Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag an-. gående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942. (nr 429) om hyresreglering m. m. samt lag angående, fortsatt giltighet av lagen samma dag (nr 430) örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m

1943-03-05 · 47 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 46 av 47 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:91, Med förslag till lag an-. gående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942. (nr 429) om hyresreglering m. m. samt lag angående, fortsatt giltighet av lagen samma dag (nr 430) örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

1

Nr 91.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag an-.

gående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942.

(nr 429) om hyresreglering m. m. samt lag angående,

fortsatt giltighet av lagen samma dag (nr 430) örn

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt

m. m.; given Stockholms slott den 5 mars 1943.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) örn

hyresreglering m. m.; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) örn

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

GUSTAR

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 91.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. ni.

Härigenom förordnas, dels att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m., vilken gäller till och med den 30 september 1943, i nedan intagna delar

skall erhålla ändrad lydelse på sätt i det följande angives, dels ock att

lagen i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt giltighet till och med den

30 september 1944.

6 §.

Är lägenhet, som icke enligt 2 § är underkastad hyresreglering, uthyrd mot

en hyra, som är avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet och övriga omständigheter

föranleda, äger hyresnämnden nedsätta hyran efter vad som

finnes skäligt. I fråga om ersättning för lägenhetens uppvärmning eller förseende

med varmvatten skall vad i 4 § andra och tredje styckena stadgas

äga motsvarande tillämpning.

Vid meddelande---därtill fastställer.

7 §•

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, uppsagt hyresavtal, äger

hyresnämnden på framställning av hyresgästen förklara uppsägningen ogiltig,

om den finnes strida mot god sed i hyresförhållanden eller eljest vara

obillig. Nämnden må ock, om hyresgästen samtycker därtill, förlänga hyresförhållandet

mot den hyra, som hyresvärden enligt vad ovan sägs äger betinga

sig, och på de villkor i övrigt, som finnas skäliga.

Framställning som i första stycket sägs skall göras inom fjorton dagar

från uppsägningen eller, örn hyresvärden icke därvid tydligt meddelat, att

han ej önskar låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden

lämnat hyresgästen sådant meddelande.

8 §•

Är hyresavtal slutet för bestämd tid utan förbehåll om uppsägning och

har hyresgästen i skälig tid givit hyresvärden tillkänna, att han önskar behålla

lägenheten efter den avtalade hyrestidens slut, äger hyresnämnden,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

3

där hyresvärden vägrar att förlänga hyresförhållandet, på framställning av

hyresgästen förordna därom, såframt hyresrätten ej är förverkad och hyresvärdens

vägran finnes strida mot god sed i hyresförhållanden eller eljest

vara obillig. I fråga örn hyresvillkoren vid sådan förlängning skall vad i 7 §

stadgas äga motsvarande tillämpning.

Framställning som---av avtalet.

Om förbud mot viss uthyrning m. m.

9 §.

Lägenhet, som den 1 januari 1942 eller vid den senare tidpunkt, då den

blivit färdigställd, var avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad,

må ej utan hyresnämndens tillstånd uthyras eller av ägaren tagas i bruk för

väsentligen annat ändamål än det sålunda avsedda.

Hyresnämnden äger---möblerat skick.

14 §.

Hyresnämnd utgöres---två ledamöter.

Ordförande förordnas---sådan förordnas.

Ledamöter väljas av kommunens beslutande myndighet. Den ene ledamoten

skall äga eller förvalta till uthyrning avsedd fastighet. Den andre, som ej

må äga eller förvalta sådan fastighet, skall hava kännedom om de mindre

bemedlades bostadsförhållanden. I ärende rörande annan lägenhet än sådan,

som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad, skall, där det

utan olägenhet kan ske, sistnämnde ledamot ersättas av ledamot, som driver

förvärvsverksamhet i förhyrd lägenhet och ej äger eller förvaltar till uthyrning

avsedd fastighet.

För ordföranden---skall ersätta.

Förordnande såsom — — — till vidare.

18 §.

Innan hyresnämnd avgör ärende enligt denna lag, skola hyresvärd och

hyresgäst eller, där så finnes lämpligt, hyressökande erhålla tillfälle att vid

sammanträde inför nämnden framlägga sina synpunkter. Framställning av

ringa vikt må dock avslås utan att hava handlagts vid sådant sammanträde,

om den finnes icke förtjäna avseende. Där genom särskild författning eller

beslut av statens byggnadslånebyrå bestämts den hyra, som högst må utgå

för viss lägenhet, må ärende om fastställande av lägenhetens grundhyra intill

den sålunda bestämda hyrans belopp avgöras utan hinder av att hyresgäst

eller hyressökande icke beretts tillfälle att infinna sig vid sammanträdet.

Har kallelse till sammanträde avsänts till part genom rekommenderat brev,

må ärendet avgöras utan hinder av hans utevaro.

Nämnden äger---- inför nämnden.

Nämnden eller---förelägga vite.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

19 §.

Såsom hyresnämndens---ordföranden omfattar.

Beträffande jäv---är stadgat.

Vid sammanträde med nämnden skall föras protokoll. Om nämndens beslut

skall skriftligt besked tillställas parterna.

20 §.

Part, som är missnöjd med hyresnämndens beslut, äger däröver anföra

besvär hos statens hyresråd inom tjugu dagar från den dag, då klaganden

erhöll sådant besked som i 19 § tredje stycket sägs.

Nämndens beslut skall, om ej hyresrådet annorlunda förordnar, lända till

efterrättelse utan hinder av anförda besvär.

Nämndens beslut gäller för tiden från och med den dag, då detsamma

meddelats, eller den senare dag, som nämnden bestämmer. I ärende, som avses

i 3, 4 eller 6 §, må dock nämnden, där det av särskild anledning finnes

skäligt, bestämma att beslutet skall avse förfluten tid; och äger nämnden i

sådant fall förordna om skäligt anstånd med betalning av vad hyresgäst

kan bliva skyldig att ytterligare utgiva för tid före nämndens beslut.

26 §.

Vad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning på upplåtelse av bostad,

som är förenad med allmän tjänst, och ej heller på bostadsupplåtelse i hotelleller

pensionatrörelse, i den mån prisregleringslagen erhållit tillämpning

därpå.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före lagens ikraftträdande

uppsagt hyresavtal örn lägenhet, som ej är uthyrd till bostad i möblerat

skick, till upphörande efter den 30 september 1943, må framställning som

i 7 § sägs göras inom fjorton dagar från dagen för lagens ikraftträdande eller,

om hyresvärden icke dessförinnan tydligt meddelat, att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

Beslut, som hyresnämnd meddelar, må icke på grund av vad som stadgats

i 20 § tredje stycket erhålla giltighet för tiden före lagens ikraftträdande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

5

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll

ay upplåtelse och överlåtelse ay bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, dels att 5 och 15 §§ lagen den 19 juni 1942 om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken gäller till och

med den 30 september 1943, skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angles,

dels att 9 § andra stycket samma lag skall upphöra att gälla, dels ock

att lagen i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt giltighet till och med den

30 september 1944.

5 §•

Överlåtelse av bostadsrätt mot vederlag skall för att bliva gällande godkännas

av hyresnämnden. Vad nu sagts skall dock ej gälla förvärv som skett å

exekutiv auktion.

Den som mot vederlag överlåter bostadsrätt vare skyldig att göra anmälan

örn överlåtelsen hos nämnden inom fjorton dagar från dagen för avtalet.

15 §.

Vad i 18 § tredje stycket samt 19—21, 25 och 28—30 §§ lagen örn hyresreglering

m. m. stadgas skall äga motsvarande tillämpning med avseende å

ärende enligt denna lag. Rör ärendet fastställandet av hyresvillkor, skall

jämväl i övrigt tillämpas vad som stadgas i förstnämnda lag.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 februari 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga örn fortsatt giltighet

av lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. och lagen samma dag

örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. och anför därvid

följande.

Genom lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. har

stadgats begränsning av hyrans storlek för flertalet lägenheter, möjlighet

till tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av vissa andra hyresförhållanden.

Såsom ett komplement härtill har i lagen den 19 juni 1942 (nr 430)

örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. genomförts reglering

av lägenhetsförvärv, som grundas på bostadsrätt och andra former av

bostadskooperation. Båda lagarna äga tillämpning i alla städer, köpingar och

municipalsamhällen, vilkas invånarantal uppgår till minst 2,000, samt dessutom,

efter särskilda förordnanden av Kungl. Maj :t, i åtskilliga mindre orter.

Regleringsåtgärderna handhavas närmast av kommunala hyresnämnder. Dessas

beslut kunna överklagas hos statens hyresråd, som utgör den centrala

myndigheten för hithörande frågor i hela riket. Lagarna äga giltighet till och

med den 30 septembeer 1943.

Såsom framhållits i motiven till den nu angivna lagstiftningen, har denna

föranletts av den bostadsbrist och därmed följande fara för stegring av lägenheternas

pris, som uppkommit till följd av byggnadsverksamhetens minskade

omfattning. I samtliga de 326 orter, för vilka det föreligger statistiska

uppgifter örn bostadsproduktionen, tillkommo under tioårsperioden 1932—

1941 i genomsnitt 24,277 nya bostadslägenheter årligen. År 1939, då byggnadsverksamheten

nådde sin höjdpunkt, uppgick antalet till 40,787. Till

följd av krisförhållandena sjönk sedan produktionen till 18,578 lägenheter

år 1940 och 11,634 år 1941. För år 1942 föreligger ännu icke fullständig

statistik beträffande samtliga dessa orter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

7

På grundval av uppgifter från byggnadsnämnderna har socialstyrelsen

utarbetat en preliminär statistik över bostadsproduktionen i de större och

medelstora städerna. Enligt denna statistik tillkommo i 33 städer med över

10,000 invånare år 1939 icke mindre än 30,522 nya lägenheter, medan motsvarande

tal var 14,629 år 1940, 8,582 år 1941 och 13,690 år 1942. För de

14 största städerna — där invånarantalet översteg 30,000 — uppgick antalet

redovisade nya lägenheter under åren 1939—1942 till respektive 26,805,

13,128, 7,394 och 10,964.

Statistiken över beviljade byggnadslov, som närmast belyser omfattningen

av byggnadsföretagarnas planer, har utvisat en väsentlig stegring av

byggnadslovens antal under år 1942 i jämförelse med år 1941. Likaså giva

byggnadsnämndernas uppgifter örn pågående byggen vid handen, att bostadsproduktionen

år 1942 fått avsevärt större omfattning än närmast föregående

år.

Även om sålunda en tydlig förbättring inträtt efter år 1941, har dock bostadsproduktionen

icke på långt när kommit upp till den nivå, som var

rådande omedelbart före krigsutbrottet. Den nuvarande bristen på arbetskraft

och på vissa slag av byggnadsmaterial lägger alltjämt hinder i vägen

för en mera betydande ökning av byggnadsverksamheten.

Hyresrådet har i skrivelse till Kungl. Majit den 8 februari 1943 framlagt

förslag till lagstiftning örn fortsatt giltighet av lagen örn hyresreglering m. m.

samt lagen om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

I nämnda skrivelse har framhållits, att hyresrådet för att förbereda denna

lagstiftningsfråga lämnat samtliga hyresnämnder tillfälle att anföra synpunkter

och önskemål. I anledning därav hade inkommit 41 yttranden, avgivna

av sammanlagt 57 hyresnämnder. Hyresrådets förslag grundade sig dels

på erfarenheter, som rådet gjort i sin hittillsvarande praxis, och dels på de

förslag i hyresnämndernas yttranden, som rådet funnit värda särskilt beaktande.

över hyresrådets förslag ha yttranden avgivits av Sveriges fastighetsägareförbund

och hyresgästernas riksförbund.

I fråga örn behovet av att lagstiftningen förlänges har

i stort sett enighet rätt. Samtliga de hyresnämnder, som uttalat sig härom,

ha ansett en sådan förlängning ofrånkomlig.

Hyresrådet har uttalat, att en reglering av detta slag vore oundgängligen

nödvändig i nuvarande läge på bostadsmarknaden, samt att ingenting syntes

tyda på att detta läge skulle komma att avsevärt förbättras under det

närmaste året efter det att den nuvarande lagens giltighetstid utlöpte. Med

anledning härav har hyresrådet föreslagit, att de båda lagarna med vissa

ändringar skulle erhålla fortsatt giltighet till och med den 30 september

1944.

I sitt yttrande över hyresrådets förslag Ilar Sveriges fastighetsägareförbund

— under anförande av allmänna betänkligheter gentemot lagstiftning
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

en — yttrat, att man tyvärr syntes få räkna med att densamma komme att

få förlängd giltighet. I detta sammanhang har förbundet bl. a. anfört:

Genom den på våren 1942 beslutade hyresregleringslagen hava fastighetsägarna

försatts i ett tvångsläge av helt annan skärpa än som då gällde på

övriga områden av det ekonomiska livet. Åtgärden var så mycket märkligare

som hyrorna i motsats till andra kostnadsfaktorer icke företett någon sådan

utveckling att tvångsåtgärder voro av nöden påkallade.----Sedan för

hyresprisbildningens vidkommande genomförts ett prisstopp på angiven väg

i form av en tvångslag, funno sig statsmakterna nödsakade att även på andra

områden av det ekonomiska livet vidtaga åtgärder i syfte att förhindra den

hotande inflationen. Härvid ansåg man sig dock icke kunna tillgripa liknande

tvångsmedel utan önskade söka sig fram på överenskommelsens väg.--•—

Det olika behandlingssätt från statsmakternas sida, som sålunda kommit

till användning mot skilda intressegrupper inom det ekonomiska livet, är iögonenfallande.

Medan i förhållande till vissa grupper förhandlingsvägen ansetts

både ändamålsenlig och framkomlig har man mot fastighetsägarna — ehuru

prisutvecklingen på hyresmarknaden ingalunda motiverade några mera

extrema åtgärder — omedelbart tillgripit en tvångslagstiftning.

Hyresgästernas riksförbund har förklarat, att man icke ens kunde allvarligt

diskutera frågan örn att upphäva lagstiftningen eller att inskränka dess tilllämplighetsområde.

Tvärtom torde det stå klart för envar, att det nuvarande

läget på bostadsmarknaden icke medgåve en återgång till en fri prisbildning.

Huvudgrunderna i den nu gällande lagstiftningen ha i

stort sett lämnats utan erinran av hyresnämnderna. Åtskilliga nämnder ha uttryckligen

förklarat, att lagstiftningen i sin nuvarande utformning väl fyllt

sitt ändamål. Hyresnämnden i Halmstad har emellertid anmärkt, att lagstiftningen

syntes väl sträng mot hyresvärdarna. Vissa mindre jämkningar i lagstiftningen

ha förordats av åtskilliga hyresnämnder.

Hyresrådet har såsom redan antytts föreslagit, att vissa ändringar skulle

vidtagas i de båda lagarna, och har för detta ändamål utarbetat två författningsförslag.

De&a torde få bifogas statsrådsprotokollet (Bilaga A).

I det yttrande, som avgivits av Sveriges fastighetsägareförbund, har anförts

bl. a. följande:

Den erfarenhet man hittills vunnit av hyresregleringslagens tillämpning visar,

att de betänkligheter, som före dess tillkomst yppades, blott vörö allt för

välgrundade. Genom sin allmänna tendens och genom sin utformning har

hyresregleringslagen placerat fastighetsägareparten i en mera missgynnad

ställning än som kunnat motiveras av lagstiftningens egentliga syfte. Lagen

karakteriseras av ett ensidigt hänsynstagande till hyresgästpartens intressen.

De intressemotsättningar mellan fastighetsägare och hyresgäster, som lagen

avser att reglera, hava i den största utsträckning lösts till hyresgästpartens förmån.

Lagbestämmelserna måste för att kunna sägas stå i överensstämmelse med

den rättsuppfattning, som hittills varit rådande i vårt land, inrymma garantier

för att samhällets ingrepp mot fastighetsägarna icke göres mera omfattande

än^som oundgängligen erfordras. I den mån vissa hyresförhållanden,

såsom ^frågan om hyresprisbildningen, frågan örn fastighetsägarnas uppsägningsrätt

m. m., sålunda även efter den 1 oktober 1943 skola bliva föremål

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

9

för laglig reglering, måste man kräva, att större hänsyn än hittills tages till

fastighetsägarpartens berättigade intressen.

Hyresgästernas riksförbund har som ett allmänt omdöme örn lagstiftningen

uttalat, att den i stort sett syntes ha haft åsyftad effekt. Förbundet ägde kännedom

om att det från fastighetsägarnas sida gjorts och säkerligen komme att

i fram l iden göras försök att karakterisera lagens verkningar för hyresvärdarna

såsom mer eller mindre katastrofala. Bakom sådana synpunkter läge påtagliga

överdrifter. Lagen medgåve i sin nuvarande utformning en anpassning

av hyresnivån efter förvaltningskostnadernas stegring, en princip mot

vilken fastighetsägarna själva åtminstone tidigare icke haft något att erinra.

Den omständigheten, att hyresvärdarna i fråga om beskurna vinstmöjligheter

satts i en förut ej rådande paritet med andra medborgargrupper kunde

icke utgöra skäl för lagstiftningens upphävande eller förändring av dess bärande

principer.

Det nuvarande läget på bostadsmarknaden kännetecknas av en allmän Departement

knapphet på lägenheter. Anledningen härtill är den mycket betydande minsk- -tiefen.

ning av bostadsproduktionen, som inträdde efter det andra världskrigets utbrott.

Efter år 1941 har visserligen åter en ökning av bostadsproduktionen

inträtt, men möjligheten att i önskvärd omfattning tillgodose behovet av bostäder

är fortfarande starkt begränsad till följd av den rådande bristen på

arbetskraft och vissa slag av byggnadsmaterial.

Under dessa förhållanden framstår det såsom ofrånkomligt att tills vidare

bibehålla de regleringsåtgärder och ingripanden på bostadsmarknaden,

vilka infördes genom lagen den 19 juni 1942 örn hyresreglering m. m. och

lagen samma dag om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt

m. m. Såsom tidigare angivits har hyresrådet framlagt förslag om att dessa

båda lagar, vilka äro gällande till och med den 30 september 1943, skola

erhålla fortsatt giltighet till och med den 30 september 1944. Detta förslag,

som icke mött någon egentlig gensaga, torde böra genomföras.

Bestämmelserna i nu ifrågavarande lagar torde i stort sett ha visat sig

väl ägnade att ligga till grund för den erforderliga regleringen. Under lagarnas

tillämpning har emellertid i vissa avseenden framträtt behov av ändringar

eller kompletteringar. De förslag, som framlagts härom, skola behandlas

i det följande under de särskilda lagrummen.

Lagen om hyresreglering m. m.

1 §•

Enligt denna paragraf skola lagens bestämmelser äga tillämpning i varje

stad, köping eller municipalsamhälle, som vid 1942 års ingång hade minst

2,000 invånare, samt, där Konungen så förordnar, jämväl i annan tättbebyggd

ort.

Detta stadgande har icke föranlett något ändringsförslag från hyresrådets

sida.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Departements
chefen.

Hyresgästernas riksförbund har i sitt remissyttrande anfört, att det enligt

förbundets erfarenhet vore en brist, att lagens tillämpningsområde i

princip begränsats till tättbebyggda orter. Till förbundets kännedom hade

kommit åtskilliga fall, där på viss ort ett uppenbart behov av hyresreglering

förelegat, men där de formella förutsättningarna för lagstiftningens

tillämpning icke varit för handen. Härmed avsåges i första hand samhällen,

vilka legat i närheten av hyresreglerade orter utan att själva vara i lagens

mening »tättbebyggda». Även om Kungl. Majit skulle intaga en välvillig

ståndpunkt till framställningar från dylika orter, läge ett visst hämmande

moment i lagens avfattning på denna punkt. Förbundet insåge, att det skulle

uppstå stora administrativa svårigheter att utsträcka lagstiftningen till samtliga

kommuner i landet, men menade, att man i viss mån skulle kunna tillgodose

här avsett syfte, därest uttrycket »tättbebyggda» finge utgå ur lagens

1 §. För de kommunala myndigheterna skulle det efter en sådan lagändring

bliva lättare att taga ståndpunkt till frågan om en framställning till Kungl.

Majit i ämnet.

Att utsträcka lagstiftningens tillämpningsområde till varje ort, där hyreshus

finnas, är av praktiska skäl uteslutet. Däremot kan, särskilt i förortssamhällen

till större städer, hyresreglering behöva införas även på orter med jämförelsevis

ringa bebyggelse. Vid sin granskning av den proposition, som låg

till grund för nu gällande hyresregleringslag, anförde riksdagens andra lagutskott,

att utskottet, som icke hade något att erinra mot avfattningen av ifrågavarande

stadgande, endast ville framhålla, att det icke syntes nödvändigt att

ställa alltför stränga krav på bebyggelsens täthet, särskilt då det gällde uppväxande

förorter. Med beaktande härav torde lagrummet i sin nuvarande

lydelse lämna tillräckligt utrymme för en önskvärd praxis.

3 och 4 §§.

I 3 § första stycket för b judes hyresvärd såväl att mottaga som att träffa

avtal om högre hyra än den tillåtna grundhyran. Brott häremot är belagt

med straff i 23 §, varjämte hyresbelopp, som olovligen uppburits, jämlikt

24 § skall återgäldas. Enligt 4 § första stycket äger hyresvärden utöver grundhyran

träffa avtal om skälig ersättning för värme och varmvatten.

För ändring av grundhyran uppställes i 3 § andra stycket fordran på avsevärd

avvikelse från gällande hyresnivå. Jämlikt 4 § andra stycket kan

reglering av värme- och varmvattenersättning göras även under löpande kontraktstid,

under förutsättning att avtalet innehåller några grunder för beräkning

av dylik ersättning.

Hyresrådet har anfört, att lagen ginge för långt, då redan ingående av avtal

örn högre hyra än den tillåtna straffbelagts. Det vore uppenbarligen fullt

korrekt att sluta ett dylikt avtal »under förutsättning av hyresnämndens godkännande»,

och även i många fall, där det icke direkt utsagts, hade detta

varit parternas mer eller mindre klart fattade mening. Det förefölle icke hållbart

att låta straffbarheten bero av denna formella skillnad, och om återigen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

11

den antydda reservationen skulle antagas vara parternas mening tills motsatsen

bevisades, bleve straffbudet ett tomt hot. Därtill komme, att om mottagandet

av för hög hyra vore det materiellt brottsliga, en kriminalisering

av avtalsslutandet — exempelvis med hänsyn till bevissvarigheter vore

försvarlig endast om avtalets tillvaro i och för sig utgjorde övertygande indicium

för att hyra betalats till avtalat belopp. Denna presumtion vore

emellertid icke hållbar. Hyresrådet hade för övrigt i praxis konstaterat, att

det — tydligen oavsiktligt — brötes mot detta lagbud i en utsträckning, som

gjorde det ytterst tvivelaktigt, om det överhuvud taget vore möjligt att upprätthålla

detsamma. Av här antydda skäl ville hyresrådet föreslå, att kriminaliseringen

i denna del skulle upphöra. Förslaget föranledde en ändiing i

3 § första stycket, vilken i sin tur gåve anledning till en omformulering i 4 §

första stycket.

Fastighetsägarnas representanter i hyresrådet ha i avgiven reservation anfört,

att hyresrådet enligt deras mening bort föreslå sådan uppmjukning av

de nuvarande bestämmelserna i 3 § andra stycket, att ändring av grundhyran

skulle kunna äga rum, så snart grundhyran överhuvud skilde sig från

hyran för jämförliga lägenheter och salunda icke blott da denna skillnad

vöre avsevärd. Vidare ha de — särskilt med tanke pa langtidskontrakt för

affärslokaler — förordat en sådan komplettering av bestämmelserna i 4 §

andra stycket, att hyresnämnd skulle kunna, där så prövades skäligt, under

löpande kontraktstid ålägga hyresgäst att utgiva ersättning för ^ värme och

varmvatten även i sådana fall, där denna fråga icke blivit föremal för något

avtal mellan parterna.

Sveriges fastighetsägareförbund har föreslagit samma ändringar, som påyrkats

i nämnda reservation, och har därvid anfört bl. a. följande:

Det säger sig självt, att det är synnerligen vanskligt att söka i siffror fixera

vad som är rätta innebörden i ett så svävande begrepp som »avsevärt». Da

man betänker att fastighetsägarens genomsnittliga nettobehållning å hyrorna

vid normal belåning och rationella avskrivningar utgör allenast 10 a. 15 /o

av hyrorna, vilket i genomsnitt motsvarar allenast 3 å 5 %> å det insatta

kapitalet, är även en differens av exempelvis ett pär procent av hyrorna

att beteckna såsom »avsevärd», och detta även om justeringen ur hyresgästens

synpunkt är tämligen betydelselös. Örn nettot utgör 10 /o av hyrorna,

utgör ju nämligen 2 %> av hyrorna icke mindre än 20 /o av nettot.

Även en siffermässigt obetydlig justering av hyran kan salunda lia en mycket

betydande inverkan på fastighetens ekonomi.

Ur prisstoppsynpunkt är den nuvarande regeln helt irrationell. Avsikten

med prisstoppet har ju nämligen aldrig varit annat än att fasttaga normnlhyrorna

men däremot icke att fastlåsa de hyror som äro lägre än normalhyrorna.

Om skillnaden mellan normalhyran och hyran i det särskilda tallet

är stor eller liten, är således ur prisregleringssynpunkt likgiltigt. Följaktligen

finnas inga bärande skäl för upprätthållande av anspråk på att skillnaden

mellan grundhyran och jämförelsehyran skall vara betydande. Ur prisiegleringssynpunkt

är det tillräckligt, örn grundhyran överhuvud avviker från

normalhyran. ..... ,

På grund av vad sålunda anförts får förbundet hemställa, att sadan ändring

vidtages i lagrummet i fråga, all justering av grundhyran må äga rum,

så snart denna avviker från hyran för jämförliga lägenheter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

Deparlem-enlt
chefen.

I förbundets yttrande över det ursprungliga lagförslaget framhölls bland

annat angelägenheten av att hyresgäst skulle kunna åläggas att utgiva gottgörelse

för de onormalt stegrade bränslekostnaderna, även örn hyresavtalet

icke innehaller bestämmelse därom. Förbundet syftade därvid närmast på de

kontrakt, som slutits på lång tid och sålunda icke kunnat uppsägas för reglering

av värmeersättningen. Den tid, under vilken lagen gällt, har givit ytterligare

belägg för uppfattningen, att här föreligger ett''skyddsbehov för

hyresvärden, ^som icke rimligen kan avvisas. Då någon bestämmelse av här

asyftat innehåll icke inflöt i lagen, motiverades detta med att det stöde hyresvärden

öppet att enligt bestämmelserna i 43 § allmänna hyreslagen hos domstol

påkalla en justering av avtalet. För en tillämpning av nämnda lagrum

fordras dock, att avtalet i här åsyftat hänseende kommit att stå i strid mot

god sed i hyresförhållanden eller eljest kommit att bli otillbörligt. Det säger

sig självt, att en dylik judiciell prövning, som skulle komma att kräva synnerligen

lång tid och vars utgång städse vore synnerligen oviss, icke är likvärdig

med en prövning på grundval av en särskilt för ändamålet anpassad

lagbestämmelse, som principiellt fastslår hyresvärdens rätt till skälig ersättning

på grund av de stegrade bränslekostnaderna.

Därjämte har fastighetsägareförbundet till behandling upptagit ett annat

spörsmål rörande utformningen av lagens regler örn grundhyra. Förbundet

har därom yttrat:

Sista stycket i 3 § innehaller den bestämmelsen, att höjning av grundhyran

ej medför ändring av gällande hyresavtal, medan nedsättning av

grundhyran skall lända till efterrättelse, oavsett vad parterna avtalat. Denna

bristande likställighet mellan fastighetsägaren och hyresgästen saknar

varje berättigande. Någon anledning att respektera avtalets helgd enbart i det

fall, då en justering av grundhyran skulle bliva till hyresgästens nackdel, finnes

uppenbarligen icke. Om det anses riktigt, att en sänkning av grundhyran

skall ha omedelbar inverkan på hyresavtalet, bör rimligen motsvarande

förhållande gälla, då en höjning äger rum.

Hyresgästernas riksförbund har förklarat, att hyresregleringens effekt

skulle avsevärt minskas, om ur lagen borttoges kravet på att skillnaden i

hyra mellan en viss lägenhet och andra jämförbara lägenheter måste vara

avsevärd, för att en förändring av grundhyran skall kunna ske. Beträffande

frågan örn bränsletillägg i långtidskontrakt hemställde förbundet, att vad

som anförts därom från fastighetsägarehåll måtte lämnas utan avseende.

Förbundet menade, att de situationer, som därvid avsåges, borde göras till

föremål för behandling inför domstol med dess större möjligheter att upptaga

bevisning m. m. Vidare har förbundet erinrat om att någon tid icke

vore bestämd, inom vilken hyresvärd skulle ingiva ansökan om fastställande

av grundhyra för lägenhet i nybyggt hus. Erfarenheten visade, såsom också

framhållits från ett flertal hyresnämnders sida, att behov funnes av en bestämmelse

härom.

I 3 § första stycket förbjudes ej blott att mottaga utan även att träffa avtal

örn högre hyra än grundhyran. Enligt hyresrådets förslag skulle förbudet

att träffa sådant avtal upphävas men förbudet att mottaga högre hyra än

grundhyran kvarstå. Det förra förbudet innefattar emellertid i själva verket

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

13

den grundläggande civilrättsliga regeln, att ifrågavarande avtal äro ogiltiga

till den del de innebära, att grundhyran överskrides. Denna regel sanktioneras

dels genom straffansvar och dels genom skyldighet att återbetala olovligen

mottagna belopp. Att borttaga förbudet mot att träffa sådana avtal, som här

angivits, låter sig därför svårligen göra. Härtill kommer, att effektiviteten av

ifrågavarande stadgande — som utgör grundvalen för regleringen av hyrespriserna

— skulle minskas i hög grad, om förbudet endast skulle avse mottagandet

av för hög hyra. En dylik handling skulle nämligen endast sällan kunna

bevisas. Å andra sidan förhåller det sig visserligen så som hyresrådet uppgivit,

att hyresvärd och hyresgäst ej sällan träffa en preliminär överenskommelse

om hyreshöjning, under förutsättning att hyresnämnden lämnar samtycke

därtill. Några verkliga olägenheter torde emellertid ej ha uppkommit

till följd härav. Om hyresvärden uppger, att en träffad överenskommelse

haft sådan villkorlig karaktär, blir han naturligtvis icke förfallen till

straffansvar, såframt ej omständigheterna äro sådana, att hans uppgift icke

förtjänar tilltro.

De önskemål örn ändring av grundhyran vid mindre avvikelser från den

allmänna hyresnivån och om införande av bränsleklausul vid långtidskontrakt,

vilka nu framförts av fastighetsägarnas representanter i hyresrådet

och av fastighetsägareförbundet, ha redan vid den nuvarande lagens tillkomst

varit föremål för övervägande såväl i Kungl. Maj:ts proposition som

i andra lagutskottets däröver avgivna utlåtande. Det synes icke föreligga anledning

att nu intaga en annan ståndpunkt i dessa frågor än den, som därvid

lades till grund för statsmakternas avgörande.

Fastighetsägareförbundet har vidare förordat, att höjning av grundhyran

skulle medföra omedelbara verkningar på löpande hyresavtal. Bortsett från

de invändningar, som ur priskontrollsynpunkt kunna göras mot en dylik anordning,

kan erinras, att en regel av angivna innehåll skulle kunna medföra

sådana ökningar av utgående hyresbelopp, att hyresgästerna icke kunde bära

de stegrade kostnaderna. Därjämte strider förslaget mot hela konstruktionen

av grundhyran såsom ett maximipris.

Hyresgästernas riksförbund har ansett, att det borde bestämmas en viss

tid, inom vilken hyresvärd skulle ingiva ansökan örn fastställande av grundhyra

för lägenhet i nybyggt hus. Något behov härav torde emellertid knappast

föreligga. Dylika ärenden kunna upptagas till behandling icke blott på

ansökan av hyresvärd, hyresgäst eller hyressökande utan även på hyresnämndens

eget initiativ. Flerstädes brukar hyresnämnden inhämta uppgifter

örn alla färdigställda hus från samhällets byggnadsnämnd för att med

ledning av dessa uppgifter kontrollera, att grundhyror bli fastställda i samtliga

fall, där så skall ske. Detta synes vara det mest praktiska sättet att

ordna denna fråga.

Med anledning av vad sålunda anförts torde någon ändring i 3 och 4 §§

icke böra vidtagas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

5 §•

Jämlikt första stycket i denna paragraf äger hyresrådet, där så finnes påkallat

till följd av ökade omkostnader för fastighetsförvaltning i viss kommun,

medgiva att avtal må för tid, som angives i beslutet, träffas om hyreshöjning

utöver grundhyran intill viss procent av denna eller, om däri ingår

ersättning för värme eller varmvatten, av återstående del av grundhyran. Vid

meddelande av sådant beslut, som nu nämnts, må enligt paragrafens andra

stycke fastställas särskilda procenttal för olika slag av lägenheter ävensom

stadgas undantag från rätten till hyreshöjning, i den mån hyran förut höjts

utöver det belopp lägenheten betingade den 1 januari 1940.

Beträffande denna paragraf har hyresrådet anfört bl. a. följande:

I den nu gällande lagen är den s. k. generella hyreshöjningen, d. v. s. den

allmängiltiga justering uppåt av hyresnivån, som lagen anvisar såsom möjlig

att företaga vid en stegring av fastighetsomkostnaderna, icke konstruerad

som en automatiskt inträdande höjning av alla utgående hyresbelopp utan

som en höjning av den gräns, intill vilken det råder avtalsfrihet beträffande

hyresbeloppen. Detta gör det nödvändigt för hyresvärden att vidtaga vissa

avtalstekniska försiktighetsmått för att säkra sin möjlighet att utnyttja en

eventuell sådan hyreshöjning. Ett dylikt försiktighetsmått, som redan kommit

till användning i stor utsträckning, består däri, att i hyresavtalet intages

en bestämmelse, vari hyresgästen på förhand förbinder sig att betala den högre

hyra, varom det genom ett framtida beslut om generell hyreshöjning kan

bliva tillåtet att avtala. Om avtalet icke innehåller en liknande bestämmelse

av detta slag, måste hyresvärden bevara sin rätt till höjning genom att säga

upp avtalet i god tid, då beslut örn höjning meddelats eller rentav medan

man väntar på ett dylikt beslut.

De formaliteter, som sålunda krävas för att hyresvärden skall få utnyttja

ett beslut om generell hyreshöjning, förefalla att kunna undvaras och synas

icke fylla något praktiskt syfte. Flertalet hyresvärdar förstå säkerligen icke

att skaffa sig sådana bestämmelser i avtalen, som här angivits, och om desamma

återigen betraktas från hyresgästens synpunkt, är det naturligt örn

denne drar sig för att skriva under en avtalsförpliktelse, vars ekonomiska innebörd

han icke kan bedöma. I den mån dylika avtalsbestämmelser saknas,

komma massuppsägningar av hyresavtal att företagas varje gång frågan om

generell hyreshöjning på nytt upptages till behandling av hyresrådet, d. v. s.

minst en gång varje år. Redan uppsägningarna i och för sig äro ett oting, då

de förorsaka onödig oro, och därjämte komma en stor del av dem att dragas

under hyresnämndernas prövning. Dessa mål äro fullständigt onödiga och utgången

i dem är given på förhand — en uppsägning för att utnyttja en generell

hyreshöjning varken strider mot god sed eller är obillig -— men de vålla

nämnderna mycket arbete, eftersom dessa rimligtvis icke kunna utan vidare

avslå framställningarna om ogiltigförklaring utan böra klargöra läget för

hyresgästen och se till att nytt avtal blir slutet på de nya villkoren innan

målet avskrives. Det har i hittillsvarande praxis till och med förekommit, att

mål av denna art dragits inför hyresrådet.

Örn den generella hyreshöjningen i stället konstrueras så, att varje hyresvärd

för den tid beslutet gäller får rätt att av hyresgästen uppbära ett tillägg

till den avtalade hyran (respektive till grundhyran, örn denna är lägre än

den avtalade hyran), innebär detta i sak ingen olikhet mot det läge som uppkommer,

om hyresvärden enligt nu gällande rätt iakttager någon av de nyss

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

15

nämnda formaliteterna och hyresgästen inför uppsägningshot skriver under

ett nytt avtal med höjningen införd. En olikhet föreligger endast i det undantagsfall,

att hyresgästen förklarar sig icke under några omständigheter

kunna komma ut med höjningen utan vara nödsakad att skaffa sig en billigare

lägenhet. Med tanke på dessa fall bör, därest beslutet om höjning erhåller

denna automatiska verkan, i stället hyresgästen få en möjlighet att genom

uppsägning av avtalet skaffa sig handlingsfrihet.---Den hyres
gäst,

som begagnar denna uppsägningsrätt, behöver ej betala hyrestillägg.

Örn hyresgästen på detta sätt säger upp avtalet, ställes hyresvärden i sin

tur inför ett val. Om det är en olägenhet för honom att hyresgästen flyttar

före avtalsperiodens utgång (exempelvis därför att det kan vara svårare

att hyra ut lägenheten den 1 april än den 1 oktober), kan han inom

en vecka efter uppsägningen avgiva en förklaring till hyresgästen, att han

beträffande denne avstår från hyrestillägg för återstoden av löpande avtalsperiod;

genom denna motåtgärd blir uppsägningen utan verkan.

I analogi med denna möjlighet för hyresgästen att genom uppsägningen

befria sig från skyldighet att betala hyrestillägg för tiden till nästa fardag

föreslås, att sådan skyldighet ej heller skall föreligga, då hyresförhållandet

ändock skall upphöra nästa fardag eller dessförinnan, vare sig detta beror på

att hyresavtalet är slutet på bestämd tid eller att det förut blivit uppsagt eller

uppsäges i samband med hyreshöjningens genomförande.

Från bestämmelsen örn automatiskt verkande generell hyreshöjning hava

vidare undantag^ långtidskontrakt från tiden före hyresregleringens ikraftträdande.

Detta överensstämmer med förslagets syfte att onödiggöra de avtalstekniska

formaliteter, som med tanke på den generella hyreshöjningen

kommit i bruk efter lagens införande; de hyresförhållanden, som regleras av

långtidskontrakten, hava icke kunnat ändras genom senare formaliteter av

detta slag och böra därför falla utanför bestämmelsens räckvidd.

Beträffande alla de nu nämnda undantagen från regeln örn automatiskt

verkande höjning gäller självfallet, att de icke kunna åberopas av en hyresgäst,

som i avtalet förbundit sig att betala även hyrestillägget, vare sig avtalet

innehåller en särskild bestämmelse därom eller det lyder på ett hyresbelopp,

som är högre än grundhyran och täcker även tilläggets belopp.

Därjämte har hyresrådet — utan att vilja föreslå någon ytterligare lagändring

— gjort följande uttalande. Det har i lagen förutsatts, att den generella

höjningen skulle kunna anges i olika procenttal för olika orter, för olika

slag av lägenheter eller för »förkrigshyror» och andra. Emellertid kunde en

sådan variationsmöjlighet bli behövlig även med hänsyn till föreskriften i

första stycket därom, att beträffande s. k. inklusivehyror, d. v. s. sådana där

bränsleersättning inginge i hyran, den generella höjningen skulle räknas i

procent av nettohyran, nämligen av hyran efter avdrag för vad som belöpte

på bränslekostnaden. Det vore uppenbart, alt man vid genomförandet därav

måste angiva generella normer för att beräkna bränsleandelen i en inklusivehyra,

och hyresrådet ville förutsätta, att problemet även skulle kunna lösas

på det sältet, att olika procenttal fastställdes jämväl med hänsyn lill här

berörda förhållanden.

I reservation mot hyresrådets förslag lia hyresgästernas representanter i

hyresrådet framhållit:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Departement *•

chefen.

Hyresregleringslagstiftningen genomfördes som ett led i de statliga åtgärderna

till förhindrande av inflation. Detta kom till uttryck i icke allenast det

prisstopp, som lagstiftningen i princip innebar, utan även förutsättningarna

för de stegrade förvaltningskostnadernas inverkan på hyresprisbildningen.

Beslut enligt 5 § hyresregleringslagen får således icke rubba gällande avtal.

Enligt vårt förmenande måste lagstiftningen i sistnämnda hänseende anses

innebära, icke blott att hänsyn tagits till hyresgästernas behov av att kunna

förutse hyrespostens storlek under viss tid framåt, utan även att statsmakterna

velat undvika de inflatoriska verkningarna av en automatiskt inträdande,

för samtliga hyresavtal i riket gällande hyresstegring i följd av ett

beslut enligt 5 § hyresregleringslagen. Majoritetens förslag till ändrad lydelse

av sagda lagrum innebär enligt vår mening ett direkt avsteg från sagda tvenne

principer.

Vi äro medvetna om, att gällande lagstiftning i denna del har förorsakat en

del olägenheter, särskilt av administrativ art. Till stor del äro dessa dock att

hänföra till sådana förhållanden, som nödvändigtvis måste uppstå vid införandet

i stor hast av en lagstiftning som den förevarande. Man har all anledning

förmoda att åtskilliga av de nu åsyftade olägenheterna skola försvinna

eller minskas under lagstiftningens fortsatta tillämpning. I valet mellan eventuellt

bestående sådana och en förändring av de principer, varå 5 § vilar, synes

oss det förstnämnda alternativet vara att föredraga, då det i allt fall icke

innebär ett förtunnande av hyresregleringens inflationshämmande verkan,

vilket majoritetens förslag måste anses göra.

Med denna motivering ha hyresgästernas representanter i första hand påyrkat,

att ifrågavarande paragraf måtte bibehållas oförändrad. I andra hand

ha de framställt flera erinringar mot utformningen av den av hyresrådets

majoritet föreslagna lagtexten, vilka erinringar grundats på samma allmänna

synpunkter som det i första hand framställda yrkandet, nämligen hänsyn

till hyresgästernas likviditet och strävan att undvika en automatiskt inträdande

effekt av ett beslut rörande generell hyreshöjning.

Hyresgästernas riksförbund har instämt i de synpunkter, som sålunda reservationsvis

anförts inom hyresrådet.

Däremot har Sveriges fastighetsägareförbund tillstyrkt hyresrådets förslag.

Enligt förbundets mening vore det i högsta grad rimligt, att en under

hyrestiden medgiven hyreshöjning omedelbart finge tillämpas i de särskilda

hyresförhållandena, såvitt icke hyresvärden avstått från rätten till dylik

höjning. Att såsom nu massvis av uppsägningar skulle behöva företagas,

för att hyresvärdarna skulle komma i åtnjutande av en hyresjustering, som

myndigheterna ansåge böra tillkomma dem, vore uppenbarligen mycket

otillfredsställande. En viss omformulering borde emellertid vidtagas i lagtexten

för att principiellt fastslå fastighetsägarens rätt till den generella hyreshöjning,

som föranleddes av omkostnadsökningen.

Hyresrådet bär föreslagit, att beslut rörande generell hyreshöjning i princip

skulle medföra en direkt ökning av de utgående hyrorna i stället för att

såsom nu är fallet — innebära ett medgivande att genom överenskommelse,

eventuellt efter uppsägning, höja de avtalade hyresbeloppen. För att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 91.

17

tillgodose hyresgästernas intressen skulle dock enligt förslaget vissa modifikationer

göras i den angivna principen.

I nuvarande ekonomiska läge, då strävandena att stabilisera prisnivån måste

tillmätas den största betydelse, synes det vara önskvärt att undvika ett

system, som i högre grad än det förut tillämpade verkar automatiskt i prishöjande

riktning, även om skillnaden i praktiken måhända icke skulle bli

av alltför stor betydelse.

Huruvida det behöver uppstå sådana praktiska olägenheter, som hyresrådets

ändringsförslag avser att undanröja, torde mindre bero på innehållet

i lagbestämmelsen än på ordningen för meddelande av beslut rörande generellt

tillstånd till hyreshöjning. Hittills har hyresrådet endast vid ett tillfälle

haft att handlägga ett dylikt ärende. Hyresrådets beslut kunde självfallet

icke meddelas förrän i juli månad 1942, då lagen just trätt i kraft. Beslutet

innebar, att något generellt medgivande till hyreshöjning icke lämnades för

tiden från och med den 1 oktober 1942 till och med den 31 mars 1943. Med

hänsyn till de förhållanden som förelågo, då detta beslut fattades, fann sig

hyresrådet nödsakat att, såsom nu angivits, begränsa beslutets giltighetstid till

ett halvt hyresår. Därest dylika beslut hädanefter meddelas för minst ett

helt hyresår i sänder och kungöras mer än sex månader innan de skola

tillämpas — såsom hyresrådet torde ha för avsikt att göra —■ få parterna på

hyresmarknaden i de allra flesta fall tillfälle att i god tid avtala om sådan

ökning av den utgående hyran, som kan ha medgivits i hyresrådets beslut,

varför onödiga uppsägningar icke behöva förekomma.

Med hänsyn till nu angivna omständigheter synes hyresrådets förslag till

ändring av 5 § icke böra genomföras.

I fråga örn den närmare utformningen av beslut rörande generellt medgivande

till hyreshöjning har hyresrådet uttalat, att det måste angivas generella

normer för att beräkna bränsleandelen i en s. k. inklusivehyra, och

att detta borde kunna ske i den formen, att olika procenttal fastställdes för

särskilda typer av hyreskontrakt. Det är uppenbarligen önskvärt, att beslut

i en dylik fråga utformas på sådant sätt, att tekniska svårigheter icke

uppstå vid tillämpningen. Huruvida detta skall kunna ske genom alt i beslutet

olika procenttal direkt fastställas för olika förekommande kontraktstyper,

torde få slutgiltigt avgöras i samband med prövningen av övriga frågor

vid beslutets meddelande. Det torde i vart fall visa sig lämpligt att anvisa

parterna en dylik procentuell beräkningsgrund såsom en enkel utväg

att vinna tillräckligt exakt beräkning för vanligen förekommande fall.

G §•

1 denna paragraf meddelas bestämmelser angående sådana lägenheter, som

icke äro underkastade den snävare hyresregleringen enligt lagens tidigare

paragrafer. Till denna kategori höra i främsta rummet bostadslägenheter,

som uthyras i möblerat skick. Hyran för dessa lägenheter regleras enligt 6 §

på så sätt, att om hyran är avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet och

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 91. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 91.

övriga omständigheter föranleda, hyresnämnden äger på framställning av

hyresgästen nedsätta hyran efter vad som finnes skäligt.

Hyresrådet har anfört:

En betydelsefull brist i den nuvarande hyresregleringen ligger däri, att

uthyrningen av möblerade rum endast ofullständigt kontrolleras. Tillgängliga

upplysningar utvisa, att beträffande sådana rum på flera orter genomförts

mycket betydande hyreshöjningar, vilka icke tillnärmelsevis motiveras

av motsvarande omkostnadsökningar, och några av de till hyresrådet inberättade

fallen måste betecknas som ocker. Hyresrådet har ingående övervägt

möjligheterna till ett mera effektivt ingripande på detta område men nödgats

konstatera att detsamma är ytterst svårreglerat, och hyresrådets förslag på

denna punkt har endast begränsad räckvidd. Att den nu gällande möjligheten

enligt 6 § till ingripande mot oskäliga hyror för möblerade rum icke

utnyttjats i någon nämnvärd utsträckning har ansetts delvis kunna förklaras

därav, att för hyresnämndens ingripande kräves initiativ av hyresgästen, vilket

är så mycket svårare för denne att taga, som han icke har något skydd mot

en uppsägning från hyresvärdens sida. Förslaget avser att undanröja dessa

båda hinder för stadgandets tillämpning, så att dels hyresnämnd får rätt att

ingripa på eget initiativ och dels hyresgäst i möblerat rum får samma uppsägningsskydd

som annan hyresgäst. Härav föranledas ändringar i 6—8 §§.

Departements- Såsom framgår av vad hyresrådet anfört, har det på flera håll förekommit,

chefen. (jg som hyra ut möblerade rum utnyttjat den rådande bostadsbristen till

opåkallade hyreshöjningar. Detta har varit möjligt till följd av att möblerade

lägenheter icke omfattas av den snävare formen av hyresreglering. Den

rätt att påkalla liyresnedsättning, som finnes enligt 6 §, synes också ha

blivit utnyttjad endast i ringa omfattning. Att möblerade lägenheter vid lagstiftningens

tillkomst undantogos från den snävare hyresregleringen hade sin

grund i svårigheterna att anpassa ett system med fixerade hyrespriser på

dessa fall. Hyresrådet har icke heller kunnat anvisa någon utväg att lösa

dessa svårigheter. Däremot har hyresrådet, för att underlätta en tillämpning

av den form för hyresreglering, som stadgas i 6 §, föreslagit att hyresnämnd

skall kunna företaga ingripande enligt denna paragraf på eget initiativ. Detta

förslag torde böra genomföras. Det är i hög grad önskvärt, att den möjlighet

att reglera ifrågavarande hyrespriser, som 6 § lämnar, hädanefter

kommer till användning i betydligt ökad utsträckning.

7 §•

Detta lagrum stadgar rätt för hyresnämnd att på framställning av hyresgäst

förklara uppsägning ogiltig, örn den finnes strida mot god sed i hyresförhållanden

eller eljest vara obillig. Hyresgästens framställning skall göras

inom fjorton dagar från uppsägningen. Bestämmelserna äro icke tillämpliga

på lägenhet, som är uthyrd till bostad i möblerat skick.

Hyresrådet har beträffande uppsägningsskyddets anordnande yttrat i huvudsak

följande:

Enligt hyresrådets erfarenhet har det vid genomförande av det skydd beträffande

uppsägningar, som hyresregleringslagen ger hyresgästen, varit en

olägenhet, att det icke finnes en genomförd rättslig skillnad mellan å ena

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

19

sidan en uppsägning, som företages för att hyresvärden vill att hyresgästen

skall flytta, och å andra sidan en uppsägning där detta icke — åtminstone i

första hand — är hyresvärdens avsikt, utan denne främst vill genomföra nya

villkor för den fortsatta uthyrningen. Från parternas synpunkt äro dessa

två fall uppenbarligen väsentligt olika. I förra fallet har hyresgästen att genast

taga ståndpunkt till frågan, om han kan och vill flytta, och om detta

icke är fallet erbjuder för närvarande hyresregleringslagen honom det skyddet,

att han hos hyresnämnden kan begära ogiltigförklaring av uppsägningen.

En uppsägning av det senare slaget däremot betraktas i första hand endast

som en inledning till avtalsförhandlingar, och först örn dessa icke leda

till enighet och nytt avtal, blir läget det att hyresgästen ställes inför kravet

att flytta och då kan vilja påkalla hyresregleringslagens skydd för att få

bo kvar.

Den metod, som hyresregleringslagen anvisar hyresgästen till sådant skydd,

är emellertid densamma beträffande båda slagen av uppsägningar: begäran

om ogiltigförklaring skall göras hos hyresnämnden inom fjorton dagar efter

uppsägningen. Detta förhållande, att förfarandet icke differentierats efter

uppsägningens sakliga innebörd i olika fall, medför olägenheter i två hänseenden.

Allvarligast är i detta sammanhang, att en uppsägning i syfte att åstadkomma

ändrade avtalsvillkor — i det följande med ett något generaliserande

uttryck kallad »uppsägning för hyresreglering» — icke omedelbart framstår

för hyresgästen som en så allvarlig åtgärd, att han genast bör söka hyresregleringslagens

skydd, varför han ofta underlåter att göra detta i laga tid. Örn

hyresvärden i samband med uppsägningen förklarar eller åtminstone låter

förstå, att han icke har något emot att hyresgästen bor kvar, utan endast

vill ha högre hyra, ändrade bestämmelser om bränsleersättning eller ändrade

villkor i övrigt, lära väl flertalet hyresgäster icke uppfatta detta som en situation,

i vilken de ha anledning att vända sig till hyresnämnden. I sådana

fall kan det tydligen lätt inträffa, att hyresgästen i denna tro låter fjorton

dagar förflyta efter uppsägningen och först därefter får klart för sig, att hyresvärden

icke vill sluta nytt avtal med honom. I detta läge har hyresgästen

ingen möjlighet att med lagens hjälp få hyresförhållandet förlängt.

Enligt vad hyresrådet erfarit såväl i sin egen praxis som från hyresnämnderna

hava förekommit fall, där hyresvärden uppenbarligen med avsikt låtit

förstå att uppsägningen avsåge hyresreglering, men därefter, sedan tiden för

ogiltighetsbegäran utgått utan att hyresgästen begagnat sig av denna möjlighet,

yppat sin egentliga avsikt med uppsägningen, nämligen att hyresgästen

skulle flytta. Även örn dessa fall äro upprörande, äro de måhända icke så

talrika och praktiskt viktiga, att de ensamma böra föranleda en lagändring

på denna punkt. Av större betydelse torde vara dels de fall, där syftet med

uppsägningen är otydligt eller ej alls angivet men hyresgästen med större

eller mindre fog oriktigt antager, att endast hyresreglering avses, och dels

de fall, där della antagande från början är riktigt men hyresvärden senare

— enär förhandlingar örn nya villkor misslyckas eller av annat skäl — bestämmer

sig flir att icke gå med på nytt avtal.

För att tillgodose dessa synpunkter föreslår hyresrådet i 7 § en uppdelning

av uppsägningarna i två kategorier, bär kallade uppsägning för avflyttning

och uppsägning för hyresreglering. Uppsägningen för avflyttning

är en sådan, där hyresvärdens syfte att hyresgästen skall avträda lägenheten

tydligt angivits i uppsägningen, d. v. s. i den skriftliga uppsägningshand1

ingens text eller, vid muntlig uppsägning, i det uttalande som innehåller

uppsägningen. För att en hyresgäst skall förpliktas avflytta, kräves enligt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kunni. Maj:ts proposition nr 91.

förslaget antingen att uppsägningen haft den nu angivna formen eller att

en uppsägning av annat slag, som icke lett till avtal örn nya villkor, efterföljts

av ett förfarande vid hyresnämnden, vilket slutat med att hyresgästen

icke accepterat de villkor nämnden föreskrivit och, som en följd därav, nämnden

föreskrivit att hyresförhållandet skall upphöra. I övrigt har hyresgästens

skydd mot uppsägning utformats på samma sätt som i den nuvarande 7 §.

Avsikten med förslaget är i korthet, att genom det särskilda formkravet

beträffande uppsägningar för avflyttning skola på ett tidigt stadium kunna

urskiljas de uppsägningar, som ha detta syfte, och endast dessa i första hand

dragas under hyresnämndernas prövning. Antalet mål om uppsägnings ogiltighet

vid hyresnämnderna bör härigenom kunna nedbringas betydligt. Beträffande

övriga uppsägningar skola normalt närmast efter uppsägningen

följa avtalsförhandlingar och först om dessa misslyckas frågan örn avtalsvillkoren

dragas inför hyresnämnden. Det är naturligt, om detta sker på initiativ

av hyresvärden, men örn denne underlåter att göra det och hyresgästen vill

få rättsförhållandet klarlagt, kan han själv taga initiativet. Sedan hyresnämnden

kommit till ett resultat om vad som är skäliga villkor skall detta

tillkännagivas för parterna. Örn hyresgästen accepterar detta avgörande, är

frågan avgjord för nästa avtalsperiod, avvisar hyresgästen de av nämnden

angivna villkoren, skall nämnden föreskriva att hyresförhållandet skall upphöra,

och hyresgästen blir då skyldig att flytta den dag till vilken avtalet

blivit uppsagt.

Ytterligare har hyresrådet i detta sammanhang uppmärksammat fragan

om förhållandet mellan å ena sidan proceduren hos hyresnämnd och hyresråd

och å andra sidan förfarandet hos överexekutor, lagsökningsdomare eller

domstol i mål om hyresgästs avhysning. Detta problem innefattar flera delfrågor

av vikt, men hyresrådet skall här endast framhålla en av dem.

Det synes nämligen böra tillses att exekutivprocessen anordnas så, att hyresgästen

får möjlighet att före avgörandet få besked örn utgången i ett samtidigt

anhängigt ärende hos hyresnämnd eller hyresråd, avseende hans rätt

att bo tevår. Öm sålunda hyresvärd anhängiggjort talan enligt 192 § utsökningslagen

örn avhysning på den grund alt hyrestiden utgått eller hyresgästen

eljest, utan att hyresrätten är förverkad, är skyldig att avflytta, men

hyresgästen hos hyresnämnden fört talan enligt 7 eller 8 § hyresregleringslagen,

måste överexekutor (domstol) anses skyldig att avvakta utgången av

detta ärende. Ej heller i det fall att hyresnämnden meddelat beslut, som gått

hyresgästen emot, och hyresgästen anfört besvär däröver, bör utslag meddelas

genast utan att det avvaktas, huruvida hyresrådet meddelar beslut örn

s. k. inhibition. Även på verkställighetsstadiet bör i sådant fall, i den utsträckning

gällande bestämmelser tillåta, medges respit för att avvakta utgången

av ärende hos hyresnämnd eller hyresråd.

Såsom angivits under 6 § har hyresrådet vidare föreslagit, att hyresgäst

i möblerad lägenhet skall erhålla samma uppsägningsskydd som annan

hyresgäst. I fråga om den närmare innebörden av detta förslag har hyresrådet

anfört:

Då hyresgäst i möblerat rum i fråga örn uppsägningsskydd formellt likställes

med andra hyresgäster, måste emellertid övervägas hur den intresseavvägning,

som enligt lagens mening skall göras i dessa fall, ställer sig

när det blir fråga örn möblerade rum. Beträffande dessa måste hänsyn tagas

till det förhållandet, att hyresvärd och hyresgäst ofta äro på ett helt

annat sätt än vid vanlig lägenhetsuthyrning beroende av varandra, att hyresförhållandet

på ett helt annat sätt ingriper i vederbörandes dagliga pri
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl Maj:ts proposition nr 91.

vata liv. Detta gör, att hyresvärdens önskan att hyresgästen skall flytta^ i

och för sig måste tillmätas större betydelse än annars. I vanliga hyresförhållanden

torde vid denna intresseavvägning i allmänhet krävas för bifall till

hyresvärdens talan, att något förhållande styrkes som positivt talar för denna

utgång, t. ex. hyresvärdens egna personliga förhållanden som göra att

han själv behöver lägenheten, hyresgästens försummelse av sina ekonomiska

förpliktelser eller hyresgästens påtagliga åsidosättande av vanliga regler för

ordning och skick i fastigheten. Saknas utredning örn något dylikt förhållande,

lära i flertalet fall hyresgästens svårigheter att skaffa annan bostad

fälla utslag till hans förmån. Att kräva en liknande bevisbörda, då det, gäller

inneboende i hyresvärdens eget hem, är uppenbarligen att gå för långt;

hyresvärden kan där ha goda skäl att slippa en hyresgäst, utan att han

förmår förebringa utredning om något mera påtagligt missförhållande, som

kan tillvitas hyresgästen.

Snarare torde läget i dessa fall ofta bli det, att hyresvärdens talan bör bifallas,

om icke någon särskild omständighet talar till hyresgästens förmån.

Det viktigaste i sistnämnda hänseende är att lagändringens huvudsyfte tillgodoses,

d. v. s. att hyresgästen skyddas så långt som erfordras för att kontrollen

på hyresbeloppen skall kunna genomföras. Om det sålunda, finns något

som tyder på att uppsägningen föranletts av att hyresgästen direkt eller

indirekt givit anledning till hyresnämndens ingripande beträffande hyressättningen,

bör hyresgästen skyddas så långt det är möjligt. Detsamma skall

gälla, örn tvisten i själva verket befinnes gälla en ekonomisk fråga, exempelvis

det fall att hyresvärden formellt undviker att taga en hyra, som skulle

ge anledning till ingripande, men håller höga priser på annat som hyresgästen

av praktiska skäl är nödsakad att betala för i samband därmed, såsom

mat, linne, betjäning o. s. v. Även där sådana omständigheter icke påvisas,

kunna förhållandena i det särskilda fallet påminna örn det mera opersonliga,

övervägande affärsmässiga förhållandet mellan parterna vid vanlig lägenhetsuthyrning

och intresseavvägningen därför vara att bedöma på samma

sätt som där. I de fall där inga sådana särskilda omständigheter föreligga

och parterna äro mera personligen beroende av varandra, bör särskild hänsyn

till hyresvärdens intresse och önskemål tagas vid avgörandet av en uppsägnings

obillighet.

Hyresgästernas representanter i hyresrådet ha — utan att framställa något

direkt yrkande — anfört vissa betänkligheter gentemot hyresrådets förslag

rörande uppsägningsskyddets anordnande:

Vid en revision av proceduren vid prövningen av uppsägnings giltighet

torde man närmast ha att välja mellan två metoder. Den ena innebär, att

uppsägningsförbud i princip skall föreligga men att uppsägning kan medgivas

av hyresnämnd under vissa förutsättningar. Denna metod användes

under föregående världskrigs hyresreglering och förordades av bl. a. hyresgästernas

riksförbund i dess yttrande över den promemoria, som låg till

grund för 1942 års lagstiftning. Den andra metoden har använts i 7 8 hyresregleringslagen,

nämligen bibehållande av uppsägningsrätten men mod rättighet

flir hyresnämnd att i vissa fall förklara uppsägning ogiltig samt enligt

förslaget tillika med differentiering av proceduren allt efter uppsägningens

syfte. Uppenbarligen äger förslaget i denna del betydande fördelar. En

gallring av uppsägningarna sker och hyresgästen är — åtminstone teoretiskt

— medveten örn i vilka fall han skyndsamt måste påkalla hyresnämnds ingripande

för att hyresrätten skall bevaras. Ur åtskilliga synpunkter är det

fördel örn en legal uppdelning av uppsägningarna sker; även under normala

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition, nr 91.

förhållanden på hyresmarknaden kan det enligt vårt förmenande föreligga

behov av sinsemellan skiljaktiga bestämmelser om rättsverkningarna av uppsägningar

med olika syften. Möjligheten att uppnå avsett mål med den i 7 §

verkställda differentieringen är dock beroende av, huruvida den föreslagna

gränsdragningen går att upprätthålla i praktiken och, framför allt, huruvida

proceduren i görligaste mån eliminerar risken för rättsförlust, missuppfattningar

och meningsskiljaktigheter. Ur dessa synpunkter är förslaget enligt

vår mening icke tillfredsställande. Även. enligt majoritetens förslag är —-i

likhet med gällande lag — hyresrättens bevarande beroende av ett initiativ

från hyresgästens sida inom viss fatalietid. Man nödgas alltså räkna med

att det alltfort skall förekomma fall, då hyresgästen på grund av obekantskap

med lagens krav, d. v. s. av formella skäl, går förlustig en hyresrätt,

som ur materiella synpunkter bort tryggas. Enligt hyresrådets förslag skall,

när uppsägning sker för att hyresgästen skall avträda lägenheten, detta syfte

angivas »i uppsägningen». Detta stadgande synes oss icke erbjuda tillräckliga

garantier för rättssäkerheten. Vad som t. ex. vid en muntlig uppsägning

är »tydligt» för hyresvärden, kan för hyresgästen framstå såsom antydningar,

halva löften från hyresvärdens sida om villighet att diskutera frågan

om kvarboenderätten, uppsägning med villkor o. s. v.---Åtminstone

i ett avseende synes oss en förändring av förslaget böra vidtagas, nämligen

att en bestämmelse införes av innebörd, att då syftet med uppsägningen är

hyresgästens avflyttning, uppsägningen städse skall ske skriftligen och under

tydligt angivande av nämnda syfte. Vi kunna icke finna, att hyresvärdarna

härigenom skulle ställas inför alltför stora krav; under alla förhållanden

är det så angeläget att ingen tvekan råder om, huru vid uppsägningen

tillgått, att frågan om den av oss förordade anordningens besvärlighet o. s. v.

måste komma i andra rummet.

Med anledning av de betänkligheter, som nu föreslagna ordning ingivit

oss ha vi övervägt, huruvida lagstiftningen icke borde övergå till den första

av de två i det föregående angivna metoderna, nämligen införandet i princip

av ett uppsägningsförbud.

I det nu återgivna yttrandet har hyresgästernas riksförbund instämt.

Sveriges fastighetsägareförbund, som förordat hyresrådets förslag rörande

uppsägningsskyddets anordnande, har framställt anmärkning mot de i

den nuvarande lagen uppställda förutsättningarna för ogiltigförklaring av

uppsägning. Bestämmelsen att en av hyresvärden företagen uppsägning kunde

förklaras ogiltig icke blott när den strede mot god sed i hyresförhållanden

utan även när den eljest vore obillig hade enligt förbundets erfarenhet vunnit

sådan tillämpning, att den i sin nuvarande utformning måste anses innebära

ett alltför starkt gynnande av hyresgästparten. Ur rättssäkerhetssynpunkt

borde det vara tillfyllest, om för ogiltigförklaring av uppsägning det

kravet uppställdes, att uppsägningen strede mot god sed i hyresförhållanden.

Om även andra grunder för ogiltigförklaring skulle godtagas, måste

man kräva, att dessa angåves på ett mindre vagt sätt än som för närvarande

vore fallet. För att tillgodose att behörig hänsyn toges jämväl till hyresvärdens

berättigade intressen, syntes bestämmelsens avfattning böra ändras förslagsvis

därhän, att en uppsägning kunde förklaras ogiltig, då det även med

hänsyn till hyresvärdens berättigade intressen icke skäligen kunde fordras,

att hyresavtalet skulle upphöra.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

23

Vid tillkomsten av den nu gällande lagstiftningen övervägdes olika möj- Departementsligheter

att under rådande krisförhållanden på bostadsmarknaden tillför- cAe/ensäkra

hyresgästerna skydd mot att utan giltiga skäl nödgas avflytta från sina

lägenheter. Därvid genomfördes eli system, som visserligen lämnar hyresvärden

möjlighet att uppsäga hyresavtal men som innefattar rätt för hyresgästen

att få uppsägningen förklarad ogiltig, om den befinnes strida mot god sed i

hyresförhållanden eller eljest vara obillig. Det torde icke lia tillkommit några

omständigheter, som böra föranleda ändring i dessa allmänna principer för

hyresgästens besittningsskydd.

Hyresrådet har emellertid funnit, att en ändring av rättsreglernas närmare

utformning är erforderlig för att motverka vissa missförhållanden, som

yppat sig under lagstiftningens tillämpning. I överensstämmelse med den

allmänna hyreslagen gör här ifrågavarande stadgande icke någon skillnad

mellan en uppsägning, som skett för att bringa hyresförhållandet att upphöra,

och en uppsägning, som vidtagits allenast för att möjliggöra ändring

i de gällande hyresvillkoren. I båda fallen skall hyresgästen enligt den nuvarande

bestämmelsen, örn han vill komma i åtnjutande av besittningsskyddet,

göra framställning hos hyresnämnden inom fjorton dagar från uppsägningen.

Enligt vad hyresrådet anfört har det ej sällan inträffat, att hyresgästen

icke insett, att han för att bevara sin rätt måste vidtaga denna

åtgärd även i sådana fall, då hyresvärden mer eller mindre tydligt låtit

förstå, att uppsägningen endast skett för att åvägabringa ändring i hyresvillkoren.

Då hyresgästen till följd härav låtit den stadgade fristen utlöpa

utan att göra framställning hos hyresnämnden, har han icke vidare haft någon

möjlighet att med lagens hjälp få hyresförhållandet förlängt.

För att råda bot härpå har hyresrådet föreslagit, att uppsägningarna skulle

uppdelas i två kategorier. Endast i sådana fall, där det tydligt angivits

i uppsägningen, att densamma avsåge hyresgästens avflyttning, skulle det

nuvarande förfarandet tillämpas. I andra fall skulle uppsägningen icke i

första hand kunna utnyttjas för att få hyresförhållandet upplöst utan endast

tjäna som underlag för förhandlingar örn nya kontraktsvillkor. Örn parterna

därvid icke enades, skulle envar av dem utan någon tidsbegränsning

kunna draga frågan under hyresnämndens prövning. Ville hyresgästen icke

godtaga de villkor, som nämnden bestämde, skulle nämnden föreskriva, att

hyresförhållandet skulle upphöra.

Detta förslag skulle i viss mån kunna avhjälpa de påtalade missförhållandena,

men det är ägnat att ingiva tvekan ur andra synpunkter. De nuvarande

uppsägningsreglerna återfinnas, såsom förut antytts i den allmänna hyreslagen.

Dessa regler hava gällt sedan länge tillbaka och ligga till grund för

tryckta uppsägningsformnlär, som förekomma i de flesta hyreskontrakt. Det

kan befaras, att en tillfällig uppdelning av uppsägningarna i två kategorier

icke skulle bli tillräckligt allmänt känd. Härtill kommer, att den föreslagna

anordningen med nödvändighet måste medföra ganska invecklade bestämmelser.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition ni 91.

Det synes emellertid vara möjligt att på ett enklare sätt tillgodose syftet med

hyresrådets förslag. För att en hyresgäst, som icke erhållit klart besked om en

uppsägnings innebörd, skall bli skyddad mot rättsförlust, torde han endast

behöva erhålla möjlighet att påkalla hyresnämndens ingripande jämväl efter

utgången av den nu stadgade tidsfristen.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad hyresrådet föreslagit torde de

nu gällande reglerna böra tillämpas i sådana fall, då hyresgästen redan i

samband med uppsägningen erhållit uttryckligt meddelande om att densamma

vidtagits i syfte att hyresgästen skall avträda lägenheten. Örn däremot

något dylikt meddelande icke lämnats vid uppsägningen, bör hyresgästen

äga rätt att göra framställning örn ogiltigförklaring hos hyresnämnden

även sedan fjorton dagar förflutit efter uppsägningen. Dock bör han vara

skyldig att göra sådan framställning inom fjorton dagar efter det han erhållit

tydligt meddelande örn att hyresvärden ej vill förlänga hyresförhållandet.

Av allmänna processuella regler torde följa, att det ankommer på hyresvärden

att bevisa, att hyresgästen erhållit dylikt meddelande.

Hyresgästernas representanter ha förordat, att skriftlig form skall göras

obligatorisk för sådan uppsägning, som sker i syfte att hyresgästen skall

avflytta. De nu gällande formföreskrifterna för uppsägning av arrende- och

hyresavtal äro upptagna i lagen om nyttjanderätt till fast egendom. Särskilda

föreskrifter ha där stadgats för vissa fall, i vilka en enkel regel örn skriftlig

form icke är tillfyllest. Det möter betänkligheter att i hyresregleringsiagen

införa speciella formföreskrifter för vissa uppsägningar. Emellertid

kommer hyresvärdens bevisskyldighet för att hyresgästen erhållit särskilt

meddelande säkerligen att medföra användning av skriftlig form vid de allra

flesta uppsägningar, som avse att hyresförhållandet skall upphöra.

Vad därefter angår den av hyresrådet berörda frågan örn förfarandet i

vräkningsärenden torde det vara uppenbart, att exekutivmyndigheterna, såsom

hyresrådet framhållit, böra beakta pågående förfarande hos hyresnämnd

eller inför hyresrådet.

Slutligen har hyresrådet föreslagit, att de personer, som hyra möblerade

rum, skola komma i åtnjutande av skydd mot uppsägning enligt samma regler

som andra hyresgäster. I nu gällande lag ha dessa hyresförhållanden undantag^

från bestämmelserna i förevarande paragraf. Att så skett, har berott

därpå, att förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst i regel är betydligt

mera betingat av privata hänsyn i dessa fall än vid vanliga hyresavtal, varför

det icke ansetts lämpligt att tvångsvis förlänga dylika hyresförhållanden. Såsom

angivits under 6 § har emellertid den rådande bostadsbristen flerstädes

utnyttjats på sådant sätt, att det uppstått ett starkt behov av skyddsbestämmelser

för dem som hyra möblerade rum. De betänkligheter, vilka finnas

mot en tvångsförlängning i dessa fall, torde därför böra få vika. Vid den

intresseavvägning, som hyresnämnden alltid skall företaga vid tillämpning av

denna paragraf, bör emellertid, på sätt hyresrådet framhållit, särskild hänsyn

tagas till de speciella omständigheter som här föreligga.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

8 §.

Enligt vad som föreslagits under 7 § skall den som hyr möblerad lägen- Departement»- het komma i åtnjutande av uppsägningsskydd liksom annan hyresgäst. I överensstämmelse

härmed torde, såsom hyresrådet föreslagit, jämväl reglerna i

8 § — om tvångsförlängning av hyresavtal, som slutits på bestämd tid utan

uppsägningsklausul —- böra få tillämpning på avtal om möblerade lägenheter.

9 §•

Första stycket i denna paragraf innehåller förbud mot att utan tillstånd

av hyresnämnd uthyra bostadslägenhet för väsentligen annat ändamål.

Hyresrådet har förklarat sig i praxis ha funnit, att detta förbud lämpligen

borde utsträckas att gälla sådana förfaranden, som att exempelvis ett affärsföretag

förvärvade ett bostadshus och därefter disponerade dess bostadsutrymmen

för egen räkning till kontor, lager o. s. v. Förbudet borde därför

omfatta även det fall, att bostadslägenhet av husets ägare användes till annat

ändamål än bostad. Att utsträcka förbudet även till att nyttjanderättshavare

(hyresgäst) använde bostadslägenhet på detta sätt hade ansetts föra

för långt; de mera anmärkningsvärda fall, som hyresrådet iakttagit i sin

praxis, täcktes av den förstnämnda utvidgningen av förbudet.

Detta hyresrådets förslag har avstyrkts av Sveriges fastighetsägareförbund.

Enligt förbundets mening skulle ett förbud av det innehåll, som hyresrådet

föreslagit, innebära ett alltför stort hinder för tillgodoseendet av näringslivets

lojala behov av lokaler.

Under rådande brist på lägenheter har det ansetts önskvärt att i främsta Dep%£V^nlt''

rummet tillgodose behovet av bostäder. På grund härav har i den nu gällande

lagen stadgats förbud mot att utan särskilt tillstånd av hyresnämnd

uthyra en förutvarande bostadslägenhet för väsentligen annat ändamål. Hyresrådet

har föreslagit, att detta förbud skulle utvidgas att omfatta icke blott

uthyrning utan även nyttjande för fastighetsägarens egen räkning. Då behov

av denna utvidgning uppenbarligen föreligger, synes förslaget böra följas.

Förbudet torde böra avfattas så, att det riktar sig mot alt en lägenhet tages

i bruk för ett nytt ändamål. Dispens från förbudet bör kunna meddelas i sådana

fall, då fastighetsägaren har ett särskilt beaktansvärt intresse av att få

disponera en bostadslägenhet exempelvis till kontor eller lager, eller då behovet

av att behålla lägenheten på bostadsmarknaden icke är synnerligen framträdande.

10 §.

Enligt detta lagrum äger Konungen förordna, att i kommun, där hyresregleringslagen

äger tillämpning, avgiftsfri bostadsförmedling skall anordnas

på kommunens bekostnad.

Hyresrådet har anfört:

Enligt vad hyresrådet har sig bekant, har i anslutning till det pågående

arbetet med den ekonomiska politikens utformning i syfte att motverka en

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Departements
chefen.

skadlig prisstegring även igångsatts en utredning om möjligheterna att införa

en behovsprövning beträffande hyressökande. Genom en dylik skulle vid en

fortsatt skärpning av bostadskrisen och en ytterligare begränsning av bostadstillskottet

de knappa resurserna i fråga om hyreslediga lägenheter kunna

fördelas på ett ur social synpunkt mera betryggande sätt. En sådan åtgärd

skulle innebära ett nytt och ytterst betydelsefullt steg i den riktning mot en

mera ingående reglering av hyresmarknaden, som man vid hyresregleringslagens

tillkomst räknade med som en framtida möjlighet. För dess genomförande

torde erfordras obligatorisk kommunal bostadsförmedling. Detta

spörsmål är givetvis nära förknippat med frågan örn ändringar i hyresregleringslagen,

men i avvaktan på den pågående utredningens resultat har hyresrådet

icke ansett sig böra av denna anledning föreslå några sådana.

Hyresgästernas riksförbund har hemställt, att frågan örn införande av kommunal

bostadsförmedling i samtliga de orter, vari hyresregleringslagen gällde,

måtte göras till föremål för övervägande. Dessa förmedlingar skulle, med

nuvarande läge på bostadsmarknaden, bl. a. kunna fylla funktionen att anvisa

hyressökande familjer med barn lediga lägenheter. Ett spörsmål i nära

beröring med det nu förevarande vore visserligen föremål för utredning, men

frågan vore, huruvida resultatet av denna utredning kunde föreligga inom

rimlig tid. Skulle så ej vara fallet, borde enligt förbundets mening redan i

samband med den nu ifrågasatta lagstiftningen 10 § ändras sålunda, att avgiftsfri

bostadsförmedling skulle på kommunens bekostnad anordnas i envar

kommun, där hyresregleringslagen ägde tillämpning, såframt Kungl. Maj:t

ej befriade kommunen därifrån. Dylik förmedling skulle äga rätt att anvisa

familj med barn ledig bostadslägenhet med skyldighet för hyresvärden att

mottaga familjen som hyresgäst på villkor som, därest överenskommelse ej

kunde träffas, skulle fastställas av vederbörande hyresnämnd.

De betydelsefulla problem, som berörts i de nu återgivna uttalandena av

hyresrådet och hyresgästernas riksförbund, äro såsom där omnämnts för

närvarande föremål för särskild utredning. Vid sådant förhållande synes det

icke lämpligt att upptaga dem till behandling i detta sammanhang.

14 §.

Hyresnämnd utgöres enligt denna paragraf av ordförande och två ledamöter,

den ene representerande fastighetsägarna och den andre hyresgästerna.

I ärende rörande annan lägenhet än sådan, som är avsedd att helt eller till

väsentlig del nyttjas till bostad, skall den sist angivne ledamoten utgöras av

en person som driver förvärvsverksamhet.

Beträffande sistnämnda bestämmelse har hyresrådet anfört följande. Från

vissa hyresnämnder hade framhållits, att i ett ärende, som gällde ett bostadshus

med endast någon enstaka lokal av annat slag än bostad, t. ex. ett garage,

det kunde vara obehövligt och stundom även opraktiskt att nämndens s. k.

köpmannaledamot obligatoriskt skulle inträda i nämnden, såvitt ärendet

rörde denna lokal. Det syntes vara befogat, att regeln därom uppmjukades

något.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition ni 91.

27

Av praktiska skäl kan det vara lämpligt, att den specielle representanten Departements.

för köpmännen icke skall behöva inträda i tjänstgöring i varje ärende, som chefenrör

annan lägenhet än bostad. En viss jämkning i lagbestämmelsen torde därför

böra vidtagas i anslutning till vad hyresrådet förordat.

16 §.

I andra stycket av denna paragraf stadgas bl. a., att kommunen skall anvisa

erforderliga medel till bestridande av löner åt befattningshavare hos

nämnden och övriga kostnader för nämndens verksamhet.

Hyresrådet har uppgivit, att — i samband med att hyresrådet planerat konferenser

med representanter för hyresnämnderna för att överlägga angående

olika frågor rörande lagstiftningens tillämpning — det spörsmålet uppkommit,

huruvida kostnaden för en hyresnämnds representation vid en dylik konferens

utgjorde sådan kostnad för nämndens verksamhet, som skulle gäldas

av kommunen. Enligt hyresrådets mening vore detta fallet.

Såsom hyresrådet antagit torde sådana utgifter, som avse erforderlig re- Departemenupresentation

från hyresnämnderna vid hyresrådets konferenser, inbegripas cflelenunder

de kostnader, som det ankommer på kommunerna att betala.

18 §.

Bland de i denna paragraf upptagna bestämmelserna örn förfarandet inför

hyresnämnd må här anföras följande. Innan nämnden avgör något ärende,

skola hyresvärd och hyresgäst eller, där så finnes lämpligt, hyressökande erhålla

tillfälle att vid sammanträde inför nämnden framlägga sina synpunkter.

Framställning av ringa vikt må dock avslås utan att hava handlagts vid sådant

sammanträde, om den finnes icke förtjäna avseende. Om kallelse till

sammanträde har avsänts till part genom rekommenderat brev, må ärendet

avgöras utan hinder av hans utevaro.

Hyresrådet har anfört:

Från vissa hyresnämnder har uttalats, att det vanliga förfarandet med sammanträde

inför nämnden med hyresvärd och hyresgäster vore obehövligt i de

fall, där hus uppförts med understöd av allmänna medel och hyressättningen

vore reglerad genom myndighets föreskrifter i anslutning därtill. Såtillvida

synes en ändring härutinnan böra ske, att hyresgäst (hyressökande) icke behöver

kallas till hyresnämndens sammanträde i de fall, där hyran för varje

enskild lägenhet är till beloppet bestämd eller maximerad genom författningsbestämmelse

eller genom föreskrift av statens byggnadslånebyrå. Detta är

fallet t. ex. beträffande pensionärshem och s. k. barnrikehus. I de fall åter,

där endast fastslagits en total hyressumma för huset eller särskilda klumpsummor

för bostadslägenheter och övriga, och det således återstår att bestämma

hyrorna för de särskilda lägenheterna, bör det vanliga förfarandet

komma till användning. Det senare gäller i regel vid den vanliga statliga subventioneringen

av bostadsbyggande genom tertiärlån och tilläggslån.

I flertalet av de ärenden, som förekomma inför hyresnämnd, är det ur rätts- DeparUtmenUsäkerhetssynpunkt

uppenbarligen av stor betydelse, att nämnden icke träffar c en''

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition ni 91.

sitt avgörande utan att såväl hyresvärd som hyresgäst fått tillfälle att framlägga

sina synpunkter. Från den gällande bestämmelsen härom har undantag

endast stadgats för sådana fall, då det är fråga om en framställning

av ringa vikt, som befinnes icke förtjäna avseende. Hyresrådet har föreslagit,

att det icke heller skall vara nödvändigt att kalla hyresgäst, respektive hyressökande,

till nämndens sammanträde i de fall, då maximihyra för en viss

lägenhet redan blivit bestämd genom statens försorg i annan ordning och förfarandet

inför nämnden blott avser att fastställa lägenhetens grundhyra inom

denna ram. Nämndens uppgift är därvid väsentligen av formell natur, och

det synes vara en onödig omgång att inkalla hyresgäst eller hyressökande,

medan däremot hyresvärden får anses ha ett intresse av att bli underrättad

örn när ärendet skall behandlas. Med anledning av vad sålunda anförts synes

lämpligen böra stadgas, att ärende, som rör fastställande av en dylik lägenhets

grundhyra intill det bestämda maximibeloppet, må avgöras utan hinder

av att hyresgäst eller hyressökande icke beretts tillfälle att infinna sig vid

nämndens sammanträde.

19 §.

Andra stycket i denna paragraf innehåller den bestämmelsen, att vad som

finnes stadgat om domarejäv i tillämpliga delar skall gälla beträffande jäv

mot ordförande och ledamöter i hyresnämnd.

I paragrafens tredje stycke stadgas bl. a., att skriftligt besked om nämndens

beslut skall avgiftsfritt tillhandahållas part inom en vecka från därom

framställd begäran.

Sveriges fastighetsägareförbund, har behandlat en fråga, som rör jävsbestämmelsen

i paragrafens andra stycke. Förbundet har yttrat:

Beträffande jäv mot nämndens ledamöter har i förarbetena till lagen uttalats,

att den omständigheten, att en person är tjänsteman i en organisation

av fastighetsägare eller hyresgäster icke i och för sig bör utgöra jäv. Det synes

kunna ifrågasättas, örn den rättsgrundsats, som sålunda kommit till uttryck,

är fullt försvarlig. Det har nämligen visat sig, att såsom hyresgästrepresentanter

i nämnderna i icke ringa utsträckning utsetts ombudsmän och

andra funktionärer inom hyresgästorganisationerna. Ofta hava dessa tidigare

såsom tjänstemän inom organisationerna tagit befattning just med de ärenden,

som skola behandlas av nämnden, och det är uppenbart, att de under

sådana förhållanden måste få ett mera direkt och personligt intresse av att

söka dirigera nämndens beslut i en viss riktning än vad fallet är med nämndledamöter,

som enbart intaga ställningen exempelvis av styrelseledamöter

inom vederbörande organisationer. Det kan sålunda starkt betvivlas, om en

person, som intager den funktionärsställning inom organisationerna, som fallet

är med exempelvis en ombudsman, lämpar sig såsom ledamot i hyresnämnden,

även om en sådan person ofta äger en mycket god kännedom

om ortens hyresförhållanden. I lagen bör fördenskull införas en bestämmelse

av det innehållet, att till ledamöter av nämnden icke böra utses personer, beträffande

vilka det kan antagas, att de på grund av sin anställning eller eljest

yrkesmässigt komma att taga befattning med de ärenden, i vilka nämnden

har att besluta.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

29

Hyresrådet har — i anslutning till ett förslag om ändrad lydelse av 20 §

första stycket — hemställt, att den förut återgivna bestämmelsen i tredje stycket

av nu förevarande paragraf måtte undergå en viss jämkning. Enligt hyresrådets

förslag skulle där stadgas, att skriftligt besked om nämndens beslut

skulle tillställas parterna eller deras befullmäktigade ombud.

Med anledning av vad fastighetsägareförbundet anfört må framhållas, att DeT*rh‘*j™nU‘

den som varit juridisk rådgivare åt part i ett hyresärende — vare sig såsom

funktionär i någon intresseorganisation eller eljest — bör anses förhindrad

att tjänstgöra såsom ledamot i nämnden, då detta ärende handlägges, liksom

en domare i motsvarande situation. Någon lagändring synes därför icke erforderlig

för att tillgodose det önskemål, som fastighetsägareförbundet framfört.

En annan sak är, att funktionärerna i fastighetsägarnas och hyresgästernas

intresseorganisationer icke enbart på grund av sin befattning skola

anses hindrade att tjänstgöra i hyresnämnderna eller hyresrådet. Till följd av

sin sakkunskap kunna de för övrigt vara särskilt värdefulla såsom ledamöter,

örn de rätt uppfatta sin ställning som samhällsorgan.

En sådan jämkning av innehållet i paragrafens tredje stycke, som hyresrådet

föreslagit, torde böra vidtagas i anslutning till vad som föreslås under

20 §.

20 §.

Enligt första stycket i denna paragraf äger part, som är missnöjd med

hyresnämndens beslut, däröver anföra besvär hos statens hyresråd inom tjugu

dagar från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet. För att denna besvärstid

skall börja löpa även i sådana fall, då en part icke fått del av beslutet

omedelbart, har upptagits följande bestämmelse i 21 § kungörelsen den

19 juni 1942 (nr 431) med närmare föreskrifter angående hyresnämndernas

verksamhet. Till part, som ej personligen varit tillstädes, då nämndens beslut

meddelades, skall senast en vecka därefter översändas skriftligt besked om

beslutet i rekommenderat brev med mottagningsbevis, vilket skall gälla såsom

bevis om dagen för delfåendet.

I andra stycket av lagens 20 § stadgas, att hyresnämnds beslut skall, om

ej hyresrådet annorlunda förordnar, utan hinder av anförda besvär lända till

efterrättelse från beslutets dag eller den senare dag, som nämnden bestämmer.

Hyresrådet har beträffande första stycket i nu förevarande paragraf yttrat

följande:

Tiden för anförande av besvär hos hyresrådet räknas från olika utgångspunkter,

beroende på örn klagandeparten var personligen närvarande, då hyresnämnden

meddelade sitt beslut. I så fall räknas tiden från beslutets meddelande,

eljest från det parten mottog skriftligt besked örn beslutet. Hyresrådet

har i sin praxis riklig erfarenhet av att denna dualism vållat missförstånd

och i vissa fall även rättsförluster. Det lär vara ofrånkomligt att genomföra

enhetlighet härutinnan. Med hänsyn till beskaffenheten av hyresnämndsorganisationen

och av proceduren där torde det enda verkligt betryggande vara

att parten (eller det befullmäktigade ombud parten använt hos nämnden) får

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

skriftligt besked om utgången med fullständig besvärshänvisning, och i så fall

är det naturligt att räkna besvärstiden från mottagandet av detta besked.

---Det må tillfogas, att vad som här föreslagits icke nödvändigt behöver

medföra ett dyrbart delgivningsförfarande, utan att beskeden exempelvis

kunna överlämnas vid nämndens sammanträde.

I fråga om andra stycket i den här behandlade paragrafen har hyresrådet

anfört:

o Den genom detta stadgande uppställda regeln, att hyresnämndsbeslut icke

får ges tillbakaverkande kraft, är enligt vad erfarenheten utvisar icke genomförbar

i praktiken. Av olika skäl kunna hyresnämnderna försättas i det läget,

att de icke kunna meddela beslut förrän efter den tidpunkt, från vilken beslutet

rimligen bör tillämpas. Så är ofta fallet då uppsägningstiden är kort, men

även utredningssvårigheter i målet eller nämndens totala arbetsbörda kan

vara anledning till dröjsmål. Hyresrådet föreslår med hänsyn till det anförda

ändring härutinnan. Självfallet måste en befogenhet att meddela retroaktivt

beslut handhavas med urskillning, och det är hyresrådets avsikt, om förslaget

på denna punkt genomföres, att genom direktiv till nämnderna reglera användningen

av denna befogenhet, framför allt så att icke parts egen försummelse

att i tid anhängiggöra ärendet skall kunna ådraga motparten förluster.

I detta sammanhang är att uppmärksamma, att en hyreshöjning, som erhåller

giltighet för lång tid tillbaka, kan medföra krav på hyresgästen att

omedelbart betala höjningen för hela den förflutna tiden, ett krav som tydligen

ofta kan innebära en svår ekonomisk påfrestning. Detta förhållande kan

föreligga även oavsett det nyssnämnda förslaget örn retroaktiv verkan av hyresnämndens

beslut, eftersom även med nuvarande bestämmelser i varje fall

hyresrådets beslut kan bliva giltigt för flera månader tillbaka. Det synes därför

vara nödvändigt att hyresnämnd får befogenhet att föreskriva anstånd

med sådan betalning i efterhand.

Bestämmelserna i förevarande ämne lia ansetts böra upptagas bland de materiella

stadgandena i en särskild paragraf, kallad 6 a, i stället för att sammanföras

med den i 20 § bland de processuella bestämmelserna givna regeln

om hyresnämndsbesluts omedelbara giltighet utan hinder av anförda besvär.

Med formuleringen i 6 a § första stycket antydes, att i hyresnämnds beslut bör

uttryckligen angivas dess giltighetstid, men att, där detta underlåtits, beslutet

icke är retroaktivt utan gäller från beslutets dag. Anstånd kan naturligtvis

föreskrivas för olika tider beträffande särskilda delbelopp, eller med andra

ord skuldsumman kan uppdelas i smärre dylika, vilka förfalla till betalning

successivt.

Beträffande hyresrådets förslag alt låta vissa beslut få tillbakaverkande

kraft ha hyresgästernas representanter i hyresrådet yttrat, att de icke hade

någon erinran att framställa ur principiell synpunkt men att enligt deras

mening den ståndpunkt, som läge till grund för uttalandet i motiveringen, att

befogenheten att meddela retroaktivt beslut måste handhavas med urskillning,

också borde komma till uttryck i lagtexten. Det syntes nämligen

tveksamt, huruvida en angelägenhet av denna betydelse ur såväl principiell

synpunkt som för parterna i det enskilda fallet borde regleras uteslutande

genom direktiv från hyresrådet. I bestämmelsen borde uttryckligen angivas,

att besluten skulle erhålla retroaktiv giltighet allenast i de fall, där särskilda

omständigheter förelåge. Inom ramen för ett dylikt stadgande borde

hyresrådet lämna hyresnämnderna direktiv för dess tillämpning. Gemen
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

31

samt för sådana särskilda omständigheter, som avsåges med yrkandet i

denna del, vore att beslut i ärendet fördröjts på grund av förhållanden,

över vilka sökanden icke kunnat råda.

Hyresgästernas riksförbund har intagit samma ståndpunkt, som angivits

i det sist återgivna yttrandet.

1 enlighet med vanliga regler för administrativ process stadgas i 20 § Departements.

första stycket, att tiden för anförande av besvär över hyresnämnds beslut dufén.

skall räknas från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet. Då klaganden

varit närvarande vid beslutets meddelande börjar alltså besvärstiden

löpa omedelbart. I andra fall räknas tiden från den dag, då klaganden

mottagit skriftligt besked om beslutet. Dylikt besked skall alltid tillställas

frånvarande part jämlikt 21 § i kungörelsen med närmare föreskrifter angående

hyresnämndernas verksamhet. Hyresrådet har uppgivit, att miss-,

förstånd och i vissa fall även rättsförluster vållats av denna olikhet i fråga

örn besvärstidens beräkning. För att avhjälpa dessa olägenheter har hyresrådet

föreslagit, att skriftligt besked skall lämnas även till part som är personligen

närvarande, då nämndens beslut meddelas, eller till hans tillstädeskomna

befullmäktigade ombud samt att besvärstiden alltid skall räknas från

det besked mottagits. Detta förslag, som synes innebära en praktisk lösning

av frågan, torde böra genomföras. Den föreslagna anordningen föranleder

ändring i 19 § tredje stycket och 20 § första stycket hyresregleringslagen

ävensom 21 § i den nyss omnämnda kungörelsen, vari den erforderliga bestämmelsen

rörande ombud lämpligen kan intagas.

Jämlikt andra stycket i lagens 20 § får hyresnämnds beslut icke förlänas

retroaktiv giltighet. Motivet till detta förbud är tydligt. Det är icke önskvärt,

att sådana ingrepp, som hyresregleringen medför i avtalsmässigt bestämda

förhållanden, erhålla giltighet för en redan förfluten tid.

Emellertid ha förhållandena i praktiken utvecklat sig på ett sådant sätt, att

denna bestämmelse i vissa fall kommit att hindra avgöranden, som varit

önskvärda ur skälighetssynpunkt. Ett flertal hyresnämnder ha, liksom hyresi-ådet,

fått en opåräknat stor arbetsbelastning, vilket medfört, att åtskilliga

ärenden icke kunnat bli avgjorda förrän ganska lång tid förflutit efter det

ansökningarna gjordes. Såsom hyresrådet berört kan det även av andra

orsaker, som icke bero på den enskilde partens försummelse, inträffa att ett

beslut ej kan meddelas förrän efter den tidpunkt, från vilken detsamma

bort tillämpas. På grund liärav synes det erforderligt att i enlighet med

hyresrådets förslag öppna en möjlighet att giva tillbakaverkande kraft åt

vissa beslut. Behov härav torde föreligga endast i sådana ärenden, som

avses i lagens 3, 4 och 6 §§. Med hänsyn till de allmänna betänkligheter,

som göra sig gällande gentemot retroaktivt verkande beslut, torde i lagtexten

böra angivas, alt dylika beslut endast skola meddelas, där så av särskild

anledning befinnes skäligt. För att en hyresgäst, som sålunda blir betalningsskyldig

för förfluten tid, icke skall nödgas utgiva alltför stora be
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj-.ts proposition nr 91.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

lopp på en gång, bör anstånd med betalningen kunna lämnas i enlighet

med vad hyresrådet föreslagit.

Såsom nyss nämnts skall bestämmelsen om tillbakaverkande beslut endast

få tillämpas i vissa fall, som avses i 3, 4 och 6 §§. Eljest bör den nuvarande

föreskriften om giltighet av hyresnämnds beslut fortfarande gälla.

Det synes lämpligast att upptaga dessa regler tillsammans i 20 §.

22 §.

I första stycket av denna paragraf stadgas, att hyresnämnd skall förordna

om rättelse, därest nämnden finner, att beslut, som nämnden meddelat, blivit

påtagligt oriktigt till följd av nämndens förbiseende, parts felaktiga uppgift

eller annan anledning. Enligt paragrafens andra stycke äger nämnden, då

väsentligt ändrade förhållanden inträtt, upptaga avgjort ärende till ny prövning.

Hyresrådet har icke framställt något förslag om ändring av denna paragraf.

Sveriges fastighetsägareförbund har anfört, att bestämmelserna i paragrafen,

efter vad det ville synas, stundom hade tillämpats på ett sätt, som lagstiftaren

icke torde ha avsett. En viss tendens torde nämligen ha förmärkts

att med stöd av bestämmelserna i fråga bereda möjlighet åt tappande part

att återvinna en försutten besvärstid. Det vore uppenbart, att lagrummet icke

hade dylikt ändamål. Såsom ett resningsinstitut försvarade bestämmelserna

emellertid sin plats, men de borde då utformas i enlighet med vad som allmänt

gällde i fråga om förutsättningarna för resning i rättegångsmål.

Bestämmelserna i denna paragraf torde motsvara ett praktiskt behov. I

den mån de kunna ha tillämpats på mindre lämpligt sätt torde det röra sig om

rena undantagsfall.

26 §.

Enligt denna paragraf har sådan upplåtelse av bostad, som är förenad med

allmän tjänst, undantagits från lagens tillämpningsområde.

Ytterligare ett undantag därifrån har föreslagits av hyresrådet, som härom

anfört följande. Under utarbetandet av sin framställning hade hyresrådet erfarit,

att priskontrollnämnden beslutat föreslå en utvidgning av prisregleringslagen

att avse även sådant upplåtande av bostad, som inginge i hotelleller

pensionatrörelse. Hyresrådet ville tillstyrka, att sådan verksamhet, för

vilken krävdes tillstånd enligt stadgan den 8 juni 1917 angående hotell- och

pensionatrörelse, överfördes från hyresregleringens område till priskontrollens,

och hade i sitt förslag i 26 § intagit en bestämmelse, som avsåge att korrespondera

med en väntad ändring på denna punkt i prisregleringslagen.

Enligt ett av statens priskontrollnämnd den 2 februari 1943 avgivet förslag

till ny prisregleringslag skall under den där avsedda prisregleringen kunna

inbegripas upplåtelse av nyttjanderätt till lägenhet, varå stadgan den 8

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

33

.juni 1917 angående hotell- och pensionatrörelse äger tillämpning. I den mån

den tillämnade prisregleringslagen sålunda blir tillämplig på bostadsupplåtelser,

torde dessa böra undantagas från hyresregleringslagens tillämpningsområde.

övergångsbestämmelser.

Såsom tidigare angivits avser förlängningen av lagstiftningen liden efter Deparumennden

1 oktober 1943. Det är emellertid önskvärt, att de föreslagna lagändringarna

träda i kraft så snart som möjligt. Särskilt är det angeläget, att det utsträckta

skyddet för hyresgäster i möblerade rum vinner tillämpning utan

dröjsmål. En lämplig dag för lagändringarnas ikraftträdande skulle vara den

1 april 1943. Eftersom det emellertid icke med säkerhet kan påräknas, att

frågan dessförinnan hinner bliva slutbehandlad, kan lämpligen stadgas, att

lagen skall träda i kraft den dag Konungen bestämmer.

Det har förekommit i ett antal fall, att hyresavtal redan blivit uppsagda

till upphörande den 1 oktober 1943 eller senare dag. Eftersom den tid, för vilken

det kunnat ifrågakomma att förlänga dylika hyresavtal, infallit efter lagstiftningens

nuvarande giltighetstid, har hyresgästen ej sällan ansett sig sakna

möjlighet att påkalla ogiltigförklaring av uppsägningen. För dessa fall erfordras

tydligen, att framställning örn ogiltigförklaring skall kunna ske efter

den nya lagstiftningens utfärdande. Hyresgästen bör även skäligen få tillgodonjuta

den nya frist, som föreslagits i 7 §, under motsvarande förutsättning,

som där angivits.

Enligt förslaget till ändring av 20 § skall i vissa fall hyresnämnds beslut

kunna få tillbakaverkande kraft. Giltigheten av ett sådant beslut bör dock

icke få avse tiden före lagändringens ikraftträdande.

Lagen om kontroll av upplåtelse oell överlåtelse av bostadsrätt m. m.

5 §.

I denna paragraf stadgas, att överlåtelse av bostadsrätt skall godkännas av

hyresnämnden samt att den som överlåter bostadsrätt är skyldig att göra anmälan

därom hos nämnden.

Hyresrådet har uppgivit, att det i praxis yppats tvekan, huruvida lagens

föreskrifter om överlåtelse av bostadsrätt jämväl avsåge gåva av bostadsrätt.

I anledning härav har hyresrådet föreslagit det förtydligandet i 5 §, att bestämmelserna

skulle angivas avse endast överlåtelse mot vederlag.

Av vad som stadgas i lagens senare paragrafer framgår, att här ifrågava- Departement,»■

rande bestämmelser endast avse överlåtelse mot vederlag. Då tvekan härom cAe/enlikväl

förekommit, torde ett sådant förtydligande, som hyresrådet föreslagit,

böra vidtagas i denna paragraf.

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. I sami. Nr 91. it

s. 34 Kontrollera mot PDF

DtjKurte likt lits - chefen.

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

6 §•

Enligt denna paragraf må överlåtelse av bostadsrätt ej godkännas, om ersättning

för bostadsrätten skall utgå med högre belopp än som svarar mot

bostadsrättshavarens andel i föreningens behållna tillgångar, utan så är att

bostadsrätten av särskild anledning har högre värde.

Hyresrådet, som hållit särskilda överläggningar med representanter för

hyresnämnder och bostadsföreningsrörelsen angående tillämpningen av denna

lag, har anfört följande beträffande nu ifrågavarande stadgande:

Vid överläggningarna ifrågasattes, huruvida icke i 6 § borde införas ett

stadgande av innehåll, att vid uppskattningen av föreningens behållna tillgångar

fastigheten skulle upptagas till taxeringsvärdet, där ej i ärendet visades,

att fastighetens verkliga värde vore högre. Förslaget motiverades med att vissa

hyresnämnder, i fall där fastighetens bokföringsvärde var lägre än taxeringsvärdet,

ansett fastigheten vid beräkningen av föreningens behållna tillgångar

icke kunna upptagas högre än till det bokförda värdet. Denna praxis kan

emellertid icke anses riktig. Då bostadsrättshavarens andel i föreningens behållna

tillgångar skall bestämmas, är det självfallet icke nödvändigt att stanna

vid det värde som kan direkt framräknas ur föreningens bokföring. Uträkningen

bör bygga på fastighetens verkliga nuvarande värde, och det synes

vara skäl att därvidlag i regel utgå från taxeringsvärdet, varvid det naturligtvis

skall vara möjligt att med särskild utredning visa, att det verkliga

värdet är ett annat än detta. Det bokförda värdet är en mera osäker utgångspunkt,

vare sig det är högre eller lägre än taxeringsvärdet. Någon lagändring

i detta hänseende synes icke vara påkallad.

Såsom hyresrådet påpekat torde någon ändring av stadgandet i denna paragraf

icke vara erforderlig för att en riktig värdering skall kunna tillämpas

vid hyresnämndernas prövning av överlåtelser av bostadsrätt. De synpunkter,

som hyresrådet anfört, torde böra beaktas av hyresnämnderna.

9 §.

I första stycket av denna paragraf stadgas, att örn överlåtelse av bostadsrätt

ej anmälts hos hyresnämnden inom föreskriven tid — fjorton dagar —

den som förvärvat bostadsrätten äger omedelbart frånträda avtalet, såvida

han ej redan tillträtt lägenheten. Enligt andra stycket skall vad sålunda

stadgas även gälla, om hyresnämnden ej godkänt överlåtelsen inom två månader

från dagen för avtalet och tillträde ej ägt runi.

Hyresrådet har framhållit, att den som förvärvat bostadsrätt sålunda på

två olika sätt fått garanti för att frågan örn avtalets godkännande skulle bli

avgjord på kort tid. Han hade nämligen rätt att frånträda avtalet, dels örn

överlåtaren icke inom fjorton dagar anmält överlåtelsen till hyresnämnden

och dels örn hyresnämndens godkännande icke förelåge inom två månader

efter avtalet, i båda fallen dock endast om han icke tillträtt lägenheten. Det

förefölle emellertid, som om den första garantin skulle vara tillräcklig. Icke

heller syntes det vara grundad anledning att låta det ensidigt gå ut över bostadsrättens

överlåtare, om förfarandet av någon anledning droge ut på tiden.

Då hyresnämnden vägrade godkännande och överlåtaren besvärade sig hos

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

35

hyresrådet, kunde rådets beslut med bifall till hans talan i allmänhet icke

meddelas inom den angivna tiden. Hyresrådet har därför föreslagit, att andra

stycket i 9 § skulle utgå.

Den som förvärvat bostadsrätt men icke tillträtt lägenheten har i andra

stycket av denna paragraf tillerkänts rätt att frånträda avtalet, örn detta icke

inom två månader blivit godkänt av hyresnämnden eller — efter besvär över

nämndens beslut — av hyresrådet. Det har visat sig, att ett godkännande ofta

ej hinner meddelas inom nämnda tid. Visserligen har förvärvaren naturligtvis

ett berättigat intresse av att snabbt få veta, huruvida avtalet godkännes

eller icke, men det kan dock synas obilligt, att han ensidigt skall kunna rygga

avtalet, även om överlåtaren utan dröjsmål vidtagit alla erforderliga åtgärder

för att få detsamma godkänt. Den nu behandlade bestämmelsen synes icke

heller vara nödvändig för att förmå överlåtaren att göra anmälan hos nämnden

inom föreskriven tid. Underlåter han detta, drabbas han av straffansvar

enligt 16 § andra stycket, varjämte förvärvaren jämlikt första stycket i nu

förevarande paragraf har rätt att frånträda avtalet, om han icke tillträtt lägenheten.

Såsom hyresrådet föreslagit torde alltså andra stycket i denna paragraf

böra upphävas.

15 §.

Enligt denna paragraf skall vad som stadgas i 19—21 och 25 §§ hyresregleringslagen

om förfarandet hos hyresnämnden, fullföljd av talan och tystnadsplikt

äga motsvarande tillämpning med avseende å ärende enligt den

na lag.

Hyresrådet har anfört följande:

Stockholms hyresnämnders ordförandekollegium har föreslagit införande

i 15 § av hänvisning jämväl till stadgandena i 18 och 22 §§ hyresregleringslagen.

I ärende angående godkännande av överlåtelse av bostadsrätt eller annan

andelsrätt kan det uppenbarligen vara av vikt för överlåtaren att han får

tillfälle att inför nämnden förebringa närmare utredning om förhållanden,

som kunna inverka på värderingen av andelsrätten. Att föreskriva en ovillkorlig

skyldighet för nämnden att kalla överlåtaren till nämndens sammanträde

torde emellertid icke behövas.

Befogenhet för hyresnämnd att, där det finnes påkallat, kalla sökanden till

sammanträde finnes enligt hyresrådets mening redan med nuvarande bestämmelser.

Emellertid bör det stadgas befogenhet för hyresnämnd att i dessa

ärenden företaga besiktning av lägenhet, vilket är av praktisk betydelse särskilt

då det göres gällande, att andelsrätten har högre värde än andelsvärdet,

enär bostadsrättshavaren utfört förbättringsarbeten i lägenheten. Med anledning

av det anförda föreslår hyresrådet vissa ändringar i 15 §. Däremot finner

hyresrådet ej skäl föreslå införande av hänvisning till 22 § hyresregleringslagen.

Såsom hyresrådet framhållit kan det vara lämpligt, att hyresnämnd erhåller

uttrycklig rätt att anställa besiktning i ärenden, som avses i denna lag, även

om parterna i allmänhet själva torde lia intresse av att visa de lägenheter,

som skola värderas. För jämförelse kan det också vara erforderligt att nämn
-

Departemenl!#- chefen.

Departement»-

chctjen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition nr 91.

den får tillträde till andra lägenheter. I denna paragraf har därför intagits

hänvisning till stadgandet i 18 § tredje stycket hyresregleringslagen. På grund

härav har det blivit erforderligt att även inlaga hänvisning till 28—30 §§

samma lag.

I enlighet med vad här anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m. samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över dessa lagförslag, av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Stefan Stiernstedt.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

37

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. ni.

Härigenom törordnas, dels att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m., vilken gäller till och med den 30 september 1943, i nedan intagna delar

skall erhålla ändrad lydelse på sätt i det följande angives, dels ock att

lagen i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt giltighet till och med den

30 september 1944.

6 §•

Är lägenhet, som icke enligt 2 § är underkastad hyresreglering, uthyrd mot

en hyra, som är avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet och övriga omständigheter

föranleda, äger hyresnämnden nedsätta hyran efter vad som finnes

skäligt. I fråga örn ersättning för lägenhetens uppvärmning eller förseende

med varmvatten skall vad i 4 § andra och tredje styckena stadgas äga

motsvarande tillämpning.

Vid meddelande--- — därtill fastställer.

7 §•

Har hyresvärd, utan alt hyresrätten är förverkad, uppsagt hyresavtal, äger

hyresnämnden på framställning av hyresgästen förklara uppsägningen ogiltig,

örn den finnes strida mot god sed i hyresförhållanden eller eljest vara

obillig. Nämnden må ock, örn hyresgästen samtycker därtill, förlänga hyresförhållandet

mot den hyra, som hyresvärden enligt vad ovan sägs äger betinga

sig, och på de villkor i övrigt, som finnas skäliga.

Framställning som i första stycket sägs skall göras inom fjorton dagar

från uppsägningen eller, örn hyresvärden icke därvid tydligt meddelat, alt

lian ej vill förlänga hyresförhållandet, inom fjorton dagar efter det hyresvärden

lämnat hyresgästen sådant meddelande.

8 §.

Är hyresavtal slutet för bestämd tid utan förbehåll örn uppsägning och

har hyresgästen i skälig tid givit hyresvärden tillkänna, att han önskar behålla

lägenheten efter den avtalade hyrestidens slut, äger hyresnämnden,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

där hyresvärden vägrar att förlänga hyresförhållandet, på framställning av

hyresgästen förordna därom, såframt hyresrätten ej är förverkad och hyresvärdens

vägran finnes strida mot god sed i hyresförhållanden eller eljest

vara obillig. I fråga om hyresvillkoren vid sådan förlängning skall vad i 7 §

stadgas äga motsvarande tillämpning.

Framställning som---av avtalet.

Om förbud mot viss uthyrning m. lii.

9 §•

Lägenhet, som den 1 januari 1942 eller vid den senare tidpunkt, då den

blivit färdigställd, var avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad,

må ej utan hyresnämndens tillstånd uthyras eller av ägaren tagas i bruk för

väsentligen annat ändamål än det sålunda avsedda.

Hyresnämnden äger---möblerat skick.

14 §.

Hyresnämnd utgöres---— två ledamöter.

Ordförande förordnas —--sådan förordnas.

Ledamöter väljas av kommunens beslutande myndighet. Den ene ledamoten

skall äga eller förvalta till uthyrning avsedd fastighet. Den andre, som ej

må äga eller förvalta sådan fastighet, skall hava kännedom om de mindre

bemedlades bostadsförhållanden. I ärende rörande annan lägenhet än sådan,

som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad, skall, där det

utan olägenhet kan ske, sistnämnde ledamot ersättas av ledamot, som driver

förvärvsverksamhet i förhyrd lägenhet och ej äger eller förvaltar till uthyrning

avsedd fastighet.

För ordföranden----— skall ersätta.

Förordnande såsom---- tills vidare.

18 §.

Innan hyresnämnd avgör ärende enligt denna lag, skola hyresvärd och

hyresgäst eller, där så finnes lämpligt, hyressökande erhålla tillfälle att vid

sammanträde inför nämnden framlägga sina synpunkter. Framställning av

ringa vikt må dock avslås utan att hava handlagts vid sådant sammanträde,

om den finnes icke förtjäna avseende. Där genom särskild författning eller

beslut av statens byggnadslånebyrå bestämts den hyra, som högst må utgå

för viss lägenhet, må ärende örn fastställande av lägenhetens grundhyra intill

den sålunda bestämda hyrans belopp avgöras utan hinder av att hyresgäst

eller hyressökande icke beretts tillfälle att infinna sig vid sammanträdet.

Har kallelse till sammanträde avsänts till part genom rekommenderat brev,

må ärendet avgöras utan hinder av hans utevaro.

Nämnden äger —--inför nämnden.

Nämnden eller--— förelägga vite.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kimot. Maj.ts proposition nr 91.

19 §•

Såsom hyresnämndens —--ordföranden omfattar.

Beträffande jäv---är stadgat.

Vid sammanträde med nämnden skall föras protokoll. Om nämndens beslut

skall skriftligt besked tillställas parterna.

20 §.

Part, som är missnöjd med hyresnämndens beslut, äger däröver anföra

besvär hos statens hyresråd inom tjugu dagar från den dag, då klaganden

erhöll skriftligt besked om beslutet.

Nämndens beslut skall, örn ej hyresrådet annorlunda förordnar, lända till

efterrättelse utan hinder av anförda besvär.

Nämndens beslut gäller för tiden från och med den dag, då detsamma

meddelats, eller den senare dag, som nämnden bestämmer. I ärende, som avses

i 3, 4 eller 6 §, må dock nämnden, där det av särskild anledning finnes skäligt,

bestämma att beslutet skall avse förfluten tid; och äger nämnden i sådant

fall förordna om skäligt anstånd med betalning av vad hyresgäst kan

bliva skyldig att ytterligare utgiva för tid före nämndens beslut.

26 §.

Vad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning på upplåtelse av bostad,

som är förenad med allmän tjänst, och ej heller på bostadsupplåtelse i hotelleller

pensionatrörelse, i den mån prisregleringslagen erhållit tillämpning

därpå.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före lagens ikraftträdande

uppsagt hyresavtal om lägenhet, som ej är uthyrd till bostad i möblerat

skick, till upphörande efter den 30 september 1943, må framställning som

i 7 § sägs göras inom fjorton dagar från dagen för lagens ikraftträdande eller,

om hyresvärden icke dessförinnan tydligt meddelat, att han ej vill förlänga

hyresförhållandet, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

Beslut, som hyresnämnd meddelar, må icke på grund av vad som stadgats

i 20 § tredje stycket erhålla giltighet för tiden före lagens ikraftträdande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, dels att 5 och 15 §§ lagen den 19 juni 1942 om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken gäller till och

med den 30 september 1943, skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angles,

dels att 9 § andra stycket samma lag skall upphöra att gälla, dels ock

att lagen i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt giltighet till och med den

30 september 1944.

‘ 5 §.

Överlåtelse av bostadsrätt mot vederlag skall för att bliva gällande godkännas

av hyresnämnden. Vad nu sagts skall dock ej gälla förvärv som skett å

exekutiv auktion.

Den som mot vederlag överlåter bostadsrätt vare skyldig att göra anmälan

om överlåtelsen hos nämnden inom fjorton dagar från dagen för avtalet.

15 §.

Vad i 18 § tredje stycket samt 19—21, 25 och 28—30 §§ lagen örn hyresreglering

m. m. stadgas skall äga motsvarande tillämpning med avseende å

ärende enligt denna lag. Rör ärendet fastställandet av hyresvillkor, skall

jämväl i övrigt tillämpas vad som stadgas i förstnämnda lag.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

41

Bilaga A.

Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen deli 19 juni 1942 (nr 429) örn hyresreglering

m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m., vilken lag gäller till och med den 30 september 1943, skall äga

fortsatt giltighet efter sistnämnda dag till och med den 30 september 1944;

dock att från och med den 1 oktober 1943 lagen skall i nedan intagna delar

erhålla ändrad lydelse på sätt i det följande angives:

3 §.

Hyresvärden må icke mottaga högre hyra än som motsvarar den för

lägenheten tillåtna grundhyran, där ej annat föranledes av vad nedan sägs.

Såsom grundhyra anses det hyresbelopp, som lägenheten betingade den 1

januari 1942. Var lägenheten då ej uthyrd, fastställes grundhyran av den

i 13 § omförmälda hyresnämnden efter hyresläget vid nämnda tid. För

lägenhet i hus eller del av hus, som färdigställts senare än den 1 januari

1942, fastställer nämnden grundhyran till det belopp, som med hänsyn till

byggnadskostnaderna och övriga omständigheter finnes skäligt.

Var hyran---skäligt belopp.

Höjning av — — — parterna avtalat.

4 §.

Utöver grundhyran må hyresvärden mottaga skälig ersättning för lägenhetens

uppvärmning och förseende med varmvatten eller, om gottgörelse

därför ingår i grundhyran, för den ökade kostnad, som för sådant ändamål

åsamkas hyresvärden.

Hyresnämnden äger---dylik ersättning.

Konungen eller---stycket sägs.

5 §.

Där så finnes påkallat till följd av ökade omkostnader för fastighetsförvaltning

i viss kommun, äger Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

statens hyresråd föreskriva, att beträffande lägenhet i kommunen hyresvärd

skall för tid, som angives i beslutet, äga att utöver grundhyran uttaga

hyrestillägg med viss procent av denna eller, örn däri ingår ersättning för

lägenhetens uppvärmning eller förseende med varmvatten, av återstående

del av grundhyran. Om den avtalade hyran understiger grundhyran, skall

vad nu sagts om grundhyran i stället gälla den avtalade hyran.

Vid meddelande av beslut, som i första stycket avses, må fastställas särskilda

procenttal för olika slag av lägenheter så ock stadgas undantag från

rätten att uttaga hyrestillägg, i den mån hyran förut höjts utöver det belopp

lägenheten betingade den 1 januari 1940.

Hyresgäst, som ej förbundit sig att i hyra utgiva jämväl det belopp hyresvärden

äger uttaga i hyrestillägg, vare, örn hyresavtalet slutits före den 30

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

juni 1942, ej skyldig att utgiva liyrestillägg för tid före den dag, till vilken

hyresvärden efter nämnda tidpunkt tidigast kunnat uppsäga avtalet. Sådan

hyresgäst vare ej heller skyldig att utgiva hyrestillägg, om hyresförhållandet

skall upphöra senast nästa fardag efter det föreskriften om hyrestillägg

blivit tillämplig.

Hyresgäst, som nyss sagts, vare tillika, ändå att han eljest icke ägt sådan

rätt, berättigad att inom tid som i beslutet om hyrestillägg angivits uppsäga

hyresavtalet att upphöra nästa fardag. Sådan uppsägning vare dock

utan verkan, om hyresvärden inom en vecka efter uppsägningen meddelar

hyresgästen, att han avstår från hyrestillägg för återstoden av avtalstiden.

6 §.

Är lägenhet, som icke enligt 2 § är underkastad hyresreglering, uthyrd

mot en hyra, som är avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet och övriga

omständigheter föranleda, äger hyresnämnden nedsätta hyran efter vad som

finnes skäligt. I fråga örn ersättning för lägenhetens uppvärmning eller förseende

med varmvatten skall vad i 4 § andra och tredje styckena stadgas

äga motsvarande tillämpning.

Vid meddelande — — — därtill fastställer.

6 a §.

Hyresnämnds beslut enligt 3, 4 eller 6 § gäller för tid, som i beslutet angivits,

eller, där så ej skett, för tiden från beslutets dag.

Då hyresnämnden höjt grundhyra eller föreskrivit ändrade grunder för

beräkning av ersättning för lägenhetens uppvärmning eller förseende med

varmvatten, äger nämnden förordna om anstånd med betalningen av vad

hyresgästen kan bliva skyldig att ytterligare utgiva för tid före nämndens

beslut.

Om förlängning av hyresavtal.

7 §.

Då hyresvärden, utan att hyresrätten är förverkad, uppsäger hyresavtal

för att hyresgästen skall avträda lägenheten, skall detta syfte tydligt angivas

i uppsägningen.

Har uppsägning skett så som i första stycket sägs, äger hyresnämnden

på framställning av hyresgästen förklara uppsägningen ogiltig, om den finnes

strida mot god sed i hyresförhållanden eller eljest vara obillig. Nämnden

må ock, om hyresgästen samtycker därtill, förlänga hyresförhållandet

mot den hyra, som hyresvärden enligt vad ovan sägs äger betinga sig, och

på de villkor i övrigt, som finnas skäliga. Framställning som i detta stycke

sägs skall göras inom fjorton dagar från uppsägningen.

Har hyresvärd eljest uppsagt hyresavtal, utan att hyresrätten är förverkad,

och kunna parterna icke enas om villkoren för hyresförhållandets förlängning,

äger hyresnämnden på framställning av part förordna därom enligt

vad i andra stycket sägs. Samtycker icke hyresgästen till förlängning

på de villkor, som nämnden bestämmer, skall nämnden föreskriva, att hyresförhållandet

skall upphöra.

Hyresgäst vare, där ej hyresrätten är förverkad eller har upphört oberoende

av uppsägning från hyresvärdens sida, icke skyldig att frånträda lägenheten

med mindre uppsägning skett på sätt i första stycket sågs eller hyresnämnden

enligt nästföregående stycke föreskrivit, att hyresförhållandet skall

upphöra.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 91.

43

8 §•

År hyresavtal slutet för bestämd tid utan förbehåll om uppsägning och har

hyresgästen i skälig tid givit hyresvärden tillkänna, att han önskar behålla

lägenheten efter den avtalade hyrestidens slut, äger hyresnämnden, där hyresvärden

vägrar att förlänga hyresförhållandet, på framställning av hyresgästen

förordna därom, såframt hyresrätten ej är förverkad och hyresvärdens

vägran finnes strida mot god sed i hyresförhållanden eller eljest vara obillig.

I fråga om hyresvillkoren vid sådan förlängning skall vad i 7 § andra stycket

stadgas äga motsvarande tillämpning.

Framställning som---av avtalet

Om förbud mot viss uthyrning m. m.

9 §.

Lägenhet, som den 1 januari 1942 eller vid den senare tidpunkt, då den

blivit färdigställd, var avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad,

må ej utan hyresnämndens tillstånd uthyras eller av ägaren nyttjas

för väsentligen annat ändamål än det .sålunda avsedda.

Hyresnämnden äger---möblerat skick.

14 §.

Hyresnämnd utgöres---två ledamöter.

Ordförande förordnas---sådan förordnas.

Ledamöter väljas av kommunens beslutande myndighet. Den ene ledamoten

skall äga eller förvalta till uthyrning avsedd fastighet. Den andre, som

ej må äga eller förvalta sådan fastighet, skall hava kännedom om de mindre

bemedlades bostadsförhållanden. I ärende rörande annan lägenhet än sådan,

som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad, skall,

där det utan olägenhet kan ske, sistnämnde ledamot ersättas av ledamot,

som driver förvärvsverksamhet i förhyrd lägenhet och ej äger eller förvaltar

till uthyrning avsedd fastighet.

För ordföranden —--skall ersätta.

Förordnande såsom---tills vidare.

18 §.

Innan hyresnämnd avgör ärende enligt denna lag, skola hyresvärd och

hyresgäst eller, där så finnes lämpligt, hyressökande erhålla tillfälle att vid

sammanträde inför nämnden framlägga sina synpunkter. Framställning av

ringa vikt må dock avslås utan att hava handlagts vid sådant sammanträde,

om den finnes icke förtjäna avseende. Där genom särskild författning eller

beslut av statens byggnadslånebyrå bestämts den hyra, som hyresvärden för

viss lägenhet högst äger betinga sig, vare, där fråga är att bestämma grundhyra

intill detta belopp, ej erforderligt att kalla hyresgäst eller hyressökande

till sammanträdet. Har kallelse till sammanträde avsänts till part genom rekommenderat

brev, må ärendet avgöras utan hinder av hans utevaro.

Nämnden äger---inför nämnden.

Nämnden eller —--förelägga vite.

19 8-

Såsom hyresnämndens----ordföranden omfattar.

Beträffande jäv---är stadgat.

Vid sammanträde med nämnden skall förås protokoll. Skriftligt besked

om nämndens beslut skall tillställas parterna eller deras befullmäktigade

ombud.

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

20 §.

Part, som är missnöjd med hyresnämndens beslut, äger däröver anföra besvär

hos statens hyresråd inom tjugu dagar från den dag, då klaganden eller

hans befullmäktigade ombud erhöll skriftligt besked om beslutet.

Nämndens beslut skall, om ej hyresrådet annorlunda förordnar, lända till

efterrättelse utan hinder av anförda besvär.

26 §.

Vad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning på upplåtelse av bostad,

som är förenad med allmän tjänst, och ej heller på sådan upplåtelse, som

ingår i hotell- eller pensionatrörelse och varå prisregleringslagen äger tilllämpning.

Med avseende å ikraftträdande av denna lag skall gälla:

1. Har hyresavtal uppsagts till den 30 september 1943 eller tidigare dag,

skall 7 § i dess före den 1 oktober 1943 gällande lydelse därå äga tillämpning.

Vad nu sagts skall även gälla, där uppsägning skett före den 1 april 1943

till den 1 oktober 1943 eller senare dag. I sådant fall må framställning som

i 7 § sägs göras senast den 14 april 1943.

2. Uppsäges hyresavtal efter den 31 mars 1943 till den 1 oktober 1943

eller senare dag, skall 7 § i dess nya lydelse omedelbart äga tillämpning

därå.

3. Är hyresavtal om lägenhet, som är uthyrd i möblerat skick, slutet för

bestämd tid utan förbehåll om uppsägning och utgår denna tid den 1 oktober

1943 eller senare dag, skall 8 § omedelbart äga tillämpning därå.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj.ts proposition nr 91.

45

Förslag till

Lag om fortsatt giltighet ar lagen den 19 juni 1912 (nr 130) om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av

upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken lag gäller till och med

den 30 september 1943, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september

1944; dock att från och med den 1 oktober 1943 9 § andra stycket

skall upphöra att gälla samt 5 och 15 §§ skola hava följande ändrade lydelse:

5 §.

överlåtelse av bostadsrätt mot vederlag skall för att bliva gällande godkännas

av hyresnämnden. Vad nu sagts skall dock ej gälla förvärv som

skett å exekutiv auktion.

Den som mot vederlag överlåter bostadsrätt vare skyldig att göra anmälan

örn överlåtelsen hos nämnden inom fjorton dagar från dagen för avtalet.

15 §.

Vad i 18 § tredje stycket samt 19—21 och 25 §§ lagen om hyresreglering

m. m. stadgas örn besiktning av lägenhet, förfarandet hos hyresnämnden,

fullföljd av talan och tystnadsplikt skall äga motsvarande tillämpning med

avseende å ärende enligt denna lag. Rör ärendet fastställande av hyresvillkor,

skall jämväl i övrigt tillämpas vad som stadgas i förstnämnda lag.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 4 mars

1943.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 3 mars 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 19 februari 1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättade förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 junf

1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. samt lag angående fortsatt giltighet

av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse

av bostadsrätt m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Herman

Zetterberg.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

47

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 mars 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö,

Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets den 4 mars 1943

avgivna utlåtande över de till lagrådet den 19 februari samma år remitterade

förslagen till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) örn

hyresreglering m. m. samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Föredraganden hemställer, att nämnda förslag, som av lagrådet lämnats

utan erinran, måtte — efter vidtagande av vissa redaktionella jämkningar —

jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bil all till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Tidelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:90 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag omgående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 a1 i texten
  2. 2LU 1943:15 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1952 s. 1 i texten