Sök i Ratio Lex

Angående statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande innehavare av befattningar, vilka vid upphörande av rådhusrätterna i samma städer komma att indragas m. m

1944-03-03 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:161, Angående statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande innehavare av befattningar, vilka vid upphörande av rådhusrätterna i samma städer komma att indragas m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

1

Nr 161.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsverkets

övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande

innehavare av befattningar, vilka vid upphörande av

rådhusrätterna i samma städer komma att indragas

m. m.; given Stockholms slott den 3 mars 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 mars 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist.

Enligt 1 § lagen den 17 juni 1932 örn stads och landsbygds förenande i

judiciellt avseende äger Kungl. Majit med stadsfullmäktiges samtycke förordna,

att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt avseende

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 161. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

förenas med domsaga. Beträffande stad, där länsstyrelsen ej har sitt säte

och i vars rådhusrätt borgmästaren är ensam lagfaren ledamot eller jämte

borgmästaren endast en ledamot finnes som skall vara lagfaren, äger Kungl.

Majit, jämlikt 2 § nämnda lag, när borgmästartjänsten är ledig, även utan

stadsfullmäktiges samtycke meddela enahanda förordnande som nyss nämnts,

såframt

1. ändringen med hänsyn till förhållandena i såväl staden som domsagan

finnes vara till gagn för rättsskipningen,

2. statsverket övertager stadens förpliktelser beträffande avlöning och pension

till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens upphörande indrages,

samt

3. ändringen icke medför ökad ekonomisk börda eller annan avsevärd

olägenhet för staden.

Med föranledande av anförda bestämmelser hava utredningar sedan någon

tid pågått i fråga om åtskilliga städers förenande i judiciellt avseende med

domsaga. Sedan utredningarna numera slutförts beträffande städerna Filipstad

och Hudiksvall, anhåller jag att ia underställa dessa frågor Kungl.

Maj:ts prövning, i vad genom indelningsändringarna skyldighet kan uppkomma

för statsverket att övertaga avlöningsförpliktelser gentemot innehavare

av befattningar, vilka vid rådhusrätternas upphörande komma att indragas.

1 :o.

bilipstad hade den 31 december 1942 ett invånarantal av 5 356 personer.

Staden är belägen inom Färnebo tingslag av Östersysslets domsaga, som

dessutom består av Ölme, Visnums och Väse tingslag. Domsagan hade vid

nyssnämnda tidpunkt 32 077 invånare, varav inom Färnebo tingslag 15 947

personer. Sistnämnda tingslag har tingsställe i Filipstad, varest finnes uppfört

ett äldre tingshus, som föga motsvarar nutida anspråk. Domsagans

kansli är förlagt till Kristinehamn. I Färnebo tingslag hållas årligen tio allmänna

tingssammanträden och ett sammanträde med tremansnämnd.

Borgmästartjänsten i Filipstad är vakant sedan senaste innehavaren därav

den 1 januari 1931 avgått med pension. Enligt gällande arbetsordning skall

rådhusrätten och magistraten bestå av, förutom borgmästaren, en lagfaren

förste rådman, en andre rådman samt två extra rådmän. De tre sistnämnda

rådmännen behöva icke vara lagfarna. Tjänsten såsom förste lagfaren rådman

innehaves av Gustaf Simon Carlsson, vilken är född den 22 januari

1890 och erhållit fullmakt å tjänsten år 1923. Andre rådman är förre trafikinspektören

Axel Gyberg, som är född den 12 december 1854 och tillträtt

sin rådmanstjänst år 1917. Skyldighet för dessa två rådmän att avgå vid viss

ålder har icke föreskrivits. Ej heller har i deras fullmakter inryckts stadgande

örn skyldighet att övergå till annan tjänst hos staden. I sådant avseende

är av betydelse att Carlsson, som avlagt juris kandidatexamen, innehar

föreskriven kompetens för att kunna utses till kommunalborgmästare.

Tjänsten såsom lagfaren förste rådman är förenad med en begynnelselön

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

3

å 3 030 kronor årligen, vartill komma tre ålderstillägg å vartdera 240 kronor

efter resp. 3, 6 och 9 års tjänstgöring. Därjämte utgår till ifrågavarande rådman

ett årligt belopp av 250 kronor i ersättning för mistad auktionsprovision.

Slutligen äger lagfarne förste rådmannen uppbära vissa sportler, vilka

under åren närmast före år 1937 uppgingo till i medeltal 480 kronor årligen.

Andre rådmannen åtnjuter årligen ett arvode av 625 kronor jämte ersättning

för mistad auktionsprovision med 250 kronor. Någon utfästelse från

stadens sida om pensionering föreligger icke beträffande de ordinarie rådmännen.

Extra rådmännen, vilka tjänstgöra allenast vid förfall för annan

ledamot av rådhusrätten och magistraten, uppbära ersättning med 10 kronor

för gång.

Befattningarna såsom stadsfiskal, stadsfogde och kronokassör i staden äro

vakanta och uppehållas sedan oktober 1932 på förordnande.

Genom beslut den 19 december 1930 anbefallde Kungl. Majit, med föranledande

av cirkuläret till länsstyrelserna den 7 maj 1918 angående anstånd

med åtgärder för återbesättande av vissa borgmästaretjänster, länsstyrelsen

i Värmlands län att med ledning av en inom justitiedepartementet upprättad

promemoria föranstalta örn utredning, huruvida Filipstad borde i judiciellt

avseende förenas med angränsande domsaga. Till åtlydnad härav förordnade

länsstyrelsen dåvarande landsfogden i länet Erik Ros att verkställa

den påbjudna utredningen. Efter det att den 17 juni 1932 utfärdats förenämnda

lag om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende, förordnade

Kungl. Majit genom brev till länsstyrelsen den 19 augusti 1932, att

bestämmelserna i 3 § nämnda lag skulle äga tillämpning i fråga om den anbefallda

utredningen. Sedan Ros frånträtt uppdraget, förordnade länsstyrelsen

landskamreraren Gustaf Heintz att fortsätta och avsluta utredningen.

Under utredningens gång har staden i skrivelse den 18 februari 1933 till

chefen för justitiedepartementet uttryckt sin ståndpunkt så, att staden icke

ville resa något oresonligt motstånd mot reformens genomförande, men yrkade,

att organisationen bleve sådan, att kansliet för den domsaga, vari Filipstad

skulle ingå, förlädes till staden. Emellertid borde frågan lösas först i

samband med en omreglering av domsagorna i östra Värmland. Lämpligast

vore därvid den av Nya lagberedningen (SOU 1928: 20 s. 109) föreslagna

lösningen, bestående i utbrytning av Färnebo tingslag ur Östersysslets domsaga

samt av Nyeds tingslag och Älvdals nedre tingslag ur Älvdals och Nyeds

domsaga samt de sålunda utbrutna delarnas förenande till en domsaga, till

vilken jämväl Filipstad skulle anslutas. — Kansliet för Älvdals och Nyeds

domsaga borde emellertid omedelbart förflyttas från Karlstad till Filipstad.

Om däremot kansliet för den domsaga, med vilken Filipstad komme all förenas,

icke bleve förlagt till Filipstad, bestrede staden bestämt att den förlädes

under landsrätt.

I sitt den 20 maj 1933 dagtecknade utlåtande i ärendet bar niro d ning sm

ann en till en början förklarat, alt de allmänna förutsättningarna för stadens

läggande under landsrätt, sådana de vore angivna i lagen den 17 juni

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

1932, förelåge. Frågan vore emellertid huru den avsedda förändringen skulle

genomföras. Olika möjligheter kunde nämligen tänkas. En utväg vore att

företaga en omreglering av domsagorna i östra Värmland och därvid lägga

Filipstad under en särskild bergslagsdomsaga med kansliort i Filipstad. En

annan lösning vore att införliva staden med Färnebo tingslag av Östersysslets

domsaga. Under utredningen hade även diskuterats möjligheten att förena

staden med Älvdals och Nyeds domsaga ehuru staden icke gränsade till denna

domsaga. Rent formellt sett lade lagen den 17 juni 1932 väl icke hinder

i vägen för en sådan lösning, men svårigheter skulle dock uppstå, i det att

nämnda domsaga därigenom skulle komma att omfatta fyra tingslag, vilket

skulle omöjliggöra att på ett lämpligt sätt ordna tingssammanträdena i domsagan.

En ytterligare lösning vore att Nyeds tingslag förlädes till östersysslets

domsaga samt staden Filipstad förenades med återstoden av Älvdals och

Nyeds domsaga. Utredningen hade emellertid visat att denna väg icke vore

framkomlig. För sin del vore utredningsmannen av den uppfattningen, att man

borde verkställa undersökning om icke stadens i skrivelsen till chefen för

justitiedepartementet framställda önskemål borde kunna realiseras i någon

form. Förlädes Filipstad under domsaga med kansli i Filipstad, vunnes för

staden en påtaglig förbättring i rättsvården. Skulle frågan om ändrad domsagoindelning

icke kunna upptagas till prövning, kvarstode i allt fall stadens

yrkande, att kansliet för Älvdals och Nyeds domsaga omedelbart skulle

förflyttas från Karlstad till Filipstad. Därigenom skulle staden, på sätt

densamma under utredningen yrkat, inom sig få tillgång till juridisk sakkunskap.

Detta förslag förutsatte, att frågan om ändrad domsagoindelning

skulle upptagas vid den dåvarande häradshövdingens i Östersysslets domsaga

avgång eller senast år 1938. Vöre icke heller möjligt att genomföra ett dylikt

provisorium, återstode endast att förena staden med östersysslets domsaga

utan att domsagan i övrigt förändrades. Att anlita denna utväg utan att något

stadens yrkande om förändrad domstolsorganisation till dess fördel genomfördes,

vore enligt utredningsmannens åsikt otänkbart.

I sitt utlåtande har utredningsmannen vidare — med utgångspunkt från

att staden komme att ingå i Färnebo tingslag av Östersysslets domsaga och

under erinran, att statsverket vid rådhusrättens upphörande hade att övertaga

stadens förpliktelser beträffande avlöning och pension till befattningshavare,

vilkas tjänster för dylik händelse komme att indragas — framlagt

nedan intagna tablå över de ekonomiska verkningarna för staden av indelningsändringen.

I denna hava upptagits stadens utgifter dels vid bibehållen

egen jurisdiktion, dels ock efter förening med domsagan. Som framgår av

tablån hava förstnämnda utgifter beräknats till sammanlagt 27 367 kronor

50 öre och sistnämnda utgifter till sammanlagt 23 520 kronor.

Kostnader vid nuvarande organisation.

Borgmästaren:

grundlön ....................... kronor 4 000: —

3 ålderstillägg å 480:— (ej fastställt) » 1 440:— kronor 5 440: —

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

5

(Sportler beräknas till omkring 4 000 kr.)

skrivhjälp........................................ kronor

skrivmaterialier .................................. »

Lagfarne rådmannen:

lön (ej fastställd) .................. kronor 3 030: —

3 ålderstillägg å 240:— (ej fastställt) » 720: —

för mistade auktionsprovisioner (personligt)

......................

(Sportler beräknas till 300 kr.)

Icke lagfarne rådmannen:

arvode .......................... kronor

dyrtidstillägg ....................

för mistade auktionsprovisioner (personligt)

........................

Stadsf iskal en: ......................

dyrtidstillägg ....................

Stadsfogden: ......................

dyrtidstillägg ....................

Kronouppbördskassören: ............

dyrtidstillägg ....................

skrivbiträde ......................

för upprättande av pensionslängder

m. m.

Stadssekreteraren (tillsättes för år)... .

skrivhjälp ......................

Exekutionsbetjänten ...............

(Indrivningsprovision)

Stadsvaktmästaren för tillsyn a

Andel i stadsvaktmästarens lön

Underhåll av stadshäkte

1 500:

200:

»

250: —

»

4 000: —

kronor

500: —

125: —

»

250: —

875: —

»

2 100: —

»

787:50

»

2 887: 50

»

1 200: —

»

450: —

»

1 650: —

»

1 000: —

»

375: —

»

2 100: —

»

1 220: —

»

4 695: —

»

1 800: —

»

200: —

2 000: —

»

2 520: —

stadshäktet .

»

200: —

»

1 250: —

....... »

150: —

Summa kronor

27 367: 50.

Motsvarande utgifter efter omorganisationen.

Kommunalborgmästaren:

grundlön ........................ kronor 6 600: —

1 440: —

600: — kronor

1 800: —

540: —

Skrivmaterialier............................^........

Förslagsanslag för biträde med sekreterargöromål ...... »

Stadsfiskal, arvode till landsfiskalen i Filipstads distrikt

för handhavande av göromålen .................... »

Ersättning till häradsskrivaren i östersysslets fögderi . . »

För valnämnden ..................................

Exekutionsbetjänten: grundlön........ kronor 2 520: —

3 ålderstillägg å 240:—............ » 720: —

(Indrivningsprovision)

3 ålderstillägg å 480: —............

ersättning till semestervikarie för

borgmästaren under 6 veckor

sportler beräknas till ca 500 kronor.

Skrivbiträde, grundlön ..............

3 ålderstillägg å 180:—............

8 640: —

2 340: —

200: —

1 500: —

1 500: —

1 000: —

250: —

3 240: —

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Ökning av kostnaden för polispersonalens avlöning, motsvarande

skillnaden mellan avlöningen till en polisöverkonstapel

samt en ordinarie konstapel, jämte oförutsett kronor 2 000: —

Andel i tingshusvaktmästarens lön .................. » 1 250 :—

» » kostnaden för tingslokalen under 20 år........ » 1 000: —

Andel i årligt underhåll av tingshus och i kostnader för

städning m. m................................... » 600: —

Summa kronor 23 520:—.

I anslutning till tablån har utredningsmannen framhållit, att genom förändringen

en besparing skulle uppstå för staden på 3 847 kronor 50 öre, vilken

besparing skulle ökas med visst belopp, därest såsom engångskostnad

frånräknades utgifterna för inlösen i tingslagets tingshus och dess ordnande.

örn däremot bouppteckningsprovisionerna, beräknade till 6 643 kronor 54

öre, medräknades såsom inkomst, skulle en rätt väsentlig förlust uppstå för

staden genom indelningsändringen.

över utredningen hava yttranden avgivits av de tingshusbyggnadsskyldige

och häradsrätten i Färnebo tingslag samt domhavanden i Östersysslets domsaga

den 27 juni 1933, av stadsfullmäktige och magistraten i Filipstad den

29 juni resp. den 7 oktober 1933, av länsstyrelsen i Värmlands län den 12

december 1933 och av Svea hovrätt den 16 april 1934.

De tingshusbyggnadsskyldige hava i sitt yttrande anfört, att

de — under förutsättning att staden införlivades nied Färnebo tingslag —

påyrkade, att staden ålades lösa in sig i tingslagets tillgångar, såväl fonderat

kapital som tingshus med tillhörande vaktmästarbostad och uthus. Staden

borde för vinnande av dylik delaktighet utgiva ett belopp av 9 000 kronor,

beräknat efter ett värde å tillgångarna av 28 000 kronor samt förhållandet

mellan antalet skattekronor i staden och i tingslaget.

Häradsrätten, i vars utlåtande domhavanden instämt, har förordat

stadens förenande i judiciellt avseende med tingslaget; dock att domsagans

kansli fortfarande skulle vara förlagt till Kristinehamn och häradshövdingen

i domsagan bliva inskrivningsdomare jämväl för staden. Att förordna

särskild inskrivningsdomare i staden vore otänkbart med hänsyn till

det ringa antalet invånare därstädes.

Stadsfullmäktige hava i sitt yttrande — under hänvisning till vad

som anförts i stadens förutnämnda skrivelse den 18 februari 1933 till chefen

för justitiedepartementet — hemställt, att innan frågan om landsrättsförläggning

avgjordes, utredning måtte verkställas om ändrad domsagoindelning

i länet, varvid sikte borde tagas på möjligheten att förlägga ett domsagokansli

till Filipstad. Stadsfullmäktige motsatte sig bestämt, att staden förenades

med östersysslets domsaga, om icke domsagans kansli förflyttades till

Filipstad. Eljest skulle enligt stadsfullmäktiges åsikt indelningsändringen

medföra sådan i lagen den 17 juni 1932 omförmäld »annan avsevärd olägenhet»,

vilken förhindrade en landsrättsförläggning mot stadens vilja. Stadens

förenande med nämnda domsaga skulle otvivelaktigt även medföra ökad

ekonomisk börda för staden, därest icke vissa stadens anspråk tillgodosåges

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 161. 1

av statsverket. Dessa anspråk vore för det första skälig gottgörelse under en

tio-årsperiod för minskade inkomster genom bouppteckningsprovisionernas

bortfallande. För det andra borde de av utredningsmannen i tablån upptagna

arvodena till landsfiskalen i Filipstads distrikt och häradsskrivaren i

östersysslets fögderi å sammanlagt 2 500 kronor årligen icke bestridas av

staden, enär sagda arvoden utgjorde ersättning för rent statliga bestyr. För

det tredje borde statsverket bestrida den i samma tablå upptagna kostnaden

för tingslokal, vilken kostnad för övrigt torde hava beräknats för lågt.

Magistraten har i sitt utlåtande framhållit såsom en ovillkorlig förutsättning

för stadens förenande med domsaga, att domsagokansliet förlädes

till staden. Under alla förhållanden komme en landsrättsförläggning att för

staden medföra betydande olägenheter såväl ur rättsvårdens synpunkt som i

ekonomiskt hänseende. Dessa olägenheter bleve större eller mindre alltefter

den omfattning, vari statliga befattningshavare komme att förordnas i staden

för särskilda uppgifter. Enligt magistratens uppfattning borde i staden förordnas

såväl särskild inskrivningsdomare som överexekutor. Utredningsmannen

hade föreslagit, att stadsfiskals- och stadsfogdebefattningarna i staden

skulle indragas och hithörande göromål överflyttas på landsbygdens myndigheter.

Magistraten ansåge för sin del, att nu ifrågavarande befattningar

borde bibehållas.

Vidkommande de ekonomiska följderna för staden av en landsrättsförläggning

har magistraten i sitt utlåtande beräknat stadens utgifter efter förändringen

till sammanlagt 36 545 kronor för år.

Länsstyrelsen har i sitt utlåtande över utredningen förklarat, att Filipstads

förenande i judiciellt avseende med Östersysslets domsaga allmänt

sett och med hänsyn till förhållandena såväl i staden som i domsagan måste

anses vara till gagn för rättsskipningen. Olägenheter skulle visserligen uppstå

för den rättssökande allmänheten i staden därigenom att domsagokansliet

kvarbleve i Kristinehamn, men dessa kunde icke anses vara så avsevärda, att

de borde utgöra hinder för den ifrågasatta förändringen även utan stadsfullmäktiges

samtycke. Länsstyrelsen förutsatte dock, att åtgärder vidtoges för

att så långt möjligt minska eller begränsa dessa olägenheter. Sålunda ansåge

länsstyrelsen bland annat att särskild inskrivningsdomare — vartill annan

person än kommunalborgmästaren borde utses — borde på statsverkets bekostnad

förordnas för staden. Länsstyrelsen utginge vidare från att vid en

framtida prövning om förändrad domsagoindelning i länet komme att övervägas

och örn möjligt förverkligas stadsfullmäktiges önskemål att till staden

förlägga kansliet för den domsaga, vartill staden i samband därmed kunde

komma att anslutas.

Beträffande förvaltningen m. lii. bade länsstyrelsen intet i och lör sig att

erinra mot att länsstyrelsen bleve överexekutor i staden. Stadsfogdebefattningen

kunde indragas och dithörande göromål överflyttas till landsbygdens

myndigheter, under förutsättning, att staden förklarades skyldig att balla

exekutionsbetjänt. Även stadsfiskalsbefattningen kunde indragas och därmed

förbundna göromål överflyttas på en landsfiskal.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

Vidkommande de ekonomiska verkningarna för staden av en eventuel]

landsrättsförläggning har länsstyrelsen beräknat stadens årliga utgifter efter

förändringen till sammanlagt 26 340 kronor, därav kommunalborgmästarens

lön till 7 200 kronor jämte tre ålderstillägg, vartdera å 480 kronor, arvode till

en landsfiskal för handhavande av stadsfiskalsgöromålen till 2 100 kronor

och lön till en nyinrättad polisöverkonstapelstjänst till 3 500 kronor jämte

tre ålderstillägg, vartdera å 240 kronor. I stadens utgifter efter landsrättsförläggning

borde å andra sidan icke inräknas det av utredningsmannen upptagna

beloppet å 1 000 kronor för ersättning lill häradsskrivaren i Östersysslets

fögderi, enär staden icke utan sitt medgivande kunde förbindas utgiva

sådan ersättning. Vidare syntes antagligt, att stadens andel i kostnader

för tingslokal måste böjas. Utgifterna för stadens delaktighet i förevarande

kostnader vore emellertid begränsade till viss tid och torde kunna anses motsvara

den indirekta fördelen för staden att för egna ändamål förfoga över

stadshuset, där rådhusrätten nu vore inrymd. Slutligen ansåge länsstyrelsen,

att — därest landsrättsförläggning komme till stånd — statsverket, så länge

staden enligt lagen den 9 juni 1933 örn införande av lagen örn boutredning

och arvskifte ägde uppbära bouppteckningsavgifter, borde ersätta staden för

förlusten av denna rättighet med däremot svarande belopp.

Svea hovrätt har i sitt yttrande uttalat, att sådana förhållandena

för det dåvarande gestaltade sig, en förening av Filipstad med annan domsaga

än Östersysslels icke torde kunna ifrågakomma. Förflyttning av denna

domsagas kansli från Kristinehamn till Filipstad hade icke påyrkats och

kunde ej heller förordas av hovrätten. Önskemålet att få ett domsagokansli

förlagt till staden kunde enligt hovrättens uppfattning ej förverkligas annat

än möjligen i samband med ändrad domsagoindelning inom länet. Vad därefter

beträffade frågan huruvida staden kunde utan stadsfullmäktiges samtycke

förenas med Östersysslels domsaga, ehuru domsagokansliet förbleve

förlagt lill Kristinehamn, kunde enligt hovrättens mening förändringen förväntas

bliva till gagn för rättsskipningen och icke medföra någon avsevärd

olägenhet för staden i avseende å rättsvården. Förutsättning härför vore

dock för det första, att ett avsevärt antal inskrivningsdagar förlädes till Filipstad

och att inskrivningsdomaren i sammanhang med dessa holle mottagning

för allmänheten. Därigenom skulle stadsbornas välgrundade önskan att

utan tidsutdräkt och kostnad kumla samråda med den som hade att handlägga

fastighetsärendena förverkligas. Däremot kunde hovrätten icke tillstyrka

länsstyrelsens förslag om inrättande av särskild inskrivningsdomarebefattning

för staden. Även om denna befattning förenades med vissa andra

rättsvårdande uppgifter såsom hållande av tremansting, bleve tjänsteåliggandena

av så ringa omfattning och intresse samt avlöningen så blygsam, att

det sannolikt skulle visa sig omöjligt att på tillfredsställande sätt upprätthålla

tjänsten. Inrättandet av en sådan tjänst måste även inkräkta på häradshövdingens

löneförmåner och följaktligen göra häradshövdingämbetet mindre

lockande för skickliga sökande. För det andra förutsattes att, förutom fördubbling

av det dåvarande antalet, eller fem, allmänna tingssammanträden,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

9

tremansting koramc att hållas i tingslaget till ett antal av tolv årligen. I samband

med varje sådant sammanträde borde inskrivningsdagar hållas och tillfälle

beredas allmänheten till samråd med domaren i angelägenheter, som

anginge rättsvården.

Beträffande ordnandet av stadens förvaltning samt landsrättsförläggningens

ekonomiska verkningar för staden delade hovrätten i huvudsak länsstyrelsens

uppfattning. På sätt länsstyrelsen framhållit hade utredningsmannen i sin

tablå icke tagit hänsyn till den minskning i stadens inkomster, som skulle

uppstå vid en landsrättsförläggning därigenom att staden skulle förlora

rätten att uppbära bouppteckningsavgifter. Hovrätten ansåge landsrättsförläggningen

icke lagligen kunna utan stadsfullmäktiges samtycke äga rum

från tidigare dag än den 1 januari 1939, med mindre staden för tiden dessförinnan

av statsmedel erhölle ersättning för den förlust, som årligen uppstode

till följd av landsrättsförläggningen, om till utgifterna för omorganisationen

kades den nämnda inkomstminskningen.

Hovrätten funne sålunda, att, därest statsverket — förutom de av utredningsmannen

beräknade utgifterna på grund av landsrättsförläggningen —

åtoge sig att under de närmaste åren ersätta staden jämväl nu nämnda förlust,

de i 2 § lagen den 17 juni 1932 stadgade förutsättningarna för stadens

förenande med domsagan vöre förhanden. Då emellertid betydande utgifter

genom förändringen skulle uppstå för statsverket under de närmaste åren,

ansåge hovrätten de starkare skälen tala för ett uppskov med föreningens

genomförande till den 1 januari 1939, då stadens rätt till bouppteckningsavgift

skulle upphöra.

Med anledning av hovrättens yttrande förklarade Kungl. Majit i beslut den

18 maj 1934 bland annat, att förenande i judiciellt avseende av staden Filipstad

med östersysslets domsaga icke borde ifrågakomma före den 1 januari

1939.

Efter det dåvarande departementschefen i november 1937 vid besök i Filipstad

skaffat sig närmare kännedom om beskaffenheten av såväl rådhusrättens

som häradsrättens lokaler, anbefallde Kungl. Majit genom remiss den 22

november 1937 länsstyrelsen att i ärendet förebringa den ytterligare utredning

som, med hänsyn till då föreliggande förhållanden, kunde erfordras

för bedömande av frågan örn Filipstads förenande i judiciellt avseende med

Östersysslets domsaga och Färnebo tingslag, därvid särskilt borde utredas

kostnaden för anskaffande i Filipstad av nya tingslokaler för det med staden

utvidgade tingslaget, samt att inkomma till Kungl. Majit med nämnda utredning

jämte yttranden över densamma av de tingshusbyggnadsskyldige och

häradsrätten i tingslaget, domhavanden i domsagan samt stadsfullmäktige

och magistraten i staden ävensom eget utlåtande.

Till åtlydnad härav har länsstyrelsen med utlåtande den 2 oktober 1939

överlämnat dels en av länsarkitekten Conny Nyquist verkställd, den 1 mars

1939 dagtecknad utredning rörande kostnaderna för nytt tingshus i Filipstad,

utvisande att sagda kostnader beräknats lill lägst 250 000 kronor, varav

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

själva byggnadskostnaderna till 180 000 kronor, dels ock de anbefallda yttrandena

över utredningen.

De tingshusbyggnads skyldige, Färnebo tingslags

häradsrätt och häradshövdingen i domsagan hava i sina yttranden

inskränkt sig till en förklaring att de av länsarkitekten gjorda kostnadsberäkningarna

icke föranledde någon anmärkning. Det förutsattes dock

att jämväl andra byggnadsförslag kunde komma under bedömande.

Stadsfullmäktige — vilka tagit ställning till det nya utredningsmaterialet

vid sammanträde den 7 september 1939 — hava såsom förut förklarat

sig icke frivilligt gå med på att staden förenades med östersysslets

domsaga. Vad beträffade förutsättningarna för stadens tvångsvisa förläggning

under landsrätt, nödvändiggjorde tidsläget och utvecklingen en omräkning

av stadens kostnader efter landsrättsförläggning. Dessa kostnader beräknade

stadsfullmäktige nu till sammanlagt 33 915 kronor enligt följande sammanställning:
-

Kommunalborgmästaren:

grundlön ........................ kronor 7 800: —

3 ålderstillägg å 480:— .......... » 1 440:—•

semestervikarie under sex veckor .. » 600:— kronor 9 840: —

sportler beräknas till ca 500 kr.

Skrivbiträde, grundlön .............. » 2 040: —

3 ålderstillägg å 180:— .......... » 540: —

Skrivmaterialier .......................

Förslagsanslag för biträde med sekreterargöromål ....

Stadsfiskal, arvode till landsfiskalen i Filipstads distrikt

för handhavande av göromålen ..................

Ersättning till häradsskrivaren i Östersysslets fögderi

För valnämnden ..................................

Exekutionsbetjänten, grundlön ...... kronor 2 760: —

3 ålderstillägg å 240:— .......... » 720: —

(Indrivningsprovision).

Ökning av kostnaden för polispersonalens avlöning genom

nyanställning av en polisöverkonstapel (delvis ersättande

nuvarande stadsfiskalstjänst) ..............

Andel i tingshusvaktmästarens lön....................

Andel i kostnad för nytt tingshus (under 20 år) ......

Andel i årligt underhåll av tingshus, städning m. m.....

2 580: —

400: —

1 800: —

2 000: —

1 000: —

250: —

3 480: —

4 415: —

1 250: —

5 100: —

1 800: —

Summa kronor 33 915

Beträffande kostnaderna för nytt tingshus hava stadsfullmäktige räknat

med att för ändamålet komme att upptagas ett 20-årigt amorteringslån å

250 000 kronor efter 3 °/o ränta. Annuiteten för detta lån skulle uppgå till

17 000 kronor, varav ungefär 5 100 kronor skulle falla på staden. Genom förändringen

skulle sålunda för staden uppstå icke, såsom utredningsmannen

beräknat, en besparing utan en kostnadsökning å cirka 6 500 kronor. Följaktligen

saknades en av förutsättningarna för stadens tvångsvisa landsrättsförläggning,

nämligen att ändringen icke finge medföra ökad ekonomisk

börda för staden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Därest domsagans kansli förlädes till Kristinehamn, uppstode vidare betydande

men och ökade kostnader för såväl staden som dess rättssökande

allmänhet genom inskrivningsväsendets förflyttning till sagda stad. Under

samma förutsättning komme dessutom processreformens genomförande att

medföra stora olägenheter för invånarna i Filipstad.

På grund av de allvarliga olägenheter, som en anslutning till östersysslets

domsaga med kansli i Kristinehamn alltså komme att medföra för staden i

ekonomiska och andra hänseenden och för allmänheten särskilt i inskrivningsärenden,

kunde stadens medgivande till en sådan åtgärd icke skäligen

begäras. Det vöre därför stadens bestämda önskan att fa behålla egen jurisdiktion.

Skulle, oaktat vad stadsfullmäktige nu anfört, staden förläggas under

landsrätt, yrkade staden att kansliet för den domsaga, till vilken staden

skulle höra, förlädes till Filipstad, att nytt tingshus för det tingslag, med vilket

staden komme att förenas, uppfördes i staden och staden befriades från

skyldighet att inlösa sig i det gamla tingshuset, att antalet tingssammanträden

utökades i viss angiven omfattning, att statsverket övertoge samtliga förpliktelser

beträffande avlöning och pension till innehavare av befattning, som

genom rådhusrättens upphörande komme att indragas, att statsverket gottgjorde

staden dess samtliga kostnader för uppläggning av nya fastighetsböcker

samt att statsverket uttryckligen avstode från varje anspråk beträffande

ägande- eller dispositionsrätten till magistratens lönejordar. Staden erbjöde

sig slutligen att bestrida den merkostnad, som vid byggandet av nytt tingshus

i staden uppstode för anordnande jämväl av domsagokansli med arkiv.

Magistraten har i sitt förnyade yttrande avstyrkt förslaget örn stadens

förenande med Östersysslets domsaga och förklarat sig i huvudsak ansluta

sig till vad stadsfullmäktige anfört i sitt senaste yttrande. Därest Kungl. Majit

ändock förordnade örn stadens läggande under landsrätt, vore det oundgängligen

nödvändigt att stadens fastighetsböcker fortfarande förvarades i staden

och att fastighetsärendena handlades av en i staden bosatt inskrivningsdomare.

Den mest praktiska och ändamålsenliga lösningen härvidlag vore, att

kommunalborgmästaren förordnades till inskrivningsdomare.

Magistraten ville även framhålla lämpligheten av att ett eventuellt beslut

örn stadens förenande med domsaga i varje fall icke fattades förrän normala

tider återinträtt, då ju föreningen nödvändiggjorde byggande av nytt tingshus.

De ekonomiska följderna av att under radande förhallanden med dyrtid och

varubrist som framtidsperspektiv igångsätta ett tingshusbygge kunde bliva

oöverskådliga samt för stadens och tingslagets ekonomi förödande. De av

länsarkitekten uppgjorda kostnadsberäkningarna vore sannolikt redan föråldrade.

Länsstyrelsen har i sitt utlåtande den 2 oktober 1939 framhållit, att

vid beräkningarna av de ekonomiska konsekvenserna för staden av en landsrättsförläggning

även måste iakttagas, att borgmästarens löneförmåner, därest

staden i fortsättningen finge behålla egen jurisdiktion, borde vara högre

än vad som föreslagits skola utgå lill kommunalborgmästaren. Vidare komme

det till 2 000 kronor beräknade arvodet till en landsfiskal för övertagande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

av stadsfiskalens i Filipstad göromål att utgå, örn det då nyligen avgivna

lörslaget till omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna

m. m. genomfördes, i det att däri föreslagils Filipstads förenande med Storfors

landsfiskalsdistrikt. Slutligen krävdes enligt länsstyrelsens uppfattning

samma ökning av utgifterna för polisväsendet vare sig rådhusrätten bibeholles

eller icke. Tingshuset i Färnebo tingslag befunne sig i ett skick, som

knappast stöde i överensstämmelse med nutida krav. Frågan örn ny- eller

ombyggnad måste under närmaste tiden upptagas till prövning av länsstyrelsen.

Såvitt länsstyrelsen kunde finna, borde emellertid frågan om landsrättsförläggning

och örn ny- eller ombyggnad lösas var för sig och i nu

nämnd ordning.

Förutsatt dels att statsverket övertoge stadens förpliktelser beträffande

avlöning och pension till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens

upphörande indroges, dels ock att vid beräkningen av stadens utgifter

vad länsstyrelsen anfört iakttoges, syntes de förutsättningar vara för handen.

som omförmäldes i 2 § lagen den 17 juni 1932 örn stads och landsbygds

förenande i judiciellt avseende. På grund därav och under åberopande

av vad länsstyrelsen i övrigt anfört i sitt den 12 december 1933 dagtecknade

utlåtande förordade länsstyrelsen Iandsrättsförläggnängen.

Svea hovrätt har efter remiss avgivit förnyat utlåtande i ärendet

den 13 november 1939. Däri har hovrätten, beträffande de ekonomiska

följderna för staden av en landsrättsförläggning, förklarat sig i likhet med

länsstyrelsen anse en omräkning jämväl av stadens kostnader för bibehållande

av den nuvarande organisationen nödvändig och beräknat nämnda

kostnader till sammanlagt minst 37 022 kronor. Sålunda måste man räkna

med en ökning av borgmästarens och lagfarne rådmannens löner med sammanlagt

minst 5 000 kronor. Enär vidare ökning av utgifterna för polisväsendet

krävdes, vare sig staden Enge behålla sin jurisdiktion eller ej, borde

utgifterna för detta ändamål i nuvarande organisation ökas med det av

stadsfullmäktige i den nya organisationen upptagna beloppet 4 415 kronor.

Slutligen borde exekutionsbetjäntens löneförmåner höjas till överensstämmelse

med den av stadsfullmäktige senast upptagna siffran. Stadens kostnader

efter landsrättsförläggning har hovrätten beräknat till sammanlagt

31 745 kronor mot av stadsfullmäktige angivna 33 915 kronor. Den av stadsfullmäktige

upptagna posten Ersättning till häradsskrivare^ 1 000 kronor,

borde nämligen utgå. Vidare borde räknas med 40-årig amorteringstid och

4V4 % ränta å det för tingshusbyggnaden erforderliga lånet. Annuiteten

bleve då 13 000 kronor, varav å staden skulle belöpa omkring 3 930 kronor.

Räknade man med 4 % ränta bleve motsvarande belopp 12 600 resp. 3 890

kronor. Ytterligare borde beaktas, att stadens kostnader efter landsrättsförläggning

komme att minskas med 2 000 kronor, därest, såsom länsstyrelsen

påpekat, det nyligen avgivna förslaget lill omorganisation av landsfiskalsoch

stadsfiskalsbefattningarna genomfördes. Om vid den ekonomiska jämförelsen

det nu anförda iakttoges, utfölle denna till förmån för den liva

ordningen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

13

Med hänvisning i övrigt till sitt förra utlåtande i ärendet har hovrätten

slutligen anfört följande:

I sitt tidigare utlåtande fann sig hovrätten icke kunde förorda kansliets

förflyttning från Kristinehamn till Filipstad. Hovrätten utgick därvid ifrån

att jämväl Kristinehamn inom en icke avlägsen framtid komme att införlivas

med domsagan. Örn emellertid med hänsyn till sistnämnda stads storlek

och utvecklingsmöjligheter en sådan sammanslagning finge antagas

vara mindre sannolik och man sålunda hade att räkna med att Filipstad

åtminstone för avsevärd tid framåt bleve tyngdpunkten inom domsagan,

komme frågan om kansliets förflyttning i ett nytt läge. Vissa betänkligheter

mot en förflyttning möta dock alltjämt, bland annat med hänsyn till de

kostnader för anordnande av kanslilokaler, som nedlagts på tingshuset i

Kristinehamn. Örn efter verkställd utredning övervägande skäl anses tala

för kansliets förläggande till Filipstad, torde stadens förenande med Färnebo

tingslag kunna genomföras i samförståndets tecken. I motsatt fall framställer

sig frågan, huruvida de förutsättningar äro förhanden, som uppställas

i 2 § lagen om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende. Såsom

redan nämnts besvarades denna fråga av hovrätten i det tidigare utlåtandet

jakande. Om hovrätten nu, trots vad i det föregående anförts, tvekar

om svaret, avser denna tvekan ej det i 2 § 1. stadgade villkoret att ändringen

med hänsyn till förhållandena i såväl staden som domsagan skall

prövas vara till gagn för rättsvården. Vad sorn vallar tvekan, då det gäller

sammanslagningens genomförande emot stadens vilja, är det ovissa tidsläget

och därav följande svårigheter att med säkerhet beräkna kostnaden

för anskaffande av tidsenliga tingslokaler. Att ställa staden och tingslaget

inför tvånget att nu igångsätta ett efter deras förhållanden betydande byggnadsföretag

är onekligen ägnat att väcka betänkligheter. Därest icke önskemålen

örn kansliets förläggande till Filipstad kunna vinna beaktande, tala

därför enligt hovrättens mening övervägande skäl för ett uppskov med ärendets

avgörande, till dess tingshusbyggnadsfragan kan med större säkeihet

bedömas.

Sedan länsstyrelsen genom remiss den 6 december 1939 anbefallts att,

efter hörande av de tingshusbyggnadsskyldige och häradsrätterna i domsagans

båda tingslag ävensom häradshövdingen i domsagan, ånyo avgiva utlåtande

i ärendet, har länsstyrelsen med skrivelse den 29 januari 1940 överlämnat

nyssnämnda yttranden.

De tingshusbyggnadsskyldige i Färnebo tingslag

hava hemställt, att frågan om landsrättsförläggningen måtte få anstå lills

vidare, enär det i dåvarande krisläge vore ytterst svårt att beräkna kostnaderna

för byggandet av nytt tingshus.

Av ledamöterna i Färnebo tingslags häradsrätt har vid

ärendets behandling intet gemensamt uttalande gjorts. Röster hava höjts

både för domsagokansliets kvarblivande i Kristinehamn och för dess förflyttning

lill Filipstad.

De tingshusbyggnadsskyldige i Ölme, Visnums och

Väse tingslag hava framhållit, att de endast under förutsättning att

domsagans kansli förbleve förlagt till Kristinehamn gått med på de kostnader

av omkring 15 000 kronor, sorn nyligen nedlagts på reparation av tingsoch

kanslilokalerna därstädes.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

Ölme, Visnums och Väse tingslags häradsrätt har

anfört, att, även om Filipstad förenades med domsagan, Kristinehamn ändock

vöre den lämpligaste kansliorten och detta jämväl därest sistnämnda

stad skulle bibehållas vid egen jurisdiktion.

Häradshövdingen i domsagan har uttalat samma mening som

sistnämnda häradsrätt i fråga örn domsagans kansliort. Häradshövdingen

har vidare framhållit, att det i Filipstad befintliga tingshuset visserligen vore

gammalt och otidsenligt men att det dock kunde duga som ett provisorium

till dess förhållandena stadgat sig. Skulle emellertid ett omedelbart uppförande

av nytt tingshus utgöra en absolut förutsättning för stadens läggande under

landsrätt, hemställde häradshövdingen, att frågan härom finge anstå

lills vidare.

Länsstyrelsen har för egen del anfört att Kristinehamn alltjämt

finge anses vara den lämpligaste kansliorten för domsagan. Även om olägenheterna

av kansliets förläggning till Filipstad icke borde överdrivas, kunde

en sådan åtgärd icke motiveras med att Filipstad komme att bliva tyngdpunkten

i den utvidgade domsagan. En förflyttning av kansliet syntes i varje

fall icke böra äga rum, förrän frågan om nytt tingshus för Färnebo tingslag

blivit av länsstyrelsen prövad och avgjord samt det nya tingshuset färdigbyggts.

Med hänsyn till tidsläget torde frågan om nytt tingshus icke böra

av länsstyrelsen för det dåvarande upptagas till behandling. I avbidan härå

kunde det nuvarande tingshuset provisoriskt användas även av det med staden

utvidgade tingslaget. Frågan om landsrättsförläggningen hade varit under

utredning nära tio år, varunder Filipstad saknat ordinarie domare. Med

hänsyn till de olägenheter, som därmed vore förenade, kunde länsstyrelsen

icke underlåta att uttala sina betänkligheter mot att huvudfrågans avgörande

ytterligare upp skötes.

Statskontoret har den 12 januari 1940 avgivit utlåtande i ärendet,

såvitt angår däri framställda anspråk på ersättning av statsmedel, i händelse

staden skulle förenas med Östersysslets domsaga. I utlåtandet har statskontoret

uttalat, att under angivna förutsättning statsverket principiellt syntes

skyldigt övertaga stadens förpliktelser beträffande avlöningen åt de båda

ordinarie rådmännen. Beträffande beloppet av den ersättning, som därvid

borde utgå, anslöte sig statskontoret till vad utredningsmannen anfört. Rådmannen

Carlsson borde sålunda tillerkännas årlig gottgörelse med (3 030 +

720 + 250 =) 4 000 kronor jämte ersättning för mistade sportler, beräknade

till 300 kronor, samt rådmannen Gyberg med (625 + 250=) 875 kronor för

år. Nämnda belopp, varå dyrtidstillägg icke skulle utgå, torde böra anvisas

från allmänna indragningsstaten. Vidare borde föreskrivas att ersättningen

till Carlsson icke skulle utgå, därest han utsåges till kommunalborgmästare

i Filipstad eller i annan stad eller till ledamot av annan rådhusrätt och magistrat.

Vidkommande stadens yrkande alt, för den händelse en ändring i den

judiciella indelningen komme till stånd, erhålla ersättning av statsverket för

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

15

nedlagda kostnader för uppläggande av nya lustigbotsiböcker, har statskontoret

uttalat, alt ehuru någon rätt för staden att njuta ersättning för ifrågavarande

kostnader icke förefunnes, billigheten dock syntes bjuda att, i

likhet med vad sorn skett vid staden Arbogas landsrättsförläggning, ersättning

bereddes för desamma. För bestridande av dessa kostnader torde böra

anlitas de under riksstatens andra huvudtitel uppförda anslagen till »Häradsrätterna:

Anskaffande av nya fastighetsböcker för landet» och »Häradsrätterna:

Uppläggande av nya fastighetsböcker för landet».

Vad slutligen anginge det av staden framställda yrkandet örn befrielse från

skyldighet att inlösa sig i det nuvarande tingshuset i Filipstad, har statskontoret

—- under hänvisning till bestämmelserna i 26 kap. 4 § byggningabalken

samt lagen den 5 juni 1909 (nr 55) angående skyldighet alt deltaga i kostnaden

för byggnad och underhåll av tingshus och häradsfängelse — anfört,

att det av principiella skäl i varje fall icke syntes böra ifrågakomma att anvisa

statsmedel för ifrågavarande ändamål.

Slutligen hava stadsfullmäktige inkommit till Kungl. Maj:t med

utdrag ur protokoll fört vid dess sammanträde den 2 september 1943. Därvid

hava stadsfullmäktige förklarat sig alltjämt helst se, att staden finge behålla

sin jurisdiktion. För detta ändamål hade staden låtit utarbeta ett förslag

angående ändring av arbetsordningen för rådhusrätten och magistraten, innebärande

anställande av en tredje jurist i domstolen. Vidare hemställde

stadsfullmäktige att ny utredning måtte verkställas rörande de ekonomiska

konsekvenserna för staden av landsrättsförläggning samt att stadsfullmäktige

finge taga del av densamma, innan slutligt beslut i saken träffades. Därest

fråga skulle bliva om landsrättsförläggning, vidhölle stadsfullmäktige

sina i yttrandet den 7 september 1939 framställda anspråk. Domarkansliet

borde efter en landsrättsförläggning vara förlagt till Filipstad. Denna förflyttning

borde ske senast i samband med tillsättande av ny häradshövding.

Särskild inskrivningsdomare för staden borde förordnas tills vidare intill

dess den begärda förflyttningen skett. Inskrivningsdomarbefattningen knnde

lämpligen anförtros den blivande kommunalborgmästaren. Stadsfullmäktige

förbunde sig att i så fall till kommunalborgmästare välja en person med de

kvalifikationer, som ställdes på en inskrivningsdomare.

Frågan örn Filipstads förenande i judiciellt avseende med domsaga har

varit svävande sedan lång tid tillbaka. Det långa dröjsmålet med ärendets avgörande

har föranletts av olika skäl. Den först verkställda utredningen utvisade,

att landsrättsförläggning icke lagligen kunde mot stadsfullmäktiges

bestridande ske före den 1 januari 1939, då stadens rätt att uppbära bouppteckningsavgifter

upphörde, för så vitt ej statsverket holle staden skadeslös

för förlusten av ifrågavarande avgifter. Då ett dylikt åtagande ej ansågs böra

ske, förklarade, som förut nämnts, Kungl. Maj:t den 18 maj 1934 att stadens

förenande med domsaga ej bolde ifrågakomma före år 1939. Sedermera har

ärendets avgörande uppehållits därav att en landsrättsförläggning ansags

Departe
ments
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 16!.

komma att aktualisera frågan örn uppförande av nytt tingshus i Filipstad

för Färnebo tingslag, vari staden avses skola uppgå, i stället för tingslagets

nuvarande i synnerligen otillfredsställande skick varande tingshus. Sistnämnda

förhållande har beaktats vid den av min företrädare i ämbetet i november

1937 anbefallda nya utredningen i ärendet, som förelåg i slutremitterat

skick först i januari 1940.

Såsom av handlingarna i ärendet framgår, föreligga olika meningar huluvida

de i 2 § lagen 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande

i judiciellt avseende angivna förutsättningarna för meddelande mot stads

bestridande av förordnande om dess uppgående i domsaga i förevarande

tall föreligga. Stadsfullmäktige hava med stöd av egen utredning i ärendet

eljort gällande att så icke är fallet, enär en förening med Färnebo tingslag

skulle för staden medföra dels ökad ekonomisk börda dels ock, därest

kansliet för östersysslets domsaga ej förlädes till staden, avsevärd olägenhet.

Länsstyrelsen och Svea hovrätt hava däremot hävdat den motsatta

ståndpunkten, varvid hovrätten dock uttalat vuss tvekan med hänsyn

till svårigheten att för närvarande beräkna kostnaderna för uppförande

av nytt tingshus i det med staden utvidgade tingslaget. Enligt min mening

skulle den avsedda föreningen mellan staden och östersysslets domsaga

komma att lända rättsskipningen till gagn i såväl staden som domsagan. Vitsord

synes mig även böra tillerkännas länsstyrelsens och hovrättens på en

ingående granskning av utredningen grundade uppfattning att förändringen

jämväl kommer att bliva för staden ekonomiskt fördelaktig. Det förefaller

ock ligga i sakens natur att stadens kostnader för ombesörjande av endast

administrativa och kommunala uppgifter böra kunna ordnas på ett sådant

sätt, att de bliva lägre än kostnaderna för ombesörjande av såväl dessa som

de judiciella uppgifterna. Da en ny utredning i ärendet icke lärer komma

att vederlägga denna slutsats, har jag icke funnit anledning att, på sätt staden

i sin sista inlaga i ärendet hemställt, föranstalta därom.

Åtskilliga skäl hava anförts för förflyttning av Östersysslets domsagas

kansli till Filipstad sedan staden förenats med domsagan. Med slutlig prövning

av denna fråga synes dock böra anstå, till dess ombyte å häradshövdingbefattningen

härnäst inträffar. De av staden påvisade olägenheterna,

därest domsagokansli ej dit förlägges, torde emellertid komma att avsevärt

minska, örn särskild inskrivningsdomare förordnas för staden. Sedan sportelsystemet

numera avlösts såsom avlöningsform för häradshövdingarna, anser

jag intet hinder i och för sig föreligga för en sådan anordning, därvid förordnandet

såsom inskrivningsdomare lämpligen bör anförtros kommunalborgmästaren,

såvida han innehar erforderlig kompetens härför. Med hänsyn

till det anförda torde avsevärd olägenhet ej uppkomma för staden genom dess

förenande med Östersysslets domsaga. Jag finner därför förordnande härom

kunna och böra mot stadens bestridande meddelas. Det kan ej anses stå i

överensstämmelse med de av statsmakterna antagna grundsatser för rättsskipningens

framtida ordnande i städerna att utan tvingande skäl upprätthålla

egen jurisdiktion för ett samhälle av så ringa storlek som Filipstad.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

17

Från stadens sida har hemställts om uppskov med landsrättsförläggnmgen

till dess en sådan omreglering av domsagorna i östra Värmland kunde

komma till stånd, att staden med säkerhet kunde påräkna att bliva kansliort

för den domsaga vari den skulle ingå. Enligt min uppfattning föreligger

av denna orsak ingen anledning till uppskov med ärendets avgörande. Filipstad

kan nämligen icke lämpligen förenas med annat tingslag än Färnebo.

Och sedan Kristinehamns stad numera nått sådan storlek att den torde

komma att bibehållas vid egen jurisdiktion, lärer icke böra ifrågakomma att

äventyra Östersysslets nu till sin omfattning lämpliga domsagas bestånd genom

utbrytning därur av Färnebo tingslag med Filipstad. Snarare skulle

uppskov med stadens landsrättsförläggning vara motiverat med hänsyn till

tingshusfrågans läge i Färnebo tingslag. För lösandet av denna fråga, som ej

tål något längre uppskov, är emellertid nödvändigt att fastslå tingslagets

blivande omfattning. På grund härav anser jag att beslut i sådant avseende

snarast bör meddelas. Intill dess nytt tingshus blir uppfört för tingslaget, lärer,

såsom de senaste yttrandena i ärendet utvisa, det nuvarande tingshuset

kunna provisoriskt användas jämväl för det utvidgade tingslaget. Att staden

under sådana förhållanden icke bör betungas med kostnad för inlösen i det

nuvarande tingshuset anser jag självfallet. Stadens önskemål om utökning av

antalet rättegångstillfällen vid häradsrätten torde böra beaktas genom anordnande

av tingssammanträden med tremansnämnd till samma antal som

det nuvarande antalet allmänna tingssammanträden eller tio om året. Upphörandet

av stadens egen jurisdiktion lärer i och för sig icke medföra någon

ändring beträffande ägande- och dispositionsrätten till magistratens lönejordar.

Återstår att taga ställning till stadens förbehåll örn ersättning av statsmedel

för nedlagda kostnader för uppläggandet av nya fastighetsböcker för

staden. Detta ersättningsanspråk har av billighetsskäl understol ts av statskontoret.

Enligt vad jag inhämtat har arbetet med fastighetsböckernas uppläggande

avslutats och böckerna äro upplagda enligt lösbladssystem med låsanordning.

Uppläggandet av de nya böckerna torde hava erfordrats med

hänsyn till det skick, vari stadens äldre fastighetsböcker befunnit sig, varför

övergången till det nya systemet framstår såsom ändamålsenlig, särskilt som

även i domsagan omläggningen av fastiglietsböckerna numera är verkställd

beträffande samtliga fastigheter. Frågan huruvida ersättning av statsmedel

skäligen bör utgå för de kostnader, som staden fått vidkännas för de nya

fastighetsböckernas uppläggande, synes mig böra bedömas i samband med

spörsmålet om förordnande av särskild inskrivningsdomare för staden. Därest

särskild inskrivningsdomare förordnas och staden således beträffande

inskrivningsväsendet kommer att i viss mån bestå sorn en självständig enhet,

kunna de billighetsskäl, som eljest kunna åberopas för gottgörd»; till staden,

icke tillmätas samma betydelse som för det fall att staden helt införlivas med

domsagan. Skulle särskild inskrivningsdomare ej komma att förordnas, torde

skäligen det av staden i förevarande avseende bekostade arbetet — vilket

eljest måst utföras genom domliavandens försorg — böra ersättas i den

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 1 sami. Nr 161. SJ

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

mån särskilda kostnader därav föranletts. Denna ersättning synes, såsom

statskontoret förordat och i likhet med vad som skett vid staden Arbogas

landsrättsförläggning, böra bestridas från de under andra huvudtiteln för

nästkommande budgetår beviljade anslagen till ''Häradsrätterna: Anskaffande

av nya fastighetsböcker för landet’ och ''Häradsrätterna: Uppläggande

av nya fastighetsböcker för landet’, från det förra anslaget i vad angår kostnaden

för bokband och blanketter samt från det senare anslaget så vitt avser

andra utgifter. Därest särskild inskrivningsdomare ej skulle komma att

förordnas för staden, är det min avsikt att, under förutsättning att riksdagen

icke uttalar någon erinran häremot, hos Kungl. Maj:t förorda till ersättande

de utgifter som staden styrker sig hava haft i förevarande hänseende.

Jag ämnar alltså föreslå Kungl. Majit att utfärda föreskrift om upphörande

av rådhusrätten och magistraten i Filipstad samt om stadens förenande i

judiciellt avseende med Färnebo tingslag av östersysslets domsaga. Dessförinnan

måste emellertid riksdagens samtycke utverkas till att rådmännen

Carlssons och Gybergs löneförmåner överföras å statsverket. Mot vad utredningsmannen

och statskontoret härutinnan föreslagit föreligger från min

sida ingen erinran.

I detta sammanhang torde vidare böra omnämnas, att stadens införlivning

med Östersysslets domsaga synes böra, på sätt 1937 års domsagoutredning

förutsatt, medföra att Kungl. Majit, med begagnande av riksdagens i sådant

avseende lämnade bemyndigande, uppflyttar domsagan från lönegrupp II

till lönegrupp III.

Under åberopande av det anförda får jag alltså hemställa, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till rådmännen i Filipstad Gustaf Sinion Carlsson och

Axel Gyberg må från och med den dag, då föreskrift örn stadens

förenande i judiciellt avseende med östersysslets domsaga

träder i kraft, från allmänna indragningsstaten under

deras återstående livstid utbetalas årlig gottgörelse med 4 300

kronor till Carlsson och 875 kronor till Gyberg, med iakttagande

av att å förmånerna dyrtidstillägg icke skall utgå,

samt att, därest Carlsson skulle övergå till ordinarie befattning

i statens tjänst eller utses till kommunalborgmästare i

Filipstad eller i alman stad eller till ledamot av annan rådhusrätt

och magistrat, han ej vidare skall åtnjuta berörda

gottgörelse.

2:o)

Hudiksvall hade den 31 december 1942 ett invånarantal av 7 449 personer.

Staden omgives av Bergsjö och Forssa tingslag av Norra Hälsinglands domsaga,

som dessutom består av Delsbo tingslag. Invånarantalet i domsagan vid

nyssnämnda tidpunkt utgjorde 34 961 personer, därav 24 852 personer inom

Bergsjö och Forssa tingslag. Detta tingslag har tingsställe i eget inom Hudiksvall

beläget tingshus, vilket även inrymmer lokaler för domsagans kansli

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

samt bostadsvåning för häradshövdingen. I tingslaget hållas årligen tio allmänna

tingssammantrådén och ett sammanträde med tremansnämnd.

Borgmästartjänsten i Hudiksvall är vakant sedan den 21 november 1941.

Enligt den 9 mars 1917 av Kungl. Majit fastställd arbetsordning skall rådhusrätten

och magistraten i staden utgöras av, förutom borgmästaren, en förste

rådman, som skall vara lagfaren, och en andre radman, som icke behöver

vara lagfaren. Därjämte skall finnas en extra radman. Förste radmanstjänsten

innehaves av Ernst Georg von Post, vilken är lödd den 17 april 1875 och erhållit

fullmakt å tjänsten år 1908. Andre rådmanstjänsten uppehälles för närvarande

allenast på förordnande. Extra rådman är Carl Allgust Nils loll, vilken

är född den 31 mars 1879 och utsetts till innehavare av ifrågavarande

tjänst år 1917. Någon utfästelse från stadens sida örn pensionering av nämnda

rådmän föreligger icke, och skyldighet har icke föreskrivits för någon av

dem att vid viss ålder avgå från tjänsten. Ej heller har för dem stadgats skyldighet

att övergå till annan tjänst hos staden. Med hänsyn till deras alder

anses sådan övergång för övrigt icke kunna komma i fråga, ehuru bada innehava

föreskriven kompetens för att kunna utses till kommunalborgmästare.

Toll är jämväl kronokassör i staden, från vilken befattning han är skyldig

avgå vid fyllda 67 år mot åtnjutande av pension.

Enligt fastställd avlöningsstat åtnjuter förste rådmannen en årlig lön av

2 000 kronor jämte dyrtidstillägg enligt av stadsfullmäktige fastställda grunder.

Nämnda tillägg utgick i november 1941 — omedelbart innan von Post

tillträdde ännu gällande förordnande å borgmästartjänsten i staden —• med

99 kronor 31 öre för månad eller sålunda med 1191 kronor 72 öre om året.

Såsom förste rådman äger von Post årligen vidare uppbära ett ålderstillägg

å 500 kronor ävensom ett personligt lönetillägg å likaledes 500 kronor. Slutligen

är förste rådmannen tillförsäkrad viss sportelinkomst mot skyldighet att

hålla skrivhjälp och skrivmaskin. Därest sportlerna något år icke skulle uppgå

till 5 000 kronor, är staden skyldig att lämna kontant ersättning, motsvarande

skillnaden mellan den verkliga sportelinkomsten och 5 000 kronor. Extra radmannen

åtnjuter ett årligt arvode av 300 kronor, dära dyrtidstillägg icke utgår.

— I egenskap av kronokassör uppbär Toll en årlig lön av 3 600 kronor

jämte tre ålderstillägg, vartdera å 250 kronor. Dyrtidstillägg utgår å lönen

jämte visst provisionsbelopp med omkring 1 000 kronor för ar. Därutöver åtnjuter

kronokassören mot skyldighet att hålla skrivbiträde m. m. sportler,

varav behållningen under åren 1938—1941 i medeltal uppgick till 2 400 kronor

årligen.

På grund av Kungl. Majlis beslut den 12 december 1941 har genom länsstyrelsens

i Gävleborgs län försorg utredning ägt rum rörande Hudiksvalls

förenande i judiciellt avseende med domsaga. Utredningen, som verkställts

jämlikt 3 § förenämnda lag den 17 juni 1932 och särskilt behandlat de i

nämnda paragraf angivna frågor, har jämlikt länsstyrelsens uppdrag utförts

av borgmästaren i Söderhamn Axel Bäckman.

Under utredningens gång hava förhandlingar förts mellan staden och de

tingshusbyggnadsskyldige i Bergsjö och Forssa tingslag beträffande frågan

om skyldighet för staden att — därest densamma komme att införlivas med

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

tingslaget — utgiva ersättning till detsamma för vinnande av delaktighet i dess

tingshus med inventarier. Överenskommelse härutinnan har dock icke kunnat

uppnås.

I sitt i maj 1943 avgivna utlåtande i ämnet har utredningsmannen

— med utgångspunkt från att staden borde ingå i gemensamt tingslag med

Bergsjö och Forssa tingslag av Norra Hälsinglands domsaga och under erinran

att statsverket vid rådhusrättens upphörande hade att övertaga stadens förpliktelser

beträffande avlöning till von Post och Toll med belopp, som motsvarade

inkomsterna av deras rådmanstjänster — funnit utredningen med säkerhet

giva vid handen, att staden vid en förening med domsagan icke komme

att försättas i ett ogynnsammare ekonomiskt läge än tidigare. Stadens årliga

utgifter för nuvarande organisation med rådhusrätt och magistrat uppginge

nämligen till 42 569 kronor, under det att den årliga kostnaden för den nya

organisationen kunde rymmas inom ett belopp av 31 295 kronor. Detta gällde

även för det fall att staden förpliktades att till de tingshusbyggnadsskyldige

erlägga visst engångsbelopp, ett åläggande varför enligt utredningsmannen

dock saknades fog, då genom en förening av staden med tingslaget betydande

ekonomisk lättnad skulle uppkomma för de tingshusbyggnadsskyldige. Sammanfattningsvis

har utredningsmannen uttalat att omfattningen av rättsskipningen

vid rådhusrätten vöre i knappaste laget för en domstol. Med hänsyn

härtill och då genom stadens införlivande med domsagan dennas arbetsbörda

icke kunde förväntas bliva för stor, borde ur rättsskipningssynpunkt en förening

av domkretsarna komma till stånd. I ekonomiskt avseende kunde, såsom

av utredningen framginge, intet anses stå hindrande i vägen härför.

över utredningen i dess helhet hava yttranden avgivits av stadsfullmäktige

och magistraten i Hudiksvall, av de tingshusbyggnadsskyldige i domsagans

båda tingslag, häradsrätten i Bergsjö och Forssa tingslag samt häradshövdingen

i domsagan, av länsstyrelsen i Gävleborgs län och av Svea hovrätt.

Stadsfullmäktige hava vid sammanträde den 30 november 1943

tagit ställning till utredningen. Därvid hava fullmäktige förklarat sig intet

hava att erinra mot den av utredningsmannen förordade indelningsändringen

under förutsättning, att densamma icke komme att medföra ökad ekonomisk

börda för staden.

Magistraten har instämt i stadsfullmäktiges yttrande.

Toll har hemställt att, i händelse av stadens landsrättsförläggning, intill

uppnådd pensionsålder såsom kronokassör erhålla gottgörelse jämväl för

mistade inkomster i denna tjänst.

H De tingshusbyggnadsskyldige hava anfört, att de intet hade

att erinra mot stadens förenande med domsagan, ehuru de helst såge,

att någon sådan förening icke komme till stånd. Tingslagsborna i

Bergsjö och Forssa tingslag hava tillika uttalat, att staden — i

händelse av landsrättsförläggning — borde utgiva ersättning till tingslaget

med ett belopp av 76 800 kronor för vinnande av delaktighet i tingshuset.

Häradsrätten har förklarat sig icke kunna motsätta sig att staden

förenades i judiciellt avseende med domsagan. Häradshövdingen har

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

för sin del därutöver framhållit, att den utökade domsagan borde uppflyttas

från lönegrupp lil till lönegrupp IV.

Länsstyrelsen har funnit utredningen utvisa, att något hinder lör

stadens införlivande med domsagan icke förelåge. Med hänsyn till rådhusrättens

ringa arbetsbörda bleve en sammanslagning av domkretsarna otvivelaktigt

till gagn för rättsskipningen. De olägenheter, som vöre förenade med

en dylik ändring, torde ur såväl stadens som allmänhetens synpunkt vara

relativt små. Beträffande skyldighet för staden att utgiva lösen för delaktighet

i tingshuset i Hudiksvall med inventarier, syntes, såsom utredningsmannen

framhållit, de ekonomiska verkningarna för de tingshusbyggnadsskyldige

bliva sådana, att någon ersättning icke borde åläggas staden.

Hovrätten har i utlåtande den 4 februari 1944 — under erinran att en

förutsättning för stadens landsrättsförläggning vore att statsverket övertoge

stadens avlöningsförpliktelser med avseende å rådmännen von Post

och Toll — tillstyrkt, att förordnande måtte meddelas örn stadens förenande

i judiciellt avseende med Bergsjö och Forssa tingslag av Norra Hälsinglands

domsaga. Hovrätten funne nämligen, att föreningen finge anses vara till

gagn för rättsskipningen, under förutsättning att arbetet i den vidgade domsagan

organiserades på lämpligt sätt och att tillräckliga arbetskrafter ställdes

till domsagans förfogande. I ekonomiskt hänseende skulle föreningen

medföra en betydande förmån för staden, vilket franninge med särskild tydlighet,

örn kostnaderna för rådhusrättens bibehållande beräknades icke efter

rådhusrättens nuvarande sammansättning och gällande låga lönestandard

utan efter en sammansättning med tre lagfarna ledamöter med en avlöning,

fullt motsvarande tidens krav.

Beträffande sin principiella uppfattning i frågan huruvida ersättning

borde utgå för stadens blivande andel i tingshuset i Hudiksvall har hovrätten

hänvisat till det yttrande, som hovrätten i anledning av remiss från riksdagens

första lagutskott den 18 mars 1940 avgivit och vilket finnes såsom

bilaga fogad vid utskottets utlåtande 1940 nr 41. Tillämpad på förevarande

fall skulle hovrättens där angivna uppfattning leda till att staden finge anses

pliktig lösa sig in i tingshuset till den del detta ej toges i anspråk för

tingshusbyggnadsskyldighetens fullgörande. Av tingshusets taxeringsvärde,

234 000 kronor, hade 184 000 kronor upptagits i den s. k. fria längden. Återstående

50 000 kronor hade ansetts belöpa på den i tingshuset inrymda häradshövdingebostaden

och de rum, som notarierna — här liksom i de flesta

andra domsagor — avgiftsfritt bebodde. Notarierummen och, med hänsyn

till det låga hyresbeloppet å 2 700 kronor, i viss mån även häradshövdingens

bostad kunde sägas vara tagna i anspråk för tingshusbyggnadsskyldighetens

fullgörande. Endast den del av fastighetens behållna värde som lämnade

normal avkastning kunde vara att betrakta som en av de tingshusbyggnadsskyldige

uppsamlad räntebärande fond, beträffande vilken inlösningsskyldighet

kunde ifrågasättas. Då det emellertid här gällde ett jämförelsevis obetydligt

belopp och stadens införlivande med tingslaget för de tingshusbyggnadsskyldigc

därstädes medförde en avsevärd ekonomisk lättnad även örn

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

någon engångsersättning icke skulle utgå, kunde det måhända befinnas billigt

att staden befriades från sådan ersättningsskyldighet.

Vidkommande rådmannen Tolls anspråk på ersättning i anledning av

kronokassörstjänstens indragning i händelse staden förlädes under landsrätt,

torde, erinrar hovrätten, av motiven till lagen den 17 juni 1932 om stads

och landsbygds förenande i judiciellt avseende (se prop. 1932 nr 206 s. 34

och 36) framgå, att ifrågavarande befattning, vilken vöre att anse som en

självständig, till rådhusrätten ej anknuten syssla, ej vore att hänföra till dem,

för vilka statsverket enligt 2 § 2. nämnda lag hade att övertaga det ekonomiska

ansvaret.

Slutligen har hovrätten framhållit, att statsverkets utgifter för domsagan

i vissa hänseenden komme att ökas, örn föreningen genomfördes. Sålunda

skulle häradshövdingens löneförmåner beräknas enligt lönegrupp IV i stället

för enligt lönegrupp III. Såvitt nu kunde bedömas, borde man vidare räkna

med ytterligare ett tingsnotariearvode, ökade kostnader för biträden utan

juridisk utbildning med i runt tal 4 000 kronor samt en ökning av expenserna

med omkring 500 kronor. Å andra sidan komme genom föreningen en icke

oväsentlig inkomstökning i form av stigande lösenuppbörd att tillföras statsverket.

Statskontoret har den 15 februari 1944 avgivit utlåtande i ärendet,

såvitt avser ersättning av statsmedel till befattningshavare vilkas tjänster vid

upphörande av rådhusrätten och magistraten komme att indragas. I utlåtandet

har statskontoret uttalat, att under angivna förutsättning statsverket syntes

skyldigt övertaga allenast stadens avlöningsförpliktelser beträffande von

Posts och Tolls rådmansbefattningar. I likhet med hovrätten och på av hovrätten

anförda skäl funne statskontoret uteslutet att Toll skulle beredas ersättning

av statsmedel även på grund av indragning av den av honom innehavda

kronokassörsbefattningen.

Rörande bestämmandet av den till von Post utgående ersättningen har

statskontoret uttalat att dennes fasta löneinkomster å rådmanstjänsten,

(2 000 + 500 + 500 + 5 000 =) 8 000 kronor, borde minskas med hans egna

omkostnader för skrivhjälp, vilka kunde uppskattas till 1 200 kronor för år.

von Posts behållna inkomster å tjänsten uppginge sålunda till 6 800 kronor

årligen. Dyrtidstillägg utginge till von Post enligt av stadsfullmäktige fastställda

grunder å ett belopp av intill 7 000 kronor. Då emellertid vid bestämmandet

av statens framtida ersättningsskyldighet en tillämpning av de av

staden beslutade beräkningsgrunderna för dyrtidstillägget torde komma att

stöta på vissa praktiska svårigheter, hade statskontoret övervägt möjligheten

att anpassa ersättningen för de rörliga förmånerna enligt grunderna för statliga

tilläggsförmåner. Ämbetsverket hade därvid kommit till den uppfattningen,

att ett tillägg av 15 procent å von Posts behållna inkomster å rådmanstjänsten,

beräknat efter samma grunder som gällde för rörligt tillägg

å avlöning till statliga befattningshavare, måste anses utgöra en skälig gottgörelse

i förevarande hänseende. Inalles skulle von Post sålunda beredas

gottgörelse av statsmedel med ett belopp av 6 800 kronor för år jämte rörligt

tillägg därå enligt för statliga befattningshavare gällande grunder. Ytterli
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

23

gare dyrtidskompensation i forin av kristillägg skulle därvid icke ifrågakomma.

— Den årliga ersättningen till Toll syntes böra bestämmas till 300 kronor,

motsvarande honom tillkommande arvode å rådmansbefattningen. Ifrågavarande

ersättningsbelopp — frånsett det rörliga tillägget — torde böra

anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.

Av den i ärendet verkställda utredningen framgår otvetydigt, såsom ock i

de över densamma avgivna yttrandena bekräftats, att de i 2 § förenämnda

lag den 17 juni 1932 angivna förutsättningarna för meddelande av förordnande

örn staden Hudiksvalls förenande i judiciellt avseende med Norra

Hälsinglands domsaga föreligga. Det är också min avsikt att föreslå Kungl.

Majit utfärda föreskrift härom. Först i samband därmed lärer ställning böra

tagas till den i ärendet uppkomna frågan örn skyldighet för staden att utgiva

viss engångsersättning till Bergsjö och Forssa tingslag. Stadens införlivande

med domsagan föranleder ock, att Kungl. Majit synes böra taga under övervägande

huruvida domsagan bör uppflyttas från lönegrupp III till lönegrupp

IV.

Innan förordnande om stadens förenande med domsagan kan meddelas,

måste riksdagens samtycke utverkas till att statsverket övertager stadens förpliktelser

beträffande avlöningen till befattningshavare, vilkas tjänster vid

rådhusrättens upphörande komma att indragas. I likhet med hovrätten och

statskontoret finner jag skyldighet i sådant avseende föreligga i avseende å

rådmännen von Post och Toll, beträffande den sistnämnde dock allenast i

hans egenskap av extra rådman. Mot de av statskontoret föreslagna ersättningsbeloppen

har jag intet att erinra.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till rådmännen i Hudiksvall Ernst Georg von Post och

Carl August Nils Toll må från och med den dag, då föreskrift

örn stadens förenande i judiciellt avseende med Norra Hälsinglands

domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten

under deras återstående livstid utbetalas årlig gottgögörelse,

till von Post med 6 800 kronor, därå rörligt tillägg

enligt för statliga befattningshavare gällande grunder men

icke kristillägg skall utgå, och till Toll med 300 kronor, därå

dyrtidstillägg icke skall utgå.

Vad departementschefen under punkterna 1 :o och 2:o

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Thore Wisén.

Departe
ments
chefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:288 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande innehavare av befa a1 i texten
  2. SU 1944:128 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsverkets övertagande av vissa ståders förpliktelser beträffande innehavare av befattningar, vilk s. 1 i texten