Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 11 juni 1937 (nr 348) örn krigsförsäkring för ombord d fartyg tjänstgörande personer

1943-03-05 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:84, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 11 juni 1937 (nr 348) örn krigsförsäkring för ombord d fartyg tjänstgörande personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

1

tfr 84.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen

den 11 juni 1937 (nr 348) örn krigsförsäkring för

ombord d fartyg tjänstgörande personer; given Stockholms

slott den 5 mars 1943.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 och

3 §§ lagen den 11 juni 1937 (nr 348) örn krigsförsäkring för ombord å fartyg

tjänstgörande personer.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 84.

441 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 11 juni 1937 (nr 348)

om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ lagen den 11 juni 1937 om krigsförsäkring

för ombord å fartyg tjänstgörande personer 1 skola erhålla följande

ändrade lydelse.

2§-

Vid beräkning för bestämmande av sjukpenning eller livränta av årlig

arbetsförtjänst skall, örn arbetsförtjänsten överstiger sextusen tvåhundrafyrtio

kronor, det överskjutande beloppet icke tagas i beräkning samt, örn arbetsförtjänsten

understiger tretusensexhundra kronor, densamma beräknas till

detta belopp.

3§-

Hel sjukpenning skall utgå med belopp, som framgår av följande tabell:

Den årliga arbetsförtjänsten

Sjuk-

penningens

belopp

uppgår till

kronor

men ej till

kronor

kronor

öre

3,600

3,645

6

50

3,645

3,915

7

—

3,915

4,185

7

50

4,185

4,455

8

—

4,455

4,725

8

50

4,725

4,995

9

—

4.995

5,265

9

50

5,265

5,535

10

—

5,535

5,805

10

50

5,805

6,075

11

—

6,075

—

11

50

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1943 men äger icke tillämpning å

olycksfall, som inträffat före nämnda dag.

1 Senaste lydelse se SFS 1939: 854.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

3

Utdrag av ''protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

26 februari 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och handelsdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga örn

ändring i lagen örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer,

m. m. samt anför.

Innan jag ingår på de detaljspörsmål, örn vilka nu är fråga, synes det mig

lämpligt att en redogörelse lämnas för vissa bestämmelser i lagstiftningen

på förevarande område, som i detta sammanhang torde vara av intresse.

Gällande bestämmelser.

Där ombord å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är försäkrad jämlikt

lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete, till följd av

krigsåtgärd — inom område och under tid, som Konungen äger bestämma —

drabbas av olycksfall i arbetet, skola, med tillämpning i övrigt av vad i nämnda

lag stadgas (med undantag av vissa stadganden i 27 §), i fråga örn sådant

olycksfall gälla vissa särskilda bestämmelser. Dessa finnas intagna i lagen

den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

personer (ändrad genom lagar den 15 december 1939, nr 854, den 28 juni 1941,

nr 540, samt den 30 april 1942, nr 216). Nyss återgivna stadgande finnes i

1 § första stycket i 1937 års lag. Enligt andra stycket i samma paragraf skall

vad i första stycket sägs örn person, som tjänstgör ombord å svenskt fartyg,

äga motsvarande tillämpning å statlig befattningshavare, som under utövande

av sin befattning tjänstgör ombord å utländskt fartyg. Har inom område och

under tid, som avses i 1 § första stycket, person som angives i första eller andra

stycket blivit borta samt all underrättelse örn honom upphört, skall han (enligt

1 § tredje stycket) anses hava omkommit genom olycksfall till följd av krigsåtgärd,

där ej med hänsyn till antaglig tid och plats för försvinnandet eller

andra omständigheter finnes sannolikt, att annan orsak till försvinnandet förelegat.

I 2 § av 1937 års lag givas föreskrifter örn beräkning av årlig arbetsförtjänst

för bestämmande av sjukpenning oller livränta, överstiger arbetsförtjänsten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

4,800 kronor, skall det överskjutande beloppet icke tagas i beräkning; understiger

arbetsförtjänsten 3,600 kronor, skall densamma dock beräknas till detta

belopp (minimigränsen höjdes från 2,900 till 3,600 kronor genom lagändringen

år 1939). — 3 § innehåller en tabell, utvisande beloppet av hel sjukpenning

vid olika storlek å årlig arbetsförtjänst. Sjukpenningen utgör 6 kronor 50 öre

vid en arbetsförtjänst, som uppgår till 3,600 kronor men ej till 3,645 kronor.

Därefter stiger sjukpenningen med intervaller i fråga örn arbetsförtjänst å

270 kronor och beträffande sjukpenning å 50 öre. Högsta sjukpenning är 9

kronor, som utgår örn arbetsförtjänsten är 4,725 kronor eller däröver. —- Har

olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört förlust

av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst en tiondel,

vilken förlust eller nedsättning kan antagas bliva bestående för framtiden,

skall enligt 4 § första stycket, utöver livränta, vid förlust av arbetsförmågan

till den skadade utgivas, örn han var befälhavare, styrman eller maskinbefäl,

ett belopp, motsvarande ett års lön, beräknad till tolv gånger den kontanta

månadslön, som den skadade åtnjöt vid tiden för olycksfallet, dock lägst 9,000

och högst 13,000 kronor, och eljest ett belopp av 9,000 kronor (dessa belopp,

som tidigare varit lägre, höjdes avsevärt genom 1939 årslagändring). Vid nedsättning

av arbetsförmågan skall det lägre belopp utgivas, som svarar mot

nedsättningen. Vid väsentlig försämring i den skadades tillstånd kan jämlikt

4 § andra stycket jämkning i förut bestämd ersättning äga rum. — Har olycksfallet

medfört döden, skall enligt 5 §, utöver livränta, till den avlidnes efterlevande

utgivas ett belopp, motsvarande det, som enligt 4 § skall utgå vid förlust

av arbetsförmågan, dock med avdrag av dels viss begravningshjälp, dels

ock vad som må hava utgivits jämlikt 4 §. Med efterlevande avses i 5 § allenast

make, barn, som äger rätt till arv efter den avlidne, och adoptivbarn jämte

deras avkomlingar samt föräldrar och adoptivföräldrar. Finnes ej annan efterlevande

än make, tillfaller hela beloppet maken. Finnas jämte make andra efterlevande,

tillfaller halva beloppet maken. Belopp, som utgår till andra efterlevande

än make, fördelas dem emellan enligt de regler, som gälla för fördelning

av arvfallen egendom. — De ökade försäkringsavgifter, som betingas av

förevarande försäkring, skola enligt 6 § bestridas av arbetsgivarna. — Jämlikt

8 § avse bestämmelserna i lagen ej personer, som tjänstgöra ombord å krigsfartyg;

de äga ej heller tillämpning i fråga örn skada, som kan uppkomma därav

att Sverige råkat i krig.

I kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 541) angående tillämpning av lagen om

krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer har Kungl. Maj:t

förordnat, att nämnda lag från och med den 1 juli 1941 skall äga tillämpning

tills vidare inom samtliga farvatten samt, vid vistelse i land, inom utrikes ort

där fartyget befinner sig.

Vidare stadgas i 1 § förordningen den 13 april 1940 (nr 213) örn ersättning

av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av

krigsåtgärd, att, örn svenskt fartyg genom sjöolycka utom riket går förlorat

eller efter sådan sjöolycka förklaras icke vara iståndsättligt och person, som

varit tjänstgörande ombord å fartyget, under å fartyg företagen hemresa till

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

Sverige drabbas av olycksfall till följd av krigsåtgärd inom sådant område och

under sådan tid, att lagen örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

personer är gällande, så skall, där nämnda lag dock icke är tillämplig å

olycksfallet, ersättning utgivas av statsmedel. Har person, som varit tjänstgörande

ombord å svenskt fartyg, i annat än i 1 § avsett fall under hemresa till

Sverige drabbats av olycksfall till följd av krigsåtgärd, äger Kungl. Majit, örn

skäl därtill äro, jämlikt 3 § besluta, att ersättning i anledning av olycksfallet

skall utgivas av statsmedel.

I förevarande sammanhang må erinras därom, att maximibeloppet för den

arbetsförtjänst, som enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag skall läggas till

grund för beräkning av ersättningsbelopp enligt lagen genom lag den 19 december

1941, nr 940, från och med den 1 januari 1942 höjts från 3,000 till 3,900

kronor. I samband därmed utfärdades en förordning (nr 942) angående dyrtidslillägg

åt vissa livräntetagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i

arbete m. m. (ändrad genom förordning den 22 maj 1942, nr 244). Enligt 1 §

skall den som i anledning av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats

före den 1 januari 1941 äger rätt till livränta enligt någon av de

lagar eller författningar, som uppräknas i 2 § — bland andra 1916 års olycksfallsförsäkringslag

och 1927 års militärersättningsförordning — erhålla dyrtidstillägg

därå motsvarande 15 procent av livräntans belopp. Dyrtidstillägg

utgår dock icke till livräntetagare, vars invaliditetsgrad understiger 30 procent.

Vidare må nämnas, att den 19 december 1941 även utfärdades en förordning (nr

943) angående dyrtidstillägg å vissa förmåner enligt förordningen den 18 juni

1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Däri stadgas, att, örn sjukpenning eller livränta utgår till

värnpliktig jämlikt militärersättningsförordningen i anledning av olycksfall

eller sjukdom, som drabbat den värnpliktige efter ingången av år 1941,

å sådan förmån skall utgå dyrtidstillägg motsvarande 30 procent av förmånens

belopp.

I den proposition (nr 316/1941), som låg till grund för de den 19 december

1941 utfärdade författningarna, anförde jag i egenskap av föredragande departementschef,

bland annat (sid. 34), att särskilda bestämmelser örn dyrtidstillägg

icke syntes böra meddelas i fråga örn de förmåner, som grundade sig på 1937

års krigsförsäkringslag. Därjämte framhölls, att i fråga om denna lag dyrtidstillägg

icke avsåges skola utgå å den del av livränta, som folie inom olycksfallsförsäkringslagens

bestämmelser.

Framställning örn författningsändringar.

I skrivelse den 19 november 1942 har Sveriges fartygsbefälsförening hemställt

dels att det högsta belopp, varå livränta skall beräknas enligt krigsförsäkringslagen,

måtte höjas på sätt som skett med motsvarande belopp i 1916

års olycksfallsförsäkringslag, d. v. s. med 30 procent, till 6,240 kronor, dels ock

att »ersättningar och livräntor» som utginge enligt samma lag, måtte undergå

dyrtidsreglering på sätt som skett beträffande »ersättningar och livräntor»

enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

I anledning av fartygsbefälsföreningens framställning liava yttranden avgivits

av riksförsäkringsanstalten, statskontoret, kommerskollegium, försäkringsrådet,

socialvårdskommittén, de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening,

Sveriges redareförening, svenska maskinbefälsförbrindet, svenska sjöfolksförbundet,

svenska stewartsföreningen och Sveriges radiotelegrafistförening.

De av fartygsbefälsföreningen omnämnda två spörsmålen behandlas nu var

för sig.

I. Höjning av maximibeloppet för årlig arbetsförtjänst.

Sveriges far ty g sbefäls för euin g har i sin skrivelse anfört, att de i 1937 års

krigsförsäkringslag tillmätta ersättningarnas realvärde undergått en väsentlig

minskning till följd av den under tiden efter krigsutbrottet inträffade och

alltjämt pågående levnadskostnadsstegringen. Fartygsbefälsföreningen har

därefter vidare anfört:

Härtill kommer, att hela löneläget inom sjöfarten, bortsett från de krigsriskersättningar,

som utgå under kriget, har undergått en väsentlig förändring.

Den år 1937 fastställda maximiinkomsten, på vilken livränta skulle beräknas,

nämligen 4,800 kronor per år, utgjorde vid tiden för lagens tillkomst

en årsinkomst som ungefärligen motsvarade inkomsten för förste styrmännen

och för andre styrmännen å de allra största fartygen. Lönerna vid denna tidpunkt

voro i stort sett ett uttryck för sjöfartens betalningsmöjligheter under

1930 års depressionsperiod. Hedan 1937 på hösten höjdes emellertid lönerna

för befälet med 15—20 procent, och 1939 vidtogs ytterligare en justering,

vilken för de i de lägsta tonnagegrupperna anställda innebar en förbättring

med bortåt 10 procent och för de bättre betalda grupperna 4 å 5 procent.

Dessa tvenne höjningar måste betraktas icke såsom en av högkonjunktur och

krig tillkommen förbättring utan såsom en anpassning av lönerna till sjöfartens

betalningsmöjligheter sedan depressionen väl övervunnits. Sjöfolkets

löner ha dessutom under åren från 1940 varit indexreglerade i enlighet med

de ramavtal, som under senare år varit gällande mellan svenska arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen. Räknar man med samtliga här nämnda

lönejusteringar lia befälets löner under de fem år, som förflutit sedan krigsförsäkringslagens

tillkomst, höjts med 40 å 45 procent. Yad som därför under

år 1937 kunde betraktas såsom ett för befälet tillfredsställande maximibelopp

för bestämmande av livränta är numera ett årsinkomstbelopp, som endast

motsvarar vad det lägst betalda utav befälet uppbär. Att efterlevande till

befäl, som gått bort genom krigsolycksfall liksom befäl som bliva invalider

genom sådant olycksfall, därest maximibeloppet icke höjes, komma i ett synnerligen

oförmånligt läge, behöver icke närmare motiveras.

Fartygsbefälsföreningen har därför, som förut nämnts, yrkat, att den årliga

arbetsförtjänstens maximibelopp måtte bestämmas till 6,240 kronor.

Fartygsbefälsföreningens förslag tillstyrkes av kommerskollegium, svenska

sjöfolksförbundet, svenska maskinbefälsförbundet och svenska stewartsföreningen.

Sjöfolksförbundet anför till motivering av sitt tillstyrkande:

Då krigsförsäkringslagen antogs år 1937 var detta för att giva de sjömän,

som genom att taga anställning ombord å de fartyg, som passerade dåvarande

farozoner, en känsla av större ekonomisk trygghet för sig själva och sina

familjer vid händelse av krigsolycksfall. Samma var förhållandet vid nu på
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

gående krigs utbrott. Sjömännen, som ansågo att den lagändring som kom

till stånd den 15 december 1939 (minimigränsen för arbetsinkomsten ändrades

från 2,900 till 3,600 kronor varjämte engångsbeloppen avsevärt förhöjdes)

ökade denna trygghet, tvekade icke heller att taga anställning ombord å fartygen,

ändock den mångdubbelt ökade faran.

De alltjämt stegrade levnadskostnaderna ha emellertid medfört, att realvärdet

av krigsförsäkringen sjunkit betydligt sedan den 15 december 1939,

vilket medfört, att de som måste leva på olycksfallsersättning eller livränta

numera ha ekonomiska svårigheter. Den förmån, som sjöfolket en gång hade

genom krigsförsäkringslagen, har sålunda på grund av prisstegringen upphört.

Då svenska fartygsbefälsföreningens hemställan avser att återställa denna

förlorade förmån, tillstyrkes föreningens förslag på det varmaste.

Sveriges radiotelegrafistförening anser, att, då radiotelegrafisternas fasta

löner sedan år 1937 till och med år 1939 stigit med omkring 20 procent, motsvarande

höjning borde ske av det belopp, som läge till grund för invalideller

änkepensionens beräknande.

Riksförsäkringsanstalten finner, med hänsyn till den stegring i avlöningsförmånerna

för sjöfolket, som ägt rum sedan år 1937, höjning av maximigränsen

för den årliga arbetsförtjänsten vara befogad. Anstalten anser dock

gränsen böra sättas till 6,000 kronor.

En ledamot av riksförsäkringsanstalten, byrådirektören Sidvall, var skiljaktig

och ansåg höjning till 6,240 kronor fullt skälig. Skulle en avrundning av

nämnda belopp anses önskvärd, borde densamma icke ske nedåt utan till 6,300

kronor. Detta belopp vore, i likhet med de förut nämnda beloppen 6,000 kronor

och 6,240 kronor, i hela kronor delbart med Vs, V4 och Vo, vilket måhända kunde

anses eftersträvansvärt, då det gällde uträknandet av livräntor till skadade och

deras efterlevande.

För säkring srådet biträder riksförsäkringsanstaltens uppfattning.

Statskontoret tillstyrker en förhöjning av maximigränsen men ifrågasätter,

örn icke maximibeloppet borde begränsas till 6,000 kronor.

Socialvårdskommittén ansluter sig närmast till den ståndpunkt, som intagits

av riksförsäkringsanstaltens majoritet, men har ingen erinran att framställa

mot att något av övriga angivna belopp — 6,240 eller 6,300 kronor —

väljes, därest så, t. ex. av tekniska skäl, skulle befinnas lämpligare.

I frågan, huruvida maximigränsen överhuvud bör höjas och i så fall med

vilket belopp, anser sig de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening icke

böra avgiva yttrande. Föreningen anför emellertid:

Den av 1941 års riksdag beslutade höjningen av maximiarbetsförtjänsten

enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag från 3,000 till 3,900 kronor kan icke

utan vidare läggas till grund för en höjning av maximiarbetsförtjänsten enligt

1937 års krigsförsäkringslag. Vid ändringen av 1916 års lag hade bestämmelsen

örn arbetsförtjänsten varit gällande i 15 år, medan nu gällande

maximiarbetsförtjänst enligt 1937 års lag varit gällande allenast 5 år. Även

om den försämring av penningvärdet, som inträtt, huvudsakligen inträffat

under dessa senare år, torde en kompensation av 30 procent icke kunna anses

motiverad.

Sveriges redareförening avstyrker fartygsbefälsföreningens framställning

samt anför:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departe
ments
chefen.

B Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

En förhöjning av ersättningsbeloppen i den allmänna olycksfallsförsäkringslagen

kan i och för sig icke motivera motsvarande ändring av krigsolycksfallsförsäkringslagen.

Ersättningsbeloppen i denna senare äro av

annan storleksordning än motsvarande belopp i 1916 års lag och efter den

ändring, som år 1939 vidtogs av 1937 års lag, föreligger än mindre skäl till

ytterligare förhöjning av desamma. Visserligen påverkades de ersättningar,

varom här är fråga och som utgingo till befälet jämlikt krigsolycksfallsförsäkringslagen,

blott i ringa omfattning av sistnämnda höjning, men då dessa

ersättningar redan från början utgingo med belopp, som även med hänsyn

till de hittills ökade levnadsomkostnaderna måste anses skäliga, synes någon

förhöjning därav nu icke böra ske.

Utan att vilja här ingå på ett bemötande av befälsföreningens åsikter örn

relationen mellan fartygsbefälets löner och sjöfartens betalningsmöjligheter,

vill redareföreningen framhålla, att det förhållandet att lönerna undergå förändring

uppåt ej heller i och för sig torde kunna tagas till intäkt för en förhöjning

av sjukpennningar och livräntor enligt ifrågavarande författningar. En

följd därav skulle bliva, att, då lönerna på grund av konjunkturerna eller andra

på löneläget inverkande förhållanden ånyo reducerades — vilket man alltid

måste räkna med inom en så känslig näring som sjöfartsnäringen — motsvarande

nedsättning måste ske i avseende å berörda förmåner. En allmän

osäkerhet på området skulle därigenom komma till stånd.

Såvitt föreningen förstår, är föredragande departementschefens uttalande

i 1941 års proposition att fatta så, att ersättningsbeloppen enligt krigsförsäkringslagen

finge anses tillfredsställande och att någon ändring av desamma

i vart fall icke då vore påkallad. Situationen har sedan dess ej utvecklat sig

på ett sådant sätt, att skäl nu finnas för frångående av den inställning, som

då intogs. Därtill kommer, att en ökning av ersättningsbeloppen på sätt befälsföreningen

påyrkar skulle stå i strid mot de av Kungl. Majit vidtagna åtgärderna

till förhindrande av inflation, ett förhållande, som giver föreningen

ytterligare anledning att avstyrka fartygsbefälsföreningens hemställan.

Genom den år 1941 vidtagna ändringen av 1916 års olycksfallsförsäkringslag

har från och med den 1 januari 1942 höjning vidtagits från 3,000 till 3,900

kronor av maximigränsen för den arbetsinkomst, som skall ligga till grund

för beräkningen av skadeersättningar enligt lagen. Ändringen var föranledd

av den stegring av löneinkomsterna, som ägt rum sedan år 1926, då

3,000-kronorsgränsen bestämdes. Då det gällde att fastställa maximigränsens

läge ansågs emellertid viss återhållsamhet böra iakttagas, bland annat med

hänsyn till den ökade belastning för näringslivet, som en höjning medförde.

Hänsyn togs även därtill, att de livräntor, som komme att fastställas med tilllämpning

av den nya maximigränsen, oförändrade komme att utgå för framtiden

även örn prisnivån skulle sjunka.

Maximigränsen för arbetsinkomst i krigsförsäkringslagen har alltsedan

lagens tillkomst år 1937 varit 4,800 kronor. Ändring därav vidtogs sålunda

icke i samband med den nyss omnämnda ändringen av 1916 års olycksfallsförsäkringslag.

I den nu föreliggande framställningen från Sveriges fartygsbefälsförening

har påvisats, att en avsevärd stegring i avlöningsförmånerna för sjöfolket, närmast

befälet, ägt rum sedan år 1937. Yad som då kunde betraktas såsom ett

tillfredsställande maximibelopp för årsinkomst vid bestämmandet av förmåner

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

enligt krigsförsäkringslagen vore numera otillräckligt. En höjning av maximibeloppet

med 30 procent — vilket dock vore mindre än löneökningen — yrkades

därför. I det stora flertalet yttranden har tillstyrkts, att maximigränsen

flyttas uppåt. Endast Sveriges redareförening har ansett den nuvarande

gränsen icke böra höjas. I de tillstyrkande yttrandena hava emellertid olika

uppfattningar kommit till uttryck rörande var den nya gränsen skall dragas,

därvid ifrågasatts gränsdragning vid 6,000, 6,240 eller 6,300 kronor.

Med hänsyn såväl till den risk, som sjömännen måste taga, då de under

nuvarande förhållanden gå till sjöss, som till vikten av att sjöfarten i största

möjliga utsträckning upprätthålles, synes mig den kompensation vid ett på

grund av krigsåtgärd inträffat olycksfall, som försäkringsbeloppen äro avsedda

att giva, böra sättas relativt högt. Med beaktande härav och under hänsynstagande

särskilt till den avsevärda inkomststegring för sjömän, som ägt rum,

finner jag för egen del övervägande skäl tala för att en höjning av maximibeloppet

för beräkning av årsinkomsten nu vidtages i krigsförsäkringslagen.

Mot en höjning av det nuvarande beloppet, 4,800 kronor, med 30 procent — i

överensstämmelse med 1941 års ändring i allmänna olycksfallsförsäkringslagen

— synas mig vägande invändningar icke kunna framställas. Gränsen skulle således

sättas vid 6,240 kronor. Ur praktisk synpunkt torde hinder häremot icke

möta; beloppet är jämnt delbart med 3, 4 och 6.

Förslaget föranleder ändringar i 2 och 3 §§ krigsförsäkringslagen. Då anledning

saknas att rubba de grunder, enligt vilka den i sistnämnda paragraf

intagna tabellen är uppbyggd, kommer densamma att utökas med fem nya inkomst-

och sjukpenninggrupper; högsta sjukpenning blir 11 kronor 50 öre.

De nya bestämmelserna torde böra tillämpas från och med den 1 maj 1943

men synas, i överensstämmelse med tidigare praxis i liknande fall, icke böra

gälla i fråga örn olycksfall, som inträffat dessförinnan. Uttryckligt stadgande

härom har upptagits såsom övergångsbestämmelse. II.

II. Bestämmelser om dyrtidstillägg.

Sveriges fartygsbefäls för euing har i sin skrivelse anfört, att det väckt en

icke ringa förvåning bland sjöfolket, att detsamma icke skulle komma i åtnjutande

av samma förmåner, vilka komme de personer till del, som åtnjöte ersättning

enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag. Då de, som enligt 1916 års

lag med därtill hörande författningar ägde uppbära livränta »eller sjukpenning»,

erhållit viss dyrtidskompensation och sådan kompensation tidigare medgivits

beträffande innehavare av folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag,

vore det förvisso på sin plats, att de ersättningar, som nu utginge till sjömän

eller deras anhöriga enligt 1937 års krigsförsäkringslag, finge på samma sätt

bliva föremål för reglering.

Kommerskollegium, sjöfollcsförbundet. maskinbefälsförbundet och stewartsföreningen

tillstyrka fartygsbefälsföreningens förslag.

Sveriges radiotelegrafjstförening anser, att, om rättvisa skulle vederfaras de

sjöfarande, invalidpensioner och pensioner till efterlevande enligt krigsfot

säkringslagcn borde höjas med 30 procent.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 84.

Riksförsäkringsanstalten erinrar om att de dyrtidstillägg, som, när olycksfallet

inträffat före 1941 års ingång, enligt förordningen den 19 december 1941

(nr 942) utgåves till livräntetagare, vilkas invaliditet uppginge till minst 30

procent, torde hava tillkommit väsentligen på grund av de avsevärda ekonomiska

svårigheter, som den nuvarande dyrtiden orsakat för dylika livräntetagare.

Då livräntorna enligt krigsförsäkringslagen (med fartygsbefälsföreningens

framställning örn dyrtidstillägg av statsmedel jämväl beträffande

krigsförsäkringslagen syntes närmast avses livräntor) i regel hade fastställts

enligt förmånligare grunder än nyssnämnda livräntor och då därtill komme,

att vid invaliditet och dödsfall ett kapitalbelopp utgåves enligt krigsförsäkringslagen,

syntes samma skäl ej kunna åberopas för dyrtidstillägg å livräntorna

enligt sistnämnda lag. Därest emellertid någon tilläggsförmån ansåges

böra utgå av den anledning, att livräntorna enligt krigsförsäkringslagen tidigare

i en del fall fastställts att utgå på grund av lägre arbetsförtjänst än senare

varit fallet, skulle man kunna tänka sig att dyrtidstillägg — i avseende å livräntor,

som tillerkänts på grund av olycksfall före 1941 års utgång — skulle

utgå å den del av livränta, som folie inom olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser.

För säkring srådet biträder riksförsäkringsanstaltens uppfattning.

Förslaget rörande dyrtidstillägg avstyrkes av statskontoret, Sveriges redareförening

och socialvårdskommittén.

Statskontoret erinrar om att spörsmålet örn dyrtidskompensation å de förmåner,

som grundade sig på krigsförsäkringslagen, varit föremål för övervägande

år 1941 men att man då stannat för att särskilda bestämmelser örn

dyrtidstillägg å sagda förmåner icke borde meddelas. Vid dylikt förhållande

borde förevarande framställning icke föranleda till någon åtgärd.

So daln år dskommittén åberopar samma principiella skäl som riksförsäkringsanstalten

och statskontoret samt tillägger, att det statsfinansiella läget

måste mana till stark restriktivitet vid beviljandet av dyrtidskompensation.

Förslaget örn dyrtidstillägg avstyrkes därför.

Till upplysning angående sammanlagda årliga beloppen av invalidlivräntor

(efter lägst 30 procents invaliditet) och efterlevandelivräntor, som beviljats

enligt krigsförsäkringslagen av riksförsäkringsanstalten eller ömsesidigt

olycksfallsförsäkringsbolag, kunna följande uppgifter lämnas:

Olycksfall före den 17 december 19391

Invalidlivräntor ......................................................... kronor 8,323: 34

Efterlevandelivräntor................................................... » 29,578:38

Summa kronor 37,901: 72

Olycksfall den 17 december 1939—den 31 december 1940.

Invalidlivräntor ......................................................... kronor 13,760: —

Efterlevandelivräntor................................................... » 294,830:28

Summa kronor 308,590: 28 1

1 Denna dag trädde lagändringarna av den 15 december 1939 i kraft.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84. 11

Olycksfall under år 1941.

............................................. kronor 2,560: —

................................ » 156,994:08

Summa kronor 159,554: 08

Olycksfall under år 1942.

............................................. kronor 960:—

................................ » 145,966:68

Summa kronor 146,926: 68

De dyrtidstillägg, som enligt förordningen den 19 december 1941, nr 942,

utgå å livräntor enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag och åtskilliga därmed

sammanhörande författningar, hava tillkommit för att bereda viss kompensation

för numera inträdd levnadskostnadsökning åt livräntetagare, som fått

sin livränta bestämd i anledning av olycksfall som inträffat eller sjukdom som

yppats före den 1 januari 1941. För tiden därefter antogos livräntorna

hava beräknats med viss hänsyn till den efter krigsutbrottet höjda lönenivån.

Dyrtidstillägget fastställdes till 15 procent av livräntans belopp. En särställning

gavs emellertid i berörda sammanhang åt livräntor och sjukpenningar till värnpliktiga.

Då dessa bestämdes på grundval av vissa fastställda inkomstbelopp

— 1,764 eller 2,160 kronor — därvid hänsyn icke toges till de inkomster, som

de värnpliktiga faktiskt åtnjutit i sitt civila arbete, ansågs dyrtidstillägg böra

utgå även å sjukpenning och livränta, som utgåves i anledning av olycksfall

som inträffat eller sjukdom som yppats efter ingången av år 1941. Dyrtidstillägget

å dessa förmåner fastställdes till 30 procent.

Sveriges fartygsbefälsförening har nu hemställt, att »ersättningar och livräntor»,

som utgå enligt 1937 års krigsförsäkringslag, skola undergå dyrtidsreglering

på sätt som skett beträffande »ersättningar och livräntor» enligt

1916 års olycksfallsförsäkringslag.

Till undanröjande av missförstånd synes till en början böra anmärkas, att

dyrtidstillägg beträffande olycksfallsförsäkringslagen utgå endast å livräntor.

Någon anledning att ifrågasätta dyrtidstillägg å andra ersättningar enligt krigsförsäkringslagen,

t. ex. sjukpenningar och engångsbelopp, torde icke föreligga.

Yad livräntorna enligt krigsförsäkringslagen beträffar hava dessa bestämts

med hänsyn till en årsinkomst, vilken alltsedan den 17 december 1939 beräknats

uppgå till minst 3,600 kronor och dessförinnan till minst 2,900 kronor.

Minimigränsen beträffande årsinkomst har i fråga om olycksfallsförsäkringslagen

däremot varit 450 kronor och maximigränsen intill den 1 januari 1942

3,000 kronor. Vidare hava utöver livräntor enligt krigsförsäkringslagen utgått

engångsbelopp av relativt betydande storleksordning.

Fartygsbefälsföreningens förslag rörande dyrtidstillägg har i de i ärendet

avgivna yttrandena avstyrkts av, bland andra, riksförsäkringsanstalten, försäkringsrådet,

statskontoret och socialvårdskommittén. I 1941 års proposition uttalade

jag angående dyrtidstillägg å livräntor, att anledning icke syntes föreligga

att utgiva dyrtidstillägg såvitt anginge livräntor enligt krigsförsäkrings
-

Invalidlivräntor ......

Efterlevandelivräntor

Invalidlivräntor ......

Efterlevandelivräntor

Departe
ments
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

lagen. Tillräckliga skäl att nu intaga en annan ståndpunkt synas mig icke förefinnas.

I anslutning till vad i det föregående anförts rörande ändringar av 2 och

3 §§ krigsförsäkringslagen har inom socialdepartementet upprättats förslag

till lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 11 juni 1937 (nr 348)

om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer av den lydelse

bilaga1 till detta protokoll utvisar.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över nämnda lagförslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Jan-Erik Stenius.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget,

har här uteslutits.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den

5 mars 1943.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 27 februari 1943 Milliandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 26

februari 1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 11 juni 1937

(nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet Sven Björkholm.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 mars 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Beamstorf, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och handelsdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets

den 5 mars 1943 avgivna utlåtande över det den 23 februari 1943 till lagrådet

remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§

lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

personer samt hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan

erinran, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:135 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 11 juni 1937 a1 i texten
  2. 2LU 1943:20 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 11 juni 1937 s. 1 i texten