Sök i Ratio Lex

Angående delaktighet i statens pensionsanstalt för läkare vid fristående centraldispensärer

1943-02-12 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:60, Angående delaktighet i statens pensionsanstalt för läkare vid fristående centraldispensärer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

1

Nr 60.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående delaktighet i

statens pensionsanstalt för läkare vid fristående centraldispensärer;

given Stockholms slott den 12 februari

ms.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari

1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Statsrådet Ewerlöf anmäler efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet

fråga om delaktighet i statens pensionsanstalt för läkare vid

de fristående centraldispensärerna och anför därvid.

I enlighet med beslut av 1937 års riksdag (prop. nr 85; statsutskottets uti.

nr 102; riksd. skr. nr 246) hava genom kungörelse den 18 juni samma år

(nr 400) meddelats bestämmelser rörande statsbidrag till dispensärverksamhet

för tuberkulosens bekämpande. I kungörelsen betecknas som centraldispensär

sådan för röntgenundersökning utrustad dispensär, som förestås av

läkare med behörighet till läkarbefattning vid annat sanatorium än kustsanatorium

och därmed jämförligt sanatorium och som förfogar över minst

Bihang till riksdagens protokoll 19Ali. 1 sami. Nr 60—62. t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

en dispensärsköterska. Centraldispensär är antingen fristående eller förlagd

till sjukvårdsanstalt. Inom dispensärvården verksamma befattningshavares

tjänstgöringsförhållanden skola vara närmare reglerade genom av medicinalstyrelsen

godkända instruktioner. Enligt medicinalstyrelsens cirkulär den 15

december 1937 angående av styrelsen utarbetade normalinstruktioner för

läkare vid centraldispensärer m. m. förordnas läkare vid fristående centraldispensär

av medicinalstyrelsen för en tid av högst fem år i sänder.

För närvarande finnas inom riket sammanlagt 20 fristående centraldispensärer,

anordnade av nedannämnda landsting å orter och med avlöningsförmåner

till vid dem anställda läkare, som av det följande framgår, nämligen

:

Landsting

Förläggningsort

Avlöningsförmåner 1 2 3

Stockholms län......................

Norrtälje

8,000 kr.

Östergötlands län....................

Linköping

9,000 »

Kalmar läns södra..................

Kalmar

8,100 »

+ 3 ålderstillägg å 600 kr.

Gotlands län........................

Visby

8,000 kr.

Hallands län........................

Falkenberg

1 18,000 »

T> T> ........................

Halmstad

1+2 ålderstillägg å 1,000 kr.

Göteborgs och Bohus län............

Mölndal

10,000 kr.

Älvsborgs län ....................

Alingsås

3,840 »

» » ....................

Vänersborg

3,840 »

Värmlands » ....................

Karlstad

8,OllO »

Örebro » ....................

Örebro

8,000 »

Kopparbergs » ....................

Borlänge

210,000 »

» > ....................

Mora

8,000 >

Gävleborgs » ....................

Sandviken

8,000 »

Västernorrlands län..................

Nyland

8,000 »

Västerbottens » ..................

Skellefteå

9,000 »

+ 2 ålderstillägg å 480 kr.

» » ..................

Umeå

9,000 kr.

Norrbottens » ..................

Luleå

9,000 »

> » ..................

Övertorneå

9,000 »

» J ..................

Älvsbyn

8 9,000 »

I detta sammanhang må nämnas, att i propositionen nr 85 år 1937 icke

framställdes någon erinran mot ett uttalande av medicinalstyrelsen, att arvodet

till ifrågavarande läkare borde sättas till 8,000 kronor per år, inberäknat

ersättning för bostad, med en förhöjning av 1,000 kronor för inom Jämtlands,

Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län verksamma läkare.

I skrivelse den 21 juli 1940 har svenska sanatorieläkarföreningen hemställt,

att läkarna vid de fristående centraldispensärerna måtte erhålla likställighet

med sanatorieläkare, förutom beträffande ordningen för tillsättandet

och avlöningsvillkoren, jämväl i pensionshänseende.

1 Å avlöningsförmånerna utgår visst rörligt tillägg (utom i Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens

län).

2 Med skyldighet tillika att tjänstgöra vid distriktsdispensären i Borlänge.

3 Skall inrättas från och med den 1 mars 1943.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj:ts proposition nr 60.

3

Medicinalstyrelsen hav i utlåtande den 14 november 1940 tillstyrkt föreningens

hemställan i vad angår bland annat pensionsrätten.

Svenska landstingsförbundet har i avgivet utlåtande den 11 januari 1941

anfört, att det enligt förbundets mening vore önskvärt, att ifrågavarande läkare

bereddes pensionsrätt genom anslutning till statens pensionsanstalt, enär

det i annat fall kunde befaras, att svårigheter kunde komma att uppstå vid

rekryteringen av dessa befattningar.

Statens pensionsanstalt har i utlåtande den 15 mars 1941 anfört i huvudsak

följande.

Det har i ärendet icke förebragts någon utredning rörande läkarnas vid de

fristående centraldispensärerna tjänstgöringsförhållanden m. m. och det undandrager

sig därför pensionsanstaltens bedömande, huruvida sagda läkare

kunna antagas vara upptagna av sina befattningar i sådan omfattning, att

statlig pensionsrätt skäligen bör beredas dem. Anstalten är därför icke beredd

att i frågans nuvarande läge tillstyrka åtgärder i syfte att bereda dem

pensionsrätt.

Därest emellertid ifrågavarande läkare bliva i avseende å tillsättning och

avlöning likställda med av Konungen utnämnda överläkare vid sanatorier

samt kunna förutsättas vara upptagna av sina befattningar i ungefär samma

omfattning som dessa, synes hinder ej möta att bereda dem pensionsrätt i

statens pensionsanstalt på samma villkor som sistnämnda överläkare. Detta

skulle innebära bl. a., att delaktigheten i anstalten skulle bliva obligatorisk

och ej beroende av tjänstereglering, att tjänstepensionsunderlaget skulle vara

6,000 kronor och familjepensionsunderlaget 1,500 kronor, att pensionsåldern

skulle utgöra 65 år, att för hel tjänstepension skulle erfordras 30 tjänstår,

att befattningshavarens årliga tjänstepensionsavgift skulle utgöra 5 procent

av tjänstepensionsunderlaget och hans årliga familjepensionsavgift 20 procent

(för kvinnlig befattningshavare 1 procent) av familjepensionsunderlaget

samt att huvudmannens årliga pensionsavgift skulle utgöra 5 procent av

tjänstepensionsunderlaget. Beträffande engångsavgiften för ifrågakommande

retroaktiv tjänstårsberäkning för tid, under vilken befattningshavaren före

eventuella pensionsbestämmelsers ikraftträdande innehaft sin befattning på

grund av medicinalstyrelsens förordnande, synes skäligen böra medgivas sedvanlig

lindring (med hälften av den på huvudmannen belöpande andelen i

avgiften).

Bortsett från kostnaderna för nyssnämnda lindring i fråga örn engångsavgift

samt från kostnaden för dyrtids- och kristillägg kunna — vid tillämpning

av de för pensionsanstalten fastställda försäkringstekniska beräkningsgrunderna

— de statliga kostnaderna för pensionering enligt ovan angivna

grunder uppskattas till något mer än 200 kronor årligen för varje fristående

centraldispensär.

Statskontoret har i ett den 2 april 1941 avgivet utlåtande, under hänvisning

till vad statens pensionsanstalt anfört, avstyrkt bifall till framställningen.

Medicinalstyrelsen, som den 8 maj 1941 avgivit förnyat utlåtande i ärendet,

har förklarat sig vidhålla sin tidigare uttalade uppfattning och därvid anfört

bland annat följande.

Medicinalstyrelsen får till en början vitsorda, att läkarna vid de fristående

centraldispensärer, som här kunna komma i fråga, äro upptagna av sina befattningar

i ungefär samma omfattning som de av Kungl. Maj:t utnämnda

sanatorieläkarna och att detta deras arbete därför lager deras arbetstid till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kunni. Maj:ts proposition nr Co1.

största delen i anspråk. Rätt att förena befattningen såsom läkare vid fristående

centraldispensär med annan läkarbefattning har endast i undantagsfall

medgivits av medicinalstyrelsen och då endast beträffande läkartjänst

vid mindre tuberkulosanstalt, belägen vid läkarens bostadsort. Styrelsen har

nämligen ansett det vara till gagn för dispensärvården, att centraldispensärläkaren

äger tillgång till en vårdanstalt, där patienter kunna inläggas för

noggrannare observation, än vad som är möjligt på mottagningsrummet.

Centraldispensärläkarna äro skyldiga att hålla minst tre° dispensärmottagningar

varje vecka; i regel har antalet mottagningar uppgått till 4 å 5 saint

i de nordligaste länen till 6 per vecka. Arbetet vid dessa mottagningar består

i omständliga och ofta tidsödande undersökningar av patienter, som remitterats

till centraldispensärerna av läkarna vid distriktsdispensärerna eller

andra läkare i och för fastställande av diagnosen. De dagar ordinarie dispensärmottagningar

icke hållits, hava i stor utsträckning ägnats åt det förebyggande

tuberkulosarbetet inom respektive områden, bland annat genom

utförande av s. k. mass- och gruppundersökningar rörande förekomst av tuberkulos

bland skolungdom, inom fabriker och verkstäder samt upplysningsverksamhet.

0

Den nya dispensärorganisationen torde numera få anses sa stabiliserad, att

några avsevärda förändringar under den närmare framtiden icke komma att

befinnas erforderliga, frånsett att behov av en eller annan ny centraldispensär

eller en utbyggnad med s. k. undersökningsstationer inom vissa delar av

landet kan komma att göra sig gällande.

I förnyat utlåtande den 12 juni 1942 har statens pensionsanstalt anfört,

bland annat, följande.

Medicinalstyrelsen har i sitt senast avgivna utlåtande vitsordat, att läkarna

vid de fristående centraldispensärer, som i förevarande sammanhang

kunna komma i fråga, äro upptagna av sina befattningar i ungefär samma

omfattning som de av Konungen utnämnda sanatorieläkarna och att detta

deras arbete därför tager deras arbetstid till största delen i anspråk. Vad

medicinalstyrelsen sålunda anfört synes tyda pa, att styrelsen ansett läkarna

vid vissa centraldispensärer icke kunna komma i fråga till erhållande av

pensionsrätt m. m. Vilka dessa centraldispensärer äro och hur de skola kunna

särskiljas från de övriga har medicinalstyrelsen dock icke angivit.

Av handlingarna i ärendet framgår, att de två dispensärerna i Hallands

län och de två dispensärerna i Älvsborgs län intaga en särställning såtillvida,

att de förra hava gemensam läkare, vilken uppgivits vara pensionsförsäkrad

i Sveriges kommunalanställdas pensionskassa, och att läkarna

vid de senare äro så lågt avlönade, att deras befattningar uppenbarligen

äro att anse såsom bisysslor. Denna särställning torde stå i samband med,

att den av landstingen i Hallands och Älvsborgs län bedrivna dispensärverksamheten

— ehuru statsbidrag därtill utgår enligt i kungörelsen nr 400/

1937 stadgade grunder — icke är organiserad på sätt i kungörelsen är föreskrivet.

Det torde få antagas vara sistberörda fyra centraldispensärer som

medicinalstyrelsen ansett icke böra komma i fråga vid den av svenska sanatorieläkarföreningen

begärda regleringen av tillsättnings-, avlönings- och

pensionsförhållandena för de fristående centraldispensärernas läkare. Enligt

pensionsanstaltens mening bör i varje fall statlig pensionsrätt icke beredas

läkarna vid ifrågavarande dispensärer, så länge verksamheten där ej

är organiserad på samma sätt som hos övriga fristående centraldispensärer.

Genom vad medicinalstyrelsen i sitt förut berörda utlåtande anfört och

vitsordat synes det emellertid, vad sistnämnda dispensärer beträffar, fa an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr (10. r>

ses ådagalagt, att dispensärläkarna, ehuru de ej torde vara helt upptagna

av sina befattningar, dock i avseende å tjänstgöringens omfattning fylla de

krav, som böra uppställas såsom villkor för pensionsrätt i statens pensionsanstalt.

Vad angår sättet för dispensärläkarnas tillsättning undandrager det sig

pensionsanstaltens bedömande, huruvida de lämpligen böra utnämnas av

Konungen i stället för att såsom nu förordnas av medicinalstyrelsen för en

tid av högst fem år i sänder. I varje fall torde dock ej nuvarande tillsättningsform

i och för sig utgöra hinder för pensionsrätt i anstalten.

I betraktande av nu angivna förhållanden och då ett inordnande under

pensionsanstaltens reglemente av läkarna vid de fristående centraldispensärer,

som avses i kungörelsen nr 400/1937, icke synes innebära avvikelse

från hittills tillämpade grunder för delaktighet i pensionsanstalten, vill anstalten

icke motsätta sig, att sådan delaktighet beredes sagda läkare.

Framställningen synes avse, att dispensärläkarna skola i pensionshänseende

likställas med av Konungen utnämnda sanatorieläkare. Detta skulle

innebära bl. a., att delaktigheten i pensionsanstalten skulle bliva obligatorisk

och att tjänstepensionsunderlaget skulle bestämmas till 6,000 kronor.

Då från pensionsrätt skulle undantagas såväl de dispensärläkare, för vilka

befattningen utgör bisyssla, som den läkare, vilken uppgivits vara tillförsäkrad

icke-statlig pensionsrätt, synes hinder icke möta att göra delaktigheten

obligatorisk. Sker ej ändring i fråga örn tillsättningen, torde dock

anslutningen till pensionsanstalten böra vara valfri för de före pensionsregleringen

anställda läkarna.

Vad däremot angår tjänstepensionsunderlagets storlek, torde de i handlingarna

förekommande uppgifterna rörande löneförmånerna —- vilka synas

avse år 1939 — icke motivera ett likställande av dispensärläkarna med sanatorieläkarna.

Av pensionsanstalten införskaffade översikter över nuvarande

löneförmåner för dels läkarna vid ifrågavarande centraldispensärer,

dels ock lasaretts- och sanatorieläkare utvisa, att medeltalet av grundlönerna

för de 15 centraldispensärläkare, om vilka här är fråga, utgör 8,727

kronor under det att för de 11 sanatorieläkarna i motsvarande län medeltalet

av begynnelselönerna utgör 10,352 kronor och av slutlönerna 11,878

kronor. Härtill kommer att de senare i motsats till de förra åtnjuta förmån

av fri bostad eller — i ett fall — ersättning därför med 3,000 kronor.

Centraldispensärläkarna åtnjuta sålunda väsentligt lägre löneförmåner än

sanatorieläkarna. Skillnaden mellan löneförmånerna är av den storleksordning,

att det torde få anses påkallat att för centraldispensärläkarna fastställa

ett lägre tjänstepensionsunderlag än det för sanatorieläkare gällande,

6,000 kronor. Av de för närvarande till pensionsanstalten obligatoriskt anslutna

befattningshavarna torde distriktstandläkarna vara i avlöningshänseende

närmast jämställda med ifrågavarande dispensärläkare. Ovan angivna

medeltal av grundlönerna för de senare, 8,727 kronor, överensstämmer tämligen

nära med medeltalet av den för distriktstandläkare fastställda minimilönen

i lägsta lönegraden, 7,800 kronor, och minimilönen i högsta lönegraden,

9,300 kronor, för sådan läkare, som ej åtnjuter andel av inflytande

taxeavgifter. Med hänsyn härtill synes tjänstepensionsunderlaget för centraldispensärläkare

lämpligen böra bestämmas till samma belopp som för

distriktstandläkare eller till 4,500 kronor.

Statskontoret har i ett den 19 augusti 1942 avgivet förnyat utlåtande anfört,

att ämbetsverket med hänsyn till den utredning, som numera förebragts, icke

ville motsätta sig, att pensionsrätt bereddes ifrågavarande läkare i statens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.is proposition nr 60.

Före
draganden.

pensionsanstalt i den omfattning och enligt de grunder, som föreslagits i

pensionsanstaltens senaste utlåtande.

Med hänsyn till den förebragta utredningen rörande tjänstgöringsförhållandena

för läkarna vid de fristående centraldispensärerna anser jag mig

kunna förorda, att delaktighet i statens pensionsanstalt beredes dessa läkare.

Från pensionsrätt böra emellertid undantagas såväl de dispensärläkare, för

vilka befattningen utgör bisyssla, som läkare, vilken tillförsäkrats icke-statlig

pensionsrätt.

I fråga om pensionsunderlagets storlek ansluter jag mig till pensionsanstaltens

förslag, att detsamma bestämmes till 4,500 kronor. Även i övrigt

kan jag biträda pensionsanstaltens förslag beträffande pensionsvillkoren.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen fattat beslut

i ämnet, vidtaga erforderliga ändringar i pensionsanstaltens reglemente, vilka

böra träda i kraft den 1 juli 1943. I samband därmed torde Kungl. Maj:t

även hava att taga ställning till frågan örn sättet för centraldispensärläkarnas

tillsättning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående förordade grunder,

utfärda bestämmelser i fråga om delaktighet i statens pensionsanstalt

för läkare vid fristående centraldispensärer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Wcerneman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:98 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående delaktighet i statens pension saust al t för läkare vid fristående centraldispensärer a1 i texten
  2. BU 1943:23 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående delaktighet i statens pensionsanstalt för läkare vid fristående centraldispensärer jämte en i ämnet s. 1 i texten