Sök i Ratio Lex

Angående anslag till naturastipendier åt studerande vid universiteten och vissa högskolor m. m

1944-02-18 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:122, Angående anslag till naturastipendier åt studerande vid universiteten och vissa högskolor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 182.

1

Nr 122.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till naturastipendier

åt studerande vid universiteten och

vissa högskolor m. m.; given Stockholms slott den 18

februari 1944-

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

18 februari 1944-

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres,

Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge, följande.

Under punkten 89 av 1944 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riksdagen

förelagd, till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier åt studerande

vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet

för budgetåret 1944/45 beräkna ett reservationsanslag av 184 700

kronor.

Vidare har Kungl. Majit föreslagit riksdagen (kapitalbudgeten: bilaga 6,

punkten 12) att, i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riksdagen

Bihang till riksdagens protokoll 19U. 1 sami. Nr ISSI.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

förelagd, till Statens lånefond för universitetsstudier för budgetåret 1944/45

beräkna ett investeringsanslag av 420 000 kronor.

Sedan ärendet numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

1. Gällande bestämmelser om naturastipendier och studielån

åt universitetsstuderande.

Från och med budgetåret 1939/40 har riksdagen anvisat medel till statsstipendier

i form av fri bostad och fri kost åt studerande vid universiteten

i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet. Anslaget

har varit uppfört med följande belopp.

Budgetår: Kronor:

1939/40 ............ 220 700

1940/41 ............ 194 700

1941/44............ 184 700.

Enligt gällande reglemente (SFS 148/1939) skola dessa stipendier tilldelas

obemedlade studenter med utpräglad studiebegåvning och företrädesvis

utgå under de första studieåren. Stipendieförmånerna utgå under

åtta månader per år, och stipendium får innehavas under sammanlagt högst

tre år. Utdelningen av stipendierna handhaves av särskilda statsstipendienämnder

vid de tre berörda läroanstalterna. Dessa nämnder bestämma även

de bostäder och matställen, där stipendieförmånerna skola åtnjutas. Ur anslaget

utgå även vissa smärre belopp såsom bokstipendier i form av kurslitteratur

åt studerande vid universiteten i Uppsala och Lund ävensom medel

till bestridande av statsstipendienämndernas verksamhet.

I samband med anordnandet av statsstipendier i form av fri bostad och

fri kost beslöt 1939 års lagtima riksdag inrätta en fond, benämnd statens

lånefond för universitetsstudier, ur vilken ränte- och borgensfria lån skulle

beviljas för studier vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska

institutet. Samtidigt därmed undantogos studerande vid de nämnda läroanstalterna

från behörighet att erhålla lån ur studielånefonden, numera benämnd

allmänna studielånefonden. För budgetåret 1939/40 anvisades ett

första anslag av 70 000 kronor till universitetsstudielånefonden, avsett att

utdelas för studier under läsåret 1940/41. Detta belopp fördelades sedermera

av Kungl. Majit med 34 000 kronor på Uppsala universitet, 27 500

kronor på Lunds universitet och 8 500 kronor på karolinska institutet. Under

vart och ett av de följande budgetåren har anslaget höjts med 70 000 kronor

och är i riksstaten för budgetåret 1943/44 uppfört med 350 000 kronor. För

fonden gäller särskilt reglemente, SFS 290/1939.

Ifrågavarande studielån beviljas av statsstipendienämnderna, och denna

anordning har visat sig innebära betydande fördelar. Nämnderna ha utan

större tidsutdräkt kunnat inhämta yttranden från de studerandes egna organisationer

och ha därigenom kunnat skaffa sig en god kännedom örn de sö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

kande. Även i övriga avseenden ha de lokala beslutande organen visat sig vara

ändamålsenliga, så exempelvis då det gällt att snabbt medgiva ändrad disposition

av lån i samband med de senaste årens talrika och ofta oförberedda

inkallelser till militärtjänstgöring.

Till grund för bestämmelserna om naturastipendier och studielån låg ett

av särskilda sakkunniga den 10 december 1937 avgivet betänkande med utredning

och förslag angående understöd i form av fria bostäder och fri kost

åt studerande vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska medikokirurgiska

institutet (SOU 1937:44). I betänkandet hänvisade de sakkunniga

till att utredningen enligt de för densamma meddelade direktiven utgått

från den förutsättningen, att verksamheten, främst av kostnadsskäl, till en

början borde inskränkas till att avse allenast studerande vid de nämnda läroanstalterna.

I sin översikt (betänkandet, sid. 81 ff.) över dittills vidtagna

studentsociala åtgärder meddelade de sakkunniga emellertid även uppgifter

om förhållandena i detta hänseende vid övriga högskolor än de av utredningen

närmast berörda.

2. Ifrågasatt utsträckning av naturastipendier och studielån

till vissa högskolor.

I flera av de yttranden, som avgåvos över de sakkunnigas betänkande,

framfördes emellertid önskemål om att anslag till stipendier borde ställas

till förfogande också för studerande vid andra högskolor än universiteten

och karolinska institutet. Kanslern för rikets universitet anförde i anledning

härav, att dessa önskemål otvivelaktigt vore beaktansvärda, men att

förverkligandet av det föreliggande förslaget ej syntes böra anstå i avbidan

på en eventuell utsträckning av statens stipendiehjälp till andra högskolors

elever. Slcolöverstyrelsen uttalade, att de föreslagna understödsåtgärderna

snarast möjligt borde kompletteras med motsvarande åtgärder till förmån

för de studerande vid de enskilda högskolorna och fackhögskolorna. StatsJcontoret

framhöll, att några bärande skäl att inskränka den statliga understödsverksamheten

till studerande vid universiteten och karolinska institutet

knappast kunde förebringas.

I anledning av de sakkunnigas förslag ingåvo Stockholms studentkårer

den 8 oktober 1938 en framställning till Kungl. Maj:t med anhållan, bland

annat, att statsstipendier i form av fria bostäder och fri kost måtte bliva

tillgängliga för de studerande vid rikets samtliga akademiska bildningsanstalter.

Såsom motivering för denna hemställan framhölls bland annat följande.

Vad departementschefen uttalat angående de betydande kostnader, som

de akademiska studierna medförde, ägde otvivelaktigt sin fulla tillämpning å

samtliga akademiska bildningsanstalter och å samtliga grupper av akademiska

studerande. Ej heller syntes det möjligt att draga någon principiell skiljelinje

mellan de studerande vid landets olika akademiska institutioner. Uppenbart

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Marits proposition nr 12*2.

vore, att ifrågavarande bildningsanstalter samtliga bedreve en för samhället

i dess helhet högst gagnelig verksamhet. Så länge utbildningen av akademisk

arbetskraft hölles inom rimliga proportioner, måste varje med akademisk

examen försedd medborgare för samhället representera en tillgång, vars värde

icke kunde vara beroende av örn examen erhållits vid ett universitet eller vid

annan motsvarande bildningsanstalt.

Från samhällelig synpunkt måste landets akademiska bildningsanstalter

tvivelsutan anses likvärdiga. Det vore emellertid av största betydelse, att den

unge studenten vid val av bildningsanstalt fritt finge ledas av sin egen uppfattning

örn en viss anstalts företräde framför andra, vare sig detta grundades

på dess bättre tekniska utrustning, på där tillämpad överlägsen vetenskaplig

metod, på lärarkårens sammansättning eller på annat förhållande. För

övrigt borde beaktas, att vissa studieämnen ej funnes representerade å mer

än en eller ett par studieorter, samt att vid vissa bildningsanstalter ett eller

flera studieämnen fått en mer dominerande ställning än vid andra.

Åtgärder ägnade att åvägabringa lättnader i ekonomiskt avseende inom

vissa studiegrenar medförde för begåvade ungdomar ur sociala grupper med

svaga ekonomiska förutsättningar visserligen ökade möjligheter till utbildning

för verksamhet i samhällets tjänst men medförde å andra sidan en påtaglig

risk för att sådana ungdomar fortfarande skulle vara utestängda från vissa,

banor, för vilka de kanske vore särskilt lämpade. Många kunde till och med

ledas in på verksamhetsområden, för vilka de icke hade någon utpräglad håg

eller fallenhet. Det kunde visserligen för statsmakterna i undantagsfall framstå

såsom ett önskemål att inrikta den begåvade ungdomens intresse och

arbete på vissa verksamhetsfält. Om samhälleliga åtgärder vidtoges för att

underlätta möjligheterna för denna ungdom att inträda vid de allmänna fria

universiteten utan att motsvarande åtgärder vidtoges i fråga örn fackhögskolorna,

skulle dock detta strida mot den under senare år gängse uppfattningen,

att en eventuellt erforderlig reglering av tillströmningen till de intellektuella

yrkena borde i största möjliga män inrikta ungdomens intresse på

den utbildning för framtida praktisk verksamhet, som erhölles vid fackhögskolorna.

Vidare borde uppmärksammas, hurusom det ur allmänna rättvisesynpunkter

måste anses stötande att utan tvingande skäl bereda en del av Sveriges

studenter en ekonomisk förmån, som förmenades de övriga. Därest den föreslagna

anordningen vore att betrakta såsom ett experiment, kunde erinras,

dels att det ifrågasatta beloppet syntes vara väl stort, och dels att ett experiment

på intet sätt behövde föra med sig, att större delen av landets studenter

ställdes utanför.

Vid framställningen var fogad en inom Stockholms studentkårers förbundsstyrelse

utarbetad promemoria beträffande företagna studentsociala åtgärder

vid rikets samtliga högskolor utom karolinska institutet.

I propositionen nr 61 till 1939 års lagtima riksdag angående stipendier åt

studerande vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska medikokirurgiska

institutet m. m. anförde departementschefen, bland annat, att de

sakkunnigas förslag i vad avsåge statliga stipendier i enlighet med de för

utredningsarbetet lämnade direktiven begränsats att avse universiteten och

karolinska institutet. Från vissa håll hade med styrka framhållits, att åtgärder

från statens sida av denna art borde omfatta samtliga universitet och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

högskolor och med dem jämförliga högre utbildningsanstalter. Departementschefen

förklarade sig vara den förste att erkänna, att staten borde i vidare

mån än dittills varit fallet understödja studerande också vid andra statliga

läroanstalter av högskolekaraktär och att skäl även kunde anföras för att

staten borde lämna bidrag till motsvarande verksamhet vid enskilda högskolor.

Det kunde för övrigt nämnas, att ett statsanslag å 8 000 kronor redan

funnes anvisat till stipendier åt elever vid lantbrukshögskolan. Antalet studenter

utgjorde därstädes omkring 100, vadan de stipendiemedel, som redan

stöde till denna högskolas förfogande, vore förhållandevis rikligare än de, som

vid bifall till de i propositionen framlagda förslagen skulle tillkomma universiteten.

Även för de tekniska högskolorna vore i riksstaten uppförda anslag

till stipendier, låt vara av jämförelsevis ringa storlek. Den verksamhet,

varom i detta sammanhang vore fråga, borde få karaktär av en försöksanordning,

som successivt och i den mån vunnen erfarenhet inbjöde därtill borde

erhålla vidgad omfattning. Departementschefen ansåg det på grund därav

berättigat, att verksamheten till en början begränsades till att avse de akademiska

läroanstalterna, där behovet av åtgärder av denna art vore särskilt

framträdande, och att verksamheten bland dessa läroanstalter begränsades

till de statliga, alltså till universiteten och karolinska institutet. Det borde

även framhållas, att vid bifall till de framlagda förslagen studerande vid de

andra ifrågakommande läroanstalterna erhölle ökade möjligheter att erhålla

gynnsamma lån ur studielånefonden.

Även i flera med anledning av nämnda proposition väckta motionen'' påyrkades

en utvidgning av statens stipendieverksamhet till andra läroanstalter

av högskolekaraktär än universiteten och karolinska institutet. I motionen

II: 359 föreslogs sålunda, att riksdagen vid bifall till den föreliggande propositionen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit

efter vederbörlig utredning ville till 1940 års riksdag framlägga förslag, att

studenterna även vid Stockholms och Göteborgs högskolor måtte, efter enahanda

grunder och i rättvis proportion, komma i åtnjutande av samma slags

studiehjälp, som föreslagits beträffande Uppsala och Lunds universitet samt

karolinska institutet. I motionerna I: 232 och lii 360 samt I: 233 och lii 361

hemställdes, att det äskade beloppet måtte anvisas till stipendier åt de studerande

vid samtliga universitet och högskolor.

I nlcsdagens skrivelse nr 200 framhölls, bland annat, att riksdagen, som

bifallit Kungl. Majits i proposition nr 61 framlagda förslag, emellertid, i

likhet med vad i nyssnämnda motioner gjorts gällande, ansåge goda skäl tala

för att en statlig understödsverksamhet av angivna slag vidgades att omfatta

jämväl andra läroanstalter av högskolekaraktär, såväl statliga som

enskilda. Huruvida samtliga de i motionerna upptagna läroanstalterna borde

förses med statsstipendier av det slag, varom vore fråga, torde på grund av

de vid dessa anstalter särskilda förhållandena i olika avseenden icke kunna

bedömas, utan att en närmare utredning av frågan blivit verkställd. Innan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 1%%.

en dylik utredning konnnit till stånd, syntes det även vara ogörligt att avgöra,

huruvida naturastipendiesystemet vore det vid alla ifrågavarande utbildningsanstalter

lämpligaste eller om icke i stället kontantstipendieformen

i vissa fall kunde vara att föredraga. Det vore icke heller utan närmare undersökning

givet, att ökade statliga stipendier vore av nöden vid samtliga de

läroanstalter, varom vore fråga. Riksdagen hade funnit det nödvändigt att

genom en närmare utredning få förevarande fråga prövad i hela dess vidd.

Förhållandena vid de enskilda högskolorna i Stockholm och Göteborg samt

vid de tekniska högskolorna vore dock enligt riksdagens mening så likartade

dem vid universiteten och karolinska institutet, att riksdagen icke kunde

finna skäl föreligga att i avvaktan på närmare erfarenhet av den föreslagna

stipendieanordningen skjuta stipendiefrågan för i vart fall nämnda högskolor

på framtiden. De i två motioner anförda skälen för att stipendier skulle kumla

tilldelas även obemedlade studerande, som hade sina hem på studieorten,

hade riksdagen funnit värda beaktande och förutsatte, att jämväl denna fråga

foges under omprövning vid den blivande utredningen. Riksdagen ansåge sig

böra understryka angelägenheten av att den föreslagna utredningen snarast

bomme till stånd och att på resultatet av densamma grundat förslag därefter

förelädes riksdagen. På grund av vad i skrivelsen anförts och då departementschefen

uttalat sina sympatier för en utsträckning av de ifrågavarande

statliga stödåtgärderna till att avse även andra högre utbildningsanstalter

än de i Kungl. Maj:ts förslag angivna, hade riksdagen icke ansett det erforderligt

att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn en utredning i berörda

syfte.

3. Universitetskanslerns utredning.

Med anledning av de önskemål, som framförts av 1939 års lagtima riksdag,

anbefallde Kungl. Majit kanslern för rikets universitet att, efter samråd i förekommande

fall med representanter för vederbörande läroanstalter, verkställa

utredning rörande en eventuell utvidgning av stipendieverksamheten. Kanslern

överlämnade den 21 november 1939 sin utredning i ärendet i form av en

utförlig promemoria, i vilken redogjordes för ärendets förhistoria, för de

aktuella studiekostnaderna vid de berörda läroanstalterna och för de studentsociala

åtgärder, som dittills vidtagits vid högskolorna. Denna översikt visade,

att genom enskilt initiativ och främst genom de studerandes egna organisationer

mycket redan gjorts i syfte att nedbringa studiekostnaderna för de högskolestuderande.

Däremot hade statens bidrag till den studentsociala verksamheten

dittills varit av relativt obetydlig omfattning och därtill huvudsakligen

begränsade till vissa fackhögskolor.

De faktorer, som i främsta rummet borde vara bestämmande för storleken

av eventuella anslag till en vidgad statlig stipendieverksamhet, vore enligt

kanslerns mening det effektiva antalet studerande vid vederbörande läroanstalter,

den förhandenvarande förekomsten av stipendier samt studiekost
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 1%2.

nadernas storlek. Vid beräknandet av sistnämnda kostnader borde hänsyn i

första hand tagas till de mest betungande av de utgifter, vilka äro ofrånkomligt

förenade med vistelsen vid en högskola, nämligen utgifterna för bostad

och kost. Vidare borde i detta sammanhang uppmärksammas, i vad mån de

olika högskolornas rekryteringsområden äro mer eller mindre lokalt begränsade,

vilket förhållande torde på ett relativt tillförlitligt sätt återspeglas i

den procentuella förekomsten av bostad i hemmet under studietiden. Övriga

omständigheter, till vilka hänsyn syntes böra tagas vid avvägandet av anslagsbeloppens

storlek, vore den genomsnittliga totala studietiden för olika

examina samt studentkårernas rekrytering ur skilda socialgrupper eller med

andra ord föräldrarnas förmåga att bidraga till finansierandet av högskolestudierna.

Kanslern framhöll sammanfattningsvis, att de föreliggande uppgifterna

om högskolestudenternas sociala och ekonomiska förhållanden och de principiella

synpunkter, vilka i utredningen anförts, visserligen icke i och för sig

ledde fram till fixerade anslagsbelopp, och att överhuvudtaget flera av de

för frågans bedömande relevanta faktorerna svårligen läte sig uttrycka i

exakta matematiska förhållanden. Men å andra sidan syntes de åberopade

omständigheterna utgöra en tillräcklig grund för en objektiv avvägning mellan

de olika högskolorna, och på denna grundval hade ett försök gjorts att nå

fram till ett positivt och preciserat förslag. Utredningen utmynnade i förslag

om inrättandet av nya statsstipendier vid vissa av de högskolor, där sådana

stipendier ännu icke förekomme eller där de utginge med otillräckliga belopp,

främst Stockholms högskola, Göteborgs högskola och de tekniska högskolorna.

På grund av de senaste årens statsfinansiella läge har den av kanslern för

rikets universitet gjorda utredningen hittills icke föranlett någon Kungl.

Maj:ts åtgärd.

4. Förnyad framställning av Stockholms och Göteborgs studentkårer.

I en skrift den 21 oktober 1942 hemställde Stockholms studentkårer och

Göteborgs studentlcårer om en utvidgning av den statliga stipendieverksamheten

till de enskilda högskolorna och fackhögskolorna. För de studerande,

som lämnats utan möjlighet att erhålla statliga naturastipendier, måste den

dittillsvarande anordningen te sig orättvis och föga sakligt grundad. I dagens

svåra krisläge syntes det vara av särskilt stor betydelse, att begåvade men

ekonomiskt sämre lottade studerande genom lättnader i ekonomiskt avseende

lämnades möjlighet att ägna sig åt akademiska studier. Vad beträffade de

enskilda högskolorna i Stockholm och Göteborg, vore risken större än eljest,

att dessa högskolor med deras i förhållande till statsuniversiteten höga terminsavgifter

bleve förbehållna studerande från burgnare hem, medan andra

studerande enbart av ekonomiska skäl berövades rättigheten och friheten

att själva välja sina akademiska lärare — ett förhållande, som varken ur

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 122.

dessa högskolors egen eller samhällets synpunkt kunde anses fördelaktigt.

Studentkårerna kunde i allt väsentligt ansluta sig till de i universitetskanslerns

ovannämnda utredning framförda synpunkterna och hemställde, att,

därest ytterligare anslag för naturastipendier icke kunde påräknas, det utgående

anslaget måtte komma också de bildningsanstalter till godo, som dittills

icke åtnjöte naturastipendier.

I infordrat yttrande över denna framställning vitsordade statsstipendienämnden

i Uppsala, att statliga naturastipendier visat sig vara en synnerligen

ändamålsenlig form av understöd åt behövande och väl meriterade studerande.

Antalet sökande hade vid varje ansökningstillfälle varit så stort, att

det icke varit möjligt för nämnden att med de tillgängliga medlen understödja

samtliga obemedlade och utmärkt studiebegåvade sökande. Nämnden uttalade

därför såsom sin bestämda uppfattning, att ett oeftergivligt villkor för

en utvidgning av statsstipendieverksamheten till att omfatta även högskolorna

måste vara, att utvidgningen möjliggjordes genom nya anslag och icke

komme att på minsta sätt begränsa den dittillsvarande verksamheten vid

universiteten och karolinska institutet. Större akademiska konsistoriet i Uppsala

instämde i vad statsstipendienämnden anfört.

Statsstipendienärnnden i Lund ansåg sig sakna anledning att ingå på principfrågan

i vad mån staten bör ekonomiskt stödja de enskilda högskolorna

i riket. Däremot önskade nämnden framhålla, att värdet av de naturaförmåner,

som ett stipendium i Lund inrymde, sedan stipendiernas tillkomst

stigit från 900 kronor till 1 300 å 1 400 kronor per år. I samma mån hade

alltså en högst avsevärd minskning ägt rum i antalet stipendier, varför nämnden

— med instämmande av större akademiska konsistoriet — ville på det

bestämdaste avstyrka, att någon minskning företoges i det utgående anslagsbeloppet.

Medicinska föreningen i Stockholm anslöt sig i princip till uppfattningen,

att stipendiemedlen borde vara rättvist och likartat fördelade mellan landets

högre bildningsanstalter. Om det statsfinansiella läget ej tilläte en utvidgning,

borde därför en omfördelning av tillgängliga stipendiemedel övervägas

och en utredning av stipendiebehovet vid de olika läroanstalterna företagas.

Statsstipendienämrtden och lärarkollegiet vid karolinska institutet voro i det

väsentliga av samma mening men ville på det livligaste understryka behovet

av ökat antal stipendier. Såsom motivering anförde nämnden, att antalet

stipendier vore försvinnande litet i förhållande till antalet studerande — vid

karolinska institutet 13 på cirka 950 studerande — varför en omfördelning

enligt de i studentkårernas skrivelse föreslagna riktlinjerna skulle bli högst

kännbar.

Kanslern för rikets universitet uttalade, att han för sin del icke kunde dela

uppfattningen, att en uppdelning på samtliga högre läroanstalter av de stipendieanslag,

som utginge till universiteten och karolinska institutet, vore

ur rättvisesynpunkt naturlig och påkallad. Det hade dittills icke ifrågakom
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Martts proposition nr 122.

mit att avväga förmåner, som kommit olika statliga läroanstalter till del,

efter någon schematisk princip. Inrättandet av stipendier exempelvis And

lantbrukshögskolan hade ej uppskjutits i avvaktan på likvärdiga stipendieanslag

till tekniska högskolan. Staten hade i enstaka fall tillhandahållit de

studerande bostäder, vilket vid andra högskolor ej kunnat ske. De studerande

\nd tandläkarinstitutet nödgades betala dryga avgifter, vilka saknade

motsvarighet vid andra läroanstalter. Vad särskilt anginge de privata högskolorna,

hade deras ekonomi byggts på privata fonder, varjämte avsevärda

avgifter uttoges från eleverna. Att staten i fråga örn stipendieanslag liksom

beträffande andra anslag i första hand tillgodosåge de statliga undervisningsanstalterna

syntes naturligt. Anslagen till naturastipendier vid universiteten

och karolinska institutet hade redan genom levnadskostnadernas ökning blivit

till sitt värde reducerade. Kanslern avstyrkte bestämt den ytterligare reduktion,

som för dessa statliga läroanstalter skulle bli följden av en uppdelning

av beloppen på även andra läroanstalter, och hemställde därför, att de i framställningen

gjorda yrkandena icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts

åtgärd.

5. Departementschefen.

1. Statsstipendier i jorm av fri bostad och fri kost.

När 1939 års lagtima riksdag efter förslag av Kungl. Majit beslutade inrätta

statsstipendier i form av fri bostad och fri kost, begränsades denna,

verksamhet tills vidare till att omfatta universiteten i Uppsala och Lund

samt karolinska institutet. Riksdagen förordade emellertid en skyndsam

undersökning angående behovet av liknande stipendier vid andra högskolor,

och redan samma år framlade kanslern för rikets universitet en av dåvarande

departementschefen anbefalld utredning i ärendet. Statsfinansiella skäl ha

dock hittills lagt hinder i vägen för en utvidgning av stipendieverksamheten

till andra läroanstalter än de nämnda.

I 1943 års statsverksproposition anmälde jag under åttonde huvudtiteln,

punkten 85, att studentkårerna i Stockholm och Göteborg inkommit med

en framställning, vilken syftade till att få till stånd en utvidgning av stipendieinstitutionen

till att omfatta även fackhögskolorna och de fria högskolorna

i Stockholm och Göteborg. Ärendet hade vid denna tidpunkt ännu

icke hunnit färdigberedas, men det syntes likväl klart, att några åtgärder i

den avsedda riktningen icke lämpligen kunde komma till stånd redan från

och med budgetåret 1943/44. Studentkårerna hemställde bland annat, att,

därest ytterligare anslag till naturastipendier icke kunde påräknas, det utgående

anslaget måtte komma även de dittills utelämnade högskolorna

till godo.

I likhet med kanslern för rikets universitet anser jag, att en dylik uppdelning

av det hittillsvarande anslaget på flera läroanstalter icke bör före
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 18%.

tagas. Erfarenheterna från universiteten och karolinska institutet ge vid

handen, att de anvisade beloppen icke varit tillräckliga för att understödja

samtliga väl meriterade och behövande sökande. Antalet ansökningar om

nya stipendier har vid varje ansökningstillfälle varit så stort, att i genomsnitt

endast var femte sökande kunnat tilldelas stipendium. En utvidgning

av stipendieverksamheten synes följaktligen böra komma i fråga endast

under den förutsättningen, att särskilda anslag kunna anvisas för ändamålet.

Då denna understödsform under fem års tillämpning visat sig vara ändamålsenlig,

synes mig tiden vara inne för en utvidgning av verksamheten.

Denna utvidgning bör enligt min mening tills vidare begränsas till de enskilda

högskolorna i Stockholm och Göteborg, vilka för närvarande icke

åtnjuta statliga studiestipendier i någon form. Såsom motivering för denna

begränsning vill jag anföra följande.

I årets statsverksproposition lia under åttonde huvudtiteln till stipendier

åt studerande föreslagits anslag med 11 000 kronor till tekniska högskolan

i Stockholm samt ett från 900 kronor till 5 000 kronor höjt anslag

till Chalmers tekniska högskola, varjämte till stipendier för främjande av

högre studier vid de tekniska högskolorna uppförts ett reservationsanslag

av 45 000 kronor. Under nionde huvudtiteln finnas upptagna anslag till

stipendier med följande belopp: lantbrukshögskolan 8 000 kronor, skogshögskolan

3 000 kronor och veterinärhögskolan 4 000 kronor. Under tionde

huvudtiteln föreslås bidrag till handelshögskolorna i Stockholm och

Göteborg med 45 000 kronor respektive 30 000 kronor under villkor, att för

beredande av friplatser åt elever eller nedsättning i undervisningsavgifter

användes ett belopp av minst 15 000 kronor respektive 9 600 kronor. Slutligen

må erinras om att under femte huvudtiteln uppförts ett från 50 000

kronor till 80 000 kronor höjt anslag till stipendier åt sådana studerande

vid tandläkarinstitutet, vilka förbinda sig att efter vunnen legitimation

under samma antal år, som stipendium innehafts, tjänstgöra inom folktandvården.

Vad beträffar farmaceutiska institutet, utgå där inga stipendier av statsmedel,

och — såsom kanslern framhållit i sin utredning — behovet av understöd

synes icke heller vara stort nog att motivera inrättandet av statsstipendier.

Studietiden vid institutet utgör normalt för farmacie kandidatexamen

två terminer och för apotekarexamen ytterligare i medeltal fem terminer.

För inträde vid institutet fordras en elevutbildning på apotek under

två år, varvid lön utgår med 75 kronor per månad under första året och

100 kronor per månad under andra året. Före studierna för apotekarexamen

erfordras minst tolv månaders apotekstjänstgöring såsom farmacie kandidat

(grundlön 3 500 kronor per år).

Av ovan lämnade uppgifter angående förekomsten av statliga studieunderstöd

vid de högre läroanstalterna av högskolekaraktär synes framgå,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 1$}%.

att behovet av nya statsstipendier är störst vid Stockholms högskola och

Göteborgs högskola. Det förefaller mig därför naturligt och befogat att

vidga ramen för statsstipendieinstitutionen till att omfatta även nämnda

högskolor. Till grund för en avvägning av de anslagsbelopp, som skäligen

böra komma dessa läroanstalter till godo, har jag lågt den av kanslern år

1939 företagna utredningen, vilken för detta ändamål i år kompletterats

med aktuella, från respektive studieorter infordrade uppgifter angående de

studerandes sociala och ekonomiska förhållanden.

De faktorer, vilka i främsta rummet böra vara bestämmande för storleken

av anslagen till stipendier, synas vara det effektiva antalet studerande

vid vederbörande läroanstalt, den nuvarande förekomsten av stipendier

och studiekostnadernas storlek. Vid beräknandet av sistnämnda

kostnader torde hänsyn i första hand böra tagas till utgifterna för kost

och logi. I detta sammanhang bör beaktas, i vilken utsträckning de studerande

ha möjlighet att under studietiden utnyttja förmånen av bostad i

hemmet. Härvid får dock icke förbises, att sådana faktorer som de studerandes

sociala och geografiska härkomst representera rörliga moment,

vilka lätt kunna undergå betydande förändringar under en relativt kort

tid, till exempel genom inrättandet av ett större antal studiestipendier eller

andra liknande åtgärder. Det synes därför angeläget att icke i alltför hög

grad fastlåsa fördelningen av de stipendiemedel, som ställas till förfogande

av statsmedel, på grundval av studentkårernas aktuella sammansättning.

Kanslern erinrade i sin förut åberopade utredning, att även andra faktorer

än de nyss anförda förtjänade att tillmätas en viss betydelse. Sålunda

borde exempelvis förekommande variationer i fråga om läsårets längd och

den genomsnittliga totala studietiden för olika examina beaktas. Vidare

borde uppmärksammas, att en direkt jämförelse mellan antalet nyinskrivna

vid de skilda läroanstalterna kunde bli missvisande av den anledningen, att

vid vissa högskolor åtskilliga studerande inskrivas för kortare tid utan avsikt

att bedriva egentliga examensstudier. Till belysning av detta förhållande

må anföras, att antalet studerande under höstterminerna 1938—1942

utgjorde i medeltal vid Uppsala universitet 3 709, vid Lunds universitet

2 419, vid karolinska institutet 898, vid Stockholms högskola 1 905 och vid

Göteborgs högskola 502 och att det genomsnittliga nettoantalet nyinskrivna

vid de nämnda läroanstalterna under läsåren 1938/39—1942/43 uppgick

till respektive 417, 380, 96, 433 och 134, motsvarande respektive 11,2,

15,7, 10,7, 22,0 och 26,7 % av nyssnämnda medeltal. Då de vid dessa läroanstalter

förekommande examina icke uppvisa några avsevärda skiljaktigheter

i fråga örn den beräknade studietiden — utom beträffande de medicinska

examina, vilkas antal dock icke på långt när motiverar den stora

disproportionen i förhållandet mellan antalet nyinskrivna och det totala

antalet studerande — synes skälig hänsyn böra tagas till den olika snabba

omsättningen av studerande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

En skälighetsprövning på grundval av det föreliggande materialet och i

huvudsak enligt de principer, som på sin tid följdes av de studentunderstödssakkunniga,

har givit till resultat, att till stipendier åt de studerande

vid de enskilda högskolorna i Stockholm och Göteborg synas tills vidare, i

avvaktan på någon tids erfarenhet, böra utgå anslag med i runt tal 35 000

kronor respektive 15 000 kronor.

Vad den yttre anordningen av de föreslagna nya stipendierna beträffar,

synas för dem i tillämpliga delar böra gälla samma bestämmelser som i

fråga om statsstipendierna vid universiteten och karolinska institutet. Stipendierna

böra alltså utgå under de första studieåren, och behörig att söka

stipendium bör vara såväl den, som redan är inskriven vid vederbörande

högskola, som den, som ämnar nästföljande läsår där inskriva sig. Beträffande

universiteten och karolinska institutet är föreskrivet, att stipendium

som regel icke må första gången tilldelas studerande, som varit närvarande

vid läroanstalten under längre tid än fyra terminer, och denna bestämmelse

synes även böra gälla för stipendier vid högskolorna.

I anslutning till två i ämnet väckta motioner uttalade 1939 års lagtima riksdag

i sin skrivelse nr 200, att statsstipendium i form av fri bostad och fri kost

borde kunna tilldelas även studerande, som har sitt hem å den ort, där studierna

bedrivas. Någon begränsning i detta avseende av behörigheten att

innehava statsstipendium har emellertid aldrig ifrågasatts vare sig av de

studentunderstödssakkunniga eller av de hörda myndigheterna, och icke

heller innehåller gällande reglemente någon föreskrift härom. Statsstipendienämnderna

ha också i de fall, då så prövats skäligt, utdelat helt eller

delat stipendium till studerande med hem på studieorten.

Vid universiteten och karolinska institutet får statsstipendium innehavas

under sammanlagt högst tre läsår, och stipendieförmånerna utgå under de

officiella lästerminerna. Stipendiat, som varit förhindrad att till fullo utnyttja

förmånerna under sagda tid, kan likväl av vederbörande statsstipendienämnd

medgivas rätt att taga i anspråk återstående del under mellantermin,

dock att stipendium i intet fall må tillgodonjutas under längre

tid än sammanlagt åtta månader per år. Vid Stockholms och Göteborgs högskolor

utgör det officiella läsåret liksom vid universiteten och karolinska

institutet åtta månader. För samtliga de berörda läroanstalterna synes därför

kunna gälla den enhetliga bestämmelsen, att stipendieförmånerna må

åtnjutas under högst åtta månader per läsår.

Det officiella läsåret börjar även vid Stockholms och Göteborgs högskolor

den 1 september, varför tiderna för ledigförklarande, ansökning och utdelning

lämpligen synas kunna sammanfalla med motsvarande tider vid universiteten

och karolinska institutet. Enligt för sistnämnda läroanstalter gällande reglemente

skola statsstipendierna av ecklesiastikdepartementet kungöras till ansökning

lediga under december månad närmast före det läsår, under vilket

de avses skola åtnjutas. Sökande, som åtnjuter undervisning vid högre all
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 122.

mänt läroverk eller därmed jämförlig läroanstalt, skall före nästföljande

januari månads utgång till läroverkets rektor ingiva sin ansökan. Övriga

sökande skola före den 1 mars ingiva sina ansökningar direkt till vederbörande

statsstipendienämnd. Fördelningen av de tillgängliga stipendiemedlen

sker före utgången av april månad. I likhet med vad som skedde, när naturastipendierna

infördes år 1939, bör, när rätten att åtnjuta dylika stipendier

utsträckes till studerande vid Stockholms och Göteborgs högskolor, övergångsvis

iakttagas, att för omkring en tredjedel av de första stipendiaterna

vid de nämnda högskolorna maximitiden för innehav begränsas till ett år

och för ytterligare ungefär en tredjedel till två år. De stipendiater, vilkas

rätt till prolongation på detta sätt inskränkes, böra utses bland redan inskrivna

studerande, vilka tillbragt i regel högst sex terminer vid vederbörande

högskola. Genom en dylik anordning vinnes också den fördelen, att

gränsen ej blir så markerad mellan de studerande, som påbörja sina akademiska

studier omedelbart före och efter den nu ifrågavarande utvidgningen

av stipendieförmånerna.

Vid de tre läroanstalter, där statsstipendier i form av fri bostad och fri

kost för närvarande förekomma, handhavas alla med stipendieverksamheten

förenade uppgifter av lokala statsstipendienämnder. Varje dylik nämnd

består av fem ledamöter, av vilka en, som tillika är ordförande, utses av

universitetskanslern, två av större akademiska konsistoriet respektive karolinska

institutets lärarkollegium samt två av vederbörande studentkår.

Denna anordning torde även med fördel kunna tillämpas vid högskolorna.

Då det givetvis är angeläget, såväl vid utdelandet av stipendier som vid

den fortlöpande kontrollen under läsåret, att vederbörande nämnd — och

icke minst dess sekreterare — har god personkännedom, synes en gemensam

nämnd för karolinska institutet och Stockholms högskola icke böra

inrättas.

Även förmedlingen av stipendieförmånerna synes böra följa de principer,

som hittills tillämpats vid universiteten och karolinska institutet. I

största möjliga mån böra alltså stipendiaterna hänvisas till sådana bostäder

och matställen, som förvaltas av de studerande själva eller av dem

närstående företag och organ. Då särskilda konviktorier eller därmed jämförliga

matsalar finnas vid samtliga de berörda läroanstalterna utom Uppsala

universitet, torde de nya statsstipendienämndernas arbete därigenom komma

att betydligt underlättas.

Då alltså enahanda bestämmelser böra gälla för naturastipendieverksamheten

vid samtliga de fem berörda läroanstalterna, synes i stället för nu

gällande reglemente för utdelning av statsstipendier böra utfärdas nytt reglemente,

varvid av statsstipendienämnderna hittills vunna erfarenheter böra

beaktas. Likaså torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att fördela de av

riksdagen anvisade medlen på de särskilda läroanstalterna.

I riksstatsförslaget har till Gemensamma universitetsändamål: Stipen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 122.

dier åt studerande vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska

medikokirurgiska institutet beräknats ett reservationsanslag av 184 700 kronor.

Detta anslag synes böra erhålla den ändrade benämningen Gemensamma

universitetsändamål: Naturastipendier vid universiteten och vissa

högskolor samt höjas till ett avrundat belopp av 240 000 kronor, vilket innebär

en ökning med 55 300 kronor.

2. Studielån.

Det synes naturligt att i samband med inrättandet av naturastipendier

vid de enskilda högskolorna i Stockholm och Göteborg även vidga möjligheterna

att erhålla lån ur statens lånefond för universitetsstudier på motsvarande

sätt. Vid en skälighetsprövning av storleken av det ytterligare

investeringsanslag, som för detta ändamål bör tillföras fonden, synas de

faktorer, vilka ovan betonats i fråga örn naturastipendierna, böra beaktas

även i detta sammanhang. Till ytterligare belysning av frågan meddelas

i följande tablå antalet och det sammanlagda beloppet av de nya lån, som

under vart och ett av åren 1934—43 utdelats ur allmänna studielånefonden

och statens lånefond för universitetsstudier (de senare siffrorna tryckta

med kursiv stil) till studerande vid universiteten i Uppsala och Lund,

karolinska institutet samt de enskilda högskolorna i Stockholm och Göteborg:
-

År

Uppsala

universitet

Lunds

universitet

Karolinska

institutet

Stockholms

högskola

Göteborgs

högskola

Antal

Belopp

kronor

Antal

Belopp

kronor

Antal

Belopp

kronor

Antal

Belopp

kronor

Antal

Belopp

kronor

1934

22

22 900

15

16 000

4

4 400

4

4 300

2

2 000

1935

24

26 000

16

16 000

3

3 200

6

6 200

4

3 200

1936

31

31 600

14

13 950

4

3 950

6

6 300

5

4 850

1937

22

.25 050

21

23 800

3

3 400

8

8 350

4

4 800

1938

26

29 200

13

14100

4

4 800

11

12 600

3

3 400

1939

17

19 700

17

18 300

4

4 600

7

8 200

5

5 600

1940

33

34 000

27

27500

7

8500

5

4 800

5

4 600

1941

38

41700

45

54 350

8

10 500

17

• 18 900

7

7 000

1942

39

42000

34

39100

13

13 500

9

9 400

3

3 600

1943

27

33 000

40

47 700

10

13 600

11

11400

1

1300

Anm. De relativt höga siffrorna för Lunds universitet aren 1941 och 1943 bero på att det

utdelade beloppet från och med 1941 av misstag kommit att förskjutas ett år framåt i tiden.

Örn de studerande vid de enskilda högskolorna i Stockholm och Göteborg,

vilka hittills varit berättigade söka lån ur allmänna studielånefonden, för

framtiden hänvisas till statens lånefond för universitetsstudier, böra enligt

min mening möjligheterna för dessa studerande att komma i åtnjutan
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Marits proposition nr 122.

de av denna kreditgivning samtidigt i någon mån utökas. Det förefaller mig

därför skäligt, att till lån för studier under läsåret 1945/46 vid Stockholms

högskola och Göteborgs högskola anvisas anslag av 20 000 kronor respektive

10 000 kronor. Vid bifall härtill skulle investeringsanslaget till statens lånefond

för universitetsstudier komma att höjas från 350 000 kronor för innevarande

budgetår med 100 000 kronor till 450 000 kronor. Sistnämnda belopp överstiger

med 30 000 kronor det i statsverkspropositionen preliminärt beräknade

anslaget.

I och med att universitetsstudielånefonden öppnas för de studerande vid

de fria högskolorna, böra dessa studerande — i likhet med vad som tidigare

skett beträffande de studerande vid universiteten och karolinska institutet

— undantagas från behörighet att erhålla lån ur allmänna studielånefonden.

Även i övrigt böra samma bestämmelser gälla för samtliga

studerande, som kunna erhålla lån ur statens lånefond för universitetsstudier.

Kungl. Majit synes fördenskull i berörda syfte böra omarbeta

nu gällande reglemente för fonden (SFS 290/1939).

Åberopande det ovan anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels till Gemensamma universitetsändamål: Naturastipendier

åt studerande vid universiteten och vissa högskolor

å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln för budgetåret

1944/45 anvisa ett reservationsanslag av . . kronor 240 000;

dels ock till Statens lånefond för universitetsstudier å kapitalbudgeten

under statens utlåningsfonder för budgetåret

1944/45 anvisa ett investeringsanslag av .. kronor 450 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Ekströmer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:234 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till naturastipendier åt studerande vid universiteten och vissa högskolor m. m. s. 8 i texten
  2. SU 1944:93 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts ''proposition angående anslag till naturastipendier åt studerande vid universiteten och vissa högskolor m. m. jämte i ämn s. 13 i texten