Sök i Ratio Lex

Angående penningbidrag och premier åt värnpliktiga m. m

1944-02-18 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:149, Angående penningbidrag och premier åt värnpliktiga m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 149.

1

Nr 149.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående penningbidrag

och premier åt värnpliktiga m. m.; given

Stockholms slott den 18 februari 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 18 februari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

PeHBSSON-BRAMSTORP, WIGFORSS, MÖLLER, SKÖLD, ERIKSSON, QUENSEL, BERGQUIST,

Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf, Hubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, fråga örn penningbidrag

och premier åt värnpliktiga m. m. samt anför:

I. Gällande bestämmelser.

Efter förslag av särskilt tillkallade sakkunniga för utredning av frågan

örn tillgodoräkning av viss värnpliktstjänstgöring för civil verksamhet i

merit- och lönehänseende m. m. framlade Kungl. Majit i propositionen

1942:297 förslag till ändrade grunder för bestämmandet av penningbidrag

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 149.

40!) 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

till de värnpliktiga samt till särskilda premier för värnpliktiga, som uttagits

till officers- eller underofficersutbildning, m. fl. I avbidan på ytterligare

undersökning av möjligheterna att eliminera eller lindra olägenheterna i

utbildnings- och merithänseende för det värnpliktiga befälet och värnpliktiga

specialister förutsattes i propositionen, att bestämmelserna i ämnet skulle

erhålla provisorisk karaktär.

Det sålunda framlagda förslaget godkändes av riksdagen.

De med anledning härav meddelade provisoriska bestämmelserna finnas

innefattade i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 527). De enligt kungörelsen

de värnpliktiga tillkommande kontanta förmånerna äro i huvudsak av träslag,

penningbidrag och premier.

Penningbidrag utgår med en krona örn dagen under de första 390 tjänstgöringsdagarna

samt för tid därefter med i regel en krona 50 öre örn dagen.

För värnpliktiga med befäls grad utgår dock förhöjt penningbidrag efter en

i kungörelsen intagen löneskala, innebärande avlöning med två kronor för

korpral, två kronor 50 öre för furir, tre kronor för sergeant, fyra kronor för

fänrik, fem kronor för löjtnant och sex kronor för kapten, allt för dag räknat.

Dessa bestämmelser ha emellertid icke ansetts böra träda i kraft med

mindre krigsavlöningsreglementet bringas ur tillämpning, vilket hittills icke

skett.

Premier. Värnpliktig, vilken jämlikt 27 § 1 mom. B värnpliktslagen ålagts

fortsatt tjänstgöring, erhåller jämlikt nämnda kungörelse

250 kronor, därest han med godkända vitsord genomgått plutonchefsskola

och ej skall genomgå jämväl officersaspirantskola; beloppet utbetalas

vid avslutandet av plutonchef sskolan,

likaledes 250 kronor, därest han med godkända vitsord genomgått plutonchefsskola

och erhållit kommendering till officersaspirantskola men underkänts

i eller på grund av sjukdom i förtid avgått från denna; beloppet utbetalas

vid avgången från officersaspirantskolan, samt

1 250 kronor, därest han med godkända vitsord genomgått officersaspirantskola

men icke erhållit kommendering till krigsskola; beloppet utbetalas vid

avslutandet av officersaspirantskolan.

I fråga örn såväl natura- som kontanta förmåner stadgar kungörelsen

principiell likställighet mellan värnpliktiga befälselever, å ena sidan, samt

stat- och reservofficersaspiranter, å den andra, dock med det undantaget,

att premie icke utgår till aspirant, som kommenderats till krigsskolan.

Vidkommande värnpliktig, som jämlikt 27 § 1 mom. C värnpliktslagen

ålagts fullgöra två repetitionsövningar, d. v. s. värnpliktig tilldelad marinen,

vilken tillhör gruppen »sjökaptener och likställda», stadgas i kungörelsen,

att han efter fullgörandet av varje sådan övning äger erhålla premie med

75 kronor.

Slutligen innehåller kungörelsen föreskrifter örn premier till vissa värnpliktiga,

tilldelade flygvapnet, vilka efter ansökan uttagits för särskild utbildning.

Till sådan värnpliktig utgår premie med

250 kronor, därest han med godkända vitsord dels genomgått utbildning

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

till flygskytt (grundläggande flygslagsutbildning), dels ock fullgjort minst

sex månaders fortsatt flygslagsutbildning, samt

1 250 kronor, därest han med godkända vitsord genomgått utbildning till

flygförare (grundläggande flygutbildning jämte fullständig flygslagsutbildning)

eller till bombfällare och navigatör (förberedande militärutbildning

jämte fullständig flygslagsutbildning).

De i kungörelsen angivna beloppen för olika premiekategorier lia bestämts

med hänsyn till de av det nuvarande krisläget betingade förhållandena.

Normalt skulle premiebeloppen utgöra för plutonchefselever 500 kronor, för

elever i officersaspirantskolan 1 500 kronor samt för värnpliktiga sjökaptener

m. fl. 300 kronor, vilka belopp emellertid med hänsyn till den samtliga

värnpliktiga jämlikt 27 § 2 mom. värnpliktslagen åliggande beredskapsövning

nedsatts till förut angivna 250 och 1 250 kronor ävensom för sjökaptener

m. fl. till 75 kronor för vardera av två perioder örn två månader.

Kungörelsens bestämmelser örn premier avse värnpliktiga, vilka jämlikt

1941 års värnpliktslag kommenderats till fortsatt utbildning i plutonchefsoch

aspirantskolor (motsvarande utbildning). Efter framställning av förutnämnda

sakkunniga har emellertid Kungl. Majit genom beslut den 31 december

1942 utfärdat bestämmelser rörande vissa äldre värnpliktigas rätt till

premie. Enligt dessa bestämmelser skola äldre värnpliktiga, som kommenderats

till ifrågavarande utbildning jämsides med de yngre värnpliktiga, i

fråga örn rätt till premie jämställas med de yngre värnpliktiga.

Under den förstärkta försvarsberedskapen har möjlighet funnits att bevilja

värnplilctslån åt värnpliktiga, som till följd av värnpliktstjänstgöring

råkat i ekonomiska svårigheter. Bestämmelserna härom återfinnas i förordningen

den 31 augusti 1940 (nr 824), ändrad genom förordning 1942: 522.

Lånen kunna erhållas av den, som jämlikt 28 § 1 mom. värnpliktslagen

inkallats till värnpliktstjänstgöring (beredskapstjänstgöring). När skäl därtill

äro, äger Kungl. Majit förordna, att bestämmelserna skola äga tillämpning

jämväl å annan personal, som tjänstgjort vid krigsmakten under tid, då

värnpliktiga varit inkallade enligt nyssnämnda lagrum. Med stöd härav

ha bestämmelserna genom kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr 825) utsträckts

att gälla även underbefäl i reserven.

För lånen gälla följande allmänna förutsättningar.

Lånen beviljas för visst ändamål. Sökanden skall till följd av värnpliktstjänstgöringen

lia råkat i svårigheter av ekonomisk art, vilka kunna

befaras äventyra hans möjligheter att efter slutad tjänstgöring fullfölja påbörjad

yrkesutbildning eller vinna utkomst i det yrke eller den näring,

varav han före inkallelsen haft sin bärgning, eller vilka eljest innebära en

avsevärd rubbning av hans ekonomi. Sökanden skall lia gjort vad på honom

skäligen ankommit för att avvärja svårigheterna. Sökanden måste antagas

vara ur stånd att utan hjälp av värnpliktslån inom skälig tid övervinna

svårigheterna. Värnpliktslån må beviljas med lägst 200 och högst

5 000 kronor. De äro räntefria och må utlämnas utan säkerhet. Det kan

dock föreskrivas, att säkerhet skall lämnas. Värnpliktslån skall i regel återbetalas

med en femtedel örn året med början fr. o. m. kvartalet näst efter

det ett år förflutit från lånebeslutet. Där omständigheterna därtill föran
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

leda, kan anstånd med amorterings påbörjande beviljas ävensom längre

amorteringstid medgivas. Yärnpliktslånens förvaltning handhaves under

statskontorets överinseende av länsstyrelserna. Låneverksamlieten i övrigt

handhaves av statens arbetsmarknadskommission och av särskilda värnpliktslånenämnder

med biträde av familjebidragsnämnderna.

I detta sammanhang bör även erinras örn de familjebidrag, sorn. värnpliktig

med avlöning enligt för fredstid gällande bestämmelser kan erhålla jämlikt

fredsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942 (nr 524) eller — örn tjänstgöringen

fullgöres det år, varunder 26 års ålder uppnås, eller senare — jämlikt

krigsfamiljebidragsförordningen samma dag (nr 521).

2. Föreliggande förslag.

I ett den 20 december 1943 avgivet betänkande (statens off. utredn.

1943: 47) ha förutnämnda utredningsmän — expeditionschefen i jordbruksdepartementet

G. A. Bouveng, tillika ordförande, och hovrättsrådet i Svea hovrätt,

löjtnanten i Svea artilleriregementes reserv E. Thomasson — framlagt

förslag rörande meritberäkning m. m. för befälsutbildade värnpliktiga. I betänkandet

lia dessutom förordats vissa ändringar i gällande bestämmelser

rörande penningbidrag och premier ävensom vidgad tillämpning av bestämmelserna

rörande värnpliktslån och familjebidrag.

I sistnämnda hänseenden inhämtas av betänkandet följande.

Penningbidrag.

Utredningsmännen lia anfört, att de icke funnit anledning föreslå ändring

i den provisoriskt fastställda skalan för penningbidrag i annan mån än som

betingades av organisatoriska förändringar. Vid flygvapnet hade befattningen

överfurir tillkommit. Därest överfurir toge avsked och sedermera såsom

värnpliktig inkallades till repetitionsövning, kunde han komma att för

repetitionsövningen erhålla överfurirs grad. Penningbidrag för denna grad

måste därför bestämmas. Befattningshavare i graden närmast under överfurir,

nämligen furir, skulle enligt kungörelsen erhålla 2 kronor 50 öre, i

graden närmast över, nämligen sergeant, 3 kronor. Det syntes ej lämpligt

att här röra sig med mera ojämna belopp än halva krontal. Med beaktande

jämväl av de kvalifikationer, vilka krävdes av överfurir, föresloges ett penningbidrag

av 3 kronor för överfurir.

Premier.

1. Premiernas belopp. I nuvarande statsfinansielia läge lia utredningsmännen

ansett ökade förmåner ej kunna förordas utan mycket starka skäl. En

höjning av premierna på sätt enligt betänkandet Sveriges förenade studentkårers

värnpliktskommitté föreslagit, eller till 900 kronor, respektive 2 100

kronor, skulle för budgetåret 1943/44 lia medfört en ökad kostnad av ungefär

1400 000 kronor. De nuvarande premierna syntes av de värnpliktiga allmänt

ha betraktats såsom en mycket god hjälp vid återgången till den civila utbildningen

eller levnadsbanan. Utredningsmännen ha därför föreslagit, att

någon ändring ej skulle ske i fråga örn premiernas belopp, d. v. s. att dessa

i princip skulle bestämmas till 1 500 kronor och 500 kronor med minskning

under nuvarande förhållanden till 1 250 kronor och 250 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj-.ts proposition nr 149.

Vidare lia utredningsmännen anfört följande.

Rätten att få premien betald i förtid Ilar medfört åtskilliga olägenheter

vid tillämpningen. Med hänsyn härtill och då det för de befälsutbildade

icke torde vara av avgörande betydelse att lia nämnda rätt, anse vi att densamma

bör borttagas. Eftersom det vidare på något håll ifrågasatts, att

den lägre premien skulle få utbetalas redan vid den egentliga plutonchefsskolans

slut, i stället för, såsom i kungörelsen är avsett, först efter slutet

av den med plutoncliefsskolan förenade trupptjänstgöringen, torde kungörelsens

lydelse böra något jämkas, och även i övrigt torde vissa formella jämkningar

böra göras. I särskild skrivelse framlägga vi förslag till slutgiltiga

bestämmelser.

2. Fråga örn premier åt värnpliktiga i specialtjänst. För de

värnpliktiga i gemen utgör tjänstgöringstiden 450 dagar. För värnpliktig,

som studerar för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare, veterinär eller

ingenjör eller eljest i sådana ämnen, att hans insikter kunna vara till särskilt

gagn för krigsmakten, gäller dels att tjänstgöringen fullgöres i särskilt

angiven ordning med avbrott för studiernas fullgörande, dels att honom kan

för bibringande eller vidmakthållande av insikter, erforderliga för avsedd

mobiliseriugsbefattning, åläggas fortsatt tjänstgöring under högst 180 dagar,

fördelade på omgångar under hela värnpliktstiden.

Bestämmelser örn tjänstgöring för värnpliktiga i specialtjänst lia hittills

meddelats för följande kategorier, nämligen inom armén för läkare, tandläkare

och apotekare, veterinärer, gasskyddstekniker, tygtekniker, krigskassörer

och mekaniker samt inom marinen för vissa ingenjörer, intendenter,

tygtekniker, gasskyddstekniker, läkare och tandläkare.

Enligt 128 § inskrivningsförordningen skall värnpliktig i specialtjänst,

innan han må inkallas till fackutbildning,

vid utbildning till läkare lia avslutat den kliniska tjänstgöringen i medicin

och kirurgi utom i vad den omfattar tjänstgöring såsom assistent,

vid utbildning till tandläkare lia avlagt tandläkareexamen,

vid utbildning till apotekare lia avlagt farmacie kandidatexamen samt

vid utbildning till veterinär lia avslutat den praktiska tjänstgöringen vid

veterinärhögskola.

I en den 30 april 1942 dagtecknad promemoria, som låg till grund för

det i propositionen 1942: 297 framlagda förslaget, framhöllo utredningsmännen

rörande frågan örn premier åt värnpliktiga i specialtjänst följande.

A ena sidan gäller för flertalet av de till specialisterna hörande kategorierna,

att den fortsatta tjänstgöringen äger rum inom vederbörandes eget

fackområde, vilket får betraktas såsom både fördel och merit. Å andra

sidan mäste det anses såsom en olägenhet att tjänstgöringen, visserligen

fördelad på relativt korta omgångar, utsträckes över hela värnpliktstiden,

och det är givet, att det för mången kan medföra såväl ekonomisk som

annan olägenhet att vid upprepade tillfällen få avbryta sin civila verksamhet.

Särskilt för dem, vilka i sitt civila yrke lia fasta kostnader — t. ex. en

praktiserande läkares mottagningsvåning och sjuksköterska — kan den

militära tjänstgöringen bliva kännbar nog i ekonomiskt avseende. Att åtgärder

vidtagas till mildrande av dylik ekonomisk olägenhet finna vi över
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition nr 149.

ensstämmande med billighet och rättvisa. Därmed är emellertid ej sagt

att detta bör ske genom att ifrågavarande värnpliktiga erhålla premier.

Snarare synes det oss ligga nära till hands att bestämmelserna örn näringsbidrag

göras tillämpliga jämväl å dylik tjänstgöring. Familjebidragsförordningen

är emellertid för närvarande föremål för överarbetning. Bestämmelser

som närmare reglera specialisternas facktjänstgöring äro jämväl under utarbetande.

Med" hänsyn härtill och då något behov av regler för kompensation

åt specialisterna icke. vid det förhållandet att jämlikt övergångsbestämmelserna

till den nya värnpliktslagen stadgandena i 27 § 1 mom. D

värnpliktslagen icke äro tillämpliga å äldre årsklasser, synes föreligga under

budgetåret 1942/43, finna vi det lämpligt att först i samband med avgivandet

av förslag till annan kompensation än ekonomisk sådan upptaga förevarande

fråga till slutlig behandling.

I föreliggande betänkande ha utredningsmännen erinrat, att spörsmålet

behandlats i Sveriges förenade studentkårers värnpliktskommittés rapport

till den s. k. studentriksdagen 1943, varvid anförts, att kommittén visserligen

icke kunde godtaga den av utredningsmännen givna argumenteringen

men likväl icke ville påyrka, att premie skulle utgå till värnpliktiga specialister.

Detta berodde därpå, att avsikten med premien vore, att den skulle

vara en hjälp i utbildningsarbetet efter värnpliktstjänstgöringen och att således

motiven för dess erhållande bortfölle i den mån den längre utbildningstiden

infölle efter avslutad civil utbildning. Därtill bomme att, sedan

numera penningbidraget differentierats efter innehavd tjänsteställning, dessa

specialister antagligen bomme att åtnjuta en högre avlöning under senare

delen av sin militära tjänstgöring än övriga värnpliktiga.

Utredningsmännen ha nu uttalat följande.

Tjänstgörings- och övriga förhållanden äro i vissa hänseenden olika för

värnpliktiga i specialtjänst och för de befälsutbildade. Därav följer att

frågan örn de förstnämndas ekonomiska kompensation får bedömas från

delvis andra utgångspunkter än som skedde beträffande de befälsutbildade.

Det torde till en början kunna fastslås, att högre premie ej bör ifrågakomma

åt värnpliktiga i specialtjänst än den som normalt skall utgå till de

till underofficer utbildade, nämligen 500 kronor eller, därest den förlängda

tjänstgöringen för värnpliktiga i specialtjänst är kortare än 180 dagar, ett i

proportion därtill sänkt belopp. Därest facktjänstgöringen, såsom ofta torde

bliva fallet, fördelas på sex omgångar örn 30 dagar, skulle det alltså högst

kunna bli fråga örn ett premiebelopp av ungefär 80 kronor för varje dylik

tjänstgöringsomgång. Redan med hänsyn till detta belopps ringhet kan det

ifrågasättas, huruvida premie skall utgå.

Eftersom dagavlöningen utgår efter grad samt de värnpliktiga i specialtjänst

i allmänhet efter viss tjänstgöringstid ha högre tjänstegrad eller

tjänsteställning än de befälsutbildade efter lika lång tjänstgöringstid, få de

värnpliktiga i specialtjänst under sin tjänstgöring något mera betalt än sina

kamrater i vapentjänst. Skillnaden i lön är dock ganska obetydlig, och den

torde i huvudsak uppvägas av att en värnpliktig i högre grad torde ha

större, av tjänsten betingade småutgifter än en i lägre grad.

För de värnpliktiga i specialtjänst förläggas vidare de tidigare tjänstgöringsomgångarna

så vitt möjligt till sådana tidpunkter, att de passa in

med deras civila utbildning. De på ett senare stadium infallande kortare

tjänstgöringsomgångarna örn 30 dagar (facktjänstgöringen) torde icke med
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

föra större avbräck eller märkbar försening i den civila banan. Det kan i

sådant avseende erinras därom, att enligt gällande avlöningsreglementen

statsanställd i ordinarie eller extra ordinarie ställning får behålla en del avlönen

under tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring.

Dylika korta omgångar torde ofta kunna göras på semestertider, då den

värnpliktige, om han är i annans tjänst, brukar få åtminstone till väsentlig

del behålla sina löneförmåner. —--Ar åter den värnpliktige egen före
tagare,

blir ju hans ställning icke ekonomiskt sämre därav, att semestertiden

använts för sysselsättning, som ger viss inkomst.

Årbetet för en värnpliktig i specialtjänst är ofta att helt jämställa med

arbetet i hans civila yrke och torde praktiskt taget alltid åtminstone likna

det civila arbetet. Militärtjänstgöringen kan alltså för dylika värnpliktiga

i mycket betraktas såsom en direkt utbildning i det civila yrket. Av vår

utredning örn meritberäkningen kommer att framgå, att det ingalunda alltid

är möjligt att låta de befälsutbildade räkna befälsutbildningen såsom merit

i den utsträckning att de få full kompensation. Meritberäkningen låter sig

emellertid i allmänhet enklare genomföra för värnpliktiga i specialtjänst än

för de befälsutbildade.

Premien är såsom värnpliktskommittén anförde i sin nyss nämnda rapport

avsedd att hjälpa den värnpliktige i hans civila utbildning efter värnpliktstjänstgöringen.

Såsom framgår av det förut sagda kommer facktjänstgöringen

att delvis infalla efter det att den civila utbildningen avslutats.

Härtill kommer, att under den del av den senare tjänstgöringen, som infaller

efter 26 års ålder, de värnpliktiga även i fredstid kunna få bidrag enligt

krigsfamiljebidragsförordningen, varigenom näringsidkare också ha möjlighet

att få näringsbidrag.

Efter övervägande av nu nämnda omständigheter ha utredningsmännen

uttalat, att tillräckliga skäl icke funnes för att värnpliktiga i specialtjänst

skulle erhålla premier.

3. Premier åt medlemmar av sjövärnskåren. Utredningsmännen

ha i denna fråga erinrat, att de i sitt förslag till provisoriska bestämmelser

framhöllo, att medlemmar av sjövärnskåren icke borde erhålla premier.

Sjövärnskårens uppgifter och utbildningsförliållanden framgå av följande.

Sjövärnskåren, som rekryteras på frivillighetens väg, ingår i sjöförsvaret

samt har till uppgift att vid förstärkt försvarsberedskap (mobilisering) ävensom

eljest, då så finnes lämpligt, ställa särskilt utbildad personal till krigsmaktens

förfogande.

Utbildningen vid sjövärnskåren anordnas i aspirantkurs (rekrytkurs), underbefälskurs,

fänrikskurs och kaptenskurs samt repetitionskurser ävensom

därutöver dels vid särskilt anordnade kurser och dels i samband med övningar

och föredrag m. m. Underbefälskurs genomgås av aspirant i regel

under första värnpliktstjänstgöringen. För aktiv medlem, vilken ej haft

aspirantutbildning före första tjänstgöring, skall underbefälskursen vara omkring

5 månader, varav högst 3 månader må ingå i första värnpliktstjänstgöringen.

Fänrikskurs anordnas alternativt å en vinterlinje om cirka 7 månader,

vanligen i anslutning till första värnpliktstjänstgöringen, eller å en

sommarlinje örn cirka 6 månader, uppdelad med omkring 3 månader under

två på varandra följande somrar, i regel med början under sommaren närmast

efter första värnpliktstjänstgöringens avslutande. Kaptenskurs omfattar

två månader. Aktiv medlem är skyldig att under ettvart av den aktiva

modlemstidens tre första kalenderår fullgöra en repetitionskurs örn minst 4,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

högst 6 dagar, samt att därefter tjänstgöra 2 dagar vartannat år. Det är

avsett att frivillig tjänstgöring dessutom skall ske i ej ringa utsträckning.

Under aspiranttjänstgöringen erhålles ingen lön, och aspiranterna få delvis

bestrida kostnaderna för förplägnad. Under utbildningen utöver den

för värnpliktiga i allmänhet bestämda tiden erhålla medlemmarna avlöning

efter grad och efter samma grunder, som gälla för värnpliktiga under den

förlängda befälsutbildningen.

Till fänrikskursen torde i framtiden komma att årligen kommenderas omkring

15 elever. Under nuvarande förhållanden torde antalet tills vidare

bliva omkring det dubbla. De, som under den förstärkta försvarsberedskapen

kommenderas till fänrikskurs, inkallas till beredskapstjänstgöring och få ej

längre militärtjänstgöring än andra värnpliktiga, enär eleverna i fänrikskursen

örn de ej kommenderats till kursen i stället skulle lia fått göra vanlig

beredskapstjänst.

Yid överläggningar mellan utredningsmännen och chefen för sjövärnskären

har denne anfört följande.

Skäl torde icke föreligga att ge kårens medlemmar premie för annan

utbildning än fänrikskursen. Beträffande denna syntes emellertid rättvisan

kräva premier. Utbildningstiden vore minst lika lång som utbildningen till

värnpliktig underofficer. Att tjänstgöringen vore frivillig borde ej betaga

eleverna premie; det hade ansetts självklart, att även de befälselever, vilka

frivilligt anmälde sig till aspirant- eller plutonchefsskolor, skulle erhålla

premie, och lönenämndens förslag om att flygskyttar, flygförare samt bombfällare

och navigatörer, vilka samtliga uttagas på frivillighetens väg, ej skulle

erhålla premier, hade ej vunnit bifall. Därest ej fänrikskurserna särskilt kompenserades,

kunde det antagas, att rekryteringen i framtiden ej bleve tillfredsställande.

I sådant fall finge man överväga, huruvida man ej måste

införa bestämmelser örn tvångsvis uttagning. Det vore dock att beklaga,

därest man skulle finna sig nödsakad att inom denna på frivillig anslutning

byggda kår tillgripa tvångskommendering till en så lång kurs som fänrikskursen,

och en dylik åtgärd kunde befaras komma att menligt inverka å

aspiran trekry teringen.

Utredningsmännen ha framhållit att, eftersom sjövärnskären vore en frivillig

kår, tjänstgöringen för eleverna i sjö värnskårens fänrikskurser icke

kunde anses helt jämförbar med tjänstgöringen för eleverna i plutonchefsoch

aspirantskolor. Sjövärnskären hade emellertid en viktig uppgift inom

vårt marina försvar, och tack vare kårmedlemmarnas intresserade frivilliga

arbete bleve kostnaderna för kårens verksamhet tämligen små i förhållande

till resultaten. Yad kårchefen anfört örn rekryteringen syntes mycket beaktansvärt.

Utredningsmännen ansåge sig därför numera böra, med frångående

av tidigare ståndpunkt, förorda premie för genomgången fänrikskurs

vid sjövärnskären. Fänrikskursens längd syntes motivera lika hög premie

som till plutonchefsskoleeleverna eller 500 kronor. Av samma skäl, som

för närvarande för plutonchefseleverna föranlett premiens minskning till

hälften, borde premien för eleverna i fänrikskursen tills vidare bestämmas

till hälften av det normala beloppet eller alltså till 250 kronor.

Värnpliktslån.

Utredningsmännen lia framlagt förslag av innebörd, att befälsutbildade

även i fredstid skulle kunna erhålla värnpliktslån. I detta avseende ha

utredningsmännen anfört följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

Det torde få antagas, att en befälsutbildad någon gång på grund av den

förlängda värnpliktstjänstgöringen råkar i sådana ekonomiska svårigheter,

att han skulle kunna lämpligast hjälpas genom värnpliktslån. Ehuru värnpliktslånen

närmast äro avsedda för krigs- och beredskapsförhållanden, synes

hinder icke möta mot att utsträcka den förmån de avse att giva även till

dem, vilka i fredstid få förlängd tjänstgöring för befälsutbildning. Ehuru

den hjälp som genom ett värnpliktslån gives den enskilde kan få mycket

stor betydelse för honom, torde dylika lån icke komma att behöva beviljas

så många befälsutbildade, att det för staten kommer att röra sig örn mera

avsevärda belopp. Med hänsyn till de befälsutbildades allmänt höga standard

torde staten även kunna räkna med att i de allra flesta fall få tillbaka

de till dem utlämnade värnpliktslånen.

Det kan ifrågasättas, huruvida i fredstid särskilda värnpliktslånenämnder

böra finnas för det fåtal ärenden, varom det här kan bli fråga. För vår del

finna vi det mera lämpligt, att dessa nämnders åligganden under fred handhavas

av länsstyrelserna med biträde av familjebidragsnämnderna. En annan

tänkbar möjlighet är att lånen beviljas centralt av tillsynsmyndigheten för

fredsfamiljebidragsärenden.

Utredningsmännen lia framhållit, att förslaget i denna del icke hade

någon betydelse under nuvarande beredskapsförhållanden. Hänsynen till

de befälsutbildade talade emellertid för att samtliga de åtgärder, genom

vilka det allmänna ville söka utjämna den på dem lagda bördan, i princip

beslutades i ett sammanhang.

Beträffande av utredningsmännen framlagt förslag till förordning örn värnpliktslån

i fredstid torde få hänvisas till betänkandet (s. 177 f.).

Familjebidrag.

Utredningsmännen ha vidare upptagit spörsmålet huruvida icke värnpliktiga,

vilka åläggas längre tjänstgöring än värnpliktiga i allmänhet, borde

under fredstid få komma i åtnjutande av jämlikt krigsfamiljebidragsförordningen

utgående näringsbidrag. Fredsfamiljebidragsförordningen innefattar

icke denna bidragsform.

Härutinnan ha utredningsmännen yttrat:

Av eleverna vid plutonchefs- och aspirantskolorna äro visserligen endast

ett fåtal egna företagare. Det måste emellertid hållas för visst, att ett icke

ringa antal av dem, som nu upptagas såsom studerande eller utan yrke, så

småningom kommer att bliva egna företagare. Det är emellertid icke den

sistnämnda kategorien, som i förevarande sammanhang är mest aktuell. De

befälsutbildade, vilka efter befälsutbildningen få vidare civil utbildning och

sedermera bliva egna företagare, kunna, därest vårt i det följande avgivna

förslag om meritberäkning för inträde i skolor m. m. genomföres, i samma

utsträckning som andra befälsutbildade vid inträde i dessa skolor räkna sig

befälsutbildningen tillgodo. Problemet gäller alltså i första hand på vad

sätt bistånd skall kunna lämnas åt dem, vilka redan vid tiden för befälsutbildningen

äro egna företagare.

Förut har föreslagits, att de till befälsutbildning och till förlängd tjänstgöring

uttagna värnpliktiga i specialtjänst skola kunna erhålla värnpliktslån.

En sådan förmån torde kunna vara just dessa egna företagare till stor

nytta.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 149.

Beträffande ytterligare särskild hjälp åt egna företagare under värnpliktstjänstgöring

synes det önskvärt att icke tillskapa någon ny hjälpform för

detta mycket begränsade antal värnpliktiga. Det bör därför undersökas,

huruvida ej näringsbidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen är en lämplig

form för denna kompensation.

Enligt 14 § krigsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942 (nr 521) må

värnpliktig, som driver näring eller rörelse, i den mån behov prövas föreligga,

i stället för familjepenning och bostadsbidrag erhålla näringsbidrag till bestridande

av avlöningskostnader, som uppkomma till följd av att särskild

arbetskraft måste anlitas för att under den värnpliktiges tjänstgöring helt

eller delvis ersätta honom. Näringsbidrag enligt 14 § må ej beviljas, med

mindre det måste antagas, att förutsättningar äro för handen för näringens

eller rörelsens fortsatta drivande. Bidrag må utgå med högst 10 kronor för

dag. Vid bestämmande av bidragets storlek skall hänsyn tagas till det genomsnittliga

normala driftsöverskott, som företaget kan beräknas lämna

under den värnpliktiges tjänstgöring, och till dennes möjligheter att av inkomsterna

från företaget bidraga till den anlitade arbetskraftens avlönande.

I 15 § krigsfamiljebidragsförordningen stadgas att, därest hinder möter mot

näringens eller rörelsens fortsatta drivande under den värnpliktiges tjänstgöring

men förutsättningar finnas för näringens eller rörelsens återupptagande

efter tjänstgöringens slut, särskilt bidrag kan, då synnerliga skäl föreligga,

beviljas för bestridande under tjänstgöringen av utgifter, som prövas nödvändiga

för att näringen eller rörelsen skall kunna återupptagas av den

värnpliktige efter tjänstgöringens slut. Näringsbidrag enligt 15 § må beviljas

med högst 100 kronor för månad.

Krigsfamiljebidragsförordningen äger tillämpning, när värnpliktiga äro inkallade

enligt 28 § 1 mom. värnpliktslagen och krigsavlöningsreglementet

skall tillämpas å dessa värnpliktiga. Förordningen skall därjämte med vissa

undantag och inskränkningar tillämpas å värnpliktiga, som det år de fylla

26 år eller senare fullgöra tjänstgöring enligt 27 § värnpliktslagen.

Erfarenheten torde ha visat, yttra utredningsmännen, att näringsbidraget

inneburit en på det hela taget god lösning av det svåra problemet att tillgodose

näringsidkare under värnpliktstjänstgöring. Krigsfamiljebidragsförordningen

vore redan nu tillämplig å värnpliktiga, som det år de fyllde 26

år eller senare fullgjorde tjänstgöring enligt 27 § värnpliktslagen. Det syntes

lämpligt, att de värnpliktiga, vilka enligt sagda paragraf ålades längre tjänstgöring

än värnpliktiga i allmänhet, alltid under den förlängda tjänstgöringstiden

skulle kunna få näringsbidrag. Detta torde kunna ske på det sättet, att dessa

värnpliktiga berättigades att, under de i krigsfamiljebidragsförordningen angivna''

villkoren, erhålla näringsbidrag enligt 14 § i stället för familjebidrag

enligt fredsfamiljebidragsförordningen eller utöver familjebidrag enligt fredsfamilj

ebidragsförordningen tillika näringsbidrag enligt 15 § krigsfamiljebi dragsförordningen.

Eftersom familjebidragsnämnder skulle finnas även i fredstid,

syntes beviljandet av dessa näringsbidrag ej komma att vålla några svårigheter.

Principbeslut i denna fråga borde fattas utan dröjsmål. Utredningsmännen

lia framlagt förslag till förordning örn ändring i fredsfamiljebidragsförordningen,

i vilket hänseende torde få hänvisas till betänkandet (s. 178).

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

3. Yttranden.

Över utredningsmännens förslag lia yttranden avgivits av därav berörda

myndigheter och organisationer.

Överbefälhavaren har ifrågasatt, att även värnpliktiga i special tjänst, som

ha längre utbildningstid än värnpliktiga i allmänhet, skulle erhålla premier.

Yad i betänkandet anförts mot premier i detta fall syntes till största delen

icke tillämpligt beträffande andra än läkare, tandläkare, apotekare och veterinärer.

Även i fråga örn dessa finge emellertid ej förbises, att de kortare

tjänstgöringsperioderna, som skulle fullgöras under en lång följd av år,

många gånger kunde bliva mycket olägliga. En yngre läkare kunde hindras

att skaffa sig ett fördelaktigt vikariat. Även örn samtliga värnpliktiga av

dessa kategorier hade längre utbildning och denna, så långt det ginge,

anpassades efter deras civila studier, lade staten dock på dessa en tyngre

börda än på värnpliktiga i allmänhet. Rättvisesynpunkten syntes därför

böra medföra, att alla värnpliktiga med längre tjänstgöringstid än den vanliga

erhölle premier, detta desto mera som premier föreslagits skola utgå

även till värnpliktiga, vilkas längre tjänstgöring berodde på frivilligt åtagande.

I en den 18 februari 1944 dagtecknad, särskild skrivelse har därefter tillförordnade

chefen för försvarsstaben, för överbefälhavaren, upptagit frågan örn

premier till värnpliktig, som efter kommendering till officersaspirantskola

eller till utbildning till flygförare (bombfällare, navigatör) av annan anledning

än sjukdom icke erhållit godkända vitsord från skolan eller utbildningen.

I skrivelsen har framhållits, att ett icke obetydligt antal elever i

officersaspirantskolan trots stort intresse för utbildningen samt energiskt

och plikttroget arbete likväl icke kunnat tillgodogöra sig utbildningen i sådan

grad, att de kunnat erhålla godkända vitsord vid utbildningens slut.

Att det först vid ett relativt sent skede av utbildningen blivit klart, att

vissa elever icke uppfyllde de anspråk, som ur militär synpunkt måste ställas

på dem, borde icke läggas dem till last vid bestämmandet av den ekonomiska

kompensationen. Premie syntes i angivna fall böra utgå med under

nuvarande förhållanden 750 kronor. Yederbörande elev borde äga hos Kungl.

Majit ansöka örn premie. Någon anledning att föreslå liknande bestämmelser

beträffande värnpliktiga, vilka vid genomgång av plutonchefsskola eller utbildning

till flygskytt icke erhållit godkända vitsord, syntes åtminstone för

närvarande icke föreligga.

Chefen för armén har ansett, att frågan örn premie jämväl till officersaspirant

eller motsvarande ersättning, exempelvis höjt ekiperingsbidrag, i

detta sammanhang borde upptagas till behandling. Det syntes uppenbart,

att den särskilt för en mindre välsituerad yngling icke obetydliga summan

av 1 500 kronor, som normalt vore avsedd att vid officersaspirantskolans

slut utbetalas till blivande reservofficerare och värnpliktiga officerare men

däremot icke till blivande officerare, måste innebära en lockelse från officersyrket,

i det att beloppet utgjorde ett gott startkapital för en kanske

stundom mera begärlig civil utbildning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 149.

Chefen för marinen har anfört följande.

En stor del av befälsutbildade utgjordes av studerande vid högskolor

eller universitet. För dessa innebure befälsutbildningstiden ett stort avbräck

i studierna, för vilket de blott i ringa mån kunde bliva kompenserade genom

de förmåner, som skulle erhållas med tillämpande av de föreslagna bestämmelserna.

På grund av studiernas förlängning, vilken — därigenom att

kurser och tentamensperioder icke kunde utnyttjas — oftast bleve avsevärt

större än befälsutbildningstiden, komme studiekostnaderna att avsevärt ökas

och skuldbördan bliva tyngre att bära. Lån, som tagits i avsikt att amorteras

efter studiernas avslutande, komme genom mellankommande befälsutbildning

att förfalla till betalning redan under själva studietiden i stället

för som beräknats efter densamma. Beträffande de studerande syntes därför

en viss kompensation böra stadgas, förslagsvis i form av penningbidrag eller

lättnader med avseende å termins- eller kursavgifter. Bestämmelser av dylik

eller annan art torde dock ansetts lia legat utanför området för betänkandet,

men uppmärksamhet å problemet hade synts böra fästas även i detta sammanhang.

Försvarets civilförvaltning har erinrat, att värnpliktig redan nu kunde erhålla

näringsbidrag under fredstjänstgöring från och med det år han fyller

26 år. Förslaget ginge ut på, att dylik förmån skulle beredas även vid lägre

ålder. Aven örn endast ett mindre antal värnpliktiga under 26 år tillhörde

yrkesgruppen företagare, finge det i och för sig anses befogat att vederbörande

på ett eller annat sätt kompenserades för den förlängda utbildningstiden.

Då emellertid för sådana värnpliktiga, som tillhörde nämnda grupp,

de svårigheter, som skulle motivera förmånen, i lika mån förelåge under den

första värnpliktstjänstgöringen, förefölle det tveksamt, örn de föreslagna

bestämmelserna komme att bliva av nämnvärd betydelse.

Försvarsväsendets lönenämnd har, då såväl furir som överfurir vore att

hänföra till underbefäl, ansett penningbidraget till överfurir böra fastställas

till två kronor 75 öre för dag eller, därest detta av praktiska skäl icke skulle

anses lämpligt, till det för furir fastställda beloppet två kronor 50 öre för dag.

Överståthållarämbetet har tillstyrkt förslaget, att de befälsutbildade skulle

beredas möjlighet att erhålla värnpliktslån även under normala förhållanden.

Bestyret med lånen borde ankomma på länsstyrelserna. Denna uppfattning

har delats av länsstyrelserna i Stockholms och Örebro län.

Statens arbetsmarknadskommission har i likhet med utredningsmännen ansett,

att värnpliktiga, som fullgöra fortsatt tjänstgöring, böra beredas möjlighet

att erhålla värnpliktslån. Beträffande den myndighet, som skulle bevilja

lånen har anförts följande.

Hedan vid tillkomsten av 1940 års värnpliktslåneförordning ifrågasattes,

huruvida icke ansökningar örn värnpliktslån borde prövas centralt av statens

arbetsmarknadskommission utan särskilda värnpliktslånenämnder. Som skäl

härför framfördes främst, att man härigenom vunne ett enhetligare bedömande

av ansökningarna. Att man slutligen stannade inför nu gällande

ordning med särskilda värnpliktslånenämnder såsom första instans torde dels

ha berott därpå att med den omfattning, som värnpliktslånen kunde förväntas

taga och som de också togo, handläggandet av dylika ärenden skulle

vålla en arbetsbelastning för kommissionen, vilken ur åtskilliga synpunkter

skulle medföra olägenheter, dels ock att man ville utnyttja de möjligheter

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 149. 13

att vinna kännedom om lokala förhållanden, som länsvis inrättade nämnder

skulle bereda.

Enligt kommissionens förmenande kunde omfattningen av deri värnpliktslåneverksamhet,

som skulle föranledas av förevarande förslag, icke bliva

sådan, att hinder ur arbetsbelastningssynpunkt mötte för kommissionen att

handlägga ärendena. Kommissionen holle också före, att det vore av värde,

att kommissionens erfarenheter i fråga om handläggning av dylika ärenden

kunde tillvaratagas. Just med hänsyn till det ringa antal ärenden, som

torde kunna förväntas föranledas av nu förevarande förslag, syntes det kunna

befaras, att en handläggning av ärendena hos de olika länsstyrelserna skulle

komma att åtminstone till en tid medföra skiljaktigheter i fråga örn ansökningarnas

bedömande. Det kunde också erinras, att det, därest ansökningarna

skulle prövas av länsstyrelserna, icke kunde ifrågasättas, att kommissionen

skulle, på sätt gällde i fråga örn värnpliktslån enligt förordningen

den 31 augusti 1940, bliva underställnings- och besvärsmyndighet. Den fördel,

som med nuvarande ordning vore förbunden därmed att kommissionen

kunde genom prövning av underställnings- och besvärsärenden verka för ett

enhetligare bedömande, skulle sålunda icke vara för handen, därest prövningen

lades hos länsstyrelserna. Kommissionen funne sig därför böra förorda

vad utredningsmännen i författningsförslaget föreslagit därom, att värnpliktslån

skulle beviljas av statens arbetsmarknadskommission.

Skulle sedermera annan myndighet än arbetsmarknadskommissionen bliva

förordnad såsom tillsynsmyndighet å familj ebidragsförordningarna, borde

övervägas att förordna denna myndighet jämväl såsom lånebeviljande organ.

Yidkommande frågan örn näringsbidrag har kommissionen framhållit, att

den föreslagna utvidgningen av rätten till näringsbidrag huvudsakligen finge

betydelse i fråga örn dels värnpliktig, som uttoges för fortsatt utbildning

till officer (reservofficer) eller underofficer eller för vederbörliga specialbefattningar

viel flygvapnet, dels ock värnpliktig, som fullgjorde facktjänstgöring

senast det år, under vilket han uppnådde tjugufem års ålder. Yad anginge

sistnämnda värnpliktiga i specialtjänst (läkare, tandläkare, apotekare, ingenjörer,

sjökaptener m. fl.) komme dessa dock att i regel få sin fortsatta tjänstgöring

först efter fyllda 25 år, och dessförinnan syntes de endast undantagsvis

lia möjlighet att etablera sig såsom närings- eller rörelseidkare. Yidare

har kommissionen i ämnet anfört:

Som utredningsmännen framhållit gällde förevarande spörsmål emellertid

i första hand värnpliktiga, vilka redan vid tiden för befälsutbildningen vore

egna företagare.

Aven örn utredningsmännens förslag att införa bidragsformen näringsbidrag

i fredsfamiljebidragsförordningen kunde godtagas, syntes det kunna

ifrågasättas, huruvida det icke vore en lämpligare lösning av förevarande

spörsmål, att krigsfamiljebidragsförordningen i den omfattning, som angåves

i förordningens 1 § 4 morn., gjordes tillämplig under den fortsatta tjänstgöring,

varom i sammanhanget vöre fråga. Till stöd för en dylik uppfattning

kunde anföras följande.

Familjebidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen utginge endast i

form av familjepenning. Aven örn det förhållandet, att denna vore högre

än enligt krigsfamiljebidragsförordningen, möjliggjorde visst hänsynstagande

till bostadskostnaden, gällde detta allenast i fråga örn en relativt låg bostadskostnad.

En värnpliktig i exempelvis 24-års åldern, som fullgjorde

fortsatt tjänstgöring, kunde emellertid lia nått en civil standard, som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

föranlett honom att för sig och sin familj förskaffa bostad till en relativt

hög kostnad. Till en dylik högre bostadskostnad kunde, då fredsfamiljebidragsförordningen

vore tillämplig, hänsyn icke tagas. Det framstode

mången gång såsom obilligt, att bidrag icke kunde utgå för hela den

bostadskostnad, som måste anses fullt försvarlig med hänsyn till den värnpliktiges

civila förhållanden. Bebodde den värnpliktige egen fastighet skulle

under olyckliga omständigheter svårigheten att bestrida bostadskostnaden,

d. v. s. betala ränta och amorteringar m. m., kunna äventyra fastighetens

behållande. Aven örn i dylikt fall enligt utredningsmännens förslag värnpliktslån

skulle kunna beviljas, kunde det dock ifrågasättas, örn den värnpliktige

icke vore förtjänt av hjälp utan återbetalningsskyldighet.

En ytterligare fördel, som tillämpningen av krigsfamiljebidragsförordningen

skulle medföra, vore, att sjukbidrag kunde utgå. Under längre fortsatt

tjänstgöring kunde kostnaderna för sjukvård åt familjemedlemmarna

komma att uppgå till belopp, som för den värnpliktige vore mycket betungande.

Landsorganisationen i Sverige har icke haft något att erinra mot förslaget

i vad det avser penningbidrag. I fråga örn premierna har landsorganisationen

avstyrkt, att möjligheten till förskottsbetalning borttoges, samt ifrågasatt, örn

icke premierna borde fixeras till högre belopp under vissa förutsättningar.

Tillräckliga skäl att undantaga värnpliktiga i specialtjänst från rätt till premie

syntes ej lia förebragts. Förslaget örn värnpliktslån tillstyrktes.

Sveriges yngre läkares förening har ifrågasatt, örn det icke vore möjligt

att giva de befälsutbildade tillfredsställande kompensation icke såsom föreslagits

i såväl ekonomiskt som i merithänseende utan enbart i form av

väsentligt ökade ekonomiska förmåner. Vidare bär föreningen betonat nödvändigheten

av att de specialutbildade läkarna erhölle skälig kompensation

för sin längre tjänstgöring i form av väsentligt ökade ekonomiska förmåner.

Svenska veterinärläkarföreningen har föreslagit, att till värnpliktig, som

uttagits i special tjänst såsom veterinär, skulle utgå premie med 250 kronor

efter fullgjord fackutbildning, med 250 kronor efter den första facktjänstgöringen

örn 135 dagar samt med ytterligare 250 kronor, sedan 90 dagar

fullgjorts av andra facktjänstgöringen. Till stöd härför har anförts följande.

Huvuddelen av de värnpliktiga veterinärernas tjänstgöringstid är förlagd

till tiden efter de praktiska tjänstgöringarnas vid veterinärhögskolan avslutande,

beträffande facktjänstgöringen huvudsakligen efter avlagd veterinärexamen.

Fackutbildningen örn 90 dagar och den första facktjänstgöringen

örn 135 dagar fullgöras innan de värnpliktiga veterinärerna haft någon eller

ringa inkomst av yrkesutövning. Studietiden vid veterinärhögskolan hade

under de sista åren utgjort omkring sju år. När de värnpliktiga veterinärerna

sålunda hade att fullgöra huvuddelen av sin tjänstgöring, hade de

i regel ådragit sig studieskulder, för vilka de under värnpliktstjänstgöringen

hade ränte- och amorteringsutgifter. Aven örn icke direkta ekonomiska

svårigheter uppkomme för dem, för vilka värnpliktslånen avsåges himna

hjälp, syntes viss kompensation genom pemier vara berättigad. Att premierna

endast skulle betraktas såsom en hjälp i utbildningsarbetet efter

värnpliktstjänstgöringen, framstode beträffande värnpliktiga i specialtjänst

såsom en uppenbar orättvisa.

I allmänhet vunnes första anställning såsom distriktsveterinär — veterinärkårens

flertal utgjordes av distriktsveterinärer — först nio år efter av
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

15

lagd veterinärexamen. Någon tjänstgöring rinder semestertid, som påtalades

av utredningsmännen, kunde sålunda för de flesta värnpliktiga veterinärer

icke ifrågakomma beträffande de tre första 30-dagars perioderna av facktjänstgöringen.

Beaktas borde likaså, att de värnpliktiga veterinärerna på

grund av den fast anställda militärveterinärpersoualens ringa numerär i

krigsorganisationen skulle bestrida de flesta befattningarna såsom kompanioch

plutonckefer vid veterinärtrupperna. Såväl fackutbildningen som facktjänstgöringen

bedreves därför för värnpliktiga veterinärer till icke ringa del

såsom ren befälsutbildning. Yad utredningsmännen anförde, att arbetet forén

värnpliktig i specialtjänst vore att helt jämställa med arbetet i hans civila

yrke och att det praktiskt taget alltid åtminstone liknade det civila arbetet,

hade därför ofta icke giltighet för värnpliktiga veterinärer. Någon direkt

utbildning i det civila yrket vore det sålunda icke uteslutande fråga örn vid

de värnpliktiga veterinärernas tjänstgöring.

Vid bedömandet av frågan örn den ekonomiska kompensationen för värnpliktiga

i specialtjänst syntes också böra tagas hänsyn till att den av den

enskilde, på egen bekostnad förvärvade yrkeskompetensen, som vore orsaken

till, att han uttoges i specialtjänst, direkt nyttiggjordes för krigsmakten.

Studierna vid högskolor m. m. utgjorde grundförutsättning för att de skulle

kunna användas i ansvarsfulla befattningar vid krigsmakten. Samma synpunkter

beträffande utbildningskostnad m. m., som brukade tillämpas vid

lönesättning för tjänstemän, syntes därför böra komma i fråga jämväl i detta

sammanhang.

Sveriges förenade studentkårers värnpliktskommitté har varmt förordat, att

värnpliktslånen göras tillgängliga även för fredstjänstgörande värnpliktiga,

samt vidare uttalat följande.

Då utredningsmännen icke ansett sig kunna tillmötesgå kommitténs önskningar

örn höjning av befälspremiernas belopp, såge kommittén i detta förslag

örn värnpliktslånens fortsättande även under normal fredstjänstgöring

en godtagbar kompensation för de låga premierna. Härigenom lomme den

som nyss genomgått befälsutbildning att få en ytterligare möjlighet att erhålla

kontanta medel till sin utbildning. Självklart finge emellertid innehav

av premie icke utgöra hinder för erhållande av värnpliktslån.

4. Framställning om utsträckt tillämpning av värnpliktsiåneförordningen.

I skrivelse den 14 september 1943 har Svenska reservunder officers förbundet

hemställt, att bestämmelserna i förordningen den 31 augusti 1940 angående

värnpliktslån skulle utsträckas till att gälla jämväl beträffande underofficerare

och flaggkorpraler i reserven, som tjänstgjort vid krigsmakten under tid då

värnpliktiga varit inkallade till tjänstgöring jämlikt 28 § 1 mom. värnpliktslagen.

Till stöd härför har anförts följande.

De allmänna förutsättningarna för beviljande av värnpliktslån överensstämde

mycket nära med de förhållanden, som de långtidsinkallade reservunderofficerarna

vid alla vapenslag men framför allt vid flottan ställdes inför,

då de nuvarande inkallelserna en gång upphörde. En utsträckning av

rätten till värnpliktslån att omfatta jämväl underofficerare och flaggkorpraler

i försvarsmaktens reserver skulle enligt förbundets mening verksamt bidraga

till att underlätta övergången till civil verksamhet för den här berörda personalen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

Över framställningen lia yttrat sig statens arbetsmarknadskommission oell

tjänsteförrättande chefen för försvarsstaben.

Statens arbetsmarknadskommission bär framhållit, att värnpliktslåneförordningen

redan genom kungörelsen 1940: 825 vore tillämplig på flaggkorpraler

i flottans och kustartilleriets reserver, varför framställningen i denna del

icke syntes påkalla någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. De skäl, som förbundet

anfört till stöd för sin hemställan, torde närmast avse försvarsväsendets

reserver tillhörande förtidsavgångna och i reserven utnämnda

underofficerare, men samma skäl kunde jämväl, erinrar kommissionen, åberopas

för att förordningen gjordes tillämplig å samma kategorier officerare

och civilmilitära beställningshavare i reserven ävensom officerare i väg- och

vattenbyggnadskåren, i fredstid konstituerade landstormsofficerare samt i

fredstid tili officers eller underofficers tjänsteställning konstituerad (förordnad)

personal vid frivilliga automobilkåren, sjövärnskåren och svenska

röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper. Kommissionen holle därför före,

att ett bifall till den gjorda framställningen i vad den avsåge underofficerare

i reserven borde avse jämväl ovannämnda kategorier officerare och civilmilitära

beställningshavare i reserven m. fl. Däremot kunde kommissionen

icke finna några skäl vara för handen, att förordningen skulle göras tilllämplig

å från aktiv stat pensionsavgången personal, som kvarstode i reserven,

och ej heller å personal, som innehade anställning på reservstat eller från

reservstat pensionsavgången personal. Vidare har kommissionen yttrat:

Kommissionen holle före, att det för reservpersonalen skulle kunna i avsevärd

omfattning undanröja de ekonomiska svårigheter, som kunde lia förorsakats

av långvarig beredskapstjänstgöring, genom att personalen i fråga

under i värnpliktslåneförordningen stadgade förutsättningar medgåves erhålla

värnpliktslån.

En medverkan från statens sida för undanröjande eller minskande av på

grund av militärtjänstgöringen uppkomna ekonomiska svårigheter syntes

också kunna vinnas med, efter vad det kunde antagas, små ekonomiska uppoffringar

för statsverket. En ytterligare fördel med värnpliktslånevägen

syntes vara, ett den relativt fria prövningen av behov och andra förutsättningar

för värnpliktslån icke på samma sätt som andra tänkbara former för

stödverksamhet, t. ex. genom tjänstgöringspremier, medförde, att avgörandet

i det särskilda fallet skulle kunna anses vara mer eller mindre prejudicerande.

I 9 § värnpliktslåneförordningen stadgades, att ansökan örn värnpliktslån

skulle göras senast tre månader efter det sökanden avslutat sin värnpliktstjänstgöring

eller, därest tjänstgöringen avslutats före värnpliktslån ef ör ordningens

ikraftträdande, senast tre månader därefter; dock kunde, där särskilda

omständigheter därtill föranledde, lån beviljas på grund av senare gjord

ansökan. Skälet för berörda stadgande torde framför allt ha varit, att därest

värnpliktig icke gjort ansökan inom här stadgad tid av tre månader, det

syntes kunna antagas, att de av tjänstgöringen eventuellt förorsakade ekonomiska

svårigheterna icke vore alltför betungande.

I överensstämmelse härmed borde stadgas, att vad i 9 § första stycket

värnpliktslåneförordningen sades örn nämnda förordnings ikraftträdande skulle

avse ikraftträdandet av Kungl. Majt:s kungörelse örn utsträckt tillämpning

av värnpliktslåneförordningen.

Vidare ville kommissionen föreslå, att bifall till framställningen begrän
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

sades till att avse reservpersonal, som tjänstgjort efter viss tidpunkt, förslagsvis

ett år före ikraftträdandet av kungörelse om utsträckt tillämpning av

värnpliktslåneförordningen.

Tjänsteförrättande chefen för försvarsstaben har förordat utvidgande av

rätten till värnpliktslån till att omfatta underofficerare i försvarsväsendets

reserver på de skäl Svenska reservunderofficersförbundet anfört. Såsom

statens arbetsmarknadskommission anfört, borde emellertid värnpliktslåneförordningen

göras tillämplig jämväl på officerare och civilmilitär personal i

försvarsväsendets reserver med undantag av pensionsavgången och i reserven

kvarstående personal samt på officerare i väg- och vattenbyggnadskåren.

Däremot funnes icke någon anledning att, såsom arbetsmarknadskommissionen

föreslagit, utvidga värnpliktslåneförordningens tillämpningsområde till att omfatta

i fredstid konstituerade landstormsofficerare och i fredstid till officers

tjänsteställning konstituerad personal vid frivilliga automobilkåren, eftersom

dessa personalkategorier från och med 1 januari 1944 bomme att utgå

ur den militära organisationen.

Personalen vid sjövärnskåren och svenska röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper

utgjordes av värnpliktiga och krigsfrivilliga. I den mån personalen

vore värnpliktig, hade den redan nu möjlighet att erhålla värnpliktslån.

Krigsfrivillig personal hade tidigare icke ansetts böra komma i åtnjutande

av värnpliktslåneförordningens förmåner och någon ändring i princip härvidlag

hade icke föreslagits. Någon anledning att behandla krigsfrivilliga, som

tillhörde sjövärnskåren och röda korset, annorlunda än andra krigsfrivilliga,

syntes icke finnas. En utvidgning av värnpliktslåneförordningens tillämpningsområde

härvidlag avstyrktes därför, såvida icke förordningen skulle anses

böra utvidgas till att omfatta krigsfrivilliga över huvud taget. Tjänsteförrättande

försvarsstabschefen tillstyrkte vad arbetsmarknadskommissionen

anfört örn ikraftträdandet av de nya bestämmelserna samt av begränsningen

av dessa till att avse personal, som tjänstgjort efter viss tidpunkt.

De såsom befäl lämpligaste värnpliktiga och de värnpliktiga, som på Departementsgrund

av sin yrkesinriktning äro skickade att fullgöra specialtjänstgöring, chefen.

tagas jämlikt 1941 ars värnpliktslag i långt högre grad än övriga värnpliktiga

i anspråk i försvarets tjänst. Såsom i propositionen 1942:297 närmare

utvecklats är det ur olika synpunkter angeläget att såvitt möjligt är avlägsna

de olägenheter, som härigenom för dessa värnpliktiga uppkomma i deras

civila gärning. I sådant syfte lia vissa av ifrågavarande värnpliktiga genom

beslut av 1942 års riksdag tillerkänts särskild ersättning i form av förhöjda

penningbidrag under värnpliktstjänstgöringen och i form av särskilda premier,

varvid dock förutsatts, att bestämmelserna örn penningbidrag icke skola

träda i kraft med mindre krigsavlöningsreglementet bringas ur tillämpning.

Samtidigt förutsattes, att utredning skulle verkställas rörande möjligheterna

att eliminera eller lindra olägenheterna i utbildnings- och merithänseende

för det värnpliktiga befälet och de värnpliktiga specialisterna.

Den utredning, som enligt det föregående i sistnämnda hänseende verk
Bihang

till riksdagens protokoll 1914. 1 sami. Nr 149. 409 u 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

ställts, har utmynnat i förslag till bestämmelser rörande rätt för statliga

och vissa likställda befattningshavare att i olika hänseenden tillgodoräkna

befälsutbildningen i merithänseende och för löneklassplacering samt såsom

tjänstår för pension. Vissa motsvarande åtgärder ha föreslagits beträffande

arbetare i statstjänst, varförutom riktlinjer skisserats för en motsvarande

reglering såvitt angår andra arbetare ävensom tjänstemän hos kommuner

och enskilda arbetsgivare. Ävenledes lia förslag framlagts rörande tillgodoräknande

av befälsutbildningen såsom merit för inträde i vissa högre

och lägre skolor m. m.

Vid de överväganden, som ägt rum i denna fråga, har befunnits att berörda

spörsmål böra bedömas i sitt samband med de önskemål, som i likartade

hänseenden framställts beträffande inom försvarsväsendet fast anställt manskap.

1942 års civilanställningssakkunniga, som hittills icke funnit sig

kunna upptaga denna fråga till slutlig omprövning, lia därför av mig under

hand anmodats att skyndsamt slutföra sin utredning i denna del. Därefter

torde chefen för finansdepartementet komma att anmäla förevarande

frågor, vilka till huvudsaklig del synas vara av natur att kunna av Kungl.

Maj.-t avgöras utan riksdagens hörande. Utan hinder härav torde cheferna

för vederbörande statsdepartement komma att inom den närmaste tiden anmäla

den del av föreliggande utredning, som avser tillgodoräknande av befälsutbildning

såsom merit för inträde i vissa skolor m. m. I detta sammanhang

anser jag mig därför icke böra närmare ingå på den i nu berörda delar

föreliggande utredningen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att 1942 års bestämmelser rörande

penningbidrag och premier åt ifrågavarande värnpliktiga förlänats provisorisk

giltighet i avvaktan på resultatet av nyssberörda utredning rörande meritberäkning

m.m. för de värnpliktiga, vilka uttagas till längre fredstjänstgöring än

övriga värnpliktiga. Dessa provisoriska bestämmelser, vilka avse värnpliktiga

inom samtliga försvarsgrenar, lia blivit föremål för förnyad prövning i anslutning

till nämnda utredning. Vederbörande utredningsmän ha härvid

kommit till den uppfattningen, att ett genomförande av de av dem förordade

åtgärderna för tillgodoräknande av kvalificerad värnpliktstjänstgöring i meritoch

lönehänseende icke påverkar avvägningen av de ekonomiska förmåner

för nämnda värnpliktiga, som 1942 års provisoriska bestämmelser innefatta.

För egen del är jag av samma uppfattning och förordar alltså, att nämnda

bestämmelser med de ändringar, som i det följande förordas, göras definitiva.

Härvid böra premierna fixeras till de belopp, som i fredstid ansetts erforderliga

— enligt det föregående för olika kategorier värnpliktigt befäl 500

kronor, 1,500 kronor respektive 300 kronor — men samtidigt föreskrift meddelas

örn den nedsättning av premierna till 250 kronor, 1,250 kronor respektive

150 kronor, som även fortsättningsvis bör äga rum så länge nuvarande

förhållanden föreligga. Bestämmelserna örn penningbidrag böra icke träda i

kraft så länge krigsavlöningsreglementet är i tillämpning.

Jag övergår härefter till de frågor örn jämkningar i förevarande bestämmelser,

som av utredningsmännen övervägts.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 149.

Beträffande penningbidragen lia utredningsmännen icke ifrågasatt annan

ändring än införande av föreskrift rörande storleken av penningbidrag till

överfurir. Med hänsyn till de för sådan beställningskavare gällande kvalifikationerna

har bidraget föreslagits skola utgöra tre kronor för dag. Då

emellertid överfurir är att hänföra till underbefäl, kan jag i likhet med försvarsväsendets

lönenämnd icke förorda samma penningbidrag till överfurir

som till underofficer utan föreslår, att bidraget bestämmes till två kronor

75 öre. Nämnvärd praktisk olägenhet av att bidraget fastställes till brutet

krontal torde icke uppkomma.

I de provisoriska bestämmelserna örn premier ha utredningsmännen

övervägt vissa ändringar, avseende dels ökning av premiernas storlek, dels

ock sådan utvidgning av bestämmelserna, att dessa skulle komma att omfatta

även värnpliktiga i specialtjänst samt medlemmar av sjövärnskåren.

Beträffande premiernas storlek ha utredningsmännen framhållit, att i

nuvarande statsfinansiella läge ökade förmåner icke kunde förordas utan

mycket starka skäl, samt för sin del föreslagit, att ändring av premiebeloppen

icke skulle vidtagas. I avbidan på de åtgärder, som vidtagas för

att i andra hänseenden kompensera ifrågavarande värnpliktiga för den förlängda

värnpliktstjänstgöringen, biträder jag denna uppfattning.

Onekligen kunna vissa skäl anföras till förmån för de från skilda håll framställda

förslagen örn medgivande av premier jämväl åt värnpliktiga i specialtjänst.

Emellertid måste vid bedömandet av denna fråga beaktas, att premierna

principiellt äro avsedda att utgöra ett stöd åt de värnpliktiga för underlättande

av övergången till civilt arbete. Då fredstjänstgöringen för ifrågavarande

för specialtjänst avsedda värnpliktiga delvis infaller efter avslutandet

av den civila utbildningen och denna tjänstgöring i viss utsträckning

måste betraktas som utbildning för det civila yrket, finner jag i likhet

med utredningsmännen övervägande skäl tala för att värnpliktiga i specialtjänst

icke böra tillerkännas premier. Jag förutsätter emellertid, att frågan

må kunna framdeles ånyo upptagas med ledning av då föreliggande erfarenheter.

De olägenheter, som genom den förlängda värnpliktstjänstgöringen kunna

uppkomma för ifrågavarande värnpliktiga — särskilt sådana som ägna sig

åt fri näringsverksamhet — torde förminskas vid bifall till efterföljande förslag

örn införande av rätt för bland annat dessa värnpliktiga till värnpliktslån

och eventuellt också utvidgad rätt till familjebidrag jämväl i fredstid.

Härigenom skulle jämväl i viss utsträckning tillgodoses de av chefen för

marinen anförda synpunkterna.

Sjövärnskårens medlemmar äga enligt nu gällande provisoriska bestämmelser

icke rätt att utfå premier. I denna fråga yttrade jag vid anmälan av propositionen

1942: 297 (sid. 19), att det med hänsyn till den tjänstgöring, som

utöver den vanliga värnpliktsutbildningen skulle krävas av kårens medlemmar,

enligt min mening kunde ifrågasättas, örn icke premier i viss utsträckning

borde utgå till medlemmarna. Jag förutsatte därför, att denna

fråga skulle av utredningsmännen ytterligare övervägas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

Bärande skäl synas mig föreligga att i överensstämmelse med utredningsmännens

nu föreliggaude förslag medgiva premie för genomgången fänrikskurs

vid sjövärnskåren med samma belopp som till elev i plutonchefsskola

(motsvarande utbildning), eller alltså under normala förhållanden 500 kronor

och under nuvarande förhållanden 250 kronor. Jag vill i anslutning härtill

erinra, att kårens medlemmar under tjänstgöring vid flottan utöver 450 dagar

jämlikt beslut av 1942 års riksdag avlönas på samma sätt som gäller för

värnpliktiga av motsvarande grader.

Yad de sakkunniga anfört rörande borttagande av möjligheten att i förtid

utbekomma premie ger mig icke anledning till erinran.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, med beaktande av det nu

anförda, meddela bestämmelser rörande penningbidrag och premier åt värnpliktiga.

I samband härmed kan, såsom utredningsmännen antytt, det visa

sig behövligt att med ledning av vunna erfarenheter vidtaga vissa andra

jämkningar i de provisoriska föreskrifterna. I anslutning till vad tillförordnade

chefen för försvarsstaben anfört torde vidgad möjlighet böra beredas

Kungl. Majit att kompensera värnpliktig, som efter erhållen kommendering

till officersaspirantskola (motsvarande utbildning) eller till utbildning till

flygförare eller till bombfällare och navigatör av annan anledning än sjukdom

icke erhållit godkända vitsord från skolan eller utbildningen. Liksom

vid avbrott på grund av sjukdom bör det emellertid ankomma på Kungl.

Majits prövning i det särskilda fallet, örn och i vad mån premie skall utgå.

Såsom av det föregående framgår har under den förstärkta försvarsberedskapen

sedan september 1940 möjlighet funnits att bevilja värnpliktslån

åt värnpliktiga, som till följd av värnpliktstjänstgöring råkat i ekonomiska

svårigheter. Utredningsmännen lia nu föreslagit, att denna förmån skall

komma jämväl dem till godo, som under fredstid lia att fullgöra fortsatt

tjänstgöring jämlikt 27 § 1 mom. B—D värnpliktslagen samt fortsatt tjänstgöring

vid flygvapnet för utbildning till flygförare, bombfällare och navigatör

eller flygskytt ävensom utbildning till reservofficer i vad denna överstiger

tjänstgöringen enligt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen. Förslaget har i huvudsak

tillstyrkts av de i ärendet hörda myndigheterna. För egen del finner

jag det sålunda framlagda förslaget utgöra en ändamålsenlig komplettering

av de förmåner, som nu tillkomma ifrågavarande värnpliktiga, och har alltså

i princip icke något att erinra mot de sakkunnigas förslag i denna del.

Bestämmelser rörande de nuvarande för beredskapsförhållanden avsedda

värnpliktslånen lia, såsom av det föregående framgår, meddelats i en med

riksdagen utfärdad förordning. Enligt denna förordning handhaves värnpliktslånens

förvaltning under statskontorets överinseende av länsstyrelserna

och låneverksamheten i övrigt av statens arbetsmarknadskommission och av

särskilda värnpliktslånenämnder — en i varje län (Stockholms stad) — med

biträde av de i krigsfamiljebidragsförordningen avsedda familjebidragsnämnderna.

Att för verksamheten avsetts en så relativt omfattande organisation

sammanhänger givetvis därmed, att låneverksamheten under beredskapstiden

måste bedrivas i förhållandevis stor omfattning. Då verksamheten i

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

fredstid torde komma att få en väsentligt mindre omfattning, kan det icke

vara behövligt att vid bifall till förutnämnda förslag för fredsförliållanden

bibehålla ifrågavarande organisation. För egen del finner jag det möjligt,

att lånen i fredstid beviljas centralt av lämplig myndighet, och utgår från

att även i övrigt förenklingar i de nuvarande bestämmelserna, med bibehållande

i princip av reglerna rörande lånens ändamål och storlek, skola

vara möjliga att genomföra. Då denna verksamhet bör även i fredstid bedrivas

i kontakt med familjebidragsverksamheten, torde ifrågavarande värnpliktslån

lämpligen böra beviljas av den myndighet, som jämlikt fredsfamiljebidragsförordningen

av Kungl. Majit skall utses att öva tillsyn över

förordningens tillämpning.

De nuvarande värnpliktslånen finansieras från fonden för låneunderstöd.

För ändamålet har riksdagen under nämnda fond anvisat å tilläggsstat II

till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av o 000 000 kronor

och å riksstaten förbudgetåret 1941/42 ett reservationsanslag av 4000 000 kronor.

Av det belopp örn tillhopa 9 000 000 kronor, som sålunda hittills anvisats

för ändamålet, stå enligt från arbetsmarknadskommissionen lämnad uppgift

för närvarande i runt tal 2 750 000 kronor till förfogande för beviljande

av nya lån. De lån, som i fredstid må komma att utgå, torde böra tills vidare

finansieras med ianspråktagande av de medel, som vid den förstärkta

försvarsberedskapens upphörande må komma att återstå av de hittills anvisade

anslagen under fonden för låneunderstöd. Då det emellertid av praktiska

skäl synes på längre sikt lämpligt, att beredskapslånen särskiljas från

de i fredstid utgående, förutsätter jag, att en särskild lånefond i sinom tid

skall uppläggas för sistnämnda lån. Förslag härutinnan torde få framdeles

underställas riksdagen.

Det synes tillräckligt, att för fredstid ifrågavarande föreskrifter i likhet

med exempelvis motsvarande bestämmelser rörande studielån meddelas i av

Kungl. Majit utfärdad kungörelse. Jag förutsätter, att det skall ankomma

på Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med de i förutnämnda

förordning meddelade föreskrifterna med de förenklingar, som enligt det

föregående kunna befinnas erforderliga, utfärda bestämmelser i ämnet. Härtill

bör riksdagens bemyndigande utverkas.

I detta sammanhang bör även beröras Svenska reservunderofficersförbundets

förutnämnda framställning örn utsträckt tillämpning av värnpliktslåneförordningen.

Den av förbundet upptagna frågan synes mig lämpligen

böra göras till föremål för övervägande i samband med de åtgärder i olika

avseenden, som måste vidtagas vid ett avvecklande av den förstärkta försvarsberedskapen.

Det är min avsikt att i nämnda sammanhang taga ställning

till det väckta spörsmålet och framlägga de förslag i ämnet, vartill må

finnas anledning. Därest förhållandena så skulle påkalla, torde det få ankomma

på Kungl. Majit att meddela bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse

med arbetsmarknadskommissionens förslag. Jag vill erinra, att

jämlikt 1 § förordningen örn värnpliktslån Kungl. Majit, när särskilda skäl

därtill äro, äger förordna, att bestämmelserna i förordningen skola äga tilllämpning

jämväl å annan personal jin värnpliktiga.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

Såsom av det föregående inhämtas ha de sakkunniga framlagt förslag

av innebörd att värnpliktiga, vilka enligt 27 § värnpliktslagen åläggas längre

tjänstgöring än värnpliktiga i allmänhet, skola berättigas att under de i

krigsfamiljebidragsförordningen angivna villkoren komma i åtnjutande av

näringsbidrag. Utredningsmännen lia framhållit att, enär krigsfamiljebidragsförordningen

nu är tillämplig å alla inkallade värnpliktiga, ifrågavarande

förslag för närvarande ej har omedelbar betydelse. Det har emellertid synts

de sakkunniga angeläget, att principbeslut i frågan utan dröjsmål fattas.

För egen del finner jag det följdriktigt, att ifrågavarande värnpliktiga

komma i åtnjutande av en dylik utvidgning av rätten till familjebidrag. På

denna väg synes det möjligt att i någon mån bereda lättnad för dem av

ifrågavarande värnpliktiga, vilka såsom fria näringsidkare icke få fördel av de

bestämmelser, som kunna komma att meddelas rörande tillgodoräknande av

värnpliktstjänstgöring i merit- och lönehänseende och som av naturliga skäl få

sin största betydelse för anställda. I princip är jag därför beredd att förorda

en utvidgning av familjebidragsförmånerna, anslutande sig till det av mig

förordade förslaget örn införande jämväl av rätt till värnpliktslån för sådana

värnpliktiga. Emellertid finner jag i likhet med arbetsmarknadskommissionen

det kunna övervägas, örn icke en lämpligare lösning vore, att krigsfamiljebidragsförordningen

i den omfattning, som angives i förordningens 1 §

4 morn., göres tillämplig under den fortsatta tjänstgöring, som bär är i

fråga. Härigenom ernås en bättre anpassning av förmånerna efter förhållandena

i de individuella fallen. Några större kostnader torde en sådan

utvidgning av krigsfamiljebidragsförordningens tillämpningsområde icke medföra.

För egen del finner jag sistnämnda spörsmål — som icke blir aktuellt

förrän i samband med övergång till fredsförhållanden — böra upptagas till

ytterligare övervägande. Jag anser mig således icke böra i detta sammanhang

framlägga slutligt förslag i ämnet. Ehuru Kungl. Majit jämlikt 1 § krigsfamiljebidragsförordningen

torde äga rätt meddela bestämmelser i ämnet,

synes det mig lämpligt att frågan underställes riksdagen. Jag utgår från

att förslag i ämnet skall kunna föreläggas 1945 års riksdag.

I detta sammanhang må slutligen beröras en fråga, som äger visst samband

med förevarande spörsmål. Värnpliktiga officerare och underofficerare

äga åtnjuta fri förplägnad. Sin förplägnad böra de erhålla gemensamt med

fast anställda officerare respektive underofficerare. Då dessa på de flesta

förband erlägga mässavgift, vilken användes till bland annat tidningar, telefon,

servis och utgifter för serveringspersonal, och det icke är möjligt att

från sådan avgift befria vissa av dem, som erhålla tillträde till mässlokalerna,

synes det ofrånkomligt, att mässavgift erlägges jämväl av värnpliktiga

officerare och underofficerare. I betraktande av det värnpliktiga

befälets jämförelsevis små löneförmåner har Kungl. Majit på framställning

av chefen för armén, vilken framställning tillstyrkts av arméförvaltningens

intendentur- och civila departement samt försvarsväsendets löne
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 149.

nämnd, genom beslut den 12 november 1943 medgivit, att till mässkassa

vid arméns truppförband må utgå ersättning, beräknad högst efter femton

öre för dag för envar värnpliktig officer och tio öre för dag för envar värnpliktig

underofficer. Kostnaderna härför bestridas från vederbörligt anslag

till kasern- och förplägnadsutredning och från lägerkassemedel. Motsvarande

beslut har meddelats beträffande kustartilleriet.

Ett bifall till förslagen örn ändrade grunder för penningbidrag och premier

torde icke påverka beräkningen av anslagen till de värnpliktigas avlöningar

för nästkommande budgetår. Till frågan örn äskande av anslag

härför för nämnda budgetår torde jag framdeles få återkomma.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag nu hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående av mig anförts meddela bestämmelser

rörande penningbidrag till värnpliktiga samt premier

och värnpliktslån till värnpliktiga befälselever m. fl.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Magnus Lagercrantz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:274 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående penningbidrag och premier åt värnpliktiga m. m. s. 14 i texten
  2. SU 1944:119 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående penningbidrag och premier åt värnpliktiga m. m. s. 14 i texten