Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 § och 27 § 1 mom. D värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967)

1943-01-04 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:7, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 § och 27 § 1 mom. D värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 7.

1

Nr 7.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 11 § och 27 § 1 mom. D

värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967);

given Stockholms slott den 4 januari 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 11 § och 27 §

1 mom. D värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967).

GUSTAF.

Per Edvin Skold.

Bihang till riksdagens protokoll 1943.

1 sami.

Nr 7.

ma 48

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 11 § och 27 § 1 mom. D värnpliktslagen

den 30 december 1941 (nr 967).

Härigenom förordnas, att 11 § och 27 § 1 mom. D värnpliktslagen den

30 december 1941 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

11 §•

Till inskrivningschef förordnar Konungen en regementsofficer.

Inskrivningsnämnd skall bestå av inskrivningschefen eller, därest Konungen

på grund av särskilda omständigheter så förordnar, annan regementsofficer

såsom ordförande samt icke militära ledamöter till det antal Konungen bestämmer,

dock minst en från varje till inskrivningsområdet hörande landstingsområde

eller stad, som ej deltager i landsting. De icke militära ledamöternas

antal må ej understiga två.

Skall för---nämnden tillsatts.

De icke —--av stadsfullmäktige.

Inskrivningsnämnd är---ordföranden biträder.

Inskrivningsnämnd biträdes — — — av Konungen.

27 §.

1. De värnpliktigas utbildningstid.

D. För värnpliktig, som fullbordat, idkar eller, enligt vad som göres

sannolikt, kommer att idka studier antingen för utbildning till ingenjör eller

ock, vid högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt, för utbildning

till läkare, tandläkare, apotekare eller veterinär eller eljest i sådana

ämnen, att hans insikter kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten, samt

för värnpliktig, som fullbordat eller påbörjat teknisk yrkesutbildning av den

art, att hans insikter kunna vara till sådant gagn, skola följande särskilda

bestämmelser gälla.

Beträffande värnpliktig som nu sagts må Konungen, där så finnes lämpligt,

förordna, att enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar den

under A angivna tjänstgöringen örn fyrahundrafemtio dagar skall, med rätt

i förekommande fall till avbrott under viss tid för studiernas eller yrkesutbildningens

fullföljande, fullgöras med dels soldat- och befälsutbildning

eller enbart soldatutbildning (militärutbildning), dels ock fackutbildning och

facktjänstgöring. Värnpliktig, beträffande vilken på grund av studier sålunda

förordnats, må, där så anses påkallat för bibringande och vidmakthållande

av för avsedd mobiliseringsbefattning erforderliga insikter, åläggas

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

att därutöver fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst etthundraåttio dagar.

Den fortsatta tjänstgöringen skall kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden.

Har ej värnpliktig som i första stycket sägs före utgången av den tid,

under vilken tjänstgöringen fått avbrytas, avlagt de studieprov eller förvärvat

den yrkesutbildning, Konungen bestämmer, skall den värnpliktige

enligt vad Konungen föreskriver fullgöra den tjänstgöring, som på grund

av bestämmelserna ovan i denna paragraf eller eljest åligger honom; och

räknas därvid genomgången militärutbildning honom till godo på sätt

Konungen prövar skäligt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Magd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 januari 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler vissa spörsmål

örn ändringar i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967) och anför

därvid:

Enligt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen är värnpliktig i regel skyldig att,

på sätt Konungen närmare förordnar, för sin utbildning tjänstgöra under

sammanlagt fyrahundrafemtio dagar. I 27 § 1 mom. B nämnda lag föreskrives,

att värnpliktig, som uttagits för utbildning till officer eller underofficer

vid armén eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet,

enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar är skyldig att, utöver

den under A angivna tjänstgöringstiden, fullgöra fortsatt tjänstgöring för

utbildning till officer under högst trehundrasextio dagar och för utbildning

till underofficer under högst etthundraåttio dagar. 27 § 1 mom. C samma

lag stadgar, att värnpliktig tilldelad marinen, vilken vid navigationsskola

avlagt övermaskinistexamen eller maskinistexamen av andra klass, är skyldig

att, utöver den under A angivna tjänstgöringstiden, undergå fortsatt utbildning

under en tid av etthundratjugu dagar.

Genom 27 § 1 mom. D värnpliktslagen meddelas särskilda bestämmelser

för värnpliktig, som vid högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt

idkar studier för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare, veterinär

eller ingenjör eller eljest i sådana ämnen, att hans insikter kunna

vara till särskilt gagn för krigsmakten, samt för värnpliktig, som gör sannolikt,

att han kommer att idka sådana studier. Beträffande värnpliktig,

som nu sagts, äger Konungen, där så finnes lämpligt, förordna, att enligt de

närmare bestämmelser Konungen meddelar den under A angivna tjänstgöringen

örn fyrahundrafemtio dagar skall, med rätt till avbrott under viss

tid för studiernas fullföljande, fullgöras med dels soldat- och befälsutbildning

och dels fackutbildning och facktjänstgöring. Sådan värnpliktig må

ock, där så anses påkallat för bibringande och vidmakthållande av för avsedd

mobiliseringsbefattning erforderliga insikter, åläggas att därutöver fullgöra

fortsatt tjänstgöring under högst etthundraåttio dagar. Den fortsatta

tjänstgöringen skall kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden. Örn

ej den värnpliktige före utgången av den tid, under vilken tjänstgöringen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

fått avbrytas, avlagt de studieprov, Konungen bestämmer, skall lian enligt

vad Konungen föreskriver fullgöra den tjänstgöring, som eljest åligger honom.

Därvid räknas genomgången soldat- och befälsutbildning honom till

godo på sätt Konungen prövar skäligt.

I 60 § inskrivningsförordningen den 30 december 1941 (nr 969) har i

överensstämmelse med 27 § 1 mom. D värnpliktslagen angivits vilka värnpliktiga,

som skola anses lämpliga för utbildning i specialtjänst, samt föreskrivits,

att dessa vid inskrivningsförrättning skola till det antal, som i

kommandoväg bestämmes, uttagas för sådan utbildning. Genom 128 § inskrivningsförordningen

har förordnats, ej mindre att värnpliktiga, som uttagits

för utbildning i specialtjänst, skola på sätt i kommandoväg närmare

föreskrives fullgöra den i 27 § 1 mom. A värnpliktslagen omförmälda tjänstgöringen

med dels soldat- och befälsutbildning, dels fackutbildning och

facktjänstgöring, än även att i angivna fall värnpliktig, innan han inkallas

till fackutbildning, skall ha avlagt visst studieprov.

Under riksdagsbehandlingen av Kungl. Maj:ts den 24 oktober 1941 dagtecknade

proposition, nr 318, med förslag till värnpliktslag fäste statens

industrikommissions krigsindustriavdelning i en skrivelse till vederbörande

utskott uppmärksamheten på angelägenheten av att de specialkunskaper,

som värnpliktiga yrkesmän inom de optiska, elektriska, finmekaniska och

bilmekaniska facken besutte, i erforderlig utsträckning utnyttjades för reparationer

och annan tjänstgöring, där dessa värnpliktigas kunskaper vore av

särskilt värde. På liknande sätt ansågos sådana värnpliktiga, som utbildats vid

tekniska läroverk, gymnasier eller liknande anstalter, böra tagas i anspråk. Enär

nu berörda värnpliktiga i många fall kunde antagas icke vara fullt utbildade

vid den ålder, då första tjänstgöringen enligt förslaget till värnpliktslag

skulle fullgöras, framhölls i skrivelsen, att en del av denna tjänstgöring

borde fullgöras först sedan de värnpliktiga fullföljt sin utbildning, då de

måste antagas kunna bättre fylla sina speciella uppgifter inom försvarsorganisationen.

På utskottets förslag framhöll riksdagen (skrivelse nr 507) att, allteftersom

försvarsorganisationens tekniska hjälpmedel utvecklades, ökades givetvis betydelsen

av att tillvarataga värnpliktiga specialisters yrkeskunnighet på

bästa sätt. Riksdagen fann emellertid nödvändigt, att en närmare utredning

kom till stånd såväl angående gränsdragningen mellan hithörande

kategorier och övriga värnpliktiga som beträffande tjänstgöringstidens förläggning

inom dessa kategorier.

Sedan Kungl. Maj:t den 30 december 1941 uppdragit åt chefen för armén

att efter samråd med cheferna för marinen och flygvapnet verkställa samt

till Kungl. Majit inkomma med den av riksdagen önskade utredningen, kar

arméchefen med skrivelse den 19 juni 1942 överlämnat sådan utredning.

Beträffande gränsdragningen mellan värnpliktiga specialister på det tekniska

området och övriga värnpliktiga inom armén har arméchcfen funnit

dels att, förutom högskoleutbildade ingenjörer, även andra ingenjörer borde

kunna användas i specialtjänst och dels att yrkesmän till större antal än

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

som hittills utnyttjats kunde krävas för sådan tjänst. Ett exakt angivande

av vilka utbildnings- eller yrkeskategorier, sorn borde ifrågakomma, hade

dock icke befunnits möjligt. Härom har arméchefen närmare anfört:

Inom arméns freds- och krigsorganisation förefinnes ett betydande behov

av värnpliktiga tekniker, dels sådana, som avlagt högre eller lägre teknisk

examen och som böra placeras i ingeujörsbefattningar eller motsvarande,

dels skickliga yrkesmän, som böra placeras som verkmästare eller i mekanikertjänst

(bilmekaniker, pjäsmekaniker o. s. v.).

Den förstnämnda kategorien tillhörande värnpliktiga hava hittills i viss

utsträckning uttagits i specialtjänst såsom fälttygtekniker och bibringats en

med hänsyn till de civila studierna anpassad militär utbildning. Enligt formuleringen

i 1941 års värnpliktslag och inskrivningsförordning av bestämmelserna

angående utbildningens fullgörande synes dock uttagning i specialtjänst

böra förekomma endast för högskoleutbildade värnpliktiga. Sådana

med endast lägre teknisk examen synas enligt bestämmelsernas formulering

sålunda icke skola ifrågakomma för uttagning till fälttygtekniker (tygtekniker).

Utredningen har dock givit vid handen, att jämväl icke högskoleutbildade

ingenjörer böra kunna uttagas till tygtekniker eller användas i annan likartad

befattning inom den militära organisationen. De böra därvid ifrågakomma

för tjänstgöring antingen vid tygdepartementet eller dess fabriker och anstalter

eller vid högre eller lägre truppförband.

Yrkesmännen inom de i industrikommissionens skrivelse angivna optiska,

elektriska, finmekaniska och bilmekaniska facken hava sedan lång tid tillbaka

utnyttjats i specialbefattningar. Anvisningar för de ifrågavarande värnpliktigas

uttagning och fördelning givas i generalorder nr 1 samt i inskrivningsinstruktionen

(generalorder nr 3/1942). Särskilda bestämmelser för

deras utbildning och tjänstgöring hava utfärdats å arméorder, varvid man

dock fått utgå från att första tjänstgöringen skall fullgöras i en följd och i

huvudsak förläggas till vederbörande truppförband. Givet är emellertid, att

den alltmer ökade omfattningen av arméns tekniska utrustning och den fortlöpande

motoriseringen av ett stort antal förband kan kräva att de yrkesutbildade

värnpliktiga inom de nämnda facken utnyttjas i ännu högre grad

än vad tidigare varit fallet. Icke minst erfarenheterna från det nu pågående

kriget visa nödvändigheten av att reparationstjänsten ständigt fungerar för

att en armé skall kunna fylla sin uppgift i fält. —---------—

Att exakt angiva vilka jrrkes- eller utbildningskategorier, som böra ifrågakomma

för uppdelad tjänstgöring, har icke befunnits möjligt. Det årligen

disponibla antalet värnpliktiga med vissa föreskrivna civila kvalifikationer

kan komma att väsentligt växla beroende på tillfälliga konjunkturer på

arbetsmarknaden m. m., vilket med en hundraprocentig uttagning av vissa

yrkeskategorier för uppdelad tjänstgöring kan medföra väsentliga olägenheter

för utbildning i allmänhet inom armén samt ur krigsorganisatorisk

synpunkt. Ur rent formell synpunkt synas dessutom icke obetydliga svårigheter

föreligga att på ett sådant sätt angiva vilka kvalifikationer, som skola

medföra att en värnpliktig hänföres till den ena eller andra kategorien, att

misstolkningar eller godtycke uteslutas.

Den ifrågasatta gränsdragningen har med anledning av ovan anförda befunnits

lämpligast ske an talsmässigt, varmed givetvis strävan bör vara att

i största möjliga utsträckning utnyttja de ifrågavarande värnpliktiga i sådan

tjänst, som motvarar deras civila utbildning. I konnman doväg bör årligen

föreskrivas dels det antal värnpliktiga ingenjörer med eller utan högskoleutbildning,

som bör uttagas till tygtekniker, eventuellt ingenjörer, dels det

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

antal yrkesskickliga värnpliktiga inom vissa mekaniska fack, som bör uttagas

för utbildning till vissa militära yrkesbefattningar och ifrågakomma

för uppdelad tjänstgöring. Ett sådant förfaringssätt synes tillgodose de av

industrikommissionen framförda önskemålen samtidigt som de militära myndigheterna

hava möjligheter att fördela värnpliktstillgången på ett efter

samtliga föreliggande personalbehov anpassat sätt.

I fråga örn tjänstgöringstidens förläggning för ingenjörer med lägre teknisk

utbildning och blivande sådana ingenjörer bär arméchefen ansett, att

möjligheter borde skapas för dessa att fullgöra viss del av tjänstgöringen

såsom fackutbildning och facktjänstgöring. I allmänhet borde utbildningen

ske tillsammans med högskoleingenjörerna och på samma sätt som för dem

med uppehåll i tjänstgöringen för studiernas fullföljande. Yärnpliktiga

yrkesmän syntes arméchefen böra genomgå rekrytskola vid vederbörligt

truppslag under omkring ett halvt år för att därefter genom hemförlovning

givas tillfälle att »stadga» sig i yrket och ytterligare vinna yrkesskicklighet.

Efter detta avbrott borde inkallelse ske för utbildning till »militär mekaniker»

under omkring ett halvt år. Sådan värnpliktig skulle, enligt vad

arméchefen förutsatt, icke ifrågakomma till uttagning för utbildning till

officer eller underofficer.

Yad kustartilleriet anginge gjorde sig i huvudsak samma synpunkter

gällande som beträffande armén. Det i fråga örn armén anförda gällde därför

även kustartilleriet.

Flottans personalbehov tillgodosåges däremot efter i viss mån andra

grunder. För den tekniska tjänsten vid flottan utnyttjades huvudsakligen

fast anställd personal. Marinchefen hade med anledning därav förklarat sig

icke önska, att den ifrågasatta omläggningen av den tekniska personalens

utbildning och tjänstgöring skulle gälla flottan. Gentemot en ändring i nu

gällande författningar i sådan riktning, att jämväl värnpliktiga med endast

lägre teknisk utbildning skulle kunna uttagas i specialtjänst såsom ingenjörer

eller kemister vid flottan, hade marinchefen dock intet att erinra.

Flygvapnets värnpliktskontingent bestode till väsentlig del av värnpliktiga,

som erhållit civil utbildning eller praktik inom det mekaniska facket. Chefen

för flygvapnet ansåge dock, att nu tillämpade system för dessa värnpliktigas

militära utbildning och tjänstgöring tillfredsställde alla rimliga anspråk på

effektivitet och att den ifrågasatta anordningen vad flygvapnet beträffade

icke vore lämplig.

På grund av det anförda hemställde arméchefen dels att uttagning för

utbildning i specialtjänst såsom ingenjörer m. m. skulle äga rum vid samtliga

försvarsgrenar jämväl av sådana tekniska studerande eller ingenjörer,

vilka icke vore elever vid eller genomgått teknisk högskola eller motsvarande

utbildning, dels ock att uttagning för utbildning i specialtjänst av

vissa yrkesskickliga värnpliktiga inom det tekniska området skulle medgivas

beträffande armén och kustartilleriet tilldelade värnpliktiga, därvid

dock arméchefen förutsatt, att inskränkningen till armén och kustartilleriet

icke skulle behöva komma till uttryck i värnpliktslagen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 7.

Yttranden i ärendet ha avgivits av arméförvaltningens tygdepartement

och de sakkunniga, som med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5

juni 1942 tillkallats för att inom försvarsdepartementet biträda med utredning

rörande försvarsväsendets ingenjörspersonal m. m. (försvarsväsendets

ingenjörutredning).

Arméförvaltningens ty g departement har förklarat sig i huvudsak intet lia

att erinra mot den av arméchefen framlagda utredningen. Beträffande det

av arméchefen förutsatta förhållandet, att värnpliktig, som uttagits för utbildning

i specialtjänst, icke skulle ifrågakomma för utbildning till officer

eller underofficer, har tygdepartementet dock framhållit, att därigenom skulle

för tygtruppernas del förhindras, att värnpliktiga med tekniska kunskaper

kunde utväljas för utbildning till underofficerare och officerare. Flertalet

värnpliktiga hade nämligen vid tjugu års ålder knappast hunnit annat än

påbörja sina studier för utbildning till ingenjörer. Det syntes därför ändamålsenligast,

att lämpliga underofficerselever finge utväljas bland dem, som

efter avslutade studier underginge fackutbildning. Vad anginge förhållandena

under en övergångstid vid genomförande av förslaget örn uppdelad tjänstgöring

har tygdepartementet framhållit, att under förutsättning att för yrkesskickliga

värnpliktiga avbrottet i tjänstgöringen efter militärutbildningen

varade exempelvis två år följden härav skulle bliva, att ingen fackutbildning

av mekaniker lomme att äga rum under de två åren närmast efter

genomförandet. Detta vore icke godtagbart. Det kunde därför ifrågasättas,

örn icke under övergångsåren borde uttagas dubbla (eventuellt minskade)

omgångar värnpliktiga i specialtjänst, varav den ena finge fullgöra fackutbildning

i en följd och den andra finge fullgöra fackutbildning efter vederbörligt

avbrott.

Försvarsväsendets ingenjörutredning har uttalat sin anslutning till de ovan

återgivna synpunkterna i industrikommissionens krigsindustriavdelnings

skrivelse. Beträffande arméchefens förslag örn uttagning för utbildning i

specialtjänst såsom ingenjörer m. m. har ingenjörutredningen ansett sig icke

för närvarande kunna avgiva något mera ingående utlåtande, då frågan örn

utbildning i specialtjänst såsom ingenjör utgjorde en av ingenjörutredningens

huvuduppgifter och utredningen av denna orsak icke ansåge sig kunna

föregripa de resultat, vartill undersökningarna kunde leda. Utredningen

ville emellertid redan nu i enlighet med arméchefens hemställan föreslå, att

även ingenjörer med lägre teknisk utbildning kunde uttagas till för dem

lämpad specialtjänst. Ytterligare ville utredningen framhålla, att även vid

navigationsskolor utbildade maskinister borde inräknas i förevarande personalkategori

och särskilt angivas bland den i 27 § 1 mom. D värnpliktslagen

uppräknade personalen. Efter slutförandet av utredningens arbete bomme

det möjligen att visa sig erforderligt med ytterligare ändringar i värnpliktslagen.

De ändringsförslag, till vilka utredningen nu anslutit sig, vore emellertid

så trängande att ett uppskjutande därav icke syntes böra ske. Vidkommande

arméchefens förslag örn uttagning för utbildning av vissa yrkesskickliga

värnpliktiga hade utredningen hos arméstaben linder hand inhämtat,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

9

att framställningen endast avsåge rekryteringen av kategorien »mekaniker»

och således icke berörde den blivande rekryteringen av tygtruppernas personal

i allmänhet, likaledes en av utredningens huvuduppgifter. Då krigsmaktens

behov av mekaniker gjort sig så starkt gällande, att frågan därom

icke borde förhalas, lämnade utredningen obetingat sin anslutning till förslaget

även i förevarande avseende.

Ingenjörutredningen har vidare anfört bland annat:

Genom att Kungl. Majit erhåller befogenhet att örn så visar sig erforderligt

i kommandoväg uttaga yrkeskunniga tekniker tilldelad tjänstgöring

torde en legislativ grund vara skapad för att även flottan och flygvapnet

tillförsäkras möjlighet att, om så framdeles visar sig erforderligt, på ett

smidigt sätt erhålla värnpliktiga med större yrkeskunnighet än vad som för

närvarande är fallet. Utredningen anser därför framställningens begränsning

till enbart armén och kustartilleriet icke vara i god överensstämmelse med

principerna för ett rationellt utnyttjande av tekniskt kunnig personal.

Av handlingarna i ärendet inhämtas visserligen, att chefen för flygvapnet

ansett den av arméchefen föreslagna åtgärden icke vara lämplig för flygvapnets

vidkommande, enär dess värnpliktskontingenter till väsentlig del

bestode av värnpliktiga, som erhållit civil utbildning eller praktik inom

speciella tekniska fack.

Ingenjörutredningen förordar dock under hänvisning till det ovan anförda,

att uttagning för utbildning i special tjänst av vissa yrkesskickliga värnpliktiga

må vinna tillämpning beträffande samtliga försvarsgrenar. Emellertid

torde i anledning av vad chefen för flygvapnet anfört några närmare bestämmelser

till följd av lagändringen icke för närvarande vara påkallade för denna

försvarsgren.

Slutligen har ingenjörutredningen förklarat, att, då såsom ovan nämnts

arméchefens framställning icke berörde rekryteringen av tygtruppernas personal

i allmänhet, utredningen icke ansåge sig för närvarande böra till behandling

upptaga spörsmålet om uttagning till officer eller underofficer av

sådana värnpliktiga, som uttagits för utbildning i specialtjänst. Utredningen

ville emellertid återkomma härtill i blivande betänkande.

Med den stora betydelse, som maskinell utrustning av olika slag äger för Departementsen

modern krigsmakt, är det givetvis av vikt, att tekniskt skolade och yrkes- chefen.

utbildade värnpliktigas specialkunskaper utnyttjas på bästa sätt. En viktig

förutsättning för att så skall kunna ske är, att sådana värnpliktiga, vilka icke

hunnit avsluta studier eller yrkesutbildning, beredas tillfälle att fullfölja

studierna eller utbildningen, innan de tagas i anspråk för facktjänstgöring

inom krigsmakten. Den för närvarande gällande befogenheten för Kungl.

Majit att förordna örn uppdelning av värnpliktigas tjänstgöring i soldat- och

befälsutbildning, å ena, samt fackutbildning och facktjänstgöring, å andra

sidan, med rätt till avbrott under viss tid för studiers fullföljande, synes

vara alltför begriinsad, i det att den endast avser värnpliktiga, som vid

högskola eller därmed jämförlig högre läroanstalt idka eller skola idka studier

för utbildning till ingenjörer eller eljest i sådana ämnen, att därvid

vunna insikter kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten. Kungl. Majit

bör liga meddela dylikt förordnande jämväl beträffande värnpliktiga, som

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 7. 25cc 42 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts •proposition nr 7.

vid lägre läroanstalter än högskolor fullbordat, bedriva eller ämna bedriva

studier för utbildning till ingenjörer, samt beträffande värnpliktiga, som

fullbordat eller påbörjat yrkesutbildning av den tekniska art, att deras insikter

kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten. Givetvis kunna icke

vilka ingenjörsstudier som helst lika litet som varje teknisk yrkesutbildning

medföra lämplighet för specialtjänst. Att i värnpliktslagen närmare angiva

för vilka blivande eller färdigutbildade ingenjörer och yrkesmän förordnande

om uppdelad tjänstgöring skall kunna givas, låter sig dock svårligen göra.

Det torde därför böra överlämnas åt Kungl. Majit att på lämpligt sätt avgränsa

ifrågavarande kategorier. Den sålunda föreslagna utvidgningen av

Kungl. Majlis befogenhet att meddela förordnande örn uppdelad tjänstgöring

bör icke heller inskränkas till att gälla endast visst eller vissa vapenslag.

Även i detta avseende torde det närmare avgörandet böra ankomma på

Kungl. Majit.

Vad angår ingenjörutredningens förslag, att förordnande örn uppdelad

tjänstgöring skall kunna meddelas jämväl beträffande vid navigationsskolor

utbildade maskinister, skulle det möjligen vara fördelaktigt att kunna bereda

också dessa värnpliktiga avbrott i värnpliktstjänstgöringen för fullföljande

av påbörjade studier. Med hänsyn till att maskinisters tjänstgöringsskyldighet

är reglerad i 27 § 1 mom. C värnpliktslagen synes emellertid

frågan därom icke böra prövas utan ytterligare utredning. Den torde

lämpligen kunna upptagas till behandling i samband med prövningen av de

övriga förslag till ändringar i värnpliktslagen, som ingenjörutredningen kan

komma att framlägga.

Såsom arméchefen yttrat torde i allmänhet utbildningen av ingenjörer

med lägre utbildning böra ske tillsammans med och på samma sätt som för

högskoleingenjörerna. På grund härav synas även förstnämnda ingenjörer

böra kunna åläggas att, då så anses påkallat för bibringande och vidmakthållande

av för avsedd mobiliseringsbefattning erforderliga insikter, fullgöra

högst etthundraåttio dagars tjänstgöring utöver den eljest gällande tjänstgöringstiden

örn fyrahundrafemtio dagar. Denna fortsatta tjänstgöring bör

kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden.

Beträffande spörsmålet huruvida vid uttagning för utbildning till officerare

och underofficerare kunna utväljas sådana värnpliktiga, som uttagits

för utbildning i special tjänst, torde i värnpliktslagen med gällande lydelse

icke vara avsett, att så skall ske. Då ingenjörutredningen torde komma att

i sitt blivande betänkande upptaga spörsmålet till behandling, anser jag icke

lämpligt att redan i detta sammanhang vidare ingå därpå.

Förutom här förordade ändringar i värnpliktslagen är det min avsikt att

föreslå ändrade bestämmelser i inskrivningsförordningen och i vissa i kommandoväg

meddelade föreskrifter. Till dessa torde jag framdeles få återkomma.

Det är av vikt, att denna lagfråga liandlägges så skyndsamt, att de nya

bestämmelserna må kunna vinna tillämpning å de värnpliktskontingenter,

som våren 1943 påbörja sin tjänstgöring.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7. 11

I samband härmed får jag beröra ytterligare en ifrågasatt ändring i värnpliktslagen.

Jämlikt 11 § samma lag skall inskrivningschef vara ordförande i inskrivningsnämnd.

Örn en inskrivningschefs arbetsbörda blir för stor, torde på

grund av denna föreskrift strängt taget erforderlig lättnad böra beredas honom

genom att han befrias från andra åligganden än ordförandeskapet. Emellertid

har det under nuvarande beredskapsförhållanden visat sig, att det understundom

varit lämpligare ur försvarets synpunkt örn befrielse från ordförandeskapet

kunnat medgivas. För att så skall kunna ske, torde i förevarande

lagrum böra inrymmas rätt för Kungl. Majit att på grund av särskilda

omständigheter förordna, att annan regementsofficer än inskrivningschef

skall vara ordförande i inskrivningsnämnd. Jag förutsätter, att denna

befogenhet skall komma till användning endast då en sådan anordning är

påtagligt ändamålsenligare än den nyss antydda utvägen.

I enlighet med det ovan anförda har inom departementet utarbetats förslag

till lag om ändrad lydelse av 11 § och 27 § 1 mom. B värwplilc t slag en

den 30 december 1941 (nr 967).

Efter avslutad föredragning hemställer departementschefen, att lagförslaget

måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Yad föredraganden sålunda, med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans

Majit Konungen bifalla samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anders Broberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:22 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändrad lydelse av 11 § och 27 § 1 mom. D värnpliktslagen den 30 decemb a1 i texten
  2. 2LU 1943:1 Andra lagutskottets utlåtande nr 1 a1 i texten