Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 458) om inskränkning med hänsyn till försvaret i rätten att avverka skog

1944-02-25 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:140, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 458) om inskränkning med hänsyn till försvaret i rätten att avverka skog

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr HO.

i

Nr 140.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr

458) om inskränkning med hänsyn till försvaret i rätten

att avverka skog; given Stockholms slott den 25

februari 1944.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30

juni 1943 [nr 458) om inskränkning med hänsyn till försvaret i rätten att avverka

skog.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 140.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 140-

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 458) om inskränkning

med hänsyn till försvaret i rätten att avverka skog.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om inskränkning med

hänsyn till försvaret i rätten att avverka skog, vilken lag gäller till och med

den 30 juni 1944, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1945.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140-

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 18 februari 19AA.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern iör utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans-, ecklesiastikoch

jordbruksdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Bergquist, fråga om fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 19A3 om inskränkning

med hänsyn till försvaret i rätten att avverka skog samt anför

därvid följande.

I 1 § första stycket lagen den 30 juni 1943 (nr 458) om inskränkning med

hänsyn till försvaret i rätten att avverka skog stadgas, att länsstyrelsen, när

så erfordras med hänsyn till rikets försvar, äger meddela förbud mot att

utan tillstånd av skogsvårdsstyrelsen avverka skog inom område som länsstyrelsen

bestämmer. Vad sålunda stadgas skall enligt andra stycket av

samma paragraf ej äga tillämpning å kronan tillhörig skogsmark som står

under domänstyrelsens förvaltning. Tillstånd att utan hinder av länsstyrelsens

förbud företaga avverkning inom område som avses i 1 § första stycket

må enligt 2 § av skogsvårdsstyrelsen meddelas allenast om det kan ske utan

väsentligt men för försvaret. Innan skogsvårdsstyrelsen meddelar beslut med

anledning av ansökan om tillstånd till avverkning, skall styrelsen, därest tvekan

kan råda huruvida tillstånd må meddelas, inhämta yttrande av myndighet

som Konungen bestämmer. Underrättelse örn meddelat tillstånd till avverkning

skall enligt 3 § ofördröjligen tillställas samma myndighet. Vid meddelande

av tillstånd äger skogsvårdsstyrelsen uppställa erforderliga villkor om

utsyning eller om utmärkande på marken av visst område, där avverkning

får företagas.

I lagen upptagas vidare bestämmelser örn gottgörelse av kronan i vissa fall,

om påföljd av avverkning i strid mot vad enligt lagen föreskrivits samt om

klagan över skogsvårdsstyrelses beslut m. m.

Lagen, som trädde i kraft den 1 juli 1943, gäller till och med den 30 juni

1944.

Vissa bestämmelser angående tillämpningen av lagen lia meddelats genom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 140-

kungörelse den 30 juni 1943 (nr 545), ändrad genom kungörelse den 29 oktober

1943 (nr 758). Sålunda gäller, att länsstyrelsen vid prövning av fråga

om meddelande av förbud enligt lagen skall samråda med chefen för försvarsstaben.

Framställning om meddelande av sådant förbud må göras av,

förutom chefen för försvarsstaben, annan militär befälhavare eller militär

förvaltningsmyndighet. Innan förbud meddelas bör länsstyrelsen, där så utan

olägenhet kan ske, inhämta yttrande från skogsvårdsstyrelsen eller annan

myndighet, under vars inseende skogsmarken står. I synnerligen brådskande

fall bör dock förbud omedelbart meddelas i avvaktan på länsstyrelsens slutliga

beslut i ärendet. Meddelat förbud bör, där så lämpligen kan ske, delgivas

ägare av skogsmark, som omfattas av förbudet, genom rekommenderat

brev. Omfattar förbudet större område, bör det inlagas i länskungörelserna

och tidning inom orten så ock anslås på lämplig plats i orten. Underrättelse

örn förbudet skall därjämte tillställas skogsvårdsstyrelsen och kristidsstyrelsen.

Sådant yttrande över ansökan om tillstånd till skogsavverkning, som skogsvårdsstyrelsen

enligt 2 § i lagen i tveksamma fall skall inhämta, skall avgivas

av chefen för försvarsstaben eller annan militär myndighet som denne bestämmer.

Chefen för försvarsstaben eller, efter uppdrag av honom, annan militär

myndighet skall tillika på framställning av skogsvårdsstyrelse, i den mån

så kan ske, lämna upplysningar angående de områden, beträffande vilka

yttrande som nyss nämnts bör inhämtas innan ansökan örn tillstånd till avverkning

prövas, så ock de uppgifter som eljest lämpligen kunna meddelas

till ledning för skogsvårdsstyrelsens prövning. I

I fråga om tillämpningen av lagen har chefen för försvarsstaben lämnat

följande uppgifter.

Chefen för försvarsstaben har tillställt vederbörlig länsstyrelse kartor, på

vilka de områden angivits, för vilka med hänsyn till försvaret inskränkning

bör göras i rätten att avverka skog. I den mån ytterligare inskränkning kräves

göres i regel framställning härom av chefen för flygvapnet, militärbefälhavare,

marindistriktschef (i vad rör marint försvarsområde) och militär förvaltningsmyndighet

direkt hos länsstyrelse.

Chefen för försvarsstaben har uppdragit åt vederbörande försvarsområdesbefälhavare

att mottaga framställning från skogsvårdsstyrelse om yttrande

angående avverkningstillstånd. Därest försvarsområdesbefälhavare icke anser

hinder möta, återställas handlingarna med uppgift härom. I annat fall insändas

handlingarna jämte yttrande av försvarsområdesbefälhavaren i tjänsteväg

till försvarsstabschefen, varvid militärbefälhavarens (marindistriktschefens)

yttrande bifogas. Därest avverkningen berör anläggning tillhörande marinen

utanför marint försvarsområde, flygvapnet eller militär förvaltningsmyndighet,

överlämnar försvarsområdesbefälhavaren handlingarna till ifrågavarande

myndighet, vilken, därest den ej anser hinder möta, återställer handlingarna

till försvarsområdesbefälhavaren men i annat fall insänder dem med

yttrande till försvarsstabschefen.

Den omfattning, i vilken lagen tillämpats, framgår av följande tabell, i vilken

överslagsvis upptagits den yta i kvkm, för vilken chefen för försvarsstaben

begärt förbud att företaga avverkning utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 140-

5

Blekinge län ................ 480

Gotlands län ................ 90

Gävleborgs län .............. 100

Göteborgs och Bohus län...... 300

Hallands län ................ 20

Jämtlands län................ 400

Jönköpings län .............. 24

Kalmar län .................. 65

Kopparbergs län.............. 260

Kristianstads län ............ 220

Kronobergs län .............. 125

Malmöhus län................ 140

Norrbottens län ............ 1 880

Skaraborgs län.............. 180

Stockholms län ............ 580

Södermanlands län.......... 80

Uppsala län ................ 30

Värmlands län.............. 520

Västerbottens län............ 280

Västernorrlands län ........ 630

Västmanlands län .......... 170

Älvsborgs län .............. 270

Örebro län ................ 25

Östergötlands län............ 250

Lagen har tillämpats endast en kort tid. De första förbuden mot avverkning

utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd utfärdades under sista kvartalet 1943.

och vissa länsstyrelser ha ännu icke hunnit utfärda begärda förbud. Några

erfarenheter angående lagen och dess tillämpning föreligga därför icke.

I skrivelse till Konungen den 9 februari 1944 har stiftsnämnden i Härnösand

anfört bland annat följande.

I lagen den 30 juni 1943 (nr 458) har föreskrivits att länsstyrelsen äger

meddela förbud mot att utan tillstånd av skogsvårdsstyrelsen avverka skog

inom område, som länsstyrelsen bestämmer, när så erfordras med hänsyn

till rikets försvar. Detta skall dock ej äga tillämpning å kronan tillhörjg

skogsmark, som står under domänstyrelsens förvaltning.

Nämnda lagbestämmelse, som gäller även för ecklesiastika skogar, innebär

att stiftsnämnden, så länge lagen är i kraft, får vidkännas en avsevärd inskränkning

i sin befogenhet beträffande de ecklesiastika boställenas vård och

förvaltning. Praktiskt taget inga förvaltningsåtgärder kunna företagas på

de med avverkningsförbud belagda områdena utan särskild framställning

till skogsvårdsstyrelsen i varje förekommande fall. Det allmänna kyrkohemman,

som stiftsnämnden förvaltar för kyrkofondens räkning, ligger helt under

avverkningsförbud och har därigenom i huvudsak ställts under skogsvårdsstyrelsens

förvaltning beträffande skogsskötseln. Örn avverkning pågår,

t. ex. av en försåld avverkningsrätt, och avverkningsförbud meddelas även

omfattande avverkningsrätten, vilket skett här, uppkommer frågan om ersättning

för arbetsavbrott och väntetid för avverkningsmanskapet, tills skogsvårdsstyrelsens

eventuella tillstånd hinner utverkas. Detta kan taga avsevärd

tid, då militärmyndigheterna fordra att bliva hörda i varje förekommande

fall.

Då de ecklesiastika skogarna stå under stiftsnämndens inseende och vård,

borde nämnden i stället för skogsvårdsstyrelsen handha avverkningskontrollen

på ifrågavarande områden, så mycket mer som utsyning för avverkning å

ecklesiastika boställsskogar skall ske efter av stiftsjägmästaren meddelade anvisningar.

Därigenom bleve det även en myndighet mindre, som skall höras

i dessa ärenden, och färre anledningar till meningsskiljaktigheter.

Inom Härnösands stift äro tretton olika områden på sex ecklesiastika skogar

i Jämtlands län och fem skogar i Västernorrlands län belagda med avverkningsförbud.

Arealen produktiv skogsmark på dessa områden utgör 1 991

har, kubikmassa fr. o. m. 10 cm i brösthöjd 128 978 m3, inklusive 13 897

m3 lövskog, avverkning enligt gällande skogshushållningsplaner 13 043 ms,

planerade skogsvårdsarbeten, röjningar och hyggcsrensningar 617 har. En

försåld avverkningsrätt på 460 m3 är under avverkning efter vederbörligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr MO
-

Departements
chefen.

tillstånd, en på 361 m3 kvarstår oavverkad, och en på 800 m3 är osåld. Det

är alltså avsevärda skogsmarksarealer och virkeskapital, som beröras av förbudet.

Enligt respektive skogshushållningsplaner fastställda avverkningar

och skogsvårdsarbeten äro också rätt omfattande.

Under åberopande av det anförda har stiftsnämnden föreslagit, att om den

nu ifrågavarande lagen förlängdes att gälla även efter den 30 juni 1944, i 1 §

andra stycket måtte intagas bestämmelse om att vad som stadgats i första

stycket ej skulle äga tillämpning på ecklesiastika skogar under stiftsnämndernas

inseende och vård, samt att 4 § måtte kompletteras med bestämmelse

att gottgörelse skulle gäldas av kronan även för arbetsavbrott och väntetid, då

awerkningsförbud utfärdades för pågående avverkning.

Då behov alltjämt föreligger av bestämmelser i syfte att förhindra sådan

skogsavverkning som kan menligt inverka på användbarheten av försvarsanläggningar

av olika slag eller eljest föranleda avsevärd skada för försvaret,

torde giltighetstiden för den ifrågavarande lagstiftningen böra förlängas, förslagsvis

till och med den 30 juni 1945. Jag vill särskilt framhålla, att de med

stöd av lagen utfärdade förbuden icke innebära något ovillkorligt hinder mot

avverkning utan i regel endast avse att möjliggöra kontroll att avverkning ej

sker på ett från försvarets synpunkt olämpligt sätt. Ansökan örn ersättning

med anledning av utfärdade förbud har hittills inkommit i tio fall.

Såsom förut nämnts, har stiftsnämnden i Härnösand ifrågasatt vissa ändringar

i lagen därest denna bleve förlängd. Sålunda har stiftsnämnden ansett,

att från lagens tillämpning borde undantagas ecklesiastika skogar, som stå

under stiftsnämnds inseende och vård.

Vid tillkomsten av lagen var frågan örn dess tillämpningsområde föremål

för särskild uppmärksamhet. Enligt ett inom justitiedepartementet upprättat

lagutkast skulle de föreslagna bestämmelserna om inskränkning i rätten att

avverka skog vara tillämpliga på all skogsmark, oavsett vem som vöre ägare

därtill. I vissa yttranden, som avgåvos över lagutkastet, påyrkades emellertid,

att skogar som ej stöde under tillsyn av skogsvårdsstyrelse, såsom kronans

och ecklesiastika skogar, måtte undantagas från lagens tillämpningsområde.

Vid remiss den 30 april 1943 till lagrådet av lagförslag i ämnet uttalade jag,

att vad anginge kronan tillhöriga skogar, som stöde under domänstyrelsens

förvaltning, det syntes vara obestridligt, att några lagbestämmelser av ifrågavarande

innebörd icke påkallades av något praktiskt behov. Frågan om inskränkningar

i avverkningen på dessa skogar syntes kunna ordnas genom

överenskommelse mellan militärmyndigheterna och domänstyrelsen, och

någon ersättning för kostnad och förlust på grund av minskad avverkning

borde här ej komma i fråga. Beträffande de övriga skogar som icke stöde

under skogsvårdsstyrelses uppsikt — bland vilka främst märktes de ecklesiastika

skogarna samt städernas skogar, av vilka de .senare stöde under domänstyrelsens

inseende — framhöll jag, att dessa med hänsyn till bland annat

ersättningsfrågan icke utan olägenhet kunde ställas utanför den före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 140-

7

slagna lagstiftningen. Det kunde visserligen, enligt vad jag vidare uttalade,

ifrågasättas att för dessa fall anförtro prövningen av ansökningar om avverkningstillstånd

åt den myndighet som hade tillsynen över skogens förvaltning.

För lagens tillämpning skulle det emellertid vara förenat med avsevärda

olägenheter att uppdela prövningen av frågan om avverkningstillstånd på

flera olika myndigheter. Att därigenom samarbetet med de militära myndigheterna

skulle försvåras, fann jag vara tydligt.

I enlighet härmed undantgs från lagens tillämpningsområde allenast kronan

tillhörig skogsmark som står under domänstyrelsens förvaltning. Där

länsstyrelse meddelat förbud mot avverkning å område som omfattar ecklesiastik

jord, kräves alltså även för avverkning å sådan mark tillstånd av

skogsvårdsstyrelsen.

Vad stiftsnämnden i Härnösand anfört i sin skrivelse synes icke vara av

beskaffenhet att böra föranleda någon ändring i den utformning lagen sålunda

erhållit. Jag vill framhålla, att den prövning, som ankommer på skogsvårdsstyrelsen

i fråga om avverkning på ecklesiastika skogar vilka omfattas av

avverkningsförbud, allenast avser att tillse att avverkning icke sker till men

för försvaret. Redan i mitt förut berörda yttrande till statsrådsprotokollet

den 30 april 1943 framhöll jag, att skogsvårdsstyrelsens prövning av de närmare

villkoren för avverkningen kunde väsentligt begränsas bland annat när

fråga vore om skogsmark som stöde under inseende av stiftsnämnd. I de fall,

då tvekan ej råder om att avverkningen kan ske utan att försvaret lider men,

synes inhämtandet av skogsvårdsstyrelsens tillstånd icke behöva vålla någon

tidsförlust av betydelse. Det är givetvis av vikt att skogsvårdsstyrelserna och

vederbörande militära myndigheter, vilkas yttranden inhämtas, handlägga

uppkommande frågor om tillstånd till skogsavverkning så snabbt som möjligt.

Lagen har emellertid endast kort tid varit i tillämpning, och det torde

med hänsyn därtill vara för tidigt att bedöma, huruvida några särskilda åtgärder

i syfte att påskynda tillståndsförfarandet kunna anses erforderliga.

Stiftsnämnden i Härnösand har vidare föreslagit en ändring av lagens bestämmelser

om rätt till gottgörelse av staten. I 4 § stadgas, att därest på

grund av lagen tillstånd till avverkning helt eller delvis vägras eller återkallas

och kostnad eller förlust därigenom åsamkas sökanden eller tillståndets

innehavare, skälig gottgörelse skall gäldas av kronan, om intrånget ej

är att anse såsom ringa. Stiftsnämnden har ifrågasatt, att paragrafen borde

kompletteras med ett stadgande att gottgörelse skall gäldas av kronan även

för arbetsavbrott och väntetid, då avverkningsförbud utfärdas för pågående

avverkning.

I anledning av vad stiftsnämnden i detta hänseende anfört vill jag framhålla,

att staten i princip icke bör vara skyldig att gottgöra den enskilde för

besvär och olägenhet som följer av att det i lagen föreskrivna lillståndsförfarandet

måste användas. Såsom förutsättning för rätt till ersättning har

därför i lagen uppställts, att tillstånd till avverkning helt eller delvis vägras

eller återkallas. Vidare gäller, att gottgörelse utgår allenast om intrånget ej

är att anse såsom ringa. Dessa förutsättningar för rätt till ersättning äro till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 140-

lämpliga även för det fall, att avverkning redan igångsatts, när avverkningsförbud

enligt lagen meddelas. Därest efter ansökan tillstånd till avverkningens

fortsättande medgives, lärer regelmässigt icke någon större förlust ha

vållats, och ersättning av staten bör då ej utgå. Emellertid kan givetvis tänkas

att tillstånd meddelas så sent, att den avsedda tiden för avverkningen gått

till ända eller avverkningen eljest icke längre kan bedrivas på sätt som åsyftats.

Ett mera avsevärt dröjsmål med beviljande av tillstånd kan exempelvis

ha föranletts av att det först efter ingående undersökningar kunnat konstateras

att avverkningen kan medgivas utan skada för en i närheten befintlig

försvarsanläggning. Därest i ett dylikt fall omständigheterna äro sådana, att

det kan sägas, att tillstånd icke erhållits till den avverkning som varit i fråga,

synes det i lagen givna stadgandets formulering icke lägga hinder i vägen för

tillämpning av ersättningsreglerna. Med hänsyn härtill och då, såsom jag förut

antytt, såsom huvudregel bör gälla att gottgörelse av staten ej skall utgå i de

fall då tillstånd slutligen meddelas, anser jag någon ändring av lagens bestämmelser

på denna punkt ej påkallad.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 458) om

inskränkning med hänsyn till försvaret i rätten att avverka skog.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget, av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 140.

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 25 februari

1944.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

18 februari 1944, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943

(nr 458) om inskränkning med hånsgn till försvaret i rätten att avverka

skog.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn Sven

Romanus.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

lifhank till riksdagens protokoll 1944. / sami. .Vr 140

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 140.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans-, ecklesiastik-

och jordbruksdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Bergquist, lagrådets denna dag avgivna utlåtande över det till lagrådet

den 18 februari 1944 remitterade förslaget till lag angående fortsatt giltighet

av lagen den 30 juni 1943 (nr 458) om inskränkning med hänsyn till

försvaret i rätten att avverka skog; därvid föredraganden hemställer, att förslaget,

som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att tili

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

440942

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:175 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 a1 i texten
  2. JoU 1944:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 s. 9 i texten