Sök i Ratio Lex

Angående befrielse i vissa fall från skyldighet att ånyo erlägga till kommissionär i domsaga inbetalade, av kommissionären förskingrade stämpelavgifter

1944-02-25 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:130, Angående befrielse i vissa fall från skyldighet att ånyo erlägga till kommissionär i domsaga inbetalade, av kommissionären förskingrade stämpelavgifter

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

o

Nr 130.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse i vissa

fall från skyldighet att ånyo erlägga till kommissionär

i domsaga inbetalade, av kommissionären förskingrade

stämpelavgifter; given Stockholms slott den

25 februari 1944.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari

1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Statsrådet Ewerlöf anför.

Hos Kungl. Majit hava förre verkmästaren Carl Johan Bergströms änka

Mathilda Bergström, född Magnusson, i Deje, direktören Albin Rapp i Örebro

och kamreraren Axel Emil Berggren i Dejefors bruk, den sistnämnde i

egenskap av testamentsexekutör i boet efter kantorn Olof Herman Bergström

från Deje, var för sig, gjort framställning om befrielse från skyldighet

att erlägga ny stämpelavgift, sedan kommissionären i Mellansysslets domsaga

Frideborg Skoglund, född Olsson, förskingrat till henne inbetalade stämpelavgifter.

Rapps framställning avser även befrielse från skyldighet att ånyo

erlägga lösen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

Frideborg Skoglund anställdes såsom kanslibiträde å nämnda domsagas

kansli den 15 oktober 1918. Från den 1 januari 1926 tjänstgjorde hon

jämväl såsom kommissionär i domsagan. Den 1 januari 1942 entledigades

hon från kommissionärskapet och den 1 juni 1942 från anställningen som

kanslibiträde. Den 9 mars 1943 dömdes hon av rådhusrätten i Karlstad genom

utslag, som vunnit laga kraft, till straff för förskingring m. m.

Av protokollen i det av rådhusrätten sålunda avgjorda målet framgår, dels

att kamreraren Carl I. Thim i Kil i slutet av år 1935 till Frideborg Skoglund

för inregistrering inlämnat bouppteckning efter Carl Johan Bergström jämte

stämpelavgift om 96 kronor, att Frideborg Skoglund falskeligen å bouppteckningen

skrivit med vederbörande domares namn undertecknat bevis att

densamma under visst nummer inregistrerats vid Mellansysslets domsagas

häradsrätt, att bouppteckningen försedd med beläggningsstämplar till belopp

av 96 kronor mot lösen av 50 öre återställts till Thim samt att Frideborg

Skoglund behållit såväl stämpel- som lösenbeloppet, dels att Rapp under hösten

1939 till Frideborg Skoglund för lagfart insänt ett köpebrev beträffande

fastigheten Säm Södra 3156 i Grums socken jämte stämpelavgift 350 kronor,

att Frideborg Skoglund å köpebrevet falskeligen skrivit ett med vederbörande

domares namn undertecknat bevis att lagfart på grund därav beviljats för

Rapp, att Frideborg Skoglund utfärdat ett med samma domares namn undertecknat

lagfartsbevis om nämnda lagfart, att köpebrevet, försett med beläggningsstämplar

till belopp av 350 kronor, och lagfartsbeviset tillställts Rapp

mot utbekommande av lösen 5 kronor och stämpel 3 kronor 50 öre för beviset

å köpebrevet och lagfartsbeviset, att Frideborg Skoglund behållit samtliga

dessa stämpel- och lösenbelopp, samt att Frideborg Skoglund å ett den 15

april 1941 utfärdat, sedermera till Rapp mot erläggande av lösen med 2 kronor

25 öre och stämpel med 1 krona 25 öre utlämnat gravationsbevis angående

ifrågavarande fastighet ändrat lagfarne ägarens namn till att avse

Rapp, dels ock att Berggren under våren 1941 till Frideborg Skoglund för

inregistrering insänt bouppteckning efter kantorn Olof Herman Bergström

från Deje ävensom till henne inbetalat stämpelavgift till bouppteckningen

med 6 000 kronor, att Frideborg Skoglund utan att ingiva bouppteckningen

till domaren behållit dessa 6 000 kronor, samt att hon enligt anteckning

den 2 augusti 1941 å ett utdrag av bouppteckningen intygat, att bouppteckningen

för registrering ingivits till häradsrätten samt att i stämpel till densamma

erlagts 6 000 kronor.

Av de sålunda angivna, av Frideborg Skoglund tillgripna beloppen utgöra

6 446 kronor medel, som Frideborg Skoglund mottagit av de rättssökande

för täckande av kostnaderna för stämpel å enskilda handlingar. Av utslaget

framgår, att Frideborg Skoglund tillgripit och förskingrat ytterligare belopp

å sammanlagt 5 892 kronor, som hon mottagit från olika rättssökande till täckande

av dylika kostnader. Därjämte har Frideborg Skoglund enligt utslaget

tillgripit och förskingrat vissa andra belopp, som av rättssökande inbetalats

för täckande av kostnader för stämpel å expeditioner, för lösen m. m.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

7

Till döljande av tillgreppen har Frideborg Skoglund i vissa fall, bland annat

— såsom redan berörts — i två av de med förevarande framställningar

avsedda fallen, falskeligen åtecknat de enskilda handlingarna bevis samt

försett dem med beläggningsstämplar. För sistnämnda ändamål har Frideborg

Skoglund dels använt redan förbrukade stämplar, dels ock tillgripit

oanvända stämplar från häradshövdingens i domsagan stämpelförråd. I vilken

utsträckning och i vilka fall förbrukade stämplar använts framgår icke

av protokollen i målet.

På yrkande av generalpoststyrelsen har Frideborg Skoglund enligt eget

medgivande av rådhusrätten förpliktats att till styrelsen utgiva 7 298 kronor

jämte ränta. Häri ingå dels de G 000 kronor, som inbetalats av Berggren, med

avdrag av 100 kronor vilka av Frideborg Skoglund numera återbetalats, dels

1 398 kronor för förskingrade stämpelavgifter, som enligt generalpoststyrelsens

beräkning inbetalats för stämpel å handlingar vilka åsatts förbrukade

stämplar. I sistnämnda belopp ingå dels den stämpelavgift av 96 kronor, som

inbetalats av Thim, dels ock den stämpelavgift av 350 kronor, som inbetalats

av Rapp.

Till följd av förskingringarna uppkom brist i häradshövdingens stämpelförråd.

Denna brist bär helt täckts, sedan häradshövdingen å sitt tjänstepostgirokonto

insatt dels av egna medel 5 100 kronor, dels ytterligare 3 200

kronor, utgörande för ändamålet insamlade medel.

Statskontoret har ansett, att de av Thim och Rapp inbetalade stämpelavgifterna

blivit ersatta genom de å häradshövdingens tjänsteposlgirokonto

insatta beloppen. Staten har därför enligt ämbetsverkets mening icke lidit

någon ekonomisk skada till följd av att Frideborg Skoglund tillgripit dessa

avgifter. Statskontoret anför vidare.

Med hänsyn till de i förevarande fall föreliggande omständigheterna, särskilt

det förhållandet, att stämpelavgift erlagts och att därvid ifrågavarande

handlingar i själva verket redan stämpelbelagts, vill ämbetsverket icke motsätta

sig ett tillmötesgående av ansökningarna på så sätt, att Kungl. Maj:t

utverkar riksdagens medgivande att vid behandling i vederbörlig ordning av

dessa handlingar sökandena erhålla befrielse från skyldigheten att erlägga

erforderliga avgifter för stämpel dock högst intill de belopp, som av dem

tidigare erlagts för ändamålet. Härvid bör beaktas, att Rapp synes hava

erlagt avgift — förutom för dubbla beläggningsstämplar — jämväl för enkla

beläggningsstämplar och inteckningskontrollstämpel.

Beträffande den av Berggren gjorda framställningen har statskontoret

framhållit, att Berggren icke mottagit något sådant kvitto, som avses i 34 §

1 mom. tredje stycket stämpelförordningen, utan att Frideborg Skoglund först

en avsevärd tid efter det beloppet emottagits å en avskrift av bouppteckningen

erkänt sig hava såsom kommissionär emottagit detsamma. Härefter

yttrar statskontoret.

Någon skyldighet för staten alt ersätta Berggren eller dödsboet efter Olof

Herman Bergström den förlust, som åsamkats dem, kan icke anses föreligga.

Emellertid torde billighetsskäl tala för att i förevarande fall staten ersätter

den förlust, som vederbörande lidit på grund av de åtgärder, som Skoglund

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

vidtagit i egenskap av kommissionär. Statskontoret vill för sin del icke motsätta

sig, att de förskingrade medlen ersättas av statsverket, under villkor att

sökandens fordran å Frideborg Skoglund överlåtes å kronan. I detta sammanhang

bör framhållas att Berggren från Frideborg Skoglund erhållit en skuldförbindelse

på 6 000 kronor. I nämnda förbindelse, vari Frideborg Skoglund

pantförskrivit tvenne till Berggren ännu ej överlämnade livförsäkringar, har

Skoglund utfäst sig att verkställa avbetalning å skuldbeloppet med 50 kronor

per månad under 11 av årets 12 månader. Vad angår den medelstitel,

som bör tagas i anspråk för utbetalande av ifrågavarande ersättning, får statskontoret

■— under erinran örn riksdagens beslut den 15 juni 1939 (nr 450) i

anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anvisande av medel för beredande

av ersättning för vissa förskingrade förmyndarmedel — föreslå

att för ändamålet anlitas förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

Svea hovrätt har till en början berört frågan, huruvida de till Frideborg

Skoglund inkomna stämpelavgifterna böra anses vara inbetalade till kronan.

Härom yttrar hovrätten.

Häradshövding i domsaga är enligt 28 § förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften stämpelförsäljare. Enligt 29 § domsagostadgan

den 26 maj 1933 hade kommissionär i domsaga till åliggande att under

tjänstemannaansvar tillhandagå allmänheten med ingivande till domaren av

ansökningar och andra handlingar, med uttagande och översändande av

expeditioner och ingivna handlingar samt med anskaffande och översändande

av avskrifter och bevis. Genom att en ansökning eller handling inkommit

till kommissionären synes den således icke kunna anses vara i vederbörlig

ordning inkommen till domaren; till jämförelse må erinras örn bestämmelsen

i 2 § andra stycket samma stadga att av förste notarien mottagen handling

skulle anses ingiven till domaren å tid då förste notarien mottagit handlingen.

Ehuru kommissionären, som nämnts, handlade under tjänstemannaansvar,

torde vid sådant förhållande stämpelavgifter, som inkommit till kommissionären,

icke allenast på denna grund böra anses inbetalade till kronan.

Såvitt av utredningen framgår synes Frideborg Skoglund icke heller i sin

egenskap av kanslibiträde hos häradshövdingen i domsagan hava vid nu

ifrågavarande tillfällen varit behörig att å domarens vägnar mottaga stämpelavgifter.

I fråga örn de av Rapp och Thim inbetalade stämpelavgifterna har hovrätten

i likhet med statskontoret ansett, att desamma finge anses vara till

kronan guldna genom inbetalningar från häradshövdingen. Hovrätten fortsätter.

Härtill kommer att vederbörande återfått de ingivna handlingarna i sådant

skick att de saknat anledning antaga att någon felaktighet förelegat vid

ärendenas behandling. Rapp och dödsboet efter Carl Johan Bergström synas

därför böra förklaras berättigade att vid behandling i vederbörlig ordning

av ifrågavarande köpebrev och bouppteckning tillgodoräkna sig de till Frideborg

Skoglund för stämpelbeläggning av dessa handlingar erlagda beloppen.

Stämpelavgiften till av Rapp uttagna lagfartsbevis och gravationsbevis ävensom

till bevis å köpehandlingen torde få antagas hava kommit kronan till

godo. Rapp bör följaktligen förklaras berättigad att för erhållande av nya

sådana bevis tillgodoräkna sig nämnda avgift. Med hänsyn till omständigheterna

bör Rapp jämväl kunna berättigas att erhålla dessa bevis utan erläggande

av den mot tidigare lösenavgift svarande stämpeln. Dödsboet efter

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Muj.ts proposition nr 130.

9

Carl Johan Bergström torde likaledes böra befrias från erläggande av ny

avgift för bevis om inregistrering av bouppteckningen.

Beträffande det av Berggren inbetalade stämpelbeloppet har hovrätten

framhållit.

Berggren, som i ett ganska stort anlal fall genom kommissionären i domsagan

ingivit bouppteckningar för inregistrering, har underlåtit att avfordra

Frideborg Skoglund sådant kvitto, som avses i 34 § 1 mom. tredje stycket

förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften. I målet har

emellertid upplysts, att sådant kvitto icke alltid tillställts den som insänt stämpelavgift.

Berggren har uppgivit, att han själv aldrig mottagit dylikt kvitto.

Att Berggren saknat kännedom om att sådana kvitton skola utfärdas bekräftas

också i viss mån av att han senare nöjt sig med ett av Frideborg Skoglund

å transumt av bouppteckningen tecknat kvitto. Även om, såsom förut anförts,

medel, som inbetalats till kommissionären, icke därigenom kunna anses

hava kommit domaren tillhanda, är det dock helt naturligt, att den rättssökande

allmänheten med hänsyn till kommissionärens ställning anser till

denne erlagda avgiftsbelopp vara rätteligen guldna och följaktligen skulle

finna det vara obilligt och stötande, om i ett fall sådant som det förevarande

den erlagda betalningen ej finge tillgodoräknas. Skäligheten och omsorgen

örn rättsvårdens anseende synas därför tala för att jämväl dödsboet efter Olof

Herman Bergström befrias från erläggande av ny stämpelavgift intill det

till Frideborg Skoglund erlagda beloppet, 6 000 kronor, minskat med 100 kronor,

som hon till Berggren återbetalt. Frideborg Skoglund har emellertid till

Berggren överlämnat en skuldförbindelse å 6 000 kronor, till säkerhet varför

hon pantförskrivit två ännu ej till Berggren överlämnade livförsäkringsbrev.

Vid befrielse för dödsboet från erläggande av ny stämpelavgift bör denna

skuldförbindelse jämte rätten på grund av pantförskrivningen samt den rätt

till skadestånd som Berggren eller Olof Herman Bergströms dödsbo i övrigt

må äga på grund av förskingringen överlåtas å statsverket. Då i detta fall åtminstone

till största delen är fråga om en eftergift av skatt, lärer riksdagens

medgivande böra inhämtas.

Generalpoststyrelsen har i motsats till statskontoret och Svea hovrätt ansett,

att de av Rapp och Thim inbetalade, av Skoglund förskingrade stämpelavgifterna,

lika litet som den av Berggren inbetalade stämpelavgiften, kommit kronan

till godo genom de av häradshövdingen gjorda inbetalningarna. Styrelsen

anför vidare.

Vad särskilt anginge det av Berggren till Frideborg Skoglund inbetalade

stämpelbeloppet, hade styrelsen i anledning av Berggrens i målet lämnade

uppgift, att han aldrig mottagit något sådant kvitto, som avses i 34 § 1 morn.

tredje stycket i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften,

låtit granska de från Mellansysslets domsaga till styrelsen insända,

i § 39 andra stycket sagda förordning omnämnda förteckningarna beträffande

åren 1935—1941. Det hade därvid konstaterats, att Berggren i förteckningarna

icke funnes upptagen såsom ingivare av någon enda handling. Det borde dock

anmärkas, att i de varje månad inkomna förteckningarna i regel brukade linnas

angivet »Kommissionären» såsom ingivare av några handlingar. Givetvis

vore det ej uteslutet, att Berggren kunde hava varit den verklige ingivaren

av någon av dessa sist åsyftade handlingar och därvid erhållit vederbörligt,

låt vara å kommissionären ställt stämpelkvitto. För att den generalpoststyrelsen

anbefallda kontrollen över stämpelförsäljarna skulle bliva fullt effektiv,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Före
draganden.

vöre det visserligen nödvändigt, att den rättssökande allmänheten alltid tillsåge,

att vederbörligt stämpelkvitto erhölles. Generalpoststyrelsen ansåge dock

ej utfärdandet av sådant kvitto böra vara av avgörande betydelse för frågan,

örn ersättning av statsmedel för förskingrat stämpelbelopp skulle utgå till den,

som inbetalat beloppet. I likhet med statskontoret och Svea hovrätt ansåge

styrelsen fasthellre, att hänsyn borde tagas till exempel även till billighetsskäl

och omsorgen örn rättsvårdens anseende. Dylika hänsyn gjorde sig enligt styrelsens

mening gällande beträffande såväl Rapps och dödsboets efter Carl

Johan Bergström som Berggrens ansökningar, beträffande de båda förstnämnda

dock med större styrka än beträffande den sistnämnda. Styrelsen ansåge

sig därför ej böra motsätta sig, att Rapp samt dödsboen efter Carl Johan

Bergström och Olof Herman Bergström befriades från erläggande av ny stämpelavgift,

vad avsåge det sistnämnda dödsboet intill ett belopp av 5 900 kronor.

Vid bedömande av de frågor, som i de av förevarande framställningar berörda

och andra fall uppkomma till följd av Frideborg Skoglunds förskingringar,

anser jag mig böra utgå från den av Svea hovrätt uttalade uppfattningen,

att de belopp, som inkommit till Frideborg Skoglund, icke böra anses

såsom inbetalade till kronan. Med denna utgångspunkt har någon förlust

icke uppkommit för staten på grund av de brottsliga handlingar, till vilka

Frideborg Skoglund gjort sig skyldig.

I de fall, då enskilda handlingar av Frideborg Skoglund åsatts stämplar

från häradshövdingens stämpelförråd, i vilket bristen blivit helt täckt, skulle

för staten uppkomma en viss vinst, för den händelse nya stämpelavgifter i stället

för de förskingrade skulle avkrävas de rättssökande. Uppenbarligen bör i

dessa fall avgiftsbefrielse medgivas.

Av de utlåtanden, som i anledning av de nu gjorda framställningarna avgivits

av Svea hovrätt, statskontoret och generalpoststyrelsen, framgår, att

myndigheterna ansett avgiftsbefrielse böra medgivas också i de fall, då handlingarna

av Frideborg Skoglund åsatts förbrukade stämplar eller icke alls

stämpelbelagts. Under hänvisning till vad myndigheterna anfört, tillstyrker

jag sådan avgiftsbefrielse.

I de först nämnda fallen torde för avgiftsbefrielse icke erfordras riksdagens

medverkan. Däremot innebär avgiftsbefrielse i de senare fallen, med den utgångspunkt

som här tagits, en eftergift av skatt, till vilken riksdagens medgivande

erfordras. Då emellertid såsom i det föregående påpekats det förhandenvarande

materialet icke lämnar ledning för bedömande, i vilken utsträckning

och i vilka fall handlingarna åsatts förbrukade stämplar eller stämplar

från häradshövdingens stämpelförråd, synes mig lämpligast, att hela frågan

om avgiftsbefrielse underställes riksdagen.

Jag förordar därför, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande

att, efter prövning i varje särskilt fall, medgiva befrielse från skyldighet att

erlägga avgift till stämpel å enskild handling, då sådan avgift tidigare inbetalats

till Frideborg Skoglund men av henne förskingrats. Naturligtvis bör

avgiftsbefrielsen icke i något fall avse större belopp än det, som inbetalats

till Frideborg Skoglund. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela

de närmare föreskrifter, som i de olika fallen kunna visa sig erforderliga.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

11

Då svårigheter föreligga att bestämt angiva den förlust, statsverket kommer

att lida till följd av ifrågavarande avgiftsbefrielse, och denna förlust

måste vara av mindre storleksordning, anser jag, att densamma bör stanna å

inkomsttiteln stämpelmedel och alltså icke täckas i särskild ordning.

Den sålunda förordade avgiftsbefrielsen skulle icke utesluta, att vissa förluster

kunna uppstå för de rättssökande på grund av förskingringarna. Jag

syftar då på sådana fall, då de till Frideborg Skoglund inbetalade avgifterna

överstiga de stämpelavgifter, som rätteligen skola betalas, eller då ersättning

erlagts för lösen, för stämpel till förfalskade expeditioner m. m. Dessa

förluster, som sammanlagt icke uppgå till något mera betydande belopp,

synas mig böra, i den mån Kungl. Majit så finner skäligt, ersättas från sjunde

huvudtitelns anslag till extra utgifter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj it att, efter prövning i varje särskilt

fall, medgiva befrielse från skyldighet att erlägga avgift

till stämpel å enskild handling, då sådan avgift tidigare

inbetalats till kommissionären i Mellansysslets domsaga Frideborg

Skoglund och av henne förskingrats.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Arne Björnberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:101 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående befrielse i vissa fall från skyldighet att ånyo erlägga till kommissionär i domsaga i a1 i texten
  2. BevU 1944:16 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående befrielse i vissa fall från skyldighet att ånyo erlägga till kommissionär i domsaga inbetalade, av s. 1 i texten