i enskild ägo och som

enligt dessa uppgifter varit föremål för värdering, utgjorde cirka 20 500

kronor, medan de värderade fastighetsskadorna, huvudsakligen skador å

fönsterrutor på grund av granatsplitter från luftvärnet och minsprängningar,

representerade den relativt låga summan av cirka 28 500 kronor. Det må

emellertid betonas, att de båda sistnämnda beloppen icke kunna betraktas

som ett tillförlitligt mått på värdet av de krigsskador som drabbat nu berörda

egendomsslag, detta bland annat på grund av att värderingen icke avser

samtliga uppgivna skador.

Skador å fiskefartyg och fiskredskap lia så gott som uteslutande förekommit

inom Göteborgs och Bohus län och representera ofta betydande belopp.

Ur den från länsstyrelsen i nämnda län inkomna uppgiften hava följande

siffror erhållits, avseende förhållandena t. o. m. utgången av juli 1943.

Fiskefartyg, totalförlust ..

» , andra skador

Fiskredskap.............

Antal

Skadornas värde

skador

i kronor

10

387 500

10

6 800

36

35 800

56

430 100

Det må nämnas, att det belopp av 6 800 kronor, som angivits för skador å

fiskefartyg, motsvarar endast 6 av de 10 inträffade skadorna. För 4 av dem

har något värde icke angivits. Möjligheten att i fråga örn fiskefartyg och

fiskredskap erhålla försäkring mot krigsskada hos krigsförsäkringsnämnden,

synes hava utnyttjats i praktiskt taget samtliga nu nämnda skadefall,

ett förhållande som, vad Göteborgs och Bohus län beträffar, också bekräftats

av krigsförsäkringsnämnden.

Den föreliggande undersökningen synes berättiga till följande slutsats. Örn

man bortser från skador å fiskefartyg, för vilka frivillig försäkring kunnat

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj.ts proposition nr 361.

39

erhållas lios krigsförsäkringsnämnden, torde kunna sätlas i fråga, huruvida

enbart anlalet inträffade neutralitetsskador och den därav föranledda skadegörelsen

kunna anföras såsom tillräckligt skäl för en utsträckning av

försäkringsskyddet alt gälla även dylika skador. Antalet skador av denna

art har uppenbarligen icke varit alltför betydande och skadornas storlek i

det övervägande flertalet fall ringa. En mera detaljerad genomgång av länsstyrelsernas

rapporter om inträffade skador ger emellertid ett intryck av

att fara för en betydande skadegörelse i olika fall varit för handen, även

örn den uppkomna skadegörelsen kommit att stanna vid mindre proportioner.

Framför allt måste man bereda sig på att den intensifiering av kriget,

varmed man av försiktighetsskäl bör räkna, allteftersom detta närmar sig

sitt slut, kan komma att medföra allvarliga konsekvenser beträffande neutralitetsskadornas

både frekvens och omfattning. Detta förhållande talar

enligt utredningens mening för att den ifrågasatta utvidgningen av försäkringsskyddet

kommer till stånd.

Uttalanden av vissa näringsorganisationer. I likhet med den tidigare

krigsskadeutredningen har även den nuvarande utredningen ansett sig höra

träda i förbindelse med olika näringsorganisationer för att taga del av deras

synpunkter beträffande behovet av en utvidgning av nu gällande lag örn

^^skadeersättning. För sådant ändamål har utredningen haft överläggning

med representanter för Kooperativa förbundet, Svenska järnvägsföreningen,

Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges

industriförbund samt Sveriges riksorganisation för hantverk och mindre

industri. Härvid framhölls av representanter för Industriförbundet, att förbundet

redan i sitt yttrande över krigsskadeutredningens betänkande framhållit,

att tidpunkten för ett krigsutbrott ej alltid kunde fixeras. Redan på

grund härav borde tiden närmast före ett krigsutbrott omfattas av lagen örn

krigsskadeersättning. Därifrån och till en utvidgning av lagen att gälla hela

neutralitetstiden vore endast ett kort steg. Det uttalades från Industriförbundets

sida, att det hos industrien förelåge ett starkt önskemål att få till

stånd den ifrågasatta utvidgningen. För grossistförbundets del underströks,

att det förelåg en stark oro i nuvarande läge och att det vore ytterligt tacknämligt,

örn en lagstiftning av här ifrågasatt art kunde komma till stånd.

Representanterna för hantverksorganisationen, järnvägsföreningen och kooperativa

förbundet anslöto sig helt till de gjorda uttalandena, varjämte från

kooperativa förbundets sida framhölls, att särskilt industriledarna inom förbundet

vore livligt intresserade av den ifrågasatta lagstiftningen. Fastighetsägareförbundet

har i skrivelse till utredningen framhållit såsom synnerligen

önskvärt alt även krigsskador under neutralitetstid ersättas.

Sammanfattning. Ur den redogörelse, som i det föregående lämnats, bär

framgått bland annat följande.

1) Det privata försäkringsväsendet lämnar icke ersättning för krigsskada.

2) Den enskilde, vilkens egendom förslöres genom dylik skada, måste

själv bära förlusten, såvida icke i något fall på grund av särskild omständighet

ersättning för skadan kan erhållas. Detta förhållande måste betraktas

såsom otillfredsställande.

3) Även örn den hittillsvarande erfarenheten ifråga örn antalet och omfattningen

av inträffade neulraiitelsskador icke enbart kan anses utgöra tillräckligt

skäl för en utvidgad lagstiftning, bör man av försiktighetsskäl räkna

med en stegring såväl beträffande frekvens sorn omfattning av inträffade

neutralitetsskador, efter liand som kriget ingår i sitt slutskede.

4) Det föreligger hos landels näringsorganisationer ett starkt önskemål

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

om en utvidgning av lagen om krigsskadeersättning att gälla även neutralitetsskador.

Såsom motiv för denna önskan har bl. a. åberopats en i vida

kretsar utbredd oro över frånvaron av möjlighet till ersättning för de ekonomiska

följderna av en skadegörelse, som kan bliva omfattande och för

den enskilde mycket betungande.

På grund av vad sålunda framhållits anser utredningen behov föreligga

av utökat skydd för ekonomiska förluster härrörande från skador av nu

berörd art och vill som sin mening uttala önskvärdheten att ett sådant skydd

snarast måtte komma till stånd.

C. Grunddragen av utredningens förslag.

Utredningens förslag innebär i korthet följande. De principer, som ligga till

grund för utformningen av gällande lag om krigsskadeersättning, tillämpas i

stort sett även vid lagstiftningens utbyggande att gälla neutralitetstid. Lagförslaget

omfattar sålunda samma egendom, som den gällande lagen och

dennas uppdelning av egendomen på fyra särskilda självförsörjande försäkringskollektiv

bibehålies. Under neutralitetstid saknas anledning att i fråga

om någon egendomsgrupp uppskjuta skaderegleringen, varför inträffade skador

värderas och ersättas snarast möjligt. Statsverket förskjuter erforderliga

medel för skadereglering samt för bestridande av därmed förenade kostnader.

Vid viss tidpunkt sker uttaxering av bidrag eller avgifter. Ersättningsfrågor

handläggas av den i nuvarande lag omförmälda krigsskadenämnden, som

alltså måste träda i funktion. Den nya lagen göres retroaktiv i så måtto,

att ersättning beredes för skador, som inträffat efter stormaktskrigets utbrott.

1. Förslagets omfattning.

Vid utvidgning av lagen örn krigsskadeersättning att gälla även för neutralitetstiden

aktualiseras omedelbart tvenne betydelsefulla frågor, nämligen dels

frågan om begreppet krigsskada, vilket begrepp självfallet kan få en annan

innebörd under neutralitetstiden än under en period, då landet är indraget i

kriget, dels frågan om gränsdragning mellan det område, som omfattas av den

obligatoriska krigsförsäkringen och området för krigsförsäkringsnämndens

verksamhet.

Innebörden av begreppet krigsskada under neutralitetstid. Såsom förut

framhållits är syftet med den nu ifrågasatta lagstiftningen att under vissa

betingelser bereda möjlighet till ersättning för skada å egendom i följd av

krig under tid, då vårt land är neutralt. I fortsättningen använder utredningen

benämningen krigsskada såsom synonymt med uttrycket skada i följd av

krig.

I sitt den 7 februari 1940 avgivna betänkande med förslag till lag örn

krigsskadeersättning anförde den dåvarande krigsskadeutredningen om begreppet

krigsskada följande:

»Med krigsskada har utredningen i första hand avsett skada, orsakad av

bombfällning, beskjutning, sprängning, eldsåsättande eller annan liknande

åverkan. Om den skadegörande handlingen utförts av fientlig eller egen krigsmakt

är i detta sammanhang utan betydelse; skadan har oavsett detta, om

förutsättningarna i övrigt föreligga, uppstått i följd av krig. Även enskilda

personer kunna tänkas i samförstånd med fienden och för att främja hans

krigsmål, bakom fronten genom sabotage eller på annat sätt, åstadkomma

krigsskada. Skada, som föranledes av fiendens beslagtagande av egendom,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

41

inrymmes likaledes under begreppet krigsskada.---Med krig, vari

riket befinner sig, avses endast rikets krig med främmande makt; detta lärer

enligt gängse språkbruk få anses uppenbart och något förtydligande |>ä denna

punkt har i förslaget till lagtext e.j synts erforderligt. Härutinnan överensstämmer

förslaget för övrigt med ett flertal under senare tid givna lagar. Inbördeskrig

eller uppror avses alltså ej, dock kan givetvis en därav föranledd

skada vara att anse som krigsskada, därest inbördeskriget eller upproret står

i sammanhang med rikets krig med främmande makt. — Skada genom neutralitetskränkningar

omfattas ej av förslaget, då den ju icke uppstått i följd

av krig, vari Sverige deltager. — — — I allmänhet torde staten ej vara

juridiskt förpliktad att ersätta under krig av fienden eller egen härsmakt

vållad skada å privat egendom. Emellertid föreligga fall, då staten på grund

av särskilda lagstadganden kan tänkas bliva ersättningsskyIdig för krigsskada,

t. ex. enligt gällande rekvisitionslagar. Jämlikt dessa skall nämligen, därest

skada eller avsevärd försämring uppkommit å förnödenhet, som tagits i anspråk

med nyttjanderätt, lämnas skälig ersättning därför. Denna skada kan

ju vara en krigsskada i förslagets mening.»

Under behandlingen av lagförslaget framställdes icke någon erinran mot

denna bestämning av begreppet krigsskada, varför densamma torde få tjäna

lill ledning vid tolkningen av nuvarande lag. Den frågan inställer sig då,

huruvida den ovan lämnade definitionen av begreppet krigsskada kan anses

äga obetingad giltighet å sådan skada även under lid, då vårt land är neutralt.

Utredningen ställer sig tveksam särskilt i ett avseende, nämligen då fråga

är om skada hörrörande av åtgärder av vår egen krigsmakt. Den ovan återgivna

begreppsbestämningen inrymmer även sådan skada. Örn den egna

krigsmakten skall kunna fylla sin uppgift i krig, står det givetvis icke att

undvika, att vissa dess åtgärder medföra skada å eller förstörelse av enskild

egendom. För rätt till ersättning härför enligt gällande krigsskadelag förutsättes

likväl, att skadegörelsen uppstått just i följd av kriget. Det torde icke

hava varit lagstiftarens mening att såsom krigsskada anse t. ex. skadegörelse,

som uppkommit i samband med utbildning eller övningar med krigsmakten

bakom fronten. 1 varje fall bör detta stå fullt klart i fråga om sådan skadegörelse

under neutralitetstid. Däremot kan det vålla tvekan, huru man bör

bedöma skador, som medan riket är neutralt förorsakas av någon krigsmaktens

åtgärd till skydd för neutraliteten. Det är givet, att sådana åtgärder av

krigsmakten, vilka direkt syfta till att värna vår neutralitet, ofta bära krigets

prägel. Från denna utgångspunkt kunde det också synas naturligt alt generellt

behandla alla av dylika åtgärder förorsakade skador såsom krigsskador

i lagens mening. Delta kan emellertid enligt utredningens uppfattning icke

komma i fråga. Ett efter sådana riktlinjer utformat krigsskadebegrepp lider

av uppenbar oklarhet och kan tänkas få vidsträckt räckvidd, eftersom —

sett ur en vidare synvinkel — snart sagt varje krigsmaktens åtgärd innerst

syftar till att värna landets neutralitet. Inom utredningen har därför diskuterats

möjligheten av en snävare gränsdragning. Utredningen anser, att sådana

krigsliknandc operationer, vilka direkt hänföra sig lill en viss konkret neutralitetskränkning

i nu berörda avseende böra inlaga en särställning. Med

andra ord bör skada, föranledd av någon krigsmaktens åtgärd i syfte att

avvärja en påbörjad eller omedelbart förestående kränkning av vårt lands

neutralitet, behandlas såsom krigsskada. llit kommer sålunda att hänföras

t. ex. åverkan genom splitter från luftvärnseld, därest eldgivningen tillkommit

i syfte alt avvärja en neutralitelskränkning. Att militärpersonalen tilläventyrs

felbedömt situationen, bör härvid icke spela någon roll. Det har inträffat,

att skada uppkommit i samband med desarmering av ilandflutna minor. Också

sådan skadegörelse bör enligt utredningens mening i regel kunna gottgöras

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

såsom krigsskada. Emellertid bör ^^skadeersättning utgå allenast i den

män gottgörelse ej lämnas i annan ordning. Även under neutralitetstid torde

förekomma fall, där ersättning för krigsskada bör utgå i första hand enligt

gällande rekvisitionsförfattningar eller på annan grund.

Med del sagda bar utredningen endast i stora drag velat ange riktlinjerna

för tolkningen av begreppet krigsskada under neutralitetstid i sådana fall, där

skadan vållats av vår egen krigsmakt. Det bör lämpligen ankomma på rättstillämpningen

att närmare utmejsla begreppet. Enligt utredningens mening

synes någon olägenhet icke föranledas därav, att detta begrepp kan få en

något vidare räckvidd under krig än under neutralitetstid.

I anslutning till det sist sagda bör påpekas, att man vid ett krigsutbrott

måste räkna med att skador i följd av krigshandlingar inträffat redan under

tiden närmast dessförinnan. Sådan skadegörelse skall tydligen bedömas enligt

bestämmelserna om krigsskada under neutralitetstid. Bortsett från svårigheten

att fixera den tidpunkt, då krigstillstånd inträtt eller, i vissa fall, då skadan

skett, anser utredningen det emellertid ur flera synpunkter lämpligt att, därest

vårt land skulle indragas i kriget, all före och under kriget uppkommen krigsskada

bedömes enhetligt och då givetvis enligt reglerna örn skada under krig.

Detta innebär bland annat, att värdet av »neutralitetsskadorna» sammanräknas

nied värdet av »krigsskadorna», därvid de i nu gällande lag stipulerade

reduktionsreglerna för ersättning — i händelse av mycket omfattande egendomsförstöring

— tillämpas på samtliga skadeersättningar. Både billighetsskäl

och praktiska synpunkter tala likväl för alt skadelidande, som redan fått

sin ersättningsfråga prövad under neutralitetstid, icke sedermera drabbas av

reduktionen.

I fråga om begreppet krigsskada bör vidare uppmärksammas åverkan

genom sabotage av enskild person. Det låter väl tänka sig, att skadegörelse

av dylik art står i så nära sammanhang med ett utanför Sverige pågående

krig, att densamma bör betraktas såsom krigsskada. Att redan nu, innan

tillräcklig erfarenhet föreligger, söka åstadkomma en gränsdragning, låter

sig näppeligen göra.

Ett annat problem, som bar viss anknytning till det ovan sagda, kan i

detta sammanhang lämpligen tagas upp till behandling. Man måste räkna

med att vid tillämpning av ifrågavarande lagstiftning möta tveksamma fall

på gränsområdet mellan begreppen krigsskada och civilskada. Vid tillkomsten

av den nuvarande lagen örn krigsskadeersättning torde statsmakterna

hava utgått ifrån, att varje avgörande av krigsskadenämnden i en ersättningsfråga

bör träffas så, att skadan bedömes antingen som krigsskada

eller som civilskada. Med den kännedom man sedan dess vunnit örn den ej

sällan komplicerade naturen av skador i anknytning till krigsförhållanden,

står det klart för utredningen, att ett avgörande efter nämnda riktlinjer kan

leda till obilliga resultat. En skada kan med hänsyn till orsak, förlopp eller

omfång uppvisa ett växelspel av civila och krigspräglade faktorer. Redan

den enkla, alls icke verklighetsfrämmande frågan, hur man enligt gällande

lag bör bedöma en av civil orsak uppkommen skada, vars verkningar försvårats

genom en krigshandling, är svår att besvara.

Utredningen, sam haft tillfälle till överläggningar med initierade personer

i våra grannländer, har därvid fått bekräftat, att de här endast antydningsvis

omnämnda svårigheterna i mycket stor utsträckning förekomma vid

rättstillämpningen. Från dessa personers sida har med skärpa framhållits

olämpligheten av att genom alltför stela direktiv klavbinda lagtillämpningen,

alldenstund situationer ofta uppkomma som ej kunna förutses. I

våra nordiska grannländer tillämpar man nu sådant förfaringssätt vid skadereglering,

att ett skadefall kan till viss del betraktas såsom krigsskada

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

43

och till återstående del såsom civilskada. Dylika fall hava visat sig uppgå

till ett betydande antal. På det hela taget torde nian hava gynnsamma erfarenheter

av detta förfaringssätt. I Norge har man för att underlätta skadereglering

i gränsfall skapat ett särskilt organ, kallat Grensenemnden, vari

olika intressen äro företrädda. Denna nämnd har till huvudsaklig uppgift

att i gränsfall fördela ersättningsskyldigheten på krigsförsäkringen respektive

civilförsäkringen. Av Grensenemnden träffat avgörande har respekterats

av såväl krigsförsäkringsinstilutionerna som vederbörande försäkringsanstalter.

Utredningen har här velat fästa uppmärksamheten på detta problemkomplex,

som torde särskilt böra beaktas då närmare föreskrifter skola

meddelas angående krigsskadenämndens verksamhet. Under den nuvarande

neutralitetstiden äga hithörande problem hos oss visserligen icke samma

räckvidd som i våra grannländer. Lagstiftningen synes dock höra utformas

med tanke på önskvärdheten av atl i gränsfallen kunna göra en skälig avvägning

mellan krigsskada och civilskada. Det erforderliga samarbetet med

vederbörande privata försäkringsanstalt bör på ett enkelt sätt kunna åvägabringas

genom en föreskrift om att nämnden, då så anses påkallat, må före

avgörandet samråda med vederbörande försäkringsinrättning eller med någon

organisation, som representerar de enskilda försäkringsbolagen. En sådan

föreskrift synes lämpligen böra intagas i instruktionen för krigsskadenämnden.

Gränsdragningsfrågor beträffande krigsförsäkring av fartyg. Enligt nuvarande

lag är fartyg under byggnad å varv försäkrat mot krigsskada, såframt

för fartyget finnes försäkring avseende civilskada. Såsom tidigare

framhållits hänföres varje fartyg, som bygges å varv, antingen till varukoliektivet

eller till maskinkollektivel, beroende på vilket varv som bygger fartyget.

I stort sett lia fartyg under byggnad å de större skeppsvarven hänförts

till maskinkollektivet och fartyg å de mindre varven till varukollektivet.

Så snart byggnadsprocessen avslutats, utgår fartyget ur varu- eller

maskinkollektivet. Eftersom lösörekollektivet omfattar lösegendom, som icke

uttryckligen upptagits i något av de övriga kollektiven, skulle varje färdigbyggt

fartyg kommit att automatiskt ingå i lösörekollektivet, såframt icke

lagen stadgat vittgående undantag härutinnan. I 25 § föreskrives nämligen,

att från lösörekollektivet undantagas fartyg, som nyttjas till handelssjöfart

eller liknande ändamål, alltså handelsfartyg, ävensom vissa .större fiskefartyg.

Stadgandet innebär, att lösörekollektivet i fråga om fartyg omfattar

allenast mindre fiskefartyg samt i övrigt sådana fartyg, som icke nyttjas

som handelsfartyg, huvudsakligen lustjakter, segel- och motorbåtar, roddbåtar

och johar.

Vid genomförande av nämnda distinktion beträffande handelsfartyg, varigenom

sådant fartyg under byggnadstiden omfattas av krigsskadelagen men

undantages därifrån då fartyget nyttjas för sitt ändamål, har lagstiftaren

tydligen förutsatt, att ett färdigbyggt handelsfartyg genast insättes i trafik

och sålunda kan bli föremål för frivillig krigsförsäkring. Sådan försäkring

meddelas av statens krigsförsäkringsnämnd enligt bestämmelserna i lagen

den 10 mars 1939 (nr OX) örn statlig krigsförsäkring m. m., i det följande

även kallad krigsförsäkringslagen. Under senare lid bär erfarenheten visat,

alt det icke alltid är fallet alt färdigbyggda handelsfartyg omedelbart insättas

i trafik. Det är sålunda känt, att svenska skeppsvarv eller beställningar

från utlandet färdigbyggt handelsfartyg, vilka under nuvarande förhållanden

icke kunnat levereras. Dessa fartyg äro för närvarande upplagda i

Sverige i avbidan på tillfälle lill leverans. Konsekvensen av alt de å ena sidan

icke längre liro under byggnad men ä andra sidan ej heller nyttjas eller

s. 44 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

44

ens lia nyttjats, till handelssjöfart, blir den, att fartygen ingå i krigsskadelagens

lösörekollektiv.

Här må vidare erinras om att den svenska handelsflottans fartyg i icke

ringa utsträckning lagts upp i anledning av avspärrningen på haven. Det kan

lili föremål för tvekan, huruvida också dessa fartyg skola anses undantagna

från krigsskadelagen på grund av bestämmelserna i 25 §. örn ett sådant

fartyg endast tillfälligt tagits ur trafik, är frågan enkel att besvara, men

problemet tillspetsas, i den mån fartygets stillaliggande sträcker sig över en

längre tidrymd, kanske flera år. Det synes mest troligt, att man med lagens

uttryck »nyttjas till handelssjöfart» avsett att ange en viss fartygskategori på

grundval av det ändamål, för vilket fartyget byggts, därvid det förhållandet

saknar relevans, huruvida fartyget vid ett visst tillfälle faktiskt nyttjas eller

icke. Dock bör icke förbises, att en tolkning, som fäster avgörande vikt vid

örn fartyget verkligen nyttjas, i vissa fall kan lia fog för sig. Om sistnämnda

tolkning skulle vara den riktiga, så innebär detta, att även temporärt upplagda

handelsfartyg äro eller kunna vara att hänföra till krigsskadelagens

lösörekollektiv, såframt fartygen äro vederbörligen försäkrade för civilrisk.

Det kan emellertid icke anses rimligt att belasta nämnda kollektiv, som

avser att skydda helt andra egendomsgrupper, med risker av delta slag.

Utan att vilja ta ställning till förenämnda tolkningsproblem anser utredningen,

att lagen uttryckligen bör från lösörekollektivet undantaga varje

fartyg, som är avsett att nyttjas som handelsfartyg. Den omständigheten, att

fartyget tilläventyrs för längre eller kortare lid icke nyttjas för sitt ändamål,

bör följaktligen enligt utredningens mening icke tilläggas någon betydelse i

detta hänseende. Det kan icke väntas medföra svårigheter att i varje särskilt

läll avgöra, huruvida ett fartyg byggts för användning som handelsfartyg

eller för annat ändamål. Förslaget påkallar en mindre ändring i lagtexten.

Beträffande handelsfartygen och de större fiskefartygen finns ännu ett

spörsmål att uppmärksamma. Efter tillkomsten av krigsförsäkringsnämnden,

vars huvudsakliga uppgift ursprungligen angavs vara att meddela transportförsäkring

mot krigsrisk, har utvecklingen gått i riktning mot en successiv

utvidgning av nämndens verksamhet. Detta förklarar, att också de nyss

åsyftade upplagda handelsfartygen i stor utsträckning äro frivilligt krigsförsäkrade

hos nämnden. Örn man godkände den tolkningen av krigsskadelagen,

att även temporärt upplagda handelsfartyg äro föremål för obligatorisk försäkring

enligt nämnda lag, blir konsekvensen tydligen den, att i händelse av

krigsskada å upplagt handelstonnage, såväl krigsförsäkringslagen som krigsskadelagen

kunna bli tillämpliga på försäkringsfallet. Det bör vidare observeras,

att samma förhållande kan inträffa i fråga om fartyg, som i krigsskadelagens

mening alltjämt är under byggnad å varv men som desslikes

blivit försäkrat hos krigsförsäkringsnämnden. Denna anser sig nämligen i

princip oförhindrad att försäkra fartyg, som efter sjösättning kvarligger vid

varvet för att där färdigställas. Däremot har krigsförsäkringsnämnden icke

meddelat försäkring av fartyg under byggnad å svenskt varv före sjösättningen.

Olägenheten av att vissa objekt omfattas av både den obligatoriska

krigsskadeförsäkringen och den frivilliga krigsförsäkringen kompliceras därav,

att ersättning utgår efter i viss mån olika normer i de håda lagarna. Sålunda

är ersättningen enligt krigsförsäkringslagen för närvarande maximerad

till 175 °/o av förkrigsvärdet, medan enligt krigsskadelagen det aktuella

värdet ersättes utan begränsning. Att situationen är otillfredsställande ligger

i öppen dag. Utredningen har därför diskuterat möjligheten av att åstadkomma

en klar gränslinje mellan området för krigsförsäkring enligt lagen

örn ^^skadeersättning och krigsförsäkringsnämndens verksamhetsområde.

Lösningen av frågan kail sökas på olika vägar. Utredningen har därvid

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

45

funnit ett alternativ träda så starkt i förgrunden, att varje annan lösning

avgjort bör stå tillbaka. Det faller sig nämligen av flera skäl naturligt, att

göra sjösättningen till det avgörande momentet vid denna gränsdragning.

Utredningen föreslår därför sådan jämkning i lagen om krigsskadeersättning,

att fartyg under byggnad å varv bibehålies som objekt för denna lag endast

intill dess fartyget blivit sjösatt. Under den del av byggnadsprocessen, som

faller i tiden efter sjösättningen, bör fartyget däremot vara undantaget från

nämnda lags bestämmelser. Principen bör gälla alla fartyg, avsedda att

nyttjas som handelsfartyg, samt fiskefartyg med en bruttodräktighet av minst

20 registerton.

De jämkningar i krigsskadelagen, som utredningen här ovan föreslagit,

innebära en viss begränsning i fråga örn lagens tillämplighet å fartyg. Det

måste självfallet tillses, att man icke därigenom ställer de betydande värden,

om vilka det här är fråga, utan möjlighet till försäkringsskydd. Utredningen

vill fördenskull framhålla, att representanter för krigsförsäkringsnämnden,

med vilka utredningen haft överläggningar, som sin uppfattning uttalat, att

den ifrågasatta utvidgningen av nämndens verksamhet icke kan väntas medföra

några komplikationer för denna av svårlöst art. Eftersom krigsskadelagen

omfattar även utländsk enskild egendom, kan krigsförsäkringsnämndens

verksamhet tydligen komma att avse även sådan egendom. Här i riket

torde emellertid finnas endast ett begränsat antal utländska fartyg, för vilka

intresse av krigsförsäkring i Sverige föreligger. Ändring av gällande instruktion

för krigsförsäkringsnämnden torde erfordras, därest utredningens förslag

i förevarande hänseende godtages.

Frivillighetsprincipen inom lösörekollektivet. Krigsförsäkring av egendom

tillhörande krigsskadelagens lösörekollektiv är nu knuten till gällande

försäkring för civilrisk men bygger i princip på frivillig anslutning. Om försäkringstagare

vid försäkringsavtalets ingående gör förbehåll om att egendomen

skall undantagas från krigsförsäkring, är sådant förbehåll gällande.

Därmed följer också befrielse från skyldighet att erlägga avgift till finansiering

av kollektivets skador. Med hänsyn till synpunkter av principiell art,

vilka underströkos under förarbetena till den nuvarande lagen, anser utredningen

att nämnda anordning bör bibehållas. Praktiskt sett har frågan om

frivillig eller obligatorisk anslutning tydligen endast ringa betydelse. Inom

utredningen har upplysts, att det privata försäkringsväsendet vid lirigsskadelagens

tillkomst bland allmänheten lät sprida populärt avfattade broschyrer

angående lagens grunddrag. I dessa broschyrer, som utgingo i en upplaga på

över två miljoner och följaktligen kunna antagas ha nått de breda lagren

av försäkringstagare, underströkos lagens bestämmelser örn frivillig anslutning

tih krigsskadelagens försäkring å lösöre. Trots detta har, enligt vad

som framgår av en i dagarna av Svenska Försäkringsföreningens upplysningsbyrå

bland större försäkringsbolag i Stockholm företagen undersökning,

endast en försäkringstagare gjort sådant förbehåll. Beträffande avtal som

redan ingåtts då en lag örn krigsskadeersättning under neutralitetstid träder

i kraft, föreslår utredningen, att försäkringstagaren medgives rätt att inom

viss tid, förslagsvis tre månader, efter lagens ikraftträdande göra förbehåll

beträffande krigsförsäkring.

Frågan om ränta å ersättningsbelopp. Den tidigare krigsskadeutredningen,

som deli 7 februari 1940 avgav betänkande med förslag till lag örn krigsskadeersättning

(SOU 1940:4), förutsatte, ali ränta icke skulle utgå å ersättning

för krigsskada. En motsatt ståndpunkt intogs i den lill riksdagen

avgivna propositionen (prop. nr 207 lill 1940 lagtima riksdag). I detta hän
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 361-

seende anförde föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet följande

beträffande fastighetskollektivet.

»Därest skaderegleringen utsträckes under en längre tid, måste vidare avgöras,

huruvida ränta skall beräknas å innestående ersättningebelopp. Med

ett system, vilket bygger på principen örn samtliga fastighetsägares gemensamma

ansvar för krigsskador, måste det enligt mili mening följa, alt likhet

i ersättningshänseende såvitt möjligt skall iakttagas. För utjämnande av

den olikhet härutinnan, som blir följden vid ersättningarnas utbetalande å

skilda tider, synes det oundgängligt att skadelidande tillerkännes ränta å

oguldna ersättningsbelopp från viss angiven tidpunkt. Denna tidpunkt torde

lämpligen böra bestämmas så att det kan beräknas, att en överblick över

krigsskadornas omfattning och finansieringsmöjligheterna därvid vunnits. Förslagsvis

synes den kunna fastställas till sex månader efter krigets avslutande.»

Beträffande ränta å egendom tillhörande varu- eller maskinkollektivet

anförde departementschefen vidare:

»Utredningen har förutsatt, att ersättning för skada å varor och maskiner

i regel skall utbetalas omedelbart eller snarast möjligt efter skadans inträffande,

men ej föreslagit några närmare bestämmelser i detta hänseende.

Såsom utredningen framhållit måste man emellertid beträffande maskinförsäkringen

förutsätta, att influtna försäkringsavgifter ej förslå till att omedelbart

täcka uppkomna skador, något som även i viss utsträckning kan

tänkas äga tillämpning med avseende å varuförsäkringen. För sådant fall

har utredningen föreslagit, att staten, som meddelar försäkringen, skulle

förskjuta erforderliga medel för utbetalning av ersättningar. Ehuru jag i

princip delar utredningens uppfattning i fråga örn tiden för ersättningarnas

utgivande, torde dock enligt min mening någon ovillkorlig skyldighet i detta

hänseende icke böra föreskrivas. Statens möjlighet att i erforderlig utsträckning

förskottera medel kan lika litet här som då det gäller ersättning för

fastighetsskador på förhand bedömas. Tidpunkten för skadeersättningarnas

utbetalande torde därför få bliva beroende av medelstillgången. Härvid bör

givetvis beaktas, att ersättning i främsta rummet lämnas för sådan skada,

vars snabba reglerande ur det allmännas synpunkt framstår såsom nödvändig.

För att i görligaste mån åstadkomma likhet i ersättningshänseende vill

jag emellertid, på samma sätt som i fråga örn ersättningen för fastighetsskador,

föreslå, att ränta må åtnjutas å innestående ersättningsbelopp. Tidpunkten,

från vilken räntan skall beräknas, synes — i viss anslutning till

vad som gäller i fråga örn utbetalning av försäkringsbelopp enligt lagen den

8 april 1927 om försäkringsavtal — lämpligen kunna bestämmas till en månad

från det anmälan örn skadan jämte, i den mån så är möjligt, bestyrkt

redogörelse för den skadade egendomens beskaffenhet före skadan samt

skadans art och omfattning inkommit.»

I överensstämmelse med departementschefens sålunda uttalade mening

föreslogs i propositionen beträffande fastighetskollektivet, att å ersättningsbelopp,

som ej utbetalats sex månader från krigets slut, ersättningsberättigad

ägde åtnjuta ränta från utgången av nämnda tid. 1 fråga örn krigsskada

å varor eller maskiner föreslogs motsvarande rätt till ränta, sedan

en månad förflutit från det anmälan örn skadan jämte redogörelse enligt

35 § andra stycket kommit krigsskadenämnden till handa. Det förutsattes,

att ränta skulle utgå efter räntefot, som Konungen bestämde. Vad sålunda

föreslagits i propositionen lämnades av riksdagen utan erinran. Bestämmelserna

rörande lösörekollektivet, som senare infogades i krigsskadelagen,

utformades — såvitt angår finansiering och skadereglering — i viss överensstämmelse

med reglerna för fastighetskollektivet och upptogo i konse
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj:ts proposition nr 361.

47

kvens därmed samma normer för räntegottgörelse. Nn nämnda bestämmelser

om ränta återfinnas i 7, 18 oell 27 §§ krigsskadelagen.

Av det ovan sagda torde framgå, att lagens regler om räntegottgörelse

vila på det i propositionen gjorda antagandet, att skaderegleringen under

krigstid kan bli fördröjd ävensom att en viss olikformighet mellan skilda

ersättningsberättigade inom samma försäkringskollektiv kan uppkomma i

följd av iner eller mindre tillfällig brist på likvida medel till täckande av

skadorna. Räntegottgörelsen har avsetts kompensera det dröjsmål eller den

bristande likställighet i ersättningshänseende, som sålunda förutsatts kunna

uppstå.

Dessa synpunkter till förmån för räntegottgörelse äga enligt utredningens

mening i varje fall icke giltighet under neutralitetstid. Den skadegörelse av

väsentligt mindre omfattning, varmed man då har att räkna, behöver icke

föranleda uppskov med reglering av inträffade skador. Ej heller torde risk

föreligga att utbetalning av ersättning fördröjes av brist på likvida medel.

Utredningen, som längre fram mera utförligt återkommer till frågorna örn

skadereglering och ersättningarnas finansiering, vill här som sin uppfattning

uttala, att under neutralitetstid en relativt snabb skadereglering är

önskvärd och tillika, såvitt nu kan förutses, möjlig att genomföra. En konsekvens

av denna ståndpunkt är att grundvalen för rätt till räntegottgörelse

bortfaller. Utredningen föreslår sålunda, att ränta icke må åtnjutas å ersättning

för krigsskada under neutralitetstid.

I detta sammanhang anser sig utredningen emellertid böra rikta uppmärksamheten

på den bestämmelsen i 18 § krigsskadelagen, enligt vilken

ersättningsberättigad äger å ersättningsbelopp, som ej utbetalts en månad

från det anmälan om skadan jämte redogörelse enligt 35 § andra stycket

kommit krigsskadenämnden till handa, åtnjuta ränta från utgången av

nämnda tid. Av departementschefens ovan citerade uttalande till statsrådsprotokollet

framgår, att tidpunkten, från vilken ränta skall utgå, bestämts

i anslutning till vad som gäller i fråga om utbetalning av försäkringsbelopp

enligt lagen den 8 april 1927 om försäkringsavtal. Med hänvisningen till

försäkringsavtalslagen torde hava åsyftats 24 § i denna lag. Däri stadgas

nämligen, att örn tid ej är utsatt för fullgörande av försäkringsgivarens betalningsskyldighet

i anledning av inträffat försäkringsfall skall den fullgöras

en månad efter det meddelande örn försäkringsfallet kommit försäkringsgivaren

till handa, dock att betalning icke må krävas förrän 14 dagar förflutit

efter det den skadelidande förebragt utredning rörande de frågor, som

äro av betydelse för ersättningsanspråkets bedömande. Vidare följer av

stadgandet i 9 kapitlet 10 § handelsbaden, att försäkringsgivaren är skyldig

betala ränta efter viss räntefot från förfallodagen.

Den återgivna bestämmelsen i försäkringsavtalslagen är dispositiv. Brandförsäkringsbolagen

lia i sina allmänna försäkringsvillkor upptagit en klausul

av innehåll, att ersättningsbelopp i anledning av brandskada förfaller till

betalning sex veckor efter det meddelande om skadan kommit försäkringsgivaren

lill handa och erforderlig utredning — enligt vad därom särskilt

föreskrives — blivit förebragt samt, i fall då värdering av skiljemän påkallats.

dessa meddelat sitt beslut. De särskilda bestämmelserna angående erforderlig

utredning föreskriva skyldighet för försäkringstagaren bl. a. alt

på anmodan avlämna detaljerad förteckning rörande alla under försäkringen

inbegripna föremål med uppgift för varje föremål å dess värde före branden,

att styrka befintligheten och värdet av egendom, som uppgives vara

skadad eller förstörd, ali för sådant ändamål tillhandahålla alla handlingar,

av vilka upplysningar kunna hämtas örn skadan samt att, örn branden varit

föremål för polisundersökning eller örn försäkringsgivare avfordrat för
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 361.

säkringstagaren cd angående brandens uppkomst eller det skadades myckenhet

eller värde, tillställa försäkringsgivaren polisprotokoll eller bevis örn

fullgjord edgång. Till jämförelse må nämnas att 35 § andra stycket krigsskadelagen

föreskriver, att vid anmälan om krigsskada skall, såvitt möjligt,

fogas av trovärdiga personer bestyrkt redogörelse för den skadade egendomens

beskaffenhet före skadan samt skadans art och omfattning. Lagrummets

avfattning kan möjligen föranleda till den tolkningen, att redogörelsen

för skadan icke behöver tillfredsställa de mera vittgående krav, som, enligt

vad ovan anförts, tillämpas av de privata försäkringsbolagen.

Men oavsett vilken grad av fullständighet man anser sig böra kräva härvid,

kvarstår likväl det förhållandet, att — på grund av stadgandet i 18 §

krigsskadelagen — rätt till ränta å ersättningen inträder redan vid en tidpunkt,

då enligt brandförsäkringsbolagens erfarenhet skadeersättningen i ett

betydande antal fall ännu icke kunnat fastställas. Enligt.utredningens uppfattning

är detta icke tillfredsställande. I följd därav har utredningen övervägt

att föreslå sådan ändring av 18 § krigsskadelagen, att ersättningsvillkoren

i berörda hänseende i varje fall icke bliva gynnsammare beträffande

krigsskada än i fråga örn civilskada. Emellertid har utredningen avstått

därifrån, eftersom frågan torde falla utom ramen för utredningsuppdraget.

Frågan måste dock tillmätas viss både principiell och praktisk betydelse,

varför utredningen hyser förhoppningen, att örn statsmakterna skulle finna

skäligt införa bestämmelser om räntegottgörelse jämväl beträffande krigsskada

under neutralitetstid, vad ovan framhållits därvid måtte beaktas.

Lagens giltighetstid. Beträffande lagens giltighetstid anmäler sig först

frågan, huruvida bestämmelserna böra göras retroaktiva med avseende å skador,

som inträffat före lagens ikraftträdande. Starka billighetsskäl tala till

förmån härför. Örn statsmakterna anse det nuvarande tidsläget påkalla en

sådan lagstiftning till skydd för den enskilde, varom här är fråga, kan med

fog göras gällande, att skyddet bör omfatta hela det skede, som präglas av

de extraordinära förhållandena. En gränsdragning, som avskär möjligheten

till ersättning för redan lidna skador, kommer säkerligen att för den stora

allmänheten te sig godtycklig. Det kan vidare åberopas att den mot försäkringsskyddet

svarande skyldigheten att bidraga till finansieringen av respektive

försäkringskollektiv principiellt åvilar ali egendom, vilket innebär, att

även sådan egendom, som skadats före lagens tillkomst, svarar för finansieringen

av därefter inträffade skadefall. Vidare må anföras, att åtskilliga

av de skador, vilka tidigare omnämnts i redogörelsen för länsstyrelsernas

uppgifter torde hava medfört ganska kännbara ekonomiska verkningar för

den enskilde. Emot en lösning av problemet på grundval av retroaktiv giltighet

kunna till en början åberopas merendels tillämpade lagstiftningsprinciper,

även örn de beträffande en lagstiftning av extraordiär karaktär och,

såvitt man kan förutse, begränsad varaktighet icke böra tilläggas avgörande

betydelse. Vissa praktiska synpunkter peka i samma riktning; i detta hänseende

bör framförallt erinras om svårigheterna vid utredning och värdering

av för länge sedan inträffade skadefall. Trots betänkligheter av principiell

och praktisk art, har utredningen ansett sig böra giva det först

nämnda alternativet företräde. Om bestämmelserna alltså enligt utredningens

mening böra göras retroaktiva, inställer sig därnäst frågan, hur långt

tillbaka i tiden man bör sträcka sig. Konsekvensen synes bjuda att man

därvid tar steget fullt ut och låter det pågående världskrigets utbrott bilda

utgångspunkt. Utredningen föreslår i överensstämmelse härmed, att lagen

får tillämpning å krigsskada, som inträffat efter den 31 augusti 1939. Spörsmålet

huru länge lagen bör hållas i kraft är med hänsyn till den mångfald

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 361.

49

ovissa faktorer, som här spela in, svårt att besvara. Att redan nu fixera en

bestämd tidsgräns synes icke lämpligt. Även en tid efter upphörandet av ett

krig, som rasat inpå våra gränser, föreligger risk för krigsskador, t. ex. genom

minexplosion. Det bör ankomma på särskild prövning i framtiden att

avgöra, när lagen kan anses hava fyllt sin uppgift.

2. Kostnadernas finansiering.

Utredningen förutsätter, att kostnaderna för den utsträckta försäkringen

skola i överensstämmelse med de principer, som ligga till grund för lagen

om krigsskadeei’sättning, bäras av vederbörande egendomskollektiv.

Förskottering av statsmedel. Ett accepterande av den i det föregående

förordade principen örn snabb reglering av under neutralitetstiden inträffade

krigsskador leder omedelbart till frågan om lämpligaste sättet för åstadkommande

av likvida medel för skadeersättningarnas utanordnande. Att för detta

ändamål omedelbart företaga utdebiteringar inom de olika kollektiven är

uppenbarligen en anordning, som är förknippad med så iögonenfallande

brister, att den måste underkännas. Det är tillräckligt att erinra om, att man

vid den tidpunkt då försäkringen sättes i kraft saknar varje kännedom örn

storleken av de belopp som kunna komma att erfordras. Möjlighet finnes för

att dessa belopp bliva synnerligen obetydliga. Ett igångsättande av debiteringsapparaten

är dessutom förenad med relativt betydande kostnader, som

skulle komma att belasta krigsskadenämndens verksamhet, och bör därför

icke tillgripas^ förrän tillräckliga skäl härför föreligga. Den enda praktiska

lösning av frågan, som enligt utredningens uppfattning står till buds, och

som utredningen därför vill förorda, är att de för skadereglering och omkostnader

i övrigt erforderliga medlen förskotteras av statsverket. Skulle efter

neutralitetstidens slut vårt land komma att indragas i kriget, föreslår utredningen,

att de förskotterade ersättningarna inräknas i de belopp, som skola

utdebiteras inom de olika kollektiven. Skulle åter vårt land icke komma att

indragas i kriget, bör avgiftsdebitering verkställas, så snart det blir möjligt

att närmare bestämma storleken av de belopp, som behöva uttagas inom

varje särskilt kollektiv. Örn det härvid skulle visa sig, att de sammanlagda

skadeersättningarna inom något kollektiv uppgå till ett blott obetydligt belopp,

synes frågan, huruvida debitering överhuvud skall verkställas inom

detta kollektiv, böra avgöras med hänsyn dels till storleken av det sammanlagda

ersättningsbeloppet, dels till kostnaderna för debiteringens genomförande.

Skulle skadorna inom ett kollektiv vara mera betydande, medan inom

ett annat endast obetydliga skador förekommit, bör icke finnas något hinder

för att avgiftsdebiteringen inskränkes till förstnämnda kollektiv, i vilket fall

de obetydliga ersättningsbelopp, som avse det andra kollektivet, skulle komma

att åvila det allmänna. Såsom en möjlighet må även nämnas det alternativet,

att de under löpande neutralitetstid av statsverket förskotterade skadeersättningarna

uppgå till ett belopp av sådan storlek, att frågan örn verkställande

av debitering aktualiseras redan före neutralitetsperiodens slut. Intet

hindrar att i ett dylikt fall debitering och uppbörd av avgifter verkställes.

Härvid bör dock ej förbises, att ytterligare debiteringar senare kunna bliva

erforderliga.

När bör debitering verkställas? Vad beträffar frågan örn debitering och

uppbörd av avgifter redan under löpande neutralitetstid synas följande synpunkter

böra beaktas. Uppenbarligen bör, örn icke en tvångssituation före
Bilmng

till riksdagens protokoll 10i3. 1 samt. Nr 301. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

ligger, en sådan debitering undvikas i större utsträckning ju större kostnader

och administrationsbesvär den beräknas föra nied sig. För närmare belysning

av hithörande frågor har genom utredningens försorg verkställts en uppskattning

av kostnaderna för verkställande av debitering och uppbörd inom

varu- och maskinkollektiven. Enligt uppgifter, som införskaffats från de

brandförsäkringsbolag i riket, vilka meddela brandförsäkring å egendom tillhörande

nämnda kollektiv, framgår att för närvarande cirka 260 000 dylika

försäkringar äro i kraft, varav omkring 187 000 tillhöra varu- och cirka 73 000

maskinkollektivet. Med ledning av undersökningen, som på utredningens

hemställan verkställts inom vissa försäkringsbolag, har debiteringskostnaden

uppskattats till sammanlagt 26 öre per försäkring, varav 15 öre antagits utgöra

portokostnader. Debitering av avgifter inom varukollektivet skulle sålunda

draga en kostnad av närmare 50 000 kronor och inom maskinkollektivet

av bortåt 20 000 kronor. Av dessa belopp skulle mera än hälften inflyta

till statsverket i form av portokostnader. Vid undersökningen har bl. a. förutsatts,

att meddelanden från krigsskadenämnden till försäkringstagarna

med upplysning örn storleken av den avgift, som skall inbetalas, komma att

erhålla tjänstebrevsrätt, medan portot för inbetalning av avgifterna via postgiro

förutsättes komma att belasta krigsskadenämndens omkostnadskonto.

Då det gäller att avgöra, huruvida de till en viss tidpunkt under neulralitetsperioden

av statsmedel förskotterade skadeersättningarna äro tillräckligt

stora för att motivera att debiteringsapparaten sättes i gång, bör emellertid

hänsyn tagas icke uteslutande till den kostnad debiteringen beräknas medföra

utan framför allt till storleken av de avgiftsbelopp, som den enskilde

försäkringstagaren i genomsnitt kan väntas behöva erlägga. Äro dessa belopp

alltför små, torde debiteringen, i all synnerhet om den är avsedd att upprepas

vid senare tillfällen, ur allmänhetens synpunkt te sig omotiverad. Utredningen

har för sin del ansett skäligt att debitering inom varu- och maskinkolléktiven

icke bör igångsättas under löpande neutralitetsperiod för täckande

av kostnaderna för redan inträffade skador, med mindre det belopp, som

behöver utdebiteras, uppgår till 1 %0 av försäkringssumman. För att kunna

avgöra vid vilken sammanlagd kostnad detta inträffar, behöver man känna

storleken av den sammanlagda brandförsäkringssumman inom vart och ett

av kollektiven. Enligt de uppgifter, som de olika brandförsäkringsbolagen

på hemställan av utredningen tillställt denna, visar det sig, att sammanlagda

brandförsäkringsbeloppet inom varukollektivet för närvarande uppgår till

7 058 miljoner kronor och inom maskinkollektivet till 4 470 miljoner kronor.

Avgiftsdebiteringen borde sålunda under löpande neutralitetstid och under

den ovan angivna förutsättningen äga rum först då de belopp, som behöva

utdebiteras, uppgå till cirka 7 resp. 4 5 miljoner kronor inom de båda kol
-

lektiven.

Fördelningen på olika grupper av försäkringsbolag av ovan nämnda försäkringssummor

och motsvarande antal försäkringar framgår av följande

sammanställning.

Varuförsäkringar

Belopp

mkr.

Antal

Maskinförsäkringar

Antal Belopp

AlUal mkr.

Riksbolag

Aktiebolag ...................... 110 597 5 030 40 192 3 611

Örns. bolag...................... 62375 1 714 19697 683

Läns- och häradsbolag.............. 8 840 62 10 273 53

Utländska bolag.................... 5 203 252 3 217_123

7 058 73 379 4 470

Summa 187 015

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 361.

51

Har neutralitetstiden passerats utan att någon debitering ägt rum och utan

att landet indragits i kriget, skall debitering givetvis ske så snart skadeförloppet

kunnat överblickas och administrationskostnaderna för försäkringen

uppskattats, även örn det belopp, som behöver utdebiteras, understiger den

i föregående tall förordade gränsen av 1 %0 av brandförsäkringsbeloppet.

Därest skadeersättningar och omkostnader för ett visst kollektiv äro så obetydliga,

att det icke kan anses motiverat att verkställa debitering, bör denna

kunna inställas, vilket innebär, att kostnaderna komma att bäras av det

allmänna.

Vad ovan anförts gäller närmast varu- och maskinkollektiven, för vilka

register över försäkringarna redan finnas upprättade hos vederbörande

brandförsäkringsbolag. I fråga örn lösörekollektivet, som torde omfatta ett

betydligt större antal försäkringar än de båda andra kollektiven, ha register

över försäkringarna däremot icke upprättats; delta med hänsyn till att enligt

lagen om krigsskadeersättning någon debitering inom detta kollektiv

icke skulle ske förrän efter krigets slut. Även om lagstiftningen utvidgas

att omfatta neutralitetstiden, bör med hänsyn till nu nämnda omständigheter

någon utdebitering inom lösörekollektivet ej ske, förrän skadeförloppet

i dess helhet är känt. Skulle skadeersättningar och omkostnader i övrigt

endast uppgå till mindre belopp, gälla samma synpunkter i fråga om utdebiterings

verkställande som anförts i fråga örn varu- och maskinkollektiven,

dock med beaktande av att en utdebitering inom lösörekollektivet torde komma

att medföra icke oväsentligt större kostnader än beträffande de övriga.

Vad slutligen fastiglietskollektivet beträffar gestalta sig förhållandena här

i fråga örn utdebiterings verkställande helt annorlunda än inom övriga kollektiv.

Inom fastiglietskollektivet utgår krigsskadebidrag på grundval av bidragspliktig

fastighets taxeringsvärde. Påföring av bidrag verkställes av

den, som har alt debitera kronoutskylder, varefter bidrag uppbäras och

redovisas i sammanhang med kronouppbörden. Därest fastighet icke åsatts

särskilt taxeringsvärde, skall fastighetens värde fastställas i den ordning

Konungen bestämmer. Denna anordning av debiteringsförfarandet beträffande

fast egendom torde även i fråga om den utvidgade försäkringen vara

den för ändamålet mest rationella och utredningen finner ej anledning föreslå

någon ändring däruti. Det torde emellertid utan vidare stå klart, att

verkställande av debitering, uppbörd och redovisning i fråga örn ett bidragsskyldigt

fastighetsbestånd, vars sammanlagda värde för närvarande torde

överstiga 23 miljarder kronor, innebär ett icke obetydligt arbete på många

händer. Såsom särskilt problem anmäler sig här vidare det förhållandet, att

bidragspliktiga fastigheter i relativt stor utsträckning torde sakna taxeringsvärde.

Detta gäller icke endast sådana fastigheter, som nybildats efter senaste

fastighetstaxering ulan jämväl vissa kategorier av fast egendom, som

enligt gällande föreskrifter överhuvud taget icke skola åsättas taxeringsvärde

men för vilka skyldighet att gälda krigsskadebidrag föreligger. Debitering

av bidrag måste följaktligen föregås av ett mer eller mindre omfattande

taxeringsförfarande. Här åberopade förhållanden torde göra det klart att

debitering av bidrag i fråga örn fastighelskollektivet icke bör förekomma

förrän det sammanlagda ersättningsbeloppet och de med verksamheten förenade

kostnaderna i övrigt kunnat fixeras.

3. Krigsskadenämndens organisation oell verksamhet.

Man har uppenbarligen ali anledning räkna med både färre och mindre

omfattande krigsskador under neutralitetstid än då riket är i krig. Prövningen

av ersällningsfrågorna bör i följd därav regelmässigt komma all

gestalta sig enklare under neutralitetsförliållanden, en omständighet, till vil
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

ken enligt utredningens mening hänsyn bör tagas, då man bestämmer sammansättning

oell verksamhetsformer hos det organ, som skall handlägga

frågor om ersättning för krigsskador under neutralitetstid.

Det är naturligt, att denna uppgift anförtros åt statens krigsskadenämnd,

varvid det nuvarande provisoriet med försäkringsinspektionen bör bringas

att upphöra och särskilda ledamöter utses i nämnden.

I fråga om nämndens sammansättning stadgar nuvarande krigsskadelag

endast, att i nämndens beslut rörande ersättning skola deltaga minst tre

ledamöter, av vilka åtminstone en skall hava utövat domarämbete. Utredningen

finner ej anledning föreslå ändring härutinnan. Nämnden bör givetvis

tillföras erforderlig sakkunskap särskilt beträffande brandförsäkring.

Att — såsom tidigare diskuterats — till ledamöter i nämnden utse representanter

för envar mera betydande intressegrupp, som beröres av lagen, synes

åtminstone för närvarande icke påkallat. Antalet ledamöter i nämnden bör

kunna begränsas till högst fem jämte lika antal suppleanter.

Om, såsom utredningen föreslagit, lagen får retroaktiv tillämpning, kan

man vänta en viss anhopning av skadeanmälningar i början av lagens giltighetstid.

Sedan dessa blivit föremål för handläggning, torde endast ett

eller annat sammanträde i månaden erfordras för behandling av ersättningsfrågor.

. .

Möjligheterna att anknyta nämndens expedition till annan statlig institution

böra undersökas. Med en sådan anordning torde nämndens expeditionskostnader

kunna nedbringas till mindre proportioner, än om ett särskilt

fristående kansli skall upprättas. Det bör i detta sammanhang understrykas

att de särskilda försäkringskollektivcn i krigsskadelagen principiellt skola

bära nämndens förvaltningskostnader.

Beträffande skaderegleringen böra de normer, som härutinnan gälla inom

det privata brandförsäkringsväsendet, i görligaste mån tjäna till ledning.

Såsom i annat sammanhang framhållits bör skadefall kunna bedömas sa,

att viss del betraktas som krigsskada och återstoden som civilskada; det är

av vikt att möjlighet till samråd mellan nämnden och vederbörande försäkringsanstalt

hålles öppen.

Utredningen anser, att särskild instruktion för krigsskadenamnden bor utfärdas

i administrativ ordning på grundval av de principer som finnas uttalade

i 5 kapitlet krigsskadelagen. Därvid torde jämväl ovan anförda synpunkter

beaktas. Beträffande bestämmelserna i nämnda kapitel föreslår

utredningen en ändring i 43 § av innebörd, att nämndens beslut skall kunna

ändras, därest detsamma grundats pa oriktiga eller ofullständiga uppgifter.

Härutinnan hänvisas till den speciella motiveringen.

4. Principerna för lagtextens utformning.

För utformningen av de nya bestämmelserna erbjuda sig olika möjligheter.

Ett alternativ är att sammanfatta dem i en särskild lag, som antingen göres

helt fristående eller i tillämpliga delar hänvisar till gällande lag om krigsskadeersättning.

Det är vidare möjligt att inlemma de nya bestämmelserna

i den bestående lagen, därvid man kan välja mellan att i erforderliga delar

omarbeta denna eller att göra ett tillägg till densamma. Utredningen anser

att det sista alternativet bör givas företräde. I förslaget hava de nya bestämmelserna

fogats till den nuvarande lagen såsom ett särskilt kapitel. Däri hanvisas

i tillämpliga delar till de äldre bestämmelserna. Vissa övergångsbestämmelser

erfordras till de nya reglerna. Utredningen är medveten om att erinran

av formell art kan göras mot den föreslagna utformningen av lagen. Enligt

utredningens mening är det emellertid av vikt, att den enkelhet och överskådlighet,

som vinnes genom utredningens förslag, icke går förlorad.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 361.

53

Speciell motivering.

1. Förslag till lag angående ändring av lagen om

krigsskadeersättning.

1 §•

I den nu gällande lagen saknas uttrycklig föreskrift om tillämpligheten i

lokalt hänseende. Uppenbart är emellertid att lagen avser allenast egendom

i Sverige. Denna princip bör gälla även krigsskada under neutralitetstid.

önskvärt är att principen klart framgår av lagtexten. Utredningen föreslår

därför ett tillägg i överensstämmelse härmed. Med uttrycket »i Sverige» avses

en territoriell bestämning. Svensk egendom utanför vårt lands geografiska

gränser omfattas följaktligen icke av lagen, t. ex. egendom inom annan stats

territorium eller egendom å svenskt fartyg utanför Sverige.

Andra stycket innehåller en hänvisning till det särskilda avsnitt av lagen,

6 kapitlet, som avser krigsskada under neutralitetstid. Orsaken till skadan

skall stå i direkt sammanhang med ett mellan andra makter pågående krig.

Begreppet krigsskada har under neutralitetstid något snävare innehåll än då

vårt land självt är indraget i krig, såvitt angår skada förorsakad av vår egen

krigsmakt. Härutinnan hänvisas till den allmänna motiveringen.

Liksom förut gäller att ersättning enligt de nya bestämmelserna utgår endast

i den mån skadan ej gottgöres i annan ordning, örn — såsom utredningen

föreslagit — bestämmelserna göras tillämpliga jämväl å skador, vilka

inträffat redan före lagens ikraftträdande, bör observeras, att sådana skador

i viss utsträckning redan torde hava gottgjorts. Enligt vad utredningen inhämtat

har nämligen — bortsett från fall då främmande makt ersatt skada

— i vissa fall ersättning lämnats av statsverket på grund av beslut av Kungl.

Maj :t eller av militär myndighet. Vidare torde krigsförsäkringsnämnden ha

gottgjort skada a sadan egendom, som jämväl omfattas av de nya reglerna

om krigsskada. Även privata försäkringsbolag lia troligen, oavsett den ovan

omnämnda krijgsklausulen, lämnat ersättning i enstaka fall. Utredningen håller

före, att sådan utbetalning icke rimligen bör medföra regressrätt gentemot

krigsskadenämnden. Detsamma måste gälla i fråga om gottgörelse för

skada, som inträffar efter det de nya bestämmelserna trätt i kraft, örn sådan

skada gottgöres exempelvis enligt gällande rekvisitionsförfattningar, är ersättning

enligt krigsskadelagen utesluten.

16 §.

Såsom framgår av den allmänna motiveringen föreslår utredningen, att

fartyg under byggnad å varv avskiljes från varu- eller maskinkollektivet redan

innan byggnadsprocessen avslutats. Sjösättningen bör vara avgörande

moment.

Andra stycket föreslås ändrat i överensstämmelse härmed.''

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

25 §.

Härutinnan hänvisas till den allmänna motiveringen.

Det bör observeras, att utredningen föreslagit en viss jämkning också i bestämmelsen

örn undantagna fartygs tillbehör. Enligt utredningens mening

böra nämligen endast sådana tillbehör undantagas, vilka finnas ombord å

fartyget. Tillbehör på annan plats (t. ex. maskiner avsedda för inmontering,

under vintern upplagda inventarier, segel o. dyl.) torde regelmässigt ingå i

något av krigsskadelagens försäkringskollektiv.

43 §.

Det är givetvis icke uteslutet, att ett av krigsskadenämnden meddelat ersättningsbeslut

senare kan visa sig grundat på oriktigt eller bristfälligt material.

Uppenbarligen är det av vikt, att ett sådant beslut kan rättas, i varje

fall om det medfört rättsförlust för den enskilde. Med den avfattning 43 §

fått i nu gällande lag torde detta likväl icke låta sig göra. Utredningen föreslår

därför tillägg till lagrummet av innebörd, att om beslut i ersättningsärende

blivit oriktigt i följd av felaktig upplysning eller på grund av att omständighet

eller bevis av beskaffenhet att inverka på ärendets avgörande icke

varit nämnden bekant, nämnden skall äga befogenhet att upptaga ärendet till

förnyad prövning. Enligt utredningens mening behöver man icke befara, att

denna utväg skall medföra ett eftersättande av kravet på sorgfällig skadeutredning

i varje särskilt fall. Från den nyss angivna utgångspunkten

är det icke erforderligt att medgiva omprövning av annat beslut än

sådant, varigenom den skadelidande förvägrats ersättning eller fått yrkat ersättningsbelopp

nedsatt. Förslaget har utformats i enlighet härmed.

Av den föreslagna avfattningen framgår vidare, att rättelse kan ske på

nämndens eget initiativ eller efter ansökan av ersättningsberättigad.

Det föreslagna tillägget till lagrummet föranleder en viss redaktionell ändring

av lagtexten.

45 §.

Härutinnan hänvisas till den allmänna motiveringen.

46 §.

Enligt 36 § gäller såsom regel, att värdering av krigskada å fastighet som

avses i 2 kapitlet skall verkställas först efter krigets slut, medan krigsskada

i övrigt skall värderas snarast möjligt efter det skadeanmälan inkommit. I

anslutning härtill må observeras bestämmelsen i 6 §, enligt vilken det ankommer

på Konungen att fastställa grunder för värdering av krigsskador å

fastighet och därmed i krigsskadelagen likställd egendom.

De synpunkter, som ansetts motivera särbestämmelser beträffande värdering

av fastighetsskador, har den tidigare krigsskadeutredningen i sitt betänkande

(SOU 1940:4 sid. 53) i huvudsak formulerat sålunda:

»Vid bestämmandet av den ersättning, som i varje särskilt fall skall utgå

för krigsskada å fast egendom, torde det ligga närmast till hands att så

långt sig göra låter tillämpa samma principer som inom den privata brandförsäkringen,

då fråga gäller reglering av inträffad brandskada. Ersättningsgrunderna

inom brandförsäkringen hava framgått som resultat av mångårig

erfarenhet och torde tillgodose höga krav i fråga örn rimlighet och rättvisa.

Att helt följa dessa grunder är dock av flera skäl icke möjligt. Ersättning

för brandskada å fast egendom utgår i princip med belopp motsvarande

skillnaden mellan egendomens värde omedelbart före och omedel
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 361.

55

bart efter branden, vilken regel är helt naturlig i betraktande av att ersättningen

lämnas i direkt samband med skadans timande och att ersättningsbeloppet

motsvarar den normala kostnaden för egendomens återställande i

förutvarande skick. Beträffande krigsskada å fast egendom måste man emellertid,

som förut framhållits, utgå ifrån att återuppbyggnad eller reparation

i regel ej kan komma till stånd förrän efter krigets slut. Det kan sålunda

förflyta lång tid från det skadan inträffat till dess den blir reparerad, och

under mellantiden torde ofta möjligheterna att skydda egendomen för fortsatt

förstörelse vara tämligen små. En nödvändig förutsättning för att det

skydd, man vill tillskapa, skall bli effektivt är därför enligt utredningens

mening, att ersättning skall utgå icke blott för den omedelbara skadegörelsen

utan jämväl för sådan fortsatt förstörelse, som uppkommer mellan skadetillfället

och tidpunkten för skaderegleringen, måhända med undantag för

det fall, att förstörelsen kan tillskrivas underlåtenhet från ägarens sida i

fråga om vidtagande av möjliga skyddsåtgärder.»

Efter att i betänkandet ha diskuterat vissa andra frågor (förändringar i

penningvärdet, möjlighet till återuppbyggnad etc.) av beskaffanhet att inverka

på problemet om reglering av fastighetsskador, fortsatte den dåvarande

utredningen:

»Vid en närmare granskning av skaderegleringsfrågan uppställa sig flera

spörsmål, för vilkas besvarande kräves kännedom om utvecklingen under

och omedelbart efter kriget såväl på det ekonomiska området som i andra

avseenden. Här rör man sig överhuvud taget på så osäker mark, att utredningen

för sin del anser det uteslutet att redan nu lagstiftningsvägen fastslå

detaljerade principer för skaderegleringen. I förevarande avseende har därför

i utredningens lagförslag endast medtagits en bestämmelse, enligt vilken

det ankommer på Konungen att meddela erforderliga föreskrifter.»

Såsom utredningen redan i den allmänna motiveringen sökt påvisa föreligger

under neutralitetstid icke något skäl till uppskov med skaderegleringen

beträffande fast egendom. Tvärtom är en i görligaste mån snabb

skadereglering önskvärd i fråga örn samtliga egendomsgrupper. Genom den

i förevarande lagrum föreslagna bestämmelsen vinner man full likställighet

mellan fastigheter och övrig egendom i detta hänseende. Skaderegleringen

torde under neutralitetstid i regel kunna följa den praxis, som utbildats inom

den privata brandförsäkringsverksamheten.

47 §.

Såsom i den allmänna motiveringen framhållits, bygger förslaget på den

principen, att skadereglering skall ske fortast möjligt. För att vinna detta

syfte kunde man tänka sig att fastställa en viss tidsfrist för krigsskadenämnden

i fråga örn skaderegleringen. Av praktiska skäl har utredningen emellertid

ansett detta icke vara lämpligt; erfarenheten visar, alt dröjsmål med

skadereglering kan föranledas av omständigheter, över vilka försäkringsgivaren

icke råder.

Därest i fråga örn viss del av det belopp den skadelidande kräver bans

rätt är uppenbar, bör betalningen av denna del ej uppehållas för det som

ännu är oklart eller stridigt. Lagrummets avfattning hindrar ej heller att

— i likhet med vad som förekommer inom privat försäkringsverksamhet —•

förskott lämnas den ersättningsberättigadc, såframt särskilda omständigheter

motivera detta.

Beträffande spörsmålet huruvida skadelidande bör tillerkännas rätt till

ränta å ersättningsbelopp hänvisas lill den allmänna motiveringen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

48 §.

Gottgörelse till försäkringsanstalterna för biträde med debitering och uppbörd

av avgifter samt för sådant biträde med skadereglering, som kan befinnas

lämpligt, ingår i krigsskadenämndens administrationskostnader. I

dessa kostnader bör vidare ingå ränta å förskottsmedel, som staten ställer

till förfogande.

49 §.

Detta lagrum korresponderar med 25 § 3 momentet.

Vidare må hänvisas till övergångsbestämmelserna.

50 §.

Enligt 35 § skall krigsskada, som inträffar då vårt land befinner sig i

krig, anmälas inom tre månader efter det den skadelidande erhållit kännedom

örn skadan. För sen skadeanmälan medför icke utan vidare att rätten

till ersättning avskäres. Endast örn försummelsen icke kan anses ursäktlig

inträder denna påföljd.

Utredningen har icke funit påkallat att härutinnan föreslå ändrade bestämmelser

beträffande skador under neutralitetstid. Däremot kan stadgandet,

att skadeanmälan i varje fall skall ha inkommit inom ett år efter

krigets slut, icke utan vidare få motsvarande tillämpning. Tidpunkten för

skadans timande bör givetvis vara utgångspunkt för en preklusionsfrist

under neutralitetstid. Sådana omständigheter, som under krig betinga lång

preklusionstid, föreligga icke då riket är neutralt. Utredningen föreslår sålunda

att fristen maximeras till sex månader från det skadan inträffat.

Bestämmelserna om lagens ikraftträdande och giltighet.

Såsom i den allmänna motiveringen framhållits, föreslår utredningen, att

de nya bestämmelserna få tillbakaverkande kraft och göras tillämpliga å

skada, som inträffat efter det pågående världskrigets utbrott, vilket kan

fixeras till den 1 september 1939. Skada, som skett före bestämmelsernas

ikraftträdande, bör anmälas hos krigsskadenämnden inom viss tid, förslagsvis

sex månader, efter det lagen trätt i kraft.

Principen om frivillig anslutning till lösörekollektivet föranleder ett övergångsstadgande

av innehåll, att om sådan egendom var vederbörligen civilriskförsäkrad

då de nya bestämmelserna trädde i kraft, försäkringstagaren

skall äga rätt att viss tid därefter göra förbehåll örn egendomens undantagande

från krigsförsäkring. Eftersom frågan torde ha synnerligen begränsad

praktisk räckvidd synes tiden icke behöva fixeras längre än till tre månader.

Utredningen har i den allmänna motiveringen uttalat den meningen, att

krigsskador, som i tiden inträffa före respektive efter ett krigsutbrott böra

bedömas enhetligt enligt reglerna för krigsskada under krigstid. Föreskrift

härom har ansetts böra få sin plats i anslutning till övergångsbestämmelserna.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

57

2. Förslag till lag om ändrad lydelse av 24 § 3 mom.

inteckningsförordningen.

Enligt lagen den 8 april 1927 om inteckningshavares rätt till betalning ur

ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal, skola i vissa fall

brandstodsmedel nedsättas hos Konungens befallningshavande för att fördelas

mellan inteckningshavare och andra rättsägare. Lagen innehåller vidare

regler rörande verkan i inteckningshänseende av att vid sådan fördelning

likvid utgår till inteckningshavare. På grund härav har i 24 § 3 mom. inteckningsförordningen

intagits en erinran om att, enligt särskilt meddelade

bestämmelser, inteckning, för vilken betalning utgått ur brandstodsmedel,

i vissa fall kan bliva utan verkan ävensom att inteckning i stället kan komma

att meddelas på grund av handling, som Konungens befallningshavande har

att utfärda.

Beträffande krigsskadeersättning skall enligt 9 § krigsskadelagen i tillämpliga

delar gälla vad som stadgas i ovannämnda lag den 8 april 1927. Vid sådant

förhållande har det synts utredningen lämpligt att i ifrågavarande lagrum

i inteckningsförordningen införa motsvarande erinran.

3. Förslag till lag om ändrad lydelse av 12 § 4 mom. lagen örn

inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.

Utredningen hänvisar härutinnan till vad som ovan anförts angående förslag

till lag om ändrad lydelse av inteckningsförordningen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 15 oktober

1943.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 6 oktober 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 1

oktober 1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni

1940 (nr 540) om krigsskadeersåttning.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn O. Appeltofft.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

1 §•

Då, såsom avsett är, krigsskadeersåttning enligt andra stycket av förevarande

paragraf skall utgå allenast i den mån krigsskadan ej gottgöres i

annan ordning, lärer häråt böra givas uttryck i lagtexten.

Såsom en av förutsättningarna för den i tredje stycket av förevarande

paragraf föreslagna utsträckningen av lagens tillämplighet i rummet har angivits,

att fartyget skall vara »stationerat» i Sverige. Denna bestämning, för

vilken någon motivering ej lämnats och som till sin innebörd synes oklar,

lärer utan olägenhet kunna utgå. I övrigt torde åt stadgandet — vilket med

hänsyn till sin jämförelsevis underordnade betydelse med fördel bör kunna

placeras såsom ett tredje stycke i 1 mom. av 25 § — lämpligen böra givas

det något jämkade innehåll, att fartyg som nyttjas till fiske jämte egendom

ombord skall i ersättningshänseende anses såsom befintligt här i riket, ändå

att fartyget vid skadans inträffande befinner sig utanför territorialgränsen.

2 § 4 mom.

Ifrågavarande lag omfattar utländsk egendom här i riket med undantag av

sådan som tillhör främmande stat (2 § 1 mom. f). Genom nu förevarande

stadgande avses huvudsakligen att från det i lagen givna skyddet skall

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr 361.

59

kunna undantagas egendom tillhörig medborgare eller juridisk person i främmande

stat, där likvärdigt skydd ej beredes svensk egendom. Såtillvida ger

stadgandet uttryck åt den s. k. retorsionsprincipen, i motsats till reciprocitetsgrundsatsen.

Emellertid har stadgandet fått en utformning som går

vida utöver detta syfte. Då för befogenheten att förordna om sådant undantag

ej uppställes annan förutsättning än att »omständigheterna föranleda

därtill», har sålunda själva grundsatsen, den likvärdiga behandlingen staterna

emellan, eftergivits. Ett dylikt eftergivande, som ur principiell synpunkt

lärer vara mindre önskvärt, synes ej heller medföra någon nämnvärd

praktisk fördel. Med hänsyn härtill torde åt stadgandet böra givas en

utformning som mera överensstämmer med den vari retorsionsprincipen

vanligen plägar komma till uttryck.

16 och 25 §§.

Den i 16 § avsedda ändringen synes kunna enklast genomföras så att orden

»fartyg under byggnad å varv» utbytas mot »fartyg, som är under byggnad

å varv och ännu ej blivit sjösatt».

Avfattas 16 § på sätt som nu förordats —- genom förbehållet i 25 § 1 mom.

komma därmed ännu ej sjösatta fartyg att falla utanför regleringen i 4 kap.

— torde ändringen i 2 mom. a) förra delen av 25 § kunna inskränkas till

att orden »nyttjas till» ersättas med »är avsett att nyttjas till».

43 §.

Såsom i remissprotokollet uttalas lärer vad som stadgas i första stycket

andra punkten av förevarande paragraf om rätt för krigsskadenämnden

att företaga omprövning av redan fattat beslut gälla även utan särskild bestämmelse

i ämnet. Att stadgandet det oaktat upptagits har motiverats med

att det vore lämpligt att principen klart komme till uttryck i lagen. Förekomsten

av stadgandet i en enstaka lag kan emellertid lätteligen föranleda

tvekan hur motsvarande spörsmål skall lösas på andra rättsområden, där

dylikt stadgande saknas, exempelvis vid tillämpning av rekvisitionslagstiftningen

såvitt riksvärderingsnämnden angår; ett motsatsslut ligger då nära

till hands. I viss anslutning till vad försäkringsinspektionen anfört i sitt yttrande

må ock framhållas att stadgandet kan komma att leda till att framställningar

göras i oträngt mål och sålunda till att onödigt arbete åsamkas

krigsskadenämnden. Med hänsyn härtill synes stadgandet lämpligen böra

utgå.

Därest stadgandet bibehålies, torde åt detsamma böra givas en mera allmän

avfattning så att även det fall täckes, då den förelupna felaktigheten har

sin grund i misstag från det beslutande organets egen sida.

50 §.

Då stadgandet i förevarande paragraf innebär ändring i 35 § allenast såvitt

avser den ovillkorliga preklusionsfristen, torde avfattningen kunna järn
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majlis proposition nr 361.

kas förslagsvis till att rätten till ersättning för krigsskada under neutralitetstid

städse skall vara förlorad, där anmälan som i 35 § avses ej inkommit till

krigsskadenämnden inom sex månader efter det skadan inträffat.

51 §.

Enär meningen uppenbarligen är, att bestämmelserna ej allenast i 2—4

kap. utan jämväl i 5 kap. (se 35 §) skola äga tillämpning för det i förevarande

paragraf avsedda fallet, torde paragrafens avfattning böra jämkas

härutinnan.

Bestämmelsen i denna paragraf — vilken hänför sig ej allenast till »krigsskada

under neutralitetstid» — torde efter redaktionell jämkning lämpligen

kunna upptagas som ett tredje stycke i 1 §.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

61

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15

oktober 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och folkhushållningsdepartementen

anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Eriksson, lagrådets den 15 oktober 1943 avgivna utlåtande över det den

6 i samma månad till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändring

i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden:

I det remitterade förslaget har upptagits en bestämmelse av innebörd att

sådan fiskebåt, som åtnjuter försäkringsskydd enligt 4 kapitlet, ävensom ombord

därå befintlig egendom skall skyddas även då skadan uppkommer under

det båten nyttjas till fiske utanför den svenska territorialgränsen. Skyddet

bör självfallet icke lämnas annat fartyg än sådant som ingår i den svenska

fiskeflottan. Detta har i lagtexten uttryckts på så sätt, att bestämmelsen endast

gäller fiskebåt som är »stationerad i Sverige». Enär det enligt min uppfattning

är av betydelse för lagregelns rätta tolkning att denna förutsättning

kommer till klart uttryck, kan jag icke dela lagrådets mening att bestämningen

i fråga utan olägenhet kan utgå. Lagrådet har vidare föreslagit, att

ifrågavarande stadgande — med hänsyn till sin jämförelsevis underordnade

betydelse — bör flyttas från 1 § till 25 §. Ur systematisk synpunkt synes det

mig emellertid lämpligast, att stadgandet, som avser en utvidgning av lagens

i 1 § första och andra styckena angivna tillämplighet i rummet, införes i

samma paragraf som ett tredje stycke. Den av lagrådet sålunda föreslagna

redaktionella ändringen finner jag därför icke påkallad. Emellertid synes lagrummet

lämpligen böra undergå vissa andra redaktionella jämkningar.

Vid remissen till lagrådet framhöll jag, att förordnande enligt 2 § 4 mom.

borde komma till användning huvudsakligen då i viss främmande stat svensk

egendom icke bereddes skydd, som kunde anses likvärdigt med skydd enligt

lagen, men att även andra fall kunde tänkas, då det måste anses med svenska

intressen förenligt att ett dylikt förordnande kunde meddelas. Då jag alltjämt

hyser denna uppfattning, finner jag vad lagrådet härutinnan anfört icke böra

föranleda ändring i det remitterade förslaget. Jag vill dock förorda, att ut
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 361.

trycket »då omständigheterna föranleda därtill» — vilket i och för sig icke

torde innebära annat än vad som ligger i sakens natur — får utgå ur lagtexten.

16 och 25 §§ synas böra avfattas i enlighet med lagrådets förslag.

I motiveringen till det remitterade förslaget har framhållits, att det torde

vara krigsskadenämnden obetaget att taga ersättningsärende under omprövning

samt att det syntes lämpligt att detta klart komme till uttryck i lagtexten.

43 § i det remitterade förslaget har avfattats i överensstämmelse härmed.

Lagrådet, som bekräftat giltigheten av den sålunda uttalade principen,

har emellertid anmärkt, att förekomsten av ett stadgande härom i en enstaka

lag lätteligen kunde föranleda tvekan huru motsvarande spörsmål skulle lösas

på andra rättsområden, där dylikt stadgande saknades; ett motsatsslut läge

nära till hands. De farhågor för rättsosäkerhet, åt vilka lagrådet sålunda givit

uttryck, synas dock knappast befogade. Lagrådets i andra hand framförda

ändringsförslag torde däremot böra godtagas.

Den av lagrådet föreslagna avfattningen av 50 § synes mig lätteligen kunna

giva anledning till missförstånd beträffande preklusionsfristens längd, vilket

i sin tur kan föranleda rättsförlust. I varje fall torde för lekmannen paragrafens

avfattning i det remitterade förslaget framstå såsom mera lättfattlig. Jag

anser mig därför icke böra förorda vad lagrådet härutinnan föreslagit.

Lagrådets uppfattning, alt stadgandet i 51 § lämpligen borde upptagas som

ett särskilt stycke i 1 §, finner jag mig ej heller kunna biträda. Enligt min

mening avser nämligen bestämmelsen allenast »krigsskada under neutralitetstid»,

varför densamma lämpligen torde böra bibehållas under 6 kapitlet. Då

lagrådets anmärkning beträffande paragrafens utformning däremot synes böra

iakttagas, bör lagrummet avfattas i enlighet med lagrådets förslag.

Enligt vad jag tidigare anfört bör statsverket förskottera erforderliga medel

för utbetalning av ersättningsbelopp, som krigsskadenämnden fastställer för

krigsskador under neutralitelstid, samt för de med verksamheten under sådan

tid förbundna kostnaderna. Utdebitering för täckning av förskotten bör ske

först sedan dessa inom vederbörande egendomskollektiv tillsammans nått en

sådan storlek, att en utdebitering kan — med hänsyn till därmed förbundna

kostnader och besvär samt till avgiftsbeloppens genomsnittliga storlek —

anses motiverad. Skulle vid det nu pågående stormaktskrigets slut förskotten

inom ett egendomskollektiv uppgå till ett jämförelsevis obetydligt sammanlagt

belopp, kan, såsom utredningen framhållit, ifrågasättas huruvida utdebitering

inom detta kollektiv överhuvud taget bör äga rum. Därest riksdagen

intet har att däremot erinra, torde för nu ifrågavarande förskottering

erforderliga medel, vilkas storlek det givetvis är omöjligt att på förhand beräkna,

tills vidare få gäldas från det å förskottsstaten för försvarsväsendet

under fonden för förlag till statsverket uppförda förslagsanslaget till försvarsberedskapens

stärkande i allmänhet. Till täckande av kostnaderna böra medel

äskas av riksdagen först vid slutet av budgetåret, då den totala medelsåtgången

under budgetåret kan beräknas.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

63

Föredraganden hemställer härefter, att i enlighet med vad nyss anförts

ändrat förslag till lag örn ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940

(nr 540) om krigsskadeersättning måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ivar Miiller.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2LU 1943:67 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 s. 1 i texten