Sök i Ratio Lex

Angående åtgärdermot utbredning av könssjukdomar

1944-02-25 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:144, Angående åtgärdermot utbredning av könssjukdomar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

1

Nr 144.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående åtgärdermot

utbredning av könssjukdomar; given Stockholms

slott den 25 februari 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Mölle)''.

Utdrag av protokollet overt'' socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 25 februari 1944.

]S ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Brahstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Hubbestad.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller anför:

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 168) har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Åtgärder mot utbredning av könssjukdomar för budgetåret 1944/45 beräkna

ett förslagsanslag av 570 000 kronor.

.Tåg anhåller nu att få upptaga hithörande frågor till slutlig behandling.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 144.

303 n

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 144.

Gällande bestämmelser.

De grundläggande bestämmelserna rörande bekämpandet ar könssjukdomarna

återfinnas i lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder mot

utbredning av könssjukdomar. Enligt den nuvarande lydelsen av nämnda lag

liandhaves den närmaste befattningen med de åtgärder, som avse att förekomma

könssjukdomarnas utbredning, under hälsovårdsmyndighetens inseende

i stad, som ej tillhör förste provinsialläkares verksamhetsområde,

av förste stadsläkaren och å annan ort av förste provinsialläkaren i länet.

I stad, som ej tillhör förste provinsialläkares verksamhetsområde, må, då

det prövas erforderligt, av staden uppdragas åt särskild läkare att i förste

stadsläkarens ställe handhava ifrågavarande befattning. Läkare, varom nu

talats, benämnes sundhetsinspektör.

Enligt lagen gäller vidare, att var och en, som är angripen av könssjukdom,

är pliktig att underkasta sig erforderlig läkarbehandling samt att ställa sig

till efterrättelse föreskrift, som av läkare meddelas angående sjukdomens

behandling eller till förekommande av smittans spridning. Erforderlig läkarbehandling

sker utan avgift för den sjuke. Jämväl läkemedel och utensilier

för undersökning eller behandling tillhandahålles kostnadsfritt. Könssjuk,

för vilken sjukhusvård finnes erforderlig, äger att utan avgift åtnjuta vård

och underhåll å allmänt sjukhus. Även den som endast befarar sig vara

angripen av könssjukdom är berättigad till fri läkarundersökning. Kostnadsfri

undersökning och behandling verkställes med vissa undantag av

provinsialläkare, extra provinsialläkare, stadsläkare, köpingsläkare och municipalläkare.

I stad, som har ett invånarantal av 20 000 eller därutöver, verkställes

undersökning och behandling å nödigt antal polikliniker. Ersättning

för undersökning och behandling, däri inbegripen serologisk, bakteriologisk

eller annan dylik undersökning, som av läkare ansetts erforderlig, utgår enligt

av Kungl. Majit fastställd taxa och bestrides, jämte kostnaden för föreskrivna

läkemedel och utensilier, av statsmedel.

Till förhindrande av könssjukdomarnas spridning föreskrives i lagen, att

läkare, som iakttagit fall av könssjukdom, är pliktig att av den sjuke söka utröna

av vem och under vilka omständigheter smittan blivit överförd. Läkaren

har att anmäla sjukdomsfallet till sundhetsinspektören i orten, dock utan

angivande av den sjukes namn, men med upplysning å namn och adress å

den, som angivits som smittkälla, där upplysning härom vunnits. Då till

sundhetsinspektören inkommit anmälan örn smittkälla, erhåller den anmälde

av sundhetsinspektören anmodan att inom viss tid låta undersöka sig av

läkare samt att, där den anmälde befunnits behäftad med könssjukdom, för

undergående av behandling inställa sig hos läkare. Anses den sjuke icke

kunna utan synnerlig fara för smittans spridning vårdas utom sjukhus,

erhåller han anmaning av sundhetsinspektören att låta intaga sig till vård

å allmänt sjukhus. Underlåter någon att efterkomma av sundhetsinspektör

meddelad anmaning, varom nu talats, hänskjutes ärendet till hälsovårdsmyndigheten,

som äger förordna örn läkarundersökning eller örn könssjuk

persons intagande å allmänt sjukhus. Anses hälsovårdsmyndighetens beslut

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

icke kunna utan synnerlig fara för smittans spridning avvaktas, må sundhetsinspektören

meddela dylikt förordnande. För verkställande av förordnande,

som här avses, må handräckning erhållas av polismyndighet.

Föreskrifterna rörande statsbidrag till kostnaderna för åtgärder mot könssjukdomarnas

utbredning innefattas i dels kungörelsen den 30 juni 1922

(nr 412) angående statsbidrag till bestridande av arvoden åt stadsläkare,

vilka tjänstgöra som sundhetsinspektörer, ändrad genom kungörelser nr 118/

1931, 907/1937 och 360/1942, dels kungörelsen den 21 maj 1931 (nr 117)

angående kostnaderna för könssjuk persons införande till läkare eller sjukhus,

dels ock kungörelsen den 19 maj 1933 (nr 239) örn ersättning av statsmedel

för läkarundersökning, läkemedel m. m. enligt lagen den 20 juni 1918 (nr 460)

angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, ändrad genom kungörelser

nr 908/1937 samt 297 och 873/1943.

Enligt förstnämnda kungörelse gäller, att för tjänstgöring såsom sundhetsinspektör

i stad, som ej tillhör förste provinsialläkares verksamhetsområde,

vederbörande stadsläkare skall äga uppbära årligt arvode med 1 300

kronor. Läkare, som undersöker eller behandlar könssjuk, är berättigad till

ersättning härför enligt vissa i 1 § kungörelsen den 19 maj 1933 (nr 239)

angivna grunder, dock att till läkare vid de förutnämnda poliklinikerna i

vissa städer utgår ersättning med arvode, som fastställes av Kungl. Majit.

Förslag av medicinalstyrelsen.

Med anledning av den under de sista åren inträdda stegringen av antalet

fall av könssjukdomar har medicinalstyrelsen i skrivelse den 29 november

1943 framlagt förslag till ytterligare åtgärder för ifrågavarande sjukdomars

bekämpande. Styrelsen har härvid till en början lämnat vissa statistiska uppgifter

rörande antalet könssjuka i vårt land under senare tid, därvid styrelsen

utgått från år 1912 eller det år, då skyldighet infördes för varje läkare att

anmäla samtliga iakttagna fall av smittsam könssjukdom. Tidare förefanns

anmälningsplikt endast beträffande sådana könssjuka personer, som icke

underkastade sig föreskriven läkar- eller sjukvård. Av de av styrelsen lämnade

uppgifterna framgår, att antalet anmälda fall av könssjukdomar år 1913

(siffrorna för år 1912, anmälningspliktens första år, har styrelsen ansett vara

osäkra) uppgick till sammanlagt 14 036, varav 10 271 fall av gonorré, 2 317 fall

av syfilis och 1 448 fall av ulcus molle. Under förra världskriget utvisade

könssjukdomarnas antal en stark stegring för att kulminera år 1919, då antalet

fall uppgick till 30 281, varav 20 651 fall av gonorré, 6 303 fall av syfilis

och 3 327 fall av ulcus molle. Efter år 1919 har sjukdomarnas antal visat nedåtgående

tendens till och med år 1940, för vilket sistnämnda år redovisades

tillhopa 10 412 fall, varav 10 006 fall av gonorré, 352 fall av syfilis och 54 fall

av ulcus molle. Under tiden härefter ha könssjukdomarna åter visat stigande

tendens, vilken varit särskilt markerad under år 1943. För de tre första kvartalen

av sistnämnda år redovisades sålunda sammanlagt 14 996 fall, varav

14 389 fall av gonorré, 578 fall av syfilis och 29 fall av ulcus molle.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts ''proposition nr lii.

Beträffande de tre nämnda sjukdomsarterna anför medicinalstyrelsen härjämte.

Frekvensen av ulcus molle har sjunkit tämligen kontinuerligt efter år 1919 och

denna sjukdom kan numera betraktas som i det närmaste utrotad i Sverige.

Förekomsten av syfilis företer likaledes efter år 1919 en stark nedgång, som

var mest markerad åren 1920—1922. En därpå följande period, åren 1923—

1931, utmärktes av att sjukdomen uppträdde med tämligen konstant intensitet

(i medeltal cirka 1 000 fall örn året), men från och med år 1932 blev frekvenskurvan

på nytt påtagligt fallande, en utveckling, som pågick till år 1941.

Under åren 1942 och 1943 kan på nytt en tydlig stegring iakttagas, även örn

antalet fall under sistnämnda år likväl icke torde komma att bliva nämnvärt

större än 10 % av siffran för 1919.

Gonorrén visar i sitt uppträdande efter år 1919 en bild, som väsentligt

skiljer sig från de båda andra sjukdomarnas. Även denna sjukdom företedde

visserligen en bestämd nedgång under år 1920, men därefter har sjukdomsfallens

antal varit påfallande konstant och uppgått till i medeltal ca 12 000

per år. Även under år 1940, som uppvisar den lägsta siffran (10 006 fall), är

frekvensen fortfarande ca 45 % av toppsiffran för år 1919. År 1942 inträdde

en påfallande stegring av antalet gonorréfall, vilket nämnda år uppgick till

närmare 14 000. Under år 1943 har denna stegring fortsatt och visat en utvecklingstendens,

som måste betecknas som högst alarmerande. Då de tre

första kvartalen av år 1943 medförde över 14 000 sjukdomsfall, kan slutsumman

för året förväntas bliva 18 000—19 000. Rekordsiffran från år 1919

är alltså starkt hotad och det synes kunna befaras, att den kommer att överskridas

under år 1944, därest icke skärpta motåtgärder vidtagas. Yad beträffar

fördelningen av gonorréfallen mellan män och kvinnor finner man en anmärkningsvärd

och oroande förskjutning mellan könen i den riktningen, att under

perioden 1921—1936 sjukligheten bland kvinnorna utgjorde en ständigt ökad

andel av hela sjukligheten. Denna tendens har efter år 1939 börjat vika, åtminstone

att döma efter siffrorna för riket i dess helhet samt för Stockholm

och Göteborg. Åldersfördelningen av de gonorrésjuka har studerats av fil. dr

J. Wintzell, som funnit att denna fördelning under årens lopp varit påfallande

konstant. Något stöd kan man alltså icke med denna utgångspunkt erhålla

för riktigheten av påståendet, att ungdomens moral skulle hava undergått en

försämring. Cirka en tredjedel av samtliga gonorrésjuka är boende i Stockholm

och omkring hälften i städerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping

tillsamman, medan dessa städers invånarantal sammanlagt endast utgör något

mer än en sjättedel av rikets. Även denna fördelning mellan de största städerna

och riket i övrigt har varit tämligen konstant. Självfallet komma storstäderna

härigenom att bliva de vanligaste smittningsorterna. Man bör emellertid

ej överskatta dessa städers betydelse som smittningsorter för personer,

som äro bosatta på annan ort. Nämda fyra storstäder voro under åren 1938—

1941 boningsort för 45,5—49,5 % och smittningsort för 46,-t—52,7 % av samtliga

gonorréfall.

Medicinalstyrelsen framhåller i fortsättningen, att könssjukdomarnas betydelse

från social och medicinsk synpukt måste anses vara betydande.

Redan det akuta stadiet av dessa sjukdomar medförde betydande kostnader

för det allmänna och den enskilde i form av sjukvårdskostnader och förlorade

arbetsdagar. De invalidiserande följ dsjukdomarna vore visserligen

färre än förut tack vare förbättrade behandlingsmetoder. En allvarlig sådan

följdsjukdom vore dock allt fortfarande den sterilitet, som ej sällan bleve

följden av gonorrén, i synnerhet hos kvinnan. Styrelsen erinrar också om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 144.

O

att syfilis, som visat en mycket betydande stegring sedan 1941, utgjorde

ett angrepp på folkhälsan av synnerligen allvarlig karaktär. Aven de ekonomiska

konsekvenserna, särskilt av sjukdomens verkan på avkomman

(kongenital syfilis med svårartade organförändringar) vore i detta sammanhang

att observera.

Styrelsen anser det vara av särskild vikt att söka utforska orsakerna till

att könssjukdomarna fortfarande lia så stor betydelse för det allmänna

hälsotillståndet i riket samt framhåller, att man härvid hade att göra med

principiellt sett två olika spörsmål, nämligen dels orsakerna till att dessa

sjukdomar visade en periodisk frekvensökning, dels anledningen till att bekämpandet

av könssjukdomarna ännu icke lett till någon avgörande framgång.

Medicinalstyrelsen anför beträffande dessa frågor bland annat följande.

Det är ett sedan länge välkänt förhållande att krigs- och krisförhållanden

medföra en ökning av könssjukdomarna. Den djupare anledningen härtill

har man säkerligen att söka i samma omständigheter, som under liknande

förhållanden regelbundet framkalla ett förråat nöjesliv och en stegrad brottslighet.

Fil. dr J. Wintzell är sedan någon tid sysselsatt med en allsidig

undersökning av denna fråga, varvid bland annat gonorrésjukligheten sammanställts

med uppgifter rörande utomäktenskaplig börd, brottslighet och

alkoholkonsumtion. Denna undersökning har ännu icke blivit slutförd, men

såsom ett anmärkningsvärt resultat har redan framkommit en slående överensstämmelse

mellan frekvenskurvorna för gonorré och för alkoholförbrukning.

Den minskning av könssjukdomarna, som inträdde efter förra kriget, står

säkerligen delvis i samband med att levnadsförhållandena så småningom

åter blevo normala. Man kan emellertid knappast betvivla, att den glädjande

frekvensnedgången även måste betraktas som en följd av de skärpta åtgärder,

som föranleddes av lagen den 20 juni 1918 angående åtgärder mot utbredning

av könssjukdomar (av medicinalstyrelsen i det följande benämnd könslagen).

I varje fall kan man enligt medicinalstyrelsens och i frågan hörda

experters mening anse det vara tämligen säkert, att den utomordentligt

starka nedgången av syfilis och ulcus molle under mellankrigstiden till stor

del får tillskrivas''de genom könslagen effektiviserade åtgärderna mot dessa

sjukdomar. De åtgärder, som enligt könslagen vidtagas, har man emellertid

icke utsträckt så långt som vid bekämpande av i epidemilagen angivna sjukdomar,

då man med anledning av könssjukdomarnas karaktär ansett en större

diskretion rörande de insjuknade lämplig. Den bristande effekten med

hänsyn till gonorrén talar emellertid för behovet av en omprövning på

denna punkt.

Minskningen av gonorrén har — såsom förut framhållits — icke varit så

betydande linder mellankrigstiden som man haft skäl att förvänta. En av

orsakerna härtill är att de könssjuka och framförallt de gonorrésjuka endast

i begränsad omfattning varit i stånd till eller villiga att ange namnet på

smittkällan. Uppgifter örn smittkällan lämnas endast i ca 20 % av sjukdomsfallen

i storstäderna, medan siffran för den övriga delen av riket är

något över 30 %. Värdet av dessa uppgifter reduceras ytterligare därav att

omkring 10 % av de angivna smittkällorna icke kunnat anträffas. Ett effektivare

uppspårande av smittkällor synes under alla förhållanden vara en

bjudande nödvändighet. Tydligt är emellertid att det måste finnas ytterligare

någon eller några omständigheter, som speciellt försvåra kampen mot gonorrén

och som icke lia betydelse vid sjukdomfall i de båda andra sjukdomarna,

som ju kunnat bekämpas med betydligt större effektivitet. I detta sam
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

manhang bör kanske särskilt framhållas den ännu betydande svårigheten

att bestämma den tidpunkt, då behandlingen av en gonorrésjuk person kan

anses avslutad och vederbörande betraktad som frisk. Ett avgjort framsteg

på detta område har emellertid tagits under de senaste åren genom tilllämpning

av en ny metod för diagnostiserande av gonorré, nämligen genom

odlingsförfarande, vilket möjliggjort ett effektivare påvisande av smittämnet.

Mycket talar enligt styrelsens uppfattning för nödvändigheten av att införa

en strängare kontroll rörande förekomst av könssjukdomar hos personer i

de befolkningsgrupper, bland vilka enligt erfarenheten ett relativt stort antal

könssjuka förefinnes. Hit höra psykiskt debila och imbecilla ungdomar,

vanartad ungdom, lösdrivare, slumartat förfallna individer samt personer,

som göra sig skyldiga till upprepade fylleriförseelser.

På grund av vad som anförts anser medicinalstyrelsen omfattande åtgärder

vara av nöden dels för att hejda den av nuvarande krisförhållanden

betingade häftiga stegringen av könssjukdomarnas frekvens och dels för att

effektivisera de motåtgärder, som redan under mellankrigstiden visade sig

otillräckliga.

Styrelsen säger sig i cirkulär till samtliga läkare i riket ha lämnat anvisningar

rörande diagnostiserande och behandling av gonorré. Styrelsen

hade vidare för avsikt att i cirkulärskrivelse till sundhetsinspektörerna

framhålla nödvändigheten av att sådana sjuka, som ansåges medföra särskild

fara för smittspridning, i större utsträckning än som skett isolerades å

sjukhus enligt bestämmelse i 15 § könslagen. Hos armé-, marin- och flygöverläkarna

ämnade styrelsen göra framställning örn att bestämmelser måtte

utfärdas angående permissionsförbud för militär personal, som vore behäftad

med könssjukdom i skede, då särskild fara för smittans spridning förelåge.

Beträffande vissa andra åtgärder har styrelsen ansett statsmakternas medverkan

erforderlig. Styrelsen nämner härvid till en början, att skolöverläkaren

i skrivelse till styrelsen framställt önskemål örn att sexualundervisningen

i skolorna allmänt igångsättes samt föreslagit, att för befrämjande av

detta syfte en statlig skolkygienkonsulent tillsättes med uppgift, bland

annat, att hålla föredrag i sexualfrågan. Till nämnda önskemål har styrelsen

reservationslöst anslutit sig. Styrelsen framhåller vidare önskvärdheten av

att bestämmelser utfärdades, enligt vilka det skulle åligga barnavårdsnämnder

och fattigvårdsstyrelse!’ att tillse att vanartad ungdom, som bleve föremål

för ingripande, underkastades läkarundersökning, vari rutinmässigt

även inginge undersökning rörande förekomst av könssjukdom samt

att även vid omhändertagande av slumartat förfallna individer låta verkställa

sådan läkarundersökning. Liknande undersökning synes styrelsen erforderlig

i samband med polisiära åtgärder mot lösdrivare, alkoholister och personer,

som anhållas för förnyad fylleriförseelse eller dömas för kvinnoöverfall.

Styrelsen anser härjämte, att förbud mot rusdrycksutskänkning i

samband med offentliga danstillställningar bör införas. Visserligen,

yttrar styrelsen, når man härigenom endast en del av de tillfälliga

erotiska förbindelser, som uppkomma i samband med dans, men alkoholens

påtagliga betydelse för avlägsnande av de moraliska hämningar, som skydda

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

unga människor från lösa förbindelser oell därmed följande nedsmittning,

talar enligt styrelsens mening för att ett sådant förbud otvivelaktigt skulle

utgöra ett led i kampen mot könssjukdomarnas ytterligare utbredning.

I fortsättningen föreslår styrelsen ökat antal mottagningar för könssjuka

samt höjda läkararvoden. Styrelsen yttrar härom, att stegringen

av könssjukdomarna särskilt under år 1943 kommit att ställa betydligt ökade

krav på läkarvården, som enligt könslagen i princip vore kostnadsfri och

bestredes av statsmedel. Ökningen av arbetet hade blivit särskilt kännbar

för de polikliniker, som till ett antal av 23 vore inrättade i de 18 största

städerna. Trängseln å dessa polikliniker hade blivit besvärande och hotade

redan att i betänklig grad återverka på behandlingens effektivitet. Sålunda

hade, enligt vad styrelsen under hand erfarit, förekommit att vid en poliklinikmottagning

i Stockholm två läkare behandlat 140 patienter, varvid bland

annat utförts 8 salvarsanbeliandlingar. Det syntes medicinalstyrelsen icke

lämpligt att en poliklinikläkare ålades sköta mer än ca 30 patienter under en

och samma mottagning. För att alla könssjuka skulle kunna nöjaktigt behandlas

syntes det därför bliva nödvändigt, att i flertalet städer, där polikliniker

funnes, öka mottagningarnas antal, anställa ytterligare läkare vid redan befintliga

polikliniker samt i vissa fall inrätta nya polikliniker. Framställningar

i sådant hänseende hade inkommit från Stockholms stads sjukhusdirektion,

förste stadsläkaren i Stockholm och hälsovårdsnämnden i Karlskrona,

vari begärdes förhöjning av statsbidraget med, för år räknat, 69 000

kronor till Stockholm och 1 500 kronor till Karlskrona.

Bland ytterligare åtgärder i syfte att intensifiera kampen mot könssjukdomarna

föreslår medicinalstyrelsen anställandet av ett antal sociala

kuratorer. Styrelsen anför härom:

Den föreslagna utvidgningen av angreppsfronten mot könssjukdomarna

till samtliga områden av social undermålighet och nödvändigheten att intensifiera

uppspårandet av smittkällor medför en rad av nya arbetsuppgifter,

med vilka de redan förut otillräckliga läkarkrafterna icke kunna i nämnvärd

grad betungas. Det torde vara lika omöjligt att angripa könssjukdomarna

såsom det sociala problem de ytterst äro utan att läkarna erhålla skolade

hjälpkrafter, som det skulle vara att bedriva förebyggande barnavård eller

tuberkulosdispensärvård utan distrikts- och dispensärsköterskor. Det synes

emellertid icke vara påkallat att för detta ändamål skapa en hela landet

omfattande organisation av dispensärtyp. De mindre komplicerade förhållandena

å landsbygden samt i våra smärre städer torde, enligt vad erfarenheten

visat beträffande uppspårande av smittkällor icke kräva några nya

åtgärder. Behovet kan sägas vara proportionellt till stadens storlek och

bör i första hand tillgodoses vid de 23 könspoliklinikerna.

Vid Kommuneliospitalets poliklinik för hud-och könssjukdomar i Köpenhamn

Ilar sedan någon tid varit anställd en s. k. socialrådgivare med uppgift dels

att kontrollera att patienterna inställa sig till behandling vid föreskriven

tidpunkt, dels ock framförallt att uppspåra smittkällor. Bådgivarens verksamhet

Ilar medfört upptäckande av smittkällor i betydligt större utsträckning

iin förut såväl vid sjukdomsfall hos män som hos kvinnor.

Medicinalstyrelsen vill föreslå, att för bestridande av nu nämnda arbetsuppgifter

anställes en på området erfaren sjuksköterska såsom social kurator

vid var och en av landets polikliniker för könssjuka. I de flesta städer

med poliklinik torde den sociala kuratorn även kunna, då särskild anled
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

liing föreligger, företa hembesök och social miljöunclersökning samt utgöra

förbindelselänk med de sociala myndigheterna. Beträffande de 5 största

städerna, i vilka förste stadsläkaren har förste provinsialläkares tjänsteställning,

torde det bliva nödvändigt att för de sistnämnda arbetsuppgifterna anställa

särskilda kuratorer. Den sociala hjälporganisation, som sålunda

skulle ställas till könspoliklinikernas förfogande, borde enligt det anförda

omfatta 23 befattningshavare, benämnda sociala kuratorer. I städerna Stockholm,

Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg skulle härutöver behöva

anställas ytterligare tillhopa 9 sociala kuratorer med uppgift att företa

hembesök m. m., varav 4 i Stockholm, 2 i Göteborg och en i envar av de

övriga städerna. Kuratorernas antal borde sålunda uppgå till inalles 32.

Utbyggnaden av poliklinikerna till dispensärer synes böra anordnas snarast

och senast från och med den 1 juli 1944. De sociala kuratorerna synas

— med hänsyn till löneställningen för dylika befattningshavare vid karolinska

sjukhuset —- böra erhålla samma löneförmåner, som tjänstemän i

statens tjänst i lönegrad Eo 11. Medicinalstyrelsen förutsätter, att vid bifall

till förslaget åtgärder vidtagas i syfte att dessa befattningshavare, vilka

skulle komma i åtnjutande av lönetillägg enligt för nyssnämnda lönegrad

gällande grunder, erhålla pensionsrätt genom statens pensionsanstalt. Befattningshavarna

torde böra vara anställda hos vederbörande stad med statsbidrag

till samtliga lönekostnader. Såsom minimifordran i kompetenshänseende

synes böra uppställas förutom sjuksköterskekompetens, att vederbörande

vid statens distriktssköterskeskola erhållit en kompletterande specialutbildning,

som synes kunna anordnas för detta ändamål, eller ock erhållit

annan utbildning, som kan av medicinalstyrelsen godkännas.

Sammanlagda kostnaderna för avlönande av dessa befattningshavare skulle

— med utgångspunkt från begynnelselönen i lönegrad Eo 11 och med hänsyn

tagen till de olika dyrortsgrupper, till vilka befattningshavarna bliva

hänförliga — komma att uppgå till i avrundat belopp 163 000 kronor per

budgetår.

I detta sammanhang må framhållas, att nu gällande grunder i fråga örn

bestridande av kostnaderna för könspoliklinikerna förutsätta att städernas

ekonomiska uppoffring för poliklinikernas inrättande och drift begränsas till

sådana utgifter, som avse beredande av lokaler för poliklinikerna, anställning

av sjuksköterskor vid desamma m. m.

Styrelsen säger sig vidare lia övervägt frågan örn höjda arvoden åt

de stadsläkare, vilka tjänstgöra såsom sundhetsinspektörer, d. v. s.

förste stadsläkarna i rikets fem största städer. Styrelsen framhåller, att

anställandet av kuratorer komme att medföra ökat arbete även för sundhetsinspektörerna,

vilka i talrika fall måste stå kuratorerna till tjänst med

upplysningar, särskilt när fråga vore om uppspårande av smittkällor. Till

följd härav komme sundhetsinspektörerna att få betydligt ökat arbete. Redan

nu hade de med sundhetsinspektörsbefattningen förenade arbetsuppgifterna

i ifrågavarande städer vuxit i hög grad på grund av den starkt stegrade

frekvensen av könssjukdomar. Särskilt gällde detta Stockholm, där sundhetsinspektören

hade att övervaka en tredjedel av landets könssjuka. Arvodet

för sundhetsinspektörer i städer med över 40 000 invånare hade genom

kungörelse den 22 april 1932 (nr 143), nedsatts från 1 500 till 1 300 kronor.

Härjämte hade genom ändring av könslagen den 12 juni 1942 (nr 359) sundhetsinspektörsbefattningarna

indragits i de städer, som tillhörde förste pro
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

vinsialläkares verksamhetsområde. Till följd härav vore numera endast

förste stadsläkarna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg

sundhetsinspektörer. Styrelsen säger sig överväga förslag örn

återupprättande av sundhetsinspektörsbefattningar i samtliga städer, där

könspoliklinik finnes inrättad, samt örn förhöjning av arvodet till inspektörerna

i de större städerna. För närvarande inskränker sig styrelsen till att

föreslå, att arvodet till sundhetsinspektören i Stockholm, liöjes från 1 300

till 2 500 kronor per år, räknat från och med den 1 januari 1944.

Styrelsen har vidare ansett erforderligt, att en särskild befattning såsom

överinspektör för könssjukvården inrättas. Till stöd härför

anför styrelsen:

Den moderna behandlingen av könssjukdomarna, framförallt användningen

av sulfonamidpreparat vid gonorré, har haft vissa konsekvenser, bland vilka

särskilt märkes risken av att en olämplig dosering av preparaten ger upphov

till gonokokkstammar, som icke längre låta sig påverka av preparaten

ifråga. Det hävdas från specialisthåll, att åtskilligt brister ifråga örn behandlingstekniken

vid könssjukdomar. För att råda bot härpå anser medicinalstyrelsen

efter förslag av medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd,

professorn S. Hellerström, nödvändigt, att en överinspektör för könssjukvården

tillsättes med uppgift att övervaka de könssjukas behandling hos

tjänsteläkare samt å sjukhus och polikliniker i hela landet. Denne bör

enligt styrelsens förmenande placeras i lönegrad C 6 i likhet med överinspektören

för sinnessjukvården. Lönen i denna lönegrad utgör för närvarande

inklusive tillägg cirka 16 500 kronor. Härtill komma utgifter för resekostnads-

och traktamentsersättning, vilka styrelsen uppskattar till 5 000 kronor

årligen.

Medicinalstyrelsen framhåller slutligen, att det för en framgångsrik kamp

mot sjukdomarna vore nödvändigt att försäkra sig örn allmänhetens medverkan.

I syfte att uppnå en sådan borde en brett upplagd upplysningsverksamhet

igångsättas med anlitande av film, press och radio samt genom

spridande av upplysningsskrifter m. m. Med stöd av de för difteripropagandan

gjorda beräkningarna uppskattar styrelsen kostnaderna för en sådan

upplysnings- och propagandaverksamhet till 26 000 kronor, varav 4 000 kronor

för broschyrer och affischer, 20 000 kronor för inspelning av upplysningsfilm

och 2 000 kronor för föreläsningsarvoden.

Styrelsen uppgiver till sist, att styrelsen hade under övervägande ytterligare

ett antal åtgärder för könssjukdomarnas bekämpande, såsom läkarmottagningar

för profylaktisk behandling, kontroll av psykiskt efterbliven

ungdom m. m., varom förslag framdeles bomme att avgivas.

Under hänvisning till vad medicinalstyrelsen sålunda anfört har styrelsen

hemställt dels örn höjning av arvodena till läkarna vid könspoliklinikerna i

Stockholm och Karlskrona för tiden 1 januari—30 juni 1944 med tillhopa

34 500 respektive 750 kronor, dels örn höjning av arvodet till sundhetsinspektören

i Stockholm från 1 300 kronor till 2 500 kronor per år, räknat

från och med den 1 januari 1944, dels örn anvisande av ett belopp av

26 000 kronor för upplysnings- och propagandaverksamhet enligt av styrelsen

angivna riktlinjer, dels att statsbidrag enligt av styrelsen föreslagna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

grunder finge utgå till 32 sociala kuratorer vid poliklinikerna för kostnadsfri

undersökning och behandling av könssjuka, dels ock att en befattning

såsom överinspektör för könssjukvården måtte inrättas med lön enligt lönegrad

C 6 i civila avlöningsreglementet.

Styrelsen framhåller angelägenheten av att de föreslagna åtgärderna snarast

komma till stånd samt föreslår, att de sociala kuratorerna och överinspektören

böra träda i funktion redan under nu löpande budgetår.

Yttranden över medicinalstyrelsens förslag.

Över medicinalstyrelsens förslag hava yttranden avgivits av statskontoret,

socialstyrelsen, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län, förste

provinsialläkarna i nämnda län, förste stadsläkarna och hälsovårdsnämnderna

i Stockholm och Göteborg samt poliskammaren i Göteborg.

Behovet av ytterligare åtgärder i kampen mot könssjukdomarna har ej

ifrågasatts från något håll. Yad angår omfattningen av de erforderliga åtgärderna

råder dock delade meningar. De av medicinalstyrelsen framlagda

förslagen ha tillstyrkts eller lämnats utan erinran av Överståthållarämbetet,

länsstyrelsen i Uppsala län, förste provinsialläkarna i Stockholms, Malmöhus

och Göteborgs och Bohus län samt hälsovårdsnämnden i Stockholm och förste

stadsläkaren därstädes.

Förslagen örn vidgad upplysningsverksamhet beträffande könssjukdomarna

samt åtgärder för införande mera allmänt av sexualundervisning

i skolorna ävensom örn ökat antal mottagningar för könssjuka,

ha ej mött någon gensaga.

Socialstyrelsen, som förklarat sig intet lia att erinra i anledning av medicinalstyrelsens

förslag, sådant detta slutligen utformats, framhåller att medicinalstyrelsen

ingått på vissa frågor, som berörde socialstyrelsens verksamhetsområde,

nämligen frågorna örn förbud mot rusdrycksutskänkning i

samband med offentlig dans och örn läkarundersökning i samband med

polisiära åtgärder mot lösdrivare, alkoholister m. fl. Socialstyrelsen har

emellertid ansett dessa frågor vara av den vikt, att de böra bli föremål för

närmare utredning av styrelserna gemensamt.

Yad angår frågan om obligatorisk läkarundersökning med hänsyn

till förekomsten av könssjukdom vid ingripande mot vanartad ungdom, lösdrivare,

alkoholister m. fl. ha länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt

poliskammaren i Göteborg förklarat sig ej kunna gå med på, att dylik

undersökning skulle omfatta jämväl personer, som anhållits för förnyad

fylleriförseelse. Länsstyrelsen anför härom, att länsstyrelsen i princip

funne det riktigt med sådan läkarundersökning av socialt undermåliga individer

av vissa kategorier. Att till de nämnda kategorierna hänföra, bland

andra, personer, som anhöllos för förnyad fylleriförseelse, syntes länsstyrelsen

vara att gå för långt. Det kunde icke vara rimligt att i ifrågavarande hänseende

jämställa en för tyllén anhållen person med t. ex. en lösdrivare bara

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

för att han jämväl en gång tidigare, kanske för många år sedan, varit anhållen

för fylleri. Ett absolut krav måste vara, att en viss, ej allt för långt tilltagen

tidrymd bestämdes, inom vilken de olika fylleriförseelserna skulle lia begåtts.

Av poliskammarens yttrande i ärendet framginge vidare, att en

obligatorisk läkarundersökning av varje återfallsfyllerist i praktiken skulle

medföra vissa svårigheter. Fråga vore därför, om man icke borde släppa

kravet på obligatorisk läkarundersökning av återfallsfylleristerna, men å

andra sidan uttryckligen tillerkänna polismyndigheten befogenheten att föranstalta

örn sådan undersökning av dylika personer — liksom av alla för

brott anhållna personer — i fall, där polismyndigheten funne undersökning

påkallad.

Förbud mot rusdrycksutskänkning i samband med offentlig

dans har avstyrkts av länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt

Gävleborgs län ävensom av poliskammaren i Göteborg.

Förstnämnda länsstyrelse anför:

Bakom medicinalstyrelsens förslag ligger uppenbarligen den uppfattningen

att rusdrycksutskänkning i samband med offentliga danstillställningar i större

utsträckning bidrager till smittspridning genom att befrämja ingående av

lösa förbindelser. Såvitt länsstyrelsen kunnat finna utgöres emellertid

publiken på dansrestaurangerna — örn man bortser från något fåtal mindre

välskötta ställen, som böra kunna saneras av polismyndigheten — endast

till en oväsentlig del av personer, som kunna antagas besöka dessa i syfte

att knyta dylika förbindelser. Därjämte förtjänar framhållas, att man genom

förbud mot ifrågavarande slag av nöjestillställningar i mycket ringa omfattning

torde kunna förhindra rusdrycksförtäring i samband med dans; att rusdrycksförtäring

äger rum vid privata danstillställningar är ju mycket vanligt

och även i anslutning till besök av offentliga danstillställningar, vid vilka

rusdrycksutskänkning icke är tillåten, förekommer ofta rusdrycksförtäring.

Med hänsyn till den obetydliga effekt, som det föreslagna förbudet således

synes komma att medföra, anser sig länsstyrelsen icke kunna tillstyrka att

en av många, både yngre och äldre, så uppskattad nöjesform som restaurangdansen

avskaffas. Man får vid bedömandet av denna fråga icke förbise,

att ett förbud mot restaurangdansen kan förväntas medföra inrättandet av

en mängd enskilda dansklubbar, där dans i samband med rusdrycksutskänkning

kommer att äga rum praktiskt taget utan möjlighet till kontroll från

myndigheternas sida.

Liknande synpunkter ha framförts av länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län.

Emot förslaget att anställa sociala kuratorer vid samtliga könspolikliniker

har framställts erinringar i ett flertal yttranden.

Statskontoret finner det icke tillrådligt, att enbart på den av medicinalstyrelsen

förebragta utredningen inrätta nya befattningar i den omfattning,

styrelsen föreslagit. Enligt ämbetsverkets mening bör inrättandet av tjänsterna

föregås av en försöksverksamhet på området. Statskontoret föreslår

därför, att kuratorer försöksvis anställas tills vidare vid några av de större

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr låd.

poliklinikerna, exempelvis två i Stockholm, en i Göteborg och en i Malmö

samt att cle — i avvaktan på resultatet av dessa försök — avlönas med

arvode, motsvarande avlöning enligt lägsta löneklassen i lönegraden Exil

jämte rörligt tillägg och kristillägg.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser förslaget örn anställande av

sociala kuratorer i och för sig gott men framhåller, att kuratorernas arbetsuppgifter,

särskilt i de mindre städerna, synas komma att bliva relativt begränsade.

Länsstyrelsen anser sig därför icke för närvarande kunna förorda

ett genomförande av det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget i dess

helhet. En viss försöksverksamhet synes däremot länsstyrelsen lämpligen

kunna igångsättas, helst på skilda orter av väsentligt olika storlek.

Förste provinsialläkaren i Ostergötlands län, till vilkens synpunkter länsstyrelsen

i länet ansluter sig, finner förslaget örn anställande av sociala

kuratorer vid samtliga könspolikliniker ej tillräckligt motiverat, ej ens örn

ytterligare ökning av könssjukdomarna komme att inträda. Med utgångspunkt

från de i Linköping rådande förhållandena finner han, att en heltidsanställd

kurator icke kan beredas tillräckligt med arbete vid flertalet könspolikliniker

i landet. Uppslaget synes honom dock värt att prövas i de

största städerna, varför han föreslår, att en försöksverksamhet kommer till

stånd, förslagsvis i Stockholm.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser erforderligt, att, innan någon fast

organisation med sociala kuratorer tillskapas, en väsentligt mera ingående

erfarenhet av organisationens värde vinnes. Länsstyrelsen förordar därför,

att den föreslagna organisationen tills vidare prövas i begränsad omfattning

och att befattningshavarna givas ställning av arvodestagare.

Liknande synpunkter lia anförts av länsstyrelsen i Stockholms län och förste

provinsialläkaren i Gävleborgs län.

Aven förslaget örn inrättande av en befattning som överinspektör för

könssjukvården har föranlett erinringar i vissa yttranden.

Statskontoret, som icke vill motsätta sig att åtgärder vidtagas för anordnande

av en övervakning av de könssjukas behandling hos tjänsteläkarna

samt å sjukhus och polikliniker, finner dock icke ådagalagt, att behov föreligger

att för ändamålet inrätta en befattning med heltidstjänstgöring. Innan

närmare erfarenhet vunnits angående omfattningen av arbetsuppgifterna,

bör enligt ämbetsverkets mening inspektören avlönas i form av arvode.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner sig icke av vad medicinalstyrelsen

anfört övertygad örn att den föreslagna inspektörstjänsten är behövlig. Isär

det gällde så högt kvalificerade yrkesutövare som läkarna, ville det synas,

anför länsstyrelsen, som örn erforderlig kännedom angående nya rön och

erfarenheter rörande yrkesutövningen borde kunna spridas på enklare och

billigare sätt än genom personliga besök av en särskild inspektör. Därest

en inspektörsbefattning ändå skulle befinnas behövlig, anser länsstyrelsen

det böra övervägas, om icke denna kan inrättas såsom en deltidstjänst med

arvode.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

Denna uppfattning delas jämväl av länsstyrelsen i Ostergötlands län och

förste provinsialläkaren därstädes samt förste provinsialläkaren i Gävleborgs

län.

Ej heller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län känner sig övertygad om

att ett verkligt och varaktigt behov föreligger av en befattning såsom inspektör

för könssjukvården, varför länsstyrelsen ej kan tillstyrka, att en fast

tjänst inrättas för ändamålet. Länsstyrelsen vill dock icke motsätta sig att

viss inspektionsverksamhet för närvarande tillfälligt anordnas, varvid ersättningen

till vederbörande borde utgå i form av ett för tillfället bestämt

arvode.

Förste stadsläkaren i Göteborg, vilkens yttrande av hälsovårdsnämnden därstädes

åberopas såsom eget yttrande, säger sig ha svårt att inse, vad som

i stort sett vore att vinna med den föreslagna inspektörstjänsten. Han påpekar,

att hälften av samtliga venerologfall inträffade i landets fem största

städer, där förmodligen så gott som uteslutande specialister arbetade. Dessa

måste anses äga nödig erfarenhet och vara fullt inne i litteraturen. Örn

exempelvis tuberkulossjukvården ej krävde någon inspektör, hade man svårt

att förstå, att en sådan skulle vara nödvändig för venerologvården. Därest

det oaktat inspektörens verksamhet skulle anses vara av stort värde, borde

man pröva sig fram några år, innan man definitivt inrättade en dylik befattning.

Den föreslagna höjningen av arvodet till sundhetsinspektören i

Stockholm säger sig statskontoret icke kunna biträda. Ämbetsverket erinrar

om att medicinalstyrelsen uttalat, att styrelsen övervägde förslag örn

återupprättande av sundhetsinspektörsbefattningarna i samtliga städer där

könspoliklinik funnes inrättad, samt örn förhöjning av arvodet till sundhetsinspektörerna

i de större städerna. Såvitt statskontoret kunde finna, borde

även den ifrågasatta höjningen av arvodet till sundhetsinspektören i Stockholm

upptagas till prövning i samband med övriga här berörda arvodesfrågor.

En dylik anordning syntes ligga så mycket närmare till hands som

den befattningshavare i Stockholms stad, som ägde uppbära ifrågavarande,

förhållandevis obetydliga arvode, i sin befattning åtnjöte en avlöning av

19 500 kronor jämte därå belöpande rörligt tillägg enligt för stadens befattningshavare

gällande grunder.

Överståthållarämbetet framhåller angelägenheten av att de av medicinalstyrelsen

föreslagna åtgärderna för bekämpande av könssjukdomarna, vilka

ämbetet ansett ändamålsenliga, snarast möjligt genomföras. Med hänsyn

till den i Stockholm inträdda avsevärda ökningen av antalet fall av könssjukdomar

har ämbetet emellertid ansett, att beträffande Stockholm särskilda

åtgärder äro nödvändiga utöver dem, som styrelsen föreslagit. I sådant

hänseende föreslår ämbetet, i anslutning till förslag av förste stadsläkaren

i Stockholm, inrättandet därstädes av en särskild sundlietsinspektörstjänst

för kampen mot könssjukdomarna. Ämbetet anför, att innehavaren

av nämnda tjänst skulle icke minst ägna sig åt arbetet med efterforskandet

av smittkällor. Utredningen i ärendet visade med all tydlighet, att resul
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

tatet av sådan efterforskning för närvarande ingalunda vore tillfredsställande.

För förhindrande av en ytterligare ökning av antalet sjukdomsfall

och ännu iner för åstadkommande av en minskning erfordrades helt andra

resurser än de, som nu funnos. Visserligen hade medicinalstyrelsen föreslagit

inrättandet av ett antal sociala kuratorstjänster. Dessa syntes enligt

uttalande av förste stadsläkaren komma att få sin största betydelse ifråga

om det kvinnliga klientelet, medan en läkare däremot torde ha större möjligheter

att vinna resultat vid utfrågning av manliga könssjuka. Antalet

ärenden, som förste stadsläkaren i sin egenskap av sundhetsinspektör komme

att få handlägga vid en intensifierad kamp mot könssjukdomarna, bleve så

stort, att det icke läte sig göra att lägga samtliga dessa arbetsuppgifter på

förste stadsläkaren. Aven örn en särskild sundhetsinspektörstjänst inrättades,

borde det dock åligga förste stadsläkaren att utöva ledning och tillsyn.

Emellertid har ämbetet ansett en förutsättning för förslagets genomförande

vara en avsevärd förhöjning av det till Stockholms stad utgående statsbidraget

för åtgärder till könssjukdomarnas bekämpande.

I ett par yttranden har föreslagits vissa ytterligare åtgärder syftande till

att bekämpa könssjukdomarna.

Förste stadsläkaren i Stockholm framhåller, att anledning finnes att ändra i

lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar angivna begränsade

förfaringssätt för smittkällors efterforskande. I de fall då smittkälla ej uppgivits

av patienten för den behandlade läkaren, borde föreskrivas, att den

sjuke skulle vara skyldig att på kallelse inställa sig hos sundhetsinspektör,

som skulle söka utröna smittkällan.

Förste provinsialläkaren i Uppsala län föreslår, att sundhetsinspektörerna,

då fråga är om förordnande örn läkarundersökning eller örn könssjuk persons

intagande å sjukhus — med förbigående av hälsovårdsmyndigheten — alltid

skola kunna direkt hos polismyndighet begära erforderlig handräckning

och således ej som för närvarande blott, då hälsovårdsmyndighetens beslut

icke utan synnerlig fara för smittans spridning kan avvaktas.

Poliskammaren i Göteborg föreslår, att bestämmelse införes örn obligatorisk

intagning på sjukhus, utöver vad som för närvarande gäller, av jarson, sorn

inom viss tid exempelvis ett år efter avslutande av behandling för könssjukdom

ånyo blivit smittad med dylik sjukdom. Intagning på sjukhus borde

även göras obligatorisk i fråga örn personer, som bevisligen smittat annan

med könssjukdom eller utsatt annan för fara att bliva smittad, ävensom i

fråga om personer, som saknade arbetsanställning eller fast bostad. Poliskammaren

framhåller vidare som en brist i den nuvarande lagstiftningen,

att polismyndigheten för närvarande saknade laglig möjlighet att föranstalta

örn läkarundersökning av personer, som anhållits för lösdriveri och där anhållandet

icke ledde till annat än varning, muntligen eller skriftligen.

Medelsbehovet.

Från förslagsanslaget till Åtgärder mot utbredning av könssjukdomar,

vilket för löpande budgetår är upptaget till 460 000 kronor, bestridas i en
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj-.ts proposition nr 144.

lighet med bestämmelserna i de i det föregående omnämnda kungörelserna

den 30 juni 1922 (nr 412), den 21 maj 1931 (nr 117) och den 19 maj 1933

(nr 239) huvudsakligen dels arvoden åt läkare vid poliklinikerna för kostnadsfri

undersökning och behandling av könssjuka, dels ersättning för sådan

kostnadsfri undersökning och behandling av könssjuka, som icke äger rum

å poliklinik, ävensom för läkemedel och utensilier för undersökning eller behandling,

dels arvoden åt stadsläkare, vilka tjänstgöra som sundhetsinspektörer

i städerna, dels och kostnaderna för könssjuks införande till läkare

eller sjukhus, där detta sker efter förordnande av hälsovårdsmyndighet eller

sundhetsinspektör.

Jämlikt beslut av 1943 års riksdag må från anslaget bestridas jämväl

vissa kostnader för diagnostisering av gonorré genom odlingsförfarande.

I skrivelse den 31 augusti 1943 framlade medicinalstyrelsen förslag rörande

beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår. Styrelsen framhöll därvid,

att under budgetåret 1942/43 i jämförelse med nästföregående budgetår en

obetydlig ökning inträtt i belastningen å förevarande anslag, nämligen från

402 002 till 418 358 kronor. Den under den senaste tiden avsevärda ökningen

av antalet könssjukdomar hade ännu ej återverkat på anslagsbelastningen.

Vid beräknandet av medelsbehovet för nästa budgetår borde hänsyn

emellertid tagas till denna ökning.

"Onder hänvisning härtill uppskattade medicinalstyrelsen det för könssjukdomarnas

bekämpande erforderliga medelsbehovet — bortsett från de med

odlingsförfarande för diagnostisering av gonorré förenade kostnaderna —

till ett belopp, som med ca 20 000 kronor överstege belastningen å anslaget

för sistlidna budgetår, eller till 440 000 kronor.

Beträffande kostnaderna för diagnostisering av gonorré genom odlingsförfarande

erinrade styrelsen örn att sådant odlingsförfarande vore avsett att

verkställas i första hand å statens bakteriologiska laboratorium och eljest å

den bakteriologiska avdelningen vid Göteborgs stads laboratorium eller den

bakteriologiska avdelningen vid patologisk-anatomiska institutionen vid universitetet

i Lund eller å annat laboratorium, som av medicinalstyrelsen godkänts

för ändamålet. Undersökning å statens bakteriologiska laboratorium

vore kostnadsfri, medan för undersökning å annat laboratorium utginge ersättning

av statsmedel enligt i 3 § kungörelsen den 19 maj 1933 (nr 239)

angivna grunder. Kungl. Majit hade dessutom förklarat hinder icke möta för

föreståndaren för könspolikliniken för kvinnor i Malmö doktor Hugo Engleson

att för av honom å nämnda könspolikliniks laboratorium verkställd bakteriologisk

undersökning av prov av ifrågavarande slag uppbära ersättning av

statsmedel enligt nyssnämnda kungörelse, dock allenast beträffande prov,

som tagits å patienter, som vårdades vid sagda könspoliklinik. I brev den

7 maj 1943 hade Kungl. Majit föreskrivit, att kostnaderna för å statens bakteriologiska

laboratorium verkställda dylika undersökningar skulle tills vidare

bestridas från förevarande anslag.

Till kostnaderna för själva odlingsförfarandet komme ersättning åt den

provtagande läkaren för de prov, som tagits i och för undersökning å statens

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

bakteriologiska laboratorium samt å bakteriologiska avdelningarna vid Göteborgs

laboratorium och vid universitetet i Lund. Enligt inhämtade uppgifter

skulle vad statens bakteriologiska laboratorium beträffar kostnaderna

för undersökningarna efter ifrågavarande nya metod uppgå till ett belopp

av 18 000 kronor för avlöningar och 12 000 kronor för omkostnader eller

sammanlagt 30 000 kronor, varvid beräknats ett pr o v an t al av 30 000—40 000.

För undersökningarna vid laboratorierna i Göteborg och Lund samt könspolikliniken

i Malmö skulle ersättningsbeloppet uppgå till sammanlagt

51 500 kronor, varvid beräknats ett provantal av tillhopa 11 700.

Ersättningarna för provtagning har medicinalstyrelsen, räknat efter en

gottgörelse av 1 krona för varje prov, för budgetåret 1944/45 uppskattat till

45 500 kronor.

Sammanlagda kostnaderna för ifrågavarande metods anlitande skulle således

uppgå till (30 000 + 51 500 + 45 500) 127 000 kronor eller i runt tal

130 000 kronor.

Under hänvisning till det anförda hemställde medicinalstyrelsen, att till

åtgärder mot utbredning av könssjukdomar för nästa budgetår måtte anvisas

ett förslagsanslag av (440 000 + 130 000) 570 000 kronor.

I skrivelsen den 29 november 1943 har medicinalstyrelsen sedermera i

anslutning till de av styrelsen föreslagna utvidgade åtgärderna för bekämpande

av könssjukdomarna anfört följande beträffande medelsbehovet för

nästa budgetår.

Ett bifall till det av styrelsen framlagda förslaget örn förhöjning av arvodena

till poliklinikläkarna medför — såvitt nu kan bedömas — ökade utgifter

å tillhopa lägst ca 70 500 kronor för budgetår. Arvodet till sundhetsinspektören

i Stockholm har föreslagits höjt med 1 200 kronor för år.

Kostnaderna för statsbidrag för avlönande av de sociala kuratorerna beräknas

i enlighet med styrelsens förslag komma att utgöra ca 163 000

kronor.

Därest en befattning såsom överinspektör för könssjukvården anses böra

inrättas, borde givetvis avlöningskostnaderna i samband med befattningen

utgå från anslaget till avlöningar för medicinalstyrelsen. Då emellertid

tjänsten tills vidare är avsedd att inrättas endast försöksvis har styrelsen

räknat med att medel för bestridande av såväl avlöningskostnader, 16 500

kronor, som resekostnader, förslagsvis uppskattade till ca 5 000 kronor för

budgetår få bestridas från förenämnda förslagsanslag. Utgifterna för avlönande

av överinspektören för könssjukvården skulle alltså föranleda en belastning

av anslaget med ytterligare ca (16 500 + 5 000) 21 500 kronor.

Med utgångspunkt från vad som sålunda anförts föreslår styrelsen, att

förslagsanslaget till Åtgärder mot utbredning av könssjukdomar för budgetåret

1944/45 upptages till (570 000 + 70 500 + 1 200 + 163 000 + 21 500) 826 200

kronor, eller i avrundat tal 830 000 kronor.

Departementschefen.

Medicinalstyrelsens nu framlagda förslag örn ytterligare åtgärder i kampen

mot könssjukdomarna äro främst föranledda av den under de sista åren och

och framförallt under år 1943 inträdda kraftiga ökningen av ifrågavarande

sjukdomar. Sagda ökning har som av den lämnade redogörelsen framgår

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

varit särskilt stor beträffande gonorrén, men även frekvensen av syfilis har

visat en betydande stegring. Nu föreliggande siffror för år 1943 utvisa, att

under året inträffade 19 841 fall av gonorré, 936 fall av syfilis och 38 fall

av ulcus molle. De av medicinalstyrelsen ifrågasatta åtgärderna syfta emellertid

även till att söka nedbringa könssjukdomarnas antal under den nivå, som

rådde närmast före den nu inträdda ökningen. Styrelsen har ansett, att man

härvid speciellt bör inrikta sig på att söka få till stånd en minskning av

antalet gonorréfall, som även då det var som lägst överskred en siffra av

10 000 per år.

Medicinalstyrelsen har till en början ifrågasatt vidtagande av åtgärd er

för övervakning och läkarundersökning av vissa befolkningskategorier,

bland vilka ett relativt stort antal könssjuka brukat påträffas, såsom

psykiskt debila och imbecilla ungdomar, lösdrivare, alkoholister m. fl. Vidare

framför styrelsen önskemål örn ett mera allmänt igångsättande av sexualundervisningen

i skolorna samt tillsättande av en statlig skolhygienkonsulent.

Styrelsen berör även frågan örn utfärdande av förbud mot

rusdrycksutskänkning i samband med offentliga danstillställningar.

Då nu nämnda spörsmål enligt vad från medicinalstyrelsen upplysts

äro föremål för fortsatta överväganden, anser jag mig i detta sammanhang ej

böra taga ställning till dessa frågor.

Bland övriga åtgärder nämner medicinalstyrelsen främst ökat antal

mottagningar vid de i vissa städer inrättade poliklinikerna för

könssjuka samt höjda arvoden till läkarna vid ifrågavarande polikliniker.

Styrelsen har emellertid för närvarande inskränkt sig till att föreslå

förhöjda arvodesbelopp allenast till läkarna i Stockholm och Karlskrona,

från vilka städer inkommit framställningar örn förhöjning av arvodena. Storleken

av berörda arvoden, vilka bestridas från anslaget till åtgärder mot

utbredning av könssjukdomar, bestämmes av Kungl. Majit för ett budgetår

i sänder. Med anledning av vad medicinalstyrelsen i denna del föreslagit

har Kungl. Majit på min föredragning denna dag fattat beslut angående

förhöjning av arvodena till läkarna vid könspoliklinikerna i de båda nämnda

städerna, varigenom en ökning av antalet mottagningar möjliggöres.

Styrelsen föreslår vidare, att i de städer, varest könspolikliniker finnas

inrättade, skulle anställas särskilda sociala kuratorer med uppgift framförallt

att uppspåra smittkällor. De skulle jämväl lia till uppgift att

företaga hembesök och sociala miljöundersökningar samt i övrigt utgöra

förbindelselänk med de sociala myndigheterna. Styrelsen har ansett en

kurator böra anställas vid envar av de 23 poliklinikerna. Härutöver kar

styrelsen funnit erforderligt, att i de fem största städerna anställas ytterligare

sammanlagt 9 kuratorer. Kuratorernas antal skulle härigenom enligt medicinalstyrelsens

förslag uppgå till inalles 32. De skulle anställas av vederbörande

stad, som skulle vara berättigad till statsbidrag för deras avlönande.

Statens sammanlagda kostnader för kuratorernas avlönande har styrelsen

beräknat till 163 000 kronor per år.

Bihang till riksdagens protokoll 14)44. 1 sami. Nr 144.

SOS 44 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 144.

Ehuru jag ej anser det osannolikt, att anställandet av en för uppgiften

skickad kurator skulle göra det möjligt att i större utsträckning än för

närvarande uppspåra smittkällor och därmed förhindra smittans ytterligare

spridande, anser jag dock, att man ej nu bör binda sig för en så omfattande

organisation som medicinalstyrelsen föreslagit. Man torde till en början

genom praktiska försök utröna, i vilken utsträckning en kurator kan komma

att lyckas med att genomföra sin uppgift. Jag vill därför förorda, att man

för närvarande begränsar sig till att på försök anställa kuratorer i Stockholm,

Göteborg och Malmö och eventuellt i ytterligare några av rikets

övriga städer. Ersättning torde få utgå i form av arvoden, vilka torde kunna

beräknas till i Stockholm 4 800 samt i Göteborg och Malmö 4 500 kronor

för år. Kostnaderna härför uppskattar jag till omkring 25 000 kronor.

Under framhållande att en mycket stor del av de könssjuka, cirka en

tredjedel, är boende i Stockholm har medicinalstyrelsen vidare föreslagit en

höjning av arvodet till sundhetsinspektören i Stockholm från

1 300 till 2 500 kronor per år. Styrelsen säger sig lia övervägt frågan örn en

höjning även av arvodena till sundhetsinspektörer i övriga större städer,

men har nu ej framlagt något förslag härom. Emellertid anser jag, att frågan

om förhöjt arvode till sundhetsinspektören i Stockholm, såsom jämväl statskontoret

föreslagit, bör avgöras i samband med frågan örn eventuellt förhöjda

arvoden till övriga sundhetsinspektörer. Jag är därför ej beredd att

tillstyrka medicinalstyrelsens här ifrågavarande förslag.

Förslaget att inrätta en särskild befattning såsom överinspektör för

könssjukvården för övervakning av de könssjukas behandling anser jag

mig icke kunna biträda. I likhet med flera av de hörda myndigheterna finner

jag det ej ådagalagt, att ett stadigvarande behov kommer att förefinnas av

en dylik befattningshavare. Då emellertid chefen för medicinalstyrelsens

hälsovårdsbyrå, som normalt handlägger hithörande ärenden, med den nuvarande

arbetsbelastningen å byrån ej kan förväntas hinna med att ägna

så lång tid som vore önskvärt åt övervakning och planläggning av åtgärder

för könssjukdomarnas bekämpande, vill jag ej motsätta mig att under nästa

budgetår anställes en läkare med uppgift att inom medicinalstyrelsen handlägga

hithörande ärenden och verkställa erforderliga inspektioner. Nämnde

befattningshavare bör anställas mot arvode, vilket torde böra bestämmas

av Kungl. Maj:t. För hans avlönande ävensom för bestridande av hans resekostnader

m. m. anser jag mig ej böra räkna med högre belopp än 20 000

kronor.

Vad slutligen angår den av medicinalstyrelsen föreslagna upplysningsverksamheten

har jag ej något att erinra mot styrelsens förslag. Ett belopp

av 26 000 kronor bör därför avses för ändamålet.

Det för åtgärder mot utbredning av könssjukdomar för nästa budgetår

erforderliga medelsbehovet har medicinalstyrelsen uppskattat till 830 000

kronor. Härav belöper ett belopp av tillhopa 185 700 kronor å bidrag till

löner åt kuratorerna, kostnader för avlönande av den föreslagne överinspektören

m. m. samt förhöjt arvode åt sundhetsinspektören i Stockholm.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

Då jag ansett mig kunna godtaga vad medicinalstyrelsen i dessa delar

föreslagit endast såtillvida, att jag förordat anordnande av försöksverksamhet

med kuratorer samt anställande inom medicinalstyrelsen av en läkare

med uppgift att handlägga ärenden rörande könssjukdomarnas bekämpande,

skulle anslaget till åtgärder mot utbredning av könssjukdomar behöva upptagas

med (830 000—185 700 + 25 000 + 20 000) 689 300 kronor, vilket belopp

bör avrundas uppåt till 700000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Åtgärder mot utbredning av könssjukdomar för budgetåret

1944/45 anvisa ett förslagsanslag av ...... kronor 700 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:240 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar. a1 i texten
  2. SU 1944:97 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar. s. 16 i texten