Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av veterinärinrättningen i Skara m. m

1944-03-03 · 88 sidor, varav 86 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 86 av 88 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:188, Angående omorganisation av veterinärinrättningen i Skara m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 188.

1

Nr 188.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av veterinärinrättningen i Skara m. m.; given Stockholms

slott den 3 mars 1944.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3

mars 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför föredraganden,

statsrådet Domö.

I årets statsverksproposition (nionde huvudtiteln, punkt 62) har Kungl.

Maj:t på min föredragning föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, till Veterinärinrättningen i Skara för budgetåret 1944/45

beräkna ett anslag av 10,500 kronor.

Enligt Kungl. Majds bemyndigande den 3 oktober 1942 tillkallade jag den

16 samma månad såsom sakkunniga att i enlighet med angivna riktlinjer

verkställa utredning och avgiva förslag rörande veterinärinrättningens i Skara

framtida användning och i samband därmed stående frågor godsägaren G. A.

von Hofsten, Kilagården, tillika ordförande, rektorn vid veterinärhögskolan,

Bihang lill riksdagens protokoll 19H. t sami. Nr 18S. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

professorn C. E. G. Forssell, professorn K. J. Eriksson och sekreteraren hos

Skaraborgs läns hushållningssällskap P. E. Enderstein.

De sakkunniga, vilka antogo benämningen veterinärinrättningssakkunniga,

avgåvo den 20 oktober 1942 betänkande med förslag rörande veterinårinrättningcns

i Skara framtida användning m. m. (stat. off. utr. 1942:43). Enligt

förslaget skulle till veterinärinrättningen förläggas dels en vetenskaplig forsknings-

och försöksinstitution och dels en klinik för husdjurssjukvård. Över

betänkandet avgåvos efter remiss yttranden av statskontoret, justitiekanslersämbetet,

medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, riksräkenskapsverket,

chefen för armén, allmänna lönenämnden, styrelsen för

lantbrukshögskoian, styrelsen för veterinärhögskolan, styrelsen för veterinärinrättningen

i Skara, länsstyrelserna och hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Jönköpings, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs

län, lantbruksakademien, stadsfullmäktige i Skara, styrelsen för institutet

för husdjursförädling, Svenska veterinärläkarföreningen, Sydvästra Sveriges

veterinärförening, Skaraborgs läns veterinärförening, Sveriges smides&

mekaniska verkstadsidkares riksförbund ävensom Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget.

Medicinalstyrelsen överlämnade utlåtanden från statens

veterinärbakteriologiska anstalts nämnd, Svenska länsveterinärföreningen och

Svenska distriktsveterinärföreningen. Chefen för armén åberopade utlåtande

från arméförvaltningens intendenturdepartement. Vid styrelsens för lantbrukshögskoian

yttrande fogades utlåtande från högskolans försöksnämnd.

Styrelsen för veterinärhögskolan överlämnade utlåtande från högskolans lärarkollegium.

Länsstyrelserna i Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs

samt Skaraborgs län överlämnade utlåtanden från vederbörande länsveterinärer.

Sedermera inkom från Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget en den 3

mars 1943 dagtecknad skrivelse, enligt vilken bolaget, under förutsättning att

veterinärinrättningssakkunnigas förslag komme att i huvudsakliga delar genomföras,

förband sig att till statsverket överlämna dels för anläggandet av

den försöksavdelning, som de sakkunniga föreslagit, 233,600 kronor, dels för

driften vid avdelningen under de två första verksamhetsåren 48,675 kronor

årligen, varjämte bolaget meddelade, att beloppet om 233,600 kronor komme

att av bolaget utbetalas successivt efter överenskommelse samt de årliga beloppen

i förskott vid vartdera verksamhetsårets början.

Med skrivelse den 30 oktober 1943 överlämnade medicinalstyrelsen en av

chefen för styrelsens veterinärbyrå, medicinalrådet Axel Alegren upprättad,

den 22 i samma månad dagtecknad promemoria angående behovet av forskningsanstalt

med försöksgård för utforskande och bekämpande av ofruktsamhet

och bristsjukdomar hos husdjur, i vars synpunkter medicinalstyrelsen

uttalade sitt instämmande. I promemorian framhölls, bland annat, det

önskvärda i att en kompletterande utredning verkställdes angående veterinärinrättningens

i Skara omorganisation, helst under medverkan av särskilda

sakkunniga. Utredningen borde avse dels inrättningens omorganisation till

en anstalt för forskning i första hand beträffande sterilitet men även i den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

3

omfattning, som nämnda sakkunniga kunde anse lämplig, beträffande de

egentliga bristsjukdomarna, dels inrättandet av en klinikavdelning i Skara.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 december 1943 tillkallade jag

sistnämnda dag expeditionschefen i jordbruksdepartementet G. A. Bouveng

att verkställa överarbetning av veterinärinrättningssakkunnigas betänkande,

varjämte jag förordnade professorerna vid veterinärhögskolan K. J. Eriksson

och N. P. Lagerlöf, professorn vid lantbrukshögskolan A. K. O. Svanberg och

statskonsulenten B. H. Ryde att såsom sakkunniga biträda vid överarbetningen.

Med skrivelse den 10 februari 1944 har utredningsmannen överlämnat en

promemoria angående verkställd överarbetning av veterinårinrättningssakkunnigas

betänkande. I skrivelsen har utredningsmannen anmält, att mellan

honom och de sakkunniga uppnåtts fullständig enighet i alla prövade frågor.

över promemorian ha efter remiss utlåtanden avgivits av statskontoret,

medicinalstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden, styrelsen för lantbrukshögskolan,

styrelsen för veterinärhögskolan, styrelsen för veterinärinrättningen

i Skara, institutet för husdjursförädling och Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget.

Historik m. m.

Veterinärinrättningen i Skara, vilken är den äldsta veterinärvetenskapliga

undervisningsanstalten i riket, grundades år 1774 av lektorn, sedermera professorn

Peter Hernqvist. Genom Kungl, brev den 8 maj 1775 uppläts hemmanet

Brogården invid Skara till lasarett för sjuka kreatur. Sedermera

lämnade Kungl. Majit anslag dels av engångskaraktär till byggnadshjälp för

uppförande av sjukstallar, apotek, anatomisal, smedja m. m. dels ock årligen

till löner åt en föreståndare och en adjunkt samt till inköp av medicin

och instrument.

Vid Hernqvists död år 1808 erhöll inrättningen på grund av fyra särskilda

testamentariska förordnanden större delen av Hernqvists efterlämnade egendom,

bland annat dennes fastigheter, bestående av Horshaga kvarn, s/s mantal

i rusthållet Forsen, åtskilliga tomter, stads- och domkyrkojordar samt

skogslotter. Av fastigheterna hade Hernqvist anslagit Horshaga kvarn såsom

löneförbättring åt föreståndaren, viss del av rusthållet Forsen med torp

och kvarn jämte en tomt i Skara åt adjunkten samt ytterligare särskilda

fastigheter åt vid inrättningen anställd smed och apoteksföreståndare. Ett

jordområde örn c:a 25 tunnland hade avsatts till underhåll med fri kost under

lästerminerna åt sju behövande bland inrättningens elever. Sedermera lia

jämväl andra, smärre donationer tillfallit veterinärinrättningen.

Närmare redogörelse rörande veterinärinrättningens tillkomst och utveckling

återfinnes i veterinärinrättningssakkunnigas betänkande sid. 5—10.

Hernqvists testamentariska dispositioner till förmån för veterinärinrättningen

i Skara äro återgivna i betänkandet å sid. 59—65.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Veterinärinrättningssakkunniga ha i sitt betänkande iämnat en redogörelse

för de nuvarande förhållandena vid veterinärinrättningen. Av denna redogörelse

må här återgivas följande.

Verksamheten vid veterinärinrättningen förlöper numera i huvudsak efter

två linjer, nämligen undervisning i hovbeslag samt djursjukvård. Den praktiska

undervisning i behandling av enklare åkommor hos husdjuren, varom

gällande stadga talar, torde numera endast förekomma i samband med behandlingen

av sjuka djur, och i mycket begränsad utsträckning. Särskilda

kurser för sådan undervisning ha icke varit anordnade.

För meddelande av undervisningen i hovbeslag anordnas årligen en kurs,

som såvitt angår utbildningen av civila hovslagare i överensstämmelse med

stadgans anvisning pågår under cirka fyra månader, i regel under tiden november—mars

med avbrott för julferier. Utbildning av militära hovslagare,

för vilka kursen enligt stadgan beräknas till sex månader, förekommer icke

numera. Rörande omfattningen av denna verksamhetsgren hänvisas till

nedanstående uppställning över antalet hovslagarelever och antalet utförda

hovbeslag under senaste 10-årsperiod.

Antal

Antal

Antal

Antal

År

hovslagar-

utförda

År

hovslagar-

utförda

elever

beslag

elever

beslag

1932........

......... 12

7,035

1937........

.......... 7

6,934

1933........

......... 12

7,180

1938........

.......... 6

6,059

1934........

......... 12

7,057

1939........

5,601

1935........

......... 10

7,129

1940........

......... 6

5,617

1936........

......... 12

7,332

1941........

......... 81

5,875

Antalet elever i hovbeslagskursen får stadgeenligt icke överstiga tolv, såvitt

angår den civila utbildningen. Detta antal har, såsom synes av förestående

tablå, som regel hållits intill år 1937.

Den påtagliga nedgången under senare år av antalet utförda hovbeslag säges

åtminstone delvis bero på att de vid veterinärinrättningen utbildade hovslagama

undan för undan slagit sig ned såsom hovslagare i den Skara omgivande

bygden och där börjat praktik.

Planer för den undervisning, som meddelas vid veterinärinrättningen, fastställas

årligen av medicinalstyrelsen.

Vad angår djursjukvården vid veterinärinrättningen belyses dess omfattning

under de senaste tio åren av följande statistiska uppgifter.

År

1932

1933

1934

1935

1936

1937

1938

1939

1940

1941

Antal

behandlade

Därav å

sjukdoms-

sjukstall

fall

2,940

63

2,798

81

2,572

63

2,620

68

2,323

73

1,199

52

1,135

34

1,597

44

, 1,039

44

1,218

30

Antal

Antal

operatio-

foder-

ner

dygn

235

622

242

1,010

246

1,073

241

701

200

824

165

900

136

523

181

800

110

889

103

345

Härav lia 3 måst avbryta utbildningen på grund av militärtjänstgöring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Lönestaten för veterinärinrättningen beträffande budgetåret 1941/42 har

följande utseende.

Förestån-

dare

Instruk-

tionssmed

Hov-

slagare

Foder-

marsk

Stalldräng

3,900: - 1,000: —

1,900: —

800: —

2,100: —

600: —

1,560: -

1,370: —

1,150: —

—

900: —

_

_

_

390: —

342:48

287:50

2,976: —

1,536: - 263: 58

958:09

720: —

612: —

99: 64

_

_

Kompensation för familjepension....

—

87:-

87:-

78: —

Summa kronor

10,576: —

5,399: 58

3,094: 73

2,519: 48

2,127:50

Till förut angivna avlöningsförmåner komma kristillägg enligt härför gällande

bestämmelser.

Samtliga ifrågavarande befattningshavare åtnjuta fri bostad inom inrättningen.

Föreståndaren och instruktionssmeden ha att härför vidkännas avdrag

å lönen med 500 kronor respektive 300 kronor. Sistnämnda båda befattningshavare

äro därjämte skyldiga att själva sörja för underhållet av

de av dem bebodda lägenheterna.

Å samtliga löner avgå pensionsavgifter.

Veterinärinrättningens inkomster och utgifter för budgetåret 1941/42 framgå

av följande uppställning.

Inkomster:

Statsanslag (inkl. kristill
lägg)

.............. 14,934: 63

Arrendemedel ........ 4,548: 93

Intressemedel ........ 1,792: 24

Klinikavgifter ........ 4,309:30

Inkomster av smedjan . . 600: —

Hyresmedel .......... 800: —

övriga inkomster...... 16,762: 62

Summa kronor 43,747: 72

Utgifter:

Avlöningar............ 26,432: 06

Bränsle, lyse, vatten .... 373: 29

övriga expenser ...... 637: 29

Underhåll av byggn..... 2,622:24

Underhåll av skogar o.

vägar .............. 116: 20

Inventarier............ 49: 82

Renhållning .......... 456: 23

Foder ................ 218: 12

Brandstodsavgifter .... 292: 72

Skatter och onera .... 1,466: 65

Utgifter i övrigt ........ 9,131: 82

Summa kronor 41,796: 44

Veterinärinrättningens utgifter bestridas i första hand av avkastningen av

till inrättningen upplåtna fastigheter och kapital samt inkomsterna från kliniken

och smedjan. Under senare tid har statsanslaget årligen utgjort, t. o. m.

budgetåret 1939/40 8,500 kronor, för budgetåret 1940/41 11,500 kronor, för

budgetåret 1941/42 13,500 kronor samt för budgetåret 1942/43 14,700 kronor.

Jämlikt medgivande av 1914 års riksdag har Kungl. Maj:t den 10 september

1914 lämnat veterinärinrättningen ett lån å 28,000 kronor för uppförande

av arrendatorsbostad, foderlada m. m. och stallbyggnad å Brogården. Beloppet

kvarstår alltjämt oreglerat såsom en inrättningens skuld till statsverket.

Ränta å skuldbeloppet har ej utgått.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Veterinärinrättningssakkunniga ha — med erinran att tillstånd till försäljning

lämnats beträffande vissa under veterinärinrättningens disposition stående

fastigheter — lämnat följande redogörelse för veterinärinrättningens

sammanlagda tillgångar per den 1 juli 1942.

Fastigheter, vilka ej beröras av föreliggande försäljningstillstånd,

taxeringsvärde .......................... kronor 261,100: —

Fastigheter, försålda, köpeskillingarna innestå hos statskontoret

........................................ » 23,600: —

Fastigheter, ännu ej försålda, beträffande vilka försäljningstillstånd

erhållits............................ » 18,000: —-

Prof. Hemqvists donationsfond...................... » 30,821: 69

E. U. Ugglas donationsfond ........................ » 500: —

A. Hellstadius donationsfond........................ » 166: 66

N. Thunbergs donationsfond........................ » 349: 66

C. Löwenskiölds donationsfond...................... » 2,500: —

Fonderade medel i övrigt .......................... » 19,448: 95

Summa kronor 356,486: 96.

De fastigheter, som stå under veterinärinrättningens förvaltning, äro delvis

belägna i Skara stad. Rörande den rättsliga grunden för veterinärinrättningens

innehav råder i åtskilliga hänseenden oklarhet. På begäran av veterinärinrättningssakkunniga

har kammarkollegiet företagit en utredning i

ämnet. Resultaten härav innefattas i kollegiets yttrande den 25 april 1942 till

de sakkunniga med därvid fogade sex särskilda promemorior. Härjämte ha

de sakkunniga från t. f. borgmästaren i Skara erhållit vissa kompletterande

uppgifter. Kammarkollegiets och t. f. borgmästarens utredningar äro återgivna

i betänkandet å sid. 66—86. Med ledning av den sålunda gjorda utredningen

och kända omständigheter i övrigt lia de sakkunniga lämnat följande

redogörelse för de av veterinärinrättningen innehavda fastigheternas ursprung

och natur.

1. Institutionen. Institutionstomten, d. v. s. den mark, varå byggnaderna

(föreståndarbostad, sjukstall, klinikbyggnad, smedja och arkiv) äro belägna,

utgör en del av hemmanet Brogården, som utbrutits och numera taxeras särskilt

för sig. Taxeringsvärdet å denna tomt, som alltså är statsegendom, är

108.400 kronor.

2. Hemmanet Brogården1. Denna fastighet, som utgjorde lektorsprebendehemman

i Skara, uppläts enligt Kungl. Maj:ts beslut den 8 maj 1775 för ett

djurlasarett vid veterinärinrättningen. Den 12 juli 1810 beslöt Kungl. Maj:t, i

avvaktan på slutligt avgörande av vissa rörande veterinärinrättningen uppkomna

frågor, att inrättningen skulle förbliva i Skara och Brogården såsom

dittills vara förenad därmed. I och med fastställandet av inrättningens första

reglemente år 1813 synes Brogårdens bibehållande vid inrättningen få betraktas

såsom definitivt. Nu gällande taxeringsvärde å hemmanet Brogården är

88.400 kronor.

3. Tomt 107 b av Metes 2. Denna fastighet tillföll veterinärinrättningen

genom enskild donation av överdirektören A. Norling år 1845. Nuvarande

taxeringsvärde är 7,000 kronor.

4. Tomt 371, transformatortomt. Denna tomt är utbruten från hemmanet

Brogården och uppläts under nyttjanderätt till utrymme för en transformator
1

Jfr prop. 1943:109.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr ISS.

station genom Kungl. Majlis beslut elen 18 oktober 1907 och den 13 december

1920. Nuvarande taxeringsvärde är 7,800 kronor.

5. Hederstorpet (stadsäga A72). Denna fastighet tillhörde ursprungligen

överdirektören A. Norling och inköptes med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den

3 maj 1822 av statsmedel för veterinärinrättningens räkning. På sistone har

försäljning av denna fastighet till Skaraborgs läns hushållningssällskap blivit

ifrågasatt1. Fastigheten är för närvarande taxerad till 13,000 kronor.

6. Ängaberget (stadsäga 52S). Denna fastighet, som torde lia tillhört Norling,

förvärvades av kronan med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 3 maj

1822. Fastigheten har under 1942 försålts för en köpeskilling av 10,500 kronor

med stöd av Kungl. Maj:ts förordnande den 17 oktober 1941.

7. Baden (stadsäga 579). Denna fastighet har samma ursprung som under

p. 6 omförmälda lägenheten Ängaberget. Den förvärvades av kronan för

veterinärinrättningens räkning år 1822. Även lägenheten Baden har försålts

under 1942 med stöd av Kungl. Maj:ts förordnande den 17 oktober 1941 fölen

köpeskilling av 4,100 kronor.

8. Balsum (stadsäga 592). Denna fastighet torde motsvara ett antal lotter,

som vid en den 2 december 1799 fastställd förrättning för delning av Skara

stads södra skog tillädes vissa tomter i staden. Balsum torde till större delen

vara att hänföra till de skogslotter, som enligt Hernqvists testamente donerats

till veterinärinrättningen nied bestämmelse, att lotterna skulle styckevis föisäljas

under öppen auktion och försäljningsmedlen tillfalla inrättningens

kassa. I Balsum torde dessutom ingå ett utskifte till lägenheten Fribergsäng

(jfr nedan). Kungl. Maj:ts förordnande om försäljning av vissa fastigheter

den 17 oktober 1941 omfattar även Balsum men försäljningen har ännu ej

kommit till stånd. Nuvarande taxeringsvärde är 6,200 kronor.

9. Fribergsäng (stadsäga 597). Denna fastighet tillhör den grupp, som för

veterinärinrättningens räkning inköptes 1822 efter överdirektören Norling.

Den har under 1942 försålts för en köpeskilling av 3,000 kronor jämlikt Kungl.

Maj:ts förordnande den 17 oktober 1941.

10. Lerlidsgärdet (stadsäga A35). Denna fastighet ingår i den Hernqvistska

donationen. Dess nuvarande taxeringsvärde är 1,200 kronor.

11. Lilla Bergsgärdet (stadsäga AA9) ingår likaledes i den Hernquistska donationen.

Nuvarande taxeringsvärde är 800 kronor.

12. Hemmanet Forsen. Hernqvist testamenterade sin andel i detta hemman,

tre åttondedelar, vartill jämväl synes ha hört torpet Lilla Forsen. Fastigheten

hör till dem som komma att försäljas jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande

den 17 oktober 1941. Nuvarande taxeringsvärde är 11,800 kronor.

13. Ytterligare redovisas såsom veterinärinrättningens egendom skogsmark

under Brogården, Ängaberget, Baden, Balsum och Fribergsäng. Häri ingår

alltså mark av såväl statlig som donationskaraktär. Taxeringsvärdet a här

berörda egendom utgör för närvarande 34,500 kronor.

Beträffande de förenämnda fastigheter, vilka sålts eller komma att försaljas

på grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 oktober 1941, nämligen

Ängaberget, Fribergsäng, Baden och Balsum samt borsen, har Kungl. Maj .t

tillika föreskrivit, att köpeskillingarna för fastigheterna såvitt angår Balsum

och Forsen (donationsjord) skola tillföras veterinärinrättningens donationskapital

samt, såvitt angår Ängaberget, Fribergsäng och Baden, skola i avbidan

på Kungl. Majlis beslut angående den slutliga dispositionen av samma

medel inbetalas till statskontoret och av statskontoret redovisas å särskild

diversemedelstitel såsom innestaende a statsverkets räkning. Vidare har Kungl.

Majit medgivit, att veterinärinrättningen får för inrättningens drift disponera

den årliga avkastningen av de för fastigheterna Balsum och Forsen fonderade

försäljningsmedlen.

1 Jfr prop. 1943: 109.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Veterinärinrättningens fastigheter innehålla följande inägojord:

Brogården med Grindstorpet ............................ c:a 51 hektar

Hederstorpet .......................................... c;a iq hektar

Sammanlagt c:a 61 hektar.

Under senare tid ha framkommit skilda förslag till omläggning av veterinärinrättningens

verksamhet. Sålunda framhöllo riksdagens år 1930 samlade

revisorer vikten av att utredning snarast möjligt verkställdes rörande inrättningens

upphörande såsom statlig institution.

Vid år 1933 beslutad omreglering av veterinärväsendet förutsattes emellertid,

att inrättningen skulle bibehållas, varvid föreståndaren ansågs böra åläggas

att tjänstgöra såsom distriktsveterinär i ett nybildat Skara veterinärinrättnings

distrikt, som skulle ersätta det till indragning föreslagna Axvalls veterinärdistrikt.

Anordningen ansags dock icke lämpligen kunna genomföras

förrän såväl föreståndartjänsten vid inrättningen som berörda distriktsveterinärtjänst

bleve vakanta. Den nya anordningen har ännu icke genomförts och

befattningen som distriktsveterinär i Skara veterinärinrättnings (Axvalls)

distrikt uppehälles sedan år 1937 av vikarie.

I skrivelse den 2 juli 1941 har medicinalstyrelsen förordat, att veterinärinrättningen

i Skara bibehålies såsom statlig institution med hänsyn dels till

fördelen av att i trakten fortfarande funnes tillgång till en förstklassig husdjur

jukvård, dels till angelägenheten av att möjligheterna till hovslagareutbildning

icke förminskades och dels till önskvärdheten att erhålla en anstalt

för veterinärvetenskaplig försöksverksamhet.

Närmare redogörelse för de framkomna förslagen till omläggning av veterinärinrättningens

verksamhet återfinnes i betänkandet sid. 18—23.

Veterinärinrättningssakkunnigas förslag.

Förslagets huvudsakliga innebörd. Veterinärinrättningen

i Skara skall framdeles ha till uppgift, dels att utgöra en för Skaraborgs och

kringliggande län central sjukvårdsanstalt för husdjur, dels att meddela fullständig

undervisning i hovbeslag samt i hov- och klövvård, dels ock att bedriva

pa systematiska försök grundade vetenskapliga undersökningar rörande

husdjurssjukdomar och dessas samband med miljöbetingade förhållanden.

Härjämte bör, i den mån så prövas möjligt och lämpligt, vid inrättningen

anordnas kortare demonstrationskurser i djurvård för allmänheten. I sin

verksamhet bör veterinärinrättningen stå i livlig förbindelse med andra för

djursjukvården eller veterinärvetenskaplig forskning och undervisning verksamma

anstalter och institutioner.

Veterinärinrättningen, som är avsedd skola stå under ledning av en styrelse

örn fem personer, skall bestå av två avdelningar, klinikavdelningen och

försöksavdelningen. Klinikavdelningen, vilken bör förestås av inrättningens

chef i lönegrad A 30, benämnd professor, skall omfatta den till kliniken an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

9

slutna djursjukvården samt den till smedjan knutna undervisningen i hovbeslag

m. xn. Försöksavdelningen, vilken bör förestås av en försöksledare i

lönegrad A 28 som föreståndare, skall omfatta den forskningsverksamhet,

som bedrives med utnyttjande av inrättningens försöksjordbruk. Forskningsverksamheten

skall företrädesvis ha till syfte att utforska husdjurssjukdomarna

med hänsyn till deras beroende av jordbrukets skötsel och fodrets

sammansättning.

För förslagets genomförande erforderliga kostnader av engångsnatur —

örn- och nybyggnadsarbeten, inredning och utrustning m. m. — beräknas

uppgå till 518,300 kronor, varav 284,700 kronor belöpa å klinikavdelningen

och 233,600 kronor å försöksavdelningen.

De årliga kostnaderna beräknas uppgå till i i*unt tal 109,100 kronor, varav

60,427 kronor belöpa å klinjkavdelningen och 48,675 kronor å försöksavdelningen.

Härifrån avgå veterinärinrättningens egna inkomster av olika slag,

uppskattade till sammanlagt 16,500 kronor, vilket belopp avräknas å omkostnadsstaten.

Följande statsanslag anses bliva erforderliga.

Engångsanslag.

Byggnadsarbeten, reservationsanslag ..................

Instrumentutrustning m. m., reservationsanslag........

Anskaffning av levande och döda jordbruksinventarier,

reservationsanslag ...............................

kronor 388,900

» 61,700

» 67,700

Årliga anslag.

Avlöningar, förslagsanslag ......

Omkostnader, förslagsanslag .....

Materiel m. m., i-eservationsanslag

kronor 55,600

» 27,000

» 10,000

I samband med nyorganisationen bör statsverkets fordran hos veterinärinrättningen

å 28,000 kronor avskrivas.

Den beslutade sammanslagningen av befattningarna som föreståndare för

veterinärinrättningen och distriktsveterinär i Skara veterinärinrättnings (Axvalls)

distrikt bör upphävas.

Av veterinärinrättningens nuvarande personal torde flertalet kunna överföras

till den nya staten. Endast föreståndaren och instruktionssmeden äro

för närvarande uppförda å ordinarie stat. Huruvida föreståndaren skall övertaga

någon av befattningarna såsom klinikförestandare eller försöksledare,

skall bliva beroende på det sakkunnigeförfarande, som förutsattes skola föregå

dessa befattningars tillsättande. I den man de ordinarie befattningshavarna

icke överföras till den nya staten, skola de uppföras på särskild indragningsstat.

I särskilt yttrande har professo™ Eriksson framhållit, att försöksledaren

borde placeras i lönegrad A 30.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Motiveringen till förslaget. Vid utformandet av förslaget ha

veterinärinrättningssakkunniga förklarat sig ha tagit största hänsyn till nödvändigheten

att i rådande läge söka begränsa statsverkets kostnader. Detta

innebure, att det framlagda förslaget utgjorde det minimum, som erfordrades

för planernas genomförande och för att veterinärinrättningen i framtiden

skulle bliva till den nytta och giva det ekonomiska utbyte, vartill åtgärderna

syftade. Därest de framlagda förslagen och därmed sammanhängande anslagsberäkningar

i väsentliga avseenden komme att nedskäras, bleve sannolikt

följden den att verksamheten vid inrättningen icke kunde få den omfattning

och den auktoritet hos allmänheten, som de sakkunnigas uppläggning

av frågorna syftade till. Läget vore alltså enligt de sakkunnigas mening det,

att veterinärinrättningens omorganisation, örn den skulle bliva av värde,

mäste göras grundlig. Såsom alternativ häremot stöde endast veterinärinrättningens

fullständiga nedläggande. Dess bibehållande i nuvarande skick syntes

icke motiverat ur sakliga synpunkter.

Moderniseringen av djurkliniken kommer, enligt vad veterinärinrättningssakkunniga

anfört, att bliva av utomordentligt stor betydelse för tryggandet

av de stora värden, som husdjursbeståndet inom Västgötalänen och kringliggande

bygder representerar. Till belysande av antalet av de hästar och

nötkreatur, som finnas inom de län från vilka material skulle kunna införas

till kliniken i Skara, ha de sakkunniga åberopat följande tabell.

Antal hästar och nötkreatur enligt husdjursräkningen 3 juni 1941.

Län

Hästar

3 år och

däröver

st.

Unghästar

och föl

st.

Summa

hästar

st.

Oxar,

tjurar, kor,

. ungnöt

st.

Kalvar

st.

Summa

nötkreatur

st.

Skaraborgs..............

Älvsborgs ..............

Göteborgs och Bohus....

Hallands ..............

37,238

29,444

16,606

20,490

21,521

14,468

9,223

4,606

6,256

4,708

51,706

38,667

21,212

26,746

26,229

186,076

152,365

66,589

90,673

124,126

30,543

27,691

14,891

20,057

21,947

216,619

180,056

81,480

110,730

146,073

Jönköpings..............

Summa

125,299

39,261

164,560

619,829

115,129

734,958

I anslutning till tabellen ha de sakkunniga anfört följande.

Som synes av tabellen är antalet hästar över tre år icke mindre än 125,000

och unghästar 39,000, eller sammanlagt 164,000. Värdet av denna stock under

normala förhållanden, lågt räknat, rör sig om cirka 100,000,000 kronor.

Antalet nötkreatur, inberäknat kalvar, är icke mindre än cirka 735,000, vilken

stock normalt torde betinga ett värde av minst 200,000,000 kronor. Det är

självklart, att inom ett sa stort djurbestånd det måste förekomma en stor

mängd sjukdomsfall, som kräva en sadan vård, att den icke med hopp örn

framgång kan lämnas hos vederbörande djurägare. Vidare måste förekomma

fall, vilka visserligen kunna behandlas hos djurägaren, men för vilka sjukdomstiden

blir onödigt lång genom att hemmavården blir bristfällig. Denna

förlängning av sjukdomstiden vållar djurägaren, särskilt då det gäller hästar,

förluster även i så måtto att djuren ej kunna utnyttjas för arbete. Härtill

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

komma förlusterna genom den arbetstid, som åtgår för djurens vård. Detta

gäller särskilt sådana sjukdomar, som kräva kirurgisk behandling.

Såsom nämnts förekommer ett mycket stort antal fall, där man nu tvingas

till att slakta djuren eller desamma bliva i minskad grad brukbara, men

vilka skulle kunna gå till hälsa eller djuren få en ringare grad av invaliditet,

därest det funnes möjlighet alt lämna dem behandling på en modernt

utrustad klinik. Som exempel härpå behöver endast framhållas det stora

antalet hovlidanden, bl. a. hovkräfta, vidare mank- och nack fistlar, svarartade

sårskador, lidanden med varbildningar i leder och senskidoi, allt sjukdomar,

i följd av vilka patienten nu ofta går förlorad men som vid operativ

behandling på en klinik utan svårighet skulle kunna få en lycklig utgång.

Man kan av veterinärhögskolans statistik få en ungefärlig uppfattning om

värdet av stationär klinikbehandling för hästar och nötkreatur. Denna statistik

visar att cirka 60 procent av de å kirurgiska stationärkliniken intagna

hästarna under åren 1939—42 blivit friska, cirka 17 procent förbättrade och

resten oförbättrade, dödade eller avlidit. För nötkreaturens vidkommande lia

cirka 50 procent blivit återställda. Skandinaviska kreatursförsäkringsbolagets

statistik över skadefrekvensen bland försäkrade hästar i de Skara omgivande

länen visar, att under åren 1937—41 blevo per år icke mindre än

omkring 1,200 hästar utslagna på grund av sjukdomar av kirurgisk natur

Även om icke mer än 10 procent av dessa skulle lämpa sig för och kunnat

räddas genom klinikvård skulle dock detta ha betytt en mycket slör ekonomisk

vinst. „ ...... , . , ,

I betraktande av nyss anförda statistik later det saga sig att. det antal

djur, som vid Skara-kliniken kunde mottagas för vard, bleve tämligen ringa

i förhållande till sjukdoms- och skadefrekvensen i sin helhet och i förhållande

till hela det ifrågakommande djurbeståndet. Det får emellertid förutsättas

att för stationär behandling vid kliniken i första hand ifrågakomma

de djur, som ur avels- och allmän produktionssynpunkt äro värdefullast. A

andra sidan behöver någon tvekan icke råda därom att Skara-klinikens vårdplatser

bliva till fullo utnyttjade. Veterinärhögskolans^ kirurgiska klinik har

30 stallplatser och dessa äro i regel upptagna under årets flesta dagar Det

kan då ej lida tvivel om att Skara-kliniken med 16 vårdplatser och såsom

centrum för en avsevärt kreatursläkare bygd än den, som de Stockholm omgivande

länen representera, skall till fullo frekventeras i den utsträckning,

som dess resurser medgiva.

Vad hundarna beträffar så representera dessa stora värden, även örn de

icke ha någon större betydelse ur allmän nationalekonomisk synpunkt. För

kliniken i Skara skulle de ha avsevärd betydelse därigenom, att de skulle

kunna tillföra kliniken stora inkomster. I de län, som omgiva Skara, finnes

ett stort antal mycket värdefulla jakthundar och även sällskapshundar,

och det är intet tvivel om att kliniken i Skara skulle få en mycket stor uppgift

att fylla genom behandling av sjuka eller skadade hundar. Som framgår

av statistiken över de vid veterinärhögskolans kirurgiska klinik under

åren 1939—42 intagna 2,574 hundarna ha nämligen icke mindre än 2,128

blivit återställda eller omkring 80 procent. Antalet operativa ingrepp under

samina tid på hundar är icke mindre än 3,334. Även örn frekvensen vid

kliniken i Skara skulle komma att uppgå lill blott 25 procent av antalet

hundar vid veterinärhögskolan, skulle det dock innebära ej obetydliga inkomster

för kliniken, samtidigt som denna skulle tylla en mycket stor uppgift

genom vården av många värdefulla djur.

Veterinärvetenskaplig försöks- och forskningsverksamhet rörande bristsjukdomar

hos husdjuren. Veterinärinrättiiingssakkunniga framhålla, att in
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

rättningens forskningsuppgifter icke bliva mindre betydelsefulla än dess djursjukvårdande

med hänsyn till att bristsjukdomarna hos våra husdjur ha en

vidsträckt utbredning samt förorsaka landet och jordbruksnäringen årliga

förluster av mycket stora dimensioner. De sakkunniga ha härom yttrat.

Till bristsjukdomarna kunna hänföras:

L Ungdjurs- eller uppfödningssjukdomar, som yttra sig i störningar i den

normala tillväxten och ofta förlöpa med rachitiska skelett- och ledförändringar

som hamma djurens utveckling och nedsätta deras framtida användbarhet,

produktionsförmåga och motståndskraft mot yttre påkänningar av

?-ii?oS j h* kul,lna aven hänföras muskelsjukdomar (myositer) och kramptillstånd

(tetani) hos ungdjur av bristsjukdomskaraktär.

2. Skelett- och muskelsjukdomar hos vuxna djur, såsom benskörhet (osteomalaci),

mjölkhylta, vissa former av muskeldegenerationer och förlamningar.

, Ämnesomsättnings- och laktationssjukdomar hos nötkreatur såsom

skravelsjuka, acetonämi, puerperal hämoglobinuri och förlossningslamhet.

4. Vissa former av rubbningar i könsfunktionerna meri nmlni-minoai- cio_

Det ar givetvis vanskligt att uppskatta storleken av de förluster, som enbart

dessa sjukdomar förorsaka. Örn man räknar med att varje fall av rachitis

hos ungdjur (föl, kalvar och grisar) på grund av dödsfall, nödtvungna

nedslaktningar, bestående framtida skador och behandlingskostnader medför

ren, genomsnittlig värdeminskning på 50 kronor kommer man till en årlig

lorlustsiffra på över- en miljon kronor.

Ofruktsamheten förorsakar mångfaldigt större förluster. Även örn man

, ar mäste ia£a * betraktande, att endast en del av de könsrubbningar, som

-lantoras till ofruktsamhet, bero på brister i fodrets sammansättning, torde

man dock med säkerhet kunna uppskatta de årliga förlusterna i ofruktsamhet

hos nyssnämnda djurslag av bristsjukdomskaraktär i miljonvärden.

„ annan sjukdom med betydande utbredning inom hela landet är acetomumen

hos nötkreatur. Omkring 10,000—15,000 fall av acetonämi torde

ärligen komma under veterinärbehandling, och om förlusterna i form av

nedsatt mjölkavkastning som följd av sjukdomen beräknas till i genomsnitt

*uuu Kvalunven eleornora som töllö.

1 officiella sjukdomsstatistiken äro flertalet av dessa sjukdomar icke

specificerade och det bjuder därför svårigheter att erhålla en samlad bild

av bi istsjukdomarnas frekvens och av dem förorsakade förluster. Som exempe

kaa emebertid anföras benmjukheten (rachitis) hos ungdjur samt ofruktsamheten,

vilka i »Sveriges officiella statistik, hälso- och sjukvård, det civila

vetennarvasendet» redovisas under särskilda rubriker. En sammanställning

av veterinarbehandlade fall av dessa sjukdomar inom hela landet under

5-arsperioden 1938—1940 visar följande:

Antal veterinarbehandlade

fall

Rachitis Ofruktsamhet

1936 I 25,998

1937 23,022

1938 22,347

1939 20,377

1910 20,330

76,326

74,271

75,025

78,046

65,252

Medeltal per år 22.415

73,784

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

13

100 kronor per sjukdomsfall, kommer man även för denna sjukdom till årliga

förluster, som uppgå till miljonvärden.

I det föregående ha endast sådana sjukdomsfall räknats, som komma under

veterinärbehandling. Det verkliga antalet sjukdomsfall är säkerligen

mångdubbelt större, ehuru de icke veterinärbehandlade fallen i stort sett

torde kunna antagas vara av lindrigare karaktär. När det gäller bristsjukdomar

har man att räkna med latenta former, som icke manifestera sig

i tydligt uttalad sjukdom men det oaktat nedsätta djurens produktion i

större eller mindre grad. Härtill kommer, att latenta bristsjukdomar med all

sannolikhet utgöra predisponerande orsaker till en mångfald andra sjukdomar

hos våra husdjur av både infektiös och icke infektiös natur.

Det torde knappast innebära någon överdrift om man påstår, att bristsjukdomarna

hos våra husdjur sammanlagt förorsaka direkta och indirekta

förluster, som kunna uppskattas till 100-talet miljoner kronor årligen.

Den vetenskapliga forskning, som under de senare åren bedrivits på bristsjukdomarnas

område, har kastat nytt ljus över deras väsen och även i en

del fall anvisat medel för botande av redan utbrutna sjukdomar. Målet för

bristsjukdomarnas bekämpande bör emellertid vara att undanröja orsakerna

till deras uppkomst, och för detta ändamål erfordras ett omfattande forskningsarbete

för att söka klarlägga sambandet mellan å ena sidan sjukdomarna,

å andra sidan fodrets sammansättning med avseende på biologiskt verksamma

substanser, vilka i sin tur sammanhänga med jordens gödsling och

bearbetning. Uppenbart är nämligen, att jordens näringstillstånd i väsentlig

grad inverkar på vegetationens sammansättning, dess innehåll av näringsbeståndsdelar,

mineralämnen och vitaminer, vilka i huvudsak äro avgörande

för fodrets värde ur djurnäringssynpunkt.

Forskningsarbetet vid den planerade försöksinstitutionen skulle sålunda i

stora drag gå ut på att genom varierande gödsling och bearbetning av jorden

vid det till försöksavdelningen knutna jordbruket framställa foder av

växlande men noga kontrollerad sammansättning, vars effekt sedan skulle

prövas på avdelningens djurmaterial, i huvudsak nötkreatur och svin. Försöksdjuren,

som skulle omfatta såväl vuxna nötkreatur som framför allt kalvar

och grisar, vilka kontinuerligt produceras inom den egna besättningen,

måste stå under fortlöpande klinisk veterinärkontroll, däri inbegripet blodoch

urinanalyser samt röntgenologiska skelettstudier. För planläggning och

genomförande av försöken, för biologisk kontroll av fodermedlens vitamininnehåll

och för patologanatomiska undersökningar förutsättes, att försöksledaren

står i intim kontakt och samarbete med veterinärhögskolan. För

markkartering och upprättande av gödslingsplaner bör försöksledaren samarbeta

med lantbrukshögskolans anstalt för jordbruksförsök, och för kemiska

jord- och fodermedelsanalyser bör samarbete upprätthållas med lantbrukskemiska

kontrollstationen i Skara.

Sakkunniga äro av den bestämda uppfattningen alt ett forskningsarbete

på hithörande område, sådant det i stora drag skisserats, skulle bliva av

mycket stor betydelse för hela vår husdjursskötsel.

Genom det av staten understödda 1''örädlingsarbetet inom våra husdjursraser

ha djurens produktionsanlag undan för undan förbättrats, men betingelserna

för att dessa produktionsanlag till fullo skola kunna utnyttjas genom

det svenska jordbrukets egen produktion av en fullvärdig djurnäring äro icke

överallt tillfinnandes. Inom stora områden av landet är den egna produktionen

av fodermedel i kvalitativt avseende så bristfällig, att produktionskraftiga

och mera fordrande djur endast med svårighet kunna hållas och då

ofta nied dåligt ekonomiskt utbyte. Detta gäller i främsta rummet de mindre

jordbruken, som i vårt land äro de ojämförligt talrikaste. Förbättring av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

miljöbetingelserna, så att de bättre svara mot djurens produktionsanlag,

framstår som en viktig angelägenhet. Särskilt med hänsyn till de väldiga förluster,

som bristsjukdomarna förorsaka, och som i det föregående antytts,

måste det anses vara ett betydelsefullt statsintresse att genom förebyggande

åtgärder kunna undanröja orsakerna till sjukdomarnas uppträdande. Så

länge jordbrukets driftkostnader måste belastas med väldiga omkostnader

för förluster och minskade djurvärden som följd av bristsjukdomar, är del

icke möjligt att åstadkomma den rationalisering och det förbilligande av

jordbruksdriften, som ytterst bör vara målet för jordbruksnäringens framtida

utveckling. Först därigenom skulle den sänkning av levnadsomkostnaderna

för landets befolkning, som är beroende av jordbrukets driftkostnader,

kunna komma till stånd. Till sådana mål syftar den föreslagna försöks-

och forskningsverksamheten och det kan gott "sägas att resultaten ligga

inom räckhåll. De kostnader, som den planerade försöksverksamheten kommer

att medföra, torde i belysningen av det sagda kunna betraktas såsom

skäligen blygsamma. Enbart en ringa förbättring av produktionsbetingelserna

för våra nötkreatur skulle mångdubbelt täcka dessa kostnader.

Tydligt är att den planerade forskningsverksamheten kommer att ställa

stora krav på försöksledaren. Han måste vara veterinär kliniker och diagnostiker

samt behärska modern laboratorie- och försöksteknik med därtill

hörande biologiska och statistiska analysmetoder, varjämte han bör besitta

initiativkraft och självständig arbetsförmåga. Resultatet av försöksverksamheten

kommer i väsentlig grad att bliva beroende av försöksledarens vetenskapliga

och personliga kvalifikationer för ifrågavarande forskningsarbete.

Det är därför angeläget, att befattningen som försöksledare blir förenad med

sådana avlöningsförmåner, att kvalificerad sökande kan erhållas.

Veterinärinrättningens lokala betydelse m. m. En reorganisation av veterinärinrättningen

på sätt veterinärinrättningssakkunniga föreslagit skulle

enligt de sakkunnigas uppfatlning även få en särskild lokal betydelse, som ej

borde underskattas. Härom ha de sakkunniga yttrat.

Man kan peka på möjligheterna att utnyttja veterinärinrättningens resurser

i den undervisning, som bedrives vid lantmannaskolan i Skaraborgs län. Det

är en lockande tanke att i Skaraborgs län söka skapa en husdjursbetonad lantmannaskola

av verklig rangklass, till gagn icke blott för denna bygd utan för

hela landet. Lantmannaskolans elever skulle tack vare samarbetet med veterinärinrättningen

kunna bibringas tämligen grundlig kännedom örn de senaste

rönen beträffande husdjurens lämpligaste och mest ekonomiska utfodring

och örn allmän djurvård samt djursjukvård. Dc utexaminerade eleverna finge

föra ut de vunna erfarenheterna i bygderna och omsätta dem i praktiken. De

skulle härigenom säkerligen i sin mån kunna bidraga till förbättrade förhållanden

i fråga om djurvården och i varje fall väcka intresset för hit hörande

ting hos den jordbrukande befolkningen.

Slutligen bör vid övervägandet av här behandlade spörsmål även beaktas

de skäl av kulturhistorisk och pietetsmässig art, som tala för de planerade

åtgärdernas genomförande, ehuru dylika skäl givetvis icke kunna tillmätas

en avgörande betydelse, särskilt icke i nuvarande statsfinansiella läge.

Veterinärinrättningens rättsliga ställning. Veterinärinrättningssakkunniga

lia erinrat, att driften vid veterinärinrättningen uppehälles

av, frånsett inkomsterna av själva rörelsen, alltså kliniken och smedjan,

dels avkastningen av veterininrättningens fasta och lösa egendom, dels

ock statligt anslag. I den av veterinärinrättningen disponerade egendomen

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

15

inginge å ena sidan staten tillhörig fast egendom, som på ett tidigt stadium

upplåtits till inrättningen, och å andra sidan såväl fast egendom som kontanta

medel, vilka genom enskilda donationer tillförts inrättningen, ehuru

det numera torde vara ogörligt att med säkerhet fixera gränsen mellan de

olika slagen av tillgångar.

Beträffande inrättningens rättsliga ställning ha de sakkunniga vidare yttrat

följande.

Möjligheter förefinnas att uppfatta inrättningen såsom en enskild stiftelse,

som för uppehållande av sin rörelse erhållit statsmakternas bistånd i form av

anslagna jordegendomar och anvisade årliga anslag. Tänkbart är även att såsom

ett andra alternativ uppfatta veterinärinrättningen såsom företrädesvis

en offentligrättslig institution. I samma mån som staten under tidernas lopp

alltmer ekonomiskt intresserat sig för veterinärinrättningens verksamhet och

efter hand kommit att framstå såsom garant för denna, får tydligen det senare

alternativet en allt större tyngd.

Den första upprinnelsen till en veterinär undervisningsanstalt i Skara valett

enskilt initialiv. Professor Hemqvist synes ursprungligen helt privat inom

ramen för sin verksamhet som lektor vid läroverket lia bedrivit undervisning

i veterinärvetenskapen. Efter någon tid synes statsmakternas uppmärksamhet

lia fästs vid betydelsen av denna undervisning, och det intresse för saken,

som sålunda väcktes, tog sig uttryck genom att Hernqvist tillerkändes en

»pension», med vilken förbands skyldighet att meddela undervisning i viss utsträckning,

vidare genom upplåtande av hemmanet Brogården i syfte att

ordna lokalfrågan lii. m. samt genom anvisande av vissa anslag. Det får anses

vara genom statliga åtgärder av detta slag som undervisningsanstalten

egentligen konsliluerades. Detta faktum motsäges icke av den omständigheten,

att de knappa anslagen från staten icke gåvo tillräckliga resurser för en

ens efter tidens förhållanden ändamålsenlig undervisningsverksamhet. Den

omständigheten, att Hernqvist personligen vidkändes ekonomiska uppoffringar

för att öka dessa resurser, behöver ej heller rubba grundvalen för en

uppfattning, enligt vilken Skara-inrättningen vid sin tillkomst utgjorde en

institution av offentligrättslig karaktär. Att nu anförda synpunkter icke få

uppfattas såsom syftande till att förringa värdet av det initiativ, som ovedersägligen

är Hernqvists, eller av de personliga och ekonomiska offer, Hernqvist

redan i livstiden bragte för att fullfölja och främja verket, är uppenbart.

Det återstår då att undersöka i vad mån anstaltens karaktär av offentlig

institution undergick någon förändring i samband med Hernqvists frånfälle

och genom den nya ekonomiska grundval för den fortsatta undervisningsverksamhet,

som genom Hernqvists testamenten skapades. Ett närmare studium

av Hernqvists huvudtestamente av den 19 mars 1807 ger ledning härvidlag,

även om det med fog kan sägas att testamentets rätta tydning ur anförda

synpunkter icke är fullt klar. Tvekan kan således råda därom huruvida

Hernqvist åsyftat alt skapa en självständig stiftelse av privaträttslig natur eller

om meningen varit alt den donerade egendomen helt enkelt skulle bliva staten

tillhörig, att av statsmakterna disponeras för de i testamentet angivna ändamålen

och under iakttagande i övrigt av föreskrifterna i testamentena. Ordalagen

i huvudtestamentet — från de övriga testamentariska förordnandena

kan här bortses — lägga icke hinder i vägen för en tolkning i enlighet med

det senare alternativet. Åtskilliga andra omständigheter tala jämväl till förmån

för sistnämnda tolkning. En delegation, som den 12 juli 1812 tillsattes

med uppgift all befordra Hernqvists testamentariska förordnanden till verkställighet

och ali överhuvud taget avgiva förslag rörande inrättningens fram
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

tida organisation, konstaterade i betänkande av den 3 december samma år,

att de Hernqvistska donationsmedlen icke enbart för sig eller ens tillsammans

med hemmanet Brogården utgjorde en tillfredsställande ekonomisk

grundval för att inrättningen skulle kunna »skaffa det allmänna den båtnad,

som ändamålet fordrar», utan att härutöver anslag av allmänna medel bleve

erforderligt. Kungl. Majit utfärdade den 31 mars 1813 reglemente för veterinärinrättningen

och fastställde samtidigt Hernqvists testamente »på det sätt

det blifvit till verkställighet befordrat genom det föreslagna Reglementet ..

Samtidigt förordnade Kungl. Majit till förste lärare och lektor Sven Adolph

i<oiling, som erhöll fullmakt a denna beställning. Genom dessa åtgärder synas

statsmakterna ha velat övertaga ansvaret för inrättningens fortsatta bestånd

med utnyttjande av donationsmedlen enligt testators härom lämnade föreskrifter.

Endast de veterinärinrättningen omedelbart tillagda fastigheterna äro i

Hernqvists huvudtestamente förknippade med särskilda föreskrifter angående

användningen. De kontanta medel, som på grund av testamente tillfördes inrättningen

— efter realisation av viss egendom i boet efter Hernqvist — skulle

»Artis Veterinarie Dassan tillägnas» utan andra villkor än dem som få anses

innefattade i testamentets allmänna syfte, nämligen att främja det fortsatta

beståndet av en veterinär undervisningsanstalt i Skara.

De sakkunniga anse tor sin del, att den nuvarande veterinärinrättningen

kan betraktas såsom en statlig institution, vars verksamhet emellertid delvis

upprätthålles genom avkastningen av privata donationsmedel och som därför

måste anpassas efter de med dessa donationer förenade villkoren. Förutsättningar

för att man efter den planerade omorganisationen av inrättningen skall

kunna räkna med fortsatt utnyttjande av de tillgångar, som tillfallit inrättningen

på grund av testamenten, är att genom densamma det allmänna syftet

med testamentena icke trädes för nära. I den mån speciella testamentsföreskrifter

på grund av nutidens ändrade förhållanden befinnas mindre ändamålsenliga

och till följd härav icke vidare böra beaktas, torde Kungl. Majit

kunna bestämma härom.

Fråga uppkommer alltså därom, huruvida de allmänna riktlinjer för veterinärinrättningens

omdaning, som de sakkunniga uppdragit, innebära ett

sådant avsteg från det program för verksamheten, som får antagas ha föresvävat

Hernqvist, att hinder därigenom skulle uppkomma för att donationsmedlen

i fortsättningen skulle kunna tillgodogöras. När den egentliga veterinärundervisningen

vid inrättningen genom statsmakternas åtgöranden på

1880-talet bortföll, blev motsvarande fråga aktuell. Varken justitiekanslern

eller medicinalstyrelsen, vilka hade att yttra sig i ämnet, funno den då företagna

omläggningen utgöra hinder för donationens fortsatta begagnande. Så

mycket mindre kan detta anses vara händelsen nu, då någon ytterligare begränsning

av verksamheten icke ifrågasättes, utan fastmera en väsentlig utvidgning

av densamma förordas. Förslaget innebär ju, att den nuvarande

verksamheten, avseende djursjukvård och undervisning i hovbeslag och djurvard,

bibehalles och moderniseras, samt att en helt ny verksamhetsgren, vetenskaplig

forskning, tänkes bliva knuten till inrättningen, en verksamhetsgren

som väntas få stor betydelse för veterinärvården i riket och därmed

måste antagas ligga helt i linje med de Hernqvistska intentionerna.

De sakkunniga komma till det resultatet att de Hernqvistska donationsmedlen

även efter den planerade omorganisationen kunna utnyttjas för veterinärinrättningen.

Dessa medel, nu redovisade under olika rubriker, torde kunna

sani ii la n förås i en enda donationsfond, till vilken jämväl böra hänföras de

övriga mindre, på testamentariska dispositioner av enskilda grundade fonder,

som upptagas i inrättningens räkenskaper. Avkastningen av nu åsvftade

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr LSS.

fondmedel bör ingå i veterinärinrättningens rörelse och tagas i anspråk för

dess löpande utgifter.

Till hugfästande av minnet av den person, på vars initiativ inrättningen

tillkommit, torde de åsyftade fonderade medlen höra redovisas under rubriken

»P. Ilernqvists donationsfond», varjämte i stadgarna torde höra intagas

en uppgift örn inrättningens grundare.

Det nu anförda innebär, att de i Ilernqvists testamenten givna, till olika slag

av egendom knutna ändamålsbestämmelserna bortfalla. Dessa ändamålsbestämmelser

äro i i-egel avsedda att garantera vissa förmåner åt befattningshavare

och elever vid inrättningen. Vad befattningshavarna beträffar blir

dessas ställning genom föreliggande förslag statligt reglerad, och den personliga

och ekonomiska trygghet för dessa, som Hernqvist åsyftat, tillfredsställande

uppnådd. Jämväl i övrigt torde de av de sakkunniga föreslagna nya

stadgarna för inrättningen innefatta garantier för att de intressen, Hernqvist

velat skydda eller främja, tillbörligen beaktas. Det torde få ankomma på

Kungl. Majit att förordna örn fortsatt tillämpning av Hernqvists testamentariska

förordnanden på ett sådant sätt, som står i överensstämmelse med det

nu framlagda förslaget till omorganisation av veterinärinrättningen.

Detaljförslag. I fråga örn de olika förslagens närmare innebörd innehåller

betänkandet i huvudsak följande.

Kliniken. De brister, som för närvarande vidlåda djursjukvården vid kliniken,

äro företrädesvis att hänföra till de bristfälliga resurserna såväl med

avseende på anordningarna inom kliniklokalen som på den instrumentella

utrustningen. En utveckling av djursjukvården vid veterinärinrättningen betingas

därför i första hand av en omdaning av själva klinikbyggnaden (nuvarande

sjukstallet) och en avsevärd komplettering av inslrumentuppsättning

och laboratorieutrustning, så att kliniken i alla avseenden kommer att fylla

moderna anspråk på ändamålsenlighet och fullständighet. En ytterligare och

icke mindre betydelsefull förutsättning för att veterinärinrättningen, såvitt

angår den praktiska djursjukvården, skall intaga den ledande ställning inom

sydvästra delen av landet, som tillämnas densamma, är att till kliniken

knytes en på området utmärkt kvalificerad kraft, vars personliga auktoritet

även kan bliva en borgen för ett gott resultat.

En särskild fråga av betydelse vid bedömandet av klinikens utvecklingsmöjligheter

är huruvida sjukvården vid kliniken bör vara avgiftsfri eller icke.

Rådfrågning och sjukbehandling vid kliniken har icke varit avgiftsbelagd

före den 1 juli 1936. Efter denna tid har gällande veterinärtaxa tillämpats,

något som uppenbarligen menligt inverkat på besöksfrekvensen. De sakkunniga

anse sig icke böra i detta sammanhang taga definitiv ståndpunkt till

detta spörsmål. Mest rationellt torde vara att styrelsen för veterinärinrättningen

i ett nytt reglemente tillägges befogenhet att härutinnan träffa avgörande.

De sakkunniga vilja endast understryka, att möjligheten att lämna

avgiftsfri sjukvård skulle vara ägnad att avsevärt öka värdet av inrättningens

verksamhet såsom centrum för djursjukvården inom vidsträckta områden.

Hinder bör ej möta att i nu berörda avseende en differentiering sker

mellan å ena sidan vården av jordbrukets husdjur och a andra sidan den

hundklinik, som de sakkunniga avse skola inrättas i Skara. Erfarenheterna

från veterinärhögskolan visa att en hundklinik sannolikt skulle kunna lämna

ett ekonomiskt överskott, vilket kunde kompensera det underskott, som en

avgiftsfri behandling vid kliniken i övrigt skulle medföra. Det synes under

alla förhållanden dock icke böra ifrågakomma att vederbörande djurägare

befrias från skyldigheten alt ersätta de direkta kostnader lör sjukvården,

Bihang Ull riksdai/ens protokoll Hilli. 1 sunil. Nr ISS.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mcij:ts proposition nr 188.

som föranledas av förbrukningen av instrument, bandageartiklar o. dyl. En

eventuell avgiftsfrihet bör således avse endast behandling eller rådfrågning

och endast den stationära kliniken. Vid polikliniken däremot torde en mindre

avgift kunna upptagas.

Undervisningen i liovbeslag och howard. Inom landet finnas för närvarande

tre utbildningsans taber för hovslagare, nämligen vid veterinärhögskolan,

vid lantbruksskolan i Alnarp och vid veterinärinrättningen i Skara. Antalet

utbildade hovslagare har under senare år genomsnittligt uppgått, vid

veterinärhögskolan tili 22 per år, vid Alnarpsinstitutet till 7 å 8 per år och

vid Skarainrättningen till likaledes 7 ä 8 per år. Årligen utbildas inom landet

alltså knappt 40 hovslagare. Örn man betänker att hästbeståndet i landet

uppgår till cirka 620,000, måste denna rekrytering av hovslagarltåren anses

otillräcklig. Alla skäl tala sålunda för alt undervisningen i hovbeslag och

hovvård vid veterinärinrättningen bibehålies och örn möjligt utvidgas. För

närvarande anordnas vid veterinärinrättningen årligen endast en kurs för utbildning

av civila hovslagare, omfattande ungefär fyra månader. Elevantalet

vid denna kurs är enligt stadgarna maximerat till tolv. Elevantalet har emellertid

visat sig genomsnittligt understiga denna siffra. Det torde i själva verket

förhålla sig så att möjligheterna till en större elevfrekvens vid undervisningen

i hovbeslag väsentligen bero av den auktoritet, statsmakterna vilja

förläna den utbildning som vid nyss berörda institutioner meddelas. I sådant

sammanhang må nämnas, att de kortare demonstrationskurser i liovvård, som

av staten hittills vid två tillfällen anordnats, bl. a. inom Skaraborgs län, av

många hästägare uppfattats såsom tillräcklig utbildning på området, med påföljd

att den grundligare utbildningen till verklig yrkesman i vida kretsar

ter sig överflödig.

Såsom ett spörsmål, vars lösning emellertid torde få ställas på framtiden,

kan framföras tanken att med hänsyn till den ekonomiska betydelse för

hästbeståndet i landet, som en god hovvård äger, för utövning av hovslageriyrket

kräva särskild statlig auktorisation eller legitimation. Örn sådan auktorisation

förbehölles endast deni, vilka genomgått den mera grundliga utbildning

i yrket, som lämnas vid vissa kvalificerade undervisningsanstalter,

skulle sannolikt elevfrekvensen okas. Det kan här bortses från den konjunkturbetonade

inverkan på elevtillströmningen, som förhållandena på arbetsmarknaden

i allmänhet vid olika tider medför.

Det bör ej möta hinder att — till avhjälpande av rådande brist på fullständigt

utbildade hovslagare — vid veterinärinrättningen i Skara årligen

anordnas två kurser i ämnet. De sakkunniga sakna anledning att förorda en

ovillkorlig föreskrift härom för veterinärinrättningens vidkommande. Det

bör ankomma på inrättningens styrelse att i denna fråga träffa avgörande,

därvid böra beaktas alla de i det föregående anförda, på frågan inverkande

synpunkterna, nämligen elevtillströmningen, de utbildade yrkesmännens auktorisation

och möjligheterna över huvud taget för dessa att vinna utkomst i

yrket.

Praktisk undervisning i behandlingen av enklare åkommor hos husdjuren.

För närvarande bedrives denna undervisning i enlighet med föreskrifter, som

utfärdas av medicinalstyrelsen. De av medicinalstyrelsen godkända planerna

för undervisningen lia i regel innehållit, att undervisningen lämnas en eller

högst två timmar varje söckendag under tiden den 15 januari till och med

den 31 maj samt den 1 september till och med den 20 december. Den sida av

inrättningens arbetsuppgifter, som här berörts, torde väl hittills ej tillmätts

större betydelse. Stadgans bestämmelser i ämnet ha ansetts uppfyllda genom

att inrättningens föreståndare i anslutning till behandlingen av sjukanmälda

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr 188.

19

djur lämnat djurägaren de anvisningar och upplysningar rörande sjukdomens

uppkomst och natur samt djurets fortsatta behandling, vårtid omständigheterna

givit anledning. En på sådant sätt meddelad undervisning må äga sin

betydelse för den enskilde djurägaren, men värdet därav ur allmänna synpunkter

torde vara ringa.

Någon systematisk, för allmänhetens upplysning lämpad elementär undervisning

i djurvård har sålunda ej förekommit vid inrättningen. En sådan

undervisning skulle dock enligt de sakkunnigas mening ha en viss uppgift

att fylla. Kännedomen örn de vanligaste husdjurssjukdomarna och om allmän

djurvård överhuvud taget är hos den jordbrukande befolkningen i allmänhet

förvånansvärt ringa. En systematiskt anordnad upplysningsverksamhet eller

undervisning i hithörande ting skulle säkerligen vara ägnad att främja djurvården

i stall och ladugårdar. De sakkunniga tänka sig därför att en av veterinärinrättningens

framtida uppgifter borde vara att genom anordnande av

korta, för allmänheten avsedda kurser i djurvård sprida ökad kännedom örn

elementära anspråk på hygien och ändamålsenlighet i fråga örn husdjurens

skötsel. Undervisningen vid dylika kurser skulle omfatta de vanligaste djursjukdomarnas

förebyggande och behandling, vidare husdjurshygien och utfodring

samt slutligen och icke minst viktigt förebyggande åtgärder till förhindrande

av smittospridning. De här åsyftade undervisningskurserna böra

ej omfatta mer än ett fåtal dagar, i varje omgång cirka 2—4 dagar. Möjligt

är att det kan visa sig ändamålsenligt att fördela de angivna undervisningsämnena

på olika i serie anordnade kurser. Veterinärinrättningen torde erbjuda

tillräckliga lokala resurser för kurser av här åsyftat slag. Under tider,

då hovslagarkurser icke pågå, torde elevbostäderna kunna utnyttjas såsom

bostäder även åt deltagare i djurvårdskurserna. Det torde få ankomma på

inrättningens styrelse att bedöma förutsättningarna vid olika tillfällen för

ifrågavarande undervisning och med utgångspunkt härifrån träffa de närmare

föranstaltningarna för denna verksamhet.

Försöksverksamheten. Den veterinära forskning, som nu bedrives i vårt

land, huvudsakligen vid veterinärhögskolan och statens veterinärbakteriologiska

anstalt, arbetar med levande och dött djurmaterial, som insändes för

klinisk behandling, för obduktion eller för sjukdomsdiagnos genom laboratorieundersökningar.

Mindre försöksdjur, såsom råttor, marsvin och kaniner,

användas för ympningar och för undersökning av fodermedel och preparat

med avseende på deras innehåll av vitaminer och andra biologiskt verksamma

beståndsdelar. Den veterinära forskningen har även i viss utsträckning omfattat

djurmaterial hos enskilda djurägare ute i landet, men någon egentlig

veterinär försöksverksamhet med de större husdjuren som försöksobjekt, motsvarande

den försöksverksamhet som på jordbrukets och husdjursskötselns

område bedrives av lantbrukshögskolans försöksanstalter och institutet för

husdjursförädling, har icke kunnat bedrivas, då den veterinära forskningen

saknar en dylik försöksinstitution.

En veterinär försöksinstitution av detta slag måste givetvis arbeta i intim

kontakt med ett jordbruk, då försöksverksamheten i främsta rummet skulle

inriktas på alt utforska sambandet mellan jorden och husdjurssjukdomarna.

Försöksinstitutioncn måste lia möjligheten att genom olika behandling av

jorden framställa foder av varierande beskaffenhet för att studera dettas

inverkan på den levande djurorganismen. Ett tillräckligt stort djurmaterial,

sorn möjliggör uppdelning i olika försöksgrupper, måste även stå till förfogande.

En åtminstone medelstor besättning av vuxna nötkreatur och svin

för fortlöpande produktion av ungdjur, suni i huvudsak torde komma att

utgöra det egentliga försöksmaterialet, måste för ändamålet vara disponibelt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Försöksverksamheten skulle i korthet komma all bestå i speciella gödslingsförsök

å åkerjorden och betesmarken, utfodringsförsök med djurmaterialet

samt kliniska och laboratorieundersökningar å försöksdjuren (blod-, urinanalyser

m. m.). Den fördel, som belägenheten i veterinärinrättningens omedelbara

grannskap av lantbrukskemiska kontrollstationen i Skara erbjuder,

bör kunna utnyttjas för ett fruktbringande samarbete, speciellt så vitt angår

jord- och fodermedelsanalyser.

Administrationen. Veterinärinrättningen bör hädanefter liksom hittills stå

under ledning av en i särskild ordning tillsatt styrelse. De nya arbetsområden,

som verksamheten i fortsättningen avses skola innesluta, torde påkalla vissa

ändrade grunder för styrelsens tillsättande. Enligt nu gällande stadga består

styrelsen av fem ledamöter, varav en, tillika ordförande, utses av Kungl.

Maj:t, två av länsstyrelsen i Skaraborgs län och två av länets hushållningssällskap.

Ordförande i styrelsen bör givetvis även framgent utses av Kungl.

Majit. Rörande styrelsens sammansättning i övrigt vilja sakkunniga föreslå,

att länsstyrelsens och hushållningssällskapets representation begränsas till

för vardera institutionen en ledamot, av vilka länsstyrelsens representant

särskilt skulle fa till uppgift att tillvarataga de intressen, som sammanhänga

med den statliga medelsförvaltningen vid inrättningen, och den av sällskapet

utsedde ledamoten särskilt får tänkas representera ortsintressena, med vilka

ju veterinärinrättningen även i framtiden torde få stark anknytning. Hushållningssällskapets

representant bör utses av sällskapets förvaltningsutskott.

Ytterligare bör i styrelsen plats beredas för veterinärinrättningens föreståndare

och chef.

Den femte styrelseledamoten föreslås skola utses av veterinärhögskolans

styrelse efter lärarekollegiets hörande. Meningen är att veterinärinrättningen

i sin kommande verksamhet skall tämligen intimt samarbeta med veterinärhögskolan,

särskilt vad beträffar försöks- och forskningsverksamheten. Detta

samarbete tänkes förmedlat genom veterinärhögskolans representant i styrelsen.

Därjämte torde man få förutsätta, att såväl inrättningens föreståndare

som försöksledaren, vilkas tillsättande tänkes skola föregås av ett sakkunnigförfarande,

skola låta sig angeläget vara, att främja ett sådant samarbete till

båtnad för båda institutionerna, och att sålunda de önskemål beträffande

verksamhetens uppläggning och bedrivande, som ur vetenskapliga och andra

synpunkter från högskolans sida kunna vara att framföra, i tillbörlig mån

beaktas.

Givet är att den blivande forskningsverksamheten vid veterinärinrättningen

kan komma att få stark anknytning till arbetet vid andra institutioner

inom landet med närliggande arbetsuppgifter, exempelvis lantbrukshögsko■an,

institutet för husdjursförädling och statens veterinärbakteriologiska anstalt.

Någon anledning att utöka antalet styrelseledamöter med företrädare

även för institutioner av detta slag lia de sakkunniga dock icke ansett föreligga.

Personalorganisationen. För var och en av veterinärinrättningens båda avdelningar

bör finnas en föreståndare, envar med befogenhet att handhava

sin avdelnings angelägenheter. De båda avdelningsföreståndarna böra sålunda

vara föredragande inför styrelsen, envar beträffande ärenden som falla

inom hans område. De sakkunniga vilja starkt understryka vikten av att de

båda verksamhetsgrenarna på sådant sätt noggrant hållas isär. Genom att

åt de båda avdelningscheferna inrymmas självständiga befogenheter, när

det gäller själva arbetsuppgiften ur saklig synpunkt, ökas utan tvivel förutsättningarna

för ett gott arbetsresultat.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 188.

21

Praktiska skäl kräva emellertid, att veterinärinrättningen såsom sådan företrädes

av en chef. Härvidlag ligger den möjligheten närmast till hands att

endera av avdelningsföreståndarna beklädes med chefsställningen. I valet

mellan de båda föreståndarna måste avgörande vikt fästas vid den omständigheten,

att klinikchefen blir den av ifrågavarande befattningshavare, som i

alldeles övervägande grad får förmedla kontakten med allmänheten. För att

den blivande verksamheten vid kliniken skall kunna bliva av den centrala betydelse

för djursjukvården inom de kreatursrika trakter, för vilka Skara utgör

centrum, således inom hela västra delen av Götaland, måste dess omedelbara

ledning omhänderhavas av en person med utmärkta kvalifikationer såväl

vad angår den veterinärvetenskapliga skolningen i allmänhet som beträffande

färdighet i den praktiska djursjukvården. I mångt och mycket blir

det allmänhetens förtroende till klinikföreståndarens person som blir avgörande

för möjligheterna att höja besöksfrekvensen vid kliniken och att

överhuvud taget förläna denna önskvärd auktoritet. En sådan auktoritet bör

även i yttre måtto manifesteras, exempelvis genom att klinikföreståndaren

förlänas" professors titel. Säkerligen skulle titeln professor för inrättningens

chef vara av stor psykologisk betydelse för allmänhetens inställning till inrättningens

uppgifter och verksamhet.

Såsom av det följande framgår förutsätter ett genomförande av de nu framlagda

förslagen till veterinärinrättningens omorganisation, att statsverket vidkännes

relativt stora kostnader, dels av engångskaraktär för institutionernas

iståndsättande m. m., dels ock årligen för driftens upprätthållande. Det är

uppenbarligen angeläget att skapa så goda garantier som möjligt för att inrättningen

i sin nya gestalt verkligen kommer till avsedd nytta och därmed

berättigar de kostnader, som nedläggas på inrättningens omdaning. Frågan

örn klinikchefens personliga kvalifikationer och förutsättningar att åt verksamheten

vid kliniken förläna nödig auktoritet måste anses vara av den

största betydelse just för en dylik garanti. De sakkunniga tveka därtör icke

att för klinikföreståndaren förorda en tjänsteställning, motsvarande den, som

tillkommer professor vid högskolorna.

De sakkunniga föreslå vidare på här antydda grunder att klinikföreståndaren

tillika skall vara veterinärinrättningens chef. I denna sin egenskap

åvilar klinikföreståndaren ansvaret för den centrala ekonomiska förvaltningen

vid inrättningen jämte allt vad därmed sammanhänger.

De båda avdelningsföreståndarna böra tillsättas genom sakkunnigförfarande.

I övrigt torde följande personal krävas för arbetets behöriga gång vid inrättningen,

nämligen:

a) vid klinikavdelningen: en instruktionssmed, en hovslagare, en fodermarsk

och en stalldräng;

b) vid försöksavdelningen: en förvaltare vid jordbruket (jordbruksassistent),

ett laboratoriebiträde, en ladugårdsförman och en djurskötare.

Härutöver erfordras extra arbetskraft vid jordbruket ävensom hovslagare

vid smedjan.

Endast de båda avdelningsföreståndarna böra enligt sakkunnigas mening

uppföras å ordinarie stat, medan den fasta personalen i övrigt torde få hänföras

till extra ordinarie stat.

De sakkunniga ha ingående övervägt frågan örn befattningshavarnas placering

i lönegrad och lia därvid kommit till det resultat som framgår av

följande förslag till tjänsteförteckning för veterinärinrättningen:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

1. Å ordinarie stat:

1 klinikföreståndare och chef........................ A 30

1 försöksledare .................................... A 28

2. Å extra ordinarie stat:

a) vid kliniken

1 instruktionssmed ................................ Eo 11

1 hovslagare...................................... Eo 8

1 fodermarsk .................................... Eo 8

1 stalldräng ...................................... Eo 5

h) vid försöksavdelningen

1 jordbruksassistent .............................. Eo 17

1 laboratoriebiträde .............................. Eo 9

1 ladugårdsförman................................ Eo 8

1 djurskötare, tillika vaktmästare .................. Eo 7

Till den föreslagna tjänsteförteckningen bör fogas den anmärkningen att,

vad försöksledaren beträffar, en placering i lönegrad A 30 bättre skulle motsvaras

av de anspråk, som böra ställas på innehavaren av denna befattning,

men att de sakkunniga av statsfinansiella skäl icke ansett sig kunna gå längre

än till placering i lönegrad A 28. Laboratoriebiträdet vid försöksavdelningen

måste förutsättas äga en viss facklig utbildning, enär denne bör vara i stånd

att självständigt utföra kemiska arbeten, analyser o. dyl. Vad djurskötaren

vid samma avdelning angår motiveras hans löneplacering med den dubbla

uppgift, som hans samtidiga egenskap av vaktmästare innebär. Ifrågavarande

befattningshavare bör vara tillräckligt kvalificerad för att på egen hand

kunna ombesörja blodprovtagning och vägningar av djur och fodergivor m. m.

Instruktionssmeden bör även i fortsättningen vara bibehållen vid honom

nu tillkommande rätt att uppbära 10 procents andel av den å rörelsen i

smedjan under året uppkomna nettovinsten.

Frågan i vad män tjänstebostad kan anvisas befattningshavarna torde få

lösas av den blivande styrelsen för inrättningen.

Möjligt är att de kamerala göromålen vid inrättningen ävensom sekreterargöromålen

kräva anlitande av särskilt anställd arvodespersonal. De båda avdelningsföreståndarna

synas i största utsträckning böra vara befriade från

alltför tidskrävande befattning med administrativa göromål. Huruvida och i

vilken utsträckning här åsyftade arbetsuppgifter kunna anförtros någon av

de övriga blivande befattningshavarna vid inrättningen undandrar sig i mångt

och mycket ett förhandsbedömande. Det är dock tänkbart att jordbruksassistenten

skulle kunna övertaga vissa med den allmänna bokföringen vid

inrättningen sammanhängande uppgifter. Under alla förhållanden synes ett

mindre årligt belopp, förslagsvis 3,000 kronor, böra beräknas för anställande

av erforderlig arbetskraft beträffande nu berörda göromål. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att efter förslag av veterinärinrättningens styrelse

meddela erforderliga föreskrifter med avseende å den arvodspersonal, som

enligt vad här anförts kan behöva anställas.

Kostnads- och anslagsberäkningar. Veterinärinrättningssakkunniga

lia lämnat följande sammanställning av engångskostnaderna.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

23

1.

Byggnadsarbeten.

a) Ombyggnad av föreståndarbostaden

b) Ombyggnad av sjukstallet .......

c) Reparation av klinikbyggnaden ...

d) Reparation av smedjan...........

e) Ändring av arkivbyggnaden.......

f) Ombyggnad av arrendatorbostaden .

g) Ombyggnad av försöksladugården .

h) Uppförande av arbetarbostäder ...

kronor

....... »

Summa kronor

50,300

163,000

33.000

16.000

2,400

16,200

84.000

24.000

388,900.

2. Instrumentutrustning och inredning.

a) Instrumentutrustning vid kliniken ............ kronor 15,000

b) Apparatur och vetenskaplig utrustning vid för
söksavdelningen

............................. *

c) Inredning av försöksavdelningens laboratorium. . » 15.U0U

Summa kronor 61,700.

3.

Försöksjord bruket.

a) 1 tjur av S. R. B.-ras . ..

b) 20 st. kor av S. R. B.-ras

c) 5 st. hästar ...........

d) 2 st. avelssuggor.......

e) Maskiner och redskap .

.......kronor 3,000

....... » 16,000

____ » 7,500

....... » 1,200

....... » 30,000

Summa kronor 57,700.

4. Diverse engångsutgifter.

a) för klinikavdelningen ........................ kronor 5,000

b) för försöksavdelningen........................ 8 5,000

Summa kronor 10,000.

Sammanlagda beloppet av engångskostnaderna beräknas alltså till 518,300

kronor. .

Förut angivna engångskostnader fördela sig a de olika avdelningarna pa

följande sätt:

1.

Klinikavdelningen.

a) Byggnadsarbeten (föreståndarbostaden, sjukstallet,

smedjan, klinikbyggnaden, arkivbyggnaden) kronor 264,700

b) Instrumentutrustning........................ * 15,000

c) Diverse engångsutgifter............... *_5,000

Summa kronor 284,700.

2.

Försöksavdelningen.

a) Byggnadsarbeten (försöksladugården, arrendatorbostaden,

arbetarbostäder) ..................

b) Apparatur och vetenskaplig utrustning........

c) Laboratorieinredning ........................

d) Försöks jordbruket (kreatur, maskiner m. m.) . .

e) Diverse engångsutgifter......................

kronor 124,200

» 31,700

» 15,000

» 57,700

» 5,000.

Summa kronor 233,600.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

Beträffande de föreslagna byggnadsarbetena lia veterinärinrätt
ningssakkunniga

lämnat en närmare redogörelse i betänkandet å sid. 35_43.

Av denna redogörelse må här återgivas följande.

Den nuvarande föreståndarbostaden omändras till bostäder åt veterinärinrättningens

chef och försöksledaren örn respektive sex och fem rum jämte

kök, hallar, och jungfrukammare.

Sjukstallet skall innehålla två operationssalar, en större och en mindre,

stallrum för 16 nötkreatur eller hästar, hundklinik med stallplatser för 8

djur jämte rastgardar, expeditions- och väntrum, lokaler för den veterinärvetenskapliga

försöksverksamheten nied laboratorium och två arbetsrum

ävensom utrymmen för förvaring av bandage och instrument, koknings- och

steriliseringsrum, omklädningsrum, duschrum och w. c. m. m.

Klinikbyggnaden disponeras för expeditions- och sessionsrum, ett gästrum

samt bostäder åt instruktionssmeden, fodermarsk och stalldräng om respektive

3, 3 och 2 rum jämte kök.

Smedjans bottenplan, som helt upptages av verkstads-, förråds- och arbetslokaler,

bibehalles oförändrat. Det övre planet avses för undervisningssal

samt elevrum (6 sovrum och 1 dagrum).

Arkivbyggnaden inredes för veterinärinrättningens bibliotek, arkivalier

och apoteksinteriörer med tillhörande inventarier, varvid värmeinstallation

avägabringas genom kulvert.

Arrendatorbostaden vid Brogården omändras för bostad åt jordbruksassistenten

i övre planet om tre rum jämte hall och kök. Nedre planet skall bestå

av en hall jämte ett kontorsrum samt hostad för ladugårdsförmannen örn

tre rum och kök.

Ladugårdsbyggnaden skall inrymma plats för 20 mjölkkor och 5 ungdjur.

Vidare skola finnas 1 tjurbox, 2 ungdjursboxar och 6 kalvkättar. En svinavdelning

inredes med boxar för 2 modersuggor samt 3 gödsvinsboxar jämte

kokrum. I häststallet skola finnas 5 spinor och 1 fölbox. Ytterligare skola

byggas särskilda undersöknings- och försöksrum med mörkrum och röntgenutrustning.

Befintlig logbyggnad och sädesmagasin tarva inga större förändringar.

Tva lantarbetarbostäder örn vardera 2 rum och kök skola nyuppföras.

Beträffande inventarieanskaff ningen återfinnes en närmare

redogörelse i betänkandet å sid. 44—45.

Veterinärinrättningens samlingar utgöras av dels ett värdefullt

bibliotek, omfattande företrädesvis veterinärvetenskaplig litteratur,

dels ock en museal apoteksinteriör med tillhörande inventarier av betydande

kulturhistoriskt värde. Veterinärinrättningssakkunniga lia rörande samlingarnas

förvarande erhållit yttrande av veterinärinrättningens styrelse,

som därvid samratt med styrelsen för Västergötlands fornminnesförening.

I betänkandet har beträffande denna fråga anförts följande.

Fornminnesföreningens styrelse har för sin del beslutat anhålla om att den

gamla apoteksinteriören, för sa vitt den komme att flyttas från sin nuvarande

plats, matte överlåtas såsom gåva till Västergötlands museum för att därstädes

uppställas och visas för allmänheten. Skulle interiören önskas deponerad.

i museet, ville museet förbinda sig att vårda interiörens föremål under

depositionstiden, på villkor att museets direkta kostnader för flyttning och

nedpackning bestredes av veterinärinrättningen. Såsom deposition torde interiören

dock icke kunna utställas i museet till följd av med monteringen

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

25

förenade kostnader. — Vidare har fornminnesföreningens styrelse uttalat

det önskemålet, att bokbeståndet uti veterinärinrättningens bibliotek såsom

hörande till en av Skaras äldre kulturinstitutioner av pietetshänsyn icke flyttades

från staden.

Veterinärinrättningens styrelse har för egen del förklarat, att styrelsen väl

funne det önskvärt, att apoteket och dess märkligare föremål allt fortfarande

hölles samman såsom en enhet och bevarades i huvudsak såsom det nu vore

samlat, men att styrelsen å andra sidan funne det vara viktigt, att detta apotek

erhölle sakkunnig museal vård och säkert skydd mot fara för eld och

dylikt. Ur dessa synpunkter ville styrelsen tillstyrka, att apoteket finge såsom

deposition överlämnas lill Västergötlands fornminnesförenings museum

i Skara på vissa närmare angivna villkor och med rätt för veterinärinrättningen

eller dess rättsinnehavare att, när så önskas, återfå depositionen. —

Vad biblioteket beträffade förklarade sig styrelsen anse, att det borde kvarbliva

vid veterinärinrättningen, dock att vissa värdefullare böcker eventuellt

kunde deponeras i stifts- och landsbiblioteket i Skara.

De sakkunniga förena sig så till vida med de avgivna yttrandena som de

anse, att ifrågavarande samlingar böra kvarbliva i orten, där de sammanbragts.

Veterinärinrättningens arkivbyggnad torde efter jämförelsevis enkla

ändringsarbeten kunna väl tjäna ändamålet som förvaringslokal för samlingarna

i fråga. Byggnaden, som är brandsäker, är tillräckligt stor för att

såväl apoteket som biblioteket skulle kunna inrymmas däri. Vid sådant förhållande

synes tanken på samlingarnas överförande till annan institution

i orten böra falla. De sakkunniga föreslå alltså att apoteket och biblioteket

efter omorganisationen inrymmas i arkivbyggnaden, där samlingarna bliva

lätt tillgängliga för allmänheten och där apoteksinteriören skulle kunna givas

en tilltalande uppställning. Kostnaderna för apoteksföremålens flyttning

och uppställning på den nya platsen torde kunna bestridas av de medel, som

i den sammanfattande kostnads- och anslagsberäkningen uppförts under

rubriken »Diverse engångsutgifter».

Veterinärinrättningssakkunniga lia vid beräkning av de årliga kostnaderna

vid veterinärinrättningen endast tagit hänsyn till avlöningar och

andra omkostnader, som icke direkt föranledas av rörelsen. Kostnaderna fördela

sig sålunda.

1. Avlöningar

a) Ordinarie tjänstemän ........................ kronor 20,310

b) Extra-ordinarie personal ...................... * 25,392

c) Arvoden, bestämda av Kungl. Majit .......... » 3,000

d) Rörligt tillägg ......................... »_6,900

Summa kronor 55,602.

2. Omkostnader i övrigt.

a) Expenser (inkl. bränsle, lyse, vatten) ............ kronor 38,000

b) Reseersättningar ............................ * 560

c) Publikationstryck ............................ * 1,000

d) Jord- och fodermedelsanalyser ................ » 2,000

e) Diverse utgifter....................... *_2,000

Summa kronor 43,500.

3. Materielens förnyelse ...................... Summa kronor 10,000.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Enligt förestående beräkningar, vilka såvitt angår »Omkostnader i övrigt»

äro approximativa, bliva de årliga kostnaderna för veterinärinrättningen i

runt tal 109,100 kronor. Av dessa kostnader få följande belopp anses belöpa

på de särskilda avdelningarna, nämligen

1. Klinikavdelningen.

a) Avlöningar: Ordinarie tjänstemän kronor 10,650

Eo personal ...... » 11,877

Arvoden............ » 3,000

Rörligt tillägg ...... > 3,400 kronor 28,927

b) Omkostnader: Expenser ........ kronor 25,000

Publikationstryck » 500

Diverse utgifter ..__> 1,000 kronor 26,500

c) Materielens förnyelse ........................ » 5,000

Summa kronor 60,427.

2. Försöksavdelningen.

a) Avlöningar: Ordinarie tjänstemän kronor 9,660

Eo personal ........ » 13,515

Rörligt tillägg ...... » 3,500 kronor 26,675

b) Omkostnader: Expenser ........ kronor 13,000

Reseersättningar .. » 500

Publikationstryck » 500

Jord- och foder
medelsanalyser

» 2,000

Diverse utgifter > 1,000 kronor 17,000

c) Materielens förnyelse ........................ » 5,000

Summa kronor 48,675.

Beträffande veterinärinrättningens inkomster ha veterinärinrättningssakkunniga

lämnat följande redogörelse.

a) Nettoinkomster å rörelsen vid kliniken. Det torde icke vara möjligt att

ens tillnärmelsevis på förhand göra några säkra beräkningar rörande överskottet

å klinikverksamheten. Avgörande faktorer bliva härvidlag bl. a. besöksfrekvensen,

sjukvårdsavgifter m. m. Tillsvidare, och för att få en utgångspunkt

för anslagsberäkningen, torde man kunna räkna med ett årligt

överskott vid kliniken av 7,500 kronor.

b) Nettoinkomster å rörelsen vid smedjan. Detta netto torde med utgångspunkt

från nuvarande förhållanden kunna beräknas till årligen 3,000 kronor.

c) Nettoinkomster å rörelsen vid försöksavdelningen. Driften vid försöksjordbruket

får antagas kunna lämna något årligt överskott, även om den

nödvändiga hänsynen till försöksverksamheten måste medföra, att vid jordbruksdriften

rationella ekonomiska principer icke i allo kunna tillämpas.

Dock torde försöksjordbruket kunna väntas lämna en årlig avkastning av

2,000 kronor.

d) Avkastningen av fonder. De fonderade medlen uppgå sammanlagt f. n.

till cirka 53,800 kronor, vilket belopp kan väntas bliva ökat efter skedda

och planerade försäljningar av viss fast egendom. Med tillämpning av en försiktig

förräntningsprocent torde inkomsterna under denna titel kunna uppskattas

till 2,000 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

27

e) Nettoavkastningen av veterinärinrättningen tillhörig skog torde kunna

beräknas till årligen i runt tal 2,000 kronor.

Det årliga överskottet vid veterinärinrättningen i dess nya gestalt torde

alltså sammanlagt kunna uppskattas till 16,500 kronor. Detta belopp torde

vid anslagsberäkningen få avräknas å det belopp, som erfordras för omkostnadernas

bestridande.

Yttrandena.

Veterinärinrättningssakkunnigas förslag har i de flesta av de avgivna yttrandena

i huvudsak tillstyrkis eller lämnats utan erinran. I många yttranden

har förslaget vunnit gillande och i en del yttranden, där tveksamhet yppats

eller kritik framförts beträffande vissa detaljer av förslaget, har detta i princip

tillstyrkts. Helt avvisande mot förslaget äro allenast statskontoret, riksräkenskapsverket,

allmänna lönenämnden och länsstyrelsen i Hallands län.

Av innehållet i de olika yttrandena må här återgivas följande.

Lantbruksakademien har beträffande den föreslagna klinikavdelningen

inledningsvis anfört följande.

Det har sedan länge varit ett önskemål att inom åtminstone de kreatursrikare

veterinärdistrikten skulle inrättas sjukstallar med anordningar, som

möjliggöra en rationell poliklinisk och stationärt klinisk behandling av svårare

sjukdomsfall. Detta önskemål har endast i mindre utsträckning hittills

kunnat tillfredsställas, av vilken anledning en hel del sjukdomsfall hos mycket

värdefulla djur icke kunnat givas den omsorgsfulla dagliga behandling,

som varit önskvärd, och härigenom ha avsevärda förluster kunnat åsamkas

djurägarna och landet. Att detta förhållande uppmärksammats framgår bland

annat därav, att i ganska stor omfattning sjuka djur från skilda delar av

riket dels efter anmaning av vederbörande veterinär, dels genom försäkringsbolags

försorg transporterats till veterinärhögskolan för behandling. Och att

detta trots höga transportkostnader varit i och för sig lönande, visas av det

förhållandet, att denna trafik under senare år allt mera tilltagit.

Akademien har yttrat, att man därför även kunde med säkerhet förutse,

att en väl utrustad djurklinik i Skara under ledning av en verkligt dugande

chef skulle komma att få ett betydande klientel dels genom att vederbörande

djurägare vände sig direkt till densamma, dels genom inremittering av svårare

fall från distriktsveterinärerna inom en stor omnejd. Akademien har påpekat,

att Skara vore belägen i en trakt av riket med mycket stor och högkvalificerad

husdjursavel, och har framhållit, att de kortare transporterna dit

än till veterinärhögskolan säkert skulle stimulera till sådant insändande. Enligt

akademiens uppfattning borde alltså en väl utrustad djurklinik vid veterinärinrättningen

i Skara kunna bliva till synnerligen stort gagn.

Lantbruksakademien har vidare i fråga örn den forskningsverksamhet, som

enligt veterinärinrätlningssakkunnigas förslag skulle bedrivas vid den nyorganiserade

försöksavdelningen, yttrat följande.

Ehuruväl vetenskapligt forskningsarbete bedrives vid veterinärhögskolans

samtliga avdelningar och likaså vid statens veterinärbakteriologiska anstalt

samt i viss utsträckning även vid hushållningssällskapens veterinära laboratorier,

föreligger obestridligen ett behov av ytterligare forskningsverksamhet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

på området. Det kliniska material, som tillföres veterinärhögskolan kan visserligen

i ganska stor utsträckning utnyttjas för vetenskapliga undersökningar,

men det är av ganska ensidig art och icke lämpat eller tillräckligt

för forskningar rörande en del aktuella sjukdomsgrupper av stor betydelse.

Statens veterinärbakteriologiska anstalt får in stora mängder undersökningsmaterial

från hela landet, men anstaltens verksamhet är i huvudsak inskränkt

till de smittsamma husdjurssjukdomarnas områden och vad därmed

står i direkt samband, och detsamma gäller med ännu skarpare begränsning

hushållningssällskapens laboratorier.

Akademien har därför funnit det högeligen önskvärt, att ytterligare veterinär

forskning komme till stånd inom en kreatursrik del av riket, där möjligheter

funnes att erhålla ett andra sjukdomar och näringsrubbningar omfattande

undersökningsmaterial, och där även särskilda förutsättningar kunde

skapas för en givande experimentverksamhet. Det syntes akademien, att veterinärinrättningen

i Skara på grund av sin belägenhet och det förhållandet,

alt den vore förenad med eget jordbruk, vore väl lämpad för ifrågavarande

ändamål.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har funnit, att veterinärinrättningen i sin nya

gestalt på ett helt annat sätt än hittills komme att bliva till gagn ej blott för

västgötabygden och angränsande län utan för landet i dess helhet. De kostnader

lör statsverket, som torde bliva förenade med den föreslagna omorganisationen,

borde icke verka avskräckande med hänsyn till de betydande värden,

som skulle räddas åt landet, därest den vid inrättningen planerade forskningsverksamheten

verkligen bleve framgångsrik.

Arméförvaltningens intendenturdepartement har erinrat om att, frånsett arméns

sjukstallar, fasta anstalter för djursjukvård endast undantagsvis funnes

i riket, samt framhållit, att tillgång till dylika anstalter skapade helt

andra möjligheter än eljest till en rationell djursjukvård. Under krigsförhållanden

hade därjämte försvarsväsendet stort behov av dylika anstalter för

vård av sjuka djur, varför upprättandet av en modem djurklinik i Skara i

hög grad främjande försvarsmaktens intressen. Vidkommande försöksverksamheten

har intendenturdepartementet yttrat, att en sådan verksamhet, vilken

för närvarande icke i vårt land kunde bedrivas i önskvärd utsträckning,

säkerligen skulle kunna giva många värdefulla uppslag för undanröjande av

uppfödnings- och bristsjukdomarnas orsaker. Intendenturdepartementet holle

före, att de stora omkostnader för förluster och minskade djurvärden som

följd av nämnda sjukdomar, varmed jordbrukets driftkostnader nu måste

belastas, skulle kunna avsevärt nedbringas och en ökad animal livsmedelsproduktion

bliva följden, vilket ur allmän försörjningssynpunkt icke minst

under krigsförhållanden skulle vara av ovärderlig betydelse.

Medicinalstyrelsen har yttrat.

Ehuru medicinalstyrelsen väl inser det värdefulla såväl för hela landet som

för orten där inrättningen är belägen att den av de sakkunniga föreslagna

omorganisationen redan nu kunde träda i verksamhet, anser styrelsen dock,

med hänsyn till de särskilt under nuvarande statsfinansiella läge avsevärda

kostnader, som de sakkunniga ansett nödiga för förslagets genomförande och

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl., Maj.ts proposition nr 188.

29

vilka vida överträffa dem som medicinalstyrelsen föreställt sig såsom oundgängliga,

sig icke kunna tillstyrka att de sakkunnigas förslag nu genomföres

i hela sin omfattning.

Däremot får styrelsen förorda, ali Kungl. Ma.j:t ville medgiva försöksavdelningens

omedelbara inrättande. Styrelsen har härvid tagit hänsyn dels

till de stora förluster, som sterilitet och bristsjukdomar förorsaka landets

djuruppfödare, och dels till den avsevärda tid som kommer att åtgå innan

praktiskt tillämpliga resultat av försöksarbelets verksamhet kunna förväntas.

Det kunde måhända synts lämpligare att förlägga försöksavdelningen till

ett typiskt bristsjukdomsområde såsom Kopparbergs län, men med den uppläggning

av försöksverksamheten som de sakkunniga här föreslagit torde

ifrågavarande forskningsverksamhet i viss omfattning, kombinerad med undersökningar

inom bristsjukdomsområden, även kunna bedrivas vid veterinärinrättningen

i Skara.

Veterinärhögskolans lärarkollegium har anfört, att förslaget örn inrättande

av en försöksavdelning innebure något för svensk veterinärvetenskap alldeles

nytt, nämligen ett tillfälle att bedriva grundliga, systematiska och målmedvetna

undersökningar inom ett område, som i alldeles särskild grad torde

ha framtiden för sig, nämligen praktiska åtgärder för förebyggandet av

milj obetingade husdjurssjukdomar. För en dylik verksamhet fordrades oundgängligen

vad veterinärvetenskapen hittills saknat, nämligen ett försöksjordbruk,

vid vilket de faktorer i fodrets sammansättning och jordbrukets skötsel,

som gynnade eller vore direkt ansvariga för uppkomsten och spridningen avsjukdomar

hos husdjuren, kunde studeras ur veterinärvetenskaplig synpunkt.

Landvinningar på detta område kunde givetvis bliva av den allra största nationalekonomiska

betydelse, men kollegiet erinrar om, att det emellertid läge

i sakens natur, att dylika försök krävde relativt lång tid, vadan man icke

borde förvänta alltför vittgående resultat under de närmaste åren. Under

hänvisning till att veterinärinrättningssakkunniga av de sjukdomar, som närmast

skulle komma att studeras ur sagda synpunkter, speciellt omnämnt

bristsjukdomarna, såsom ungdjurssjukdomar, vissa sterilitetssjukdomar, ämnesomsättnings-

och laktationssjukdomar etc., ansåge kollegiet det vara av

betydelse, att undersökningar rörande bristsjukdomarnas etiologi 1''örlades till

en fast försöksgård och att jorden på denna gård behandlades på olika sätt

i skilda parceller, varigenom erhölles en pålitlig ensartad grundfaktor, jordbeskaffenhet,

som avsiktligt kunde varieras på lämpligt sätt.

Svenska länsveterinärföreningen har anfört.

Särskilt måste vid övervägandet örn statens övertagande av inrättningen i

första hand understrykas den stora nationalekonomiska betydelse för jordbruket,

boskapsskötseln och därmed även och synnerligast i nuvarande kristid

för folkförsörjningen, som tillkomsten av en försöksgård för veterinärmedicinsk

forskning rörande husdjurens hälsovård, företrädesvis bristsjukdomar,

uppfödningssjukdomar m. m., skulle komma att medföra. Av synnerligen

stor betydelse skulle det helt säkert bliva, att tillfälle vid inrättningen

bereddes alt använda även de större husdjuren sorn försöksdjur. Den föreslagna

kapitalinvesteringen för inrättningens omorganisation enligt betänkandets

plan och det erforderliga årliga statsanslaget för inrättningens drift

torde enligt föreningens mening komma all väl betala sig genom inbesparing

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr ISS.

av högst betydande värden för vår lanthushållning. I jämförelse med humanmedicinen

och lantbruksvetenskapen har veterinärmedicinen hittills också

varit synnerligen vanlottad med avseende på sådana anstalter för vetenskaplig-praktisk

forskning.

Även såsom husdjursklinik och undervisningsanstalt för hovslagare och

djurägare synes det föreningen uppenbart, att inrättningen genom den föreslagna

omorganisationen skulle komma att få stor ekonomisk betydelse i

första hand för västra Sveriges djurägare men även för landet i dess helhet

genom en därstädes bedriven utvidgad utbildning av hovslagare.

Av stor betydelse i folkupplysningssyfte får det även anses vara, att de

föreslagna stallarna och ladugårdarna vid inrättningen komma att utformas

under hänsynstagande till nutida kunskap om kraven på husdjurshygien till

verkliga mönsterbostäder för husdjuren och därigenom giva impulser till

bättre ladugårdar.

Det av de sakkunniga föreslagna intima samarbetet emellan veterinärinrättningen,

veterinärhögskolan och lantbrukshögskolan samt hushållningssällskapet

synes föreningen bliva en god borgen för ett bästa möjliga resultat

av inrättningens verksamhet.

Inrättningens över 100-åriga traditioner såsom anstalt med statligt godkännande

och ekonomiskt stöd för utbildning av veterinärer synes föreningen

vara motiv för statsverket att jämväl framdeles, med tagen hänsyn till donators

önskan, omhändertaga inrättningen med tillgängliga fonder m. m. och

fullfölja dess ursprungliga uppgift, utveckling av den veterinärmedicinska

vetenskapen och dennas nyttiggörande för landets boskapsskötsel.

Av de förut nämnda myndigheter, vilka avstyrkt förslaget, har riksräkenskapsverket

yttrat, att goda skäl visserligen syntes tala för att en sådan veterinärvetenskaplig

forskningsverksamhet, som veterinärinrättningssakkunniga

föreslagit skola förläggas till Skara, komme till stånd, men ämbetsverket holle

före, att denna verksamhet kunde för mindre kostnader förläggas till Alnarpsinstitutet

eller lantbrukshögskolan och där bedrivas nied lika gott resultat.

Riksräkenskapsverket, som föreställde sig att den tilltänkta omorganisationen

av veterinärinrättningen med hänsyn till de avsevärda kostnader, som vore

förenade med de framlagda planernas realiserande, icke kunde genomföras

under de statsfinansiella förhållanden, som förväntades bliva rådande under

nu överskådlig tid, har framhållit, att den djursjukvård, som meddelades vid

veterinärinrättningen i Skara, lika väl i denna trakt som i andra delar av riket

skulle, för den händelse inrättningen nedlades, kunna lämnas av vederbörande

distriktsveterinär. I övrigt har ämbetsverket yttrat.

Privata donationer böra efter de fasta tillgångarnas realiserande kunna

överföras till en fond för främjande av veterinärverksamhetens utveckling

i landet och för veterinärvetenskaplig forskningsverksamhet. Vid en avveckling

av inrättningen skulle rätteligen en utredning verkställas i syfte att klarlägga,

vilka fastigheter som tillhöra statsverket och vilka fastigheter som

donerats till inrättningen eller inköpts av donerade medel. Då det emellertid

är ovisst, örn en utredning rörande fastighetsinnehavets karaktär kan leda

till ett slutgiltigt resultat, torde dock, om veterinärinrättningen helt nedlägges,

samtliga fastigheter böra försäljas och försäljningssumman tillika med de

belopp, som influtit för redan försålda, till veterinärinrättningen anslagna

fastigheter, läggas till donationen, med avdrag av de belopp, som erfordras

för att reglera inrättningens skuld till statsverket.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

31

Jämväl statskontoret har funnit, att åtskilligt kunde anföras lill stöd för

igångsättandet av en veterinärvetenskaplig forsknings- och försöksverksamhet

av den art veterinärinrättningssakkunniga föreslagit, men har uttalat, att

man i nuvarande hårt ansträngda statsfinansiella läge dock torde böra undvika

att ulan tvingande skäl ikläda staten ökade utgifter för nya ändamål.

Statskontoret har vidare anfört.

Det torde få anses uppenbart, att med den organisation inrättningen för

närvarande bär — den framstår numera som en historisk relikt -—- sakliga

skäl för dess bibehållande icke föreligga. Statskontoret finner det ägnat att

ingiva starka betänkligheter att på grundvalen av den nuvarande organisationen

bygga upp en statlig institution av den omfattning, varom här är fråga,

och vars verksamhet därtill enligt de sakkunnigas uppfattning skulle få anpassas

efter de med vissa privata donationer förenade villkoren. Av den förebragta

utredningen framgår att inrättningen efter 1886 års omorganisation

icke haft något berättigande som veterinärutbildningsanstalt, för vilket ändamål

den dock tillkommit. Under senare tid har tillströmningen av elever till

de vid inrättningen anordnade kurserna i hovbeslag visat en avtagande tendens.

Vid sådant förhållande och då möjligheter torde förefinnas att vid

veterinärhögskolan och Alnarpsinstitutet utan utvidgning av kursverksamheten

i sagda ämne mottaga det fåtal elever, som plägat erhålla undervisning

i Skara, lär en rationalisering av berörda undervisning få anses ofrånkomlig.

Den sjukvårdande verksamhet, som bedrivits vid inrättningen, torde ursprungligen

ha tillkommit främst för tillgodoseende av inrättningens behov

av undervisningsmaterial. Då sådant behov numera icke föreligger, lärer varje

anledning saknas för statsmakterna att inom ifrågavarande del av landet

sörja för veterinärvården på annat sätt än inom landet i övrigt genom distriktsveterinärorganisationen.

Vad beträffar de privata donationerna, uppgående till cirka 65,000 kronor,

torde dessa förslagsvis kunna bilda en till veterinärhögskolan anknuten fond

för veterinärverksamhetens utveckling och veterinärvetenskaplig forskning.

I samband med inrättningens nedläggande bör statsverket erhålla täckning

för ett lån å 28,000 kronor, som år 1914 beviljats inrättningen. Hur med staten

tillhöriga fastigheter bör förfaras, torde böra bliva föremål för närmare

övervägande.

Spörsmålet örn den föreslagna försöksverksamheten torde böra närmare

övervägas i samband med utredningen rörande de veterinärbakteriologiska laboratoriernas

framtida ställning och uppgifter.

Principförslag örn nedläggande av veterinärinrättningen i Skara, för vars

bibehållande bärande skäl icke förebragts, synes böra föreläggas 1943 års

riksdag. •*> :*£

Allmänna lönenämnden har yttrat, att det enligt dess mening syntes kunna

starkt ifrågasättas, huruvida överhuvud taget den tilltänkta omorganisationen

av veterinärinrättningen borde komma till stånd. Därest en utvidgning av

inrättningen i allt fall ansåges böra ske, syntes det lönenämnden, att inrättningen

borde anknytas till veterinärhögskolan ungefär på samma sätt som

vissa försöksgårdar på jordbruksområdet vore inordnade under lantbrukshögskolan.

Länsstyrelsen i Hallands län har anfört, att länsstyrelsen i likhet med hushållningssällskapets

förvaltningsutskott väl funne inrättningen genom den

föreslagna nydaningen komma att fylla i och för sig mycket nyttiga uppgifter,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majlis proposition nr 188.

men ansåge det kunna ifrågasättas, om icke dessa uppgifter skulle med mindre

kostnad för statsverket kunna tillgodoses vid andra bestående institutioner såsom

veterinärhögskolan, veterinärbakteriologiska anstalten, institutet för husdjursförädling

och lantbruksskolan i Alnarp. Enligt länsstyrelsens mening

torde inrättningen icke, med undantag möjligen för de planerade hovslagarkurserna,

komma att få någon större betydelse för Hallands län, och länsstyrelsen

har uttalat, alt, därest det skulle visa sig att inrättningen endast finge

en till de närmast omgivande jordbruksbygderna begränsad betydelse, företaget

måste anses i väsentlig mån förfelat.

I en del yttranden lia gensagor riktats mot veterinärinrättningssakkunnigas

uttalanden, att veterinärinrätlningens bibehållande i nuvarande skick icke

syntes motiverat ur sakliga synpunkter, vadan såsom alternativ till förslaget

om inrättningens grundliga omorganisation endast stöde dess fullständiga

nedläggande. Sålunda har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhållit,

att, därest veterinärinrättningssakkunnigas förslag nu ej skulle kunna

av statsfinansiella skäl genomföras, det borde övervägas antingen uppskov

med omorganisationen eller ett partiellt genomförande av förslaget. Ett nedläggande

av inrättningen borde örn möjligt undvikas. Liknande synpunkter

lia framförts av Svenska länsveterinärföreningen, som anser, att man kunde

taga i övervägande antingen uppskov tills vidare med omorganisationen eller

bibehållandet av klinik- och undervisningsverksamheten vid nuvarande status

men omedelbart genomförande av forskningsanstalten enligt veterinärinrättningsakkunnigas

förslag. Sydvästra Sveriges veterinärförening har yttrat, att

ett slopande av veterinärinrättningen skulle innebära, att praktisk veterinär

verksamhet berövades en av sina bästa tillgångar — i vår tid visserligen illa

utnyttjad — för att i kontakt med allmoge och jordbruksförhållanden bearbeta

praktiska problem inom veterinärmedicinen.

I frågan huruvida den av veterinärinrättningssakkunniga föreslagna försöksverksamheten

borde knytas till en fristående institution samt i frågan om

Skara-traktens lämplighet såsom förläggningsort för en sådan institution

har i en del yttranden yppats tveksamhet.

Sålunda har lantbruksstyrelsen, under framhållande av att behovet av

en veterinär försöksverksamhet liknande den, som på jordbrukets och husdjurskötselns

områden bedreves av lantbrukshögskolans försöksanstalter

och institutet för husdjursförädling, vore särskilt framträdande, anfört följande.

Emellertid hade det varit önskligt att de sakkunniga mera ingående hade

övervägt frågan huru samarbetet mellan den veterinärmedicinska forskningen

och lantbrukets försöksanstalter skulle organiseras. Hen avsedda försöksverksamheten

torde kunna bedrivas med större framgång och måhända även

med mindre kostnader för statsverket av lantbrukshögskolans försöksanstalter

själva — dock med veterinärmedicinsk medverkan — i stället för av veterinärinrättningen

i Skara. Nämnda anstalter ha nämligen redan förvärvat en

icke oväsentlig erfarenhet på området. Då den veterinära forsknings- och

försöksverksamheten icke är beroende av förläggningsorten, torde emellertid

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr ISS.

33

anförda synpunkter icke böra vara avgörande för inrättningens framtida

verksamhet, särskilt som denna är bunden vid vissa donationsvillkor, donationsjordar

och redan befintliga byggnader. En förflyttning av inrättningen

trän Skara är därför icke tänkbar.

Styrelsen för lantbruksliögskolan har yttrat.

Det föreligger obestridligen behov av ytterligare forskningsverksamhet på

de av de sakkunniga angivna områden. Högskolestyrelsen tinner det emellertid

tveksamt, om denna forskningsverksamhet bör förläggas till en fristående

institution. I längden är det uppenbarligen lättare att hålla forskningen

uppe på en hög nivå, örn tillfälle gives till ständigt och direkt utbyte och

samarbete med andra institutioner på närliggande områden. Därigenom kunna

impulser och klargörande iakttagelser mottagas och givas, på samma

gång som man kan undvika dubbelarbete inom forskningen. Det synes också

ovisst, huruvida just Skaratrakten är lämplig för försök angående bristsjukdomar,

då, såvitt styrelsen har sig bekant, de grundläggande fysikaliska och

kemiska orsakerna icke torde föreligga inom denna del av landet. Styrelsen

kan också av egen erfarenhet intyga, hur svårt det av ekonomiska skäl kan

vara att anordna gruppförsök med större djur i tillräcklig omfattning. På

grund av dessa omständigheter synes det styrelsen mycket ovisst, örn det är

klokt att genom uppbyggnad och drift av en särskild inrättning i Skara

splittra de ekonomiska tillgångarna och de personliga krafterna. I någon

mån kunna visserligen olägenheterna undanröjas genom intimt samarbete

med veterinärhögskolan och lantbrukshögskolans institutioner för avels- och

raslära samt husdjurens utfodring och skötsel ävensom med liusdjursförsöksanstalten.

Styrelsen vill dock ifrågasätta, örn det icke vore lämpligare att

anknyta verksamheten till veterinärhögskolan. Den ekonomiska betydelsen

av ökad försöksverksamhet beträffande husdjurens sjukdomar bör starkt

understrykas.

Statens veterinärbakteriologiska anstalts nämnd har framhållit önskvärdheten

av alt, innan statsmakterna toge ställning till förslaget örn inrättande

av en försöksinstitution för veterinärvetenskaplig forskning, det övervägdes,

huruvida Skara vore den i alla hänseenden lämpligaste orten för förläggande

av en försöksinstitution av här avsedd art. En ledamot av nämnden, professorn

A. Hjärme, som motsatt sig förslaget att till veterinärinrättningen knyta

den föreslagna försöksinstitutionen, har yttrat.

Redan nu bedrivas vid veterinärhögskolan, statens veterinärbakteriologiska

anstalt och lantbruksliögskolan forskningar rörande bristsjukdomar hos husdjuren,

vilka även givit lovande resultat. Vid ett planerat utbyggande av

forskningsverksamheten rörande bristsjukdomarna borde vederbörlig hänsyn

tagas till detta förhållande, innan man med stora kostnader inrättar nya

institutioner för likartad forskningsverksamhet. För att lösa de mångskiftande

problem, som sammanhänga med bristsjukdomarna, erfordras naturligtvis

icke enbart laboratorieundersökningar utan även vissa fältarbeten.

Dessa senare böra omfatta dels .skilda undersökningar i den miljö, där respektive

former av bristsjukdomar uppträda, dels rena experimentella undersökningar,

bland annat i den form de sakkunniga tänkt sig genom utarmning

av jorden med därav följande försämrad vegetation och utfodringsförsök

i anslutning härtill. Deli förs t nii milda formen av fältarbeten kan uppenbarligen

icke anföras såsom skäl för ett förläggande till Skara av en institution

för utforskning av bristsjukdomar. Den andra formen av fältarbeten,

som i huvudsak innefattar lantbrukstekniska och lantbrukskemiska spörs
Hilumti

litt riksdagens protokoll 194}. 1 sinni. .\ r ISS.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr LSS.

mål, borde lämpligast förläggas till lantbrukshögskolan, som till sitt förfogande

har såväl försöksgårdar och modernt utrustade institutioner som pä

hithörande område fackutbildad personal.

I en till veterinärhögskolans lärarkollegiums utlåtande fogad reservation har

professorn B. Carlström i huvudsak anfört följande.

Då Skara icke torde kunna anses som en lämplig plats för en anstalt för utforskande

av bristsjukdomar, och resultatet av arbetet därför med största sannolikhet

ej skulle komma att motsvara de stora kostnader, som verksamheten

där enligt de sakkunnigas beräkningar skulle åsamka statsverket, kan förslaget

ej tillstyrkas såsom det nu föreligger. Örn forskningsverksamheten däremot

i första hand skulle komma att gälla sterilitet och även uppfödningssjukdomar,

torde intet väsentligt vara att erinra däremot, då Skaratrakten

lämpar sig härför, på grund av att den är »ett av landets främsta och vidsträcktaste

jordbruksområden med en betydande husdjursstock» och en omfattande

djuruppfödning.

Skaratrakten torde ej vara något bristsjukdomsområde. De sakkunniga lia

ej heller gjort någon utredning om denna sak. Detta torde stå i samband med

att de sakkunniga ej fästa något avseende vid detta förhållande. Forskningsarbetet

vid den planerade försöksinstitutionen skall i stora drag gå ut på att

genom varierande gödsling och bearbetning av jorden vid det till försöksavdelningen

knutna jordbruket framställa foder av växlande men noga kontrollerad

sammansättning, och effekten av detta foder skall sedan prövas på avdelningens

djurmaterial, i huvudsak nötkreatur och svin. Denna forskningsverksamhet

skulle sålunda bli helt oberoende av markens beskaffenhet. De bristsjukdomar,

som uppkomma vid utfodring med hemmaproducerat foder, äro

emellertid i stor utsträckning bundna till trakter, där jorden har en alldeles

säregen beskaffenhet. Markens förmåga att tillgodogöra sig olika gödningsämnen

är ofta beroende av jordarten. Man kan säkerligen på den av de sakkunniga

föreslagna vägen nå fram till vissa resultat, men härför behöves ett

mycket stort antal djur och alltså även stor jordbruksareal. Och säkerligen

kommer det också att dröja länge innan jorden så utarmats på de avsevärda

gödningsämnena, att bristen kommer att manifesteras i fonn av sjukdomar,

som bevisligen stå i samband med jordens behandling. Det blir långvariga

och dyrbara undersökningar.

Det måste vara riktigare att förlägga undersökningarna till sådana trakter,

som äro kända för att lämna en gröda, som framkallar bristsjukdomar, och

söka utreda orsakerna härtill och utforska huru dessa marker skola behandlas

för att de skola ge en fullgod gröda. Genom att arrendera gårdar av olika jordbeskaffenhet

i bristsjukdomstrakter, kunna sålunda olika typer av bristsjukdomar

under olika förhållanden undersökas. På detta sätt skapas också förutsättningar

att få rikligt med djurmaterial för studier av bristsjukdomarna under

olika utfordringsförhållanden i bristsjukdomstrakter. Man får därigenom

också möjlighet att snabbare och med mindre omkostnader komma till gott

resultat.

En veterinär-medicinsk forskningsanstalt, som skall ha till uppgift att utreda

bristsjukdomarna hos husdjuren, bör ligga i ett vetenskapligt centrum,

vilket har stor betydelse för det vetenskapliga utbytet med forskare på närbesläktade

forskningsområden, för litteraturstudier m. m. Däremot bör forskningsanstalten

ej vara allt för mycket beroende av att undersökningsmaterialet

måste undersökas på andra institutioner, som ej kunna lia det verkliga

intresset för problem, som ligga utanför deras egen speciella verksamhet. Rikliga

erfarenheter finnas, som bekräfta denna inställning. Härav följer också,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ISS.

35

att personalen och utrustningen måste vara så tillfredsställande, alt det mesta

arbetet kan göras inom institutionen.

Denna centrala forskningsanstalt bör ha till att börja med en, vid behov senare

kanske flera försöksgårdar till sin disposition, belägna inom bristsjukdomsområden.

Å andra sidan har Svenska veterinärläkare/öreningen i frågan om Skaratraktens

lämplighet yttrat.

Enligt föreningens uppfattning skulle Skarainrättningen med dess jordbruk

lämpa sig synnerligen väl för en forskningsverksamhet beträffande bristsjukdomar,

icke minst med tanke på den omfattande avel av olika husdjursslag,

som bedrives i Skaraborgs och angränsande län, varigenom goda möjligheter

erbjuda sig att studera ungdjurssjukdomar och dessas samband med

brister i uppfödning och utfodring. Man skulle visserligen kunna invända,

att Skaratrakten ej kan räknas som något typiskt bristsjukdomsområde, men

ingenting hindrar, att man i ett försöks jordbruk varhelst det än är beläget

på konstlad väg genom utarmning av jorden kan åstadkomma betingelser för

foderproduktionen, som lämpa sig för experimentella undersökningar över

bristsjukdomar.

Veterinärinrättningssakkunnigas förslag att i organisatoriskt avseende uppdela

verksamheten vid den omdanade veterinärinrättningen å två

från varandra helt skilda avdelningar har upptagits till granskning i en

del utlåtanden och föranlett olika uttalanden.

Sålunda har veterinärhögskolans lärarkollegium anfört.

Kollegiet finner det nödvändigt, att klinikavdelningen och försöksavdelningen

hållas åtskilda och ställas under ledning av var och en sin självständiga

förståndare. Man kan nämligen omöjligen av en kliniker respektive kirurg

begära, att han även skall kunna leda forskningsverksamhet av den från

klinisk djursjukvård så väsentligt olika art som förulsättes skola bedrivas vid

försöksavdelningen. Inom sitt eget gebit kan och bör naturligen klinikchefen

göra vetenskapliga rön på grundval av det säkerligen värdefulla klinikmaterial,

som kommer under hans behandling.

En motsatt ståndpunkt har intagits av institutet för husdjurs förädling, som

i samband härmed jämväl ingår på vissa förutsättningar för verksamhetens

bedrivande vid veterinärinrättningen. Institutet har yttrat.

Den för veterinärinrättningen planlagda utrustningen synes icke vara tillräcklig

för framgångsrikt bedrivande av verksamheten därstädes. Vidare är

den personal som avselts såsom biträde åt försöksledaren icke tillräcklig att

bereda föreståndaren möjlighet att utföra ett forskningsarbete av den omfattning

som de sakkunniga förutsatt. Detsamma gäller den till försöksjordbruket

knutna personalen. En alltför stor knapphet gör sig även gällande i fråga om

försöksdjurens antal. Även det jordbruk som står till veterinärinrättningens

förfogande torde vara otillräckligt för det avsedda ändamålet. Därest sagda

brister icke kunna avhjälpas, torde del därför enligt institutets mening bliva

nödvändigt att i vissa avseenden modifiera den av de sakkunniga föreslagna

organisationen.

I anslutning härtill vill institutet föreslå att inrättningen icke uppdelas på

två skilda avdelningar utan att forskningsverksamheten i sin helhet knytes till

kliniken. Verksamheten bör alltså i första hand vara inriktad på en forskning

som är baserad på det från kliniken inkommande materialet. Vid en sådan

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr ISS.

begränsning av arbetsuppgiften torde del befintliga jordbruket bliva tillräckligt

stort för anstaltens behov. En viss utökning av personalen torde dock även

i föreliggande fall bliva ofrånkomlig. Förutom klinikchefen, som bör ha professors

kompetens och namn och placeras i lönegrad A 30, bör det sålunda anställas

en vetenskapligt skolad laborator i lönegrad A 28 (försöksledaren enligt

de sakkunnigas förslag), en assistentveterinär i lönegrad Eo 21 och en kemiskt

utbildad förste assistent i lönegrad Eo 21.

Liknande synpunkter och förslag lia framlörls av lantbruksakademien,

som förmodat, att det material, som inkomme till kliniken, bleve av den beskaffenhet,

att det i icke så ringa grad lämpade sig för en mera ingående

vetenskaplig bearbetning. Akademien har vidare yttrat.

Med den av veterinärinrättningssakkunniga föreslagna anordningen bliva,

synes det akademien, de två avdelningscheferna alltför isolerade och i avsaknad

av verkligt kvalificerad hjälp i arbetet. Att giva en helt självständig forskningsanstalt

en personal allenast bestående av en avdelningschef och ett lågt

avlönat tekniskt biträde är enligt akademiens mening liktydigt med att från

början ställa denna anstalt på svältkost. Den av akademien föreslagna anordningen

synes giva betydligt större möjligheter till erhållande av resultat av

även det vetenskapliga arbetet.

Jämväl lantbrukshögskohms försöksnämnd har förordat veterinärinrättningens

organiserande på en avdelning samt har framhållit, att även chefen

borde äga kvalifikationer för framgångsrik vetenskaplig forskning på verksamhetsområdet,

varjämte god kännedom örn den praktiska djursjukvården

borde vara för handen hos båda de ifrågavarande befattningshavarna.

Hushållningssällskapens i Älvsborgs län förvaltningsutskott har ansett, att

de snävt tilltagna staterna kunde från början äventyra resultaten av inrättningens

verksamhet.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att i några yttranden ifrågasatts

lämpligheten av att, såsom veterinärinrättningssakkunniga föreslagit,

försöksledaren obligatoriskt skulle vara i besittning av veterinärutbildning.

Detta är fallet med yttrandena av lantbruksstgrelsen, institutet för husdjursförädling

och lantbrukshögskolans försöksnämnd, vilken sistnämnda uttalat,

att då befattningen såsom försöksledare skulle tillsättas genom sakkunnigförfarande

det ej kunde anses lämpligt att uppställa bestämda examensfordringar.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har därjämte helt allmänt framhållit,

att vid försöksavdelningen den agronomiska sakkunskapen syntes böra bättre

representeras än vad förslaget innefattar.

Den föreslagna ökade undervisningen i liovbeslag och hovvård

tillstyrkes av Svenska distriktsveterinärföreningen. Titeln legitimerad

hovslagare finner föreningen lämplig, då införandet av en sådan litel kunde

giva anledning till ökat intresse för hovslageriyrket och flera sökande till

kurserna. Styrelsen för veterinärinrättningen i Skara har framhållit vikten av

att tillströmningen till kurserna bleve kontinuerlig. Då de personer, som genomginge

denna cirka fyra månader långa utbildning, ofta vore mindre bemedlade,

skulle det vara av stor betydelse, om statsstipendier, i likhet med de

vid den lägre lantbruksundervisningen utgående, funnes att tillgå. Enligt

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

37

förvaltningsutskottet i Jönköpings lån borde årligen anordnas mer än en

kurs i hovbeslag. Vidare borde alla åtgärder vidtagas för alt öka tillströmningen

av elever.

Arméförvaltningens intendenlurdepartement har yttrat.

Ett riktigt utfört hovbeslag och en rationell howard år av största betydelse

för en hästs användbarhet. Den stora djurägande allmänheten har tyvärr

på mångå håll icke tillräcklig förståelse härför. Detta har vid mångå tillfällen

kunnat konstateras exempelvis vid ackordhästars ankomst till truppförbanden

och icke minst i samband med uttagning av hästar lör krigsmaktens

behov, då i övrigt lämpliga hästar måst kasseras på grund av genom

försummat hovbeslag missbildade hovar. Fortsatt och utvidgad utbildning

av hovslagare vid veterinärinrättningen i Skara för att tillgodose behovet av

kunniga hovslagare inom landet måste därför hälsas med tillfredsställelse

även ur försvarsmaktens synpunkt.

Sveriges smides- & mekaniska verkstadsidkares riksförbund har anfört.

För att vidmakthålla en duglig liovslagarekår får det anses nödvändigt att

hovslagarskolan i Skara fortsätter sin verksamhet som statlig institution.

Allt talar för att den även utvidgar denna verksamhet. Med skärpa frainhålles

alt de korttidskurser, som anordnas av enskilda sammanslutningar med

bidrag från hushållningssällskapen, utgöra en otillräcklig utbildning och äro

absolut förkastliga. Dessa kurser borde kontrolleras av statlig myndighet.

Beträffande veterinärinrättningens administration har lantbruksakademien

ifrågasatt, huruvida icke genom annan sammansättning av ve torinärinrättningens

styrelse än den av de sakkunniga föreslagna en närmare anknytning

av inrättningen till veterinärhögskolan kunde åstadkommas, vilket

skulle vara till största fördel för båda dessa institutioner. Medicinalstyrelsen

anser, att frågor beträffande den vetenskapliga forskningens omfattning och

verksamhetsområde borde handläggas och ledas av en av veterinärhögskolans

styrelse utsedd professor vid högskolan. Svenska distriktsveterinärföreningen

föreslår, att i styrelsen bereddes plats för en av medicinalstyrelsen

utsedd representant, förslagsvis chefen för dess veterinärbyrå.

I fråga örn personalorganisationen har allmänna lönenämnden

— med utgångspunkt från att veterinärinrättningen knytes till veterinärhögskolan

ungefär på samma sätt som vissa försöksgårdar på jordbruksområdet

äro inordnade under lantbrukshögskolan — beträffande de olika lönegradsplaceringarna

anfört följande.

Lönenämnden kan för sin del icke tillstyrka, att k lini k föreståndaren och

försöksledaren placeras i högre lönegrad än den 26. Då enligt förslaget killi

i k föresliindaren skulle ha att såsom chef företräda inrättningen, torde det

emellertid vara motiverat, att kompensation härför beredes honom i form av

ett särskilt arvode, förslagsvis å högst 600 kronor. Fodermarsken torde icke

böra placeras i högre lönegrad än den 7. Det synes tveksamt, huruvida hovslagaren

bör placeras i lönegraden Eo 8. Det må anmärkas, att vid veterinärhögskolan

hovslagare hänförts till lönegraden Eo 6. Instruktionssmeden

nu tillkommande andel i nettovinsten å rörelsen vid smedjan bör för framtiden

upphöra. Genom övergångsbestämmelse bör givetvis tillses, att instruklionssmeden

vid överflyttning på den nya lönestaten icke erhåller minsk
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

ning i nu utgående löneinkomst, tantiem dari inräknat. Nämnden kan ej

tillstyrka alt förvaltaren placeras i högre lönegrad än den 16. Ladugårdsförmannen

bör inplaceras i 7 lönegraden. I övrigt synas de av de sakkunniga

föreslagna lönegradsplaceringarna kunna godtagas. Utförandet av sekreteraregöromål

och kameralt arbete synes möjligen utan ersättning kunna

anförtros åt inrättningens egen personal.

I särskilda yttranden lia dels en ledamot i lönenämnden föreslagit, att

befattningen som instruktionssmed måtte uppföras å ordinarie stat i lönegrad

A 14, dels ock en annan ledamot i nämnden funnit de av de sakkunniga

föreslagna lönerna för klinikföreståndaren och försöksledaren lämpligt

avvägda.

Även statskontoret har anmärkt, att lönegradsplaceringarna i huvudsak icke

avpassats efter löneförhållandena å likartade befattningar på andra håll inom

statsförvaltningen. Föreståndaren och försöksledaren borde hänföras till

högst lönegrad A 27 respektive A 26 samt jordbruksförvaltaren till lönegrad

Eo 14, medan lör hovslagare, fodermarsk, laboratoriebiträde, ladugårdsförman

och djurskötare borde gälla samma löneställning som för motsvarande

hefattningshavare vid veterinärhögskolan.

I flera yttranden har framhållits, att försöksledaren i löneavseende icke

syntes böra bliva sämre ställd än klinikföreståndaren.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län samt institutet för husdjurs förädling ha ifrågasatt,

huruvida icke försöksledaren i stället för klinikföreståndaren borde

vara veterinärinrättningens chef. Enligt medicinalstyrelsen och Svenska distriktsveterinärföreningen

borde den av de båda avdelningsföreståndarna

som besutte de bästa förutsättningarna att fungera som chef för inrättningen

erhålla detta uppdrag.

Styrelsen för veterinärinrättningen i Skara har yttrat.

Vid genomförandet av den föreslagna omorganisationen böra nuvarande

tjänsteinnehavares berättigade intressen beaktas. Instruktionssmeden bör inplaceras

i lönegrad A 14, i vilket fall nu utgående tantiem kan bortfalla.

Det synes nödvändigt att under alla förhållanden en hela inrättningens personal

omfattande lönereglering kommer till stånd redan den 1 juli 1943, varvid

instruktionssmeden och betjäningen böra inordnas i det civila avlöningsreglementet.

Vad beträffar föreståndaren, vilken tidigare varit likställd med läroverkslektorerna,

bör dennes lön från den 1 juli 1943 regleras i enlighet med

läroverkslektorernas senaste lönereglering, därest icke omorganisation träder

i kraft vid nämnda tidpunkt.

Veterinärhögskolans lärarkollegium anser, att försöksledaren borde placeras

i lönegrad A 30.

Den ekonomiska förvaltningen vid kliniken borde enligt länsveterinären i

Skaraborgs län åvila en särskild kamrer, t. ex. en styrelseledamot, bosatt i

Skara eller närmaste omgivning.

Rörande veterinärinrättningens rättsliga ställning har justitiekanslersämbetet

anfört.

Det torde vara uppenbart att hinder icke möter att med fondering av behållna

tillgångar, som härleda sig från Hernqvists donationer, förordna om

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISS.

39

avkastningens användande för en av utvecklingen betingad nyorgamserad

inrättning med rent statlig karaktär. Då statsverket övertager befattningshavarnas

avlönande föreligger ej hinder att låta avkastningen av för berörda

ändamål donerade fastigheter eller av egendom, som genom byte eller försäljning

av sådan fastighet tillfallit inrättningen, användas för inrättningens

löpande utgifter. Huvudtestamentet innehåller bestämmelser enligt vilka sammanlagt

åtta elever skulle förses med »måtteligt uppehälle av mat och

dryck». Enligt inhämtad upplysning utgår ej numera åt elever sådan förmån

som nu nämnts. Undersökning örn anledningen härtill och om tidpunkten när

tillämpning av bestämmelserna härutinnan upphört synes ej ha skett. Därest

en dylik undersökning ej skulle erfordra allt för omständliga forskningar,

borde sådan möjligen företagas.

Justitiekanslersämbetet kan icke på förevarande material tillstyrka att de

övriga mindre, på testamentariska donationer av enskilda grundade fonder,

som upptagas i inrättningens räkenskaper, sammanslås med Hernqvistska

donationsfonden. Upplysning har nämligen icke lämnats om de föreskrifter,

som rörande ändamålet eller eljest givits med avseende å berörda av andra

än Hernqvist gjorda donationer.

Styrelsen för veterinärinrättningen i Skara har ansett det riktigt, att minnet

av inrättningens grundare och störste donator bevarades och att hans

donationer sammanfördes under benämningen Hernqvists donationsfond,

men kunde däremot icke finna det lämpligt att även de övriga donationerna

hänfördes dit, utan borde de även framdeles angivas var för sig. Avkastningen

av donationerna borde liksom hittills disponeras för de i vart fall avsedda

ändamålen.

Ej heller länsstyrelsen i Skaraborgs län anser det lämpligt eller ens riktigt,

ati de olika donationsfonderna sammanfördes lill en enda.

Beträffande byggnadsförslag en bär byggnadsstyrelsen anfört.

De sammanlagda kostnaderna för de ifrågasätta nybyggnads- och reparationsarbetena

beräknas av de sakkunniga till 388,900 kronor, vilket torde

vara lågt beräknat. Utöver i förslaget upptagna detaljer torde nämligen tillkomma

komplettering av yttre ledningar och kabelnät m. m. För ett närmare

bedömande av de verkliga kostnaderna erfordras emellertid beskrivning eller

uppgifter rörande konstruktioner och material, som icke företetts, ävensom

besiktning på platsen.

De för föreståndaren och försöksledaren avsedda tjänstebostäder^ — om

7 rum och kök samt 6 rum och kök, innehållande 290 respektive 230 kvadratmeter

_ mäste anses onödigt stora och kostsamma, och byggnadsstyrelsen

ifrågasätter därför örn icke den nuvarande föreståndarebostaden skulle kunna

delvis utnyttjas på ett annat och effektivare sätt.

Utredningsmannens förslag.

Inledningsvis anför utredningsmannen, alt han och de sakkunniga vid

sitt ställningstagande till frågan örn veterinärinrättningens i Skara framtida

användning i första rummet observerat det allmänt vitsordade behovet

av förbättrade möjligheter att för kirurgiska åkommor bereda särskilt de

större husdjuren anstaltsvård. Väl hade på en del distriktsveterinärers sta
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr ISS.

tionsorter upprättats sjukstallar, bland andra de av Föreningen Blå Stjärnan

inrättade, vilka säkerligen vore till gagn. Men dels vore de mycket små

ottast för ett eller Iva djur — och dels kunde de icke, i avsaknad av tillräcklig

utrustning m. m., lämna erforderlig specialvård. Härför funnes för

närvarande blott en anstalt, veterinärhögskolans kirurgiska klinik. Att verksamheten

vid denna vore av mycket stort värde för husdjusskötseln vöre

ställt utom allt tvivel, men densamma vidlådde en olägenhet, den vore icke

belägen i en del av riket, som utmärkte sig för vare sig rikedom på större

husdjur eller, med vissa undantag, särskilt värdefulla sådana, och dess avstånd

från rikets mera betydande husdjurstrakter vore stort. Det syntes

uppenbart, att en dylik centralisering av den kirurgiska specialvården icke

kunde anses motsvara tidens krav. När veterinärinrättningen i Skara på

sin tid inrättades torde avsikten bland annat lia varit att bereda traktens

djurägare tillfälle att för sina djur komma i åtnjutande av den tidens bästa

veterjnära vård. Att inrättningen med sina nuvarande resurser icke fyllde

motsvarande uppgift i nutiden bestyrktes av erfarenheten. Utredningsmannen

och de sakkunniga hade emellertid kommit till den uppfattningen, att veterinärinrättningen

efter en omorganisation, företagen i huvudsaklig överensstämmelse

med de av veterinärinrättningssakk,munga föreslagna riktlinjerna,

skulle få arbetsuppgifter och fylla behov på veterinärmedicinens och den veterinärvetenskapliga

forskningens områden, vilka hade betydelse icke allenast

lör de husdjursrika trakterna i sydvästra Sverige utan även för rikets husdjursskötsel

i dess helhet.

Utredningsmannen, som den 21 och 22 januari 1944 verkställt besiktning

av veterinärinrättningen i Skara, har vidare anfört.

Den av veterinärinrättningen nu disponerade jorden lämpar sig mycket

väl för det föreslagna ändamålet. Den är fritt belägen å en sida av staden,

åt vilken denna för närvarande icke visar tendens att utveckla sig. I omedelbart

grannskap ligga lokalerna för lantbrukskemiska kontrollstationen,

hushållningssällskapets tuberkuloslaboratorium och Sveriges utsädesförenjngs

filial, varjämte hemmanet Brogårdens ägor sträcka sig mot ägorna

till den blivande lantmannaskolans i Skara skoljordbruk. Institutionsbyggnaderna

äro av ålderdomlig typ, till det yttre göra de ett i betraktande av

de ringa underhållsbidragen närmast överraskande gott intryck och vad det

inre beträffar kan åtminstone icke sägas, att de verka direkt förfallna. På

hemmanet Brogården äro saväl arrendatorsbostad som ladugårdsbyggnad

med tillhörande loge och lador i gott stånd. Arbetarbostäder saknas emellertid

helt. Jorden förefaller vara väl hävdad.

Kliniken och hovbeslagsskoian.

Till närmare utredning örn storleken av den kreatursstock, från vilken

djur i främsta rummet syntes komma att vårdas å klinikavdelningen, samt

angående den antagliga frekvensen vid kliniken åberopar utredningsmannen

en i veterinärinrättningssakkunnigas betänkande intagen sammanställning

över antalet hästar och nötkreatur i vissa län enligt husdjursräkningen

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr ISS.

41

den 3 juni 1941. Utredningsmannen anför, att av sammanställningen framginge

dels att de fem län, vilka samma sakkunniga ansågo skola få omedelbar

nytta av en till Skara förlagd veterinärklinik, nämligen Jönköpings,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs län, representerade

en avsevärd del (vidkommande hästar 26,9 procent och i fråga om

nötkreatur 26,7 procent) av rikets husdjursstock, dels att bland berörda

fem län Skaraborgs län intoge en dominerande ställning, framför allt beträffande

hästarna. Dessa överstege där med omkring 30 procent liästantalet

i det därnäst hästrikaste av de fem länen eller Älvsborgs län. Det vore

emellertid icke blott hästarnas antal, som i förevarande sammanhang finge

tillmätas betydelse. Hänsyn måste även tagas till de enskilda djurens värde

och kvalitet, i vilket avseende Skaraborgs och Hallands län intoge en synnerligen

framstående plats.

Vidare påpekar utredningsmannen att, enligt en såsom bilaga till medicinalrådet

Alegrens promemoria den 22 oktober 1943 fogad sammanställning

över antalet av veterinärer sjukbehandlade och opererade djur inom

vissa län under 1942, antalet operationer å hästar frånsett kastrationer i Skaraborgs

län utgjorde 1 761 eller inemot 100 operationer mer än i Malmöhus

län, vars hästantal dock översteg Skaraborgs läns med cirka 12 procent. I

förhållande till Älvsborgs län innebar operationernas antal i Skaraborgs län

ett rnertal av omkring 80 procent. — Vad nötkreaturen beträffade uppgick

år 1942 i Skaraborgs län antalet operationer till icke mindre än 4 344 eller

nära nog det dubbla mot i Malmöhus län, ehuru proportionen mellan de

båda länen i fråga om djurantalet var nära nog densamma som beträffande

hästarna.

I anslutning till det sålunda förebragta statistiska materialet anför utredningsmannen.

De anförda siffrorna skulle möjligen fresta till det uttalandet, att när ett

så avsevärt antal operationer kunnat utföras av distrikts- och andra praktiserande

veterinärer utan tillgång till moderna sjukstall, detta förhållande

snarast skulle utgöra ett belägg för riktigheten av den förut refererade åsikten,

att något speciellt behov av den föreslagna kliniken icke föreligger.

En sådan slutsats är emellertid icke berättigad. Visserligen torde det förhålla

sig så, alt det för flertalet av de utförda operationerna icke spelat någon

roll, örn veterinären haft tillgång till sjukstall eller icke. Detta gäller i

synnerhet de enkla fallen, vilka äro de övervägande. Enligt de upplysningar utredningsmannen

inhämtat förekomma emellertid årligen talrika sjukdomsfall,

där tillgång till en välutrustad klinik inom rimligt avstånd otvivelaktigt

skulle möjliggjort leir vederbörande veterinär alt avsevärt förkorta den tid,

under vilken djuret varit oanvändbart, eller att rädda det till livet. Många

gånger är det också fråga örn så brådskande fall, afl djuret ej hinner sändas

till elen hittills enda specialkliniken, nämligen den vid veterinärhögskolan;

avsaknaden av möjligheten all operera tvingar då veterinären alt lillråda

djurets nedslaktande. Någon statistik, som belyser sistnämnda förhållanden,

finnes icke, men det torde icke råda något sorn helst tvivel örn att av nämnda

orsaker årligen betydande värden gå förlorade. I fråga örn speciellt värdefulla

djur brukar nog vederbörande försäkringsbolag örn fallet så medger

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr LSS.

ombesörja, att djuret kommer i åtnjutande av klinikvård i Stockholm, och

då spelar ju avståndet till kliniken ingen roll för djurägaren. De fall då så

sker måste emellertid isägas vara förhållandevis fåtaliga, vartill kommer att

som regel djurets värde bedömes ur försäkringsgivarens och icke ur djurägarens

synpunkt. Det må i detta sammanhang ej heller förbises, att veterinärhögskolans

kirurgiska klinik mycket ofta är fullbelagd och således icke

kan mottaga djur, som eljest skolat sändas dit. Det synes därför uppenbart,

att tillkomsten inom ifrågavarande område av en funktionsduglig klinik skall

medföra, att ett större antal djur och jämväl djur med mindre högt försäkringsvärde

lå klinikvård, vilket även kan uttryckas så, att värdegränsen för

försäkringsgivarens ingripande kommer att förskjutas nedåt. Härtill kommer

den fördel djurägarna omedelbart vinna genom ökad möjlighet för dem att

utan bistånd av försäkringsgivarna kunna bringa sina djur under högklassig

klinisk behandling, varjämte de kunna undgå den många gånger besvärliga

vården av det sjuka djuret å gården. För de inom området verksamma veterinärerna

blir det helt visst till icke ringa gagn och tillfredsställelse att kunna

till klinikvård remittera djur, vilka de av förut nämnda orsaker eljest skulle

vara nödsakade att låta utslå.

Vidare bör framhållas betydelsen för veterinärkåren att tillfälle gives kårmedlemmarna

att vid en modernt utrustad och efter vetenskapens senaste

rön arbetande klinik få del av uppnådda resultat och vunna erfarenheter.

Jämväl för djurägarna kan verksamheten vid kliniken förväntas bliva instruktiv,

varjämte stort värde måste tillmätas den undervisande verksamhet, vilken

nian kan utgå ifrån att klinikchefen kommer att bedriva vid den blivande

lantmannaskolan.

Gentemot förslaget att knyta den föreslagna forskningsverksamheten till

kliniken, vilket skulle få till följd, att nämnda forskning finge baseras på det

från kliniken inkommande materialet, erinrar utredningsmannen, att detta

material i övervägande grad vore kirurgisk! samt att det sannolikt komme

att mest bestå av hästar och föl, samt anför.

Enligt veterinärinrätlningssakkunnigas förslag och enligt från lantbruksstyrelsen

m. fl. remissinstanser uttalade önskemål skulle forskningsverksamheten

vara i huvudsak inriktad på bristsjukdomarna. Många hästsjukdomar

äro helt säkert sammanhängande med brister i utfodringen, t. ex. en idel

hältor. Vidare återverka även fodrets mängd och beskaffenhet på fölens utveckling

och hälsotillstånd. Klientelet vid kliniken kan därför i viss mån lämna

material för studiet av bristsjukdomarna, men endast i mycket begränsad

omfattning. En forskning, byggd allenast på ifrågavarande klinikmaterial,

kommer i detta fall säkerligen ej att giva de resultat man önskar uppnå i fråga

örn bristsjukdomarnas klarläggande.

Utredningsmannen tillstyrker veterinärinrättningssakkunnigas förslag att

till kliniken skall vara knuten undervisningsverksamhet i hovbeslag

m. m., vilket förslag i förhållande till den nuvarande organisationen

innebär en utvidgning av verksamheten från en till två kurser om året.

Sammanfattningsvis framhåller utredningsmannen i denna del, att han

och de sakkunniga funné sig kunna uttala, att förslaget att till veterinärinrättningens

i Skara nuvarande område förlägga en tidsenlig djurklinik

vöre synnerligen välbetänkt. Klinikens inrättande innebnre en åtgärd, som

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISS.

43

vore ägnad att bidraga till att eliminera eller minska de med husdjursskötseln

förenade riskerna. Den finge anses alldeles särskilt angelägen i en tid,

då frågan örn rationalisering av jordbruksdriften mer än eljest stöde på dagordningen.

Forsknings- och försöksavdelningen.

Rörande den av veterinärinrättningssakkunniga föreslagna forskningsverksamheten

på området för husdjurens bristsjukdomar och ämncsomsättningsrubbningar,

vartill talrika fall av omlöpning och sterilitetsåkommor äro att

hänföra, anför utredningsmannen följande.

Dessa sjukdomstillstånd medföra för jordbruksnäringen förluster, som

enligt veterinärinrättningssakkunniga årligen kunna räknas i 100-talet miljoner.

De drabba givetvis ofta djurägare, som äro mindre erfarna i husdjursskötsel,

samt ägare av i jordbrukstekniskt hänseende otidsenliga jordbruk.

Den överväldigande majoriteten av bristsjukdomar hos husdjuren inträffa

emellertid enligt talrika iakttagelser på egendomar, där ingen vägande anmärkning

kan riktas mot jordbrukets eller husdjursskötselns ledning, och

utgöra därvid ofta ett resultat av ogynnsamma markförhållanden eller ogynnsamma

nederbörds- och skördeförhållanden. Talrika exempel finnas på,

att hithörande olyckliga händelser kunna ödelägga ett jordbruks ekonomi

och bringa dess ägare på obestånd.

Man kan av hittills gjorda erfarenheter på detta område med säkerhet

förutsäga, att bristsjukdomarna alltid komma att bliva aktuella inom en

husdjursskötsel, som måste arbeta under iakttagande av strängt ekonomiska

synpunkter. Många åtgärder i jordbruk och utfodring, som under vissa

naturliga förhållanden äro nödvändiga för att hålla bristsjukdomarna på

avstånd, ha i talrika andra fall, där de naturliga förutsättningarna äro gynnsammare,

karaktären av något överflödigt, som ej ger tillräckligt utbyte för

nedlagda kostnader och arbete. Många djurägare frestas därför att underlåta

att i tid företaga förebyggande åtgärder, som äro nödvändiga för djurens

hälsotillstånd och produktionsförmåga, därför att de ej iakttagit något säkert

fall av bristsjukdom. Härtill kommer såsom en mycket väsentlig erfarenhet

på detta område, att en fortskridande förbättring av djurmaterialets

egenskaper genom fortsatt avelsarbete samtidigt för med sig stegrade behov

hos djuren i fråga örn höskördens, betesvegetationens och foderstatens kvalitativa

egenskaper. Talrika fall av bristsjukdomar och bortfallsfenomen

hos djuren lia varit elt resultat av att jordbrukets hävd ej hållit jämna steg

med kreaturens genom avelsarbete stegrade anspråk i fråga om de miljöfaktorer,

som äro hänförliga till utfodringsfrågor och betesförhållanden.

Man kan därför med säkerhet vänta sig, att nya framsteg på avelsarbetets

område skola komma att medföra talrika problem på utfodringens område,

därest nya fall av förluster på grund av ofullständig utfodring skola kunna

förhindras.

Men liven framsteg på beteskull urens och fodcrväxlodlingcns områden

kunna, trots att dessa landvinningar i regel åstadkomma en avsevärt minskad

risk för tidigare förefintliga bristsjukdomsbilder, medföra nya problem,

t. ex. beteskramp (grästetani) hos nötkreatur och får, i fråga örn förutsättningarna

för djurens hälsotillstånd och förmåga alt utnyttja vegetationen,

varom erfarenheterna från olika länders veterinärstatistik lämna tydliga vittnesbörd.

En starkt utökad inhemsk foderväxtodling, i avsikt litt göra oss

mindre beroende av importerade fodermedel, är exempelvis i manga avseenden

att betrakta som gynnsam även för förebyggandet av åtskilliga brist
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr LSS.

sjukdomstyper, men medför samtidigt risker i andra avseenden och erfordrar

nya erfarenheter, därest den nya fodersituationen skall kunna utnyttjas

utan förluster genom olika skadefall av veterinärmedicinsk natur. Man kan

uttrycka saken så, att varje framsteg på husdjursområdet samtidigt innebär

fröet till nya problem i fråga örn bekämpandet av bristsjukdomar hos djurmaterialet.

Utredningsmanen framhåller härefter hurusom den forskning på området

för de miljöbetingade bristsjukdomarna, som hittills bedrivits i vårt land,

hade utförts vid institutioner, som ursprungligen ej haft denna uppgift, och

drivfjädern till dessa arbeten hade därför i första hand kommit att utgöras

av ett personligt intresse för uppgiften. Med de talrika problem, som mötte

inom områdena för jordbruk och husdjursskötsel både från agronomisk och

från veterinärmedicinsk synpunkt, hade man därför anledning att befara,

att bristsjukdomsforskningen i en framtid skulle komma att ägnas för liten

uppmärksamhet eller bliva helt försummad, därest inga anordningar vidtoges

för att förhindra en sådan utveckling. Då vid Skara-inrättningen föreslagits

inrättandet av en institution med förutsättningar att med tillgång till

eget djur- och fodermaterial även utföra aktiva försök över bristsjukdomarnas

olika orsaker inom jordbruk och utfodring, måste därför denna anordning

anses innebära ett framsteg på detta område. Som ett ytterligare argument

för inrättandet av denna avdelning, kunde hänvisas till de värdefulla resultat,

som uppnåtts vid den sedan några år tillbaka vid veterinärhögskolan i

Oslo verksamma avdelningen för bristsjukdomsforskning och bristsjukdomsbekämpande.

Vidare erinrar utredningsmannen, att mot denna del av velerinärinrättningssakkunnigas

förslag hade i en del yttranden framförts kritik, som

dock ej syntes ha tagit tillbörlig hänsyn till förslagets positiva innebörd.

Såsom den mest vägande anmärkningen hade anförts, att den föreslagna

forskningsinstitutionen på grund av sitt isolerade läge bleve i avsaknad av

möjlighet till samarbete med andra vetenskapliga institutioner på jordbrukets

och husdjursskötsel^ områden och ej kunde få tillgång till de biblioteksresurser,

som vore en nödvändig förutsättning för ett forskningsarbetes

bedrivande. Grunden för denna kritik bortfölle emellertid, därest den föreslagna

institutionen gåves karaktären av en försöksanstalt på bristsjukdomsområdet,

i vetenskapligt och administrativt hänseende sorterande under veterinärhögskolan.

De anmärkningar, som innebure att Skara-trakten ej skulle vara lämplig

till bristsjukdomsstudier, vore icke övertygande. Skaraborgs län utgjorde

nämligen ett utmärkt exempel på ett landskap, där den bördiga jorden förekomma

vid sidan av den magrare och där både kalkrika och kalkfattiga

markförhållanden vore för handen. Inom länet förekomma talrika fosfatfattiga

jordar och t. ex. i Hjo-trakten hade redovisats en avsevärd frekvens i

fråga örn sjukdomen puerperal hämoglobinuri. Under missväxtåren 1940

och 1941 ökade steriliteten inom de små besättningarna i så gott sorn hela

riket till följd av bristfällig utfodring. I de stora besättningarna däremot

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maits proposition nr ISS.

45

voro dräklikhetsförhållandena i allmänhet goda, i många fall till och med

bättre än normalt. Ett undantag härifrån utgjorde flera trakter av Skaraborgs

län, där även ett flertal stora gårdar hade kännbara svårigheter med

sterilitet, till synes beroende på fosfatfattigdom.

I anslutning härtill yttrar utredningsmannen.

En viktig del av den nya institutionens verksamhet måste i vilket fall som

helst bestå i upprätthållandet av en livlig kontakt med de praktiserande veterinärerna

inom hela riket och för denna verksamhet kan Skara anses lia

en god belägenhet. I detta sammanhang uppställer sig emellertid en fordran

på ett tillräckligt reseanslag saint möjlighet att anordna konsolideringsförsök

inom jordbruk och utfodring på bristsjukdomsgårdar i ägarnas eget

bruk i angränsande län eller i andra delar av Sverige.

Skara-inrättningens belägenhet i en stad, där en statsunderstödd lantbrukslcemisk

kontrollstation är verksam, som i förevarande fall kan övertaga en

del av institutionens analysuppdrag, utgör en särskild tillgång. För de talrika

kemiska analysuppgifter, som avsevärt skilja sig från verksamheten vid

en

som därför i varje Eall böra utföras i direkt anslutning till försöksarbetet, är

det emellertid nödvändigt att utöka personalen med en kemiskt utbildad assistent

samt ett tekniskt biträde, vilket sistnämnda jämväl bör kunna biträda

med förekommande skrivarbeten och statistiska beräkningar.

I jordbrukstekniska frågor, i den mån dessa ej kunna lösas av den härför

föreslagne driftsledaren, torde kunna påi-äknas biträde av tjänstemän inom

Skaraborgs läns hushållningssällskap. I detta sammanhang kan även hänvisas

till det av veterinärinrättningssakkunniga föi''eslagixa samarbetet med en

till Skai-a förlagd lantmannaskola.

Utöver vad sålunda anförts rörande den nya institutionens förläggning

kan tilläggas, alt någon för ifrågavarande ändamål lämplig jordbruksegendom

icke finnes i sådan lxärhet av veterinärhögskolan, att de vid egendomen

utförda försöken kunna stå under högskolans omedelbara ledning eller egendomen

direkt skötas (birifran. Det finnes alltså ingen anledning att frångå

veterinärinrättningssakkunnigas förslag i denna del.

Utredningsmannen erinrar härefter örn, att medicinalrådet Alegren i sin

förut omförmälda promemoria den 22 oktober 1943 liksom tidigare veterinärinrättningssakkunniga

hade framhållit, att de sjukdomar bland husdjuren,

som orsakades av bristfällig utfodring, årligen vållade det svenska lantbruket

mycket avsevärda förluster. Alegren hade samtidigt framhållit det

stora behovet av utökad forskning på ifrågavarande område och alt denna

fråga fordrade en snabb lösning, och han hade föreslagit en väsentligt utvidgad

forskningsverksamhet vid veterinärinrättningen i Skara i jämförelse med

vad veterinärinrättningssakkunniga tidigare föreslagit. Så hade ifrågasatts huruvida

icke i Skara även borde inrättas ett väl utrustat hormonlaboratorium

jämte ett patolog-anatomiskt-baktcriologiskt laboratorium.

Utredningsmannen anför härom.

Utredningsmannen och de sakkunniga, som beaktat de av medicinalrådet

Alegren framförda förslagen, anse att med den organisation av forskningsverksamheten,

som av dem föreslagits, Algrens av medicinalstyrelsen biträdda

önskemål böra bliva väl tillgodosedda. Vad beträffar förslaget om inrättande

av eli särskilt hormonlaboratorium vill utredningsmannen fram
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

K impi. Maj.ls proposition nr 188.

hålla, alt ett dylikt laboratorium inredes i den institutionsbyggnad, som nu

är under uppförande för veterinärhögskolans avdelning för obstetrik och

bujatrik. Vad angår laboratorium i patologisk anatomi och bakteriologi finnas

redan nu dylika även för forskningsarbete synnerligen väl utrustade laboratorier

både vid veterinärhögskolan och vid statens veterinärmedicinska

anstalt. Utredningsmannen anser sig kunna räkna med att Skara-inrättningen

med den av honom föreslagna organisationen skall uppnå ett gott samarbete

med nyss nämnda institutioner och anser i likhet med de sakkunniga

att en ytterligare utvidgning av Skara-inrättningen i den riktning, som medicinalstyrelsen

skisserat, ej är av behovet påkallad och i varje fall av finansiella

skäl ej bör genomföras.

I denna del yttrar utredningsmannen till sist, att av det anförda framginge,

att de av bristsjukdomar och därmed sammanhängande fall av omlöpning

och sterilitet jordbruket årligen orsakade förlusterna uppginge till

stora belopp. Bland strävandena att förbättra jordbrukets lönsamhet hade

bekämpandet av bristsjukdomarna sin givna plats. Genom inrättandet av en

forsknings- och försöksavdelning med speciell inriktning på dessa sjukdomar

kunde vinnas ett värdefullt bidrag till kännedomen om metoderna för detta

bekämpande. Utredningen visade, att Skara måste anses vara en lämplig

plats för en dylik avdelning. Genom den ställning i organisatoriskt avseende,

som utredningsmannen i det följande konune att föreslå för den ombildade

veterinärinrättningen, syntes det vara sörjt för sådan anknytning av forsknings-

och försöksavdelningen till redan bestående institutioner på hithörande

områden, att avdelningen även med den begränsade organisation, som av

finansiella skäl måst givas densamma, kunde arbeta med erforderlig effektivitet.

De kostnader, som måste nedläggas för det nuvarande byggnadsbeståndets

iordningställande för sitt nya ändamål, vore visserligen i och för

sig betydande. Sedda i förhållande till kostnaderna för en nybyggd institution

på ett för ändamålet inköpt jordbruk måste de dock anses mycket

måttliga och i förhållande till de värden, som det gällde att rädda, vore de

små. Kunde genom tillkomsten av den nya forsknings- och försöksavdelningen

erhållas ökad kännedom örn bristsjukdomarna och deras förebyggande

— och utredningsmannen vågade, därvid stödjande sig på de sakkunnigas

enhälliga mening, uttala, att så skulle bliva fallet — vore det en sak, som

komme att bliva av värde icke blott för jordbruket utan jämväl för folkhushållet

i dess helhet. Utredningsmannen tvekade därför icke att förorda ett

genomförande i huvudsak av veterinärinrättningssakkunnigas förslag i denna

del.

Veterinärinrättningens ställning i vetenskapligt och administrativt hänseende.

Utredningsmannen har rörande veterinärinrättningens ställning inledningsvis

anfört följande.

Den av veterinärinrättningssakkunniga tänkta organisationen med veterinärinrättningen

såsom helt självständig under egen styrelse och utan direkt

anknytning till någon befintlig vetenskaplig institution måste enligt utredningsmannens

mening för försöksavdelningen innebära risk för isolering. Då

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj:ts proposition nr 188.

47

av finansiella skäl såväl personalstaten som laboratorieutrustningen måst

inskränkas till det minsta möjliga, kan det tänkas, att svårigheter skola uppstå

att i erforderlig omfattning utföra det med försöksverksamheten sammanhängande

forskningsarbetet. Visserligen ha veterinärinrättningssakkunniga

tänkt sig, att försöksavdelningen skall stå i intim kontakt med såväl veterinärhögskolans

som lantbrukshögskolans vederbörande institutioner. Att så

skall ske torde väl också anses ligga i sakens natur men därav följer icke,

att försöksledaren i Skara äger att utan vidare påfordra alt vid nämnda institutioner

få utförda de undersökningar och uppgjorda de planer, som på

grund av den begränsade organisationen i Skara icke kunna utföras där.

Nu nämnda omständigheter ha föranlett utredningsmannen att till prövning

upptaga spörsmålet, huruvida man icke genom en förändring av veterinärinrättningens

ställning i vetenskapligt och administrativt hänseende därhän,

att inrättningen inordnas under någon bestående vetenskaplig institution,

skall kunna undgå berörda olägenheter och riskmoment. Utredningsmannen

har därvid icke förbisett, att veterinärinrättningen jämväl i administrativt

hänseende är starkt förankrad i orten, och att en ändring i inrättningens

historiskt betingade ställning kan komma att av ortsintressena betraktas

såsom ett åsidosättande av pietet och tradition. Man torde dock på

orten ingalunda vilja motsätta sig en sakligt motiverad ändring i inrättningens

administrativa status, blott det tillses att inrättningens särställning markeras,

samt att ortsinflytandet icke blir helt eliminerat. Det avgörande vore, att inrättningen

finge fortleva och komma till verkligt gagn.

Utredningsmannen anför härefter, att, då kliniken vore en rent veterinär

institution och den vid försöksavdelningen bedrivna forskningen hade veterinärmedicinska

företeelser till föremål, utredningsmannen icke funne någon

tvekan råda örn att veterinärinrättningen borde knytas till veterinärhögskolan.

En anknytning av Skara-inrättningen till veterinärhögskolan innebure stora

fördelar. Högskolan finge därigenom en försöksgård för praktiskt-vetenskaplig

forskning och Skara-inrättningen komme genom att inordnas under veterinärhögskolan

att bedriva sin verksamhet i intim kontakt med den veterinärvetenskapliga

forskningen och dess företrädare, varigenom den befarade

vetenskapliga isoleringen eliminerades.

I fråga örn veterinärinrättningens vetenskapliga anknytning till veterinärhögskolan

anför utredningsmannen följande.

Den kliniska avdelningen vid Skara-inrättningen, som i huvudsak torde

komma att behandla kirurgiska sjukdomsfall, bör sortera under motsvarande

avdelning vid veterinärhögskolan, medan försöksavdelningen vid Skara-inrättningen

lämpligast torde böra inordnas under högskolans avdelning för avelsbiologi

och husdjurshygien (husdjursavdelningen), vars undervisnings- och

forskningsverksamhet omfattar husdjurens utfodring och dess samband med

uppkomsten av sjukdomar. Försöksavdelningens i Skara huvudsakliga uppgift

blir nämligen att genom planmässiga utfodringsförsök med fodermedel, som

produceras på det egna jordbruket eller införskaffas från vissa utpräglade bristsjukdomsgårdar

under noga kontrollerade betingelser, studera de olika faktorer,

som inverka på uppkomsten av bristsjukdomar för alt därigenom finna

medel till förebyggande av nämnda sjukdomar. Vid veterinärhögskolans husdjursavdelning

pågår för närvarande forskningsverksamhet på hithörande

område med laboraloriedjur sorn försöksmaterial. Avdelningen förfogar

även över nödiga hjälpmedel och erfarenhet för den statistiska

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

bearbetningen av försöksmaterialet, varjämte avdelningen har möjligheter

att pa sitt vitaminlaboratorium verkställa erforderlig biologisk

prövning av fodermedel på deras vitamininnehåll. Vid försöksavdelningen i

Skara kommer biologiskt vitaminlaboratorium icke att inrättas, varför verksamheten

där blir beroende av att vitaminanalyser av lödermedlen kunna

utföras i samarbete med annan institution. Som ytterligare skäl för förläggning

av försöksavdelningen i Skara under veterinärhögskolans husdjursavdelning

kan anföras, alt försöksgårdar, som äro anknutna till vissa utländska

veterinärhögskolor, sortera under den institution, som har husdjurens utfodring

och skötsel på sitt program.

Beträffande veterinärinrättningens anknytning till veterinärhögskolan i administrativt

hänseende framhåller utredningsmannen, att det varit förenat

med vissa svårigheter att finna den lämpligaste formen för denna anknytning,

främst med hänsyn till att den omorganiserade veterinärinrättningen

tänktes skola bestå av två avdelningar. Det hade gällt att så utforma den

administrativa ledningen av inrättningen, att densamma dels gåve veterinärhögskolans

styrelse ett fast grepp över inrättningen utan att belasta styrelsen

med för många detaljspörsmål av huvudsakligen lokal art, dels komme

att i sig innesluta sakkunskap å de båda avdelningarnas verksamhetsområden,

dels linge vederbörlig anknytning till orten med beaktande av att beslut

i frågor av lokal eller eljest mindre betydelsefull natur skulle kunna avgöras

på platsen.

Efter prövning av ett flertal tänkbara organisationsformer hade utredningsmannen

och de sakkunniga kommit fram till följande förslag.

Veterinärinrättningen skall lyda under veterinärhögskolan.

För utövande av den omedelbara ledningen av inrättningen eller m. a. o.

huvudsakligen de befogenheter, som regelmässigt pläga tillkomma en anstaltsföreståndare,

tillsättes en nämnd. Av hänsyn till traditionen vore det

måhända mera tilltalande att giva ifrågavarande organ värdighet av styrelse;

en sådan benämning kan dock befaras vålla förväxlingar, vartill kommer att

för anordningen med en nämnd finnes viss förebild i den tidigare under

flera år tillämpade ledningen av statens veterinärbakteriologiska anstalt.

Nämnden förordnas av Kungl. Majit och gives följande sammansättning:

rektorn vid veterinärhögskolan, ordförande;

en framstående representant för jordbruk och k rea lunsa vel i Skaraborgs

län, vice ordförande;

en representant för Skaraborgs läns hushållningssällskap;

professorn i kirurgi vid veterinärhögskolan;

professorn i avelsbiologi och husdjurshygien vid samma högskola;

professorn i lantbrukskemi vid lantbrukshögskolan.

Därest, såsom för närvarande är fallet, endera av de nyssnämnda professorerna

vid veterinärhögskolan innehar rektorsämbetet vid högskolan, minskas

antalet ledamöter i nämnden med en.

Föredragningen inför nämnden skall ombesörjas av klinikchefen och försöksledaren

som därvid böra lia rätt att få till protokollet antecknad förekommande

skiljaktig mening.

Vid prövning av planer för försöksavdelningens verksamhet skall nämnden

äga att i fall av behov med sig adjungera speciell sakkunskap.

Nämnden bör som regel sammanträda i Skara. Det bör dock vara ordföranden

obetaget att tillfälligtvis förlägga sammanträde till Stockholm.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 188.

49

Styrelsens för veterinärhögskolan och nämndens inbördes befogenhet synes

kunna i princip avgränsas enligt i stort sett motsvarande grunder, som

enligt stadgarna för högskolan gälla för styrelsen och rektor. På styrelsen

skall alltså ankomma att fatta beslut i fråga av mera principiell natur, i ärenden

angående befattningshavarnas tillsättande och entledigande samt i ärenden

av större ekonomisk räckvidd etc. Givet är att ärende, som slutligt handlägges

av styrelsen, dessförinnan skall lia beretts av nämnden. Det bör kanske

till undvikande av missförstånd påpekas, att för befattning, vars tillsättande

föregås av sakkunnigförfarande, lärarkollegiet vid högskolan skall utöva de

befogenheter, som tillkomma detsamma i fråga om dylik befattning vid högskolan.

Nämnden åter skall lia att utöva den närmaste vården och tillsynen över

inrättningen samt att avgöra ärenden av löpande natur eller av eljest mindre

vikt. För att dessa funktioner skola kunna utövas utan alltför mycken omgång

och med minsta möjliga kostnad, synes det nödvändigt, att åt de lokala

representanterna i nämnden delegera nämndens beslutanderätt i sådana frågor,

som röra den rent lokala förvaltningen och äro av den natur, att de icke

lämpligen kunna uppskjutas till kommande sammanträde med nämnden. Denna

förutsattes nämligen som regel icke komma att sammanträda mer än en

gång i kvartalet. Att det därvid icke skall vara nämndens lokala ledamöter betaget

alt t. ex. per telefon orientera ordföranden örn förekommande ärenden

och inhämta hans mening är självfallet; tvärtom synes det lämpligt att så

sker.

De sålunda angivna riktlinjerna måste givetvis komma till uttryck i blivande

instruktion för veterinärinrättningen. För att organisationen skall fungera

friktionsfritt och utan onödiga kostnader synes det emellertid ändamålsenligt

att vid reglernas utformning icke giva alltför specificerade föreskrifter,

särskilt gäller detta angivandet av de ärenden, i vilka beslut skola få fattas

av de lokala nämndledamöterna. I sistnämnda avseende torde det lämpligaste

vara, att man åt styrelsen för velerinärhögskolan inrymmer befogenhet

att bestämma vilka grupper av ärenden, som skola handläggas av nämnden

in pleno och vilka som må avgöras av de lokala representanterna. I

varje fall lärer man innan kompetensfördelningen inom nämnden definitivt

fastlåses böra avvakta någon tids erfarenhet av den nya organisationen.

Veterinärinrättningens medelsförvaltning bör i princip vara centraliserad

till veterinärhögskolan. Sålunda skola alla större utbetalningar verkställas av

högskolans syssloman. För inrättningens rörelse fordras emellertid vissa

driftsmedel, vilka i likhet med vad som sker vid lantbrukshögskolans försöksgårdar

lämpligen kunna ställas till förfogande i form av förskott. Den

omedelbara uppbörden vid kliniken synes jämväl kunna ske utan anlitande

av sysslomannen. Liksom hittills bör det ankomma på föreståndaren för

hovbeslagssmed jan att handha uppbörden vid denna och ombesörja för

densamma nödiga materialinköp. För redovisningen av förskotten, av uppbörden

vid kliniken och av rörelsen vid liovbeslagssmedjan erfordras uppenbarligen

en lokal räkenskapsföring. Veterinärinrättningssakkunniga ha ock

erinrat örn behovet härav samt beräknat ett belopp av 3,000 kronor för anställande

av härför ävensom för övriga administrativa göromål erforderlig

arbetskraft. Enligt utredningsmannens mening kan för nyssnämnda räkenskapsföring

ävensom för protokollföringen vid nämndens till Skara förlagda

sammanträden lämpligen anlitas någon å orten bosatt räkenskapsknnnig

person, t. ex. en bankkamrer, som har uppdraget som bisyssla. Härför

torde icke behöva beräknas större belopp än 150 kronor för månad, övriga

eventuellt förekommande administrativa göromål torde kunna ombesörjas

av nämndens vice ordförande oell de bada avdelnings!örestandaina.

Hillring lill riksdai/cns protokoll Ilin. t sami. Ar ISS.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 18S.

Utredningsmannen framhåller till sist, att den nya organisationen av veterinärinrättningens

ledning här allenast angivits i sina tänkta huvuddrag. Givet

vore att det vid densammas utarbetande i detalj kunde bliva nödvändigt

att företaga en eller annan jämkning. Ehuru förslaget i förhållande till vad

som i allmänhet gällde vid liknande institutioner onekligen innebure vissa

nyheter, vore det utredningsmannens och de sakkunnigas bestämda uppfattning,

att dess genomförande skulle komma att icke endast visa sig gagnelig!

för det framtida arbetet vid veterinärinrättningen utan även möjliggöra en

betryggande kontroll från det allmännas sida över medelsanvändningen vid

inrättningen.

Personal sta terna.

Utredningsmannen anför, att den verkställda överarbetningen av veterinärinrättningssakkunnigas

förslag föranledde, såsom delvis framginge arv

det föregående, jämväl vissa ändringar i den av dem föreslagna personalorganisationen.

Även i övrigt hade viss översyn av densamma befunnits önskvärd,

varjämte utredningsmannen haft att taga i övervägande framställning

om lönereglering från vissa nuvarande befattningshavare vid inrättningen.

Klinikavdelningen.

Utredningsmannen erinrar om att veteriänrinrättningssakkunniga på anförda

skäl föreslagit, att föreståndaren för kliniken, som jämväl skulle vara

chef för veterinärinrättningen, förlänades professors titel ävensom löne- och

tjänsteställning motsvarande den som tillkomme professor vid högskola, samt

framhåller, att vid ett genomförande av utredningsmannens förslag bortfölle

för klinikföreståndaren först och främst chefskapet för veterinärinrättningen.

Med inrättningens anknytning till och inordnande under veterinärhögskola

syntes det vidare svårt att uppehålla någon differentiering i fråga örn

lönevillkor och ställning med avseende å de båda avdelningsföreståndama.

Väl talade beaktansvärda skäl för att båda skulle erhålla löneförmåner, motsvarande

dem som ulginge i 30 lönegraden, därvid, utöver vad som anförts

av veterinärinrättningssakkunniga och professorn Eriksson i hans till betänkandet

fogade reservation, kunde anföras det önskvärda i att de båda befattningarna

icke finge huvudsaklig karaktär av passagetjänster utan komme

att behållas av sina innehavare under längre tid. Veterinärinrättningens

ställning såsom underordnad veterinärhögskolan och den av utredningsmannen

föreslagna sammansättningen av nämnden syntes emellertid utesluta

möjligheten av att giva avdelningsföreståndama professors ställning. Med

hänsyn härtill och då det icke syntes böra ifrågakomma att från början anlita

systemet med viss lönefyllnad samt för närvarande all personal vid inrättningen

torde böra uppföras på extra ordinarie stat, hade utredningsmannen

stannat vid att föreslå, att klinikchefen skulle placeras i lönegrad Eo 28.

I detta sammanhang torde böra återgivas vad utredningsmannen anfört

i frågan om vissa befattningshavares vid veterinärinrättningen rätt till privatpraktik.

Utredningsmannen yttrar.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition nr ISS.

51

Det torde kunna förutsättas att som regel klientelet å kliniken kommer

att bestå av djur, som remitterats dit av vederbörande tjänsteveterinär. Fråga

uppstår emellertid huruvida klinikchefen ävensom övriga veterinära befattningshavare

vid inrättningen skola äga rätt till privat praktik. Om dylik

tillätes får den självfallet icke taga sådan omfattning att den vare sig inkräktar

på befattningshavarnas vid inrättningen verksamhet i denna deras

egenskap eller av distriktsveterinärerna kommer att betraktas såsom innebärande

obehörig konkurrens. Utredningsmannens förslag innebär den ändringen

i förhållande till veterinärinrättningssakkunnigas förslag, att veterinärinrättningen

i Skara skall i organisatoriskt avseende knytas till veterinärhögskolan.

Det synes vid sådant förhållande naturligt, att i förevarande avseende

likställa ifrågavarande befattningshavare i Skara med motsvarande

befattningshavare vid veterinärhögskolan och förty göra deras rätt att utöva

privat praktik beroende av tillstånd av högskolans styrelse. Härigenom vinnes

ur det allmännas synpunkt full garanti för att samtliga på frågan inverkande

omständigheter bliva vederbörligen beaktade.

Beträffande lönegradsplaceringen för övriga av veterinärinrättningssakkunniga

föreslagna befattningshavare vid klinikavdelningen anför utredningsmannen.

För instruktionssmeden har i betänkandet föreslagits placering i lönegrad

Eo 11. Veterinärinrättningssakkunniga lia därvid uppenbarligen ansett honom

i fråga örn tjänsteåligganden m. m. jämställd med verkmästaren vid

veterinärhögskolan, som är placerad i lönegrad A 10. Av vad utredningsmannen

inhämtat angående instruktionssmedens nuvarande arbetsuppgifter framgår

emellertid, att instruktionssmedens åligganden äro betydligt mer kvalificerade

än verkmästarens. Särskilt är att observera, att i instruktionssmedens

skyldigheter i fråga örn undervisningen ingår två timmars teoretisk

undervisning per vecka, ävensom att han har att för smedjan ombesörja

dels materialupphandlingen, dels ock uppbörden, rälcenskapsföringen och

medelsredovisningen. Under nuvarande organisation uppgår omslutningen

till 12 å 15,000 kronor för år. Det kan vidare nämnas, att instruktionssmeden

för närvarande, sedan pensionsavgifter och ersättning för bostad avdragits,

uppbär ett belopp av 443 kronor för månad eller för är 5,316 kronor, vartill

kommer tantieme å rörelsen vid smedjan, i medeltal 300 kronor för år.

I betraktande av nu nämnda förhållanden samt angelägenheten av att

kunna för ifrågavarande betydelsefulla befattning förvärva en person med

erforderliga kvalifikationer av såväl teoretisk och praktisk som personlig

art föreslår utredningsmannen, att instruktionssmeden placeras i lönegrad

Eo 14.

För en var av fodermursken och hovslagaren lia veterinärinrättningssakkunniga

föreslagit lönegrad Eo 8. Då veterinärinrättningens hovslagare har

att biträda instruktionssmeden i den vid smedjan bedrivna smidesverksamheten

och förty måste vara smideskunnig, finner utredningsmannen riktigt,

att han placeras i samma lönegrad som fodermarsken. För denne kan emellertid

med hänsyn till lönegradsplaceringen för motsvarande befattningshavare

vid veterinärhögskolan icke föreslås högre lönegrad än Eo 7, i vilken

alltså båda ifrågavarande befattningshavare böra placeras.

Utredningsmannen biträder veterinärinrättningssak kunnigas förslag att

placera stalldrängen i lönegrad Eo 5.

Utredningsmannen framhåller, att enligt veterinärinrättningssakkunnigas,

av utredningsmannen godtagna förslag klinikchefen komme att bliva den

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

ende veterinärutbildade befattningshavaren vid kliniken. Det kunde därför

förutses, att hans arbetsbörda bleve så stor, att densamma icke kunde bemästras,

med mindre han å ett biträde kunde avlasta en del mindre kvalificerade

göromål. Personalstaten vid kliniken borde i sådant syfte tillföras

ett kvinnligt tekniskt biträde (klinikbiträde), som vore kompetent att biträda

vid operationerna, ombesörja sterilisering av instrument, utföra kliniskt

laboratoriearbete samt biträda vid röntgenarbetet och som kunde ombesörja

journalföring och förekommande skrivarbete. Med hänsyn till de henne åvilande

arbetsuppgifterna funne utredningsmannen lägre lönegradsplacering

än i lönegrad Eo 4 icke kunna ifrågakomma.

Personalen å veterinärinrättningens klinikavdelning skulle alltså enligt utredningsmannens

förslag utgöras av följande befattningshavare, nämligen

1 klinikchef ..................... Eo 28

1 instruktionssmed ................ Eo 14

1 fodermarsk..................... Eo 7

1 hovslagare...................... Eo 7

1 stalldräng ...................... Eo 5

1 klinikbiträde ................... Eo 4.

Utredningsmannen framhåller, att man vid bestämmande av anslagsbehovet

för avlöningar vid klinikavdelningen, med hänsyn till att instruktionssmeden,

fodermarsken, hovslagaren och stalldrängen för närvarande räknade

respektive 22, 18, 26 och 8 år i innehavande befattning, av vilken tid de

skäligen borde gottskrivas åtminstone viss del för löneklassplacering, syntes

för dem böra räkna med lönerna i tredje löneklassen av vederbörande

lönegrad. Sammanlagda beloppet av nettolönerna bleve därför (8,424 +

4,092 + 2,952 -j- 2,952 + 2,670 + 2,241 =) 23,331 kronor. För rörligt tillägg torde

få beräknas 3,500 kronor. För arvodesavlönad arbetskraft och vikariatsersättningar

torde man kunna räkna med ett belopp av 3,000 kronor. Avlöningsstaten

för klinikavdelningen komme alltså att sluta på ett belopp av

29,800 kronor.

Försöksavdelningen.

Utredningsmannen anför.

Mot den av veterinärinrättningssakkuniga föreslagna lönegradsplaceringen

för befattningshavarna vid försöksavdelningen finner utredningsmannen intet

annat att anföra än att för jordbruksassistenten åtminstone tills vidare

högre lönegradsplacering än Eo 16 icke synes vara erforderlig, varjämte,

enär ladugårdsförmannen vid veterinärhögskolan är placerad i lönegrad A 7,

motsvarande befattningshavare vid veterinärinrättningen lärer böra placeras

i Eo 7.

I det föregående har framhållits nödvändigheten av att utöka försöksavdelningens

personal med en assistent och ett tekniskt biträde.

För assistenten, som måste besitta en omfattande vetenskaplig utbildning,

föreslår utredningsmannen, att han placeras i lönegrad Eo 21, och för det

tekniska biträdet samma placering som för det tekniska biträdet å klinikavdelningen

eller lönegrad Eo 4.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

53

Enligt utredningens förslag komme således personalen å veterinärinrättningens

försöksavdelning att bestå av följande befattningshavare, nämligen

1 avdelningsföreståndare ..........Eo 28

1 assistent ....................... Eo 21

1 jordbruksassistent .............. Eo 16

1 laboratoriebiträde .............. Eo 9

1 ladugårdsförman................ Eo 7

1 djurskötare, tillika vaktmästare . . Eo 7

1 tekniskt biträde ................ Eo 4.

Sammanlagda beloppet av nettolönerna bleve sålunda (8,424 + 5,559 +

4,047 + 2,925 + 2,652 + 2,652 + 2,241 =) 28,500 kronor. För rörligt tillägg

beräknades 4,300 kronor och för vikariatsersättningar 1,000 kronor. Avlöningssiaten

för försöksavdelningen slutade alltså på ett belopp av 33,800

kronor.

Omkostnadsstaten.

Utredningsmannen anför rörande omkostnaderna för klinikavdelningen

följande.

I betänkandet ha de årliga omkostnaderna för klinikavdelningen beräknats

till för expenser, inberäknat bränsle, lyse och vatten, 25,000 kronor,

för publikationstryck 500 kronor samt för diverse utgifter 1,000 kronor eller

tillhopa 26,500 kronor, varjämte för materielens förnyelse beräknats erfordras

ett årligt belopp av 5,000 kronor.

Överarbetningen har icke givit anledning till annan erinran mot veterinär - inrättningssakkunnigas förslag i denna del än att ett belopp av 1,200 kronor

bör beräknas för reseersättningar, bland annat till nämndens ledamöter och

vederbörande institutionsföreståndare vid veterinärhögskolan, varemot det

för diverse utgifter beräknade beloppet torde kunna nedsättas till 300 kronor.

Utredningsmannen föreslår alltså, att till omkostnader för klinikavdelningen

anvisas ett årligt belopp av 27,000 kronor. Härtill kommer anslaget

för materielens förnyelse. Detta synes vid det förhållande att, såsom i betänkandet

förutsatts, för djursjukvården erforderliga förbrukningsartiklar

torde komma att direkt erläggas av vederbörande djurägare kunna upptagas

till 3,000 kronor.

Beträffande omkostnaderna för försöksavdelningen har utredningsmannen

yttrat.

De årliga omkostnaderna för försöksavdelningen lia i betänkandet beräknats

till för expenser, inklusive bränsle, lyse och vatten, 13,000 kronor, för

reseersättningar 500 kronor, för publikationstryck 500 kronor, för jordoch

fodermedelsanalyser 2,000 kronor samt för diverse utgifter 1,000 kronor

eller tillhopa 17,000 kronor. Härtill kommer för materielens förnyelse

ett årligt belopp av 5,000 kronor.

Av skäl, som anförts i det föregående, föreslår utredningsmannen, att reseanslaget

höjes till 3,000 kronor, vilket belopp emellertid utgör ett oundgängligt

minimum. Posten för diverse utgifter synes å andra sidan kunna

nedsättas till 300 kronor. Årliga omkostnaderna för försöksavdelningen bliva

alltså enligt detta förslag 18,800 kronor. Vad angår det i betänkandet till

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

förnyelse av materielen beräknade anslaget av 5,000 kronor, från vilket

uppenbarligen jämväl måste bestridas kostnaderna för förbrukningsartiklar,

synes en viss höjning ofrånkomlig, och utredningsmannen föreslår, att detsamma

upptages till 7,000 kronor.

Veterinärinrä tini Finens inkomster.

I anslutning till redogörelsen för utredningsmannens förslag i denna del

bör här lämpligen intagas en av utredningsmannen verkställd kompletterande

redogörelse beträffande dels veterinärinrättningens donationsfonder, dels

inrättningens fastighetsinnehav. Utredningsmannen anför därutinnan.

Donationsfonderna.

I en i betänkandet intagen specifikation till den år 1919 fastställda staten

för inrättningen finnes upptaget ett belopp, motsvarande avkastningen av det

av E. U. Uggla, A. Hellstadius och N. Thunberg donerade kapitalet.

Veterinärinrättningssakkunniga ha föreslagit, att ifrågavarande fonder borde

sammanföras med de Hernqvistska donationsmedlen till en enda fond,

vars avkastning borde ingå i veterinärinrättningens rörelse och tagas i anspråk

för dess löpande utgifter.

Av från föreståndaren för veterinärinrättningen, lektor V. Behm inhämtade

uppgifter framgår beträffande ifrågavarande fonder följande.

Brukspatron C. Uggla upprättade år 1781 ett testamente å 500 R:r spec. till

förmån för inrättningen, därvid årliga räntan framdeles finge användas så

att därav erhölles bästa nytta.

Regementspastor Adam Hellstadius testamenterade den 1 februari 1781

166,66 R:r spec. till inrättningen. Särskilda bestämmelser rörande användningen

gåvosicke.

Prosten N. Thunbergs, Ryda pastorat, testamente saknas, det är emellertid

bokfört med 349.66.

Gemensamt för dessa tre donationer gäller, att de i inrättningens årsberättelse

för 1877/78 äro betecknade såsom »Donationer till premier åt eleverne».

Doktor Gustaf Löfvenskiöld testamenterade den 9 mars 1881 till inrättningen

2,500 kronor, »deraf årliga räntan anslås som extra lön åt den lärare

som vill hålla särskilta föreläsningar, hvilka ensamt afhandla skyldigheten,

nyttan och tillfredsställelsen, att på ett ömmare och människovänligare sätt

umgås med och behandla alla djur».

Fastigheterna.

I betänkandet äro de under veterinärinrättningen lydande fastigheterna

förtecknade i tretton punkter. Sedan förteckningen uppgjordes har fastighetsbeståndet

undergått vissa förändringar. Kvar under inrättningens förvaltning

äro följande.

Statsegendom.

1. Institutionstomten.

2. Hemmanet Brogården. Det kan anmärkas, att årliga arrendet för hemmanet,

som utarrenderas genom ettåriga kontrakt, numera utgår med 3,100

kronor.

4. Tomt 371, transformatortomt.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

55

Hern cj vistska donationen.

10. Stadsägan 435 eller Lerlidsgärdet. Fastigheten, som är obebyggd, omfattar

cirka 3 tunnland och är utarrenderad genom ettårskonlrakt för 105

kronor för år.

11. Stadsägan 439 eller Lilla Bergsgärdet är likaledes obebyggd. Den omfattar

cirka 3/4 tunnland och är genom ettarskontrakt utarrenderad för 70

kronor för år.

12. Hemmanet Forsen i Härlunda socken är fortfarande osålt.

Norlingska donationen.

3. Tomt nr 107 b av Metes 2. Tomten är obebyggd.

Under punkt 13 redovisar betänkandet skogsmark under bland andra Brogården,

Baden och Balsum. Härav bär till Skaraborgs läns hushållningssällskap

försålts cirka 10 tunnland av den till Brogården hörande skogsmarken,

varjämte vid försäljningarna av lägenheterna Baden och Balsum viss

del av den till sagda fastigheter hörande skogen ingått i köpen. Arealen av

kvarvarande skogsmark kan uppskattas till omkring 75 tunnland.

Vidkommande beräkningen av veterinärinrättningens inkomster anför utredningsmannen,

att veterinärinrättningssakkunniga syntes ha utgått ifrån

att den vid kliniken meddelade djursjukvården skulle vara avgiftsfri eller förenad

med låga avgifter. Dock skulle detta ej gälla hundkliniken.

Häremot ville utredningsmannen framhålla, att om staten inrättade en

anstalt för meddelande av djursjukvård av den standard, som ifrågavarande

förslag innebure, det syntes naturligt, att djurägarna också finge betala vad

denna sjukvård vöre värd. Härför talade även det förhållandet att man, såsom

i det föregående anförts, hade att räkna med att en avsevärd del av klientelet

vid kliniken komme att utgöras av mycket värdefulla djur. Det

vore givetvis svårt att med någon grad av säkerhet beräkna vad som kunde

komma att inflyta av den vid kliniken bedrivna verksamheten. Med betonande

av att man finge vara beredd på att frekvensen vid kliniken i början

bleve mindre med ty åtföljande minskning av nettot, syntes det dock utredningsmannen,

som örn man vid kostnadsberäkningen kunde utgå från ett

årligt överskott av 15,000 kronor.

Avkastningen av fonderna hade i betänkandet upptagits till 2,000 kronor.

I staten för budgetåret 1944/45 hade föreståndaren beräknat inkomst av intressekontot,

d. v. s. de fonderade medlen, lill 2,125 kronor. Häri inginge

dock räntorna å Ugglas, Hellstadius, Thunbergs och Löwenskiölds donationsfonder,

vilka finge anses vara ändamålsbestämda. Därest försäljning skedde

av hemmanet Forsen och tomten nr 107 b av Metes 2 lägst till taxeringsvärdena,

tillhopa 18,800 kronor, samt nuvarande, ur räntesynpunkt fördelaktiga

arrendeinkomst av lägenheterna Lerlidsgärdet och Lilla Bergsgärdet, tillhopa

175 kronor, finge bibehållas, syntes den för driften av inrättningen disponibla

avkastningen av fonderna kunna beräknas till 2,800 kronor. Med godtagande

i övrigt av veterinärinrättningssakkunnigas beräkningar av inkomsterna

funne utredningsmannen veterinärinrättningens inkomster kunna upptagas

till 24,800 kronor. Detta belopp borde uppföras såsom uppbörd å omkostnadsstaten.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Byggnadsarbeten och övriga engångsutgifter.

Utredningsmannen har rörande resultaten av den verkställda överarbetningen

såvitt angår dels de egentliga byggnadsarbetena och dels laboratorieinredningen,

instrumentutrustningen och försöksjordbrukets uppsättande m.

m. anfört följande.

Byggnadsarbeten.

Den av utredningsmannen och de sakkunniga verkställda granskningen av

det i betänkandet framlagda förslaget till disposition och inredning av veterinärinrättningens

byggnader har allenast på ett pär punkter föranlett ändringsförslag.

Därvid har icke kunnat undvikas viss ökning av kostnaderna,

varjämte den omständigheten, att veterinärinrättningssakkunnigas kostnadsberäkningar

uppgjordes, innan det allmänna prisstoppet inträdde, medför en

fördyring av ombyggnadsprojekten, som i nuvarande stund kan skattas till

10 å 15 procent.

Veterinärinrättningssakkunniga lia fördelat byggnadsarbetena på inrättningens

båda avdelningar sålunda, att till kostnader för klinikavdelningen

hänförts arbetena på föreståndarbostaden, sjukstallet, smedjan, klinikbyggnaden

och arkivbyggnaden, medan till kostnader för försöksavdelningen hänförts

arbetena på arrendatorsbostaden å Brogården, försöksladugården och

den till nyuppförande föreslagna arbetarbostaden. Utredningsmannen saknar

anledning föreslå någon ändring härutinnan.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att den enda detalj i förslaget,

som kan anses dikterad huvudsakligen av pietet mot traditionen och ortsintressena,

är åtgärden att i den nuvarande arkivbyggnaden inrymma den

museala apoteksinteriören ävensom biblioteket. Efter att lia besiktigat ifrågavarande

inventarier tillstyrker utredningsmannen livligt veterinärinrättningsskkunnigas

förslag i denna del och vill samtidigt uttala, att den härför

av dem beräknade kostnaden, 2,400 kronor, som väl under alla förhållanden

synes vara nödvändig för att göra arkivbyggnaden fullt användbar, måste

anses vara ur nyssnämnda synpunkter väl motiverad.

De först omförmälda ändringsförslagen avse dels sjukstallet, dels försöksladugården.

Sjukstallet. Mot den föreslagna dispositionen av utrymmena i sjukstallet,

ha de sakkunniga anmärkt, dels att en tor hundar och smärre djur avsedd

operationssal är onödigt stort tilltagen, dels att utrymme icke beräknats för

ett kliniskt laboratorium. Tillgång till ett mindre sådant måste nämligen anses

oumbärlig för utförande av de talrika laboratorieundersökningar som

förekomma i samband med det löpande klinikarbetet.

I anledning härav bar på föranledande av utredningsmannen arkitekten

Joel Lundequist, vilken upprättat förslaget till ombyggnad och inredning av

sjukstallet, omarbetat detta förslag. I det omarbetade förslaget har den

nämnda operationssalen uppdelats, varigenom utrymme erhållits för det kliniska

laboratoriet.

Vidare ha de sakkunniga konstaterat, att det utrymme, som beräknats för

försöksavdelningen, måste anses vara knappt tillmätt redan för den nu föreslagna

organisationen. Utvecklingsmöjligheter saknas alltså. Härjämte har

anmärkts, att inredningen av laboratoriet företer vissa brister. Vid den av

arkitekten Lundequist verkställda omarbetningen ha ändringar vidtagits

på sa sätt, att en i det ursprungliga förslaget i omedelbar anslutning till försöksavdelningen

förlagd försöksdjuravdelning flyttats till vinden, vilket i sin

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ISS.

57

tur medfört inrättande av en innertrappa, varjämte värmeanläggningen helt

nedsänkts. Härigenom erhålles ett väsentligt utökat laboratorieutrymme, och

dessutom vinnes den fördelen, att man tack vare trappanläggningen kan i

en framtid utan vidare utnyttja det återstående stora vindsutrymmet för eventuella

utvidgningar av försöksavdelningens lokaler.

Kostnaderna för dessa omändringar beräknas av arkitekten Lundequist

till 14,500 kronor. Härtill kommer inredningen av de nya laboratorierna, vilka

för det kliniska laboratoriet kan uppskattas till 3,000 kronor och för försökslaboratoriet

till 7,000 kronor.

Den på klinikavdelningen belöpande andelen i kostnaderna för byggnadsarbeten

blir alltså (264,700 + 0.10 X 264,700 ~\~ 14,500 =) 305,670 kronor,

vilket i förhållande till beräkningarna i betänkandet innebär en merkostnad

av 40,970 kronor.

I det ursprungliga förslaget bar icke räknats med gas i laboratorierna. De

sakkunniga ha framhållit, att tillgång till gas skulle medföra stora lättnader

i laboratoriearbetet. Enligt vad utredningsmannen inhämtat kan framdragandet

av en gasledning till sjukstallet utföras för en kostnad av 650 kronor.

Härtill komma kostnaderna för de inre ledningarna och installationen.

Utredningsmannen anser sig emellertid icke behöva härför beräkna något

särskilt belopp, då ifrågavarande kostnader synas kunna inrymmas i det av

veterinärinrättningssakkunniga för icke specificerade utgifter beräknade beloppet.

Försöksladugården och övriga för försöksavdelningen speciellt avsedda

byggnader. Mot planeringen av försöksladugården lia de sakkunniga i huvudsak

icke haft annat att erinra, än att dels vissa utrymmen, bland dem

försöksrummet, måste förses med uppvärmningsanordning, dels ock möjlighet

måste finnas att i fall av misstanke örn smittsam sjukdom hos något

försöksdjur isolera detta.

Då kontinuerlig elektrisk uppvärmning torde komma att i längden ställa

sig förhållandevis dyrbar, har på begäran Lantbruksförbundets byggnadsförening,

som uppgjort samtliga ritningar för ombyggnadsarbetena med

undantag av sjukstallet, inkommit med en den 29 januari 1944 dagtecknad

ny kostnadsberäkning, avseende de approximativa kostnaderna för omändring

av arrendatorsbostad för två familjer. I beräkningarna ingå kostnaderna

för ett centralt uppvärmningssystem för samtliga^ byggnader med

pannrummet förlagt till arrendatorsbostaden. Däremot ingå icke brandpostledningar.

Härjämte har föreningen anfört, alt den knappa utredningstiden

icke medgivit införskaffande av avvägnings- och provborrningskartor, varför

föreningen reserverar sig för eventuella sprängningskostnader i samband

med ledningsdragningen. I sistnämnda avseende vill utredningsmannen

i anledning av de upplysningar angående jordbeskaffenheten, som han

vid sitt besök i Skara erhöll, allenast framhålla, att mycket talar för att några

sprängningsarbeten icke skola bliva erforderliga.

Föreningen beräknar kostnaden för ifrågavarande byggnadsarbeten till

171,300 kronor enligt följande specifikation:

Ombyggnad av arrendatorsbostaden .................... kronor 22,200

» » försöksladugården ...................... » 99,100

Nybyggnad » arbetarbostad 2 farn..................... » 38,000

Kostnaderna för yttre vatten- och avloppsledningar cirka . . » 12,000.

Det av de sakkunniga uppställda kravet på isoleringsutryinme i försöksladugården

torde enklast och utan att därför behöver beräknas särskilda

medel tillgodoses på så sätt, ali placeringen och inredningen av en för häst
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 188-

stallet planerad fölbox sker med tanke på att den skall kunna användas

jämväl för isoleringsändamål.

De på försöksavdelningen belöpande konslnaderna för byggnadsarbeten

komma alltså att uppgå till 171,300 kronor eller 47,100 kronor mer än vad

som beräknats i betänkandet.

Laboratorieinreclning, instrumentutrustning samt försöksjordbrukets uppsättande

m. m.

Kliniken. Veterinärinrättningssakkunniga lia beräknat kostnaderna för

instrumentutrustningen vid kliniken till 15,000 kronor. För diverse icke specificerade

engångsutgifter lia samma sakkunniga beräknat ett belopp av

5,000 kronor, varvid de anfört, att från sistnämnda anslagspost syntes kunna

gäldas kostnaderna för viss möbelanskaffning m. m.

Förslaget föranleder intet annat yttrande från utredningsmannens sida

än att till de sålunda beräknade kostnaderna får läggas en post å 3,000

kronor, utgörande kostnaderna för inredning av det förut omförmälda kliniska

laboratoriet.

Försöksavdelningen. För inredning av avdelningens laboratorium bär i

betänkandet upptagits ett belopp av 15,000 kronor, för apparatur och vetenskaplig

utrustning vid avdelningen 31,700 kronor samt för diverse engångsutgifter

5,000 kronor.

Såsom nyss anförts bör det för inredning av laboratoriet beräknade beloppet

höjas med 7,000 kronor. Av anslagsposten å 5,000 kronor bör såsom

jämväl förut anförts kunna gäldas kostnaden för inledning av gas till laboratorierna.

1 detta sammanhang torde böra anmärkas, att utredningsmannen och de

sakkunniga diskuterat frågan, huruvida utrustningen med en, huvudsakligen

för klinikens operationsrum avsedd röntgenapparat kan anses vara tillfyllest

jämväl för försöksavdelningens behov. I den planerade forskningsverksamheten

ingår nämligen även röntgenfotografering av försöksdjuren

och det har satts i fråga om icke härför skulle erfordras en i försöksladugården

placerad röntgenapparat. Emellertid ha de sakkunniga kommit till

den uppfattningen, att det mycket väl låter sig göra att för båda avdelningarna

använda en röntgenapparat. Antingen kan apparaten flyttas till försöksladugården

eller kunna de djur, som skola fotograferas, transporteras till

sjukstallet. Avståndet mellan de båda byggningarna är nämligen mindre än

300 meter.

Försöks jordbruket, i betänkandet upptages för inventarieanskaffning till

försöksjordbruket 57,700 kronor, varav 27,700 kronor för inköp av en tjur,

tjugu kor, fem hästar och två avelssuggor samt 30,000 kronor för maskiner

och redskap.

Förslaget föranleder ingen annan erinran från utredningsmannens sida än

att man med utgångspunkt från nuvarande prisläge torde få räkna med ett

tillägg av 10 procent å nyssnämnda belopp.

Sammanfattning av kostnaderna.

En sammanfattning av utredningsmannens överarbetning av veterinärinrättningssakkunnigas

kostnadsberäkningar utvisade följade resultat, därvid

å omkostnaderna avräknats veterinärinrättningens inkomster, enligt utredningsmannens

förslag 24,800 kronor.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

59

Anslagstitel

Årliga utgifter.

Ökning och

minskning

Avlöningar .......................... kronor

Omkostnader ........................ »

Materielens förnyelse ........... *

Summa kronor

Engångsutgifter.

Byggnadsarbeten ...................... kronor

Inredning och utrustning .............. »

Försöksjordbruket .................... *

Diverse engångskostnader ....... »___

Summa kronor

63,600

21,000

10,000

+

8,100

6,000

94,600

+

2,100

476,900

+

88,000

71,700

+

10,000

63,500

10,000

+

5,800

622,100

+ 103,800

En fördelning av kostnaderna på de båda avdelningarna utvisade följande,

därvid försöksavdelningens omkostnader minskats med det beräknade

nettot av försöksjordbruket, 2,000 kronor, medan övriga inkomster avräknats

å omkostnaderna för klinikavdelningen.

Klinikavdelningen.

Anslagstitel

Avlöningar .......

Omkostnader ......

Materielens förnyelse

Årliga utgifter.

................ kronor

..... »

29,800

4,200

3,000

Ökning och

minskning

+ 900

— 7,800

— 2,000

Summa kronor 37,000 — 8,900

Engångsutgifter.

Byggnadsarbeten ...................... kronor

Inredning och utrustning ................ »

Diverse engångskostnader .............. *

Summa kronor

305.600

18,000

5,000

328.600

+ 40,900

+ 3,000

+ 43,900

Försöksavdelningen.

Avlöningar .......

Omkostnader ......

Materielens förnyelse

Årliga

utgifter.

....... kronor

»

*

33.800

16.800

7,000

+ 7,200

+ 1,800

+ 2,000

Summa kronor 57,600 + 11,000

Engångsutgifter.

Byggnadsarbeten ...................... kronor

Inredning och utrustning ................

Försöksjordbruket ......................

Diverse engångskostnader .............. *

Summa kronor

171,300 + 47,100

53,700 + 7,000

63,500 + 5,800

5,000

293,500 + 59,900

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Mnj.ts proposition nr 188.

Forskningsverksamhet rörande vissa hovsjukdomar hos hästar.

Utredningsmannen anför, att i samband med det av honom och de sakkunniga

behandlade spörsmålet, huruvida den vid veterinärinrättningens försöksavdelning

bedrivna forskningsverksamheten skulle kunna tänkas grundad

på det från kliniken inkommande materialet, de jämväl hade till övervägande

upptagit den för hästaveln synnerligen viktiga frågan örn forskning

rörande hovsjukdomar hos hästar. Beträffande dessa sjukdomar förelåge

nämligen betydande outforskade problem och genom sjukdomarna i fråga

åsamkades hästägarna årligen avsevärda kostnader och förluster. Härom

yttrar utredningsmannen.

Den mest vanliga av dessa åkommor är hovbroskförbeningen. Den innebär,

att hovbrosken undergå sjuklig förändring med påföljd att de förbenas och

sålunda helt eller delvis förlora sin elasticitet. Följden av denna minskade

fjädring i hovén blir ofta en inflammation i hovbrosken, vilken gärna sprider

sig till själva hovbenet. En sådan inflammation kan, om hästen får

lämplig vård, många gånger läkas så alt uppkommen hålta försvinner. Jämväl

kan, då hovbrosket är förbenat, uppstå brott på detsamma eller på hovbensgrenen.

Sådana brott kunna läkas, men härför kräves lång tid, flera

månader till halvår. Hovbroskförbening finnes hos såväl varm- som kallblodiga

hästar. Mest vanlig är åkomman hos ardennerrasen.

Om äv hovbroskförbening orsakad hålta icke trots omsorgsfull behandling

kan fås att försvinna, förefinnes som regel även andra sjukdomstillstånd i

hovén än förbening av brasket. Det vanligaste av dessa är s. k. strålbenshälta,

vilken är en mycket allvarlig åkomma som i de flesta fall är obotbar. I många

fall lärer det förhålla sig så, att hovbroskförbeningen verkar stimulerande

på uppkomsten av strålbenshälta. En annan åkomma som icke sällan påträffas

hos hästar, vilka ha förbenade hovbrosk, är inflammation av hovleden.

Det är mycket sannolikt att även hovledsinflammationen står i orsakssammanhang

med hovbroskförbeningen genom den ökade stötverkan i leden,

som uppkommer genom den minskade fjädringen.

Sannolika skäl föreligga emellertid för ett antagande, att såväl hovbroskförbening

som strålbenshälta bero på ärftlig disposition. Den möjligheten

finnes också, att hästar, som samtidigt lida av hovbroskförbening och strålbenshälta,

ha ärftlig disposition för båda dessa åkommor.

Utredningsmannen har vidare framhållit att rörande hovbroskförbeningens

uppkomst genom ärftlig disposition ej funnes några ingående vetenskapliga

undersökningar. Det syntes utredningsmannen och de sakkunniga, att

det såväl för hästuppfödarna som för köparna av hästar samt för den veterinärmedicinska

vetenskapen borde vara av allra största intresse att i Sverige

få till stånd en planmässjg sådan forskning. Den borde förläggas till en

sådan del av riket, där det förekomme omfattande avel av kallblodiga hästar.

Skaraborgs län fyllde genom sin betydande uppfödning av ardennerhästar

väl detta krav. Dessutom torde det förhålla sig så, att ifrågavarande åkommor

vore mest framträdande i Skaraborgs län.

I fråga örn de närmare detaljerna rörande undersökningens utförande anför

utredningsmannen.

Undersökningen bör omfatta så många som möjligt av hingstarna inom

området, de ston som de parats med och möjligast största antal av avkomman.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188-

61

Undersökningen skall utföras under ett antal år, förslagsvis fem, och så

många som möjligt av hästarna skola undersökas varje år. Den som omhänderhar

undersökningarna skall söka samarbete med hästägarna och veterinärerna,

så att meddelande lämnas undersökaren, då hästar, som befunnits

lida av hovbroskförbening, bliva halta. Härigenom erhåller man uppfattning

örn i vilken utsträckning undersökningsmaterialet blir utsatt för hovåkommor

och av vilket slag desssa åkommor äro. Från dem av hästarna, som utslagits

på grund av hältor, samt från så många som möjligt av dem, som

slaktats av annan anledning, skall man söka få hovarna insända för undersökning

vid ett till undersökarens förfogande stående laboratorium. Vid

detta skall verkställas en noggrann patologisk-anatomisk undersökning. De

sakkunniga anse, att genom en sådan omfattande undersökning och statistisk

behandling av det insamlade materialet kan erhållas ett verkligt utslagsgivande

resultat.

Enligt utredningsmannens mening kunde en dylik undersökning med fördel

förläggas till veterinärinrättningen i Skara, där vid genomförande av utredningsmannens

i det föregående omförmälda olika förslag nödigt laboratorieutrymme

kunde ställas till förfogande. För undersökningarna borde under

en tid av fem år anställas en lämplig veterinär, vilken borde vara underställd

veterinärhögskolan men för vilken Kungl. Majit, efter förslag av högskolan

och lantbruksstyrelsen, borde fastställa instruktion och undersökningsplan.

Bearbetningen ur ärftlighetssynpunkt av försöksmaterialet borde äga

rum vid veterinärhögskolans avdelning för avelsbiologi och husdjurshygien.

Kostnaderna under ifrågavarande femårsperiod syntes kunna beräknas till

150,000 kronor enligt följande uppställning, därvid särskilt borde anmärkas,

att, därest undersökningen skulle få något värde, veterinären måste ha

tillfälle att göra nödiga resor, vadan resekostnaderna icke kunde sättas lägre

än till 10,000 kronor för år.

Arvode till veterinären (10,000 kr./år) .................... kronor 50,000

Veterinärens resor (10,000 kr./år) ...................... » 50,000

Laboratorieutrustning ................................ » 8,000

Bearbetning av försöksmaterialet ........................ » 20,000

Publikation av arbetsresultaten m. m..................... » 12,000

Oförutsedda utgifter .................................. » 10,000.

Igångsättandet av ifrågavarande forskningsarbetet bleve givetvis beroende

av när de nya laboratorierna vid veterinärinrättningen kunde tagas i bruk.

Finansieringsfrågor.

I sin promemoria har utredningsmannen framlagt vissa förslag ävensom

antytt vissa möjligheter i frågan rörande gäldandet av de med genomförandet

av den ifrågasatta omorganisationen förbundna kostnaderna, främst sådana

av engångsnatur. Utredningsmannen anför härom.

Av en i betänkandet intagen redovisning över veterinärinrättningens sammanlagda

tillgångar den 1 juli 1942 inhämtas, att sagda dag hos statskontoret

innestodo köpeskillingsmedel för fastigheter, som tidigare försålts med stöd

av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 oktober 1941, till ett belopp av 23,600

kronor.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Sedermera har Kungl. Majit med riksdagen beslutat att för utökning av

den blivande lantmannaskolans i Skara skoljordbruk låta försälja veterinärinrättningen

tillhöriga dels lägenheten Hederstorpet, dels ock 11,29 hektar

huvudsakligen skogsmark av hemmanet Brogården för en köpeskilling av

sammanlagt 31,500 kronor.

Av statsegendom, som disponeras av veterinärinrättningen och som ej erfordras

för den blivande institutionens behov, återstår tomten 371, sorn är

under nyttjanderätt upplåten till vattenfallsstyrelsen som transformatortomt

jämlikt Kungl. Majits beslut den 18 oktober 1907 och den 31 december 1920.

Taxeringsvärdet å tomten är 7,800 kronor och årliga arrendeavgiften för närvarande

cirka 240 kronor för år.

Av en i betänkandet intagen redogörelse framgår vidare, att veterinärinrättningen

häftar i skuld till statsverket med ett belopp av 28,000 kronor,

vilket på sin tid av Kungl. Majit och riksdagen anslagits för vissa byggnader

å hemmanet Brogården.

Enligt utredningsmannens mening borde ifrågavarande tomt försäljas till

nyttjanderättshavaren. Med den influtna köpeskillingen, vilken nied hänsyn

till att köparen vore ett statligt verk icke torde böra beräknas till högre

belopp än taxeringsvärdet, såsom nämnts 7,800 kronor, samt med ianspråktagande

av ett belopp av 20,200 kronor av innestående försäljningsmedel

syntes veterinärinrättningens skuld till statsverket böra regleras. Återstående

försäljningsmedel (23,600 — 20,200 + 31,500=) 34,900 kronor har utredningsmannen

föreslagit skola få tagas i anspråk såsom bidrag till byggnadskostnaderna

för klinikavdelningen.

Utredningsmannen erinrar vidare om den av mig inledningsvis omförmälda

skrivelsen från Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget, enligt vilken

bolaget, under förutsättning att veterinärinrättningssakkunnigas förslag i huvudsakliga

delar komme att genomföras, forbonde sig att till statsverket

överlämna dels för anläggande av den planerade försöksavdelningen ett belopp

av 233,600 kronor, dels ock för driften vid avdelningen under verksamhetens

två första år ett årligt belopp av 48,675 kronor. Utredningsmannen

yttrar, att, sedan den verkställda överarbetningen resulterat i, bland annat,

för försöksavdelningen ökning av anläggningskostnaden med 59,900 kronor

till 293,500 kronor samt av årskostnaden med 11,000 kronor (i förhållande

till bolagets förbindelse med cirka 9,000 kronor) till 57,600 kronor, hade han

under hand vänt sig till bolagets verkställande direktör med förfrågan, huruvida

bolaget vore villigt att låta sin omförmälda förbindelse omfatta jämväl

de sålunda ökade kostnaderna.

Utredningsmannen andrager slutligen, att han fått del av en den 3 mars

1943 dagtecknad skrivelse från statens hästexportberedning, vilken jämlikt

Kungl. Majits bemyndigande den 6 december 1940 av lantbruksstyrelsen tillsatts

för att biträda styrelsen vid utarbetande av närmare plan för under pågående

stormaktskrig företagen export av hästar, samt yttrar därom.

1 skrivelsen har hästexportberedningen lämnat vissa uppgifter angående

den då i huvudsak avslutade exporten samt vidare anfört, att i syfte att förhindra

en stegring av det inhemska priset på hästar har vid exporten eftersträvats,

att hästägarna icke skulle erhålla större köpeskilling för de för

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kuni]l. Maj:ts proposition nr 188.

63

export avsedda hästarna än den som de skulle uppburit vid försäljning inom

landet. Hästexportberedningen, som uppträtt såsom köpare av hästarna gentemot

de svenska hästägarna, har sedermera överlåtit hästarna å de utländska

intressenterna. Därvid har beredningen emellertid utverkat sig priser å

hästarna efter de å Europas kontinent gällande noteringarna. Den handelsvinst,

som härigenom uppstått, har av beredningen insatts å särskilda räkningar.

Beredningens ekonomiska ställning per utgången av februari månad

1943 utvisar en behållning å något över 2,900.000 kronor.

Vidare har beredningen i skrivelsen lämnat förslag rörande överskottsmedlens

disposition. Beredningen har därom yttrat, att beredningen för sin del

finner det naturligt, att ifrågavarande överskottsmedel — såsom också i huvudsak

skedde med motsvarande medel under 1914—18 års världskrig —

komma att användas till åtgärder för hästavelns främjande. Det är härvid

angeläget att understryka, att medlen icke böra tagas i anspråk för att ersätta

anslag, som redan hittills plägat utgå till hästavelsändamål. Av medlen

synes ett belopp av omkring 300,000 kronor lämpligen böra disponeras för

modernisering av kliniken och hovbeslagsskolan vid veterinärinrättningen i

Skara i enlighet med veterinärinrättningssakkunnigas förslag. Ett belopp av

ungefärligen 200,000 kronor torde böra användas för understödjande av vissa

forskningar rörande hästsjukdomar, speciellt hovbroskförbening. Återstående

medel, i runt tal 2,400,000 kronor, synas böra användas för hästavelns befrämjande

i olika hänseenden, i främsta rummet i syfte att åstadkomma viss

centralisering av hästpremieringen enligt de närmare riktlinjer, som Kungl.

Maj:t kan finna ändamålsenliga.

I skrivelse den 11 december 1943 har hästexportberedningen därefter avgivit

slutligt förslag rörande användningen av de å beredningens verksamhet

uppkomna överskottsmedlen, inberäknat upplupna räntor uppgående till i

runt tal 3,000,000 kronor. Beredningen har därvid beräknat ett belopp av

300,000 kronor för understödjande av det vetenskapliga forskningsarbetet på

hästsjukdomarnas område. Enligt vad utredningsmannen inhämtat, åsyftas

härmed ingen ändring av det i beredningens skrivelse den 3 mars framlagda

förslaget, att ett belopp av omkring 300,000 kronor lämpligen borde disponeras

för modernisering av kliniken och hovbeslagsskolan vid veterinärinrättningen

i Skara. Enligt vad utredningsmannen vidare under hand inhämtat,

torde hästexportberedningens förslag till disposition av övriga överskottsmedel

icke utesluta, att ett belopp av i runt tal 150,000 kronor disponeras för

forskningsverksamhet på hovsjukdomarnas område.

Engångskostnaderna för modernisering av kliniken bär utredningsmannen

funnit kunna beräknas till 328,600 kronor. Förut har utredningsmannen föreslagit,

att till gäldande av dessa kostnader i främsta rummet skulle tagas i

anspråk behållna försäljningsmedel av vissa veterinärinrättningens fastigheter,

uppgående till 34,900 kronor. För gäldande av återstoden eller 293,700

kronor har utredningsmannen ansett böra ianspråktagas omförmälda, av

hästexportberedningen beräknade belopp av 300,000 kronor, vilket, då till

följd av tidsförhållandena någon ovisshet alltid måste vidlåda de uppgjorda

kostnadsberäkningarna, borde i sin helhet reserveras för ändamålet. Härutöver

borde enligt utredningsmannens mening av hästexportberedningens behållna

medel ett belopp av 150,000 kronor reserveras för den föreslagna

forskningsverksamheten på hovsjukdomarnas område.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. May.ts proposition nr 188.

Frågan om lönereglering för vissa belattningshavare vid veterinärinrättningen.

Utredningsmannen bär även upptagit frågan om lönereglering för vissa

befattningshavare vid veterinärinrättningen. Härom har utredningsmannen

yttrat följande.

De icke ordinarie befattningshavarna vid veterinärinrättningen äro hovslagaren,

fodermarsken och stalldrängen.

I veterinärinrättningssakkunnigas betänkande lämnas vissa uppgifter angående,

bland andra, ifrågavarande befattningshavares löneförmåner. Därav

inhämtas att de enligt inrättningens lönestat för budgetåret 1941/42 hade att

uppbära, förutom kristillägg enligt därför gällande bestämmelser, för år räknat

fodermarsken 2,519 kronor 48 öre, hovslagaren 3,094 kronor 73 öre och

stalldrängen 2,127 kronor 50 öre enligt följande fördelning.

Fodermarsk

Hovslagare

Stalldräng

kronor

kronor

kronor

Lön...............................

. . . . 1,370:

1,560: —

1,150: —

Tillfällig löneförbättring ............

.. .. 342: 48

390: —

287: 50

Dyrtidstillägg ......................

.. .. 720:

958: 09

612: —

Tantieme..........................

—

99: 64

_

Kompensation för familjepension....

87: —

87: —

78: —

Summa kronor 2,519: 48

3,094: 73

2,127:50.

I en av styrelsen för veterinärinrättningen med eget utlåtande överlämnad

skrivelse den 12 augusti 1943 har Civilförvaltningens personalförbund på anförda

skäl anhållit, att Kungl. Majit måtte förelägga 1944 års riksdag förslag

till lönereglering för personalen vid veterinärinrättningen. Alternativt

har förbundet yrkat sådan provisorisk löneförbättring för ifrågavarande personal,

att densamma icke längre behöver intaga en i lönehänseende sämre

ställning än övrig personal i statens tjänst.

över ansökningen, som tillstyrkts av veterinärinrättningens styrelse, ha infordrade

utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen och statskontoret. Därvid

har medicinalstyrelsen, för den händelse förslag angående veterinärinrättningens

framtida användning och organisation icke skulle komma att föreläggas

1944 års riksdag, tillstyrkt ansökningen om provisorisk löneförbättring,

vilken så vitt angår ifrågavarande befattningshavare skulle medföra en kostnad

av 2,214 kronor, varemot statskontoret funnit att, i avvaktan på statsmakternas

ställningstagande till förslaget angående veterinärinrättningens

framtida användning m. m., någon reglering av befattningshavarnas löneförmåner

icke borde vidtagas.

Vidare ha fodermarsken Oskar Wallgren, hovslagaren Teodor Johansson

och stalldrängen Karl Flink i en den 29 januari 1944 till jordbruksdepartementet

inkommen skrift anhållit bland annat om sådan löneförstärkning,

räknat från och med den 1 juli 1943, att deras avlöningsförmåner bomme att

uppgå till de belopp veterinärinrätlningssakkunniga föreslagit.

Av skriften samt uppgifter, som utredningsmannen vid sitt besök i Skara

erhållit av nämnda befattningshavare, inhämtas.

Fodermarsken Wallgren är född 1890, kom i veterinärinrättningens tjänst

den 1 november 1914 och har oavbrutet tjänstgjort där under tiden till och

med den 31 oktober 1926 såsom stalldräng och därefter i innehavande befattning.

Hovslagaren Johansson är född 1899 och har sedan den 10 februari 1918

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

65

oavbrutet tjänstgjort där, först såsom extra hovslagare och från och med

den 1 januari 1932 såsom hovslagare och yrkeskunnig smed.

Stalldrängen Flink är född 1914 och har sedan den 15 april 1936 tjänstgjort

vid veterinärinrättningen.

Vid sin tillstyrkan av ansökningen om provisorisk löneförbättring har medicinalstyrelsen

utgått från de av veterinärinrättningssakkunniga föreslagna

lönegradsplaceringarna, därvid räknats med lägsta löneklassen i respektive

lönegrad. Med hänsyn till att uti ifrågavarande befattningshavares nuvarande

löneförmåner ingår dyrtidstillägg, har nyssnämnda belopp uppräknats med

femton procent, motsvarande utgående rörligt tillägg. Vid angivandet av befattningshavarnas

nuvarande löner har enligt av inrättningens föreståndare

lämnade uppgifter räknats med följande årliga belopp, nämligen respektive

2,514, 2,980 och 2,120 kronor. Medicinalstyrelsen har i enlighet med sålunda

angivna grunder tillstyrkt provisorisk avlöningsförbättring till fodermarsken

med 898 kronor, till hovslagaren med 432 kronor och till stalldrängen med

784 kronor, allt för år räknat.

Utredningsmannen framhåller härefter, att det synes honom uppenbart,

att de till ifrågavarande befattningshavare utgående lönerna läge betydligt

under skälig nivå. Enligt i handlingarna förekommande uppgifter understege

de med ungefär 1,000 kronor om året de löner, som utginge till motsvarande

befattningshavare i Skara stads tjänst. Det kunde, såsom utredningsmannen

såge det, icke anses förenligt med rättvisa och billighet att låta den omständigheten,

att frågan örn veterinärinrättningens framtida användning under

en lång följd av år hållits svävande, verka därhän, att vid inrättningen anställd

personal måste åtnöjas med löner, som innebure obestridlig underbetalning.

En lönereglering syntes därför utredningsmannen ofrånkomlig. Med

hänsyn till omorganisationsfrågans nuvarande läge borde emellertid denna

lönereglering, som syntes böra träda i kraft den 1 juli 1944, bliva av allenast

provisorisk art.

Med utgångspunkt från den av utredningsmannen för ifrågavarande befattningshavare

föreslagna lönegradsplaceringen —■ Eo 7 för fodermarsken

och hovslagaren samt Eo 5 för stalldrängen — samt med tillämpning i övrigt

av den av medicinalstyrelsen tillstyrkta beräkningsgrunden har utredningsmannen

föreslagit, att till följande befattningshavares löner skulle från och

med den 1 juli 1944 utgå provisoriskt lönetillägg — å vilket tillägg jämväl

skulle utgå vederbörligt kristillägg — med följande belopp för år räknat, nämligen

till fodermarsken 725 kronor, till hovslagaren 260 kronor och lill stalldrängen

785 kronor.

Det i årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 62, till veterinärinrättningen

i Skara beräknade anslaget av 10,500 kronor borde alltså

enligt utredningsmannens mening ökas med 1,870 kronor eller till i avrundat

tal 12,400 kronor.

Utredningsmannen har till sist anfört, att den av Civilförvaltningens personalförbund

gjorda ansökningen hade avseende jämväl å veterinärinrättningens

instruktionssmed. Med hänsyn till att dennes nuvarande avlöningsförmåner

överstege vad han skulle komma att uppbära med tillämpning av den

Bihang till riksdagens protokoll 19ii. 1 sami. Nr 188. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majlis proposition nr 188.

av veterinärinrättningssakkunniga för honom föreslagna lönegradsplaceringen,

Eo 11, jämväl om man räknade med högsta löneklassen, hade utredningsmannen,

som visserligen i det föregående föreslagit instruktionssmedens placering

i lönegrad Eo 14, icke ansett sig kunna i nuvarande läge föreslå någon

provisorisk löneförbättring för honom.

Yttrandena.

Vad utredningsmannen föreslagit har i stort sett tillstyrkts i de infordrade

yttrandena. Av de i yttrandena gjorda uttalandena av mera principiell innebörd

må här återgivas följande.

Veterinär högskolans lärarkollegium har uttalat, att kollegiet vore övertygat

örn att ett realiserande av utredningsmannens förslag skulle lända jordbruksnäringen

och landet till mycken nytta, och kollegiet ville på det varmaste

tillstyrka förslaget.

Beträffande klinikavdelningen har kollegiet framhållit, att behovet av förbättrade

möjligheter att bereda särskilt de större husdjuren anstaltsvård

vore allmänt vitsordat, samt att detta behov icke kunde för hela landet fyllas

enbart av veterinärhögskolans kirurgiska klinik. För de husdjursrika

trakterna i sydvästra Sverige skulle därför en modernt utrustad klinik i

Skara bliva av den största betydelse, speciellt i de talrika fall, då kirurgisk

anstaltsvård skulle kunna avsevärt förkorta sjukdomstiden eller rädda värdefulla

djur från nedslagning. Om värdet och behovet av en dylik klinik syntes

för övrigt meningarna icke vara delade.

Kollegiet har vidare anfört, att den enligt förslaget till kliniken knutna

undervisningsverksamheten i hovbeslag m. m. uppenbarligen vore i högsta

grad av behovet påkallad.

I fråga om den föreslagna försöksavdelningen har kollegiet uttalat, att

planmässig forskning rörande de ur ekonomisk synpunkt betydelsefulla sjukdomar,

som kunde antagas uppkomma genom brister i fodermedlens kvalitet,

vore i hög grad angelägen. Kollegiet, som erinrat om att bristsjukdomarna

hos de större husdjuren årligen åsamkade landet högst betydande förluster,

bär vidare anfört följande.

Djurmaterialets ur produktions- och andra synpunkter fortskridande förbättring

genom avelsarbete kommer att medfölja stegrade krav på fodermedlens

kvalitativa egenskaper, varför dylik forskning alltid kommer att vara

aktuell. Hittillsvarande forskning på området skulle genom inrättande av

föreslagna försöksavdelning erhålla ett värdefullt stöd och en synnerligen

välbehövlig komplettering i och med att tillfälle bereddes till planmässiga

utfodringsförsök med eget djur- och fodermaterial. Försöksavdelningens

placering till veterinärinrättningen i Skara synes fördelaktig ur många synpunkter.

Markförhållandena i Skaraborgs län äro mycket lämpliga för ifrågavarande

försök, och inom trakten förekomma även talrika fall av bristsjukdomar.

Av vikt synes vara att den ombildade veterinärinrättningen i Skara och

speciellt dess försöksavdelning anknytes till redan bestående institutioner på

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

67

motsvarande områden, då härigenom befarad isolering kan undvikas. Kollegiet

finner utredningsmannens förslag att inordna veterinärinrättningen

under veterinärhögskolan innebära en utmärkt lösning. Då forskningsverksamheten

kommer att bedrivas under veterinärhögskolans egen ledning föreligger

enligt kollegiets bestämda uppfattning ingen risk för att Skarainrättningen

skall bliva ur vetenskaplig synpunkt isolerad. En försöksgård med

eget jordbruk, anknuten till veterinärhögskolan, måste under alla förhållanden

ligga utanför högskolan, och med nutidens kommunikationer är det av

ringa betydelse, om belägenheten är på något längre eller kortare avstånd,

så mycket mera som försöksverksamheten kommer att bedrivas av på orten

fast anställd försöksledare och personal i övrigt. Skara har en ur geografisk

synpunkt central och mycket lämplig belägenhet i en av landets djurrikaste

bygder, och det torde vara svårt att finna en försöksgård med ur

olika synpunkter fördelaktigare läge. Ett önskvärt samarbete med lantbruksliögskolan

tryggas genom att professorn i lantbrukskemi vid denna högskola

kommer att ingå i nämnden.

I särskilt till kollegiets utlåtande fogat yttrande har professorn B. Carlström

bland annat anfört, att den föreslagna kliniken borde bliva blandad

medicinsk-kirurgisk, varför klinikchefen syntes böra äga ingående såväl kirurgisk

som medicinsk sakkunskap. Professor Carlström ansåge sig böra tillstyrka

förslaget rörande hovslagarskolan i Skara. Vidkommande forskningsoch

försöksavdelningen åberopade han i huvudsak sitt i anledning av veterinärinrättningssakkunnigas

betänkande avgivna särskilda yttrande. Det vöre

synnerligen viktigt, att bristsjukdomsforskningen finge bättre arbetsmöjligheter.

Emellertid syntes ej denna forsknings förläggande till Skara på sätt

veterinärinrättningssakkunniga och utredningsmannen föreslagit tillfredsställande,

varför organisationen av denna forskning ytterligare borde utredas av

på området verksamma forskare. Skulle Skandinaviska kreatursförsäkringsbolagets

donation till förmån för bristsjukdomsforskningen emellertid vara

beroende av att forskningsinstitutet förlädes lill Skara och således denna

forskning under andra omständigheter ej kunna få erforderligt ekonomiskt

stöd, har professor Carlström förklarat sig vilja, ehuru med tvekan, i huvudsak

tillstyrka utredningsmannens förslag.

Medicinalstyrelsen har hemställt, att den ifrågasatta omorganisationen av

veterinärinrättningen måtte genomföras snarast i huvudsaklig överensstämmelse

med utredningsmannens förslag. Härvid har styrelsen understrukit nödvändigheten

av alt den tilltänkta kliniken inreddes och utrustades så att densamma

kunde komma att fungera såsom blandad klinik för såväl kirurgiska

som medicinska fall. En dylik anordning syntes knappast komma att medföra

några nämnvärda merutgifter för statsverket.

Lantbrukshögskolans lärarråd har uttalat, alt enligt dess mening den av

utredningsmannen föreslagna omändringen och utvidgningen av den nuvarande

veterinärinrättningen syntes kunna i huvudsak tillstyrkas. Av vikt syntes

vara, att veterinärhögskolan erhölle dessa ökade möjligheter för sin forskningsverksamhet.

Att den kliniska avdelningen kunde erbjuda husdjursskötseln

även direkta fördelar syntes uppenbart, enär inrättningen förlädes till

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr ISS.

en del av riket, där uppfödning av kvalitetsdjur spelade en viktig ekonomisk

roll. Mot denna avdelnings föreslagna organisation och arbetssätt hade lärarrådet

intet att invända. Rörande försöksavdelningen och dess organisation

vore lärarrådet mera tveksamt. Sålunda kunde lärarrådet ej ansluta sig till

huvuddelen av den motivering, som för denna avdelnings verksamhet framlagts

i promemorian. Härom har lärarrådet i huvudsak anfört följande.

Hänsyn hade ej tagits till det välkända förhållandet, att husdjursstammarnas

förbättring till mycket väsentlig del beror på förbättrade miljöförhållanden,

bland vilka främst utfodringstekniska åtgärder må nämnas. Utan

att förbättringen av dessa förhållanden går hand i hand med urvalet, torde

framsteg genom detta endast i mycket ringa grad vara möjliga. Den starkt

ökade produktion, samtliga våra husdjursslag kunnat uppvisa under senare

årtionden, beror också främst på förbättrad utfodring.

Ehuru någon definition på termen »bortfallsfenomen» inom husdjursskötseln

ej torde föreligga, synes man på håll, där denna term användes, avse

bland annat utebliven eller nedsatt fruktsamhet och avkastning från djuren

som följd av bland annat irrationellt ordnad utfodring. Följaktligen

skulle alla de åtgärder av fysiologisk och utfodringsteknisk art, som avse

att höja husdjurens prestationsförmåga till den i varje särskilt fall eftersträvade

nivån, höra under försöksavdelningens verksamhet. Denna skulle

därför komma att sammanfalla med den vid lantbrukshögskolans institutioner

för fysiologi och utfodringslära samt vid dess husdjursförsöksanstalt bedrivna

verksamheten. Härtill skulle emellertid komma markförbättrande åtgärder

av skilda slag, varför arbetet skulle omspänna hela det fält, som i

gångna tider ansågs vara agrikulturkemiens arbetsområde. Att detta numera

skall behärskas av en enda person, såsom fallet måste bliva vid försöksavdelningen,

synes orimligt.

Den i promemorian använda terminologien är ägnad att förvilla. Vad det

här främst gäller är att skapa ökade möjligheter för foderstaternas balansering.

Ovannämnda institutioner och anstalter vid lantbrukshögskolan äro

inriktade på detta arbete, varför det borde ligga närmare till hands att bereda

ökade arbetsmöjligheter för dessa än att skapa en ny försöksavdelning

på samma verksamhetsfält.

Det långt övervägande antalet misslyckanden inom husdjursskötsel!! sammanhänger

med ali foderstater användas, örn vilka vi bestämt veta, att de

äro obalanserade. Detta gäller huvuddelen av de tall, som i promemorian

gå under den allmänna beteckningen bristsjukdomar. Enligt lärarrådets

mening kan det ej ifrågakomma, att utredningen av dessa förhållanden skall

omhändertagas av försöksavdelningen vid Skarainrättningen, även örn det

stora flertalet av de fall, som genom den s. k. bristsjukeforskningen i vårt

land anses ha uppklarats, hört till denna grupp. De bakomliggande felaktigheterna

hos foderstaterna lia sedan länge varit bekanta inom fysiologi och

utfodringslära.

Örn de i promemorian omnämnda ekonomiska förlusterna skola kunna

undvikas, erfordras följaktligen en utvidgad upplysningsverksamhet på utfodringens

område, så att jordbrukarna läras att balansera foderstaterna.

Krav härpå lia också under senare tid framförts från skilda håll, ehuru de

ännu ej vunnit beaktande. Örn förbättrad och utvidgad undervisning och

utbildning kunde bibringas jordbrukarna och örn dessa även i övrigt finge

resurser för att i praktiken omsätta vetandet på området, skulle ett förhållandevis

litet antal fall av bristsjukdom och bortfallsfenomen återstå för veterinär

behandling.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

69

På grund av det här anförda synes det nödvändigt, att den vid lantbrukshögskolan

förefintliga sakkunskapen på fysiologiens och utfodringslärans

område heredes inflytande på försökens planläggning och ledning. Detta

kan ske antingen genom att denna sakkunskap insättes i den föreslagna

nämnden eller ock genom att arbetsuppgifter och försöksplaner utformas i

samråd med lantbrukshögskolans försöksnämnd och husdjursförsöksråd.

Å andra sidan är det klart att avdelningens arbetsområde bör begränsas till

rubbningar, för vilkas klarläggande veterinär sakkunskap erfordras eller

äger särskilda förutsättningar. Sådana ha dock i promemorian endast i förbigående

omnämnts. En väsentlig förändring av planen för verksamheten erfordras

därför, örn försöksavdelningen skall få en verklig uppgift att fylla.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har förklarat, att den i allt väsentligt

kunde ansluta sig till de i lärarrådets yttrande anförda synpunkterna. Det

kunde visserligen betraktas såsom en förbättring att den föreslagna institutionen

skulle ställas under veterinärhögskolans ledning, men enligt högskolestyrelsens

mening undanröjdes icke därigenom den isolering som den vetenskapligt

arbetande personalen genom en förläggning till Skara skulle utsättas

för. Styrelsen anför vidare.

Även om det icke direkt utsagts i promemorian, synes utredningsmannen

lia utgått ifrån, att foder som producerats på Brogården skulle kunna framkalla

bristsjukdomar vid utfodringsförsöken. Någon utredning om jordens

beskaffenhet finnes icke, men utredningsmannen meddelar, att egendomen

synes befinna sig i god hävd. Högskolestyrelsen anser det därför föga troligt,

att man genom jordbruksförsök skall inom överskådlig tid kunna på

Brogården producera sådant foder, att bristsjukdomsstudier i någon mera

betydande omfattning och belysande hittills icke tillräckligt kända ader av

bristsjukdomar skulle kunna anställas på basis härav. Huvuddelen av fodret

som skall användas till bristsjukdomsförsöken torde följaktligen få anskaffas

från annat håll. Högskolestyrelsen anser, att vid anskaffandet av det för

försöken erforderliga fodret lantbrukshögskolans försöksanstalter och försöksgårdar

skulle kunna lämna verksamt stöd. Högskolestyrelsen vill framhålla,

att vid husdjursförsöksanstaltens utfodringsförsök självfallet behovet

icke allenast av de direkta näringsämnena såsom kolhydrat och äggvita liksom

i benbyggnaden ingående mineralämnen såsom kalk och fosforsyra utan

jämväl alla ifrågakommande accessoriska substanser i form av s. k. spårelement,

vitaminer och övriga biofaktorer måste beaklas. Högskolestyrelsen

kan av det i betänkandet och promemorian mycket kortfattat angivna försöksprogrammet

sålunda icke finna skäl förebragta för att försöksanstalten

behöver ha tillgång till eget jordbruk för anläggande av jordbruksförsök.

Däremot bör det ur ekonomisk synpunkt vara fördelaktigt för den planerade

Skarainrättningen att förfoga över Brogården för produktion av normalt foder

avsett för båda avdelningarnas djur. Trots de betänkligheter styrelsen

måst anföra mot försöksavdelningens organisation och arbetsprogram, vill

styrelsen emellertid icke motsätta sig inrättandet av försöksavdelningen under

förutsättning att hänsyn tages till vad styrelsen och lärarrådet anfört.

Lantbruksstyrelsen har — under hänvisning till sitt tidigare yttrande i

ärendet ■— ehuru kostnaderna för genomförandet av utredningsmannens förslag

vore högst betydande, tillstyrkt en utbyggnad av veterinärinrättningen

i huvudsaklig överensstämmelse med sagda förslag. Härvid har styrelsen betonat

angelägenheten av ali redan vunna erfarenheter örn orsakerna lill brist
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

sjukdomar såväl som framkommande resultat av vidare forskning verkligen

bringades till den jordbrukande befolkningens kännedom. Härutinnan syntes

brister föreligga. Skyldighet för försöksavdelningen att samarbeta med jordbrukets

upplysningsnämnd syntes sålunda böra föreskrivas. — Kravet på vcterinärutbildning

för ledaren av försöksavdelningen syntes lantbruksstyrelsen

olämpligt. Som försöksledare borde anställas person med största möjliga

förutsättningar att tjäna forskningen.

Styrelsen för veterinärinrättningen i Skara har icke haft något att erinra

mot förslaget att inrättningen i organisatoriskt hänseende knytes till veterinärhögskolan

och att en särskild nämnd tillsättes i stället för den nuvarande

styrelsen. Enligt styrelsens uttalande vore det lämpligt att benämningen Veterinärinrättningen

i Skara finge fortleva, och att därtill knutna donationer

finge följa densamma och ej uppgå i veterinärhögskolans fonder. Donationerna

vore nämligen lämnade till veterinärinrättningen i Skara.

Institutet för husdjurs förädling, som tillstyrkt utredningsmannens förslag,

har anfört bland annat följande.

Enligt veterinärinrättningssakkunnigas förslag skulle föreståndaren för

båda avdelningarna vara veterinärer, och härutinnan har utredningsmannen

icke föreslagit ändring. Att klinikchefen måste vara veterinär säger sig självt.

Men det förefaller felaktigt att detta formella krav skall upprätthållas även

för försöksavdelningens föreståndare. Denna avdelning skall enligt förslagen

framför allt arbeta med bristsjukdomarna och deras biologiska orsaker.

Dessa frågor äro utpräglat biologiskt-agronomiskt betonade, och det kan icke

vara riktigt att försöksavdelningen nödvändigt måste föreslås av en veterinär,

då det mycket väl är tänkbart, att, när platsen sökes, en bättre kvalificerad

biolog utan veterinärutbildning står att få. Örn sålunda en kvalificerad

person med lantbrukshögskole- eller universitetsutbildning söker platsen

som föreståndare för försöksavdelningen bör det förhållandet, alt han icke

är veterinär, icke vara ett hinder för hans anställande.

Den välbetänkta utökningen av försöksavdelningens personella resurser

har av utredningsmannen icke fullföljts med avseende på antalet försöksdjur.

Med hänsyn till de stora arbetsuppgifterna för försöksavdelningen förefaller

det ringa antalet djur: 1 tjur (till 3,000 kronor), 20 kor, 5 hästar och 2 avelssuggor

komma att allvarligt hämma avdelningens möjligheter. Att med hjälp

av olika foderstater studera bristsjukdomar på detta antal kor torde icke

bliva lätt. Men det är troligt att förbättrade möjligheter kunna erhållas att

utnyttja ett begränsat djurantal, om försöken baseras på jämförelser mellan

enäggstvillingar.

Statskontoret har uttalat, att de förutsättningar, från vilka statskontoret

utgick i sitt utlåtande över veterinärinrättningssakkunnigas betänkande, numera

i vad anginge försöksavdelningen i viss mån ändrats genom Skandinaviska

kreatursförsäkringsbolagets erbjudande den 3 mars 1943 att gälda anläggningskostnaden

och två års driftkostnader för samma avdelning. Med

hänsyn till vad sålunda förekommit hade givetvis de betänkligheter av statsfinansiell

natur, vilka av statskontoret gjordes gällande i dess nyssnämnda

utlåtande, minskat i betydelse. Statskontoret har vidare yttrat.

Då emellertid försäkringsbolagets utfästelse bundits vid det villkoret, att

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

veterinärinrättnings sakkunnigas förslag i huvudsakliga delar genomfördes,

men statskontoret alltjämt är av den uppfattningen, att anledning sällnäs att

inom ifrågavarande del av landet sörja för djursjukvården pa annat sätt än

i riket i övrigt, anser ämbetsverket det böra undersökas, huruvida nämnda

bidrag till försöksavdelningens inrättande och drift kan påräknas även om

endast denna avdelning skulle komma till stånd. Därest försäkringsbolaget

skulle vara villigt härtill, vill statskontoret icke längre motsätta sig avdelningens

anordnande.

Riksräkenskapsverket har anfört följande.

Även örn, på sätt utredningsmannen föreslagit i den nu remitterade promemorian,

den omorganiserade veterinärinrättningen skulle komma att anknytas

tili veterinärhögskolan, har denna anknytning givit upphov till en

rätt tungrodd apparat, medförande onödiga kostnader, vilka skulle undvikas

om uppgifterna organisatoriskt fastare inordnades i veterinärhögskolan

eller någon annan central anstalt på jordbrukets område. Riksräkenskapsverket

har alltså av den förebragta utredningen icke föranletts att frångå sin

förut angivna uppfattning i förevarande organisationsfråga och får alltså avstyrka

jämväl det nu föreliggande förslagets genomförande.

Denna ämbetsverkets inställning rubbas icke av de förslag till lösandet

av finansieringsfrågan, som utredningsmannen framlagt. Det av Skandinaviska

kreatursförsäkringsaktiebolaget gjorda erbjudandet att bestrida viss

del av engångskostnaderna för anläggningen och viss del av de löpande kostnaderna

under två år med ett sammanlagt belopp av 300,000 a 400,000 kronor

är visserligen i och för sig ett vackert uttryck för god samhällsanda. Da

emellertid förutsättningen för donationen får anses vara att den omorganiserade

anstalten skall av staten drivas allt framgent och de årliga kostnaderna

måste uppskattas till minst cirka 100,000 kronor, bör mot värdet av

donationen ställas förutom statens engångskostnader kapitalvärdet av de

framtida förpliktelser som staten åtager sig genom donationens mottagande,

nämligen att svara för verksamhetens upprätthållande; kapitalvärdet av

statens insats kan efter nuvarande långtidsränta uppskattas till över 3 000 000

kronor. Den alldeles övervägande delen av kostnaderna för den omorganiserade

inrättningen skulle alltså komma att stanna på staten. Riksräkenskapsverket

måste därför i anslutning till sitt tidigare uttalande förorda, att mottagandet

av donationen i denna form och under angivna förutsättning avböjes.

1 detta sammanhang kan riksräkenskapsverket icke underlåta framhålla,

att vissa av de av utredningsmannen gjorda kalkylerna för såväl engångskostnader

som årskostnader förefalla vara i underkant. Det kan sålunda

ifrågasättas, om fördyringen av kostnaderna för ombyggnadsarbeten kan

kalkyleras till endast io procent. Inga kostnader lia beräknats för kristillägg,

för underhåll av byggnader eiler för värdeminskning å byggnader. Vidare

torde reseanslaget få anses vara alltför lågt beräknat med hänsyn till de

betydande kostnader, som lära komma att betingas av såväl nämndledamöternas

resor som upprätthållande av den för försöksavdelningen betydelsefulla

kontakten med veterinärerna i riket.

Allmänna löncnämnden har under hänvisning till sitt yttrande över veterinärinrättningssakkunnigas

förslag framhållit, att det syntes lönenämnden

tveksamt, huruvida den tilltänkta utvidgningen av veterinärinrättningen borde

komma till stånd.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Beträffande finansieringen av viss del av utredningsmannens förslag

har Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget förklarat, att bolaget under

förutsättning, att veterinärinrättningssakkunnigas förslag i den form, som

erhållits efter utredningsmannens överarhetning, komme att i huvudsakliga

delar genomföras, förbunde sig att till statsverkets förfogande ställa dels ett

belopp av 171,300 kronor för byggnadsarbeten vid den planerade försöksavdelningen,

dels ett belopp av 53,700 kronor för inredning och utrustning

inom samma avdelning samt dels lösa inventarier till försöksjordbruket till

ett belopp av 68,500 kronor. Dessa inventarier erhölles antingen genom överlämnande

av medel till statsverket för direkt inköp eller genom att bolaget

ställde inventarier till förfogande utan kostnader för statsverket. Bolaget

förbunde sig också att för driften vid försöksavdelningen under verksamhetens

två första år överlämna ett årligt belopp av 57,600 kronor. De förstnämnda

beloppen komme att av bolaget utbetalas successivt efter överenskommelse

samt de årliga beloppen i förskott vid vartdera verksamhetsårets

början.

I fråga örn utredningsmannens förslag att engångskostnaderna för modernisering

av Skarainrättningens klinikavdelning skulle intill ett belopp

av 300,000 kronor bestridas av hästexportberedningens vinstmedel,

med vilka medel även skulle bestridas de av utredningsmannen föreslagna

undersökningarna på hovsjukdomarnas område, har statskontoret

erinrat om att ämbetsverket i utlåtande den 28 januari 1944 angående dispositionen

av vinst, uppkommen vid export av hästar i statens hästexportberednings

regi, uttalat bland annat följande.

Förevarande vinstmedel torde genom det sätt, varpå de tillkommit, lia karaktär

av statsmedel. På grund därav får statskontoret fästa uppmärksamheten

vid att riksdagen i skrivelse den 27 maj 1938, nr 308, i anledning av 1937

års statsrevisorers berättelse hemställt bland annat, att Kungl. Maj:t måtte

taga under övervägande vad revisorerna och riksdagen anfört rörande de

statliga fondmedlens användning och förvaltning. I det av riksdagen åberopade

uttalandet hade revisorerna framhållit det mindre tillfredsställande däruti,

att statliga fondtillgangar skulle göras räntebärande och förvaltas allenast

för fyllande av sådana ändamål, vilka i regel plägade tillgodoses genom

särskilda riksstatsanslag. I anledning därav anbefallde Kungl. Majit den 17

juni 1938 statskontoret att i enlighet med de riktlinjer, som angåvos i statsrådsprotokollet

över finansärenden samma dag, bland annat verkställa utredning

rörande behandlingen av de statskontorets förvaltning underställda räntebärande

fonderna. Statskontorets utredning slutfördes den 2 juni 1943. I

enlighet med direktiven utgjorde utrensningen från fondförvaltningen av sådana

fonder, vilkas uppgifter numera tillgodoses genom anslag å riksstaten,

en viktig del av statskontorets uppdrag. Utredningen kan i detta avseende

sägas^ ha varit ett led i de senare årens strävan att så vitt möjligt avveckla

de på åtskilliga håll i statsförvaltningen förekommande specialbudgeterna.

Ett stort antal fonder, som tillkommit genom statliga medelsanvisningar

eller eljest uppstått av allmänna medel, lia i anslutning härtill av ämbetsverket

föreslagits till indragning genom fondkapitalens överföring till riksstatens

inkomsttitel »Diverse inkomster».

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

73

Med anledning av vad sålunda förevarit synes det statskontoret principiellt

riktigast, att de vinstmedel, som uppstått genom den i statens hästexportberednings

regi bedrivna hästexporten, icke disponeras vid sidan

av budgeten utan tillgodoföras riksstatens inkomsttitel »övriga diverse inkomster»

och sålunda av hästexportberedningen inlevereras till statsverket.

Därest de av beredningen föreslagna anordningarna för en centraliserad hästpremiering

m. m. anses böra komma till stånd, torde härför erforderliga

medel i vanlig ordning böra anvisas genom anslag å riksstaten.

I enlighet med den uppfattning, sorn kommit lill uttryck i sistnämnda utlåtande,

har statskontoret föreslagit, att, om utredningsmannens förslag till

modernisering av djurkliniken i Skara och örn särskild forskningsverksamhet

vid denna i fråga örn hovsjukdomar genomfördes, medel måtte ställas till

förfogande genom anslag i vanlig ordning å riksstaten.

Liknande synpunkter ha framförts av riksråkenskapsverket, som därvid vidare

yttrat följande.

I nu förevarande ärende bör en bestämd åtskillnad göras mellan kostnader

för fasta anläggningar, engångskostnader för lös egendom samt löpande

kostnader för anläggningens drift. Den fasta anläggningen synes böra upptagas

till redovisning å statens allmänna fastighetsfond (byggnadsstyrelsens

delfond). För anläggningen bör alltså anvisas ett investeringsanslag och såsom

grundavskrivning torde med hänsyn till anläggningens art — under

förutsättning att de nuvarande byggnaderna invärderas å fastighetsfonden

såsom helt avskrivna — böra beräknas 50 procent av byggnadsvärdet. För

avskrivningen torde böra disponeras de av Skandinaviska kreatursförsäkringsaktiebolaget

donerade medlen i den mån dessa belöpa å fasta anläggningar.

Å fastighetsfondens stat böra medel beräknas för reparationer och

underhåll av de fasta anläggningarna samt för avsättning till värdeminskningskonto,

liksom ock fonden bör tillgodoföras eventuella hyresinkomster

från befattningshavare m. m. Under nionde huvudtiteln böra upptagas sedvanliga

anslag till avlöningar, omkostnader och materiel, avseende de löpande

kostnaderna för anläggningens drift i den mån desamma icke på

sätt nyss sagts skola hänföras till fastighetsfondens stat. Vid sidan örn dessa

anslag torde böra upptagas ett särskilt anslag till engångskostnader för anskaffande

av lös egendom. Den del av donationsmedlen från kreatursförsäkringsaktiebolaget,

som avses för täckande av engångskostnader och, under

vartdera av de båda första åren, jämväl löpande kostnader för anläggningen,

torde böra tillgodoföras engångskostnadsanslaget respektive omkostnadsanslaget

såsom särskilda uppbördsmedel. För avlönings- och omkostnadsanslagen

böra stater upprättas i sedvanlig ordning. Vid anslagsberäkningen

böra beaktas de erinringar rörande beräkningens tillförlitlighet, som ämbetsverket

förut framfört.

Beträffande utredningsmannens förslag i fråga örn veterinärinrättningens

ställning i administrativt hänseende med en särskild

nämnd såsom verkställande organ lia i yttrandena uttalats huvudsakligen

följande.

Veterinär högskolans lärarkollegium har anfört.

Beträffande nämndens sammansättning kunde möjligen ifrågasättas att

giva denna en något vidare omfattning, så att den blivande innehavaren av

professuren i kemi vid veterinär''högskolan och representanterna för interna

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

sjukdomar och sterilitet vid samma högskola bleve representerade i nämnden.

För att icke göra nämnden för stor och tungrodd och nämndens sammanträden

alltför kostsamma vill kollegiet emellertid icke framställa något yrkande

härutinnan. Såsom utredningsmannen framhåller skall nämnden äga med sig

adjungera erforderlig sakkunskap, och detta torde vara det smidigaste sättet

att tillförsäkra nämnden speciell kompetens, när sådan kan komma att krävas.

Skulle någon utökning av nämnden ske, synes i första hand professorn

i nötkreaturens interna sjukdomar och sterilitet böra ifrågakomma, då försöksverksamheten

i huvudsak kommer att omfatta bristsjukdomar och därmed

sammanhängande sterilitet hos nötkreatur.

I särskilt yttrande har professorn A. Palmgren föreslagit, att professorn i

medicin bereddes plats i nämnden.

Styrelsen för veterinärhögskolan har anfört följande.

Det torde vara obestridligt, att den av utredningsmannen föreslagna anknytningen

till veterinärhögskolan med särskild nämnd såsom verkställande organ

är ägnad att på ett effektivt sätt avlägsna de farhågor, som under den föregående

behandlingen yppats angående inrättningens isolering i vetenskapligt

hänseende och dess möjlighet till samarbete med den veterinärmedicinska

forskningen och lantbrukets försöksanstalter. Men det kan ej heller förnekas,

att den föreslagna administrativa organisationen — veterinärhögskolans styrelse,

särskild nämnd och lokala nämndsledamöter med särskild kompetens

— är såsom både komplicerad och tungrodd mindre tillfredsställande. Då

styrelsen emellertid icke vill motsätta sig den föreslagna organisationen, sker

detta i förhoppningen, att ett genomförande av förslaget i huvudsaklig anslutning

till de av utredningsmannen uppdragna riktlinjerna skall visa sig

ägnat att bereda stor och varaktig nytta såväl för den veterinärvetenskapliga

forskningen överhuvud som för jordbruksnäringen och husdjursskötseln i

landets sydvästra delar. Styrelsen vill emellertid i detta sammanhang icke underlåta

att tillkännagiva vissa önskemål, varav det ena avser sammansättningen

av den föreslagna nämnden och det andra har samband med den medelsförvaltning

för inrättningen, som skulle anförtros åt högskolan.

Då det får förutsättas såsom avsett, att klinikavdelningen skall vara öppen

också för behandling av internmedicinska sjukdomsfall, och då försöksavdelningen

i främsta rummet skall vara inriktad på bekämpande och förebyggande

jämväl ur medicinsk synpunkt av bristsjukdomar, anser styrelsen,

att även en av högskolans professorer i husdjurens invärtes sjukdomar bör

ingå i den föreslagna nämnden. — Medelsförvaltningen för inrättningen kommer

att medföra en icke oväsentligt ökad arbetsbörda för sysslomannaexpeditionen

vid högskolan.

Medicinalstyrelsen Ilar angående nämndens lokala representanter, vilka

enligt förslaget skulle vara två, framhållit, att vid skiljaktig mening dem

emellan svårigheter kunde uppstå att få ärenden snabbt avgjorda. Styrelsen

har därför ifrågasatt, om icke den lokala representationen borde utökas med

ytterligare en person, som lämpligen skulle utses av länsstyrelsen i Skaraborgs

län. Därest någon utökning av de lokala ledamöternas antal ej ansåges

påkallad, torde föreskrift böra meddelas, att vid lika röstetal vice ordförandens

mening skulle vara rådande. Med hänsyn till styrelsens önskemål att kliniken

jämväl skulle behandla medicinska fall saint att det finge antagas att

försöksavdelningen skulle studera de faktorer, som inverkade på uppkomsten

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

75

av sterilitet och bristsjukdomar m. m., och härvid otvivelaktigt komme att

röra sig med frågor, som intimt sammanhängde med den interna veterinärmedicinen,

ansåge styrelsen lämpligt, att sammansättningen av den föreslagna

nämnden skedde så, att i densamma komme alt ingå såsom ledamot

även professorn i medicin vid veterinärhögskolan.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har framhållit, att den nuvarande innehavaren

av professuren i lantbrukskemi vid lantbrukshögskolan nedlagt ett

betydande arbete på studiet av bristsjukdomarna. För att dubbelarbete i görligaste

mån skulle undvikas, syntes det likväl styrelsen angeläget, att de

professorer vid lantbrukshögskolan, som hade att syssla med fysiologiska

frågor och utfodringsfrågor och därigenom även med bristsjukdomsfrägor,

nämligen professorerna i djurfysiologi samt i husdjurens utfodring och skötsel

och föreståndaren för husdjurslörsöksanstalten, kunde beredas plats i

denna nämnd.

Lantbruksstyrelsen har ifrågasatt, huruvida icke i stället för inrättande

av en särskild nämnd veterinärhögskolans styrelse vid handläggning av

ärende rörande inrättningen borde förstärkas med en framstående representant

för jordbruk och kreatursavel i Skaraborgs län såsom adjungerad ledamot.

Vissa frågor med lokalbetonat intresse och av mera löpande art kunde

därjämte uppdragas åt denne att avgöra i samråd med vederbörande avdelningschef

vid inrättningen.

Statskontoret har anfört.

Enligt statskontorets mening skulle anstalten med den föreslagna organisationen

komma att arbeta i onödigt tunga former. Ämbetsverket anser

de av utredningsmannen uppställda önskemålen kunna förverkligas, även

om nämnden och dess lokala delegation slopas. Avgörandet av mindre viktiga

ärenden synes kunna anförtros åt försöksavdelningens föreståndare eller,

örn även en klinikavdelning kommer till stånd, åt endera av avdelningsföreståndarna.

Denna anordning förefaller desto naturligare som enligt promemorians

förslag medelsförvaltningen väsentligen skulle omhänderhavas

av veterinärhögskolans sysslomanskontor, varför den lokala ledningen skulle

erhålla mycket begränsade uppgifter på det ekonomiska området. De fackinsikter,

vilka äro erforderliga för skötseln av löpande göromål, torde kunna

förutsättas vara för handen hos avdelningsföreståndarna i högre grad än

hos den lokala delegationen inom den föreslagna nämnden. För att bereda

ortsintressena inflytande på ledningen torde det vara tillfyllest, att veterinärhögskolans

styrelse vid behandlingen av ärenden rörande anstalten utökas

med två lokala representanter.

Allmänna lönenämnden har ifrågasatt, örn den föreslagna nämnden, vilken

i regel skulle sammanträda i Skara en gång i kvartalet, kunde anses behövlig,

samt erinrat örn att beträffande lantbrukshögskolans försöksgårdar

icke förefunnes några särskilda lokala styrelser.

Vad angår den av utredningsmannen föreslagna personalstaten

och lönegradspl acel-ingar na må av innehållet i yttrandena återgivas

följande.

Allmänna lönenämnden hade för sin del icke funnit tillräckliga skäl att

frångå sitt tidigare förslag örn avdelningsföresländarnas placering i 26 löne
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

graden, därvid lönenämnden ville framhålla, att nämnden icke hade något

att erinra mot, att sagda båda tjänstemän erhölle ordinarie anställning. Örn

den föreslagna lokala nämnden icke komme till stånd, borde den av lönenämnden

i sitt tidigare yttrande angivna anordningen med visst arvode åt

klinikchefen för administrativa uppgifter genomföras. Beträffande instruktionssmeden

ville lönenämnden efter förnyat övervägande av frågan förorda,

att instruktionssmeden placerades i 12 lönegraden. Vid det förhållandet,

att befattningen såsom instruktionssmed för närvarande vore ordinarie,

syntes böra övervägas att inplacera den nyreglerade befattningen i A 12. Vid

en nyreglering borde den instruktionssmeden nu tillkommande andelen i

nettovinsten å rörelsen vid smedjan upphöra. Givetvis borde därjämte genom

särskild övergångsbestämmelse tillses, att den nuvarande tjänstinnehavaren

vid övergång till ny lönestat genom personlig lönefyllnad hölles

skadeslös för uppkommande minskning i nu utgående löneinkomst, inberäknat

nämnda andel i nettovinst. I fråga örn jordbruksassistenten-förvaltaren

ville lönenämnden erinra, att nämnden i sitt tidigare utlåtande förutsatt,

att det borde ankomma på förvaltaren att utan särskild ersättning

övertaga en del av bokföringsgöromålen vid inrättningen.

Beträffande förslagen i övrigt har lönenämnden i huvudsak anfört följande.

Utredningsmannen har i sitt förslag upptagit viss personal utöver den av

veterinärinrättningssakkunniga föreslagna. Sålunda skulle å försöksavdelningen

anställas en assistent i Eo 21 samt å en var av klinikavdelningen och

försöksavdelningen ett tekniskt biträde i Eo 4. Lönenämnden kan icke på

grundval av vad utredningsmannen anfört bedöma behovet av den föreslagna

assistenten å försöksavdelningen. Örn oavvisligt behov av en sådan tjänsteman

föreligger, synes enligt lönenämndens mening en löneställning enligt

lönegraden Eo 18 till en början tillfyllest, eventuellt med möjlighet till framtida

uppflyttning till Eo 20. Vidare vill lönenämnden framhålla, att därest

de arbetsuppgifter, som av utredningsmannen angivits skola tillkomma det

tilltänkta tekniska biträdet å klinikavdelningen, helt skulle fylla biträdets

arbetstid, den föreslagna placeringen i Eo 4 synes väl låg.

Utredningsmannen har vid beräknandet av anslagsbehovet för avlöningar

vid klinikavdelningen utgått från en inplacering av, bland andra, fodermarsken,

hovslagaren och stalldrängen i tredje löneklassen av vederbörande

lönegrad. Lönenämnden har i anledning härav funnit sig böra inhämta

detaljerade uppgifter angående ifrågavarande befattningshavares nuvarande

löneställning. Av dessa uppgifter, sammanställda med nettoavlöningen i

de av utredningsmannen föreslagna lönegradernas lägsta löneklasser, framgår,

att vid oförändrad värdering av ifrågakommande naturaförmåner en

inplacering i begynnelselöneklass medför löneökning för samtliga tre befattningshavarna.

Vid sådant förhållande utgår lönenämnden från att de inplaceras

i begynnelselöneklass, för så vitt icke Kungl. Majit, efter särskild

framställning i visst fall, skulle med hänsyn till föreliggande omständigheter,

exempelvis omvärdering av naturaförmåner, finna förhöjd löneklassplacering

böra medgivas.

Slutligen föreslår utredningsmannen, att till lönerna för fodermarsken,

hovslagaren och stalldrängen måtte från och med den 1 juli 1944 få utgå

provisoriskt lönetillägg med vissa angivna belopp. Ehuru det icke direkt ut
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kandi. Maj:ts proposition nr 188.

77

säges i promemorian, utgår lönenämnden från att förslaget i denna del framställts

under förutsättning att lönereglering enligt ovan angivna linjer icke

genomföres från den 1 juli 1944. Enligt lönenämndens mening kan under

nämnda förutsättning en provisorisk förbättring av nämnda befattningshavares

löner i och för sig anses motiverad. Denna bör i så fall ansluta sig till

det nuvarande löneläget, sådant detsamma enligt av lönenämnden införskaffad

utredning föreligger, och åsyfta att bereda befattningshavarna i fråga en

löneställning, som motsvarar den som skulle lia gällt enligt begynnelselöneklass

i de av utredningsmannen föreslagna lönegraderna. Härvid bör i förekommande

fall uppmärksamhet ägnas frågan örn naturaförmånernas riktiga

värdering. På det lönetillägg, som framkommer med tillämpning av nu

angivna beräkningsgrund, bör kristillägg — liksom rörligt tillägg — ej utgå.

En ledamot av lönenämnden har i särskilt yttrande förklarat sig anse, att

klinikföreståndaren och försöksledaren icke borde placeras i lägre lönegrad

än den 28, varjämte en annan ledamot under hänvisning till tidigare avgivet

särskilt yttrande förordat instruktionssmedens placering i lönegrad A 14.

Statskontoret har uttalat i huvudsak följande.

Då inrättningen enligt del nya förslaget skulle underställas veterinärhögskolan,

på vilken skulle ankomma både att utöva den vetenskapliga ledningen

och att i huvudsaklig del handhava medelsförvaltningen, synes anledning

ej föreligga att placera någondera av föreståndarna i högre lönegrad

än den 26. För den händelse inrättningen skulle komma att omfatta två

avdelningar och åt den ene av avdelningsförestandarna, pa sätt statskontoiet

föreslagit, skulle anförtros att vara anstaltschef, torde denne böra erhålla

ett lämpligt avpassat arvode. Den för försöksavdelningen avsedde vetenskapligt

utbildade assistenten, vilkens syssla torde komma att få karaktären av

passagetjänst, synes böra anställas såsom extra tjänsteman i 21 lönegraden.

Beträffande jordbruksassistenten vidhåller statskontoret sin tidigare uttalade

uppfattning, att — med hänsyn till jordbrukets ringa omfattning — befattningshavaren

borde kunna placeras i lönegrad Eo 14. För instruktionssmeden

torde högst 12 lönegraden böra ifrågakomma, det vill säga samma lönegrad

som för lärare i yrkesämne vid fångvårdsanstalterna och skyddshemmen. I

samband med instruktionssmedens inplacering på löneplan bör hans rätt till

tantiem å rörelsen vid smedjan upphöra. Laboratoriebiträde! anser statskontoret

böra hänföras till lönegrad Eo 7. Å hovslagare och djurskötare torde

samma lönegrader böra tillämpas som för motsvarande befattningshavare

vid veterinärhögskolan eller 6, respektive 5 lönegraden.

Den av utredningsmannen föreslagna provisoriska löneförbättringen för

vissa befattningshavare vid veterinärinrättningen bör enligt statskontorets

uppfattning anstå i avvaktan på statsmakternas beslut rörande inrättningens

framtida användning.

Medicinalstyrelsen har uttalat.

Även örn veterinärinrättningens anknytning och inordnande under veterinärhögskolan

skulle medföra att klinikföreståndarens chefskap för inrättningen

skulle bortfalla, synas dock enligt styrelsens mening skäl föreligga

att placera denne i högre lönegrad än den föreslagna, nämligen i Eo 30. Därigenom

bör kunna undvikas att tjänsten huvudsakligen får karaktär av passagetjänst

och det hör även medföra, att klinikföreståndaren icke hör tilllåtas

utöva privatpraktik. Skulle tillstånd härtill erhållas, kan nämligen befaras,

alt detta kan komma att inverka menligt på arbetet vid kliniken. Någon

differentiering i fråga om de båda föreståndarna i lönehänseende bör

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

icke ifrågakomma och följaktligen synes därför även föreståndaren för försöksavdelningen

böra placeras i lönegrad Eo 30.

Utredningsmannen har förutsatt att assistenten å försöksavdelningen måste

besitta en omfattande vetenskaplig utbildning och föreslagit en lönegradsplacering

för denne i lönegrad Eo 21. Det synes som om detta vore en alltför

låg placering med hänsyn till de kvalifikationer, som torde komma att krävas

för innehavaren av tjänsten i fråga. Styrelsen ifrågasätter örn icke denna

befattning borde placeras i lönegrad Eo 24.

Styrelsen för veterinärinrättningen i Skara har beklagat den av utredningsmannen

föreslagna nedskärningen i fråga om lönegradsplaceringen av veterinärinrättningssakkunnigas

förslag, särskilt gällde detta de båda avdelningsföreståndarna

och ladugårdsförmannen, och framhåller i fråga om den föreslagna

provisoriska löneregleringen, att det förefölle styrelsen som örn hovslagarens

avlöningsförstärkning blivit tillmätt för låg. Enligt styrelsens mening

borde han tilldelas samma bruttoavlöning som fodermarsken.

Vattenfallsstyrelsen har förklarat sig villig att inköpa den veterinärinrättningen

tillhöriga tomten nr 371 i Skara. Styrelsen hade icke någon invändning

mot den föreslagna köpeskillingen, 7,800 kronor. Styrelsen skulle önska

inköpa ytterligare delar av veterinärinrätlningens mark, nämligen dels ett 12

meter brett område längs nämnda tomts norra gräns, dels ett sådant område

utmed tomtens västra sida så att den västra gränsen bleve vinkelrät mot den

södra gränsen.

Byggnadsstyrelsen har funnit de av utredningsmannen beräknade kostnaderna

för ifrågavarande byggnadsföretag skäliga i förhållande

till de avsedda arbetenas omfattning men framhållit, att för ett närmare

bedömande av kostnaderna krävdes besiktning på platsen.

Vidkommande utredningsmannens förslag att vid veterinärinrättningen

skulle företagas undersökning rörande vissa hovsjukdomar

hos h ä s t a r, för vilket ändamål borde reserveras 150,000 kronor av hästexportmedel,

ha de hörda myndigheterna yttrat i huvudsak följande.

Veterinärhögskolans lärarkollegium har funnit ett realiserande av utredningsmannens

förslag synnerligen önskvärt. Kollegiet förutsatte, att utarbetande

av undersökningsplan för högskolans del skulle ske i samråd mellan

högskolans kirurgiska avdelning, avdelningen för hovbeslag och hovsjukdomar

samt husdjursavdelningen.

I en särskild skrift den 20 februari 1944 har läraren i hovbeslag och hovens

sjukdomar vid veterinärhögskolan, veterinärmedicine doktorn Eric Åkerblom

hemställt, att undersökningen av hovbroskförbening jämte med den

kombinerade sjukdomar i fortsättningen som hittills finge bedrivas vid den

av honom ledda avdelningen för hovsjukdomar vid högskolan och att, när

sa ansages lämpligt, en bearbetning av rönen beträffande sjukdomens ärftlighet

för vilken Åkerblom ej ansåge tiden vara mogen — finge ske i

samarbete med en sakkunnig pa området samt med ordförandena i samtliga

premieringsdistrikt.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

79

Lantbrukshögskolans lärarråd har erinrat, att husdjursförsöksrådet redan

för flera år sedan beslutat upptaga hovbroskförbeningen till undersökning.

Av allt att döma inverkade även miljöfaktorer av skilda slag å nämnda

åkomma. Det vore därför sannolikt att även uppfödningsförsök bleve nödvändiga

för att klarlägga orsakssammanhanget. Att hovbroskförbeningen med

fördel kunde studeras vid försöksavdelningen i Skara vore uppenbart, även

örn arbetet måste planläggas på annat sätt än enligt utredningsmannens promemoria.

Styrelsen för lantbrukshögskolan bar uttalat, att styrelsen, som icke ansåge

sig böra närmare ingå på frågan om forskningsverksamheten rörande vissa

hovsjukdomar hos hästar, dock ville framhålla, att de av utredningsmannen

beräknade kostnaderna för verksamheten syntes alltför höga.

Statskontoret har ifrågasatt, huruvida icke forskningen rörande hovsjukdomar

kunde bedrivas inom ramen för veterinärhögskolans verksamhet.

Lantbruksstyrelsen, som helt avstyrkt utredningsmannens förslag i denna

del, har anfört.

Med avseende å utredningsmannens ifrågavarande förslag vill lantbruksstyrelsen

erinra, att statens hästexportberedning i samråd med lantbruksstyrelsen

i skrivelse den 4 september 1942 till chefen för jordbruksdepartementet

föreslagit att av hästexportmedlen 200,000 kronor måtte avsättas till en fond

att av lantbruksstyrelsen disponeras för undersökningar rörande sådana sjukdomar

hos hästar, som kunde befaras vara ärftliga. Styrelsen måste alltjämt

hävda, att denna anordning synes mest ändamålsenlig, enär erfarenheter rörande

dylika sjukdomar endast kunna vinnas vid hästpremieringarna och annan

offentlig ledning av vår hästavel. Någon inventering av sagda sjukdomar

kan näppeligen tänkas ifrågakomma i annan ordning. Vad särskilt rör åkomman

liovbroskförbening må framhållas, att denna icke blott har lokal spridning

utan förekommer inom hela landet. Emellertid har genom den uppmärksamhet,

som fästs vid denna sjukdom i samband med hästpremieringarna,

dess omfattning reducerats i sådan grad, att något behov av särskild

undersökning för att kunna bemästra denna åkomma numera icke synes erforderlig.

Kostnaderna för undersökningen synas även vara för högt beräknade.

Den förebragta utredningen härom har icke kunnat övertyga lantbruksstyrelsen

örn att så stort belopp kan vara erforderligt för undersökningens

genomförande. Lantbruksstyrelsen vill därför ifrågasätta, huruvida icke medlen

i fråga kunna användas på ett bättre sätt.

Föredraganden.

Den veterinärmedicinska vetenskapen har under de senaste årtiondena

gjort avsevärda landvinningar. Betydande upptäckter ha möjliggjort att på

ett helt annat sätt än tidigare förebygga eller bota svårartade kreaturssjukdomar.

Nya verksamhetsfält för det vetenskapliga arbetet inom veterinärmedicinen

ha öppnats, som synas erbjuda rika möjligheter till ytterligare framsteg

för höjande och bevarande av landets kreatursstam. Mycket synes stå att

vinna i delta hänseende genom den forskning som inriktat sig på att närmare

utreda de olika förhållanden och faktorer, som i skilda avseenden påverka

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

kreaturens avkastningsförmåga och resistens. Kunde dessa förhållanden klarläggas,

skulle betydande värden kunna bevaras för den svenska lanthushållningen.

Såsom framgår av vad förut uttalats medföra bristsjukdomarna och

ämnesomsättningsrubbningar inom kreatursstammen årligen förluster, som

kunna uppskattas till betydande belopp. Särskilt allvarliga äro de förluster,

som föranledas av den sterilitet hos kreaturen, vilken ofta blir en följd avnyssnämnda

sjukdomstillstånd. Det skulle uppenbarligen i icke ringa grad

bidraga till att förbättra och stärka jordbrukets ställning i ekonomiskt hänseende,

därest berörda veterinärmedicinska problem kunde lösas. Härigenom

skulle kunna vinnas en icke oväsentlig rationalisering i jordbruket. De möjligheter

till vetenskaplig forskning som finnas på dessa områden av veterinärmedicinen

äro emellertid förhållandevis begränsade. Den enda institution,

som i dessa avseenden för närvarande erbjuder förutsättningar för vetenskaplig

forskning, torde i stort sett vara veterinärhögskolan i Stockholm. För

att ifrågavarande forskning skall kunna utvecklas och nå resultat, måste

densamma förenas med försöksverksamhet vid för ändamålet lämpligt jordbruk.

Förutsättningar härför finnas givetvis icke vid högskolan i Stockholm.

För bedrivande inom landet av den forskning varom här är fråga -—■ vilket,

såsom framgår av vad förut anförts, är av stor ekonomisk betydelse för vårt

jordbruk — torde det därför vara ofrånkomligt, att ett forskningsinstitut förlägges

i samband med ett lämpligt jordbruk, där forskningen intimt kan sammanknytas

med praktiska försök. Även för utrönandet av andra sjukdomar

än de nyss nämnda skulle en dylik institution bliva av värde och i hög grad

berika den veterinärmedicinska forskningen i landet. Under det senaste årtiondet

har insikten om den vetenskapliga forskningens betydelse och de vinster,

som kunna ernås genom densammas utveckling inom skilda områden,

mer och mer vunnit allmänt beaktande. Statsmakterna lia även funnit anledning

att i allt större utsträckning lämna forskningen sitt stöd. På olika

områden ha vetenskapliga institutioner kommit till stånd, som redan lämnat

betydande bidrag till förbättrandet av landets näringsliv. Det synes mindre

välbetänkt att icke i möjligaste mån tillvarataga även den veterinärmedicinska

forskningens möjligheter. Med hänsyn till det anförda anser jag, att statsmakterna

näppeligen längre kunna underlåta att vidtaga åtgärder för att i

den mån så låter sig göra undanröja de hinder för den veterinärmedicinska

forskningen, som enligt vad förut framhållits otvivelaktigt föreligga.

Ett annat område av husdjurssjukvården, som enligt min uppfattning även

behöver avsevärt utvecklas och förstärkas, är klinikvården. Det torde vara i

hög grad önskvärt, att större möjligheter förefinnas att vid välutrustade kliniker

bereda vård åt kreaturen vid svårare sjukdoms- eller olycksfall. För

närvarande finnas förutsättningar härför endast vid veterinärhögskolan. Såsom

den särskilt tillkallade utredningsmannen framhållit skulle, därest möjligheter

förelage till sådan vård i de delar av landet, där en större och värdefullare

kreatursstam funnes uppdragen, säkerligen betydande värden kunna

räddas åt landets jordbrukare. Enligt de upplysningar utredningsmannen

meddelat torde årligen förekomma talrika sjukdomsfall, då tillgången på en

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

81

modern klinik inom rimligt avstånd otvivelaktigt skulle möjliggöra att rädda

djur från nedslagning och avsevärt förkorta de tider djuren vore obrukbara.

En klinik av ifrågavarande slag bör givetvis vara utrustad på sådant sätt att

den kan för behandling mottaga såväl kirurgiska som medicinska fall. Emellertid

synes antagligt, att kliniken i första hand kommer att anlitas för kirurgiska

fall under det att sjukdomar, som kräva endast medicinsk vård, liksom

hittills komma att behandlas av vederbörande distriktsveterinär.

I de avgivna yttrandena har även i allmänhet varmt tillstyrkts, att en försöksinstitution

och en klinik av förut angiven beskaffenhet inrättades. Behovet

av en sådan institution har allmänt vitsordats av hörda myndigheter

och organisationer. I yttrandena har understrukits den betydelse och de fördelar

som densamma skulle få för husdjursskötseln i landet.

Såsom jag i det föregående anfört kan en försöksinslitution av förevarande

slag icke förläggas till veterinärhögskolan i Stockholm. Enligt vad utredningsmannen

uttalat torde icke heller finnas någon egendom, som lämpar

sig för anläggande av en dylik försöksinstitution och som för en rimlig kostnad

kan förvärvas, så belägen att institutionen omedelbart kan anslutas till

veterinärhögskolan eller lantbrukshögskolan. Givet är, att stora fördelar

skulle stå att vinna, därest försöksinstitutionen och kliniken förlädes till

samma plats. Såväl byggnadskostnaderna som de löpande utgifterna för personalen

och driften i övrigt skulle därigenom kunna nedbringas. Vid övervägande

av spörsmålet örn ifrågavarande veterinäranstalts placering har jag

kommit till den uppfattningen, att den föreslagna förläggningen av densamma

till Skara erbjuder många fördelar ur de synpunkter, som härvid kunna

komma i betraktande. Skaraborgs län, liksom flera av de kringliggande länen,

innefattar några av de kreatursrikaste delarna av landet. Enligt de uppgifter

som lämnats i utredningsmannens promemoria finnas i de delar avlandet,

som kunna ha fördel av ifrågavarande institution, cirka 27 procent

av landets nötkreaturs- och hästbestånd. Utredningsmannen har framhållit

att jordförhållandena i dessa trakter äro lämpade för försöksverksamhet

av den art varom här är fråga. Till Skara äro även förlagda flera institutioner,

med vilka den nu ifrågasatta veterinäranstalten kan etablera ett

fruktbringande samarbete. Sålunda finns där en statsunderstödd lantbrukskemisk

kontrollanstalt, som kan lämna bistånd vid vissa analysuppdrag.

Till Skara finns även förlagt elt tuberkuloslaboratorium, som drives av hushållningssällskapet.

Ett gagnande samarbete torde kunna komma till stånd

med hushållningssällskapets befattningshavare, liksom ock med den till Skara

förlagda lantmannaskolan. De farhågor, som i vissa yttranden uttalats

därom, att en till Skara förlagd institution för vetenskaplig forskning skulle

bliva alltför isolerad från övrig inom landet bedriven forskningsverksamhet

på ifrågavarande eller närliggande områden, synas mig i hög grad överdrivna.

Flerstädes ute i landet bedrives forskning under huvudsakligen liknande betingelser

som dem, vilka skulle råda vid en till Skara förlagd forskningsinstitution,

utan att detta inverkat menligt på resultatet av arbetet. I synnerhet

örn institutionen i Skara på sätt utredningsmannen föreslagit anknötes till

Miliann Mil riksdaqens protokoll 1944. 1 sami. Nr ISS. *>

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

veterinärhögskolan — till vilket förslag jag kan giva min anslutning — torde

institutionen kunna vinna etl intimt samarbete med högskolan och den där

bedrivna forskningen. Genom att ifrågavarande institution förlägges lill

Skara kunna veterinärinrättningens byggnader användas för institutionens

behov, varigenom kostnaderna för densamma torde kunna nedbringas. I

samband med ett genomförande av nu ifrågasatta förslag skulle den vid

veterinärinrättningen i Skara bedrivna verksamheten kunna uppgå i den

tilltänkta nya vetenskapliga forskningsanstalten och kliniken.

I betraktande av det anförda finner jag mig böra tillstyrka, att åtgärder nu

vidtagas i syfte att få till stånd en till Skara förlagd institution för vetenskaplig

försöksverksamhet liksom ock för husdjurssjukvård. 1 anslutning till

omorganisationen synes även den föreslagna utvidgningen av undervisningen

i hovbeslag, vilken utvidgade undervisning torde vara synnerligen önskvärd,

böra genomföras. Jag skulle dock icke — oaktat de starka skäl som tala

härför — lia ansett mig böra förorda, att beslut i nuvarande läge fattades

om inrättande av ifrågavarande veterinära institution, därest samtliga kostnader

därför nu skulle drabbat statsverket. Emellertid torde såsom framgår

av vad förut anförts möjligheter finnas att i stor utsträckning finansiera

institutionens och klinikens anordnande liksom verksamhetens igångsättande

och uppehållande under de första verksamhetsåren utan anlitande av

statsmedel. Med hänsyn till nuvarande svårigheter att erhålla arbetskraft

och anskaffa byggnadsmaterial kan det vara ovisst när arbetena vid inrättningen

kunna igångsättas. Ett påbörjande av desamma torde dock böra ske

så snart en ändring av situationen gör det möjligt.

Engångskostnaderna för örn- och nybyggnadsarbeten, inredning samt utrustning

m. m. vid inrättningen ha av utredningsmannen beräknats draga en

kostnad av 622,100 kronor, därav 328,600 kronor avse klinikavdelningen och

293,500 kronor försöksavdelningen. De årliga kostnaderna ha uppskattats

till i runt tal 94,600 kronor, av vilket belopp 37,000 kronor belöpa å klinikavdelningen

och 57,600 kronor å försöksavdelningen. Härvid bär utredningsmannen

å omkostnaderna avräknat veterinärinrättningens inkomster.

Som förut angivits har Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget erbjudit

sig att, därest veterinärinrättningssakkunnigas förslag, i den fonn, som erhållits

efter utredningsmannens överarbetning, i huvudsakliga delar genomföres,

bekosta såväl engångskostnaderna för försöksavdelningen som driftkostnaderna

vid densamma under en tid av två år. Denna gåva, vilken kan

bliva till mycket stort gagn för landets djurskötsel, anser jag statsmakterna

böra mottaga.

Erinras må, att hästexportberedningen på sätt framgår av vad förut anförts

upptagit frågan örn användningen av överskottsmedel, som uppkommit

vid export av hästar, och därvid förordat att ett belopp av 500,000 kronor

skulle disponeras för veterinärinrättningen i Skara och viss veterinärmedicinsk

forskning. Av detta belopp torde på sätt utredningsmannen föreslagit

omkring 300,000 kronor böra disponeras för gäldande av engångskostnaderna

för genomförande av den föreslagna moderniseringen och utbygg
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

83

naden av kliniken vid veterinärinrättningen. Härutöver bör, på sätt utredningsmannen

funnit, ett belopp av 34,900 kronor, utgörande behållna försäljningsmedel

av vissa veterinärinrättningens fastigheter, tagas i anspråk

för samma ändamål.

Av hästexportmedlen torde vidare ett belopp av omkring 150,000 kronor

böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att användas till forskningar

rörande hästsjukdomar. I första hand synes det lämpligt att av dessa medel

bestrida kostnaderna för forskningar rörande hovsjukdomar hos hästar.

Såsom utredningsmannen framhållit föreligga nämligen betydande outforskade

problem beträffande dessa sjukdomar. Genom ifrågavarande sjukdomar

åsamkas hästägarna årligen avsevärda kostnader och förluster. Den mest

vanliga av här åsyftade åkommor torde vara hovbroskförbeningen, vilken

åkomma innebär, att hovbrosken undergå en sjuklig förändring med påföljd

att de förbenas samt därigenom helt eller delvis förlora sin elasticitet. Örn

förbeningen medför hålta och denna icke försvinner trots omsorgsfull behandling,

förefinnas som regel även andra sjukdomstillstånd i hoven än

förbening i brosket. Den vanligaste av dessa sjukdomar är s. k. strålbenshälta.

En annan åkomma, som ej sällan påträffas hos hästar med förbenade

hovbrosk, är inflammation av hovleden. Sambandet mellan nu nämnda sjukdomar

i hästens hov och de ärftliga dispositionerna för desamma synes enligt

mitt förmenande böra vetenskapligt klarläggas. Härför erfordras emellertid

omfattande undersökningar. Då nämnda åkommor lära vara mest

framträdande inom Skaraborgs län, torde det vara lämpligt att förlägga

dessa undersökningar till veterinärinrättningen i Skara, där nödigt laboratorieutrymme

kan ställas till förfogande. För undersökningarna bör som utredningsmannen

föreslagit under en tid av fem år anställas lämplig veterinär

med ett årsarvode av omkring 10,000 kronor. För veterinärens resor torde

böra beräknas ett årligt belopp av 10,000 kronor. Laboratorieutrustningen kan

beräknas draga en kostnad av 8,000 kronor. För den bearbetning av undersökningsmaterialet

ur ärftlighetssynpunkt, som bör äga rum vid veterinärhögskolans

avdelning för avelsbiologi och husdjurshygien, synes kunna beräknas

ett engångsbelopp av 20,000 kronor. Publikationen av arbetsresultaten

m. m. torde draga en kostnad av 12,000 kronor. Sammanlagt beräknas

alltså kostnaderna för nu avsedda undersökningar uppgå till 140,000 kronor,

vartill bör läggas ett belopp av 10,000 kronor för oförutsedda utgifter. Därest

riksdagen icke har något att erinra mot vad jag sålunda förordat, torde

det få ankomma på Kungl. Majit att, efter förslag från veterinärhögskolan och

lantbruksstyrelsen, fastställa arbetsplan och instruktion för undersökaren,

vilken lämpligen bör vara underställd veterinärhögskolan. Det synes även

böra tillkomma Kungl. Majit att bestämma lidpunkten för forskningsverksamhetens

igångsättande. Jag förutsätter härvid att för ändamålet icke komma

att användas mera medel än som äro absolut nödvändiga. Därest å förut

beräknade belopp uppkomma besparingar, torde de böra få avses till andra

forskningar rörande hästsjukdomar.

Vad angår dispositionen av återstoden av ifrågavarande överskottsmedel,

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

omkring 2,500,000 kronor, synes detta belopp i anslutning till vad hästexportberedningen

framhållit böra användas för hästavelns befrämjande. Då

det av hästexportberedningen framlagda förslaget om medlens disposition

synes böra bliva föremål för ytterligare utredning och överväganden, torde

slutlig ståndpunkt icke nu kunna tagas till förslaget i denna del utan torde

detsamma framdeles ånyo få anmälas för Kungl. Maj:t.

Beträffande veterinärinrättningens framtida organisation kan jag i allt väsentligt

ansluta mig till vad utredningsmannen föreslagit. Inrättningen bör

alltså organiseras på två avdelningar, nämligen en klinisk avdelning med

hovbeslagsskola samt en försöksavdelning. Då samma person knappast kan

beräknas besitta erforderlig kompetens både i egenskap av kliniker och som

försöksledare, har jag alltså icke, såsom i några yttranden ifrågasatts, ansett

det möjligt att sammanslå de båda föreslagna avdelningarna. I administrativt

hänseende synes inrättningen böra lyda under veterinärhögskolan och

dess styrelse. Givet är emellertid, att ett samarbete även bör äga rum med

övriga forskningsinstitutioner på jordbruksnäringens område. Särskilt vid

uppgörandet av försöksplanerna bör ett dylikt samarbete komma till stånd,

varvid säkerligen den vid lantbrukshögskolan samlade erfarenheten kan bliva

till synnerligen stort gagn. Utövandet av den omedelbara ledningen av inrättningen

torde, på sätt utredningsmannen föreslagit, böra tillkomma en

särskild nämnd, som bör tillsättas av Kungl. Maj:t. De i vissa yttranden uttalade

farhågorna för att anordningen med en nämnd av den sammansättning

som föreslagits skulle bliva tungrodd torde vara överdrivna. Att lägga

den omedelbara ledningen av inrättningen under högskolans styrelse förstärkt

med vissa lokala representanter, såsom från vissa håll ifrågasatts, synes

mig däremot komma att medföra onödig omgång och besvär. Vad utredningsmannen

föreslagit i fråga örn nämndens sammansättning och dess

uppgifter samt gränsdragningen mellan nämndens och högskolestyrelsens

funktioner torde i huvudsak kunna godtagas. Det synes emellertid böra få ankomma

på Kungl. Majit att meddela de närmare föreskrifterna om nämndens

sammansättning m. m.

Kliniken och försöksavdelningen synas böra organiseras i enlighet med

vad utredningsmannen föreslagit. Chefen för kliniken, som bör vara legitimerad

veterinär, bör placeras i lönegrad Eo 28. Det torde böra åligga denne

befattningshavare att inför nämnden föredraga de till hans avdelning hörande

ärendena. Till kliniken böra ytterligare knytas följande befattningshavare,

nämligen en instruktionssmed, en hovslagare, en fodermarsk och en

djurskötare, vilka befattningshavare böra hänföras till de av allmänna lönenämnden

föreslagna lönegraderna. Därjämte bör såsom utredningsmannen

föreslagit vid kliniken finnas ett kvinnligt tekniskt biträde (klinikbiträde).

Med hänsyn till de med sistnämnda befattning förenade arbetsuppgifterna

bör befattningen placeras i lönegrad Eo 6.

Försöksavdelningen bör förestås av en försöksledare, som har att föredraga

de till hans avdelning hörande ärendena inför nämnden. Meningarna

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Majda proposition nr 188.

ha varit delade rörande såväl denne befattningshavares kompetens som hans

lönegradsplacering. Då den ifrågasatta forskningen är av utpräglat veterinärmedicinsk

natur, finner jag det i princip riktigt, att försöksledaren bör ha

avlagt veterinärexamen eller ådagalagt motsvarande kompetens a dithörande

områden. Kungl. Majit bör emellertid äga möjlighet att meddela dispens från

detta kompetenskrav. För att till befattningen kunna förvärva en person

med erforderliga kvalifikationer synes det mig icke möjligt att placera tjänsten

lägre än i lönegrad Eo 28. Vid försöksavdelningen böra, i enlighet med

vad utredningsmannen föreslagit, ytterligare anställas en assistent, en jordbruksassistent,

ett laboratoriebiträde, en ladugårdsförman, en djurskötare,

tillika vaktmästare, samt ett tekniskt biträde. Beträffande dessa befattningshavares

lönegradsplacering kan jag biträda vad utredningsmannen föreslagit.

Särskilt vill jag härvid framhålla angelägenheten av att assistentbefattningen

erhåller den förordade lönegradsplaceringen med hänsyn till vikten av att

för befattningen kunna erhålla en i allo kompetent kraft.

Personalstaterna för veterinärinrättningen skulle i anslutning till det anförda

få följande utseende.

Vid klinikavdelningen.

1 klinikchef

1 instruktionssmed

1 fodermarsk . ...

1 hovslagare

1 klinikbiträde

1 djurskötare . . .

Vid försöksavdelningen.

1 försöksledare .............................

1 assistent .................................

1 jordbruksassistent .........................

1 laboratoriebiträde .........................

1 djurskötare, tillika vaktmästare .............

1 ladugårdsförman .........................

1 tekniskt biträde ...........................

Lönegrad

Eo 28

Eo 12

Eo 7

Eo 7

Eo 6

Eo 5.

Eo 28

Eo 21

Eo 16

Eo 9

Eo 7

Eo 7

Eo 4.

Som de sakkunniga föreslagit böra såväl klinikchefen som försöksledaren

tillsättas efter sakkunnigförfarande.

I avlöningsstaten för veterinärinrättningen torde under en anslagspost för

avlöningar till icke-ordinarie personal i enlighet med vad jag förordat och under

beaktande av vad lönenämnden anfört beträffande befattningshavarnas löneklassplacering

böra uppföras för klinikavdelningen (8,424 + 3,324 + 2,652

+ 2 652 + 2,514 + 2,379=) i runt tal 22,000 kronor och för försöksavdelningen

(8,424 + 5,559 + 4,047 + 2,925 + 2,652 + 2,652 + 2,241 = 28,500

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 1X8.

kronor. Härutöver bör för vikariatsersättningar och extra arbetskraft beräknas

ett belopp av 4,000 kronor. Ifrågavarande anslagspost bör följaktligen

upptagas med (22,000 + 28,500 + 4,000 ==) 54,500 kronor. För rörligt tilllägg

torde böra beräknas 7,800 kronor. Avlöningsstaten skulle enligt nu angivna

beräkningar få följande utseende.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis...... kronor 54,500

2. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................ » 7,800

Summa kronor 62,300.

Den sålunda uppgjorda avlöningsstaten förutsätter, att de nuvarande ordinarie

tjänstemännen vid inrättningen kunna överföras å den nya personalstaten.

Där så icke kan ske, torde böra övervägas att uppföra ifrågavarande

tjänster å övergångsstat. För den händelse den nuvarande instruktionssmeden

kommer att överföras på den nya personalstaten, torde han böra erhålla

personlig lönefyllnad till förhindrande av att en minskning sker i hans nuvarande

löneinkomst. Härvid bör i lönetillägget inräknas hans andel i nettovinsten

av smedjan, vilken andel i samband härmed torde böra indragas.

Omkostnaderna för veterinärinrättningen torde i enlighet med vad utredningsmannen

förutsatt kunna beräknas till 45,800 kronor varav 38,000 kronor

synas böra avses till expenser, 4,200 kronor till reseersättningar, 1,000 kronor

till publikationstryck, 2,000 kronor till jord- och fodermedelsanalyser samt

600 kronor till diverse utgifter. Å omkostnadsstaten bör såsom särskilda uppbördsmedel

upptagas vad som kan inflyta i form av inkomster från inrättningens

fonder och dess rörelse.

Med hänsyn till önskvärdheten av att statens utgifter för driften i möjligaste

mån hållas nere synes det, på sätt utredningsmannen föreslagit, lämpligt

att skäliga avgifter erläggas för djurvården och behandlingen å kliniken.

En strävan bör vara att klinikens omkostnader täckas av avgifterna. Genom

uttagande av lämpligt avvägda avgifter, vilket ej bör utesluta differentiering

och i särskilt ömmande fall nedsättning eller befrielse från avgift, torde, som

utredningsmannen funnit, inkomsterna från klinikrörelsen bliva betydligt

högre än de sakkunniga beräknat. Försiktigheten torde dock bjuda att till

en början räkna med ganska låga inkomster, vilka efter hand kunna förväntas

stiga så att klinikavdelningen i möjligaste mån blir självförsörjande. Om

överskottet från kliniken beräknas till 15,000 kronor och anstaltens övriga inkomster,

inbegripet avkastningen av dess fonder, till 9,800 kronor, bör omkostnadsanslaget

upptagas till (45,800 — 15,000 — 9,800=) 21,000 kronor.

Slutligen bör såsom de sakkunniga och utredningsmannen förutsatt, till

materiel m. m. beräknas ett årligt anslag av 10,000 kronor.

Utredningsmannens beräkningar av engångskostnaderna, sammanlagt

622,100 kronor, varav 476,900 kronor till byggnadsarbeten, ha icke föranlett

någon erinran från min sida.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

87

Därest de av mig förut uppdragna riktlinjerna för finansieringen av ifrågavarande

förslag godtagas, torde medel icke behöva äskas för engångsutgifter

eller för de löpande utgifterna vid försöksavdelningen under två år. Bortsett

från utgifter för personalens pensionering och för kristillägg skulle medelsanvisningen

för ändamålet under verksamhetens två första år kunna

begränsas till omkring 36,000 kronor. Därefter kan det årliga medelsbehovet

beräknas till 93,300 kronor eller det lägre belopp, som erfordras efter det

avgifter enligt av mig föreslagna principer uttagits. Det synes mig naturligt,

att åtminstone en del av dessa utgifter bestridas av totalisatormedel, därest så

kan ske utan att inkräkta på de åtgärder för hästavelns främjande vartill

dylika medel nu användas.

Då den av mig nu förordade veterinärmedicinska institutionen icke kan

träda i verksamhet förrän erforderliga byggnadsarbeten utförts, torde för

nästa budgetår endast böra anvisas medel till veterinärinrättningen för den

hittillsvarande verksamheten. Det synes emellertid böra få ankomma på

Kungl. Majit att besluta om igångsättande av förevarande byggnadsarbeten

samt anskaffande av inventarier, så snart det med hänsyn till omständigheterna

kan anses lämpligt. De för detta ändamål erforderliga medlen finnas,

därest riksdagen biträder vad jag förut förordat, tillgängliga utan särskild

medelsanvisning.

Under veterinärinrättningens förvaltning stå sedan gammalt flera donationsfonder.

Dessa torde jämväl efter omorganisationen böra bibehållas var

för sig under särskild bokföring. Den föreslagna omläggningen av verksamheten,

som bland annat innebär en utbyggnad av veterinärinrättningens

nuvarande arbetsuppgifter, torde kunna genomföras utan att detta kommer

att strida mot donationsbestämmelserna.

I samband med att veterinärinrättningens nyorganisation genomföres synes

inrättningens nuvarande skuld till statsverket örn 28,000 kronor lämpligen

böra regleras på sätt utredningsmannen föreslagit. Frågan om förvaltningen

av de statsfastigheter, som ställts till inrättningens disposition, ävensom

frågan om försäljning av ett mindre område av Brogården till vattenfallsstyrelsen

torde böra upptagas till avgörande, då nyorganisationen skall

träda i kraft. Likaså bör beslut i dylikt sammanhang träffas angående erforderlig

omändring av Skara veterinärinrättnings (Axvalls) veterinärdistrikt.

I årets statsverksproposition har under nionde huvudtiteln till Veterinärinrättningen

i Skara för nästa budgetår beräknats ett anslag av 10,500 kronor.

Den av utredningsmannen förordade provisoriska löneförbättringen för

inrättningens fodermarsk, hovslagare och stalldräng synes enligt mitt förmenande

böra genomföras från och med nästa budgetår. Till nämnda befattningshavare

bör alltså från och med den 1 juli 1944 utgå provisoriskt lönetillägg

enligt av allmänna lönenämnden angivna grunder med 340 kronor

till fodermarsken, 360 kronor till hovslagaren och 790 kronor till stalldrängen,

allt för år räknat. Med hänsyn till vad jag nu förordat bör anslaget till

veterinärinrättningen för nästa budgetår uppföras med (10,500 -j- 340 + 360

+ 790 —) i runt tal 12,000 kronor.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

1) besluta, att verksamheten vid veterinärinrättningen i

Skara skall från och med den tidpunkt, som sedermera bestämmes,

omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse med

det av mig i det föregående tillstyrkta förslaget;

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med av mig förordade

riktlinjer låta igångsätta byggnadsarbeten för veterinärinrättningen

samt anskaffa inventarier till inrättningen;

3) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående tillstyrkt till ett belopp

av högst 500,000 kronor disponera de till hästexportberedningen

inflytande hästförsäljningsmedlen; samt

4) till Veterinärinrättningen i Skara för budgetåret 1944/45

under nionde huvudtiteln anvisa ett anslag av. . kronor 12,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall och förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Siv Schiöter.

437467. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:402 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en statens högre skogsskola. s. 15 i texten
  2. JoU 1944:64 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av veterinärinrättningen i Skara m. m. s. 15 i texten