Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor, m. m

1943-02-26 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:66, Med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 66.

1

Nr 66.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända

arbetslöshetskassor, m. m.; given Stockholms slott

den 26 februari 1943.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni

1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor samt

2) förordning angående ändrad lydelse av 5 och 7 §§ förordningen den

15 juni 1934 (nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami.

Nr 66.

2366 42

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 66.

Förslag

till

Förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen deli 15 juni 1934 (nr 264)

om erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 7, 11 och 18 §§, 21 § 1, 2, 3 och 5 mom. samt

26 och 28 §§ förordningen den 15 juni 1934 örn erkända arbetslöshetskassor1

2 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

7 §•

Från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå

såsom medlem skall uteslutas

1) den som--— angiven ålder;

5) utländsk medborgare, såvida han icke tillhör stat, med vilken sådan

överenskommelse träffats, som avses i 13 §, eller beträffande vilken Konungen

särskilt förordnat, att medborgare i den staten må kunna erhålla medlemskap.

Utan hinder —--såsom medlemmar.

11 §•

Medlem av erkänd arbetslöshetskassa, som icke senast vid utgången av

åttonde veckan eller, för kassa med månadsavgifter, andra månaden efter

den tid, å vilken stadgad avgift eller uttaxerat belopp belöper, till kassan

antingen erlagt avgift eller belopp som nu sagts eller anmält förhållande,

varå befrielse från betalningsskyldigheten kan grundas, skall anses hava

utträtt ur kassan vid sagda tidpunkt; dock att kassans styrelse äger med

hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet pröva, huruvida den, som

underlåtit att inom angiven tid anmäla omständighet, varå avgiftsbefrielse

kan grundas, ändock må bibehållas vid sitt medlemskap.

Tillsynsmyndigheten äger, därest särskilda omständigheter därtill föranleda,

beträffande viss kassa eller viss grupp av kassas medlemmar medgiva,

att den tidpunkt, då sådan påföljd som i första stycket sägs skall inträda,

bestämmes senast till utgången av tjugusjätte veckan eller, för kassa med

månadsavgifter, sjätte månaden.

Tillsynsmyndigheten må---av tillsynsmyndigheten.

18 §.

Daghjälp må icke utgivas till medlem för söndag. Ej heller må daghjälp

utgivas för annan helgdag, med mindre medlemmen var arbetslös nästföre
1

Senaste lydelse av 7, 11 oell 18 §§ saint 21 § 1 oell 3 mom. se SFS 1941: 494, av 21 §

2 och 5 mom. se SFS 1937: 227 samt av 26 § se SFS 1938: 99.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

gående eller efterföljande vardag, eller för dag, då han med helt eller delvis

bibehållen avlöning åtnjuter ledighet från arbete, som utförts för annans

räkning annorstädes än i medlemmens hem.

21 §.

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa må till medlem utgiva understöd

endast därest han till kassan erlagt minst femtiotvå veckoavgifter eller tolv

månadsavgifter eller ock till kassan erlagt minst tolv veckoavgifter eller tre

månadsavgifter och därefter fullgjort värnpliktstjänstgöring under så lång

tid, att densamma jämte den tid, för vilken avgifter erlagts till kassan, motsvarar

minst femtiotvå veckor eller tolv månader. Såsom ytterligare villkor

för utgivande av understöd skall gälla, att medlemmen för tid under de

närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna tolv månaderna erlagt

minst tjugu veckoavgifter eller fem månadsavgifter.

Därest tillsynsmyndigheten med stöd av 22 § sista stycket föreskrivit

inskränkning i understödsrätten, äger tillsynsmyndigheten medgiva, att antalet

avgifter, som skola vara erlagda under de närmast före arbetslöshetens

inträdande förflutna tolv månaderna, må bestämmas till lägre tal än tjugu

för kassa med veckoavgifter eller fem för kassa med månadsavgifter, dock

ej lägre än sexton för kassa med veckoavgifter eller fyra för kassa med

månadsavgifter.

Yillkoret att---örn daghjälp.

1 den — — — sex månader.

Med avseende —--avstängningstidens slut.

Där medlem övergår från klass med lägre daghjälp till klass med högre

daghjälp eller från klass med begränsade försäkringsförmåner till klass med

större sådana förmåner, må daghjälp enligt bestämmelserna i den klass, till

vilken medlemmen övergår, ej utgivas till honom, förrän han efter övergången

erlagt minst sexton veckoavgifter eller fyra månadsavgifter. Övergår medlem

däremot till klass med lägre daghjälp eller mera begränsade försäkringsförmåner,

skola bestämmelserna i denna klass omedelbart tillämpas å honom.

2 mom. Har någon---till godo.

Erkänd arbetslöshetskassa---av Konungen.

Tillsynsmyndigheten må —- — — nämnda sammanslutning.

Tillsynsmyndigheten må jämväl medgiva, att medlem, som omedelbart

före inträdet i erkänd arbetslöshetskassa tillhört annan sammanslutning än

i första, andra eller tredje stycket av detta moment sägs, vid tillämpningen

av det i 1 mom. första stycket första punkten angivna villkoret må tillgodoräknas

avgifter, som han före kassans bildande erlagt till nämnda sammanslutning.

3 mom. Har överenskommelse träffats eller medgivande lämnats enligt

vad i 2 mom. första, andra eller tredje stycket sågs, skall vid tillämpning

av denna förordning med understöd, som utgives av kassan, likställas understöd,

vilket utgivits av kassa eller sammanslutning, som överenskommelsen

eller medgivandet avser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

5 mom. Medlem må vid tillämpning av denna paragraf allenast tillgodoräknas

avgift, som erlagts antingen för tid, då han för annans räkning mot

avlöning använts till arbete, som utförts annorstädes än i medlemmens hem,

eller för tid, då han med helt eller delvis bibehållen avlöning åtnjutit ledighet

av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barnsbörd.

26 §.

Erkänd arbetslöshetskassa skall upptaga fasta medlemsavgifter dels för

tid, då medlem för annans räkning mot avlöning användes till arbete, som

utföres annorstädes än i medlemmens hem, dels ock för tid, då han med

helt eller delvis bibehållen avlöning åtnjuter ledighet av annan anledning

än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barnsbörd.

Örn de---örn understödsföreningar.

Föreskrives i---anses skäligt.

28 §.

Av erkänd--— för honom.

Styrelseledamot, som utsetts av tillsynsmyndigheten, äger för uppdragets

fullgörande uppbära arvode från statsverket med belopp, som bestämmes av

tillsynsmyndigheten. _

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 5 och 7 §§ förordningen den 15 juni 1934

(nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 5 och 7 §§ förordningen den 15 juni 1934 örn

statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

5§-

Förvaltningsbidrag utgår för kalenderår dels med ett i förhållande till

antalet årsmedlemmar i kassan under året beräknat belopp (medlemsbidrag),

dels ock med belopp motsvarande vad under året utgivits i arvode till styrelseledamot,

som utsetts av tillsynsmyndigheten.

Medlemsbidrag utgår till kassa, som enligt stadgarna upptager veckoavgifter,

med fyra kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som

1 Senaste lydelse av 5 § se SFS 1937: 228.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66. 5

icke överstiger 3,000, med tre kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar,

som överstiger 3,000 men icke 25,000, oell med två kronor per

årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som överstiger 25,000. Till kassa,

som upptager avgifter för månad eller längre tidsperiod, utgår medlemsbidrag

med två tredjedelar av nu angivna belopp; på framställning av kassa

äger dock Konungen medgiva, att medlemsbidraget må höjas intill belopp,

beräknat enligt bestämmelserna i första punkten.

7 §•

Statsbidrag utbetalas årsvis i efterskott efter ansökan. Kassa må dock

efter varje kvartals slut erhålla utbetalning intill tre fjärdedelar av det bidrag,

som skäligen kan antagas belöpa å kvartalet. När särskilda skäl därtill

äro må efter tillsynsmyndighetens beprövande efter varje kvartals slut till

kassa utbetalas intill hela beloppet av det statsbidrag, som belöper å

kassans utgifter för barntillägg och hustrutillägg under kvartalet, samt intill

nio tiondelar av medlemsbidrag och daghjälpsbidrag, som skäligen kunna

antagas belöpa å kvartalet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

Bestämmelserna i 5 § andra stycket andra punkten skola i fråga örn statsbidrag,

som belöper å tiden intill den 31 december 1947, icke äga tillämpning

i fråga örn erkänd arbetslöshetskassa, som registrerats såsom understödsförening

eller erkänd arbetslöshetskassa före den 1 juli 1943.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majis proposition nr 66.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 26 februari 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler fråga om vissa

ändringar i gällande författningar rörande arbetslöshetsförsäkringen samt anför.

Inledning.

Gällande bestämmelser.

Förordningen om erkända arbetslöshetskassor antogs vid 1934 års riksdag

samt utfärdades den 15 juni 1934 (nr 264). Ändringar i densamma hava

sedermera vidtagits genom förordningar den 22 maj 1936 (nr 151), den 21

maj 1937 (nr 227), den 24 mars 1938 (nr 99) samt den 28 juni 1941 (nr 494).

Förordningen om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor utfärdades den

15 juni 1934 (nr 265). Genom förordningar den 21 maj 1937 (nr 228) och

den 28 juni 1941 (nr 495) hava ändringar vidtagits i vissa delar av densamma.

Redogörelse för innehållet i nämnda förordningar lämnas vid behandlingen

av de olika spörsmål örn författningsändringar, som upptagas till

övervägande i det följande.

Den 28 juni 1941 utfärdades vidare förordning (nr 496) angående beloppet

av barntillägg och hustrutillägg enligt förordningen om erkända arbetslöshetskassor.

Närmare föreskrifter om kontrollen över erkända arbetslöshetskassor återfinnas

i kungörelsen den 23 november 1934 (nr 554) angående övervakandet av

erkända arbetslöshetskassor, ändrad genom kungörelse den 14 februari 1936

(nr 30).

Framställningar rörande ändringar i 1934

års förordningar.

I skrivelse den 9 juni 1942 har socialstyrelsen framhållit, att ytterligare ändringar,

utöver förut vidtagna, visat sig erforderliga i fråga örn vissa av de författningsbestämmelser,

som reglera de erkända arbetslöshetskassornas verksamhet.

Förslag till sådana ändringar i de båda förordningarna av den 15

juni 1934 hava framlagts i skrivelsen. Vid densamma fanns fogad avskrift

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

av protokoll, hållet vid sammanträde den 8 maj 1942 med nämnden för den

statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen.

Yttranden över socialstyrelsens skrivelse hava, efter remiss, avgivits av statskontoret,

statens arbetsmarknadskommission, försäkringsinspektionen, socialvårdskommittén,

svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige

och de anställdas centralorganisation (Daco). Försäkringsinspektionen yttrar

sig dock allenast rörande det under IA i det följande omförmälda spörsmålet.

Socialstyrelsen har vidare i anslutning till framlagt förslag till anslagsäskanden

inom styrelsens förvaltningsområde för budgetåret 1943/44 ifrågasatt

viss omläggning av gällande system för revision i fråga örn de erkända

arbetslöshetskassorna.

Yttrande över socialstyrelsens förslag har avgivits av statskontoret.

Slutligen har socialstyrelsen i skrivelse den 28 december 1942 föreslagit

ändring av 7 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor i syfte att bereda

utlänningar ökade möjligheter att erhålla medlemskap i erkänd arbetslöshetskassa.

Över detta förslag hava yttranden avgivits av statskontoret, statens arbetsmarknadskommission,

socialvårdskommittén, svenska arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen i Sverige.

Statistiska uppgifter ra. m.

De erkända arbetslöshetskassorna äro för närvarande 27 med ett medlemsantal

av omkring 640,000, nämligen: beklädnadsarbetarnas; sadelmakarnas,

tapetserarnas och reseffektarbetarnas; stenindustriarbetarnas; handelsanställdas

med flera; sko- och läderarbetarnas; träindustriarbetarnas; musikernas;

lantarbetarnas; frisörernas; livsmedelsarbetarnas; textilarbetarnas;

gjuteriarbetarnas; gruvindustriarbetarnas; handelstjänstemännens; kemisktekniska

industriarbetarnas med flera; bleck- och plåtslagarnas; försvarsverkens

civila personals; bryggeriarbetarnas; transportarbetarnas; metallindustriarbetarnas;

bokbinderiarbetarnas; hotell-, kafé- och restauranganställdas;

handelsresandenas; grov- och fabriksarbetarnas; industritjänstemännens;

elektrikernas samt arbetsledarnas.

Förslagsanslaget till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor är för budgetåret

1942/43 bestämt till 10,000,000 kronor. För budgetåret 1943/44 kar

i årets statsverksproposition föreslagits ett anslag å 8,000,000 kronor.

Erfarenheterna vid tillämpningen av gällande bestämmelser rörande den Depariemeninstatsunderstödda

arbetslöshetsförsäkringen hava föranlett socialstyrelsen att chefen.

— trots att endast relativt kort tid förflutit sedan nämnda bestämmelser

undergingo förändringar i ett flertal hänseenden — framlägga förslag örn

vissa ytterligare jämkningar däri. Ehuru det bör eftersträvas att under

ira rådande förhållanden i så ringa utsträckning som möjligt ändra försäkringens

bestämmelser, särskilt med hänsyn därtill att ökade kostnader

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

böra undvikas, finner jag mig dock med hänsyn till de skäl, som socialstyrelsen

anfört till stöd för sina ändringsförslag, beredd att på en del

punkter förorda jämkningar i gällande författningar.

Jag övergår nu till behandling i detalj av socialstyrelsens förslag.

Ifrågasätta författningsändringar.

I. Vissa ändringar av det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret.

Gällande bestämmelser.

Enligt 21 § 1 mom. första stycket arbetslöshetskasseförordningen må erkänd

arbetslöshetskassa utgiva understöd till medlem endast därest han till

kassan överhuvud erlagt avgifter, motsvarande minst 52 veckoavgifter (det

s. k. icke tidsbestämda avgiftsvillkoret), och under villkor tillika att avgifter,

motsvarande minst 20 veckoavgifter, erlagts för tid under de närmast före

arbetslöshetens inträdande förflutna 12 månaderna (det s. k. tidsbestämda

avgiftsvillkoret). Nämnda tolvmånadersperiod kan i vissa fall förlängas enligt

föreskrifter i fjärde stycket av samma moment; sålunda skall, bland annat,

icke inräknas tid, då medlem fullgjort värnpliktstjänstgöring. Erlagda avgifter

få tillgodoräknas medlem endast för tid, då han haft arbete.

I 23 § första stycket samma förordning föreskrives, att daghjälp icke må

utgå till medlem för mer än sammanlagt 156 dagar under loppet av 12 på

varandra följande månader. Enligt fjärde stycket må i den tid, inom vilken

den längsta understödstiden skall beräknas, icke inräknas, bland annat,

tid då medlem fullgjort värnpliktstjänstgöring.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har i två olika hänseenden föreslagit ändringar med avseende

å det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret, därvid styrelsen emellertid inledningsvis

framhållit, att ändringarna icke syftade till att öka den risk, som

försäkringen vore avsedd att täcka. De avsåge närmast att möjliggöra en

anpassning efter vissa förhållanden, som aktualiserats först under den senare

tiden.

A. Rätt för medlem att tillgodoräkna varup] iktsvecka såsom avgiftsveeka

1 det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har framhållit, att, på grund av de förut omnämnda bestämmelserna

i 23 §, en arbetslöshetsperiod omedelbart före en inryckning till

värnpliktstjänstgöring kunde sammanföras med sådan arbetslöshetsperiod,

som bomme efter utryckningen. Hade därvid det högsta medgivna antalet

understödsdagar åtnjutits redan före inryckningen, kunde som regel understöd

icke utgå efter utryckningen.

Från arbetslöshetskassehåll hade anförts, att nämnda förhållande vore

otillfredsställande. Den värnpliktige gjorde ofta den invändningen däremot,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

att han många gånger skulle hava blivit i understödshänseende bättre ställd,

därest han undsluppit värnpliktstjänstgöringen, eftersom han då haft möjlighet

att upparbeta en ny understödsrätt. Det kunde därför, menade man,

ifrågasättas, huruvida icke värnpliktsvecka vid tillämpning av det tidsbestämda

avgiftsvillfcoret skäligen borde få räknas medlem tillgodo såsom arbetad

och avgiftsbetalad vecka.

Socialstyrelsen har för sin del funnit dessa synpunkter i viss mån beaktansvärda

men ansett, att en dylik tillämpning skulle innebära ett alltför

stort avsteg från försäkringens grundläggande principer. Att avstå från

kravet på att medlemmen skulle hava presterat ett visst antal arbetade och

avgiftsbetalade veckor under en aktuell tidrymd läte sig nämligen icke göra

med hänsyn till att nämnda krav vore ett — synnerligen betydelsefullt —

kriterium på att medlemmen tillhörde den kategori arbetstagare, som borde

förbehållas försäkringsunderstöd vid arbetslöshet.

Styrelsen har därefter anfört:

Även beträffande det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret kan den invändningen

göras, att värnpliktstiden förhindrar medlemmen att uppbygga understödsrätten.

Det kan sålunda, i synnerhet under nuvarande förhållanden, inträffa,

att åtskilliga år hinna förflyta, innan en medlem, som varit inkallad

till värnpliktstjänstgöring, fullgjort inbetalningen av de i detta villkor stipulerade

femtiotvå veckoavgifterna.

De förut angivna skäl, som tala emot en ändring av det tidsbestämda

villkoret, göra sig emellertid icke i samma mån gällande beträffande det

icke tidsbestämda villkoret. Sistnämnda villkor bär icke i någon högre

grad karaktären av ett försäkringsobjektskriterium utan har huvudsakligen

uppställts för att säkra kassornas ekonomi och samtidigt knyta medlemmarna

fastare till kassan. Ur dessa synpunkter synes det knappast föreligga något

hinder att företaga en ändring i lagstiftningen av innebörd, att värnpliktsvecka

får tillgodoräknas såsom betalad vecka. Syftet att knyta medlemmarna

fastare till kassan torde nämligen i tillräcklig grad kunna tillgodoses

genom en bestämmelse, att ett visst mindre antal veckoavgifter skall ha

erlagts före värnpliktstidens början. Likaså torde den av ändringen föranledda

kostnadsökningen komma att stanna vid ett, per kassemedlem

räknat, skäligen obetydligt belopp. En inom socialstyrelsen företagen undersökning

har givit vid handen, att ökningen av understödsbeloppet icke

kommer att överstiga en procent och sannolikt kommer att stanna vid

mindre än en halv procent. De ekonomiska konsekvenserna av ändringen

skulle i så fall inskränka sig till en ökning av i genomsnitt 1U—Vs öre per

veckoavgift och en ökning av det statliga understödsbidraget av mindre än

en procent. En kostnadsökning av denna storleksordning har ingen som

helst praktisk betydelse för avgiftssättningen i de olika kassorna.

Socialstyrelsen har, under hänvisning till det sålunda anförda, föreslagit,

att värnpliktsvecka skall få tillgodoräknas medlem såsom betalad vecka vid

tillämpning av det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret, under förutsättning

att minst 12 veckoavgifter eller — beträffande kassor med månadsbetalning —

minst tre månadsavgifter erlagts till kassan före värnpliktstjänstgöringens

böljan.

Inom nämnden för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen gjorde sig

vid behandlingen av nu ifrågavarande spörsmål olika meningar gällande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 66.

10

Yttrandena.

Socialstyrelsens förslag såvitt angår det icke tidsbestämda

avgiftsvillkoret tillstyrkes i samtliga remissvar med undantag av svenska

arbetsgivareföreningens. Jämväl tre reservanter inom statens arbetsmarknadskommission

*) avstyrka förslaget.

Statens arbetsbetsmarknadskommission framhåller, att de värnpliktiga genom

förslaget på en väsentlig punkt jämställdes med medlemmar, som av skilda

skäl icke fullgjorde värnpliktstjänstgöring, vilket ur rättvisesynpunkt finge

anses angeläget.

En reservant inom arbetsmarknadskommissionen2) förklarar sig tillstyrka förslaget

endast i vad det avsåge beredskapstjänstgöring.

En reservant inom socialvårdskommittén3), som framhåller att genomförandet

av förslaget icke vore förenligt med strävandena att i görligaste mån trygga

kassornas ekonomi, anser att detsamma i varje fall borde begränsas att avse

andra till värnpliktstjänstgöring inkallade kassemedlemmar än sådana, som

fullgöra sin första tjänstgöring.

Svenska arbetsgivareföreningen anför:

År 1941 genomfördes vissa förändringar i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor,

varigenom nya hjälpformer tillskapades och nya grunder för

daghjälpsbidrag infördes, vilket allt medförde, att statsverket belastades med

betydligt ökade kostnader för arbetslöshetsförsäkringen. Nu föreliggande

förslag innebär vissa ytterligare ökningar i statsverkets kostnader för nämnda

försäkring. Sedda i sammanhang med de av 1941 års lagstiftning betingade

kostnadsökningarna, föreligger anledning till betänksamhet även mot dessa

till synes ej alltför betydande utgiftsökningar. Det statsfinansiella läget

nödvändiggör, att största möjliga sparsamhet iakttages, och att till följd

därav för närvarande ej absolut nödvändiga reformer, vilka medföra ökade

kostnader, ställas på framtiden.

Förslaget örn rätt för medlem att i viss utsträckning tillgodoräkna värnpliktsvecka

som avgiftsvecka innebär ett fortskridande på den av lagstiftaren

vid den senaste lagändringen inslagna vägen att på försäkringsprincipens

bekostnad utöka understödsmomentet i arbetslöshetsförsäkringen. Föreningen

finner varje sådant steg betänkligt. De nuvarande reglerna örn fullgjorda

avgiftsveckor kunna icke rubbas i inskränkande riktning utan att garantierna

för att medlemmen tillhör försäkringens naturliga verksamhetsområde minskas.

Redan i den nuvarande lagstiftningen är sörjt för att den inkallade icke i

försäkringshänseende är sämre ställd efter militärtjänstgöringens slut än

före densamma.

Den aktuella situationen på arbetsmarknaden låter det knappast framstå

såsom särskilt önskvärt, att uppluckring sker i bestämmelserna örn viss tids

avgiftsbetalning. Yad speciellt de inkallades intressen beträffar, vill föreningen

erinra örn att genom lag örn förbud mot arbetstagares avskedande

i anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. är sörjt för att inkallad arbetare

kort efter utryckningen må återfå sitt civila arbete.

Därest lagändring trots de skäl, som sålunda tala däremot skulle komma

till stånd, anser föreningen, att den ej bör lia avseende å den första värnpliktstjänstgöringen.

'') Herrar Andersson, Brodén oell Carell.

a) Herr Thomson.

8) Herr Hagård.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

Det av socialstyrelsen diskuterade spörsmålet, huruvida kassemedlem

borde få tillgodoräkna sig värnpliktsvecka såsom avgiftsvecka

även vid uppfyllande av det tidsbestämda avgiftsvillkoret har föranlett

uttalanden i flera yttranden.

FörsäJcringsinspeMionen eriDrar därom, att det tidsbestämda avgiftsvillkoret

tillkommit i syfte att från försäkringen automatiskt utskilja personer,

som drabbats av arbetslöshet utöver en viss omfattning. Det förhållandet

att en person inkallades till värnpliktstjänstgöring kunde knappast anses

innebära, att han drabbats av arbetslöshet i den mening, som avsetts och

legat till grund vid utformandet av berörda bestämmelse. Utan att framföra

något yrkande ville försäkringsinspektionen fästa uppmärksamheten på

nämnda förhållande.

Daco framhåller, att ur principiell synpunkt samma regel givetvis borde

gälla för det tidsbestämda avgiftsvillkoret som för det icke tidsbestämda.

Genomförandet av en sådan regel skulle emellertid enligt Dacos mening i

alltför hög grad rubba arbetslöshetsförsäkningens tekniska grunder.

Landsorganisationen anför:

Socialstyrelsen har funnit, att tillgodoräknande av värnpliktsvecka såsom

betalad vecka även beträffande det tidsbestämda avgiftsvillkoret skulle innebära

ett alltför stort avsteg från försäkringens grundläggande principer.

Detta skäl mot en likabehandling i förevarande hänseende av de båda villkoren

finner landsorganisationen mindre övertygande med hänsyn till att

det ju här är fråga örn ett arbetsförhinder, som icke är beroende av medlemmen

själv och väl icke kan anses i och för sig förändra hans egenskap

av försäkringsobjekt. Större vikt torde då kunna tilläggas den invändningen,

att en privilegiering av värnpliktstiden även i fråga örn det tidsbestämda

avgiftsvillkoret skulle alltför kännbart återverka på kassornas ekonomi. Någon

utredning i vilken mån detta skulle bli fallet har emellertid icke företagits,

och landsorganisationen anser sig vid sådant förhållande inte kunna

påyrka att privilegieringen på angivet sätt utsträckes, även om en likabehaudling

av villkoren synes vara motiverad såväl ur principiell synpunkt

som av billighetshänsyn.

Att värnpliktsvecka skulle få tillgodoräknas även vid prövning av det

tidsbestämda avgiftsvillkoret avstyrkes av arbetsmarJcnadsJcommissionen och

socialvårdslcommittén.

Det i det föregående berörda spörsmålet örn rätt för medlem av erkänd Departementsarbetslöslietskassa

att räkna sig värnpliktsvecka till godo såsom betalad cktfen

vecka har avseende å såväl det tidsbestämda som det icke tidsbestämda

avgiftsvillkoret. Såvitt angår förstnämnda villkor har socialstyrelsen icke

ansett sig kunna tillstyrka att värnpliktsvecka får tillgodoräknas, då ett

sådant förfarande enligt styrelsens mening skulle innebära ett avsteg från

försäkringens grundläggande principer. En motsatt ståndpunkt har styrelsen

däremot intagit i fråga örn tillgodoräknandet med avseende å det icke tidsbestämda

avgiftsvillkoret. Såsom villkor för sådant tillgodoräknande har

styrelsen dock ansett sig böra föreslå, att ett visst antal avgifter — 12 veckoavgifter

eller tre månadsavgifter — skall hava erlagts före viirnpliktstidens

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

början. Därmed syntes önskemålet att ersättningsrätt skulle förbehållas

medlemmar, som vöre något så när fast knutna till kassan, bliva tillgodosett.

Ändring av arbetslöshetskasseförordningen i enlighet med socialstyrelsens

förslag skulle enligt styrelsens åsikt icke hava någon praktisk betydelse

för avgiftssättningen i kassorna och komme icke att föranleda ökning av

det statliga understödsbidraget av någon nämnvärd betydelse — mindre

än en procent.

Socialstyrelsens förslag tillstyrkes i flertalet yttranden. Några röster hava

dock höjts för att endast sådan militärtjänst skulle få tillgodoräknas, som

icke utgjorde s. k. första tjänstgöring. I ett yttrande — det av svenska

arbetsgivareföreningen avgivna — avstyrkes förslaget.

För egen del kan jag icke finna, att de i viss mån ökade möjligheter att

uppfylla det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret, vilka innefattas i socialstyrelsens

förslag, skulle få de betänkliga konsekvenser, som svenska arbetsgivareföreningen

velat göra gällande. Även efter ett genomförande av de

föreslagna ändringarna skulle tillräckliga garantier finnas, att medlemmarna

tillhöra försäkringens naturliga verksamhetsområde, och de ökade kostnaderna

äro, såsom socialstyrelsen påvisat, relativt obetydliga. Att vid ett

genomförande av socialstyrelsens förslag göra undantag för den s. k. första

tjänstgöringen synes mig knappast tillräckligt motiverat.

I yttrandena har även diskuterats det av socialstyrelsen avvisade förslaget

örn rätt att tillgodoräkna värnpliktsvecka såsom betalad vecka jämväl med

avseende å det tidsbestämda avgiftsvillkoret. Även örn, på sätt försäkringsinspektionen,

landsorganisationen och Daco anfört, vissa skäl tala för att

de båda avgiftsvillkoren böra jämställas i det hänseende, varom nu är fråga,

finner jag mig, i varje fall för närvarande, icke böra framlägga något förslag

i sådan riktning. Ett genomförande av de ifrågasatta bestämmelserna även

beträffande det tidsbestämda avgiftsvillkoret skulle nämligen med säkerhet

föranleda ökade kostnader. Härtill kommer, att en så ingripande ändring

av försäkringen icke torde böra genomföras, innan resultatet av socialvårdskommitténs

pågående arbete blivit framlagt.

Yad som anförts i det föregående bär föranlett förslag till ändring av

första stycket i 21 § 1 mom.

B. Särskilda bestämmelser för tillämpningen av det icke tidsbestämda

avgiftsvillkoret vid nybildning av erkänd arbetslöshetskassa.

Gällande bestämmelser.

21 § 2 mom. förordningen örn erkända arbetslöshetskassor innehåller i

sitt tredje stycke den bestämmelsen, att tillsynsmyndigheten äger medgiva,

att medlem, vilken omedelbart före inträdet i erkänd arbetslöshetskassa varit

medlem i sammanslutning för meddelande av arbetslöshetshjälp, som icke

antagits till erkänd arbetslöshetskassa, skall få vid tillämpning av 21 § tillgodoräknas

avgifter, vilka han erlagt till nämnda sammanslutning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

13

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har framhållit, att det kunde ifrågasättas, huruvida icke den

sänkning av minimiantalet avgifter i det tidsbestämda avgiftsvillkoret (från

26 till 20), vilken nyligen (år 1941) företagits, bort föranleda jämväl en sänkning

i motsvarande grad av antalet avgifter i det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret.

Därvidlag finge emellertid först beaktas, att de båda villkoren i

realiteten tjänade olika ändamål. Det icke tidsbestämda villkoret uppfyllde

bland annat ändamålet att knyta medlemmarna fastare till kassan. Det erforderliga

antalet avgifter måste därför sättas så högt, att medlemmens

möjlighet att lämna kassan under god arbetstillgång och att därefter återinträda

först då en försämring i hans sysselsättningssituation syntes sannolik

praktiskt taget bleve utesluten. Ur denna synpunkt kunde det nu gällande

antalet av 52 veckoavgifter icke anses för stort. Visserligen medförde detta

villkor den otvivelaktigt tämligen stränga påföljden av ett avbrott i medlemskapet,

att medlemmen icke kunde förvärva understödsrätt förrän tidigast

ett år efter återinträdet i kassan, men den stimulans till regelbunden avgiftsbetalning,

som därigenom erhölles, syntes icke kunna undvaras.

Styrelsen har därefter anfört följande:

Vad sålunda anförts rörande det icke tidsbestämda avgiftsvillkorets syfte

att upprätthålla ett kontinuerligt medlemskap äger givetvis icke giltighet

vid nybildning av erkänd arbetslöshetskassa. I dylika fall fullföljer det icke

tidsbestämda avgiftsvillkoret huvudsakligen syftet att säkra kassans ekonomi.

I någon mån tjänar det även såsom ett kriterium på att medlemmen tillhör

arbetslöshetsförsäkringens naturliga verksamhetsområde. Ur sistnämnda synpunkt

synes kravet på avgiftsbetalning under viss tid väl kunna ersättas

med ett ådagaläggande, att medlemmen före kassans bildande haft försäkringsbart

arbete under ett visst antal veckor. Vad åter kassans ekonomi

beträffar, är det uppenbart, att denna kan tillgodoses lika väl genom en

begynnelsefond som genom kravet på ett visst antal verkställda veckoinbetalningar

per medlem.

Vid kassans start synes man sålunda, därest åtgärder av nyss angiven

art vidtagas, kunna avstå från det icke tidsbestämda avgiftsvillkorets krav

på 52 veckoinbetalningar, utan att syftet med detta villkor därför åsidosättes.

Det är uppenbart, att detta skulle medföra avsevärda fördelar för medlemmarna.

Sålunda skulle i dylikt fall understöd kunna utbetalas avsevärt

mycket tidigare än som hittills kunnat ske. Vidare skulle härigenom minskas

den i flertalet fall svagt motiverade och för gemene man svårförståeliga

skillnaden i understödshänseende, som för närvarande råder mellan medlemmar

i en nybildad erkänd arbetslöshetskassa, vilka tidigare tillhört fackförbunds

fristående arbetslöshetskassa, och sådana medlemmar, som icke

tillhört dylik kassa. De medlemmar, som kollektivt ansluta sig till en nybildad

erkänd kassa, hava i regel bakom sig ett långvarigt medlemskap i

det förbund, som bildat kassan ifråga. Nuvarande bestämmelser medgiva,

att en medlem av ett förbund, som stadgeenligt utbetalat arbetslöshetsunderstöd,

vid prövning av båda avgiftsvillkoren för erhållande av understöd

i en senare tillkommen erkänd arbetslöshetskassa äger tillgodoräkna sig till

förbundet erlagda kontingenter. I sådant fall gäller sålunda medlemsavgiften

till förbundet jämväl såsom godkänd avgift vid det tidsbestämda avgiftsvillkoret.

Förhållandet är alltså, att en medlem, som under minst ett års

tid tillhört ett förbund, som haft egen arbetslöshetskassa, omedelbart efter

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

den erkända arbetslöshetskassans start kan uppbära understöd från denna

kassa, under det att en medlem, som tillhört ett förbund, vilket icke haft

egen arbetslöshetskassa, måste inbetala minst 52 veckoavgifter till den erkända

kassan, innan han blir understödsberättigad. Då avgiftsskyldigheten

i förbund utan arbetslöshetskassa endast i ringa mån skiljer sig från avgiftsskyldigheteu

i förbund med dylik kassa, synes denna stora skillnad i understödshänseende

knappast motiverad. Kontingenter, erlagda till det stiftande

förbundet, böra tillerkännas samma vitsord, vare sig detta förbund haft egen

arbetslöshetskassa eller icke.

Socialstyrelsen har betonat, att det sålunda anförda hade avseende endast

å det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret. Av flera skäl borde gällande bestämmelser

rörande det tidsbestämda villkoret bibehållas. Vid prövning av

sistnämnda villkor borde alltså hänsyn tagas endast till kontingenter, som

erlagts till förbund med egen arbetslöshetskassa. Medlemmar, som tidigare

tillhört förbund utan egen arbetslöshetskassa, borde sålunda aldrig bliva

understödsberättigade i den erkända kassan, förrän de efter inträdet fullgjort

de prestationer, som stadgades i det tidsbestämda villkoret.

Vad den förut omförmälda begynnelsefonden anginge måste vid dess beräknande

hänsyn tagas därtill, att understödsrätt i nu ifrågavarande fall

uppkomme först sedan medlemmen efter inträdet i den erkända kassan

uppfyllt det tidsbestämda villkorets fordringar. Med hänsyn därtill borde

ifrågavarande fond uppgå till ett belopp, som per medlem i genomsnitt

minst motsvarade ett antal avgifter, som vore lika med 52, minskat med

det antal avgifter, som erfordrades enligt det tidsbestämda villkoret. Om

det sistnämnda antalet vore 20, skulle sålunda kassans begynnelsefond behöva

uppgå till lägst ett belopp, motsvarande 32 veckoavgifter per medlem.

Ytterligare syntes man böra kräva obligatorisk anslutning till kassan av

samtliga försäkringsbara medlemmar av det stiftande förbundet.

Med hänvisning till vad sålunda anförts har socialstyrelsen föreslagit, att

styrelsen skulle erhålla befogenhet att medgiva, att medlem, som omedelbart

före inträdet i erkänd arbetslöshetskassa varit medlem i den fackliga organisation,

som tagit initiativet till bildande av kassan, vid tillämpning av det

icke tidsbestämda avgiftsvillkoret skulle få räkna sig tillgodo såsom erlagda

avgifter de kontingenter, som han före den erkända arbetslöshetskassans

bildande erlagt till organisationen. Styrelsen hade för avsikt att vid utövandet

av denna befogenhet uppställa de villkor, som förut angivits.

Yttrandena.

Socialstyrelsens förslag tillstyrkes av arbetsmarknadskommissionen, statskontoret,

socialvårdskommittén, landsorganisationen och Daco men avstyrkes

av svenska arbetsgivareföreningen och två reservanter inom arbetsmarknadskommissionen

*).

Arbetsmarknadskommissionen anför, att någon större principiell åtskillnad

mellan medlemmar i ett fackförbund med fristående arbetslöshetskassa och

ett fackförbund utan sådan icke syntes behöva göras i samband med bil
-

'') Herrar Andersson och Brodén.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

dandet av erkänd kassa. Då det vore önskvärt, att nybildade kassor snarast

kunde träda i funktion och de ekonomiska frågorna syntes lösas genom den

föreslagna begynnelsefonden, funne kommissionen, att socialstyrelsen borde

erhålla begärda befogenheter. Kommissionens tillstyrkan förutsatte, att de

villkor beträffande obligatorisk anslutning av kassamedlemmar m. m. samt

uppfyllande av det tidsbestämda avgiftsvillkoret, som socialstyrelsen anfört

sig ämna uppställa, iakttoges.

Statskontoret framhåller, att av författningsbestämmelserna rörande nu

förevarande spörsmål tydligt borde framgå, vilket slag av sammanslutningar

som avsåges.

Svenska arbetsgivareföreningen finner det ur principiella synpunkter betänkligt,

att erlagda avgifter till en facklig kamporganisation skola få tillgodoräknas

såsom erlagda till en erkänd arbetslöshetskassa, i all synnerhet

som — enligt vad som framginge av handlingarna — någon motsvarighet

till denna förmån icke kunde beredas oorganiserade arbetare, som inträtt i

en dylik kassa. Förslaget avstyrktes därför.

Socialstyrelsens nu ifrågavarande förslag rörande tillgodoräknande — vid Departementsnybildning

av erkänd arbetslöshetskassa — i fråga örn det icke tidsbestämda chefenavgiftsvillkoret

av avgifter, vilka under den närmast föregående tiden erlagts

till den fackliga organisation, som tagit initiativet till kassans bildande,

synes mig lämpligt och jag vill därför tillstyrka detsamma. Krav torde

därvid böra uppställas på obligatorisk anslutning till den erkända kassan

av samtliga försäkringsbara medlemmar i det stiftande förbundet samt därpå

att kassans ekonomi tryggas genom en begynnelsefond, beräknad på sätt

socialstyrelsen föreslagit.

Såsom socialstyrelsen framhållit torde däremot gällande bestämmelser —

enligt vilka endast sådana avgifter få tillgodoräknas, vilka omedelbart före

inträdet i den erkända kassan erlagts till sammanslutning för meddelande

av arbetslöshetshjälp — böra bibehållas såvitt angår det tidsbestämda avgiftsvillkoret.

De nya bestämmelserna i ämnet torde böra införas i ett nytt fjärde stycke

i 21 § 2 mom. Vid tillämpning av desamma synes vad nu i ärendet förekommit

böra gälla såsom direktiv för socialstyrelsen. Av de nya bestämmelserna

föranledes formell jämkning av 21 § 3 mom.

II. Jämkning beträffande reglerna för tillgodoräknandet av

erlagd avgift.

Gällande bestämmelser.

Enligt 21 § 5 mom. förordningen örn erkända arbetslöshetskassor må

medlem av sådan kassa vid prövning av avgiftsvillkoren tillgodoräknas allenast

avgift, som erlagts antingen för tid, då han för annans räkning mot

avlöning använts till arbete, som utförts annorstädes än i medlemmens hem,

eller för tid, för vilken han trots sin arbetslöshet åtnjutit avlöning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj-.ts proposition nr 66.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har till en början anfört, att omfattningen av det arbete, som

borde krävas för att medlemmen skulle anses vara försäkringsbar, icke reglerades

enbart av det tidsbestämda avgiftsvillkorets utformning. Därvidlag

ingrepe nämligen de i kassornas stadgar intagna bestämmelserna rörande

det antal arbetstimmar eller arbetsdagar per vecka, som krävdes för att

veckoavgift skulle få tillgodoräknas. Denna bestämmelse hade utformats

olika inom de skilda kassorna. För att avgift skulle kunna tillgodoräknas

medlem krävdes nämligen icke, att han arbetat samtliga arbetsdagar i veckan.

Styrelsen hade beträffande en kassas stadgar godtagit till och med den bestämmelsen,

att veckoavgift skulle få tillgodoräknas medlem för vecka, under

vilken han icke arbetat längre tid än en dag, d. v. s. minst åtta timmar.

Styrelsen har vidare yttrat:

Det tidsbestämda avgiftsvillkoret blir givetvis lättare att uppfylla, örn

den arbetstid, som kräves för rätt att tillgodoräkna avgiftsvecka, är kort.

Sådana kassor, som stadga kort kvalificerande arbetstid per vecka, komma

därför att få flera understödsberättigade medlemmar än övriga kassor. Visserligen

inflyta för kassor med kort dylik tid flera avgifter än för kassor med

längre tid, men erfarenheten har visat, att merinkomsten på grund av ökningen

i de betalade avgifternas antal endast täcker en del av den merutgift,

som blir följden av att flera medlemmar bliva understödsberättigade.

Det anförda visar, att utformningen av bestämmelserna örn den arbetstid,

som erfordras för att avgiftsvecka skall få tillgodoräknas, är av icke oväsentlig

betydelse för kassornas ekonomi.

Genom lagändring år 1941 har minimiantalet veckoavgifter i det tidsbestämda

avgiftsvillkoret nedsatts från 26 till 20 (respektive från 20 till 16 för

säsongfack). Denna ändring har medfört en betydande ökning av utgifterna

för daghjälpen. Kassornas möjligheter att nedsätta den arbetstid per vecka,

som fordras för att avgiftsvecka skall få tillgodoräknas, böra med hänsyn

härtill beskäras.

Det synes lämpligt att ställa bestämmelserna örn antalet avgiftsveckor

och antalet arbetstimmar per vecka i viss relation till varandra. Därest

stadgarna innehålla bestämmelse örn minst 26 veckoavgifter, synes man ej

böra vidtaga någon begränsning av här ifrågavarande slag. Den arbetstid

per vecka, som i andra fall bör krävas för att avgiftsvecka skall få tillgodoräknas,

bör i anslutning till vad förut anförts bestämmas till minst 16

timmar.

I anslutning till det sålunda anförda har socialstyrelsen föreslagit, att

erkänd arbetslöshetskassa vid tillämpningen av det tidsbestämda avgiftsvillkoret

icke skall få tillåtas räkna med lägre antal avgiftsveckor än tjugusex,

såvida icke kassan i stadgarna intagit föreskrift örn att avgiftsbetalad

vecka endast får tillgodoräknas medlem, som under veckan arbetat minst

sexton timmar för annans räkning eller som trots sin arbetslöshet åtnjutit

avlöning för minst sexton timmar under veckan.

De sålunda föreslagna reglerna syntes socialstyrelsen icke behöva föranleda

någon ändring av gällande lagbestämmelser, eftersom ifrågavarande

förhållanden hitintills endast reglerats genom bestämmelser i kassornas

stadgar. Det vore tillfyllest med ett tillrättaläggande uttalande av departementschefen

till statsrådsprotokollet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

Såsom övergångsbestämmelse torde böra gälla, att de kassor, vilka i sina

stadgar intagit bestämmelser, som strede mot de angivna riktlinjerna, skulle

senast vid det ordinarie sammanträde, som ägde rum närmast efter den

1 januari 1943, fatta beslut örn ändring av stadgarna i enlighet med de nya

reglerna.

I förevarande sammanhang har socialstyrelsen omnämnt, att vid bildandet

av erkända arbetslöshetskassor för personer, tillhörande sådana yrkeskategorier

där i allmänhet månadslön bomme till användning, under senare år

fråga uppstått, vilken arbetstid som skulle erfordras för att erlagd avgift

skulle få tillgodoräknas medlem i dylik kassa. Med hänsyn till att lagstiftningens

förarbeten, som närmast tagit sikte på kassor med veckoavgifter,

icke uttryckligt berört rätten att tillgodoräkna månadsavgifter, hade socialstyrelsen

till en början föreskrivit, att tillgodoräknanderätten även beträffande

kassor med månadsavgifter skulle göras beroende av huruvida arbete utförts

viss tid per vecka. Det hade emellertid visat sig, att detta förfaringssätt

erbjöde avsevärda svårigheter och tedde sig verklighetsfrämmande och svårförståeligt

för de försäkrade. Med hänsyn därtill och då den utformning

ifrågavarande lagbestämmelser erhållit direkt tydde på att jämväl annat

tidsmoment än vecka skulle kunna komma till användning, hade socialstyrelsen

medgivit, att i sådana kassor, där avgiften stadgeenligt skulle erläggas

per månad, månadsavgiften i dess helhet linge tillgodoräknas medlem, därest

han under månaden arbetat viss i stadgarna angiven tid eller trots sin

arbetslöshet åtnjutit avlöning med belopp, som motsvarade normal avlöning

för minst samma tid. Tiden hade fastställts till minst tio dagar under

månaden. Nämnda dagantal hade valts, emedan det närmast motsvarar två

dagar (16 timmar) per vecka. Socialstyrelsen hade jämväl medgivit, att de

stadgebestämmelser, som motsvarade bestämmelserna i 11 §, 21 § 1 mom.

första, andra och sjätte styckena samt 23 § tredje stycket, erhållit en lydelse,

som direkt hade avseende å månadsavgifter.

Socialstyrelsen har nu föreslagit, att även författningstexten skall uttryckligen

omnämna månadsavgift.

Yttrandena.

Socialstyrelsens förslag hava tillstyrkts eller lämnats utan erinran i remisssvaren.

Det antal arbetstimmar eller arbetsdagar per vecka, som kräves för att Departemcntserlagd

veckoavgift skall få tillgodoräknas medlem av erkänd arbetslöshets- chtfenkassa,

regleras icke genom något stadgande i gällande författning utan allenast

genom bestämmelser därom i kassornas stadgar. Yad dylika bestämmelser

innehålla utövar ett visst inflytande på kassornas ekonomi. En kort

kvalificerande arbetstid per vecka föranleder nämligen därtill, att det tidsbestämda

avgiftsvillkoret blir lättare att uppfylla, varigenom antalet understödsberättigade

medlemmar ökas. Den merutgift, som föranledes därav,

täckes icke av den ökning av antalet erlagda avgifter, som givetvis uppstår.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 66. 2350 42 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

Socialstyrelsens med hänsyn till anförda förhållanden framlagda förslag, att

antalet avgiftsveckor i det tidsbestämda avgiftsvillkoret och antalet arbetstimmar

per vecka, som erfordras för att avgiftsvecka skall få tillgodoräknas,

skola ställas i viss relation till varandra synes mig lämpligt. Enligt förslaget

skall en kassa icke få räkna med lägre antal avgiftsveckor vid tilllämpning

av det tidsbestämda avgiftsvillkoret än 26, därest ej i kassans

stadgar intagits föreskrift därom, att såsom avgiftsbetalad vecka skall anses

allenast sådan vecka, under vilken arbete utförts eller avlöning eljest åtnjutits

under minst 16 timmar. Såsom socialstyrelsen framhållit torde ändring av

gällande författningsbestämmelser emellertid icke erfordras för genomförande

av regler av nu angivet innehåll.

Finnas för närvarande i en kassas stadgar bestämmelser, vilka strida mot

vad sålunda föreslagits, synes beslut så snart det låter sig göra böra fattas

av vederbörande kassa rörande ändring av stadgarna. Föreskrift härom i

författningen torde emellertid icke erfordras.

Yad i det föregående anförts örn veckoavgifter synes, på sätt socialstyrelsen

föreslagit, i fråga örn kassor, vilkas medlemmar i allmänhet avlönas

med månadslön, böra ersättas med bestämmelser örn att arbete skall hava

utförts under eller avlöning eljest uppburits för minst 10 dagar under månaden.

Detta dagantal motsvarar närmast 16 timmar per vecka.

I anslutning härtill torde, i enlighet med vad socialstyrelsen jämväl föreslagit,

bestämmelserna i 11 § samt 21 § 1 mom. första, andra och sjätte

styckena förordningen örn erkända arbetslöshetskassor böra ändras så, att

månadsavgifter däri uttryckligen omnämnas.

III. Vissa ändringar av 18 § och 21 § 5 moni. förordningen om

erkända arbetslöshetskassor.

Gällande bestämmelser.

Enligt 18 § förordningen örn erkända arbetslöshetskassor må daghjälp

icke utgivas till medlem för söndag. Ej heller må daghjälp utgivas för

annan helgdag, med mindre medlemmen var arbetslös nästföregående eller

efterföljande vardag, eller för »dag, för vilken han trots sin arbetslöshet åtnjuter

avlöning».

I 21 § 5 mom. samma förordning stadgas, såsom förut nämnts, att medlem

av erkänd arbetslöshetskassa vid prövning av de olika avgiftsvillkoren

må tillgodoräkna sig, bland annat, »tid, för vilken han trots sin arbetslöshet

åtnjutit avlöning».

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har beträffande bestämmelsen i 21 § 5 mom. anfört, att en

bokstavlig tolkning därav gåve vid handen, att även sådan tid, då medlem

med bibehållande av viss del av lön åtnjöte ledighet på grund av sjukdom,

värnplikt eller barnsbörd, finge tillgodoräknas honom. Denna tolkning kunde

givetvis icke godtagas, bland annat på grund av att den icke överensstämde

med bestämmelsens huvudsyfte att utgöra ett kriterium på att medlemmen

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

vore ett lämpligt försäkringsobjekt. Det syntes med anledning härav erforderligt

att i angivna lagrum direkt utsäga, att bestämmelsen icke hade avseende

å sådan tid, som nyss nämnts. I detta sammanhang torde även det

mindre lyckliga uttrycket »trots sin arbetslöshet» böra utbytas mot en lämpligare

formulering. Det syntes nämligen oegentligt att såsom arbetslös beteckna

en person, som innehade anställning, såsom fallet vore exempelvis

då en person åtnjöte semester.

Socialstyrelsen har föreslagit, att i 21 § 5 mom. måtte intagas formuleringen

»eller då han från dylikt arbete åtnjuter avlönad ledighet av annan

anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barnsbörd». Vid tillämpning

därav borde ledighet på grund av olycksfall jämställas med ledighet

på grund av sjukdom. Medlem, som erliölle semester med avlöning under

tid, då han av nu angivna skäl nödgades vara frånvarande från arbetet,

skulle givetvis vara skyldig att erlägga avgift för semestertiden liksom han

även ägde rätt att vid tillämpning av bestämmelserna i 21 § arbetslöshetskasseförordningen

tillgodoräkna sig dylik tid.

I samband med den föreslagna ändringen av 21 § 5 mom. syntes även

uttrycket »dag, för vilken han trots sin arbetslöshet åtnjuter avlöning» i

18 § böra utbytas mot uttrycket »dag, då han åtnjuter avlönad ledighet

från arbete, som utförts för annans räkning annorstädes än i medlemmens

hem».

Yttrandena.

Mot socialstyrelsens förslag hava statskontoret, socialvårdskommittén och

landsorganisationen icke framställt någon erinran. Svenska arbetsgivareföreningen

och Daco föreslå, att uttrycket »avlönad ledighet» måtte utbytas mot

»ledighet med bibehållen avlöning» under det att statens arbetsmarknadskommission

föreslår utbyte mot »ledighet med helt eller delvis bibehållen avlöning».

Bestämmelserna i 21 § 5 mom. avse givetvis icke, att erlagd avgift skall Departementsik

tillgodoräknas för sådan tid, under vilken medlemmen med bibehållande chefen.

helt eller delvis av sin lön åtnjuter ledighet på grund av sjukdom, värnplikt

eller barnsbörd. För att giva tydligt uttryck häråt har socialstyrelsen föreslagit

ändring av berörda moment. Förslaget, som lämnats utan erinran i

yttrandena, synes böra genomföras. — Det må i detta sammanhang erinras

därom, att enligt de föreslagna nya bestämmelserna i 1 mom. värnpliktsvecka

i vissa fall skall få tillgodoriiknas utan att avgift överhuvud blivit erlagd för

densamma.

I enlighet med vad socialstyrelsen föreslagit synas vidare vissa formella

jämkningar av ordalagen i 18 § samt 21 § 5 mom. böra vidtagas, närmast

i anslutning till vad statens arbetsmarknadskommission, svenska arbetsgivareföreningen

och Daco därutinnan föreslagit.

Samtidigt härmed torde en formell ändring böra göras i 26 § första

stycket för att vinna överensstämmelse med 21 § 5 mom.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 66.

Departements
chefen.

IV. Tillsättande av gemensam revisor för de erkända

arbetslöshetskassorna.

Förslag i statsverkspropositionen.

På sätt framgår av årets stats verksproposition (V huvudtiteln, punkten

3) har jag, i anledning av hemställan från socialstyrelsen, föreslagit nyinrättande

av en revisorsbefattning, placerad i lönegrad Ex 21, för liandhavandet

av den ekonomiska kontrollen över de erkända arbetslöshetskassorna.

En gemensam revisor, utsedd av tillsynsmyndigheten, skall sålunda

ersätta de revisorer — för varje kassa en revisor jämte suppleant — vilka

jämlikt föreskrifter i 28 § arbetslöshetskasseförordningen skola utses av

tillsynsmyndigheten.

Förslaget i statsverkspropositionen föranleder jämkningar dels i 28 § förordningen

örn erkända arbetslöshetskassor och dels i 5 § första stycket

förordningen örn statsbidrag till sådana kassor.

V. Ökade möjligheter för utlänningar att erhålla medlemskap i erkänd

arbetslöshetskassa.

Gällande bestämmelser.

I 13 § förordningen om erkända arbetslöshetskassor stadgas, att Konungen

under förutsättning av ömsesidighet äger ingå överenskommelse med främmande

stat, att medborgare i denna skall vid tillämpningen av förordningen

likställas med svensk medborgare. I 7 § 5) samma förordning föreskrives,

att utländsk medborgare icke äger rätt till medlemskap i svensk erkänd

arbetslöshetskassa med mindre han tillhör stat, med vilken sådan överenskommelse

träffats, som avses i 13 §. Tillhör utlänningen stat, med vilken

dylik överenskommelse föreligger, äger han emellertid samma rätt som svensk

medborgare att tillhöra erkänd arbetslöshetskassa. Han kan sålunda i dylika

fall icke förvägras inträde på grund av att han är utländsk medborgare.

Genom bestämmelsen i 7 § har man sörjt för att de olika svenska kassorna

komma att tillämpa enhetliga regler beträffande medlemskapet för utländska

medborgare.

Socialstyrelsens förslag.

I sin skrivelse den 28 december 1942 har socialstyrelsen omnämnt, att

överenskommelser av det slag, som avsåges i 13 §, träffats med Schweiz,

Tjeckoslovakiet och Danmark, samtliga år 1936, samt med Polen år 1938.

Under rådande utrikespolitiska läge hade emellertid möjligheten att träffa

dylika överenskommelser i hög grad beskurits. Samtidigt hade med hänsyn

till det icke obetydliga antal utländska medborgare, som här tagit sin tillflykt,

behovet av att bereda dylika personer möjlighet till inträde i svenska

erkägda arbetslöshetskassor blivit mera aktuellt än tillförne. Många av utlänningarna

hade erhållit arbete här i landet och måste beräknas komma

att kvarstanna under en avsevärd tidrymd. Det syntes såväl ur humanitära

som ur statsfinansiella synpunkter önskvärt, att dessa bereddes tillfälle att

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

genom medlemskap i svenska erkända arbetslöshetskassor bidraga till att åt

sig uppbygga en understödsrätt för fall av framtida arbetslöshet här i landet.

Styrelsen har vidare yttrat:

Hänsyn synes även böra tagas därtill, att dessa utlänningar i stor utsträckning

äro medborgare i länder, som väl sakna frivillig arbetslöshetsförsäkring

men som hava infört anordningar i annan form för meddelande

av offentlig arbetslöshetshjälp, till exempel genom kontantunderstödsverksamhet

eller obligatorisk försäkring. Svenska undersåtar, som vistas i något

av dessa länder, kunna vid iråkad arbetslöshet i allmänhet påräkna understöd

från offentlig myndighet i en eller annan form. Aven ur denna synpunkt

synes det rimligt, att möjlighet öppnas för medborgare i sådan stat

att vid vistelse här i landet vinna inträde i svensk erkänd arbetslöshetskassa.

Det må jämväl anmärkas, att många av ifrågavarande utlänningar hava

erhållit medlemskap i svenska fackförbund och att härigenom vissa svårigheter

av teknisk art uppstått för de erkända arbetslöshetskassornas redogörare,

vilka ofta samtidigt äro lokalkassörer i fackförbunden. Sålunda föranleder

angivna förhållande, att redogörarna, vilka för närvarande uppgå

till ett antal av omkring 4,000, i stor utsträckning nödgas föra dubbla redovisningslistor.

I arbetslöshetskasseförordningen borde enligt socialstyrelsens mening införas

bestämmelser av sådan innebörd, att kassorna berättigades att såsom

medlemmar antaga även utländska medborgare i stat, som Konungen bestämde,

utan att särskild överenskommelse med angivna stat träffats. Meningen

därmed vore således icke, att kassorna i förekommande fall skulle

vara skyldiga att tillerkänna sådana utlänningar medlemskap. En sådan

ordning finner socialstyrelsen för sin del icke lämplig eller påkallad. Å andra

sidan läge det i sakens natur, att den ifrågasatta anordningen icke borde få

föranleda rubbning av de nuvarande reglerna, som uppenbarligen grundade

skyldighet för svensk erkänd kassa att såsom medlem godkänna därtill kvalificerad

medborgare i stat, med vilken slutits ömsesidighetsöverenskommelse

enligt 13 §.

Det må i detta sammanhang anmärkas, att socialstyrelsen lämnat sitt

medgivande till att statslösa utlänningar få ingå såsom medlemmar i de

erkända arbetslöshetskassorna.

Enligt socialstyrelsens åsikt kunde erforderlig författningsändring lämpligast

ske genom ändring av 7 § första stycket 5) i förordningen.

Yttrandena.

Socialstyrelsens förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran av statens

arbetsmarknadskommission, socialvårdskommittén, svenska arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen i Sverige.

Arbetsgivareföreningen påpekar, att vid bedömande av denna fråga hänsyn

borde tagas till att enligt 21 § understöd finge utgå först sedan medlem

erlagt minst 52 veckoavgifter. Därigenom erhölles beträffande utländsk medlem

en viss garanti för att han, innan understöd utbetalades, fått en viss fastare

anknytning till Sverige. För sådana utlänningar, som erhållit medlemskap

i svenska fackförbund, syntes även praktiska skäl tala för att utlänningarna

s. 22 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

anknötes till svenska erkända arbetslöshetskassor. I likhet med socialstyrelsen

ansåge arbetsgivareföreningen dock, att kassorna ej skulle vara berättigade

att som medlemmar antaga andra utländska medborgare än sådana,

som tillhörde stat, örn vilken Konungen särskilt förordnat, att medborgare

i den staten skulle kunna erhålla medlemskap.

Statskontoret förklarar sig icke vilja motsätta sig förslaget, då praktiska

synpunkter syntes tala för detsamma. Då den föreslagna anordningen vore

avsedd att tillämpas endast under nu rådande utrikespolitiska förhållanden,

ifrågasatte emellertid statskontoret, huruvida det kunde vara nödvändigt att

vidtaga ändring i gällande förordning. Det syntes lämpligare, att undantagsföreskriften

erliölle formen av ett riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit

att under viss begränsad tid lämna avsedda medgivanden.

Mot socialstyrelsens förslag har erinran i princip icke framställts. Jag

föreslår nu, att detsamma genomföres. Den fullmakt för Kungl. Majit, som

styrelsens förslag innebär, synes mig lämpligen böra intagas i författningstexten

på sätt styrelsen föreslagit.

TI. Ändrade grunder för förvaltuingsbidraget (medlemsbidraget) till

kassor med månadsavgifter.

Gällande bestämmelser.

Enligt 5 § förordningen örn statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor

utgår statligt förvaltningsbidrag med ett belopp, som, bortsett från det till

omfattningen obetydliga så kallade arvodesbidraget, uteslutande bestämmes

av antalet årsmedlemmar i kassan. Antalet årsmedlemmar under visst år

motsvarar summan av antalet medlemmar vid utgången av varje kalendermånad

av året dividerad med tolv. Ifrågavarande bidrag, som benämnes

medlemsbidrag, utgår med fyra kronor per årsmedlem för de 3,000 första

medlemmarna, med tre kronor per årsmedlem för de 22,000 följande och

med två kronor per årsmedlem för det antal medlemmar, som överstiger

25,000.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har i sin skrivelse den 9 juni 1942 framhållit, att i sådana

kassor, där uppbörd med hänsyn till medlemmarnas avlöningsförhållanden

företoges varje vecka, en vidlyftig förvaltningsorganisation erfordrades med

redogörare på de platser, där kassans medlemmar vore bosatta, och med

redogörarna underordnade uppbördsmän å olika arbetsplatser eller olika avdelningar

av större företag. Vid en dylik relativt kostsam organisation

medförde de gällande beräkningsgrunderna för medlemsbidraget, att detsamma

såsom regel väsentligt understege de faktiska kostnaderna för förvaltningen.

Av de hittills registrerade kassorna vore samtliga, utom två, av

denna karaktär. Under den senaste tiden hade emellertid liera sammanslutningar

av i viss mån annan karaktär än de, som hittills rekryterat de

erkända arbetslöshetskassorna, beslutat bilda sådana kassor. Inom dessa

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj-.ts proposition nr 66.

sammanslutningar, som omfattade andra förvärvsgrupper än industriarbetare,

torde arbetslösheten i allmänhet vara av relativt ringa omfattning. Medlemmarnas

avlöningsförhållanden vore också sådana, att uppbörd av medlemsavgifterna

borde kunna företagas månadsvis. Under dylika omständigheter

borde redogörarnas och uppbördsmännens arbete som regel bliva mindre

omfattande än vid kassor med veckoavgiftsuppbörd. För kassor av denna

karaktär borde därför förvaltningskostnaderna bliva väsentligt lägre än för

övriga kassor. I något fall skulle det till och med kunna förekomma, att

kostnaderna understege medlemsbidraget.

Det syntes med anledning därav påkallat att i 5 § statsbidragsförordningen

intaga en kompletterande bestämmelse, som möjliggjorde, att medlemsbidraget

i dylika fall bättre anpassades efter de verkliga förvaltningskostnaderna.

Vid utformningen av kompletteringsbestämmelsen borde hänsyn

alltfort tagas till kassans medlemsantal, så att en liten kassa finge

högre bidrag per medlem än en större. Detta åstadkommes enklast genom

att fastställa medlemsbidraget för ifrågavarande kassor till viss kvotdel av

vad som skulle utgå enligt gällande bestämmelser. Socialstyrelsen ansåge

skäligt, att denna kvotdel i normala fall sattes till två tredjedelar.

Omständigheterna i det särskilda fallet kunde emellertid föranleda, att

medlemsbidrag skäligen borde utgå med högre belopp, trots att kassan använde

sig av månadsuppbörd. Så vore exempelvis förhållandet beträffande

hotell-, kafé- och restauranganställdas kassa, där uppbörden och understödsverksamlieten

i hög grad komplicerades genom drickspenningssystemet och

genom att medlemmarna vore utspridda på ett stort antal arbetsplatser med

ett fåtal medlemmar på varje plats. Det syntes sålunda erforderligt att

hålla vissa möjligheter öppna till avvikelser från den ifrågasatta bestämmelsen.

Detta kunde lämpligen ske genom en bestämmelse, att Konungen på

därom gjord framställning skulle få medgiva, att medlemsbidrag jämväl i

här avsedda fall finge utgå med högre belopp än två tredjedelar av det sedvanliga

medlemsbidraget.

Då avgifterna i kassor, som redan påbörjat eller som inom den närmaste

framtiden komme att påbörja sin verksamhet, fastställts med utgångspunkt

från nuvarande grunder för medlemsbidraget, vore det enligt socialstyrelsens

åsikt icke skäligt att omedelbart tillämpa de nya bestämmelserna

på dessa kassor. En viss icke alltför kort övergångstid syntes sålunda böra

stadgas för sådana kassor, som redan registrerats som understödsförening

eller erkänd arbetslöshetskassa före ikraftträdandet av den ifrågasatta bestämmelsen.

För dylika kassor syntes bestämmelsen lämpligen böra tilllämpas

först beträffande statsbidrag för det kalenderår, som följde närmast

efter det år, under vilket bestämmelsen varit i kraft under fem år.

Yttrandena.

Mot socialstyrelsens förslag hava statskontoret, socialvårAskommittén och

landsorganisationen icke haft något att erinra.

Arbetsmarknadskommissionen finner det föreliggande materialet vara alltför

knapphändigt för att kommissionen därpå skulle kunna grunda ett bestämt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ls proposition nr 66.

omdöme. Två reservanter*) ville tillstyrka under det att en reservant2)

ville avstyrka förslaget.

Vaco avstyrker förslaget samt anför till stöd för sin ståndpunkt följande:

De kassor, som kunna tänkas tillämpa månadsavgifter, äro huvudsakligen

att återfinna inom tjänstemännens yrkesområde. Hittills finnas endast fyra

kassor av denna typ, handelstjänstemännens och försvarsverkens civila personals

samt de under år 1942 startade kassorna för hotell- och restaurangpersonal

samt aktiva handelsresande. Inoip två Daco-organisationer äro

emellertid dylika kassor under bildande.

De föreslagna reglerna skulle framförallt komma att tillämpas på tjänstemannaorganisationernas

arbetslöshetskassor. Det kan emellertid starkt ifrågasättas,

huruvida förvaltningskostnaderna för kassor inom dessa yrkesgrupper

äro mindre än för andra. Erfarenheterna från handelstjänstemännens erkända

arbetslöshetskassa ge vid handen, att förvaltningsarbetet för handelns

vidkommande medför kostnader, vilka icke kunna anses underskrida motsvarande

kostnader för andra yrkesgrupper. Den förnämsta orsaken härtill

är, att medlemmarna äro utspridda på ett flertal arbetsplatser. Handelstjänstemannaförbundets

medlemsstatistik visar, att medelantalet anställda

per arbetsgivare är omkring tre. Detta betyder, att det på ett flertal platser

finnes endast en eller två medlemmar. Samma förhållande gäller även förandra

tjänstemannagrupper. Det ligger i sakens natur att antalet tjänstemän

per arbetsgivare på ett visst yrkesområde är betydligt mindre än motsvarande

antal arbetare. Statistiken från Sveriges arbetsledareförbund visar sålunda,

att även arbetsledare äro fördelade på ett mycket stort antal arbetsplatser.

Medelantalet anställda per arbetsgivare utgör där fyra. Även för industritjänstemännens

vidkommande är samma förhållande rådande, även örn spridningen

där icke är fullt så markerad. I förhållande till de egentliga arbetarorganisationerna

föreligger dock även här en avsevärd skillnad. Svenska

industritjänstemannaförbundets statistik visar ett medeltal anställda per företag

av omkring 13. För t. ex. svenska metallindustriarbetareförbundet torde

motsvarande siffra enligt uppgift från förbundet ligga mellan 40 och 50.

Skillnaden är således mycket markant.

En annan omständighet som bidrager till att höja förvaltningskostnaderna

för tjänstemannakassorna är, att organisationsdisciplinen på detta område i

allmänhet icke har samma fasthet som fallet är bland arbetarna. Anledningen

härtill är i sin tur, att tjänstemannaorganisationerna i allmänhet tillkommit

på ett relativt sent stadium och i många fall ännu befinna sig

under uppbyggnad. Ytterligare tillkommer, att de inom en och samma organisation

samlade tjänstemannagrupperna på grund av individuella olikheter

i fråga örn utbildning och arbetsuppgift äro mera heterogena än motsvarande

arbetargrupper. Ett proportionellt större och mera tidskrävande

arbete måste därför nedläggas på att förvärva och behålla medlemmarna

inom en tjänstemannaorganisation.

En beräkning av de faktiska förvaltningskostnaderna för en viss kassa är

tekniskt sett ganska svår att utföra. Det bör nämligen därvid beaktas, att

en väsentlig del av de reella omkostnaderna ej kommer till synes i redovisningen

av de formella administrationskostnaderna. En fackorganisation,

som bildar en erkänd arbetslöshetskassa, ställer därmed hela sin organisationsapparat

till kassans förfogande. Yad detta betyder för ett nedbringande

av utgifterna är mycket svårt att uppskatta. Helt säkert skulle en kassa

som verkade fristående medföra kostnader, som avsevärt överstege de kostnader

som nu existerande kassor redovisa. Socialstyrelsens påstående att

b Herrar Andersson oell Brodén.

2) Herr Malmström.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66. 25

förvaltningskostnaderna i vissa fall skulle understiga medlemsbidraget verkar,

örn hänsyn tages härtill, ganska osannolikt.

Socialstyrelsens förslag kan i vissa fall tänkas medföra, att veckokassor

komma till stånd på områden, där det måste anses mera rationellt med

månadskassor. En dylik utvecklingstendens vore förvisso mycket beklaglig.

Man kan vidare ifrågasätta, huruvida icke en kassa, som genom en rationell

administration nedbringar sina kostnader, skall lia rätt att låta sina medlemmar

bli delaktiga härav. Kassan kan annars lätt få ett intresse av att

bokföringsmässigt uppvisa höga förvaltningskostnader, vilket bland annat

måste försvåra samarbetet med den övervakande myndigheten.

Med stöd av vad i detta sammanhang anförts vilja vi bestämt avstyrka

socialstyrelsens förslag örn ändrade grunder vid beräkning av förvaltningsbidraget

till månadskassor. Den besparing av statsmedel, som kan åstadkommas

genom den föreslagna minskningen av förvaltningsbidraget till dessa

kassor, är säkerligen av ganska ringa storleksordning i förhållande till de

penningbelopp, som utgå till arbetslöshetsförsäkringen i dess helhet. Visserligen

utgör tjänstemannaarbetslösheten icke för närvarande något större

problem, men under en framtida kris på arbetsmarknaden torde påfrestningarna

bli lika svåra för tjänstemännen som för arbetarna. Det måste då

vara ett betydelsefullt statsintresse, att arbetslöshetsförsäkringen är väl utbyggd

även på detta område. I vart fall böra icke ändringar i gällande

regler vidtagas, varigenom en ökad anslutning från tjänstemännen till den

statliga arbetslöshetsförsäkringen försvåras.

Socialstyrelsens nu ifrågavarande förslag har icke föranlett något yttrande

av svenska arbetsgivareföreningen.

En arbetslöshetskassa, i vilken uppbörd av avgifter sker månadsvis, torde

otvivelaktigt som regel hava lägre förvaltningskostnader än kassor med veckouppbörd.

Socialstyrelsens förslag rörande minskning av statsbidragets storlek

i fråga örn kassor av förstnämnda slag finner jag därför rättvist och

lämpligt. Enär emellertid, på sätt såväl socialstyrelsen som Daco påpekat,

fall kunna förekomma, då omkostnaderna, trots att månadsuppbörd tillämpas,

äro av ungefär samma storleksordning som hos kassor med veckouppbörd,

är en dispensregel på sin plats. Kungl. Maj:t bör därför hava befogenhet att,

efter därom gjord framställning, medgiva, att medlemsbidraget beträffande

kassa, som upptager avgifter för månad eller längre tidsperiod, skall höjas

intill belopp, beräknat enligt de för kassor med veckouppbörd gällande bestämmelserna.

Möjlighet kommer till följd härav att stå öppen att i de fall,

vilka Daco särskilt behandlat, utfå ersättning enligt huvudregeln.

Nu ifrågavarande förslag föranleder ändring av 5 § andra stycket förordningen

örn statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. En icke alltfort kort

övergångstid synes emellertid, i huvudsaklig överensstämmelse med vad

socialstyrelsen föreslagit, böra fastställas beträffande arbetslöshetskassor,

som påbörjat sin verksamhet innan de i det föregående föreslagna nya bestämmelserna

trätt i kraft.

VII. Ändrade grunder för förskott ä statsbidrag.

Gällande bestämmelser.

Jämlikt 7 § statsbidragsförordningen äger kassa efter varje kvartus slut

utbekomma högst tre fjärdedelar av det statsbidrag, som skäligen kan antagas

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 saini. Nr 66. 236C <2 .-}

Departement*- chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

belöpa å kvartalet. En fjärdedel av det beräknade statsbidraget innehålles

sålunda för att utbetalas först sedan den slutgiltiga ansökningen om statsbidrag

för året blivit i vederbörlig ordning behandlad.

Socialstyrelsens förslag.

Styrelsen har framhållit, att det, sedan medlemmarna i en del kassor på

grund av det rådande krisläget drabbats av arbetslöshet i stor omfattning,

visat sig, att kassornas behov av likvida medel icke kunnat helt tillgodoses

med tillämpning av gällande bestämmelser. Det syntes därför styrelsen

erforderligt, att den därstädes angivna förskottsmarginalen i viss mån vidgades.

En dylik ändring föranledde numera, sedan nya grunder för statsbidragets

beräkning införts, inga större risker. En alltför stor förskottsutbetalning

behövde nämligen icke längre befaras.

Det syntes emellertid icke lämpligt, att de enskilda kassorna skulle äga

ovillkorlig rätt att erhålla högre förskott. De hittills gällande bestämmelserna

rörande förskott å statsbidrag borde därför fortfarande gälla som

huvudregel. Därutöver borde till 7 § göras sådant tillägg, att tillsynsmyndigheten

tillerkändes rätt att, då särskilda skäl därtill förefunnes, vid varje

kvartals slut till erkänd arbetslöshetskassa utbetala intill hela beloppet av

det statsbidrag, som belöpte å kassans utgifter för barntillägg och hustrutillägg,

samt intill nittio procent av det medlemsbidrag och daghjälpsbidrag,

som skäligen kunde antagas belöpa å kvartalet.

Yttrandena.

Socialstyrelsens förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran i remissvaren.

Svensea arbetsgivareföreningen har dock icke gjort något uttalande i nu föreliggande

hänseende.

Socialstyrelsens förslag synes mig tillfredsställande och torde böra genomföras.

Departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Majit genom proposition

måtte föreslå riksdagen att antaga inom socialdepartementet upprättade

förslag, av den lydelse bilagor till detta protokoll utvisa, till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni

1934 (nr 264) om erlända arbetslöshetskassor samt

2) förordning angående ändrad lydelse av 5 och 7 §§ förordningen den 15

juni 1934 (nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan-Erik Stenius.

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:188 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 a1 i texten
  2. 2LU 1943:21 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 s. 1 i texten