Angående omorganisation av örlogsvarven
1944-03-03 · 45 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 44 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1944:166, Angående omorganisation av örlogsvarven
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
1
Nr 166.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av örlogsvarven; given Stockholms
slott den 3 mars 1944.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 mars 1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson,
Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, fråga örn omorganisation
av örlogsvarven och anför därvid föl jande.
1. (jrlogsvarvens verksamhetsområden och nuvarande organisation.
För närvarande finnas tre örlogsvarv, nämligen — angivna efter storleksordning
— varven i Karlskrona, Stockholm och Göteborg. Örlogsvarvens huvudsakliga
verksamhet omfattar — förutom viss nybyggnadsverksamhet —
underhåll och reparation av marinens fartyg med tillhörande stridsmedel, utrustning
av utgående fartyg och deras förseende med förråd av ammunition,
Bihang till riksdagens protokoll. l:a sami. Nr 366.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr lf>6.
bränsle och maskinförnödenheter samt under expedition erforderlig materialutredning,
omhänderhavande och förvaltande av härför erforderliga förråd
och av förråd för den varvsindustriella rörelsen, iordningställande av hjälpfartyg
vid försvarsberedskap och mobilisering ävensom annan verksamhet,
som står i samband med upprätthållandet och höjandet av sjökrigsmaterielens
beredskap, samt slutligen avrustning och beredskapsförläggning av fartygen
efter expedition. Varvens verkstäder samt material- och drivmedelsförråd
betjäna i stor utsträckning jämväl marindistriktens utom varven
belägna anstalter. Därjämte utföras å örlogsvarven vissa i samband med
förutnämnda verksamhet stående försök, varjämte personal från underofficers-
och sjömanskårerna med flera tjänstgör därstädes bland annat för
att förvärva materielkännedom samt erforderlig kompetens i fråga örn materielens
handhavande.
Vad först angår varven i Karlskrona och Stockholm utövas ledningen av
vartdera varvet av en sjöofficer som chef för örlogsvarvet (varvschef), vilken
i militärt hänseende lyder närmast under chefen för det marindistrikt, till
vilket örlogsvarvet hänföres. Han utövar i tekniskt och ekonomiskt hänseende
under marinförvaltningen uppsikten över och ledningen av varvet. Vid
handläggning av militära ärenden biträdes han av en militärexpedition och
vid handläggning av förvaltningsärenden av ett kansli och ett varvskontor.
Verksamheten fördelas vid vartdera av nämnda båda varv på dels varvsdepartement,
nämligen artilleridepartementet, byggnadsdepartementet, ekipagedepartementet,
ingenjördepartementet, mindepartementet och torpeddepartementet,
de båda sistnämnda vid Karlskrona örlogsvarv sammanförda
till ett departement, benämnt torped- och mindepartementet, dels ock ett
allmänt materialförråd samt ett kol- och oljeförråd, underställda förrådsintendenten.
Vid varje varvsdepartement finnes ett departementskontor;
dock att vid Stockholms varv artilleri-, torped- och mindepartementen ha
gemensamt kontor. Departementens verkstäder och ständiga arbetsplatser
utgöras av arbetsavdelningar, vilka äro sammanförda i arbetsgrupper.
Upphandling för varvens räkning av erforderliga artiklar m. m. verkställes
vid vartdera varvet, i den mån anskaffning icke sker genom marinförvaltningens
försorg, av en central upphandlingsavdelning, i organisatoriskt
avseende ansluten till varvskontoret.
Örlogsvarvet i Göteborg, som bildades den 1 oktober 1943 genom utbrytning
av den tidigare varvssektionen inom Göteborgs örlogsdepå, är av väsentligt
mindre omfattning än de båda övriga varven. Detta varv, som står under
ledning av en regementsofficer, omfattar en vapenavdelning, en ekipageavdelning,
en ingenjöravdelning och ett varvskontor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 166. 3
2. översikt av organisationsförslag rörande örlogsvarven under senare år.
Frågan om örlogsvarvens organisation har sedan länge tid efter annan blivit
föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Vid skilda tillfällen har
frågan kommit under riksdagens behandling, och ett stort antal utredningar
ha verkställts. En med utgångspunkt från sjöförsvarskommitténs betänkande
av år 1882 upprättad redogörelse för äldre förslag i ämnet finnes bland handlingarna
i föreliggande ärende, vilka torde få överlämnas till riksdagens vederbörande
utskott. I förevarande sammanhang torde vara tillfyllest att lämna
en kortfattad översikt av de organisationsförslag rörande örlogsvarven,
som under senare år framlagts.
Sedan den försvarsberedskap, som stormaktskrigets utbrott tvingat Sverige
att intaga, ställt frågan om den lämpligaste utformningen av försvarsorganisationen
i dess helhet i ny belysning, tillkallade chefen för försvarsdepartementet
enligt Kungl. Maj:ts den 29 november 1940 givna bemyndigande
sakkunniga för utredning syftande till att enligt närmare angivna grunder
uppdraga mera allmänna linjer för en blivande omorganisation av det militära
förvaltningsväsendet, 1940 års militära förvaltningsutredning. I sitt den
24 februari 1941 avgivna betänkande med principförslag rörande omorganisation
av den militära förvaltningen framhöll utredningen bland annat, att
åtskilliga erinringar gjorts mot den hittillsvarande verksamheten vid försvarsväsendets
industriella anläggningar samt att utredningen efter övervägande,
huru försvarsväsendets verkstäder i framtiden lämpligast borde
vara organiserade, funnit inrättandet av ett eller flera statliga bolag innebära
den ur statens synpunkt ändamålsenligaste lösningen och att därvid örlogsvarven
i Stockholm och Karlskrona samt centrala torpedverkstaden i Motala
borde hänföras till ett bolag.
Genom beslut den 4 juli 1941 uppdrog härefter Kungl. Maj:t åt försvarsväsendets
verkstadsnämnd att i samråd med marinförvaltningen företaga utredning
angående omorganisation av örlogsvarven samt att lill Kungl. Maj:t
inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Nämnden
beslöt att för handhavande av denna utredning tillsätta en särskild kommitté,
som antog benämningen 1941 års örlogsvarvskommitté. Till fullgörande av
sitt uppdrag överlämnade kommittén den 26 mars 1942 till verkstadsnämnden
utredning med förslag till omorganisation av örlogsvarven. Beträffande
de erinringar, som framkommit mot nuvarande organisation av verkstadsrörelsen
vid örlogsvarven, anförde kommittén följande.
Enligt gällande bestämmelser är varvschefen ansvarig icke endast för varvets
förvaltning i dess helhet utan även för den tekniska driften vid varvsdepartementens
verkstäder. Närmast under varvschefen ha departementscheferna,
envar beträffande det honom anförtrodda departementet, samma
uppgift som varvschefen i fråga örn den allmänna förvaltningen; dock äga
de icke fatta förvaltningsbeslut. Verkstadsledningen har kommit att betungas
med en mångfald för verkstadsrörelsen främmande förvaltningsuppgifter,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr KG.
varigenom dess möjligheter att rationellt leda driften och ägna densamma
erforderlig omsorg starkt beskurits. En organisation, som medför ett dylikt
förhållande, är icke ändamålsenlig.
Ur
förekomma. Den militära personalens uppgift bör i stället vara att övervaka
materielens stridsberedskap och utveckling ur militär synpunkt. 1 allmänhet
saknar denna personal den tekniska och industriella utbildning, som erfordras
i ledningen för en verkstadsrörelse, och äger därför icke erforderlig insikt
i bedömandet av vid industriell drift uppstående frågor, berörande exempelvis
planering, anskaffning av arbetsmaskiner, ackordsättning, arbetsstudier,
allmän kännedom örn rationalisering av verkstadsdrift, transportproblem
samt den underlydande personalens tekniska kapacitet och därav
betingad placering och lämplighet för befordran.
Med den utveckling senare år medfört i fråga örn rationalisering av verkstadsdrift,
kan verkstadsrörelsens nuvarande fördelning på departement icke
anses tillfredsställande. Denna organisation var på sin tid ändamålsenlig
men måste numera anses föråldrad på grund av de anspråk, som, huvudsakligen
under senaste två decennier, ställts på verkstadsdrift med hänsyn til!
arbetsstudier, planering, utnyttjande av moderna arbetsmaskiner m. m.
Splittringen av verkstadsrörelsen till samtliga departement medför, att olika
metoder komma att göra sig gällande vid ackordsättning, arbetsstudier m. m.
Den överblick, som erfordras för planläggningen av maskininköp för rörelsen
i dess helhet, försvåras vid decentraliserad ledning genom avsaknaden
av särskilt organ för denna uppgift. Samarbete under band leder ej till etl
tillfredsställande resultat. Vid decentraliserad ledning kunna ojämnheter i
arbetsbelastningen icke i erforderlig mån utjämnas, och maskinparken kan
till följd därav icke i full omfattning utnyttjas.
Såväl tillverkningen vid verkstäderna som kontrollen av den färdigställda
produkten handhaves av departementsledningen. Sålunda tjänstgöra till
exempel vid ingenjördepartementens leveranser av nya eller reparerade fartyg
i regel ingenjörer vid dessa departement sorn ombud för varvschef eller
departementschef. Detta förhållande är principiellt oriktigt och otillfredsställande
bland annat med hänsyn till att vederbörande ingenjör är organisatoriskt
underställd den myndighet, vars leverans han skall kontrollera.
Självkostnadsberäkningen är icke rättvisande, ty fördelningen av kostnaderna
för den tekniska driften och för den militära beredskapen kunna med
örlogsvarvens nuvarande organisation icke tillfredsställande klarläggas.
Vissa faktorer, som inverka på kostnadssiflrorna, medtagas icke i denna beräkning.
Den bokförda kostnaden kommer härigenom att framstå som lägre
än den verkliga, varigenom örlogsvarvens produktionskostnader vid jämförelse
med privatindustriens motsvarande kostnader komma att bliva missvisande.
Det är i och för sig betänkligt, att en kostnad, vilken uppgives vara
en självkostnad, icke utgör en sådan, och förhållandet blir än betänkligare,
då — såsom ofta sker — varvens kostnadsberäkningar tjäna som jämförelsematerial
vid bedömande av privata företags motsvarande beräkningar i samband
med avgörande av frågor, huruvida vissa arbeten skola utföras i marinens
egen regi eller anförtros privata företag. Önskvärt är ali kostnaden folden
tekniska produktionsapparaten, omfattande för densamma erforderliga
anläggningar, maskinell utrustning och personal m. m., kan exakt fastställas,
varvid omkostnadsberäkningarna böra uppläggas enligt samma system som
för motsvarande privatindustriella anläggningar. Kostnader för den utökning
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
5
av anläggningar och personalkadrar, sorn föranledes av kravet på att verkstäderna
vid mobilisering skola kunna avsevärt öka produktionen ävensom
kumla disponera vissa reservanordningar, t. ex. reservkraftstation, stort antal
dockor, avsevärda kajutrymmen, mobiliseringsförråd etc., böra särskilt beräknas
och täckas medelst anslag.
Det av 1941 års örlogsvarvskommitté framlagda förslaget, avsett att råda
bot för nyssnämnda olägenheter, innebar i princip följande.
Kommittén fann det fördelaktigast, att bolagsformen icke komine till
stånd. Den vid örlogsvarven bedrivna verkstadsrörelsen skulle
utbrytas från varven och organiseras som statlig affärsdrift. Verkstäderna
avsåges sålunda att bilda från örlogsvarven avskilda, fristående
organisationer, benämnda marinverkstäderna i Stockholm och
marinverkstäderna i Karlskrona, direkt underställda marinförvaltningen.
Verkstäderna skulle i stort sett få samma arbetsuppgifter som privata
varv med verkstadsrörelse, med verksamheten huvudsakligen inriktad pa
underhåll, reparation m. m. av marinens fartyg. Alla tjänstemän vid marinverkstäderna
skulle vara civilanställda, därvid ett smidigare anställnings-
och avlöningssystem än det, som nu i regel tillämpades
inom statsförvaltningen, skulle komma till användning. Som chef för
marinverkstäderna i Stockholm och Karlskrona skulle tjänstgöra en verkstadsdirektör
på vardera platsen med en överingenjör som närmaste man
och ställföreträdare. Båda skulle förordnas av Kungl. Maj:t på viss kortare
tid. Verkstadsdirektören skulle vara skyldig inhämta varvschefens direktiv,
då av olika anledningar fråga uppstode om rubbning av ordningsföljden för
varvets arbeten. Bokföringen skulle ordnas på samma sätt som vid privata
företag av motsvarande slag. Löpande revision av räkenskaperna skulle
verkställas på platsen av företrädesvis auktoriserade revisorer. Varven i
övrigt skulle alltjämt benämnas örlogsvarv under en sjöofficer som varvschef.
Verksamheten avsåges såsom hittills bedrivas på olika avdelningar eller
departement. I motsats till vad nu är fallet komme emellertid icke dessa att
omhänderhava verkstäder, där verkstadsdrift i egentlig mening bedreves.
Örlogsvarvens huvuduppgift att utgöra mobiliseringscen Ira samt att vidmakthålla
sjökrigsmaterielen och beredskapsförråden kvarstode oförändrad, varjämte
deras verksamhet inriktades på service, planering, beställning och
kontroll. För underlättandet av arbetenas rationella bedrivande gåvos departementscheferna
i förslaget en mera självständig ställning i förvaltningsavseende.
Särskild uppmärksamhet ägnades åt varvens förrådsverksamhet och
vissa riktlinjer uppdrogos flir förrådens rationella skötsel. Bland annat föreslogs
inrättandet av en särskild förrådsbyrå i marinförvaltningen. De materialförråd,
vilka hittills tillgodosett huvudsakligen verkstadsdriftens behov,
skulle övertagas av marinverkstäderna.
Över förslaget avgav marinförvaltningcn yttrande till verkstadsnänniden
den 7 september 1942, vari marinförvaltningen bland annat framhöll, att
det syntes ämbetsverket rationellare att låta varv och marinverkstäder lycia
under en gemensam chef å vardera platsen.
Sedan kommittéförslaget överarbetats, framlade försvarsvösendets verksladsnämnd
efter samråd med marinförvaltningen i en den 19 november
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
1942 dagtecknad skrivelse med tillägg den 14 januari 1943 principförslag till
omorganisation av örlogsvarven av i huvudsak följande innebörd.
I stället för örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona skulle i första hand
organiseras dels två marinvarv, benämnda marinvarvet i Stockholm och
marinvarvet i Karlskrona, dels örlogsdepåer i Stockholm och Karlskrona.
Till marinvarven skulle höra all vid örlogsvarven för närvarande befintlig
egentlig varvs- och verkstadsrörelse med undantag för sådan, som vore
av ren servicekaraktär, jämte härför erforderliga anläggningar och förråd.
Ledningen av vartdera marinvarvet skulle närmast under marinförvaltningen
utövas av en varvsdirektör med en överingenjör som närmaste man.
båda tillsatta medelst förordnande på viss tid och med lön enligt C-löneplanen
i civila avlöningsreglementet. För marin varven skulle i personalhänseende
tillämpas i huvudsak de riktlinjer för organisationen av de statliga krigsmaterielfabrikerna,
som försvarsväsendets verkstadsnämnd föreslagit i sitt
utlåtande över 1942 års militära bolagsutrednings promemoria. För driften
och ekonomien vid marinvarven skulle läggas till grund de principer, vilka
kommit till uttryck i en vid nämnda utlåtande fogad särskild bilaga med
promemoria rörande kapital och driftsekonomi vid statens krigsmaterielfabriker.
Till örlogsdepå skulle höra upplagda fartyg, fartyg förlagda
i beredskap, fartyg under rustning och avrustning samt depåns egna smärre
fartyg jämte för fartygsutrustning erforderliga mobiliserings- och reservmaterielförråd
samt drivmedels- och* liknande förråd ävensom vissa smärre
serviceverkstäder. De sistnämnda skulle dock endast avse underhåll, vård
och vissa smärre reparationer av materiel samt drivas med militär personal,
biträdd av ett fåtal specialutbildade civila arbetare, örlogsdepå skulle
stå under ledning av en sjöofficer, i militärt hänseende lydande under vederbörande
marindistriktschef men i förvaltningshänseende sorterande under
marinförvaltningen. På örlogsdepåchef ankommande ärenden skulle
handläggas inom ett antal avdelningar m. lii. med lämpligt avgränsade arbetsuppgifter.
Vid verkstadsnämndens skrivelse fanns fogat ett av marinförvultningen
den 19 december 1942 till nämnden avgivet yttrande i ärendet jämte utdrag
ur marinförvaltningens protokoll, utvisande skiljaktig mening. Av marinförvaltningens
yttrande framgick följande.
Ämbetsverket hyste en uppfattning, som i princip överensstämde med såväl
örlogsvarvskommitténs som nämndens förslag, meli ämbetsverket hade i
vissa särskilda avseenden icke funnit sig kunna biträda av nämnden uttalade
meningar. Marinförvaltningen ansåge sålunda, att benämningen på de organ,
som avsåges ersätta de nuvarande örlogsvarven, i enlighet nied örlogsvarvskommitténs
förslag borde vara »marinverkstäder» och »örlogsvarv» i stället
för de av verkstadsnämnden föreslagna benämningarna » marinvarv» och
»örlogsdepå». Marinförvaltningen framhöll vidare, att det vid ställningstagandet
till organisationsförslaget borde beaktas, att den splittring av verkstadsrörelsen
på olika departement, som av örlogsvarvskomniittén och av
verkstadsnämnden angivits såsom en erinran mot nuvarande organisation av
verkstadsrörelsen vid örlogsvarven, icke heller kunde undvikas i en organisation
efter riu framlagda linjer. Principförslaget hade vidare bort klarare
tramhäva den skillnad, som otvivelaktigt konime att vidlåda personalens anställningsförhållanden
allteftersom den hänfördes till verkstadsrörelsen eller
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
7
örlogsvarven i övrigt. Det borde klart utsägas, att varvschefen hade att ansvara
för den enhetliga ledningen av varv och verkstäder ifråga om den militära
beredskapen i vad berörde såväl fartygen som örlogsvarvet i dess helhet
med beaktande av att verkstadsdirektören ifråga örn verkstadsdriften erhölle
en i förhållande till varvschefen självständig ställning.
I yttrande över verkstadsnämndens förslag ställde sig chefen för marinen
i princip mer än tveksam lill detsamma men ansåg å andra sidan, att vissa
fördelar i tekniskt och ekonomiskt avseende kunde vara att vinna med en
koncentrering av den egentliga verkstadsdriften vid örlogsvarven på i huvudsak
det sätt, som utredningsmännen tänkt sig. Vid granskningen av å ena sidan
utredningsmännens och verkstadsnämndens förslag och å andra sidan
marinförvaltningens yttrande över förslaget, fann chefen för marinen sig
kunna i allt väsentligt instämma i vad sistnämnda ämbetsverk uttalat.
Frågan om örlogsvarvens organisation och ställning har även berörts av
1911 års militära förvaltningsutredning samt 1942 års militära bolagsutredning.
Utredningarna hänvisade i frågan till örlogsvarvskommitténs förslag.
I anslutning härtill uttalade bolagsutredningen, att nied hänsyn lill varvens
huvudsakliga uppgifter såsom baser, utrustningsdepåer och reparationsverkstäder
för örlogsflottan, bolagsutredningen för sin del funne uppenbart, att
örlogsvarven icke kunde underställas en för försvarsväsendet central industriell
ledning och att de icke heller utan betydande olägenheter kunde ombildas
till bolag.
I propositionen 1943: 180 angående organisationen av försvarsväsendets
centrala förvaltning berördes frågan likaledes, ehuru i avbidan på resultatet
av utredningsarbetet på förevarande område något förslag i ärendet icke
kunde framläggas.
Vad särskilt angår frågan örn örlogsvarvens ställning i redovisningshänseende
må här erinras, att redan i det förslag som låg till grund för 1940 års
omläggning av riksstatens fjärde huvudtitel förordades, att örlogsvarven och
andra självförsörjande inrättningar skulle utbrytas ur budgeten oell erhålla
en ställning, som i viss mån svarade mot de affärsdrivande verken. De sakkunniga
föreslogo icke någon fondbildning för örlogsvarven utan inskränkte
sig till att förorda, att dessa från sakanslag skulle mot räkning erhålla ersättning
för utförda arbeten, örlogsvarven skulle själva svara för samtliga
kostnader inklusive avlöningar, omkostnader, hyror för fastigheterna i form
av ersättning till fastighetsfonden samt underhåll och förnyelse av maskiner
och inventarier. Örlogsvarven skulle därmed ha erhållit en organisationsform,
som skulle nära anslutit sig till de affärsdrivande verkens utan att dock
några nya kapitalfonder behövt uppläggas i vidare mån än som redan skett
genom anläggningarnas redovisning å fastighetsfonden. 1940 års förvallningsutredning
åter ansåg, såsom nyss nämnts, att även örlogsvarven borde
ombildas till bolag, medan 1941 års förvaltningsutredning för örlogsvarvens
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
del närmast iörordade statlig affärsdrift. 1942 års militära bolagsutredning
tillstyrkte för örlogsvarvens del ett genomförande av det förslag, som framlagts
av sakkunniga för utredning av frågan örn fjärde huvudtitelns uppställning.
Även 1941 års örlogsvarvskommitté förordade med utgångspunkt från
det av sistnämnda sakkunniga framlagda förslaget, att för verkstadsrörelsen
vid örlogsvarven skulle tillämpas en organisationsform, som i möjligaste mån
anslöle sig till den vid statlig affärsdrift förekommande.
Genom beslut den 7 maj 1943 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för försvarsdepartementet
att dels tillkalla högst fem sakkunniga för att inom
nämnda departement biträda med fortsatt utredning rörande örlogsvarvens
organisation samt avgiva de förslag, vilka av utredningen kunde föranledas,
dels utse en av de sakkunniga att vara ordförande.
Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade jag den 12 maj 1943
följande utredningsmän att handhava nämnda utredning, nämligen
marinöverdirektören J. H. Qvistgaard, tillika ordförande, kommendörkaptenen
av l:a graden vid marinintendenturkåren C. M. 1. Allander, verkstadsdirektören,
numera generaldirektören J. G. Aste, kommendörkaptenen av 2:a
graden, numera 1 :a graden vid flottan A. G. Jedeur-Palmgren samt direktören
G. E. A. Lundeqvist. De sakkunniga antogo benämningen 1943 Ars örlogsvarvsutredning.
I direktiven för denna utredning anförde jag med hänvisning till propositionen
1943: 180 bland annat följande.
Den vid remissbehandlingen av verkstadsnämndens förslag yppade tveksamheten
synes mig böra föranleda ytterligare undersökning av spörsmålet,
huruvida icke rationalisering av varvsdriften kan ske med bevarande av
större enhetlighet i organisationen. Det synes mig icke uteslutet, att frågan
härom kan komma i ett i vuss mån nytt läge, därest det genom propositionen
1943: 180 framlagda förslaget till organisation av marinförvaltningen godkännes
av riksdagen.
De föreslagna väsentliga ändringarna i marinförvaltningens organisation
— i den mån denna kan tänkas påverka örlogsvarvens organisation — äro
att såsom chef för ämbetsverket kan förordnas militär, civilmilitär eller civil
person, att de nuvarande artilleri-, torped- och minavdelningarna sammanslås
till en vapenavdelning samt att örlogsvarvens verksamhet och kontroll
fastare bindes till marinförvaltningens ingenjöravdelning genom att inom
denna avdelning organiseras en varvs- och verkstadsbyrå.
Vad först angår chefskapet för örlogsvarv kunna skäl anföras till stöd
för en anordning, varigenom vid personvalet öppnas samma möjligbeter
sorn da det gäller tillsättandet av posten såsom chef för marinförvaltningen.
Sålunda har förvaltningsverksamheten vid marinförvaltningen i viss mån
sin motsvarighet i verksamheten vid örlogsvarven. Därtill kommer, att genom
en dylik anordning en vidare rekryteringsbas för ifrågavarande befattningar
skulle erhållas, vilket synes önskvärt med hänsyn till att örlogsvarven i betydelsefulla
hänseenden äro att jämställa nied industriella anläggningar.
Det synes mig icke utan fog kunna göras gällande, att den sammanslagning
av vissa avdelningar inom marinförvaltningen till en vapenavdelning, varom
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
9
förslag framlagts i förutnämnda proposition, borde avspegla sig även inom
örlogsvarvens organisation. Detta kunde tänkas ske genom ett sammanförande
av varvens militära departement till ett vapendepartement, ställt
under ledning av en högre sjöofficer samt indelat i artilleri-, torped-, minock
ekipagedetaljer ävensom organ för den service och förrådsverksamhet,
som är att hänföra till fartygens militära beredskap. Till nuvarande ingenjördepartement
skulle för sådant fall hänföras även de militära departementens
verkstäder.
Oavsett örn varvschefen är militär eller ej konnne i en organisation sådan
som den nu skisserade liksom i den gällande de militära intressena beträffande
materielens underhåll och vård att bliva starkt företrädda, då alla
direktiv i väsentliga frågor torde utfärdas av marinchefen. Marindistriktschefen
torde därjämte få förutsättas bibehålla nuvarande befogenheter med
avseende å varvens militära frågor. Man lärer vidare böra utgå från att
varvschefen skall i den utsträckning, som kan visa sig möjlig och lämplig,
delegera beslutanderätten i förvaltningsfrågor till departementscheferna.
En sådan organisation som den nyss antydda skulle även såtillvida stå
i samklang med den i propositionen 1943: 180 för marinförvaltningen föreslagna
som den skulle möjliggöra, att varvens ingenjördepartement enhetligt
handhade varvs- och verkstadsrörelsen, samt därigenom skapa ökade möjligheter
för marinförvaltningen att genom ingenjöravdelningens varvs- och
verkstadsbyrå centralt kontrollera varvens tekniska verksamhet.
Vid det fortsatta utredningsarbetet rörande varvsorganisationen synes mig
en lösning enligt de här antydda riktlinjerna böra göras till^ föremål för
närmare undersökning. Det bör prövas, huruvida icke en sådan lösning
kan vara att föredraga framför tidigare framlagda förslag. Även andra uppslag,
som kunna framkomma under ax-betets gång, böra emellertid tagas
under omprövning. Uppmärksamhet bör ägnas även åt spörsmålet om byggnadsverksamhetens
ombesörjande inom varven, varvid hänsyn bör tagas
till den inverkan på varvsorganisationen, som ett sammanförande av byggnadsfrågornas
handläggning till en för försvaret gemensam fortifikationsoch
byggnadsställning kan få.
1943 års örlogsvarvsutredning avgav den 11 oktober 1943 betänkande
med förslag till omorganisation av örlogsvarven, innefattande principiella
riktlinjer för en sådan omorganisation.
över utredningens förslag ha efter remiss yttranden avgivits av överbefälhavaren,
chefen för marinen, marinförvaltningen, krigsmaterielverket,
försvarets
revision, försvarsväsendets civila personals förbund, försvarsväsendets civilmilitära
ingenjörers förbund, civilmilitära tjänstemannaföreningen, försvarets
civila tjänstemannaförbund och .Sveriges arbelsledarefhrbund.
3. 1943 års utredningsförslag.
Förslagets huvudgrunder.
1943 års utredning har erinrat, alt örlogsvarven, särskilt i vad avsåge den
där bedrivna verkstadsrörelsen, av tidigare utredningar ansetts behäftade
med allvarliga olägenheter ifråga örn organisationen. Visserligen hade fran
10
Kungl. Maj:ts proposition nr ldG.
marint håll gjorts gällande, att örlogsvarven på i stort sett tillfredsställande
sätt bestått de hårda prov, som de senaste åren ställts på dem. Detta uteslöte
emellertid icke, att de påtalade förhållandena utgjorde allvarliga brister och
att organisationen kunde göras än effektivare. Att de påfrestningar, som beredskapstiden
ställt på örlogsvarven, kunnat bemästras i den utsträckning,
som skett, måste enligt utredningens uppfattning till väsentlig del tillskrivas
icke organisationen såsom sådan utan det nit och den osparda möda inom
organisationen sysselsatt personal ådagalagt vid fyllandet av sina arbetsuppgifter
ävensom det värdefulla samarbete, som kunnat åvägabringas mellan
a den ena sidan privata varv och verkstäder och å den andra marina myndigheter.
Ett studium av de organisationsförslag, som framlagts av tidigare
utredningar, visade, att åtskilliga tidigare framhållna organisatoriska olägenheter
ifråga örn örlogsvarven alltjämt kvarstode. För att dessa olägenheter
skulle kunna undanröjas, borde örlogsvarvens verkstäder i lämplig omfattning
förlänas sådan organisation och driftform, att de kunde såväl tekniskt
som ekonomiskt drivas i huvudsak efter samma principer som den privata
varvsindustrien. I samband härmed förelåge möjlighet till vidtagande av
erforderliga rationaliseringsåtgärder även ifråga om sådan verksamhet inom
örlogsvarven, som icke vore verkstadsrörelse, varigenom större effektivitet
i förvaltningsarbetet kunde ernås. För vinnande av dessa syften borde de
nuvarande örlogsvarvens verkstäder i lämplig utsträckning sammanföras
och givas en organisationsform, som i möjligaste mån anslöte sig till den
vid statlig affärsdrift förekommande typen.
örlogsvarvsutredningen har väl funnit det önskvärt, att verkstadsrörelsen
erhölle en i möjligaste mån självständig ställning för att därigenom skapa de
bästa förutsättningar för en rationell drift. Utredningen har erinrat, att det
under frågans tidigare behandling betonats, å ena sidan att verkstadsrörelsens
rationella bedrivande även utgjorde en nödvändig förutsättning för
tillgodoseende av beredskapsintressena, å andra sidan att för tillgodoseende
av dessa intressen i erforderlig omfattning verkstadsrörelsen måste underställas
samma ledning som varvsverksamheten i övrigt. Aven örlogsvarvsutredningen
har ansett skäl föreligga för en enhetlig ledning av örlogsvarvet
i dess helhet. Ett samordnande av verkstäder och örlogsvarvet i övrigt under
högre myndighet än den på platsen varande varvschefen. nämligen marinförvaltningen,
skulle vidare enligt utredningens mening medföra en mindre
lämplig topporganisation. Därigenom att i en dylik organisation beslutanderätten
skulle komma att i betydande utsträckning vara förlagd till marinförvaltningen.
skulle organisationen inbjuda till onödig skriftväxling och
fördröja ärendenas handläggning, varjämte genom förekomsten av två
relativt självständiga chefer inom samma varvsområde fara för oklarhet
beträffande ordergivning och ansvarsfördelning skulle uppstå. Sedan utredningen
undersökt olika alternativa möjligheter, sorn nämnda principiella
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
11
organisationsform erbjöde, meli funnit desamma icke ändamålsenliga, har
utredningen inriktat sig på att finna en organisationsform, som skulle ställa
verkstadsrörelsen under samma ledning som örlogsvarvet i övrigt men samtidigt
skänka möjlighet till genomförandet av önskvärd rationalisering av
verkstadsdriften.
Örlogsvarvsutredningen har sålunda föreslagit, att verksamheten vid vartdera
örlogsvarvet skulle bibehållas under en gemensam chef -—- lämpligen
benämnd varvsdirektör — vilken skulle vara marinförvaltningens representant
på platsen, men att verksamheten skulle uppdelas i två principiellt skilda
delar, en beställande, kontrollerande och förrådsförvaltande del samt en del
för det verkstadsmässiga utförandet av arbetena.
Utredningen har vidare föreslagit, att till verkstadsrörelsen skulle hänföras
dels sådana arbetsavdelningar vid varven, som bedreve verkstadsdrift eller
i nämnvärd utsträckning vore försedda med arbetsmaskiner, dels även i
princip den s. k. serviceverksamheten. Till verkstadsrörelsen borde däremot
bland annat icke förås sådana arbetsavdelningar, som handhade sprängämnen,
laddade ammunitionseffekter o. dyl. Serviceverksamheten och den egentliga
verkstadsdriften borde för ett ändamålsenligt utnyttjande av anläggningar
och personal i möjligaste mån ställas under gemensam ledning. Härigenom
vunnes jämväl fördelen, att all kollektivavtalsanställd personal kunde hänföras
till verkstäderna. Endast i särskilda fall borde undantag härifrån förekomma.
I de speciella fall, där kollektivavtalsanställd personal bleve erforderlig
utanför verkstäderna, skulle den ställas till förfogande pa stående eller
tillfällig rekvisition.
1943 års utredning har i likhet med 1941 års kommitté ansett, att örlogsvarven
borde organiseras såsom affärsdrivande verk. Utredningen har
emellertid därvid gått ett steg längre och även föreslagit, att verksamheten
skulle redovisas över särskilda kapitalfonder på samma sätt som avsetts
beträffande försvarets fabriksverk. Detta skulle innebära bland annat, att
för varvsrörelsen utnyttjade anläggningar och maskiner skulle komma att
redovisas såsom tillgångar för dessa fonder. Till utredningens förslag i hithörande
hänseenden återkommer jag vid behandlingen av frågan örn verkstadsrörelsens
organisation. Något preciserat förslag härom har utredningen
emellertid icke framlagt; icke heller har utredningen angivit, om för ändamålet
erfordras en fond eller skilda fonder för de båda örlogsvarven.
Utredningen har i betänkandet behandlat de varvsorganisatoriska spörsmålen
endast såvitt avser Stockholms och Karlskrona örlogsvarv. Utredningen
har icke ansett sig böra framlägga något förslag till organisation av Göteborgs
örlogsvarv, bland annat med hänsyn till att beslut ännu vid tiden för
utredningens slutförande icke förelåge rörande det förslag till samordnande
av reparationstjänsten för armén och marinen inom Västkustens marindistrikt,
som berörts i marinförvaltningens skrivelse den 23 augusti 1943
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
angående anslag för marinen för budgetåret 1944/45. Utredningen har
emellertid ansett, att nu framlagt förslag ifråga örn Stockholms och Karlskrona
örlogsvarv med fördel läte sig genomföra även ifråga örn Göteborgs
örlogsvarv.
Yerkstadsrörelsens organisation.
Verkstäderna skulle enligt utredningens förslag stå under chefskap av en
verkstadsdirektör, på vilken borde ställas samma krav som på en civil industrichef
i liknande verksamhet. Såsom närmaste man skulle han till sitt förfogande
ha en överingenjör. Under verkstadsdirektören skulle handläggas
kamerala och därmed sammanhängande ärenden på ett huvudkontor under
ledning av en verkstadskamrerare. Verkstadsdirektören direkt underställda
skulle vidare ritkontoren vid verkstäderna vara.
Sorn assistenter vid ledningen av arbetena skulle överingenjören, då behov
lörelåge, ha nybyggnads- och ombyggnadsingenjörer. Överingenjören direkt
underställda vore vidare en planeringsingenjör, en arbetsstudieingenjör och
en driftsingenjör. Under överingenjören skulle arbetet vid de olika verkstäderna
ledas av arbetschefer.
Förutom sin egentliga uppgift att utföra av vapen-, fartygs- och intendenturavdelningarna
rekvirerade arbeten borde verkstäderna jämväl från
sina förråd på rekvisition från nämnda avdelningar ävensom från fartyg
och övriga förbrukare utlämna förrådsartiklar samt i enlighet med vad
därom kunde bli stadgat planlägga och verkställa anskaffning för täckande
av erforderliga behov vid förstärkt försvarsberedskap och krig. Vid verkstäderna
kunde utföras arbeten beställda av andra statliga myndigheter.
Arbete för enskilds räkning finge utföras och enskildas tillhörigheter finge
förvaras vid verkstäderna i den omfattning och på de villkor, som marinförvaltningen
bestämde. Önskvärt vore, att reparationsverksamheten för
flera på platsen representerade försvarsgrenar centraliserades till verkstäderna
i den mån verksamheten folie inom deras arbetsområde.
Det skulle åligga verkstadsdirektören att i vad på honom ankomme utöva
tillsyn över att verkstädernas arbeten bedreves ekonomiskt och fullt fackmässigt
samt att verkstäderna med därtill hörande områden, byggnader och
materiel hölles i så fullständigt och tidsenligt skick, som genom omtanke
och klok hushållning kunde vinnas.
Flertalet av utredningens ledamöter lia föreslagit, att verkstadsdirektör
och överingenjörer skulle uppföras, verkstadsdirektören i Stockholm i lönegrad
G 8 (grundlön 16 000 kronor) och verkstadsdirektören i Karlskrona i
lönegrad C 9 (17 000 kronor) samt överingenjören i Stockholm i lönegrad
G 6 (14 000 kronor) och överingenjören i Karlskrona i lönegrad C 7 (15 000
kronor) enligt civila avlöningsreglementet. Utredningen har förutsatt, att
anställningsförhållandena för övrig personal komme att regleras i överens
-
Kungl. Majus proposition nr 166.
13
stämmelse med vad som vore stadgat i fråga örn personalen vid försvarets
fabriksstyrelse underställda anläggningar.
Mot örlogsvarvsutredningens uttalanden angående löneställningen föi
verkstadsdirektörerna i Stockholm och Karlskrona samt överingenjörerna i
Stockholm och Karlskrona lia ledamöterna Aste och Lundeqvist antört
avvikande mening under framhållande att ifrågavarande befattningshavare
borde uppföras i lönegrad C 12 (20 000 kronor) respektive C 13 (22 000
kronor) och C 8 (16 000 kronor) respektive CIO (18 000 kronor), vilket enligt
nämnda ledamöters mening vore erforderligt för att verkstäderna under
utnyttjande av vidast möjliga rekryteringsbas skulle i konkurrens med
privatindustrien kunna erhålla dugande chefer.
Till verkstädernas förfogande borde enligt utredningens mening stallas
befintliga, för rörelsens bedrivande behövliga fastigheter med byggnader,
anläggningar och utrustning samt erforderliga medel för deias eventuella
ombyggnad och utvidgning jämte rörelsekapital. Därutöver borde, fransett
ersättning för beredskapskostnader, i regel inga medelsanvisningar tillföras
verkstäderna, utan samtliga kostnader, som vore förenade med rörelsen,
bestridas av medel, som inflöte för utförda arbeten eller levererad materiel.
På angivet sätt skulle även bestridas kostnader för bland annat pensioner,
försäkringar o. dyl. Verkstäderna borde genom arliga avsättningar upplägga
anskaffnings- och reparationsfonder för anläggningar och maskinutrustning,
vilka fonder skulle disponeras enligt de direktiv, som komme att fastställas
av Kungl. Majit. Slutligen borde rörelsen påföras räntekostnader för
kapitalinvesteringar. Den kontroll av rörelsen, som möjliggjordes genom
rättvisande självkostnadsberäkningar, utgjorde en av förutsättningarna för
att ledningen av verkstäderna skulle kunna genomföra en rationell drift.
Vad särskilt anginge frågan om hyresersättning för disponerade byggnader,
markområden, underhållskostnader samt eventuell fastighetsskatt m. m. har
utredningen förutsatt, att denna fråga skulle regleras i överensstämmelse
med vad som komme att gälla för försvarets fabriksstyrelse underställda
anläggningar.
För tillgodoseendet av beredskapsintressena måste verkstäderna — enligt
vad utredningen vidare framhållit —- i viss man överdimensioneras i form
av dels i förhållande till fredsdriften för stor och dyrbar anläggning, dels
för stor personalorganisation. I fråga örn sättet för bestridande av dessa kostnader
borde följas samma principer, sorn kunde komma att lastställas för
försvarets fabriksstyrelse underställda fabriker. För ernående av rättvisande
kostnadsberäkning måste emellertid hänsyn tagas bland annat till den militära
personal, som kommenderades till verkstäderna för kurser och utbildning.
Dessa kurser vore ur verkstädernas synpunkt mindre produktiva och
kunde innebära en belastning av desamma. Ä andra sidan måste den militära
personalen för bibehållande av yrkesskicklighet i viss utsträckning deltaga
i arbetet. Hänsyn borde vid arbetenas debitering tagas till båda dessa
förhållanden.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
Organisationen av örlogsvarvens militärtekniska delar.
1943 års utredning har erinrat, att den nuvarande indelningen av örlogsvarven
i olika departement hade sin motsvarighet i marinförvaltningens hittillsvarande
indelning i olika avdelningar. Vid den nyligen genomförda
omorganisationen av den centrala försvarsförvaltningen ha emellertid artilleri-,
torped- och minavdelningen vid marinförvaltningen sammanslagits till
en vapenavdelning, till vilken en nautisk assistent anslutits. Skälen till denna
organisationsförändring ha varit önskemålet att minska antalet direkt under
verkschefen stående underavdelningar inom ämbetsverket samt behovet av
att inom en enda avdelning sammanhålla frågor angående ett fartygs bestyckning
i olika hänseenden. Likartade synpunkter gjorde sig enligt utredningens
mening gällande även inom örlogsvarven, vilkas organisation därför i berörda
avseende syntes böra ansluta sig till marinförvaltningens. Då det
vidare befunnits förmånligt att förutom den egentliga verkstadsrörelsen överflytta
serviceverksamheten till verkstäderna, bleve den nuvarande departementsorganisationen
alltför omfattande med hänsyn till arbetsuppgifterna.
Utredningen har därför förordat, att de efter utbrytandet av verkstadsorganisationen
kvarvarande delarna av artilleri-, torped- och mindepartementen
vid örlogsvarven skulle sammanslås till en avdelning, benämnd vapenavdelningen,
med en kommendör såsom chef. Till denna avdelning borde
enligt utredningens mening även hänföras återstående del av det nuvarande
ekipagedepartementet. \ apenavdelningen borde uppdelas i sektioner, underställda
chefer, som var och en vöre fackman i fråga om visst slag av materiel.
Vid denna uppdelning hade ekipagedepartementet med hänsyn till
dess skilda verksamhetsområden ansetts böra delas i två sektioner. Vid uppdelningen
hade de rent nautiska uppgifterna hänförts till en nautisk sektion,
medan övriga nu inom ekipagedepartementets verksamhetsområde fallande
ärenden rörande transporter, renhållning, polisväsende o. dyl. häniörts
till en ekipagesektion. Torped- och mindepartementet i Karlskrona avsåges
skola ersättas med två från varandra skilda sektioner, torpedsektionen
och minsektionen, var och en under sin chef. Anledningen härtill vore
den starka utökningen av verksamheten samt min- och minsvepsmaterielens
alltmera komplicerade natur.
För handläggning av frågor örn skrov, maskineri, elektrisk och teleteknisk
materiel borde vidare i örlogsvarvens militärtekniska del ingå en fartygsavdelning,
indelad i däremot svarande sektioner och underställd en marindirektör.
För arbetsplaneringen borde under ledning av chefen för fartygsavdelningen
finnas en planeringsgrupp nied representanter för avdelningar
och verkstäder.
Till fullständigande av varvsorganisationen och för ernående i möjligaste
män av överensstämmelse med marinförvaltningens organisation borde slutligen
i örlogsvarven ingå även en intendenturavdelning, inom vilken borde
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
15
handläggas intendentur- och kameralärenden ävensom den omfattande
grupp av ekonomisk-administrativa ärenden, som icke kunde hänföras till
annan avdelnings verksamhetsområde. Det hade ansetts önskvärt att avskilja
intendenturmaterielen från reservinventarieförråden för att jämte kol- och
oljeförrådet, lämpligen benämnt drivmedelsförråd, underställa densamma
särskild förrådschef. Under denna avdelning borde ställas bland annat sjöreservens
matinrättning, vilken hittills sorterat under ekipagedepartementet.
Till avdelningen borde anslutas nuvarande varvskontor och varvskansli.
Vad beträffar byggnadsärenden har utredningen erinrat, att sådana för
närvarande i Karlskrona handlades av två myndigheter, nämligen kustartilleriförsvarets
fortifikationsförvaltning och det under varvschefen lydande
byggnadsdepartementet. Då dessa organ i stor utsträckning handlade ärenden
av samma slag, syntes det lämpligt att koncentrera all likartad verksamhet
till ett organ. Att förlägga hela byggnadsverksamheten till det nuvarande
byggnadsdepartementet syntes utredningen mindre lämpligt med hänsyn
till att dels under fortifikationsförvaltningen handläggas jämväl befästningsm.
fl. frågor, dels den största delen av byggnadsverksamheten faller utanför
varvsområdet. Därtill komme, att örlogsvarvens byggnadsfrågor från och
med den 1 juli 1943 inom marinförvaltningen handläggas å fortifikationsavdelningen,
varigenom inom ämbetsverket en centralisering ägt rum i fråga
örn handläggningen av ärenden av denna art. Vid behandlingen av dessa ärenden
inom marinförvaltningen hade det, enligt vad utredningen vidare framhållit,
visat sig synnerligen önskvärt att även inom marindistrikten ha tillgång
till ett enda organ för hithörande frågor. Lämpligen borde sålunda
handläggningen av samtliga dessa ärenden på platsen koncentreras till en
central myndighet, nämligen marindistriktschefen, under vilken sålunda
borde ställas ett förvaltningsorgan för handläggningen av fortifikations- och
byggnadsärenden. Centraliseringen av hithörande ärenden syntes med fördel
kunna genomföras oavsett den framtida utformningen av den föreslagna för
försvaret gemensamma fortifikations- och byggnadstörvaltningen.
De nämnda avdelningarna, som, var och en i vad på densamma ankomme,
skulle handlägga ärenden rörande beredskapen, skulle planera och beställa
hos verkstäderna de arbeten, som erfordrades för reparation, underhåll och
utrustning av den flytande materielen ävensom lör nybyggnader, samt vara
kontrollerande och godkännande organ vid mottagandet av leveranserna. I
örlogsvarvet skulle ingå en planeringsgrupp med uppgift alt i god tid planera
arbetena på fartygen.
Avdelnings- och sektionschefer —- liksom verkstadsdirektören —- skulle
äga rätt att i viss av varvsdirektören angiven omfattning skriftväxla med avdelning
(byrå) inom marinförvaltningen. Föredragningsordning skulle införas
ifråga örn ärenden av större vikt och mera principiell betydelse. Utredningen
bär förutsatt, att enklast möjliga former skulle komma lill användning vid
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
meddelande av förvaltningsbesluten och vid undertecknande av därav föranledda
skrivelser.
Ansvaret för bevakning, brandskydd och luftskydd vid örlogsvarvet inklusive
verkstäderna borde närmast under varvsdirektören åligga chefen för
vapenavdelningen.
Kontinuiteten inom varvsledningen borde befordras genom undvikande av
täta ombyten ifråga om till örlogsvarvet kommenderade militära och civilmilitära
befattningshavare. Ifråga om civil personals anställande förutsattes,
att varvsmyndigheterna tillförsäkrades största möjliga lättnad.
Efter den nya organisationens införande borde kostnaderna för ali ickeordinarie
personal, som ej tillhörde verkstäderna, bestridas av till varvsdirektörens
förfogande ställda avlöningsanslag av förslagsanslags natur och
sålunda icke från omkostnadstitlar. Andra icke produktiva kostnader borde
likaledes bestridas direkt av anslagsmedel.
Chefskapet för örlogsvarven.
Ledningen av vartdera örlogsvarvet skulle enligt utredningens förslag utövas
av en varvsdirektör. Denne skulle ha att med biträde av militär och
teknisk sakkunskap övervaka, att varvets uppgifter såsom utrustnings-, reparations-
och underhållscentral för marindistriktet tilldelade fartyg i fred,
vid mobilisering och under krigsförhållanden bleve fyllda. Beslutanderätten
i förvaltningsärenden borde i största möjliga utsträckning delegeras till de
underlydande organen i enlighet med därom givna föreskrifter.
Varvsdirektören skulle utfärda arbetsordning för örlogsvarvet. Han skulle
vidare ha att övervaka, att rörelsen vjd verkstäderna bedreves på ett rationellt
och för kronan förmånligt sätt med användande av rättvisande självkostnadsberäkningar,
i huvudsak i enlighet med för statlig affärsdrift gällande
principer. Varvsdirektören skulle utgöra den enande och sammanhållande
kraften ifråga örn verksamheten på örlogsvarvets olika delar, ansvara för
samarbetet med marinförvaltningen samt låta uppgöra ävensom övervaka
budgetredovisningen. Han borde sålunda besitta framstående kvalifikationer
som chef för tekniskt administrativ verksamhet och äga god erfarenhet vid
handläggning av förvaltnings- och inköpsfrågor. Han borde vidare äga förhandlingsvana
och erfarenhet ifråga örn industriella förhållanden, särskilt i
vad rörde varvs- och verkstadsindustri, ävensom kännedom örn marinens
materiel.
Enär den av varvsdirektören utövade verksamheten i det väsentliga vore
av administrativ och teknisk-industriell karaktär, förelåge icke någon anledning
att tilldela honom militär tjänsteställning utan befattningen som varvsdirektör
borde vara civil. För erhållande av största möjliga rekryteringsbas
för befattningen ifråga borde emellertid densamma kunna rekryteras icke
blott fran civila utan även från civilmilitära och militära personalkategorier.
Kline)!. Muj:ts proposition nr Ilia.
17
Vad anginge varvschefen nu åvilande ansvar för upprätthållandet å örlogsvarvet
av disciplin och militär ordning kunde detta åläggas exempelvis
chefen för vapenavdelningen, varvid i av Kungl. Majit utfärdade föreskrifter
skulle angivas, att nämnde avdelningschef i disciplinärt avseende vore förman
för personal på varvet, som lydde under strafflagen för krigsmakten, och
att han dessutom ägde disciplinär bestraffningsrätt över denna personal.
Varvsdirektörens löneförmåner borde vara så avpassade, att en duglig
och initiativrik person kunde påräknas för befattningen. Utredningen har
föreslagit, att varvsdirektörerna i Stockholm och Karlskrona skulle tillerkännas
löneförmåner, motsvarande dera, som tillkomma befattningshavare i
lönegrad CIO (grundlön 18 000 kronor) respektive Gil (grundlön 19 000
kronor). Dessa förmåner förutsattes kunna utgå, oavsett huruvida varvsdirektören
rekryterats från civila, civilmilitära eller militära personalgrupper.
Utredningen har förutsatt, att varvsdirektören skulle förordnas på viss lid,
exempelvis sex år, av Kungl. Majit på förslag av marinförvaltningen.
Mot örlogsvarvsutredningens här ovan gjorda uttalanden angående löneställningen
för varvsdirektörerna i Stockholm och Karlskrona ha ledamöterna
Aste och Lundeqvist anfört avvikande mening under framhållande, att
ifrågavarande befattningshavare borde uppföras i lönegrad C 13 (22 000
kronor) respektive C 14 (24 000 kronor), vilket enligt nämnda ledamöters
mening vore erforderligt för att varven under utnyttjande av vidast möjliga
rekryteringsbas skulle i konkurrens med privatindustrien kunna erhålla
dugande chefer.
Vidare har ledamoten Jedeur-Palmgren anfört avvikande mening mot de
av utredningens majoritet gjorda uttalandena angående varvsdirektörens civila
tjänsteställning m. m. under framhållande av bland annat, att varvschefens
huvuduppgifter folie inom de militära, ekonomiska och tekniskt
administrativa områdena med huvudvikten lagd på krigsberedskapen. På
grund härav och enär det icke vore säkert, att en bredare rekryteringsbas
skulle erhållas, örn utredningsmajoritetens förslag genomfördes, har reservanten
förklarat sig icke kunna dela majoritetens uppfattning, att varvschefsbefattningen
borde vara civil. I stället borde chefen för örlogsvarvet vara
sjöofficer med erfarenhet från marinens förvaltningsverksamhet och helst
även från civil industriell verksamhet. För vidgande av rekryteringsbasen
och förbättrande av mariningenjörernas rekryteringsmöjligheter har reservanten
ansett det dock vara möjligt, att jämväl mariningenjörer med motsvarande
erfarenhet borde kunna komma ifråga för befattningen.
Förrädsverksamheten.
Utredningen har framhållit, att de nuvarande ammunitionsförråden och
reservinventarieförråden innehölle artiklar av sådant slag att förråden icke
borde hänföras till verkstäderna. Från reservinventarieförråden borde intendenturmaterielen
avskiljas och såsom ett särskilt reservförråd för intendenBihang
till riksdagens protokoll. t:a sami. Nr 106.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
turmateriel läggas under chefen för intendenturavdelningen, varigenom
överensstämmelse vunnes med organisationen av marinförvaltningen. Alla
ärenden angående intendenturmateriel handläggas nämligen därstädes å intendenturavdelningen.
I övrigt borde de nämnda förråden alltefter sin art
underställas vapen-, fartygs- och intendenturavdelningama. De nuvarande
radioutredningsförråden borde underställas den teletekniska sektionen å
fartvgsavdelningen.
Ifråga örn materialförråden borde de nu befintliga kol- och oljeförråden
såsom drivmedelsförråd underställas chefen för intendentursektionen. De
övriga materialförråden borde sammanslås till ett enda centralförråd, förlagt
under verkstäderna, i vilket förråd sålunda borde sammanföras samtliga
artiklar, som förbrukas av fartygen och marina myndigheter liksom av verkstäderna.
Då verkstädernas verksamhet i den nu föreslagna organisationen
utvidgats att i princip omfatta jämväl serviceverksamheten, förelåge ytterligare
skäl för denna koncentration av materialförråden.
Till undanröjande av vissa av statens krisrevision påtalade olägenheter
ävensom till vinnande i övrigt av en rationell förrådshushållning borde vissa
av 1941 års örlogsvarvskommitté framlagda förslag rörande förrådens uppgifter,
innehav av artiklar, storlek och omsättning, prissättning av förrådsartiklar,
förrådsprocent, avskrivningar m. m. beaktas vid utarbetandet av de
för förrådsverksamheten erforderliga detaljbestämmelserna.
Upphandlingsverksamheten.
Handläggningen av upphandlingsärenden borde enligt utredningens mening
för örlogsvarvet i dess helhet koncentreras till en upphandlingscentral
under en inköpschef hos verkstäderna, som komme att omhänderhava det
största antalet upphandlingar och bli den största konsumenten.
Inköpschefen vid verkstäderna borde verkställa anskaffning för örlogsvarvet
i dess helhet inberäknat verkstäderna och sålunda i upphandlings
tekniskt avseende vidtaga åtgärder i förekommande upphandlingsärenden.
Beslut i dessa ärenden skulle meddelas av varvsdirektören respektive verkstadsdirektören,
envar i vad på honom ankomme, eller av den, till vilken
beslutanderätten delegerats.
Största möjliga lättnader beträffande iakttagandet av i upphandlingsförordningen
givna föreskrifter borde beredas.
Lokalfrågor.
Utredningen har vidare framhållit, att ifråga örn verkstäderna i såväl
Karlskrona som Stockholm den centrala tekniska och administrativa ledningen
borde koncentreras till lokalerna för de nuvarande ingenjördepartementen,
vilka lokaler syntes bli tillfyllest. Den lokala tekniska ledningen åter
borde förläggas till respektive ingenjörers arbetsplatser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
19
Beträffande örlogsvarven i övrigt borde enligt utredningens mening en
koncentration av de ledande förvaltningsorganen företagas och dessa inrymmas
i en central förvaltningsbyggnad, varigenom möjligheter skulle beredas
för en god samverkan mellan varvsdirektören, avdelningscheferna och de
under dessa sorterande sektionscheferna. Utredningen har ansett, att genom
en dylik anordning de bästa garantier vunnes för dels ärendenas snabba
handläggning, dels administrationskostnadernas nedbringande till lägsta
möjliga nivå.
De undersökningar, utredningen företagit beträffande möjligheten att
erhålla lämpliga förvaltningslokaler, hade i första hand inriktats på eventuellt
utnyttjande av nu använda dylika lokaler. Det hade emellertid visat
sig, att dessa i sitt nuvarande skick icke kunde användas för ändamålet. Utredningen
hade därför undersökt, huruvida sådana byggnader funnes inom
de nuvarande örlogsvarven, som genom ombyggnad, eventuellt tillbyggnad
kunde bli lämpliga till förvaltningslokaler. I Karlskrona kunde erforderliga
lokaler erhållas antingen genom ombyggnad av vissa nu för annat ändamål
disponerade utrymmen eller genom nybyggnad. Av dessa alternativ har utredningen
ansett det sistnämnda vara att föredraga, då därigenom en fullt
rationell planering av utrymmena kunde erhållas.
I Stockholm funnes möjligheter att inrymma örlogsvarvets administrationsorgan
i vissa lokaler, som dock för ändamålet måste örn- och tillbyggas.
Kostnadsfrågor.
Utredningen har framhållit, att en detaljerad kostnadsberäkning för den
föreslagna organisationen icke kunde utföras, förrän organisationen utarbetats
i detalj, varmed borde anstå, till dess principbeslut angående organisationen
fattats och de blivande varvs- och verkstadsdirektörerna utsetts. En
uppfattning om förslagets ekonomiska konsekvenser syntes vid sådant förhållande
endast kunna erhållas genom en schematisk jämförelse mellan
den föreslagna och den nu gällande organisationen.
För bedömandet av förevarande spörsmål vore det enligt utredningens
mening av intresse att verkställa en jämförelse med privata varv. Med hänsyn
bland annat till de arbetsuppgifter, örlogsvarven hade utöver den rent
varvsindustriella rörelsen, kunde därvid dock icke erhållas några direkta
jämförelsepunkter utan att ett särskiljande företoges beträffande den administrativa
personal, som inom de nuvarande örlogsvarven vore att hänföra
till utanför verkstadsdriften liggande verksamhet. Utredningen hade fördenskull
utfört en undersökning av storleken av denna personal och därvid
funnit, att denna kunde uppskattas lill omkring 200 personer vid Karlskrona
örlogsvarv. Vid detta varv, som sysselsatte ungefär 2 450 arbetare, uppginge
den administrativa personalen i dess helhet till omkring 575 personer, vilket
innebure 4,3 arbetare per tjänsteanställd. Därest den personal, som tillhörde
20
*Kuncjl. Majus proposition nr 166.
de förenämnda avdelningarna inom örlogsvarvet, frånskildes, komme den
administrativa personal, som resterade för den tekniska driften vid varvet,
att uppgå till (575 — 200 —-) 375 personer, vilket innebure omkring 0,5 arbetare
per tjänsteanställd. Då enligt uppgifter från ledande privatvarv antalet
arbetare per tjänsteanställd därstädes beräknades uppgå till ungefär 10, vore
den administrativa personal, som vid Karlskrona örlogsvarv vore att hänföra
helt till den tekniska driften, omkring 50 % större.
Genomförandet av föreliggande organisationsförslag kunde, enligt vad
utredningen framhållit, icke beräknas medföra en inbesparing av administrativ
personal i sådan omfattning att antalet arbetare per tjänsteanställd vid
Karlskrona örlogsvarv kunde bringas i överensstämmelse med vad som gällde
för privata varv. örlogsvarvet krävde nämligen mera dylik personal på grund
av verkstadslokalernas spridda belägenhet och den tekniska materielens
mångskiftande och komplicerade natur på örlogsfartygen. Utredningen hyste
emellertid den uppfattningen, att genom den föreslagna centraliseringen a\T
ledningen för verkstadsdriften en icke obetydlig besparing ifråga örn administrativ
personal för den tekniska driften möjliggjordes. Även för den övriga
delen av örlogsvarvets verksamhet måste enligt utredningens mening den
föreslagna centraliseringen medföra vissa personalbesparingar. Sålunda komme
den nuvarande diarieföringen liksom åtskilliga andra med expeditionstjänsten
förenade arbeten att väsentligt förenklas. Då lönekostnaderna för
den administrativa personalen i Karlskrona för närvarande uppskattades
till omkring 3 miljoner kronor för år, komme även en procentuellt obetydlig
personalminskning att medföra avsevärda årliga besparingar i avlöningskostnader.
En minskning av den administrativa personalen medförde en reduktion
jämväl av mera sekundära utgifter för samma personal, såsom för
pensioner och sjukvård, samt föranledde även en minskning av erforderligt
lokalutrymme och därmed sammanhängande utgifter. Vidare uppstode inom
den nya organisationen givetvis besparingar i form av bättre utnyttjande av
tillgängliga maskinparker, vilket medförde en minskning av anläggningskapitalets
storlek med därav följande minskade ränteutgifter.
Vad av utredningen anförts rörande Karlskrona örlogsvarv gällde i huvudsak
även Stockholms örlogsvarv. Arbetarantalet vid detta varv uppginge
för närvarande till c:a 1 100 personer, och antalet arbetare per tjänsteanställd
utgjorde omkring 3,t.
Beträffande lokalfrågorna måste, enligt vad utredningen framhållit, beaktas
att vissa för den nuvarande organisationen befintliga lokaler vöre otillräckliga.
Marinförvaltningen hade bland annat på grund härav i sin skrivelse
den 23 augusti 1943 angående anslag för marinen för budgetåret 1944/45
(del II Kapitalbudgeten) framhållit behovet av nya kontorslokaler för ingenjördepartementet
i Karlskrona för ett belopp av 650 000 kronor efter prisläget
den 1 juli 1941, d. v. s. c:a 750 000 kronor efter nuvarande prisläge.
Kungl. Majlis proposition nr 16H. 21
Även beträffande örlogsvarvet i Stockholm förelåge krav på ökning av vissa
administrationslokaler.
Vad anginge kostnaderna för den ifrågasatta förvaltningsbyggnaden i
Karlskrona kunde någon exakt kostnadsuppgift icke framläggas. Kostnaderna
uppskattades emellertid till 530 000 eller 070 000 kronor, beroende på
vilket alternativ, som komme till utförande. I kostnadsbeloppen hade inräknats
utgifter för inredning, möbler, textilier, telefoner, signalledningar m. m.
Därest en omorganisation komme till stånd i enlighet med utredningens
förslag, borde med hänsyn till den rationalisering av verkstadsdritten, det
effektivare utnyttjandet av personalen och maskinparken m. m., som förslaget
ansåges kunna medföra, med den av marinförvaltningen ifrågasatta
utvidgningen av utrymmena för verkstadsrörelsen anstå tills vidare och
därmed även tillgodoseendet av i samband därmed anmält behov av nya
kontorslokaler för ingenjördepartementet.
Vad anginge Stockholms örlogsvarv bexäknades kostnaderna för den föreslagna
förvaltningsbyggnaden komma att belöpa sig till omkring 450 000
kronor inklusive kostnaden för inredning, möbler, textilier, telefoner, signalledningar
m. m.
Flyttnings- m. fl. tillfälliga omkostnader i samband med övergången till
den nya organisationen har utredningen ansett sig icke kunna angiva, då
desamma bleve beroende på det tempo, i vilket organisationen genomfördes,
de förhållanden, under vilka så komme att ske, exempelvis huruvida försvarsberedskap
eller fred vore rådande, ävensom de tillfälliga arrangemang,
varvsledningen funne sig böra träffa i samband med övergången till den
nya organisationen. Utredningen ansåge emellertid, att dessa kostnader icke
vöre av den storleksordning, att hänsyn behövde tagas till desamma under
förutsättning, att övergången till den nya organisationen planerades med
omsorg och successivt genomfördes.
4. Yttranden.
Rörande huvudgrunderna för det av 1943 års utredning utarbetade
förslaget till organisation av örlogsvarven ha remissmyndigheterna anfört
i huvudsak följande.
överbefälhavaren har förklarat sig sakna bärande motiv för de genomgripande
förändringar, som föreslagits. Enligt hans mening kunde några
fundamentala brister i gällande organisation som sådan knappast påvisas.
Den varvstekniska sakkunskapen syntes lia svårt att få eli grepp örn det
föreliggande problemet, vilket icke vore ägnat att väcka förvåning, då det
här huvudsakligen gällde ett militärt spörsmål. En naturlig lösning vore, att
ledningen av örlogsvarven uppdroges åt vederbörande marindistriktschef
icke blott militärt utan även i förvaltningshänseende. Då utredningen icke
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
tagit tillbörlig hänsyn till de krav, som måste ställas på örlogsvarvens huvuduppgift
såsom mobiliseringscentraler, samt varven borde vara organ i
marindistriktschefens hand, har föreslagits en överarbetning av hela frågan.
Härvid syntes även böra undersökas, örn icke vissa delar av den nuvarande
förrådsverksamheten vid varven, som icke hade direkt samband med varvsdriften,
lämpligen kunde överföras till de organ, som redan nu vöre underställda
marindistriktschefen.
Chefen för marinen har framhållit, att utredningen främst ägnat uppmärksamhet
åt frågan om hur verkstadsrörelsen skulle kunna bringas att i
största möjliga utsträckning motsvara privatekonomiska anspråk på industriell
drift. Denna fråga måste emellertid ses mot bakgrunden av de
militära krav, som överhuvudtaget nödvändiggjorde örlogsvarvens tillvaro.
Marinchefen hade icke kunnat finna någon motiverad anmärkning mot de
nuvarande örlogsvarvens fungerande ur militär synpunkt. Anmärkningar
mot driftens effektivitet hade framställts ur ekonomisk synpunkt. Verkstäderna
måste enligt hans mening avpassas för att fylla de militära kraven. En
viss överdimensionering vore av beredskapsskäl ofrånkomlig. Vilka tjänster
som skulle kunna lämnas av varven berodde på ett militärt bedömande, under
det att verkstädernas härför erforderliga omfattning och organisation snarast
vore ett tekniskt-administrativt spörsmål. I vilken ordning tjänsterna skulle
utföras vore även beroende på militära avgöranden. — Principen, att alla
verkstäder, som sysselsatte civila arbetare och använde arbetsmaskiner,
skulle sammanföras under civil ledning, vore enligt marinchefens mening
icke godtagbar. De militärtekniska specialverkstäderna borde stå kvar under
den militära ledningen. Marinchefen avstyrkte bestämt, att under nuvarande
kritiska förhållanden en beprövad organisation utbyttes mot en på teoretiska
grunder framkonstruerad organisation, vars funktionsduglighet ur militär
synpunkt man på goda grunder kunde betvivla. Om det av ekonomiska
och tekniska skäl vore ofrånkomligt att sammanföra den egentliga varvsoch
verkstadsrörelsen till marinverkstäder under civil ledning, borde man
ej göra mera rubbning än som föreslagits av 1941 års örlogsvarvskommitté.
Verkstadsdirektören borde, utom i verkstadstekniskt och ekonomiskt hänseende,
underställas chefen för varvet men äga reservera sig mot av varvschefen
på militära skäl gjorda ingripanden i arbetsplanläggningen vid verkstäderna,
dock utan att härigenom av varvscliefen beordrade åtgärder finge
fördröjas. Om denna lösning av frågan godtoges. borde åt marinförvaltningen
uppdragas att i samband med utarbetande av nytt förvaltningsreglemente
för marinen inkomma med slutligt förslag rörande organisationen avvarven
utom marin verkstäderna.
Marinförvaltningen har för sin del tillstyrkt en rationalisering av örlogsvarvens
verksamhet. Den av utredningen föreslagna enhetliga ledningen för
varven stöde i överensstämmelse med såväl vad marinförvaltningen tidigare
Kungl. Majus proposition nr 166.
23
hävdat som av chefen för marinen uttalade önskemål. Den föreslagna gränsdragningen
mellan verkstadsrörelsen och varvens verksamhet i övrigt stöde
likaledes i överensstämmelse med marinförvaltningens uppfattning. Det
syntes riktigt, att ali kollektivanställd personal organisatoriskt tillhörde
verkstäderna. Marinförvaltningen vöre emellertid icke nu beredd att godtaga
utredningens förslag angående omfattningen av de serviceavdelningar, som
skulle tillhöra verkstadsdriften, och de, som skulle tillhöra den övriga delen
av varvet. Även om det av utredningen härvidlag uppställda målet vöre
eftersträvansvärt, borde man söka uppnå detsamma successivt och efter
hand som erfarenheterna medgåve detta. Utredningen hade själv förutsatt
möjligheten av vissa jämkningar i förslaget härutinnan. Det sagda gällde i
huvudsak även utredningens förslag rörande kustartilleriets verkstäder.
Chefen för kustflottan har anfört, att utredningen enligt hans mening
anlagt ensidiga rationaliseringssynpunkter på den industriella driften. Utredningen
hade icke beaktat, att varven dels hade militära uppgifter i — icke
vid sidan av — den stora organisation, som marinen utgjorde, dels vore en
beredskapsorganisation. Det vore icke möjligt att renodla de civila synpunkterna
på rationell drift. Förslaget lede i detta hänseende av väsentliga svagheter.
De mest framträdande av dessa skulle dock kunna undanröjas genom
att en sjöofficer utövade chefskapet över varven. Denne officer borde dock
i större utsträckning än tidigare erhålla tillfälle till speciell utbildning för sin
befattning.
Chefen för Blekinge kustartilleriförsvar har ansett, att utredningen icke
beaktat kustartilleriförsvarets särskilda krav på underhålls- och reparationstjänsten.
Förslaget innefattade delvis en alltför stark centralisering. Under
alla omständigheter måste den nuvarande organisationen för underhålls- och
reparationstjänsten vid kustartilleriförsvaret kvarstå. I varje fall borde en
omorganisation icke äga rum i nuvarande läge.
Chefen för örlogsvarvet i Karlskrona har avstyrkt utredningens förslag och
i anslutning därtill uttalat, att reformer borde ske inom den nuvarande organisationens
ram och att dessa reformer borde vara av den art, att de icke
ogynnsamt påverkade fordran på klar ansvarsfördelning. Rationaliseringen
borde särskilt taga sikte på en förenkling av expeditionstjänsten och en centralisering
av verkstadsrörelsen. En sådan centralisering borde äga rum
försöksvis efter verkställande av särskild utredning i vissa angivna hänseenden.
Även chefen för örlogsvarvet i Stockholm har avstyrkt förslaget och i stället
tillstyrkt partiella reformer. Enligt hans mening borde varvschefen erhålla
vidgade befogenheter samt avlastas detalj- och rutinarbete. Verkstadsrörelsen
borde försöksvis organiseras enligt utredningens förslag, men någon
ändring borde icke ske beträffande serviceverksamheten. Varvschefen
24
Kungl. Majlis proposition nr 166.
borde beredas lättnader i fråga om anställande av civil personal och beträffande
upphandlingar, och expeditionstjänsten borde förenklas.
Krigsmaterielverket har i princip tillstyrkt utredningens förslag men framhållit,
att detta utgjorde en kompromiss mellan det förslag som framlagts
av 1941 års kommitté och det av marinförvaltningen i skrivelse den 7 september
1942 till verkstadsnämnden framlagda förslaget samt att det förslag
till lösning, som utarbetats av verkstadsnämnden, vore mera rationellt. Utredningen
hade tillskapat en vidlyftig instansordning för tekniska chefstjänstemän.
Krigsmaterielverket ifrågasatte, örn en sådan ordning vore ägnad
att skänka åsyftad snabbhet. Genom att varven lydde under varvsbyrån i
marinförvaltningens skeppsbyggnadsavdelning tillkomme ytterligare ett flertal
instanser.
Försvarets fabriksstyreise har i stort sett tillstyrkt förslaget.
Statskontoret har funnit, att den föreslagna organisationen av den militärtekniska
delen av varven gåve anledning till vissa farhågor för att man under
intrycket av nuvarande beredskapsförhållanden varit benägen att i viss mån
överdimensionera den nya organisationen. En successiv uppbyggnad av
denna borde ske och nya tjänster borde ej inrättas, innan blivande erfarenhet
klart ådagalagt deras behövlighet.
Enligt riksräkenskapsverkets mening anslöte sig den föreslagna varvsorganisationen
till marinförvaltningens nya organisation och innefattade avsevärda
förbättringar i förhållande till den nu gällande varvsorganisationen.
Statens krisrevision har såsom sin mening framhållit, att den nuvarande
departementsorganisationen inom varven icke vore en lämplig organisationsform.
Den hänförde sig i väsentliga avseenden till förutsättningar och
förhållanden, vilka icke längre vöre för handen eller vilka undergått genomgripande
förändringar. Det vore enligt krisrevisionens mening synnerligen
angeläget att genomföra en lämpligare organisationsform för varven. I stort
sett utgjorde det föreliggande förslaget en tillfredsställande lösning, varför
krisrevisionen i princip tillstyrkte detsamma.
Försvarsverkens civila personals förbund har uttalat, att goda och fasta
anställningsförhållanden enligt förbundets mening utgjorde nödvändiga förutsättningar
för vidmakthållande av en yrkesskicklig och med materielen
väl förtrogen arbetarstam. Förbundet förutsatte, att detta beaktades vid frågans
fortsatta behandling. Den kollektivanställda personal, som tidvis eller
kontinuerligt komme att utföra arbete utanför verkstäderna, finge icke
därigenom betraktas såsom lösligare anställd än vid verkstäderna kontinuerligt
arbetande personal. Vid tillsättandet av befattningar i den nya organisationen
borde i första hand nu anställd personal komma ifråga.
Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har tillstyrkt förslaget.
Försvarets civila tjänstemannaförbund har ansett, att förslaget icke innefattade
någon reell besparing. Varvsrörelsen intoge endast skenbart sådan
Kanyl. \laj:ls proposition nr 166.
25
ställning, att den kunde jämföras med privatindustrien. Den nuvarande organisationen
kunde i stort sett bibehållas, örn varvscheferna finge bemyndigande
att göra förenklingar och förbättringar.
Sveriges arbetsledareförbund har förklarat sig icke lia något att erinra mot
huvudsyftet med utredningens förslag, nämligen att örlogsvarven skulle kunna
konkurrera med de privata företagen.
I fråga om organisationen av verkst a dsr öreisen lia
remissmyndigheterna anfört i huvudsak följande.
Enligt marinförvaltningens mening borde en samordning av verkstadsrörelsen
målmedvetet eftersträvas, men man borde gå fram med stor försiktighet
och anpassa reformens genomförande successivt efter erhållna erfarenheter.
Chefen för Sydkustens marindistrikt och krigsmaterielverket lia förklarat
sig icke lia någon erinran att framställa i förevarande hänseende.
Försvarets fabriksstyreise har framlagt vissa synpunkter beträffande detaljerna
i utredningens förslag rörande verkstadsrörelsen. För närmare kännedom
härom torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.
Den fråga beträffande lönerna för innehavarna av de ledande posterna
inom varvens verkstadsrörelse, som väckts av reservanterna inom utredningen,
berörde, enligt vad statskontoret anfört, själva grundprinciperna för
den statliga löneställningen. Staten kunde svårligen hålla i förhållande till
privatindustrien fullt konkurrensdugliga löner, men det vore likväl möjligt
att förvärva tillräckligt kvalificerade arbetskrafter. Man måste jämföra de
för verkstadsdirektörerna föreslagna lönerna med de löner, som vore bestämda
för verkstadsdirektörerna vid telegrafverket och statens järnvägar
(C 8 = grundlön 16 000 kronor) samt verkstadsöveringenjören vid telegrafverket
(C 5 = grundlön 13 000 kronor) och vid statens järnvägar (C 6 —
grundlön 14 000 kronor). 1 jämförelse härmed vore de av utredningens
majoritet föreslagna lönerna icke för låga.
Försvarsverkens civila personals förbund har uttalat, att även de anställda
arbetarnas speciella sakkunskap borde utnyttjas, samt erinrat örn en av
förbundet i annat sammanhang gjord framställning örn inrättande av produktionsnämnder.
Sveriges arbetsledareförbund har anslutit sig till reservanterna Aste och
Lundeqvist.
I förevarande sammanhang må även omnämnas, hurusom chefen för sjökartcverket
framhållit, att detta ämbetsverk måste räkna med att efter en
omorganisation av varven i enlighet med det föreliggande förslaget betala
årlig ersättning för de utrymmen, som dittills kostnadsfritt disponerats för
fartyg, båtar, förråd m. m., vilket skulle nödvändiggöra en ökning av sjökarteverkets
anslag. Omorganisationen av varvet i Stockholm syntes komma
att medföra en revision av samtliga nu tillgängliga utrymmen vid varvet. Örn
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
sjökarteverkets varvsrörelse även i fortsättningen skulle repliera på örlogsvarvet,
syntes hithörande förhållanden böra bli föremål för särskild utredning,
innan en eventuell proposition framlades i den föreliggande frågan.
Rörande innehållet i remissyttrandena, i vad angår organisationen
av varvens militärtekniska delar, må lämnas följande kort
fattade redogörelse.
Chefen för marinen har såsom sin mening uttalat, att behovet av en chef
för en vapenavdelning kunde diskuteras för det fall att varvschefen vore
sjöofficer. Uppenbarligen hade befattningen såsom chef för en vapenavdelning
främst tillkommit för att kompensera varvsdirektörens militära inkompetens,
men befattningen fyllde även uppgiften att avlasta varvsdirektören
detaljarbete. Om vapenavdelningschefen utginge ur organisationen, borde
den nuvarande indelningen i militära departement bibehållas med departementsbenämningen
utbytt mot sektion eller avdelning. Att inrätta en fartygsavdelning
vöre enligt marinchefens mening lämpligt. Däremot kunde han ej
finna bärande skäl för inrättande av en intendenturavdelning. Frågan härom
hade setts ur alltför snäv synvinkel. Viss förenikling och rationalisering
på intendenturförvaltningens område vore möjlig genom att till marindistriktets
intendenturförvaltning hänföra vissa delar av den för varven
planerade intendenturavdelningen. Varvskommissionen, som vore av stor
betydelse, borde bibehållas. Den tilltänkta planeringsgruppen borde icke
därför uteslutas. Intet behov förelåge av överensstämmelse mellan organisationen
av marinförvaltningen och av varven.
Marinförvaltningen har biträtt förslaget, i vad gällde fartygsavdelningen,
samt har anslutit sig till detsamma även beträffande intendenturavdelningen,
ehuru till marinförvaltningen inkomna yttranden i sistnämnda hänseende
i vissa fall varit avstyrkande. Chefen för intendenturavdelningen hade emellertid
ansetts skola vara kassabeslutande och övertaga handläggningen av de
mera kvalificerade ärendena, till följd varav varvssekreteraren och varvskamreraren
icke behövde vara samma högt kvalificerade tjänstemän som för
närvarande, då de framdeles i regel ej skulle vara föredragande inför varvschefen.
Denne borde ha möjlighet att delegera beslutanderätten på detta
område i motsvarande utsträckning som i förhållande till övriga avdelningschefer.
Beträffande ärenden, som rörde varvet i dess helhet (medelsäskanden,
arbetsplan, fördelning av anslag och anvisningar på avdelningarna m. m.),
beräknades intendenturavdelningen vara sammanhållande organ. Den skulle
vidare tillhandagå med uppsättande och expediering av avgående skrivelser,
uppgifter och utredningar, erforderliga för övervakning av anslagsbelastning
m. m. Krigsförberedelsearbetet i förråden hade vidare företett stora
brister. Det vore nödvändigt, att denna verksamhet hade en målsman av stor
skicklighet och kompetens. Införandet av en särskild chef för intendenturavdelningen
beräknades av militära expeditionstjänstkommittén komma att
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
27
medföra en minskning av marinintendenturkårens numerär. I fråga om vapenavdelningen
hade olika åsikter gjort sig gällande. Marinförvaltningen
hade emellertid funnit en sådan avdelning ändamålsenlig men förutsatte
givetvis, att erforderlig delegering skulle ske även till sektionscheferna. Två
reservanter inom marinförvaltningen ha såsom sin mening uttalat, att vapenavdelningen
vore överorganiserad och att den nuvarade departementsindelningen
borde bibehållas. Varvschefens arbetsbörda bomme sannolikt att
minskas i sådan omfattning, att han själv torde ha tid att sammanhålla
och övervaka de olika departementen. Reservanterna vore även tveksamma
om intendenturavdelningens berättigande. I varje fall borde varvssekretariatet
utbrytas och ställas direkt under varvschefen. Verkstadsorganisationen borde
genomföras successivt med början beträffande ingenjördepartementets verkstäder.
Chefen för Sydkustens marindistrikt har ställt sig tveksam till alla sådana
organisationsdetaljer, som medförde ökat krav på officerare. Marindistriktschefen
vore ej övertygad örn att en särskild intendenturavdelning vore nödvändig.
Han kunde icke värja sig för tanken, att de många sektionerna i viss
mån tjänade att skapa bakgrund till behovet av såväl en chef för vapenavdelningen
som en civil varvsdirektör. Förslaget gåve ett bestämt intryck
av överorganisation.
Även varvskamreraren i Stockholm har ansett intendenturavdelningen
ganska mycket överorganiserad.
Försvarets fabriksstyrelse bär framhållit, att de militär tekniska avdelningarna
borde sammanhållas under varvsdirektörens omedelbara chefskap.
Kansliet borde ställas direkt under varvsdirektören. Även den för hela varvet
gemensamma ekipagesektionen borde måhända ställas under honom.
Statskontoret har funnit särskild tveksamhet föreligga i fråga om intendenturavdelningen,
som med hänsyn till omfattningen av de arbetsuppgifter
av hithörande slag — bland annat upphandlingsäremjen — som skulle övertagas
av det till verkstadsrörelsen hörande huvudkontoret, syntes kunna
högst väsentligt inskränkas.
Statens krisrevision har ansett, att intendenturavdelningen borde kunna
reduceras till en intendenturdetalj under en marinintendent i lönegrad
Oa 3. De jämförelsevis enkla förvaltningsärenden, som förekomme inom
varvens militärtekniska del, syntes lämpligen kunna anförtros en redogörare
i högst 18 lönegraden. Krisrevisionen tillstyrkte inrättande av vapenoch
far tygsavdelningarna saint avvecklingen av byggnadsdepartementet.
Den föreslagna uppdelningen av de nuvarande ekipagedepartementen vore
tämligen opåkallad.
Försvarsverkens civila personals förbund har framhållit vikten av att vid
varven inrätta en planeringsgrupp, då därigenom garanti skulle vinnas för
28
Kungl. Maj:ts proposition nr lim.
— förutom god beredskap — att arbetstillgången i största mån hölles kontinuerlig.
Beträffande handläggningen av byggn ads fr ägorna vid varven har
marinförvaltningen i princip biträtt utredningens förslag. Byggnadsärendena
borde, antingen de rörde varvet eller annan myndighet underställda byggnader.
koncentreras på ett håll och lämpligen förläggas utanför varvet. I anslutning
härtill borde byggnadsdepartementet kunna upphöra och varvets
servicebehov på byggnadsområdet kunna tillgodoses genom rekvisitioner.
Inom ämbetsverket påginge särskild utredning örn fortifikationsförvaltningarnas
inom kustartilleriförsvaren sammansättning och ställning inom organisationen.
Särskild framställning härom komme framdeles att göras. Den
definitiva lösningen av spörsmålet om byggnadsdepartementets upphörande
m. m. måste således ses i samband med denna utrednings blivande resultat.
En reservant i marinförvaltningen har förklarat sig icke kunna biträda nyssnämnda
uttalanden. Enligt hans mening krävdes för handläggning av de
ärenden, sorn berörde kustartilleriförsvarets befästningar och byggnader,
att en fortifikationsförvaltning alltjämt utan inskränkning underställdes
vederbörande kustartilleriförsvarschef.
Försvarsverkens civila personals förbund har ansett fördelaktigare, att
de nuvarande byggnadsdepartementen utan delning fortsatte sin verksamhet,
ehuru underställda respektive marindistriktschef. Förbundet förutsatte, att
den nuvarande kollektivanställda personalen vid byggnadsdepartementen
skulle kvarstå i tjänst.
Vad angår remissmyndigheternas uttalanden örn chefskapet för
örlogsvarven må följande redogörelse lämnas.
Överbefälhavaren har avstyrkt tillsättande av civil chef för varven. Det
särskilda yttrande, som i detta hänseende avgivits av en ledamot av utredningen,
sammanfölle i stort sett med överbefälhavarens synpunkter. Chefen
för varven borde vara sjöofficer och kallas varvschef. Befattningen borde
övertagas av marindistriktschefen. som borde erhålla en militär souschef,
till vilken huvuddelen av de löpande ärendena kunde dirigeras. Huruvida
för souschefsbefattningen måste avses särskild befattningshavare eller örn
denna befattning läte sig förena med annan borde undersökas i samband
med den av överbefälhavaren förordade överarbetningen av förslaget.
Jämväl chefen för marinen har i huvudsak anslutit sig till reservanten
inom utredningen men har förklarat sig icke kunna finna, att en mariningenjör
borde ifrågakomma såsom chef för örlogsvarv. Största vikt borde
fästas vid att vederbörande tjänstgjort såsom fartygschef. Direkt hos varvsdirektören
hade icke någon som helst militär sakkunskap — icke ens i form
av adjutant — avsetts vara placerad. Såsom organisationen vore upplagd,
vore synbarligen icke ifrågasatt, att en marindistriktschef, en fartygschef
eller sjöstyrkechef .skulle behöva eller kunna med varvschefen personligen
Kungl. Majds proposition nr 166.
29
diskutera uppkommande spörsmål och direkt få svar. 1 stallet skulle vederbörande
bli nödsakad att vända sig till ett flertal olika varvsdirektören
underlydande befattningshavare. Utredningen bade icke angivit, vilken ställning
den civile varvsdirektören tänkts intaga i förhållande till marindistriktschefen.
Marinförvaltningen har likaledes ansett, att chefen för örlogsvarv borde
benämnas varvschef. Motiven för att tillsätta en civil varvschef vore icke
i allo helt bärande. Övervakningen av att verksamheten bedreves rationellt
och för kronan förmånligt med rättvisande självkostnadsberäkningar måste
i det väsentliga vila på verkstadsdirektören, även örn varvschefen vöre den
sammanhållande kraften. Då målet för varvens verksamhet vore av militäi
natur och de hade karaktären av en beredskapsorganisation, borde varvschefen
ej vara civil. Visserligen skulle därigenom vinnas en vidgad rekryteringsbas,
men en lämplig varvschef borde i främsta rummet sökas bland
personer som tillhörde eller tillhört marinens officerskårer eller dess mariningenjörkår.
Därest lämplig person icke stöde alt finna inom dessa personalkategorier,
borde emellertid möjlighet jämväl finnas att tillsätta en civil
chef. I dylikt fall borde denne erhålla militär eller civilmilitär ställning vid
befattningens tillträdande. Vid lika duglighet borde den sjömilitära sakkunskapen
få tillmätas avgörande betydelse.
Chefen för kustflottan har såsom förut antytts ansett de mest framträdande
svagheterna i förslaget kunna undanröjas genom afl en sjöofficer
utövade chefskapet. Denne officer borde dock i större utsträckning än tidigare
varit fallet beredas tillfälle till speciell utbildning för sin befattning.
Chefen för Ostkustens marindistrikt har anslutit sig till utredningsreservantens
synpunkter. Det måste tydligt framgå, att marindistriktschefen hade
militär befogenhet över varvschefen i militära hänseenden, även örn denne
skulle bli en civil ämbetsman.
Chefen för Sydkustens marindistrikt, vilken såsom i det föregående anmärkts
ansett förslaget komma att medföra överorganisation, har uttalat,
att det som dreve upp organisationen vore den civile varvsdirektören, en
fullständigt onödig »toppfigur». Örn en militär varvschef bibehölles, behövdes
nämligen icke den föreslagne chefen för vapenavdelningen. Marindistriktschefen
har hänvisat till utredningsreservantens särskilda yttrande
men gentemot detta framhållit, att mariningenjör icke borde ifrågakomma
såsom varvschef. Med högsta civil ledning skulle säkerligen de driftsekonomiska
synpunkterna träda i förgrunden. Bestämmelser mäste utfärdas
för att säkra och reglera de militära kraven på förtursrätt. Någon garanti
för att militär tukt och ordning skulle uppehållas inom varven funnes
egentligen icke enligt förslaget.
30
Kungl. Majus proposition nr 166.
Försvarets fabriksstyrelse har uttalat att, då varvens verksamhet vore
övervägande industriell, civil chef borde utses.
Statskontoret har jämfört löneställningen för de föreslagna varvsdirektörerna
med löneställningen för souschefen vid marinförvaltningen och
marinöverdirektören. Varvsdirektör kunde svårligen tillerkännas högre lön
än nyssnämnda båda befattningshavare. Om en differentiering av lönen till
de båda varvsdirektörerna ansåges motiverad, borde varvsdirektören i Stockholm
placeras i lönegrad C 9 och varvsdirektören i Karlskrona i lönegrad
C 10. Varvsdirektören vore ej helt jämförbar med direktören för ett privatvarv,
som också måste vara framstående affärsman. Det kunde väl tänkas,
att varvsdirektören lämpligen borde vara militär.
Statens krisrevision har ansett skäl föreligga för såväl civil som militär
chef men ansett övervägande skäl tala för alt varvschefen vore civil. En
av hans viktigaste uppgifter vore att verkställa en avvägning mellan de beställande
militära avdelningarnas och den utförande verkstadsavdelningens
olika önskemål. Då denna uppgift ej vöre av militär natur, borde varvsdirektörsbefattningen
i första hand rekryteras från civila eller civilmilitära
personalkategorier. Ordningsföljden sammanhängde närmast med beredskapen
och måste således avgöras av högre myndigheter. Krisrevisionen har
understrukit behovet av att varvsdirektören erhölle tillräckligt hög löneställning.
Sveriges arbetsledare!örbund har anslutit sig till den uppfattning, varåt
reservanterna Aste och Lundeqvist givit uttryck.
Beträffande förrådsverksamheten bär marinförvaltningen förklarat
sig icke ha någon erinran utom beträffande de allmänna materialförrådens
infogande i organisationen. Beredskapssynpunkterna gjorde sig
här särskilt starkt gällande. Det med beredskapshållningen förenade omfattande
arbetet borde ej åvila verkstadsledningen. En uppdelning av materialförråden
enligt 1941 års örlogsvarvskommittés huvudprincip borde alltså
ske. Redan detta innebure en betydande koncentration i jämförelse med
nuvarande förhållanden.
Krigsmaterielverket har funnit förslaget i fråga om förrådsverksamheten
lämpligt, medan försvarets fabriksstyrelse ifrågasatt, om icke materialförråden
borde läggas under »planeringsavdelningen».
Statens krisrevision har ansett, att en utbrytning av fartygens intendenturinventarier
ur de nuvarande reservinventarieförråden i och för sig icke syntes
fylla något praktiskt ändamål.
Förslaget om inrättande av en upphandlingscentral har icke
mött annan erinran än att fabriksstyrelsen ifrågasatt, örn icke densamma
borde läggas direkt under verkstadsdirektören.
Kungl. Maj.ts proposition nr 166.
31
Rörande remissinstansernas inställning till lönefrågorna för annan
personal än de högsta cheferna må följande anföras.
Marinförvaltningen har påpekat, att utredningen icke till behandling upptagit
frågan om sektionschefernas löneställning. Det vore nödvändigt med
garantier för att sektionscheferna ägde nödig sakkunskap och auktoritet.
Därför borde de åtminstone inom vapenavdelningen vara regementsofficerare.
Officerstillgången i fred syntes ej lägga hinder i vägen härför. Detta
torde också lia varit utredningens mening.
Chefen för Sydkustens marindistrikt har ansett, att varvschefen borde
förordnas på sex år i lönegrad Ob 3 i stället för i lönegrad Ob 2.
Krigsmaterielverket har ansett, att alternativt högre eller lägre beställningshavare
borde placeras såsom avdelningschefer. Ämbetsverket har vidare
ifrågasatt, om icke en civil chef för intendenturavdelningen borde utses.
Krigsmaterielverket har vidare tillstyrkt det föreslagna sättet för avlöning
av den icke-ordinarie tjänstemannapersonalen.
Försvarets fabriksstyrelse har framhållit, att en tillfredsställande personalrekrytering
förutsatte ett relativt rörligt lönesystem.
Statens krisrevision har framhållit att, örn varvsdirektören vöre militär,
chefen för vapenavdelningen borde placeras högst i lönegrad Oa 5. Vore
varvsdirektören civil, borde chefen för vapenavdelningen vara placerad i
lönegrad Oa 6. Någon differentiering av lönerna mellan befattningshavarna
i Stockholm och de i Karlskrona borde icke göras, enär den olika omfattningen
av verkstadsrörelsen torde ha föranlett högre lönegradsplacering av
vissa befattningshavare i Karlskrona än i Stockholm och då chefen för
vapenavdelningen ju ej skulle leda någon verkstadsrörelse.
Försvarets civila t jänste mannof örbund har förutsatt, att kontraktsans tänning
av personal skulle upphöra sedan normala tider åter inträtt. Starka
skäl talade för att en del personal vid varven, även inom verkstadsrörelsen,
borde uppföras på ordinarie stat. Den åsyftade lättnaden i anställnings- och
inplaceringsfrågor kunde ernås genom att beslutanderätten i sådana frågor
överlätes till respektive lokala myndigheter. En förutsättning vore emellertid,
att anställningsvillkoren ej försämrades. Det vore onödigt och oriktigt att
sönderbryta gällande avlönings- och pensionsbestämmelser för den relativt
fåtaliga grupp befattningshavare, som erfordrades för varvens verkstadsrörelse.
Den nuvarande personalen borde i första hand ifrågakomma till
anställning inom den nya organisationen utan iakttagande av särskilt ansökningsförfarande
och utan att ändrade anställningsformer komme i tilllämpning.
Om personalindragningar mot förmodan skulle förekomma, förutsattes,
att vedergällning skulle utgå i form av avskedsersättning eller förtidspension.
Sveriges arbetslcdareförbund har utgått från att, så snart föreliggande
förslag antagits, frågan örn arbetsledarnas inplacering i lönegrad och löne
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
klass Romme att underkastas en ingående prövning. Varvsdirektörerna borde
ta befogenhet att utanordna övertidsersättning till den arbetsledande personalen.
Förbundet förklarade sig angeläget, att den nuvarande relativa anställningstryggheten
icke uppluckrades.
Vad angår de med varvsorganisationen sammanhängande 1 o k a 1 f r åg
o r n a bar marinförvaltningen förklarat sig vilja intaga en avvaktande
ställning till spörsmålet om uppförande av gemensamma förvaltningsbyggnader.
Praktiska skäl talade nämligen för att åtminstone vissa sektionschefer
för närvarande icke borde inrymmas i en dylik byggnad. Då sektionscheferna
borde ha all möjlig lättnad för vinnande av omedelbar kontakt med
underlydande arbetsavdelningar och förråd, vore marinförvaltningen icke
beredd att tillstyrka uppförande för närvarande av gemensamma förvaltningsbyggnader
av den storleksordning, utredningen tänkt sig. Marinförvaltningen
ämnade framdeles inkomma med närmare förslag härom.
Chefen för Ostkustens marindistrikt har framhållit, att byggnadsfrågan
för varvet i Stockholm intimt sammanhängde med andra byggnadsärenden
avseende Skeppsholmen och därför ej borde lösas separat.
Statskontoret har uttalat, att mera omfattande byggnadsarbeten vid örlogsvarvet
i Stockholm ej borde igångsättas, innan frågan örn flottstationens
framtida förläggning vore slutligt löst.
Vad angår kostnadsfrågan har chefen för marinen anfört, att
principbeslut medtörande vittgående och kostsamma organisatoriska ändringar
under inga omständigheter finge fattas, innan kostnadsfrågan vore
fullt klarlagd.
Marinförvaltningen har framhållit, att en detaljerad kostnadsberäkning
oj kunde utföras med mindre organisationen utarbetades i detalj.
Varvskamreraren i Stockholm har påpekat, att utredningen i fråga örn
relationen mellan den administrativa personalen och antalet arbetare utginge
från det nuvarande arbetarantalet, vilket vid återgång till fredsförhållanden
säkerligen Romme att avsevärt reduceras.
Sveriges arbetsledareförbund har anfört, att antalet arbetsledare per arbetare
inom örlogsvarven vore ungefär detsamma som inom privatindustrien.
Någon nämnvärd inskränkning i antalet arbetsledare vid örlogsvarven borde
därför icke komma ifråga.
Beträffande finansieringen av verkstadsrörelsen har riksräkenskapsverket
framhållit, att en förutsättning för genomförande av ifrågavarande
förslag vore inrättande av särskilda kapitalfonder eller eventuellt delfonder
av fabriksfonden. I avvaktan på närmare utredning rörande verkstädernas
kapitalbehov kunde riksräkenskapsverket endast i princip ansluta
sig och förorda, att saken ordnades i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som föreslagits beträffande försvarets fabriksfond.
Kungl. Maj:ts proposition nr Ilia.
33
Försvarets fabriksstyrelse har framhållit, att rättvisande självkostnadsberäkningar
vöre en nödvändig förutsättning för en effektiv fortgående
rationalisering av driften.
I fråga om tidpunkten för genomförandet av den föreslagna
organisationen har marinförvaltningen erinrat, att utredningen icke
gjort något uttalande härom. I de av de underlydande myndigheterna avgivna
remissutlåtandena hade nied särskild styrka framhållits, att omorganisationen
borde uppskjutas till dess normala fredsförhållanden åter inträtt.
Givetvis borde stor försiktighet iakttagas. Det vore emellertid angeläget,
att det sedan många år föreliggande kravet på en omorganisation snarast
möjligt kleve tillgodosett. Det borde därför undersökas, i vad män reformen
kunde ske redan nu. Det vöre icke uteslutet att under den närmaste tiden
genomföra en centralisering av verkstäderna och som följd därav organisera
den övriga delen av varvet såsom ett planerande, rekvirerande och kontrollerande
organ, allt enligt utredningens huvudlinjer. En sådan reform syntes,
om erforderlig försiktighet iakttoges, kunna genomföras utan att varven
stördes i fullgörandet av dem nu påvilande uppgifter. Det vore nämligen här
ej fråga örn något sönderbrytande av den nuvarande organisationen utan
endast örn en omgruppering av arbetsfördelning och ansvar. Vissa detaljer,
såsom skriftväxling inom varven, berörande varvens interna organisation,
syntes jämväl i många avseenden vara av beskaffenhet att kunna
genomföras omedelbart. I anslutning till det anförda har marinförvaltningen
hemställt, att Kungl. Majit måtte dels avlåta förslag till riksdagen, att örlogsvarven
skulle från och med tidpunkt som av Kungl. Majit finge bestämmas,
organiseras efter i huvudsak det av 1943 års utredning framlagda förslaget
med däri av marinförvaltningen föreslagna jämkningar, dels ock uppdraga
åt marinförvaltningen att vidtaga de förberedande åtgärder, som prövades
erforderliga för organisationens genomförande, samt att till Kungl. Majit
inkomma med de framställningar och medelsäskanden, som vore därav betingade.
Beträffande de synpunkter, som chefen för marinen anlagt på frågan
om tidpunkten för reformens genomförande, må hänvisas till de referat,
som lämnats i anslutning till huvudgrunderna för förslaget och till frågan
örn verkstadsrörelsens organisation.
Chefen för kustflottan har framhållit, att beredskapen på örlogsvarven
komme att bli lidande under pågående omgestaltning av dem.
Chefen för Sydkustens marindistrikt har på det enträgnaste varnat för
varje större och ovarsam omläggning, så länge beredskap vore rådande.
Statens krisrevision har erinrat, att det föreliggande förslaget ej i alla
detaljer vore definitivt. Det gällde ali härvid gå fram med försiktighet och
att ej tillskapa mindre nödvändiga befattningar. Det vore nödvändigt att
Biliam; till riksdagens protokoll, ira sami. Nr 166.
Departements
chefen.
34 Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
giva organisationen rörlighet, så att smidig återgång till fredsförhållanden
möjliggjordes.
Försvarets fabriksstyreise bär understrukit betydelsen av att den närmare
utformningen av varvsorganisationen icke för närvarande alltför mycket
bundes. Detaljbestämmelserna borde utarbetas i samförstånd med de blivande
varvs- och verkstadsdirektörerna.
Frågan örn örlogsvarvens organisation har sedan en mansålder tid efter
annan varit föremål för överväganden. Till behandling ha därvid förevarit
bland annat spörsmålen örn ökat inflytande för den ingenjörtekniska
sakkunskapen, örn förenkling av organisationen och nedbringande av örlogsfartygens
underhållskostnader med stöd av jämförelser med privatindustriens
organisationsformer och arbetsmetoder samt örn koncentration
av verksamheten inom de militärtekniska varvsdepartementen. De senare
årens utveckling ifråga örn rationalisering av verkstadsdrift har skärpt
kraven på teknisk och industriell utbildning och erfarenhet hos ledningen
för varvens verkstäder. Det kan icke gärna av den militära personal, som
nu har ledningen av stora delar av verkstadsrörelsen, fordras alt den skall
äga tillräckliga insikter för självständigt bedömande av sådana vid industriell
drill uppkommande frågor som planering, anskaffning och utnyttjande
av moderna arbetsmaskiner, ackordsättning, arbetsstudier samt den underlydande
personalens tekniska kapacitet och därav betingad placering och
lämplighet för befordran. Den nuvarande splittringen av verkstadsrörelsen
till samtliga varvsdepartement medför vidare, att olika metoder komma till
användning vid ackordsättning, arbetsstudier m. m., att den för planläggningen
av maskininköp för rörelsen i dess helhet erforderliga överblicken
försvåras och att ojämnheter i arbetsbelastningen icke i tillräcklig utsträckning
kunna utjämnas. Härtill kommer, att verkstadsledningen betungas
med ett stort antal för själva verkstadsrörelsen främmande förvaltningsuppgifter.
Det kan ej heller anses tillfredsställande, att såväl tillverkningen vid
verkstäderna som kontrollen av den färdiga produkten handhavas av ledningen
för ett och samma varvsdepartement. Det har vidare riktats kritik
mot örlogsvarvens självkostnadsberäkning med hänvisning till att fördelningen
av utgifterna för den tekniska driften och för den militära beredskapen
med varvens nuvarande organisation icke kan till fullo klarläggas.
Vissa på kostnadssiffrenia inverkande faktorer medtagas nämligen icke i
beräkningen, varigenom den bokförda kostnaden kommer att framstå såsom
lägre än den verkliga. I anslutning härtill har framhållits, att omkostnadsberäkningarna
borde uppläggas enligt samma system som för motsvarande
privatindustriella anläggningar.
De mest betydande brister, som vidlåda den nuvarande varvsorganisationen,
äro även enligt min mening att hänföra till verkstadsrörelsen. Före
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
35
fintligheten av dessa brister har också från skilda håll vitsordats. Vissa
remissmyndigheter ha emellertid ansett, att det lör avhjälpande av dem
vore tillfyllest att beträda de partiella reformernas väg. För min del har
jag kommit till den uppfattningen, att en mera genomgripande omläggning
av verksamheten på förevarande område icke längre bör uppskjutas.
Avgörande för mitt ståndpunktstagande ha främst varit önskemålet att
så långt det är möjligt ställa verkstadsrörelsen under enhetlig, tekniskt sakkunnig
ledning och strävan alt nå fram till en klarare uppfattning om den
ekonomiska sidan av denna rörelse såsom en utgångspunkt lör rationaliseringsåtgärder.
Samtliga utredningar, som under senare år behandlat hithörande
frågor, lia ansett, att örlogsvarven eller i varje fall den vid dem bedrivna
verkstadsrörelsen borde erhålla en i ekonomiskt hänseende relativt
fristående ställning gentemot budgeten. Huvudskälet härtill har genomgående
varit, att man genom att behandla varven eller de i dem ingående
verkstadsorganisationerna såsom ekonomiskt avgränsade enheter
skulle skapa ett säkrare underlag för en självkostnadsberäkning, som
kunde utföras i närmast möjliga överensstämmelse med privatindustriens
beräkningsmetoder. Efter vad bolagsutredningen och de båda
örlogsvarvsutredningarna anfört rörande organisationsformen torde det
vidare vara klarlagt, att bolagsformen icke bör komma ifråga för örlogsvarvens
vidkommande. Såväl 1941 års kommittéförslag och verkstadsnämndens
överarbetning därav som 1943 års förslag rörande varvsorganisalionen
ha förutsatt, att den vid örlogsvarven bedrivna verkstadsrörelsen skulle organiseras
såsom statlig affärsdrift. För egen del ansluter jag mig med de reservationer,
som i det följande angivas, till den uppfattning, som sålunda
kommit till uttryck. I en rättvisande självkostnadsberäkning ligger uppenbarligen
en stark drivkraft för verkstadsledningen att effektivisera verkstadsrörelsen
därhän, att den till lägsta möjliga pris kan utföra ett fullgott
arbete.
Kravet på affärsmässighet kan emellertid icke göra sig gällande i
samma utsträckning inom varvsrörelsen som inom enskilda företag. Särskilda
omständigheter göra sig härvidlag gällande. Att märka är, att arbetstillgången
inom varvsrörelsen är ojämn. Så infalla alltid forcerade rustningar
på våren och en avsevärt minskad arbetstillgång på sommaren. Därest
nybyggnadsverksamheten icke är av den omfattning eller i det läge, att den
kan sysselsätta från rustningsarbetena frigjord personal, kan en reduktion
av personalen bli påkallad. Örn yrkeskunnig personal efter upprepade tillfälliga
entlediganden lämnar varvet, minskas uppenbarligen dettas effektivitet.
Uppenbart är, att hänsyn lill dessa förhållanden måste tagas vid rörelsens
bedrivande, även örn det sker på bekostnad av kravet på affärsmässighet.
Vid övervägande av spörsmålet, i vad mån varvsrörelsen kan få en af
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
färsmässig uppläggning, måste även beaktas alla störande moment, som inträffa
på ett örlogsvarv genom fartygs haverier, oförmodade krav på rustning
av fartyg m. m. Vid dylika arbetens utförande måste givetvis förutsättas,
att kostnaderna för ett visst arbete i och för sig kunna komma att
ställa sig alltför höga genom övertidsarbete, forcering o. dyl. Slutligen må
ej förbises, att affärsmässigheten icke får bli ett självändamål, då varvens
väsentliga uppgift dock är att uppehålla marinens stridsberedskap. För
ledningen av varvsrörelsen gäller sålunda att avväga affärsmässigheten i
driften mot de krav, som den militära beredskapen uppställer.
1941 års örlogsvaiVskommitté har i sitt förslag — liksom verkstadsnämnden
i sin överarbetning därav — förordat en uppdelning av de nuvarande
örlogsvarvens verksamhet på två relativt fristående organisationer, vardera
i förvaltningshänseende direkt underställd marinförvaltningen. Den ena
delen av varven skulle svara för den beställande, kontrollerande och förrådsförvaltande
verksamheten, den andra för det verkstadsmässiga utförandet
av arbetena. 1943 års utredning, som byggt på motsvarande uppdelning
av verksamheten, har emellertid förutsatt en gemensam ledning på
platsen. Principiellt sett tala åtskilliga skäl för förstnämnda ståndpunkt.
En i viss mån liknande frågeställning förelåg vid de överväganden,
som föregingo inrättandet av krigsmaterielverket och försvarets
fabriksverk. Därvid ilrågasattes från vissa håll, att de båda verken skulle
sammanhållas till en enhet. Ett sådant sammanförande ansågs emellertid
av skäl, som angivits i propositionen 1943: 180, icke böra ske. Vad angår
örlogsvarven är läget dock ej helt detsamma. Att å ena sidan affärsmässigheten
för örlogsvarvens vidkommande har sin givna begränsning och å
andra sidan avsevärt utrymme mäste tillmätas de militära beredskapskraven
och sysselsättningsbehovet har nyss berörts. Det rent lokala sambandet
midian verkstäderna och varvet i övrigt kan ej heller frånkännas betydelse
vid avgörandet av förevarande spörsmål. Örn depåverksamheten och verlcstadsrörelsen
skulle helt skiljas från varandra, kunde det för depåchefen, i
vars intresse det ligger att erhålla mesta möjliga arbete till billigaste pris,
te sig fördelaktigt att överlämna erforderliga arbeten till privata företag.
Detta skulle kunna leda till driftsinskränkningar i verkstäderna. Om det
skulle bli nödvändigt att i större utsträckning hänskjuta meningsskiljaktigheter
till marinförvaltningen för prövning, komme detta givetvis att i hög
grad nedsätta organisationens effektivitet och medföra betydande risker
för beredskapen i fall, då snabba beslut erfordras. I betraktande av det nu
anförda och med den inställning jag har till frågan örn örlogsvarvens omorganisation
— nämligen att det här främst gäller att skapa förutsättningar
för en effektivisering och rationalisering av varvsrörelsen och icke att
genomföra en renodlad affärsdrift — har jag stannat vid att föreslå en enhetlig
ledning för varje varv i dess helhet.
Kungl. Majlis proposition nr 166.
37
Ifråga om gränsdragningen mellan verkstadsrörelsen oell varvens verksamhet
i övrigt kan jag i stort sett ansluta mig till det av 1943 års utredning
framlagda förslaget. Jag förordar sålunda i princip, att verkstadsrörelsen
skall omfatta i första hand arbetsavdelningar, som utöva verkstadsdrift
eller äro försedda med arbetsmaskiner, samt därutöver jämväl de nuvarande
militära departementens serviceavdelningar, i den mån arbetet regelmässigt
utföres med anlitande av kollektivavtalsanställd personal. Till
verkstadsrörelsen böra däremot icke hänföras sådana arbetsavdelningar
som handhava sprängämnen, laddade ammunitionseffekter o. dyl. Den
civila personal, kollektivavtalsanställd eller annan, som utför arbeten vid
arbetsavdelningar, vilka icke ingå i verkstadsrörelsen, förutsättes organisatoriskt
tillhöra den sistnämnda samt avlönas och redovisas av denna men
ställas till förfogande på stående eller tillfällig rekvisition. Anmärkas må,
att den personal, som på detta sätt blir föremål för rekvisitionsförfarande,
är förhållandevis fåtalig. I huvudsak gäller det här viss personal vid skjutbanorna,
apteringsverkstäderna samt ammunitions-, reservinventarie- och
drivmedelsförråd. I likhet med marinförvaltningen anser jag emellertid
tillrådligt att blott successivt och efter hand som omständigheterna det
medgiva genomföra övergången till det nya systemet i förevarande hänseende.
Jag förutser även behov av jämkningar i förslagets detaljer på denna
punkt. Det nu sagda gäller i tillämpliga delar även utredningens förslag
om ett samordnande för samtliga försvarsgrenar av underhålls- och reparationstjänsten
i Karlskrona och dess närhet, vilket förslag särskilt berör
nämnda verksamhetsgren vid kustartilleriet. Före omorganisationens slutliga
genomförande böra även de av chefen för sjökarteverket berörda spörsmålen
närmare klarläggas.
1943 års utredning har i sill betänkande behandlat de varvsorganisatoriska
spörsmålen endast såvitt angår Stockholms och Karlskrona örlogsvarv.
Utredningen har icke ansett sig böra framlägga något förslag till organisation
av Göteborgs örlogsvarv, bland annat med hänsyn till att frågan
om samordnande av reparalionsljänsten för armén och marinen inom
Västkustens marindistrikt vid tidpunkten för avlämnandet av utredningens
förslag ännu icke var avgjord. Utredningen har emellertid ansett, att dess
förslag med fördel läte sig genomföra även i fråga örn Göteborgs örlogsvarv.
För min del utgår jag i det följande från att omorganisationen i första
hand skall avse de båda förstnämnda örlogsvarven. Jag räknar emellertid
liksom utredningen med att de principer, som ligga till grund för förslaget,
så långt det är möjligt böra bringas i tillämpning även beträffande
varvet i Göteborg. Lokalt sett äro förutsättningarna härför goda. Det bör
emellertid ankomma på marinförvaltningen alt närmare undersöka, i vilken
utsträckning en sådan tillämpning är möjlig, varvid bör beaktas att
38
Kungl. Majlis proposition nr 166.
sistnämnda varv är av väsentligt mindre omfattning än de övriga och alt
självfallet organisationen måste lämpas därefter.
På grundval av den nu föreliggande utredningen är det icke möjligt eller
ens lämpligt att taga ställning till alla enskildheter i den nya organisationen.
Det ståndpunktstagande, som i detta sammanhang kan komma i
fråga, måste få karaktären av ett principavgörande; den definitiva utformningen
av organisationen måste bli beroende av de erfarenheter, som vinnas
under organisationens uppbyggande. För nästkommande budgetår
böra därför icke vidtagas några med omorganisationen sammanhängande
ändringar i personalstaterna, som föranleda krav på ändrad medelstilldelning.
De nya befattningar, som kunna finnas erforderliga redan under
nästa budgetår, torde till en början i avbidan på närmare erfarenheter böra
vara förenade med arvoden, att bestridas från medel, som från vederbörliga
sakanslag tillföras örlogsvarven.
Vad angår chefskapet för örlogsvarven äro växlande uppfattningar företrädda
bland remissmyndigheterna. Jag inser väl, att det — såsom chefen
för marinen framhållit — kan vara av betydelse, att chefen för ett örlogsvarv
tjänstgjort såsom fartygschef, men finner denna omständighet i och
för sig icke vara utslagsgivande. Det framstår även såsom ett önskemål, att
varvschefen äger administrativ och teknisk-industriell förfarenhet. Enligt
min mening ligger det närmast till hands att anförtro chefskapet åt en officer
eller en mariningenjör. Även en civil tekniker eller industrimän torde
kunna ifrågakomma. Frågan örn löneställningen för varyscheferna synes
mig tills vidare böra lämnas öppen. Någon ändring av benämningen å ifrågavarande
befattning ifrågasätter jag ej för närvarande. Det synes mig vidare
erforderligt, att verkstadsdirektör^! i förhållande till varvschefen erhåller en
relativt självständig ställning i vad angår verkstadsdriften.
Mot 1943 års utrednings förslag till organisation av verkstadsrörelsen har
jag i huvudsak intet att erinra. Jag tillstyrker således, att verkstäderna ställas
under ledning av en verkstadsdirektör, på vilken bör ställas samma krav
som på en civil industrichef i liknande verksamhet. Såsom närmaste man
bör verkstadsdirektören till sitt förfogande ha en överingenjör. Under verkstadsdirektören
böra kamerala och därmed sammanhängande ärenden handläggas
på ett huvudkontor under ledning av en verkstadskamrer^. Verkstadsdirektören
direkt underställda böra vara ritkontoren vid verkstäderna.
Upphandling för verkstädernas räkning bör ombesörjas av en till huvudkontoret
förlagd upphandlingsavdelning.
Som assistenter vid ledning av arbetena bör överingenjören, när behov föreligger,
till sitt förfogande ha nybyggnads- och ombyggnadsingenjörer.
Överingenjören direkt underställda böra vidare vara en planeringsingenjör,
en arbetsstudieingenjör och en driftsingenjör. Under överingenjören bör
arbetet vid de olika verkstäderna ledas av arbetschefer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
39
1 syfte att under utnyttjande av vidast möjliga rekryteringsbas i konkurrens
med privatindustrien tillförsäkra verkstäderna dugande ledare måste
självfallet relativt goda löner kunna erbjudas. 1943 års utredning har för
sin del föreslagit, att verkstadsdirektören i Stockholm skulle uppföras i
lönegrad C 8 (grundlön 16 000 kronor) och verkstadsdirektören i Karlskrona
i lönegrad C 9 (17 000 kronor) samt att överingenjören i Stockholm
skulle placeras i lönegrad C 6 (14 000 kronor) och överingenjören i Karlskrona
i lönegrad C 7 (15 000 kronor). Två av utredningens ledamöter ha
emellertid anmält avvikande Hjerling under framhållande, att ifrågavarande
befattningshavare borde uppföras i lönegrad C 12 (20 000 kronor) respektive
C 13 (22 000 kronor) samt C 8 (16 000 kronor) respektive C 10
(18 000 kronor). För min del anser jag, att de av utredningens majoritet
föreslagna löneställningarna böra vara tillfyllest för att kvalificerade krafter
skola kunna förvärvas till ifrågavarande poster.
Vad beträffar de militärtekniska delarna av varven biträder jag utredningens
förslag om inrättande av en fartygsavdelning, avsedd att handhava
den beställande och kontrollerande verksamheten med avseende å fartygens
skrov, maskinerier samt elektriska och teletekniska anläggningar. I
fråga om vapenavdelningen har från vissa håll tvekan yppats. Sålunda har
ifrågasatts, örn en särskild chef för en vapenavdelning vöre erforderlig samt
om icke denna befattning borde utgå ur organisationen och den nuvarande
indelningen i militära departement bibehållas. För min del finner jag
ändamålsenligt, att frågor örn örlogsfartygens bestyckning i olika hänseenden
under varvschefen sammanhållas av en person. Örn en sådan anordning
tillämpas, torde åtminstone i vissa fall för befattningarna som sektionschefer
inom vapenavdelningen kunna avses officerare i något lägre
tjänstegrader än de som för närvarande uppehålla chefskapet för motsvarande
varvsdepartement. Inrättandet av en befattning såsom chef för vapenavdelningen
är även såtillvida av betydelse, att en önskvärd avlastning
av detaljarbete från varvschefen till innehavaren av nyssnämnda befattning
kan ske. Jämväl ifråga örn intendenturavdelningen har tvekan yppats.
I anslutning lill vad marinförvaltningen härom anfört vill jag framhålla,
att chefen för denna avdelning avsetts skola vara kassabeslutande och övertaga
handläggningen av de mera kvalificerade ärendena, till följd varav
varvssekreteraren och varvskamreraren sannolikt icke behöva vara samma
högt kvalificerade tjänstemän som för närvarande. Varvschefen bör vidare
ha möjlighet att även inom det arbetsområde, som avsetts för intendentur
avdelningen, delegera beslutanderätten i samma utsträckning som i förhållande
till övriga avdelningschefer. Beträffande ärenden, som röra varvet
i dess helhet, exempelvis medelsäskanden, arbetsplan samt fördelning av anslag
och anvisningar på avdelningarna lii. m., har avdelningen vidare avsetts
skola vara ett sammanhållande organ. Den har vidare avsetts skola
40
Kungl. Mcij:ts proposition nr 166.
tillhandagå med uppsättande och expediering av avgående skrivelser, uppgifter
och utredningar, erforderliga för övervakning av anslagsbelastning
lii. m. Det synes därjämte vara av betydelse, att krigsförberedelsearbetet i
förråden, vilket företett stora brister, får en målsman av tillräcklig skicklighet
och kompetens. Med hänsyn härtill vill jag för min del i princip tillstyrka
förslaget örn inrättande av en särskild intendenturavdelning. Det
bör emellertid enligt min mening närmare övervägas, örn ej avdelningen
kan begränsas i förhållande till vad utredningen föreslagit. Vidare bör undersökas,
örn det icke på längre sikt kan visa sig lämpligt att exempelvis å
befattningarna såsom varvskamrerare och''varvssekreterare placera civila
lackmän. Frågan härom synes lämpligen böra övervägas i .samband nied
den utredning rörande marinintendenturkårens sammansättning, till vars
igångsättande jag inom den närmaste tiden kommer att begära Kungl.
Maj:ts bemyndigande. Det synes även böra övervägas, örn icke vissa fördelar
kunna vara förenade nied att ställa varvskansliet direkt under varvschefen.
I avbidan på den särskilda utredning rörande fortifikationsförvaltningarnas
inom kustartilleriförsvaren sammansättning och ställning inom organisationen
torde med avgörandet av frågan om handläggningen av byggnadsfrågorna
vid varven böra tills vidare anstå.
Vad angår förrådsverksamheten kan jag i stort sett ansluta mig till utredningens
förslag. Med hänsyn till vad marinförvaltningen härom anfört
anser jag dock, att frågan örn de allmänna materialförrådens infogande
i organisationen bör ytterligare övervägas. Marinförvaltningen har härutinnan
förordat en uppdelning av materialförråden i enlighet med den
huvudprincip, sorn angavs av 1941 års kommitté, nämligen på ett verkstadsförrad
och ett allmänt förråd. Det torde få ankomma på Kungl.
Majit att framdeles meddela beslut rörande detta spörsmål.
Utredningen har icke till behandling upptagit frågan om sektionschefers
och lägre befattningshavares löneställning. Det torde ej heller vara erforderligt
att i förevarande sammanhang, då fråga är allenast om principerna
för varvsorganisationen, taga ståndpunkt till dessa detaljer. Hithörande
spörsmål böra under förberedelsetiden ytterligare övervägas. Självfallet
bör därvid beaktas, att organisationen icke göres mera omfattande
eller kostsammare än omständigheterna oundgängligen kräva.
I fråga örn anställande av verkstädernas tjänstemannapersonal ha i de under
senare år verkställda utredningarna i ämnet framhållits betydelsen
av en uppmjukning av de relativt stela bestämmelser, som nu gälla i fråga
örn tjänstemännens anställnings- och löneförhållanden, så att större
frihet erhölles vid anställande eller omflyttning av personal ävensom vid
lönesättningar. 1943 års utredning, som framhållit, att det vore förenat med
särskilda svårigheter att tillfredsställande lösa detta spörsmål, har förut
-
Kungl. Majus proposition nr 166.
41
satt, att personalens anställningsförhållanden komme att regleras i överensstämmelse
med vad som vore stadgat i fråga om personalen vid försvarets
fabriksstyrelse underställda anläggningar. Häremot har jag intet
att erinra.
Vidkommande de av 1943 års utredning berörda lokalfrågorna har marinförvaltningen
förklarat sig vilja intaga en avvaktande ställning till
spörsmålet om uppförande av gemensamma förvaltningsbyggnader åtminstone
av den storleksordning, som utredningen tänkt sig. Ej heller jag är
beredd att nu taga ställning till frågan härom. Med avgörandet av detta
spörsmål torde få anstå i avbidan på den närmare utredning, som marinförvaltningen
förebådat.
I fråga örn kostnaderna för den nya varvsorganisationen har 1943 års
utredning ansett det icke vara möjligt att utföra en detaljerad kostnadsberäkning,
förrän organisationen utarbetats i detalj, varmed enligt utredningens
mening borde anstå till dess principbeslut angående organisationen
fattats samt de blivande varvs* och verkstadsdirektörema utsetts. Utredningen
har emellertid gjort vissa schematiska jämförelser mellan den
föreslagna och den nu gällande organisationen i syfte att belysa förslagets
ekonomiska konsekvenser. Utredningen har kommit till den uppfattningen,
att genom den centralisering av ledningen av verkstadsdriften, som
förslaget innebär, en icke obetydlig besparing i fråga om administrativ
personal för den tekniska driften skulle möjliggöras. Även för den övriga
delen av örlogsvarvens verksamhet skulle enligt utredningens mening den
föreslagna centraliseringen medföra vissa personalbesparingar, sammanhängande
med att den nuvarande diarieföringen liksom åtskilliga andra
med expeditionstjänsten förenade arbeten komme att väsentligt förenklas.
Då lönekostnaderna för den administrativa personalen för närvarande
vid varven uppginge till högst avsevärda belopp komme, enligt vad utredningen
framhållit, även en procentuellt obetydlig personalminskning att
medföra avsevärda årliga besparingar i avlöningskostnader och andra utgifter.
Enligt utredningens mening skulle vidare inom den nya organisationen
uppkomma besparingar sammanhängande med ett bättre utnyttjande
av tillgängliga maskinparker.
Med hänsyn till vad 1943 års utredning sålunda anfört anser jag mig
kunna räkna med att ett genomförande av den föreslagna omorganisationen
kommer att medföra vissa besparingar, ehuru dessa äro svåra att
på förhand till beloppet uppskatta. Det väsentliga i reformen är emellertid
enligt min mening alt verksamheten effektiviseras och rationaliseras.
.Tåg förutsätter dock att övergången till den nya organisationen skall ske
med iakttagande av tillbörlig försiktighet. Självfallet bör den nuvarande
personalen, så långt detta är möjligt, utnyttjas även i den nya organisationen.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
De mål, man velat uppnå genom att giva örlogsvarvens verkstadsorganisationer
ställning såsom affärsdrivande, komma säkerligen inom närmare
räckhåll, om redovisningen av verkstädernas tillgångar, inkomster
och utgifter regleras över särskilda kapitalfonder. Konstruktionen av sådana
fonder kan emellertid ordnas efter flera olika alternativ. Sålunda är
det hittills icke utrett, huruvida och i så fall i vilken omfattning örlogsvarvens
a fastighetsfonden redan nu redovisade anläggningsvärden böra
överföras till dessa nya fonder. I detta avseende står det förslag, som framlagts
av 1940 års sakkunniga för utredning av frågan örn fjärde huvudtitelns
uppställning — enligt vilket utnyttjade anläggningsvärden skulle
kvarstå å fastighetsfonden, som härför skulle erhålla ersättning i form avhyra
från örlogsvarven — alltjämt öppet. Vare sig en sådan varvsfond redovisar
fastighetsvärdena eller förhyr dem av fastighetsfonden, kommer
varvens verkstadsrörelse att belastas med de kostnader för dessa fastigheter,
som nu täckas av det a fjärde huvudtiteln uppförda ersättningsanslaget,
d. v. s. underhåll, avsättning till värdeminskningskon to och ränta å
investerat kapital. Dessa kostnader skulle i så fall i den mån de av-se för
varvsrörelsen utnyttjade anläggningar övervältras från ersättningsanslagen
till örlogsvarvens driftstitlar och därmed indirekt komma att belasta
sakanslagen. Detta förutsätter en omräkning av dessa anslag, för vars utförande
underlag ännu saknas.
I samband därmed uppkomma även andra hittills icke utredda spörsmål
rörande ev-entuell överflyttning till verkstadsdriften av kostnader för vissa
avlöningar samt redovisning av beredskapskostnader m. m. Därvid bör
även övervägas, i vilken omfattning systemet med grundavskrivning från
särskilda anslag å driftbudgeten bör tillämpas vid ny kapitalinvestering,
särskilt med hänsyn till investeringar av beredskapskaraktär.
Även örn jag kan ansluta mig till den av 1943 års utredning uttalade
uppfattningen, att uppläggandet av särskilda fonder för örlogsvarven skulle
medföra fördelar i flera avseenden, är jag av nu angivna skäl icke
beredd att taga slutlig ställning till dessa spörsmål. De frågor, som äro
förknippade med en dylik fondbildning, torde framdeles få föreläggas
riksdagen.
I fråga örn tidpunkten för genomförandet av den föreslagna omorganisationen
har 1943 års utredning icke gjort något uttalande. Med stöd av de
överväganden rörande detta spörsmål, som ägt rum inom försvarsdepartementet,
föreslår jag följande huvudsakliga riktlinjer för det fortsatta förberedandet
av och övergången till den nya organisationen.
Givetvis vore det av största värde, örn befattningarna såsom verkstadsdirektör
kunde tillsättas i samband med detaljplaneringen av organisationen.
Med hänsyn till nuvarande förhållanden på arbetsmarknaden kan
emellertid icke med säkerhet påräknas att inom den närmaste tiden erhålla
Kungl. Majlis proposition nr 166.
43
kvalificerade sökande till nämnda befattningar. Det torde därför bliva erforderligt
att vid omorganisationen i möjligaste mån utnyttja den personal,
som för närvarande finnes tillgänglig, med förstärkning genom nyanställning
av viss personal i mindre omfattning. Till en början synes anställning
böra ske av personer, som, örn de visa sig lämpliga, skulle kunna
erhålla de blivande befattningarna såsom överingenjör. Anställning bör
tills vidare ske genom kontrakt mot lön, som ungefärligen motsvarar de
belopp, vilka i det föregående föreslagits för fast anställda överingenjörer.
Till dessa befattningshavares förfogande bör därjämte ställas biträden
specialiserade på planering, verkstadsboktöring o. dyl.
Det skulle åligga överingenjörerna vid örlogsvarven att enligt direktiv
från marinförvaltningen detaljplanera den nya organisationen. På överingenjörerna
skulle ankomma att uppgöra generalplaner över samtliga
verkstäder inom ett varv samt deras användning i den nya organisationen,
så att en rationell fördelning av arbetet ernås, ävensom att uppgöra planer,
hur arbetsstudier, ackordsättning, maskininköp och arbetsledning skola
kunna på bästa sätt samordnas. Om anställning mot arvode av överingenjörer
kan ske omkring den 1 juli 1944, borde detaljplan för den centrala
verkstadsrörelsens organisation kunna vara utarbetad till omkring den
1 april 1945.
Parallellt med planeringen av den centrala verkstadsrörelsen bör liknande
planering enligt direktiv från marinförvaltningen verkställas rörande organisationen
av de militärtekniska avdelningarna. Omkring den 1 oktober
1944 bör den interna planeringen inom den blivande vapenavdelningen påbörjas
under ledning av en erfaren regementsofficer vid flottan. Ungefär
samtidigt bör planering av det blivande intendenturorganet påbörjas. Mobiliseringsingenjören
på ingenjördepartementet bör likaledes under hösten
1944 börja uppgöra planering beträffande utformningen av den blivande
fartygsavdelningen. Han bör därvid få förutsätta, att vissa å verkstäderna
nu tjänstgörande ingenjörskrafter skola övergå till den blivande fartygsavdelningen.
Under förutsättning att planeringsverksamheten bedrives rationellt torde
det bliva möjligt att omkring den 1 juli 1945 genomföra själva omorganisationen.
Tidpunkten den 1 juli är vald med hänsyn till att de egentliga vårrustningarnn
beräknas vara avslutade omkring den 1 april och att personalen
sålunda skulle lia tre månader på sig för att närmare orientera sig beträffande
arbetsuppgifter m. m. ävensom med beaktande av att nytt budgetår
börjar den 1 juli. Vid övergången lill den nya organisationen bör all
verkstadsbokföring vara centraliserad lill verkstädernas huvudkontor och
den budgettekniska redovisningen vara centraliserad till varvskainreraren.
Parallellt med planeringsarbetets bedrivande böra preliminära förvaltningsföreskrifter
utarbetas.
44
Kungl. ilaj:ts proposition nr 166.
Fran och med den 1 juli 1945 skulle cheferna för de militärtekniska avdelningarna
börja utfärdande av beställningar till verkstäderna, som före
denna tidpunkt böra lia närmare överblickat sina verkliga självkostnader.
Genom ett sådant tillvägagångssätt som det nu skisserade synes en sådan
övergång till den nya organisationen kunna ernås, att tillfällig nedgång i
varvsrörelsens effektivitet icke behöver befaras. Genom att redan befintlig
personal inom olika grader i största möjliga utsträckning utnyttjas och
egentligen endast en omgruppering av personalen äger runi, synas icke
några invecklade anställningsproblem behöva uppstå. Nu gällande anställningsformer
kunna sålunda tills vidare bibehållas. Givetvis kan dock visa
sig påkallat att även i vissa lägre ledande befattningar tillföra helt ny arbetskraft.
Självfallet är, att det vid utarbetandet av den nya organisationens detaljer
kan visa sig lämpligt att vidtaga vissa jämkningar i organisationen sådan
den nu förelägges riksdagen. Jag förutsätter emellertid, alt Kungl.
Maj:t skall äga vid förslagets genomförande vidtaga de jämkningar däri,
som kunna visa sig erforderliga eller önskvärda.
Även om jag för närvarande räknar med att omorganisationen i stort
sett skall kunna genomföras den 1 juli 1945, torde det böra förbehållas
Kungl. Maj:t att slutligt bestämma tidpunkten för övergången.
Det nu framlagda förslagets huvuddrag kunna sammanfattas i följande
punkter.
1. Örlogsvarven i Karlskrona och Stockholm organiseras på dels en verkstadsavdelning,
dels ock tre militärtekniska avdelningar, nämligen en vapenavdelning,
en fartygsavdelning och en intendenturavdelning.
2. Vartdera av nämnda två varv ställes under enhetlig ledning.
3. Verkstadsavdelningen ställes under ledning av kvalificerade tekniker.
4. Till verkstadsavdelningen hänföras dels arbetsavdelningar, som utöva
verkstadsdrift eller äro försedda med arbetsmaskiner, dels ock de nuvarande
militära departementens serviceavdelningar, i den mån dessas arbete
regelmässigt utföres med anlitande av kollektivavtalsanställd personal. Civil
personal, som i speciella fall erfordras i de militärtekniska avdelningarnas
verksamhet, skall av verkstadsavdelningen på rekvisition ställas till
förfogande.
5. Verkstadsavdelningen får särskild bokföring, varigenom underlag skapas
för en rättvisande självkostnadsberäkning.
6. Eli rationalisering sker jämväl inom de militärtekniska avdelningarna,
bland annat genom sammanförande av vissa av de nuvarande varvsdepartementen
till en avdelning och genom omgruppering av förråden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 166.
/
45
7. Frågan om redovisning av verkstadsrörelsens tillgångar, inkomster
och utgifter över särskilda kapitalfonder samt därmed sammanhängande
spörsmål underställas framdeles riksdagen.
8. Detaljplaneringen i övrigt av den nya organisationen skall i stort sett
Ske i den ordning, som i det föregående närmare angivits. Samtidigt därmed
överväges, i vad mån principerna för omorganisationen kunna bringas
i tillämpning även beträffande örlogsvarvet i Göteborg.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att besluta,
att örlogsvarven skola från och med den tidpunkt, som av
Kungl. Majit bestämmes, organiseras efter i huvudsak den plan
som av mig i det föregående angivits.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Berglund.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1944:384 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av örlogsvarven. s. 14 i texten
- SU 1944:176 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av örlogsvarven. s. 1 i texten