Angående anslag till statens intressekontor, m. m
1943-02-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:73, Angående anslag till statens intressekontor, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
1
Nr 73.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till statens
intressekontor, m. m.; given Stockholms slott den
19 februari 1943.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 februari 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför.
I årets statsverksproposition ha under sjunde huvudtiteln upptagits anslag
med beräknade belopp till Statens intressekontor med 318,000 kronor
samt till Bidrag till erkända skatteförmedlingskassor med 300,000 kronor.
Att definitiva anslagsäskanden icke framlagts beror på att ett vid tiden för
statsverkspropositionens avgivande icke slutligt prövat lagförslag angående
utskyldsbetalning genom skatteförmedlingskassor ansetts kunna inverka på
intressekontorets ställning i skatleförmedlingsrörelsen saint att lagförslagets
genomförande varit en förutsättning för anvisandet av det angivna bidragsanslaget.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 73. i
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
Sedan Kungl. Majit den 15 januari 1943 avgivit proposition till riksdagen
med förslag till förordning om erkända skatteförmedlingskassor, m. m. (nr
17), saknas anledning att längre uppskjuta prövningen av nämnda anslagsfrågor.
1. Statens intressekontor. 1 årets statsverksproposition lämnas följande
redogörelse för intressekontorets verksamhet och medelsbehov.
Jämlikt av Kungl. Majit meddelade föreskrifter må statens intressekontor,
som är anslutet till postgirokontoret, med medel, vilka inflyta till intressekontoret
genom regelbundna avdrag å löner eller pensioner eller genom inbetalningar,
ombesörja betalning av skatt samt, jämte skatt, andra mera
regelbundet förekommande personliga utgifter såväl åt befattningshavare
och pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst som at andra per
-
De inkomster, med vilka kostnaderna för intressekontorets verksamhet bestridas,
utgöras huvudsakligen av ränta å de i rörelsen innestaende medlen,
bidrag av statsmedel och avgifter från kontoinnehavare. Enligt de av 1936 ars
riksdag godkända grunderna för intressekontorets verksamhet bestrider staten
nettokostnaden för rörelsen, såvitt angår skatteförmedlingen. Intressekontorets
utgifter för andra uppdrag täckas genom avgifter.
I skrivelse den 6 oktober 1942 har generalpoststyrelsen avgivit redogörelse
för intressekontorets verksamhet under år 1941. Enligt redogörelsen foreter
verksamheten en viss ökning i förhållande till år 1940. Sålunda har antalet
intressekonton ökats med 16 procent lill i runt tal 68,900, antalet inbetalningar
med. 15 procent till inemot 1,150,000, antalet utbetalningar med 1.
procent till något över 880,000 och beloppet av utbetalningarna med 34 procent
till i runt tal 62.3 miljoner kronor. Av redogörelsen framgår vidare,
att nettoutgifterna för år 1941 till den del de icke täckas av influtna räntoi,
kontoinnehavares avgifter och andra inkomster uppgått till .396,000 kronor.
Av detta belopp anses emellertid 78,000 kronor hänföra sig till kontorets medverkan
vid uppbörd av skatterestantier för i Stockholm mantalsskrivna personer.
Denna medverkan är organiserad i enlighet nied en år 1937 mellan
generalpoststyrelsen och Överståthållarämbetet träffad överenskommelse och
avser att bereda restskatteförda större möjlighet att avveckla sina skatterestantier.
Generalpoststyrelsen erinrar örn att styrelsen i skrivelse den 31 oktober
1941 angående intressekontorets verksamhet under år 1940 beräknat nettokostnaderna
för restskatteförmedlingen till Överståthållarämbetet under åren
1937—1940 till sammanlagt 206,000 kronor. Styrelsen anser, att nämnda belopp
jämte intressekontorets motsvarande kostnader för år 1941 bör ersättas
postverket. Under hänvisning härtill hemställer styrelsen, att ersättningen
måtte utgå med (396,000 + 206,000 =) 602,000 kronor.
Intressekontorets driftkostnader. I departementschefsanförandet
i propositionen nr 331/1942 angående anslag till statens intressekontor
för budgetåret 1942/43 uttalades, att omständigheterna föranledde
en omprövning av intressekontorets ekonomi och skäligheten av kostnaderna
för dess olika verksamhetsgrenar. I syfte att erhålla en utgångspunkt
för en dylik omprövning, särskilt vad avser skatteförmedlingen, har
genom anlitande av tillkallad expertis verkställts viss utredning angående intressekontorets
självkostnader.
Kungl. Maj:ts proposition nr 73-
3
Ur innehållet i denna utredning må följande antecknas.
På grundval av 1941 års kostnader hade beräkningar utförts angående intressekontorets
självkostnader för dels betalning av restskatter, dels andra
skatteuppdrag, dels insättning å sparkonto i postsparbanken, dels ock övriga
uppdrag. Av dessa uppdrag vore restskattebetalning mest och sparbanksinsättning
minst kostnadskrävande. Självkostnaden för en restskattebetalning
hade sålunda utgjort 3 kronor 28 öre, medan kostnaden för en
sparbanksinsättning under 1941 beräknats uppgå till 12.87 öre mot 9.30 öre
år 1939. Beräkningen av kostnaderna för andra skatteuppdrag än restskatteförmedling
samt för »övriga uppdrag» hade skett med tillämpning av två
alternativa principer. Enligt den ena (delkostnadsprincipen), som innebure,
att de för skatteuppdrag och »övriga uppdrag» gemensamma delarna av
intressekontorets kostnader fördelades på intressekontorets samtliga uppdrag
med undantag av postsparbanksinsättningarna, skulle kostnaden för
en utbetalning i skatteuppdrag ha utgjort 42.9 öre och för utbetalning i »övriga
uppdrag» 128.9 öre. Enligt den andra principen (merkostnadsprincipen),
som angivits innebära, att nämnda gemensamma kostnader skulle helt belasta
skatteuppdragen, hade ifrågavarande utbetalningskostnad utgjort 93.4
respektive 55.8 öre.
Av en den 5 oktober 1942 dagtecknad promemoria av postsparbankschefen
J. Enger framgår bland annat följande.
De i utredningen framlagda beräkningarna av intressekontorets självkostnader
under 1941 hade till utgångspunkt haft en av generalpoststyrelsen
under år 1939 företagen utredning, vilken grundats på arbetstidsstudier.
Enär de vid sistnämnda utredning företagna beräkningarna i vissa avseenden
borde justeras, borde — med tillämpning av delkostnadsprincipen —
kostnaden för en utbetalning beträffande andra skatteuppdrag än sådana
som avsåge restskatteförmedling rätteligen uppgå till c:a 40 öre och beträffande
»övriga uppdrag» till c:a 100 öre. Att dessa kostnader i den nu föreliggande
utredningen beräknats till 42.9 respektive 128.0 öre berodde — i
den mån skiljaktigheten icke hänförde sig till den nyssnämnda justeringen —
på att man med utgångspunkt från 1939 års ursprungliga beräkningar jämväl
tagit hänsyn till dels intressekontorets portokostnader, varvid postbefordringsavgifterna
beräknats efter laxeenliga grunder, dels ock statens andel i
pensionskostnaderna för intressekontorets personal. Sett ur statsverkets självkostnadssynpunkt
borde portokostnaderna värderas till mindre än hälften
av det angivna beloppet. Vad angår pensionskostnaderna erinrades om att
någon fondering av statens andel icke ägde rum.
Med tillämpning av merkostnadsprincipen och med bortseende från portooch
pensionskostnader hade nettokostnaden år 1941 utgjort för skatteuppdrag
76.2 och för »övriga uppdrag» 49.9 öre. Till följd av att avgiften för
»övriga uppdrag» från och med den t februari 1942 höjts från 40 till 55 öre
hade inträtt en sänkning av .statsverkets neltoutgift för en utbetalning i skatteuppdrag
från 76.2 till 72.7 öre. För varje ytterligare höjning med 5 öre av
avgiften för »övriga uppdrag» minskades nettoutgiften för ett skatteuppdrag
med cirka 3.5 öre. En förutsättning för denna kostnadsminskning vore emellertid,
att antalet »övriga uppdrag» icke minskades. Även en höjning av avgiften
med 10 öre syntes komma att medföra en dylik minskning och en höjning
till 75 öre kunde väntas lia till följd en radikal nedskärning av »övriga
uppdrag».
1 promemorian angives vidare, att en höjning av postsparbankens gottgörelse
till intressekontoret flir sparbanksinsättning till 15 öre komme att
törel a gas.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
Intressekontorets ställning i skatte förmedlingsrörelsen.
I förenämnda proposition med förslag till förordning om erkända
skatteförmedlingskassor har frågan örn intressekontorets ställning i skatteförmedlingsrörelsen
efter ett genomförande av förslaget icke upptagits till särskild
behandling. I det sakkunnigbetänkande som legat till grund för propositionen
(SOU 1942: 21) har icke förutsatts någon annan förändring i intressekontorets
befogenheter än en utvidgning av kontorets överdragningsrätt,
innebärande att kontoret finge använda sina disponibla medel för gäldande
av nytillträdande medlemmars närmast förfallande två utskyldsbelopp. För
närvarande är intressekontorets överdragningsrätt bestämd sålunda att intressekontona
för statsanställda, för pensionerade f. d. statsanställda ävensom
för vissa andra kategorier av befattningshavare med huvudsakligen kommunal
eller halvstatlig anställning få överdragas med högst det belopp som
motsvarar vad månatligen för kontorets räkning avdrages å vederbörandes avlöning
eller pension. Därutöver äger intressekontoret motsvarande överdragningsrält
jämväl beträffande annan innehavare av intressekonto under förutsättning
att för underskott å kontot ställes säkerhet, som godkänts av generalpoststyrelsen.
Mot den utvidgade överdragningsrätten skulle enligt betänkandet
svara en skyldighet för uppbördsmyndigheterna, att då på detta sätt
förskotterat belopp icke i föreskriven ordning gäldades till kontoret, på anmälan
av kontoret uppdebitera bristen i och för restindrivning samt restituera
beloppet till kontoret. Enligt betänkandet och propositionen skulle de erkända
skatteförmedlingskassorna, vilka icke ansetts böra tillerkännas någon överdragningsrätt,
i stället äga befogenhet att medgiva nytillträdande medlem visst
anstånd med betalning av närmast förfallande två utskyldsbelopp samt av
restförda utskvlder. varjämte utmätningsman skulle äga att på framställning
av skattefönnedlingskassa bevilja till kassan ansluten skattskyldig visst
ytterligare anstånd, örn så funnes erforderligt för att framdeles förfallande
utskyldsbelopp skulle kunna gäldas vid de uppbördsstämmor då de enligt
vederbörliga debetsedlar skulle erläggas.
Av de myndigheter som hörts över sakkunnigbetänkandet har generalpoststyrelsen
tillstyrkt förslaget örn överdragningsrätt medan statskontoret avstyrkt
detsamma. Länsstyrelsen i Jönköpings län har ansett att det måste
leda till alltför lösliga och osäkra förhållanden örn intressekontorets överdragningsrätt
utvidgades till att gälla även icke statsavlönade personer och
intressekontoret finge förskottsbetala skatter, som understundom faktiskt aldrig
komme att inflyta från de betalningsskyldiga. Vissa andra remissinstanser
ha emellertid funnit överdragningsrätt böla medgivas icke blott intressekontoret
utan även andra skatteförmedlare än intressekontoret.
Bestridandet av kostnaderna för restskatteförmedling
genom intressekontorets försorg för i Stockholm mantalsskrivna
personer. Kungl. Maj:t har denna dag meddelat beslut
om tillkallande av särskild sakkunnig med uppdrag att verkställa utredning
och efter förhandlingar med Stockholms stad till Kungl. Maid inkomma med
Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
5
förslag till överenskommelse mellan staten och staden örn fördelningen avkostnaderna
för ifrågavarande restskatteförmedling.
I fråga örn beräkningen av anslag till intressekontoret för nästa
budgetår föreligga inga andra utgångspunkter än de som redovisats i statsverkspropositionen.
intressekontorets driftkostnader. Enligt de av riksdagen D^partementsgodkända
grunderna för intressekontorets verksamhet skola de uppdrag chefen.
som icke avse skattebetalning icke förorsaka statsverket några kostnader.
Med den av postsparbankschefen angivna beräkningsmetoden kan detta
villkor anses uppfyllt. Såsom av den verkställda utredningen framgår, kan
det emellertid övervägas att beräkna självkostnaden på andra sätt, enligt
vilka ett underskott framkommer. Valet av beräkningsmetod blir väsentligen
beroende på den utsträckning i vilken man anser att »övriga uppdrag»
skäligen böra belastas med för intressekontorets verksamhet gemensamma,
fasta kostnader, varvid återverkningarna av en eventuell avgiftsförändring på
antalet uppdrag och därmed på intressekontorets behov av arbetskraft blir av
betydelse. Att hänsyn vid kostnadsberäkningen bör tagas även till pensionskostnaderna
synes mig uppenbart. Vid bedömningen av intressekontorets
ekonomi har man vidare att taga hänsyn till prisstegringen efter den tidpunkt
förenämnda beräkningar avsett. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att
efter vidare övervägande av här berörda omständigheter, vilka icke synas
föreligga tillräckligt utredda, besluta i avgiftsfrågan.
I syfte att nedbringa kostnaderna för intressekontorets verksamhet torde
särskilda organisationsundersökningar böra verkställas i samband med att
de av besparingsberedningen för närvarande inom olika ämbetsverk bedrivna
undersökningarna av liknande art utsträckas till postverket. Vid dessa undersökningar
bör även utredas vilka följder ett slopande eller en väsentlig
begränsning av intressekontorets befattning med icke-skatteuppdrag skulle
få för kontorets organisation och ekonomi.
Vad beträffar intresse kontorets ställning i skatteförmedlingsrörelsen
förordar jag, att intressekontorets överdragningsrätt
försöksvis utvidgas till att, på sätt de sakkunniga föreslagit, avse närmast
förfallande två utskyldsbelopp. Ett slutligt ståndpunktstagande i frågan
torde få anstå tills någon erfarenhet vunnits örn verkningarna av denna
åtgärd.
Med prövningen av frågan örn den slutliga fördelningen av kostnaderna
för intressekontorets restskatteförmedling
för i Stockholm mantalsskrivna personer torde få anstå, till
dess resultaten föreligga av den nu beslutade utredningen i ämnet.
Anslaget till intressekontoret, som enligt vad av det föregående
framgår avser att täcka kontorets nettoutgifter för år 1941, torde för
budgetåret 1943/44 böra upptagas till samma belopp som beräknats i statsverkspropositionen
eller 318,000 kronor.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Statens intressekontor under sjunde huvudtiteln för
budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag av . . kronor 318,000.
2. Bidrag till erkända skatteförmedlingskassor. I årets statsverksproposition
har under denna rubrik preliminärt upptagits ett till 300,000 kronor
beräknat förslagsanslag. I statsverkspropositionen uttalades, att innan erfarenhet
vunnits om den omfattning, som kassornas verksamhet komme att
få, det givetvis vore vanskligt att beräkna storleken av de årliga kostnaderna
för ifrågavarande bidrag. Om antalet medlemmar i kassorna under budgetåret
1943/44 uppskattades till 200,000, skulle, vid sex uppbördsstämmor (uppbördsterminer)
per år, medelsbehovet med ett bidragsbelopp av 25 öre per
person och uppbördsstämma utgöra 300,000 kronor för år.
Sedermera har i omförmälda proposition nr 17/1943 närmare redogjorts
för i ämnet föreliggande förslag ävensom för däröver avgivna utlåtanden.
Under hänvisning till innehållet i sistnämnda proposition får jag hemställa,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till erkända skatteförmedlingskassor under
sjunde huvudtiteln för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag
av ............................ kronor 300,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Mats Lemm.
437349. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- SU 1943:90 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943144 till statens intressekontor, m. m. s. 19 i texten
- Rskr. 1943:198 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till statens intressekontor, m. m. s. 1 i texten