Sök i Ratio Lex

Angående nya moratoriestämmelser för värnpliktiga m. fl

1944-03-03 · 49 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 46 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:151, Angående nya moratoriestämmelser för värnpliktiga m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

1

Nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nya moratoriestämmelser

för värnpliktiga m. fl.; given Stockholms

slott den 3 mars 1944.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

lag om upphävande av vissa lagar rörande utmätning, återtagande av avbetalningsgods

och anstånd med betalning av hyra m. m. ävensom samtycka

till att förordnande jämlikt 1 § moratorielagen meddelas i överensstämmelse

med bifogade förslag till förordning angående tillämpning av moratorielagen

å värnpliktiga m. fl.

GUSTAF.

Thorivald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 161.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Förslag;

till

Lag

om upphävande av vissa lagar rörande utmätning, återtagande av

avbetalningsgods och anstånd med betalning av hyra m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 14 oktober 1939 (nr 728) med särskilda

bestämmelser rörande utmätning hos vissa värnpliktiga m. m., lagen den 31

oktober 1939 (nr 782) om inskränkning i rätten att återtaga avbetalningsgods

från vissa värnpliktiga m. m. och lagen den 19 april 1940 (nr 233) om anstånd

för vissa värnpliktiga med betalning av hyra m. m. skola upphöra att

gälla från och med den 1 juli 1944; dock att 1, 3 och 4 §§ lagen med särskilda

bestämmelser rörande utmätning hos vissa värnpliktiga m. m. alltjämt

skola tillämpas, om utmätning skett eller konkurs inträffat före den 1

juli 1944, samt att lagen om inskränkning i rätten att återtaga avbetalningsgods

från vissa värnpliktiga m. m. fortfarande skall gälla, där säljaren före

sistnämnda dag hos laga myndighet gjort sin rätt enligt avtalet gällande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

3

Förslag

till

Förordning

angående tillämpning av moratorielngen å Tärnpliktiga m. ii.

Med stöd av moratorielagen den 3 maj 1940 (nr 300) förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Med värnpliktig avses i denna förordning värnpliktig som icke är fast anställd

vid krigsmakten.

Förordningen äger ej tillämpning å värnpliktig, som är elev vid krigsskolan

eller undergår utbildning för vinnande av fast anställning på aktiv

stat vid marinen eller flygvapnet.

2 §•

Vad örn värnpliktig stadgas i denna förordning skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga örn

l:o) civilmilitär personal på aktiv stat eller över stat, vars tjänstgöringsskyldighet

i fredstid är begränsad till viss del av året;

2:o) personal, som lönlös kvarstår i regemente (kår), i flottan, i kustartilleriet

eller i flygvapnet;

3:o) personal som frivilligt överförts till övergångsstat, så ock personal på

reservstat eller i reserven med undantag av reserven tillhörande, från aktiv

stat pensionsavgången personal;

4:o) väg- och vattenbyggnadskårens personal;

5:o) icke värnpliktig personal vid sjövärnskåren.

Örn hyra och bostadsrätt.

3 §.

Värnpliktig må ej på grund av underlåtenhet att erlägga hyra, som förfaller

under tid då han fullgör militärtjänstgöring, uppsägas till avflyttning från

lägenhet som han förhyr, så länge han sist å andra söckendagen av varje

kalendermånad erlägger den på samma månad belöpande hyran.

Vad nu sagts skall gälla jämväl efter det den värnpliktige hempermitterats

eller hemförlovats intill dess han varit fri från tjänstgöring under ett år

i följd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kanyl. Maj.ts proposition nr 151.

4 §■

Ändå att den värnpliktige icke erlägger hyran såsom i 3 § sägs, må han ej

på grund av dröjsmålet skiljas från lägenheten, såframt det föranletts av att

familjebidrag eller hemortslön, som han med anledning av tjänstgöringen

kunde påräkna, ej hunnit utbetalas.

5 §.

Har värnpliktig, som fullgör eller fullgjort militärtjänstgöring, genom dröjsmål

med betalning av hyra, som förfallit före tjänstgöringens början eller

därefter innan han efter hempermittering eller hemförlovning varit fri från

tjänstgöring under tre månader i följd, förverkat hyresrätten till av honom

förhyrd lägenhet, och har hyresvärden med anledning därav uppsagt avtalet,

må den värnpliktige likväl ej på grund av dröjsmålet skiljas från lägenheten,

där senast å tjugufjärde söckendagen från uppsägningen rättelse sker enligt

vad i 3 kap. 34 § första stycket lagen örn nyttjanderätt till fast egendom sägs.

Vad nu sagts skall ej gälla, där beslut örn vräkning meddelats före militärtjänstgöringens

början.

I avvaktan att den värnpliktige visar sig hava fullgjort vad enligt första

stycket erfordras för hyresrättens återvinnande må beslut om vräkning icke

meddelas förrän tjugusex söckendagar förflutit efter uppsägningen.

Vad i denna paragraf är stadgat skall ej gälla, där av hyrestiden återstod

mindre än en månad när hyresrätten förverkades.

6 §.

Innehar värnpliktig lägenhet med bostadsrätt, må han ej uppsägas till avflyttning

på grund av dröjsmål med betalning till bostadsrättsföreningen, såframt

dröjsmålet föranletts av förhållande som i 4 § sägs.

Har värnpliktig, som fullgör eller fullgjort militärtjänstgöring, genom dröjsmål

med betalning till bostadsrättsförening, som skolat fullgöras före tjänstgöringens

början eller därefter innan han efter hempermittering eller hemförlovning

varit fri från tjänstgöring under tre månader i följd, förverkat nyttjanderätten

till av honom under bostadsrätt innehavd lägenhet, och har föreningen

med anledning därav uppsagt den värnpliktige till avflyttning, må

han likväl ej på grund av dröjsmålet skiljas från lägenheten, där senast å

tolvte söckendagen från uppsägningen rättelse sker genom att betalningsskyldigheten

fullgöres. Vad nu sagts skall ej gälla, där beslut om vräkning

meddelats före militärtjänstgöringens början.

I avvaktan att den värnpliktige visar sig hava fullgjort vad enligt andra

stycket erfordras för nyttjanderättens återvinnande må beslut om vräkning

icke meddelas förrän fjorton söckendagar förflutit efter uppsägningen.

7 §•

Vad i 3 6 §§ stadgas skall äga motsvarande tillämpning, där lägenheten

med hyres- eller bostadsrätt innehaves av den värnpliktige och hans hustru

eller eljest av den värnpliktige gemensamt med annan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151. o

Örn avbetalningsköp.

8 §.

Har värnpliktig förvärvat egendom genom avbetalningsköp, och kan det

antagas att svårigheter att fullgöra köpet åsamkats honom genom militärtjänstgöring,

äge säljaren ej på grund av dröjsmål med betalning av post,

som förfallit under tjänstgöringen eller därefter, taga godset åter eller göra

annan i avtalet stadgad särskild påföljd gällande, med mindre dröjsmålet

överstiger tre månader.

Utestår förfallen post ogulden vid tjänstgöringens början, må säljaren ej

heller taga godset åter eller göra annan särskild påföljd gällande, saframt

den värnpliktige erlägger sådan post eller, örn flera förfallna poster utestodo

oguldna, den först förfallna inom tre månader från tjänstgöringens början

samt erlägger värjo senare post inom den tid fran förfallodagen som svarar

häremot.

Med avbetalningsköp förstås i denna förordning avtal som avses i 1 § lagen

om avbetalningsköp, oavsett örn avbetalningspriset överstiger tretusen kronor.

9 §•

Finnes i fall, som avses i 8 §, godset oundgängligen erforderligt för deli

värnpliktige, hans make eller oförsörjda barn eller adoptivbarn, eller återstår

ej mer än en tredjedel av köpeskillingen ogulden, ma säljaren ej taga godset

åter eller göra annan i avtalet stadgad särskild påföljd gällande, saframt

den värnpliktige erlägger den förfallna posten eller, örn flera poster förfallit

till betalning, den först förfallna innan han efter liempermittering eller hemförlovning

varit fri från tjänstgöring under tre mannder i följd samt erlägger

varje senare post inom den tid från förfallodagen som svarar häremot.

10 §.

Vad i 8 och 9 §§ är stadgat skall ej tillämpas, örn säljaren före tjänstgöringens

början hos laga myndighet gjort sin rätt enligt avtalet gällande

eller örn säljarens säkerhet äventyras.

11 §•

Är den värnpliktige gift och leva ej makarna åtskilda på grund av söndring,

skola bestämmelserna i 8—10 §§ äga motsvarande tillämpning, örn den

värnpliktiges hustru före eller efter äktenskapets ingående inköpt godset och

detta är avsett för makarnas gemensamma bruk eller för deras oförsörjda

barns eller adoptivbarns behov.

Klagan över handräckning för återtagande av avbetalningsgods som avses

i denna förordning må förutom av den som eljest är befogad därtill förås av

köparens make eller av annan som har egendomen i sin vård.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Om utmätning oell konkurs.

13 §.

Företages utmätning hos värnpliktig medan lian fullgör militärtjänstgöring

eller innan han efter hempermittering eller hemförlovning varit fri från tjänstgöring

under tre månader i följd, skola från utmätningen undantagas, utom

nödiga gång- och sängkläder samt förråd och penningar i den utsträckning

som i 65 § utsökningslagen stadgas, dels lösören för gäldenärens, hans makes

och oförsörjda barns eller adoptivbarns personliga bruk, för så vitt värdet

därav icke överstiger vad som med hänsyn till deras behov och omständigheterna

i övrigt kan anses skäligt, dels ock arbetsredskap till ett värde av

högst ettusen kronor. Lös pant må ej på grund av vad nu sagts undantagas

från utmätning för den gäld, varför pantsättningen skett.

Vad i första stycket stadgas med avseende å undantag från utmätning skall

under tid som där sägs äga motsvarande tillämpning, örn den värnpliktige

försättes i konkurs.

14 §.

Har egendom tagits i mät hos den värnpliktige å tid som i 13 § sägs, och

kan det antagas att hans betalningssvårigheter föranletts av tjänstgöringen,

må med försäljning av den utmätta egendomen anstå under tre månader utöver

den tid som för varje särskilt fall stadgas i 162, 163 och 165 §§ utsökningslagen.

Finnes med hänsyn till tjänstgöringstidens längd ytterligare uppskov

påkallat, må med försäljningen anstå till dess den värnpliktige efter

hempermittering eller hemförlovning varit fri från tjänstgöring under tre

månader i följd.

Erfordras egendomen i den värnpliktiges näring för atl bereda nödig bärgning

åt honom, hans make och oförsörjda barn eller adoptivbarn eller är den

erforderlig för att bereda dem nödig bostad, må anstånd äga rum intill dess

den värnpliktige under nio månader i följd varit fri från tjänstgöring.

Vad i denna paragraf stadgas skall ej tillämpas, örn borgenärens rätt till

betalning äventyras.

15 §.

Är den värnpliktige gift och leva ej makarna åtskilda på grund av söndring,

skola bestämmelserna i 13 och 14 §§ äga motsvarande tillämpning, örn utmätning

sker hos den värnpliktiges hustru eller hon försättes i konkurs.

16 §.

Klagan över utmätning som avses i denna förordning eller över beslut i anledning

av sådan utmätning må förutom av den som eljest är befogad därtill

föras av gäldenärens make eller av annan som har egendomen i sin vård.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1914 och gäller tills vidare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Stadgande^ i 5 § samt 6 § andra och tredje styckena skola ej tillämpas,

där beslut om vräkning meddelats före denna förordnings ikraftträdande.

Vad i 8 11 §§ är stadgat skall ej gälla, där säljaren före förordningens

ikraftträdande hos laga myndighet gjort sin rätt enligt avtalet gällande.

Bestämmelserna i 13 § skola ej tillämpas, där utmätning skett eller konkurs

inträffat före förordningens ikraftträdande.

Vad i 14 och 16 §§ stadgas skall gälla, ändock att utmätningen skett före

förordningens ikraftträdande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 februari 19M.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller

Sköld, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,

Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social- och finansdepartementen

samt t. f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet Quensel,

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, fråga om

nya moratoriebestämmelser för värnpliktiga m. fl.

Föredraganden anför följande.

Inledning.

Genom beslut den 30 april 1943 bemyndigades chefen för finansdepartementet

att tillkalla sakkunniga för att verkställa en allsidig översyn av gällande

bestämmelser rörande anstånd med indrivning av utskylder hos värnpliktiga

samt i samband därmed verkställa en översyn jämväl av vissa närstående

författningar, däribland lagen den 14 oktober 1939 (nr 728) med

särskilda bestämmelser rörande utmätning hos vissa värnpliktiga m. m.,

lagen den 31 oktober 1939 (nr 782) om inskränkning i rätten att återtaga avbetalningsgods

från vissa värnpliktiga m. m. samt lagen den 19 april 1940

(nr 233) om anstånd för vissa värnpliktiga med betalning av hyra m. m.

Sedan såsom sakkunniga tillkallats t. f. revisionssekreteraren O. A. Bergholtz,

byråchefen C. W. Curtman och ledamoten av riksdagens första kammare,

lektorn H. L. E. Sjödahl, tillika ordförande, lia dessa sakkunniga —

som antagit benämningen militära moratorieutredningen — den 30 oktober

1943 avlämnat betänkande med bl. a. förslag till militär moratorielag, avsedd

att ersätta förenämnda lagar angående utmätning, angående återtagande

av avbetalningsgods samt angående anstånd med hyra, ävensom

förslag till förordning med särskilda bestämmelser angående indrivning av

utskylder hos värnpliktiga (SOU 1943: 42).

över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av chefen för försvarsstaben,

chefen för armen, som i ärendet samrått med centrala värnpliktsbyrån,

försvarsväsendets personalvårdsnämnd, kommerskollegium,

statskontoret, riksräkenskapsverket, socialstyrelsen, arbetsmarknadskommis
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

siemen, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kronobergs,

Blekinge, Kristianstads, Älvsborgs, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands

och Norrbottens län, överexekutor i Göteborg, Malmö och Norrköping,

svenska exekutionsmännens riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund,

hyresgästernas riksförbund, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, Sveriges köpmannaförbund, landsorganisationen i

Sverige, de anställdas centralorganisation, föreningen Sveriges stadsfogdar,

föreningen Sveriges landsfiskaler, centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden

och svenska reservunderofficersförbundet. Kommerskollegium

har därvid överlämnat yttranden av Stockholms och Göteborgs handelskammare,

Skånes handelskammare, Sveriges industriförbund, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation, svenska cykelfabrikant- och grossistföreningen

samt Stockholms automobilhandlareförening. Överståthållarämbetet

har bifogat yttranden av kanslidirektören vid första kansliavdelningen,

skattedirektören, förste stadsfogden och uppbordsintendenten i

Stockholm ävensom familjebidragsnämnden därstädes. Vid de yttranden

som avgivits av länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Blekinge och örebro

län lia fogats utlåtanden av vederbörande länsavdelning av föreningen Sveriges

landsfiskaler. Vidare har länsstyrelsen i Uppsala län överlämnat yttrande

av stadsfogden i Uppsala, länsstyrelsen i Kronobergs län yttranden

av landsfiskalerna i Lenhovda, Markaryds och Alvesta distrikt, länsstyrelsen

i Blekinge län yttranden av magistraten och stadsfogden i Karlskrona,

länsstyrelsen i Kristianstads län yttranden av familjebidragsnämnderna i Kristianstad

och Ängelholm samt Gråmanstorps och Borrby kommuner samt

länsstyrelsen i Örebro län yttranden av magistraten i Örebro m. fl.

Jag anhåller nu att få anmäla detta ärende, såvitt angår moratoriebestammelser

för värnpliktiga m. fl. i fråga örn utmätning, avbetalningsköp och

hyra. Frågan om ändrade bestämmelser angående indrivning av utskylder

hos värnpliktiga torde senare komma att anmälas av chefen för finansdepartementet.

Gällande bestämmelser.

Rörande erläggande av hyra stadgas i lagen örn nyttjanderätt lill fast

egendom, att örn avtal ej träffats örn tiden för erläggande av hyra som skall

utgå i penningar, hyran skall betalas, där den beräknas for helt, halvi eller

fjärdedels år, senast å sista söckendagen före början av vart fjärdedels ar

och eljest senast å sista söckendagen före början av den tid, for vilken hyran

beräknas. Beträffande lägenhet, som omfattar högst fyra ruin, kok

däri inbegripet, och helt eller delvis är uthyrd till bostad, skall dock såsom

förfallodag för den på varje kalendermånad belöpande hyran galla sista

söckendagen i nästföregående månad. Dröjer hyresgäst med erläggande av

hyra, som utgår i penningar, utöver två söckendagar efter torlallodagen, ar

hyresrätten förverkad och hyresvärden berättigad uppsäga avtalet. Sker

rättelse innan uppsägning skett, må hyresvärden dock ej åberopa dröjsmålet

med betalningen såsom grund för hyresgästens skiljande fran lägen
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 15!.

heten. Motsvarande gäller om hyresgästen senast å tolvte söckendagen eller

det uppsägning skett erlägger hyran jämte vissa kostnader.

Lnligt 1 lagen den 19 april 1940 örn anstånd för vissa värnpliktiga med

betalning av hyra m. lii. må värnpliktig, som inkallats till tjänstgöring jämlikt

§ 28 morn. 1 eller § 30 morn. 2 värnpliktslagen, ej i något fall uppsägas

till avflyttning från lägenhet, som hail förhyr, på grund av underlåtenhet att

erlägga hyra, som förfaller under tiden för tjänstgöringen eller inom ett år

eftei dess slut, så länge han sist å andra söckendagen av varje kalendermånad

erlägger den på samma månad belöpande hyran. I 2 § stadgas att, oaktat

värnpliktig icke erlägger hyran så sorn i 1 § sägs, han ej må på grund av

dröjsmålet skiljas från lägenheten, såframt det föranletts av att bostadseller

näringsbidrag, som han med anledning av tjänstgöringen kunde påräkna,

ej hunnit utbetalas. Vad salunda stadgas skall jämlikt 4 § äga motsvarande

tillämpning, om värnpliktig innehar lägenhet med bostadsrätt. Enligt 3 g

äger den värnpliktige, därest tjänstgöringen medför en så väsentlig förändring

i hans ekonomiska förhållanden, att det ej skäligen kan fordras, att han

skall fullgöra hyresavtalet under hela den avtalade tiden, uppsäga avtalet

att upphöra å den fardag som inträffar näst efter tre månader från uppsägningen.

I 5 g föreskrivcs, att örn lägenhet med hyres- eller bostadsrätt

innehaves ay makar, vad i 1 4 gg stadgas skall gälla, om mannen inkallats

till tjänstgöring, dock att vid tillämpning av 3 g hänsyn skall tagas till båda

makarnas ekonomiska förhållanden. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande

tillämpning, där eljest lägenhet med hyres- eller bostadsrätt innehaves

av två eller flera personer och någon av dem inkallats till tjänstgöring.

Bestämmelser örn avbetalningsköp äro meddelade i lag den 11 juni

1915. Med avbetalningsköp lörstås i denna lag avtal, varigenom lösöre säljes

mot betalning i särskilda poster, av vilka en eller flera skola erläggas

efter det godset utgivits till köparen, och under villkor tillika att säljaren

skall äga rätt att återtaga godset, örn köparen åsidosätter vad honom åligger,

eller att äganderätten till godset skall förbliva hos säljaren intill dess

betalningen eller viss del därav blivit erlagd. Har avtalet betecknats såsom

hyresavtal eller betalningen såsom vederlag för godsets bruk och nyttjande,

skall utan hinder därav avtalet anses såsom avbetalningsköp, såframt det

finnes vara åsyftat, att den som fått godset till sig utgivet skall bliva ägare

därav. Lagen äger emellertid icke tillämpning, örn sammanlagda beloppet av

de poster, som köparen enligt avtalet har att erlägga (avbetalningspriset)

överstiger 3 000 kronor.

Lagen innehåller åtskilliga regler, vilka avse att bereda köparen skydd

mot alltför stränga bestämmelser i avtalet om påföljd av kontraktsbrott. Sålunda

stadgas, bland annat, att om köparen underlåter att fullgöra sin betalningsskyldighet,

säljaren ej äger att på grund därav taga godset åter, utkräva

post som eljest ej vore förfallen eller göra annan i avtalet stadgad särskild

påföljd gällande, med mindre någon post utestår ogulden minst fjorton da
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kanyl. Maj:ts proposition nr 151.

gar utöver förfallodagen och denna post antingen uppgår till minst cn tiondel

av avbetalningspriset eller tillsammans med annan ogulden förut förfallen

post utgör minst en tjugondei därav. Där köparen i annat avseende

än nu sagts åsidosätter vad honom åligger, må särskild påföljd som för sådan

händelse kan vara avtalad icke vinna tillämpning, för så vitt sådant med

hänsyn till de föreliggande omständigheterna skulle vara uppenbart obilligt.

A andra sidan innehåller lagen vissa bestämmelser, som avse att underlätta

återtagande av egendom, som sålts genom avbetalningsköp. I detta hänseende

stadgas, att därest skriftlig handling upprättats örn avbetalningsköp,

säljaren äger att hos utmätningsmannen i orten söka handräckning för

godsets återtagande. Handräckning må dock ej beviljas, med mindre utmätningsmannen

finner uppenbart, att med betalningen föreligger dröjsmål,

som berättigar till godsets återtagande.

Genom lagen den 31 oktober 1939 örn inskränkning i rätten att återtaga

avbetalningsgods från vissa värnpliktiga m. m. har stadgats, alt örn värnpliktig,

som genom avtal, varå lagen örn avbetalningsköp är tillämplig, förvärvat

arbetsredskap eller lösöre, avsett till personligt bruk för honom, hans

hustru eller oförsörjda barn eller adoptivbarn, blivit inkallad till tjänstgöring

jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen, säljaren icke

äger på grund av dröjsmål med betalning av förfallen post, vilket uppenbarligen

föranletts av tjänstgöringen, taga godset åter eller göra annan i avtalet

stadgad särskild påföljd gällande, med mindre dröjsmålet överstiger

tre månader eller, örn godset finnes oundgängligen erforderligt tor köparen

eller sådan anhörig till honom som nyss sagts, eli ar. Vad sålunda stadgats

skall icke äga tillämpning, örn säljarens säkerhet äventyras. Klagan över

handräckning för återtagande av egendom som avses i lagen må föras jämväl

av den värnpliktiges hustru eller av annan som har egendomen i sin

vård.

Enligt 65 § utsökningslagen skola från u t m ä t n i n g undantagas dels

nödiga gång- och sängkläder för gäldenären, hans make och oiörsörjda barn

eller adoptivbarn dels ock nödiga arbetsredskap eller andra nödiga lösören

till ett värde av högst 500 kronor, eller, där gäldenären icke är familjeförsörjare

och ej heller har eget hushåll, högst 200 kronor. Saknas utväg till nödtorftigt

uppehälle, skall från utmätning undantagas av förråd, som finnes

i huset, vad som erfordras till underhåll för en månad eller, där tillräckligt

förråd ej finnes, av penningar, som gäldenären innehar eller äger innestående

i bank eller annan penninginrättning, så mycket som erfordras för anskaffande

av det felande. Lös pant må ej undantagas tran utmätning för den

gäld varför pantsättningen skett.

Försäljning av utmätt egendom skall enligt 162, 163 och 165 §§ utsökningslagen

i regel vara verkställd inom viss lid, som tor olika fall bcslämts till en,

två, tre eller fyra månader.

I 1 § lagen den 14 oktober 1939 med särskilda bestämmelser rörande utmätning

hos vissa värnpliktiga lii. lii. stadgas, alt örn utmätning företages

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

hos den, som inkallats till tjänstgöring jämlikt § 28 moni. 1 eller § 36 moni.

2 värnpliktslagen, under tiden för sådan tjänstgöring eller ock därefter

inom lika lång tid som tjänstgöringen omfattat, dock högst tre månader

fran dess slut, skola fran utmätningen undantagas, utom nödiga gång- och

sängkläder samt förråd och penningar i den utsträckning som 65 § utsökningslagen

stadgar, dels lösören för gäldenärens, hans makes och oförsörjda

barns eller adoptivbarns personliga bruk, för så vitt värdet därav icke överstiger

vad som med hänsyn lill deras behov och omständigheterna i övrigt

kan anses skäligt, dels ock arbetsredskap till eli värde av högst femhundra

kronor. Lös pant må ej på grund av vad nu sagts undantagas från utmätning

för den gäld, varför pantsättningen skett. Enligt 2 § må, örn egendom tagits

i mät hos den som fullgör eller fullgjort tjänstgöring, varom i 1 § sägs, och

det finnes, att gäldenärens betalningssvårigheter uppenbarligen äro föranledda

av tjänstgöringen, med försäljning av den utmätta egendomen anstå under

högst tre månader utöver den tid, sorn för varje särskilt fall stadgas i 162. 163

och 165 §§ utsökningslagen, såframt det prövas kunna ske utan att borgenärens

rätt till betalning äventyras. Erfordras egendomen i gäldenärens näring

för att bereda nödig bärgning åt gäldenären, hans make och oförsörjda

barn eller adoptivbarn eller är den erforderlig för att bereda deni nödig bostad,

må ytterligare uppskov nied försäljningen äga runi under högst sex

månader, om borgenärens rätt till betalning ej därigenom äventyras. Vad i

1 § är stadgat örn undantag från utmätning skall enligt 3 § under tid som i

1 § sägs äga motsvarande tillämpning, om gäldenären försättes i konkurs.

Klagan över utmätning, som avses i lagen eller över beslut i anledning av

sådan utmätning må enligt 4 §, förutom av den som eljest är befogad därtill,

förås av gäldenärens make eller av annan som bär egendomen i sin vård.

De i förenämnda lagar åberopade bestämmelserna i § 28 moni. 1 och § 36

mom. 2 värnpliktslagen avse värnpliktslagen den 30 juni 1936, vilken numera

ersatts av värnpliktslagen den 30 december 1941. Enligt övergångsbestämmelserna

till sistnämnda lag gäller, att där i lag eller särskild författning förekommer

hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i nya lagen,

hänvisningen skall gälla sådan bestämmelse. Den särskilda lagstiftningen för

värnpliktiga rörande utmätning, avbetalningsköp och hyra gäller i följd

härav värnpliktiga, som enligt 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag inkallats

till tjänstgöring, »då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver». Under

nu rådande förhållanden inkallas samtliga värnpliktiga med stöd av sistnämnda

bestämmelse. I följd härav har ifrågavarande lagstiftning ansetts

äga tillämpning jämväl å värnpliktiga, vilka fullgöra sådan tjänstgöring

som även i fredstid skulle ha ålegat dem.

Efter tillkomsten av förenämnda lagar har utfärdats moratorielagen den

3 maj 1950 (nr 300). Enligt 1 § i denna lag äger Konungen, därest Sverige

befinner sig i krig eller krigsfara eller här eljest råda utomordentliga, av

krig föranledda förhållanden, och riksdagen ej är samlad, efter hörande av

fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, meddela förordnande, för

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

viss lid eller lills vidare, om anstånd med betalning av gäld, örn särskilda

inskränkningar i borgenärers rätt att utsöka sin fordran, alt söka att gäldenär

egendom avträdes till konkurs och att i övrigt göra gällande rättsliga

verkningar av dröjsmål i avseende å betalningen, örn uppskov med försäljning

av utmätt eller konkursbo tillhörig egendom, eller om förbud för borgenär

att genom försäljning eller annorledes skaffa sig betalning ur lös pant.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen,

som nu sagts, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela sådant förordnande.

Med stöd av moratorielagen har utfärdats förordningen den U juni 1940

(nr 504) örn inskränkning i rätten att återtaga avbetalningsgods m. m. I 1 §

denna förordning stadgas, att örn dröjsmål med betalningen för egendom,

som förvärvats genom avbetalningsköp, uppenbarligen föranletts av betalningssvårigheter,

som åsamkats köparen genom rådande utomordentliga förhållanden,

säljaren icke äger på grund av dröjsmålet taga godset åter, utan

så är att köparen ådagalagt likgiltighet för sina skyldigheter eller säljarens

säkerhet eljest äventyras eller ock säljaren medgiver sådana villkor för återtagandet

att köparen får anses skäligen tillgodosedd. Med avbetalningsköp

förstås i förordningen avtal, som avses i 1 § lagen örn avbetalningsköp, oavsett

örn avbetalningspriset överstiger tretusen kronor. Enligt 2 § må, örn egendom

som avses i 1 § tagits i mät hos köparen och dennes betalningssvarigheter

uppenbarligen äro föranledda av rådande utomordentliga förhållanden,

med försäljning av egendomen ansta etter vad som tinnes skäligt.

åtoratoriebestäln melserna oell de olika personalkategorierna.

Enligt direktiven för militära moratorieutredningen borde vid översynen

av bestämmelserna rörande anstånd med indrivning av utskylder hos värnpliktiga

beaktas frågan, å vilka grupper av värnpliktiga eller i försvarsberedskapen

eljest tjänstgörande anståndsreglerna skulle äga tillämpning. Bland

annat uppställde sig frågan örn anstånd borde få åtnjutas jämväl av dera,

sorn inkallats till fullgörande av sin första värnpliktstjänstgöring. Vidare

borde vid utredningen beaktas de särskilda frågor, som sammanhängde med

tillkomsten av vissa nya grupper av värnpliktiga, nämligen de s. k. överåiiga

samt efterbesiktigade. Ävenså borde klarläggas örn och i vad män reservpersonalen

samt de krigsfrivilliga borde inbegripas under ifrågavarande lagstiftning.

1 materiellt hänseende borde såväl beträffande anstånd med indrivning

av utskylder som beträffande utmätning, återtagande av avbelalningsgods

och anstånd med hyra beaktas de synpunkter, som framförts i

en av 1941 års krigsfamiljebidragskommitté framlagd promemoria angående

revision av gällande bestämmelser rörande betalningsanstånd m. m. för värnpliktiga,

inkallade till beredskapstjänstgöring.

Vid sistnämnda promemoria hade fogats förslag till vissa ändringar i fråga

om de gällande bestämmelserna angående anstånd med indrivning av utskylder

samt angående utmätning, avbetalningsköp och hyra. I huvudsak in
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr lill.

nebiiro dessa ändringsförslag endast smärre utvidgningar av de förmåner

som genom lagstiftningen i fråga tillerkänts de värnpliktiga. Däremot föreslogs

icke någon ändring beträffande de personalkategorier, å vilka lagstiftningen

skulle äga tillämpning. I några av de över promemorian infordrade

yttrandena gjordes i detta hänseende vissa uttalanden. Sålunda ifrågasatte

chefen för försvarsstaben, huruvida moratorielagstiftningen borde äga tilllalöpning

på värnpliktiga som fullgjorde tjänstgöring, motsvarande första

tjänstgöringen, varjämte han hemställde att lagstiftningen måtte utvidgas att

omfatta även den reservanställda och i fredstid konstituerade personalen vid

krigsmakten. I några yttranden berördes frågan angående lagstiftningens

tillämplighet å krigsfrivilliga och frivilligt tjänstgörande värnpliktiga. Frågan,

huruvida bestämmelserna om anstånd med indrivande av utskylder

borde avse jämväl värnpliktiga vilka fullgjorde sin första tjänstgöring, bragtes

vidare på tal i en skrivelse den 18 december 1942 till chefen för finansdepartementet

från svenska exekutionsmännens riksförbund. I skrivelsen

hemställdes bl. a. om undrade bestämmelser i ifrågavarande hänseende av

innebörd att anståndsreglerna icke skulle gälla för sådana värnpliktiga som

nyss sagts. Över skrivelsen infordrades yttranden från åtskilliga myndigheter.

I vissa av de avgivna yttrandena tillstyrktes den föreslagna inskränkningen,

medan i andra yttranden uttalades, att anståndsreglerna borde gälla jämväl

värnpliktiga, som fullgjorde första tjänstgöring. I flera yttranden påkallades

utredning i frågan.

Militära morat (mellfred nili gen.

Militära moratorieutredningens förslag till militär moratorielag, vilket torde

såsom bilaga lögås till protokollet (bilaga A), innebär huvudsakligen en

översyn av de för vissa värnpliktiga gällande bestämmelserna rörande hyra,

avbetalningsköp och utmätning. Beträffande de personalgrupper, varå moratorielagstiftningen

skall vara tillämplig, ha de sakkunniga föreslagit enahanda

bestämmelser i fråga om anstånd med indrivning av utskylder och i

fråga om utmätning, avbetalningsköp och hyra. Bestämmelserna avse i första

hand värnpliktiga. Liksom enligt gällande rätt är däremot kategorien krigsfrivilliga,

d. v. s. överåriga, underariga och frikallade ävensom kvinnor,

vilka anställts för fullgörande av militär tjänstgöring, uteslutna från lagstiftningens

tillämpningsområde. De sakkunniga ha erinrat, att för de krigsfrivilliga

militärtjänstgöringen i regel torde medföra ökade inkomster, enär

de tidigare vanligen antingen varit arbetslösa eller haft mycket små inkomster,

ävensom att en lagstiftning av förevarande slag principiellt icke borde omfatta

personalgrupper, som själva kunde i huvudsak bestämma tidpunkten

för tjänstgöringens början och för dess slut. 1 händelse av krig kunde dock

situationen vara annorlunda. Beträffande frivilligt tjänstgörande

värnpliktiga ha de sakkunniga erinrat, att nyss anförda skäl i viss

mån vore tillämpliga jämväl i fråga om dem. Emellertid finge till denna kategori

hänföras exempelvis värnpliktiga, som vid upplösningen av det förband

vid vilket de tjänstgjort anmälde sig att frivilligt kvarstanna under ti
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Muj:ts proposition nr 151.

den för förbandets avrustning. Här kunde man icke tala om frivillig tjänstgöring

i egentlig mening, enär tvångsuttagning måst tillgripas örn några värnpliktiga

icke frivilligt anmält sig. Tillräckliga skäl syntes icke föreligga att

—- såsom skett med avseende å rätten till hemortslön pa här föreliggande

område göra skillnad mellan olika slag av frivillig tjänstgöring. I enlighet

härmed funne de sakkunniga att värnpliktiga, som tjänstgjorde etter eget

åtagande, borde inbegripas under lagstiftningen.

Vidkommande värnpliktiga, vilka fullgöra sådan tjänstgöring

som även i fredstid skulle ha a 1 e g a t de m, ha de

sakkunniga erinrat, att det uppenbarligen icke varit åsyltat att den nu gällande

lagstiftningen skulle avse jämväl dylik tjänstgöring. De sakkunniga

ha emellertid föreslagit, att lagstiftningen skulle bliva tillämplig å denna

personalkategori icke blott under nu rådande beredskapstillstånd utan jämväl

i viss utsträckning under fredsförhållanden. En dylik utvidgning vore

visserligen ägnad att väcka betänkligheter ur principiella synpunkter, men

man kunde icke bortse från den avsevärda förlängning utbildningstiden

för de värnpliktiga undergått. Beaktas mäste dock, att tidpunkten för fredstjänstgöringens

början och slut i regel vore pa förhand bestämd samt att

tjänstgöringen, i den mån densamma infölle i nära anslutning till inskrivningen,

vanligen icke medförde sa stora ekonomiska svårigheter som beredskapstjänstgöringen,

emedan den värnpliktige vid nämnda tid endast undantagsvis

bildat familj och i många fall ej erhållit anställning av mera stadigvarande

natur. Vid övervägandet av dessa synpunkter hade de sakkunniga

funnit skäl att under lagstiftningen inbegripa sådan tjänstgöring som fullgjordes

vid högre levnadsålder, dock endast örn tjänstgöringen hade en varaktighet

av mer än 30 dagar, vilket vore fallet beträffande vissa rcpetilionsövningar

och sådan fortsatt tjänstgöring, som kunde åläggas vissa fackutbildade

värnpliktiga. Under förlängd tjänstgöring för utbildning till officer

eller underofficer m. m. borde lagstiftningen ock gälla. I fråga örn de jämlikt

27 § 2 mom. värnpliktslagen anbefallda beredskapsövningarna syntes dessa,

med hänsyn till den likhet de erbjöde med beredskapstjänstgöring jämlikt 28

§ 1 mom. värnpliktslagen, böra omfattas av lagstiftningen även örn de hade

kortare varaktighet än 30 dagar. Värnpliktiga, vilka enligt äldre bestämmelser

varit befriade från värnpliktens fullgörande i fredstid eller tilldelade den

s. k. ersättningsreserven, ävensom s. k. efterbesiktigade värnpliktiga syntes jämväl

böra inbegripas under lagstiftningen, då dem åliggande tjänstgöring med

hänsyn lill deras ålder i regel torde innebära ett allvarligt avbräck i vederbörandes

förvärvsmöjligheter. Vad slutligen anginge fragan, huruvida de föieslagna

bestämmelserna örn anstånd m. m. borde äga tillämpning under den

värnpliktiges första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd), vore det, med hänsyn

lill tjänstgöringens avsevärda längd och med beaktande av den omständigheten,

att den värnpliktige, som under rådande beredskapstillstånd fullgjort

sådan tjänstgöring, åtnjutit de förmåner lagstiftningen erbjudit, icke

lämpligt att helt utesluta denna kategori värnpliktiga. Jämväl i fråga örn dem

borde sålunda bestämmelserna bliva tillämpliga, dock icke savin anginge

avbetalningsköp och rätt alt i förtid uppsäga hyresavtal. Beträffande an
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-51.

ståndet med skattebetalning borde det ej behöva väcka betänkligheter att

utsträcka detta till att omfatta ifrågavarande värnpliktiga med hänsyn till

att rätten till skatteanstånd av de sakkunniga föreslagits skola bliva beroende

av särskild behovsprövning. Från lagstiftningens tillämpningsområde

borde enligt de sakkunnigas mening helt undantagas värnpliktiga, vilka

underginge utbildning för vinnande av fast anställning. Övriga värnpliktiga,

som under nu rådande beredskapstillstånd jämlikt 28 § värnpliktslagen fullgjorde

dem enligt 27 § åliggande tjänstgöring, borde inbegripas under lagstiftningen

i dess helhet. Såväl formen för inkallelsen som de praktiska svårigheterna

att under nuvarande förhållanden å vissa värnpliktiga endast

delvis tillämpa lagstiftningen utgjorde nämligen skäl härför.

I överensstämmelse med det anförda innehåller militära moratorieutredningens

förslag till författningstexter bestämmelser örn att författningarna

skola vara tillämpliga å värnpliktig, varmed i förslaget avses den som är

truppregistrerad som värnpliktig och under tjänstgöringen avlönas enligt för

värnpliktig gällande grunder. Från tillämpningen skola undantagas dels

värnpliktig, vilken jämlikt 27 § 1 mom. värnpliktslagen fullgör tjänstgöring

med en varaktighet av högst 30 dagar, dels ock värnpliktig, vilken undergår

utbildning för vinnande av fast anställning vid krigsmakten. Bestämmelserna

örn avbetalningsköp och örn rätt att i förtid uppsäga hyresavtal

skola icke äga tillämpning å värnpliktig, vilken jämlikt 27 § 1 mom. värnpliktslagen

fullgör första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd).

Beträffande annan personal än värnpliktig föreslår militära

moratorieutredningen, att Konungen skall kunna föreskriva att lagstiftningen

skall äga tillämpning jämväl å annan personal än värnpliktig, vilken på

glUnd anställninS vid försvarsväsendet eller medlemskap i frivilliga automobilkåren,

sjövärnskåren eller svenska röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper

har alt inställa sig till tjänstgöring, då värnpliktiga inkallas jämlikt

27 § 2 mom. eller 28 § 1 mom. värnpliktslagen. Den föreslagna formuleringen

avser enligt motiveringen att giva uttryck åt att det Konungen lämnade

bemyndigandet endast avser fall, då beredskapsövning eller förstärkt

försvarsberedskap anbefalles, och endast gäller personal, som vid dessa tillfällen

har att inställa sig till tjänstgöring enligt för dem gällande tjänstgölingsbestämmelser,

d. v. s. personal i försvarsväsendets reserver och vissa

med sådan personal likställda personer, som genom medlemskap i frivillig

försvarsförening förbundit sig att tjänstgöra vid krigsmakten under tid då

värnpliktiga inkallas till rikets försvar eller för utrönande av försvarets

krigsberedskap m. m.

I fråga om de personalkategorier som avses har i betänkandet anförts, att

i fråga örn personal vid försvarsväsendet, som vore fast anställd eller avlönades

i likhet med fast anställd personal, det vore självfallet att aktiv personal

ävensom innehavare av arvodesbefattningar, avsedda för reserven tillhörande

pensionsavgången personal — omnämnda under 5 § 1 morn. a) i

krigsavlöningsreglementet — icke borde hänföras under lagen, då dessa personalgrupper

såväl i fred som under beredskapstillstånd vore heltidsan
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

ställda vid försvaret. Även reserven tillhörande, från aktiv stat pensionsavgångna

officerare, underofficerare och civilmilitära befattningshavare - omförmälda

under 5 § 1 mom. d) i krigsavlöningsreglementet — borde uteslutas

från lagens tillämplighetsområde, enär ifrågavarande personal under tjänstgöring

åtnjöte samma lön som under tidigare innehavd anställning på aktiv

stat och under annan tid finge anses helt försörjd genom den ålders- eller

förtidspension, vederbörande åtnjöte. Ej heller reservkadetter vid flottan

omnämnda under 5 § 1 mom. g) i krigsavlöningsreglementet — borde komma

i åtnjutande av här avsedda förmåner, då de vöre att likställa med personal,

som underginge utbildning för vinnande av fast anställning vid krigsmakten.

Däremot gjorde sig andra synpunkter gällande i fråga örn övriga i

5 § 1 mom. krigsavlöningsreglementet omförmälda personalgrupper, nämligen

dels bataljonsläkare vid fältläkarkåren, bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren,

marinläkare av 2. graden, marinläkarstipendiater och flygläkare

av 2. graden, dels officerare, underofficerare och civilmilitära beställningshavare

på reservstat ävensom personal i reserven, som avgått från

nämnda stat, dels reserven tillhörande förtidsavgångna eller i reserven utnämnda

officerare, underofficerare och civilmilitära beställningshavare

ävensom personal, som lönlös kvarstode i regemente (kår), i flottan, i kustartilleriet

och i flygvapnet, samt officerare i väg- och vattenbyggnadskåren,

dels underbefäl i reserv, som avgått från beställning på aktiv stat, och dels

i fredstid konstituerade landstormskaptener, landstormslöjtnanter och landstormsfänrikar,

med vilken sistnämnda grupp enligt tillämpningskungörelsen

till krigsavlöningsreglementet finge jämställas officerare och underofficerare

vid frivilliga automobilkåren, sjövärnskåren och svenska röda korsets

frivilliga sjukvårdstrupper. För dessa grupper gällde att de hade sin

huvudsakliga bärgning av civilt yrke, varför de vid inkallelse till militärtjänst

utöver dem enligt fredsbestämmelserna åvilande tjänstgöring kunde

råka i ekonomiska svårigheter jämförliga med de värnpliktigas. Skäl funnes

sålunda att göra lagstiftningen tillämplig å dem. De sakkunniga funne

dock icke lämpligt att i författningstexten verkställa en uttömmande uppräkning

av de ifrågavarande personalgrupperna med hänsyn till att såväl

krigsavlöningsreglementet som förordningarna angående personal i försvarsväsendets

reserver vore föremål för omarbetning och att personalkategorien

i fredstid konstituerade landstormsofficerare med flera vöre avsedd

att ersättas med dels reservofficerare dels ock värnpliktiga officerare. De

sakkunniga funne det under för handen varande förhållanden lämpligare, att

Kungl. Majit erhölle fullmakt att förordna örn författningarnas tillämpning

å annan personal än värnpliktiga.

Yttrandena.

Åtskilliga av de över militära moratorieutredningens betänkande avgivna

yttrandena lia avseende endast å förslaget lill militär moratorielag, medan

andra endast beröra förslaget till förordning med särskilda bestämmelser angående

indrivning av utskylder hos värnpliktiga och därtill sig anslutande

författningar.

[hilling lill riksdagens protokoll 19M. 1 sunil. Nr Hl.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Vad angår frågan, vilka personalgrupper, som böra omfattas av moratorielagstiftningen,

har i flertalet yttranden erinran ej framställts mot förslaget

att utsträcka lagstiftningens tillämplighet till f redsförhållanden. I

ålskilliga yttranden har en sådan utsträckning uttryckligen tillstyrkts. Sålunda

har landsorganisationen funnit det vara av betydelse att lagstiftningen

bleve tillämplig även under fredstid, framför allt i fråga om första tjänstgöring

och fortsatt utbildning, varjämte landsorganisationen uttalat, att de

föreslagna undantagen för värnpliktig, som fullgjorde första tjänstgöring, icke

borde upptagas i lagen utan att denna borde i sin helhet bliva tillämplig även

för denna grupp av värnpliktiga. Försvarsväsendets personalvårdsnämnd har

likaledes funnit det vara en vinning att lagstiftningen utsträcktes till alt i

princip omfatta även fredstjänstgöring. Med hänsyn till den långa sammanlagda

tjänstgöring som värnpliktslagen numera föreskreve, måste det vara

ett viktigt samhällsintresse att värnplikten kunde fullgöras i en känsla hos

de värnpliktiga av ekonomisk säkerhet för de närmaste anhöriga. Givetvis

måste härvid fordringsägarnas rätt och samhällets omsorg om de värnpliktiga

noggrant avvägas, men enligt nämndens mening ginge förslaget icke

längre i beredandet av skydd åt de värnpliktiga än som måste anses skäligt

med hänsyn dels till intresset för dessas elementära trygghet och dels till det

övriga samhällets skyldighet att påtaga sig en del av de inkallades ekonomiska

bördor och risker. Jämväl arbetsmarknadskommissionen har funnit de

av de sakkunniga åberopade skälen, framför allt den utvidgade tjänstgöringsskyldighet

som 1941 års värnpliktslag medfört, motivera att lagstiftningen

med vissa inskränkningar gjordes tillämplig jämväl under fredsförhållanden.

Till denna uppfattning har också kommerskollegium anslutit sig, med anmärkning

dock, att ur principiell synpunkt invändningar kunde göras mot

att utsträcka en lagstiftning, som tillkommit för att bereda ett visst skydd mot

de ekonomiska påfrestningar de värnpliktiga utsattes för genom inkallelserna

till beredskapstjänstgöring och som sålunda betingats av nuvarande extra

ordinära förhållanden. Med hänsyn till övriga ekonomiska intressen, som berördes

av lagstiftningen, syntes det angeläget att en utvidgning av lagens tilllämplighet

skedde med största försiktighet. Ifrågasättas kunde, huruvida icke

tillämpligheten i stort sett borde begränsas till tjänstgöring, som folie utanför

den ordinarie utbildningen och ej kunde på samma sätt som denna på förhand

beräknas och om icke från tillämpningen borde undantagas samtliga

repetitions- och efterutbildningsövningar. Skånes handelskammare har med

hänsyn till de ökade personliga uppoffringar, som den förlängda tjänstgöringstiden

ålade de värnpliktiga, funnit utvidgningen till fredstid rimlig

och naturlig, därvid handelskammaren dock förutsatt att giltighetsområdet

i princip begränsades till sådana värnpliktiga, vilkas inkomster avmilitärtjänst

kunde motivera skyddsbestämmelser av ifrågavarande karaktär,

och således icke komme att omfatta personalkategorier, vilka under

sin fortsatta utbildning åtnjöte inkomster av den storleksordning att de

borde ha möjligheter att i vanlig ordning fullgöra sina ekonomiska förpliktelser.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Förslaget att utsträcka moratorielagstiftningens tillämplighet även till fredsförhållanden

har avstyrkts av länsstyrelsen i Kristianstads län, som uttalat

att lagstiftningen icke till någon del borde tillämpas å värnpliktig som jämlikt

27 § 1 mom. värnpliktslagen fullgjorde första tjänstgöring. I detta hänseende

avstyrkes förslaget, såvitt detsamma angår anstånd med indrivning

av utskylder, jämväl av statskontoret, riksräkenskapsverket och svenska exekutionsmännens

riksförbund. 1 fråga örn utmätning, avbetalningsköp och

hyra ha betänkligheter mot moratorielagstiftningens utsträckning till fredsförhållanden

uttalats av Stockholms handelskammare, svenska cykclfabrikant-

och grossistföreningen samt Sveriges köpmannaförbund. Stockholms

handelskammare har därvid anfört, att lika befogat som det syntes vara att

vidtaga åtgärder för att skydda de värnpliktiga mot oskäliga följdverkningar

av de mer eller mindre opåräknade inkallelserna under beredskapstillstånd

eller krig, lika tveksam måste man ställa sig i fråga örn det berättigade i att

genom lagstiftning dispensera från eljest åliggande förpliktelser på grund av

inkallelse till en låt vara långvarig fredstjänstgöring. Rent allmänt sett framstode

det som ett ur prejudikatsynpunkt betänkligt steg alt på detta sätt giva

en för rådande krisförhållanden tillkommen lagstiftning giltighet även under

normala tider. Därest moratoriebestämmelserna skulle utsträckas att gälla

även under fredstid borde i vart fall, till undvikande av inkonsekvens, repetitions-

och efterutbildningsövningar helt undantagas från bestämmelsernas

tillämplighetsområde. Enahanda synpunkter ha anförts av Sveriges köpmannaförbund.

Svenska cykelfabrikant- och grossistföreningen har anmärkt, att

vid avbetalningsaffärer inom velocipedbranschen säljarna i regel icke vore

särskilt kapitalkraftiga och ofta fått känna följderna av beredskapstjänstgöringens

oförmånliga inverkan å de egna ekonomiska förhållandena. För säljarna

vöre det en sak att bära de uppkommande olägenheterna under beredskapstillstånd

eller krig, en annan sak däremot att behöva drabbas av motsvarande

olägenheter under fredstillstånd.

Vad angår frågan, huruvida moratoriebestämmelserna böra vara tillämpliga

å värnpliktiga som under nu rådande beredskapstillstånd

fullgöra första tjänstgöring, har i yttrandena i allmänhet

icke gjorts några särskilda uttalanden utöver vad av det föregående framgår.

Den omständigheten att enligt förslaget till militär moratorielag detta spörsmål

såvitt angår tillämpligheten av vissa bestämmelser i förslaget blir beroende

av huruvida inkallelse skett jämlikt 27 § 1 mom. eller 28 § värnpliktslagen

har från chefen för försvarsstaben och chefen för armen föranlett den

anmärkningen att ifrågavarande bestämmelser icke syntes böra tillämpas å

värnpliktiga, som fullgjorde första tjänstgöring, även örn inkallelse därtill

skett enligt 28 § värnpliktslagen. Överståthållarämbetet bar i detta sammanhang

anmärkt, alt det syntes vara de sakkunnigas mening att lagstiftningen

i sin helhet skulle gälla i fråga örn sådana värnpliktiga, som enligt äldre

värnpliktsbestämmelser varit befriade från värnpliktens fullgörande i fredstid

eller tilldelade ersättningsreserven, ävensom s. k. efterbesiktigade, även

örn dessa värnpliktiga i fortsättningen skulle bliva inkallade enligt 27 § värn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaris proposition nr 151.

pliktslagen. För att undvika missförstånd syntes detta böra klart utsägas i

lagtexten.

Moratorieuiredningens förslag att från lagstiftningens tillämpningsområde

undantaga k r i g s f r i v i 11 i ga har mött erinran från landsorganisationen.

sorn anfört, att av de sakkunniga uttalade farhågor att det kunde finnas personer

som sökte undgå exekutiva åtgärder genom att anmäla sig som krigsi''rivilliga

vore överdrivna. I vart fall behövde man icke räkna därmed, om

såsom villkor sattes att tjänstgöringen omfattade viss minsta tid. Att åtskilliga

krigsfrivilliga (i regel arbetslösa) under tjänstgöringen kunde få bättre inkomster

än de tidigare haft vore lika litet något skäl att undantaga dem, då

värnpliktiga i samma situation icke undantagits.

I fråga om frivilligt tjänstgörande värnpliktiga har Överståthållarämbetet

anmärkt att, såsom de sakkunniga framhållit, de skäl som

anförts mot de krigsfrivilligas inbegripande under lagstiftningen i viss mån

vore tillämpliga jämväl beträffande värnpliktiga sorn fullgjorde tjänstgöring

enligt eget åtagande. Då den gällande lagstiftningen i stor utsträckning kommit

att tillämpas å dessa värnpliktiga, funne sig ämbetet dock icke böra förorda

någon ändring i förslaget på denna punkt. Däremot har familjebidragsnämnden

i Stockholm ansett de frivilligt tjänstgörande värnpliktiga böra undantagas

fran lagstiftningens tillämpning. Dessa värnpliktiga hade nämligen

i regel anslutit sig till krigsmakten av samma skäl som krigsfrivilliga, nämligen

på grund av arbetslöshet eller svårighet att i fria marknaden erhålla

arbete mot en avlöning, som motsvarade värdet av de ersättningar (inklusive

naturaförmåner) som utginge under militärtjänstgöringen. De kunde utnyttja

de föreslagna bestämmelserna på ett sätt som icke vore avsett. Då det

emellertid vore önskvärt, att avrustningen av ett förband skulle kunna ske

utan att tvångsuttagning av manskap bleve nödvändig, syntes de värnpliktiga,

vilka frivilligt anmälde sig, böra erhålla formell order om fortsatt tjänstgöring

under den tid deras medverkan vore oundgängligen erforderlig. Jämväl

familjebidrag snämnderna i örebro, Ängelholm och Gråmanstorp samt

magistraten i örebro ha, under åberopande av liknande synpunkter, anfört

att från moratorielagstiftningens tillämpningsområde borde undantagas frivilligt

tjänstgörande värnpliktiga. Likaledes har handelskammaren i Göteborg

funnit det vara ett rimligt krav att så skedde, även om därigenom möjligen

kunde vållas vissa svårigheter av lagteknisk art. Arbetsmarknads kommissionen

har i förevarande hänseende anmärkt, att vid tillkomsten av nu

gällande författningar det icke torde lia avsetts att desamma skulle vara

tillämpliga vare sig å krigsfrivilliga eller å frivilligt tjänstgörande värnpliktiga,

varefter kommissionen anfört följande.

Militära moratorieutredningen har framhållit, att man beträffande en viss

grupp av de frivilligt tjänstgörande icke kunde tala örn frivillig tjänstgöring

i egentlig mening, vilket också medfört att man i fråga om rätten till hemortslön

enligt 20 § krigsfamiljebidragsförordningen gjort skillnad mellan tjänstgöring

efter eget åtagande vid eget förband och tjänstgöring efter sådant åtagande

vid annat förband.

Även enligt kommissionens mening äro förstnämnda frivilliga, vilka kunna

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

sägas allenast välja tjänstgöringstid, närmast att likställa med i vanlig ordning

inkallade värnpliktiga. Däremot anser kommissionen tungt vägande skäl

tala för att skyddslagstiftningen icke bör vara tillämplig å de frivilliga i

egentlig mening, vilkas förhållanden enligt kommissionens uppfattning mera

äro jämförliga med de krigsfrivilligas, och som därför synas böra bedömas

på samma sätt som dessa. Då vederbörande valt att söka tjänst såsom frivillig,

torde nämligen så gott som undantagslöst skälet härtill hava varit, att

tjänstgöringen ansetts bereda åtminstone lika stora ekonomiska fördelar som

det civila arbete vederbörande kunnat påräkna. Frivilligtjänstgöringens omfattning

till tiden bestämmes också i stort sett av den frivillige själv.

I anslutning härtill kan anföras vissa synpunkter,^ som gjordes gällande

vid bedömandet av spörsmålet huruvida och i vad män frivillig tjänstgöring

borde medföra rätt till hemortslön. Det ansags da icke lämpligt att bereda

frivilliga sådana förmåner, att de funno med sina intressen förenligt att stanna

kvar såsom frivilliga under längre sammanhängande tid. Detta kunde

icke vara något direkt statsintresse och vore icke ens ur de frivilligas egen

synpunkt önskvärt, då de härigenom kommo bort fran den civila arbetsmarknaden.

. ..

Då det gäller att skilja mellan frivilliga, vilkas tjänstgöring närmast har

karaktären av val av inkallelsetid, och frivilliga i egentlig mening, torde man

kunna anknyta till den skillnad som, pa sätt ovan berörts, göres ifraga örn

hemortslön. Begreppet frivillig vid eget förband innefattar nämligen i varje

fall förstnämnda grupp av frivilliga. Att jämväl vissa frivilliga i egentlig mening

kunna vara hänförliga under nämnda bestämning, torde uppvägas därav

att man kan ansluta till redan förefintliga bestämmelser. Då vederbörande

militärmyndigheter redan i fråga örn hemortslön äro nödsakade att särskilja

de olika grupperna av frivilliga, torde större praktiska svårigheter icke

möta att göra motsvarande skillnad beträffande nu förevarande lagstiftning.

Kommissionen anser sålunda att förevarande lagstiftning icke bör göras tilllämplig

å värnpliktiga, som fullgöra tjänstgöring efter eget åtagande vid

annat förband än eget.

Sådana värnpliktiga som undergå utbildning för vinnande

av fast anställning vid krigsmakten skola enligt moralorieutredningens

förslag vara undantagna från lagstiftningens tillämpning.

Chefen för försvarsstaben och chefen för armén ha hemställt örn ändring på

denna punkt samt därvid anfört, att det ofta förekomme, att värnpliktiga som

från början avsett att vinna fast anställning icke finge eller ville fullfölja utbildningen,

ävensom att värnpliktiga som fran början icke tänkt att utbilda

sig till officerare på ett senare stadium av den gemensamma utbildningen

ansökte örn att bliva antagna till officers- eller reservofficersaspiranter. Härigenom

kunde otillfredsställande resultat uppstå, örn det föreslagna undantaget

finge kvarstå.

Chefen för armén har med anledning av förslagets definition av hegre lili

e t v ä r n p 1 i k t i g anmärkt alt, även örn densamma icke kunde feltolkas,

den dock icke stöde belt i överensstämmelse med värnpliklsförfattningarna.

Även en fast anställd vore truppregistrerad som värnpliktig,

ehuru han icke avlönades såsom sådan. Med hänsyn härtill sjntes med uttrycket

värnpliktig i lagstiftningen böra avses endast sådana värnpliktiga,

sorn icke vore eller avlönades såsom fast anställda vid krigsmakten. Statskontoret

bar erinrat, att från lagstiftningens tillämpningsområde borde un
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

dantagas sådan personal, som avsåges i 3 § 1 mom. krigsavlöningsreglementet,

d. v. s. civil anställningshavare i statens tjänst, vilken vid mobiliserad del

av försvarsväsendet placerades i befattning med arbetsuppgifter motsvarande

dem, som alage honom i fredstid, och vilken därunder uppbure avlöning

enligt i fred gällande avlöningsbestämmelser.

Rörande frågan i vad mån lagstiftningen borde vinna tillämpning även å

annan personal än värnpliktig har länsstyrelsen i Kristianstads

län funnit förslaget att lämna Kungl. Maj:t fullmakt att förordna örn

författningarnas tillämpning även å dylik personal synnerligen välbetänkt.

Länsstyrelsen ville dock ifrågasätta, huruvida icke i författningstexten borde

utsägas att lagstiftningen skulle omfatta även den reservanställda och i

fredstid konstituerade personalen. Denna personal hade sedan krigsutbrottet

1939 varit inkallad till betydligt längre tjänstgöring än de värnpliktiga.

Tjänstgöringen hade, särskilt för de reservofficerare som i det civila utövade

fria yrken, såsom advokater, tandläkare, ingenjörer, revisorer m. fl., medfört

stora svårigheter på grund av att den militära lönen icke ersatte vad vederbörande

måste avstå av civila inkomster. Skäl syntes därför föreligga

alt göra moratorielagstiftningen tillämplig å ifrågavarande personal. Detta

har framhållits även av försvarsväsendets personalvårdsnåmnd. önskemål i

denna riktning lia framställts jämväl av centralstyrelsen för de svenska reservofficersjörbunden

och svenska reservunderofficersjörbundet, vilka hemställt

att i författningarna uttryckligen angåves att desamma ägde tillämpning

å den i 5 § 1 morn. c) och e) krigsavlöningsreglementet omnämnda personalen.

Länsstyrelsen i Uppsala län har uttalat, att de skäl de sakkunniga anfört

för att till Konungen hänskjuta ställningstagandet i fråga om sådana under

radande beredskapstid i försvarsväsendet tjänstgörande betydelsefulla

grupper som officerare, underofficerare och civilmilitära beställningshavare

på reservstat, landstormsofficerare, samt medlemmar i frivilliga automobilkåren

eller svenska röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper, möjligen kunde

godtagas beträffande reservister och landstormsbefäl, men att övriga kategoriers

ställning redan nu torde kunna bedömas tillräckligt noga för att ett

uppskov skulle kunna undvikas. Chefen för försvarsstaben har anmärkt, att

då frivilliga automobilkåren komme att utgå ur organisationen fr. o. m. den

1 januari 1944 samt personalen i sjövärnskåren och svenska röda korsets fri''

sjukvårdstrupper utgjordes av värnpliktiga och krigsfrivilliga, något

omnämnande av dessa tre organisationer i författningarna icke borde förekomma.

Familjebidragsnämnden i Stockholm har ansett det angeläget att

medlemmar av Sveriges lottakårer och föreningen svenska blå stjärnan —

i motsats till andra krigsfrivilliga — inbegrepes under lagstiftningens bestämmelser,

då ett motsatt tillvägagångssätt kunde innebära vissa nackdelar ur

rekryteringssynpunkt. Vidare har arbetsmarknadskommissionen erinrat, att

det kunde övervägas, huruvida icke visst skydd borde beredas värnpliktiga

och eventuellt annan personal, som under militärtjänstgöring drabbats av

kroppsskada, medförande rätt till ersättning enligt därom meddelade föresluifter.

Slutligen har länsstyrelsen i Älvsborgs län framhållit såsom önskvärt,

icke minst ur psykologisk synpunkt, att den personal, som i följd av

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kungl. Maj:ts förordnande bleve delaktig av lagstiftningens förmåner, om

möjligt komme i åtnjutande av desamma samtidigt med de värnpliktiga.

Departementschefen.

De bestämmelser av moratoriekaraktär, som för närvarande gälla och örn

vilkas bibehållande i huvudsak någon meningsskiljaktighet ej torde råda, äro,

såsom av redogörelsen framgår, tillämpliga endast å värnpliktiga som inkallas

till tjänstgöring enligt 28 § 1 mom. värnpliktslagen. Uppenbarligen har det vid

bestämmelsernas tillkomst icke varit avsett att de skulle gälla för värnpliktiga,

vilka fullgjorde sådan tjänstgöring som även i fredstid skulle ha ålegat

dem. Då så ändock till följd av formen för inkallelsen blivit fallet, torde

det vara förenat med vissa svårigheter att nu genomföra någon ändring i detta

avseende. De värnpliktiga, vilka genom en dylik ändring skulle gå miste om

de förmåner som tillkommit äldre årgångar, skulle med visst fog kunna anse

sig missgynnade i förhållande till dessa. Beaktas bör jämväl, att de värnpliktiga

med hänsyn till rådande läge i allmänhet ålägges en betydande extra

tjänstgöring utöver den ordinarie utbildningstiden, varigenom deras ekonomiska

förhållanden kunna komma att påverkas under en längre tidsperiod

än som på förhand kunnat beräknas. Alla värnpliktigas tjänstgöring har också,

såsom påpekats i ett yttrande över svenska exekutionsmännens liksförbunds

i redogörelsen omnämnda skrivelse, genomgående fått en prägel av \ akthållning

och säkerhetstjänst i ett farofyllt läge. Jag delar fördenskull militära

moratorieutredningens uppfattning, att under nu rådande beredskapstillstånd

värnpliktiga, vilka fullgöra sådan tjänstgöring som även i fredstid skulle

ha ålegat dem, böra i allo likställas med andra värnpliktiga i de hänseenden

varom här är fråga. Militära moratorieutredningen har föreslagit att undantag

borde göras för värnpliktiga, vilka undergå utbildning för vinnande avfast

anställning vid krigsmakten. Det torde emellertid icke vara lämpligt att

skilja mellan reservofficersaspiranter och värnpliktiga som tvångsvis uttagas

för utbildning till officer. I fråga örn armén torde icke heller låta sig göra

att draga en gräns mellan reservofficersaspiranter och övriga officersaspiranter

förrän de senare blivit elever vid krigsskolan. Nämnda undantag torde

alltså böra begränsas till elever vid krigsskolan och dem som undergå utbildning

för vinnande av fast anställning på aktiv stat vid marinen eliel flvg
vapnet.

0

Ehuru moratorielagstiftningen sålunda under rådande beredskapstillstand

synes böra omfatta alla värnpliktiga, med nyssnämnda undantag, mota betänkligheter

mot att utsträcka dess tillämplighet även till fredsförhållanden.

Såsom moratorieutredningen framhållit och i vissa yttranden betonats lia

moratoriebestämmelserna framvuxit ur och motiverats av de exceptionella

förhållanden som beredskapstillståndet kunde väntas medföra. För ett bibehållande

av bestämmelserna efter en återgång lill normala förhållanden måste

uppenbarligen krävas mycket starka skill. Detta gäller helt naturligt i särskild

grad de moratoriebestämmelser rörande hyra, avbetalningsköp och utmätning

sorn utredningen föreslagit och som — till skillnad från bestämmelserna örn

anstånd med indrivning av utskylder — ingripa i civila rättsförhållanden en
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

.skilda emellan. Någon avgörande betydelse i detta sammanhang bör måhända

icke tillmätas den omständigheten att tidpunkten för fredstjänstgöringens början

och slut i regel kan på förhand beräknas. Ett vägande skäl mot en utsträckning

av bestämmelsernas tillämplighet till fredsförhållanden är däremot

att, såsom även utredningen själv framhållit, fredstjänstgöriugen — åtminstone

i den mån den infaller i nära anslutning till inskrivningen — i allmänhet icke

medför samma ekonomiska svårigheter som beredskapstjänstgöringen, emedan

den värnpliktige endast undantagsvis bildat familj och i många fall ej heller

erhållit anställning av stadigvarande natur. Jag vill för övrigt framhålla, att

de undantag, som moratorieutredningen i nu förevarande avseenden föreslagit

i fråga örn lagstiftningens tillämplighet under den värnpliktiges första tjänstgöring

i fredstid, torde medföra, att moratoriebestämmelserna endast i ytterst

ringa utsträckning komme alt vinna tillämpning. För dessa fåtaliga fall synes

det knappast berättigat att upprätthålla en särlagstiftning. Uppmärksammas

bör att andra omständigheter än värnpliktstjänstgöring, såsom sjukdom, arbetslöshet

o. d., kunna åsamka en gäldenär ekonomiska svårigheter av oförvållad

art. Frågan torde därför böra ses i ett större sammanhang. Såvitt angår

skyldighet att erlägga hyra och betalning för gods som inköpts på avbetalning

ävensom gäldenärs rättigheter, då utmätning sker hos honom, synes mig därför

en för fredsförhållanden avsedd moratorielagstiftning icke nu böra genomföras.

En närmare utredning torde böra verkställas av frågan, vilken betydelse

med avseende å indrivning av fordringar o. d. som överhuvud taget bör

tillmätas omständigheter av opåräknad natur, vilka inverka ogynnsamt på en

persons ekonomi och betalningsförmåga.

Vad härefter angår frågan, i vad mån de militära moratoriebestämmelserna

böra vara tillämpliga å annan personal än värnpliktiga som inkallats

med stöd av värnpliktslagen, har moratorieutredningen icke föreslagit någon

ändring beträffande de egentliga krigsfrivilliga, d. v. s. underåriga, överåriga,

frikallade och kvinnor vilka anställts för fullgörande av militär tjänstgöring.

Jag delar utredningens uppfattning i denna fråga. Såsom utredningen framhållit

och i åtskilliga yttranden påpekats måste det antagas, att tjänstgöringen

som krigsfrivillig i regel ej medför någon minskning av de inkomster som den

krigsfrivillige haft att räkna med å den civila arbetsmarknaden. Anledning

torde därför saknas att utsträcka moratoriebestämmelsernas tillämplighet

till de krigsfrivilliga. I fråga om viss frivillig personal kunna andra synpunkter

göra sig gällande. Jag återkommer härtill i det följande.

Beträffande frågan, huruvida moratoriebestämmelserna böra gälla för

frivilligt tjänstgörande värnpliktiga, torde i och för sig vissa skäl föreligga

att göra en skillnad mellan olika kategorier. Många frivilligt tjänstgörande

värnpliktiga torde, såsom framhållits i yttrandena, kunna jämställas med

de egentliga krigsfrivilliga med avseende å tjänstgöringens inverkan å deras

ekonomiska förhallanden. Arbetsmarknadskommissionen har av denna anledning

ifrågasatt att i fråga om moratoriebestämmelsernas tillämplighet

göra samma gränsdragning mellan olika kategorier av frivilligt tjänstgörande

värnpliktiga som skett i fråga om rätten till hemortslön. Emellertid

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

torde en sådan gränsdragning på här ifrågavarande område vålla betydande

olägenhet vid tillämpningen med hänsyn till svårigheterna tor en utomstående

att avgöra, örn en värnpliktig tillhör den ena eller andra gruppen av

frivilligt tjänstgörande. Jag finner fördenskull anledning icke föreligga att

frångå utredningens förslag att lagstiftningen bör äga tillämpning å alla frivilligt

tjänstgörande värnpliktiga.

I enlighet med vad jag nu anfört böra således moratoriebestämmelserna

vara tillämpliga på envar värnpliktig som fullgör militärtjänstgöring, med

undantag av vissa värnpliktiga, vilka undergå utbildning för vinnande av

fast anställning vid krigsmakten. I fråga om den redaktionella utformningen

av moratorieutredningens förslag har ehdén för armén påpekat, att

även vid krigsmakten fast anställd personal är truppregistrerad såsom värnpliktig.

Med hänsyn härtill synes böra angivas, att bestämmelserna skola galla

allenast värnpliktig som icke är fast anställd vid krigsmakten. Anledning att

ytterligare avgränsa kategorien värnpliktiga genom hänvisning till sättet för

avlöningens beräknande torde icke föreligga. Med anledning av vad statskontoret

erinrat därom att vissa befattningshavare i statens tjänst under tjänstgöring

vid mobiliserad del av försvarsväsendet bibehållas vid i fredstid utgående

löneförmåner, vill jag anmärka, att, i den mån värnpliktig ej genom

inkallelsen försättes i försämrat ekonomiskt läge, de moratonebestämmelser,

jag ämnar föreslå, i allmänhet icke kunna åberopas. Några särbestämmelser

för nyssnämnda befattningshavare torde icke böra meddelas.

Vidkommande annan personal än värnpliktiga har moratorieutredningen

föreslagit, att Kungl. Majit skulle äga förordna om lagstiftningens tillämplighet

å personal, som är anställd vid försvarsväsendet eller tillhör frivilliga

automobilkåren, sjövärnskåren eller svenska röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper.

I åtskilliga yttranden har påyrkats, att den personal som sålunda avsåges

borde, åtminstone i viss omfattning, uttryckligen angivas i författningstexten.

Det torde icke heller möta några svårigheter att tillgodose dessa önskemål.

Moratorieutredningen har i sin motivering utförligt redogjort för sin

uppfattning örn vilka personalkategorier lagstiftningen bör avse. I likhet med

utredningen finner jag gränsdragningen böra ske med ledning av synpunkten,

huruvida den personal varom fråga är kan anses såsom heltidsanställd vid

försvaret eller har sin huvudsakliga bärgning av civilt yrke. För den senare

av dessa två grupper kan uppenbarligen militärtjänstgöringen tänkas medföra

ekonomiska svårigheter av enahanda art som för värnpliktiga. Även örn vederbörande

redan i fredstid åtnjuter viss inkomst från försvarsmakten torde

lagstiftningen böra göras tillämplig. Någon erinran häremot torde icke kunna

göras i betraktande av att flertalet av de bestämmelser som ifrågasättas

äro beroende av alt den inkallade åsamkas betalningssvårigheter genom

tjänstgöringen. „

1 enlighet med det anförda torde det vara tydligt, att personal pa aktiv

stat, vilken såväl under fredsförhållanden som under beredskapstjänstgöring

är heltidsanställd vid försvaret, icke bör omfattas av moratoriebestämmelserna.

Undantag synes dock böra göras beträffande sadan personal på aktiv

stat, vars tjänstgöringsskyldighet i fredstid är inskränkt till viss del av året,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

nämligen bataljonsläkare vid fältläkarkåren, bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren,

marinläkare av 2. graden, marinläkarstipendiater och flygläkare

av 2. graden. Med dessa bör jämställas motsvarande personal över

stat. Personal, som erhållit avsked från aktiv tjänst med tillstånd att lönlös

kvarstå i regemente (kår), i flottan, i kustartilleriet eller i flygvapnet, bör

likaledes omfattas av lagstiftningen, såsom ock föreslagits av utredningen.

Rörande personal på övergångs-, avgångs- och disponibilitetsstat har utredningen

icke gjort något uttalande. De synpunkter som i det föregående

angivits böra vara vägledande vid gränsdragningen synas mig närmast giva

vid handen, att dessa personalkategorier i allmänhet icke kunna göra anspråk

på att komma i åtnjutande av de förmåner moratoriebestämmelserna innebära.

Ett undantag synes dock böra göras för personal som frivilligt överförts

till övergångsstat. Såsom uttalats i flera yttranden synes det vidare rimligt,

att personalen på reservstat och i reserven, vilken personal under den förstärkta

försvarsberedskapen tyngts av inkallelser i större omfattning än de

värnpliktiga, inbegripes under moratorielagstiftningen. Härvid torde dock böra

undantagas personal, som med pension avgått från aktiv stat. Dylik personal

uppehåller i stor utsträckning särskilda för pensionerad personal avsedda

arvodesbefattningar inom försvarsväsendet. Vid sidan av personal i reserven

torde personalen i väg- och vattenbyggnadskåren, som är jämställd med reservpersonalen,

böra särskilt omnämnas.

Vad slutligen angår frågan, huruvida medlemmar av frivilliga för rikets

försvar avsedda kårer eller föreningar böra omfattas av lagstiftningen, har

chefen för försvarsstaben anmärkt, att frivilliga automobilkåren från och

med den 1 januari innevarande år utgått ur organisationen. Chefen för försvarsstaben

har vidare anmärkt, att personalen i sjövärnskåren och svenska

röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper utgjordes av antingen värnpliktiga

eller krigsfrivilliga. Något särskilt stadgande örn dessa organisationer borde

därför icke meddelas. I fråga örn den frivilliga personalen vid sjövärnskåren,

som under rådande beredskapstillstånd varit inkallad till tjänstgöring i relativt

stor omfattning, torde emellertid skäl tala för att den inbegripes under lagstiftningen.

Däremot torde tillräcklig anledning härtill saknas beträffande personalen

i svenska röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper, liksom skäl icke

synas föreligga att, såsom i ett yttrande förordats, göra lagstiftningen tillämplig

beträffande medlemmar av Sveriges lottakarer eller föreningen svenska blå

stjärnan. Detsamma torde få anses vara fallet i fråga örn en grupp frivillig

personal, som i viss mån intager en ställning, jämförlig med icke värnpliktiga

medlemmar av förenämnda frivilliga försvarsorganisationer. Jag åsyftar härvid

sådan personal som anställts i vissa uti vederbörliga sammansättningsplaner

(mobiliseringstabeller) upptagna befattningar och kan inkallas till

tjänstgöring, när behov därav anses föreligga. Icke heller synes mig anledning

finnas att i detta sammanhang upptaga frågan örn bestämmelsernas utvidgning

att avse personal, som under militärtjänstgöring drabbats av kroppsskada,

medförande rätt till ersättning enligt därom meddelade bestämmelser.

Moratoriebestämmelserna torde böra erhålla formen av en med stöd av

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

moratorielagen den 3 maj 1940 utfärdad förordning. Bestämmelserna böra,

liksom i moratorieutredningens förslag, i första hand avse de värnpliktiga.

Såsom jag förut antytt böra emellertid i förordningen jämväl upptagas de

personalkategorier som i förevarande hänseenden skola vara jämställda med

värnpliktiga. När i det följande närmare behandlas vilka särskilda förmåner

som böra tillerkännas värnpliktiga, avses därvid, även om det icke särskilt

utsäges, jämväl nyssnämnda personalkategorier.

Hyra och bostadsrätt.

Militära moratorieutredningen.

I förhållande till gällande rätt innebär moratorieutredningens förslag i fråga

örn hyra och bostadsrätt icke annan ändring än en utvidgning av föreskriften

att den värnpliktige icke på grund av dröjsmål med hyresbetalnmg far skiljas

från lägenhet, som han förhyr, då dröjsmålet föranletts av att bostadseller

näringsbidrag icke hunnit utbetalas. Enligt förslaget skall ifrågavarande

regel gälla, då dröjsmålet med hyresbetalningen föranletts av att familjebidrag

eller hemortslön, som den värnpliktige kunnat påräkna, ej hunnit utbetalas.

Att jämväl andra former av familjebidrag ån bostads- och naringsbidrag

medtagits i bestämmelsen har motiverats därmed att reglerna for lastställande

av familjebidrags belopp kunde medföra att den värnpliktige behövde

disponera familjepenning för hyresbetalning. Undantagsvis kunde det

motsvarande gälla om förväntat sjuk- eller begravnmgsbidrag och örn hem
^För

att bereda den värnpliktige ett ytterligare skydd mot vrakmngshot

under hans militärtjänstgöring föreslås vidare en förlängning av den tid,

inom vilken hyresrätten kan återvinnas vid förverkande på grund av underlåten

hyresbetalning. Har hyresrätten förverkats under tjänstgöringen eller

därefter, innan den värnpliktige efter hempennittering eller hemforlovmng

varit fri från tjänstgöring under trettio dagar i följd, må den värnpliktige enligt

förslaget ej skiljas från lägenheten, därest senast å tjugufjärde söckendagen

från verkställd uppsägning rättelse sker enligt vad i 3 kap. 34 § lagen

om nyttjanderätt till fast egendom sägs. Beslut örn vräkning av den värnpliktige

må i anledning härav icke meddelas förrän tjugusex söckendagar forflutit

från uppsägningen. Vad sålunda stadgats skall dock ej gälla, där av hyres

tiden återstod mindre än en månad när hyresrätten förverkades.

Yttrandena.

I yttrandena har i allmänhet icke framställts några erinringar mot vad sålunda

föreslagits. Landsorganisationen har dock för sin del uttalat, att återvinningsrätten

borde gälla under en hel månad från det uppsägning skett. Hyresgästernas

riksförbund har framhållit att rätt till bostadsbidrag enligt familjebidragsförordningen

kunde föreligga även i andra fall än sådana som

folie under de av utredningen föreslagna bestämmelserna, exempelvis där

den värnpliktige sammanbodde med sina föräldrar och i väsentlig mån bi
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

droge tili deras underhåll, även om han ej deltagit i slutande av hyresavtal

rörande lägenheten. Moratoriebestämmelserna borde gälla envar, för vilken

bostadsbidrag kunde utgå, och det syntes angeläget, att denna oklarhet i förslaget

— som återfunnes i gällande rätt — bleve undanröjd. Under alla förhållanden

borde den förlängda respittiden för återvinning av hyresrätt gälla

även då lägenheten förhyrts av någon för vilken bostadsbidrag utginge. Förbundet

förordade alltså, att till den i sådant hänseende föreslagna bestämmelsen

gjordes det tillägget att vad örn värnpliktig vore stadgat skulle äga

motsvarande tillämpning beträffande sådan familjemedlem till värnpliktig,

vilken med hyres- eller bostadsrätt innehade lägenhet för vilken bostadsbidrag

utginge till den värnpliktige eller kunde påräknas av honom. Arbetsmarknadskommissionen

och överexekutor i Norrköping lia erinrat, att bestämmelserna

örn återvinnande av hyresrätt borde i likhet med övriga bestämmelser

gälla icke endast det fall att den värnpliktige förhyrt lägenheten utan

aven då denna förhyrts av den värnpliktige och hans hustru gemensamt eller

eljest av två eller flera personer och någon av dem inkallats till militärtjänstgöring.

Föiste stadsfogden i Norrköping har anfört, att bestämmelserna örn

förbud att skilja den värnpliktige fran lägenheten, då familjebidrag eller

hemortslön ej hunnit utbetalas, borde sammanföras med bestämmelserna örn

förlängning av respittiden för hyresrättens återvinnande och i samband därmed

göras klarare och utförligare, då de eljest lätt kunde bliva lika betydelselösa

som de gällande bestämmelserna i detta hänseende blivit. Sveriges fastighetsägareförbund

har i sitt yttrande inledningsvis erinrat, att till den del

förslagets bestämmelser överensstämde med gällande rätt verkningarna av

desamma bleve avsevärt mera omfattande genom den föreslagna utvidgningen

av bestämmelsernas tillämplighet i fråga om olika personalkategorier. Mot

bakgrunden härav har förbundet beträffande de med gällande rätt överensstämmande

bestämmelserna i förslaget örn rätt att i förtid uppsäga hyresavtal

anfört följande.

Detta skydd för hyresgästen gäller icke blott bostäder utan även andra

lagenheter och salunda exempelvis butiker, kontor och verkstäder. En dylik

bestämmelse kan latt leda till resultat, som måste bli stötande för rättskänslan.

Man kan med fog fråga sig, varför — då den inkallade anses böra befrias

nan vissa ekonomiska åtaganden — bördan av att dessa åtaganden icke upptyllas

skall overvaltras på annan enskild person, i detta fall fastighetsägaren,

nedan den omständigheten i och för sig att ett hyreskontrakt brvtes kan ju

innebära förlust för fastighetsägaren såsom part i avtalet, i det att lägenheten

icke kan pa lika villkor uthyras till annan. Därtill kommer att hyresvärden

kanske med stora kostnader iordningställt lägenheten för ett visst ändamål

och som kompensation härför betingat sig en längre hyrestid. Om eli

hyresavtal pa grund av hyresgästens inkallelse skall ensidigt få bringas till

upphörande, så bör hyresvärden därför skäligen vara berättigad till ersättning

åtminstone för den förlust han lider i minskad hyresinkomst och genom alt

nedlagda kostnader bli onyttiga. Då de ekonomiska konsekvenserna av rikets

försvarsberedskap böra bäras av samhället såsom sådant, bör dylik ersättning

utgå av allmänna medel. Lagrummet ifråga måste sålunda oeftergivligen

kompletteras med en regel angående hyresvärds rätt till ersättning i här åsvftade

fall.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kanot. Maj:ls proposition nr 151.

Rörande förslaget örn utsträckt ralf för den värnpliktige alt återvinna hyresrätt

som förverkats genom försummad hyresbetalning har förbundet anfört,

alt den värnpliktiges rätt att icke bliva skild från lägenheten så länge

han icke hunnit erhålla familjebidrag eller hemortslön vore skyddad genom

annan bestämmelse i förslaget. Praktiskt sett vore det alltså här fråga allenast

om sådana värnpliktiga som icke hade för avsikt att göra rätt för sig, och

dessa skulle, örn förslaget genomfördes, oavsett örn betalningssvårigheterna

berodde på tjänstgöringen, äga tillgodoräkna sig en avsevärt förlängd återvinningsfrist.

Detta skulle i praktiken innebära att ett avhysningsutslag på

grund av försummad hyresbetalning icke skulle kunna verkställas förrän

efter förloppet av cirka två månader. En dylik lagstiftning kunde icke rimligen

godtagas. Med hänsyn till de för hyresvärden viktiga rättsverkningar,

värnpliktsinkallelse medförde, syntes vidare hyresvärden böra erhålla underrättelse

om att inkallelse ägt rum, synnerligast då det för hyresvärden ofta,

exempelvis i fråga om ensamstående personer, kunde vara förenat med svårigheter

att få vetskap om orsaken till att hyresgästen ej i laga tid erlade

hyran. Meddelande till fastighetsägaren kunde lämpligen ske genom att ansökan

om hyresbidrag gjordes i två exemplar, varav det ena av familjebidragsnämnden

tillställdes.hyresvärden. Förbundet ville vidare anmärka, att hyresvärden

praktiskt taget saknade möjligheter att genom utmätning i den värnpliktiges

avlöning för militärtjänstgöring komma till sin rätt i fråga örn

hyresbetalning, då avlöningen utbetalades över postgiro. Komplettering av

den föreslagna moratorielagen med bestämmelser som möjliggjorde sådan

utmätning vöre önskvärd.

Departementschefen.

Vad moratorieutredningen föreslagit beträffande anstånd med erläggande

av hyra och avgift till bostadsrättsförening torde böra genomföras.

Även utredningens förslag att utsträcka respittiden för återvinnande av hyresrätt,

som förverkats på grund av underlåten hyresbetalning, synes mig böra

godtagas. Sin väsentliga betydelse torde bestämmelserna härom komma att

få för de personalkategorier, vilka icke äro berättigade till familjebidrag

eller hemortslön men för vilka moratoriebestämmelserna ansetts böra gälla.

Det torde få anses motiverat att dessa personalkategorier tillerkännes en anståndsrätt

som i viss mån motsvarar den som bereus de värnpliktiga vid

dröjsmål med utbetalande av familjebidrag eller hemortslön. I fråga om värnpliktiga

som åtnjuta familjebidrag jämte hemortslön kan anmärkas, att

de, på sätt fastighetsägareförbundet framhållit, åtnjuta skydd mot vräkning

redan genom bestämmelsen, att de ej må skiljas från lägenheten pa

grund av dröjsmål med erläggande av hyran, vilket föranletts av att familjebidrag

eller hemortslön, som kunnat påräknas med anledning av tjänstgöringen,

ej hunnit utbetalas. Häremot kan emellertid åberopas, att den värnpliktige

till följd av sin bortovaro från hemmet under tjänstgöringen har

svårare att ordna sina ekonomiska förhallanden och att det för den skull kan

vara skäligt att i förevarande hänseende bereda honom ett rådrum utöver

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

\ad som följer av vanliga regler. Vad angår den tid efter tjänstgöringens

slut, under vilken den värnpliktige skall vara berättigad till en förlängd tid

för återvinning, synes mig skäligt, att denna förmån får åtnjutas under tre

månader från tjänstgöringens slut. För att den förlängda återvinningstiden

skall få åtnjutas fordras enligt moratorieutredningens förslag, att tidpunkten

för hyresrättens förverkande infallit efter militärtjänstgöringens början.

Det torde emellertid böra beredas möjlighet för den värnpliktige att återvinna

hyresrätten, även örn den förverkats före militärtjänstgöringens början,

därest ej beslut om vräkning redan meddelats. På grund härav bör bestämmelsen

omarbetas. Med anledning av vad landsorganisationen anmärkt

rörande återvinningsfristens längd vill jag framhålla, att bestämmelsen örn

en respittid av tjugufyra söckendagar från det uppsägning skett, jämförd med

den allmänna hyreslagens föreskrifter, innebär att vederbörande får anstånd

med hyrans betalning minst en månad.

I fråga örn bostadsrätt har moratorieutredningen icke föreslagit någon

motsvarighet till regeln örn återvinning av hyresrätt. Enligt lagen den 25

april 1930 örn bostadsrättsföreningar gäller, att bostadsrättsförening är berättigad

uppsäga bostadsrättshavaren till avflyttning från den av honom under

bostadsrätt innehavda lägenheten örn han dröjer med erläggande av vissa

a'' gifter till föreningen fjorton dagar eller den längre tid, som må vara bestämd

i stadgarna, från det föreningen efter förfallodagen skriftligen anmodat

honom att fullgöra sin betalningsskyldighet. Sker uppsägning, är bostadsrättshavaren

skyldig att genast avflytta, och vräkning kan äga rum

i vanlig ordning. Då värnpliktig, som innehar lägenhet under bostadsrätt,

icke synes böra vara sämre ställd än värnpliktig, som förlivr lägenhet, i

fråga örn möjligheten att kunna behålla sin bostad, torde det vara lämpligt,

att en regel införes om återvinning av nyttjanderätten till lägenhet, som

innehaves under bostadsrätt, när nyttjanderätten förverkats på grund av

dröjsmål med betalning till bostadsrättsföreningen. Med hänsyn till den längre

respittid som en bostadsrättshavare i allmänhet åtnjuter, torde i detta fall

den tid, inom vilken betalningsskyldigheten skall fullgöras för att nyttjanderätten

skall återvinnas, kunna bestämmas till tolv söckendagar. Vräkningsbeslut

bör i anledning härav icke få meddelas förrän fjorton söckendagar

förflutit efter verkställd uppsägning.

Såväl i fråga örn hyra som beträffande bostadsrätt synes vidare, med

anledning av de erinringar som gjorts i vissa yttranden, återvinningsrätten

böra utsträckas att avse jämväl de fall, då lägenheten med hyres- eller bostadsrätt

innehaves av värnpliktig och dennes hustru gemensamt eller eljest

aV. tVå e.!ler flera Personer- av vilka någon är värnpliktig och inkallats till

militärtjänstgöring. Däremot torde det svårligen låta sig göra att, såsom hyresgästernas

riksförbund påyrkat, utvidga regeln att omfatta även sådana

fall, då en värnpliktig väl är berättigad till familjebidrag för kostnaden för

lägenhets förhyrande, men han ej själv deltagit i slutandet av hyresavtalet.

Fastighetsägareförbundet har hemställt örn utfärdande av föreskrift angående

underrättelse till hyresvärden örn inkallelsen till tjänstgöring. Tillräck
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

liga skäl att införa en dylik underrättelseplikt torde dock icke föreligga, då

det i allmänhet icke torde bereda hyresvärden någon svårighet att erhålla

upplysning örn att hyresgästen inkallats. Vad förbundet anmärkt rörande

svårigheterna att vinna utmätning i den värnpliktiges avlöning för militärtjänstgöringen

synes mig icke heller böra föranleda någon åtgärd.

Vad härefter angår frågan om rätt att i törtid uppsäga hyresavtal må

erinras, att gällande regler i detta hänseende tillkommo vid en tidpunkt, då

läget på hyresmarknaden ännu icke kännetecknades av den lägenhetsbrist

som sedermera gjort sig starkt märkbar. Reglerna ha, såvitt känt, icke kommit

till användning i nämnvärd omfattning. Med hänsyn till den rådande

bristen på lägenheter, vilken i stort sett torde komma att bestå under en

relativt lång tid, synes en bestämmelse om rätt för den till beredskapstjänst

inkallade att bliva fri från ett ingånget hyresavtal i nuvarande läge vara

skäligen betydelselös. Den nuvarande bestämmelsen — som går utöver den

ram för moratoriebestämmelser som uppdragits genom moratorielagen den

3 maj 1940 — avsåg att bereda den som genom värnpliktstjänstgöring oväntat

försattes i väsentligt sämre ekonomiska omständigheter möjlighet att inskränka

sina utgifter genom att hyra en mindre våning för familjen. Detta

skäl har numera ej samma bärkraft, sedan flertalet värnpliktiga varit inkallade

och en anpassning torde ha ägt rum till de förhållanden som skapats

av beredskapstillståndet. Jag finner på grund av det anförda skäl icke

föreligga att bibehålla någon rätt för den till militärtjänstgöring inkallade

att uppsäga hyresavtal till upphörande i förtid. Det ma nämnas, att en hyresgäst

enligt allmän lag äger rätt att uppsäga hyresavtal om hyresvärden utan

skälig anledning vägrar att godtaga någon till vilken hyresgästen vill överlåta

lägenheten.

Avbetalningsköp.

Militära moratorieutredningen.

I fråga om rätten att återtaga avbetalningsgods från värnpliktiga innehåller

militära moratorieutredningens förslag följande bestämmelser. Värnpliktig,

som före militärtjänstgöringens början på avbetalning inköpt arbetsredskap

eller lösöre, avsett till personligt bruk för honom själv, hans make eller

oförsörjda barn eller adoptivbarn, skall äga åtnjuta anstånd under en tid

av tre månader med betalning av post som förfaller under tjänstgöringen,

där det ej finnes uppenbart att den värnpliktiges betalningssvårigheter icke

föranletts av tjänstgöringen samt säljarens säkerhet icke äventyras genom

anståndet. Vad utredningen i denna del föreslagit innebär bl. a. en omkastning

av bevisbördan angående orsaken till betalningssvårigheterna. Är den

värnpliktige berättigad till anstånd, skola förfallodagarna för senare förfallande

poster anses förskjutna lika lång tid som anståndet omfattar. Anståndet

kommer härigenom att avse amorteringsplanen i dess helhet. Finnes

godset oundgängligen erforderligt för den värnpliktige eller för sådan

anhörig till honom som nyss sagts, eller återstår av köpeskillingen icke mer

än en tredjedel ogulden, skall den värnpliktige äga åtnjuta anstånd under

hela tjänstgöringstiden och intill dess han varit fri från tjänstgöring under

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

tre månader i följd med betalning av post som förfaller under nämnda tid.

varjämte förfallodagarna för senare förfallande poster skola anses i motsvarande

mån förskjutna. Anstånd skall kunna åtnjutas även i fråga örn post

sorn förfallit till betalning före tjänstgöringens början, där säljaren, oaktat

han varit därtill berättigad, underlåtit att återtaga godset eller göra annan i

avtalet stadgad särskild påföljd gällande. Därvid skall så anses som hade

posten eller, om betalningsförsummelsen omfattar flera poster, den äldsta

av dessa förfallit å dagen för tjänstgöringens början. Förfallodagarna för

övriga oguldna poster skola anses i motsvarande mån förskjutna. Förslaget

upptager vidare en uttrycklig bestämmelse örn att den värnpliktige oaktat

anstånd åtnjutes skall vara skyldig att gälda ränta, som blivit utfäst eller

enligt lag skall utgå vid dröjsmål med betalning av förfallen gäld. Därjämte

föreslås att anståndsreglerna skola gälla även då godset inköpts av den

värnpliktiges hustru före eller efter äktenskapets ingående, under förutsättning

att godset är avsett för makarnas gemensamma bruk och makarna leva

samman. Såsom enligt gällande rätt skall klagan över handräckning för

återtagande av egendom som avses med bestämmelserna kunna föras även

av den värnpliktiges hustru eller av annan som har egendomen i sin vård.

I förslaget ha icke, såsom i yttranden över 1941 års krigsfamiljebidragskommittés

promemoria påyrkats, upptagits några regler om skyldighet för

den värnpliktige att underrätta säljaren örn tjänstgöringen för att rätt till

anstånd skulle föreligga. De sakkunniga ha i detta hänseende uttalat, att

det icke kunde anses rimligt att en värnpliktig, som på grund av okunnighet

om en dylik föreskrift eller kanske på grund av en av omständigheterna

förklarlig glömska underläte sin underrättelseplikt, skulle förlora rätten till

anstånd. Att ålägga någon militär myndighet ansvar för underrättelsepliktens

fullgörande vore uppenbarligen omöjligt. Då emellertid säljaren hos ortens

familjebidragsnämnd kunde inhämta upplysning huruvida köparen vore

inkallad till militärtjänstgöring, behövde säljaren icke löpa risken att påkalla

ett resultatlöst handräckningsförfarande med åtföljande kostnader.

Yttrandena.

I vissa yttranden ha erinringar framställts mot förslaget att omkasta

bevisbördan för att den inkallade åsamkats betalningssvårigheter genom

tjänstgöringen. Sveriges köpmannaförbund har sålunda uttalat, att det

i regel torde vara ogörligt för säljaren att förebringa en tillnärmelsevis fullgod

utredning om den inkallades ekonomiska förhållanden före och efter inkallelsen,

medan den inkallade själv naturligen lätt kunde redogöra härför.

Enligt allmän rättsuppfattnnig tillkomme det ock den, som ville utverka sig

en förmån, att bevisa de grunder som möjliggjorde förmånens beviljande.

Kommerskollegium bär givit uttryck åt enahanda åsikt, liksom Stockholms

handelskammare och svenska cykelfabrikant- och grossistföreningen. I detta

sammanhang ha Sveriges köpmannaförbund, kommerskollegium, Stockholms

handelskammare och Skånes handelskammare hemställt örn införande av

bestämmelse örn skyldighet för köparen att lämna säljaren underrättelse örn

inkallelsen och tiden för tjänstgöringens upphörande. Stockholms handels
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

33

kammare har därvid påpekat, att ett undersökningsförfarande från säljarens

sida med den mångfald kunder vissa avbetalningsfirmor hade måste medföra

ett mycket omfattande och tidsödande arbete, även örn familjebidragsnämnderna

ålades att besvara framställda förfrågningar, vilket vore en förutsättning

för att säljarna överhuvud skulle få möjlighet att inhämta de erforderliga

uppgifterna. Skånes handelskammare har anfört, att avbetalningsfirmorna,

innan de skrede till handräckningsförfarande för godsets

återtagande, i allmänhet genom upprepade kravbrev påmint köparen om de

betalningsförpliktelser, som åvilade honom gentemot firman. Någon ursäktlig

glömska torde köparen därför endast undantagsvis kunna åberopa. För

att förekomma, att köpare till följd av glömska skulle gå förlustig sin anståndsrätt,

kunde underrättelseplikten göras beroende av att säljaren genom

rekommenderad försändelse eller eljest bevisligen framställt krav efter det

den värnpliktige inryckt till tjänstgöring. Biträde vid underrättelsepliktens

fullgörande borde kunna lämnas den värnpliktige av vederbörande förbandsassistent,

åtminstone under freds- och beredskapstjänstgöring. Även örn särskilda

bestämmelser ej infördes syntes förbandsassistenterna böra givas

instruktion att i anslutning till de värnpliktigas inryckning inhämta uppgifter

om deras betalningsförpliktelser på grund av avbetalningsköp samt därefter

lämna vederbörande säljare uppgift å inkallelsen och helst även örn sedermera

skeende hempermittering. Sveriges köpmannaförbund har erinrat, att

de föreslagna bestämmelserna vore tillämpliga även å andra än dem, som

vore berättigade till familjebidrag, varför det icke alltid vore möjligt att bos

familjebidragsnämnden inhämta erforderliga upplysningar. Handelskammaren

i Göteborg, som ansett att möjligheten att hos familjebidragsnämnden inhämta

upplysning borde kunna tillgodose säljarens krav på en enkel utväg

att erhålla kännedom om en köpares militärtjänstgöring, har tillagt att det

vore värdefullt örn en hänvisning till denna möjlighet på ett eller annat

sätt inflöte i författningsbestämmelserna. Omnämnas må jämväl, att familjebidragsncimnden

i Örebro ifrågasatt, örn icke anstånd med avbetalningar

borde, liksom beträffande skatter, göras beroende av faktiska uppgifter,

som lämnades efter fastställda formulär vilka tillhandahölles av familjebidragsnämnderna.

Därigenom kunde en viss garanti skapas mot missbruk

av moratorielagen. Föreningen Sveriges stadsfogdar har erinrat, att handräckning

ofta ägde rum utan att gäldenären eller något ombud för honom

vore tillstädes. Med hänsyn härtill borde föreskrivas skyldighet för köparen

att, därest han ville begagna sin rätt till anstånd, göra anmälan härom

hos den exekutiva myndigheten enligt fastställt formulär, varjämte de exekutiva

myndigheterna borde åläggas att i underrättelse till köparen örn sökt

handräckning intaga meddelande om att gäldenären, därest han ville åberopa

militärtjänstgöring till sitt fredande från handräckning, hade att därom

göra skriftlig anmälan hos myndigheten. Hela angelägenheten bleve då för

köparen mera aktuell än om det endast förefunnes en underrättelseskyldighet

i förhållande till säljaren.

Kravet att säljarens säkerhet icke får äventyras genom

anståndet har av Sveriges industriförbund betecknats som en nödvändig för
Bihang

till riksdagens protokoll loit. 1 sinni. Nr 151. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majlis proposition nr 151.

utsättning för att en lagstiftning av förevarande art skulle kunna från säljarens

synpunkt godtagas. Länsstyrelsen i Uppsala län har uttalat, att de

sakkunniga ej på ett tillfredsställande sätt löst de svårigheter, som förelåge

för en tillämpning av grundsatsen att borgenärens säkerhet ej finge äventyras

genom anståndet, samt har därom anfört följande.

Det är ej tilltalande att beredskapsmannens ekonomiska integritet skall

skyddas på bekostnad av den andra enskilda partens rätt. Alldeles särskilt

påfallande är detta örn man tänker sig att även sistnämnda part, exempelvis

säljaren av avbetalningsgods, fullgör tjänstgöring i försvarsberedskapen. Men

hur ofta är det möjligt att medge anstånd örn därvid strikt skall iakttagas att

borgenärens rätt till betalning icke får äventyras genom anståndet? De föremål,

som köpas på avbetalning, äro huvudsakligen kläder, möbler, radioapparater,

grammofoner, böcker, automobiler, cyklar, dammsugare, symaskiner

och lantbruksmaskiner. Risken för dessa föremåls förstörelse till följd av innehavarens

vårdslöshet är ofrånkomlig och ökas i förhållande till anståndstidens

längd. Men föremålen äro därjämte utsatta för en oavlåtlig nötning,

somliga långsammare, andra snabbare. Genom att tjänstgöringens längd ej

alltid kan förutses och därigenom att en ny tjänstgöringsperiod kan påbörjas,

innan en tidigare anståndstid hunnit förflyta, kunna mycket oberäkneliga

situationer uppstå, som försvåra den i sig själv svåra frågan när en rättsförlust

för borgenären kan befaras eller icke.

Sveriges köpmannaförbund har i detta hänseende erinrat, att de sakkunniga

i sin motivering uttalat den meningen att sådan värdeminskning, som

i regel inträdde under anståndstiden, icke utgjorde hinder för anstånd utan

att hinder skulle föreligga endast örn värdeminskningen vöre så avsevärd att

säkerheten såsom sådan äventyrades. Detta principuttalande vore ägnat att

göra skyddet för borgenären illusoriskt. Huruvida säljarens säkerhet skulle

anses äventyrad borde avgöras från fall till fall. Under alla förhållanden

måste säljarens säkerhet anses äventyrad, örn godset genom normal förslitning

undergått sådan värdeminskning att summan av icke guldna poster

jämte ränta överstege godsets värde. Stockholms handelskammare har uttalat,

att det för undvikande av missförstånd borde klart utsägas, att säkerheten

icke skulle anses äventyrad först örn den sattes helt på spel, samt har

i övrigt anlagt samma synpunkt på denna fråga som Sveriges köpmannaförbund.

Svenska cykelfabrikant- och grossistföreningen har anfört, att den

normala avbetalningstiden inom cykelbranschen utgjorde cirka 9 månader

samt att med de långa anstånd som bleve möjliga genom de föreslagna bestämmelserna

även en normal förslitning vore ägnad att äventyra säljarens

säkerhet. I viss motsättning till dessa yttranden har länsstyrelsen i Kristianstads

län förklarat, att den av de sakkunniga uttryckta uppfattningen att

säkerheten äventyrades endast örn värdeminskningen vore mera avsevärd

borde komma till uttryck i själva lagtexten.

Beträffande anståndstidens längd har länsstyrelsen i Gävleborgs

län framhållit som önskvärt att anstånd bereddes under hela tjänstgöringstiden.

Då emellertid mera vittgående bestämmelser till förmån för de värnpliktiga

kunde medföra allvarliga olägenheter för säljarna, ville länsstyrelsen

icke föreslå någon avvikelse från förslaget. Rörande den längre anståndstiden

i fråga om gods, som är oundgängligen erforderligt för köparen eller vissa

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 151.

35

nära anhöriga till honom eller för vilket större delen av köpeskillingen erlagts,

ha kommerskollegium och länsstyrelsen i Kristianstads län uttryckt

sitt gillande av att anståndstiden satts i relation till tjänstgöringstidens längd.

Stockholms handelskammare har däremot förordat ett bibehållande av nu

gällande bestämmelse om ett års anstånd, därvid handelskammaren anfört

att när anståndet varat ett år säkerheten i regel kunde antagas ha förlorat

så mycket i värde, att säljaren ägde fordra betalning. En maximering av anståndstiden

till ett år skulle befria säljaren från den omgång och det besvär,

som åsamkades honom genom förebringandet av bevisning örn att säkerheten

äventyrades. Försvarsvåsendets personalvårdsnämnd har likaledes,

ehuru ur annan synpunkt, förordat ett bibehållande av regeln örn ett års anstånd.

Den av de sakkunniga föreslagna ändringen på denna punkt måste

enligt nämndens mening mången gång innebära en försvagning av de inkallades

skydd för det oundgängligen erforderliga godset, i allmänhet bohaget.

Villkoren att betalningssvårigheterna måste lia sin grund i inkallelsen och

att säljarens säkerhet ej finge äventyras gåve de exekutiva myndigheterna

en vid marginal vid prövningen. Med hänsyn härtill borde betänkligheter

icke behöva hysas mot ett bibehållande av den ettåriga fristen, helst som en

sådan regel innefattade möjlighet att anpassa anståndstiden inom ettårsfristens

ram efter inkallelsernas längd. Olägenheten av att långtidsinkallade

i inge mindre anståndsfrist än enligt förslaget neutraliserades bland annat

av den ökade hemortslön, som tillförsäkrats långtidstjänstgörande. Familjebidragsnämnden

i Stockholm har för sin del ifrågasatt, om icke anståndstiden

i nu ifrågavarande fall borde utökas till sex månader efter tjänstgöringens

slut, därest den värnpliktige under de senaste tolv månaderna haft

att fullgöra sammanhängande tjänstgöring under minst sex månader.

I flera yttranden har anmärkning gjorts mot att i förslaget en ovillkorlig

rätt till den längre anståndstiden tillerkänts köparen redan då två tredjedelar

av köpeskillingen erlagts, medan enligt 1941 års krigsfamiljebidragskommitlés

promemoria sådan rätt skulle föreligga först då fyra femtedelar av köpeskillingen

guldits. En återgång till 1941 års krigsfamiljebidragskommittés

ståndpunkt har förordats av Sveriges köpmannaförbund, Stockholms handelskammare,

Sveriges industriförbund samt svenska cykel fabrikant- och grossistföreningen,

medan kommerskollegium jämkningsvis föreslagit att den längre

anståndstiden borde få åtnjutas örn högst en fjärdedel av köpeskillingen återstode

ogulden.

Förslaget att anståndsreglerna skola gälla jämväl poster som f orla

I 1 i t till betalning före tjänstgöringens början har

i åtskilliga yttranden föranlett gensaga. Kommerskollegium har erinrat, att

såsom kollegiet redan i sitt yttrande över 1911 års krigsfamiljebidragskommittés

promemoria anfört, det måste förefalla egendomligt, alt säljaren skulle

lå en sämre ställning därför alt han visat köparen tillmötesgående genom att

icke omedelbart efter betalningstidens utgång göra sin rätt mot köparen gällande,

samt att detta kunde fa till följd, alt säljarna av avbetalningsgods i

större omfattning än eljest skulle varit fallet omedelbart efter förfallotiden

indrevc sina fordringar. Bestämmelsen skulle sålunda tvärt emot förslagets

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

syfte verka till nackdel för köparna, varför kollegiet avstyrkte densamma. I

stället förordades att, i den utsträckning de inkallades behov av hjälp icke

lämpligen kunde tillgodoses genom anlitande av de för sådant ändamål till

landshövdingarnas förfogande ställda medlen, de värnpliktiga bereddes möjlighet

att erhålla lån av medel, som ställdes till förfogande. Ett uttalande

av enahanda innebörd har gjorts av Sveriges industriförbund, som tillagt,

att för den händelse den föreslagna regeln syntes böra upptagas, densamma

i vart fall borde begränsas att gälla avbetalningsgods, som vore oundgängligen

erforderligt för köparen och hans familj. Förslaget har i denna del avstyrkts

även av handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare, svenska

cykelfabrikant- och grossist föreningen samt familjebidragsnämnden i Ängelholm

under åberopande av att säljarna skulle nödgas att avsevärt skärpa

sin försäljnings- och inkassopolitik i fråga om försäljningar på avbetalning

till personer i värnpliktsåldern. Stockholms handelskammare har anfört enahanda

synpunkter, men har icke velat motsätta sig att den intresseavvägning

som här måste göras skedde i enlighet med förslaget, då det vore obestridligt

att köparens skydd icke sällan skulle bli verkningslöst om betalningsanståndet

icke omfattade även före tjänstgöringen förfallna poster. I praktiken kunde

dock förslagets genomförande väntas medföra att antalet avbetalningsförsäljningar

till män i värnpliktsåldern lcomme att väsentligt nedgå. Även Sveriges

köpmannaförbund har, trots starka betänkligheter, funnit en rättvis intresseavvägning

i förevarande hänseende tala till förmån för det föreslagna stadgandet.

Försvarsväsendets personalvårdsnämncl har uttalat, att den föreslagna

regeln väl kunde framkalla en fara för ett hårdare förfarande från avbetalningsfirmornas

sida och således bliva till förfång för de värnpliktiga, men

uppenbarligen skulle skyddet av dessas hem och annat väsentligt gods kunna

bli illusoriskt utan denna av erfarenheten betingade utvidgning av rätten till

anstånd. Förste stadsfogden i Norrköping har yttrat sig i samma riktning.

I fråga om förslagets övriga bestämmelser angående avbetalningsköp

har länsstyrelsen i Uppsala län förordat, att såsom villkor

för rätt till anstånd med betalningen stadgades att köpeavtalet slutits

redan innan den värnpliktige mottagit inkallelseorder. Försvarsväsendets

personalvårdsnämnd har i detta hänseende anfört att det i och för sig vore

lämpligt om anståndsreglerna icke gällde gods som inköpts före tjänstgöringens

början men efter det att den värnpliktige mottagit inkallelseorder.

Nämnden ansåge sig dock icke mot de sakkunnigas uppfattning kunna

förorda någon ändring av förslaget. Mot att förslaget begränsats att avse

gods som inköpts före tjänstgöringens början har familjebidragsnämnden i

Stockholm erinrat, att fall kunde tänkas, då den värnpliktige under tjänstgöringen

bleve nödsakad att genom avbetalningsköp nyanskaffa en för hans

anhörigas försörjning nödvändig nyttighet. Det kunde ifrågasättas, om icke

ett dylikt avtal rimligen borde inbegripas under lagstiftningen, därest opåräknad

förlängning av tjänstgöringstiden skulle inträffa. Landsorganisationen

har för sin del uttalat att, då den värnpliktige bade familj, behovet att

anlita avbetalningsformen under tiden för tjänstgöringen uppenbarligen ej

vore mindre utan regelmässigt större än dessförinnan. Även om det icke

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

kunde förnekas, att fara för missbruk förelåge, borde kravet att säljarens

säkerhet icke finge äventyras tillgodose rimliga hänsyn till säljarens intresse

även örn anståndsreglerna bleve tillämpliga även i fråga örn gods som inköpts

under tjänstgöringen. Möjligen borde denna anståndsrätt begränsas

till familjeförsörjare, beträffande vilka faran för missbruk också vore mindre

än i fråga om andra värnpliktiga.

Landsorganisationen har vidare avstyrkt förslaget örn skyldighet för den

värnpliktige att vid anstånd erlägga ränta under erinran att varken gallande

lag eller 1940 års förordning om inskränkning i rätten att återtaga avbetalningsgods

upptoge någon motsvarande bestämmelse. Principiellt vore det

oegentligt att föreskriva straffränta vid ett på lag grundat anstånd, betingat

av betalningssvårigheter, som icke vore beroende av gäldenären själv. Avbetalningspriset

torde som regel vara så tilltaget i förhållande till kontant*

priset att skäl saknades för särskild gottgörelse åt säljaren i form av dröjsmålsränta.

Att den värnpliktige enbart av hänsyn till ränteförpliktelsen skulle

avhålla sig från att anlita anståndsmöjligheten vore också föga sannolikt.

Stadsfogden i Karlskrona har i detta hänseende erinrat, att vid det vanliga

handräckningsförfarandet för återtagande av avbetalningsgods ränta icke räknades

säljaren till godo. Rörande räntans beräknande har vidare försvarsväsendets

personalvårdsnämnd — som funnit skyldigheten att erlägga dröjsmålsränta

motiverad såsom ett korrektiv mot onödigt utnyttjande av lagens

skydd — anmärkt att det vore oklart huruvida ränteskyldigheten skulle, sådan

den i förslaget formulerats, avse allenast tiden för det beviljade anståndet

eller även den tid, med vilken förfallotiden för senare poster förskjutits, samt

att ett förtydligande på denna punkt vore erforderligt.

Arbetsmarknadskommissionen har i fråga örn rätten till anstånd, då den

värnpliktiges hustru inköpt godset på avbetalning, anmärkt att villkoret att

godset skulle ha inköpts för makarnas gemensamma bruk syntes vara

både för vidsträckt och för inskränkt. Skydd skulle åtnjutas, därest hustrun

exempelvis inköpt möbler till betydande belopp, en dyrbar radiogrammofon

m. m., medan skydd icke skulle åtnjutas för exempelvis nödiga kläder åt

barnen. Stadgandet syntes fördenskull böra avse gods som vore oundgängligen

erforderligt för makarna eller deras oförsörjda barn eller adoptivbarn.

Landsorganisationen åter har förmenat att under nämnda stadgande i dess

föreslagna lydelse torde ingå varor, exempelvis kläder, avsedda för makarnas

barn, men att stadgandet vöre för inskränkt därutinnan att det icke omfattade

avbetalningsgods, som inköpts för tillgodoseende av vardera makens

särskilda behov. Därest villkoret i fråga icke utginge, borde det omformuleras,

så att det icke uteslöte avbetalningsköp för dylika behov.

I flera yttranden har uttalats att 1940 års förordning örn inskränkning i

rätten att återtaga avbetalningsgods m. m. i förevarande sammanhang borde

underkastas översyn. Uttalanden i denna riktning lia gjorts av Sveriges köpmannaförbund.

kommerskollegium oell Stockholms handelskammare, därvid

erinrats alt 1940 års förordning öppnade möjlighet för den värnpliktige

att erhålla betalningsanstånd jämväl i sådana fall, da anstånd icke finge åt
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj ris proposition nr löl.

njutas enligt den föreslagna militära moratorielagen. Stadsfogden i Uppsala

har likaledes förklarat, att tvekan understundom kunde uppstå vilken författning

som vore tillämplig. Landsorganisationen har anfört, att samma skäl

som föranlett att 1940 års förordning icke begränsats till avbetalningsköp,

vid vilka avbetalningspriset understege 3 000 kronor, kunde anföras för

att undanröja denna begränsning i förslaget till militär moratorielag. 1940

års förordning kunde visserligen formellt tillämpas även å värnpliktiga, men

den komme icke att vara tillämplig under fredsförliållanden, varför de värnpliktiga

då icke skulle komma i åtnjutande av det vidsträcktare skyddet.

Departementschef ca.

De av moratorieutredningen föreslagna reglerna örn inskränkning i rätten

att återtaga avbetalningsgods torde i huvudsak böra godtagas. I fråga örn bestämmelsernas

utformning lärer det emellertid vara önskvärt att närmare ansluta

till de stadganden som nu gälla i ämnet. Skyddet för de värnpliktiga i

fråga om rätten till gods som köpts på avbetalning bör alltså enligt min mening

såsom hittills innefatta ett förbud i viss omfattning att på grund av

dröjsmål med betalning av förfallen post taga godset åter eller göra gällande

annan i avtalet stadgad särskild påföljd av betalningsförsummelse. För att

skyddet skall åtnjutas synes till en början böra förutsättas, att betalningssvårigheter

åsamkats den värnpliktige genom tjänstgöringen. Beträffande den av

utredningen föreslagna bevisregeln torde det vara obestridligt, att man ej av

den värnpliktige kan fordra att lian skall kunna styrka detta. Det lärer emellertid

icke vara erforderligt att fördenskull, med avvikelse från eljest gällande

tegler, ålägga motparten att förebringa bevisning örn att den värnpliktiges betalningssvårigheter

ej uppkommit genom militärtjänstgöringen. Jag anser det

från den värnpliktiges synpunkt tillfyllest att föreskriva, att det skall kunna

antagas att svårigheter att fullgöra köpet åsamkats honom genom tjänstgöringen.

Det torde i allmänhet icke möta några svårigheter att verkställa

en dylik sannolikhetsbedömning. Såsom ytterligare villkor för ait anstånd

skal! få åtnjutas bör i överensstämmelse med gällande rätt och de sakkunnigas

förslag stadgas, att säljarens säkerhet icke får äventyras genom anståndet.

Frågan huruvida detta villkor är uppfyllt bör avgöras från fall till

fall med ledning av en värdering av godset och de upplysningar som i övligt

kunna vara tillgängliga. Denna prövning är givetvis, såsom i vissa

yttranden framhållits, av grannlaga natur. Någon anledning alt ändra den

nuvarande bestämmelsen i detta hänseende torde emellertid ej föreligga.

Enligt moratorieutredningens förslag skola anståndsreglerna icke omfatta

gods som inköpts under tjänstgöringstiden. I det yttrande som avgivits av

landsorganisationen har förordats, att reglerna skulle gälla även örn godset

inköpts under tjänstgöringstiden. Starka billighetsskäl synas tala för denna

ståndpunkt. Jag vill nämna, att örn den värnpliktige under militärtjänstgöling

inköpt gods på avbetalning och han sedermera efter hempermittering eller

hemförlovning inkallas på nytt, anståndsreglerna även enligt utredningens förslag

bliva tillämpliga under denna nya tjänstgöringsperiod.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr löl.

I likhet med mora tonell Iredningen finner jag det befogat, att anståndsreglerna

erhålla sådan utformning att den värnpliktiges rätt till anstånd kvarstår

under hela den återstående amorteringstiden, så att han icke en tid efter

militärtjänstgöringens slut står inför tvånget att nödgas på en gång inbetala

ett större belopp. Anståndstiden torde i allmänhet böra såsom hittills utgöra

tre månader från förfallodagen. Är godset oundgängligen erforderligt för köparen

eller vissa nära anhöriga till honom, synes det rikligt att, såsom utredningen

föreslagit, anståndstiden sättes i relation till tjänstgöringens längd, så

att anstånd skall få åtnjutas under hela tjänstgöringstiden och intill dess den

värnpliktige efter hempermittering eller hemförlovning varit fri från tjänstgöring

under tre månader i följd. Jag delar också utredningens mening, att

den längre anståndstiden städse bör gälla jämväl då två tredjedelar av köpeskillingen

blivit guldna.

Utredningens förslag, att anstånd bör få åtnjutas även med avseende å post

sorn förfallit till betalning före tjänstgöringens början, har i vissa yttranden

mött kritik. Av gjorda uttalanden framgår dock tydligt, att avbetalningsköpare

i mycket stor utsträckning ligga efter med betalningen av en eller flera

poster utan att detta föranleder åtgärd fran säljarens sida, blott inbetalningar

ske något så när enligt amorteringsplanen. Till följd av detta förhållande

skulle skyddet för den värnpliktige kunna bliva helt illusoriskt, örn icke rätt

till anstånd, åtminstone i viss omfattning, beredes honom beträffande de före

tjänstgöringens början förfallna posterna. En bestämmelse om anstånd jämväl

för det fall att post förfallit före tjänstgöringens början torde därför

böra meddelas. Har säljaren redan före tjänstgöringens början hos laga myndighet

gjort sin rätt gällande, synes emellertid det sålunda inledda förfarandet

böra få fortgå.

Det av vissa näringsorganisationer framförda kravel, att för rätt till anstånd

bör fordras att köparen gjort anmälan till säljaren örn militärtjänstgöringen,

har moratorieutredningen avvisat under erinran att det icke kan

anses rimligt att en värnpliktig, som på grund av okunnighet eller glömska

försummat att fullgöra en dylik underrättelseplikt, skall förlora rätten till

anstånd. Den av utredningen anvisade utvägen att hos ortens familjebidragsnämnd

inhämta upplysning, huruvida köparen är inkallad till militärtjänstgöring,

torde, såsom handelskammaren i Göteborg anfört, innebära en relativt

enkel möjlighet att i flertalet fall skaffa uppgift härutinnan. Att införa

något stadgande i detta hänseende synes icke erforderligt.

Moratorieutredningen har funnit billigheten kräva, att köparen förpliktas

erlägga dröjsmålsränta som kompensation för den förlust som asamkas säljaren

genom köparen beviljat anstånd, samt bär ansett, att härigenom dien

köparens benägenhet alt utan verkligt behov utnyttja anstandsreglerna bomme

att motverkas. Utredningen har fördenskull föreslagit ett stadgande, enligt

vilket den värnpliktige oavsett anståndet skall vara skyldig erlägga ränta,

som blivit utfäst eller enligt lag skall utgå vid dröjsmål med betalning av

förfallen gäld. Såsom i ett yttrande erinrats gäller emellertid enligt lagen örn

avbetalningsköp, att ränta icke räknas säljaren till godo vid det avräkningsförfarande

som sker i .samband nied handräckning lör godsets återtagande,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

medan däremot ränta i vanlig ordning tillgodoräknas säljaren, då godset

återtages efter stämning till domstol. Om det föreslagna stadgandet skall få

den betydelse, som sjnes ha varit avsedd, borde det sålunda kompletteras

med en föreskrift örn att ränta skulle tillgodoräknas säljaren jämväl vid

handräckningsförfarande enligt lagen om avbetalningsköp. Då det emellertid

star säljaren fritt att anlita domstolsvägen, örn han vill utkräva sin rätt till

ränta, synes något behov av dylika föreskrifter ej föreligga. Med den utformning

av anståndsreglerna jag föreslår torde det icke heller vara erforderligt

att upptaga någon erinran om den skyldighet att gälda ränta å förfallna poster,

som enligt lag åligger köparen.

Moratorieutredningens förslag att anståndsreglerna skola gälla även i fråga

om gods, som inköpts av värnpliktigs hustru, har ej föranlett erinran i yttrandena

och torde böra genomföras. För alt förekomma missbruk har utredningen

föreslagit, att anstånd i dessa fall skall få förekomma endast om

godset inköpts för makarnas gemensamma bruk. Denna bestämmelse torde,

såsom i vissa yttranden uttalats, vara för snäv. För min del finner jag den

böra utvidgas så att anståndsreglerna skola vara tillämpliga, när gods som

inköpts av den värnpliktiges hustru är avsett för makarnas gemensamma

bruk eller för deras oförsörjda barns eller adoptivbarns behov.

I flera yttranden har erinrats, att den med stöd av moratorielagen utfärdade

förordningen den 14 juni 1940 om inskränkning i rätten att återtaga

avbetalningsgods m. m. är tillämplig även å värnpliktiga, varigenom ovisshet

kan uppkomma örn vilken författning som i ett givet fall skall tillämpas.

Nämnda förordning är ej såsom lagen den 31 oktober 1939 örn inskränkning

i rätten att återtaga avbetalningsgods från vissa värnpliktiga m. m. inskränkt

till gods av viss beskaffenhet och den avser jämväl avbetalningsköp, vid vilka

avbetalningspriset överstiger 3 000 kronor. Det synes mindre tillfredsställande,

att de regler om inskränkningar i rätten att återtaga avbetalningsgods,

som gälla till förmån för värnpliktiga, skola vara av olika innehåll beroende

på godsets beskaffenhet och pris. På grund härav synas de allmänna moratoriebestämmelserna

för värnpliktiga böra utvidgas att omfatta allt slags egendom

som förvärvats genom avbetalningsköp, oavsett avbetalningsprisets belopp.

Om så sker, torde något praktiskt behov för värnpliktiga att åberopa

1940 års förordning i allmänhet ej komma att föreligga. De värnpliktiga torde

dock icke på grund härav böra undantagas från tillämpningsområdet för sistnämnda

förordning, då det kan tänkas att en värnpliktig genom rådande

utomordentliga förhållanden åsamkats betalningssvårigheter, vilka icke ha

något samband med militärtjänstgöring.

Utmätning och konkurs.

Militära moratorieutredning-en.

I förhållande till gällande rätt innebär moratorieutredningens förslag i

fråga om utmätning och konkurs endast smärre jämkningar. Sålunda föreslås,

att reglerna skola bliva tillämpliga även då utmätning sker hos den värn
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

pliktiges hustru eller hon försättes i konkurs. Vidare innebär förslaget, att

utmätningsfriheten beträffande arbetsredskap utsträckes till ett värde av 1 000

kronor i stället för 500 kronor. I fråga om anstånd med utmätt egendoms

försäljning föreslås, att med försäljningen skall kunna anstå under tiden för

tjänstgöringen och högst intill dess den värnpliktige efter hempermittering

eller hemförlovning varit fri från tjänstgöring under tre månader i följd, därest

det ej finnes uppenbart att betalningsvårigheterna icke äro föranledda

av tjänstgöringen och det prövas kunna ske utan att borgenärens rätt till

betalning äventyras. Erfordras egendomen i gäldenärens näring för att bereda

nödig bärgning åt honom, hans make eller oförsörjda barn eller adoptivbarn

eller är den erforderlig för att bereda dem nödig bostad, skall anståndet

kunna utsträckas till dess den värnpliktige under nio månader i följd varit

fri från tjänstgöring, om borgenärens rätt till betalning ej därigenom äventyras.

Yttrandena.

De av militära moratorieutredningen föreslagna jämkningarna i reglerna

rörande utmätning och konkurs ha i yttrandena endast föranlett detaljanmärkningar.

Landsorganisationen har i fråga om utmätningsfriheten för arbetsredskap

anmärkt, att med de syften som varit bestämmande för de värnpliktigas

särbehandling överhuvud i detta hänseende stöde bättre i överensstämmelse

att utmätningsfriheten, liksom beträffande lösören för personligt

bruk, bedömdes efter skälighet närmast med hänsyn till redskapens erforderlighet

för rörelsens (arbetets) fortsatta bedrivande, respektive återupptagande

utan avbräck. Arbetsmarknadskommissionen, som förutsatt att den

föreslagna bestämmelsen borde så tolkas att beloppet 1 000 kronor skulle avse

båda makarna gemensamt och icke envar av dem, har ansett ett förtydligande

på denna punkt vara önskvärt. Kommissionen har ytterligare erinrat, att utmätningsskyddet

för den värnpliktiges hustru borde, i överensstämmelse med

vad som föreslagits i fråga örn avbetalningsköp, gälla endast för det fall att

makarna sammanlevde.

I fråga om tiden för anstånd med försäljning av utmätt egendom bär Sveriges

köpmannaförbund funnit det vara principiellt riktigt, att anståndstiden

sattes i relation till tjänstgöringens längd på sätt som skett. Vid tillämpningen

av bestämmelserna borde dock noga iakttagas att borgenärens rätt till betalning

icke äventyrades. Landsorganisationen bar däremot anmärkt, att enligt

gällande lag anstånd i vissa fall kunde ifrågakomma under längre tid än

enligt förslaget och att, i den mån detta sålunda innebure en försämring av

skyddet, anståndsfristerna borde justeras till bättre överensstämmelse med

gällande lag.

Beträffande den i förslaget genomförda omkastningen av bevisbördan lör

alt gäldenärens betalningssvårigbeter orsakats av tjänstgöringen har Sveriges

köpmannaförbund ifrågasatt, örn detta kunde vara förenligt med en rättvis

avvägning mellan borgenärs- och gäldenärsintressena, samt bar härutinnan

anfort samma synpunkter som beträffande motsvarande spörsmål i fråga

om avbetalningsköp. Jämväl kommerskollegium bar avstyrkt, att bevisbördan

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

omkastades på sätt som föreslagits. Detta har däremot uttryckligen tillstyrkts

av familjebidragsnämnden i Stockholm samt av landsorganisationen. Landsorganisationen

har ytterligare anfört, att frågan om försäljningsanstånd icke

borde ankomma på utmätningsmannens prövning från fall till fall. Försäljning

borde under anstandstiden överhuvud icke få förekomma utan gäldenälens

medgivande, med mindre den inkallades belalningssvårigheter uppenbarligen

icke föranletts av tjänstgöringen eller borgenärens säkerhet äventyiades.

I fråga örn sistnämnda villkor har Stockholms automobilhandlareförening

framhållit att, i vart fall i fråga örn bilaffärer, borgenärens säkerhet

oftast äventyrades och att större klarhet vore önskvärd beträffande innebörden

av detta villkor. Länsstyrelsen i Uppsala län har erinrat, att de långvariga

frister, som enligt förslaget kunde ifrågakomma, skulle kunna leda till att

borgenären under loppet av en kristid ej erhölle möjlighet att realisera sin

lätt, då oberäkneliga situationer kunde uppstå, som försvårade prövningen av

den i sig själv svåra frågan när en rättsförlust för borgenären kunde befaras

eller icke. Varken utmätningsman eller överexekutor syntes med någon känsla

av trygghet kunna taga på sitt ansvar att avgöra anståndsfrågan, örn den

verkliga fristens längd vore obekant. Grundsatsen att borgenärens rätt till

betalning ej finge äventyras genom anståndet vore ej löst på ett tillfredsställande

sätt.

Departementschefen.

I likhet med moratorieutredningen finner jag det motiverat, att de särskilda

bestämmelserna om utmätning hos värnpliktiga bliva tillämpliga även då utmätning

sker hos den värnpliktiges hustru. Förslaget att arbetsredskap till ett

värde av 1 000 kronor skola få undantagas från utmätning kan jag likaledes

tillstyrka. Att såsom landsorganisationen ifrågasatt icke upptaga någon bestämd

värdegräns utan lata en skälighetsprövning vara avgörande för den

omfattning, i vilken utmätningsfrihet skulle föreligga, synes betänkligt. Med

anledning av vad arbetsmarknadskommissionen i detta sammanhang anfört

vill jag framhålla, att värdegränsen, likaväl som motsvarande värdegräns i

65 § utsökningslagen, endast avser egendom som i och för sig är av den beskaffenhet

att den får utmätas för den värnpliktiges gäld.

Vad angår den tid, under vilken den värnpliktige eller hans hustru skall

äga ratt att från utmätning undantaga egendom i större omfattning än eljest

är stadgat, har moratorieutredningen i nära anslutning till gällande rätt föreslagit,

att bestämmelserna skola vara tillämpliga under tid då den värnpliktige

fullgör militärtjänstgöring samt därefter intill dess han efter hempermittering

eller hemförlovning varit fri från tjänstgöring under lika lång tid

som tjänstgöringen omfattat, dock högst tre månader. Denna regel torde

kunna föranleda vissa tillämpningssvårigheter. Jag föreslår fördenskull

att bestämmelserna skola, oavsett tjänstgöringens längd, tillämpas intill dess

den värnpliktige varit fri från tjänstgöring under tre månader i följd.

Vidkommande härefter frågan, under vilken tid anstånd skall kunna äga

rum nied utmätt egendoms försäljning, synes förslaget att anknyta anståndstiden

till tjänstgöringens längd vara lämpligt. För vissa fall lämnar dock, så
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

som landsorganisationen påpekat, den av utredningen föreslagna regeln ett

sämre skydd för den värnpliktige än gällande lag. Detta är fallet, då utmätningen

skett mot slutet av tjänstgöringen eller under den närmaste tiden därefter.

Då det synes rimligt, att den som åsamkats betalningssvårigheter genom

militärtjänstgöring kommer i åtnjutande av ett visst rådrum, även om

utmätningen skett först sedan tjänstgöringen upphört, synes som allmän regel

böra föreskrivas att vid utmätning, som sker under tiden för tjänstgöringen

eller därefter innan den värnpliktige varit fri från tjänstgöring under

tre månader i följd, anstånd skall kunna beviljas under tre månader utöver

den tid som enligt 162, 163 eller 165 § utsökningslagen är medgiven. Härutöver

bör i anslutning till utredningens förslag stadgas, att där ytterligare

uppskov med hänsyn till tjänstgöringens längd finnes påkallat, anstånd skall

kunna äga rum intill dess den värnpliktige varit fri fran tjänstgöring under

tre månader i följd eller, örn egendomen erfordras i den värnpliktiges näring

för att bereda honom, hans make och oförsörjda barn eller adoptivbarn nödig

bärgning eller den är erforderlig för att bereda dem nödig bostad, intill

dess han under nio månader i följd varit fri från tjänstgöring. Såsom villkor

för att anstånd skall äga rum torde böra uppställas, att det kan antagas att

den värnpliktiges betalningssvårigheter föranletts av tjänstgöringen samt att

borgenärens rätt till betalning ej äventyras genom uppskovet. Rörande dessa

båda villkor får jag hänvisa till vad jag anfört angående motsvarande förutsättningar

för rätten att åtnjuta anstånd i fråga örn återtagande av avbetalningsgods.

De ändrade moratoriebestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli

1944, från och med vilken dag de hittills gällande författningarna i de ämnen

som beröras av förslaget torde böra upphöra att gälla. Med avseende å förhållanden

som inträtt före de nya bestämmelsernas ikraftträdande erfordras

vissa särskilda föreskrifter.

I enlighet med de grunder för vilka jag nu redogjort ha inom justitiedepartementet

upprättats förslag till

1) lag om upphävande av vissa lagar rörande utmätning, återtagande av

avbetalningsgods och anstånd med betalning av hyra m. m.; samt

2) förordning angående tillämpning av moratorielagen å värnpliktiga m. fl.

Förslagen torde böra fogas såsom bilaga1 till protokollet.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det under 1) upptagna

lagförslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

1 Denna bilaga, sorn är lika lydande med de vid propositionen fogade författningsförslagcn,

har bär uteslutits.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Bilaga A.

Militära moratorieutredningens förslag

till

lag med särskilda för värnpliktiga nied flera gällande bestämmelser

rörande utmätning, avbetalningsköp, hyra m. m.

(militära moratorielagen).

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser.

1 §‘

Värnpliktig är med anledning av militärtjänstgöring enligt vad i denna

lag stadgas berättigad till undantag av viss egendom från utmätning och

vid konkurs, uppskov med försäljning av utmätt egendom, anstånd med betarning

för gods, som förvärvats genom avbetalningsköp, samt med betalning

av hyra och avgift till bostadsrättsförening ävensom till uppsägning av

hyresavtal till upphörande i förtid.

Med värnpliktig avses i denna lag den som är truppregistrerad som

värnpliktig och under tjänstgöringen avlönas enligt för värnpliktig gällande

grunder. Från lagens tillämpning undantagas dels värnpliktig, vilken jämlikt

27 § 1 mom. värnpliktslagen fullgör tjänstgöring med en varaktighet av

högst trettio dagar, dels ock värnpliktig, vilken undergår utbildning för vinnande

av fast anställning vid krigsmakten. Vad i 6—11 och 14 §§ stadgas

skall icke äga tillämpning å värnpliktig, vilken jämlikt 27 § 1 mom. värnpliktslagen

fullgör första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd).

Konungen må föreskriva, att bestämmelserna i lagen skola äga tillämpning

jämväl å annan personal än värnpliktig, vilken på grund av anställning

vid försvarsväsendet eller medlemskap i frivilliga automobilkåren, sjövärnskaren

eller svenska röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper har att inställa

sig till tjänstgöring, då värnpliktiga inkallas jämlikt 27 § 2 mom. eller 28 §

1 mom. värnpliktslagen.

Örn utmätning och konkurs.

2 §''

Företages utmätning hos värnpliktig eller dennes hustru under tid, då

den värnpliktige fullgör militärtjänstgöring, eller ock därefter, intill dess han

efter beviljad ledighet för återgång till civil verksamhet (hempermittering)

eller hemförlovning lika lång tid som tjänstgöringen varat, dock högst tre

manader, oavhrutet varit fri fran tjänstgöring, skola från utmätningen undantagas,

utom nödiga gang- och sängkläder samt förråd och penningar i

den utsträckning som 65 § utsökningslagen stadgar, dels lösören för gäldenäreiu,

?lan® makes och oförsörjda barns eller adoptivbarns personliga bruk,

för så vitt värdet därav icke överstiger vad som med hänsyn till deras behov

och omständigheterna i övrigt kan anses skäligt, dels ock arbetsredskap till

ett värde av högst ettusen kronor. Lös pant må ej på grund av vad nu sagts

undantagas från utmätning för den gäld, varför pantsättning skett.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl Maj:ts proposition nr 151.

3 §•

Ilar egendom tagits i mät hos värnpliktig, som fullgör eller fullgjort militärtiänsWöring,

eller hos dennes hustru, må med försäljning av den utmatta

Sendomen anstå under tiden för tjänstgöringen och högst intill dess den

värnpliktige tre månader i följd efter hempermittering eller hem! or lo v ning

varit fri från tjänstgöring, där det ej finnes uppenbart, att betalmngssvarigheJerna

icke So föranledda av tjänstgöringen, samt det provas kunna ske

ninn ntt borgenärens rätt till betalning äventyras.

Erfordras egendomen i gäldenärens näring för att bereda nödig bärgning

åt gäldeSren hans make och oförsörjda barn eller adoptivbarn eller ar deli

erforderlig för att bereda dem nödig bostad, må ytterligare uppskov med

försälinin^en äga rum högst intill dess den värnpliktige mo manader i följd

värk fri från finering8 örn borgenärens rätt till betalning ej därigenom

äventyras.

4 §•

Vad i 2 § stadgas med avseende å undantag från utmätning skall under

tid som där sägs äga motsvarande tillämpning, örn galdenaren forsattes i

konkurs.

5 §.

Klagan över utmätning, som avses i denna lag, eller över beslut i ^

ni„„ ” ,Ådqn utmätning må förutom av den, som eljest ar befogad därtill,

Ss av den värnpliktiges hustru eller av annan som har egendomen i sm

vård.

Om avbetalningsköp.

6 §.

Värnnliktig som fullgör eller fullgjort militärtjänstgöring och som före

sÉgssiiSs*

SEÄÄÄ ÄÄSäS *

för,koppen elfer sidan anhörig

nämnda tid.

smsmm

talningsförsummelsen mer an en post, skall den aldsta posten a

förfallit å dag som nyss sagts.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

8 §•

„..^r den värnpliktige jämlikt 6 § berättigad till anstånd med betalning av

förfallen post, skola forfallodagarna för icke förfallna poster anses forsk illina

dva lang tid som anståndet omfattar. Skall enligt vad i 7 § sägs daS fö?

tjänstgöringens början anses som förfallodag för viss post skola förfalloda„arna

för övriga oguldna poster anses i motsvarande mån förskjutna

f7afa tn1 P°St’ f°r oVll^e.n förfallodagen enligt vad i denna paragraf stadgas

forskjutits, ma anstånd jämlikt 6 § icke åtnjutas. stångås

9 §’

Oavsett vad i 6 8 §§ stadgas är den värnpliktige skvldig att eriksbo

SVÄS.5*el,cr enli8‘,a8 ska"u,8ä vid “ -Ä

10 §''

Vfd * ® ® §§ stadgas skall äga motsvarande tillämpning, om den värnpliktiges

hustru före eller efter äktenskapets ingående inköpt godset för

makarnas gemensamma bruk och makarna leva samman.

11 §-

m.K15a" over handräckning för återtagande av egendom, som avses i 6 8

uV n S°m eIj6St är befogad därtill förås av den värnpliktigea

hustru eller av annan som har egendomen i sin vård.

Om hyra m. m.

12 §.

säJa^tF^ilfl in7?kt1tiU militärtjänstgöring, må ej i något fall uppsagas

till avflyttning fran lagenhet, som han förhyr, på grund av under
tdfdes!

hU erIfatgga. hyra’ so.m förfaller under tiden för tjänstgöringen eller

dess han efter hempermittermg eller hemförlovning ett år utan avbrott

varit fri fran tjänstgöring, så länge han sist å andra söckendagen av varje

kalendermanad erlägger den på samma månad belöpande hyran

13 §•

Ändå att den värnpliktige icke erlägger hyran så som i 12 § sägs må

av^tt famKhtrV0dTiJSmiflet från lägenheten> såframt det föranletts

av att familjebidrag eller hemortslon, som han med anledning av tjänstgöringen

kunde påräkna, ej hunnit utbetalas. J §

14 §.

n3dufÖVtjt”ugÖr,ingen Så väsentIig förändring i den värnpliktiges eko™T0kat

^°fhallanden att det ej skäligen kan fordras, att han skall fullgöra

i? nnny,a et J1®!? den avtalade hyrestiden, må han uppsäga avtalet

att upphora a den fardag, som inträffar näst efter tre månader från upp
-

15 §.

• 77c- Vf. fPhktlg’ ''-0m aoVSes 1 12 §’ lägenhet med bostadsrätt, må han

»7IrPSag^S tlU av/lyttmng pa grund av dröjsmål med betalning till bostadsrättsföreningen

saframt dröjsmålet föranletts av förhållande som i 13 § sågs

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

47

16 §.

Innehaves lägenhet med hyres- eller bostadsrätt av makar, skall vad i

12_15 §§ stadgas gälla, örn mannen inryckt till tjänstgöring, dock att vid

tillämpning av 14 § hänsyn skall tagas till båda makarnas ekonomiska förhållanden.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, dar eljest lagenhet

med hyres- eller bostadsrätt innehaves av två eller flera personer och

någon av dem inryckt till tjänstgöring.

17 §.

Har värnpliktig under tjänstgöringen eller därefter, intill dess han efter

beviljad hempermittering eller hemförlovning trettio dagar i följd varit tn

från tjänstgöring, på grund av dröjsmål med hyresbetalning förverkat hyresrätten

till av honom förhyrd lägenhet, må den värnpliktige likväl ej pa

grund av dröjsmålet skiljas från lägenheten, därest senast a tjugufjarde

söckendagen från verkställd uppsägning rättelse sker enligt vad i 3 kap. 34 §

första stycket lagen örn nyttjanderätt till fast egendom sägs.

I avvaktan att den värnpliktige visar sig hava fullgjort vad som erfordras

för hyresrättens återvinnande må beslut örn vräkning av den värnpliktige

icke meddelas förr än tjugusex söckendagar förflutit efter uppsägningen.

Vad i denna paragraf är stadgat skall ej gälla där av hyrestiden återstod

mindre än en månad, när hyresrätten förverkades.

Denna lag träder i kraft den................ från oc^ metJ vilken dag

lagarna den 14 oktober 1939 (nr 728) med särskilda bestämmelser rörande

utmätning hos vissa värnpliktiga m. m., den 31 oktober 1939 (nr 782) o

inskränkning i rätten att återtaga avbetalningsgods fran vissa värnpliktiga

m. m. samt den 19 april 1940 (nr 233) om anstånd for vissa värnpliktiga

med betalning av hyra m. m. upphöra att gälla.

Vad i 3 och 5 §§ är stadgat skall gälla, även om utmatningen agt rum

före lagens ikraftträdande. Stadgandena i 6—8 §§ samt 11 §. skola

lämpning, även örn betalningsförsummelsen inträtt före lagens ikraftträdande,

dock ej såframt beslut meddelats före ikraftträdandet och laga kraft akommit

detsamma. Stadgandet i 17 § skall tillämpas, även örn hyresrätten förverkats

före lagens ikraftträdande, såframt ej beslut meddelats före ikraftträdandet

och laga kraft åkommit detsamma.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 3 mars

1944.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 25 februari 1944 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 11 februari 1944, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas^

över upprättat förslag till lag om upphävande av vissa lagar rörande utmatning,

återtagande av avbetalningsgods och anstånd med betalning av

hyra m. m.

Förslagen som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet L. G.

Ohlsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

49

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 mars 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social-, finans- och

handelsdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Bergquist, lagrådets denna dag avgivna utlåtande över det till lagrådet den

11 februari 1944 remitterade förslaget till lag om upphävande av vissa lagar

rörande utmätning, återtagande av avbetalningsgods och anstånd med betalning

av hyra m. m.

Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer

föredraganden, att Kungl. Majit måtte genom proposition föreslå riksdagen

att antaga ifrågavarande lagförslag ävensom samtycka till att förordnande

jämlikt 1 § moratorielagen meddelas i överensstämmelse med det vid statsrådsprotokollet

för den 11 februari 1944 fogade förslaget till förordning angående

tillämpning av moratorielagen å värnpliktiga m. fl.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Thore Wisén.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 151

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nya moratoriebestävimelser för värnpliktiga TO. fl. a1 i texten
  2. 2LU 1944:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nya moratoriebestämmelser för värnpliktiga m. fl. s. 1 i texten