Sök i Ratio Lex

Angående gäldande av vissa livräntor m. m

1944-02-25 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:150, Angående gäldande av vissa livräntor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 150.

1

Nr 150.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående gäldande

av vissa livräntor m. m.; given Stockholms

slott den 25 februari 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Brahstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Kubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, följande.

l:o.

Den 27 september 1940 ägde sammanstötning rum å allmänna vägen

Marieholm—Landskrona i Norra Skrävlinge socken mellan en kronan tillhörig

personbil och en cykel. Bilen framfördes i tjänsten av ryttmästare!!

Axel Nordlander. Cykeln kördes av ryktaren Herman Rudolf Carlsson,

Marieholm. Vid sammanstötningen tillfogades Carlsson kroppsskador.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 150.

501 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

Sedan Rönnebergs, Onsjö och Harjagers domsagas häradsrätt genom utslag

den 26 juni 1941 dömt Carlsson och Nordlander, jämlikt 2 § och 38 § 1 mom.

vägtrafikstadgan, att för ovarsamhet såsom vägfarande till kronan böta vardera

30 dagsböter och förpliktat Nordlander och kronan att solidariskt till Carlsson

utgiva ett med hänsyn till dennes medvållande till hälften jämkat skadestånd,

på grund av förlorad arbetsförtjänst m. m., har häradsrätten genom

utslag den 5 februari 1942, såvitt nu är ifråga, förpliktat kronan att till

Carlsson utgiva en livränta å 240 kronor för år från och med den 1 november

1941 under Carlssons återstående livstid.

Hovrätten över Skåne och Blekinge, där kronan anfört besvär, har genom

utslag den 7 augusti 1942, vilket utslag den 17 november 1943 fastställts av

Kungl. Majit, icke funnit skäl göra ändring i häradsrättens utslag, dock att

kronan förbehållits rätt att — därest väsentlig förbättring skulle inträda i

Carlssons arbetsförmåga — vid domstol anhängiggöra talan örn jämkning,

såvitt anginge tiden efter dylik talans anhängiggörande, av kronans skyldighet

att efter den 18 augusti 1943 utgiva livränta.

Med förmälan att med hänsyn till vad som blivit upplyst rörande Carlssons

förutsättningar att utföra arbete den kronan tillerkända rätten till

jämkningstalan icke torde vara av större praktisk betydelse, anförde arméförvciltningens

tyg- och civila departement i skrivelse den 22 december 1943,

att — då Nordlander icke syntes ha gjort sig skyldig till grov vårdslöshet

— kronan med hänsyn till föreskrifterna i förordningen den 22 juni 1939

(nr 286) med vissa bestämmelser rörande skadeståndsskyldigheten för förare

av motorfordon, motorredskap och traktortåg, som tillhöra eller nyttjas av

staten, torde sakna regressrätt mot honom beträffande belopp, som utgivits

idler kunde komma att utgivas i anledning av olycksfallet.

På därom av tyg- och civila departementen i samma skrivelse gjord framställning

medgav Kungl. Maj:t genom brev den 14 januari 1944, att livräntan

för tiden intill den 1 juli 1944 finge bestridas av anslaget till reglering av

skador i följd av trafik med försvarets motorfordon. Härjämte förklarade

Kungl. Majit Sig vilja framdeles meddela beslut rörande bestridandet av

kostnaderna för livränta till Carlsson för tid därefter.

Statskontoret har i utlåtande den 21 januari 1944 anfört, att framställning

torde böra göras till riksdagen örn att livräntan finge från och med budgetåret

1944/45 bestridas från tolfte huvudtitelns anslag till diverse pensioner

och understöd m. m. På sätt tidigare i liknande fall ägt rum, torde föreskrift

böra meddelas, att å livräntebeloppet icke finge utgå sådan tilläggsförmån,

som enligt gällande bestämmelser eljest tillkomme pensionstagare.

Den 12 augusti 1942 ägde sammanstötning rum å allmänna landsvägen

Tärnaby—Stomman i närheten av Yttervik mellan en kronan tillhörig lastbil,

vilken i tjänsten framfördes av värnpliktige nr 573-61-1940 Sven Åke Söderlund,

och en kronan likaledes tillhörig, av värnpliktige nr 291-62-1940 Klas

Olof Wengelin i tjänsten framförd lastbil. Värnpliktige nr 628-60-1940 Nils

Albin Engman, som i tjänsten medföljde såsom passagerare i den förra

bilen, ådrog sig härvid vissa ögonskador.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 150. o

Söderlund och Wengelin ställdes under åtal vid Lycksele tingslags häradsrätt.

Kronan har vid häradsrätten inträtt i rättegången såsom mellankommande

part å svarandesidan.

Genom lagakraftvunnet utslag den 5 april 1943 prövade häradsrätten, jämlikt

2 § och 38 § 1 mom. vägtrafikstadgan, rättvist döma Söderlund och Wengelin

att för ovarsamt förande av motorfordon till kronan utgiva vardera 20

dagsböter samt förpliktade dem att solidariskt till Engman utgiva, förutom

visst skadestånd och ersättning för rättegångskostnader, en årlig livränta å

(540 kronor från och med den 10 januari 1943 dock att från don utdömda

livräntan skulle avdragas vad riksförsäkringsanstalten från den 10 januari

1943 i livränta utbetalat eller kunde komma att utbetala till Engman. Härjämte

förbehöllos Söderlund och Wengelin rätt att påfordra omprövning av

den efter den 10 januari 1943 utgående livräntan, örn förbättring av Engmans

synförmåga kunde påvisas.

Med förmälan att enligt ett den 18 december 1942 utfärdat läkarintyg förbättring

av Engmans tillstånd (förlust av synen å höger öga) vore tänkbar

men icke sannolik och att hans tillstånd därför finge betraktas som för framtiden

oförändrat, anförde arméförvaltningens tyg- och civila departement i

skrivelse den 5 oktober 1943, att Söderlund och Wengelin icke kunde anses

ha gjort sig skyldiga till grov vårdslöshet, varför kronan med hänsyn till

föreskrifterna i förutnämnda förordning torde sakna regressrätt mot dem i

fråga om belopp, som utgivits eller kunde komma att utgivas i anledning av

skadan.

Sedan tyg- och civila departementen tillika hemställt, att Kungl. Majit

måtte anvisa erforderliga medel för utgivande av livränta, har Kungl. Majit

den 28 januari 1944 medgivit, att kostnaderna i förevarande avseende för

tiden intill den 1 juli 1944 finge bestridas av anslaget till reglering av skador

i följd av trafik med försvarets motorfordon. Härjämte förklarade Kungl.

Majit Sig vilja framdeles meddela beslut rörande bestridandet av kostnaderna

för livränta till Engman för tid därefter.

Statskontoret har i utlåtande den 1 februari 1944 framställt enahanda förslag

som i förutnämnda utlåtande av den 21 januari 1944 men tillika ifrågasatt,

huruvida icke hos riksdagen borde utverkas generellt medgivande för

Kungl. Majit att för bestridande av livräntor och andra dylika understöd,

vilka statsverket på grund av domstols lagakraftvunna utslag hade att utgiva,

taga i anspråk tolfte huvudtitelns förenämnda förslagsanslag till diverse pensioner

och understöd m. m.

I enlighet med myndigheternas förslag böra de Carlsson och Engman tillerkända

livräntorna för tiden efter den 30 juni 1944 gäldas av förslagsanslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. På sätt tidigare i likartade

fall ägt rum bör föreskrift meddelas därom, att å ersättningsbeloppen

icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser

tillkommer pensionstagare.

Jag delar statskontorets uppfattning, att av riksdagen bör utverkas gene
-

Departements
chefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

rellt bemyndigande för Kungl. Majit att för bestridande av livräntor och

andra dylika understöd, som statsverket på grund av domstols lagakraftvunna

utslag har att utgiva, taga förutnämnda förslagsanslag i anspråk. Härvid förutsätter

jag, att icke utan riksdagens medgivande må å sådana understöd åtnjutas

tilläggsförmån av förut angivet slag.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att för bestridande av livräntor

och andra dylika understöd, som statsverket på grund av domstols

lagakraftvunna utslag har att utgiva, taga i anspråk det

under riksstatens tolfte huvudtitel uppförda anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. med iakttagande av att å understödsbelopp

icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som

enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.

2:o.

Efter tillstånd av chefen för Södra skånska infanteriregementet förevisades

infanterivapen den 24 augusti 1941 vid en hemvärnsfest i Löberöd. Förutom

andra, vapen demonstrerades, under befäl av värnpliktige fänriken Assar Karl

Gustav Assarson, jämväl en pansarvärnskanon.

Assarson, som vid denna tid tjänstgjorde som plutonchef vid andra specialkompaniet,

hade av tjänstförrättande kompanichefen beordrats att till förevisningen

medföra till pansarvärnskanonen hörande blindpatroner. Emellertid

hade Assarson, i stället för blindpatroner, kommit att medföra skarpa patroner

med blindgranat, märkta med ordet »blind». Till följd härav hadez då på

Assarsons order kanonen efter laddning avfyrats, ett skott avgått och träffat

installatören Oscar Birger Bengtsson och fru Buth Gunborg Persson, båda

från Löberöd. Dessa skadades så svårt, att de samma dag avledo.

Anledningen till olyckan synes enligt krigsrättsutslag ha varit följande.

De blindgranater, som Assarson medtagit till förevisningen, hade ingått

i ett parti blindgranater, som i februari eller mars 1941 av numera kaptenen

Carl-Gustaf Erik Qvennerstedt utkvitterats från regementets tygförråd för att

användas vid skjutövningar. Qvennerstedt hade erhållit tillstånd från tygförrådet

att behålla de efter övningarnas slut överblivna omkring 73 blindgranaterna,

då det varit avsett, att han inom kort skulle leda nya skjutövningar.

På grund av annan kommendering hade Qvennerstedt lämnat det

kompani, för vars räkning hail utkvitterat blindgranaterna, och i samband

därmed överlämnat dessa till löjtnanten Malte Oskar Hederström, som inträtt

såsom chef för kompaniet. Yid förflyttning kort därpå av andra specialkompaniet,

som haft gemensam förrådslokal med det Hederström underställda

kompaniet, hade blindgranaterna medförts till Revingehed och sedan förvarats

på andra specialkompaniets förråd, där de påträffats av Assarson.

Hederström hade icke vidtagit några åtgärder för blindgranaternas tillrättaskaffande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Assarson, Qvennerstedt och Hederström ställdes under åtal vid regementskrigsrätten

vid Södra skånska infanteriregementet under yrkande, att Assarson

måtte fållås till ansvar för vållande till Bengtssons och Buth Perssons

död samt att samtliga måtte fällas till ansvar för vårdslöshet i fullgörande av

tjänsteplikt. Härjämte framställde dödsbodelägare efter Bengtsson och Buth

Persson skadeståndsanspråk gentemot Assarson.

Genom utslag den 4 november 1941 fann krigsrätten Assarson, Qvennerstedt

och Hederström vid handhavandet av granaterna icke ha gjort sig skyldiga

till något förfarande, som för dem kunde medföra ansvar eller skadcståndsskyldighet,

varför den mot dem förda talan lämnades utan bifall.

Krigshovrätten, som genom utslag den 18 december 1942 fastställde krigsrättens

utslag såvitt rörde Qvennerstedt och dömde Hederström jämlikt 130 §

strafflagen för krigsmakten för vårdslöshet vid fullgörande av tjänsteplikt

att undergå arrest utan bevakning i två dagar, fann att Assarson icke kunde

anses ha genom vårdslöshet vållat Bengtssons och Buth Perssons död och

ogillade därför den mot Assarson fullföljda talan. Frågan örn Assarson skadeståndsskyldighet

är för närvarande beroende på högsta domstolens prövning.

I en den 2 juni 1943 dagtecknad skrift ha Bengtssons efterlämnade hustru

Anna Elfrida Bengtsson och makarnas dotter Inga Gunborg Cecilia anhållit

att i anledning av Bengtssons död av statsmedel utbekomma dels ersättning

för begravningskostnaderna med 2 909 kronor 81 öre, dels ock, vad angår

änkan, en årlig livränta av 4 725 kronor 41 öre samt, vad angår dottern, en

engångsersättning av 8 288 kronor 13 öre.

Vidare har Buth Perssons efterlämnade make charkuteriarbetare!! Malte

Arnold Persson i en elen 5 juli 1943 dagtecknad skrift anhållit att av statsmedel

måtte utbetalas dels ersättning för begravningskostnaderna med 1 667

kronor 45 öre samt för klädespersecllar, som förstörts vid olyckshändelsen,

med 220 kronor ävensom ränta å nämnda belopp enligt angiven grund, dels

ock till makarnas den 28 mars 1931 födda son Sone Torvald en årlig livränta

av 600 kronor intill dess denne uppnått 16 år.

Persson har till stöd för sistnämnda ersättningsyrkande framhållit, att hail

hade att svara för försörjning och uppfostran av en dotter Laila, fodd deli 16

april 1925, samt sonen Sone. Hans inkomst under år 1940 hade icke överstigit

2 500 kronor. Inkomsten försloge icke till att ordna barnens vård och uppfostran

på samma sätt som då hustrun levde och verkade för hemmet. Värdet

av hustruns arbete i hemmet uppskattade han, efter avdrag av nödiga utgifter,

till 100 kronor i månaden. För anställande av hushållerska torde

Persson komma att åsamkas en utgift av 100 kronor per månad.

Arméförvaltningens tyg- och civila departement ha i utlåtanden den 20 juli

och den 25 augusti 1943 anfört bland annat följande.

Frågan örn kronans rättsliga skyldighet att i förevarande fall gälda skadestånd

torde enligt tillämpad praxis nära sammanhänga med Assarson* skadeståndsskyldighet.

Nämnda spörsmål måste därför anses ^svävande, intill dess

högsta domstolens utslag fallit, vilket beräknades ske först under loppet av

år 1944.

opaginerad Kontrollera mot PDF

■'' Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Vidkommande ansökningen av dödsbodelägarna efter Bengtsson framhöllo

och civila departementen att da, såvitt framginge av tillgängliga uppgifter

angående sökandenas ekonomiska förhållanden, några ömmande omständigheter.

ej torde kunna åberopas såsom stöd för deras ersättningsanspråk, ärendet

ej torde böra föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

\ idkommande Perssons framställning tillstyrkte däremot departementen

da hinder icke syntes föreligga för Kungl. Majit att upptaga framställningen

till saklig provning, med hänsyn till dödsboets ekonomiska ställning, att av

i Slåtte utbetalas ersättning för begravningskostnaderna med

1 085 kronor.

En förutsättning härför borde emellertid vara, att dödsboets skadeståndsanspråk

gentemot Assarson till motsvarande belopp överlätes å kronan

Yrkandena om livränta till Sone Persson ävensom ersättning för förstörda

kläder borde däremot ej föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Statskontoret har i utlåtande den 3 augusti 1943 över ansökningen av

Bengtssons dödsbodelägare i likhet med tyg- och civila departementen ansett,

att frågan örn skyldighet för statsverket''att utgiva skadestånd till dödsbodelägarna

icke borde upptagas till prövning, innan högsta domstolen meddelat

utslag i skadeståndsmålet.

I utlåtande den 11 oktober 1943 över ansökningen av Persson har statskontoret

anfört följande.

Omständigheterna vid olyckshändelsen syntes vara av den beskaffenhet,

att statsverket ej borde undandraga sig att i viss utsträckning gottgöra sökandena

lidna skador.. Statskontoret ville i detta avseende såsom jämförelse

åberopa Kungl. Maj:ts beslut den 4 december 1942 angående ersättning till

Anna Vilhelmina Söderkvist, Västerås, i anledning av skada till följd av

sp rango ings o lyck a vid Västmanlands flygflottilj. I likhet med tyg- och

civila departementen ville statskontoret fördenskull ej framställa någon erinran

mot att dödsboet efter Buth Persson tillerkändes ersättning för havda

begravningskostnader, vilken ersättning på sätt departementen föreslagit

torde böra bestämmas till 1 085 kronor.

Statskontoret ville härutöver ifrågasätta, örn icke med hänsyn till de särskilda

forhållandena i detta fall vissa billighetsskäl talade för att Buth Perssons

efterlevande son Sone av statsmedel tillförsäkrades ett lämpligt avvägt

årligt understöd, att utgå intill dess han uppnådde en ålder av 16 år.

Genom särskilda brev den 29 oktober 1943 medgav Kungl. Majit med

hänsyn till föreliggande omständigheter, att till vartdera av förenämnda dödsbon

finge såsom bidrag till bestridande av ifrågakomma begravningskostnader

utbetalas ett belopp av 1 000 kronor från fjärde huvudtitelns anslag till

extra utgifter, under förutsättning dock att respektive dödsbo till motsvarande

belopp å kionan överläte den rätt till skadestånd dödsboet i förevarande

fall kunde bliva tillerkänt. Härjämte förklarade Kungl. Majit Sig vilja framdeles

meddela beslut beträffande ansökningarna i vad avsåge livränta åt Anna

Elfi ida Bengtsson och engångsersättning at Inga Gunborg Cecilia Bengtsson

samt livränta åt Sone Torvald Persson, i fråga om sistnämnda livränta efter

framställning till riksdagen.

Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 26 november 1943 anfört

följande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

Därest lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete varit

tillämplig i förevarande fall, skulle anstalten med stöd av lämnade uppgifter

lia utgivit, i fråga örn Ruth Persson, förutom begravningshjälp med 150 kronor

till dödsboet, livränta till den avlidnas minderårige son Sone Torvald med

250 kronor för år räknat från och med den 25 augusti 1941, till dess han uppnått

sexton års ålder, samt i fråga örn Bengtsson, förutom begravningshjälp

till dödsboet med 300 kronor, livränta till den avlidnes maka, Anna Elfrida

Bengtsson med 750 kronor för år räknat från och med den 25 augusti 1941, så

länge hon levde ogift. Därvid skulle de avlidnas årliga arbetsförtjänster

jämlikt "9 § olycksfallsförsäkringslagen ha beräknats, beträffande Ruth Persson

till 1 500 kronor och beträffande Bengtsson till 3 000 kronor, d. v. s.

maximibeloppet beträffande olycksfall, som inträffat senast år 1941.

Av handlingarna inhämtas följande beträffande ifrågavarande dödsbon och

delägarnas ekonomiska ställning m. m.

Bengtssons dödsbo: Bengtsson efterlämnade som dödsbodelägare förutom

änkan Anna Bengtsson, född den 29 juni 1892, och dottern Inga, född den 22

juli 1920, jämväl dottern Aina Kajsa Birgin född den 3 januari 1917. Behållningen

i boet utgör enligt bouppteckning 45 897 kronor 28 öre. Ilen verkliga

behållningen synes emellertid på grund av uppnådda resultat vid försäljning

av vissa tillgångar i boet (varulager m. m.) samt ersättning för goodwin för den

avlidnes affärsrörelse böra uppskattas till omkring 55 000 kronor. Änkan äi berättigad

till hälften av behållningen i boet. Härjämte är hon förmånstagare

till en livförsäkring å mannen å 3 000 kronor, vilken icke medräknats i boets

behållning. 1 ^ „. ,.

Vidare är änkan från och med den 24 augusti 1941 till och med den 24 augusti

1961 berättigad till en årlig pension av 1 800 kronor från ett försäkringsbolag.

På grund av sviter efter bäckeninflammation äro hennes kroppskrafter nedsatta,

och enligt läkarintyg torde endast lättare hushållsgöromål vara hennes arbetsfält,

Inga Bengtsson, som avlagt realexamen, är sedan den 1 april 1943 anställd

å bank i Löberöd mot en månadslön av 125 kronor. Dottern Aina, som

likaledes avlagt realexamen, är sedan tre år anställd a bank i Löberöd mot en

lön av 166 kronor per månad. „

Ruth Perssons dödsbo: Ruth Persson efterlämnade såsom dödsbodelägare

maken Malte Persson, född den 30 januari 1896, sonen Sone, född den 28 mars

1931 och dottern Laila Inga Greta, född den 16 april 192o. Behållningen i boet

utgör 265 kronor. Änklingen är anställd i charkuterifirma i Malmo Hans inkomst

har enligt vad förut angivits under år 1940 icke överstigit 2 oOO kronor.

Hans senaste arbetsförtjänst under år 1943 vid vikariat i Malmo har uppgått

till 86 kronor 90 öre per vecka. Han betalar 60 kronor i manaden tor sonens

underhåll förutom kostnaden för kläder. Dottern är affärsanstalld i Löberöd

mot kontant månadslön av 70 kronor jämte fri kost.

Beträffande det under Kungl. Majda prövning varande skadeståndsmålet

gentemot Assarson samt grunderna för beräkning av yrkade belopp bär inhämtats

följande.

Änkan Benctsson yrkar årlig livränta med 4 725 kronor 41 öre. Detta belopp

motsvarar två femtedelar av den avlidnes av henne till 14 918 kronor beraknade

årsinkomst minskad med dels pensionsförsäkring 1 800 kronor dels och avkastningen

av giftorättsegendomen, 441 kronor 19 ore Dottern Inga bär yikal

ett engångsbelopp av 8 288 kronor 13 öre motsvarande en femtedel av .leii avlidnes

beräknade inkomster under tiden den 24 augusti 1941-dcn 24 august,

1944 elior sålunda under tre år efter olycksfallet. Härjämte har yrkats ersatt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departements

chefen.

Kungl. May.ts proposition nr 150.

ning för begravningskostnader med 2 909 kronor 81 öre. Vidare fordras efter

angiven grund ränta efter 6 % från den 3 oktober 1941.

Malte Persson har yrkat årlig livränta med 1 200 kronor åt sonen Sone tills

denne fyllt 16 år. Vidare yrkas ersättning för förstörda kläder nied 220 kronor,

för begravningskostnader med 1 667 kronor 45 öre samt för läkarvård med 7

kronor. Härjämte yrkas efter angiven grund ränta efter 6 % från den 3 oktober

1941.

Såsom remissmyndigheterna framhållit har frågan örn kronans ansvar för det

inträffade ett visst samband med det ännu icke slutligt avgjorda skadeståndsmålet

mot Assarson. Men även örn högsta domstolen liksom underdomstolarna

ogillar den mot Assarson förda talan, kan skadeståndsskyldighet åligga kronan.

Oavsett hur det förhåller sig''med kronans juridiska ansvar i förevarande hänseende

har jag emellertid med hänsyn till de omständigheter varunder ifrågavarande

olyckshändelse inträffat funnit föreliggande ersättningsanspråk böra

upptagas till prövning.

De anspråk som härvid kunna komma i fråga äro — då ersättningsfrågan i

vad avser begravningshjälp m. m. torde få anses reglerad — livränta till änkan

Bengtsson, engångsersättning till Inga Bengtsson samt livränta till Sone Persson

jämte förekommande ränteanspråk.

För ernående av ett mera allmänt bedömande av ersättningsfrågan får jag

i detta sammanhang hänvisa till 6 kap. 4 § strafflagen, som innehåller bestämmelser

örn den skadeståndsrätt-, som föreligger efter dödad person. Av nämnda

paragraf framgår, att skadestånd tillkommer allenast den, som jämlikt stadgande

i lag äger rätt till underhåll av den, som blivit dödad, samt att en förutsättning

för skadestånd är, att vederbörande genom dennes frånfälle kommer

att sakna erforderligt underhåll. Skadestånd skall utges efter skälighetsprövning

med avseende å såväl »den brottsliges» tillgångar som andra omständigheter.

I propositionen 1926: 4 vilken ligger till grund för nämnda lagstadgande i

dess senaste lydelse framhöll föredragande departementschefen, att den skada,

som skulle ersättas, vore förlust av underhåll förorsakad genom den underhållspliktiges

död. Därest dödsfallet icke hade någon inverkan i nyssnämnda

hänseende, uppstode icke dylik skada, och skadestånd komme följaktligen icke

i fråga. Så vore tydligen förhållandet, där den eller de till underhåll berättigade

befunne sig i sådana ekonomiska omständigheter, att deras utkomstmöjligheter

icke påverkades av den underhållspliktiges död; den avlidne kunde

exempelvis efterlämna viss förmögenhet eller vara livförsäkrad till mera avsevärt

belopp. I detta sammanhang finge framhållas, att till underhåll tydligen

icke kunde hänföras sådana förmåner, vilka måste sägas ha karaktär av överflöd

eller lyx. Mistning därav skulle således icke ersättas. Därest de efterlevande

visserligen fortfarande under någon tid kunde lia sin förra utkomst,

exempelvis genom att taga i anspråk sparat kapital, men dock ej kunde anses

säkerställda för hela den tid, under vilken de skulle varit berättigade till

underhåll av den avlidne, eller ock från att lia intagit en mera burgen ställning

funne sig genom dödsfallet försatta i synnerligen knappa ekonomiska villkor,

förelåge otvivelaktigt för dem fordran på skadestånd.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

T ärendet föreligger utredning rörande vederbörandes ekonomiska förhållanden

m. m. samt angående i vilken utsträckning ersättning skulle utgått därest

olycksfallsförsäkringslagen varit tillämplig. I dessa avseenden framgår huvudsakligen

följande.

Änkan Bengtsson, som är född år 1892, synes befinna sig i relativt goda

ekonomiska villkor. Enligt olycksfallsförsäkringslagen skulle, örn denna varit

tillämplig, till henne lia utgått livränta med 750 kronor för år så länge hon

levat ogift. Inga Bengtsson, som vid tiden för olycksfallet uppnått 21 års ålder,

är bankanställd och ägare till ett icke oansenligt kapital. Någon ersättning jämlikt

olycksfallsförsäkringslagen skulle, örn denna varit tillämplig i förevarande

fall, ej ha kunnat tillerkännas henne, enär dylik ersättning till barn utgår

endast intill fyllda 16 år. Till Sone Persson, som är född den 28 mars 1931,

skulle, därest nyssnämnda lag varit tillämplig, ha utgått livränta intill fyllda

16 år med 250 kronor för år.

Nu förevarande ersättningsanspråk synas böra bedömas under hänsynstagande

till innebörden av förut återgivna departementschefsuttalande.

Yad först Inga Bengtsson angår torde ersättning icke böra tillerkännas

henne, enär hon varken synes ha varit berättigad till eller torde ha varit i

behov av underhåll efter fadern.

Makarna Bengtsson voro sinsemellan underhållspliktiga. Oaktat det torde

vara tveksamt, huruvida änkan med hänsyn till de i nyssnämnda departementschefsuttalande

angivna principerna skulle vara berättigad till skadestånd,

anser jag mig dock på grund av de omständigheter under vilka olyckshändelsen

uppkommit böra tillstyrka viss ersättning. Ett årligt understöd av 300 kronor

i ett för allt synes i förevarande fall skäligt.

Vidkommande Sone Persson må först framhållas, att dennes avlidna moder

var underhållspliktig gentemot sonen. Denne är jämväl uppenbarligen i behov

av underhåll. Med hänsyn till de i detta fall föreliggande ömmande omständigheterna

anser jag det skäligt, att till Sone Persson utbetalas årligt understöd

med i ett för allt 400 kronor för år.

Nu angivna understöd böra utgå från och med den 25 augusti 1941, till änkan

Bengtsson så länge hon lever ogift samt till Sone Persson tills han fyllt 16 år.

På sätt tidigare i likartade fall ägt rum bör föreskrift meddelas därom, att å

understödsbelopp icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt

gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare. Kungl. Maj:t synes

för utbetalande av understöd, som torde böra bestridas från anslaget till

diverse pensioner och understöd m. m., äga uppställa som villkor, att vederbörande

till motsvarande belopp å kronan överlåter den rätt till skadestånd,

vederbörande kan få sig tillerkänd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. må

under av mig angivet villkor utbetalas årliga understöd, räknat

från och med den 25 augusti 1941, nämligen till änkan Anna Elfrida

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 150. sol u 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

Bengtsson med 300 kronor, så länge lion lever ogift, samt till Sone

Torvald Persson med 400 kronor tills lian fyllt 16 år med iakttagande

att å understödsbeloppen icke må åtnjutas någon sådan

tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer

pensionstagare.

Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda,

med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

under punkterna l:o och 2:o hemställt, förordnar Hans

Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erland Kock.

Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:136 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående livränta åt Irma Marianne Jansson m. m. a1 i texten
  2. BU 1944:27 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande av vissa livräntor m. in. s. 1 i texten