Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av örlogsvarven

1944-03-03 · 45 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 44 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:166, Angående omorganisation av örlogsvarven

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

1

Nr 166.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av örlogsvarven; given Stockholms

slott den 3 mars 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 mars 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson,

Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, fråga örn omorganisation

av örlogsvarven och anför därvid föl jande.

1. (jrlogsvarvens verksamhetsområden och nuvarande organisation.

För närvarande finnas tre örlogsvarv, nämligen — angivna efter storleksordning

— varven i Karlskrona, Stockholm och Göteborg. Örlogsvarvens huvudsakliga

verksamhet omfattar — förutom viss nybyggnadsverksamhet —

underhåll och reparation av marinens fartyg med tillhörande stridsmedel, utrustning

av utgående fartyg och deras förseende med förråd av ammunition,

Bihang till riksdagens protokoll. l:a sami. Nr 366.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr lf>6.

bränsle och maskinförnödenheter samt under expedition erforderlig materialutredning,

omhänderhavande och förvaltande av härför erforderliga förråd

och av förråd för den varvsindustriella rörelsen, iordningställande av hjälpfartyg

vid försvarsberedskap och mobilisering ävensom annan verksamhet,

som står i samband med upprätthållandet och höjandet av sjökrigsmaterielens

beredskap, samt slutligen avrustning och beredskapsförläggning av fartygen

efter expedition. Varvens verkstäder samt material- och drivmedelsförråd

betjäna i stor utsträckning jämväl marindistriktens utom varven

belägna anstalter. Därjämte utföras å örlogsvarven vissa i samband med

förutnämnda verksamhet stående försök, varjämte personal från underofficers-

och sjömanskårerna med flera tjänstgör därstädes bland annat för

att förvärva materielkännedom samt erforderlig kompetens i fråga örn materielens

handhavande.

Vad först angår varven i Karlskrona och Stockholm utövas ledningen av

vartdera varvet av en sjöofficer som chef för örlogsvarvet (varvschef), vilken

i militärt hänseende lyder närmast under chefen för det marindistrikt, till

vilket örlogsvarvet hänföres. Han utövar i tekniskt och ekonomiskt hänseende

under marinförvaltningen uppsikten över och ledningen av varvet. Vid

handläggning av militära ärenden biträdes han av en militärexpedition och

vid handläggning av förvaltningsärenden av ett kansli och ett varvskontor.

Verksamheten fördelas vid vartdera av nämnda båda varv på dels varvsdepartement,

nämligen artilleridepartementet, byggnadsdepartementet, ekipagedepartementet,

ingenjördepartementet, mindepartementet och torpeddepartementet,

de båda sistnämnda vid Karlskrona örlogsvarv sammanförda

till ett departement, benämnt torped- och mindepartementet, dels ock ett

allmänt materialförråd samt ett kol- och oljeförråd, underställda förrådsintendenten.

Vid varje varvsdepartement finnes ett departementskontor;

dock att vid Stockholms varv artilleri-, torped- och mindepartementen ha

gemensamt kontor. Departementens verkstäder och ständiga arbetsplatser

utgöras av arbetsavdelningar, vilka äro sammanförda i arbetsgrupper.

Upphandling för varvens räkning av erforderliga artiklar m. m. verkställes

vid vartdera varvet, i den mån anskaffning icke sker genom marinförvaltningens

försorg, av en central upphandlingsavdelning, i organisatoriskt

avseende ansluten till varvskontoret.

Örlogsvarvet i Göteborg, som bildades den 1 oktober 1943 genom utbrytning

av den tidigare varvssektionen inom Göteborgs örlogsdepå, är av väsentligt

mindre omfattning än de båda övriga varven. Detta varv, som står under

ledning av en regementsofficer, omfattar en vapenavdelning, en ekipageavdelning,

en ingenjöravdelning och ett varvskontor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166. 3

2. översikt av organisationsförslag rörande örlogsvarven under senare år.

Frågan om örlogsvarvens organisation har sedan länge tid efter annan blivit

föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Vid skilda tillfällen har

frågan kommit under riksdagens behandling, och ett stort antal utredningar

ha verkställts. En med utgångspunkt från sjöförsvarskommitténs betänkande

av år 1882 upprättad redogörelse för äldre förslag i ämnet finnes bland handlingarna

i föreliggande ärende, vilka torde få överlämnas till riksdagens vederbörande

utskott. I förevarande sammanhang torde vara tillfyllest att lämna

en kortfattad översikt av de organisationsförslag rörande örlogsvarven,

som under senare år framlagts.

Sedan den försvarsberedskap, som stormaktskrigets utbrott tvingat Sverige

att intaga, ställt frågan om den lämpligaste utformningen av försvarsorganisationen

i dess helhet i ny belysning, tillkallade chefen för försvarsdepartementet

enligt Kungl. Maj:ts den 29 november 1940 givna bemyndigande

sakkunniga för utredning syftande till att enligt närmare angivna grunder

uppdraga mera allmänna linjer för en blivande omorganisation av det militära

förvaltningsväsendet, 1940 års militära förvaltningsutredning. I sitt den

24 februari 1941 avgivna betänkande med principförslag rörande omorganisation

av den militära förvaltningen framhöll utredningen bland annat, att

åtskilliga erinringar gjorts mot den hittillsvarande verksamheten vid försvarsväsendets

industriella anläggningar samt att utredningen efter övervägande,

huru försvarsväsendets verkstäder i framtiden lämpligast borde

vara organiserade, funnit inrättandet av ett eller flera statliga bolag innebära

den ur statens synpunkt ändamålsenligaste lösningen och att därvid örlogsvarven

i Stockholm och Karlskrona samt centrala torpedverkstaden i Motala

borde hänföras till ett bolag.

Genom beslut den 4 juli 1941 uppdrog härefter Kungl. Maj:t åt försvarsväsendets

verkstadsnämnd att i samråd med marinförvaltningen företaga utredning

angående omorganisation av örlogsvarven samt att lill Kungl. Maj:t

inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Nämnden

beslöt att för handhavande av denna utredning tillsätta en särskild kommitté,

som antog benämningen 1941 års örlogsvarvskommitté. Till fullgörande av

sitt uppdrag överlämnade kommittén den 26 mars 1942 till verkstadsnämnden

utredning med förslag till omorganisation av örlogsvarven. Beträffande

de erinringar, som framkommit mot nuvarande organisation av verkstadsrörelsen

vid örlogsvarven, anförde kommittén följande.

Enligt gällande bestämmelser är varvschefen ansvarig icke endast för varvets

förvaltning i dess helhet utan även för den tekniska driften vid varvsdepartementens

verkstäder. Närmast under varvschefen ha departementscheferna,

envar beträffande det honom anförtrodda departementet, samma

uppgift som varvschefen i fråga örn den allmänna förvaltningen; dock äga

de icke fatta förvaltningsbeslut. Verkstadsledningen har kommit att betungas

med en mångfald för verkstadsrörelsen främmande förvaltningsuppgifter,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr KG.

varigenom dess möjligheter att rationellt leda driften och ägna densamma

erforderlig omsorg starkt beskurits. En organisation, som medför ett dylikt

förhållande, är icke ändamålsenlig.

Ur

förekomma. Den militära personalens uppgift bör i stället vara att övervaka

materielens stridsberedskap och utveckling ur militär synpunkt. 1 allmänhet

saknar denna personal den tekniska och industriella utbildning, som erfordras

i ledningen för en verkstadsrörelse, och äger därför icke erforderlig insikt

i bedömandet av vid industriell drift uppstående frågor, berörande exempelvis

planering, anskaffning av arbetsmaskiner, ackordsättning, arbetsstudier,

allmän kännedom örn rationalisering av verkstadsdrift, transportproblem

samt den underlydande personalens tekniska kapacitet och därav

betingad placering och lämplighet för befordran.

Med den utveckling senare år medfört i fråga örn rationalisering av verkstadsdrift,

kan verkstadsrörelsens nuvarande fördelning på departement icke

anses tillfredsställande. Denna organisation var på sin tid ändamålsenlig

men måste numera anses föråldrad på grund av de anspråk, som, huvudsakligen

under senaste två decennier, ställts på verkstadsdrift med hänsyn til!

arbetsstudier, planering, utnyttjande av moderna arbetsmaskiner m. m.

Splittringen av verkstadsrörelsen till samtliga departement medför, att olika

metoder komma att göra sig gällande vid ackordsättning, arbetsstudier m. m.

Den överblick, som erfordras för planläggningen av maskininköp för rörelsen

i dess helhet, försvåras vid decentraliserad ledning genom avsaknaden

av särskilt organ för denna uppgift. Samarbete under band leder ej till etl

tillfredsställande resultat. Vid decentraliserad ledning kunna ojämnheter i

arbetsbelastningen icke i erforderlig mån utjämnas, och maskinparken kan

till följd därav icke i full omfattning utnyttjas.

Såväl tillverkningen vid verkstäderna som kontrollen av den färdigställda

produkten handhaves av departementsledningen. Sålunda tjänstgöra till

exempel vid ingenjördepartementens leveranser av nya eller reparerade fartyg

i regel ingenjörer vid dessa departement sorn ombud för varvschef eller

departementschef. Detta förhållande är principiellt oriktigt och otillfredsställande

bland annat med hänsyn till att vederbörande ingenjör är organisatoriskt

underställd den myndighet, vars leverans han skall kontrollera.

Självkostnadsberäkningen är icke rättvisande, ty fördelningen av kostnaderna

för den tekniska driften och för den militära beredskapen kunna med

örlogsvarvens nuvarande organisation icke tillfredsställande klarläggas.

Vissa faktorer, som inverka på kostnadssiflrorna, medtagas icke i denna beräkning.

Den bokförda kostnaden kommer härigenom att framstå som lägre

än den verkliga, varigenom örlogsvarvens produktionskostnader vid jämförelse

med privatindustriens motsvarande kostnader komma att bliva missvisande.

Det är i och för sig betänkligt, att en kostnad, vilken uppgives vara

en självkostnad, icke utgör en sådan, och förhållandet blir än betänkligare,

då — såsom ofta sker — varvens kostnadsberäkningar tjäna som jämförelsematerial

vid bedömande av privata företags motsvarande beräkningar i samband

med avgörande av frågor, huruvida vissa arbeten skola utföras i marinens

egen regi eller anförtros privata företag. Önskvärt är ali kostnaden folden

tekniska produktionsapparaten, omfattande för densamma erforderliga

anläggningar, maskinell utrustning och personal m. m., kan exakt fastställas,

varvid omkostnadsberäkningarna böra uppläggas enligt samma system som

för motsvarande privatindustriella anläggningar. Kostnader för den utökning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

5

av anläggningar och personalkadrar, sorn föranledes av kravet på att verkstäderna

vid mobilisering skola kunna avsevärt öka produktionen ävensom

kumla disponera vissa reservanordningar, t. ex. reservkraftstation, stort antal

dockor, avsevärda kajutrymmen, mobiliseringsförråd etc., böra särskilt beräknas

och täckas medelst anslag.

Det av 1941 års örlogsvarvskommitté framlagda förslaget, avsett att råda

bot för nyssnämnda olägenheter, innebar i princip följande.

Kommittén fann det fördelaktigast, att bolagsformen icke komine till

stånd. Den vid örlogsvarven bedrivna verkstadsrörelsen skulle

utbrytas från varven och organiseras som statlig affärsdrift. Verkstäderna

avsåges sålunda att bilda från örlogsvarven avskilda, fristående

organisationer, benämnda marinverkstäderna i Stockholm och

marinverkstäderna i Karlskrona, direkt underställda marinförvaltningen.

Verkstäderna skulle i stort sett få samma arbetsuppgifter som privata

varv med verkstadsrörelse, med verksamheten huvudsakligen inriktad pa

underhåll, reparation m. m. av marinens fartyg. Alla tjänstemän vid marinverkstäderna

skulle vara civilanställda, därvid ett smidigare anställnings-

och avlöningssystem än det, som nu i regel tillämpades

inom statsförvaltningen, skulle komma till användning. Som chef för

marinverkstäderna i Stockholm och Karlskrona skulle tjänstgöra en verkstadsdirektör

på vardera platsen med en överingenjör som närmaste man

och ställföreträdare. Båda skulle förordnas av Kungl. Maj:t på viss kortare

tid. Verkstadsdirektören skulle vara skyldig inhämta varvschefens direktiv,

då av olika anledningar fråga uppstode om rubbning av ordningsföljden för

varvets arbeten. Bokföringen skulle ordnas på samma sätt som vid privata

företag av motsvarande slag. Löpande revision av räkenskaperna skulle

verkställas på platsen av företrädesvis auktoriserade revisorer. Varven i

övrigt skulle alltjämt benämnas örlogsvarv under en sjöofficer som varvschef.

Verksamheten avsåges såsom hittills bedrivas på olika avdelningar eller

departement. I motsats till vad nu är fallet komme emellertid icke dessa att

omhänderhava verkstäder, där verkstadsdrift i egentlig mening bedreves.

Örlogsvarvens huvuduppgift att utgöra mobiliseringscen Ira samt att vidmakthålla

sjökrigsmaterielen och beredskapsförråden kvarstode oförändrad, varjämte

deras verksamhet inriktades på service, planering, beställning och

kontroll. För underlättandet av arbetenas rationella bedrivande gåvos departementscheferna

i förslaget en mera självständig ställning i förvaltningsavseende.

Särskild uppmärksamhet ägnades åt varvens förrådsverksamhet och

vissa riktlinjer uppdrogos flir förrådens rationella skötsel. Bland annat föreslogs

inrättandet av en särskild förrådsbyrå i marinförvaltningen. De materialförråd,

vilka hittills tillgodosett huvudsakligen verkstadsdriftens behov,

skulle övertagas av marinverkstäderna.

Över förslaget avgav marinförvaltningcn yttrande till verkstadsnänniden

den 7 september 1942, vari marinförvaltningen bland annat framhöll, att

det syntes ämbetsverket rationellare att låta varv och marinverkstäder lycia

under en gemensam chef å vardera platsen.

Sedan kommittéförslaget överarbetats, framlade försvarsvösendets verksladsnämnd

efter samråd med marinförvaltningen i en den 19 november

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

1942 dagtecknad skrivelse med tillägg den 14 januari 1943 principförslag till

omorganisation av örlogsvarven av i huvudsak följande innebörd.

I stället för örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona skulle i första hand

organiseras dels två marinvarv, benämnda marinvarvet i Stockholm och

marinvarvet i Karlskrona, dels örlogsdepåer i Stockholm och Karlskrona.

Till marinvarven skulle höra all vid örlogsvarven för närvarande befintlig

egentlig varvs- och verkstadsrörelse med undantag för sådan, som vore

av ren servicekaraktär, jämte härför erforderliga anläggningar och förråd.

Ledningen av vartdera marinvarvet skulle närmast under marinförvaltningen

utövas av en varvsdirektör med en överingenjör som närmaste man.

båda tillsatta medelst förordnande på viss tid och med lön enligt C-löneplanen

i civila avlöningsreglementet. För marin varven skulle i personalhänseende

tillämpas i huvudsak de riktlinjer för organisationen av de statliga krigsmaterielfabrikerna,

som försvarsväsendets verkstadsnämnd föreslagit i sitt

utlåtande över 1942 års militära bolagsutrednings promemoria. För driften

och ekonomien vid marinvarven skulle läggas till grund de principer, vilka

kommit till uttryck i en vid nämnda utlåtande fogad särskild bilaga med

promemoria rörande kapital och driftsekonomi vid statens krigsmaterielfabriker.

Till örlogsdepå skulle höra upplagda fartyg, fartyg förlagda

i beredskap, fartyg under rustning och avrustning samt depåns egna smärre

fartyg jämte för fartygsutrustning erforderliga mobiliserings- och reservmaterielförråd

samt drivmedels- och* liknande förråd ävensom vissa smärre

serviceverkstäder. De sistnämnda skulle dock endast avse underhåll, vård

och vissa smärre reparationer av materiel samt drivas med militär personal,

biträdd av ett fåtal specialutbildade civila arbetare, örlogsdepå skulle

stå under ledning av en sjöofficer, i militärt hänseende lydande under vederbörande

marindistriktschef men i förvaltningshänseende sorterande under

marinförvaltningen. På örlogsdepåchef ankommande ärenden skulle

handläggas inom ett antal avdelningar m. lii. med lämpligt avgränsade arbetsuppgifter.

Vid verkstadsnämndens skrivelse fanns fogat ett av marinförvultningen

den 19 december 1942 till nämnden avgivet yttrande i ärendet jämte utdrag

ur marinförvaltningens protokoll, utvisande skiljaktig mening. Av marinförvaltningens

yttrande framgick följande.

Ämbetsverket hyste en uppfattning, som i princip överensstämde med såväl

örlogsvarvskommitténs som nämndens förslag, meli ämbetsverket hade i

vissa särskilda avseenden icke funnit sig kunna biträda av nämnden uttalade

meningar. Marinförvaltningen ansåge sålunda, att benämningen på de organ,

som avsåges ersätta de nuvarande örlogsvarven, i enlighet nied örlogsvarvskommitténs

förslag borde vara »marinverkstäder» och »örlogsvarv» i stället

för de av verkstadsnämnden föreslagna benämningarna » marinvarv» och

»örlogsdepå». Marinförvaltningen framhöll vidare, att det vid ställningstagandet

till organisationsförslaget borde beaktas, att den splittring av verkstadsrörelsen

på olika departement, som av örlogsvarvskomniittén och av

verkstadsnämnden angivits såsom en erinran mot nuvarande organisation av

verkstadsrörelsen vid örlogsvarven, icke heller kunde undvikas i en organisation

efter riu framlagda linjer. Principförslaget hade vidare bort klarare

tramhäva den skillnad, som otvivelaktigt konime att vidlåda personalens anställningsförhållanden

allteftersom den hänfördes till verkstadsrörelsen eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

7

örlogsvarven i övrigt. Det borde klart utsägas, att varvschefen hade att ansvara

för den enhetliga ledningen av varv och verkstäder ifråga om den militära

beredskapen i vad berörde såväl fartygen som örlogsvarvet i dess helhet

med beaktande av att verkstadsdirektören ifråga örn verkstadsdriften erhölle

en i förhållande till varvschefen självständig ställning.

I yttrande över verkstadsnämndens förslag ställde sig chefen för marinen

i princip mer än tveksam lill detsamma men ansåg å andra sidan, att vissa

fördelar i tekniskt och ekonomiskt avseende kunde vara att vinna med en

koncentrering av den egentliga verkstadsdriften vid örlogsvarven på i huvudsak

det sätt, som utredningsmännen tänkt sig. Vid granskningen av å ena sidan

utredningsmännens och verkstadsnämndens förslag och å andra sidan

marinförvaltningens yttrande över förslaget, fann chefen för marinen sig

kunna i allt väsentligt instämma i vad sistnämnda ämbetsverk uttalat.

Frågan om örlogsvarvens organisation och ställning har även berörts av

1911 års militära förvaltningsutredning samt 1942 års militära bolagsutredning.

Utredningarna hänvisade i frågan till örlogsvarvskommitténs förslag.

I anslutning härtill uttalade bolagsutredningen, att nied hänsyn lill varvens

huvudsakliga uppgifter såsom baser, utrustningsdepåer och reparationsverkstäder

för örlogsflottan, bolagsutredningen för sin del funne uppenbart, att

örlogsvarven icke kunde underställas en för försvarsväsendet central industriell

ledning och att de icke heller utan betydande olägenheter kunde ombildas

till bolag.

I propositionen 1943: 180 angående organisationen av försvarsväsendets

centrala förvaltning berördes frågan likaledes, ehuru i avbidan på resultatet

av utredningsarbetet på förevarande område något förslag i ärendet icke

kunde framläggas.

Vad särskilt angår frågan örn örlogsvarvens ställning i redovisningshänseende

må här erinras, att redan i det förslag som låg till grund för 1940 års

omläggning av riksstatens fjärde huvudtitel förordades, att örlogsvarven och

andra självförsörjande inrättningar skulle utbrytas ur budgeten oell erhålla

en ställning, som i viss mån svarade mot de affärsdrivande verken. De sakkunniga

föreslogo icke någon fondbildning för örlogsvarven utan inskränkte

sig till att förorda, att dessa från sakanslag skulle mot räkning erhålla ersättning

för utförda arbeten, örlogsvarven skulle själva svara för samtliga

kostnader inklusive avlöningar, omkostnader, hyror för fastigheterna i form

av ersättning till fastighetsfonden samt underhåll och förnyelse av maskiner

och inventarier. Örlogsvarven skulle därmed ha erhållit en organisationsform,

som skulle nära anslutit sig till de affärsdrivande verkens utan att dock

några nya kapitalfonder behövt uppläggas i vidare mån än som redan skett

genom anläggningarnas redovisning å fastighetsfonden. 1940 års förvallningsutredning

åter ansåg, såsom nyss nämnts, att även örlogsvarven borde

ombildas till bolag, medan 1941 års förvaltningsutredning för örlogsvarvens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

del närmast iörordade statlig affärsdrift. 1942 års militära bolagsutredning

tillstyrkte för örlogsvarvens del ett genomförande av det förslag, som framlagts

av sakkunniga för utredning av frågan örn fjärde huvudtitelns uppställning.

Även 1941 års örlogsvarvskommitté förordade med utgångspunkt från

det av sistnämnda sakkunniga framlagda förslaget, att för verkstadsrörelsen

vid örlogsvarven skulle tillämpas en organisationsform, som i möjligaste mån

anslöle sig till den vid statlig affärsdrift förekommande.

Genom beslut den 7 maj 1943 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för försvarsdepartementet

att dels tillkalla högst fem sakkunniga för att inom

nämnda departement biträda med fortsatt utredning rörande örlogsvarvens

organisation samt avgiva de förslag, vilka av utredningen kunde föranledas,

dels utse en av de sakkunniga att vara ordförande.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade jag den 12 maj 1943

följande utredningsmän att handhava nämnda utredning, nämligen

marinöverdirektören J. H. Qvistgaard, tillika ordförande, kommendörkaptenen

av l:a graden vid marinintendenturkåren C. M. 1. Allander, verkstadsdirektören,

numera generaldirektören J. G. Aste, kommendörkaptenen av 2:a

graden, numera 1 :a graden vid flottan A. G. Jedeur-Palmgren samt direktören

G. E. A. Lundeqvist. De sakkunniga antogo benämningen 1943 Ars örlogsvarvsutredning.

I direktiven för denna utredning anförde jag med hänvisning till propositionen

1943: 180 bland annat följande.

Den vid remissbehandlingen av verkstadsnämndens förslag yppade tveksamheten

synes mig böra föranleda ytterligare undersökning av spörsmålet,

huruvida icke rationalisering av varvsdriften kan ske med bevarande av

större enhetlighet i organisationen. Det synes mig icke uteslutet, att frågan

härom kan komma i ett i vuss mån nytt läge, därest det genom propositionen

1943: 180 framlagda förslaget till organisation av marinförvaltningen godkännes

av riksdagen.

De föreslagna väsentliga ändringarna i marinförvaltningens organisation

— i den mån denna kan tänkas påverka örlogsvarvens organisation — äro

att såsom chef för ämbetsverket kan förordnas militär, civilmilitär eller civil

person, att de nuvarande artilleri-, torped- och minavdelningarna sammanslås

till en vapenavdelning samt att örlogsvarvens verksamhet och kontroll

fastare bindes till marinförvaltningens ingenjöravdelning genom att inom

denna avdelning organiseras en varvs- och verkstadsbyrå.

Vad först angår chefskapet för örlogsvarv kunna skäl anföras till stöd

för en anordning, varigenom vid personvalet öppnas samma möjligbeter

sorn da det gäller tillsättandet av posten såsom chef för marinförvaltningen.

Sålunda har förvaltningsverksamheten vid marinförvaltningen i viss mån

sin motsvarighet i verksamheten vid örlogsvarven. Därtill kommer, att genom

en dylik anordning en vidare rekryteringsbas för ifrågavarande befattningar

skulle erhållas, vilket synes önskvärt med hänsyn till att örlogsvarven i betydelsefulla

hänseenden äro att jämställa nied industriella anläggningar.

Det synes mig icke utan fog kunna göras gällande, att den sammanslagning

av vissa avdelningar inom marinförvaltningen till en vapenavdelning, varom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

9

förslag framlagts i förutnämnda proposition, borde avspegla sig även inom

örlogsvarvens organisation. Detta kunde tänkas ske genom ett sammanförande

av varvens militära departement till ett vapendepartement, ställt

under ledning av en högre sjöofficer samt indelat i artilleri-, torped-, minock

ekipagedetaljer ävensom organ för den service och förrådsverksamhet,

som är att hänföra till fartygens militära beredskap. Till nuvarande ingenjördepartement

skulle för sådant fall hänföras även de militära departementens

verkstäder.

Oavsett örn varvschefen är militär eller ej konnne i en organisation sådan

som den nu skisserade liksom i den gällande de militära intressena beträffande

materielens underhåll och vård att bliva starkt företrädda, då alla

direktiv i väsentliga frågor torde utfärdas av marinchefen. Marindistriktschefen

torde därjämte få förutsättas bibehålla nuvarande befogenheter med

avseende å varvens militära frågor. Man lärer vidare böra utgå från att

varvschefen skall i den utsträckning, som kan visa sig möjlig och lämplig,

delegera beslutanderätten i förvaltningsfrågor till departementscheferna.

En sådan organisation som den nyss antydda skulle även såtillvida stå

i samklang med den i propositionen 1943: 180 för marinförvaltningen föreslagna

som den skulle möjliggöra, att varvens ingenjördepartement enhetligt

handhade varvs- och verkstadsrörelsen, samt därigenom skapa ökade möjligheter

för marinförvaltningen att genom ingenjöravdelningens varvs- och

verkstadsbyrå centralt kontrollera varvens tekniska verksamhet.

Vid det fortsatta utredningsarbetet rörande varvsorganisationen synes mig

en lösning enligt de här antydda riktlinjerna böra göras till^ föremål för

närmare undersökning. Det bör prövas, huruvida icke en sådan lösning

kan vara att föredraga framför tidigare framlagda förslag. Även andra uppslag,

som kunna framkomma under ax-betets gång, böra emellertid tagas

under omprövning. Uppmärksamhet bör ägnas även åt spörsmålet om byggnadsverksamhetens

ombesörjande inom varven, varvid hänsyn bör tagas

till den inverkan på varvsorganisationen, som ett sammanförande av byggnadsfrågornas

handläggning till en för försvaret gemensam fortifikationsoch

byggnadsställning kan få.

1943 års örlogsvarvsutredning avgav den 11 oktober 1943 betänkande

med förslag till omorganisation av örlogsvarven, innefattande principiella

riktlinjer för en sådan omorganisation.

över utredningens förslag ha efter remiss yttranden avgivits av överbefälhavaren,

chefen för marinen, marinförvaltningen, krigsmaterielverket,

försvarets

revision, försvarsväsendets civila personals förbund, försvarsväsendets civilmilitära

ingenjörers förbund, civilmilitära tjänstemannaföreningen, försvarets

civila tjänstemannaförbund och .Sveriges arbelsledarefhrbund.

3. 1943 års utredningsförslag.

Förslagets huvudgrunder.

1943 års utredning har erinrat, alt örlogsvarven, särskilt i vad avsåge den

där bedrivna verkstadsrörelsen, av tidigare utredningar ansetts behäftade

med allvarliga olägenheter ifråga örn organisationen. Visserligen hade fran

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr ldG.

marint håll gjorts gällande, att örlogsvarven på i stort sett tillfredsställande

sätt bestått de hårda prov, som de senaste åren ställts på dem. Detta uteslöte

emellertid icke, att de påtalade förhållandena utgjorde allvarliga brister och

att organisationen kunde göras än effektivare. Att de påfrestningar, som beredskapstiden

ställt på örlogsvarven, kunnat bemästras i den utsträckning,

som skett, måste enligt utredningens uppfattning till väsentlig del tillskrivas

icke organisationen såsom sådan utan det nit och den osparda möda inom

organisationen sysselsatt personal ådagalagt vid fyllandet av sina arbetsuppgifter

ävensom det värdefulla samarbete, som kunnat åvägabringas mellan

a den ena sidan privata varv och verkstäder och å den andra marina myndigheter.

Ett studium av de organisationsförslag, som framlagts av tidigare

utredningar, visade, att åtskilliga tidigare framhållna organisatoriska olägenheter

ifråga örn örlogsvarven alltjämt kvarstode. För att dessa olägenheter

skulle kunna undanröjas, borde örlogsvarvens verkstäder i lämplig omfattning

förlänas sådan organisation och driftform, att de kunde såväl tekniskt

som ekonomiskt drivas i huvudsak efter samma principer som den privata

varvsindustrien. I samband härmed förelåge möjlighet till vidtagande av

erforderliga rationaliseringsåtgärder även ifråga om sådan verksamhet inom

örlogsvarven, som icke vore verkstadsrörelse, varigenom större effektivitet

i förvaltningsarbetet kunde ernås. För vinnande av dessa syften borde de

nuvarande örlogsvarvens verkstäder i lämplig utsträckning sammanföras

och givas en organisationsform, som i möjligaste mån anslöte sig till den

vid statlig affärsdrift förekommande typen.

örlogsvarvsutredningen har väl funnit det önskvärt, att verkstadsrörelsen

erhölle en i möjligaste mån självständig ställning för att därigenom skapa de

bästa förutsättningar för en rationell drift. Utredningen har erinrat, att det

under frågans tidigare behandling betonats, å ena sidan att verkstadsrörelsens

rationella bedrivande även utgjorde en nödvändig förutsättning för

tillgodoseende av beredskapsintressena, å andra sidan att för tillgodoseende

av dessa intressen i erforderlig omfattning verkstadsrörelsen måste underställas

samma ledning som varvsverksamheten i övrigt. Aven örlogsvarvsutredningen

har ansett skäl föreligga för en enhetlig ledning av örlogsvarvet

i dess helhet. Ett samordnande av verkstäder och örlogsvarvet i övrigt under

högre myndighet än den på platsen varande varvschefen. nämligen marinförvaltningen,

skulle vidare enligt utredningens mening medföra en mindre

lämplig topporganisation. Därigenom att i en dylik organisation beslutanderätten

skulle komma att i betydande utsträckning vara förlagd till marinförvaltningen.

skulle organisationen inbjuda till onödig skriftväxling och

fördröja ärendenas handläggning, varjämte genom förekomsten av två

relativt självständiga chefer inom samma varvsområde fara för oklarhet

beträffande ordergivning och ansvarsfördelning skulle uppstå. Sedan utredningen

undersökt olika alternativa möjligheter, sorn nämnda principiella

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

11

organisationsform erbjöde, meli funnit desamma icke ändamålsenliga, har

utredningen inriktat sig på att finna en organisationsform, som skulle ställa

verkstadsrörelsen under samma ledning som örlogsvarvet i övrigt men samtidigt

skänka möjlighet till genomförandet av önskvärd rationalisering av

verkstadsdriften.

Örlogsvarvsutredningen har sålunda föreslagit, att verksamheten vid vartdera

örlogsvarvet skulle bibehållas under en gemensam chef -—- lämpligen

benämnd varvsdirektör — vilken skulle vara marinförvaltningens representant

på platsen, men att verksamheten skulle uppdelas i två principiellt skilda

delar, en beställande, kontrollerande och förrådsförvaltande del samt en del

för det verkstadsmässiga utförandet av arbetena.

Utredningen har vidare föreslagit, att till verkstadsrörelsen skulle hänföras

dels sådana arbetsavdelningar vid varven, som bedreve verkstadsdrift eller

i nämnvärd utsträckning vore försedda med arbetsmaskiner, dels även i

princip den s. k. serviceverksamheten. Till verkstadsrörelsen borde däremot

bland annat icke förås sådana arbetsavdelningar, som handhade sprängämnen,

laddade ammunitionseffekter o. dyl. Serviceverksamheten och den egentliga

verkstadsdriften borde för ett ändamålsenligt utnyttjande av anläggningar

och personal i möjligaste mån ställas under gemensam ledning. Härigenom

vunnes jämväl fördelen, att all kollektivavtalsanställd personal kunde hänföras

till verkstäderna. Endast i särskilda fall borde undantag härifrån förekomma.

I de speciella fall, där kollektivavtalsanställd personal bleve erforderlig

utanför verkstäderna, skulle den ställas till förfogande pa stående eller

tillfällig rekvisition.

1943 års utredning har i likhet med 1941 års kommitté ansett, att örlogsvarven

borde organiseras såsom affärsdrivande verk. Utredningen har

emellertid därvid gått ett steg längre och även föreslagit, att verksamheten

skulle redovisas över särskilda kapitalfonder på samma sätt som avsetts

beträffande försvarets fabriksverk. Detta skulle innebära bland annat, att

för varvsrörelsen utnyttjade anläggningar och maskiner skulle komma att

redovisas såsom tillgångar för dessa fonder. Till utredningens förslag i hithörande

hänseenden återkommer jag vid behandlingen av frågan örn verkstadsrörelsens

organisation. Något preciserat förslag härom har utredningen

emellertid icke framlagt; icke heller har utredningen angivit, om för ändamålet

erfordras en fond eller skilda fonder för de båda örlogsvarven.

Utredningen har i betänkandet behandlat de varvsorganisatoriska spörsmålen

endast såvitt avser Stockholms och Karlskrona örlogsvarv. Utredningen

har icke ansett sig böra framlägga något förslag till organisation av Göteborgs

örlogsvarv, bland annat med hänsyn till att beslut ännu vid tiden för

utredningens slutförande icke förelåge rörande det förslag till samordnande

av reparationstjänsten för armén och marinen inom Västkustens marindistrikt,

som berörts i marinförvaltningens skrivelse den 23 augusti 1943

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

angående anslag för marinen för budgetåret 1944/45. Utredningen har

emellertid ansett, att nu framlagt förslag ifråga örn Stockholms och Karlskrona

örlogsvarv med fördel läte sig genomföra även ifråga örn Göteborgs

örlogsvarv.

Yerkstadsrörelsens organisation.

Verkstäderna skulle enligt utredningens förslag stå under chefskap av en

verkstadsdirektör, på vilken borde ställas samma krav som på en civil industrichef

i liknande verksamhet. Såsom närmaste man skulle han till sitt förfogande

ha en överingenjör. Under verkstadsdirektören skulle handläggas

kamerala och därmed sammanhängande ärenden på ett huvudkontor under

ledning av en verkstadskamrerare. Verkstadsdirektören direkt underställda

skulle vidare ritkontoren vid verkstäderna vara.

Sorn assistenter vid ledningen av arbetena skulle överingenjören, då behov

lörelåge, ha nybyggnads- och ombyggnadsingenjörer. Överingenjören direkt

underställda vore vidare en planeringsingenjör, en arbetsstudieingenjör och

en driftsingenjör. Under överingenjören skulle arbetet vid de olika verkstäderna

ledas av arbetschefer.

Förutom sin egentliga uppgift att utföra av vapen-, fartygs- och intendenturavdelningarna

rekvirerade arbeten borde verkstäderna jämväl från

sina förråd på rekvisition från nämnda avdelningar ävensom från fartyg

och övriga förbrukare utlämna förrådsartiklar samt i enlighet med vad

därom kunde bli stadgat planlägga och verkställa anskaffning för täckande

av erforderliga behov vid förstärkt försvarsberedskap och krig. Vid verkstäderna

kunde utföras arbeten beställda av andra statliga myndigheter.

Arbete för enskilds räkning finge utföras och enskildas tillhörigheter finge

förvaras vid verkstäderna i den omfattning och på de villkor, som marinförvaltningen

bestämde. Önskvärt vore, att reparationsverksamheten för

flera på platsen representerade försvarsgrenar centraliserades till verkstäderna

i den mån verksamheten folie inom deras arbetsområde.

Det skulle åligga verkstadsdirektören att i vad på honom ankomme utöva

tillsyn över att verkstädernas arbeten bedreves ekonomiskt och fullt fackmässigt

samt att verkstäderna med därtill hörande områden, byggnader och

materiel hölles i så fullständigt och tidsenligt skick, som genom omtanke

och klok hushållning kunde vinnas.

Flertalet av utredningens ledamöter lia föreslagit, att verkstadsdirektör

och överingenjörer skulle uppföras, verkstadsdirektören i Stockholm i lönegrad

G 8 (grundlön 16 000 kronor) och verkstadsdirektören i Karlskrona i

lönegrad C 9 (17 000 kronor) samt överingenjören i Stockholm i lönegrad

G 6 (14 000 kronor) och överingenjören i Karlskrona i lönegrad C 7 (15 000

kronor) enligt civila avlöningsreglementet. Utredningen har förutsatt, att

anställningsförhållandena för övrig personal komme att regleras i överens
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 166.

13

stämmelse med vad som vore stadgat i fråga örn personalen vid försvarets

fabriksstyrelse underställda anläggningar.

Mot örlogsvarvsutredningens uttalanden angående löneställningen föi

verkstadsdirektörerna i Stockholm och Karlskrona samt överingenjörerna i

Stockholm och Karlskrona lia ledamöterna Aste och Lundeqvist antört

avvikande mening under framhållande att ifrågavarande befattningshavare

borde uppföras i lönegrad C 12 (20 000 kronor) respektive C 13 (22 000

kronor) och C 8 (16 000 kronor) respektive CIO (18 000 kronor), vilket enligt

nämnda ledamöters mening vore erforderligt för att verkstäderna under

utnyttjande av vidast möjliga rekryteringsbas skulle i konkurrens med

privatindustrien kunna erhålla dugande chefer.

Till verkstädernas förfogande borde enligt utredningens mening stallas

befintliga, för rörelsens bedrivande behövliga fastigheter med byggnader,

anläggningar och utrustning samt erforderliga medel för deias eventuella

ombyggnad och utvidgning jämte rörelsekapital. Därutöver borde, fransett

ersättning för beredskapskostnader, i regel inga medelsanvisningar tillföras

verkstäderna, utan samtliga kostnader, som vore förenade med rörelsen,

bestridas av medel, som inflöte för utförda arbeten eller levererad materiel.

På angivet sätt skulle även bestridas kostnader för bland annat pensioner,

försäkringar o. dyl. Verkstäderna borde genom arliga avsättningar upplägga

anskaffnings- och reparationsfonder för anläggningar och maskinutrustning,

vilka fonder skulle disponeras enligt de direktiv, som komme att fastställas

av Kungl. Majit. Slutligen borde rörelsen påföras räntekostnader för

kapitalinvesteringar. Den kontroll av rörelsen, som möjliggjordes genom

rättvisande självkostnadsberäkningar, utgjorde en av förutsättningarna för

att ledningen av verkstäderna skulle kunna genomföra en rationell drift.

Vad särskilt anginge frågan om hyresersättning för disponerade byggnader,

markområden, underhållskostnader samt eventuell fastighetsskatt m. m. har

utredningen förutsatt, att denna fråga skulle regleras i överensstämmelse

med vad som komme att gälla för försvarets fabriksstyrelse underställda

anläggningar.

För tillgodoseendet av beredskapsintressena måste verkstäderna — enligt

vad utredningen vidare framhållit —- i viss man överdimensioneras i form

av dels i förhållande till fredsdriften för stor och dyrbar anläggning, dels

för stor personalorganisation. I fråga örn sättet för bestridande av dessa kostnader

borde följas samma principer, sorn kunde komma att lastställas för

försvarets fabriksstyrelse underställda fabriker. För ernående av rättvisande

kostnadsberäkning måste emellertid hänsyn tagas bland annat till den militära

personal, som kommenderades till verkstäderna för kurser och utbildning.

Dessa kurser vore ur verkstädernas synpunkt mindre produktiva och

kunde innebära en belastning av desamma. Ä andra sidan måste den militära

personalen för bibehållande av yrkesskicklighet i viss utsträckning deltaga

i arbetet. Hänsyn borde vid arbetenas debitering tagas till båda dessa

förhållanden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Organisationen av örlogsvarvens militärtekniska delar.

1943 års utredning har erinrat, att den nuvarande indelningen av örlogsvarven

i olika departement hade sin motsvarighet i marinförvaltningens hittillsvarande

indelning i olika avdelningar. Vid den nyligen genomförda

omorganisationen av den centrala försvarsförvaltningen ha emellertid artilleri-,

torped- och minavdelningen vid marinförvaltningen sammanslagits till

en vapenavdelning, till vilken en nautisk assistent anslutits. Skälen till denna

organisationsförändring ha varit önskemålet att minska antalet direkt under

verkschefen stående underavdelningar inom ämbetsverket samt behovet av

att inom en enda avdelning sammanhålla frågor angående ett fartygs bestyckning

i olika hänseenden. Likartade synpunkter gjorde sig enligt utredningens

mening gällande även inom örlogsvarven, vilkas organisation därför i berörda

avseende syntes böra ansluta sig till marinförvaltningens. Då det

vidare befunnits förmånligt att förutom den egentliga verkstadsrörelsen överflytta

serviceverksamheten till verkstäderna, bleve den nuvarande departementsorganisationen

alltför omfattande med hänsyn till arbetsuppgifterna.

Utredningen har därför förordat, att de efter utbrytandet av verkstadsorganisationen

kvarvarande delarna av artilleri-, torped- och mindepartementen

vid örlogsvarven skulle sammanslås till en avdelning, benämnd vapenavdelningen,

med en kommendör såsom chef. Till denna avdelning borde

enligt utredningens mening även hänföras återstående del av det nuvarande

ekipagedepartementet. \ apenavdelningen borde uppdelas i sektioner, underställda

chefer, som var och en vöre fackman i fråga om visst slag av materiel.

Vid denna uppdelning hade ekipagedepartementet med hänsyn till

dess skilda verksamhetsområden ansetts böra delas i två sektioner. Vid uppdelningen

hade de rent nautiska uppgifterna hänförts till en nautisk sektion,

medan övriga nu inom ekipagedepartementets verksamhetsområde fallande

ärenden rörande transporter, renhållning, polisväsende o. dyl. häniörts

till en ekipagesektion. Torped- och mindepartementet i Karlskrona avsåges

skola ersättas med två från varandra skilda sektioner, torpedsektionen

och minsektionen, var och en under sin chef. Anledningen härtill vore

den starka utökningen av verksamheten samt min- och minsvepsmaterielens

alltmera komplicerade natur.

För handläggning av frågor örn skrov, maskineri, elektrisk och teleteknisk

materiel borde vidare i örlogsvarvens militärtekniska del ingå en fartygsavdelning,

indelad i däremot svarande sektioner och underställd en marindirektör.

För arbetsplaneringen borde under ledning av chefen för fartygsavdelningen

finnas en planeringsgrupp nied representanter för avdelningar

och verkstäder.

Till fullständigande av varvsorganisationen och för ernående i möjligaste

män av överensstämmelse med marinförvaltningens organisation borde slutligen

i örlogsvarven ingå även en intendenturavdelning, inom vilken borde

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

15

handläggas intendentur- och kameralärenden ävensom den omfattande

grupp av ekonomisk-administrativa ärenden, som icke kunde hänföras till

annan avdelnings verksamhetsområde. Det hade ansetts önskvärt att avskilja

intendenturmaterielen från reservinventarieförråden för att jämte kol- och

oljeförrådet, lämpligen benämnt drivmedelsförråd, underställa densamma

särskild förrådschef. Under denna avdelning borde ställas bland annat sjöreservens

matinrättning, vilken hittills sorterat under ekipagedepartementet.

Till avdelningen borde anslutas nuvarande varvskontor och varvskansli.

Vad beträffar byggnadsärenden har utredningen erinrat, att sådana för

närvarande i Karlskrona handlades av två myndigheter, nämligen kustartilleriförsvarets

fortifikationsförvaltning och det under varvschefen lydande

byggnadsdepartementet. Då dessa organ i stor utsträckning handlade ärenden

av samma slag, syntes det lämpligt att koncentrera all likartad verksamhet

till ett organ. Att förlägga hela byggnadsverksamheten till det nuvarande

byggnadsdepartementet syntes utredningen mindre lämpligt med hänsyn

till att dels under fortifikationsförvaltningen handläggas jämväl befästningsm.

fl. frågor, dels den största delen av byggnadsverksamheten faller utanför

varvsområdet. Därtill komme, att örlogsvarvens byggnadsfrågor från och

med den 1 juli 1943 inom marinförvaltningen handläggas å fortifikationsavdelningen,

varigenom inom ämbetsverket en centralisering ägt rum i fråga

örn handläggningen av ärenden av denna art. Vid behandlingen av dessa ärenden

inom marinförvaltningen hade det, enligt vad utredningen vidare framhållit,

visat sig synnerligen önskvärt att även inom marindistrikten ha tillgång

till ett enda organ för hithörande frågor. Lämpligen borde sålunda

handläggningen av samtliga dessa ärenden på platsen koncentreras till en

central myndighet, nämligen marindistriktschefen, under vilken sålunda

borde ställas ett förvaltningsorgan för handläggningen av fortifikations- och

byggnadsärenden. Centraliseringen av hithörande ärenden syntes med fördel

kunna genomföras oavsett den framtida utformningen av den föreslagna för

försvaret gemensamma fortifikations- och byggnadstörvaltningen.

De nämnda avdelningarna, som, var och en i vad på densamma ankomme,

skulle handlägga ärenden rörande beredskapen, skulle planera och beställa

hos verkstäderna de arbeten, som erfordrades för reparation, underhåll och

utrustning av den flytande materielen ävensom lör nybyggnader, samt vara

kontrollerande och godkännande organ vid mottagandet av leveranserna. I

örlogsvarvet skulle ingå en planeringsgrupp med uppgift alt i god tid planera

arbetena på fartygen.

Avdelnings- och sektionschefer —- liksom verkstadsdirektören —- skulle

äga rätt att i viss av varvsdirektören angiven omfattning skriftväxla med avdelning

(byrå) inom marinförvaltningen. Föredragningsordning skulle införas

ifråga örn ärenden av större vikt och mera principiell betydelse. Utredningen

bär förutsatt, att enklast möjliga former skulle komma lill användning vid

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

meddelande av förvaltningsbesluten och vid undertecknande av därav föranledda

skrivelser.

Ansvaret för bevakning, brandskydd och luftskydd vid örlogsvarvet inklusive

verkstäderna borde närmast under varvsdirektören åligga chefen för

vapenavdelningen.

Kontinuiteten inom varvsledningen borde befordras genom undvikande av

täta ombyten ifråga om till örlogsvarvet kommenderade militära och civilmilitära

befattningshavare. Ifråga om civil personals anställande förutsattes,

att varvsmyndigheterna tillförsäkrades största möjliga lättnad.

Efter den nya organisationens införande borde kostnaderna för ali ickeordinarie

personal, som ej tillhörde verkstäderna, bestridas av till varvsdirektörens

förfogande ställda avlöningsanslag av förslagsanslags natur och

sålunda icke från omkostnadstitlar. Andra icke produktiva kostnader borde

likaledes bestridas direkt av anslagsmedel.

Chefskapet för örlogsvarven.

Ledningen av vartdera örlogsvarvet skulle enligt utredningens förslag utövas

av en varvsdirektör. Denne skulle ha att med biträde av militär och

teknisk sakkunskap övervaka, att varvets uppgifter såsom utrustnings-, reparations-

och underhållscentral för marindistriktet tilldelade fartyg i fred,

vid mobilisering och under krigsförhållanden bleve fyllda. Beslutanderätten

i förvaltningsärenden borde i största möjliga utsträckning delegeras till de

underlydande organen i enlighet med därom givna föreskrifter.

Varvsdirektören skulle utfärda arbetsordning för örlogsvarvet. Han skulle

vidare ha att övervaka, att rörelsen vjd verkstäderna bedreves på ett rationellt

och för kronan förmånligt sätt med användande av rättvisande självkostnadsberäkningar,

i huvudsak i enlighet med för statlig affärsdrift gällande

principer. Varvsdirektören skulle utgöra den enande och sammanhållande

kraften ifråga örn verksamheten på örlogsvarvets olika delar, ansvara för

samarbetet med marinförvaltningen samt låta uppgöra ävensom övervaka

budgetredovisningen. Han borde sålunda besitta framstående kvalifikationer

som chef för tekniskt administrativ verksamhet och äga god erfarenhet vid

handläggning av förvaltnings- och inköpsfrågor. Han borde vidare äga förhandlingsvana

och erfarenhet ifråga örn industriella förhållanden, särskilt i

vad rörde varvs- och verkstadsindustri, ävensom kännedom örn marinens

materiel.

Enär den av varvsdirektören utövade verksamheten i det väsentliga vore

av administrativ och teknisk-industriell karaktär, förelåge icke någon anledning

att tilldela honom militär tjänsteställning utan befattningen som varvsdirektör

borde vara civil. För erhållande av största möjliga rekryteringsbas

för befattningen ifråga borde emellertid densamma kunna rekryteras icke

blott fran civila utan även från civilmilitära och militära personalkategorier.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kline)!. Muj:ts proposition nr Ilia.

17

Vad anginge varvschefen nu åvilande ansvar för upprätthållandet å örlogsvarvet

av disciplin och militär ordning kunde detta åläggas exempelvis

chefen för vapenavdelningen, varvid i av Kungl. Majit utfärdade föreskrifter

skulle angivas, att nämnde avdelningschef i disciplinärt avseende vore förman

för personal på varvet, som lydde under strafflagen för krigsmakten, och

att han dessutom ägde disciplinär bestraffningsrätt över denna personal.

Varvsdirektörens löneförmåner borde vara så avpassade, att en duglig

och initiativrik person kunde påräknas för befattningen. Utredningen har

föreslagit, att varvsdirektörerna i Stockholm och Karlskrona skulle tillerkännas

löneförmåner, motsvarande dera, som tillkomma befattningshavare i

lönegrad CIO (grundlön 18 000 kronor) respektive Gil (grundlön 19 000

kronor). Dessa förmåner förutsattes kunna utgå, oavsett huruvida varvsdirektören

rekryterats från civila, civilmilitära eller militära personalgrupper.

Utredningen har förutsatt, att varvsdirektören skulle förordnas på viss lid,

exempelvis sex år, av Kungl. Majit på förslag av marinförvaltningen.

Mot örlogsvarvsutredningens här ovan gjorda uttalanden angående löneställningen

för varvsdirektörerna i Stockholm och Karlskrona ha ledamöterna

Aste och Lundeqvist anfört avvikande mening under framhållande, att

ifrågavarande befattningshavare borde uppföras i lönegrad C 13 (22 000

kronor) respektive C 14 (24 000 kronor), vilket enligt nämnda ledamöters

mening vore erforderligt för att varven under utnyttjande av vidast möjliga

rekryteringsbas skulle i konkurrens med privatindustrien kunna erhålla

dugande chefer.

Vidare har ledamoten Jedeur-Palmgren anfört avvikande mening mot de

av utredningens majoritet gjorda uttalandena angående varvsdirektörens civila

tjänsteställning m. m. under framhållande av bland annat, att varvschefens

huvuduppgifter folie inom de militära, ekonomiska och tekniskt

administrativa områdena med huvudvikten lagd på krigsberedskapen. På

grund härav och enär det icke vore säkert, att en bredare rekryteringsbas

skulle erhållas, örn utredningsmajoritetens förslag genomfördes, har reservanten

förklarat sig icke kunna dela majoritetens uppfattning, att varvschefsbefattningen

borde vara civil. I stället borde chefen för örlogsvarvet vara

sjöofficer med erfarenhet från marinens förvaltningsverksamhet och helst

även från civil industriell verksamhet. För vidgande av rekryteringsbasen

och förbättrande av mariningenjörernas rekryteringsmöjligheter har reservanten

ansett det dock vara möjligt, att jämväl mariningenjörer med motsvarande

erfarenhet borde kunna komma ifråga för befattningen.

Förrädsverksamheten.

Utredningen har framhållit, att de nuvarande ammunitionsförråden och

reservinventarieförråden innehölle artiklar av sådant slag att förråden icke

borde hänföras till verkstäderna. Från reservinventarieförråden borde intendenturmaterielen

avskiljas och såsom ett särskilt reservförråd för intendenBihang

till riksdagens protokoll. t:a sami. Nr 106.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

turmateriel läggas under chefen för intendenturavdelningen, varigenom

överensstämmelse vunnes med organisationen av marinförvaltningen. Alla

ärenden angående intendenturmateriel handläggas nämligen därstädes å intendenturavdelningen.

I övrigt borde de nämnda förråden alltefter sin art

underställas vapen-, fartygs- och intendenturavdelningama. De nuvarande

radioutredningsförråden borde underställas den teletekniska sektionen å

fartvgsavdelningen.

Ifråga örn materialförråden borde de nu befintliga kol- och oljeförråden

såsom drivmedelsförråd underställas chefen för intendentursektionen. De

övriga materialförråden borde sammanslås till ett enda centralförråd, förlagt

under verkstäderna, i vilket förråd sålunda borde sammanföras samtliga

artiklar, som förbrukas av fartygen och marina myndigheter liksom av verkstäderna.

Då verkstädernas verksamhet i den nu föreslagna organisationen

utvidgats att i princip omfatta jämväl serviceverksamheten, förelåge ytterligare

skäl för denna koncentration av materialförråden.

Till undanröjande av vissa av statens krisrevision påtalade olägenheter

ävensom till vinnande i övrigt av en rationell förrådshushållning borde vissa

av 1941 års örlogsvarvskommitté framlagda förslag rörande förrådens uppgifter,

innehav av artiklar, storlek och omsättning, prissättning av förrådsartiklar,

förrådsprocent, avskrivningar m. m. beaktas vid utarbetandet av de

för förrådsverksamheten erforderliga detaljbestämmelserna.

Upphandlingsverksamheten.

Handläggningen av upphandlingsärenden borde enligt utredningens mening

för örlogsvarvet i dess helhet koncentreras till en upphandlingscentral

under en inköpschef hos verkstäderna, som komme att omhänderhava det

största antalet upphandlingar och bli den största konsumenten.

Inköpschefen vid verkstäderna borde verkställa anskaffning för örlogsvarvet

i dess helhet inberäknat verkstäderna och sålunda i upphandlings

tekniskt avseende vidtaga åtgärder i förekommande upphandlingsärenden.

Beslut i dessa ärenden skulle meddelas av varvsdirektören respektive verkstadsdirektören,

envar i vad på honom ankomme, eller av den, till vilken

beslutanderätten delegerats.

Största möjliga lättnader beträffande iakttagandet av i upphandlingsförordningen

givna föreskrifter borde beredas.

Lokalfrågor.

Utredningen har vidare framhållit, att ifråga örn verkstäderna i såväl

Karlskrona som Stockholm den centrala tekniska och administrativa ledningen

borde koncentreras till lokalerna för de nuvarande ingenjördepartementen,

vilka lokaler syntes bli tillfyllest. Den lokala tekniska ledningen åter

borde förläggas till respektive ingenjörers arbetsplatser.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

19

Beträffande örlogsvarven i övrigt borde enligt utredningens mening en

koncentration av de ledande förvaltningsorganen företagas och dessa inrymmas

i en central förvaltningsbyggnad, varigenom möjligheter skulle beredas

för en god samverkan mellan varvsdirektören, avdelningscheferna och de

under dessa sorterande sektionscheferna. Utredningen har ansett, att genom

en dylik anordning de bästa garantier vunnes för dels ärendenas snabba

handläggning, dels administrationskostnadernas nedbringande till lägsta

möjliga nivå.

De undersökningar, utredningen företagit beträffande möjligheten att

erhålla lämpliga förvaltningslokaler, hade i första hand inriktats på eventuellt

utnyttjande av nu använda dylika lokaler. Det hade emellertid visat

sig, att dessa i sitt nuvarande skick icke kunde användas för ändamålet. Utredningen

hade därför undersökt, huruvida sådana byggnader funnes inom

de nuvarande örlogsvarven, som genom ombyggnad, eventuellt tillbyggnad

kunde bli lämpliga till förvaltningslokaler. I Karlskrona kunde erforderliga

lokaler erhållas antingen genom ombyggnad av vissa nu för annat ändamål

disponerade utrymmen eller genom nybyggnad. Av dessa alternativ har utredningen

ansett det sistnämnda vara att föredraga, då därigenom en fullt

rationell planering av utrymmena kunde erhållas.

I Stockholm funnes möjligheter att inrymma örlogsvarvets administrationsorgan

i vissa lokaler, som dock för ändamålet måste örn- och tillbyggas.

Kostnadsfrågor.

Utredningen har framhållit, att en detaljerad kostnadsberäkning för den

föreslagna organisationen icke kunde utföras, förrän organisationen utarbetats

i detalj, varmed borde anstå, till dess principbeslut angående organisationen

fattats och de blivande varvs- och verkstadsdirektörerna utsetts. En

uppfattning om förslagets ekonomiska konsekvenser syntes vid sådant förhållande

endast kunna erhållas genom en schematisk jämförelse mellan

den föreslagna och den nu gällande organisationen.

För bedömandet av förevarande spörsmål vore det enligt utredningens

mening av intresse att verkställa en jämförelse med privata varv. Med hänsyn

bland annat till de arbetsuppgifter, örlogsvarven hade utöver den rent

varvsindustriella rörelsen, kunde därvid dock icke erhållas några direkta

jämförelsepunkter utan att ett särskiljande företoges beträffande den administrativa

personal, som inom de nuvarande örlogsvarven vore att hänföra

till utanför verkstadsdriften liggande verksamhet. Utredningen hade fördenskull

utfört en undersökning av storleken av denna personal och därvid

funnit, att denna kunde uppskattas lill omkring 200 personer vid Karlskrona

örlogsvarv. Vid detta varv, som sysselsatte ungefär 2 450 arbetare, uppginge

den administrativa personalen i dess helhet till omkring 575 personer, vilket

innebure 4,3 arbetare per tjänsteanställd. Därest den personal, som tillhörde

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

*Kuncjl. Majus proposition nr 166.

de förenämnda avdelningarna inom örlogsvarvet, frånskildes, komme den

administrativa personal, som resterade för den tekniska driften vid varvet,

att uppgå till (575 — 200 —-) 375 personer, vilket innebure omkring 0,5 arbetare

per tjänsteanställd. Då enligt uppgifter från ledande privatvarv antalet

arbetare per tjänsteanställd därstädes beräknades uppgå till ungefär 10, vore

den administrativa personal, som vid Karlskrona örlogsvarv vore att hänföra

helt till den tekniska driften, omkring 50 % större.

Genomförandet av föreliggande organisationsförslag kunde, enligt vad

utredningen framhållit, icke beräknas medföra en inbesparing av administrativ

personal i sådan omfattning att antalet arbetare per tjänsteanställd vid

Karlskrona örlogsvarv kunde bringas i överensstämmelse med vad som gällde

för privata varv. örlogsvarvet krävde nämligen mera dylik personal på grund

av verkstadslokalernas spridda belägenhet och den tekniska materielens

mångskiftande och komplicerade natur på örlogsfartygen. Utredningen hyste

emellertid den uppfattningen, att genom den föreslagna centraliseringen a\T

ledningen för verkstadsdriften en icke obetydlig besparing ifråga örn administrativ

personal för den tekniska driften möjliggjordes. Även för den övriga

delen av örlogsvarvets verksamhet måste enligt utredningens mening den

föreslagna centraliseringen medföra vissa personalbesparingar. Sålunda komme

den nuvarande diarieföringen liksom åtskilliga andra med expeditionstjänsten

förenade arbeten att väsentligt förenklas. Då lönekostnaderna för

den administrativa personalen i Karlskrona för närvarande uppskattades

till omkring 3 miljoner kronor för år, komme även en procentuellt obetydlig

personalminskning att medföra avsevärda årliga besparingar i avlöningskostnader.

En minskning av den administrativa personalen medförde en reduktion

jämväl av mera sekundära utgifter för samma personal, såsom för

pensioner och sjukvård, samt föranledde även en minskning av erforderligt

lokalutrymme och därmed sammanhängande utgifter. Vidare uppstode inom

den nya organisationen givetvis besparingar i form av bättre utnyttjande av

tillgängliga maskinparker, vilket medförde en minskning av anläggningskapitalets

storlek med därav följande minskade ränteutgifter.

Vad av utredningen anförts rörande Karlskrona örlogsvarv gällde i huvudsak

även Stockholms örlogsvarv. Arbetarantalet vid detta varv uppginge

för närvarande till c:a 1 100 personer, och antalet arbetare per tjänsteanställd

utgjorde omkring 3,t.

Beträffande lokalfrågorna måste, enligt vad utredningen framhållit, beaktas

att vissa för den nuvarande organisationen befintliga lokaler vöre otillräckliga.

Marinförvaltningen hade bland annat på grund härav i sin skrivelse

den 23 augusti 1943 angående anslag för marinen för budgetåret 1944/45

(del II Kapitalbudgeten) framhållit behovet av nya kontorslokaler för ingenjördepartementet

i Karlskrona för ett belopp av 650 000 kronor efter prisläget

den 1 juli 1941, d. v. s. c:a 750 000 kronor efter nuvarande prisläge.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 16H. 21

Även beträffande örlogsvarvet i Stockholm förelåge krav på ökning av vissa

administrationslokaler.

Vad anginge kostnaderna för den ifrågasatta förvaltningsbyggnaden i

Karlskrona kunde någon exakt kostnadsuppgift icke framläggas. Kostnaderna

uppskattades emellertid till 530 000 eller 070 000 kronor, beroende på

vilket alternativ, som komme till utförande. I kostnadsbeloppen hade inräknats

utgifter för inredning, möbler, textilier, telefoner, signalledningar m. m.

Därest en omorganisation komme till stånd i enlighet med utredningens

förslag, borde med hänsyn till den rationalisering av verkstadsdritten, det

effektivare utnyttjandet av personalen och maskinparken m. m., som förslaget

ansåges kunna medföra, med den av marinförvaltningen ifrågasatta

utvidgningen av utrymmena för verkstadsrörelsen anstå tills vidare och

därmed även tillgodoseendet av i samband därmed anmält behov av nya

kontorslokaler för ingenjördepartementet.

Vad anginge Stockholms örlogsvarv bexäknades kostnaderna för den föreslagna

förvaltningsbyggnaden komma att belöpa sig till omkring 450 000

kronor inklusive kostnaden för inredning, möbler, textilier, telefoner, signalledningar

m. m.

Flyttnings- m. fl. tillfälliga omkostnader i samband med övergången till

den nya organisationen har utredningen ansett sig icke kunna angiva, då

desamma bleve beroende på det tempo, i vilket organisationen genomfördes,

de förhållanden, under vilka så komme att ske, exempelvis huruvida försvarsberedskap

eller fred vore rådande, ävensom de tillfälliga arrangemang,

varvsledningen funne sig böra träffa i samband med övergången till den

nya organisationen. Utredningen ansåge emellertid, att dessa kostnader icke

vöre av den storleksordning, att hänsyn behövde tagas till desamma under

förutsättning, att övergången till den nya organisationen planerades med

omsorg och successivt genomfördes.

4. Yttranden.

Rörande huvudgrunderna för det av 1943 års utredning utarbetade

förslaget till organisation av örlogsvarven ha remissmyndigheterna anfört

i huvudsak följande.

överbefälhavaren har förklarat sig sakna bärande motiv för de genomgripande

förändringar, som föreslagits. Enligt hans mening kunde några

fundamentala brister i gällande organisation som sådan knappast påvisas.

Den varvstekniska sakkunskapen syntes lia svårt att få eli grepp örn det

föreliggande problemet, vilket icke vore ägnat att väcka förvåning, då det

här huvudsakligen gällde ett militärt spörsmål. En naturlig lösning vore, att

ledningen av örlogsvarven uppdroges åt vederbörande marindistriktschef

icke blott militärt utan även i förvaltningshänseende. Då utredningen icke

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

tagit tillbörlig hänsyn till de krav, som måste ställas på örlogsvarvens huvuduppgift

såsom mobiliseringscentraler, samt varven borde vara organ i

marindistriktschefens hand, har föreslagits en överarbetning av hela frågan.

Härvid syntes även böra undersökas, örn icke vissa delar av den nuvarande

förrådsverksamheten vid varven, som icke hade direkt samband med varvsdriften,

lämpligen kunde överföras till de organ, som redan nu vöre underställda

marindistriktschefen.

Chefen för marinen har framhållit, att utredningen främst ägnat uppmärksamhet

åt frågan om hur verkstadsrörelsen skulle kunna bringas att i

största möjliga utsträckning motsvara privatekonomiska anspråk på industriell

drift. Denna fråga måste emellertid ses mot bakgrunden av de

militära krav, som överhuvudtaget nödvändiggjorde örlogsvarvens tillvaro.

Marinchefen hade icke kunnat finna någon motiverad anmärkning mot de

nuvarande örlogsvarvens fungerande ur militär synpunkt. Anmärkningar

mot driftens effektivitet hade framställts ur ekonomisk synpunkt. Verkstäderna

måste enligt hans mening avpassas för att fylla de militära kraven. En

viss överdimensionering vore av beredskapsskäl ofrånkomlig. Vilka tjänster

som skulle kunna lämnas av varven berodde på ett militärt bedömande, under

det att verkstädernas härför erforderliga omfattning och organisation snarast

vore ett tekniskt-administrativt spörsmål. I vilken ordning tjänsterna skulle

utföras vore även beroende på militära avgöranden. — Principen, att alla

verkstäder, som sysselsatte civila arbetare och använde arbetsmaskiner,

skulle sammanföras under civil ledning, vore enligt marinchefens mening

icke godtagbar. De militärtekniska specialverkstäderna borde stå kvar under

den militära ledningen. Marinchefen avstyrkte bestämt, att under nuvarande

kritiska förhållanden en beprövad organisation utbyttes mot en på teoretiska

grunder framkonstruerad organisation, vars funktionsduglighet ur militär

synpunkt man på goda grunder kunde betvivla. Om det av ekonomiska

och tekniska skäl vore ofrånkomligt att sammanföra den egentliga varvsoch

verkstadsrörelsen till marinverkstäder under civil ledning, borde man

ej göra mera rubbning än som föreslagits av 1941 års örlogsvarvskommitté.

Verkstadsdirektören borde, utom i verkstadstekniskt och ekonomiskt hänseende,

underställas chefen för varvet men äga reservera sig mot av varvschefen

på militära skäl gjorda ingripanden i arbetsplanläggningen vid verkstäderna,

dock utan att härigenom av varvscliefen beordrade åtgärder finge

fördröjas. Om denna lösning av frågan godtoges. borde åt marinförvaltningen

uppdragas att i samband med utarbetande av nytt förvaltningsreglemente

för marinen inkomma med slutligt förslag rörande organisationen avvarven

utom marin verkstäderna.

Marinförvaltningen har för sin del tillstyrkt en rationalisering av örlogsvarvens

verksamhet. Den av utredningen föreslagna enhetliga ledningen för

varven stöde i överensstämmelse med såväl vad marinförvaltningen tidigare

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 166.

23

hävdat som av chefen för marinen uttalade önskemål. Den föreslagna gränsdragningen

mellan verkstadsrörelsen och varvens verksamhet i övrigt stöde

likaledes i överensstämmelse med marinförvaltningens uppfattning. Det

syntes riktigt, att ali kollektivanställd personal organisatoriskt tillhörde

verkstäderna. Marinförvaltningen vöre emellertid icke nu beredd att godtaga

utredningens förslag angående omfattningen av de serviceavdelningar, som

skulle tillhöra verkstadsdriften, och de, som skulle tillhöra den övriga delen

av varvet. Även om det av utredningen härvidlag uppställda målet vöre

eftersträvansvärt, borde man söka uppnå detsamma successivt och efter

hand som erfarenheterna medgåve detta. Utredningen hade själv förutsatt

möjligheten av vissa jämkningar i förslaget härutinnan. Det sagda gällde i

huvudsak även utredningens förslag rörande kustartilleriets verkstäder.

Chefen för kustflottan har anfört, att utredningen enligt hans mening

anlagt ensidiga rationaliseringssynpunkter på den industriella driften. Utredningen

hade icke beaktat, att varven dels hade militära uppgifter i — icke

vid sidan av — den stora organisation, som marinen utgjorde, dels vore en

beredskapsorganisation. Det vore icke möjligt att renodla de civila synpunkterna

på rationell drift. Förslaget lede i detta hänseende av väsentliga svagheter.

De mest framträdande av dessa skulle dock kunna undanröjas genom

att en sjöofficer utövade chefskapet över varven. Denne officer borde dock

i större utsträckning än tidigare erhålla tillfälle till speciell utbildning för sin

befattning.

Chefen för Blekinge kustartilleriförsvar har ansett, att utredningen icke

beaktat kustartilleriförsvarets särskilda krav på underhålls- och reparationstjänsten.

Förslaget innefattade delvis en alltför stark centralisering. Under

alla omständigheter måste den nuvarande organisationen för underhålls- och

reparationstjänsten vid kustartilleriförsvaret kvarstå. I varje fall borde en

omorganisation icke äga rum i nuvarande läge.

Chefen för örlogsvarvet i Karlskrona har avstyrkt utredningens förslag och

i anslutning därtill uttalat, att reformer borde ske inom den nuvarande organisationens

ram och att dessa reformer borde vara av den art, att de icke

ogynnsamt påverkade fordran på klar ansvarsfördelning. Rationaliseringen

borde särskilt taga sikte på en förenkling av expeditionstjänsten och en centralisering

av verkstadsrörelsen. En sådan centralisering borde äga rum

försöksvis efter verkställande av särskild utredning i vissa angivna hänseenden.

Även chefen för örlogsvarvet i Stockholm har avstyrkt förslaget och i stället

tillstyrkt partiella reformer. Enligt hans mening borde varvschefen erhålla

vidgade befogenheter samt avlastas detalj- och rutinarbete. Verkstadsrörelsen

borde försöksvis organiseras enligt utredningens förslag, men någon

ändring borde icke ske beträffande serviceverksamheten. Varvschefen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majlis proposition nr 166.

borde beredas lättnader i fråga om anställande av civil personal och beträffande

upphandlingar, och expeditionstjänsten borde förenklas.

Krigsmaterielverket har i princip tillstyrkt utredningens förslag men framhållit,

att detta utgjorde en kompromiss mellan det förslag som framlagts

av 1941 års kommitté och det av marinförvaltningen i skrivelse den 7 september

1942 till verkstadsnämnden framlagda förslaget samt att det förslag

till lösning, som utarbetats av verkstadsnämnden, vore mera rationellt. Utredningen

hade tillskapat en vidlyftig instansordning för tekniska chefstjänstemän.

Krigsmaterielverket ifrågasatte, örn en sådan ordning vore ägnad

att skänka åsyftad snabbhet. Genom att varven lydde under varvsbyrån i

marinförvaltningens skeppsbyggnadsavdelning tillkomme ytterligare ett flertal

instanser.

Försvarets fabriksstyreise har i stort sett tillstyrkt förslaget.

Statskontoret har funnit, att den föreslagna organisationen av den militärtekniska

delen av varven gåve anledning till vissa farhågor för att man under

intrycket av nuvarande beredskapsförhållanden varit benägen att i viss mån

överdimensionera den nya organisationen. En successiv uppbyggnad av

denna borde ske och nya tjänster borde ej inrättas, innan blivande erfarenhet

klart ådagalagt deras behövlighet.

Enligt riksräkenskapsverkets mening anslöte sig den föreslagna varvsorganisationen

till marinförvaltningens nya organisation och innefattade avsevärda

förbättringar i förhållande till den nu gällande varvsorganisationen.

Statens krisrevision har såsom sin mening framhållit, att den nuvarande

departementsorganisationen inom varven icke vore en lämplig organisationsform.

Den hänförde sig i väsentliga avseenden till förutsättningar och

förhållanden, vilka icke längre vöre för handen eller vilka undergått genomgripande

förändringar. Det vore enligt krisrevisionens mening synnerligen

angeläget att genomföra en lämpligare organisationsform för varven. I stort

sett utgjorde det föreliggande förslaget en tillfredsställande lösning, varför

krisrevisionen i princip tillstyrkte detsamma.

Försvarsverkens civila personals förbund har uttalat, att goda och fasta

anställningsförhållanden enligt förbundets mening utgjorde nödvändiga förutsättningar

för vidmakthållande av en yrkesskicklig och med materielen

väl förtrogen arbetarstam. Förbundet förutsatte, att detta beaktades vid frågans

fortsatta behandling. Den kollektivanställda personal, som tidvis eller

kontinuerligt komme att utföra arbete utanför verkstäderna, finge icke

därigenom betraktas såsom lösligare anställd än vid verkstäderna kontinuerligt

arbetande personal. Vid tillsättandet av befattningar i den nya organisationen

borde i första hand nu anställd personal komma ifråga.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har tillstyrkt förslaget.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har ansett, att förslaget icke innefattade

någon reell besparing. Varvsrörelsen intoge endast skenbart sådan

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kanyl. \laj:ls proposition nr 166.

25

ställning, att den kunde jämföras med privatindustrien. Den nuvarande organisationen

kunde i stort sett bibehållas, örn varvscheferna finge bemyndigande

att göra förenklingar och förbättringar.

Sveriges arbetsledareförbund har förklarat sig icke lia något att erinra mot

huvudsyftet med utredningens förslag, nämligen att örlogsvarven skulle kunna

konkurrera med de privata företagen.

I fråga om organisationen av verkst a dsr öreisen lia

remissmyndigheterna anfört i huvudsak följande.

Enligt marinförvaltningens mening borde en samordning av verkstadsrörelsen

målmedvetet eftersträvas, men man borde gå fram med stor försiktighet

och anpassa reformens genomförande successivt efter erhållna erfarenheter.

Chefen för Sydkustens marindistrikt och krigsmaterielverket lia förklarat

sig icke lia någon erinran att framställa i förevarande hänseende.

Försvarets fabriksstyreise har framlagt vissa synpunkter beträffande detaljerna

i utredningens förslag rörande verkstadsrörelsen. För närmare kännedom

härom torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Den fråga beträffande lönerna för innehavarna av de ledande posterna

inom varvens verkstadsrörelse, som väckts av reservanterna inom utredningen,

berörde, enligt vad statskontoret anfört, själva grundprinciperna för

den statliga löneställningen. Staten kunde svårligen hålla i förhållande till

privatindustrien fullt konkurrensdugliga löner, men det vore likväl möjligt

att förvärva tillräckligt kvalificerade arbetskrafter. Man måste jämföra de

för verkstadsdirektörerna föreslagna lönerna med de löner, som vore bestämda

för verkstadsdirektörerna vid telegrafverket och statens järnvägar

(C 8 = grundlön 16 000 kronor) samt verkstadsöveringenjören vid telegrafverket

(C 5 = grundlön 13 000 kronor) och vid statens järnvägar (C 6 —

grundlön 14 000 kronor). 1 jämförelse härmed vore de av utredningens

majoritet föreslagna lönerna icke för låga.

Försvarsverkens civila personals förbund har uttalat, att även de anställda

arbetarnas speciella sakkunskap borde utnyttjas, samt erinrat örn en av

förbundet i annat sammanhang gjord framställning örn inrättande av produktionsnämnder.

Sveriges arbetsledareförbund har anslutit sig till reservanterna Aste och

Lundeqvist.

I förevarande sammanhang må även omnämnas, hurusom chefen för sjökartcverket

framhållit, att detta ämbetsverk måste räkna med att efter en

omorganisation av varven i enlighet med det föreliggande förslaget betala

årlig ersättning för de utrymmen, som dittills kostnadsfritt disponerats för

fartyg, båtar, förråd m. m., vilket skulle nödvändiggöra en ökning av sjökarteverkets

anslag. Omorganisationen av varvet i Stockholm syntes komma

att medföra en revision av samtliga nu tillgängliga utrymmen vid varvet. Örn

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

sjökarteverkets varvsrörelse även i fortsättningen skulle repliera på örlogsvarvet,

syntes hithörande förhållanden böra bli föremål för särskild utredning,

innan en eventuell proposition framlades i den föreliggande frågan.

Rörande innehållet i remissyttrandena, i vad angår organisationen

av varvens militärtekniska delar, må lämnas följande kort

fattade redogörelse.

Chefen för marinen har såsom sin mening uttalat, att behovet av en chef

för en vapenavdelning kunde diskuteras för det fall att varvschefen vore

sjöofficer. Uppenbarligen hade befattningen såsom chef för en vapenavdelning

främst tillkommit för att kompensera varvsdirektörens militära inkompetens,

men befattningen fyllde även uppgiften att avlasta varvsdirektören

detaljarbete. Om vapenavdelningschefen utginge ur organisationen, borde

den nuvarande indelningen i militära departement bibehållas med departementsbenämningen

utbytt mot sektion eller avdelning. Att inrätta en fartygsavdelning

vöre enligt marinchefens mening lämpligt. Däremot kunde han ej

finna bärande skäl för inrättande av en intendenturavdelning. Frågan härom

hade setts ur alltför snäv synvinkel. Viss förenikling och rationalisering

på intendenturförvaltningens område vore möjlig genom att till marindistriktets

intendenturförvaltning hänföra vissa delar av den för varven

planerade intendenturavdelningen. Varvskommissionen, som vore av stor

betydelse, borde bibehållas. Den tilltänkta planeringsgruppen borde icke

därför uteslutas. Intet behov förelåge av överensstämmelse mellan organisationen

av marinförvaltningen och av varven.

Marinförvaltningen har biträtt förslaget, i vad gällde fartygsavdelningen,

samt har anslutit sig till detsamma även beträffande intendenturavdelningen,

ehuru till marinförvaltningen inkomna yttranden i sistnämnda hänseende

i vissa fall varit avstyrkande. Chefen för intendenturavdelningen hade emellertid

ansetts skola vara kassabeslutande och övertaga handläggningen av de

mera kvalificerade ärendena, till följd varav varvssekreteraren och varvskamreraren

icke behövde vara samma högt kvalificerade tjänstemän som för

närvarande, då de framdeles i regel ej skulle vara föredragande inför varvschefen.

Denne borde ha möjlighet att delegera beslutanderätten på detta

område i motsvarande utsträckning som i förhållande till övriga avdelningschefer.

Beträffande ärenden, som rörde varvet i dess helhet (medelsäskanden,

arbetsplan, fördelning av anslag och anvisningar på avdelningarna m. m.),

beräknades intendenturavdelningen vara sammanhållande organ. Den skulle

vidare tillhandagå med uppsättande och expediering av avgående skrivelser,

uppgifter och utredningar, erforderliga för övervakning av anslagsbelastning

m. m. Krigsförberedelsearbetet i förråden hade vidare företett stora

brister. Det vore nödvändigt, att denna verksamhet hade en målsman av stor

skicklighet och kompetens. Införandet av en särskild chef för intendenturavdelningen

beräknades av militära expeditionstjänstkommittén komma att

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

27

medföra en minskning av marinintendenturkårens numerär. I fråga om vapenavdelningen

hade olika åsikter gjort sig gällande. Marinförvaltningen

hade emellertid funnit en sådan avdelning ändamålsenlig men förutsatte

givetvis, att erforderlig delegering skulle ske även till sektionscheferna. Två

reservanter inom marinförvaltningen ha såsom sin mening uttalat, att vapenavdelningen

vore överorganiserad och att den nuvarade departementsindelningen

borde bibehållas. Varvschefens arbetsbörda bomme sannolikt att

minskas i sådan omfattning, att han själv torde ha tid att sammanhålla

och övervaka de olika departementen. Reservanterna vore även tveksamma

om intendenturavdelningens berättigande. I varje fall borde varvssekretariatet

utbrytas och ställas direkt under varvschefen. Verkstadsorganisationen borde

genomföras successivt med början beträffande ingenjördepartementets verkstäder.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har ställt sig tveksam till alla sådana

organisationsdetaljer, som medförde ökat krav på officerare. Marindistriktschefen

vore ej övertygad örn att en särskild intendenturavdelning vore nödvändig.

Han kunde icke värja sig för tanken, att de många sektionerna i viss

mån tjänade att skapa bakgrund till behovet av såväl en chef för vapenavdelningen

som en civil varvsdirektör. Förslaget gåve ett bestämt intryck

av överorganisation.

Även varvskamreraren i Stockholm har ansett intendenturavdelningen

ganska mycket överorganiserad.

Försvarets fabriksstyrelse bär framhållit, att de militär tekniska avdelningarna

borde sammanhållas under varvsdirektörens omedelbara chefskap.

Kansliet borde ställas direkt under varvsdirektören. Även den för hela varvet

gemensamma ekipagesektionen borde måhända ställas under honom.

Statskontoret har funnit särskild tveksamhet föreligga i fråga om intendenturavdelningen,

som med hänsyn till omfattningen av de arbetsuppgifter

av hithörande slag — bland annat upphandlingsäremjen — som skulle övertagas

av det till verkstadsrörelsen hörande huvudkontoret, syntes kunna

högst väsentligt inskränkas.

Statens krisrevision har ansett, att intendenturavdelningen borde kunna

reduceras till en intendenturdetalj under en marinintendent i lönegrad

Oa 3. De jämförelsevis enkla förvaltningsärenden, som förekomme inom

varvens militärtekniska del, syntes lämpligen kunna anförtros en redogörare

i högst 18 lönegraden. Krisrevisionen tillstyrkte inrättande av vapenoch

far tygsavdelningarna saint avvecklingen av byggnadsdepartementet.

Den föreslagna uppdelningen av de nuvarande ekipagedepartementen vore

tämligen opåkallad.

Försvarsverkens civila personals förbund har framhållit vikten av att vid

varven inrätta en planeringsgrupp, då därigenom garanti skulle vinnas för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr lim.

— förutom god beredskap — att arbetstillgången i största mån hölles kontinuerlig.

Beträffande handläggningen av byggn ads fr ägorna vid varven har

marinförvaltningen i princip biträtt utredningens förslag. Byggnadsärendena

borde, antingen de rörde varvet eller annan myndighet underställda byggnader.

koncentreras på ett håll och lämpligen förläggas utanför varvet. I anslutning

härtill borde byggnadsdepartementet kunna upphöra och varvets

servicebehov på byggnadsområdet kunna tillgodoses genom rekvisitioner.

Inom ämbetsverket påginge särskild utredning örn fortifikationsförvaltningarnas

inom kustartilleriförsvaren sammansättning och ställning inom organisationen.

Särskild framställning härom komme framdeles att göras. Den

definitiva lösningen av spörsmålet om byggnadsdepartementets upphörande

m. m. måste således ses i samband med denna utrednings blivande resultat.

En reservant i marinförvaltningen har förklarat sig icke kunna biträda nyssnämnda

uttalanden. Enligt hans mening krävdes för handläggning av de

ärenden, sorn berörde kustartilleriförsvarets befästningar och byggnader,

att en fortifikationsförvaltning alltjämt utan inskränkning underställdes

vederbörande kustartilleriförsvarschef.

Försvarsverkens civila personals förbund har ansett fördelaktigare, att

de nuvarande byggnadsdepartementen utan delning fortsatte sin verksamhet,

ehuru underställda respektive marindistriktschef. Förbundet förutsatte, att

den nuvarande kollektivanställda personalen vid byggnadsdepartementen

skulle kvarstå i tjänst.

Vad angår remissmyndigheternas uttalanden örn chefskapet för

örlogsvarven må följande redogörelse lämnas.

Överbefälhavaren har avstyrkt tillsättande av civil chef för varven. Det

särskilda yttrande, som i detta hänseende avgivits av en ledamot av utredningen,

sammanfölle i stort sett med överbefälhavarens synpunkter. Chefen

för varven borde vara sjöofficer och kallas varvschef. Befattningen borde

övertagas av marindistriktschefen. som borde erhålla en militär souschef,

till vilken huvuddelen av de löpande ärendena kunde dirigeras. Huruvida

för souschefsbefattningen måste avses särskild befattningshavare eller örn

denna befattning läte sig förena med annan borde undersökas i samband

med den av överbefälhavaren förordade överarbetningen av förslaget.

Jämväl chefen för marinen har i huvudsak anslutit sig till reservanten

inom utredningen men har förklarat sig icke kunna finna, att en mariningenjör

borde ifrågakomma såsom chef för örlogsvarv. Största vikt borde

fästas vid att vederbörande tjänstgjort såsom fartygschef. Direkt hos varvsdirektören

hade icke någon som helst militär sakkunskap — icke ens i form

av adjutant — avsetts vara placerad. Såsom organisationen vore upplagd,

vore synbarligen icke ifrågasatt, att en marindistriktschef, en fartygschef

eller sjöstyrkechef .skulle behöva eller kunna med varvschefen personligen

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 166.

29

diskutera uppkommande spörsmål och direkt få svar. 1 stallet skulle vederbörande

bli nödsakad att vända sig till ett flertal olika varvsdirektören

underlydande befattningshavare. Utredningen bade icke angivit, vilken ställning

den civile varvsdirektören tänkts intaga i förhållande till marindistriktschefen.

Marinförvaltningen har likaledes ansett, att chefen för örlogsvarv borde

benämnas varvschef. Motiven för att tillsätta en civil varvschef vore icke

i allo helt bärande. Övervakningen av att verksamheten bedreves rationellt

och för kronan förmånligt med rättvisande självkostnadsberäkningar måste

i det väsentliga vila på verkstadsdirektören, även örn varvschefen vöre den

sammanhållande kraften. Då målet för varvens verksamhet vore av militäi

natur och de hade karaktären av en beredskapsorganisation, borde varvschefen

ej vara civil. Visserligen skulle därigenom vinnas en vidgad rekryteringsbas,

men en lämplig varvschef borde i främsta rummet sökas bland

personer som tillhörde eller tillhört marinens officerskårer eller dess mariningenjörkår.

Därest lämplig person icke stöde alt finna inom dessa personalkategorier,

borde emellertid möjlighet jämväl finnas att tillsätta en civil

chef. I dylikt fall borde denne erhålla militär eller civilmilitär ställning vid

befattningens tillträdande. Vid lika duglighet borde den sjömilitära sakkunskapen

få tillmätas avgörande betydelse.

Chefen för kustflottan har såsom förut antytts ansett de mest framträdande

svagheterna i förslaget kunna undanröjas genom afl en sjöofficer

utövade chefskapet. Denne officer borde dock i större utsträckning än tidigare

varit fallet beredas tillfälle till speciell utbildning för sin befattning.

Chefen för Ostkustens marindistrikt har anslutit sig till utredningsreservantens

synpunkter. Det måste tydligt framgå, att marindistriktschefen hade

militär befogenhet över varvschefen i militära hänseenden, även örn denne

skulle bli en civil ämbetsman.

Chefen för Sydkustens marindistrikt, vilken såsom i det föregående anmärkts

ansett förslaget komma att medföra överorganisation, har uttalat,

att det som dreve upp organisationen vore den civile varvsdirektören, en

fullständigt onödig »toppfigur». Örn en militär varvschef bibehölles, behövdes

nämligen icke den föreslagne chefen för vapenavdelningen. Marindistriktschefen

har hänvisat till utredningsreservantens särskilda yttrande

men gentemot detta framhållit, att mariningenjör icke borde ifrågakomma

såsom varvschef. Med högsta civil ledning skulle säkerligen de driftsekonomiska

synpunkterna träda i förgrunden. Bestämmelser mäste utfärdas

för att säkra och reglera de militära kraven på förtursrätt. Någon garanti

för att militär tukt och ordning skulle uppehållas inom varven funnes

egentligen icke enligt förslaget.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majus proposition nr 166.

Försvarets fabriksstyrelse har uttalat att, då varvens verksamhet vore

övervägande industriell, civil chef borde utses.

Statskontoret har jämfört löneställningen för de föreslagna varvsdirektörerna

med löneställningen för souschefen vid marinförvaltningen och

marinöverdirektören. Varvsdirektör kunde svårligen tillerkännas högre lön

än nyssnämnda båda befattningshavare. Om en differentiering av lönen till

de båda varvsdirektörerna ansåges motiverad, borde varvsdirektören i Stockholm

placeras i lönegrad C 9 och varvsdirektören i Karlskrona i lönegrad

C 10. Varvsdirektören vore ej helt jämförbar med direktören för ett privatvarv,

som också måste vara framstående affärsman. Det kunde väl tänkas,

att varvsdirektören lämpligen borde vara militär.

Statens krisrevision har ansett skäl föreligga för såväl civil som militär

chef men ansett övervägande skäl tala för alt varvschefen vore civil. En

av hans viktigaste uppgifter vore att verkställa en avvägning mellan de beställande

militära avdelningarnas och den utförande verkstadsavdelningens

olika önskemål. Då denna uppgift ej vöre av militär natur, borde varvsdirektörsbefattningen

i första hand rekryteras från civila eller civilmilitära

personalkategorier. Ordningsföljden sammanhängde närmast med beredskapen

och måste således avgöras av högre myndigheter. Krisrevisionen har

understrukit behovet av att varvsdirektören erhölle tillräckligt hög löneställning.

Sveriges arbetsledare!örbund har anslutit sig till den uppfattning, varåt

reservanterna Aste och Lundeqvist givit uttryck.

Beträffande förrådsverksamheten bär marinförvaltningen förklarat

sig icke ha någon erinran utom beträffande de allmänna materialförrådens

infogande i organisationen. Beredskapssynpunkterna gjorde sig

här särskilt starkt gällande. Det med beredskapshållningen förenade omfattande

arbetet borde ej åvila verkstadsledningen. En uppdelning av materialförråden

enligt 1941 års örlogsvarvskommittés huvudprincip borde alltså

ske. Redan detta innebure en betydande koncentration i jämförelse med

nuvarande förhållanden.

Krigsmaterielverket har funnit förslaget i fråga om förrådsverksamheten

lämpligt, medan försvarets fabriksstyrelse ifrågasatt, om icke materialförråden

borde läggas under »planeringsavdelningen».

Statens krisrevision har ansett, att en utbrytning av fartygens intendenturinventarier

ur de nuvarande reservinventarieförråden i och för sig icke syntes

fylla något praktiskt ändamål.

Förslaget om inrättande av en upphandlingscentral har icke

mött annan erinran än att fabriksstyrelsen ifrågasatt, örn icke densamma

borde läggas direkt under verkstadsdirektören.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

31

Rörande remissinstansernas inställning till lönefrågorna för annan

personal än de högsta cheferna må följande anföras.

Marinförvaltningen har påpekat, att utredningen icke till behandling upptagit

frågan om sektionschefernas löneställning. Det vore nödvändigt med

garantier för att sektionscheferna ägde nödig sakkunskap och auktoritet.

Därför borde de åtminstone inom vapenavdelningen vara regementsofficerare.

Officerstillgången i fred syntes ej lägga hinder i vägen härför. Detta

torde också lia varit utredningens mening.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har ansett, att varvschefen borde

förordnas på sex år i lönegrad Ob 3 i stället för i lönegrad Ob 2.

Krigsmaterielverket har ansett, att alternativt högre eller lägre beställningshavare

borde placeras såsom avdelningschefer. Ämbetsverket har vidare

ifrågasatt, om icke en civil chef för intendenturavdelningen borde utses.

Krigsmaterielverket har vidare tillstyrkt det föreslagna sättet för avlöning

av den icke-ordinarie tjänstemannapersonalen.

Försvarets fabriksstyrelse har framhållit, att en tillfredsställande personalrekrytering

förutsatte ett relativt rörligt lönesystem.

Statens krisrevision har framhållit att, örn varvsdirektören vöre militär,

chefen för vapenavdelningen borde placeras högst i lönegrad Oa 5. Vore

varvsdirektören civil, borde chefen för vapenavdelningen vara placerad i

lönegrad Oa 6. Någon differentiering av lönerna mellan befattningshavarna

i Stockholm och de i Karlskrona borde icke göras, enär den olika omfattningen

av verkstadsrörelsen torde ha föranlett högre lönegradsplacering av

vissa befattningshavare i Karlskrona än i Stockholm och då chefen för

vapenavdelningen ju ej skulle leda någon verkstadsrörelse.

Försvarets civila t jänste mannof örbund har förutsatt, att kontraktsans tänning

av personal skulle upphöra sedan normala tider åter inträtt. Starka

skäl talade för att en del personal vid varven, även inom verkstadsrörelsen,

borde uppföras på ordinarie stat. Den åsyftade lättnaden i anställnings- och

inplaceringsfrågor kunde ernås genom att beslutanderätten i sådana frågor

överlätes till respektive lokala myndigheter. En förutsättning vore emellertid,

att anställningsvillkoren ej försämrades. Det vore onödigt och oriktigt att

sönderbryta gällande avlönings- och pensionsbestämmelser för den relativt

fåtaliga grupp befattningshavare, som erfordrades för varvens verkstadsrörelse.

Den nuvarande personalen borde i första hand ifrågakomma till

anställning inom den nya organisationen utan iakttagande av särskilt ansökningsförfarande

och utan att ändrade anställningsformer komme i tilllämpning.

Om personalindragningar mot förmodan skulle förekomma, förutsattes,

att vedergällning skulle utgå i form av avskedsersättning eller förtidspension.

Sveriges arbetslcdareförbund har utgått från att, så snart föreliggande

förslag antagits, frågan örn arbetsledarnas inplacering i lönegrad och löne
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

klass Romme att underkastas en ingående prövning. Varvsdirektörerna borde

ta befogenhet att utanordna övertidsersättning till den arbetsledande personalen.

Förbundet förklarade sig angeläget, att den nuvarande relativa anställningstryggheten

icke uppluckrades.

Vad angår de med varvsorganisationen sammanhängande 1 o k a 1 f r åg

o r n a bar marinförvaltningen förklarat sig vilja intaga en avvaktande

ställning till spörsmålet om uppförande av gemensamma förvaltningsbyggnader.

Praktiska skäl talade nämligen för att åtminstone vissa sektionschefer

för närvarande icke borde inrymmas i en dylik byggnad. Då sektionscheferna

borde ha all möjlig lättnad för vinnande av omedelbar kontakt med

underlydande arbetsavdelningar och förråd, vore marinförvaltningen icke

beredd att tillstyrka uppförande för närvarande av gemensamma förvaltningsbyggnader

av den storleksordning, utredningen tänkt sig. Marinförvaltningen

ämnade framdeles inkomma med närmare förslag härom.

Chefen för Ostkustens marindistrikt har framhållit, att byggnadsfrågan

för varvet i Stockholm intimt sammanhängde med andra byggnadsärenden

avseende Skeppsholmen och därför ej borde lösas separat.

Statskontoret har uttalat, att mera omfattande byggnadsarbeten vid örlogsvarvet

i Stockholm ej borde igångsättas, innan frågan örn flottstationens

framtida förläggning vore slutligt löst.

Vad angår kostnadsfrågan har chefen för marinen anfört, att

principbeslut medtörande vittgående och kostsamma organisatoriska ändringar

under inga omständigheter finge fattas, innan kostnadsfrågan vore

fullt klarlagd.

Marinförvaltningen har framhållit, att en detaljerad kostnadsberäkning

oj kunde utföras med mindre organisationen utarbetades i detalj.

Varvskamreraren i Stockholm har påpekat, att utredningen i fråga örn

relationen mellan den administrativa personalen och antalet arbetare utginge

från det nuvarande arbetarantalet, vilket vid återgång till fredsförhållanden

säkerligen Romme att avsevärt reduceras.

Sveriges arbetsledareförbund har anfört, att antalet arbetsledare per arbetare

inom örlogsvarven vore ungefär detsamma som inom privatindustrien.

Någon nämnvärd inskränkning i antalet arbetsledare vid örlogsvarven borde

därför icke komma ifråga.

Beträffande finansieringen av verkstadsrörelsen har riksräkenskapsverket

framhållit, att en förutsättning för genomförande av ifrågavarande

förslag vore inrättande av särskilda kapitalfonder eller eventuellt delfonder

av fabriksfonden. I avvaktan på närmare utredning rörande verkstädernas

kapitalbehov kunde riksräkenskapsverket endast i princip ansluta

sig och förorda, att saken ordnades i huvudsaklig överensstämmelse med

vad som föreslagits beträffande försvarets fabriksfond.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilia.

33

Försvarets fabriksstyrelse har framhållit, att rättvisande självkostnadsberäkningar

vöre en nödvändig förutsättning för en effektiv fortgående

rationalisering av driften.

I fråga om tidpunkten för genomförandet av den föreslagna

organisationen har marinförvaltningen erinrat, att utredningen icke

gjort något uttalande härom. I de av de underlydande myndigheterna avgivna

remissutlåtandena hade nied särskild styrka framhållits, att omorganisationen

borde uppskjutas till dess normala fredsförhållanden åter inträtt.

Givetvis borde stor försiktighet iakttagas. Det vore emellertid angeläget,

att det sedan många år föreliggande kravet på en omorganisation snarast

möjligt kleve tillgodosett. Det borde därför undersökas, i vad män reformen

kunde ske redan nu. Det vöre icke uteslutet att under den närmaste tiden

genomföra en centralisering av verkstäderna och som följd därav organisera

den övriga delen av varvet såsom ett planerande, rekvirerande och kontrollerande

organ, allt enligt utredningens huvudlinjer. En sådan reform syntes,

om erforderlig försiktighet iakttoges, kunna genomföras utan att varven

stördes i fullgörandet av dem nu påvilande uppgifter. Det vore nämligen här

ej fråga örn något sönderbrytande av den nuvarande organisationen utan

endast örn en omgruppering av arbetsfördelning och ansvar. Vissa detaljer,

såsom skriftväxling inom varven, berörande varvens interna organisation,

syntes jämväl i många avseenden vara av beskaffenhet att kunna

genomföras omedelbart. I anslutning till det anförda har marinförvaltningen

hemställt, att Kungl. Majit måtte dels avlåta förslag till riksdagen, att örlogsvarven

skulle från och med tidpunkt som av Kungl. Majit finge bestämmas,

organiseras efter i huvudsak det av 1943 års utredning framlagda förslaget

med däri av marinförvaltningen föreslagna jämkningar, dels ock uppdraga

åt marinförvaltningen att vidtaga de förberedande åtgärder, som prövades

erforderliga för organisationens genomförande, samt att till Kungl. Majit

inkomma med de framställningar och medelsäskanden, som vore därav betingade.

Beträffande de synpunkter, som chefen för marinen anlagt på frågan

om tidpunkten för reformens genomförande, må hänvisas till de referat,

som lämnats i anslutning till huvudgrunderna för förslaget och till frågan

örn verkstadsrörelsens organisation.

Chefen för kustflottan har framhållit, att beredskapen på örlogsvarven

komme att bli lidande under pågående omgestaltning av dem.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har på det enträgnaste varnat för

varje större och ovarsam omläggning, så länge beredskap vore rådande.

Statens krisrevision har erinrat, att det föreliggande förslaget ej i alla

detaljer vore definitivt. Det gällde ali härvid gå fram med försiktighet och

att ej tillskapa mindre nödvändiga befattningar. Det vore nödvändigt att

Biliam; till riksdagens protokoll, ira sami. Nr 166.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

giva organisationen rörlighet, så att smidig återgång till fredsförhållanden

möjliggjordes.

Försvarets fabriksstyreise bär understrukit betydelsen av att den närmare

utformningen av varvsorganisationen icke för närvarande alltför mycket

bundes. Detaljbestämmelserna borde utarbetas i samförstånd med de blivande

varvs- och verkstadsdirektörerna.

Frågan örn örlogsvarvens organisation har sedan en mansålder tid efter

annan varit föremål för överväganden. Till behandling ha därvid förevarit

bland annat spörsmålen örn ökat inflytande för den ingenjörtekniska

sakkunskapen, örn förenkling av organisationen och nedbringande av örlogsfartygens

underhållskostnader med stöd av jämförelser med privatindustriens

organisationsformer och arbetsmetoder samt örn koncentration

av verksamheten inom de militärtekniska varvsdepartementen. De senare

årens utveckling ifråga örn rationalisering av verkstadsdrift har skärpt

kraven på teknisk och industriell utbildning och erfarenhet hos ledningen

för varvens verkstäder. Det kan icke gärna av den militära personal, som

nu har ledningen av stora delar av verkstadsrörelsen, fordras alt den skall

äga tillräckliga insikter för självständigt bedömande av sådana vid industriell

drill uppkommande frågor som planering, anskaffning och utnyttjande

av moderna arbetsmaskiner, ackordsättning, arbetsstudier samt den underlydande

personalens tekniska kapacitet och därav betingad placering och

lämplighet för befordran. Den nuvarande splittringen av verkstadsrörelsen

till samtliga varvsdepartement medför vidare, att olika metoder komma till

användning vid ackordsättning, arbetsstudier m. m., att den för planläggningen

av maskininköp för rörelsen i dess helhet erforderliga överblicken

försvåras och att ojämnheter i arbetsbelastningen icke i tillräcklig utsträckning

kunna utjämnas. Härtill kommer, att verkstadsledningen betungas

med ett stort antal för själva verkstadsrörelsen främmande förvaltningsuppgifter.

Det kan ej heller anses tillfredsställande, att såväl tillverkningen vid

verkstäderna som kontrollen av den färdiga produkten handhavas av ledningen

för ett och samma varvsdepartement. Det har vidare riktats kritik

mot örlogsvarvens självkostnadsberäkning med hänvisning till att fördelningen

av utgifterna för den tekniska driften och för den militära beredskapen

med varvens nuvarande organisation icke kan till fullo klarläggas.

Vissa på kostnadssiffrenia inverkande faktorer medtagas nämligen icke i

beräkningen, varigenom den bokförda kostnaden kommer att framstå såsom

lägre än den verkliga. I anslutning härtill har framhållits, att omkostnadsberäkningarna

borde uppläggas enligt samma system som för motsvarande

privatindustriella anläggningar.

De mest betydande brister, som vidlåda den nuvarande varvsorganisationen,

äro även enligt min mening att hänföra till verkstadsrörelsen. Före
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

35

fintligheten av dessa brister har också från skilda håll vitsordats. Vissa

remissmyndigheter ha emellertid ansett, att det lör avhjälpande av dem

vore tillfyllest att beträda de partiella reformernas väg. För min del har

jag kommit till den uppfattningen, att en mera genomgripande omläggning

av verksamheten på förevarande område icke längre bör uppskjutas.

Avgörande för mitt ståndpunktstagande ha främst varit önskemålet att

så långt det är möjligt ställa verkstadsrörelsen under enhetlig, tekniskt sakkunnig

ledning och strävan alt nå fram till en klarare uppfattning om den

ekonomiska sidan av denna rörelse såsom en utgångspunkt lör rationaliseringsåtgärder.

Samtliga utredningar, som under senare år behandlat hithörande

frågor, lia ansett, att örlogsvarven eller i varje fall den vid dem bedrivna

verkstadsrörelsen borde erhålla en i ekonomiskt hänseende relativt

fristående ställning gentemot budgeten. Huvudskälet härtill har genomgående

varit, att man genom att behandla varven eller de i dem ingående

verkstadsorganisationerna såsom ekonomiskt avgränsade enheter

skulle skapa ett säkrare underlag för en självkostnadsberäkning, som

kunde utföras i närmast möjliga överensstämmelse med privatindustriens

beräkningsmetoder. Efter vad bolagsutredningen och de båda

örlogsvarvsutredningarna anfört rörande organisationsformen torde det

vidare vara klarlagt, att bolagsformen icke bör komma ifråga för örlogsvarvens

vidkommande. Såväl 1941 års kommittéförslag och verkstadsnämndens

överarbetning därav som 1943 års förslag rörande varvsorganisalionen

ha förutsatt, att den vid örlogsvarven bedrivna verkstadsrörelsen skulle organiseras

såsom statlig affärsdrift. För egen del ansluter jag mig med de reservationer,

som i det följande angivas, till den uppfattning, som sålunda

kommit till uttryck. I en rättvisande självkostnadsberäkning ligger uppenbarligen

en stark drivkraft för verkstadsledningen att effektivisera verkstadsrörelsen

därhän, att den till lägsta möjliga pris kan utföra ett fullgott

arbete.

Kravet på affärsmässighet kan emellertid icke göra sig gällande i

samma utsträckning inom varvsrörelsen som inom enskilda företag. Särskilda

omständigheter göra sig härvidlag gällande. Att märka är, att arbetstillgången

inom varvsrörelsen är ojämn. Så infalla alltid forcerade rustningar

på våren och en avsevärt minskad arbetstillgång på sommaren. Därest

nybyggnadsverksamheten icke är av den omfattning eller i det läge, att den

kan sysselsätta från rustningsarbetena frigjord personal, kan en reduktion

av personalen bli påkallad. Örn yrkeskunnig personal efter upprepade tillfälliga

entlediganden lämnar varvet, minskas uppenbarligen dettas effektivitet.

Uppenbart är, att hänsyn lill dessa förhållanden måste tagas vid rörelsens

bedrivande, även örn det sker på bekostnad av kravet på affärsmässighet.

Vid övervägande av spörsmålet, i vad mån varvsrörelsen kan få en af
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

färsmässig uppläggning, måste även beaktas alla störande moment, som inträffa

på ett örlogsvarv genom fartygs haverier, oförmodade krav på rustning

av fartyg m. m. Vid dylika arbetens utförande måste givetvis förutsättas,

att kostnaderna för ett visst arbete i och för sig kunna komma att

ställa sig alltför höga genom övertidsarbete, forcering o. dyl. Slutligen må

ej förbises, att affärsmässigheten icke får bli ett självändamål, då varvens

väsentliga uppgift dock är att uppehålla marinens stridsberedskap. För

ledningen av varvsrörelsen gäller sålunda att avväga affärsmässigheten i

driften mot de krav, som den militära beredskapen uppställer.

1941 års örlogsvaiVskommitté har i sitt förslag — liksom verkstadsnämnden

i sin överarbetning därav — förordat en uppdelning av de nuvarande

örlogsvarvens verksamhet på två relativt fristående organisationer, vardera

i förvaltningshänseende direkt underställd marinförvaltningen. Den ena

delen av varven skulle svara för den beställande, kontrollerande och förrådsförvaltande

verksamheten, den andra för det verkstadsmässiga utförandet

av arbetena. 1943 års utredning, som byggt på motsvarande uppdelning

av verksamheten, har emellertid förutsatt en gemensam ledning på

platsen. Principiellt sett tala åtskilliga skäl för förstnämnda ståndpunkt.

En i viss mån liknande frågeställning förelåg vid de överväganden,

som föregingo inrättandet av krigsmaterielverket och försvarets

fabriksverk. Därvid ilrågasattes från vissa håll, att de båda verken skulle

sammanhållas till en enhet. Ett sådant sammanförande ansågs emellertid

av skäl, som angivits i propositionen 1943: 180, icke böra ske. Vad angår

örlogsvarven är läget dock ej helt detsamma. Att å ena sidan affärsmässigheten

för örlogsvarvens vidkommande har sin givna begränsning och å

andra sidan avsevärt utrymme mäste tillmätas de militära beredskapskraven

och sysselsättningsbehovet har nyss berörts. Det rent lokala sambandet

midian verkstäderna och varvet i övrigt kan ej heller frånkännas betydelse

vid avgörandet av förevarande spörsmål. Örn depåverksamheten och verlcstadsrörelsen

skulle helt skiljas från varandra, kunde det för depåchefen, i

vars intresse det ligger att erhålla mesta möjliga arbete till billigaste pris,

te sig fördelaktigt att överlämna erforderliga arbeten till privata företag.

Detta skulle kunna leda till driftsinskränkningar i verkstäderna. Om det

skulle bli nödvändigt att i större utsträckning hänskjuta meningsskiljaktigheter

till marinförvaltningen för prövning, komme detta givetvis att i hög

grad nedsätta organisationens effektivitet och medföra betydande risker

för beredskapen i fall, då snabba beslut erfordras. I betraktande av det nu

anförda och med den inställning jag har till frågan örn örlogsvarvens omorganisation

— nämligen att det här främst gäller att skapa förutsättningar

för en effektivisering och rationalisering av varvsrörelsen och icke att

genomföra en renodlad affärsdrift — har jag stannat vid att föreslå en enhetlig

ledning för varje varv i dess helhet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 166.

37

Ifråga om gränsdragningen mellan verkstadsrörelsen oell varvens verksamhet

i övrigt kan jag i stort sett ansluta mig till det av 1943 års utredning

framlagda förslaget. Jag förordar sålunda i princip, att verkstadsrörelsen

skall omfatta i första hand arbetsavdelningar, som utöva verkstadsdrift

eller äro försedda med arbetsmaskiner, samt därutöver jämväl de nuvarande

militära departementens serviceavdelningar, i den mån arbetet regelmässigt

utföres med anlitande av kollektivavtalsanställd personal. Till

verkstadsrörelsen böra däremot icke hänföras sådana arbetsavdelningar

som handhava sprängämnen, laddade ammunitionseffekter o. dyl. Den

civila personal, kollektivavtalsanställd eller annan, som utför arbeten vid

arbetsavdelningar, vilka icke ingå i verkstadsrörelsen, förutsättes organisatoriskt

tillhöra den sistnämnda samt avlönas och redovisas av denna men

ställas till förfogande på stående eller tillfällig rekvisition. Anmärkas må,

att den personal, som på detta sätt blir föremål för rekvisitionsförfarande,

är förhållandevis fåtalig. I huvudsak gäller det här viss personal vid skjutbanorna,

apteringsverkstäderna samt ammunitions-, reservinventarie- och

drivmedelsförråd. I likhet med marinförvaltningen anser jag emellertid

tillrådligt att blott successivt och efter hand som omständigheterna det

medgiva genomföra övergången till det nya systemet i förevarande hänseende.

Jag förutser även behov av jämkningar i förslagets detaljer på denna

punkt. Det nu sagda gäller i tillämpliga delar även utredningens förslag

om ett samordnande för samtliga försvarsgrenar av underhålls- och reparationstjänsten

i Karlskrona och dess närhet, vilket förslag särskilt berör

nämnda verksamhetsgren vid kustartilleriet. Före omorganisationens slutliga

genomförande böra även de av chefen för sjökarteverket berörda spörsmålen

närmare klarläggas.

1943 års utredning har i sill betänkande behandlat de varvsorganisatoriska

spörsmålen endast såvitt angår Stockholms och Karlskrona örlogsvarv.

Utredningen har icke ansett sig böra framlägga något förslag till organisation

av Göteborgs örlogsvarv, bland annat med hänsyn till att frågan

om samordnande av reparalionsljänsten för armén och marinen inom

Västkustens marindistrikt vid tidpunkten för avlämnandet av utredningens

förslag ännu icke var avgjord. Utredningen har emellertid ansett, att dess

förslag med fördel läte sig genomföra även i fråga örn Göteborgs örlogsvarv.

För min del utgår jag i det följande från att omorganisationen i första

hand skall avse de båda förstnämnda örlogsvarven. Jag räknar emellertid

liksom utredningen med att de principer, som ligga till grund för förslaget,

så långt det är möjligt böra bringas i tillämpning även beträffande

varvet i Göteborg. Lokalt sett äro förutsättningarna härför goda. Det bör

emellertid ankomma på marinförvaltningen alt närmare undersöka, i vilken

utsträckning en sådan tillämpning är möjlig, varvid bör beaktas att

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition nr 166.

sistnämnda varv är av väsentligt mindre omfattning än de övriga och alt

självfallet organisationen måste lämpas därefter.

På grundval av den nu föreliggande utredningen är det icke möjligt eller

ens lämpligt att taga ställning till alla enskildheter i den nya organisationen.

Det ståndpunktstagande, som i detta sammanhang kan komma i

fråga, måste få karaktären av ett principavgörande; den definitiva utformningen

av organisationen måste bli beroende av de erfarenheter, som vinnas

under organisationens uppbyggande. För nästkommande budgetår

böra därför icke vidtagas några med omorganisationen sammanhängande

ändringar i personalstaterna, som föranleda krav på ändrad medelstilldelning.

De nya befattningar, som kunna finnas erforderliga redan under

nästa budgetår, torde till en början i avbidan på närmare erfarenheter böra

vara förenade med arvoden, att bestridas från medel, som från vederbörliga

sakanslag tillföras örlogsvarven.

Vad angår chefskapet för örlogsvarven äro växlande uppfattningar företrädda

bland remissmyndigheterna. Jag inser väl, att det — såsom chefen

för marinen framhållit — kan vara av betydelse, att chefen för ett örlogsvarv

tjänstgjort såsom fartygschef, men finner denna omständighet i och

för sig icke vara utslagsgivande. Det framstår även såsom ett önskemål, att

varvschefen äger administrativ och teknisk-industriell förfarenhet. Enligt

min mening ligger det närmast till hands att anförtro chefskapet åt en officer

eller en mariningenjör. Även en civil tekniker eller industrimän torde

kunna ifrågakomma. Frågan örn löneställningen för varyscheferna synes

mig tills vidare böra lämnas öppen. Någon ändring av benämningen å ifrågavarande

befattning ifrågasätter jag ej för närvarande. Det synes mig vidare

erforderligt, att verkstadsdirektör^! i förhållande till varvschefen erhåller en

relativt självständig ställning i vad angår verkstadsdriften.

Mot 1943 års utrednings förslag till organisation av verkstadsrörelsen har

jag i huvudsak intet att erinra. Jag tillstyrker således, att verkstäderna ställas

under ledning av en verkstadsdirektör, på vilken bör ställas samma krav

som på en civil industrichef i liknande verksamhet. Såsom närmaste man

bör verkstadsdirektören till sitt förfogande ha en överingenjör. Under verkstadsdirektören

böra kamerala och därmed sammanhängande ärenden handläggas

på ett huvudkontor under ledning av en verkstadskamrer^. Verkstadsdirektören

direkt underställda böra vara ritkontoren vid verkstäderna.

Upphandling för verkstädernas räkning bör ombesörjas av en till huvudkontoret

förlagd upphandlingsavdelning.

Som assistenter vid ledning av arbetena bör överingenjören, när behov föreligger,

till sitt förfogande ha nybyggnads- och ombyggnadsingenjörer.

Överingenjören direkt underställda böra vidare vara en planeringsingenjör,

en arbetsstudieingenjör och en driftsingenjör. Under överingenjören bör

arbetet vid de olika verkstäderna ledas av arbetschefer.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

39

1 syfte att under utnyttjande av vidast möjliga rekryteringsbas i konkurrens

med privatindustrien tillförsäkra verkstäderna dugande ledare måste

självfallet relativt goda löner kunna erbjudas. 1943 års utredning har för

sin del föreslagit, att verkstadsdirektören i Stockholm skulle uppföras i

lönegrad C 8 (grundlön 16 000 kronor) och verkstadsdirektören i Karlskrona

i lönegrad C 9 (17 000 kronor) samt att överingenjören i Stockholm

skulle placeras i lönegrad C 6 (14 000 kronor) och överingenjören i Karlskrona

i lönegrad C 7 (15 000 kronor). Två av utredningens ledamöter ha

emellertid anmält avvikande Hjerling under framhållande, att ifrågavarande

befattningshavare borde uppföras i lönegrad C 12 (20 000 kronor) respektive

C 13 (22 000 kronor) samt C 8 (16 000 kronor) respektive C 10

(18 000 kronor). För min del anser jag, att de av utredningens majoritet

föreslagna löneställningarna böra vara tillfyllest för att kvalificerade krafter

skola kunna förvärvas till ifrågavarande poster.

Vad beträffar de militärtekniska delarna av varven biträder jag utredningens

förslag om inrättande av en fartygsavdelning, avsedd att handhava

den beställande och kontrollerande verksamheten med avseende å fartygens

skrov, maskinerier samt elektriska och teletekniska anläggningar. I

fråga om vapenavdelningen har från vissa håll tvekan yppats. Sålunda har

ifrågasatts, örn en särskild chef för en vapenavdelning vöre erforderlig samt

om icke denna befattning borde utgå ur organisationen och den nuvarande

indelningen i militära departement bibehållas. För min del finner jag

ändamålsenligt, att frågor örn örlogsfartygens bestyckning i olika hänseenden

under varvschefen sammanhållas av en person. Örn en sådan anordning

tillämpas, torde åtminstone i vissa fall för befattningarna som sektionschefer

inom vapenavdelningen kunna avses officerare i något lägre

tjänstegrader än de som för närvarande uppehålla chefskapet för motsvarande

varvsdepartement. Inrättandet av en befattning såsom chef för vapenavdelningen

är även såtillvida av betydelse, att en önskvärd avlastning

av detaljarbete från varvschefen till innehavaren av nyssnämnda befattning

kan ske. Jämväl ifråga örn intendenturavdelningen har tvekan yppats.

I anslutning lill vad marinförvaltningen härom anfört vill jag framhålla,

att chefen för denna avdelning avsetts skola vara kassabeslutande och övertaga

handläggningen av de mera kvalificerade ärendena, till följd varav

varvssekreteraren och varvskamreraren sannolikt icke behöva vara samma

högt kvalificerade tjänstemän som för närvarande. Varvschefen bör vidare

ha möjlighet att även inom det arbetsområde, som avsetts för intendentur

avdelningen, delegera beslutanderätten i samma utsträckning som i förhållande

till övriga avdelningschefer. Beträffande ärenden, som röra varvet

i dess helhet, exempelvis medelsäskanden, arbetsplan samt fördelning av anslag

och anvisningar på avdelningarna lii. m., har avdelningen vidare avsetts

skola vara ett sammanhållande organ. Den har vidare avsetts skola

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Mcij:ts proposition nr 166.

tillhandagå med uppsättande och expediering av avgående skrivelser, uppgifter

och utredningar, erforderliga för övervakning av anslagsbelastning

lii. m. Det synes därjämte vara av betydelse, att krigsförberedelsearbetet i

förråden, vilket företett stora brister, får en målsman av tillräcklig skicklighet

och kompetens. Med hänsyn härtill vill jag för min del i princip tillstyrka

förslaget örn inrättande av en särskild intendenturavdelning. Det

bör emellertid enligt min mening närmare övervägas, örn ej avdelningen

kan begränsas i förhållande till vad utredningen föreslagit. Vidare bör undersökas,

örn det icke på längre sikt kan visa sig lämpligt att exempelvis å

befattningarna såsom varvskamrerare och''varvssekreterare placera civila

lackmän. Frågan härom synes lämpligen böra övervägas i .samband nied

den utredning rörande marinintendenturkårens sammansättning, till vars

igångsättande jag inom den närmaste tiden kommer att begära Kungl.

Maj:ts bemyndigande. Det synes även böra övervägas, örn icke vissa fördelar

kunna vara förenade nied att ställa varvskansliet direkt under varvschefen.

I avbidan på den särskilda utredning rörande fortifikationsförvaltningarnas

inom kustartilleriförsvaren sammansättning och ställning inom organisationen

torde med avgörandet av frågan om handläggningen av byggnadsfrågorna

vid varven böra tills vidare anstå.

Vad angår förrådsverksamheten kan jag i stort sett ansluta mig till utredningens

förslag. Med hänsyn till vad marinförvaltningen härom anfört

anser jag dock, att frågan örn de allmänna materialförrådens infogande

i organisationen bör ytterligare övervägas. Marinförvaltningen har härutinnan

förordat en uppdelning av materialförråden i enlighet med den

huvudprincip, sorn angavs av 1941 års kommitté, nämligen på ett verkstadsförrad

och ett allmänt förråd. Det torde få ankomma på Kungl.

Majit att framdeles meddela beslut rörande detta spörsmål.

Utredningen har icke till behandling upptagit frågan om sektionschefers

och lägre befattningshavares löneställning. Det torde ej heller vara erforderligt

att i förevarande sammanhang, då fråga är allenast om principerna

för varvsorganisationen, taga ståndpunkt till dessa detaljer. Hithörande

spörsmål böra under förberedelsetiden ytterligare övervägas. Självfallet

bör därvid beaktas, att organisationen icke göres mera omfattande

eller kostsammare än omständigheterna oundgängligen kräva.

I fråga örn anställande av verkstädernas tjänstemannapersonal ha i de under

senare år verkställda utredningarna i ämnet framhållits betydelsen

av en uppmjukning av de relativt stela bestämmelser, som nu gälla i fråga

örn tjänstemännens anställnings- och löneförhållanden, så att större

frihet erhölles vid anställande eller omflyttning av personal ävensom vid

lönesättningar. 1943 års utredning, som framhållit, att det vore förenat med

särskilda svårigheter att tillfredsställande lösa detta spörsmål, har förut
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 166.

41

satt, att personalens anställningsförhållanden komme att regleras i överensstämmelse

med vad som vore stadgat i fråga om personalen vid försvarets

fabriksstyrelse underställda anläggningar. Häremot har jag intet

att erinra.

Vidkommande de av 1943 års utredning berörda lokalfrågorna har marinförvaltningen

förklarat sig vilja intaga en avvaktande ställning till

spörsmålet om uppförande av gemensamma förvaltningsbyggnader åtminstone

av den storleksordning, som utredningen tänkt sig. Ej heller jag är

beredd att nu taga ställning till frågan härom. Med avgörandet av detta

spörsmål torde få anstå i avbidan på den närmare utredning, som marinförvaltningen

förebådat.

I fråga örn kostnaderna för den nya varvsorganisationen har 1943 års

utredning ansett det icke vara möjligt att utföra en detaljerad kostnadsberäkning,

förrän organisationen utarbetats i detalj, varmed enligt utredningens

mening borde anstå till dess principbeslut angående organisationen

fattats samt de blivande varvs* och verkstadsdirektörema utsetts. Utredningen

har emellertid gjort vissa schematiska jämförelser mellan den

föreslagna och den nu gällande organisationen i syfte att belysa förslagets

ekonomiska konsekvenser. Utredningen har kommit till den uppfattningen,

att genom den centralisering av ledningen av verkstadsdriften, som

förslaget innebär, en icke obetydlig besparing i fråga om administrativ

personal för den tekniska driften skulle möjliggöras. Även för den övriga

delen av örlogsvarvens verksamhet skulle enligt utredningens mening den

föreslagna centraliseringen medföra vissa personalbesparingar, sammanhängande

med att den nuvarande diarieföringen liksom åtskilliga andra

med expeditionstjänsten förenade arbeten komme att väsentligt förenklas.

Då lönekostnaderna för den administrativa personalen för närvarande

vid varven uppginge till högst avsevärda belopp komme, enligt vad utredningen

framhållit, även en procentuellt obetydlig personalminskning att

medföra avsevärda årliga besparingar i avlöningskostnader och andra utgifter.

Enligt utredningens mening skulle vidare inom den nya organisationen

uppkomma besparingar sammanhängande med ett bättre utnyttjande

av tillgängliga maskinparker.

Med hänsyn till vad 1943 års utredning sålunda anfört anser jag mig

kunna räkna med att ett genomförande av den föreslagna omorganisationen

kommer att medföra vissa besparingar, ehuru dessa äro svåra att

på förhand till beloppet uppskatta. Det väsentliga i reformen är emellertid

enligt min mening alt verksamheten effektiviseras och rationaliseras.

.Tåg förutsätter dock att övergången till den nya organisationen skall ske

med iakttagande av tillbörlig försiktighet. Självfallet bör den nuvarande

personalen, så långt detta är möjligt, utnyttjas även i den nya organisationen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

De mål, man velat uppnå genom att giva örlogsvarvens verkstadsorganisationer

ställning såsom affärsdrivande, komma säkerligen inom närmare

räckhåll, om redovisningen av verkstädernas tillgångar, inkomster

och utgifter regleras över särskilda kapitalfonder. Konstruktionen av sådana

fonder kan emellertid ordnas efter flera olika alternativ. Sålunda är

det hittills icke utrett, huruvida och i så fall i vilken omfattning örlogsvarvens

a fastighetsfonden redan nu redovisade anläggningsvärden böra

överföras till dessa nya fonder. I detta avseende står det förslag, som framlagts

av 1940 års sakkunniga för utredning av frågan örn fjärde huvudtitelns

uppställning — enligt vilket utnyttjade anläggningsvärden skulle

kvarstå å fastighetsfonden, som härför skulle erhålla ersättning i form avhyra

från örlogsvarven — alltjämt öppet. Vare sig en sådan varvsfond redovisar

fastighetsvärdena eller förhyr dem av fastighetsfonden, kommer

varvens verkstadsrörelse att belastas med de kostnader för dessa fastigheter,

som nu täckas av det a fjärde huvudtiteln uppförda ersättningsanslaget,

d. v. s. underhåll, avsättning till värdeminskningskon to och ränta å

investerat kapital. Dessa kostnader skulle i så fall i den mån de av-se för

varvsrörelsen utnyttjade anläggningar övervältras från ersättningsanslagen

till örlogsvarvens driftstitlar och därmed indirekt komma att belasta

sakanslagen. Detta förutsätter en omräkning av dessa anslag, för vars utförande

underlag ännu saknas.

I samband därmed uppkomma även andra hittills icke utredda spörsmål

rörande ev-entuell överflyttning till verkstadsdriften av kostnader för vissa

avlöningar samt redovisning av beredskapskostnader m. m. Därvid bör

även övervägas, i vilken omfattning systemet med grundavskrivning från

särskilda anslag å driftbudgeten bör tillämpas vid ny kapitalinvestering,

särskilt med hänsyn till investeringar av beredskapskaraktär.

Även örn jag kan ansluta mig till den av 1943 års utredning uttalade

uppfattningen, att uppläggandet av särskilda fonder för örlogsvarven skulle

medföra fördelar i flera avseenden, är jag av nu angivna skäl icke

beredd att taga slutlig ställning till dessa spörsmål. De frågor, som äro

förknippade med en dylik fondbildning, torde framdeles få föreläggas

riksdagen.

I fråga örn tidpunkten för genomförandet av den föreslagna omorganisationen

har 1943 års utredning icke gjort något uttalande. Med stöd av de

överväganden rörande detta spörsmål, som ägt rum inom försvarsdepartementet,

föreslår jag följande huvudsakliga riktlinjer för det fortsatta förberedandet

av och övergången till den nya organisationen.

Givetvis vore det av största värde, örn befattningarna såsom verkstadsdirektör

kunde tillsättas i samband med detaljplaneringen av organisationen.

Med hänsyn till nuvarande förhållanden på arbetsmarknaden kan

emellertid icke med säkerhet påräknas att inom den närmaste tiden erhålla

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 166.

43

kvalificerade sökande till nämnda befattningar. Det torde därför bliva erforderligt

att vid omorganisationen i möjligaste mån utnyttja den personal,

som för närvarande finnes tillgänglig, med förstärkning genom nyanställning

av viss personal i mindre omfattning. Till en början synes anställning

böra ske av personer, som, örn de visa sig lämpliga, skulle kunna

erhålla de blivande befattningarna såsom överingenjör. Anställning bör

tills vidare ske genom kontrakt mot lön, som ungefärligen motsvarar de

belopp, vilka i det föregående föreslagits för fast anställda överingenjörer.

Till dessa befattningshavares förfogande bör därjämte ställas biträden

specialiserade på planering, verkstadsboktöring o. dyl.

Det skulle åligga överingenjörerna vid örlogsvarven att enligt direktiv

från marinförvaltningen detaljplanera den nya organisationen. På överingenjörerna

skulle ankomma att uppgöra generalplaner över samtliga

verkstäder inom ett varv samt deras användning i den nya organisationen,

så att en rationell fördelning av arbetet ernås, ävensom att uppgöra planer,

hur arbetsstudier, ackordsättning, maskininköp och arbetsledning skola

kunna på bästa sätt samordnas. Om anställning mot arvode av överingenjörer

kan ske omkring den 1 juli 1944, borde detaljplan för den centrala

verkstadsrörelsens organisation kunna vara utarbetad till omkring den

1 april 1945.

Parallellt med planeringen av den centrala verkstadsrörelsen bör liknande

planering enligt direktiv från marinförvaltningen verkställas rörande organisationen

av de militärtekniska avdelningarna. Omkring den 1 oktober

1944 bör den interna planeringen inom den blivande vapenavdelningen påbörjas

under ledning av en erfaren regementsofficer vid flottan. Ungefär

samtidigt bör planering av det blivande intendenturorganet påbörjas. Mobiliseringsingenjören

på ingenjördepartementet bör likaledes under hösten

1944 börja uppgöra planering beträffande utformningen av den blivande

fartygsavdelningen. Han bör därvid få förutsätta, att vissa å verkstäderna

nu tjänstgörande ingenjörskrafter skola övergå till den blivande fartygsavdelningen.

Under förutsättning att planeringsverksamheten bedrives rationellt torde

det bliva möjligt att omkring den 1 juli 1945 genomföra själva omorganisationen.

Tidpunkten den 1 juli är vald med hänsyn till att de egentliga vårrustningarnn

beräknas vara avslutade omkring den 1 april och att personalen

sålunda skulle lia tre månader på sig för att närmare orientera sig beträffande

arbetsuppgifter m. m. ävensom med beaktande av att nytt budgetår

börjar den 1 juli. Vid övergången lill den nya organisationen bör all

verkstadsbokföring vara centraliserad lill verkstädernas huvudkontor och

den budgettekniska redovisningen vara centraliserad till varvskainreraren.

Parallellt med planeringsarbetets bedrivande böra preliminära förvaltningsföreskrifter

utarbetas.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. ilaj:ts proposition nr 166.

Fran och med den 1 juli 1945 skulle cheferna för de militärtekniska avdelningarna

börja utfärdande av beställningar till verkstäderna, som före

denna tidpunkt böra lia närmare överblickat sina verkliga självkostnader.

Genom ett sådant tillvägagångssätt som det nu skisserade synes en sådan

övergång till den nya organisationen kunna ernås, att tillfällig nedgång i

varvsrörelsens effektivitet icke behöver befaras. Genom att redan befintlig

personal inom olika grader i största möjliga utsträckning utnyttjas och

egentligen endast en omgruppering av personalen äger runi, synas icke

några invecklade anställningsproblem behöva uppstå. Nu gällande anställningsformer

kunna sålunda tills vidare bibehållas. Givetvis kan dock visa

sig påkallat att även i vissa lägre ledande befattningar tillföra helt ny arbetskraft.

Självfallet är, att det vid utarbetandet av den nya organisationens detaljer

kan visa sig lämpligt att vidtaga vissa jämkningar i organisationen sådan

den nu förelägges riksdagen. Jag förutsätter emellertid, alt Kungl.

Maj:t skall äga vid förslagets genomförande vidtaga de jämkningar däri,

som kunna visa sig erforderliga eller önskvärda.

Även om jag för närvarande räknar med att omorganisationen i stort

sett skall kunna genomföras den 1 juli 1945, torde det böra förbehållas

Kungl. Maj:t att slutligt bestämma tidpunkten för övergången.

Det nu framlagda förslagets huvuddrag kunna sammanfattas i följande

punkter.

1. Örlogsvarven i Karlskrona och Stockholm organiseras på dels en verkstadsavdelning,

dels ock tre militärtekniska avdelningar, nämligen en vapenavdelning,

en fartygsavdelning och en intendenturavdelning.

2. Vartdera av nämnda två varv ställes under enhetlig ledning.

3. Verkstadsavdelningen ställes under ledning av kvalificerade tekniker.

4. Till verkstadsavdelningen hänföras dels arbetsavdelningar, som utöva

verkstadsdrift eller äro försedda med arbetsmaskiner, dels ock de nuvarande

militära departementens serviceavdelningar, i den mån dessas arbete

regelmässigt utföres med anlitande av kollektivavtalsanställd personal. Civil

personal, som i speciella fall erfordras i de militärtekniska avdelningarnas

verksamhet, skall av verkstadsavdelningen på rekvisition ställas till

förfogande.

5. Verkstadsavdelningen får särskild bokföring, varigenom underlag skapas

för en rättvisande självkostnadsberäkning.

6. Eli rationalisering sker jämväl inom de militärtekniska avdelningarna,

bland annat genom sammanförande av vissa av de nuvarande varvsdepartementen

till en avdelning och genom omgruppering av förråden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

/

45

7. Frågan om redovisning av verkstadsrörelsens tillgångar, inkomster

och utgifter över särskilda kapitalfonder samt därmed sammanhängande

spörsmål underställas framdeles riksdagen.

8. Detaljplaneringen i övrigt av den nya organisationen skall i stort sett

Ske i den ordning, som i det föregående närmare angivits. Samtidigt därmed

överväges, i vad mån principerna för omorganisationen kunna bringas

i tillämpning även beträffande örlogsvarvet i Göteborg.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att besluta,

att örlogsvarven skola från och med den tidpunkt, som av

Kungl. Majit bestämmes, organiseras efter i huvudsak den plan

som av mig i det föregående angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Berglund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:384 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av örlogsvarven. s. 14 i texten
  2. SU 1944:176 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av örlogsvarven. s. 1 i texten