Sök i Ratio Lex

Angående anslag till reparation av bron över Svinesund

1944-02-25 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:120, Angående anslag till reparation av bron över Svinesund

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

1

ISr 120.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till reparation av bron över Svinesund; given Stockholms

slott den 25 februari 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Hubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

Enligt en den 20 april 1938 mellan Sverige och Norge träffad överenskommelse

rörande uppförande och underhåll av en landsvägsbro mellan

Sverige och Norge över Svinesund åtog sig svenska staten att anlägga broförbindelsen.

Genom beslut den 3 juni 1938 uppdrog Kungl. Majit åt vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen att uppföra bron. Till och med den 13 mars

1942 hava genom beslut av Kungl. Majit och statens arbetsmarknadskommission

ställts till väg- och vatteubyggnadsstyrelsens förfogande för ändamålet

sammanlagt 2 758 734 kronor, däri inbegripna två belopp om vartdera

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 120.

96 667 kronor, utgörande norska statens första oell andra andelar i kostnaderna.

Arbetena igångsattes våren 1939 och bedrevos med visst avbrott av

styrelsens entreprenör intill den 6 juli 1942, då en sprängningsolycka inträffade,

varigenom bron och viss entreprenören tillhörig egendom skadades.

I gemensam skrivelse den 17 december 1942 hemställde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och arméförvaltningens fortifikationsstyrelse, att Kungl. Majit

måtte från förskottsstaten för försvarsväsendet ställa 680 000 kronor till vägoch

vattenbyggnadsstyrelseus förfogande för återställande av bron i det

skick den befann sig före olyckan. Vid skrivelsen voro fogade en den 11

december 1942 dagtecknad promemoria jämte åtskilliga andra handlingar,

vilka upprättats under eller åberopats i samband med en i anledning av

olyckan verkställd utredning. Av handlingarna framgår, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

från den entreprenör, som uppfört bron, infordrat förslag

beträffande reparationsåtgärder, och därvid erhållit tvenne alternativa förslag

jämte kostnadsberäkningar, vilka för båda alternativen slutade å samma

belopp. Det alternativ, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter granskning

ansåg böra komma till utförande, gick i huvudsak ut på att de båda till

bropelaren nr 3 anslutande valven nr 3 och 4 skulle i sin helhet nedrivas

samt därefter återuppföras med användande av ny sten, i den mån så visade

sig erforderligt, varefter över båda valven skulle utföras ny brobaneplatta

på en längd av 58 meter. Kostnaderna beräknades till 650 000 kronor. Härtill

komme kostnaden för vissa röjningsarbeten samt reparation av skador

på en entreprenören tillhörig tornkran med 29 940 kronor.

Beträffande ansvaret för olyckan uttalades i promemorian, att av utredningen

syntes framgå, att sådan vårdslöshet eller sådant vållande i övrigt,

som kunde konstituera skadeståndsskyldighet för enskild part, icke förelåge

i samband med olyckan.

Med hänsyn till innehållet i skrivelsen den 17 december 1942 och de

därvid fogade handlingarna torde någon närmare redogörelse härför icke

lämpligen böra lämnas till statsrådsprotokollet, utan riksdagens vederbörande

utskott torde därom böra erhålla erforderliga uppgifter genom handlingarna,

som komma att tillhandahållas utskottet.

På av statens Jcrisrevision given anledning blevo handlingarna i ärendet

den 23 januari 1943 överlämnade till revisionen. Krisrevisionen lät därefter

genom anlitande av särskilda sakkunniga —- byggnadsingenjören O. Engkvist,

generallöjtnanten T. Friis och professorn J. H. Granholm — verkställa

granskning av det föreslagna sättet för reparationens utförande. Såsom

resultat av de sakkunnigas undersökningar upprättades bland annat en

promemoria av den 28 april 1943 innehållande plan för hur bron borde

repareras. Enligt denna plan skulle endast de skadade partierna av valven

ersättas med nytt murverk. Vidare skulle defekta fogar fyllas med nytt

bruk, uppkommen »utflaskning» avlägsnas och avjämnas genom påsprutning

medelst cementkanon samtidigt som sidomurarna skulle uppmuras. När dessa

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

arbeten vore fullbordade, skulle valvbakgjutningen repareras och därefter

brobanan iordningställas. Vid reparationen av valvbakgjutningen skulle det

enligt de sakkunnigas mening icke vara nödvändigt att helt bortriva de

söndersprängda delarna av fyllnadsbetongen, utan dessa borde endast avjämnas

till lämplig höjd.

Sedan resultaten av de sakkunnigas undersökningar överlämnats till vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, har styrelsen i skrivelse den 8 oktober 1943 meddelat,

att styrelsen i anledning av de erinringar, som krisrevisionens sakkunniga

framställt mot det ursprungliga reparationsförslaget, överarbetat

detta förslag. Även för det överarbetade förslaget har utgångspunkten varit,

att bron borde återställas''till det skick, vari den befunnit sig före olyckan.

Det överarbetade förslaget förutsätter, att överytorna å de skadade valven

skulle blottläggas i första hand å delarna från pelaren nr 3 upp till respektive

valvhjässor och därutöver i den omfattning, som under arbetets gång kunde

befinnas erforderlig för att exakt fastställa skadorna å valven. Vidare skulle

alla skadade delar ersättas med nya. En reparation enligt styrelsens nya

förslag har i skrivelsen beräknats draga en kostnad av 480 000 kronor. Därest

det under arbetets gång skulle visa sig, att skadorna vore väsentligt större

än verkställda okulärbesiktningar givit vid handen, kunde kostnaderna emellertid

komma att ökas, i vilket fall ytterligare medel erfordrades för företaget.

Kostnaderna för en reparation av bron enligt de sakkunnigas förslag har

styrelsen beräknat till 390 000 kronor eller 90 000 kronor mindre än enligt

styrelsens överarbetade förslag.

Vid styrelsens skrivelse har i avskrift fogats ett flertal promemorior innefattande

en närmare utveckling av de ståndpunkter styrelsen och krisrevisionens

sakkunniga intagit i frågan ävensom vissa expertutlåtanden, ritningar

m. m. Beträffande innehållet i denna utredning torde jag få hänvisa till

handlingarna.

Över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sistberörda förslag har statens

sakrevision —• som med ingången av år 1944 övertagit krisrevisionens uppgifter

beträffande vissa verksamhetsområden — den 24 januari 1944 avgivit utlåtande.

Sakrevisionen meddelar, att de för den tidigare utredningen anlitade sakkunniga,

efter det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt sitt överarbetade

förslag, låtit genom Chalmers provningsanstalt företaga vissa undersökningar

i syfte att utröna, örn skadorna å landsvägsbron vore av den art att de

motiverade en så omfattande ombyggnad, som styrelsen slutligen föreslagit.

Av undersökningen och av vad de 3akkunniga i övrigt inhämtat hade de

sakkunniga funnit framgå, att bron icke borde repareras enligt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens senaste förslag utan efter de riktlinjer, som de

sakkunniga uppdragit i de till styrelsen under ärendets tidigare behandling

överlämnade promemoriorna. De sakkunniga hade vidare framhållit, att —

sedan det nu med visshet fastslagits, att skadorna vore mycket begränsade —

det borde övervägas, örn icke ytterligare förenklingar vore möjliga. Förslag

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

härutinnan hade de sakkunniga ansett böra avgivas av den kontrollant eller

arbetsledare, åt vilken ledningen av reparationsarbetet anförtroddes. Avgörandet

beträffande dessa förslag borde enligt de sakkunnigas uppfattning

uppdragas åt en särskild opartisk nämnd.

Sakrevisionen, som vid sitt utlåtande fogat en av de sakkunniga den 22

december 1943 upprättad sammanfattande promemoria ävensom den av

Chalmers provningsanstalt gjorda utredningen, uttalar såsom sin mening,

att vad som framkommit vid den av provningsanstalten företagna undersökningen

utgjorde stöd för de sakkunnigas uppfattning, att förenklingar i

styrelsens överarbetade förslag vore möjliga att företaga. Under hänvisning

till vad i promemorian den 22 december 1943 anförts förordar sakrevisionen

för sin del, att omhänderhavandet av reparationsarbetet måtte uppdragas åt

en opartisk nämnd, vilken borde åläggas att iakttaga de förenklingar, som

vore förenliga med ett betryggande utförande av arbetet.

Arbetena å Svinesundsbron, vilka ursprungligen beräknades kunna slutföras

under hösten 1942, hava numera fullbordats utom i vad avser reparation

av de genom sprängningsolyckan den 6 juli 1942 uppkomna skadorna.

Beträffande sättet för utförande av denna reparation föreligga nu till bedömande

två förslag, vilka sluta på en beräknad kostnadssumma av 480 000

kronor respektive 390 000 kronor. Det förra förslaget, vilket utarbetats inom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, utgår från att bron skall återställas i sitt

ursprungliga skick. Det senare förslaget har framlagts av särskilda av krisrevisionen

tillkallade sakkunniga, vilka hävdat, att man genom reparation

enligt ett av dem framlagt, mindre omfattande förslag kunde få en bro av

samma höga klass som den ursprungliga, även örn spåren av olyckan icke

helt kunde avlägsnas.

Vad i ärendet förekommit har bibragt mig den uppfattningen, att reparationen

av skadorna å bron kan utan olägenhet i säkerhetsavseende äga

rum i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som förordats av

krisrevisionens sakkunniga. På grund härav och med hänsyn till den icke

oväsentliga besparing, som därigenom kan ernås, vill jag för min del tillstyrka,

att reparationen verkställes med utgångspunkt från detta förslag.

Uteslutet synes emellertid icke vara, att vissa förenklingar kunna vidtagas

även i detta förslag utan att äventyra ett betryggande utförande av reparationsarbetet.

De möjligheter härutinnan, som kunna yppas under arbetets

gång, torde böra noggrant tillvaratagas.

Enligt min mening bör reparationsföretagets ombesörjande uppdragas åt

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Styrelsen bör hava att till Kungl. Majit

avgiva yttrande och förslag beträffande frågan örn ytterligare förenklingar i

reparationsplanen. Innan beslut rörande arbetets slutliga omfattning meddelas

av Kungl. Majit, kan givetvis, örn så erfordras, särskild expertis anlitas

för frågans bedömande.

Medel för ifrågavarande reparationsarbete torde böra beredas från anslag

å driftbudgeten. Med hänsyn till omständigheterna och då sjätte huvud
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

titelns reservationsanslag till byggande av broar icke utan eftersättande av

andra angelägna arbeten kan lämna tillgång till bestridande av oförutsedda

utgifter av denna storleksordning, lärer särskilt anslag böra anvisas för

ändamålet. Detta anslag synes böra bestämmas till 390 000 kronor. Därest

det, mot vad nu kan förmodas, skulle visa sig ur teknisk synpunkt nödvändigt

att företaga mera omfattande arbeten än som förutsatts i det förordade

förslaget, torde emellertid eventuellt erforderliga ytterligare medel

böra anvisas från det ordinarie broanslaget.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Reparation av bron över Svinesund å riksstaten under

sjätte huvudtiteln för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag

av.......................................... kronor 390 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:187 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till reparation av iron över Svinesund jämte i ämnet väckta motioner. s. 13 i texten
  2. SU 1944:64 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till reparation av bron över Svinesund jämte i ämnet väckta motioner. s. 5 i texten