Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt giltighet av gällande skattcgruppering m. m

1943-02-12 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:68, Angående fortsatt giltighet av gällande skattcgruppering m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Nr 68.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt giltighet

av gällande skattcgruppering m. m.; given Stockholms

slott den 12 februari 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari

1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss.

På våren 1939 uppdrog Kungl. Majit åt socialstyrelsen att utföra en undersökning

rörande de lokala olikheterna i levnadskostnaderna, vilken var

avsedd att läggas till grund för nya dyrortsgrupperingar såväl i löne- och

pensionshänseende som beträffande de skattefria ortsavdragen. Uppdraget

hade föregåtts av en allmän, av 1936 års lönekommitté verkställd utredning

rörande de lämpliga grunderna för mätningen av de lokala olikheterna i levnadskostnaderna

(SOU 1937: 32). I samband med beslut om lönereglering

för civilförvaltningen hade riksdagen (skriv, nr 388/1938) tagit ställning

till de av lönekommittén förordade principerna för undersökningen. Kommitténs

förslag, som innebar ett fullständigande och förbättrande av mätBihang

till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 68—69. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

ningsmetoderna, särskilt i fråga örn beräkningen av bostadskostnaderna,

hade riksdagen funnit i allt väsentligt förtjänt att vinna beaktande vid det

kommande dyrortsgrupperingsarbetet.

Prisutvecklingen efter krigsutbrottet medförde emellertid sådana förskjutningar

i de lokala prisförhållandena, att ett uppskov med den beslutade prisinsamlingen

ansågs lämpligt. Frågan om uppskov underställdes 1939 års urtima

och 1940 års lagtima riksdagar genom propositioner örn förlängd giltighet av

gällande skattegruppering (prop. nr 26/1939 U och 146/1940 L). Den förra

propositionen avsåg förlängning till utgången av år 1941 och den senare till

utgången av år 1942. Båda förslagen biföllos av riksdagen (skriv, nr 68/1939

U och 330/1940 L). Riksdagen anslöt sig därvid till den av mig uttalade uppfattningen,

att en dyrortsgruppering, grundad på de efter krigsutbrottet inträdda

förskjutningarna i prisförhållandena, skulle för en avsevärd tid framåt

binda löne- och skattesystemen vid en sannolikt tillfällig lokal prissituation och

näppeligen kunde väntas ge ett tillfredsställande resultat eller ens leda

till en rättvisare avvägning olika orter emellan än vad gällande grupperingar

innebure.

Den i levnadskostnadsundersökningen ingående hyresräkningen fullföljdes

däremot i avsedd ordning. Kungl. Majit utfärdade den 8 september 1939

kungörelse (nr 644) angående uppgifter för hyresräkning å vissa orter i sammanhang

med mantalsskrivningen för år 1940. I samband med hyresräkningen

utfördes tvenne specialundersökningar, nämligen av byggnads- och

bostadskostnaderna på landsbygden och av de hyror, som hyresåret 1939/40

betalades av befattningshavarna inom vissa ämbetsverk och kårer.

Genom proposition nr 218ll941, vari anslag å tillhopa 45,000 kronor äskades

till undersökning av de lokala olikheterna i levnadskostnaderna år

1941, förelädes riksdagen ånyo dyrortsgrupperingsfrågan. Socialstyrelsen

hade i skrivelse den 10 april 1941 efter övervägande av, å ena sidan, olägenheterna

att vidhålla gällande dyrortsgruppering oförändrad och, å andra sidan,

vanskligheterna av att i dåvarande läge genomföra en allmän prisundersökning

föreslagit, att en ny dyrortsgruppering på grundval av ett hela landet

omfattande prismaterial snarast skulle verkställas. I viss anslutning till

socialstyrelsens förslag förordade jag i nämnda proposition, att den erforderliga

allmänna prisundersökningen omedelbart skulle komma till utförande.

Ställningstagandet till spörsmålet, om på grundval därav borde verkställas

en fullständig omgruppering av orterna i riket eller endast de provisoriska

omflyttningar av enstaka orter, som syntes motiverade enligt de bedömningsgrunder,

vilka brukat tillämpas vid justeringar av en dyrortsgruppering under

dess giltighetstid, fann jag böra uppskjutas, tills den föreslagna prisundersökningen

utförts.

Till stöd för detta ståndpunktstagande till frågan om utförandet av prisundersökningen

och dyrortsgrupperingarna framhöll jag i huvudsak följande.

De betänkligheter, som tidigare föranlett uppskov med prisinsamlingen,

göra sig alltjämt gällande. Å andra sidan synas de skäl, som socialstyrelsen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

3

anfört mot ett ytterligare anstånd med den för en ny gruppering nödvändiga

prisinsamlingen, vara av sådan styrka, att åtgärder i enlighet med socialstyrelsens

förslag nu måste övervägas. Styrelsen har bland annat anfört, att

gällande grupperingar, som grunda sig på sju år gammalt prismaterial, med

tiden torde ha blivit allt mindre rättvisande, särskilt för enstaka orter, där

exempelvis lokala industriföretag utvecklats eller militärförläggningar tillkommit.

För att man tillfredsställande skulle kunna genomföra härav betingade

uppflyttningar av berörda orter •—• vilket styrelsen tillstyrkt endast i

undantagsfall av alldeles exceptionell lokal prisutveckling — erfordras, efter

vad styrelsen anfört, ett omfattande prismaterial, helst från hela landet.

Vidare har styrelsen framhållit, att det för varje år måste bli allt svårare

att sammanställa de nu i huvudsak färdiga resultaten från hyresräkningen

och därtill fogade specialundersökningar med senare insamlade prisuppgifter.

Socialstyrelsen synes närmast ha tänkt sig att den föreslagna undersökningen

skulle utmynna i allmänna omgrupperingar, som sedermera, när mera

normala förhållanden inträtt, skulle få ersättas med nya, baserade på material

utvisande då rådande, stabiliserade prisrelationer. I anledning härav

vill jag erinra örn de betänkligheter, som vid den nyss berörda principbehandlingen

av dyrortsgrupperingsfrågan anfördes mot periodiska omgrupperingar,

företagna efter mekaniska regler under löpande löneregleringsperiod.

Det synes mig obestridligt, att täta omgrupperingar böra såvitt möjligt

undvikas. I synnerhet vid rådande prisutveckling kan en fullständig

revision av ortsgrupperingen enligt gängse principer leda till obilliga resultat.

Jag är därför icke beredd att tillstyrka, att fullständiga dyrortsgrupperingar

med provisorisk giltighet nu genomföras, med mindre förskjutningar

i de lokala prisrelationerna inträtt i sådan omfattning, att nu gällande grupperingar

ge ett allmänt sett otillfredsställande resultat. Om så ej är fallet,

torde man böra begränsa sig till att provisoriskt vidtaga de omflyttningar av

enstaka orter som synas motiverade enligt de bedömningsgrunder som brukat

tillämpas vid justeringar av en dyrortsgruppering under dess giltighetstid.

I detta sammanhang torde få erinras, att förändringarna i de metoder

som tillämpas vid ifrågavarande beräkningar — särskilt i vad angår bostadsposten

och budgetens komplettering — torde komma att minska dyrortsskalans

spännvidd. Därvid måste givetvis beaktas, att hittills tillämpade beräkningssätt

otvivelaktigt inneburit en överskattning av de lokala levnadskostnadsskillnaderna,

men att å andra sidan löneskalans spännvidd gjorts

betydligt mindre än dyrortsskalans.

Med hänsyn till den ovisshet som föreligger om nu rådande prisgeografiska

förhållanden kan emellertid ett val mellan angivna lösningar träffas,

först sedan en undersökning av den föreslagna typen verkställts och material

erhållits för bedömning av gällande dyrortsgrupperingars förhållande

till de aktuella levnadskostnadsolikheterna. Ehuru jag icke är beredd att

taga ställning till frågan, örn provisoriska dyrortsgrupperingar nu böra ske,

tillstyrker jag därför, att den för sådana grupperingar nödvändiga prisundersökningen

kommer till omedelbart utförande. Den torde kunna ske i

huvudsak enligt de linjer, som föreslagits av socialstyrelsen.

Riksdagen anslöt sig lill förslaget om utförande av undersökningen rörande

de lokala prisrelationerna (skriv, nr 302). Huruvida och i vad mån en

revision av dyrortsgrupperingen i samband därmed skulle äga rum, borde

enligt riksdagens mening bli beroende av resultatet av nämnda undersökning.

Jämväl i avseende å omfattningen och formerna för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 68-

ningen godkände riksdagen Kungl. Maj:ts förslag. I samband härmed tog

riksdagen ställning till tre motioner i dyrortsgrupperingsfrågan. I två av dessa

(I: 150 och II: 132) påyrkades en skyndsam allmän utredning i syfte att få

till stånd en utjämning mellan grupperna såväl beträffande löner och pensioner

som vid beskattningen under det att i den tredje motionen (II: 175)

påyrkades en förutsättningslös utredning i ämnet. I sitt av riksdagen sedermera

godkända utlåtande (nr 140) avböjde statsutskottet i dåvarande läge

motionärernas förslag men förutsatte i anslutning till ett av socialstyrelsen

avgivet yttrande över motionerna att de i dessa framförda synpunkterna

skulle beaktas vid prisundersökningens planläggning och utförande, i den

mån så läte sig göra.

Genom beslut den 23 maj 1941 anbefallde Kungl. Majit socialstyrelsen

att under tiden 16—21 juni 1941 verkställa den för levnadskostnadsundersökningen

erforderliga prisinsamlingen samt fastställde till efterrättelse en

av socialstyrelsen föreslagen, av länsstyrelserna tidigare granskad förteckning

över de orter, som jämte samtliga städer, köpingar, municipalsamhällen

och landskommuner skulle särskilt undersökas vid nämnda levnadskostnadsundersökning.

Prisinsamlingen omfattade enligt detta beslut 117 städer,

287 köpingar och municipalsamhällen, 2,353 landskommuner och 1,099 särorter,

eller tillhopa i runt tal 3,850 orter.

Genom kungörelse den 9 maj 1941 (nr 245) utfärdade Kungl. Majit föreskrifter

örn skyldighet för kommunal-, municipal- och köpingsnämnder å

landet samt drätselkammare i städerna att enligt av socialstyrelsen givna

föreskrifter införskaffa uppgifter om levnadskostnaderna å orten. För kommuner

med mera än 1,500 invånare föreskrevs, att särskilda prisinsamlingsnämnder

skulle tillsättas att medverka vid inhämtandet av uppgifterna. Dessa

nämnder skulle bestå av lika antal representanter för arbetsgivare och

löntagare såsom ledamöter samt en opartisk ordförande. Inom mindre kommuner

gjordes tillsättningen av sådan nämnd beroende av örn detta påkallades

inom viss tid av kommunmedlem eller eljest befunnes lämpligt. De insamlade

prisuppgifterna skulle av den kommunala myndigheten hållas tillgängliga

för granskning av allmänheten under minst åtta dagar. Efter prövning

av inkomna anmärkningar hade myndigheten sedan att insända prisuppgifter

jämte anmärkningar till socialstyrelsen. För fall, där socialstyrelsen

funne sig böra avvika från kommunalmyndighetens uppfattning, föreskrevs,

att meddelande härom skulle lämnas myndighet med rätt för denna att inkomma

med erinringar.

Genom kungörelse den 26 september 1941 (nr 778) förordnade Kungl.

Majit vidare örn utförande under kristidsnämndernas medverkan av partiell

hyresräkning på ett antal representativa orter, tillhopa närmare 90 stycken.

Genom denna undersökning, som närmast motiverades av behovet av övervakning

av bostadsmarknaden, erhöllos uppgifter till komplettering av

det genom den allmänna hyresräkningen på hösten 1939 inhämtade materialet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

5

Med skrivelse den 20 maj 1942 avgav socialstyrelsen redogörelse för den

anbefallda undersökningen rörande de lokala olikheterna i levnadskostnaderna.

För närmare kännedom om vid undersökningen tillämpade metoder

och erhållna resultat får jag utöver i det följande lämnade uppgifter hänvisa

till innehållet i skrivelsen, som finnes tryckt i Sociala meddelanden för år

1942, häfte 5 (sid. 397—421).

Genom beslut den 30 juni 1942 anbefallde Kungl. Majit socialstyrelsen att

inkomma med förslag till riktlinjer för allmänna omgrupperingar av orterna

i riket efter de konstaterade lokala olikheterna i levnadskostnader samt att

därefter enligt de direktiv, som lämnades av chefen för finansdepartementet,

utarbeta förslag till sådana grupperingar. I samma beslut förklarade Kungl.

Majit sig vilja senare taga ståndpunkt till frågan, huruvida levnadskostnadsundersökningen

skulle läggas till grund för fullständiga omgrupperingar av

orterna i riket eller utnyttjas för partiell revision av gällande grupperingar,

I skrivelse den 17 oktober 1942 har socialstyrelsen framlagt förslag till riktlinjer

för allmänna löne- och skattegrupperingar. Skrivelsen innehåller tre

alternativa förslag till gruppgränsbestämningar för allmän omgruppering av

orterna, men understryker samtidigt de stora vanskligheter, som varje allmän

omgruppering med ty åtföljande nedflyttningar av orter måste innefatta under

en period av stigande priser.

I anledning av socialstyrelsens förslag ha till finansdepartementet inkommit

skrivelser från en mångfald olika orter och sammanslutningar, varjämte

ett flertal deputationer muntligen framfört sina önskemål i frågan vid uppvaktningar

hos mig.

Prövningen av socialstyrelsens sistnämnda förslag förutsätter ett ståndpunktstagande

till frågan, om fullständiga omgrupperingar skola verkställas

på grundval av den utförda levnadskostnadsundersökningen eller om endast

en partiell revision av gällande grupperingar för närvarande skall komma

till stånd. Detta spörsmål torde jag nu få anmäla för Kungl. Majit. Som underlag

för prövningen av frågan må inledningsvis lämnas en kort redogörelse

för huvudresultaten av den utförda levnadskostnadsundersökningen i anslutning

till den av styrelsen lämnade framställningen.

Undersökningen av levnadskostnadernas lokala olikheter år 1941.

Förbättrade metoder.

Den nu framlagda levnadskostnadsundersökningen har särskilt i två avseenden

utförts med hjälp av förbättrade beräkningsmetoder i förhållande

till motsvarande tidigare undersökningar, nämligen i fråga om beräkningen

av bostadsposten samt av beklädnad och »övriga utgifter». Beträffande den

närmare motiveringen för båda dessa metodförändringar må hänvisas till

den grundläggande utredning i ämnet, som verkställts av 1936 års lönekommitté

(SOU 1937:32). Såsom en betydelsefull nyhet, ägnad att skapa ökad

tilltro och förståelse för undersökningens resultat, förtjänar även att nämnas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

den tidigare berörda medverkan vid prisinsamlingen, som tillförsäkrats de av

lönegrupperingen närmast berörda medborgargrupperna.

Bostadsposten. Beräkningen av bostadsposten, för vilken uppställts

kravet att kostnaderna för likvärdiga bostäder på olika orter skola jämföras,

bygger på två olika undersökningar, dels en bearbetning av de vid hyresräkningarna

inhämtade uppgifterna om bostadshyrorna å orter med utpräglad

hyresmarknad, dels en kompletterande undersökning avseende byggnadskostnaderna

för en egnahemsbostad. Tidigare beräkningar av bostadsposten

ha grundats på uppgifter om hyreskostnaderna för efter de olika orternas förhållanden

medelgoda bostäder, vilket medfört, att den lägre bostadsstandarden

i samhällen med omodern bebyggelse och å landsbygden påverkat mätningsresultatet.

För att tillgodose kravet på likvärdig standard vid jämförelse mellan hyresräknade

orter inbördes har vid bostadspostens beräkning icke tagits hänsyn

till hyresuppgifter för lägenheter, där någon av följande brister förelegat:

1) golvets nivå mindre än 30 cm över marken; 2) rumshöjden lägre än 2.1

m; 3) något av boningsrummen utan uppvärmningsanordning; 4) avsaknad

inom lägenheten av både vatten- och avloppsledning.

För orter, å vilka vid hyresräkningen redovisats minst 50 hyreslägenheter

utan dylika brister, har på följande sätt uträknats en genomsnittlig standardräknad

nettohyra per eldstad för sådana lägenheter omfattande ett rum

och kök, två rum och kök samt tre rum och kök. Som rum ha i regel icke

betraktats smårum med en golvyta understigande 9 kvm. Nämnda lägenhetstyper

ha var för sig indelats i tre olika kvalitetsklasser, nämligen lägenheter

med centralvärme och enskilt badrum, lägenheter med centralvärme

men utan enskilt badrum och lägenheter utan centralvärme. För envar

av dessa nio olika grupper har särskilt uträknats medelhyran (exklusive

värmekostnad) per eldstad. Medelhyran per eldstad för orten i

dess helhet har därefter beräknats med utgångspunkt från att de nio lägenhetsgrupperna1

varit representerade å orten i samma utsträckning som

grupperna faktiskt förekommit å samtliga de 327 orter, för vilka hyrestal

på detta sätt kunnat beräknas. Bostadsposten i levnadskostnadsundersökningen,

som skall avse kostnaderna för tre eldstäder (vilket motsvarar två

rum och kök), har för dessa orter upptagits med ett belopp lika med tre

gånger nämnda medelhyra per eldstad. För några av orterna har dock skett

en höjning, nämligen i de fall, där bostadsposten eljest understigit den för

alla hyresräknade orter med 50—100 bristfria lägenheter inom vissa större

landsområden standardräknade medelhyran för tre eldstäder. Sistnämnda

medelhyror ha för de olika områdena beräknats till: Stockholms förortsområde

655 kr., östra Sverige i övrigt 455 kr., Småland och öarna 365 kr., södra

Sverige 430 kr., västra Sverige 480 kr. och norra Sverige 450 kr.

Beträffande landsbygden och mindre orter, där hyresmarknaden har så

ringa omfattning, att undersökningen icke kunnat grundas på material, inhämtat

vid hyresräkningen, har bostadsposten — med stöd av den kompletterande

utredningen rörande byggnadskostnaderna för en egnahemsbostad

1 Vid beräkningen har förutsatts, att minst sex av de nio iägenhetsgrupperna faktiskt funnits

representerade å orten. Där hjTesuppgifter saknats för en, två eller högst tre av lägenhetsgrupperna

eller för någon grupp funnits endast beträffande mindre än fyra lägenheter, har medelhyran

för vederbörande grupp uppskattats med ledning av förhållandet mellan medelhyrorna

för de olika grupperna inom vissa större landsdelar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 68.

7

— antagits lika med de nyss angivna standardräknade medelhyroma för

samtliga hyresräknade orter med 50—100 hyreslägenheter inom vissa större

landsområden. Vid nämnda utredning har jämförts byggnadskostnaderna för

en egnahemsbostad av viss typ (tre rum och kök) å 124 orter, som deltagit

i 1939 års hyresräkning, med motsvarande kostnader å 65 icke hyresräknade

orter med övervägande jordbruksbefolkning. Den genomsnittliga skillnaden

i byggnadskostnaderna inom olika landsdelar framgår av följande

sammanställning:

Östra

Sverige

Småland

o. öarna

Södra

Sverige

Västra

Sverige

Norra

Sverige

Hela

riket

Beräknad genomsnittlig byggnadskost- nad å:

a) Hyresräknade orter ............

b) Icke hyresräknade orter.........

Skillnad mellan b) och a) i % .......

14,789

14,445

97.7

13,918

13,350

95.9

14,483

14,319

98.9

14,493

13,817

95.3

14,586

14,576

99.9

14,450

14,083

97.5

Den genomsnittliga byggnadskostnaden å de icke hyresräknade orterna

skulle sålunda ligga blott obetydligt lägre än i de hyresräknade orterna inom

samma landsdel. Den största skillnaden, 4.7 procent, har beräknats för västra

Sverige. Då de konstaterade skillnaderna i fråga om byggnadskostnader för

en bostadslägenhet av enhetlig standard mellan hyresräknade och icke hyresräknade

orter varit så obetydliga, har det som nämnts ansetts befogat

att för samtliga icke hyresräknade orter inom en landsdel uppskatta bostadskostnaden

till samma belopp som den standardräknade medelhyran för

smärre hyresräknade orter i samma landsdel.

Det må anmärkas, att de sålunda upptagna kostnaderna för en lägenhet

örn tre eldstäder å landsbygden ligga väsentligt högre än motsvarande tal

vid 1934 års undersökning. Om man bortser från Stockholms förortsområde,

ligga de nu antagna hyresmedeltalen mellan 365 och 480 kronor, medan 1934

års tal lågo mellan 250 och 300 kronor. Skillnaden betingas som nämnts av

att man nu sökt jämföra kostnaderna för likvärdiga bostäder, medan den

tidigare beräkningen för landsbygdens del byggde på uppskattningar av

hyrorna för bostäder, som efter ortens förhållanden voro att betrakta som

medelgoda. Givetvis äro de för bostadsposten nu upptagna siffrorna icke att

uppfatta såsom karakteristiska för de faktiska bostadskostnaderna på landsbygden

i allmänhet.

De genom vissa ämbetsverk m. m. införskaffade hyresuppgifterna beträffande

sådana befattningshavare, som förhyrt bostad på landsbygden, visa

relativt god överensstämmelse med de förut nämnda hyresmedeltalen.

Beklädnad och »övriga utgifter». 1934 års levnadskostnadsundersökning

grundades på en ofullständig hushållsbudget, som förutom bostad,

bränsle, lyse och skatter omfattade »övriga utgifter», representerade

endast av kostnaderna för 40 kg såpa samt halvsulning och kläckning av

6 pär skor. Den då tillämpade budgeten har genom tillägg av posterna beklädnad

och »övriga utgifter» kompletterats till en fullständig hushållsbudget,

vilket verkat i utjämnande riktning på grund av att de nytillkomna

posterna i betydande utsträckning betingat samma kostnader i hela

riket. Sammansättningen av beklädnadsposten och posten »övriga utgifter»

har hämtats från den vid beräkningen av levnadskostnadsindex använda hus
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

hållsbudgeten, sådan, denna tedde sig, sedan den post för post framräknats

till juni 1941.

Vid beräkning av kostnadssummorna beträffande beklädnad och »övriga

utgifter» har med hänsyn till den betydligt större osäkerhet och ojämförbarhet

olika orter emellan, som de från landskommunerna införskaffade prisuppgifterna

för flertalet hilhörande varuslag företer i jämförelse med uppgifterna

å t. ex. livsmedel, lyse och bränsle, ett generaliseringsförfarande ansetts

motiverat. Härvid har huvudprincipen varit att man genom regionala

uppdelningar sökt gruppera landskommunerna kring deras verkliga inköpsorter

med ledning av de uppgifter, som lämnats av de kommunala myndigheterna

vid prisinsamlingen. I brist på dylika upplysningar för en del kommuner

lia dock genom uppgifter från närliggande kommuner och kartografisk

undersökning av järnvägs- och bussförbindelser m. m. även dessa med

ganska stor säkerhet kunnat hänföras till en bestämd region. Om tvekan rått

mellan flera inköpsorter, har en kommun i allmänhet hänförts till den

största av inköpsorterna. Detta förfaringssätt har särskilt tillämpats kring

de största städerna såsom Stockholm, Göteborg och Malmö, där förstadsområdenas

större orter ej ansetts böra bilda egna regioner utan hänförts till

respektive storstäder. I norra delarna av landet föreligga speciella svårigheter

på grund av de stora avstånden, vilka med nödvändighet medfört vidsträckta

regioner. De orter, vilka ej betecknats som inköpsorter, ha erhållit

meddelande örn till vilken inköpsort de ansetts böra hänföras. Efter erinringar

från de kommunala myndigheternas sida lia vissa ändringar i den

först upprättade indelningen fått vidtagas.

På grund av detta generaliseringsförfarande, vilket inskränkt prisområdena

till cirka 200, har granskningen av de uppgivna priserna för kläder

och »övriga utgifter» kunnat företagas efter ganska enkla metoder. De prisuppgifter,

som lämnats av den kommunala myndigheten å en huvudort, lia

jämförts med motsvarande uppgifter från närliggande inköpsorter. Hänsyn

har vidare tagits till de prisuppgifter, som lämnats av de till respektive inköpsdistrikt

hänförda kommunerna. Ändringar i de lämnade kommunala

prisuppgifterna för dessa varuslag lia på grund härav måst företagas i relativt

sett högre grad än beträffande prisuppgifterna för livsmedel m. m. Ändringarna

lia jämväl betingats av svårigheterna att från olika orter erhålla

uppgift på samma eller likvärdiga kvaliteter.

För ett par betydelsefulla poster, nämligen halvsulning och kläckning samt

arbetshjälp i hemmet, ha enhetliga priser icke tillämpats inom regionerna,

utan kommunernas prisuppgifter lia i regel använts utan omräkning.

Undersökningens huvudresultat.

Undersökningen har utmynnat i levnadskostnadstal för de 3,850 olika

orterna, vilka angiva årskostnaderna i kronor vid prisläget i juni 1941 för

den i hushållsbudgeten upptagna förbrukningen. Krontalen lia sedan omräknats

till indextal, angivande kostnaderna å olika orter i promille av de

för Stockholm beräknade levnadskostnaderna. För jämförelse nied 1934 års

levnadskostnadsundersökning —- där indextalen angåvo orternas dyrhet i

promille av ett särskilt framräkna! »riksmedeltal», varigtnom t. ex. Stockholm

fick indextalet 1,426 — ha i den utarbetade förteckningen över de

vid 1941 års undersökning beräknade indextalen för samtliga undersökta

orter även upptagits 1934 års siffror, omräknade med Stockholms dåvarande

levnadskostnadstal — 1,000.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

9

De undersökta orterna fördelade efter totalutgifternas beräknade storlek 1934 och

1941 (Stockholm = 1,000).

Indextal

Landskommuner

Särorter

(i landskom.)

Städer, köpingar

och municipal- samhällen

Samtliga orter

1934

1941

1934

1941

1934

1941

1934

1941

1,010 -1,019........

1

1

_

1,000—l,0u9........

—

—

—

—

1

1

1

1

990— 999 ........

_

_

_

_

_

_

_

_

980— 989 ........

—

—

—

—

—

1

—

1

970- 979 ........

—

—

—

1

—

3

—

4

960— 969 ........

—

—

—

2

—

3

—

5

950- 959 ........

_

1

_

_

_

7

_

8

940— 949 ........

—

—

—

3

1

4

1

7

930- 939 ........

—

2

—

1

2

3

2

6

920— 929 ........

—

1

—

11

—

7

—

19

910— 919........

—

6

2

25

2

16

4

47

900- 909 ........

_

7

1

22

4

15

5

44

890— 899 ........

—

10

4

15

3

11

7

36

880— 889 ........

—

12

1

33

—

9

1

54

870— 879 ........

—

6

2

36

6

20

8

62

860- 869 ........

—

21

1

61

3

28

4

110

850- 859 ........

1

28

3

56

_

28

4

112

840- 849 ........

1

52

1

56

8

39

10

147

830 839 ........

—

72

2

83

8

24

10

179

820— 829 ........

—

115

11

107

10

42

21

264

810— 819........

3

175

19

118

9

38

31

331

800— 809 ........

_

346

7

149

14

35

21

530

790— 799 ........

2

452

17

130

12

24

31

606

780— 789 ........

3

436

12

80

7

23

22

539

770— 779 ........

6

264

16

47

12

18

34

329

760— 769 ........

6

167

18

25

13

14

37

206

750- 759 ........

7

117

10

21

11

1

28

139

740— 749 ........

17

50

21

4

12

1

50

55

730— 739 ........

16

9

33

—

19

—

68

9

720— 729 ........

18

—

37

—

13

—

68

—

710- 719........

27

—

38

—

28

—

93

—

700— 709 ........

36

_

41

—

18

—

95

—

690- 699 ........

54

—

49

—

21

—

124

—

680— 689 ........

44

—

70

—

19

—

133

—

670- 679 ........

64

—

54

—

18

—

136

—

660- 669 ........

73

—

67

—

21

—

161

—

650- 659 ........

122

—

48

—

21

—

191

—

640— 649 ........

132

—

58

—

16

—

206

—

630- 639 ........

180

—

43

—

15

—

238

—

620— 629 ........

227

—

36

—

19

—

282

—

610— 619........

268

_

29

_

17

_

314

—

600— 609 ........

302

_

24

__

8

_

334

_

590— 599 ........

242

—

11

—

4

—

257

—

580— 589 ........

217

—

4

—

. 2

—

223

—

570- 579 ........

143

—

2

—

—

145

—

560— 569 ........

82

—

—

—

—

—

82

—

550— 559 ........

49

—

—

—

—

—

49

—

540— 549 ........

11

—

—

—

—

—

11

—

530— 539 ........

2

—

—

—

—

—

2

—

520— 529 ........

1

—

—

—

—

1

—

Summa

2,356

2,34!)

793

1,086

397

415

8,516

3,850

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

En översikt över spridningen av de sålunda beräknade indextalen enligt

1941 och 1934 års undersökningar lämnas i tabellen å föregående sida, som

belyser sammanpressningen av ortsindextalen såväl mellan samtliga orter

som inbördes mellan landskommuner, särorter å landsbygden och städer, köpingar

och municipalsamhällen.

En jämförelse mellan indextalen för samtliga orter vid de båda undersökningarna

utvisar, som av tabellen framgår, en avsevärt mindre spridning

år 1941 än år 1934. De beräknade ortsindextalen lågo år 1934 mellan 1,011

och 527 — vilket betyder en skillnad av omkring 48 procent av det högsta

indextalet — men år 1941 mellan 1,000 och 734, motsvarande en skillnad

av ej fullt 27 procent. Sammanpressningen framträder även tydligt vid uppdelningen

av orterna i olika kommuntyper.

En motsvarande jämförelse avseende kostnaderna för olika i budgeten

ingående huvudposter utvisar en minskad spridning genomgående och icke

endast för bostadsposten samt posterna beklädnad och »övriga utgifter»,

för vilka man kunde vänta en sammanpressning på grund av det ändrade

beräkningssättet. För bostadsposten har skillnaden mellan dyraste och billigaste

ort (i procent av kostnaderna å den förra) nedgått från 78 procent

år 1934 till 69 procent år 1941. Livsmedelspostens spridning visar en motsvarande

nedgång från 41 till 25 procent.

Socialstyrelsen har i sin skrivelse betonat, att den utjämning av ortsindextalen,

som framträder vid jämförelsen mellan undersökningsresultaten

år 1934 och 1941, till väsentlig del har sin grund i de ändrade beräkningsgrunderna,

men att sammanpressningen även har reala orsaker. En faktisk

utjämning av priserna har sålunda ägt rum mellan landets olika delar. Styrelsen

spårar häri verkningarna av de senaste årens prisreglerande statliga

jordbrukspolitik samt av de under de senaste åren tillkomna riksomfattande

producentorganisationerna, vilkas insatser på livsmedelsmarknaden merendels

verkat i prisutjämnande riktning.

För att närmare belysa dessa förhållanden ha företagits vissa beräkningar

av livsmedelskostnademas stegring från år 1934 till år 1941 på 100 orter,

representerande såväl olika landsdelar och ortstyper som dyrortsgrupper.

Prismaterialet från de båda undersökningstillfällena har därvid jämförts

med användande av den livsmedelsbudget, som brukades vid 1934 års prisundersökning.

Genom att man utgått från samma förbrukning vid båda tillfällena,

återspegla siffrorna endast prisförskjutningarna och icke ändringarna

i konsumtionsvanorna under mellantiden. Mjölk- och matfettsrabatterna

ha ej avdragits för år 1941. Resultatet av jämförelsen framgår av följande

sammanställning, där orterna sammanförts till grupper, för vilka anges livsmedelskostnadernas

procentuella stegring i medeltal.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

11

Ortsgrupp

Procentuell

stegring

1931 — 1941

i medeltal

Antal

orter

Ortsgrupp

Procentuell

stegring

1934—1941

1 medeltal

Antal

orter

I

70.3

1

D ...................

78.6

14

H

4

C ...................

80.9

17

G ..................

70.5

4

B ...................

82 6

16

F

76 6

11

A ...................

95.7

20

E ...................

77.2

13

Sammanställningen antyder en markerad tendens till starkare stegring av

livsmedelskostnaderna, ju längre ned på dyrortsskalan man kommer.

Såsom en sammanfattning av levnadskostnadsundersökningens resultat

har socialstyrelsen i skrivelsen den 20 maj 1942 uttalat, att nu gällande ortsgrupperingar

icke längre kunde bibehållas oförändrade, och i samband härmed

anfört följande.

Det kan kanske synas ligga närmast till hands att överväga, huruvida man

skulle kunna nöja sig med att företaga justeringar i de gällande grupperingarna.

Prisstegringen har under de senaste 7 å 8 åren och särskilt under de 3

krigsåren icke gått likformigt fram över de olika orterna. I regel har prisökningen

varit större inom de lägre ortsgrupperna än inom de högre. Vissa

orter utvisa prishöjningar, betydligt större än de genomsnittliga. Man kan

här i allmänhet spåra särskilda förhållanden, såsom en ny militärförläggning,

industriell expansion eller dylikt. I och för sig kunde man tänka sig

att med hänsyn till dylika ojämnheter i utvecklingen verkställa en omplacering

inom nu gällande grupperingar. Ett dylikt justeringsförfarande är dock

förenat med stora vanskligheter redan med hänsyn till de stora skillnaderna

i 1934 och 1941 års prisnivå och även på grund av svårigheter att avgränsa

ett visst prisstegringsområde, enär prisvågorna från en dylik expanderande

ort sprida sig koncentriskt över allt större områden. Härtill kommer,

att 1941 års undersökning utförts efter i väsentliga delar nya metoder

och att det icke kan anses försvarligt att justera en gruppering, verkställd

efter vissa metoder, med ledning av en undersökning, som gjorts efter andra

metoder.

Under dessa omständigheter måste styrelsen bestämt avstyrka att den verkställda

undersökningen utnyttjas för enbart en justering av gällande ortsgrupperingar.

I stället böra nya dylika grupperingar utföras, och får socialstyrelsen

sålunda för sin del uttala, att styrelsen anser den gjorda undersökningen

utvisa, att behov av en dylik åtgärd föreligger.

Det må till sist understrykas, att den konstaterade sammanpressningen av

prisnivån inom olika orter, ehuru den är betydande, enligt styrelsens mening

dock på intet sätt gått så långt, att fog finnes för ett avskrivande av hela ortsgrupperingssystemet,

varvid löner, skatteavdrag, folkpensioner, familjebidrag

m. m. skulle komma att fastställas efter enhetliga för hela riket gemensamma

grunder. Styrelsen finner tvärtom undersökningen utgöra en bekräftelse på

behovet av ett dylikt system. Emellertid har sammanpressningen varit av sådan

omfattning, att det torde böra övervägas, huruvida det är befogat att arbeta

med så stort antal ortsgrupper (upp till 9), som nu förekommer inom

vissa grupperingar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts preposition nr 68.

Betydelsen av metodomläggningarna.

I syfte att få klarlagt hur stor del av ortsindextalens minskade spännvidd,

som kan antagas bero på de förändrade metoderna, och hur stor del, som

kan antagas vara uttryck för en verklig prisutjämning från år 1934 till år

1941, har under hand införskaffats vissa beräkningar från socialstyrelsen.

För 39 orter, som utvalts så att olika ortstyper och dyrortsgrupper varit representerade,

har gjorts en jämförelse mellan å ena sidan den nu konstaterade

sammanpressningen och den sammanpressning, som skulle förelegat, örn

man utfört prisundersökningen år 1941 med tillämpning av 1934 års metoder.

I det senare fallet har man sålunda räknat med 1941 års priser i 1934

års avkortade hushållsbudget. Beträffande tillvägagångssättet härvid må

nämnas följande.

Livsmedel. Ur den livsmedelsbudget, som användes vid 1934 års prisundersökning,

har måst uteslutas några mindre betydande poster på grand av

att vissa varuslag icke funnits i marknaden under 1941 eller också icke medtagits

vid detta års prisinsamling. Man har således i detta fall räknat med

samma förbrukning vid båda tillfällena men för det första undersökningsåret

med 1934 års priser och för det andra med priserna år 1941. Härvid har

hänsyn således tagits endast till prisförskjutningarna men icke till att även

konsumtionsvanorna förändrats.

Beträffande bränsle och lyse och »övriga utgifter» har förfarits på samma

sätt som för livsmedel, i det att man använt 1934 års budget. Således har under

posten »övriga utgifter» endast medtagits såpa och skolagning.

Beklådnadsposten har helt uteslutits.

Vid skattepostens beräkning har man utgått från ett inkomstbelopp av

3,400 kronor år 1934 och 3,800 kronor år 1941. Detta senare belopp motsvarar

närmast lönen (inkl. rörligt tillägg) för en tjänsteman i 11 löneklassen å

E-ort, sedan avdrag gjorts för försäkringar och avgift för folkpensionering.

Beloppet har sålunda icke såsom vid 1941 års levnadskostnadsundersökning

differentierats efter löneskalans dyrortsgradering. Statliga och kommunala

ortsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag) ha gjorts för samtliga orter enligt

gällande bestämmelser för ortsgrupp lil.

Vad slutligen bostadsposten beträffar, har 1934 års bostadskostnad använts

vid båda undersökningstillfällena. Man har nämligen icke haft möjlighet

att ur 1934 års hyresräkningsmaterial borttaga lägenheter med vissa

brister och ej heller har man för detta år haft tillgång till någon undersökning

rörande byggnadskostnaderna för en uppskattning av hyrorna på landsbygden

eller å icke hyresräknade orter. Visserligen har bostadsbeståndet

kvalitativt förbättrats sedan 1933 och antalet centralvärmelägenheter ökats

betydligt, men å andra sidan har någon faktisk hyresstegring i genomsnitt

icke ägt rum mellan 1933 och 1939 års hyresräkningar. Snarare tvärtom. Indextalet

för bostad i socialstyrelsens levnadskostnadsindex utgjorde nämligen

den 1 juli 1934 201 (juli 1914 = 100) och 198 den 1 juli 1940. I båda

fallen lia dessa indextal beräknats på grundval av resp. hyresräkningar. Å

enstaka orter kunna emellertid betydande hyresstegringar ha inträtt på grund

av allmän omläggning av näringslivet, tillkomst av nya industrier, militärförläggningar

o. d. Till dylika förhållanden har hänsyn icke tagits enligt den

metod för bostadspostens beräkning, som använts vid här ifrågavarande undersökningar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68-

13

Av undersökningen framgår, att medan stegringen i ortsindextal för de 39

orterna (med utgångspunkt från Stockholm = 1,000) mellan år 1934 och år

1941 enligt de officiella levnadskostnadsmätningarna i genomsnitt var 117

enheter, skulle stegringen, om man räknat med samma budget vid båda tillfällena,

stannat vid 73 enheter i genomsnitt. Ortsindextalen stego i förra

fallet i genomsnitt från 737 till 854, eller med 16 procent, och i senare fallet

från 737 till 810, eller med 10 procent. Härav kan sålunda dragas slutsatsen,

att metodomläggningarna genomsnittligt åstadkommit något över 1j3 av den

för de 39 orterna konstaterade sammanpressningen medan en verklig prisutjämning

orsakat ej fullt 2/3 därav.

Förhållandena växla dock betydligt olika orter emellan och även mellan

orter, tillhörande olika ortsgrupper. För orterna i de lägsta ortsgrupperna,

där stegringen av de officiella ortsindextalen varit högst, utvisa beräkningarna,

att metodomläggningen relativt sett haft sin största betydelse.

Det bör dock understrykas, att man på grundval av dessa beräkningar för

ett jämförelsevis litet antal orter icke kan draga några säkra slutsatser örn

hur mycket metodförändringarna ha betytt för ortsindextalens sammanpressning.

Förslag till riktlinjer för allmänna ortsgrupperingar.

I anledning av Kungl. Maj:ts uppdrag den 30 juni 1942 har socialstyrelsen

framlagt förslag till riktlinjer för allmänna omgrupperingar av orterna

i riket efter de konstaterade levnadskostnadsolikheterna i den förut omnämnda

skrivelsen den 17 oktober 1942 (tryckt i Sociala meddelanden 1942,

häfte 10, sid. 801—813). Jag torde nu i korthet få redogöra för skrivelsens

innehåll.

Vid diskussionen örn avgränsning mellan olika ortsgrupper vid en eventuell

ny allmän lönegruppering har socialstyrelsen utgått ifrån att

löneplanerna skulle lämnas orubbade och gruppernas antal fortfarande utgöra

nio.

Socialstyrelsen redogör till en början för gränserna vid nu gällande lönegruppering.

I anslutning till det av 1936 års lönekommitté förordade övergivandet

av hittillsvarande förfaringssätt att uttrycka levnadskostnadstalen i

förhållande till en »riksmedeldyrhet» för samtliga orter, vägd efter folkmängden,

har styrelsen därvid omräknat gällande gruppgränser till indextal

med Stockholms levnadskostnader betecknade såsom 1,000 på samma sätt

som vid den framlagda levnadskostnadsundersökningen. De sålunda framräknade

gruppgränstalen angivas i en i det följande lämnad sammanställning

rörande styrelsens alternativa förslag till nya gruppgränser.

Beträffande metoderna för gruppgränsernas bestämmande har styrelsen inledningsvis

erinrat om vad 1936 års lönekommitté anfört i ämnet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Enligt kommittén hade man att välja emellan att antingen utgå från det

levnadskostnadstal, som läge mitt på levnadskostnadsskalan, samt därifrån

uppåt och nedåt avskilja erforderligt antal grupper efter de intervaller, som

med hänsyn till kostnadsspridningen funnes lämpliga, eller också att utgå

från ett topptal, med utbyggnad av gruppskalan nedåt, eller från ett bottental

med skalans utbyggande uppåt. Enligt vad kommittén framhållit vore det

vid detta val angeläget alt tillse, att sådana extremtal, som vore byggda på

ett osäkert material — vilket särskilt gällde landsbygdens billigaste orter —

eller som eljest vore uttryck för undantagsförhållanden — t. ex. sådana som

avsåge förorter intill en storstad — icke tillerkändes avgörande betydelse för

gränsdragningen. Med hänsyn till svårigheten att göra en objektivt riktig

avskärning av extremtalen i kostnadsskalans nedre del vore måhända ur

dessa synpunkter valet av ett bottental eller av det tal, som vöre beläget lika

långt från dyraste som från billigaste ort med någorlunda tillförlitligt prismaterial,

enligt kommitténs mening mindre lämpligt såsom utgångspunkt för

gränsdragningen. Sannolikt vore det bättre att taga till utgångspunkt den

dyraste ort av verklig betydelse, från vilken ett tillförlitligt prismaterial förelåge.

Gruppgränsema finge därefter med jämna mellanrum dragas nedåt på

kostnadsskalan, varvid givetvis uppdelningen icke borde fullföljas ända ned

över den punkt, där man mötte de osäkraste extremtalen.

Styrelsen har därefter framlagt följande alternativa förslag till bestämmande

av gruppgränsema:

Alternativ 1. Gruppintervallerna vid 1935 års dyrortsgruppering, omräknade

med kostnadssumman för Stockholm som utgångspunkt (1,000), minskas

i proportion till den konstaterade sammanpressningen i spännvidden

mellan högsta och lägsta ort.

Alternativ 2. Örn man önskar direkt överföra 1935 års gruppintervaller

och gruppgränser på 1941 års prisundersökning, kan man lämpligen utgå

från de aritmetiska medeltalen av orternas indextal (Stockholm = 1,000) vid

1934 och 1941 års undersökningar, vilka utgjorde 649 år 1934 och 809 år

1941, och anpassa avståndet från det sistnämnda medeltalet till de olika

gruppgränserna efter motsvarande avstånd vid 1935 års dyrortsgruppering,

under hänsynstagande till den konstaterade sammanpressningen av dispersionen.

Avståndet från medeltalet 649 till nedre gruppgränsen för dyrortsgrupp

B enligt 1935 års dyrortsgruppering, som var 653 (med Stockholms indextal

= 1,000), utgjorde 4 enheter. Vid hänsynstagande till sammanpressningen av

dispersionen minskas detta avstånd till 2.3 enheter. Med detta tal skall det

aritmetiska medeltalet enligt 1941 års undersökning, 809, ökas för att man

skall erhålla motsvarande gruppgräns vid den nya grupperingen. Denna kommer

således att utgöra 811. Intervallerna i nu gällande dyrortsgruppering

minskas likaledes med hänsyn till sammanpressningen av levnadskostnaderna,

varvid erhålles ett intervall av 25 (24.6) enheter. Med användande av

25 enheters gruppintervall och nedre gruppgränsen 811 för B-gruppen uträknas

övriga gruppgränser.

Alternativ 3. Slutligen kan man, som lönekommittén närmast förordat,

till utgångspunkt för övre gruppgränsen välja indextalet för dyraste ort,

alltså Stockholm = 1,000, och använda samma intervall, som i närmast föregående

fall (25 enheter).

De gruppgränser, vartill de olika alternativen leda, framgå av följande

sammanställning, som även anger gruppgränsema vid nuvarande lönegruppering

(omräknade med Stockholms indextal år 1934 lika med 1,600).

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

15

Ortsgrupp

C

truppgrär

ser enligt

nuvarande grup- pering (Stock- holm = l,UO0)

alternativ 1

alternativ 2

alternativ 3

A...................

-652

-802

—810

-800

B...................

653-694

803-825

811-835

801—825

C...................

695-736

826—848

836—860

826-850

D...................

737—778

849-871

861-885

851-875

E...................

779—820

872—894

886-910

876-900

F...................

821-862

895—917

911—935

901—925

G...................

863—904

918-940

f 936-960

926-950

H...................

905-916

941-963

961—9S5

951-975

I...................

947-

964—

986-

976—

Intervallerna vid gällande gruppering utgöra sålunda — uttryckta i promille

av Stockholmskostnadema — 42 enheter i alla grupper utom i den högsta

och lägsta gruppen. Grupp I omfattar 65 enheter och grupp A 126 enheter.

Enligt det såsom alternativ 1 framlagda förslaget till nya gruppgränser skulle

samtliga grupper minskas i samma proportion, som kostnadsskillnaden

mellan dyraste och billigaste ort minskats, alltså i proportionen (1,000—734):

27

(1,011—527) eller ungefär med Grupperna B—H skulle sålunda omfatta

23 enheter, grupp A 69 och grupp I 37 enheter. Enligt alternativ 2, som söker

mera direkt överföra gällande gruppgränser på 1941 års levnadskostnadsmaterial

med utgångspunkt från att medeltalet för samtliga ortsindextal

vid båda grupperingarna skall vara lika beläget, skulle mellangrupperna omfatta

25 enheter samt A- och I-gruppema 77 och 15 enheter. Enligt alternativ

3 skulle mellangrupperna likaledes vara 25 enheter men A- och I-grupperna

67 och 25 enheter.

Socialstyrelsen har för att belysa, hur de olika alternativen skulle verka,

gjort vissa sammanställningar rörande fördelningen å respektive grupper

dels av antalet orter, dels av antalet invånare i riket enligt de olika alternativen

jämfört med nuvarande fördelning. Såväl beträffande folkmängden som

antalet orter skulle alternativen 1 och 3 medföra en förskjutning uppåt på

dyrortsskalan, medan alternativ 2 skulle betyda en förskjutning nedåt. Enligt

gällande dyrortsgruppering omfattar A-gruppen 60 procent av orterna och

skulle enligt alternativ 1 omfatta 54 procent och enligt alternativ 3 ungefär

50 procent, men enligt alternativ 2 ej mindre än 64 procent.

Till belysning av den omflyttning av orterna i riket, som de olika förslagen

till gruppgränser skulle medföra i förhållande till gällande gruppering,

må lämnas följande översikt (se sid. 16).

Som framgår av tabellen skulle samtliga alternativen medföra en betydande

omflyttning av orterna. Lägsta antalet förändringar, tillhopa ej fullt

1,100, skulle alternativ 2 föranleda med 404 uppflyttningar och 692 nedflyttningar.

Alternativ 1 skulle medföra 842 uppflyttningar och 354 ned
-

\

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Grupp-

gränser

Antal

orter

Orterna tillhöra följande dyrortsgrupper vid 1935

års dyrortsgruppering

Summa

upp-

fin-

ningar

Summa

ned-

flytt-

ningar

A

B

C

D

E

F

G

H

I

Alt. 1.

A......

2,075

1,895

177

3

—

—

—

—

—

—

—

180

B......

837

355

399

76

7

—

—

—

_

—

355

83

C......

408

39

153

182

29

5

—

—

—

—

192

34

D......

250

4

11

104

98

26

7

—

—

—

1)9

33

E......

120

3

6

23

36

34

16

1

1

—

68

18

F......

98

—

—

7

38

17

32

4

—

—

62

4

G......

38

_

—

—

6

11

12

6

1

—

29

1

H......

17

_

_

_

—

1

3

8

4

1

12

1

I ......

9

—

—

—

—

—

—

2

3

4

5

—

Summa

3,850

2,296

746

395

214

94

70

21

9

5

842

354

Alt. 2.

A......

2,452

2,110

327

13

2

—

—

—

—

—

—

342

B......

680

170

355

143

12

—

—

—

—

—

170

155

G......

323

13

57

165

76

12

—

—

—

—

70

88

D......

194

2

5

64

66

43

14

_

—

—

71

57

E......

108

1

2

8

42

22

30

2

1

—

53

33

F......

65

—

_

2

15

16

23

8

1

—

33

9

G......

18

—

—

—

1

1

3

9

4

—

5

4

H......

9

—

—

—

—

—

—

2

3

4

2

4

I ......

1

1

—

—

Summa

3,850

2,296

746

395

214

94

70

21

9

5

404

692

Alt. 3.

A......

1,996

1,804

130

2

—

—

—

—

—

—

—

CO

B......

976

416

446

77

7

—

—

—

—

—

446

84

C......

427

39

155

195

33

5

—

—

—

—

194

38

D......

256

4

10

99

101

35

7

—

—

—

113

42

E......

116

3

5

17

41

29

19

1

1

—

66

21

F......

97

—

—

5

30

17

38

6

1

—

52

7

G......

23

_

_

—

2

8

5

7

1

—

15

1

H......

16

—

—

—

—

—

1

6

5

4

7

4

I ......

3

—

—

—

—

—

—

1

1

1

2

—

Summa

3,850

2,296

| 746

395

214

94

70

1 21

9

5

| 895

329

flyttningar. För alternativ 3 utgöra motsvarande siffror 895 och 329. Merendels

skulle omflyttningarna begränsa sig till övergång till närmast högre

eller lägre grupp, men flyttningar 3 å 4 grupper förekomma.

Efter samma principer har socialstyrelsen framräkna! förslag till nya gruppgränser

vid s kattegrupperingen, vid vilken enligt kommunalskattelagen

antalet ortsgrupper skall vara fem. De ifrågasatta gruppgränserna

enligt olika alternativ framgå av följande sammanställning, där även nuvarande

gränser anges, uttryckta i promille av Stockholmskostnaderna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

17

Ortsgrupp

Nuvarande

gruppgränser

(Stockholm

= 1,000)

Alternati

V

1

2

3

t..................

-666

—810

-819

—800

i II..................

667—750

811—855

820-869

801-850

lil..................

751—634

857—902

870-919

851-900

IV......■...........

835-918

903—948

920—969

901-950 1

V..................

919—

949-

970—

951—

Verkningarna av de olika alternativen till skattegruppering överensstämma

till tendensen med verkningarna av motsvarande lönegrupperingsalternativ.

Beträffande fördelningen av orterna och omflyttningen enligt de tre altemaliven

får jag hänvisa till tabellerna i socialstyrelsens skrivelse (se Sociala

meddelanden, sid. 807 och 808).

Vid valet mellan de tre alternativen har socialstyrelsen ansett alternativ 2

principiellt sett äga företräde såväl vid löne- som skattegrupperingen. Då

därvid gällande gruppgränser kunna sägas ha direkt överförts på 1941 års

prisundersökning under hänsynstagande till sammanpressningen av levnadskostnaderna,

måste detta alternativ enligt styrelsens mening vara ur principiella

synpunkter det riktigaste och sålunda böra förordas. Även från mera

praktiskt aktuella synpunkter har styrelsen ansett skäl tala för detta förslag,

närmast på grund av det mindre antal omflyttningar, som därav skulle föranledas.

En prisundersökning, vilken verkställes under en period av allmän

prisstegring, måste nämligen alltid vara behäftad med vissa svagheter, varför

man enligt styrelsens uppfattning bör undvika att på grundval av sådant

material skrida till en mera radikal omflyttning av orterna.

Styrelsen ifrågasätter, om icke av denna anledning antalet omflyttningar

bör ytterligare begränsas, och anför härom:

Begränsningen i materialets hållfasthet ger anledning överväga, huruvida

icke antalet omflyttningar bör ytterligare begränsas. Sålunda torde det vara

skäl att avstå från omflyttningar, när det föreligger endast smärre relativa

förskjutningar av levnadskostnaderna. Vad särskilt beträffar nedflyttningar

bör följande synpunkt beaktas.

Vid en uppgång av prisnivån, som visserligen är allmän men dock kanske

i_rätt hög grad ojämn, kommer en ny dyrortsgruppering, när löneplanen

lämnas orubbad, att medföra ett kanske betydande antal nedflyttningar.

Särskilt när de rörliga tilläggen (inkl. kristilläggen) giva endast en begränsad

kompensation för prisstegringen, kan en sådan nedflyttning komma

att betyda en ren lönereduktion, ett förhållande som, sammanställt med den

faktiska prisstegringen, måste inge stora betänkligheter. Med hänsyn härtill

torde man vid företagandet av nedflyttningar böra iakttaga den största varsamhet.

Av tabellsammanställningarna kan man lätt se, hur de olika alternativen

skulle verka, därest inga nedflyttningar företoges. Vid tillämpning av en

sådan ytterlighetsregel — vilken här nämnes endast för att belysa spörsmålet

-— skulle exempelvis alternativ 2 komma att innebära omflyttning

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 68—69.

‘i

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

(uppfattning) endast av 404 orter beträffande lönegrupperingen och 274 beträffande

skattegrupperingen.

Beträffande innebörden av det förordade förslaget omnämner socialstyrelsen,

att det onekligen konserverar ett förhållande, som enligt styrelsens mening

utgör en av olägenheterna med nuvarande ortsgruppering, nämligen

att den lägsta ortsgruppen omspänner avsevärt större levnadskostnadsolikheter

än övriga grupper, samtidigt som den innehåller en relativt stor del av

befolkningen.

Styrelsen anför härom:

Att grupperingen sålunda innehåller en bottengrupp av orter, vilka icke

sinsemellan differentieras i levnadskostnadshänseende — ofta visserligen av

den orsaken att prismaterialet för dessa merendels smärre orter kan vara

ganska bräckligt — kunde anses mera motiverat tidigare, då grupperingen

hade sin största praktiska betydelse (utom för beskattningen) för statstjänstemännens

lönesystem. Olägenheterna härav torde numera, då dyrortsgrupperingen

fått vidsträckt betydelse för den fria arbetsmarknaden, vara väsentligt

större. Med hänvisning till vad tidigare anförts anser styrelsen dock, att

alternativ 2 måste vara det riktigaste av de tre omnämnda och således bör

ur principiella synpunkter förordas.

Vidare har styrelsen gjort en jämförelse mellan spännvidden för ortsindextalen

enligt alternativ 2 och lönebeloppens stegring mellan ortsgrupperna i

olika löneklasser. Indextalens procentuella stegring i mitten av ortsgrupperna

utöver det indextal (798), som antagits vara representativt för Agruppen,

har sålunda sammanställts med lönebeloppens procentuella stegring

utöver lönen i A-gruppen. Spännvidden för ortsindextalen har härvid

beräknats till 25.1 procent, medan löneskalans spännvidd beräknats i löneklass

5 till 33.1 procent, i löneklass 15 till 32.0 procent, i löneklass 25 till

23.3 procent och i löneklass 30 till 17.6 procent. Endast i löneplanens mellangrupper

skulle sålunda spännvidderna ungefärligen överensstämma.

Beträffande inplaceringen av orter i dyrortsgrupperna har socialstyrelsen

framhållit vissa synpunkter och önskemål, varav här må nämnas följande.

Den vid gällande gruppering gjorda uppdelningen av städernas administrativa

områden har enligt socialstyrelsens mening icke alltid visat sig vara

ändamålsenlig. Sedan dyrortsgrupperingssystemet vunnit tillämpning även

för lärare vid folk- och småskolor, har uppdelningen särskilt bland nämnda

befattningshavare framkallat missnöje och irritation. Städernas skoldistrikt

omfatta ju i regel hela det administrativa området, och vederbörande lia

haft svårt att förstå, att lärare inom samma skoldistrikt och med samma

arbete skola erhålla olika löner. Vidare har efter hand i vissa städer tätare

bebyggelse i avsevärd mån kommit att utsträckas även till ytterområdena.

Hyresnivån i vissa ytterområden med deras moderna lägenheter ligger numera

stundom lika högt eller till och med högre än i det inre stadsområde!.

På grund av nu anförda omständigheter anser styrelsen för sin del, att en

uppdelning av stadssamhällenas administrativa områden på olika dyrortsgrupper

endast bör ske i rena undantagsfall.

Styrelsen har vidare ifrågasatt, om den s. k. banvaktsgrupperingen, som

åt banvakterna ger en särställning i jämförelse med andra under liknande

förhållanden tjänstgörande befattningshavare, exempelvis vid posten, domänverket

och skolväsendet, bör utföras i fortsättningen. Denna fråga har sty
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition m 68. 19

reisen ansett dock icke kunna slutgiltigt avgöras, förrän ny lönegruppering

föreligger färdig.

Slutligen har styrelsen föreslagit, att en skåliglietsprövning av samma slag

som vid 1935 års gruppering måtte få tillämpas vid eventuellt genomförande

av nya ortsgrupperingar. Det har synts angeläget, att styrelsen skulle äga

att, sedan Kungl. Majit fastställt gruppgränserna, verkställa viss eftergranskning

av de beräknade kostnadssummorna vid orternas inplacering, så

att intill varandra liggande orter icke utan mera framträdande skäl placeras

i olika ortsgrupper. Skiljaktigheter av mindre omfattning, föranledda av

ojämnheter i prismaterialet, som med stor sannolikhet berodde på tillfälligheter

i prisbildningen eller växlande uppfattningar hos de kommunala myndigheterna

om de rätta priserna, borde i dylika fall få föranleda ett utjämningsförf

arande.

Framställningar från särskilda orter m. m.

I anledning av socialstyrelsens förslag till riktlinjer för nya dyrortsgrupperingar

lia hittills inkommit ett 100-tal skrivelser från olika orter och korporationer.

Med skrivelserna ha ofta överlämnats resolutioner, delvis likalydande,

från möten i dyrortsgrupperingsfrågan eller från de statsanställdas och andra

löntagares lokala organisationer. Även speciella sammanslutningar för tillvaratagande

av de lägre dyrorternas intressen ha framträtt. Ett betydande

antal deputationer har vidare muntligen framfört sina synpunkter och önskemål

till mig.

Det kan icke ifrågakomma att här i detalj redovisa de olika framställningarna

och deras innehåll. En kort översiktlig redogörelse för de viktigaste synpunkterna

och yrkandena må räcka.

I regel ha framställningarna kommit från orter, som vid genomförandet

av det av socialstyrelsen förordade dyrortsgrupperingsalternativet skulle nedflyttas.

Ofta ha de varit åtföljda av mer eller mindre omfattande utredningar

rörande livsmedelspriser och bostadshyror m. m. å orten, vilka ansetts utvisa

att det till grund för levnadskostnadsundersökningen lagda materialet icke

varit representativt eller i vart fall numera vöre missvisande för orten. Ej

sällan ha gjorts jämförelser mellan den egna ortens dyrhetsförhållanden och

förhållandena å andra närliggande orter med högre dyrortsplacering.

Den i skrivelserna till stöd för yrkandena örn oförändrad eller höjd dyrortsplacering

framförda kritiken har kunnat avse såväl den utförda levnadskostnadsundersökningen

som de slutsatser av denna undersökning, som ifrågasatts

genom socialstyrelsens förord för alternativ 2.

Invändningarna mot levnadskostnadsundersökningen lia delvis varit avprincipiell

natur. Det har gjorts gällande, ali man vid uppläggningen av undersökningen

icke tillbörligt beaktat landsbygdens rese- och fraktkostnader, sjukvårdsutgifter

samt kostnader för barnens skolutbildning å annan ort m. m.

Resultatet av undersökningen har för den skull anseus icke bli rättvisande i

fråga om de verkliga levnadskostnadsolikheterna mellan stad och land. Yrkanden

lia i sammanhanget även framförts örn igångsättande av en ny, allsidig

och förutsättningslös utredning av dyrortsgrupperingsfrågan i hela dess vidd.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr OS.

Invändningarna lia även avsett levnadskoslnadsundersökningens praktiska

utförande. De kommunala myndigheternas pris- och hyresuppgifter ha i vissa

fall av tjänstemännen ansetts ligga för lågt. Klagomål av hithörande slag lia

dock vid denna undersökning varit avgjort färre än vid tidigare grupperingar.

Stundom har tillsättningen av prisinsamlängsnämnderna betraktats som godtycklig

och till sina verkningar icke tillfredsställande ur löntagarsynpunkt.

Missnöje har även yppats över de avvikelser från kommunalmyndigheternas

prisuppgifter i sänkande riktning, vartill socialstyrelsens granskning givit

anledning, särskilt vid tillämpningen av det s. k. generaliseringsförfarandet

beträffande priserna å kläder och »övriga utgifter».

Slutligen bär i flera fall den invändningen riktats mot levnadskostnadsu

»dersökningen, att även om dess resultat i och för sig må ha varit riktiga,

de i vart fall icke längre vore representativa för de nuvarande dyrhetsförhållandena

å orten. Läget på en del orter uppgives ha blivit väsentligt förändrat

under de sista åren, exempelvis på grund av att krigsindustrier eller större

militärförband förlagts dit. Särskilt beträffande hyrorna göres gällande att

stegringar, sedan 1939 års hyresräkning ägde rum, inträtt på grund av antingen

bostadsbrist elier omfattande nybyggnadsverksamhet till uppdrivna priser.

Invändningarna mot de slutsatser av levnadskostnadsundersökningens resultat,

som den av socialstyrelsen ifrågasatta gruppgränsbestämningen för

eventuella omgrupperingar ansetts innebära, ha haft varierande innehåll. De

flesta invändningarna på denna punkt •— vilka främst kommit från löntagare,

särskilt lärare, å de lägre dyrorterna — ha avsett socialstyrelsens utgångspunkt

vid gruppgränsernas bestämmande, nämligen att orterna skulle jämlikt civila

avlöningsreglementet och kommunalskattelagen fördelas å nio lönegrupper

och fem skattegrupper. Sålunda har ansetts orimligt, att levnadskostnadsundersökningen

icke skulle föranleda en minskning av antalet ortsgrupper. Denna

minskning har merendels ansetts böra ske genom inplacering av orterna efter

de nu framräknade ortsindextalen inom de för 1935 års gruppering fastställda

gruppgränserna, vilket skulle haft den verkan, att praktiskt taget samtliga

orter skulle falla i lönegrupperna D—I och i skattegrupperna III—V. I

några fall har ifrågasatts, att i stället de högre lönegrupperna skulle i motsvarande

mån försvinna eller att de två högsta och de två lägsta lönegrupperna

skulle borttagas. Till stöd för dessa yrkanden har anförts, att det vore

orättvist, att samma löneskillnad skulle kvarstå, sedan skillnaden i levnadskostnadstal

minskats med nära 50 procent från närmast föregående grupperingstillfälle.

Alla tre av socialstyrelsens alternativ skulle innebära, att ett

stort antal orter, som nu erhållit höjda ortsindextal, angivande lägre levnadskostnadsskillnad

i förhållande till Stockholm, skulle genom nedflyttning i ortsgrupp

i lönehänseende komma på större avstånd från Stockholm. Den konstaterade

sammanpressningen av levnadskostnadsskillnaderna borde icke få

medföra en sammanpressning av gruppernas storlek utan i stället en minskning

av deras antal och därmed en minskad spänning i lönerna.

I framställningar, vari man utgått från att fördelningen av orterna skulle

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

21

göras i nio lönegrupper och fem slcattegrupper, har socialstyrelsens alternativ

2 vanligen avböjts och förord givits åt alternativ 3, därest valet skulle stå

endast mellan socialstyrelsens tre förslag. Kritik har emellertid framförts mot

att samtliga grupper enligt dessa förslag icke gjorts lika stora, särskilt det förhållandet

att den lägsta ortsgruppen skulle omfatta orter med betydligt större

levnadskostnadsskillnader än övriga grupper. I anslutning härtill har framförts

förslag om en lika fördelning av kostnadsskalan i nio lönegrupper av

innebörd att var och en av ortsgrupperna skulle omfatta ungefär 30 indexenheter.

I ett antal skrivelser har, delvis från motsatta utgångspunkter, ifrågasatts

lämpligheten av att på den utförda levnadskostnadsundersökningen grunda

nya allmänna omgrupperingar. Det i nuvarande krisläge inhämtade prismaterialet

— har det bland annat framhållits — skulle icke kunna lämna en

oantastlig vägledning för en gruppering att nyttja för framtiden. Dyrortsfrågan

borde för den skull få anstå, tills världsläget tilläte en säki''are grund

att bygga på. I vissa skrivelser har som ett alternativt yrkande, för den händelse

de anförda önskemålen om minskat gruppantal icke skulle vinna beaktande,

hemställts, att nuvarande dyrortsgruppering måtte bibehållas tills

v idare. Oförändrad gruppering vore dock bättre än att socialstyrelsens förslag

skulle genomföras. Från de lägre dyrorterna har ej sällan uttalats önskemålet

att, därest en definitiv dyrortsgruppering, som medförde minskad spännvidd å

löneskalan, icke kunde grundas på nuvarande prismaterial, dyrortsgrupperingsfrågan

snarast måtte hänskjutas till en expertutredning, vari de lägre

dyrorterna erhölle en tillfredsställande representation. I samband därmed lia

framförts yrkanden, att provisoriska åtgärder i avvaktan på en slutgiltig

gruppering måtte vidtagas för utjämnande av de mest framträdande orättvisorna

i gällande gruppering. Därvid har stundom ifrågasatts provisoriska

lönetillägg till förmån för löntagarna på de lägre dyrorter, vilkas ortsindextal

visat en avsevärd stegring. Från ett håll har föreslagits ett provisoriskt genomförande

av ny lönegruppering med slopande av A—C-grupperna, varvid

dock det aktuella kravet på lönestopp skulle beaktas genom att grundlönens

höjning till följd av förbättrad dyrortsplacering skulle tills vidare motvägas

genom en lika stor sänkning av kristillägget.

I framställningarna ha vidare berörts olika spörsmål av mindre räckvidd

eller speciell betydelse.

Den föreslagna skälighetsprövningen för socialstyrelsen vid orternas inplacering

har varit föremål för invändningar från några håll. En sådan prövning

har ansetts giva rum åt alltför stor subjektivitet i bedömandet, och dess resultat

har ansetts otillfredsställande, eftersom prövningen skulle medföra, at!

orter med samma indextal bleve placerade i olika grupper eller t. o. m. att

en ort med högre indextal än en annan ort kunde placeras i lägre ortsgrupp

än denna.

Bland de speciella frågor, som berörts i skrivelserna, må nämnas yrkanden

örn ändrad dyrortsplacering på grund av ändringar i den administrativa indelningen

(inkorporeringar, bildning av stad eller municipalsamhälle), olägen
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

heter av skoldistriktens sönderdelning i grupperingshänseende och vanskligheter

genom att vid ortsgrupperingen den administrativa gränsdragningen

mellan stad och landskommun följes även i fall, där industriföretag och stadsbebyggelse

ligga på ömse sidor av gränsen i omedelbar anslutning. Slutligen

må här nämnas ett par skrivelser från militära myndigheter med hemställan,

att vissa till landsbygden förlagda militära förband och förråd m. m. måtte i

dyrortsgrupperingshänseende hänföras till närmaste stad.

Departementschefen.

Enighet torde råda därom att grunderna för den nu framlagda undersökningen

av de lokala levnadskostnaderna innefatta en väsentlig förbättring i

förhållande till de tidigare tillämpade metoderna. Jämväl det praktiska genomförandet

av undersökningen, varvid de närmast berörda inedborgargrupperna

i betydande grad medverkat, torde i stort sett kunna sägas ha förlöpt

på ett tillfredsställande sätt. De invändningar som kunna göras mot att

nu genomföra en ny dyrortsgruppering ha därför icke väsentligen sitt ursprung

i en kritik av svagheten hos det insamlade materialet. Önskemål örn

att undersökningsmetoderna skulle ännu mera förfinas och att hänsyn borde

tagas till ytterligare omständigheter, som påverka levnadskostnaderna utan

att kunna siffermässigt fixeras, saknas visserligen icke, men såsom skäl mot

en nu företagen gruppering av orterna synas de spela en underordnad roll.

Av helt annan betydelse äro de svårigheter, som ha sin grund i själva systemet,

i dess syfte att skapa rättvisa mellan orter med olika levnadskostnader

och i de starka rubbningar av bestående förhållanden, som under vissa omständigheter

måste bli förbundna nied försöken att förverkliga detta syfte.

Kännedomen örn dessa svårigheter har satt sin prägel redan på den förberedande

behandlingen av ärendet. Då riksdagen beviljade medel till levnadskostnadsundersökningen,

uttalade den, att frågan huruvida fullständiga omgrupperingar

borde verkställas eller endast de justeringar inom ramen av

gällande grupperingar, som syntes mest påkallade, skulle genomföras, borde

hållas öppen i avvaktan på resultatet av undersökningen. Då uppdrag i juni

1942 gavs åt socialstyrelsen att inkomma med förslag till riktlinjer för allmänna

omgrupperingar, förklarade Kungl. Maj:t sig vilja senare taga ståndpunkt

till nämnda spörsmål. Styrelsen har sedermera under hösten framlagt

förslag till gruppgränser för allmänna omgrupperingar, för den händelse sådana

grupperingar, trots de vanskligheter som i nuvarande läge enligt styrelsens

mening vore förenade därmed, skulle beslutas av Kungl. Majit.

Socialstyrelsen har vid gruppgränsbestämningen utgått ifrån att uppdraget

måste avse en fördelning av orterna på de i lönereglementet angivna nio

lönegrupperna, respektive på de i kommunalskattelagen angivna fem skattegruppema.

Från de lägre dyrorternas sida har denna utgångspunkt blivit

föremål för kritik. Man synes ha förväntat, att den minskade spännvidd, som

de framlagda ortsindextalen visa i förhållande till 1934 års siffror, skulle

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 68.

23

föranleda, att skillnaden mellan löner och skattefria avdrag å dyraste och

billigaste ort gjordes mindre genom borttagande av ett antal grupper.

Den fråga som sålunda rullats upp torde icke kunna bli föremål för ett

grundat omdöme utan en ingående granskning av de motiv som lett fram till

det nu tillämpade dyrortssystemet. Avsikten alt bereda löntagare på olika

dyrorter samma reala levnadsstandard är otvivelaktig liksom strävan att genom

varierande skatteavdrag skapa jämnhet i den reala skattebördan. Förändringar

i orternas relativa dyrhet av sådan storleksordning att man med

skäl kan tala örn en sammanpressning — respektive utvidgning — av hela

levnadskostnadsskalan böra sålunda rimligtvis medföra, att orterna i fråga

örn löner och skatteavdrag komma varandra närmare, resp. fjärmas från

varandra. Vid skatteavdragen kan detta utan alltför mycken omgång ske

inte bara genom förflyttning av orterna från den ena gruppen till den andra

utan också genom jämkningar på själva avdragsbeloppen i de olika grupperna.

I fråga om lönegrupperingen skulle ändringar i själva lönebeloppen

innebära en omfattande lönereglering, och förflyttningar av orterna till andra

dyrortsgrupper lia därför synts vara den enklare utvägen. Då det nu otvivelaktigt

framgått av undersökningen, att avståndet mellan orterna i dyrhetshänseende

blivit mindre än förut, finner man det naturligt oell riktigt, att

även avståndet i löner minskas, genom att orterna flyttas över i andra

dyrortsgrupper på ett sådant sätt, att de komma varandra närmare. Detta

naturligtvis under förutsättning att de tidigare placeringarna varit riktigt

avvägda, och att sammanpressningen inte går längre, än att avståndet mellan

orterna i fråga om dyrhet svarar mot avståndet i fråga om lönebelopp.

Vidhålles detta sista och som det vill synas självklara krav torde ingen

metod för sammanpressning av dyrortsskalan kunna leda till, att vissa ortsgrupper

nu skulle bli tömda på innehåll. Även efter det konstaterade närmandet

i fråga om dyrhet mellan orterna förblir nämligen avståndet mellan

de dyraste och billigaste orterna så pass stort, att det väl täcker avståndet

mellan A-ortslön och I-ortslön. Något skäl för att minska antalet ortsgrupper

i löneplanerna kan alltså inte hämtas ur den sammanpressning av levnadskostnaderna,

som ägt rum, och det är därför inte heller nödvändigt att till

avgörande taga upp frågan, huruvida lönereglementet, som förutsätter en fördelning

på nio ortsgrupper, kan anses tillåta en sådan omgruppering av orterna,

att någon eller några av grupperna skulle komma att stå tomma.

Man kan sålunda i likhet med socialstyrelsen utgå ifrån alt allmänna omgrupperingar

i nuvarande läge höra innebära en fördelning av orterna på nio

lönegrupper och fem skattegrupper. Vad som kan bli föremål för delade meningar

är däremot den metod, som rimligen bör komma till användning, dä

orterna med sina nya och varandra närmare liggande indextal skola fördelas

på de förutsatta grupperna. Redan vid tidigare ortsgrupperingar har kritik

kunnat riktas mot bestämningen av gränserna mellan de olika grupperna såsom

godtycklig, och särskilt har det varit svårt att vinna allmänt erkännande

av alt en ort måste flyttas ned i en lägre dyrortsgrupp, därför att den blivit

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

billigare i förhållande till andra orter, oaktat levnadskostnaderna på orten

kanske absolut taget visade stegring.

Då sådana av den relativa dyrheten motiverade omflyttningar, framför allt

nedflyttningar, inte varit mycket omfattande har emellertid metoden i praktiken

varit möjlig att följa; dock så att jämkningar i det strikta inplaceringsschemat

företagits, när rubbningarna i bestående löneförhållanden synts alltför

stora. Den nu konstaterade sammanpressningen av levnadskostnaderna

har uppenbarligen medfört så betydande förändringar av orternas relativa

dyrhet, alt svårigheter av den art, som visat sig redan vid de tidigare omgrupperingarna,

nu måste framträda med i hög grad ökad styrka. Enligt

socialstyrelsens olika förslag till gruppgränser för lönegruppering skulle sålunda

antalet upp- och nedflyttningar uppgå till lägst omkring 1,100 och

högst något över 1,200. Enligt det för löntagarna fördelaktigaste alternativet

skulle icke mindre än 329 orter vidkännas en nedflyttning

Emot dessa förslag till omgruppering har gjorts invändningen, att detta

för löntagarna ogynnsamma resultat beror på att de av socialstyrelsen tilllämpade

metoderna inte tagit hänsyn till att sammanpressningen av levnadskostnaderna

rimligtvis borde leda till en tämligen allmän höjning av de

billigare orternas placering. Denna invändning bygger uppenbarligen på förutsättningen

att ett närmande mellan orterna måste ta formen av en uppflyttning

för de billigare orterna. Rent tekniskt finns ingen hållpunkt för ett sådant

antagande. Sammanpressningen kan likaväl åstadkommas genom förskjutning

nedåt av de dyrare orterna, eller genom en sammandragning mot mitten

av skalan. Någon utfästelse till enskilda löntagare att få kvarstå i någon

viss dyrortsgrupp har icke lämnats och det kan icke anses utan vidare givet,

att förskjutningar i dyrhet mellan olika orter skall ha till resultat en ökning

av den sammanlagda lönesumman genom uppflyttning av anställda på vissa

orter. Örn det likväl under nuvarande förhållanden måste förefalla de anställda

och även andra svårt att förstå, att en riktigare avvägning de olika

orterna emellan sker genom nedflyttning av de dyrare, beror detta utan tvivel

på ett rent sakligt bedömande av hela löneutvecklingen. Genom den fortgående

prisstegringen och den ofullständiga lönekompensationen har den

reala lönestandarden undergått en icke obetydlig försämring, och tidpunkten

måste därför anses föga lämpad för en utjämning de anställda emellan, som

skulle åstadkommas medels sänkning av penninglönerna för stora grupper

av befattningshavare. Å andra sidan behöver det inte framhållas vilka invändningar

som i nuvarande läge med lönestopp och begränsning av statsutgifterna

måste inställa sig mot tanken på en omfattande uppflyttning av

lägre ortsgrupper. Överhuvud taget skulle varje mera genomgripande förändring

av nu gällande ortsgruppering närmast få karaktär av en lönereglering.

Att detta under vissa omständigheter ligger i själva dvrortssystemets natur

framhölls också redan av 1936 års lönekommitté, som därav också drog slutsatsen,

att verkliga omgrupperingar inte borde företagas annat än i samband

med allmänna löneregleringar.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

25

Huruvida en sådan slutsats under alla förhållanden skulle visa sig tvingande,

behöver icke i detta sammanhang tagas upp till prövning. Det synes

vara tillräckligt att konstatera, att den förändring av de olika orternas levnadskostnader

som försiggått efter senaste dyrortsgruppering är av sådan

natur, att en omgruppering knappast kan äga rum utan att få karaktär av

en verklig lönereglering. Men därmed synes också vara klart, att utgångspunkter

för en omedelbar omgruppering icke kunna anses föreligga på grundval

av hittills företagna utredningar. Om en omfattande lönesänkning för de

dyrare orternas befattningshavare inte under nuvarande förhållanden kan

anses vara en rimlig utväg, får lösningen av omgrupperingsproblemet sökas

i en mer eller mindre långtgående höjning av lönerna på ett stort antal billigare

orter genom dessa orters uppflyttning i högre ortsgrupper. Men bortsett

från att den nuvarande tidpunkten är illa lämpad för en dylik lönereglering,

torde det vara klart att den icke kan allvarligt övervägas utan en helt annan

och mera ingående utredning av olika möjligheter till problemets lösning

än den som hittills ansetts erforderlig. Innan en sådan utredning, som icke

heller torde kunna underlåta att söka hållpunkter för att bedöma den lämpliga

tidpunkten för en mera ingripande omreglering, hunnit verkställas, synes

det emellertid vara skäligt att överväga vissa provisoriska jämkningar i dyrortsgrupperingen,

varigenom de mest framträdande ojämnheterna i den nuvarande

grupperingen skulle kunna avlägsnas.

Under de sju år gällande grupperingar varit i kraft ha för en hel del orter

förändringar inträffat, som föranlett en exceptionell lokal prisutveckling —

exempelvis att större industriföretag utvecklats eller militärförläggningar tillkommit

å orten — och sålunda gjort nuvarande dyrorlsplacering påtagligt

missvisande. I samband med de uppflyttningar, som härav kunna påkallas,

torde jämväl en prövning av frågor örn ändrad dyrortsplacering på grund

av ändringar i den administrativa indelningen och liknande speciella problem

böra verkställas.

De erforderliga justeringarna i dyrortsplaceringen torde jag senare få anmäla

för Kungl. Maj:!. Med hänsyn till taxeringsmyndigheternas arbete synes

icke möjligt att låta förändringar i skattegrupperingen träda i kraft förrän

nästa taxeringsår. I lönehänseende torde ändringarna däremot böra komma

i tillämpning redan under år 1943 så snart lämpligen kan ske.

Enligt riksdagens medgivande har gällande skattegruppering erhållit förlängd

giltighet till utgången av år 1942. Då en allmän omgruppering, baserad

på ny levnadskostnadsundersökning, icke kan tänkas genomförd före

utgången av år 1944, bör riksdagens medgivande om fortsatt giltighet av gällande

gruppering intill denna tidpunkt inhämtas. Kungl. Majlis befogenhet

att verkställa de förut angivna justeringarna i skattegrupperingen påverkas

givetvis icke av ett sådant medgivande.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

att gällande skattegruppering må, utan hinder av 48 §

1 inom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370), erhålla förlängd giltighet till och med utgången av år

1944.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. W(Erneman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:119 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maurts proposition angående fortsatt giltighet av gällande skattegruppering m. m. a1 i texten
  2. SBevU 1943:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt giltighet av gällande skattegruppering m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten