Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning
1943-08-31 · 63 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 61 av 63 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:361, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
1
Nr 361.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940
(nr 540) om krigsskadeersättning; given Stockholms
slott den 15 oktober 1943.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid
fogat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940
(nr 540) örn krigsskadeersättning.
GUSTAF.
Herman Eriksson.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 361.
1
2
Kungli Majits proposition nr 361''.
Förslag
till ''
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540)
om Urigsskadeersättning.
Härigenom förordnas, delS* * att 1 §, 25 § 2 mom. och 43 §'' lagen den 21
juni 1940 om krigsskadeersättning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels att till 2 §* nämnda lag skall fogas ett nytt moment, betecknat
4 morn., av den lydelse nedan sägs, dels ock att till samma lag skall fogas
ett nytt kapitel, betecknat 6 kap., med den överskrift oeh det innehåll som
nedan angives.
1 §•
För skada å egendom här i riket i följd av krig, vari riket kommit, skall, i
den mån sådan krigsskada ej gottgöres i annan ordning, beredas ersättning
genom statlig krigsförsäkring i den omfattning och på de villkor som i 1—5
kapitlen stadgas.
Ersättning genom sådan försäkring skall ock under enahanda förutsättning
som nyss nämnts beredas för skada å egendom här i riket i följd av krig,
vari riket icke indragits (krigsskada under neutralitetstid), och gäde härom
vad i 6 kapitlet stadgas.
Krigsskada å fiskefartyg, som har en bruttodräktighet understigande tjugu
registerton och är stationerat här i riket, skall, liksom sådan skada å ombord
därå befintlig egendom, ersättas såsom ovan sägs även där skadan
uppkommit under det fartyget nyttjats till fiske utanför den svenska territorialgränsen.
2 §•
4 mom. Konungen äger förordna, att från lagens tillämpning skall undantagas
egendom, som direkt eller genom förmedling av juridisk person helt
eller till största delen äges av medborgare eller juridisk person i viss främmande
stat.
16 §.
Ersättning enligt---erforderliga förbrukningsartiklar.
Ersättning utgår jämväl för krigsskada å fartyg, som är under byggnad
å varv och ännu ej blivit sjösatt, såframt fartyget är brandförsäkrat i
svenskt försäkringsbolag eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att
1 Senaste lydelse av dessa lagrum se SFS 1940:980
* Senaste lydelse se SFS 1940: 980.
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
3
driva försäkringsrörelse här i riket; Och skall krigsskadenämnden i fråga örn
samtliga å varje särskilt varv under byggnad varande fartyg, som här avses,
bestämma, att de skola anses tillhöra endera av de i första stycket angivna
egendomsgrupperna. Med brandförsäkring förstås här även försäkring mot
brandskada, som meddelats i form av sjöförsäkring.
Har egendom---å egendomen.
25 §.
2 mörn. Från bestämmelserna i detta kapitel undantagas:
ä) fartyg (båt, pråm), vilket är avsett att nyttjas till handelssjöfart eller
fesändés fortskäffandé eiler till annat ändamål, som med handelssjöfarten
äger gemenskap, såsom bogsering, isbrytning, bärgnings- eller dykeriföretag,
så ock fiskefartyg, som har en bruttodräktighet av minst tjugu registerton,
ävensom ombord å sålunda undantagna fartyg befintliga tillbehör;
b) luftfartyg;
c) smycken, ädla---äkta pärlor.
43 §.
Krigsskadenämndens beslut må ej överklagas. Finner nämnden att beslut,
varigenom ersättning vägrats eller yrkad ersättning till beloppet nedsätts,
blivit oriktigt i följd av nämndens förbiséende eller felaktig upplysning
ellér på grudd äv ätt omständighet eller bevis av beskaffenhet att inverka på
ärendets avgörande icke varit hämnden bekant, äger nämnden dock upptaga
ärendet till förnyad prövning.
Den, som ej åtnöjes med nämndens beslut i fråga örn vem rätten till krigsskadeersättning
skall tillkomma eller rörande fråga huruvida eller i vad mån,
vid tillämpning av 17, 21, 26 eller 30 §, kan å brand- eller sjöförsäkringsavtal
grundas rätt till ersättning eller skyldighet att erlägga avgift, äger utan hinder
av vad i första stycket stadgas instämma sin talan till domstol inom en månad
från det han fick meddelande om beslutet.
6 kap. Krigsskada under neutralitetstid.
45 §.
Vad i 1—5 kapitletl finnes stadgat skall med nedan angivna undantag äga
motsvarande tillämpning å krigsskada under neuträtitetstid.
46 §.
Värdering av krigsskada under neutralitetstid å fastighet, som avses i 2
kapitlet, skall verkställas snarast möjligt efter det anmälan örn skadan inkommit.
47 §.
Ersättning för krigsskada under neutralitetstid utbetalas å tid, som krigsskadenämnden
för varje särskilt fall bestämmer. Ränta gottgöres ej.
opaginerad Kontrollera mot PDF
i Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
48 §.
Konungen äger förordna huruvida och vid vilken tidpunkt utdebitering av
bidrag eller avgifter skall ske till täckande av belopp, som utgivits eller beräknas
komma att utgivas i ersättning för krigsskador under neutralitetstid
eller såsom kostnad för krigsskadenämndens verksamhet under sådan tid.
49 §.
Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet, skall vara undantagen
från försäkring för krigsskada under neutralitetstid, såframt försäkringstagaren
gör förbehåll därom hos försäkringsgivaren vid försäkringsavtalets
ingående.
50 §.
Krigsskada under neutralitetstid skall, vid äventyr som stadgas i 35 §, anmälas
hos krigsskadenämnden inom tre månader efter erhållen kännedom
örn skadan. I varje fall förloras rätten till ersättning, om anmälan ej inkommit
till nämnden inom sex månader efter det skadan inträffat.
51 §.
Om riket indrages i krig, skola bestämmelesrna i 2—5 kapitlen äga omedelbar
tillämpning jämväl å skada, som dessförinnan inträffat och som eljest
varit att bedöma enligt bestämmelserna i detta kapitel, dock att vad sålunda
stadgats icke skall medföra ändring i ersättningsbeslut, som redan meddelats
av krigsskadenämnden.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Vad i 6 kapitlet finnes stadgat skall äga tillämpning å skada, som inträffat
efter den 31 augusti 1939. Anmälan örn skada, som inträffat före lagens
ikraftträdande, skall hava inkommit till krigsskadenämnden inom sex månader
från dagen för lagens ikraftträdande, vid äventyr att rätten till ersättning
eljest är förlorad.
Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet och som vid tiden
för denna lags ikraftträdande var på sätt i 25 § angives brand- eller sjöförsäkrad,
skall vara undantagen från försäkring för krigsskada under neutralitetstid,
såframt försäkringstagaren gör anmälan därom hos försäkringsgivaren
inom tre månader från dagen för lagens ikraftträdande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
5
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hams
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott dem i
oktober 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Hubbestad.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och folkhushållningsdepartementen
anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådetEriksson,
fråga angående lagstiftning örn ersättning för krigsskada å egendom
under neutralitetstid samt anför:
Inledning.
Enligt lagen den 21 juni 1940 (nr 540) örn ^^skadeersättning skall, i den
mån skada å egendom i följd av krig, vari riket kommit, icke gottgöres i
annan ordning, för sådan krigsskada beredas ersättning genom statlig krigsförsäkring
i den omfattning och på de villkor som i lagen stadgas. Lagen
omfattade från början tre skilda egenaomsgrupper, nämligen fastigheter jämte
vissa inventarier och produkter därå, vidare varor, huvudsakligen handelsvaror,
samt slutligen maskiner. Genom lag den 6 december 1940 (nr 980),
utsträcktes emellertid lagen örn krigsskadeersättning att gälla ytterligare en
egendomsgrupp, omfattande personligt lösöre och annan lösegendom. Varje
egendomsgrupp utgör enligt lagen ett i förhållande till annan egendom fullt
fristående försäkringskollektiv.
Såsom redan nämnts, avser det försäkringsskydd, som sålunda tillskapats,
endast skada i följd av krig, vari vårt land indragits. Motsvarande skydd
saknas däremot beträffande skada, som drabbar egendom i riket då delta är
neutralt och som orsakats av krig mellan andra nationer. På grund av en av
de privata försäkringsbolagen allmänt tillämpad s. k. krigskläusul torde möjligheten
att genom frivillig försäkring täcka sådan skada vara praktiskt taget
utesluten.
Skador av nyss angiven art hava i icke obetydlig utsträckning uppkommit
under det nu pågående världskriget. Var för sig torde dessa skador visserligen
i regel icke hava varit av svårartad karaktär. Emellertid har från olika
håll och särskilt inom näringslivet uttalats farhågor för allvarligaie skade
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
görelse såsom följd av krigföringens intensifiering. I anslutning därtill Ilar
man framhållit önskvärdheten av en utvidgning av lagstiftningen angående
krigsskadeersättning till att gälla jämväl krigsskador, vilka uppkomma under
neutralitetstid.
På min hemställan bemyndigade Kungl. Majit den 21 april 1943 chefen
för handelsdepartementet att tillkalla högst fyra utredningsmän för att verkställa
utredning av frågan örn ersättning för krigsskador å egendom under
neutralitetstid samt att avgiva de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallade jag den 10 maj 1943 överdirektören
i försäkringsinspektionen fil. doktorn O. A. Åkesson samt försäkringsdirektörerna
K. Eriksson, C. G. Juhlin Dannfelt och P. Ulmgren att
verkställa denna utredning samt uppdrog åt Åkesson att i egenskap av ordförande
leda utredningmännens arbete.
Enligt de för utredningen meddelade direktiven borde i första hand fastställas,
i vilken utsträckning behov kunde anses föreligga av ett ingripande
från statens sida i syfte att lagstiftningsvägen säkerställa att ersättning erhölles
för krigsskador som under neutralitetstid uppkomme å egendom i Sverige.
Vidare borde frågan om lagstiftningens omfattning och närmare utformning
samt dess giltighetstid upptagas lill behandling. De principer, som lågo
till grund för lagen örn krigsskadeersättning, syntes därvid kunna tjäna till
ledning; övervägas borde, huruvida den föreliggande frågan lämpligen kunde
lösas genom ändringar i nämnda lag eller om de nya bestämmelserna borde
sammanfattas i en särskild lag, som antingen gjordes helt fristående eller i
tillämpliga delar hänvisade till lagen om krigsskadeersättning. Särskild uppmärksamhet
borde ägnas finansieringsfrågan. Därvid borde eftersträvas en
sådan lösning, att administrationskostnaderna icke bleve oskäligt höga i förhållande
till de utgående ersättningsbeloppen.
Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 19A3 års krigsskadeutredning,
hava den 31 augusti 1943 avgivit betänkande jämte förslag dels till lag
angående ändring i vissa delar av lagen örn krigsskadeersättning, dels ock
till härav betingade lagar örn ändrad lydelse av 24 § 3 mom. förordningen
angående inteckning i fast egendom och av 12 § 4 mom. lagen örn inteckning
i tomträtt och vattenfallsrätt. Betänkandet, som är enhälligt, torde
få såsom bilaga (Bilaga B) fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.
Grunddragen av gällande lag om krigsskadeersättning, i det följande kallad
krigsslcadelagen, framgå av betänkandet, till vilket jag torde få hänvisa. I den
mån av utredningen anförda motiv för de framlagda förslagen i det följande
icke av mig särskilt angivas, anhåller jag att jämväl i detta avseende
få hänvisa till bilagan. En kortfattad översikt över betänkandets huvudsakliga
innehåll torde emellertid här böra lämnas.
Kungl. Alaj.ts proposition nr 361.
7
XJti-edningens förslag.
I syfte att belysa spörsmålet, huruvida behov föreligger
av den -ifrågasätta lagstiftningen, har utredningen införskaffat
uppgifter angående arten och omfattningen av sådana egendomsskador i vårt
land, som förorsakats av det nu pågående kriget. Vidare har utredningen
haft överläggningar i ämnet med vissa större näringsorganisationer. I fråga
om antalet och omfattningen av redan inträffade skador framhåller utredningen,
att även örn den hittillsvarande erfarenheten icke enbart kan anses
utgöra tillräckligt skäl för en utvidgad lagstiftning, så bör man av försiktighetsskäl
räkna med en stegring såväl beträffande frekvens som omfattning
av inträffade skador efter hand som kriget ingår i sitt slutskede. Utredningen
konstaterar, att det hos landets näringsorganisationer föreligger ett starkt önskemål
örn en utvidgning av krigsskadelagen till att gälla även skador under
neutralitetstid, samt att såsom motiv för denna önskan bland annat åberopats
en i vida kretsar utbredd oro över frånvaron av möjlighet till ersättning
för de ekonomiska följderna av en skadegörelse, som kan bliva omfattande
och för den enskilde mycket betungande. Utredningen, som kommit till den
slutsatsen, att behov föreligger av utökat skydd för ekonomiska förluster
härrörande från skador av nu berörd art, framhåller önskvärdheten av att
ett sådant skydd snarast möjligt måtte komma till stånd.
Förslagets allmänna grunder innebära i stort sett följande.
De principer, som ligga till grund för utformningen av krigsskadelagen, tilllämpas
i stort sett vid lagstiftningens utbyggande att gälla även under neutralitetstid.
Lagförslaget omfattar sålunda samma egendom som den gällande
lagen, och dennas uppdelning av egendomen på fyra särskilda fullt fristående
försäkringskollektiv bibehålies. Under neutralitetstid saknas anledning att i
fråga om någon egendomsgrupp uppskjuta skaderegleringen, varför inträffade
skador värderas och ersättas snarast möjligt. Statsverket förskjuter erforderliga
medel för skadereglering samt för bestridande av därmed förenade
kostnader. Vid viss tidpunkt sker uttaxering av bidrag eller avgifter. Ersättningsfrågor
handläggas av den i nuvarande lag omförmälda krigsskadenämnden,
som alltså måste omedelbart tillsättas och träda i funktion. Bestämmelser
örn ersättning för krigsskada under neutralitetstid införas i krigsskadelagen
såsom ett särskilt kapitel. Utöver härav betingade ändringar i lagen
föreslås ändrad lydelse av vissa lagrum.
Beträffande kostnaderna för den utsträckta försäkringe
n förutsätter utredningen, att dessa skola bäras av vederbörande egendomskollektiv.
Ett accepterande av principen om snabb reglering av under
neutralitetstiden inträffade krigsskador leder till frågan om lämpligaste sättet
för åstadkommande av likvida medel för skadeersättningarnas utanordnande.
Enda praktiska lösningen av denna fråga anser utredningen vara, att
8
Kungl. Majlis proposition nr 361.
de för skadereglering och omkostnader i övrigt erforderliga medlen förskotteras
av statsverket. Om det vid neutralitetsperiodens slut skulle visa sig, att
de sammanlagda skadeersättningarna inom något kollektiv uppgå till ett
blott obetydligt belopp, bör spörsmålet huruvida utdebitering överhuvud skall
verkställas inom detta kollektiv avgöras med hänsyn dels till storleken av
det sammanlagda ersättningsbeloppet och dels till kostnaderna för debiteringens
genomförande. Skulle skadorna inom ett kollektiv vara mera betydande,
medan inom ett annat endast obetydliga skador förekommit, bör icke
finnas något hinder för att avgiftsdebiteringen inskränkes till förstnämnda
kollektiv, i vilket fall de obetydliga ersättningsbelopp, som avse det andra
kollektivet, skulle komma att åvila det allmänna. Såsom en möjlighet nämner
utredningen även det alternativet, att de under löpande neutralitetstid av
statsverket förskotterade skadeersättningarna uppgå till ett belopp av sådan
storlek, att frågan om verkställande av debitering aktualiseras redan före
neutralitetsperiodens slut. Under löpande neutralitetsperiod bör enligt utredningens
mening debitering inom varu- och maskinkollektiven icke igångsättas
för täckande av kostnaderna för redan inträffade skador, med mindre
det belopp, som behöver utdebiteras, uppgår till 1 %>o av försäkringssumman.
Enligt av utredningen införskaffade uppgifter uppgår sammanlagda brandförsäkringsbeloppet
för närvarande till omkring 7,058 miljoner kronor inom
varukollektivet och omkring 4,470 miljoner kronor inom maskinkollektivet.
I fråga örn övriga båda kollektiv bör, anser utredningen, utdebitering ej ske
förrän vid neutralitetstidens slut skadeförloppet i dess helhet är känt.
Enligt utredningens mening är en konsekvens av ståndpunkten rörande
snabb skadereglering, att grunden för krigsskadelagens bestämmelser om
ränta å ersättningsbelopp bortfaller. I överensstämmelse därmed
föreslår utredningen, att ränta icke må åtnjutas å ersättning för krigsskada
under neutralitetstid.
Vad angår frågan om tiden för lagens tillämplighet finner
utredningen övervägande skäl tala för att lagen får tillämpning å krigsskador,
som inträffat efter den 31 augusti 1939. Däremot avvisar utredningen tanken
att redan nu fixera någon tid för lagens hållande i kraft.
Statens krigsskadenämnd- bör anförtros handläggningen av frågor
om ersättning för krigsskada under neutralitetstid.
Nämnden bör tillföras erforderlig sakkunskap särskilt beträffande brandförsäkring.
Däremot synes det utredningen åtminstone för närvarande ej påkallat
att till ledamöter i nämnden utse representanter för envar mera betydande
intressegrupp, som beröres av lagen. Utredningen finner, att antalet
ledamöter i nämnden bör kunna begränsas till högst fem jämte lika antal
suppleanter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
9
Remissyttranden.
över utredningens förslag hava, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige
i riksbanken och i riksgäldskontoret, statskontoret, kommerskollegium,
försäkringsinspektionen, lantbruksstyrelsen, statens krigsförsäkringsnämnd,
kooperativa förbundet, sjöassuradörernas förening, svenska försäkringsbolags
riksförbund, svenska järnvägsföreningen, Sveriges allmänna exportförening,
Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges
hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund samt Sveriges redareförening.
Vid kommerskollegii utlåtande hava fogats yttranden från handelskamrama
i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Icke från något håll hava betänkligheter uttalats mot en lagstiftning till
skydd mot krigsskador under neutralitetstid. Tvärtom har i flertalet yttranden
framhållits såsom önskvärt, att en sådan lagstiftning snarast möjligt
kommer till stånd.
På vissa punkter av större eller mindre principiell betydelse lia emellertid
erinringar framställts mot utredningens förslag.
Vad först angår förslagets allmänna grunder vänder sig Sveriges
fastighetsägareförbund mot tanken att skyddet mot krigsskada å fast
egendom skall finansieras uteslutande genom bidrag från ägare till sådan
egendom. Efter erinran att förbundet redan vid krigsskadelagens tillkomst
och även därefter vid olika tillfällen offentligt givit uttryck åt denna uppfattning
anför förbundet vidare:
Förbundet kan icke frånfalla sin principiella ståndpunkt, nämligen att av
krig föranledda skador skola ersättas av det allmänna, därvid det givetvis
icke bör föreligga någon åtskillnad mellan örn landet är indraget i kriget
eller om skadorna stå i samband med neutralitetsförsvaret. Landets försvar
är i båda fallen i lika hög grad en hela folkets angelägenhet. I den mån den
enskilde drabbas av krigsskador bör det ankomma på medborgarna i gemen
att samfällt svara för skadeersättningen, likaväl som det är medborgarna i
Jernen, som lia att vidkännas kostnaderna för försvarsväsendet överhuvud.
tgärden att låta fastighetsägarna ensamma svara för vissa skador blott
därför att skadorna drabba ett visst slags egendom synes icke kunna motiveras
med rationella skäl, lika litet som det exempelvis vore rimligt att låta
officerskåren såsom sådan svara för krigsskador som drabba officerarnas
personer. Av vad sålunda anförts framgår, att förbundet icke kan godtaga
den i förslaget bibehållna principen att fastighetsägarna, d. v. s. en relativt
ytterst liten grupp medborgare, skola kollektivt och ensamma svara för krigsskadorna
å fast egendom. Förbundet måste därför — ehuru, såsom av det
ovanstående framgått, förbundet livligt uppskattar försöken att finna vägar
till en lösning av ersättningsproblemet — avböja, att den i och för sig önskvärda
lagstiftningen angående rätt till ersättning för skador under neutralitetstid
äger rum på grundval av förslaget.
Skånes handelskammare bar framfört tanken på att bereda ersättning för
driftsavbrott på grund av krigsskada under neutralitetstid. Enligt handelskammarens
mening skulle ett dylikt försäkringsskydd otvivelaktigt tillgodose
10
Kungl. Majlis proposition nr 361
ett förefintligt behov. Kammaren säger sig emellertid till fullo inse, att betydande
svårigheter måste föreligga att realisera denna tanke.
Sveriges köpmannaförbund anser önskvärt, att genom lagen ersättning
även beredes för minskning av inkomst från skadad fast egendom under tiden
från det skadan inträffat till dess densamma ersättes.
Beträffande bestämmelsernas tillämplighet i r u m m e t anför
försäkringsinspektionen följande.
Nu gällande lag örn ^^skadeersättning innehåller ej föreskrift örn lagens
geografiska tillämplighetsområde. Då det enligt utredningens mening vore
uppenbart, att lagen avsåge allenast egendom i Sverige, har utredningen föreslagit,
att uttrycklig bestämmelse örn den lokala tillämpligheten infördes i
lagen. Inspektionen vill emellertid ifrågasätta, huruvida icke genom införande
i 1 § av orden »i Sverige» tillämplighetsområdet för 25 § i lagen kommer
alt begränsas. Enligt sistnämnda paragraf omfattar lagen bland annat fiskebåtar
av en bruttodräktighet, som ej uppgår till tjugo registerton. Med den
föreslagna lydelsen av 1 § första stycket lärer emellertid ersättning för
krigsskada icke kunna utgå för dylika fiskebåtar, därest de drabbas av krigsskada
under det att de exempelvis användas på havet för fiske. Att ersättning
bör utgå i sådana fall som det nu berörda är enligt inspektionens mening
uppenbart. Genom ifrågavarande ändring av 1 § första stycket torde även
begränsning ske av tillämplighetsområdet för 16 § av lagen beträffande i
paragrafen avsedd egendom under sjötransport, även om denna begränsning
är av mindre betydelse, då dylik egendom nästan undantagslöst torde vara
krigsförsäkrad å frivillig väg. Med hänsyn till den inverkan, som den ifrågasatta
ändringen av 1 § första stycket synes hava å tillämplighetsområdet, särskilt
för 25 § av lagen, vill inspektionen föreslå, att någon bestämmelse om
lagens geografiska tillämplighet icke införes i densamma. Krigskadenämnden
torde hava tillräcklig ledning för bedömande av frågan angående vilken
egendom, som är ersättningsbar enligt lagen, av de däri givna detaljbestämmelserna
rörande de olika egendomskollektiven, ävensom av ifrågavarande
lagstiftnings allmänna syfte. Då lagen icke innehåller någon definition av
begreppet krigsskada utan det överlämnats åt krigsskadenämnden att avgöra
vad som i de olika fallen bör rubriceras som krigsskada, synes det inspektionen
ej lämpligt att närmare än som tidigare skett angiva den egendom
som avses skola ersättas enligt lagen.
Utredningens förslag att de nya bestämmelserna skola — i likhet med vad
sorn redan gäller beträffande krigsskadelagens äldre bestämmelser — äga
tillämpning å utländsk enskild egendom här i riket har upptagits
till behandling i flera yttranden. Exportföreningen finner det synnerligen
angeläget att den ifrågasatta lagstiftningen kommer till stånd, bland annat
med hänsyn till att densamma torde vara förutsättning för träffande av avtal
med främmande makter om nationell behandling av svensk egendom och
svenska intressen i utlandet i fråga örn ersättning för förlust i följd av krigsskada.
Föreningen anser denna synpunkt vara av största vikt i betraktande
av de mycket betydande svenska värden, vilka för närvarande i olika länder
vore utsatta för riskerna att träffas av omfattande krigsskador. För att de
föreslagna reglerna skulle kunna tjäna detta ändamål torde dock erfordras
en bestämmelse av innebörd, att enskild utländsk egendom och enskilda ut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
11
ländska intressen i Sverige skulle åtnjuta det föreslagna skyddet endast under
förutsättning att Kungl. Majit''förordnade därom. Slutligen ifrågasätter föreningen
huruvida icke en ändring av antydd innebörd borde göras även i den
bestående lagen.
I stort sett uttala kommerskollegium, statskontoret och industriförbundet
härutinnan samma mening som exportföreningen.
Fullmäktige i riksbanken ifrågasätta huruvida ersättning bör utgå för obetydliga
skador. Enligt fullmäktiges mening syntes skäl tala för att
en viss gräns fastställdes, under vilken gottgörelse icke utginge. Örn så skedde,
borde det emellertid stå krigsskadenämnden fritt att det oaktat tillerkänna
den skadelidande ersättning, därest skadan ansåges vara av betydelse för honom
med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden.
Vad utredningen anför därom, att staten bör förskottera medel
till skadeersättningen jämte omkostnader för krigsskadenämnden, har icke
mött gensaga från något håll. I anslutning till utredningens uttalande, att
därest skadorna och omkostnaderna inom ett kollekiv vore av så obetydlig
omfattning, att det icke kunde anses motiverat att verkställa debitering, sådan
borde kunna inställas, i följd varav kostnaderna komme att bäras av det allmänna,
säger sig statskontoret icke vilja bestrida befogenheten av dylik eftergift
av avgiftsskyldigheten i vissa fall. Emellertid understryker statskontoret
angelägenheten av att möjligheten att fritaga ett visst egendomskollektiv från
bidragsplikt begagnas med största försiktighet och endast då kostnaderna för
debiteringsförfarandet uppenbarligen icke skulle stå i rimlig proportion till de
ersättningsbelopp, som skola uttaxeras.
Beträffande frågan om ränta anser Skånes handelskammare att utredningen
icke förebragt tillräckliga skäl för slopande av rätten till räntegottgörelse.
Samma skäl som ansetts böra föranleda att ränta gottgöres å ersättning
för skada under krigstid torde motivera, att räntegottgörelse lämnades
även i nu förevarande fall. Den omständigheten, att utbetalning av ersättning
för skada under neutralitetstid förutsattes skola i regel ske utan dröjsmål,
borde icke medföra en ändrad ståndpunkt i principfrågan.
Kommerskollegium intager samma ståndpunkt samt erinrar örn att skador
under krigstid å varor och maskiner vore avsedda att regleras jämförelsevis
snabbt och att räntegottgörelse i dessa fall föreskrivits för att i görligaste mån
åstadkomma likhet i ersättningshänseende mellan olika krigsskador. Samma
skäl talade för att även i här ifrågavarande fall bereda räntegottgörelse.
Jämväl Sveriges köpmannaförbund uttalar sig i denna riktning.
Å andra sidan anför statskontoret:
Statskontoret delar den av utredningsmännen hävdade åsikten, att ränta
icke bör åtnjutas å tillerkänd ersättning för krigsskada under den lid landet
är neutralt. Emellertid hava utredningsmännen i detta sammanhang fäst uppmärksamheten
på det förhållandet, att enligt bestämmelsen i 18 § krigsskadelagen
ersäftningsberättigad kan komma att tillerkännas ränta å ersättningsbelopp,
som icke utbetalats inom en månad från det anmälan örn skadan jämte
redogörelse för skadans art och omfattning inkommit till krigsskadenämn
-
12
Kungl. Maj-.ts proposition nr 361.
den, medan enligt de av brandförsäkringsbolagen tillämpade allmänna försäkringsvillkoren
ränta icke kan komma att utgå, förrän tidigast sex veckor
efter det meddelande örn skadan jämte viss närmare utredning om densamma
kommit försäkringsgivaren till handa. Härav följer, att ersättningsvillkoren i
detta hänseende äro gynnsammaie beträffande krigsskada än i fråga om civilskada.
Då denna fråga enligt utredningsmännen fallit utom ramen för utredningsuppdraget,
har utredningen icke ansett sig böra inkomma med något
förslag örn ändring av krigsskadelagen på ifrågavarande punkt. Det synes
emellertid statskontoret uppenbart, alt åtgärder snarast böra vidtagas för
åstadkommande av likformighet vid regleringen av krigsskada och civilskada
i förevarande hänseende, och ämbetsverket får därför för sin del framhålla
önskvärdheten av att en omarbetning av 18 § krigsskadelagen i angiven riktning
utan uppskov kommer till stånd.
Svenska försäkringsbolags riksförbund uttalar samma mening som statskontoret.
Slutligen anför försäkringsinspektionen i detta hänseende följande:
Enligt inspektionens mening kunna fall tänkas uppkomma, då ersättningsfrågans
avgörande kan komma att väsentligt fördröjas och då den skadelidande
därför skäligen bör tillerkännas viss räntegottgörelse å ersättningsbeloppet.
Inspektionen avser härvid särskilt de fall, då frågan örn ersättning
kan bliva föremål för förhandlingar med främmande makt för utrönande,
huruvida ersättning från denna makt bör utgå. Det synes inspektionen även
riktigt att i konsekvens med principen örn att söka ernå snabbast möjliga
skadereglering möjlighet böj- förefinnas att gälda ränta å ersättningsbeloppet
i de fall, där ersättningsfrågans avgörande fördröjes utan den ersättningsberättigades
åtgöranden. Inspektionen vill därför föreslå, att bestämmelsen i
sistnämnda paragraf angående ränta uppmjukas. Ifrågavarande punkt synes
kunna avfattas å exempelvis följande sätt: »Ränta gottgöres ej, där ej Konungen
för visst fall annorlunda förordnar.»
Vad angår frågan örn lagens giltighetstid finner statskontoret
del i hög grad betänkligt att giva bestämmelserna tillbakaverkande kraft.
Statskontoret anför vidare härom:
Från utredningsmännens sida har också framhållits, att vissa erinringar
av såväl principiell som praktisk art kunna resas häremot, varvid i sistnämnda
avseende särskilt framhållits svårigheten att åstadkomma tillfredsställande
utredning och värdering av för länge sedan inträffade skadefall. Därtill kommer,
att redan uppkomna skador, som för övrigt varken till omfattning eller
storlek äro alltför betydande, i viss utsträckning redan reglerats antingen på
diplomatisk väg eller därigenom att gottgörelse utgått av statsmedel. De därvid
utgående ersättningsbeloppen torde icke alltid hava bestämts efter försäkringstekniska
principer. Enligt det nu framlagda förslaget skola emellertid
de normer, som gälla inom det privata brandförsäkringsväsendet, i görligaste
mån tjäna till ledning vid skaderegleringen. Härav följer att, därest lagen erhåller
retroaktiv verkan, det förhållandet kan tänkas uppkomma, att skador
av i huvudsak samma art och omfattning komma att gottgöras med skilda belopp.
Att i dylika fall verkställa omprövning av det före lagens tillkomst reglerade
skadeståndsfallet torde vara uteslutet. Med hänsyn till de olikformigheter
beträffande skadefallens reglering, som sålunda kunna uppkomma,
ävensom till de betänkligheter i övrigt av principiell och praktisk art, som
kunna anföras mot utredningsmännens förslag att giva lagbestämmelserna
retroaktiv verkan, anser sig statskontoret icke kunna biträda förslaget i denna
Kungl. Maj.ts proposition nr 361.
13
<Jel. Därest ämbetsverkets nu framförda synpunkter vinna beaktande, behöver
därav icke följa, att enskild egendom, som före lagens ikraftträdande
drabbas av krigsskada, under alla förhållanden skall vara utesluten från möjlighet
att erhålla gottgörelse. Liksom hittills i viss utsträckning skett, torde
nämligen dylik ersättning, då så anses skäligen böra ifrågakomma, kunna utgå
av statsmedel efter Kungl. Maj:ts särskilda beprövande.
Med hänsyn till de principiella betänkligheter och de praktiska svårigheter,
som en retroaktiv tillämpning av den nya lagen skulle medföra, anse sig jämväl
fullmäktige i riksbanken i första hand böra föreslå, att lagen icke gives
tillbakaverkande kraft. Skulle detta emellertid befinnas böra ske, avstyrka
fullmäktige i varje fall — under hänvisning till vad fullmäktige i annat sammanhang
uttalat därom, att gottgörelse i regel icke borde utgå för obetydliga
skador — att lagen erhåller retroaktivitet beträffande sådana skador. Fullmäktige
anse dock att krigsskadenämnden även i fråga om skador, som inträffat
före lagens ikraftträdande, borde erhålla befogenhet att tillerkänna
den skadelidande ersättning, därest skadan ansåges vara av betydelse för honom
med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden.
I fråga om kiigsskadenäm odens sammansättning säger
sig Sveriges industriförbund vilja understryka vikten av att industriell sakkunskap
funnes företrädd i nämnden även under neutralitetsförhållanden.
Om nämnden i enlighet med utredningens förslag komme att bestå av högst
fem ledamöter med lika antal suppleanter, borde enligt förbundets mening en
ledamot och en suppleant representera industrien.
Jämväl Sveriges grossistförbund uttalar sig i detta ämne. Då man måste
räkna med att åtskilliga frågor av vittgående principiell natur, vilka kunde
vara av den största betydelse för en eller flera av lagen berörda intressegrupper,
måste komma under krigsskadenämndens prövning, ville förbundet för
sin del förorda, att även dessa grupper bleve representerade i nämnden.
Sveriges köpmannaförbund framhåller såsom ett önskemål att vissa ledamöter
i nämnden komme att utses i samråd med representanter för landets
näringsorganisationer.
Departementschefen.
Redan under förarbetena till den nu gällande krigsskadelagen uttalades
från olika håll önskemål om att anordningar vidtoges för reglering jämväl
av sådana skador, som inträffat genom andra makters tillskyndan utan att
krigstillstånd för Sveriges del förelåge. Sedan dess har egendom i vårt land
gång efter annan drabbats av skador såsom följd av det utanför våra gränser
pågående kriget. Jag delar visserligen utredningens uppfattning, alt de
skador, vilka inträffat fram till tiden för den av utredningen verkställda undersökningen,
i och för sig knappast kunna anses utgöra tillräckligt skäl för
en utvidgning av gällande lagstiftning till att omfatta jämväl sådana krigsskador,
som uppkomma medan vårt land är neutralt. Emellertid synas den
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 361.
senaste tidens erfarenheter giva vid handen, att krigets intensifiering ökar
riskerna för dylik skadegörelse. Det förhållandet, att den enskilde för närvarande
står utan möjlighet att genom försäkring skydda sig mot de ekonomiska
följderna av sådan skadegörelse, har helt naturligt — särskilt inom
näringslivet — framkallat en viss oro, vilken uppenbarligen skulle komma
att dämpas genom den ifrågasatta lagstiftningen. Det bör också beaktas, att
den förefintliga luckan i vår beredskapslagstiftning på detta område kan medföra
svårigheter för svenska medborgare och företag i utlandet att utfå ersättning
för krigsskador å deras där befintliga egendom.
Med hänsyn till vad sålunda framhållits finner jag avgörande skäl tala för
att den nuvarande lagstiftningen angående ersättning för krigsskador snarast
möjligt utbygges att gälla jämväl sådana skador, som under neutralitetstid
drabba egendom i vårt land.
Jag ansluter mig till utredningens uppfattning att lagstiftningen bör utbyggas
efter i stort sett samma principer, som ligga till grund för den nuvarande
krigsskadelagen. De skäl, som motiverat egendomens uppdelning på
fyra särskilda, i princip självförsörjande försäkringskollektiv, äga alltjämt
giltighet. Jag anser mig därför icke kunna biträda det av Sveriges fastighetsägareförbund
framförda förslaget att låta det allmänna bära kostnaderna för
inträffade krigsskador.
Den i ett par yttranden berörda frågan om försäkringsskyddets utsträckning
till att avse ersättning jämväl för driftsavbrott och för inkomstminskning
av fast egendom diskuterades redan under förarbetena till den nuvarande
krigsskadelagen. Enligt min mening saknas anledning att nu göra
avsteg från den därvid godtagna principen, att sådan skada icke skall ersättas.
Ett frångående av denna princip skulle uppenbarligen skapa helt
nya problemställningar av delvis svårlöst art. Det må vidare framhållas, att
ett snabbt skaderegleringsförfarande — vilket synes möjligt att i regel genolnföra
under neutralitetstid — torde i avsevärd mån reducera behovet av
avbrottsförsäkring. Den enligt uppgift icke särskilt stora frtekvensen av civila
avbrottsförsäkringar synes även tala för att denna försäkringsform ej införlivas
med den obligatoriska statliga krigsskadeförsäkringen.
Utredningens påpekande, att krigsskadelagen avser att skydda endast
egendom i Sverige, ehuru detta icke klart framgår av lagtexten, är uppenbarligen
riktigt. Till förebyggande av tveksamhet angående lagens tillämplighet
i rummet torde det vara lämpligt att, på sätt utredningen föreslagit,
förtydliga lagtexten i denna del. Försäkringsinspektionen har framhållit, att
fiskefartyg med en bruttodräktighet under tjugu registerton jämte ombord
därå befintligt lösöre icke skulle komma att omfattas^v krigsskadelagen, då
fartyget befunne sig utanför territorialgränsen. Denira fråga bör icke lämnas
obeaktad, ehuru den torde sakna större praktisk betydelse. Fiskefartyg
av denna storleksklass jämte därtill hörande redskap lära nämligen allenast
i ringa utsträckning vara frivilligt brand- eller sjöförsäkrade och omfattas
i följd härav endast undantagsvis av krigsskadelagen. Oavsett detta
bör det dock icke komma ifråga att ställa delina egendom utan möjlighet
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
till försäkringsskydd1 mot krigsskador då egendomen — i och för fiske —
nyttjas utanför territorialgränsen. Formellt möter intet hinder att hänvisa
denna egendom till frivillig försäkring hos statens krigsförsäkringsnämnd,
antingen helt och hållet eller i den mån egendomen icke skyddas av krigsskadelagen.
En lösning av spörsmålet efter dessa linjer synes emellertid behäftad
med uppenbara praktiska olägenheter. Jag vill vidare understryka
vad som härutinnan framhölls under förarbetena till nuvarande lag, nämligen
att den fiskarbefolkning, varom här är fråga, i allmänhet står främmande
för försäkringstanken och dessutom till stora delar lever i så begränsade
ekonomiska förhållanden, att krigsförsäkringspremierna skulle kännas
svåröverkomliga. Då man under dylika omständigheter kan befara, att
anslutningen till en frivillig krigsförsäkring skulle bliva ringa, förordar jag
såsom en lämpligare lösning, att sådana fiskebåtar, varom här är fråga, jämte
därå befintlig egendom bibehållas som försäkringsobjekt enligt krigsskadelagen,
även då fartygen för fiske nyttjas utanför territorialgränsen.
Främmande stat tillhörig egendom är enligt 2 § 1 mom. krigsskadelagen
undantagen från lagens tillämpning. Däremot omfattar lagen annan utländsk
egendom här i riket. Då ändring härutinnan ifrågasatts i vissa yttranden,
samt spörsmålet örn den utländska enskilda egendomens ställning i detta
hänseende icke tidigare särskilt uppmärksammats, synes det lämpligt att
denna fråga nu upptages till behandling.
Jag vill då lill en början framhålla, att den omständigheten att viss egendom
omfattas av lagen visserligen för ägaren medför vissa förmåner men
även en viss förpliktelse, nämligen skyldighet att med avgift för egendomen
bidraga till finansieringen av denna försäkring. Då försäkringsskyddet sålunda
lämnas mot ersättning från de försäkrade, kan det i och för sig knappast
anses olämpligt att detsamma omfattar även utlänningar. Dessa skulle
ju eljest komma att i visst hänseende intaga en förmånligare ställning än
svenska medborgare. Erinras må tillika, hurusom vid tillkomsten av lagen
som motiv för densamma bland annat framhölls dels såsom ett samhällsintresse
av första ordningen, att ägare av krigsskadade fastigheter erhölle
medel för fastigheternas återställande i brukbar! skick, dels ock angelägenheten
av åtgärder, som möjliggjorde ett snabbt ersättande av skador berörande
varuförsörjningen under ett krig. Vad sålunda anfördes äger uppenbarligen
giltighet oberoende av örn ägarna till den skadade egendomen äro
svenskar eller utlänningar:
Om man emellertid anser vad nyss sagts icke böra hindra, att från försäkringsskyddet
undantages utländsk enskild egendom, måste jämväl beaktas
att ett dylikt undantagande kan allvarligt skada även svenska intressen.
Därigenom skulle, därest en fastighet i utländsk ägo genom inteckning är
belånad bos svensk långivare, denne i händelse av krigsskada å fastigheten
gå miste örn sin rätt — enligt 9 § i lagen —- till betalning ur utfallande ersättningsbelopp.
Vid krigsskada å varulager, maskiner eller annan lös egendom,
tillhörig utlänning, skulle dennes ekonomiska ställning kunna bli undergrävd,
lill skada för hans svenska borgenärer. Äro utlänningar genom för
-
16
Kungl. Majlis proposition nr 361.
medling av juridisk person, svensk eller utländsk, delägare i egendom här
i landet, skulle ett undantagande av denna egendom trän skydd enligt krigsskadelagen
även gå ut över eventuella svenska delägare.
Att, oaktat de skäl som sålunda tala emot ett undantagande av utländsk
enskild egendom från lagens tillämpning, förslag härom likväl väckts i detta
ärende har huvudsakligen motiverats med önskemålet att vårt land måtte
komma i ett bättre läge vid förhandlingar med främmande stat rörande behandlingen
av krigsskadad svensk egendom å denna stats territorium. Detta
är otvivelaktigt, med hänsyn till de betydande värden som den svenska egendomen
utomlands representerar, förtjänt av allvarligt beaktande. Framhållas
må tillika, att det skulle kunna framstå såsom stötande för rättsuppfattningen,
därest ersättning enligt lagen utginge för utländsk egendom ågangen
krigsskada, som vållats av den utländska statens krigsmakt.
Jag vill med hänsyn till det nyss anförda förorda, visserligen icke att utländsk
enskild egendom undantages från lagens tillämpning men att Konungen
förlänas befogenhet att, då omständigheterna föranleda därtill, förordna
örn sådant undantag beträffande egendom, som direkt eller genom förmedling
av juridisk person helt eller till största delen äges av medborgare eller
juridisk person i viss främmande stat. Dylikt förordnande synes böra komma
i fråga huvudsakligen då i den främmande staten svensk egendom icke beredes
skydd, som kan anses likvärdigt nied skydd enligt lagen. Även andra
fall kunna dock tänkas, då det måste anses med svenska intressen förenligt
att ett förordnande av nyss angivet innehåll kan meddelas. Att emellertid
ifrågavarande befogenhet enligt min mening bör utövas med största varsamhet
torde framgå av vad jag tidigare anfört i detta ämne.
Därest förordnande av nyss antydd innebörd meddelas, torde i samband
därmed vissa tillämpningsföreskrifter böra utfärdas med stöd av 44 § i lagen.
Särskilt lärer behov då föreligga av bestämmelser för reglering av frågan
i vilken ordning egendom tillhörig medborgare eller juridisk person i den
främmande staten skall särskiljas vid avgiftsuppbörden inom de olika försäkringskollektiven.
För krigsskada å egendom inom lösörekollektivet skall enligt 26 § krigsskadelagen
den försäkrade stå viss självrisk, motsvarande fem procent av
försäkringsbeloppet. Fullmäktige i riksbanken hava nu ifrågasatt, huruvida
icke från försäkringsskyddet i regel borde uteslutas skador under en viss
värdegräns. Frågan härom har, vad lösörekollektivet beträffar, tidigare varit
under diskussion, därvid emellertid den lösning, som återspeglas i nyssnämnda
lagregel, ansågs vara att föredraga. Jag finner icke skäl föreligga
att härutinnan förorda en lagändring. Vad härefter angår fastighets-, varuoch
maskinkollektiven skulle visserligen genom en bestämmelse med syfte
att från skaderegleringsförfarandet utmönstra bagatellskador antagligen kunna
vinnas en förenkling av administrationsapparaten. Gent emot denna praktiska
synpunkt må emellertid framhållas, alt, enligt vad jag inhämtat, hittills
inträffade smärre krigsskador i flertalet fall drabbat personer, för vilka även
ett ringa ersättningsbelopp är av betydelse. Omdömet gäller särskilt fönster
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
ntrdMpHCh andraJni?-nre å faStigheter 1 samb“d med minexplosio
.
Med hänsyn härtill, och da en reduktionsregel skulle innebära en viss
orättvisa gent emot de mindre försäkringstagarna, vilka dock själva måste
tor fiina värdet av sin egendom bidraga till finansieringen av utgående skadeersattmngar,
anser jag mig icke böra förorda en generell bestämmelse om
vilkin 1 ! V1Sf n2 PP'' DCn ^ fullmäktige föreslagna anordningen, enligt
I U * Iag“ Skul f stadgas dy,ik självrisk men krigsskadenämnden samtl
• 8 ... m>ndlSas att i ömmande fall utanordna ersättning, torde knappast
innebära några större praktiska fördelar i fråga örn administrationen. Man
f f nämligen sannolikt räkna med stor frekvens av ersättningsanspråk
under åberopande av ömmande ekonomiska förhållanden.
Utredningen har förebragt övertygande skäl för att staten bör förskottera
ei ford erli ga medel till gäldande av krigsskadeersättningar jämte administrationskostnader.
I enlighet med vad utredningen vidare föreslagit, bär det
komma pa Kungl. Majit att avgöra huruvida och vid vilken tidpunkt utdebitering
av bidrag eller avgifter skall ske.
Wm jag redan framhållit bör man räkna med att reglering av inträffade
skader under neutrabtetstiden i allmänhet kommer att ske utan uppskov
„n . da förhållande delar jag utredningens uppfattning att skäl till räntegottgorelse
under denna tid icke föreligger. Gentemot försäkringsinspekhonens
påpekande att rantegottgörelse synes skälig i fall, då frågan örn er,
Ilning kaa komma att förhalas genom förhandlingar med främmande makt
Z tTlt’ h“ hinde,r iCke ,0rde mÖ,a f6r “rie.skadenäm„den attTt:
kt fall utanordna ersättning till den skadelidande. Den utdömda ersätt
ningen kan därefter vid förhandlingarna sökas åter på diplomatisk ^g
Jag tinner icke anledning att - på sätt föreslagits i vissa ytZd n -i
frågan om — - —
redaT^räftt^fd11 IagCn bör göras tillämplig på skador, som
dan inträffat da de nya bestämmelserna träda i kraft, har i vissa yttran
n
m agus en fran utredningens förslag avvikande ståndpunkt I dessa yttern!
t ^ PnnCiPiella °Ch Praktiska ^npunkter framförda betänSeter
11 Redningens förslag kunna icke frånkännas betydelse vid frågans bedomande.
Enligt vad från utredningens sida för mig uppgivits torde hittiiL
in raffade skador sa gott som undantagslöst hava gjorts till föremål för ut
redning och värdering av den lokala polismyndigheten. Även örn vårdö ing
Mlhnd
\ t ef,Cr Strängt ^örsäkringsmässiga normer, torde detta förhållande
dock vara av underordnad betydelse med hänsyn till skadornas i
genomsnitt ringa omfattning. I betraktande av det klarläggande, som säluna
redan skett av de inträffade skadornas art och omfattning, ''lärer skaderegleringen
icke komma att erbjuda alltför stora svårigheter. En viss anhopning
av ärenden under tiden närmast efter det krigsskadenämnden trätt i
f klum synes dock olrankomlig. En enligt min mening särskilt betydelsefuH
synpunkt pn fragan ar emellertid, alt vid utdebitering inom respektive
forsakringskollektiv avgift i princip skall uttagas jämväl för egendom som
Bihang (ill riksdagens protokoll 104:). 1 sand. Nr. 361.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
drabbats av krigsskada, oavsett om denna inträffat före eller efter de nya
bestämmelsernas ikraftträdande. Det förefaller rimligt att kompensera denna
i och för sig obegränsade bidragsskyldighet med en motsvarande rätt till
ersättning. Med hänsyn härtill och jämväl till övriga av utredningen åberopade
skäl till förmån för förslaget om retroaktiv giltighet av de nya bestämmelserna
anser jag mig böra biträda detta förslag.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda instruktion för krigsskadenämnden
samt att utse ledamöter och suppleanter i nämnden. Vad i
olika yttranden framhållits angående nämndens sammansättning bör därvid
tagas under övervägande.
I enlighet med de synpunkter, till vilka jag i det föregående anslutit mig,
har utredningens förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den
21 juni 1940 om krigsskadeersättning i viss omfattning överarbetats inom
handelsdepartementet. Jag torde i det följande få något beröra de olika paragraferna
i förslaget. I anslutning därtill skall jag lämna en kortfattad översikt
över vissa hittills icke berörda detaljfrågor i förslaget, beträffande vilka
frågor i de avgivna yttrandena erinringar framställts mot utredningens ståndpunkt.
Vidare torde jag få beröra utredningens förslag till lagar om ändring
av 24 § 3 mom. inteckningsförordningen och 12 § 4 mom. lagen om inteckning
i tomträtt och vattenfallsrätt.
Detaljmotivering.
1 §■
Utredningen har fattat begreppet krigsskada såsom liktydigt med skada i
följd av krig. I stort sett har begreppet enligt förslaget samma innebörd, oavsett
om skadan inträffar under neutralitetstid eller då vårt land är indraget i
krig. Beträffande skador, orsakade av vår egen krigsmakt, anser utredningen
likväl, att begreppet måste avgränsas något snävare under neutralitetstid. Av
dylika skador borde huvudsakligen endast sådana, vilka föranletts av någon
krigsmaktens åtgärd i syfte att avvärja en påbörjad eller omedelbart förestående
kränkning av vårt lands neutralitet, behandlas såsom krigsskador.
Enligt denna begreppsbestämning skulle t. ex. åverkan genom splitter fran
luftvämseld komma att hänföras till krigsskada, såframt eldgivningen skett
i syfte att avvärja en neutralitetskränkning. I anslutning härtill antyder utredningen,
att åverkan genom sabotage av enskild person kan tänkas stå i så
nära sammanhang med ett utanför Sverige pågående krig, att densamma bör
betraktas såsom krigsskada. Enligt utredningens mening bör det ankomma på
rättstillämpningen att närmare utmejsla begreppet krigsskada.
Skånes handelskammare anser, att innebörden av begreppet krigsskada
icke klarlagts med önskvärd tydlighet i betänkandet. I detta hänseende anför
handelskammaren vidare:
Kungl. Majlis proposition nr 361.
19
Medan av motiveringen till 1940 års lag synes framgå att under krigstid
skada, åstadkommen genom sabotage, skulle vara att hänföra till krigsskada,
under förutsättning att gärningsmannen stått i förbindelse med fientlig makt,
angiver förevarande betänkande icke, under vilka förutsättningar under neutralitetstid
krigsskada skall anses vara för handen, då skadan vållats genom
sabotage. Då det icke är uteslutet att sabotage som orsak till krigsskada under
krigets fortsatta utveckling kan komma att bli annat än en teoretisk möjlighet
även i vårt land, torde det vara önskvärt, alt någon tvekan icke föreligger
på denna punkt, utan att lagstiftaren giver klart besked om att rätt till
ersättning inträder även i detta fall, därest händelsen inträffat under sådana
forhållanden, att de enskilda försäkringsbolagen på grund av sina allmänna
torsakringsvillkor aro befriade från ersättningsskyldighet. Anledning torde
vara att överväga, huruvida icke innebörden av begreppet krigsskada borde
närmare klarläggas i själva lagtexten.
Ledamoten av försäkringsinspektionen, dispaschören Hasselrot, framhåller
i ett särskilt yttrande, att det måste anses riktigt och lämpligt att i krigsskadebegreppet
inbegripa allenast direkta följder av ett krig. En utvidgning av
krigsskadelagstiftningen till att avse skada under neutralitetstid motiverade
måhända, såsom utredningen anfört, en ännu restriktivare tolkning av begreppet
i vad det gällde skada under neutralitetstid. Fråga vore dock om en
dylik skillnad kunde upprätthållas i praktiken, då man alltjämt rörde sig
med samma terminologi.
Erfarenheten visar, att under ett modernt krig skador av de mest skiftan- Departementsde
slag uppkomma i mer eller mindre nära anknytning till kriget. Ett när- rMen.
mare fixerande i lagtexten av begreppet krigsskada synes under sådana förhållanden
icke vara lämpligt. Jag delar därför utredningens uppfattning att
det bör ankomma pa rättstillämpningen att närmare utforma begreppet. Någon
olägenhet torde icke följa därav, att begreppet av naturliga skäl bör givas
en något snävare räckvidd under neutralitetstid än då vårt land självt är
indraget i kriget och detta således mera direkt föranleder skadegörande åtgärder
å egendom här i landet.
Första stycket i departementsförslaget motsvarar 1 § i nu gällande lag. I
lagtexten har dock — i enlighet med vad jag i det föregående föreslagit —
gjorts ett tillägg i syfte att klart utmärka, att endast egendom i Sverige omfattas
av lagen. Beträffande detta stycke må i övrigt framhållas, att då krigsskada
gottgjorts i annan ordning än enligt lagen, detta icke i och för sig lärer
innebära, att den som gottgjort skadan därmed inträtt i den skadelidandes
rätt till krigsskadeersältning. Härutinnan är jag alltså ense med utredningen.
Har emellertid gottgörelsen lämnats utan att någon skyldighet därtill förelegat,
och har därvid tillika förbehåll gjorts om regressrätt gent emot krigsskadenämnden,
torde dylik rätt föreligga.
I denna paragraf har vidare såsom ett nytt andra stycke intagits ett stadgande
örn att ersättning genom statlig krigsförsäkring även skall heredas för
krigsskada under neutralitetstid jämte en erinran örn att särskilda bestämmelser
avseende sådan krigsskada sammanförts i ett särskilt avsnitt_6 ka
pitlet
— av lagen.
20
Kungl. Majlis proposition nr 361.
1 ett likaledes nytillkommet tredje stycke har i enlighet med vad jag tidigare
förordat upptagits en bestämmelse, enligt vilken krigsskada å fiskebåt,
som har en bruttodräktighet understigande tjugu registerton, liksom sådan
skada å ombord därå befintlig egendom skall ersättas enligt lagen, även
där skadan uppkommit under det båten nyttjats till fiske utanför den svenska
territorialgränsen.
2 § 4 mom.
2 § gällande lag är indelad i tre moment och upptager en förteckning över
egendom, som är undantagen från lagens tillämpning. I departementsförslaget
har till denna paragraf såsom ett fjärde moment fogats den av mig tidigare
förordade bestämmelsen, enligt vilken Konungen förlänas befogenhet att, då
omständigheterna föranleda därtill, från lagens tillämpning undantaga egendom,
som helt eller till största delen äges av medborgare eller juridisk person
i viss främmande stat.
16 § och 25 § 2 mom.
I fråga om fartyg och fartygstillbehör har utredningen funnit den i gällande
krigsskadelag genomförda gränsdragningen i vissa avseenden otillfredsställande.
Jämlikt 16 § är — under förutsättning av frivillig brandförsäkring —
varje fartyg under byggnad å varv (obligatoriskt) försäkrat mot krigsskada
i varu- eller maskinkollektivet. På grund av bestämmelserna i 25 § 2 mom.
undantages från lagens tillämpning varje fartyg, som nyttjas till handelssjöfart
eller för likartat ändamål, så ock fiskefartyg med en bruttodräktighet
av tjugu registerton eller därutöver, jämte sålunda undantaget fartygs tillbehör.
Vad sålunda stadgats kunde enligt utredningens mening möjligen föranleda
till den tolkningen, att krigsskadelagen ägde tillämpning å färdigbyggt handelsfartyg,
även då detta av en eller annan anledning icke nyttjades för sitt
ändamål. Det syntes utredningen mest troligt, att lagstiftaren med uttrycket
»nyttjas till handelssjöfart» avsett att ange en viss fartygskategori på grundval
av det ändamål, för vilket fartyget byggts, därvid det förhållandet saknade
relevans, huruvida fartyget vid ett visst tillfälle faktiskt nyttjades eller
icke. Dock borde enligt utredningens mening icke förbises, att en tolkning,
som fäste avgörande vikt vid om fartyget verkligen nyttjades, i vissa fall
kunde hava fog för sig. Om sistnämnda tolkning skulle vara den riktiga, så
innebure detta, att t. ex. temporärt upplagda handelsfartyg vore eller kunde
vara att hänföra till krigsskadelagens lösörekollektiv. Utredningen ansåge
det icke rimligt att belasta nämnda kollektiv, som avsåge att skydda helt
andra egendomsgrupper, med risker av detta slag. Utan att vilja taga ställning
till förenämnda tolkningsproblem ansåge utredningen, att krigsskadelagen
uttryckligen borde från lösörekollektivet undantaga varje fartyg, som
vore avsett att nyttjas som handelsfartyg.
I betänkandet påpekas vidare, att även upplagda handelsfartyg i stor utsträckning
äro frivilligt krigsförsäkrade hos statens krigsförsäkringsnämnd.
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
21
Om man godkände den tolkningen av krigsskadelagen — fortsätter utredningen
— att även temporärt upplagda handelsfartyg vore föremål för obligatorisk
försäkring enligt krigsskadelagen, bleve konsekvensen tydligen den,
att i händelse av krigsskada å upplagt liandelstonnage såväl krigsförsäkringslagen
som krigsskadelagen kunde bliva tillämpliga på försäkringsfallet. Vidare
framhalles, att samma förhållande kunde inträffa i fråga örn fartyg,
som i krigsskadelagens mening alltjämt vore under byggnad å varv men som
desslikes blivit försäkrat hos krigsförsäkringsnämnden. Denna hade dock
hittills icke meddelat försäkring av fartyg under byggnad å svenskt varv före
sjösättningen. I syfte att åstadkomma en klar gränslinje mellan å ena sidan
området för krigsförsäkring enligt krigsskadelagen och å andra sidan
krigsförsäkringsnämndens verksamhetsområde föreslår utredningen sådan
jämkning i krigsskadelagen, att fartyg under byggnad å varv bibehålies som
objekt för denna lag endast intill dess fartyget blivit sjösatt. I fråga om undantaget
fartygs tillbehör föreslås, att blott sådana tillbehör undanlagas, vilka
finnas ombord å fartyget.
Vad utredningen sålunda uttalat i fråga om krigsskadelagens tillämplighet
beträffande vissa fartyg har under remissbehandlingen väckt uppmärksamhet
pa olika håll. Enighet rader i yttrandena därom, att färdigbyggda handelsfartyg
icke böra belasta lösörekollektivet. Däremot har förslaget, att fartyg
under byggnad å varv redan i och med sjösättningen skall uteslutas från krigsskadelagens
tillämpning, mött gensagor i vissa yttranden.
I detta hänseende anför Sveriges industriförbund:
Det är i hög grad önskvärt, att en rationell gräns dragés mellan den automatiska
försäkringen enligt krigsskadelagen och den frivilliga krigsförsäkringen.
Däremot kan det ifrågasättas, örn ej gränsen dragits alltför snävt
i förslaget. Från varvsindustriens sida har framförts ett önskemål, att ifrågavarande
gräns angives med leveransen, d. v. s. den tidpunkt, då äganderätten
till fartyget övergår från tillverkare till redare. Förbundet anser, att bärande
skäl kunna anföras för leveransen som gränslinje. Före denna tidpunkt utgör
ju nybyggnaden en del av företagets varulager och undergår därutinnan ej
någon förändring därför att byggnadsverksamheten efter sjösättningen fortsättes
medan byggnaden ligger i vattnet. Vid sjösättningen torde i allmänhet av
varvets åtagande återstå ungefär halva arbetskostnaden. Propellermaskineri,
däcksmaskineri och utrustning äro icke ombordtagna, inredningsarbetet är
icke påbörjat, och ofta återstå stora delar av skrovet, såsom kappar, däckshus,
bryggor etc., att komplettera. Först då fartyget är klart för leverans, kan
varvets åtagande sägas vara slutfört. Det ligger i varvens intresse att leverera
sina nybyggen till beställaren så snart ske kan. Så torde också i regel lia skett
med undantag för vissa fall, då på grund av krigsförhållandena leverans ej
kunnat ske. Krigsförsäkringsnämnden har visserligen förklarat sig beredd
att meddela krigsförsäkring för dessa fartyg men härför uppställt vissa villkor,
som för vederbörande varv skulle komma att medföra betydande ekonomiska
uppoffringar. För att erhålla frivillig krigsförsäkring erfordras, att ett
fartyg är infört i fartygsregistret. Dylik registrering kan jämlikt 5 § förordningen
angående registrering av svenska fartyg erhållas även för eli fartyg,
sorn ännu ej är levererat och sålunda fortfarande tillhör varvet. Men detta
förhållande bör ej vara utslagsgivande i detta sammanhang, alldenstund sagda
regis t reringsmö jlighet tillkommit uteslutande för att bereda varvet tillfälle att
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
Departements
chefen.
använda nybyggnaden som kreditobjekt och ej för att med fartyget kunna
bedriva sjötrafik. Enär ersättningen enligt krigsförsäkringslagen maximerats
till 175 °/o av förkrigsvärdet, skulle följden av ett genomförande av utredningens
förslag bl. a. bliva, att varven för en stor del av sin produktion skulle
kunna berövas den möjlighet till full ersättning för krigsskador, som krigsskadelägen
tillförsäkrar näringslivet i övrigt. Varvsindustrien och därmed
även indirekt rederinäringen skulle dessutom vid ett genomförande av förslaget
drabbas av en icke oväsentlig extra kostnad i krigsförsäkringspremier, vilka
måste betalas oavsett örn någon skada inträffar eller ej. Med hänsyn till det
anförda hemställer industriförbundet, att varvens nybyggnader beredas skydd
enligt krigsskadelagen intill dess leverans skett.
Samma ståndpunkt intages av Skånes handelskammare och Sveriges allmänna
exportförening.
Kommerskollegium framhåller, att utredningens förslag möjligen kunde
föranleda, att varvsindustrien försattes i ett sämre läge än övriga näringsgrenar
genom att varven bleve nödsakade att erlägga premier för försäkring
hos krigsförsäkringsnämnden av fartygen efter sjösättningen, varvid dock
måste anmärkas, att premierna vore synnerligen låga i fall, varom här vore
fråga, och att även försäkring enligt krigsskadelagen kunde medföra kostnader.
I avseende å varvsindustriens möjligheter att erhålla täckning för krigsskadeförluster
kunde kollegiet ej finna att, såsom industriförbundet förutsatt,
någon försämring härutinnan skulle inträda vid ett genomförande av utredningens
förslag, enär försäkring hos krigsförsäkringsnämnden för nybyggt
fartyg torde meddelas för ett värde motsvarande de å fartyget nedlagda byggnadskostnaderna.
Enligt kollegiets mening syntes dock fartyget lämpligen
böra hänföras under krigsskadelagen intill tiden för fartygets färdigställande
i leveransklart skick. Kollegiet ville därför förorda ett tillmötesgående av näringsorganisationernas
förslag i så måtto, att fartyg under byggnad bereddes
skydd enligt krigsskadelagen ända till dess fartyget vore färdigställt för
leverans.
Dispaschören Hasselrot finner däremot i sitt förut omnämnda inom försäkringsinspektionen
avgivna särskilda yttrande, att utredningens förslag i
förevarande hänseende måste betraktas såsom en av praktiska skäl föranledd
kompromiss. Sjösättningen av ett fartyg under byggnad eller tidpunkten därför
vore något som i allmänhet lätt kunde konstateras.
I anledning av industriförbundets uttalande, att förslagets genomförande indirekt
skulle medföra en icke oväsentlig extra kostnad för rederinäringen, må
framhållas, att Sveriges redareförening i sitt yttrande uttalat sig till förmån
för förslaget, som föreningen funnit i förevarande del ändamålsenligt.
Krigsförsäkringsnämnden säger sig icke ha någon erinran mot förslaget,
som syntes nämnden på ett praktiskt sätt lösa de föreliggande spörsmålen.
Nämnden bekräftar, att den föreslagna utvidgningen av nämndens verksamhetsområde
icke torde medföra några komplikationer av svårlöst art.
Som jag redan nämnt synes enighet råda om att färdigbyggda handelsfartyg
och därmed i 25 § 2 morn. a) krigsskadelagen likställda fartyg principiellt
böra vara uteslutna ur lösörekollektivet, oavsett om i det särskilda fallet
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
23
fartyget nyttjas för sitt ändamål eller ej. Detta torde jämväl liava varit syftet
med undantagsbestämmelsen i 25 § 2 mom. a). Såsom utredningen påpekat,
kan emellertid i vissa fall uppstå tvekan vid bestämmelsens tillämpning. I
likhet med utredningen finner jag det därför önskvärt att åstadkomma ett
förtydligande i lagtexten, vilket torde vinnas genom den av utredningen föreslagna
formuleringen, att varje till handelssjöfart (eller likartat ändamål)
avsett fartyg skall vara uteslutet ur lösörekollektivet.
Varje fartyg under byggnad å varv hänföres enligt 16 § till endera varueller
maskinkollektivet. På grund av bestämmelser, som meddelats jämlikt
samma paragraf, skola alla fartygsbyggen å våra större skeppsvarv tillhöra
maskinkollektivet, övriga däremot varukollektivet. Av utredningen har påpekats,
att uttrycket »under byggnad» är oklart och därför kan ge anledning
till vissa svårigheter vid lagtillämpningen. Utredningen framhåller särskilt,
att det av praktiska skäl är angeläget att skapa en klar gräns mellan
området för krigsförsäkringsnämndens verksamhet och området för krigsskadelagens
tillämpning. För egen del instämmer jag med utredningen härutinnan.
Såsom alternativ till utredningens förslag att låta sjösättningen markera
gränsen har i vissa yttranden gjorts gällande, att ett fartyg under byggnad
bör kvarstå såsom objekt för försäkring enligt krigsskadelagen intill
dess leverans skett. I ett annat yttrande har föreslagits att tidpunkten, då
fartyget är färdigställt för leverans, bör vara avgörande. Enligt min mening
kan icke något av dessa alternativ anses tillfredsställa samma krav på klarhet
som utredningens förslag. Jag vill särskilt understryka angelägenheten
av att gränsen markeras av en utåt tydligt manifesterad händelse, i möjligaste
mån undandragen parternas disposition. Gentemot utredningens förslag
har — särskilt från varvsindustriens sida — anförts, bland annat, att fartyget
efter sjösättningen såsom objekt för krigsförsäkringsnämndens verksamhet
troligen komme att belastas med större kostnader för försäkringsskyddet
än om fartyget finge intill leveransen kvarbliva inom något av krigsskadelagens
egendomskollektiv, ävensom att krigsförsäkringsnämnden äger uppställa
villkor för meddelande av försäkring. Vidare har framhållits, att även i ersättningshänseende
fartyget enligt utredningens förslag skulle komma i försämrad
ställning. Härtill må anmärkas att, enligt vad jag inhämtat, krigsförsäkringsnämnden
torde komma att tillämpa en synnerligen moderat premiesättning
beträffande ifrågavarande fartygskategorier. Även om — vilket
dock icke kan anses säkert — premieutgifterna till krigsförsäkringsnämnden
i det särskilda fallet kunna komma att överstiga den avgift, som kan bliva
uttaxerad enligt krigsskadelagen, bör icke förbises, att varvet i regel torde
äga möjlighet att taga ut åtminstone en väsentlig del av kostnaderna av sin
uppdragsgivare. Ur denna synpunkt sett bör det av krigsförsäkringsnämnden
praktiserade systemet med förutbestämda, fixa premier erbjuda en fördel
för varven framför krigsskadelagens anordning med avgifter, vilka — åtminstone
under neutralitetstid — bestämmas kanske relativt lång tid i efterhand.
Möjligheten för krigsförsäkringsnämnden att uppställa villkor lärer
i förevarande fall icke betyda annat än ett i och för sig rimligt krav på
opaginerad Kontrollera mot PDF
24
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
åtgärder i syfte att förebygga såldefall. Beträffande den för krigsförsäkrmgsnämnden
föreskrivna maximeringen av ersättningsbelopp bör observeras,
att denna, såsom kommerskollegium påpekat, icke gäller nybyggnader.
Enär invändningarna mot den rationella lösning av problemet, som utredningens
förslag innebär, alltså icke synas övertygande, förordar jag nämnda
förslag. Genomförandet av detsamma förutsätter viss ändring i de för krigsförsäkringsnämndens
verksamhet gällande bestämmelserna.
I enlighet med vad sålunda anförts hava 16 § och 25 § 2 morn., med en
mindre redaktionell jämkning i förstnämnda paragraf, avfattats i överensstämmelse
med utredningens förslag.
43 §.
Försäkringsinspektionen ifrågasätter, huruvida utredningens förslag rörande
möjlighet till omprövning i vissa fall av krigsskadenämndens beslut är
praktiskt lämpligt eller behövligt. Inspektionen anför vidare:
Vinsten av att nämndens beslut säges vara slutgiltigt synes kunna gå väsentligen
förlorad, örn man uttryckligen ger på hand att även något så subjektivt
betonat som åberopande av bevis av beskaffenhet att inverka på ärendets
avgörande i den del det nu gäller skall kunna föranleda en förnyad provning
av saken. Frågan torde även ha en viss allmännare betydelse.
Under förarbetena till krigsskadelagen anförde dåvarande chefen för handelsdepartementet
(prop. nr 267 till 1940 års lagtima riksdag sid. 75), att
det torde vara krigsskadenämnden obetaget att taga ersättningsärende under
omprövning t. ex. i det fall, att nämnden ej ansett krigsskada föreligga medan
de allmänna domstolarna vid den skadelidandes mot civilförsäkringsgivaren
väckta ersättningskrav intagit motsatt ståndpunkt. Nämnda uttalande
föranledde icke någon gensaga. Den möjlighet till omprövning av ett
redan fattat beslut, som utredningen velat öppna genom det föreslagna tilllagget,
torde följaktligen vara för handen redan enligt gällande lag. Det synes
mig likväl lämpligt att principen klart kommer till uttryck i lagtexten. Jag
biträder därför i sak utredningens förslag i denna del. Emellertid har jag
ansett förslaget böra i formellt hänseende undergå vissa jämkningar.
45 §.
Denna paragraf överensstämmer med utredningens förslag.
46 §.
Paragrafen överensstämmer med utredningens förslag bortsett från en
mindre redaktionell ändring.
47 §.
Sveriges grossistförbund framhåller, att en snabb skadereglering är av den
allra största betydelse för näringslivet. Förbundet förutsätter, att krigsskadenämnden
kommer att taga hänsyn härtill vid tillämpningen av bestämmelserna
beträffande varu- och maskinkollektiven samt anser en föreskrift härom
böra intagas i instruktionen för nämnden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
25
Såsom jag redan förut framhållit bör man kunna räkna med att under Departements.
neutralitetstid skadereglering verkställes utan längre uppskov. Vid utarbetan- chelende
av instruktion för nämnden bör övervägas, huruvida närmare föreskrifter
erfordras i detta hänseende.
48—50 §§.
Endast vissa mindre väsentliga redaktionella ändringar ha vidtagits i utredningens
förslag.
51 §.
Enär tredje punkten i övergångsbestämmelserna i utredningens förslag torde
innefatta ett stadgande, som rätteligen bör hava sin plats i själva lagen,
har detta stadgande, med viss därav föranledd jämkning, upptagits såsom en
särskild lagparagraf.
Övergångsbestämmelserna.
Bortsett från vad nyss anförts ha endast mindre väsentliga, huvudsakligen
redaktionella ändringar vidtagits i utredningens förslag.
Av utredningen föreslagna ändringar i 24 § 3 mom. inteckningsförordningen
och 12 § 4 mom. lagen örn inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.
Enligt 9 § krigsskadelagen skall beträffande ersättning för krigsskada, vil- Departementsken
inträffar då riket är indraget i krig, i tillämpliga delar gälla vad som chefenstadgas
i lagen den 8 april 1927 om inteckningshavares rätt till betalning
ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal. Nämnda lagrum
i krigsskadelagen skall enligt förslaget gälla jämväl i fråga örn krigsskada
under neutralitetstid.
24 § 3 mom. inteckningsförordningen och 12 § 4 mom. lagen örn inteckning
i tomträtt och vattenfallsrätt innehålla allenast en erinran om vissa
verkningar i inteckningshänseende, då jämlikt lagen den 8 april 1927 brandskadeersättning
utbetalas till inteckningshavare.
Med hänsyn framförallt därtill, att en lagstiftning örn ersättning för krigsskada
under neutralitetstid kan väntas bestå endast under relativt begränsad
tid, synes det icke erforderligt att i inteckningsförordningen eller lagen örn
inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt införa erinran om likställigheten
mellan brandskade- och krigsskadeersältning i förevarande hänseende. Jag
finner följaktligen ej anledning föreslå sådant tillägg till ifrågavarande lagrum,
som utredningen ifrågasatt.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över det i överensstämmelse
med vad sålunda anförts överarbetade förslaget till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 21 jani 1940 (nr 540) örn krigsskadeersättning,
av den lydelse bilaga (Bilaga A) vid detta protokoll utvisar,
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom
utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Ivar Miiller.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 361.
Bilaga A.
Förslag
till
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540)
om krigsskadeersättning.
Härigenom förordnas, dels att 1 §, 16 §, 25 § 2 mom. och 43 §* lagen den 21
juni 1940 örn krigsskadeersättning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels att till 2 §2 nämnda lag skall fogas ett nytt moment, betecknat
4 morn., av den lydelse nedan sägs, dels ock att till samma lag skall fogas
ett nytt kapitel, betecknat 6 kap., med den överskrift och det innehåll som
nedan angives.
1 §•
För skada å egendom i Sverige i följd av krig, vari riket kommit, skall, i
den mån sådan krigsskada ej gottgöres i annan ordning, beredas ersättning
genom statlig krigsförsäkring i den omfattning och på de villkor som i 1—5
kapitlen stadgas.
Ersättning genom sådan försäkring skall ock beredas för skada å egendom
i Sverige i följd av krig, vari riket icke indragits (krigsskada under neutralitetstid),
och gälle härom vad i 6 kapitlet stadgas.
Krigsskada å fiskebåt, som har en bruttodräktighet understigande tjugu registerton
och som är stationerad i Sverige, skall, liksom sådan skada å ombord
därå befintlig egendom, ersättas såsom ovan sägs även där skadan
uppkommit under det båten nyttjats till fiske utanför den svenska territorialgränsen.
2 §■
4 mom. Konungen äger, då omständigheterna föranleda därtill, förordna,
att från lagens tillämpning skall undantagas egendom, som direkt eller genom
förmedling av juridisk person helt eller till största delen äges av medborgare
eller juridisk person i viss främmande stat.
16 §.
Ersättning enligt---erforderliga förbrukningsartiklar.
Ersättning utgår jämväl för sådan krigsskada å fartyg under byggnad å
varv, som inträffat innan fartyget blivit sjösatt, såframt fartyget är brandförsäkrat
i svenskt försäkringsbolag eller i utländsk försäkringsanstalt med
1 Senaste lydelse av dessa lagrum se SFS 1940: 980.
2 Senaste lydelse se SFS 1940: 980.
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
27
rätt att driva försäkringsrörelse här i riket; och skall krigsskadenämnden
i fråga om samtliga å varje särskilt varv under byggnad varande icke sjösatta
fartyg, som här avses, bestämma, att de skola anses tillhöra endera av
de i första stycket angivna egendomsgrupperna. Med brandförsäkring förstås
här även försäkring mot brandskada, som meddelats i form av sjöförsäkring.
Har egendom---å egendomen.
25 §.
2 mom. Från bestämmelserna i detta kapitel undantagas:
a) sjösatt fartyg (båt, pråm), färdigbyggt eller under byggnad, vilket är
avsett att nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande eller till
annat ändamål, som med handelssjöfarten äger gemenskap, såsom bogsering,
isbrytning, bärgnings- eller dykeriföretag, så ock sjösatt fiskefartyg, färdigbyggt
eller under byggnad, som har eller utbygges till en bruttodräktighet av
minst tjugu registerton, ävensom ombord å sålunda undantagna fartyg befintliga
tillbehör;
b) luftfartyg;
c) smycken, ädla---äkta pärlor.
43 §.
Krigsskadenämndens beslut må ej överklagas. Finner nämnden att beslut,
varigenom ersättning vägrats eller yrkad ersättning till beloppet nedsatts,
blivit oriktigt i följd av felaktig upplysning eller på grund av att omständighet
eller bevis av beskaffenhet att inverka på ärendets avgörande
icke varit nämnden bekant, äger nämnden dock upptaga ärendet till förnyad
prövning.
Den, som ej åtnöjes med nämndens beslut i fråga om vem rätten till krigsskadeersättning
skall tillkomma eller rörande fråga huruvida eller i vad mån,
vid tillämpning av 17, 21, 26 eller 30 §, kan å brand- eller sjöförsäkringsavtal
grundas rätt till ersättning eller skyldighet att erlägga avgift, äger utan hinder
av vad i första stycket stadgas instämma sin talan till domstol inom en månad
från det han fick meddelande om beslutet.
6 kap. Krigsskada under neutralitetstid.
45 §.
Vad i 1—5 kapitlen finnes stadgat skall med nedan angivna undantag äga
motsvarande tillämpning å krigsskada under neutralitetstid.
46 §.
Värdering av krigsskada under neutralitetstid å fastighet, som avses i 2
kapitlet, skall verkställas snarast möjligt efter det anmälan örn skadan inkommit.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
47 §.
Ersättning för krigsskada under neutralitetstid utbetalas å tid, som krigsskadenämnden
för varje särskilt fall bestämmer. Ränta gottgöres ej.
48 §.
Konungen äger förordna huruvida och vid vilken tidpunkt utdebitering av
bidrag eller avgifter skall ske till täckande av belopp, som utgivits eller beräknas
komma att utgivas i ersättning för krigsskador under neutralitetstid
eller såsom kostnad för krigsskadenämndens verksamhet under sådan tid.
49 §.
Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet, skall vara undantagen
från försäkring för krigsskada under neutralitetstid, såframt försäkringstagaren
gör förbehåll därom hos försäkringsgivaren vid försäkringsavtalets
ingående.
50 §.
Krigsskada under neutralitetstid skall, vid äventyr som stadgas i 35 §, anmälas
hos krigsskadenämnden inom tre månader efter erhållen kännedom
om skadan. I varje fall förloras rätten till ersättning, om anmälan ej inkommit
till nämnden inom sex månader efter det skadan inträffat.
51 §.
Om riket indrages i krig, skola bestämmelserna i 2—4 kapitlen äga omedelbar
tillämpning jämväl å skada, som dessförinnan inträffat och som eljest
varit att bedöma enligt bestämmelserna i detta kapitel, dock att vad sålunda
stadgats icke skall medföra ändring i ersättningsbeslut, som redan meddelats
av krigsskadenämnden.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Vad i 6 kapitlet finnes stadgat skall äga tillämpning å skada, som inträffat
efter den 31 augusti 1939. Anmälan örn skada, som inträffat före lagens
ikraftträdande, skall hava inkommit till krigsskadenämnden inom sex månader
från dagen för lagens ikraftträdande, vid äventyr att rätten till ersättning
eljest är förlorad.
Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet och som vid tiden
för denna lags ikraftträdande var på sätt i 25 § angives brand- eller sjöförsäkrad,
skall vara undantagen från försäkring för krigsskada under neutralitetstid,
såframt försäkringstagaren gör anmälan därom hos försäkringsgivaren
inom tre månader från dagen för lagens ikraftträdande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
29
Bilaga B.
BETÄNKANDE MED FÖRSLAG
TILL
LAG ANGÅENDE ÄNDRING I VISSA
DELAR AV LAGEN DEN 21 JUNI
1940 (NR 540) OM KRIGSSKADEERSÄTTNING
Avgivet
den
31 augusti 1943 av 1943 års krigsskadeutredning
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdepartementet.
Den 21 april 1943 bemyndigade Kungl. Majit chefen för handelsdepartementet
att dels tillkalla högst fyra utredningsmän för att verkställa utredning
av frågan örn ersättning för krigsskador å egendom under neutralitetstid
samt avgiva de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda, dels uppdraga
åt en av utredningsmännen att såsom ordförande leda utredningens arbete,
dels ock förordna sekreterare åt utredningsmännen.
På grund av detta bemyndigande tillkallade chefen för handelsdepartementet
den 10 maj 1943 överdirektören i försäkringsinspektionen, fil. doktorn
O. A. Åkesson samt försäkringsdirektörema K. Eriksson, C. G. Juhlin Dannfelt
och P. Ulmgren att i nämnda hänseende verkställa utredning och avgiva
förslag. Tillika uppdrogs åt Åkesson att såsom ordförande leda utredningsarbetet.
Vidare förordnades den 13 maj 1943 assessorn i Svea hovrätt O. H.
Appeltofft att vara sekreterare hos utredningsmännen.
Utredningsmännen, som för uppdraget antagit benämningen 1943 års krigsskadeutredning,
få härmed vördsamt överlämna sitt betänkande jämte förslag
dels
till lag angående ändring i vissa delar av lagen om ^^skadeersättning,
dels ock till härutav betingad lag om ändrad lydelse av 24 § 3 mom. förordningen
angående inteckning i fast egendom samt 12 § 4 mom. lagen örn
inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.
Det är utredningsmännens avsikt att snarast möjligt överlämna förslag även
till instruktion för krigsskadenämnden.
Stockholm den 31 augusti 1943.
O. A. ÅKESSON.
K. ERIKSSON. C. JUHLIN DANNFELT. P. ULMGREN.
Olof H. Appeltofft.
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
31
Förslag
till
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540)
om krigsskadeersättning.
Härigenom förordnas, att lagen den 21 juni 1940 om krigsskadeersättning
skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
För skada å egendom i Sverige i följd av krig, vari riket kommit, skall,
i den mån sådan krigsskada ej gottgöres i annan ordning, beredas ersättning
genom statlig krigsförsäkring i den omfattning och på de villkor som i denna
lag stadgas.
Angående ersättning för skada i följd av krig, vari riket icke indragits
(krigsskada under neutralitet stid), gäller vad därom i 6 kapitlet finnes stadgat.
16 §.
Ersättning---förbrukningsartiklar.
Ersättning utgår jämväl för sådan krigsskada å fartyg under byggnad å
varv som inträffat innan fartyget blivit sjösatt, såframt egendomen är brandförsäkrad
i svenskt försäkringsbolag eller i utländsk försäkringsanstalt med
rätt att driva försäkringsrörelse här i riket; och skall krigsskadenämnden i
fråga om samtliga å varje särskilt varv under byggnad varande fartyg, som
här avses, bestämma, att de skola anses tillhöra endera av de i första stycket
angivna egendomsgrupperna. Med brandförsäkring förstås här även försäkring
mot brandskada, som meddelats i form av sjöförsäkring.
Har---egendomen.
25 §.
1 mom. Ersättning--— riket.
Förflyttas---egendomen.
2 mom. Från bestämmelserna i detta kapitel undantagas:
a) sjösatt fartyg (båt, pråm), färdigbyggt eller under byggnad, vilket är
avsett att nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande eller till annat
ändamål, som med handelssjöfarten äger gemenskap, såsom bogsering,
isbrytning, bärgnings- eller dykeriföretag, så ock sjösatt fiskefartyg, färdigbyggt
eller under byggnad, som har eller utbygges till en bruttodräktighet av
minst tjugo registerton, ävensom ombord å sålunda undantagna fartyg befintliga
tillbehör;
b) luftfartyg;
c) smycken, ädla stenar och äkta pärlor.
3 mom. Egendom---ingående.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
43 §.
Krigsskadenämndens beslut skall vara slutgiltigt. Finner nämnden att beslut,
varigenom rätt till ersättning vägrats eller yrkad ersättning till beloppet
nedsatts, blivit oriktigt i följd av felaktig upplysning eller på grund av att
omständighet eller bevis av beskaffenhet att inverka på ärendets avgörande
icke varit nämnden bekant, äger nämnden dock upptaga ärendet till förnyad
prövning.
Vad ovan stadgats utgör icke hinder för den, som ej åtnöjes med nämndens
beslut i fråga om vem rätten till krigsskadeersättning skall tillkomma
eller rörande fråga huruvida eller i vad mån, vid tillämpning av 17, 21, 26
eller 30 §, kan å brand- eller sjöförsäkringsavtal grundas rätt till ersättning
eller skyldighet att erlägga avgift, att instämma sin talan till domstol inom
en månad från det han fick meddelande om beslutet.
6 kap. Om ersättning för krigsskada under neutralitctstid.
45 §.
Vad i 1—5 kapitlen finnes stadgat skall med nedan angivna undantag äga
motsvarande tillämpning å krigsskada under neutralitetstid.
46 §.
Värdering av krigsskada å fastighet som avses i 2 kapitlet skall verkställas
snarast möjligt efter det anmälan örn skadan inkommit.
47 §.
Ersättning för krigsskada utbetalas å tid, som krigsskadenämnden för varje
särskilt fall bestämmer. Ränta gottgöres ej.
48 §.
Konungen äger förordna huruvida och vid vilken tidpunkt utdebitering av
bidrag eller avgifter skall ske till täckande av belopp, som utgivits eller beräknas
komma att utgivas i krigsskadeersättning eller såsom kostnad för
krigsskadenämndens verksamhet. Utdebitering verkställes enligt de för varje
egendomsgrupp stadgade grunder.
49 §.
Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet, skall vara undantagen
från krigsförsäkring under neutralitetstid, såframt försäkringstagaren
gör förbehåll därom hos försäkringsgivaren vid försäkringsavtalets ingående.
50 §.
Krigsskada skall, vid äventyr som stadgas i 35 §, anmälas hos krigsskadenämnden
inom tre månader efter erhållen kännedom örn skadan. I varje
fall förloras rätten till ersättning, om anmälan ej inkommit till nämnden
inom sex månader efter det skadan inträffat.
Denna lag skall träda i kraft......
Med avseende å lagens ikraftträdande och giltighet skall vidare gälla:
1. Vad i 6 kapitlet finnes stadgat skall äga tillämpning å skada, som inträffat
efter den 31 augusti 1939. Anmälan om skada, som inträffat före lagens
ikraftträdande, skall hava inkommit till krigsskadenämnden inom sex
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 361.
månader från dagen för lagens ikraftträdande, vid äventyr att rätten till ersättning
eljest är försutten.
2. Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet och som vid tiden
för denna lags ikraftträdande var på sätt i 25 § angives brand- eller sjöförsäkrad,
skall vara undantagen från krigsförsäkring under neutralitetstid,
saframt försäkringstagaren gör anmälan därom hos försäkringsgivaren inom
tre månader från dagen för lagens ikraftträdande.
3. Om riket indrages i krig, skola bestämmelserna i 2—4 kapitlen äga
tillämpning jämväl å skada, som dessförinnan inträffat och som eljest varit
att bedöma enligt 6 kapitlet, dock att vad sålunda stadgats icke skall medföra
ändring i ersättningsbeslut, som redan meddelats av krigsskadenämnden.
F ö r s I a g
till
Lag
om ändrad lydelse av 24 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom.
Härigenom förordnas, att 24 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:
3 mom. Huru i visst fall inteckning, som utgått ur brandskade- eller
kngsskadeersättning, varder utan verkan, så ock huru inteckning i stället
kan komma att meddelas på grund av handling, som K. B. har att utfärda
därom är särskilt stadgat.
Denna lag skall träda i kraft
Förslag
till
Lag
örn ändrad lydelse av 12 § 4 mom. i lagen den 14 juni 1907 om
inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.
Härigenom förordnas, att 12 § 4 mom. i lagen den 14 juni 1907 örn inteckning
i tomträtt och vattenfallsrätt skall erhålla följande ändrade lydelse:
4 mom. Huru i visst fall inteckning, som utgått ur brandskade- eller
kngsskadeersättning, varder utan verkan, så ock huru inteckning i stället
kan komma att meddelas på grund av handing, som Iv. B. har att utfärda
därom är särskilt stadgat.
Denna lag skall träda i kraft
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 361.
3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
Allmän motivering.
A. Grunddragen av gällande lag om krigsskadeersättning.
Nu gällande lag om krigsskadeersättning, i det följande även benämnd krigsskadelagen,
omfattar all fast och lös egendom här i riket, som icke blivit
uttryckligen undantagen. De viktigaste undantagen gälla den svenska staten
och främmande stat tillhörig egendom, viss kommunal egendom, penningar
och värdehandlingar, för allmän trafik avsedd kanal, spårväg eller annan
farväg — dock ej järnväg — samt allmän farled eller allmän flottled jämte
tillhörande byggnader, anläggningar och markområden. Det må framhållas,
alt utländsk enskild egendom här i riket omfattas av lagstiftningen.
Den av lagen omfattade egendomen indelas i fyra särskilda grupper, kollektiv,
nämligen fastigheter, även jordbruks- och skogsfastigheter jämte vissa
produkter och inventarier därå, vidare varor, huvudsakligen avsedda för förädling
eller försäljning, maskiner, dit även vissa industri- eller hantverksinventarier
hänföras ävensom ledningar och till enskild järnväg hörande rullande
materiel samt slutligen annan lösegendom, i stort sett personligt lösöre,
affärs- och kontorsinventarier ävensom vissa fordon. De fyra kollektiven
pläga i regel benämnas fastighets-, varu-, maskin- och lösörekollektiven. Fartyg
under byggnad å varv tillhöra antingen varn- eller maskinkollektivet.
Färdigbyggda, större fartyg äro genom särskild bestämmelse helt undantagna
från lagens tillämpning, under det att mindre sådana fartyg tillhöra lösörekollektivet.
Utredningen återkommer nedan utförligare till vissa frågor, som
sammanhänga med lagens tillämpning a fartyg.
För vart och ett av dessa fyra kollektiv innehåller lagen en finansieringsplan,
som går ut på att varje egendomsgrupp i princip skall vara självförsörjande.
Beträffande fastighetskollektivet har sålunda föreskrivits, att kngsskador
å fast egendom jämte därmed i lagen likställd lösegendom skola täckas
på det sätt, att, sedan värdering skett av samtliga inträffade skador, efter
krigets slut årliga bidrag skola uttagas av landets samlade fastighetsbestånd.
Den till varje fastighet sålunda knutna bidragsskyldigheten är maximerad lill
fem procent av fastighetens taxeringsvärde och skall fullgöras med högst en
halv procent örn året. Maximeringen av bidragsskyldigheten medför att, därest
det sammanlagda ersättningsbeloppet skulle komma att överstiga bidragssumman,
skadeersättningarna måste i motsvarande grad nedsattas. Skadeersättning
utbetalas först efter krigets slut, men det förutsättes, att statsverket,
då anledning därtill föreligger, skall förskottera erforderliga medel, varigenom
den fördelen vinnes, att ersättning kan utbetalas utan avbidan pa bidrags
pliktens
slutliga fullgörande. „ , .. , ... . r ,
Medan fastigheterna representera ett mera bestående varde, vilket förhållande
möjliggör täckning i efterskott av kostnaderna för inträn ane krigsskador
och dessa kostnaders fördelning över en längre följd av ar ar en
varas livslängd inom produktions- och distributionsapparaten starkt tidsbegränsad.
I fråga örn varuförsäkringen är det även av särskild betydelse att
skaderegleringen kan verkställas snarast möjligt, för att förstörda varor skola
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
35
kunna ersättas oell varudistributionen hållas i gång. Dessa synpunkter hava
varit avgörande vid gestaltningen av varukollelctivet, på vilket tillämpas vanliga
försa k r i n gspri nciper med löpande premiebetalning, avpassad så att jämvikt
i görligaste mån upprätthålles mellan premier och skador. I syfte att
förenkla förvaltningen och samtidigt åstadkomma ett effektivt skydd har
varuförsäkringen vidare utformats som en obligatorisk försäkring, omfattande
alla varor, sorni äro brandförsäkrade, samt beträffande fartyg under
byggnad sjöförsäkrade, uti här i riket verksamt försäkringsbolag. Varje sådant
försäkringsbolag har att föra ett register över alla meddelade brandförsäkringar
å varor. Omedelbart efter krigsutbrottet verkställes utdebitering av
avgifter för krigsförsäkringen. Med hänsyn till svårigheten att förutberäkna
hur stor avgift som erfordras, förutsättes att varje premiedebitering skall avse
en relativt kort tidsperiod. Avgifter uttagas intill dess nödiga medel influtit för
täckande av alla under kriget inträffade skador.
Maskinkollektivet har i lagen gestaltats efter samma principer som varukollektivet.
Även här gäller sålunda att förutsättningen för åtnjutande av krigsskadeersättning
är att egendomen är brand- respektive sjöförsäkrad.
Aven för lösörekollektivet gäller alt brandförsäkring, eller, såvitt angår
fartyg, sjöförsäkring skall vara i kraft. Denna egendomsgrupp är dock icke
såsom fallet är med varor och maskiner obligatoriskt krigs försäkrad. Lagen
stadgar nämligen, att egendomen skall vara undantagen från lagens bestämmelser
rörande detta kollektiv, såframt försäkringstagaren gör anmälan därom
hos försäkringsgivaren före krigets utbrott eller, beträffande därefter försäkrad
egendom, samtidigt med försäkringsavtalets ingående. Under alla förhållanden
äro vidare bl. a. smycken, ädla stenar och äkta pärlor undantagna
från krigsförsäkring i detta kollektiv. Lagen förutsätter, att efter krigets
slut värdet av samtliga krigsskador som drabbat egendom tillhörande lösörekollektivet
skall bestämmas, varefter för ersättning erforderliga medel uttagas
genom försäkringsavgifter. Dessa äro maximerade till viss del — högst
tre procent — av brand- eller sjöförsäkringsbeloppet för egendomen. Skulle
vad sålunda högst må utdebiteras icke förslå till full skadeersättning, skola
ersättningsbeloppen proportionellt nedsättas. Det förutsättes vidare i lagen,
att, liksom i fråga örn fastighetskollektivet, staten skall kunna lämna förskott
till ersättningsbeloppen.
Örn ersättning icke utbetalats inom viss angiven tid, äger ersättningsberättit?äd
åtnjuta ränta a det fastställda ersättningsbeloppet. Denna bestämmelse
gäller samtliga de fyra kollektiven. Det må slutligen framhållas, att i lagen
icke förekommer någon indelning i riskklasser inom de skilda egendömsgrupperna.
Vid debitering tillämpas sålunda en enhetlig avgiftssats för all
egendom tillhörande ett och samma kollektiv.
Frågor rörande krigsförsäkring enligt lagen örn ^^skadeersättning skola
handläggas av en för riket gemensam nämnd, kallad statens krigsskadenumnd''.
Lagen lämnar även vissa föreskrifter angående nämndens verksamhet.
Salunda stadgas, att anmälan örn skada skall ske hos nämnden inom
tre månader efter erhållen kännedom om skadan, dock senast inom ett år
efter krigets slut. Värdering av skada och fastställande av ersättningsbelopp
skall ske enligt i lagen angivna normer. I nämndens beslut rörande ersättning
skola deltaga minst tre ledamöter, av vilka åtminstone en skall hava utövat
domarämbete. Nämndens beslut skall vara slutgiltigt. Dock lämnas möjlighet
öppen bl. a. för den, som ej åtnöjes med nämndens beslut i fråga om
vem rätten till ^^skadeersättning skall tillkomma, alt inom viss tid instämma
sin talan till domstol. Lagen stadgar slutligen, att ytterligare föreskrifter
som erfordras beträffande krigsskadenämndens organisation och
verksamhet meddelas av Konungen ävensom att närmare föreskrifter angå
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
ende lagens tillämpning meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
av krigsskadenämnden. I enlighet härmed har Kungl. Maj:t
genom beslut den 21 juni 1940 uppdragit åt försäkringsinspektionen att tillsvidare
hava överinseendet över samt vidtaga förberedande åtgärder tor tilllämpningen
av lagen örn krigsskadeersättning. Enligt av Kungl. Maj:t samtidigt
lämnat bemyndigande har försäkringsinspektionen därefter förordnat
tre representanter för brandförsäkringsväsendet att såsom sakkunniga biträda
inspektionen vid 1 ullgörandet av iirågavarande uppdrag.
På grund av nämnda uppdrag har inspektionen utfärdat närmare direktiv
för samliga brandförsäkringsbolag rörande uppläggning av register över
alla brandförsäkringar av varor och maskiner, som tillhöra varu- och maskinkollektiven
och sålunda omfattas av krigsförsäkringen. Dessa register, som
skola hållas å jour med ändringar i fråga om brandförsäkringarna, aro avsedda
att tjäna såsom grund för avgiftsdebiteringen, vid vilken de enskilda
brandförsäkringsbolagen hava att biträda. Inspektionen bär därjämte bl. a.
föreskrivit å vilka varv som fartyg under byggnad skola tillhöra varu- respektive
maskinkollektiven.
B. Behovet av utsträckt lagstiftning.
I direktiven för utredningen har bl. a. uttalats, att det i första hand bör
fastställas, i vilken utsträckning behov kan anses föreligga av ett ingripande
från statens sida i syfte att lagstiftningsvägen säkerställa att ersättning erhålles
för krigsskador, som under neutralitetstid uppkomma a egendom i
Sverige.
De enskilda försäkringsbolagens krigsvillkor. Vid övervägande av behoysfrågan
må till en början erinras om de bestämmelser i gillande brandtorsäkringsvillkor,
som reglera brandförsäkringsbolagens ersättningsskyldighet
vid krigskador. Nu gällande allmänna försäkringsvillkor för brandförsäkring
i anslutning till lagen om försäkringsavtal den 8 april 1927 innehålla en bestämmelse
av innebörd, att meddelad försäkring icke omfattar förlust eller
skada vars uppkomst eller omfattning direkt eller indirekt orsakats av eller
står i’samband med, bland annat, »krig, invasion, fiendes åtgärd, krigsliknande
operationer, vare sig krig förklarats eller icke, inbördeskrig, myteri,
revolution, uppror, upplopp eller åtgärd av makthavare, som obehorigen tillväxt
sig makten». En krigsklausul av motsvarande innehall torde numera
tillämpas av såväl direkt- som återförsäkrare i alla länder.
Av förevarande bestämmelse framgår, att de enskilda brandforsakringsbolagen
icke ersätta krigsskador. Tid efter annan ha dylika skador intrattat
i vårt land under nuvarande världskrig, lör vilka ersättning vägrats. Drivande
ballonger med släplina lia föranlett skador, i något fall kortslutning med
därav förorsakad brand, som även i flera fall förorsakats av branni läskor.
Vid bombnedslag ha såväl större som mindre skador uppstått. Minexplosioner
hava föranlett ett flertal skador särskilt å fönsterrutor men aven andra
skador å byggnader. Dylika skador ha även föranletts av granatsplitter vid
luftvärnets beskjutning av främmande flygplan, som Hugh in över svenskt
område. En del fall ha förekommit, där det visat sig synnerligen svart att
bedöma, huruvida en inträffad skada bör betraktas sorn civil- eller krigsskada.
För åstadkommande av enhetlighet på detta område har en särskild
överenskommelse träffats mellan de olika brandförsäkringsbolagen, innebarande
bl. a. att framställda ersättningsanspråk för skador av nu berörd art
icke böra upptagas till prövning, förrän polis- eller annan utredning anga
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
37
ende skadan blivit slutförd. Om flera bolag lia del i skadan, får intet bolag
reglera sin skada, förrän förhandlingar mellan samtliga intresserade försäkringsgivare
ägt nini för åstadkommande av likartad behandling av fallet.
Det har i denna överenskommelse även fastslagits, att skada, som inträffar
under tid, då rikets krigsmakt eller del därav är mobiliserad eller försatt i
försvarsberedskap och vars uppkomst eller omfattning helt eller delvis föranletts
av materiel avsedd för krigsändamål, skall behandlas som krigsskada,
såvida icke genom utredning klarlägges, att så ej skäligen bör ske. Råder
det tvekan, huruvida skadan är hänförlig till ovan angiven krigsklausul och
finnes anledning förmoda att fallets behandling kan bliva prejudicerande för
framtiden, bör detsamma hänskjutas till gemensam behandling av bolagen,
innan skadan definitivt regleras.
.De förhållanden, för vilka ovan redogjorts och de åtgärder, som vidtagits
från brandförsäkringsbolagens sida, ge ett tydligt belägg för att frågan örn
ersättning för inträffade krigsskador under vår nuvarande neutralitetsperiod
har blivit av en viss betydelse. Nu berörda omständigheter böra därför icke
förbises, då det gäller alt bedöma, huruvida behov kan anses föreligga för
skapande av ett skydd mot de ekonomiska följderna av dylika skador. Situationen
är den, att den enskilde icke har möjlighet att genom försäkring skydda
sig mot ekonomiska förluster till följd av skador av nu berörd art. Vad
beträffar annan krigsskada än sådan som förorsakats genom brand föreligger
samma begränsning i fråga om möjligheten att täcka risken genom frivillig
försäkring.
Av det anförda framgår, att skada, som uppkommer å enskild egendom
här i riket under tid, då riket icke är i krig och som direkt eller indirekt
orsakats av krig mellan andra nationer, varken kan täckas genom frivillig
försäkring eller omfattas av lagen om ^^skadeersättning. Ägaren har alltså
att själv bära förlusten, såvida icke undantagsvis ersättning för skadan kan
vinnas på diplomatisk väg eller annorledes.
Förekomsten av krigsskador under neutralitetstiden. För ytterligare belysning
av frågan huruvida behov av försäkringsskydd för krigsskador under
neutralitetsperioden kan anses föreligga har utredningen sökt bilda sig
en uppfattning örn frekvensen av redan inträffade dylika skador. För sådant
ändamål har utredningen i skrivelse till samtliga länsstyrelser anhållit
örn uppgift rörande arten och omfattningen av krigsskador, som inom olika
län efter stormaktskrigets utbrott drabbat fast och lös egendom av enskild
natur. Svar lia inkommit från samliga länsstyrelser. Dessutom har utredningen
trän vissa affärsdrivande verk erhållit uppgift örn motsvarande skador
å egendom tillhörande dessa verks förvaltningsområde.
De från länsstyrelserna inkomna uppgifterna torde icke kunna betraktas
såsom fullständiga, även örn de synas ge en relativt god bild av orsakerna till
de inträffade skadorna och deras relaliva förekomst inom landet. I fråga om
skadornas betydelse ur ekonomisk synpunkt lämnas i nämnda uppgifter för
flertalet län i ett betydande antal fall även uppgift om resultatet av verkställda
värderingar. För en del län saknas dock dylika värdeuppgifter.
De inkomna uppgifterna ge vid handen, att de inträffade skadorna i huvudsak
härröra från bombfällning, minsprängning, spärrballonger, brännflaskor,
granatsplitter i samband med beskjutning av främmande flygplan,
sorn flugit in över svenskt område samt nödlandning av dylika plan. Vad skadornas
lokala fördelning beträffar uppge åtta länsstyrelser, eller tredjedelen
av samtliga, att skador av nu berörd art icke inträffat inom vederbörande
hill. Största antalet skador uppges lia förekommit inom Göteborgs och Bohus
län, Malmöhus län, Älvsborgs län och Jönköpings län, för vilka län uppgi
-
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 361.
vits respektive 274, 73, 50 och 43 skador. För alla övriga län sammantagna
uppges antalet inträffade skador till 58. Av de uppgivna 498 skadorna, som
samtliga avse enskild egendom, ha 201 drabbat fastigheter, 253 starkströmsledningar,
27 andra ledningar samt endast 17 egendom av annan art. Det
må framhållas, att skador å fiskefartyg och redskap icke ingå i dessa siffror,
alldenstund ifrågavarande skador som regel ersatts på grund av frivillig
försäkring hos statens krigsförsäkringsnämnd. Såvitt kan bedömas,
torde sabotageskador, även om dylika av krigsförhållandena föranledda skador
förekommit, icke lia medtagits i länsstyrelsernas uppgifter.
I fråga örn de inträffade skadornas svårhetsgrad, varvid bortses från skador
å fiskefartyg och fiskredskap, må nämnas, att med undantag för enstaka
skadefall, där skadan värderats till ett eller annat tusental kronor, det
övervägande flertalet skador synes vara av mindre betydelse med ett genomsnittligt
värde av i runt tal 100 kronor. Det må i anslutning härtill nämnas,
att kostnaderna för avhjälpande av å telegrafverkets anläggningar uppkomna
fel, förorsakade av spärrballonger, uppgingo till följande avrundade
belopp.
År 1940 ............ 40 000 kronor
» 1941 ............ 7 000 »
i» 1942 ............ 2 000 »
För vattenfallsstyrelsens del ha reparationskostnaderna för skador härrörande
från spärrballonger under tiden t. o. m. 1942 uppgått till i runt tal
40 000 kronor. Till jämförelse med dessa kostnadssiffror kan det förtjäna
framhållas, att värdet av samtliga av länsstyrelserna uppgivna skador som
drabbat starkströmsledningar och andra ledningar i enskild ägo och som
enligt dessa uppgifter varit föremål för värdering, utgjorde cirka 20 500
kronor, medan de värderade fastighetsskadorna, huvudsakligen skador å
fönsterrutor på grund av granatsplitter från luftvärnet och minsprängningar,
representerade den relativt låga summan av cirka 28 500 kronor. Det må
emellertid betonas, att de båda sistnämnda beloppen icke kunna betraktas
som ett tillförlitligt mått på värdet av de krigsskador som drabbat nu berörda
egendomsslag, detta bland annat på grund av att värderingen icke avser
samtliga uppgivna skador.
Skador å fiskefartyg och fiskredskap lia så gott som uteslutande förekommit
inom Göteborgs och Bohus län och representera ofta betydande belopp.
Ur den från länsstyrelsen i nämnda län inkomna uppgiften hava följande
siffror erhållits, avseende förhållandena t. o. m. utgången av juli 1943.
Fiskefartyg, totalförlust ..
» , andra skador
Fiskredskap.............
Antal
Skadornas värde
skador
i kronor
10
387 500
10
6 800
36
35 800
56
430 100
Det må nämnas, att det belopp av 6 800 kronor, som angivits för skador å
fiskefartyg, motsvarar endast 6 av de 10 inträffade skadorna. För 4 av dem
har något värde icke angivits. Möjligheten att i fråga örn fiskefartyg och
fiskredskap erhålla försäkring mot krigsskada hos krigsförsäkringsnämnden,
synes hava utnyttjats i praktiskt taget samtliga nu nämnda skadefall,
ett förhållande som, vad Göteborgs och Bohus län beträffar, också bekräftats
av krigsförsäkringsnämnden.
Den föreliggande undersökningen synes berättiga till följande slutsats. Örn
man bortser från skador å fiskefartyg, för vilka frivillig försäkring kunnat
Kunell. Maj.ts proposition nr 361.
39
erhållas lios krigsförsäkringsnämnden, torde kunna sätlas i fråga, huruvida
enbart anlalet inträffade neutralitetsskador och den därav föranledda skadegörelsen
kunna anföras såsom tillräckligt skäl för en utsträckning av
försäkringsskyddet alt gälla även dylika skador. Antalet skador av denna
art har uppenbarligen icke varit alltför betydande och skadornas storlek i
det övervägande flertalet fall ringa. En mera detaljerad genomgång av länsstyrelsernas
rapporter om inträffade skador ger emellertid ett intryck av
att fara för en betydande skadegörelse i olika fall varit för handen, även
örn den uppkomna skadegörelsen kommit att stanna vid mindre proportioner.
Framför allt måste man bereda sig på att den intensifiering av kriget,
varmed man av försiktighetsskäl bör räkna, allteftersom detta närmar sig
sitt slut, kan komma att medföra allvarliga konsekvenser beträffande neutralitetsskadornas
både frekvens och omfattning. Detta förhållande talar
enligt utredningens mening för att den ifrågasatta utvidgningen av försäkringsskyddet
kommer till stånd.
Uttalanden av vissa näringsorganisationer. I likhet med den tidigare
krigsskadeutredningen har även den nuvarande utredningen ansett sig höra
träda i förbindelse med olika näringsorganisationer för att taga del av deras
synpunkter beträffande behovet av en utvidgning av nu gällande lag örn
^^skadeersättning. För sådant ändamål har utredningen haft överläggning
med representanter för Kooperativa förbundet, Svenska järnvägsföreningen,
Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges
industriförbund samt Sveriges riksorganisation för hantverk och mindre
industri. Härvid framhölls av representanter för Industriförbundet, att förbundet
redan i sitt yttrande över krigsskadeutredningens betänkande framhållit,
att tidpunkten för ett krigsutbrott ej alltid kunde fixeras. Redan på
grund härav borde tiden närmast före ett krigsutbrott omfattas av lagen örn
krigsskadeersättning. Därifrån och till en utvidgning av lagen att gälla hela
neutralitetstiden vore endast ett kort steg. Det uttalades från Industriförbundets
sida, att det hos industrien förelåge ett starkt önskemål att få till
stånd den ifrågasatta utvidgningen. För grossistförbundets del underströks,
att det förelåg en stark oro i nuvarande läge och att det vore ytterligt tacknämligt,
örn en lagstiftning av här ifrågasatt art kunde komma till stånd.
Representanterna för hantverksorganisationen, järnvägsföreningen och kooperativa
förbundet anslöto sig helt till de gjorda uttalandena, varjämte från
kooperativa förbundets sida framhölls, att särskilt industriledarna inom förbundet
vore livligt intresserade av den ifrågasatta lagstiftningen. Fastighetsägareförbundet
har i skrivelse till utredningen framhållit såsom synnerligen
önskvärt alt även krigsskador under neutralitetstid ersättas.
Sammanfattning. Ur den redogörelse, som i det föregående lämnats, bär
framgått bland annat följande.
1) Det privata försäkringsväsendet lämnar icke ersättning för krigsskada.
2) Den enskilde, vilkens egendom förslöres genom dylik skada, måste
själv bära förlusten, såvida icke i något fall på grund av särskild omständighet
ersättning för skadan kan erhållas. Detta förhållande måste betraktas
såsom otillfredsställande.
3) Även örn den hittillsvarande erfarenheten ifråga örn antalet och omfattningen
av inträffade neulraiitelsskador icke enbart kan anses utgöra tillräckligt
skäl för en utvidgad lagstiftning, bör man av försiktighetsskäl räkna
med en stegring såväl beträffande frekvens sorn omfattning av inträffade
neutralitetsskador, efter liand som kriget ingår i sitt slutskede.
4) Det föreligger hos landels näringsorganisationer ett starkt önskemål
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
om en utvidgning av lagen om krigsskadeersättning att gälla även neutralitetsskador.
Såsom motiv för denna önskan har bl. a. åberopats en i vida
kretsar utbredd oro över frånvaron av möjlighet till ersättning för de ekonomiska
följderna av en skadegörelse, som kan bliva omfattande och för
den enskilde mycket betungande.
På grund av vad sålunda framhållits anser utredningen behov föreligga
av utökat skydd för ekonomiska förluster härrörande från skador av nu
berörd art och vill som sin mening uttala önskvärdheten att ett sådant skydd
snarast måtte komma till stånd.
C. Grunddragen av utredningens förslag.
Utredningens förslag innebär i korthet följande. De principer, som ligga till
grund för utformningen av gällande lag om krigsskadeersättning, tillämpas i
stort sett även vid lagstiftningens utbyggande att gälla neutralitetstid. Lagförslaget
omfattar sålunda samma egendom, som den gällande lagen och
dennas uppdelning av egendomen på fyra särskilda självförsörjande försäkringskollektiv
bibehålies. Under neutralitetstid saknas anledning att i fråga
om någon egendomsgrupp uppskjuta skaderegleringen, varför inträffade skador
värderas och ersättas snarast möjligt. Statsverket förskjuter erforderliga
medel för skadereglering samt för bestridande av därmed förenade kostnader.
Vid viss tidpunkt sker uttaxering av bidrag eller avgifter. Ersättningsfrågor
handläggas av den i nuvarande lag omförmälda krigsskadenämnden, som
alltså måste träda i funktion. Den nya lagen göres retroaktiv i så måtto,
att ersättning beredes för skador, som inträffat efter stormaktskrigets utbrott.
1. Förslagets omfattning.
Vid utvidgning av lagen örn krigsskadeersättning att gälla även för neutralitetstiden
aktualiseras omedelbart tvenne betydelsefulla frågor, nämligen dels
frågan om begreppet krigsskada, vilket begrepp självfallet kan få en annan
innebörd under neutralitetstiden än under en period, då landet är indraget i
kriget, dels frågan om gränsdragning mellan det område, som omfattas av den
obligatoriska krigsförsäkringen och området för krigsförsäkringsnämndens
verksamhet.
Innebörden av begreppet krigsskada under neutralitetstid. Såsom förut
framhållits är syftet med den nu ifrågasatta lagstiftningen att under vissa
betingelser bereda möjlighet till ersättning för skada å egendom i följd av
krig under tid, då vårt land är neutralt. I fortsättningen använder utredningen
benämningen krigsskada såsom synonymt med uttrycket skada i följd av
krig.
I sitt den 7 februari 1940 avgivna betänkande med förslag till lag örn
krigsskadeersättning anförde den dåvarande krigsskadeutredningen om begreppet
krigsskada följande:
»Med krigsskada har utredningen i första hand avsett skada, orsakad av
bombfällning, beskjutning, sprängning, eldsåsättande eller annan liknande
åverkan. Om den skadegörande handlingen utförts av fientlig eller egen krigsmakt
är i detta sammanhang utan betydelse; skadan har oavsett detta, om
förutsättningarna i övrigt föreligga, uppstått i följd av krig. Även enskilda
personer kunna tänkas i samförstånd med fienden och för att främja hans
krigsmål, bakom fronten genom sabotage eller på annat sätt, åstadkomma
krigsskada. Skada, som föranledes av fiendens beslagtagande av egendom,
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
41
inrymmes likaledes under begreppet krigsskada.---Med krig, vari
riket befinner sig, avses endast rikets krig med främmande makt; detta lärer
enligt gängse språkbruk få anses uppenbart och något förtydligande |>ä denna
punkt har i förslaget till lagtext e.j synts erforderligt. Härutinnan överensstämmer
förslaget för övrigt med ett flertal under senare tid givna lagar. Inbördeskrig
eller uppror avses alltså ej, dock kan givetvis en därav föranledd
skada vara att anse som krigsskada, därest inbördeskriget eller upproret står
i sammanhang med rikets krig med främmande makt. — Skada genom neutralitetskränkningar
omfattas ej av förslaget, då den ju icke uppstått i följd
av krig, vari Sverige deltager. — — — I allmänhet torde staten ej vara
juridiskt förpliktad att ersätta under krig av fienden eller egen härsmakt
vållad skada å privat egendom. Emellertid föreligga fall, då staten på grund
av särskilda lagstadganden kan tänkas bliva ersättningsskyIdig för krigsskada,
t. ex. enligt gällande rekvisitionslagar. Jämlikt dessa skall nämligen, därest
skada eller avsevärd försämring uppkommit å förnödenhet, som tagits i anspråk
med nyttjanderätt, lämnas skälig ersättning därför. Denna skada kan
ju vara en krigsskada i förslagets mening.»
Under behandlingen av lagförslaget framställdes icke någon erinran mot
denna bestämning av begreppet krigsskada, varför densamma torde få tjäna
lill ledning vid tolkningen av nuvarande lag. Den frågan inställer sig då,
huruvida den ovan lämnade definitionen av begreppet krigsskada kan anses
äga obetingad giltighet å sådan skada även under lid, då vårt land är neutralt.
Utredningen ställer sig tveksam särskilt i ett avseende, nämligen då fråga
är om skada hörrörande av åtgärder av vår egen krigsmakt. Den ovan återgivna
begreppsbestämningen inrymmer även sådan skada. Örn den egna
krigsmakten skall kunna fylla sin uppgift i krig, står det givetvis icke att
undvika, att vissa dess åtgärder medföra skada å eller förstörelse av enskild
egendom. För rätt till ersättning härför enligt gällande krigsskadelag förutsättes
likväl, att skadegörelsen uppstått just i följd av kriget. Det torde icke
hava varit lagstiftarens mening att såsom krigsskada anse t. ex. skadegörelse,
som uppkommit i samband med utbildning eller övningar med krigsmakten
bakom fronten. 1 varje fall bör detta stå fullt klart i fråga om sådan skadegörelse
under neutralitetstid. Däremot kan det vålla tvekan, huru man bör
bedöma skador, som medan riket är neutralt förorsakas av någon krigsmaktens
åtgärd till skydd för neutraliteten. Det är givet, att sådana åtgärder av
krigsmakten, vilka direkt syfta till att värna vår neutralitet, ofta bära krigets
prägel. Från denna utgångspunkt kunde det också synas naturligt alt generellt
behandla alla av dylika åtgärder förorsakade skador såsom krigsskador
i lagens mening. Delta kan emellertid enligt utredningens uppfattning icke
komma i fråga. Ett efter sådana riktlinjer utformat krigsskadebegrepp lider
av uppenbar oklarhet och kan tänkas få vidsträckt räckvidd, eftersom —
sett ur en vidare synvinkel — snart sagt varje krigsmaktens åtgärd innerst
syftar till att värna landets neutralitet. Inom utredningen har därför diskuterats
möjligheten av en snävare gränsdragning. Utredningen anser, att sådana
krigsliknandc operationer, vilka direkt hänföra sig lill en viss konkret neutralitetskränkning
i nu berörda avseende böra inlaga en särställning. Med
andra ord bör skada, föranledd av någon krigsmaktens åtgärd i syfte att
avvärja en påbörjad eller omedelbart förestående kränkning av vårt lands
neutralitet, behandlas såsom krigsskada. llit kommer sålunda att hänföras
t. ex. åverkan genom splitter från luftvärnseld, därest eldgivningen tillkommit
i syfte alt avvärja en neutralitelskränkning. Att militärpersonalen tilläventyrs
felbedömt situationen, bör härvid icke spela någon roll. Det har inträffat,
att skada uppkommit i samband med desarmering av ilandflutna minor. Också
sådan skadegörelse bör enligt utredningens mening i regel kunna gottgöras
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
såsom krigsskada. Emellertid bör ^^skadeersättning utgå allenast i den
män gottgörelse ej lämnas i annan ordning. Även under neutralitetstid torde
förekomma fall, där ersättning för krigsskada bör utgå i första hand enligt
gällande rekvisitionsförfattningar eller på annan grund.
Med del sagda bar utredningen endast i stora drag velat ange riktlinjerna
för tolkningen av begreppet krigsskada under neutralitetstid i sådana fall, där
skadan vållats av vår egen krigsmakt. Det bör lämpligen ankomma på rättstillämpningen
att närmare utmejsla begreppet. Enligt utredningens mening
synes någon olägenhet icke föranledas därav, att detta begrepp kan få en
något vidare räckvidd under krig än under neutralitetstid.
I anslutning till det sist sagda bör påpekas, att man vid ett krigsutbrott
måste räkna med att skador i följd av krigshandlingar inträffat redan under
tiden närmast dessförinnan. Sådan skadegörelse skall tydligen bedömas enligt
bestämmelserna om krigsskada under neutralitetstid. Bortsett från svårigheten
att fixera den tidpunkt, då krigstillstånd inträtt eller, i vissa fall, då skadan
skett, anser utredningen det emellertid ur flera synpunkter lämpligt att, därest
vårt land skulle indragas i kriget, all före och under kriget uppkommen krigsskada
bedömes enhetligt och då givetvis enligt reglerna örn skada under krig.
Detta innebär bland annat, att värdet av »neutralitetsskadorna» sammanräknas
nied värdet av »krigsskadorna», därvid de i nu gällande lag stipulerade
reduktionsreglerna för ersättning — i händelse av mycket omfattande egendomsförstöring
— tillämpas på samtliga skadeersättningar. Både billighetsskäl
och praktiska synpunkter tala likväl för alt skadelidande, som redan fått
sin ersättningsfråga prövad under neutralitetstid, icke sedermera drabbas av
reduktionen.
I fråga om begreppet krigsskada bör vidare uppmärksammas åverkan
genom sabotage av enskild person. Det låter väl tänka sig, att skadegörelse
av dylik art står i så nära sammanhang med ett utanför Sverige pågående
krig, att densamma bör betraktas såsom krigsskada. Att redan nu, innan
tillräcklig erfarenhet föreligger, söka åstadkomma en gränsdragning, låter
sig näppeligen göra.
Ett annat problem, som bar viss anknytning till det ovan sagda, kan i
detta sammanhang lämpligen tagas upp till behandling. Man måste räkna
med att vid tillämpning av ifrågavarande lagstiftning möta tveksamma fall
på gränsområdet mellan begreppen krigsskada och civilskada. Vid tillkomsten
av den nuvarande lagen örn krigsskadeersättning torde statsmakterna
hava utgått ifrån, att varje avgörande av krigsskadenämnden i en ersättningsfråga
bör träffas så, att skadan bedömes antingen som krigsskada
eller som civilskada. Med den kännedom man sedan dess vunnit örn den ej
sällan komplicerade naturen av skador i anknytning till krigsförhållanden,
står det klart för utredningen, att ett avgörande efter nämnda riktlinjer kan
leda till obilliga resultat. En skada kan med hänsyn till orsak, förlopp eller
omfång uppvisa ett växelspel av civila och krigspräglade faktorer. Redan
den enkla, alls icke verklighetsfrämmande frågan, hur man enligt gällande
lag bör bedöma en av civil orsak uppkommen skada, vars verkningar försvårats
genom en krigshandling, är svår att besvara.
Utredningen, sam haft tillfälle till överläggningar med initierade personer
i våra grannländer, har därvid fått bekräftat, att de här endast antydningsvis
omnämnda svårigheterna i mycket stor utsträckning förekomma vid
rättstillämpningen. Från dessa personers sida har med skärpa framhållits
olämpligheten av att genom alltför stela direktiv klavbinda lagtillämpningen,
alldenstund situationer ofta uppkomma som ej kunna förutses. I
våra nordiska grannländer tillämpar man nu sådant förfaringssätt vid skadereglering,
att ett skadefall kan till viss del betraktas såsom krigsskada
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
43
och till återstående del såsom civilskada. Dylika fall hava visat sig uppgå
till ett betydande antal. På det hela taget torde nian hava gynnsamma erfarenheter
av detta förfaringssätt. I Norge har man för att underlätta skadereglering
i gränsfall skapat ett särskilt organ, kallat Grensenemnden, vari
olika intressen äro företrädda. Denna nämnd har till huvudsaklig uppgift
att i gränsfall fördela ersättningsskyldigheten på krigsförsäkringen respektive
civilförsäkringen. Av Grensenemnden träffat avgörande har respekterats
av såväl krigsförsäkringsinstilutionerna som vederbörande försäkringsanstalter.
Utredningen har här velat fästa uppmärksamheten på detta problemkomplex,
som torde särskilt böra beaktas då närmare föreskrifter skola
meddelas angående krigsskadenämndens verksamhet. Under den nuvarande
neutralitetstiden äga hithörande problem hos oss visserligen icke samma
räckvidd som i våra grannländer. Lagstiftningen synes dock höra utformas
med tanke på önskvärdheten av atl i gränsfallen kunna göra en skälig avvägning
mellan krigsskada och civilskada. Det erforderliga samarbetet med
vederbörande privata försäkringsanstalt bör på ett enkelt sätt kunna åvägabringas
genom en föreskrift om att nämnden, då så anses påkallat, må före
avgörandet samråda med vederbörande försäkringsinrättning eller med någon
organisation, som representerar de enskilda försäkringsbolagen. En sådan
föreskrift synes lämpligen böra intagas i instruktionen för krigsskadenämnden.
Gränsdragningsfrågor beträffande krigsförsäkring av fartyg. Enligt nuvarande
lag är fartyg under byggnad å varv försäkrat mot krigsskada, såframt
för fartyget finnes försäkring avseende civilskada. Såsom tidigare
framhållits hänföres varje fartyg, som bygges å varv, antingen till varukoliektivet
eller till maskinkollektivel, beroende på vilket varv som bygger fartyget.
I stort sett lia fartyg under byggnad å de större skeppsvarven hänförts
till maskinkollektivet och fartyg å de mindre varven till varukollektivet.
Så snart byggnadsprocessen avslutats, utgår fartyget ur varu- eller
maskinkollektivet. Eftersom lösörekollektivet omfattar lösegendom, som icke
uttryckligen upptagits i något av de övriga kollektiven, skulle varje färdigbyggt
fartyg kommit att automatiskt ingå i lösörekollektivet, såframt icke
lagen stadgat vittgående undantag härutinnan. I 25 § föreskrives nämligen,
att från lösörekollektivet undantagas fartyg, som nyttjas till handelssjöfart
eller liknande ändamål, alltså handelsfartyg, ävensom vissa .större fiskefartyg.
Stadgandet innebär, att lösörekollektivet i fråga om fartyg omfattar
allenast mindre fiskefartyg samt i övrigt sådana fartyg, som icke nyttjas
som handelsfartyg, huvudsakligen lustjakter, segel- och motorbåtar, roddbåtar
och johar.
Vid genomförande av nämnda distinktion beträffande handelsfartyg, varigenom
sådant fartyg under byggnadstiden omfattas av krigsskadelagen men
undantages därifrån då fartyget nyttjas för sitt ändamål, har lagstiftaren
tydligen förutsatt, att ett färdigbyggt handelsfartyg genast insättes i trafik
och sålunda kan bli föremål för frivillig krigsförsäkring. Sådan försäkring
meddelas av statens krigsförsäkringsnämnd enligt bestämmelserna i lagen
den 10 mars 1939 (nr OX) örn statlig krigsförsäkring m. m., i det följande
även kallad krigsförsäkringslagen. Under senare lid bär erfarenheten visat,
alt det icke alltid är fallet alt färdigbyggda handelsfartyg omedelbart insättas
i trafik. Det är sålunda känt, att svenska skeppsvarv eller beställningar
från utlandet färdigbyggt handelsfartyg, vilka under nuvarande förhållanden
icke kunnat levereras. Dessa fartyg äro för närvarande upplagda i
Sverige i avbidan på tillfälle lill leverans. Konsekvensen av alt de å ena sidan
icke längre liro under byggnad men ä andra sidan ej heller nyttjas eller
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
44
ens lia nyttjats, till handelssjöfart, blir den, att fartygen ingå i krigsskadelagens
lösörekollektiv.
Här må vidare erinras om att den svenska handelsflottans fartyg i icke
ringa utsträckning lagts upp i anledning av avspärrningen på haven. Det kan
lili föremål för tvekan, huruvida också dessa fartyg skola anses undantagna
från krigsskadelagen på grund av bestämmelserna i 25 §. örn ett sådant
fartyg endast tillfälligt tagits ur trafik, är frågan enkel att besvara, men
problemet tillspetsas, i den mån fartygets stillaliggande sträcker sig över en
längre tidrymd, kanske flera år. Det synes mest troligt, att man med lagens
uttryck »nyttjas till handelssjöfart» avsett att ange en viss fartygskategori på
grundval av det ändamål, för vilket fartyget byggts, därvid det förhållandet
saknar relevans, huruvida fartyget vid ett visst tillfälle faktiskt nyttjas eller
icke. Dock bör icke förbises, att en tolkning, som fäster avgörande vikt vid
örn fartyget verkligen nyttjas, i vissa fall kan lia fog för sig. Om sistnämnda
tolkning skulle vara den riktiga, så innebär detta, att även temporärt upplagda
handelsfartyg äro eller kunna vara att hänföra till krigsskadelagens
lösörekollektiv, såframt fartygen äro vederbörligen försäkrade för civilrisk.
Det kan emellertid icke anses rimligt att belasta nämnda kollektiv, som
avser att skydda helt andra egendomsgrupper, med risker av delta slag.
Utan att vilja ta ställning till förenämnda tolkningsproblem anser utredningen,
att lagen uttryckligen bör från lösörekollektivet undantaga varje
fartyg, som är avsett att nyttjas som handelsfartyg. Den omständigheten, att
fartyget tilläventyrs för längre eller kortare lid icke nyttjas för sitt ändamål,
bör följaktligen enligt utredningens mening icke tilläggas någon betydelse i
detta hänseende. Det kan icke väntas medföra svårigheter att i varje särskilt
läll avgöra, huruvida ett fartyg byggts för användning som handelsfartyg
eller för annat ändamål. Förslaget påkallar en mindre ändring i lagtexten.
Beträffande handelsfartygen och de större fiskefartygen finns ännu ett
spörsmål att uppmärksamma. Efter tillkomsten av krigsförsäkringsnämnden,
vars huvudsakliga uppgift ursprungligen angavs vara att meddela transportförsäkring
mot krigsrisk, har utvecklingen gått i riktning mot en successiv
utvidgning av nämndens verksamhet. Detta förklarar, att också de nyss
åsyftade upplagda handelsfartygen i stor utsträckning äro frivilligt krigsförsäkrade
hos nämnden. Örn man godkände den tolkningen av krigsskadelagen,
att även temporärt upplagda handelsfartyg äro föremål för obligatorisk försäkring
enligt nämnda lag, blir konsekvensen tydligen den, att i händelse av
krigsskada å upplagt handelstonnage, såväl krigsförsäkringslagen som krigsskadelagen
kunna bli tillämpliga på försäkringsfallet. Det bör vidare observeras,
att samma förhållande kan inträffa i fråga om fartyg, som i krigsskadelagens
mening alltjämt är under byggnad å varv men som desslikes
blivit försäkrat hos krigsförsäkringsnämnden. Denna anser sig nämligen i
princip oförhindrad att försäkra fartyg, som efter sjösättning kvarligger vid
varvet för att där färdigställas. Däremot har krigsförsäkringsnämnden icke
meddelat försäkring av fartyg under byggnad å svenskt varv före sjösättningen.
Olägenheten av att vissa objekt omfattas av både den obligatoriska
krigsskadeförsäkringen och den frivilliga krigsförsäkringen kompliceras därav,
att ersättning utgår efter i viss mån olika normer i de håda lagarna. Sålunda
är ersättningen enligt krigsförsäkringslagen för närvarande maximerad
till 175 °/o av förkrigsvärdet, medan enligt krigsskadelagen det aktuella
värdet ersättes utan begränsning. Att situationen är otillfredsställande ligger
i öppen dag. Utredningen har därför diskuterat möjligheten av att åstadkomma
en klar gränslinje mellan området för krigsförsäkring enligt lagen
örn ^^skadeersättning och krigsförsäkringsnämndens verksamhetsområde.
Lösningen av frågan kail sökas på olika vägar. Utredningen har därvid
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
45
funnit ett alternativ träda så starkt i förgrunden, att varje annan lösning
avgjort bör stå tillbaka. Det faller sig nämligen av flera skäl naturligt, att
göra sjösättningen till det avgörande momentet vid denna gränsdragning.
Utredningen föreslår därför sådan jämkning i lagen om krigsskadeersättning,
att fartyg under byggnad å varv bibehålies som objekt för denna lag endast
intill dess fartyget blivit sjösatt. Under den del av byggnadsprocessen, som
faller i tiden efter sjösättningen, bör fartyget däremot vara undantaget från
nämnda lags bestämmelser. Principen bör gälla alla fartyg, avsedda att
nyttjas som handelsfartyg, samt fiskefartyg med en bruttodräktighet av minst
20 registerton.
De jämkningar i krigsskadelagen, som utredningen här ovan föreslagit,
innebära en viss begränsning i fråga örn lagens tillämplighet å fartyg. Det
måste självfallet tillses, att man icke därigenom ställer de betydande värden,
om vilka det här är fråga, utan möjlighet till försäkringsskydd. Utredningen
vill fördenskull framhålla, att representanter för krigsförsäkringsnämnden,
med vilka utredningen haft överläggningar, som sin uppfattning uttalat, att
den ifrågasatta utvidgningen av nämndens verksamhet icke kan väntas medföra
några komplikationer för denna av svårlöst art. Eftersom krigsskadelagen
omfattar även utländsk enskild egendom, kan krigsförsäkringsnämndens
verksamhet tydligen komma att avse även sådan egendom. Här i riket
torde emellertid finnas endast ett begränsat antal utländska fartyg, för vilka
intresse av krigsförsäkring i Sverige föreligger. Ändring av gällande instruktion
för krigsförsäkringsnämnden torde erfordras, därest utredningens förslag
i förevarande hänseende godtages.
Frivillighetsprincipen inom lösörekollektivet. Krigsförsäkring av egendom
tillhörande krigsskadelagens lösörekollektiv är nu knuten till gällande
försäkring för civilrisk men bygger i princip på frivillig anslutning. Om försäkringstagare
vid försäkringsavtalets ingående gör förbehåll om att egendomen
skall undantagas från krigsförsäkring, är sådant förbehåll gällande.
Därmed följer också befrielse från skyldighet att erlägga avgift till finansiering
av kollektivets skador. Med hänsyn till synpunkter av principiell art,
vilka underströkos under förarbetena till den nuvarande lagen, anser utredningen
att nämnda anordning bör bibehållas. Praktiskt sett har frågan om
frivillig eller obligatorisk anslutning tydligen endast ringa betydelse. Inom
utredningen har upplysts, att det privata försäkringsväsendet vid lirigsskadelagens
tillkomst bland allmänheten lät sprida populärt avfattade broschyrer
angående lagens grunddrag. I dessa broschyrer, som utgingo i en upplaga på
över två miljoner och följaktligen kunna antagas ha nått de breda lagren
av försäkringstagare, underströkos lagens bestämmelser örn frivillig anslutning
tih krigsskadelagens försäkring å lösöre. Trots detta har, enligt vad
som framgår av en i dagarna av Svenska Försäkringsföreningens upplysningsbyrå
bland större försäkringsbolag i Stockholm företagen undersökning,
endast en försäkringstagare gjort sådant förbehåll. Beträffande avtal som
redan ingåtts då en lag örn krigsskadeersättning under neutralitetstid träder
i kraft, föreslår utredningen, att försäkringstagaren medgives rätt att inom
viss tid, förslagsvis tre månader, efter lagens ikraftträdande göra förbehåll
beträffande krigsförsäkring.
Frågan om ränta å ersättningsbelopp. Den tidigare krigsskadeutredningen,
som deli 7 februari 1940 avgav betänkande med förslag till lag örn krigsskadeersättning
(SOU 1940:4), förutsatte, ali ränta icke skulle utgå å ersättning
för krigsskada. En motsatt ståndpunkt intogs i den lill riksdagen
avgivna propositionen (prop. nr 207 lill 1940 lagtima riksdag). I detta hän
-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 361-
seende anförde föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet följande
beträffande fastighetskollektivet.
»Därest skaderegleringen utsträckes under en längre tid, måste vidare avgöras,
huruvida ränta skall beräknas å innestående ersättningebelopp. Med
ett system, vilket bygger på principen örn samtliga fastighetsägares gemensamma
ansvar för krigsskador, måste det enligt mili mening följa, alt likhet
i ersättningshänseende såvitt möjligt skall iakttagas. För utjämnande av
den olikhet härutinnan, som blir följden vid ersättningarnas utbetalande å
skilda tider, synes det oundgängligt att skadelidande tillerkännes ränta å
oguldna ersättningsbelopp från viss angiven tidpunkt. Denna tidpunkt torde
lämpligen böra bestämmas så att det kan beräknas, att en överblick över
krigsskadornas omfattning och finansieringsmöjligheterna därvid vunnits. Förslagsvis
synes den kunna fastställas till sex månader efter krigets avslutande.»
Beträffande ränta å egendom tillhörande varu- eller maskinkollektivet
anförde departementschefen vidare:
»Utredningen har förutsatt, att ersättning för skada å varor och maskiner
i regel skall utbetalas omedelbart eller snarast möjligt efter skadans inträffande,
men ej föreslagit några närmare bestämmelser i detta hänseende.
Såsom utredningen framhållit måste man emellertid beträffande maskinförsäkringen
förutsätta, att influtna försäkringsavgifter ej förslå till att omedelbart
täcka uppkomna skador, något som även i viss utsträckning kan
tänkas äga tillämpning med avseende å varuförsäkringen. För sådant fall
har utredningen föreslagit, att staten, som meddelar försäkringen, skulle
förskjuta erforderliga medel för utbetalning av ersättningar. Ehuru jag i
princip delar utredningens uppfattning i fråga örn tiden för ersättningarnas
utgivande, torde dock enligt min mening någon ovillkorlig skyldighet i detta
hänseende icke böra föreskrivas. Statens möjlighet att i erforderlig utsträckning
förskottera medel kan lika litet här som då det gäller ersättning för
fastighetsskador på förhand bedömas. Tidpunkten för skadeersättningarnas
utbetalande torde därför få bliva beroende av medelstillgången. Härvid bör
givetvis beaktas, att ersättning i främsta rummet lämnas för sådan skada,
vars snabba reglerande ur det allmännas synpunkt framstår såsom nödvändig.
För att i görligaste mån åstadkomma likhet i ersättningshänseende vill
jag emellertid, på samma sätt som i fråga örn ersättningen för fastighetsskador,
föreslå, att ränta må åtnjutas å innestående ersättningsbelopp. Tidpunkten,
från vilken räntan skall beräknas, synes — i viss anslutning till
vad som gäller i fråga örn utbetalning av försäkringsbelopp enligt lagen den
8 april 1927 om försäkringsavtal — lämpligen kunna bestämmas till en månad
från det anmälan örn skadan jämte, i den mån så är möjligt, bestyrkt
redogörelse för den skadade egendomens beskaffenhet före skadan samt
skadans art och omfattning inkommit.»
I överensstämmelse med departementschefens sålunda uttalade mening
föreslogs i propositionen beträffande fastighetskollektivet, att å ersättningsbelopp,
som ej utbetalats sex månader från krigets slut, ersättningsberättigad
ägde åtnjuta ränta från utgången av nämnda tid. 1 fråga örn krigsskada
å varor eller maskiner föreslogs motsvarande rätt till ränta, sedan
en månad förflutit från det anmälan örn skadan jämte redogörelse enligt
35 § andra stycket kommit krigsskadenämnden till handa. Det förutsattes,
att ränta skulle utgå efter räntefot, som Konungen bestämde. Vad sålunda
föreslagits i propositionen lämnades av riksdagen utan erinran. Bestämmelserna
rörande lösörekollektivet, som senare infogades i krigsskadelagen,
utformades — såvitt angår finansiering och skadereglering — i viss överensstämmelse
med reglerna för fastighetskollektivet och upptogo i konse
-
Kungl. Moj:ts proposition nr 361.
47
kvens därmed samma normer för räntegottgörelse. Nn nämnda bestämmelser
om ränta återfinnas i 7, 18 oell 27 §§ krigsskadelagen.
Av det ovan sagda torde framgå, att lagens regler om räntegottgörelse
vila på det i propositionen gjorda antagandet, att skaderegleringen under
krigstid kan bli fördröjd ävensom att en viss olikformighet mellan skilda
ersättningsberättigade inom samma försäkringskollektiv kan uppkomma i
följd av iner eller mindre tillfällig brist på likvida medel till täckande av
skadorna. Räntegottgörelsen har avsetts kompensera det dröjsmål eller den
bristande likställighet i ersättningshänseende, som sålunda förutsatts kunna
uppstå.
Dessa synpunkter till förmån för räntegottgörelse äga enligt utredningens
mening i varje fall icke giltighet under neutralitetstid. Den skadegörelse av
väsentligt mindre omfattning, varmed man då har att räkna, behöver icke
föranleda uppskov med reglering av inträffade skador. Ej heller torde risk
föreligga att utbetalning av ersättning fördröjes av brist på likvida medel.
Utredningen, som längre fram mera utförligt återkommer till frågorna örn
skadereglering och ersättningarnas finansiering, vill här som sin uppfattning
uttala, att under neutralitetstid en relativt snabb skadereglering är
önskvärd och tillika, såvitt nu kan förutses, möjlig att genomföra. En konsekvens
av denna ståndpunkt är att grundvalen för rätt till räntegottgörelse
bortfaller. Utredningen föreslår sålunda, att ränta icke må åtnjutas å ersättning
för krigsskada under neutralitetstid.
I detta sammanhang anser sig utredningen emellertid böra rikta uppmärksamheten
på den bestämmelsen i 18 § krigsskadelagen, enligt vilken
ersättningsberättigad äger å ersättningsbelopp, som ej utbetalts en månad
från det anmälan om skadan jämte redogörelse enligt 35 § andra stycket
kommit krigsskadenämnden till handa, åtnjuta ränta från utgången av
nämnda tid. Av departementschefens ovan citerade uttalande till statsrådsprotokollet
framgår, att tidpunkten, från vilken ränta skall utgå, bestämts
i anslutning till vad som gäller i fråga om utbetalning av försäkringsbelopp
enligt lagen den 8 april 1927 om försäkringsavtal. Med hänvisningen till
försäkringsavtalslagen torde hava åsyftats 24 § i denna lag. Däri stadgas
nämligen, att örn tid ej är utsatt för fullgörande av försäkringsgivarens betalningsskyldighet
i anledning av inträffat försäkringsfall skall den fullgöras
en månad efter det meddelande örn försäkringsfallet kommit försäkringsgivaren
till handa, dock att betalning icke må krävas förrän 14 dagar förflutit
efter det den skadelidande förebragt utredning rörande de frågor, som
äro av betydelse för ersättningsanspråkets bedömande. Vidare följer av
stadgandet i 9 kapitlet 10 § handelsbaden, att försäkringsgivaren är skyldig
betala ränta efter viss räntefot från förfallodagen.
Den återgivna bestämmelsen i försäkringsavtalslagen är dispositiv. Brandförsäkringsbolagen
lia i sina allmänna försäkringsvillkor upptagit en klausul
av innehåll, att ersättningsbelopp i anledning av brandskada förfaller till
betalning sex veckor efter det meddelande om skadan kommit försäkringsgivaren
lill handa och erforderlig utredning — enligt vad därom särskilt
föreskrives — blivit förebragt samt, i fall då värdering av skiljemän påkallats.
dessa meddelat sitt beslut. De särskilda bestämmelserna angående erforderlig
utredning föreskriva skyldighet för försäkringstagaren bl. a. alt
på anmodan avlämna detaljerad förteckning rörande alla under försäkringen
inbegripna föremål med uppgift för varje föremål å dess värde före branden,
att styrka befintligheten och värdet av egendom, som uppgives vara
skadad eller förstörd, ali för sådant ändamål tillhandahålla alla handlingar,
av vilka upplysningar kunna hämtas örn skadan samt att, örn branden varit
föremål för polisundersökning eller örn försäkringsgivare avfordrat för
-
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 361.
säkringstagaren cd angående brandens uppkomst eller det skadades myckenhet
eller värde, tillställa försäkringsgivaren polisprotokoll eller bevis örn
fullgjord edgång. Till jämförelse må nämnas att 35 § andra stycket krigsskadelagen
föreskriver, att vid anmälan om krigsskada skall, såvitt möjligt,
fogas av trovärdiga personer bestyrkt redogörelse för den skadade egendomens
beskaffenhet före skadan samt skadans art och omfattning. Lagrummets
avfattning kan möjligen föranleda till den tolkningen, att redogörelsen
för skadan icke behöver tillfredsställa de mera vittgående krav, som, enligt
vad ovan anförts, tillämpas av de privata försäkringsbolagen.
Men oavsett vilken grad av fullständighet man anser sig böra kräva härvid,
kvarstår likväl det förhållandet, att — på grund av stadgandet i 18 §
krigsskadelagen — rätt till ränta å ersättningen inträder redan vid en tidpunkt,
då enligt brandförsäkringsbolagens erfarenhet skadeersättningen i ett
betydande antal fall ännu icke kunnat fastställas. Enligt.utredningens uppfattning
är detta icke tillfredsställande. I följd därav har utredningen övervägt
att föreslå sådan ändring av 18 § krigsskadelagen, att ersättningsvillkoren
i berörda hänseende i varje fall icke bliva gynnsammare beträffande
krigsskada än i fråga örn civilskada. Emellertid har utredningen avstått
därifrån, eftersom frågan torde falla utom ramen för utredningsuppdraget.
Frågan måste dock tillmätas viss både principiell och praktisk betydelse,
varför utredningen hyser förhoppningen, att örn statsmakterna skulle finna
skäligt införa bestämmelser om räntegottgörelse jämväl beträffande krigsskada
under neutralitetstid, vad ovan framhållits därvid måtte beaktas.
Lagens giltighetstid. Beträffande lagens giltighetstid anmäler sig först
frågan, huruvida bestämmelserna böra göras retroaktiva med avseende å skador,
som inträffat före lagens ikraftträdande. Starka billighetsskäl tala till
förmån härför. Örn statsmakterna anse det nuvarande tidsläget påkalla en
sådan lagstiftning till skydd för den enskilde, varom här är fråga, kan med
fog göras gällande, att skyddet bör omfatta hela det skede, som präglas av
de extraordinära förhållandena. En gränsdragning, som avskär möjligheten
till ersättning för redan lidna skador, kommer säkerligen att för den stora
allmänheten te sig godtycklig. Det kan vidare åberopas att den mot försäkringsskyddet
svarande skyldigheten att bidraga till finansieringen av respektive
försäkringskollektiv principiellt åvilar ali egendom, vilket innebär, att
även sådan egendom, som skadats före lagens tillkomst, svarar för finansieringen
av därefter inträffade skadefall. Vidare må anföras, att åtskilliga
av de skador, vilka tidigare omnämnts i redogörelsen för länsstyrelsernas
uppgifter torde hava medfört ganska kännbara ekonomiska verkningar för
den enskilde. Emot en lösning av problemet på grundval av retroaktiv giltighet
kunna till en början åberopas merendels tillämpade lagstiftningsprinciper,
även örn de beträffande en lagstiftning av extraordiär karaktär och,
såvitt man kan förutse, begränsad varaktighet icke böra tilläggas avgörande
betydelse. Vissa praktiska synpunkter peka i samma riktning; i detta hänseende
bör framförallt erinras om svårigheterna vid utredning och värdering
av för länge sedan inträffade skadefall. Trots betänkligheter av principiell
och praktisk art, har utredningen ansett sig böra giva det först
nämnda alternativet företräde. Om bestämmelserna alltså enligt utredningens
mening böra göras retroaktiva, inställer sig därnäst frågan, hur långt
tillbaka i tiden man bör sträcka sig. Konsekvensen synes bjuda att man
därvid tar steget fullt ut och låter det pågående världskrigets utbrott bilda
utgångspunkt. Utredningen föreslår i överensstämmelse härmed, att lagen
får tillämpning å krigsskada, som inträffat efter den 31 augusti 1939. Spörsmålet
huru länge lagen bör hållas i kraft är med hänsyn till den mångfald
Kungl. Maj.ts proposition nr 361.
49
ovissa faktorer, som här spela in, svårt att besvara. Att redan nu fixera en
bestämd tidsgräns synes icke lämpligt. Även en tid efter upphörandet av ett
krig, som rasat inpå våra gränser, föreligger risk för krigsskador, t. ex. genom
minexplosion. Det bör ankomma på särskild prövning i framtiden att
avgöra, när lagen kan anses hava fyllt sin uppgift.
2. Kostnadernas finansiering.
Utredningen förutsätter, att kostnaderna för den utsträckta försäkringen
skola i överensstämmelse med de principer, som ligga till grund för lagen
om krigsskadeei’sättning, bäras av vederbörande egendomskollektiv.
Förskottering av statsmedel. Ett accepterande av den i det föregående
förordade principen örn snabb reglering av under neutralitetstiden inträffade
krigsskador leder omedelbart till frågan om lämpligaste sättet för åstadkommande
av likvida medel för skadeersättningarnas utanordnande. Att för detta
ändamål omedelbart företaga utdebiteringar inom de olika kollektiven är
uppenbarligen en anordning, som är förknippad med så iögonenfallande
brister, att den måste underkännas. Det är tillräckligt att erinra om, att man
vid den tidpunkt då försäkringen sättes i kraft saknar varje kännedom örn
storleken av de belopp som kunna komma att erfordras. Möjlighet finnes för
att dessa belopp bliva synnerligen obetydliga. Ett igångsättande av debiteringsapparaten
är dessutom förenad med relativt betydande kostnader, som
skulle komma att belasta krigsskadenämndens verksamhet, och bör därför
icke tillgripas^ förrän tillräckliga skäl härför föreligga. Den enda praktiska
lösning av frågan, som enligt utredningens uppfattning står till buds, och
som utredningen därför vill förorda, är att de för skadereglering och omkostnader
i övrigt erforderliga medlen förskotteras av statsverket. Skulle efter
neutralitetstidens slut vårt land komma att indragas i kriget, föreslår utredningen,
att de förskotterade ersättningarna inräknas i de belopp, som skola
utdebiteras inom de olika kollektiven. Skulle åter vårt land icke komma att
indragas i kriget, bör avgiftsdebitering verkställas, så snart det blir möjligt
att närmare bestämma storleken av de belopp, som behöva uttagas inom
varje särskilt kollektiv. Örn det härvid skulle visa sig, att de sammanlagda
skadeersättningarna inom något kollektiv uppgå till ett blott obetydligt belopp,
synes frågan, huruvida debitering överhuvud skall verkställas inom
detta kollektiv, böra avgöras med hänsyn dels till storleken av det sammanlagda
ersättningsbeloppet, dels till kostnaderna för debiteringens genomförande.
Skulle skadorna inom ett kollektiv vara mera betydande, medan inom
ett annat endast obetydliga skador förekommit, bör icke finnas något hinder
för att avgiftsdebiteringen inskränkes till förstnämnda kollektiv, i vilket fall
de obetydliga ersättningsbelopp, som avse det andra kollektivet, skulle komma
att åvila det allmänna. Såsom en möjlighet må även nämnas det alternativet,
att de under löpande neutralitetstid av statsverket förskotterade skadeersättningarna
uppgå till ett belopp av sådan storlek, att frågan örn verkställande
av debitering aktualiseras redan före neutralitetsperiodens slut. Intet
hindrar att i ett dylikt fall debitering och uppbörd av avgifter verkställes.
Härvid bör dock ej förbises, att ytterligare debiteringar senare kunna bliva
erforderliga.
När bör debitering verkställas? Vad beträffar frågan örn debitering och
uppbörd av avgifter redan under löpande neutralitetstid synas följande synpunkter
böra beaktas. Uppenbarligen bör, örn icke en tvångssituation före
Bilmng
till riksdagens protokoll 10i3. 1 samt. Nr 301. 4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
ligger, en sådan debitering undvikas i större utsträckning ju större kostnader
och administrationsbesvär den beräknas föra nied sig. För närmare belysning
av hithörande frågor har genom utredningens försorg verkställts en uppskattning
av kostnaderna för verkställande av debitering och uppbörd inom
varu- och maskinkollektiven. Enligt uppgifter, som införskaffats från de
brandförsäkringsbolag i riket, vilka meddela brandförsäkring å egendom tillhörande
nämnda kollektiv, framgår att för närvarande cirka 260 000 dylika
försäkringar äro i kraft, varav omkring 187 000 tillhöra varu- och cirka 73 000
maskinkollektivet. Med ledning av undersökningen, som på utredningens
hemställan verkställts inom vissa försäkringsbolag, har debiteringskostnaden
uppskattats till sammanlagt 26 öre per försäkring, varav 15 öre antagits utgöra
portokostnader. Debitering av avgifter inom varukollektivet skulle sålunda
draga en kostnad av närmare 50 000 kronor och inom maskinkollektivet
av bortåt 20 000 kronor. Av dessa belopp skulle mera än hälften inflyta
till statsverket i form av portokostnader. Vid undersökningen har bl. a. förutsatts,
att meddelanden från krigsskadenämnden till försäkringstagarna
med upplysning örn storleken av den avgift, som skall inbetalas, komma att
erhålla tjänstebrevsrätt, medan portot för inbetalning av avgifterna via postgiro
förutsättes komma att belasta krigsskadenämndens omkostnadskonto.
Då det gäller att avgöra, huruvida de till en viss tidpunkt under neulralitetsperioden
av statsmedel förskotterade skadeersättningarna äro tillräckligt
stora för att motivera att debiteringsapparaten sättes i gång, bör emellertid
hänsyn tagas icke uteslutande till den kostnad debiteringen beräknas medföra
utan framför allt till storleken av de avgiftsbelopp, som den enskilde
försäkringstagaren i genomsnitt kan väntas behöva erlägga. Äro dessa belopp
alltför små, torde debiteringen, i all synnerhet om den är avsedd att upprepas
vid senare tillfällen, ur allmänhetens synpunkt te sig omotiverad. Utredningen
har för sin del ansett skäligt att debitering inom varu- och maskinkolléktiven
icke bör igångsättas under löpande neutralitetsperiod för täckande
av kostnaderna för redan inträffade skador, med mindre det belopp, som
behöver utdebiteras, uppgår till 1 %0 av försäkringssumman. För att kunna
avgöra vid vilken sammanlagd kostnad detta inträffar, behöver man känna
storleken av den sammanlagda brandförsäkringssumman inom vart och ett
av kollektiven. Enligt de uppgifter, som de olika brandförsäkringsbolagen
på hemställan av utredningen tillställt denna, visar det sig, att sammanlagda
brandförsäkringsbeloppet inom varukollektivet för närvarande uppgår till
7 058 miljoner kronor och inom maskinkollektivet till 4 470 miljoner kronor.
Avgiftsdebiteringen borde sålunda under löpande neutralitetstid och under
den ovan angivna förutsättningen äga rum först då de belopp, som behöva
utdebiteras, uppgå till cirka 7 resp. 4 5 miljoner kronor inom de båda kol
-
lektiven.
Fördelningen på olika grupper av försäkringsbolag av ovan nämnda försäkringssummor
och motsvarande antal försäkringar framgår av följande
sammanställning.
Varuförsäkringar
Belopp
mkr.
Antal
Maskinförsäkringar
Antal Belopp
AlUal mkr.
Riksbolag
Aktiebolag ...................... 110 597 5 030 40 192 3 611
Örns. bolag...................... 62375 1 714 19697 683
Läns- och häradsbolag.............. 8 840 62 10 273 53
Utländska bolag.................... 5 203 252 3 217_123
7 058 73 379 4 470
Summa 187 015
Kungl. Maj.ts proposition nr 361.
51
Har neutralitetstiden passerats utan att någon debitering ägt rum och utan
att landet indragits i kriget, skall debitering givetvis ske så snart skadeförloppet
kunnat överblickas och administrationskostnaderna för försäkringen
uppskattats, även örn det belopp, som behöver utdebiteras, understiger den
i föregående tall förordade gränsen av 1 %0 av brandförsäkringsbeloppet.
Därest skadeersättningar och omkostnader för ett visst kollektiv äro så obetydliga,
att det icke kan anses motiverat att verkställa debitering, bör denna
kunna inställas, vilket innebär, att kostnaderna komma att bäras av det
allmänna.
Vad ovan anförts gäller närmast varu- och maskinkollektiven, för vilka
register över försäkringarna redan finnas upprättade hos vederbörande
brandförsäkringsbolag. I fråga örn lösörekollektivet, som torde omfatta ett
betydligt större antal försäkringar än de båda andra kollektiven, ha register
över försäkringarna däremot icke upprättats; delta med hänsyn till att enligt
lagen om krigsskadeersättning någon debitering inom detta kollektiv
icke skulle ske förrän efter krigets slut. Även om lagstiftningen utvidgas
att omfatta neutralitetstiden, bör med hänsyn till nu nämnda omständigheter
någon utdebitering inom lösörekollektivet ej ske, förrän skadeförloppet
i dess helhet är känt. Skulle skadeersättningar och omkostnader i övrigt
endast uppgå till mindre belopp, gälla samma synpunkter i fråga om utdebiterings
verkställande som anförts i fråga örn varu- och maskinkollektiven,
dock med beaktande av att en utdebitering inom lösörekollektivet torde komma
att medföra icke oväsentligt större kostnader än beträffande de övriga.
Vad slutligen fastiglietskollektivet beträffar gestalta sig förhållandena här
i fråga örn utdebiterings verkställande helt annorlunda än inom övriga kollektiv.
Inom fastiglietskollektivet utgår krigsskadebidrag på grundval av bidragspliktig
fastighets taxeringsvärde. Påföring av bidrag verkställes av
den, som har alt debitera kronoutskylder, varefter bidrag uppbäras och
redovisas i sammanhang med kronouppbörden. Därest fastighet icke åsatts
särskilt taxeringsvärde, skall fastighetens värde fastställas i den ordning
Konungen bestämmer. Denna anordning av debiteringsförfarandet beträffande
fast egendom torde även i fråga om den utvidgade försäkringen vara
den för ändamålet mest rationella och utredningen finner ej anledning föreslå
någon ändring däruti. Det torde emellertid utan vidare stå klart, att
verkställande av debitering, uppbörd och redovisning i fråga örn ett bidragsskyldigt
fastighetsbestånd, vars sammanlagda värde för närvarande torde
överstiga 23 miljarder kronor, innebär ett icke obetydligt arbete på många
händer. Såsom särskilt problem anmäler sig här vidare det förhållandet, att
bidragspliktiga fastigheter i relativt stor utsträckning torde sakna taxeringsvärde.
Detta gäller icke endast sådana fastigheter, som nybildats efter senaste
fastighetstaxering ulan jämväl vissa kategorier av fast egendom, som
enligt gällande föreskrifter överhuvud taget icke skola åsättas taxeringsvärde
men för vilka skyldighet att gälda krigsskadebidrag föreligger. Debitering
av bidrag måste följaktligen föregås av ett mer eller mindre omfattande
taxeringsförfarande. Här åberopade förhållanden torde göra det klart att
debitering av bidrag i fråga örn fastighelskollektivet icke bör förekomma
förrän det sammanlagda ersättningsbeloppet och de med verksamheten förenade
kostnaderna i övrigt kunnat fixeras.
3. Krigsskadenämndens organisation oell verksamhet.
Man har uppenbarligen ali anledning räkna med både färre och mindre
omfattande krigsskador under neutralitetstid än då riket är i krig. Prövningen
av ersällningsfrågorna bör i följd därav regelmässigt komma all
gestalta sig enklare under neutralitetsförliållanden, en omständighet, till vil
-
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
ken enligt utredningens mening hänsyn bör tagas, då man bestämmer sammansättning
oell verksamhetsformer hos det organ, som skall handlägga
frågor om ersättning för krigsskador under neutralitetstid.
Det är naturligt, att denna uppgift anförtros åt statens krigsskadenämnd,
varvid det nuvarande provisoriet med försäkringsinspektionen bör bringas
att upphöra och särskilda ledamöter utses i nämnden.
I fråga om nämndens sammansättning stadgar nuvarande krigsskadelag
endast, att i nämndens beslut rörande ersättning skola deltaga minst tre
ledamöter, av vilka åtminstone en skall hava utövat domarämbete. Utredningen
finner ej anledning föreslå ändring härutinnan. Nämnden bör givetvis
tillföras erforderlig sakkunskap särskilt beträffande brandförsäkring.
Att — såsom tidigare diskuterats — till ledamöter i nämnden utse representanter
för envar mera betydande intressegrupp, som beröres av lagen, synes
åtminstone för närvarande icke påkallat. Antalet ledamöter i nämnden bör
kunna begränsas till högst fem jämte lika antal suppleanter.
Om, såsom utredningen föreslagit, lagen får retroaktiv tillämpning, kan
man vänta en viss anhopning av skadeanmälningar i början av lagens giltighetstid.
Sedan dessa blivit föremål för handläggning, torde endast ett
eller annat sammanträde i månaden erfordras för behandling av ersättningsfrågor.
. .
Möjligheterna att anknyta nämndens expedition till annan statlig institution
böra undersökas. Med en sådan anordning torde nämndens expeditionskostnader
kunna nedbringas till mindre proportioner, än om ett särskilt
fristående kansli skall upprättas. Det bör i detta sammanhang understrykas
att de särskilda försäkringskollektivcn i krigsskadelagen principiellt skola
bära nämndens förvaltningskostnader.
Beträffande skaderegleringen böra de normer, som härutinnan gälla inom
det privata brandförsäkringsväsendet, i görligaste mån tjäna till ledning.
Såsom i annat sammanhang framhållits bör skadefall kunna bedömas sa,
att viss del betraktas som krigsskada och återstoden som civilskada; det är
av vikt att möjlighet till samråd mellan nämnden och vederbörande försäkringsanstalt
hålles öppen.
Utredningen anser, att särskild instruktion för krigsskadenamnden bor utfärdas
i administrativ ordning på grundval av de principer som finnas uttalade
i 5 kapitlet krigsskadelagen. Därvid torde jämväl ovan anförda synpunkter
beaktas. Beträffande bestämmelserna i nämnda kapitel föreslår
utredningen en ändring i 43 § av innebörd, att nämndens beslut skall kunna
ändras, därest detsamma grundats pa oriktiga eller ofullständiga uppgifter.
Härutinnan hänvisas till den speciella motiveringen.
4. Principerna för lagtextens utformning.
För utformningen av de nya bestämmelserna erbjuda sig olika möjligheter.
Ett alternativ är att sammanfatta dem i en särskild lag, som antingen göres
helt fristående eller i tillämpliga delar hänvisar till gällande lag om krigsskadeersättning.
Det är vidare möjligt att inlemma de nya bestämmelserna
i den bestående lagen, därvid man kan välja mellan att i erforderliga delar
omarbeta denna eller att göra ett tillägg till densamma. Utredningen anser
att det sista alternativet bör givas företräde. I förslaget hava de nya bestämmelserna
fogats till den nuvarande lagen såsom ett särskilt kapitel. Däri hanvisas
i tillämpliga delar till de äldre bestämmelserna. Vissa övergångsbestämmelser
erfordras till de nya reglerna. Utredningen är medveten om att erinran
av formell art kan göras mot den föreslagna utformningen av lagen. Enligt
utredningens mening är det emellertid av vikt, att den enkelhet och överskådlighet,
som vinnes genom utredningens förslag, icke går förlorad.
Kungl. Maj.ts proposition nr 361.
53
Speciell motivering.
1. Förslag till lag angående ändring av lagen om
krigsskadeersättning.
1 §•
I den nu gällande lagen saknas uttrycklig föreskrift om tillämpligheten i
lokalt hänseende. Uppenbart är emellertid att lagen avser allenast egendom
i Sverige. Denna princip bör gälla även krigsskada under neutralitetstid.
önskvärt är att principen klart framgår av lagtexten. Utredningen föreslår
därför ett tillägg i överensstämmelse härmed. Med uttrycket »i Sverige» avses
en territoriell bestämning. Svensk egendom utanför vårt lands geografiska
gränser omfattas följaktligen icke av lagen, t. ex. egendom inom annan stats
territorium eller egendom å svenskt fartyg utanför Sverige.
Andra stycket innehåller en hänvisning till det särskilda avsnitt av lagen,
6 kapitlet, som avser krigsskada under neutralitetstid. Orsaken till skadan
skall stå i direkt sammanhang med ett mellan andra makter pågående krig.
Begreppet krigsskada har under neutralitetstid något snävare innehåll än då
vårt land självt är indraget i krig, såvitt angår skada förorsakad av vår egen
krigsmakt. Härutinnan hänvisas till den allmänna motiveringen.
Liksom förut gäller att ersättning enligt de nya bestämmelserna utgår endast
i den mån skadan ej gottgöres i annan ordning, örn — såsom utredningen
föreslagit — bestämmelserna göras tillämpliga jämväl å skador, vilka
inträffat redan före lagens ikraftträdande, bör observeras, att sådana skador
i viss utsträckning redan torde hava gottgjorts. Enligt vad utredningen inhämtat
har nämligen — bortsett från fall då främmande makt ersatt skada
— i vissa fall ersättning lämnats av statsverket på grund av beslut av Kungl.
Maj :t eller av militär myndighet. Vidare torde krigsförsäkringsnämnden ha
gottgjort skada a sadan egendom, som jämväl omfattas av de nya reglerna
om krigsskada. Även privata försäkringsbolag lia troligen, oavsett den ovan
omnämnda krijgsklausulen, lämnat ersättning i enstaka fall. Utredningen håller
före, att sådan utbetalning icke rimligen bör medföra regressrätt gentemot
krigsskadenämnden. Detsamma måste gälla i fråga om gottgörelse för
skada, som inträffar efter det de nya bestämmelserna trätt i kraft, örn sådan
skada gottgöres exempelvis enligt gällande rekvisitionsförfattningar, är ersättning
enligt krigsskadelagen utesluten.
16 §.
Såsom framgår av den allmänna motiveringen föreslår utredningen, att
fartyg under byggnad å varv avskiljes från varu- eller maskinkollektivet redan
innan byggnadsprocessen avslutats. Sjösättningen bör vara avgörande
moment.
Andra stycket föreslås ändrat i överensstämmelse härmed.''
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
25 §.
Härutinnan hänvisas till den allmänna motiveringen.
Det bör observeras, att utredningen föreslagit en viss jämkning också i bestämmelsen
örn undantagna fartygs tillbehör. Enligt utredningens mening
böra nämligen endast sådana tillbehör undantagas, vilka finnas ombord å
fartyget. Tillbehör på annan plats (t. ex. maskiner avsedda för inmontering,
under vintern upplagda inventarier, segel o. dyl.) torde regelmässigt ingå i
något av krigsskadelagens försäkringskollektiv.
43 §.
Det är givetvis icke uteslutet, att ett av krigsskadenämnden meddelat ersättningsbeslut
senare kan visa sig grundat på oriktigt eller bristfälligt material.
Uppenbarligen är det av vikt, att ett sådant beslut kan rättas, i varje
fall om det medfört rättsförlust för den enskilde. Med den avfattning 43 §
fått i nu gällande lag torde detta likväl icke låta sig göra. Utredningen föreslår
därför tillägg till lagrummet av innebörd, att om beslut i ersättningsärende
blivit oriktigt i följd av felaktig upplysning eller på grund av att omständighet
eller bevis av beskaffenhet att inverka på ärendets avgörande icke
varit nämnden bekant, nämnden skall äga befogenhet att upptaga ärendet till
förnyad prövning. Enligt utredningens mening behöver man icke befara, att
denna utväg skall medföra ett eftersättande av kravet på sorgfällig skadeutredning
i varje särskilt fall. Från den nyss angivna utgångspunkten
är det icke erforderligt att medgiva omprövning av annat beslut än
sådant, varigenom den skadelidande förvägrats ersättning eller fått yrkat ersättningsbelopp
nedsatt. Förslaget har utformats i enlighet härmed.
Av den föreslagna avfattningen framgår vidare, att rättelse kan ske på
nämndens eget initiativ eller efter ansökan av ersättningsberättigad.
Det föreslagna tillägget till lagrummet föranleder en viss redaktionell ändring
av lagtexten.
45 §.
Härutinnan hänvisas till den allmänna motiveringen.
46 §.
Enligt 36 § gäller såsom regel, att värdering av krigskada å fastighet som
avses i 2 kapitlet skall verkställas först efter krigets slut, medan krigsskada
i övrigt skall värderas snarast möjligt efter det skadeanmälan inkommit. I
anslutning härtill må observeras bestämmelsen i 6 §, enligt vilken det ankommer
på Konungen att fastställa grunder för värdering av krigsskador å
fastighet och därmed i krigsskadelagen likställd egendom.
De synpunkter, som ansetts motivera särbestämmelser beträffande värdering
av fastighetsskador, har den tidigare krigsskadeutredningen i sitt betänkande
(SOU 1940:4 sid. 53) i huvudsak formulerat sålunda:
»Vid bestämmandet av den ersättning, som i varje särskilt fall skall utgå
för krigsskada å fast egendom, torde det ligga närmast till hands att så
långt sig göra låter tillämpa samma principer som inom den privata brandförsäkringen,
då fråga gäller reglering av inträffad brandskada. Ersättningsgrunderna
inom brandförsäkringen hava framgått som resultat av mångårig
erfarenhet och torde tillgodose höga krav i fråga örn rimlighet och rättvisa.
Att helt följa dessa grunder är dock av flera skäl icke möjligt. Ersättning
för brandskada å fast egendom utgår i princip med belopp motsvarande
skillnaden mellan egendomens värde omedelbart före och omedel
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 361.
55
bart efter branden, vilken regel är helt naturlig i betraktande av att ersättningen
lämnas i direkt samband med skadans timande och att ersättningsbeloppet
motsvarar den normala kostnaden för egendomens återställande i
förutvarande skick. Beträffande krigsskada å fast egendom måste man emellertid,
som förut framhållits, utgå ifrån att återuppbyggnad eller reparation
i regel ej kan komma till stånd förrän efter krigets slut. Det kan sålunda
förflyta lång tid från det skadan inträffat till dess den blir reparerad, och
under mellantiden torde ofta möjligheterna att skydda egendomen för fortsatt
förstörelse vara tämligen små. En nödvändig förutsättning för att det
skydd, man vill tillskapa, skall bli effektivt är därför enligt utredningens
mening, att ersättning skall utgå icke blott för den omedelbara skadegörelsen
utan jämväl för sådan fortsatt förstörelse, som uppkommer mellan skadetillfället
och tidpunkten för skaderegleringen, måhända med undantag för
det fall, att förstörelsen kan tillskrivas underlåtenhet från ägarens sida i
fråga om vidtagande av möjliga skyddsåtgärder.»
Efter att i betänkandet ha diskuterat vissa andra frågor (förändringar i
penningvärdet, möjlighet till återuppbyggnad etc.) av beskaffanhet att inverka
på problemet om reglering av fastighetsskador, fortsatte den dåvarande
utredningen:
»Vid en närmare granskning av skaderegleringsfrågan uppställa sig flera
spörsmål, för vilkas besvarande kräves kännedom om utvecklingen under
och omedelbart efter kriget såväl på det ekonomiska området som i andra
avseenden. Här rör man sig överhuvud taget på så osäker mark, att utredningen
för sin del anser det uteslutet att redan nu lagstiftningsvägen fastslå
detaljerade principer för skaderegleringen. I förevarande avseende har därför
i utredningens lagförslag endast medtagits en bestämmelse, enligt vilken
det ankommer på Konungen att meddela erforderliga föreskrifter.»
Såsom utredningen redan i den allmänna motiveringen sökt påvisa föreligger
under neutralitetstid icke något skäl till uppskov med skaderegleringen
beträffande fast egendom. Tvärtom är en i görligaste mån snabb
skadereglering önskvärd i fråga örn samtliga egendomsgrupper. Genom den
i förevarande lagrum föreslagna bestämmelsen vinner man full likställighet
mellan fastigheter och övrig egendom i detta hänseende. Skaderegleringen
torde under neutralitetstid i regel kunna följa den praxis, som utbildats inom
den privata brandförsäkringsverksamheten.
47 §.
Såsom i den allmänna motiveringen framhållits, bygger förslaget på den
principen, att skadereglering skall ske fortast möjligt. För att vinna detta
syfte kunde man tänka sig att fastställa en viss tidsfrist för krigsskadenämnden
i fråga örn skaderegleringen. Av praktiska skäl har utredningen emellertid
ansett detta icke vara lämpligt; erfarenheten visar, alt dröjsmål med
skadereglering kan föranledas av omständigheter, över vilka försäkringsgivaren
icke råder.
Därest i fråga örn viss del av det belopp den skadelidande kräver bans
rätt är uppenbar, bör betalningen av denna del ej uppehållas för det som
ännu är oklart eller stridigt. Lagrummets avfattning hindrar ej heller att
— i likhet med vad som förekommer inom privat försäkringsverksamhet —•
förskott lämnas den ersättningsberättigadc, såframt särskilda omständigheter
motivera detta.
Beträffande spörsmålet huruvida skadelidande bör tillerkännas rätt till
ränta å ersättningsbelopp hänvisas lill den allmänna motiveringen.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
48 §.
Gottgörelse till försäkringsanstalterna för biträde med debitering och uppbörd
av avgifter samt för sådant biträde med skadereglering, som kan befinnas
lämpligt, ingår i krigsskadenämndens administrationskostnader. I
dessa kostnader bör vidare ingå ränta å förskottsmedel, som staten ställer
till förfogande.
49 §.
Detta lagrum korresponderar med 25 § 3 momentet.
Vidare må hänvisas till övergångsbestämmelserna.
50 §.
Enligt 35 § skall krigsskada, som inträffar då vårt land befinner sig i
krig, anmälas inom tre månader efter det den skadelidande erhållit kännedom
örn skadan. För sen skadeanmälan medför icke utan vidare att rätten
till ersättning avskäres. Endast örn försummelsen icke kan anses ursäktlig
inträder denna påföljd.
Utredningen har icke funit påkallat att härutinnan föreslå ändrade bestämmelser
beträffande skador under neutralitetstid. Däremot kan stadgandet,
att skadeanmälan i varje fall skall ha inkommit inom ett år efter
krigets slut, icke utan vidare få motsvarande tillämpning. Tidpunkten för
skadans timande bör givetvis vara utgångspunkt för en preklusionsfrist
under neutralitetstid. Sådana omständigheter, som under krig betinga lång
preklusionstid, föreligga icke då riket är neutralt. Utredningen föreslår sålunda
att fristen maximeras till sex månader från det skadan inträffat.
Bestämmelserna om lagens ikraftträdande och giltighet.
Såsom i den allmänna motiveringen framhållits, föreslår utredningen, att
de nya bestämmelserna få tillbakaverkande kraft och göras tillämpliga å
skada, som inträffat efter det pågående världskrigets utbrott, vilket kan
fixeras till den 1 september 1939. Skada, som skett före bestämmelsernas
ikraftträdande, bör anmälas hos krigsskadenämnden inom viss tid, förslagsvis
sex månader, efter det lagen trätt i kraft.
Principen om frivillig anslutning till lösörekollektivet föranleder ett övergångsstadgande
av innehåll, att om sådan egendom var vederbörligen civilriskförsäkrad
då de nya bestämmelserna trädde i kraft, försäkringstagaren
skall äga rätt att viss tid därefter göra förbehåll örn egendomens undantagande
från krigsförsäkring. Eftersom frågan torde ha synnerligen begränsad
praktisk räckvidd synes tiden icke behöva fixeras längre än till tre månader.
Utredningen har i den allmänna motiveringen uttalat den meningen, att
krigsskador, som i tiden inträffa före respektive efter ett krigsutbrott böra
bedömas enhetligt enligt reglerna för krigsskada under krigstid. Föreskrift
härom har ansetts böra få sin plats i anslutning till övergångsbestämmelserna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
57
2. Förslag till lag om ändrad lydelse av 24 § 3 mom.
inteckningsförordningen.
Enligt lagen den 8 april 1927 om inteckningshavares rätt till betalning ur
ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal, skola i vissa fall
brandstodsmedel nedsättas hos Konungens befallningshavande för att fördelas
mellan inteckningshavare och andra rättsägare. Lagen innehåller vidare
regler rörande verkan i inteckningshänseende av att vid sådan fördelning
likvid utgår till inteckningshavare. På grund härav har i 24 § 3 mom. inteckningsförordningen
intagits en erinran om att, enligt särskilt meddelade
bestämmelser, inteckning, för vilken betalning utgått ur brandstodsmedel,
i vissa fall kan bliva utan verkan ävensom att inteckning i stället kan komma
att meddelas på grund av handling, som Konungens befallningshavande har
att utfärda.
Beträffande krigsskadeersättning skall enligt 9 § krigsskadelagen i tillämpliga
delar gälla vad som stadgas i ovannämnda lag den 8 april 1927. Vid sådant
förhållande har det synts utredningen lämpligt att i ifrågavarande lagrum
i inteckningsförordningen införa motsvarande erinran.
3. Förslag till lag om ändrad lydelse av 12 § 4 mom. lagen örn
inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.
Utredningen hänvisar härutinnan till vad som ovan anförts angående förslag
till lag om ändrad lydelse av inteckningsförordningen.
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 15 oktober
1943.
Närvarande:
justitieråden Alsén,
Lind,
regeringsrådet Eklund,
justitierådet Ericsson.
Enligt lagrådet den 6 oktober 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll
över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 1
oktober 1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni
1940 (nr 540) om krigsskadeersåttning.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn O. Appeltofft.
Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.
1 §•
Då, såsom avsett är, krigsskadeersåttning enligt andra stycket av förevarande
paragraf skall utgå allenast i den mån krigsskadan ej gottgöres i
annan ordning, lärer häråt böra givas uttryck i lagtexten.
Såsom en av förutsättningarna för den i tredje stycket av förevarande
paragraf föreslagna utsträckningen av lagens tillämplighet i rummet har angivits,
att fartyget skall vara »stationerat» i Sverige. Denna bestämning, för
vilken någon motivering ej lämnats och som till sin innebörd synes oklar,
lärer utan olägenhet kunna utgå. I övrigt torde åt stadgandet — vilket med
hänsyn till sin jämförelsevis underordnade betydelse med fördel bör kunna
placeras såsom ett tredje stycke i 1 mom. av 25 § — lämpligen böra givas
det något jämkade innehåll, att fartyg som nyttjas till fiske jämte egendom
ombord skall i ersättningshänseende anses såsom befintligt här i riket, ändå
att fartyget vid skadans inträffande befinner sig utanför territorialgränsen.
2 § 4 mom.
Ifrågavarande lag omfattar utländsk egendom här i riket med undantag av
sådan som tillhör främmande stat (2 § 1 mom. f). Genom nu förevarande
stadgande avses huvudsakligen att från det i lagen givna skyddet skall
Kunyl. Maj:ts proposition nr 361.
59
kunna undantagas egendom tillhörig medborgare eller juridisk person i främmande
stat, där likvärdigt skydd ej beredes svensk egendom. Såtillvida ger
stadgandet uttryck åt den s. k. retorsionsprincipen, i motsats till reciprocitetsgrundsatsen.
Emellertid har stadgandet fått en utformning som går
vida utöver detta syfte. Då för befogenheten att förordna om sådant undantag
ej uppställes annan förutsättning än att »omständigheterna föranleda
därtill», har sålunda själva grundsatsen, den likvärdiga behandlingen staterna
emellan, eftergivits. Ett dylikt eftergivande, som ur principiell synpunkt
lärer vara mindre önskvärt, synes ej heller medföra någon nämnvärd
praktisk fördel. Med hänsyn härtill torde åt stadgandet böra givas en
utformning som mera överensstämmer med den vari retorsionsprincipen
vanligen plägar komma till uttryck.
16 och 25 §§.
Den i 16 § avsedda ändringen synes kunna enklast genomföras så att orden
»fartyg under byggnad å varv» utbytas mot »fartyg, som är under byggnad
å varv och ännu ej blivit sjösatt».
Avfattas 16 § på sätt som nu förordats —- genom förbehållet i 25 § 1 mom.
komma därmed ännu ej sjösatta fartyg att falla utanför regleringen i 4 kap.
— torde ändringen i 2 mom. a) förra delen av 25 § kunna inskränkas till
att orden »nyttjas till» ersättas med »är avsett att nyttjas till».
43 §.
Såsom i remissprotokollet uttalas lärer vad som stadgas i första stycket
andra punkten av förevarande paragraf om rätt för krigsskadenämnden
att företaga omprövning av redan fattat beslut gälla även utan särskild bestämmelse
i ämnet. Att stadgandet det oaktat upptagits har motiverats med
att det vore lämpligt att principen klart komme till uttryck i lagen. Förekomsten
av stadgandet i en enstaka lag kan emellertid lätteligen föranleda
tvekan hur motsvarande spörsmål skall lösas på andra rättsområden, där
dylikt stadgande saknas, exempelvis vid tillämpning av rekvisitionslagstiftningen
såvitt riksvärderingsnämnden angår; ett motsatsslut ligger då nära
till hands. I viss anslutning till vad försäkringsinspektionen anfört i sitt yttrande
må ock framhållas att stadgandet kan komma att leda till att framställningar
göras i oträngt mål och sålunda till att onödigt arbete åsamkas
krigsskadenämnden. Med hänsyn härtill synes stadgandet lämpligen böra
utgå.
Därest stadgandet bibehålies, torde åt detsamma böra givas en mera allmän
avfattning så att även det fall täckes, då den förelupna felaktigheten har
sin grund i misstag från det beslutande organets egen sida.
50 §.
Då stadgandet i förevarande paragraf innebär ändring i 35 § allenast såvitt
avser den ovillkorliga preklusionsfristen, torde avfattningen kunna järn
-
60
Kungl. Majlis proposition nr 361.
kas förslagsvis till att rätten till ersättning för krigsskada under neutralitetstid
städse skall vara förlorad, där anmälan som i 35 § avses ej inkommit till
krigsskadenämnden inom sex månader efter det skadan inträffat.
51 §.
Enär meningen uppenbarligen är, att bestämmelserna ej allenast i 2—4
kap. utan jämväl i 5 kap. (se 35 §) skola äga tillämpning för det i förevarande
paragraf avsedda fallet, torde paragrafens avfattning böra jämkas
härutinnan.
Bestämmelsen i denna paragraf — vilken hänför sig ej allenast till »krigsskada
under neutralitetstid» — torde efter redaktionell jämkning lämpligen
kunna upptagas som ett tredje stycke i 1 §.
Ur protokollet:
G. Lindencrona.
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
61
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15
oktober 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och folkhushållningsdepartementen
anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet
Eriksson, lagrådets den 15 oktober 1943 avgivna utlåtande över det den
6 i samma månad till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändring
i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning.
Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden:
I det remitterade förslaget har upptagits en bestämmelse av innebörd att
sådan fiskebåt, som åtnjuter försäkringsskydd enligt 4 kapitlet, ävensom ombord
därå befintlig egendom skall skyddas även då skadan uppkommer under
det båten nyttjas till fiske utanför den svenska territorialgränsen. Skyddet
bör självfallet icke lämnas annat fartyg än sådant som ingår i den svenska
fiskeflottan. Detta har i lagtexten uttryckts på så sätt, att bestämmelsen endast
gäller fiskebåt som är »stationerad i Sverige». Enär det enligt min uppfattning
är av betydelse för lagregelns rätta tolkning att denna förutsättning
kommer till klart uttryck, kan jag icke dela lagrådets mening att bestämningen
i fråga utan olägenhet kan utgå. Lagrådet har vidare föreslagit, att
ifrågavarande stadgande — med hänsyn till sin jämförelsevis underordnade
betydelse — bör flyttas från 1 § till 25 §. Ur systematisk synpunkt synes det
mig emellertid lämpligast, att stadgandet, som avser en utvidgning av lagens
i 1 § första och andra styckena angivna tillämplighet i rummet, införes i
samma paragraf som ett tredje stycke. Den av lagrådet sålunda föreslagna
redaktionella ändringen finner jag därför icke påkallad. Emellertid synes lagrummet
lämpligen böra undergå vissa andra redaktionella jämkningar.
Vid remissen till lagrådet framhöll jag, att förordnande enligt 2 § 4 mom.
borde komma till användning huvudsakligen då i viss främmande stat svensk
egendom icke bereddes skydd, som kunde anses likvärdigt med skydd enligt
lagen, men att även andra fall kunde tänkas, då det måste anses med svenska
intressen förenligt att ett dylikt förordnande kunde meddelas. Då jag alltjämt
hyser denna uppfattning, finner jag vad lagrådet härutinnan anfört icke böra
föranleda ändring i det remitterade förslaget. Jag vill dock förorda, att ut
-
62
Kungl. Maj.ts proposition nr 361.
trycket »då omständigheterna föranleda därtill» — vilket i och för sig icke
torde innebära annat än vad som ligger i sakens natur — får utgå ur lagtexten.
16 och 25 §§ synas böra avfattas i enlighet med lagrådets förslag.
I motiveringen till det remitterade förslaget har framhållits, att det torde
vara krigsskadenämnden obetaget att taga ersättningsärende under omprövning
samt att det syntes lämpligt att detta klart komme till uttryck i lagtexten.
43 § i det remitterade förslaget har avfattats i överensstämmelse härmed.
Lagrådet, som bekräftat giltigheten av den sålunda uttalade principen,
har emellertid anmärkt, att förekomsten av ett stadgande härom i en enstaka
lag lätteligen kunde föranleda tvekan huru motsvarande spörsmål skulle lösas
på andra rättsområden, där dylikt stadgande saknades; ett motsatsslut läge
nära till hands. De farhågor för rättsosäkerhet, åt vilka lagrådet sålunda givit
uttryck, synas dock knappast befogade. Lagrådets i andra hand framförda
ändringsförslag torde däremot böra godtagas.
Den av lagrådet föreslagna avfattningen av 50 § synes mig lätteligen kunna
giva anledning till missförstånd beträffande preklusionsfristens längd, vilket
i sin tur kan föranleda rättsförlust. I varje fall torde för lekmannen paragrafens
avfattning i det remitterade förslaget framstå såsom mera lättfattlig. Jag
anser mig därför icke böra förorda vad lagrådet härutinnan föreslagit.
Lagrådets uppfattning, alt stadgandet i 51 § lämpligen borde upptagas som
ett särskilt stycke i 1 §, finner jag mig ej heller kunna biträda. Enligt min
mening avser nämligen bestämmelsen allenast »krigsskada under neutralitetstid»,
varför densamma lämpligen torde böra bibehållas under 6 kapitlet. Då
lagrådets anmärkning beträffande paragrafens utformning däremot synes böra
iakttagas, bör lagrummet avfattas i enlighet med lagrådets förslag.
Enligt vad jag tidigare anfört bör statsverket förskottera erforderliga medel
för utbetalning av ersättningsbelopp, som krigsskadenämnden fastställer för
krigsskador under neutralitelstid, samt för de med verksamheten under sådan
tid förbundna kostnaderna. Utdebitering för täckning av förskotten bör ske
först sedan dessa inom vederbörande egendomskollektiv tillsammans nått en
sådan storlek, att en utdebitering kan — med hänsyn till därmed förbundna
kostnader och besvär samt till avgiftsbeloppens genomsnittliga storlek —
anses motiverad. Skulle vid det nu pågående stormaktskrigets slut förskotten
inom ett egendomskollektiv uppgå till ett jämförelsevis obetydligt sammanlagt
belopp, kan, såsom utredningen framhållit, ifrågasättas huruvida utdebitering
inom detta kollektiv överhuvud taget bör äga rum. Därest riksdagen
intet har att däremot erinra, torde för nu ifrågavarande förskottering
erforderliga medel, vilkas storlek det givetvis är omöjligt att på förhand beräkna,
tills vidare få gäldas från det å förskottsstaten för försvarsväsendet
under fonden för förlag till statsverket uppförda förslagsanslaget till försvarsberedskapens
stärkande i allmänhet. Till täckande av kostnaderna böra medel
äskas av riksdagen först vid slutet av budgetåret, då den totala medelsåtgången
under budgetåret kan beräknas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 361.
63
Föredraganden hemställer härefter, att i enlighet med vad nyss anförts
ändrat förslag till lag örn ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940
(nr 540) om krigsskadeersättning måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ivar Miiller.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- 2LU 1943:67 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 s. 1 i texten