Angående omorganisation av veterinärinrättningen i Skara m. m
1944-03-03 · 88 sidor, varav 86 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 86 av 88 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1944:188, Angående omorganisation av veterinärinrättningen i Skara m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj-.ts proposition nr 188.
1
Nr 188.
Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av veterinärinrättningen i Skara m. m.; given Stockholms
slott den 3 mars 1944.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF.
Fritiof Domö.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
mars 1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför föredraganden,
statsrådet Domö.
I årets statsverksproposition (nionde huvudtiteln, punkt 62) har Kungl.
Maj:t på min föredragning föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till Veterinärinrättningen i Skara för budgetåret 1944/45
beräkna ett anslag av 10,500 kronor.
Enligt Kungl. Majds bemyndigande den 3 oktober 1942 tillkallade jag den
16 samma månad såsom sakkunniga att i enlighet med angivna riktlinjer
verkställa utredning och avgiva förslag rörande veterinärinrättningens i Skara
framtida användning och i samband därmed stående frågor godsägaren G. A.
von Hofsten, Kilagården, tillika ordförande, rektorn vid veterinärhögskolan,
Bihang lill riksdagens protokoll 19H. t sami. Nr 18S. 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
- Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
professorn C. E. G. Forssell, professorn K. J. Eriksson och sekreteraren hos
Skaraborgs läns hushållningssällskap P. E. Enderstein.
De sakkunniga, vilka antogo benämningen veterinärinrättningssakkunniga,
avgåvo den 20 oktober 1942 betänkande med förslag rörande veterinårinrättningcns
i Skara framtida användning m. m. (stat. off. utr. 1942:43). Enligt
förslaget skulle till veterinärinrättningen förläggas dels en vetenskaplig forsknings-
och försöksinstitution och dels en klinik för husdjurssjukvård. Över
betänkandet avgåvos efter remiss yttranden av statskontoret, justitiekanslersämbetet,
medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, riksräkenskapsverket,
chefen för armén, allmänna lönenämnden, styrelsen för
lantbrukshögskoian, styrelsen för veterinärhögskolan, styrelsen för veterinärinrättningen
i Skara, länsstyrelserna och hushållningssällskapens förvaltningsutskott
i Jönköpings, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs
län, lantbruksakademien, stadsfullmäktige i Skara, styrelsen för institutet
för husdjursförädling, Svenska veterinärläkarföreningen, Sydvästra Sveriges
veterinärförening, Skaraborgs läns veterinärförening, Sveriges smides&
mekaniska verkstadsidkares riksförbund ävensom Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget.
Medicinalstyrelsen överlämnade utlåtanden från statens
veterinärbakteriologiska anstalts nämnd, Svenska länsveterinärföreningen och
Svenska distriktsveterinärföreningen. Chefen för armén åberopade utlåtande
från arméförvaltningens intendenturdepartement. Vid styrelsens för lantbrukshögskoian
yttrande fogades utlåtande från högskolans försöksnämnd.
Styrelsen för veterinärhögskolan överlämnade utlåtande från högskolans lärarkollegium.
Länsstyrelserna i Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs
samt Skaraborgs län överlämnade utlåtanden från vederbörande länsveterinärer.
Sedermera inkom från Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget en den 3
mars 1943 dagtecknad skrivelse, enligt vilken bolaget, under förutsättning att
veterinärinrättningssakkunnigas förslag komme att i huvudsakliga delar genomföras,
förband sig att till statsverket överlämna dels för anläggandet av
den försöksavdelning, som de sakkunniga föreslagit, 233,600 kronor, dels för
driften vid avdelningen under de två första verksamhetsåren 48,675 kronor
årligen, varjämte bolaget meddelade, att beloppet om 233,600 kronor komme
att av bolaget utbetalas successivt efter överenskommelse samt de årliga beloppen
i förskott vid vartdera verksamhetsårets början.
Med skrivelse den 30 oktober 1943 överlämnade medicinalstyrelsen en av
chefen för styrelsens veterinärbyrå, medicinalrådet Axel Alegren upprättad,
den 22 i samma månad dagtecknad promemoria angående behovet av forskningsanstalt
med försöksgård för utforskande och bekämpande av ofruktsamhet
och bristsjukdomar hos husdjur, i vars synpunkter medicinalstyrelsen
uttalade sitt instämmande. I promemorian framhölls, bland annat, det
önskvärda i att en kompletterande utredning verkställdes angående veterinärinrättningens
i Skara omorganisation, helst under medverkan av särskilda
sakkunniga. Utredningen borde avse dels inrättningens omorganisation till
en anstalt för forskning i första hand beträffande sterilitet men även i den
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
3
omfattning, som nämnda sakkunniga kunde anse lämplig, beträffande de
egentliga bristsjukdomarna, dels inrättandet av en klinikavdelning i Skara.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 december 1943 tillkallade jag
sistnämnda dag expeditionschefen i jordbruksdepartementet G. A. Bouveng
att verkställa överarbetning av veterinärinrättningssakkunnigas betänkande,
varjämte jag förordnade professorerna vid veterinärhögskolan K. J. Eriksson
och N. P. Lagerlöf, professorn vid lantbrukshögskolan A. K. O. Svanberg och
statskonsulenten B. H. Ryde att såsom sakkunniga biträda vid överarbetningen.
Med skrivelse den 10 februari 1944 har utredningsmannen överlämnat en
promemoria angående verkställd överarbetning av veterinårinrättningssakkunnigas
betänkande. I skrivelsen har utredningsmannen anmält, att mellan
honom och de sakkunniga uppnåtts fullständig enighet i alla prövade frågor.
över promemorian ha efter remiss utlåtanden avgivits av statskontoret,
medicinalstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen,
riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden, styrelsen för lantbrukshögskolan,
styrelsen för veterinärhögskolan, styrelsen för veterinärinrättningen
i Skara, institutet för husdjursförädling och Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget.
Historik m. m.
Veterinärinrättningen i Skara, vilken är den äldsta veterinärvetenskapliga
undervisningsanstalten i riket, grundades år 1774 av lektorn, sedermera professorn
Peter Hernqvist. Genom Kungl, brev den 8 maj 1775 uppläts hemmanet
Brogården invid Skara till lasarett för sjuka kreatur. Sedermera
lämnade Kungl. Majit anslag dels av engångskaraktär till byggnadshjälp för
uppförande av sjukstallar, apotek, anatomisal, smedja m. m. dels ock årligen
till löner åt en föreståndare och en adjunkt samt till inköp av medicin
och instrument.
Vid Hernqvists död år 1808 erhöll inrättningen på grund av fyra särskilda
testamentariska förordnanden större delen av Hernqvists efterlämnade egendom,
bland annat dennes fastigheter, bestående av Horshaga kvarn, s/s mantal
i rusthållet Forsen, åtskilliga tomter, stads- och domkyrkojordar samt
skogslotter. Av fastigheterna hade Hernqvist anslagit Horshaga kvarn såsom
löneförbättring åt föreståndaren, viss del av rusthållet Forsen med torp
och kvarn jämte en tomt i Skara åt adjunkten samt ytterligare särskilda
fastigheter åt vid inrättningen anställd smed och apoteksföreståndare. Ett
jordområde örn c:a 25 tunnland hade avsatts till underhåll med fri kost under
lästerminerna åt sju behövande bland inrättningens elever. Sedermera lia
jämväl andra, smärre donationer tillfallit veterinärinrättningen.
Närmare redogörelse rörande veterinärinrättningens tillkomst och utveckling
återfinnes i veterinärinrättningssakkunnigas betänkande sid. 5—10.
Hernqvists testamentariska dispositioner till förmån för veterinärinrättningen
i Skara äro återgivna i betänkandet å sid. 59—65.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Veterinärinrättningssakkunniga ha i sitt betänkande iämnat en redogörelse
för de nuvarande förhållandena vid veterinärinrättningen. Av denna redogörelse
må här återgivas följande.
Verksamheten vid veterinärinrättningen förlöper numera i huvudsak efter
två linjer, nämligen undervisning i hovbeslag samt djursjukvård. Den praktiska
undervisning i behandling av enklare åkommor hos husdjuren, varom
gällande stadga talar, torde numera endast förekomma i samband med behandlingen
av sjuka djur, och i mycket begränsad utsträckning. Särskilda
kurser för sådan undervisning ha icke varit anordnade.
För meddelande av undervisningen i hovbeslag anordnas årligen en kurs,
som såvitt angår utbildningen av civila hovslagare i överensstämmelse med
stadgans anvisning pågår under cirka fyra månader, i regel under tiden november—mars
med avbrott för julferier. Utbildning av militära hovslagare,
för vilka kursen enligt stadgan beräknas till sex månader, förekommer icke
numera. Rörande omfattningen av denna verksamhetsgren hänvisas till
nedanstående uppställning över antalet hovslagarelever och antalet utförda
hovbeslag under senaste 10-årsperiod.
Antal
Antal
Antal
Antal
År
hovslagar-
utförda
År
hovslagar-
utförda
elever
beslag
elever
beslag
1932........
......... 12
7,035
1937........
.......... 7
6,934
1933........
......... 12
7,180
1938........
.......... 6
6,059
1934........
......... 12
7,057
1939........
5,601
1935........
......... 10
7,129
1940........
......... 6
5,617
1936........
......... 12
7,332
1941........
......... 81
5,875
Antalet elever i hovbeslagskursen får stadgeenligt icke överstiga tolv, såvitt
angår den civila utbildningen. Detta antal har, såsom synes av förestående
tablå, som regel hållits intill år 1937.
Den påtagliga nedgången under senare år av antalet utförda hovbeslag säges
åtminstone delvis bero på att de vid veterinärinrättningen utbildade hovslagama
undan för undan slagit sig ned såsom hovslagare i den Skara omgivande
bygden och där börjat praktik.
Planer för den undervisning, som meddelas vid veterinärinrättningen, fastställas
årligen av medicinalstyrelsen.
Vad angår djursjukvården vid veterinärinrättningen belyses dess omfattning
under de senaste tio åren av följande statistiska uppgifter.
År
1932
1933
1934
1935
1936
1937
1938
1939
1940
1941
Antal
behandlade
Därav å
sjukdoms-
sjukstall
fall
2,940
63
2,798
81
2,572
63
2,620
68
2,323
73
1,199
52
1,135
34
1,597
44
, 1,039
44
1,218
30
Antal
Antal
operatio-
foder-
ner
dygn
235
622
242
1,010
246
1,073
241
701
200
824
165
900
136
523
181
800
110
889
103
345
Härav lia 3 måst avbryta utbildningen på grund av militärtjänstgöring.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Lönestaten för veterinärinrättningen beträffande budgetåret 1941/42 har
följande utseende.
Förestån-
dare
Instruk-
tionssmed
Hov-
slagare
Foder-
marsk
Stalldräng
3,900: - 1,000: —
1,900: —
800: —
2,100: —
600: —
1,560: -
1,370: —
1,150: —
—
900: —
_
_
_
390: —
342:48
287:50
2,976: —
1,536: - 263: 58
958:09
720: —
612: —
99: 64
_
_
Kompensation för familjepension....
—
87:-
87:-
78: —
Summa kronor
10,576: —
5,399: 58
3,094: 73
2,519: 48
2,127:50
Till förut angivna avlöningsförmåner komma kristillägg enligt härför gällande
bestämmelser.
Samtliga ifrågavarande befattningshavare åtnjuta fri bostad inom inrättningen.
Föreståndaren och instruktionssmeden ha att härför vidkännas avdrag
å lönen med 500 kronor respektive 300 kronor. Sistnämnda båda befattningshavare
äro därjämte skyldiga att själva sörja för underhållet av
de av dem bebodda lägenheterna.
Å samtliga löner avgå pensionsavgifter.
Veterinärinrättningens inkomster och utgifter för budgetåret 1941/42 framgå
av följande uppställning.
Inkomster:
Statsanslag (inkl. kristill
lägg)
.............. 14,934: 63
Arrendemedel ........ 4,548: 93
Intressemedel ........ 1,792: 24
Klinikavgifter ........ 4,309:30
Inkomster av smedjan . . 600: —
Hyresmedel .......... 800: —
övriga inkomster...... 16,762: 62
Summa kronor 43,747: 72
Utgifter:
Avlöningar............ 26,432: 06
Bränsle, lyse, vatten .... 373: 29
övriga expenser ...... 637: 29
Underhåll av byggn..... 2,622:24
Underhåll av skogar o.
vägar .............. 116: 20
Inventarier............ 49: 82
Renhållning .......... 456: 23
Foder ................ 218: 12
Brandstodsavgifter .... 292: 72
Skatter och onera .... 1,466: 65
Utgifter i övrigt ........ 9,131: 82
Summa kronor 41,796: 44
Veterinärinrättningens utgifter bestridas i första hand av avkastningen av
till inrättningen upplåtna fastigheter och kapital samt inkomsterna från kliniken
och smedjan. Under senare tid har statsanslaget årligen utgjort, t. o. m.
budgetåret 1939/40 8,500 kronor, för budgetåret 1940/41 11,500 kronor, för
budgetåret 1941/42 13,500 kronor samt för budgetåret 1942/43 14,700 kronor.
Jämlikt medgivande av 1914 års riksdag har Kungl. Maj:t den 10 september
1914 lämnat veterinärinrättningen ett lån å 28,000 kronor för uppförande
av arrendatorsbostad, foderlada m. m. och stallbyggnad å Brogården. Beloppet
kvarstår alltjämt oreglerat såsom en inrättningens skuld till statsverket.
Ränta å skuldbeloppet har ej utgått.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Veterinärinrättningssakkunniga ha — med erinran att tillstånd till försäljning
lämnats beträffande vissa under veterinärinrättningens disposition stående
fastigheter — lämnat följande redogörelse för veterinärinrättningens
sammanlagda tillgångar per den 1 juli 1942.
Fastigheter, vilka ej beröras av föreliggande försäljningstillstånd,
taxeringsvärde .......................... kronor 261,100: —
Fastigheter, försålda, köpeskillingarna innestå hos statskontoret
........................................ » 23,600: —
Fastigheter, ännu ej försålda, beträffande vilka försäljningstillstånd
erhållits............................ » 18,000: —-
Prof. Hemqvists donationsfond...................... » 30,821: 69
E. U. Ugglas donationsfond ........................ » 500: —
A. Hellstadius donationsfond........................ » 166: 66
N. Thunbergs donationsfond........................ » 349: 66
C. Löwenskiölds donationsfond...................... » 2,500: —
Fonderade medel i övrigt .......................... » 19,448: 95
Summa kronor 356,486: 96.
De fastigheter, som stå under veterinärinrättningens förvaltning, äro delvis
belägna i Skara stad. Rörande den rättsliga grunden för veterinärinrättningens
innehav råder i åtskilliga hänseenden oklarhet. På begäran av veterinärinrättningssakkunniga
har kammarkollegiet företagit en utredning i
ämnet. Resultaten härav innefattas i kollegiets yttrande den 25 april 1942 till
de sakkunniga med därvid fogade sex särskilda promemorior. Härjämte ha
de sakkunniga från t. f. borgmästaren i Skara erhållit vissa kompletterande
uppgifter. Kammarkollegiets och t. f. borgmästarens utredningar äro återgivna
i betänkandet å sid. 66—86. Med ledning av den sålunda gjorda utredningen
och kända omständigheter i övrigt lia de sakkunniga lämnat följande
redogörelse för de av veterinärinrättningen innehavda fastigheternas ursprung
och natur.
1. Institutionen. Institutionstomten, d. v. s. den mark, varå byggnaderna
(föreståndarbostad, sjukstall, klinikbyggnad, smedja och arkiv) äro belägna,
utgör en del av hemmanet Brogården, som utbrutits och numera taxeras särskilt
för sig. Taxeringsvärdet å denna tomt, som alltså är statsegendom, är
108.400 kronor.
2. Hemmanet Brogården1. Denna fastighet, som utgjorde lektorsprebendehemman
i Skara, uppläts enligt Kungl. Maj:ts beslut den 8 maj 1775 för ett
djurlasarett vid veterinärinrättningen. Den 12 juli 1810 beslöt Kungl. Maj:t, i
avvaktan på slutligt avgörande av vissa rörande veterinärinrättningen uppkomna
frågor, att inrättningen skulle förbliva i Skara och Brogården såsom
dittills vara förenad därmed. I och med fastställandet av inrättningens första
reglemente år 1813 synes Brogårdens bibehållande vid inrättningen få betraktas
såsom definitivt. Nu gällande taxeringsvärde å hemmanet Brogården är
88.400 kronor.
3. Tomt 107 b av Metes 2. Denna fastighet tillföll veterinärinrättningen
genom enskild donation av överdirektören A. Norling år 1845. Nuvarande
taxeringsvärde är 7,000 kronor.
4. Tomt 371, transformatortomt. Denna tomt är utbruten från hemmanet
Brogården och uppläts under nyttjanderätt till utrymme för en transformator
1
Jfr prop. 1943:109.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr ISS.
station genom Kungl. Majlis beslut elen 18 oktober 1907 och den 13 december
1920. Nuvarande taxeringsvärde är 7,800 kronor.
5. Hederstorpet (stadsäga A72). Denna fastighet tillhörde ursprungligen
överdirektören A. Norling och inköptes med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den
3 maj 1822 av statsmedel för veterinärinrättningens räkning. På sistone har
försäljning av denna fastighet till Skaraborgs läns hushållningssällskap blivit
ifrågasatt1. Fastigheten är för närvarande taxerad till 13,000 kronor.
6. Ängaberget (stadsäga 52S). Denna fastighet, som torde lia tillhört Norling,
förvärvades av kronan med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 3 maj
1822. Fastigheten har under 1942 försålts för en köpeskilling av 10,500 kronor
med stöd av Kungl. Maj:ts förordnande den 17 oktober 1941.
7. Baden (stadsäga 579). Denna fastighet har samma ursprung som under
p. 6 omförmälda lägenheten Ängaberget. Den förvärvades av kronan för
veterinärinrättningens räkning år 1822. Även lägenheten Baden har försålts
under 1942 med stöd av Kungl. Maj:ts förordnande den 17 oktober 1941 fölen
köpeskilling av 4,100 kronor.
8. Balsum (stadsäga 592). Denna fastighet torde motsvara ett antal lotter,
som vid en den 2 december 1799 fastställd förrättning för delning av Skara
stads södra skog tillädes vissa tomter i staden. Balsum torde till större delen
vara att hänföra till de skogslotter, som enligt Hernqvists testamente donerats
till veterinärinrättningen nied bestämmelse, att lotterna skulle styckevis föisäljas
under öppen auktion och försäljningsmedlen tillfalla inrättningens
kassa. I Balsum torde dessutom ingå ett utskifte till lägenheten Fribergsäng
(jfr nedan). Kungl. Maj:ts förordnande om försäljning av vissa fastigheter
den 17 oktober 1941 omfattar även Balsum men försäljningen har ännu ej
kommit till stånd. Nuvarande taxeringsvärde är 6,200 kronor.
9. Fribergsäng (stadsäga 597). Denna fastighet tillhör den grupp, som för
veterinärinrättningens räkning inköptes 1822 efter överdirektören Norling.
Den har under 1942 försålts för en köpeskilling av 3,000 kronor jämlikt Kungl.
Maj:ts förordnande den 17 oktober 1941.
10. Lerlidsgärdet (stadsäga A35). Denna fastighet ingår i den Hernqvistska
donationen. Dess nuvarande taxeringsvärde är 1,200 kronor.
11. Lilla Bergsgärdet (stadsäga AA9) ingår likaledes i den Hernquistska donationen.
Nuvarande taxeringsvärde är 800 kronor.
12. Hemmanet Forsen. Hernqvist testamenterade sin andel i detta hemman,
tre åttondedelar, vartill jämväl synes ha hört torpet Lilla Forsen. Fastigheten
hör till dem som komma att försäljas jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande
den 17 oktober 1941. Nuvarande taxeringsvärde är 11,800 kronor.
13. Ytterligare redovisas såsom veterinärinrättningens egendom skogsmark
under Brogården, Ängaberget, Baden, Balsum och Fribergsäng. Häri ingår
alltså mark av såväl statlig som donationskaraktär. Taxeringsvärdet a här
berörda egendom utgör för närvarande 34,500 kronor.
Beträffande de förenämnda fastigheter, vilka sålts eller komma att försaljas
på grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 oktober 1941, nämligen
Ängaberget, Fribergsäng, Baden och Balsum samt borsen, har Kungl. Maj .t
tillika föreskrivit, att köpeskillingarna för fastigheterna såvitt angår Balsum
och Forsen (donationsjord) skola tillföras veterinärinrättningens donationskapital
samt, såvitt angår Ängaberget, Fribergsäng och Baden, skola i avbidan
på Kungl. Majlis beslut angående den slutliga dispositionen av samma
medel inbetalas till statskontoret och av statskontoret redovisas å särskild
diversemedelstitel såsom innestaende a statsverkets räkning. Vidare har Kungl.
Majit medgivit, att veterinärinrättningen får för inrättningens drift disponera
den årliga avkastningen av de för fastigheterna Balsum och Forsen fonderade
försäljningsmedlen.
1 Jfr prop. 1943: 109.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Veterinärinrättningens fastigheter innehålla följande inägojord:
Brogården med Grindstorpet ............................ c:a 51 hektar
Hederstorpet .......................................... c;a iq hektar
Sammanlagt c:a 61 hektar.
Under senare tid ha framkommit skilda förslag till omläggning av veterinärinrättningens
verksamhet. Sålunda framhöllo riksdagens år 1930 samlade
revisorer vikten av att utredning snarast möjligt verkställdes rörande inrättningens
upphörande såsom statlig institution.
Vid år 1933 beslutad omreglering av veterinärväsendet förutsattes emellertid,
att inrättningen skulle bibehållas, varvid föreståndaren ansågs böra åläggas
att tjänstgöra såsom distriktsveterinär i ett nybildat Skara veterinärinrättnings
distrikt, som skulle ersätta det till indragning föreslagna Axvalls veterinärdistrikt.
Anordningen ansags dock icke lämpligen kunna genomföras
förrän såväl föreståndartjänsten vid inrättningen som berörda distriktsveterinärtjänst
bleve vakanta. Den nya anordningen har ännu icke genomförts och
befattningen som distriktsveterinär i Skara veterinärinrättnings (Axvalls)
distrikt uppehälles sedan år 1937 av vikarie.
I skrivelse den 2 juli 1941 har medicinalstyrelsen förordat, att veterinärinrättningen
i Skara bibehålies såsom statlig institution med hänsyn dels till
fördelen av att i trakten fortfarande funnes tillgång till en förstklassig husdjur
jukvård, dels till angelägenheten av att möjligheterna till hovslagareutbildning
icke förminskades och dels till önskvärdheten att erhålla en anstalt
för veterinärvetenskaplig försöksverksamhet.
Närmare redogörelse för de framkomna förslagen till omläggning av veterinärinrättningens
verksamhet återfinnes i betänkandet sid. 18—23.
Veterinärinrättningssakkunnigas förslag.
Förslagets huvudsakliga innebörd. Veterinärinrättningen
i Skara skall framdeles ha till uppgift, dels att utgöra en för Skaraborgs och
kringliggande län central sjukvårdsanstalt för husdjur, dels att meddela fullständig
undervisning i hovbeslag samt i hov- och klövvård, dels ock att bedriva
pa systematiska försök grundade vetenskapliga undersökningar rörande
husdjurssjukdomar och dessas samband med miljöbetingade förhållanden.
Härjämte bör, i den mån så prövas möjligt och lämpligt, vid inrättningen
anordnas kortare demonstrationskurser i djurvård för allmänheten. I sin
verksamhet bör veterinärinrättningen stå i livlig förbindelse med andra för
djursjukvården eller veterinärvetenskaplig forskning och undervisning verksamma
anstalter och institutioner.
Veterinärinrättningen, som är avsedd skola stå under ledning av en styrelse
örn fem personer, skall bestå av två avdelningar, klinikavdelningen och
försöksavdelningen. Klinikavdelningen, vilken bör förestås av inrättningens
chef i lönegrad A 30, benämnd professor, skall omfatta den till kliniken an
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
9
slutna djursjukvården samt den till smedjan knutna undervisningen i hovbeslag
m. xn. Försöksavdelningen, vilken bör förestås av en försöksledare i
lönegrad A 28 som föreståndare, skall omfatta den forskningsverksamhet,
som bedrives med utnyttjande av inrättningens försöksjordbruk. Forskningsverksamheten
skall företrädesvis ha till syfte att utforska husdjurssjukdomarna
med hänsyn till deras beroende av jordbrukets skötsel och fodrets
sammansättning.
För förslagets genomförande erforderliga kostnader av engångsnatur —
örn- och nybyggnadsarbeten, inredning och utrustning m. m. — beräknas
uppgå till 518,300 kronor, varav 284,700 kronor belöpa å klinikavdelningen
och 233,600 kronor å försöksavdelningen.
De årliga kostnaderna beräknas uppgå till i i*unt tal 109,100 kronor, varav
60,427 kronor belöpa å klinjkavdelningen och 48,675 kronor å försöksavdelningen.
Härifrån avgå veterinärinrättningens egna inkomster av olika slag,
uppskattade till sammanlagt 16,500 kronor, vilket belopp avräknas å omkostnadsstaten.
Följande statsanslag anses bliva erforderliga.
Engångsanslag.
Byggnadsarbeten, reservationsanslag ..................
Instrumentutrustning m. m., reservationsanslag........
Anskaffning av levande och döda jordbruksinventarier,
reservationsanslag ...............................
kronor 388,900
» 61,700
» 67,700
Årliga anslag.
Avlöningar, förslagsanslag ......
Omkostnader, förslagsanslag .....
Materiel m. m., i-eservationsanslag
kronor 55,600
» 27,000
» 10,000
I samband med nyorganisationen bör statsverkets fordran hos veterinärinrättningen
å 28,000 kronor avskrivas.
Den beslutade sammanslagningen av befattningarna som föreståndare för
veterinärinrättningen och distriktsveterinär i Skara veterinärinrättnings (Axvalls)
distrikt bör upphävas.
Av veterinärinrättningens nuvarande personal torde flertalet kunna överföras
till den nya staten. Endast föreståndaren och instruktionssmeden äro
för närvarande uppförda å ordinarie stat. Huruvida föreståndaren skall övertaga
någon av befattningarna såsom klinikförestandare eller försöksledare,
skall bliva beroende på det sakkunnigeförfarande, som förutsattes skola föregå
dessa befattningars tillsättande. I den man de ordinarie befattningshavarna
icke överföras till den nya staten, skola de uppföras på särskild indragningsstat.
I särskilt yttrande har professo™ Eriksson framhållit, att försöksledaren
borde placeras i lönegrad A 30.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Motiveringen till förslaget. Vid utformandet av förslaget ha
veterinärinrättningssakkunniga förklarat sig ha tagit största hänsyn till nödvändigheten
att i rådande läge söka begränsa statsverkets kostnader. Detta
innebure, att det framlagda förslaget utgjorde det minimum, som erfordrades
för planernas genomförande och för att veterinärinrättningen i framtiden
skulle bliva till den nytta och giva det ekonomiska utbyte, vartill åtgärderna
syftade. Därest de framlagda förslagen och därmed sammanhängande anslagsberäkningar
i väsentliga avseenden komme att nedskäras, bleve sannolikt
följden den att verksamheten vid inrättningen icke kunde få den omfattning
och den auktoritet hos allmänheten, som de sakkunnigas uppläggning
av frågorna syftade till. Läget vore alltså enligt de sakkunnigas mening det,
att veterinärinrättningens omorganisation, örn den skulle bliva av värde,
mäste göras grundlig. Såsom alternativ häremot stöde endast veterinärinrättningens
fullständiga nedläggande. Dess bibehållande i nuvarande skick syntes
icke motiverat ur sakliga synpunkter.
Moderniseringen av djurkliniken kommer, enligt vad veterinärinrättningssakkunniga
anfört, att bliva av utomordentligt stor betydelse för tryggandet
av de stora värden, som husdjursbeståndet inom Västgötalänen och kringliggande
bygder representerar. Till belysande av antalet av de hästar och
nötkreatur, som finnas inom de län från vilka material skulle kunna införas
till kliniken i Skara, ha de sakkunniga åberopat följande tabell.
Antal hästar och nötkreatur enligt husdjursräkningen 3 juni 1941.
Län
Hästar
3 år och
däröver
st.
Unghästar
och föl
st.
Summa
hästar
st.
Oxar,
tjurar, kor,
. ungnöt
st.
Kalvar
st.
Summa
nötkreatur
st.
Skaraborgs..............
Älvsborgs ..............
Göteborgs och Bohus....
Hallands ..............
37,238
29,444
16,606
20,490
21,521
14,468
9,223
4,606
6,256
4,708
51,706
38,667
21,212
26,746
26,229
186,076
152,365
66,589
90,673
124,126
30,543
27,691
14,891
20,057
21,947
216,619
180,056
81,480
110,730
146,073
Jönköpings..............
Summa
125,299
39,261
164,560
619,829
115,129
734,958
I anslutning till tabellen ha de sakkunniga anfört följande.
Som synes av tabellen är antalet hästar över tre år icke mindre än 125,000
och unghästar 39,000, eller sammanlagt 164,000. Värdet av denna stock under
normala förhållanden, lågt räknat, rör sig om cirka 100,000,000 kronor.
Antalet nötkreatur, inberäknat kalvar, är icke mindre än cirka 735,000, vilken
stock normalt torde betinga ett värde av minst 200,000,000 kronor. Det är
självklart, att inom ett sa stort djurbestånd det måste förekomma en stor
mängd sjukdomsfall, som kräva en sadan vård, att den icke med hopp örn
framgång kan lämnas hos vederbörande djurägare. Vidare måste förekomma
fall, vilka visserligen kunna behandlas hos djurägaren, men för vilka sjukdomstiden
blir onödigt lång genom att hemmavården blir bristfällig. Denna
förlängning av sjukdomstiden vållar djurägaren, särskilt då det gäller hästar,
förluster även i så måtto att djuren ej kunna utnyttjas för arbete. Härtill
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
komma förlusterna genom den arbetstid, som åtgår för djurens vård. Detta
gäller särskilt sådana sjukdomar, som kräva kirurgisk behandling.
Såsom nämnts förekommer ett mycket stort antal fall, där man nu tvingas
till att slakta djuren eller desamma bliva i minskad grad brukbara, men
vilka skulle kunna gå till hälsa eller djuren få en ringare grad av invaliditet,
därest det funnes möjlighet alt lämna dem behandling på en modernt
utrustad klinik. Som exempel härpå behöver endast framhållas det stora
antalet hovlidanden, bl. a. hovkräfta, vidare mank- och nack fistlar, svarartade
sårskador, lidanden med varbildningar i leder och senskidoi, allt sjukdomar,
i följd av vilka patienten nu ofta går förlorad men som vid operativ
behandling på en klinik utan svårighet skulle kunna få en lycklig utgång.
Man kan av veterinärhögskolans statistik få en ungefärlig uppfattning om
värdet av stationär klinikbehandling för hästar och nötkreatur. Denna statistik
visar att cirka 60 procent av de å kirurgiska stationärkliniken intagna
hästarna under åren 1939—42 blivit friska, cirka 17 procent förbättrade och
resten oförbättrade, dödade eller avlidit. För nötkreaturens vidkommande lia
cirka 50 procent blivit återställda. Skandinaviska kreatursförsäkringsbolagets
statistik över skadefrekvensen bland försäkrade hästar i de Skara omgivande
länen visar, att under åren 1937—41 blevo per år icke mindre än
omkring 1,200 hästar utslagna på grund av sjukdomar av kirurgisk natur
Även om icke mer än 10 procent av dessa skulle lämpa sig för och kunnat
räddas genom klinikvård skulle dock detta ha betytt en mycket slör ekonomisk
vinst. „ ...... , . , ,
I betraktande av nyss anförda statistik later det saga sig att. det antal
djur, som vid Skara-kliniken kunde mottagas för vard, bleve tämligen ringa
i förhållande till sjukdoms- och skadefrekvensen i sin helhet och i förhållande
till hela det ifrågakommande djurbeståndet. Det får emellertid förutsättas
att för stationär behandling vid kliniken i första hand ifrågakomma
de djur, som ur avels- och allmän produktionssynpunkt äro värdefullast. A
andra sidan behöver någon tvekan icke råda därom att Skara-klinikens vårdplatser
bliva till fullo utnyttjade. Veterinärhögskolans^ kirurgiska klinik har
30 stallplatser och dessa äro i regel upptagna under årets flesta dagar Det
kan då ej lida tvivel om att Skara-kliniken med 16 vårdplatser och såsom
centrum för en avsevärt kreatursläkare bygd än den, som de Stockholm omgivande
länen representera, skall till fullo frekventeras i den utsträckning,
som dess resurser medgiva.
Vad hundarna beträffar så representera dessa stora värden, även örn de
icke ha någon större betydelse ur allmän nationalekonomisk synpunkt. För
kliniken i Skara skulle de ha avsevärd betydelse därigenom, att de skulle
kunna tillföra kliniken stora inkomster. I de län, som omgiva Skara, finnes
ett stort antal mycket värdefulla jakthundar och även sällskapshundar,
och det är intet tvivel om att kliniken i Skara skulle få en mycket stor uppgift
att fylla genom behandling av sjuka eller skadade hundar. Som framgår
av statistiken över de vid veterinärhögskolans kirurgiska klinik under
åren 1939—42 intagna 2,574 hundarna ha nämligen icke mindre än 2,128
blivit återställda eller omkring 80 procent. Antalet operativa ingrepp under
samina tid på hundar är icke mindre än 3,334. Även örn frekvensen vid
kliniken i Skara skulle komma att uppgå lill blott 25 procent av antalet
hundar vid veterinärhögskolan, skulle det dock innebära ej obetydliga inkomster
för kliniken, samtidigt som denna skulle tylla en mycket stor uppgift
genom vården av många värdefulla djur.
Veterinärvetenskaplig försöks- och forskningsverksamhet rörande bristsjukdomar
hos husdjuren. Veterinärinrättiiingssakkunniga framhålla, att in
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
rättningens forskningsuppgifter icke bliva mindre betydelsefulla än dess djursjukvårdande
med hänsyn till att bristsjukdomarna hos våra husdjur ha en
vidsträckt utbredning samt förorsaka landet och jordbruksnäringen årliga
förluster av mycket stora dimensioner. De sakkunniga ha härom yttrat.
Till bristsjukdomarna kunna hänföras:
L Ungdjurs- eller uppfödningssjukdomar, som yttra sig i störningar i den
normala tillväxten och ofta förlöpa med rachitiska skelett- och ledförändringar
som hamma djurens utveckling och nedsätta deras framtida användbarhet,
produktionsförmåga och motståndskraft mot yttre påkänningar av
?-ii?oS j h* kul,lna aven hänföras muskelsjukdomar (myositer) och kramptillstånd
(tetani) hos ungdjur av bristsjukdomskaraktär.
2. Skelett- och muskelsjukdomar hos vuxna djur, såsom benskörhet (osteomalaci),
mjölkhylta, vissa former av muskeldegenerationer och förlamningar.
, Ämnesomsättnings- och laktationssjukdomar hos nötkreatur såsom
skravelsjuka, acetonämi, puerperal hämoglobinuri och förlossningslamhet.
4. Vissa former av rubbningar i könsfunktionerna meri nmlni-minoai- cio_
Det ar givetvis vanskligt att uppskatta storleken av de förluster, som enbart
dessa sjukdomar förorsaka. Örn man räknar med att varje fall av rachitis
hos ungdjur (föl, kalvar och grisar) på grund av dödsfall, nödtvungna
nedslaktningar, bestående framtida skador och behandlingskostnader medför
ren, genomsnittlig värdeminskning på 50 kronor kommer man till en årlig
lorlustsiffra på över- en miljon kronor.
Ofruktsamheten förorsakar mångfaldigt större förluster. Även örn man
, ar mäste ia£a * betraktande, att endast en del av de könsrubbningar, som
-lantoras till ofruktsamhet, bero på brister i fodrets sammansättning, torde
man dock med säkerhet kunna uppskatta de årliga förlusterna i ofruktsamhet
hos nyssnämnda djurslag av bristsjukdomskaraktär i miljonvärden.
„ annan sjukdom med betydande utbredning inom hela landet är acetomumen
hos nötkreatur. Omkring 10,000—15,000 fall av acetonämi torde
ärligen komma under veterinärbehandling, och om förlusterna i form av
nedsatt mjölkavkastning som följd av sjukdomen beräknas till i genomsnitt
*uuu Kvalunven eleornora som töllö.
1 officiella sjukdomsstatistiken äro flertalet av dessa sjukdomar icke
specificerade och det bjuder därför svårigheter att erhålla en samlad bild
av bi istsjukdomarnas frekvens och av dem förorsakade förluster. Som exempe
kaa emebertid anföras benmjukheten (rachitis) hos ungdjur samt ofruktsamheten,
vilka i »Sveriges officiella statistik, hälso- och sjukvård, det civila
vetennarvasendet» redovisas under särskilda rubriker. En sammanställning
av veterinarbehandlade fall av dessa sjukdomar inom hela landet under
5-arsperioden 1938—1940 visar följande:
Antal veterinarbehandlade
fall
Rachitis Ofruktsamhet
1936 I 25,998
1937 23,022
1938 22,347
1939 20,377
1910 20,330
76,326
74,271
75,025
78,046
65,252
Medeltal per år 22.415
73,784
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
13
100 kronor per sjukdomsfall, kommer man även för denna sjukdom till årliga
förluster, som uppgå till miljonvärden.
I det föregående ha endast sådana sjukdomsfall räknats, som komma under
veterinärbehandling. Det verkliga antalet sjukdomsfall är säkerligen
mångdubbelt större, ehuru de icke veterinärbehandlade fallen i stort sett
torde kunna antagas vara av lindrigare karaktär. När det gäller bristsjukdomar
har man att räkna med latenta former, som icke manifestera sig
i tydligt uttalad sjukdom men det oaktat nedsätta djurens produktion i
större eller mindre grad. Härtill kommer, att latenta bristsjukdomar med all
sannolikhet utgöra predisponerande orsaker till en mångfald andra sjukdomar
hos våra husdjur av både infektiös och icke infektiös natur.
Det torde knappast innebära någon överdrift om man påstår, att bristsjukdomarna
hos våra husdjur sammanlagt förorsaka direkta och indirekta
förluster, som kunna uppskattas till 100-talet miljoner kronor årligen.
Den vetenskapliga forskning, som under de senare åren bedrivits på bristsjukdomarnas
område, har kastat nytt ljus över deras väsen och även i en
del fall anvisat medel för botande av redan utbrutna sjukdomar. Målet för
bristsjukdomarnas bekämpande bör emellertid vara att undanröja orsakerna
till deras uppkomst, och för detta ändamål erfordras ett omfattande forskningsarbete
för att söka klarlägga sambandet mellan å ena sidan sjukdomarna,
å andra sidan fodrets sammansättning med avseende på biologiskt verksamma
substanser, vilka i sin tur sammanhänga med jordens gödsling och
bearbetning. Uppenbart är nämligen, att jordens näringstillstånd i väsentlig
grad inverkar på vegetationens sammansättning, dess innehåll av näringsbeståndsdelar,
mineralämnen och vitaminer, vilka i huvudsak äro avgörande
för fodrets värde ur djurnäringssynpunkt.
Forskningsarbetet vid den planerade försöksinstitutionen skulle sålunda i
stora drag gå ut på att genom varierande gödsling och bearbetning av jorden
vid det till försöksavdelningen knutna jordbruket framställa foder av
växlande men noga kontrollerad sammansättning, vars effekt sedan skulle
prövas på avdelningens djurmaterial, i huvudsak nötkreatur och svin. Försöksdjuren,
som skulle omfatta såväl vuxna nötkreatur som framför allt kalvar
och grisar, vilka kontinuerligt produceras inom den egna besättningen,
måste stå under fortlöpande klinisk veterinärkontroll, däri inbegripet blodoch
urinanalyser samt röntgenologiska skelettstudier. För planläggning och
genomförande av försöken, för biologisk kontroll av fodermedlens vitamininnehåll
och för patologanatomiska undersökningar förutsättes, att försöksledaren
står i intim kontakt och samarbete med veterinärhögskolan. För
markkartering och upprättande av gödslingsplaner bör försöksledaren samarbeta
med lantbrukshögskolans anstalt för jordbruksförsök, och för kemiska
jord- och fodermedelsanalyser bör samarbete upprätthållas med lantbrukskemiska
kontrollstationen i Skara.
Sakkunniga äro av den bestämda uppfattningen alt ett forskningsarbete
på hithörande område, sådant det i stora drag skisserats, skulle bliva av
mycket stor betydelse för hela vår husdjursskötsel.
Genom det av staten understödda 1''örädlingsarbetet inom våra husdjursraser
ha djurens produktionsanlag undan för undan förbättrats, men betingelserna
för att dessa produktionsanlag till fullo skola kunna utnyttjas genom
det svenska jordbrukets egen produktion av en fullvärdig djurnäring äro icke
överallt tillfinnandes. Inom stora områden av landet är den egna produktionen
av fodermedel i kvalitativt avseende så bristfällig, att produktionskraftiga
och mera fordrande djur endast med svårighet kunna hållas och då
ofta nied dåligt ekonomiskt utbyte. Detta gäller i främsta rummet de mindre
jordbruken, som i vårt land äro de ojämförligt talrikaste. Förbättring av
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
miljöbetingelserna, så att de bättre svara mot djurens produktionsanlag,
framstår som en viktig angelägenhet. Särskilt med hänsyn till de väldiga förluster,
som bristsjukdomarna förorsaka, och som i det föregående antytts,
måste det anses vara ett betydelsefullt statsintresse att genom förebyggande
åtgärder kunna undanröja orsakerna till sjukdomarnas uppträdande. Så
länge jordbrukets driftkostnader måste belastas med väldiga omkostnader
för förluster och minskade djurvärden som följd av bristsjukdomar, är del
icke möjligt att åstadkomma den rationalisering och det förbilligande av
jordbruksdriften, som ytterst bör vara målet för jordbruksnäringens framtida
utveckling. Först därigenom skulle den sänkning av levnadsomkostnaderna
för landets befolkning, som är beroende av jordbrukets driftkostnader,
kunna komma till stånd. Till sådana mål syftar den föreslagna försöks-
och forskningsverksamheten och det kan gott "sägas att resultaten ligga
inom räckhåll. De kostnader, som den planerade försöksverksamheten kommer
att medföra, torde i belysningen av det sagda kunna betraktas såsom
skäligen blygsamma. Enbart en ringa förbättring av produktionsbetingelserna
för våra nötkreatur skulle mångdubbelt täcka dessa kostnader.
Tydligt är att den planerade forskningsverksamheten kommer att ställa
stora krav på försöksledaren. Han måste vara veterinär kliniker och diagnostiker
samt behärska modern laboratorie- och försöksteknik med därtill
hörande biologiska och statistiska analysmetoder, varjämte han bör besitta
initiativkraft och självständig arbetsförmåga. Resultatet av försöksverksamheten
kommer i väsentlig grad att bliva beroende av försöksledarens vetenskapliga
och personliga kvalifikationer för ifrågavarande forskningsarbete.
Det är därför angeläget, att befattningen som försöksledare blir förenad med
sådana avlöningsförmåner, att kvalificerad sökande kan erhållas.
Veterinärinrättningens lokala betydelse m. m. En reorganisation av veterinärinrättningen
på sätt veterinärinrättningssakkunniga föreslagit skulle
enligt de sakkunnigas uppfatlning även få en särskild lokal betydelse, som ej
borde underskattas. Härom ha de sakkunniga yttrat.
Man kan peka på möjligheterna att utnyttja veterinärinrättningens resurser
i den undervisning, som bedrives vid lantmannaskolan i Skaraborgs län. Det
är en lockande tanke att i Skaraborgs län söka skapa en husdjursbetonad lantmannaskola
av verklig rangklass, till gagn icke blott för denna bygd utan för
hela landet. Lantmannaskolans elever skulle tack vare samarbetet med veterinärinrättningen
kunna bibringas tämligen grundlig kännedom örn de senaste
rönen beträffande husdjurens lämpligaste och mest ekonomiska utfodring
och örn allmän djurvård samt djursjukvård. Dc utexaminerade eleverna finge
föra ut de vunna erfarenheterna i bygderna och omsätta dem i praktiken. De
skulle härigenom säkerligen i sin mån kunna bidraga till förbättrade förhållanden
i fråga om djurvården och i varje fall väcka intresset för hit hörande
ting hos den jordbrukande befolkningen.
Slutligen bör vid övervägandet av här behandlade spörsmål även beaktas
de skäl av kulturhistorisk och pietetsmässig art, som tala för de planerade
åtgärdernas genomförande, ehuru dylika skäl givetvis icke kunna tillmätas
en avgörande betydelse, särskilt icke i nuvarande statsfinansiella läge.
Veterinärinrättningens rättsliga ställning. Veterinärinrättningssakkunniga
lia erinrat, att driften vid veterinärinrättningen uppehälles
av, frånsett inkomsterna av själva rörelsen, alltså kliniken och smedjan,
dels avkastningen av veterininrättningens fasta och lösa egendom, dels
ock statligt anslag. I den av veterinärinrättningen disponerade egendomen
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
15
inginge å ena sidan staten tillhörig fast egendom, som på ett tidigt stadium
upplåtits till inrättningen, och å andra sidan såväl fast egendom som kontanta
medel, vilka genom enskilda donationer tillförts inrättningen, ehuru
det numera torde vara ogörligt att med säkerhet fixera gränsen mellan de
olika slagen av tillgångar.
Beträffande inrättningens rättsliga ställning ha de sakkunniga vidare yttrat
följande.
Möjligheter förefinnas att uppfatta inrättningen såsom en enskild stiftelse,
som för uppehållande av sin rörelse erhållit statsmakternas bistånd i form av
anslagna jordegendomar och anvisade årliga anslag. Tänkbart är även att såsom
ett andra alternativ uppfatta veterinärinrättningen såsom företrädesvis
en offentligrättslig institution. I samma mån som staten under tidernas lopp
alltmer ekonomiskt intresserat sig för veterinärinrättningens verksamhet och
efter hand kommit att framstå såsom garant för denna, får tydligen det senare
alternativet en allt större tyngd.
Den första upprinnelsen till en veterinär undervisningsanstalt i Skara valett
enskilt initialiv. Professor Hemqvist synes ursprungligen helt privat inom
ramen för sin verksamhet som lektor vid läroverket lia bedrivit undervisning
i veterinärvetenskapen. Efter någon tid synes statsmakternas uppmärksamhet
lia fästs vid betydelsen av denna undervisning, och det intresse för saken,
som sålunda väcktes, tog sig uttryck genom att Hernqvist tillerkändes en
»pension», med vilken förbands skyldighet att meddela undervisning i viss utsträckning,
vidare genom upplåtande av hemmanet Brogården i syfte att
ordna lokalfrågan lii. m. samt genom anvisande av vissa anslag. Det får anses
vara genom statliga åtgärder av detta slag som undervisningsanstalten
egentligen konsliluerades. Detta faktum motsäges icke av den omständigheten,
att de knappa anslagen från staten icke gåvo tillräckliga resurser för en
ens efter tidens förhållanden ändamålsenlig undervisningsverksamhet. Den
omständigheten, att Hernqvist personligen vidkändes ekonomiska uppoffringar
för att öka dessa resurser, behöver ej heller rubba grundvalen för en
uppfattning, enligt vilken Skara-inrättningen vid sin tillkomst utgjorde en
institution av offentligrättslig karaktär. Att nu anförda synpunkter icke få
uppfattas såsom syftande till att förringa värdet av det initiativ, som ovedersägligen
är Hernqvists, eller av de personliga och ekonomiska offer, Hernqvist
redan i livstiden bragte för att fullfölja och främja verket, är uppenbart.
Det återstår då att undersöka i vad mån anstaltens karaktär av offentlig
institution undergick någon förändring i samband med Hernqvists frånfälle
och genom den nya ekonomiska grundval för den fortsatta undervisningsverksamhet,
som genom Hernqvists testamenten skapades. Ett närmare studium
av Hernqvists huvudtestamente av den 19 mars 1807 ger ledning härvidlag,
även om det med fog kan sägas att testamentets rätta tydning ur anförda
synpunkter icke är fullt klar. Tvekan kan således råda därom huruvida
Hernqvist åsyftat alt skapa en självständig stiftelse av privaträttslig natur eller
om meningen varit alt den donerade egendomen helt enkelt skulle bliva staten
tillhörig, att av statsmakterna disponeras för de i testamentet angivna ändamålen
och under iakttagande i övrigt av föreskrifterna i testamentena. Ordalagen
i huvudtestamentet — från de övriga testamentariska förordnandena
kan här bortses — lägga icke hinder i vägen för en tolkning i enlighet med
det senare alternativet. Åtskilliga andra omständigheter tala jämväl till förmån
för sistnämnda tolkning. En delegation, som den 12 juli 1812 tillsattes
med uppgift all befordra Hernqvists testamentariska förordnanden till verkställighet
och ali överhuvud taget avgiva förslag rörande inrättningens fram
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
tida organisation, konstaterade i betänkande av den 3 december samma år,
att de Hernqvistska donationsmedlen icke enbart för sig eller ens tillsammans
med hemmanet Brogården utgjorde en tillfredsställande ekonomisk
grundval för att inrättningen skulle kunna »skaffa det allmänna den båtnad,
som ändamålet fordrar», utan att härutöver anslag av allmänna medel bleve
erforderligt. Kungl. Majit utfärdade den 31 mars 1813 reglemente för veterinärinrättningen
och fastställde samtidigt Hernqvists testamente »på det sätt
det blifvit till verkställighet befordrat genom det föreslagna Reglementet ..
Samtidigt förordnade Kungl. Majit till förste lärare och lektor Sven Adolph
i<oiling, som erhöll fullmakt a denna beställning. Genom dessa åtgärder synas
statsmakterna ha velat övertaga ansvaret för inrättningens fortsatta bestånd
med utnyttjande av donationsmedlen enligt testators härom lämnade föreskrifter.
Endast de veterinärinrättningen omedelbart tillagda fastigheterna äro i
Hernqvists huvudtestamente förknippade med särskilda föreskrifter angående
användningen. De kontanta medel, som på grund av testamente tillfördes inrättningen
— efter realisation av viss egendom i boet efter Hernqvist — skulle
»Artis Veterinarie Dassan tillägnas» utan andra villkor än dem som få anses
innefattade i testamentets allmänna syfte, nämligen att främja det fortsatta
beståndet av en veterinär undervisningsanstalt i Skara.
De sakkunniga anse tor sin del, att den nuvarande veterinärinrättningen
kan betraktas såsom en statlig institution, vars verksamhet emellertid delvis
upprätthålles genom avkastningen av privata donationsmedel och som därför
måste anpassas efter de med dessa donationer förenade villkoren. Förutsättningar
för att man efter den planerade omorganisationen av inrättningen skall
kunna räkna med fortsatt utnyttjande av de tillgångar, som tillfallit inrättningen
på grund av testamenten, är att genom densamma det allmänna syftet
med testamentena icke trädes för nära. I den mån speciella testamentsföreskrifter
på grund av nutidens ändrade förhållanden befinnas mindre ändamålsenliga
och till följd härav icke vidare böra beaktas, torde Kungl. Majit
kunna bestämma härom.
Fråga uppkommer alltså därom, huruvida de allmänna riktlinjer för veterinärinrättningens
omdaning, som de sakkunniga uppdragit, innebära ett
sådant avsteg från det program för verksamheten, som får antagas ha föresvävat
Hernqvist, att hinder därigenom skulle uppkomma för att donationsmedlen
i fortsättningen skulle kunna tillgodogöras. När den egentliga veterinärundervisningen
vid inrättningen genom statsmakternas åtgöranden på
1880-talet bortföll, blev motsvarande fråga aktuell. Varken justitiekanslern
eller medicinalstyrelsen, vilka hade att yttra sig i ämnet, funno den då företagna
omläggningen utgöra hinder för donationens fortsatta begagnande. Så
mycket mindre kan detta anses vara händelsen nu, då någon ytterligare begränsning
av verksamheten icke ifrågasättes, utan fastmera en väsentlig utvidgning
av densamma förordas. Förslaget innebär ju, att den nuvarande
verksamheten, avseende djursjukvård och undervisning i hovbeslag och djurvard,
bibehalles och moderniseras, samt att en helt ny verksamhetsgren, vetenskaplig
forskning, tänkes bliva knuten till inrättningen, en verksamhetsgren
som väntas få stor betydelse för veterinärvården i riket och därmed
måste antagas ligga helt i linje med de Hernqvistska intentionerna.
De sakkunniga komma till det resultatet att de Hernqvistska donationsmedlen
även efter den planerade omorganisationen kunna utnyttjas för veterinärinrättningen.
Dessa medel, nu redovisade under olika rubriker, torde kunna
sani ii la n förås i en enda donationsfond, till vilken jämväl böra hänföras de
övriga mindre, på testamentariska dispositioner av enskilda grundade fonder,
som upptagas i inrättningens räkenskaper. Avkastningen av nu åsvftade
17
Kungl. Maj.ts proposition nr LSS.
fondmedel bör ingå i veterinärinrättningens rörelse och tagas i anspråk för
dess löpande utgifter.
Till hugfästande av minnet av den person, på vars initiativ inrättningen
tillkommit, torde de åsyftade fonderade medlen höra redovisas under rubriken
»P. Ilernqvists donationsfond», varjämte i stadgarna torde höra intagas
en uppgift örn inrättningens grundare.
Det nu anförda innebär, att de i Ilernqvists testamenten givna, till olika slag
av egendom knutna ändamålsbestämmelserna bortfalla. Dessa ändamålsbestämmelser
äro i i-egel avsedda att garantera vissa förmåner åt befattningshavare
och elever vid inrättningen. Vad befattningshavarna beträffar blir
dessas ställning genom föreliggande förslag statligt reglerad, och den personliga
och ekonomiska trygghet för dessa, som Hernqvist åsyftat, tillfredsställande
uppnådd. Jämväl i övrigt torde de av de sakkunniga föreslagna nya
stadgarna för inrättningen innefatta garantier för att de intressen, Hernqvist
velat skydda eller främja, tillbörligen beaktas. Det torde få ankomma på
Kungl. Majit att förordna örn fortsatt tillämpning av Hernqvists testamentariska
förordnanden på ett sådant sätt, som står i överensstämmelse med det
nu framlagda förslaget till omorganisation av veterinärinrättningen.
Detaljförslag. I fråga örn de olika förslagens närmare innebörd innehåller
betänkandet i huvudsak följande.
Kliniken. De brister, som för närvarande vidlåda djursjukvården vid kliniken,
äro företrädesvis att hänföra till de bristfälliga resurserna såväl med
avseende på anordningarna inom kliniklokalen som på den instrumentella
utrustningen. En utveckling av djursjukvården vid veterinärinrättningen betingas
därför i första hand av en omdaning av själva klinikbyggnaden (nuvarande
sjukstallet) och en avsevärd komplettering av inslrumentuppsättning
och laboratorieutrustning, så att kliniken i alla avseenden kommer att fylla
moderna anspråk på ändamålsenlighet och fullständighet. En ytterligare och
icke mindre betydelsefull förutsättning för att veterinärinrättningen, såvitt
angår den praktiska djursjukvården, skall intaga den ledande ställning inom
sydvästra delen av landet, som tillämnas densamma, är att till kliniken
knytes en på området utmärkt kvalificerad kraft, vars personliga auktoritet
även kan bliva en borgen för ett gott resultat.
En särskild fråga av betydelse vid bedömandet av klinikens utvecklingsmöjligheter
är huruvida sjukvården vid kliniken bör vara avgiftsfri eller icke.
Rådfrågning och sjukbehandling vid kliniken har icke varit avgiftsbelagd
före den 1 juli 1936. Efter denna tid har gällande veterinärtaxa tillämpats,
något som uppenbarligen menligt inverkat på besöksfrekvensen. De sakkunniga
anse sig icke böra i detta sammanhang taga definitiv ståndpunkt till
detta spörsmål. Mest rationellt torde vara att styrelsen för veterinärinrättningen
i ett nytt reglemente tillägges befogenhet att härutinnan träffa avgörande.
De sakkunniga vilja endast understryka, att möjligheten att lämna
avgiftsfri sjukvård skulle vara ägnad att avsevärt öka värdet av inrättningens
verksamhet såsom centrum för djursjukvården inom vidsträckta områden.
Hinder bör ej möta att i nu berörda avseende en differentiering sker
mellan å ena sidan vården av jordbrukets husdjur och a andra sidan den
hundklinik, som de sakkunniga avse skola inrättas i Skara. Erfarenheterna
från veterinärhögskolan visa att en hundklinik sannolikt skulle kunna lämna
ett ekonomiskt överskott, vilket kunde kompensera det underskott, som en
avgiftsfri behandling vid kliniken i övrigt skulle medföra. Det synes under
alla förhållanden dock icke böra ifrågakomma att vederbörande djurägare
befrias från skyldigheten alt ersätta de direkta kostnader lör sjukvården,
Bihang Ull riksdai/ens protokoll Hilli. 1 sunil. Nr ISS.
18
Kungl. Mcij:ts proposition nr 188.
som föranledas av förbrukningen av instrument, bandageartiklar o. dyl. En
eventuell avgiftsfrihet bör således avse endast behandling eller rådfrågning
och endast den stationära kliniken. Vid polikliniken däremot torde en mindre
avgift kunna upptagas.
Undervisningen i liovbeslag och howard. Inom landet finnas för närvarande
tre utbildningsans taber för hovslagare, nämligen vid veterinärhögskolan,
vid lantbruksskolan i Alnarp och vid veterinärinrättningen i Skara. Antalet
utbildade hovslagare har under senare år genomsnittligt uppgått, vid
veterinärhögskolan tili 22 per år, vid Alnarpsinstitutet till 7 å 8 per år och
vid Skarainrättningen till likaledes 7 ä 8 per år. Årligen utbildas inom landet
alltså knappt 40 hovslagare. Örn man betänker att hästbeståndet i landet
uppgår till cirka 620,000, måste denna rekrytering av hovslagarltåren anses
otillräcklig. Alla skäl tala sålunda för alt undervisningen i hovbeslag och
hovvård vid veterinärinrättningen bibehålies och örn möjligt utvidgas. För
närvarande anordnas vid veterinärinrättningen årligen endast en kurs för utbildning
av civila hovslagare, omfattande ungefär fyra månader. Elevantalet
vid denna kurs är enligt stadgarna maximerat till tolv. Elevantalet har emellertid
visat sig genomsnittligt understiga denna siffra. Det torde i själva verket
förhålla sig så att möjligheterna till en större elevfrekvens vid undervisningen
i hovbeslag väsentligen bero av den auktoritet, statsmakterna vilja
förläna den utbildning som vid nyss berörda institutioner meddelas. I sådant
sammanhang må nämnas, att de kortare demonstrationskurser i liovvård, som
av staten hittills vid två tillfällen anordnats, bl. a. inom Skaraborgs län, av
många hästägare uppfattats såsom tillräcklig utbildning på området, med påföljd
att den grundligare utbildningen till verklig yrkesman i vida kretsar
ter sig överflödig.
Såsom ett spörsmål, vars lösning emellertid torde få ställas på framtiden,
kan framföras tanken att med hänsyn till den ekonomiska betydelse för
hästbeståndet i landet, som en god hovvård äger, för utövning av hovslageriyrket
kräva särskild statlig auktorisation eller legitimation. Örn sådan auktorisation
förbehölles endast deni, vilka genomgått den mera grundliga utbildning
i yrket, som lämnas vid vissa kvalificerade undervisningsanstalter,
skulle sannolikt elevfrekvensen okas. Det kan här bortses från den konjunkturbetonade
inverkan på elevtillströmningen, som förhållandena på arbetsmarknaden
i allmänhet vid olika tider medför.
Det bör ej möta hinder att — till avhjälpande av rådande brist på fullständigt
utbildade hovslagare — vid veterinärinrättningen i Skara årligen
anordnas två kurser i ämnet. De sakkunniga sakna anledning att förorda en
ovillkorlig föreskrift härom för veterinärinrättningens vidkommande. Det
bör ankomma på inrättningens styrelse att i denna fråga träffa avgörande,
därvid böra beaktas alla de i det föregående anförda, på frågan inverkande
synpunkterna, nämligen elevtillströmningen, de utbildade yrkesmännens auktorisation
och möjligheterna över huvud taget för dessa att vinna utkomst i
yrket.
Praktisk undervisning i behandlingen av enklare åkommor hos husdjuren.
För närvarande bedrives denna undervisning i enlighet med föreskrifter, som
utfärdas av medicinalstyrelsen. De av medicinalstyrelsen godkända planerna
för undervisningen lia i regel innehållit, att undervisningen lämnas en eller
högst två timmar varje söckendag under tiden den 15 januari till och med
den 31 maj samt den 1 september till och med den 20 december. Den sida av
inrättningens arbetsuppgifter, som här berörts, torde väl hittills ej tillmätts
större betydelse. Stadgans bestämmelser i ämnet ha ansetts uppfyllda genom
att inrättningens föreståndare i anslutning till behandlingen av sjukanmälda
Kungl. Majrts proposition nr 188.
19
djur lämnat djurägaren de anvisningar och upplysningar rörande sjukdomens
uppkomst och natur samt djurets fortsatta behandling, vårtid omständigheterna
givit anledning. En på sådant sätt meddelad undervisning må äga sin
betydelse för den enskilde djurägaren, men värdet därav ur allmänna synpunkter
torde vara ringa.
Någon systematisk, för allmänhetens upplysning lämpad elementär undervisning
i djurvård har sålunda ej förekommit vid inrättningen. En sådan
undervisning skulle dock enligt de sakkunnigas mening ha en viss uppgift
att fylla. Kännedomen örn de vanligaste husdjurssjukdomarna och om allmän
djurvård överhuvud taget är hos den jordbrukande befolkningen i allmänhet
förvånansvärt ringa. En systematiskt anordnad upplysningsverksamhet eller
undervisning i hithörande ting skulle säkerligen vara ägnad att främja djurvården
i stall och ladugårdar. De sakkunniga tänka sig därför att en av veterinärinrättningens
framtida uppgifter borde vara att genom anordnande av
korta, för allmänheten avsedda kurser i djurvård sprida ökad kännedom örn
elementära anspråk på hygien och ändamålsenlighet i fråga örn husdjurens
skötsel. Undervisningen vid dylika kurser skulle omfatta de vanligaste djursjukdomarnas
förebyggande och behandling, vidare husdjurshygien och utfodring
samt slutligen och icke minst viktigt förebyggande åtgärder till förhindrande
av smittospridning. De här åsyftade undervisningskurserna böra
ej omfatta mer än ett fåtal dagar, i varje omgång cirka 2—4 dagar. Möjligt
är att det kan visa sig ändamålsenligt att fördela de angivna undervisningsämnena
på olika i serie anordnade kurser. Veterinärinrättningen torde erbjuda
tillräckliga lokala resurser för kurser av här åsyftat slag. Under tider,
då hovslagarkurser icke pågå, torde elevbostäderna kunna utnyttjas såsom
bostäder även åt deltagare i djurvårdskurserna. Det torde få ankomma på
inrättningens styrelse att bedöma förutsättningarna vid olika tillfällen för
ifrågavarande undervisning och med utgångspunkt härifrån träffa de närmare
föranstaltningarna för denna verksamhet.
Försöksverksamheten. Den veterinära forskning, som nu bedrives i vårt
land, huvudsakligen vid veterinärhögskolan och statens veterinärbakteriologiska
anstalt, arbetar med levande och dött djurmaterial, som insändes för
klinisk behandling, för obduktion eller för sjukdomsdiagnos genom laboratorieundersökningar.
Mindre försöksdjur, såsom råttor, marsvin och kaniner,
användas för ympningar och för undersökning av fodermedel och preparat
med avseende på deras innehåll av vitaminer och andra biologiskt verksamma
beståndsdelar. Den veterinära forskningen har även i viss utsträckning omfattat
djurmaterial hos enskilda djurägare ute i landet, men någon egentlig
veterinär försöksverksamhet med de större husdjuren som försöksobjekt, motsvarande
den försöksverksamhet som på jordbrukets och husdjursskötselns
område bedrives av lantbrukshögskolans försöksanstalter och institutet för
husdjursförädling, har icke kunnat bedrivas, då den veterinära forskningen
saknar en dylik försöksinstitution.
En veterinär försöksinstitution av detta slag måste givetvis arbeta i intim
kontakt med ett jordbruk, då försöksverksamheten i främsta rummet skulle
inriktas på alt utforska sambandet mellan jorden och husdjurssjukdomarna.
Försöksinstitutioncn måste lia möjligheten att genom olika behandling av
jorden framställa foder av varierande beskaffenhet för att studera dettas
inverkan på den levande djurorganismen. Ett tillräckligt stort djurmaterial,
sorn möjliggör uppdelning i olika försöksgrupper, måste även stå till förfogande.
En åtminstone medelstor besättning av vuxna nötkreatur och svin
för fortlöpande produktion av ungdjur, suni i huvudsak torde komma att
utgöra det egentliga försöksmaterialet, måste för ändamålet vara disponibelt.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Försöksverksamheten skulle i korthet komma all bestå i speciella gödslingsförsök
å åkerjorden och betesmarken, utfodringsförsök med djurmaterialet
samt kliniska och laboratorieundersökningar å försöksdjuren (blod-, urinanalyser
m. m.). Den fördel, som belägenheten i veterinärinrättningens omedelbara
grannskap av lantbrukskemiska kontrollstationen i Skara erbjuder,
bör kunna utnyttjas för ett fruktbringande samarbete, speciellt så vitt angår
jord- och fodermedelsanalyser.
Administrationen. Veterinärinrättningen bör hädanefter liksom hittills stå
under ledning av en i särskild ordning tillsatt styrelse. De nya arbetsområden,
som verksamheten i fortsättningen avses skola innesluta, torde påkalla vissa
ändrade grunder för styrelsens tillsättande. Enligt nu gällande stadga består
styrelsen av fem ledamöter, varav en, tillika ordförande, utses av Kungl.
Maj:t, två av länsstyrelsen i Skaraborgs län och två av länets hushållningssällskap.
Ordförande i styrelsen bör givetvis även framgent utses av Kungl.
Majit. Rörande styrelsens sammansättning i övrigt vilja sakkunniga föreslå,
att länsstyrelsens och hushållningssällskapets representation begränsas till
för vardera institutionen en ledamot, av vilka länsstyrelsens representant
särskilt skulle fa till uppgift att tillvarataga de intressen, som sammanhänga
med den statliga medelsförvaltningen vid inrättningen, och den av sällskapet
utsedde ledamoten särskilt får tänkas representera ortsintressena, med vilka
ju veterinärinrättningen även i framtiden torde få stark anknytning. Hushållningssällskapets
representant bör utses av sällskapets förvaltningsutskott.
Ytterligare bör i styrelsen plats beredas för veterinärinrättningens föreståndare
och chef.
Den femte styrelseledamoten föreslås skola utses av veterinärhögskolans
styrelse efter lärarekollegiets hörande. Meningen är att veterinärinrättningen
i sin kommande verksamhet skall tämligen intimt samarbeta med veterinärhögskolan,
särskilt vad beträffar försöks- och forskningsverksamheten. Detta
samarbete tänkes förmedlat genom veterinärhögskolans representant i styrelsen.
Därjämte torde man få förutsätta, att såväl inrättningens föreståndare
som försöksledaren, vilkas tillsättande tänkes skola föregås av ett sakkunnigförfarande,
skola låta sig angeläget vara, att främja ett sådant samarbete till
båtnad för båda institutionerna, och att sålunda de önskemål beträffande
verksamhetens uppläggning och bedrivande, som ur vetenskapliga och andra
synpunkter från högskolans sida kunna vara att framföra, i tillbörlig mån
beaktas.
Givet är att den blivande forskningsverksamheten vid veterinärinrättningen
kan komma att få stark anknytning till arbetet vid andra institutioner
inom landet med närliggande arbetsuppgifter, exempelvis lantbrukshögsko■an,
institutet för husdjursförädling och statens veterinärbakteriologiska anstalt.
Någon anledning att utöka antalet styrelseledamöter med företrädare
även för institutioner av detta slag lia de sakkunniga dock icke ansett föreligga.
Personalorganisationen. För var och en av veterinärinrättningens båda avdelningar
bör finnas en föreståndare, envar med befogenhet att handhava
sin avdelnings angelägenheter. De båda avdelningsföreståndarna böra sålunda
vara föredragande inför styrelsen, envar beträffande ärenden som falla
inom hans område. De sakkunniga vilja starkt understryka vikten av att de
båda verksamhetsgrenarna på sådant sätt noggrant hållas isär. Genom att
åt de båda avdelningscheferna inrymmas självständiga befogenheter, när
det gäller själva arbetsuppgiften ur saklig synpunkt, ökas utan tvivel förutsättningarna
för ett gott arbetsresultat.
Kungl. Mcij:ts proposition nr 188.
21
Praktiska skäl kräva emellertid, att veterinärinrättningen såsom sådan företrädes
av en chef. Härvidlag ligger den möjligheten närmast till hands att
endera av avdelningsföreståndarna beklädes med chefsställningen. I valet
mellan de båda föreståndarna måste avgörande vikt fästas vid den omständigheten,
att klinikchefen blir den av ifrågavarande befattningshavare, som i
alldeles övervägande grad får förmedla kontakten med allmänheten. För att
den blivande verksamheten vid kliniken skall kunna bliva av den centrala betydelse
för djursjukvården inom de kreatursrika trakter, för vilka Skara utgör
centrum, således inom hela västra delen av Götaland, måste dess omedelbara
ledning omhänderhavas av en person med utmärkta kvalifikationer såväl
vad angår den veterinärvetenskapliga skolningen i allmänhet som beträffande
färdighet i den praktiska djursjukvården. I mångt och mycket blir
det allmänhetens förtroende till klinikföreståndarens person som blir avgörande
för möjligheterna att höja besöksfrekvensen vid kliniken och att
överhuvud taget förläna denna önskvärd auktoritet. En sådan auktoritet bör
även i yttre måtto manifesteras, exempelvis genom att klinikföreståndaren
förlänas" professors titel. Säkerligen skulle titeln professor för inrättningens
chef vara av stor psykologisk betydelse för allmänhetens inställning till inrättningens
uppgifter och verksamhet.
Såsom av det följande framgår förutsätter ett genomförande av de nu framlagda
förslagen till veterinärinrättningens omorganisation, att statsverket vidkännes
relativt stora kostnader, dels av engångskaraktär för institutionernas
iståndsättande m. m., dels ock årligen för driftens upprätthållande. Det är
uppenbarligen angeläget att skapa så goda garantier som möjligt för att inrättningen
i sin nya gestalt verkligen kommer till avsedd nytta och därmed
berättigar de kostnader, som nedläggas på inrättningens omdaning. Frågan
örn klinikchefens personliga kvalifikationer och förutsättningar att åt verksamheten
vid kliniken förläna nödig auktoritet måste anses vara av den
största betydelse just för en dylik garanti. De sakkunniga tveka därtör icke
att för klinikföreståndaren förorda en tjänsteställning, motsvarande den, som
tillkommer professor vid högskolorna.
De sakkunniga föreslå vidare på här antydda grunder att klinikföreståndaren
tillika skall vara veterinärinrättningens chef. I denna sin egenskap
åvilar klinikföreståndaren ansvaret för den centrala ekonomiska förvaltningen
vid inrättningen jämte allt vad därmed sammanhänger.
De båda avdelningsföreståndarna böra tillsättas genom sakkunnigförfarande.
I övrigt torde följande personal krävas för arbetets behöriga gång vid inrättningen,
nämligen:
a) vid klinikavdelningen: en instruktionssmed, en hovslagare, en fodermarsk
och en stalldräng;
b) vid försöksavdelningen: en förvaltare vid jordbruket (jordbruksassistent),
ett laboratoriebiträde, en ladugårdsförman och en djurskötare.
Härutöver erfordras extra arbetskraft vid jordbruket ävensom hovslagare
vid smedjan.
Endast de båda avdelningsföreståndarna böra enligt sakkunnigas mening
uppföras å ordinarie stat, medan den fasta personalen i övrigt torde få hänföras
till extra ordinarie stat.
De sakkunniga ha ingående övervägt frågan örn befattningshavarnas placering
i lönegrad och lia därvid kommit till det resultat som framgår av
följande förslag till tjänsteförteckning för veterinärinrättningen:
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
1. Å ordinarie stat:
1 klinikföreståndare och chef........................ A 30
1 försöksledare .................................... A 28
2. Å extra ordinarie stat:
a) vid kliniken
1 instruktionssmed ................................ Eo 11
1 hovslagare...................................... Eo 8
1 fodermarsk .................................... Eo 8
1 stalldräng ...................................... Eo 5
h) vid försöksavdelningen
1 jordbruksassistent .............................. Eo 17
1 laboratoriebiträde .............................. Eo 9
1 ladugårdsförman................................ Eo 8
1 djurskötare, tillika vaktmästare .................. Eo 7
Till den föreslagna tjänsteförteckningen bör fogas den anmärkningen att,
vad försöksledaren beträffar, en placering i lönegrad A 30 bättre skulle motsvaras
av de anspråk, som böra ställas på innehavaren av denna befattning,
men att de sakkunniga av statsfinansiella skäl icke ansett sig kunna gå längre
än till placering i lönegrad A 28. Laboratoriebiträdet vid försöksavdelningen
måste förutsättas äga en viss facklig utbildning, enär denne bör vara i stånd
att självständigt utföra kemiska arbeten, analyser o. dyl. Vad djurskötaren
vid samma avdelning angår motiveras hans löneplacering med den dubbla
uppgift, som hans samtidiga egenskap av vaktmästare innebär. Ifrågavarande
befattningshavare bör vara tillräckligt kvalificerad för att på egen hand
kunna ombesörja blodprovtagning och vägningar av djur och fodergivor m. m.
Instruktionssmeden bör även i fortsättningen vara bibehållen vid honom
nu tillkommande rätt att uppbära 10 procents andel av den å rörelsen i
smedjan under året uppkomna nettovinsten.
Frågan i vad män tjänstebostad kan anvisas befattningshavarna torde få
lösas av den blivande styrelsen för inrättningen.
Möjligt är att de kamerala göromålen vid inrättningen ävensom sekreterargöromålen
kräva anlitande av särskilt anställd arvodespersonal. De båda avdelningsföreståndarna
synas i största utsträckning böra vara befriade från
alltför tidskrävande befattning med administrativa göromål. Huruvida och i
vilken utsträckning här åsyftade arbetsuppgifter kunna anförtros någon av
de övriga blivande befattningshavarna vid inrättningen undandrar sig i mångt
och mycket ett förhandsbedömande. Det är dock tänkbart att jordbruksassistenten
skulle kunna övertaga vissa med den allmänna bokföringen vid
inrättningen sammanhängande uppgifter. Under alla förhållanden synes ett
mindre årligt belopp, förslagsvis 3,000 kronor, böra beräknas för anställande
av erforderlig arbetskraft beträffande nu berörda göromål. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att efter förslag av veterinärinrättningens styrelse
meddela erforderliga föreskrifter med avseende å den arvodspersonal, som
enligt vad här anförts kan behöva anställas.
Kostnads- och anslagsberäkningar. Veterinärinrättningssakkunniga
lia lämnat följande sammanställning av engångskostnaderna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
23
1.
Byggnadsarbeten.
a) Ombyggnad av föreståndarbostaden
b) Ombyggnad av sjukstallet .......
c) Reparation av klinikbyggnaden ...
d) Reparation av smedjan...........
e) Ändring av arkivbyggnaden.......
f) Ombyggnad av arrendatorbostaden .
g) Ombyggnad av försöksladugården .
h) Uppförande av arbetarbostäder ...
kronor
....... »
Summa kronor
50,300
163,000
33.000
16.000
2,400
16,200
84.000
24.000
388,900.
2. Instrumentutrustning och inredning.
a) Instrumentutrustning vid kliniken ............ kronor 15,000
b) Apparatur och vetenskaplig utrustning vid för
söksavdelningen
............................. *
c) Inredning av försöksavdelningens laboratorium. . » 15.U0U
Summa kronor 61,700.
3.
Försöksjord bruket.
a) 1 tjur av S. R. B.-ras . ..
b) 20 st. kor av S. R. B.-ras
c) 5 st. hästar ...........
d) 2 st. avelssuggor.......
e) Maskiner och redskap .
.......kronor 3,000
....... » 16,000
____ » 7,500
....... » 1,200
....... » 30,000
Summa kronor 57,700.
4. Diverse engångsutgifter.
a) för klinikavdelningen ........................ kronor 5,000
b) för försöksavdelningen........................ 8 5,000
Summa kronor 10,000.
Sammanlagda beloppet av engångskostnaderna beräknas alltså till 518,300
kronor. .
Förut angivna engångskostnader fördela sig a de olika avdelningarna pa
följande sätt:
1.
Klinikavdelningen.
a) Byggnadsarbeten (föreståndarbostaden, sjukstallet,
smedjan, klinikbyggnaden, arkivbyggnaden) kronor 264,700
b) Instrumentutrustning........................ * 15,000
c) Diverse engångsutgifter............... *_5,000
Summa kronor 284,700.
2.
Försöksavdelningen.
a) Byggnadsarbeten (försöksladugården, arrendatorbostaden,
arbetarbostäder) ..................
b) Apparatur och vetenskaplig utrustning........
c) Laboratorieinredning ........................
d) Försöks jordbruket (kreatur, maskiner m. m.) . .
e) Diverse engångsutgifter......................
kronor 124,200
» 31,700
» 15,000
» 57,700
» 5,000.
Summa kronor 233,600.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
Beträffande de föreslagna byggnadsarbetena lia veterinärinrätt
ningssakkunniga
lämnat en närmare redogörelse i betänkandet å sid. 35_43.
Av denna redogörelse må här återgivas följande.
Den nuvarande föreståndarbostaden omändras till bostäder åt veterinärinrättningens
chef och försöksledaren örn respektive sex och fem rum jämte
kök, hallar, och jungfrukammare.
Sjukstallet skall innehålla två operationssalar, en större och en mindre,
stallrum för 16 nötkreatur eller hästar, hundklinik med stallplatser för 8
djur jämte rastgardar, expeditions- och väntrum, lokaler för den veterinärvetenskapliga
försöksverksamheten nied laboratorium och två arbetsrum
ävensom utrymmen för förvaring av bandage och instrument, koknings- och
steriliseringsrum, omklädningsrum, duschrum och w. c. m. m.
Klinikbyggnaden disponeras för expeditions- och sessionsrum, ett gästrum
samt bostäder åt instruktionssmeden, fodermarsk och stalldräng om respektive
3, 3 och 2 rum jämte kök.
Smedjans bottenplan, som helt upptages av verkstads-, förråds- och arbetslokaler,
bibehalles oförändrat. Det övre planet avses för undervisningssal
samt elevrum (6 sovrum och 1 dagrum).
Arkivbyggnaden inredes för veterinärinrättningens bibliotek, arkivalier
och apoteksinteriörer med tillhörande inventarier, varvid värmeinstallation
avägabringas genom kulvert.
Arrendatorbostaden vid Brogården omändras för bostad åt jordbruksassistenten
i övre planet om tre rum jämte hall och kök. Nedre planet skall bestå
av en hall jämte ett kontorsrum samt hostad för ladugårdsförmannen örn
tre rum och kök.
Ladugårdsbyggnaden skall inrymma plats för 20 mjölkkor och 5 ungdjur.
Vidare skola finnas 1 tjurbox, 2 ungdjursboxar och 6 kalvkättar. En svinavdelning
inredes med boxar för 2 modersuggor samt 3 gödsvinsboxar jämte
kokrum. I häststallet skola finnas 5 spinor och 1 fölbox. Ytterligare skola
byggas särskilda undersöknings- och försöksrum med mörkrum och röntgenutrustning.
Befintlig logbyggnad och sädesmagasin tarva inga större förändringar.
Tva lantarbetarbostäder örn vardera 2 rum och kök skola nyuppföras.
Beträffande inventarieanskaff ningen återfinnes en närmare
redogörelse i betänkandet å sid. 44—45.
Veterinärinrättningens samlingar utgöras av dels ett värdefullt
bibliotek, omfattande företrädesvis veterinärvetenskaplig litteratur,
dels ock en museal apoteksinteriör med tillhörande inventarier av betydande
kulturhistoriskt värde. Veterinärinrättningssakkunniga lia rörande samlingarnas
förvarande erhållit yttrande av veterinärinrättningens styrelse,
som därvid samratt med styrelsen för Västergötlands fornminnesförening.
I betänkandet har beträffande denna fråga anförts följande.
Fornminnesföreningens styrelse har för sin del beslutat anhålla om att den
gamla apoteksinteriören, för sa vitt den komme att flyttas från sin nuvarande
plats, matte överlåtas såsom gåva till Västergötlands museum för att därstädes
uppställas och visas för allmänheten. Skulle interiören önskas deponerad.
i museet, ville museet förbinda sig att vårda interiörens föremål under
depositionstiden, på villkor att museets direkta kostnader för flyttning och
nedpackning bestredes av veterinärinrättningen. Såsom deposition torde interiören
dock icke kunna utställas i museet till följd av med monteringen
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
25
förenade kostnader. — Vidare har fornminnesföreningens styrelse uttalat
det önskemålet, att bokbeståndet uti veterinärinrättningens bibliotek såsom
hörande till en av Skaras äldre kulturinstitutioner av pietetshänsyn icke flyttades
från staden.
Veterinärinrättningens styrelse har för egen del förklarat, att styrelsen väl
funne det önskvärt, att apoteket och dess märkligare föremål allt fortfarande
hölles samman såsom en enhet och bevarades i huvudsak såsom det nu vore
samlat, men att styrelsen å andra sidan funne det vara viktigt, att detta apotek
erhölle sakkunnig museal vård och säkert skydd mot fara för eld och
dylikt. Ur dessa synpunkter ville styrelsen tillstyrka, att apoteket finge såsom
deposition överlämnas lill Västergötlands fornminnesförenings museum
i Skara på vissa närmare angivna villkor och med rätt för veterinärinrättningen
eller dess rättsinnehavare att, när så önskas, återfå depositionen. —
Vad biblioteket beträffade förklarade sig styrelsen anse, att det borde kvarbliva
vid veterinärinrättningen, dock att vissa värdefullare böcker eventuellt
kunde deponeras i stifts- och landsbiblioteket i Skara.
De sakkunniga förena sig så till vida med de avgivna yttrandena som de
anse, att ifrågavarande samlingar böra kvarbliva i orten, där de sammanbragts.
Veterinärinrättningens arkivbyggnad torde efter jämförelsevis enkla
ändringsarbeten kunna väl tjäna ändamålet som förvaringslokal för samlingarna
i fråga. Byggnaden, som är brandsäker, är tillräckligt stor för att
såväl apoteket som biblioteket skulle kunna inrymmas däri. Vid sådant förhållande
synes tanken på samlingarnas överförande till annan institution
i orten böra falla. De sakkunniga föreslå alltså att apoteket och biblioteket
efter omorganisationen inrymmas i arkivbyggnaden, där samlingarna bliva
lätt tillgängliga för allmänheten och där apoteksinteriören skulle kunna givas
en tilltalande uppställning. Kostnaderna för apoteksföremålens flyttning
och uppställning på den nya platsen torde kunna bestridas av de medel, som
i den sammanfattande kostnads- och anslagsberäkningen uppförts under
rubriken »Diverse engångsutgifter».
Veterinärinrättningssakkunniga lia vid beräkning av de årliga kostnaderna
vid veterinärinrättningen endast tagit hänsyn till avlöningar och
andra omkostnader, som icke direkt föranledas av rörelsen. Kostnaderna fördela
sig sålunda.
1. Avlöningar
a) Ordinarie tjänstemän ........................ kronor 20,310
b) Extra-ordinarie personal ...................... * 25,392
c) Arvoden, bestämda av Kungl. Majit .......... » 3,000
d) Rörligt tillägg ......................... »_6,900
Summa kronor 55,602.
2. Omkostnader i övrigt.
a) Expenser (inkl. bränsle, lyse, vatten) ............ kronor 38,000
b) Reseersättningar ............................ * 560
c) Publikationstryck ............................ * 1,000
d) Jord- och fodermedelsanalyser ................ » 2,000
e) Diverse utgifter....................... *_2,000
Summa kronor 43,500.
3. Materielens förnyelse ...................... Summa kronor 10,000.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Enligt förestående beräkningar, vilka såvitt angår »Omkostnader i övrigt»
äro approximativa, bliva de årliga kostnaderna för veterinärinrättningen i
runt tal 109,100 kronor. Av dessa kostnader få följande belopp anses belöpa
på de särskilda avdelningarna, nämligen
1. Klinikavdelningen.
a) Avlöningar: Ordinarie tjänstemän kronor 10,650
Eo personal ...... » 11,877
Arvoden............ » 3,000
Rörligt tillägg ...... > 3,400 kronor 28,927
b) Omkostnader: Expenser ........ kronor 25,000
Publikationstryck » 500
Diverse utgifter ..__> 1,000 kronor 26,500
c) Materielens förnyelse ........................ » 5,000
Summa kronor 60,427.
2. Försöksavdelningen.
a) Avlöningar: Ordinarie tjänstemän kronor 9,660
Eo personal ........ » 13,515
Rörligt tillägg ...... » 3,500 kronor 26,675
b) Omkostnader: Expenser ........ kronor 13,000
Reseersättningar .. » 500
Publikationstryck » 500
Jord- och foder
medelsanalyser
» 2,000
Diverse utgifter > 1,000 kronor 17,000
c) Materielens förnyelse ........................ » 5,000
Summa kronor 48,675.
Beträffande veterinärinrättningens inkomster ha veterinärinrättningssakkunniga
lämnat följande redogörelse.
a) Nettoinkomster å rörelsen vid kliniken. Det torde icke vara möjligt att
ens tillnärmelsevis på förhand göra några säkra beräkningar rörande överskottet
å klinikverksamheten. Avgörande faktorer bliva härvidlag bl. a. besöksfrekvensen,
sjukvårdsavgifter m. m. Tillsvidare, och för att få en utgångspunkt
för anslagsberäkningen, torde man kunna räkna med ett årligt
överskott vid kliniken av 7,500 kronor.
b) Nettoinkomster å rörelsen vid smedjan. Detta netto torde med utgångspunkt
från nuvarande förhållanden kunna beräknas till årligen 3,000 kronor.
c) Nettoinkomster å rörelsen vid försöksavdelningen. Driften vid försöksjordbruket
får antagas kunna lämna något årligt överskott, även om den
nödvändiga hänsynen till försöksverksamheten måste medföra, att vid jordbruksdriften
rationella ekonomiska principer icke i allo kunna tillämpas.
Dock torde försöksjordbruket kunna väntas lämna en årlig avkastning av
2,000 kronor.
d) Avkastningen av fonder. De fonderade medlen uppgå sammanlagt f. n.
till cirka 53,800 kronor, vilket belopp kan väntas bliva ökat efter skedda
och planerade försäljningar av viss fast egendom. Med tillämpning av en försiktig
förräntningsprocent torde inkomsterna under denna titel kunna uppskattas
till 2,000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
27
e) Nettoavkastningen av veterinärinrättningen tillhörig skog torde kunna
beräknas till årligen i runt tal 2,000 kronor.
Det årliga överskottet vid veterinärinrättningen i dess nya gestalt torde
alltså sammanlagt kunna uppskattas till 16,500 kronor. Detta belopp torde
vid anslagsberäkningen få avräknas å det belopp, som erfordras för omkostnadernas
bestridande.
Yttrandena.
Veterinärinrättningssakkunnigas förslag har i de flesta av de avgivna yttrandena
i huvudsak tillstyrkis eller lämnats utan erinran. I många yttranden
har förslaget vunnit gillande och i en del yttranden, där tveksamhet yppats
eller kritik framförts beträffande vissa detaljer av förslaget, har detta i princip
tillstyrkts. Helt avvisande mot förslaget äro allenast statskontoret, riksräkenskapsverket,
allmänna lönenämnden och länsstyrelsen i Hallands län.
Av innehållet i de olika yttrandena må här återgivas följande.
Lantbruksakademien har beträffande den föreslagna klinikavdelningen
inledningsvis anfört följande.
Det har sedan länge varit ett önskemål att inom åtminstone de kreatursrikare
veterinärdistrikten skulle inrättas sjukstallar med anordningar, som
möjliggöra en rationell poliklinisk och stationärt klinisk behandling av svårare
sjukdomsfall. Detta önskemål har endast i mindre utsträckning hittills
kunnat tillfredsställas, av vilken anledning en hel del sjukdomsfall hos mycket
värdefulla djur icke kunnat givas den omsorgsfulla dagliga behandling,
som varit önskvärd, och härigenom ha avsevärda förluster kunnat åsamkas
djurägarna och landet. Att detta förhållande uppmärksammats framgår bland
annat därav, att i ganska stor omfattning sjuka djur från skilda delar av
riket dels efter anmaning av vederbörande veterinär, dels genom försäkringsbolags
försorg transporterats till veterinärhögskolan för behandling. Och att
detta trots höga transportkostnader varit i och för sig lönande, visas av det
förhållandet, att denna trafik under senare år allt mera tilltagit.
Akademien har yttrat, att man därför även kunde med säkerhet förutse,
att en väl utrustad djurklinik i Skara under ledning av en verkligt dugande
chef skulle komma att få ett betydande klientel dels genom att vederbörande
djurägare vände sig direkt till densamma, dels genom inremittering av svårare
fall från distriktsveterinärerna inom en stor omnejd. Akademien har påpekat,
att Skara vore belägen i en trakt av riket med mycket stor och högkvalificerad
husdjursavel, och har framhållit, att de kortare transporterna dit
än till veterinärhögskolan säkert skulle stimulera till sådant insändande. Enligt
akademiens uppfattning borde alltså en väl utrustad djurklinik vid veterinärinrättningen
i Skara kunna bliva till synnerligen stort gagn.
Lantbruksakademien har vidare i fråga örn den forskningsverksamhet, som
enligt veterinärinrätlningssakkunnigas förslag skulle bedrivas vid den nyorganiserade
försöksavdelningen, yttrat följande.
Ehuruväl vetenskapligt forskningsarbete bedrives vid veterinärhögskolans
samtliga avdelningar och likaså vid statens veterinärbakteriologiska anstalt
samt i viss utsträckning även vid hushållningssällskapens veterinära laboratorier,
föreligger obestridligen ett behov av ytterligare forskningsverksamhet
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
på området. Det kliniska material, som tillföres veterinärhögskolan kan visserligen
i ganska stor utsträckning utnyttjas för vetenskapliga undersökningar,
men det är av ganska ensidig art och icke lämpat eller tillräckligt
för forskningar rörande en del aktuella sjukdomsgrupper av stor betydelse.
Statens veterinärbakteriologiska anstalt får in stora mängder undersökningsmaterial
från hela landet, men anstaltens verksamhet är i huvudsak inskränkt
till de smittsamma husdjurssjukdomarnas områden och vad därmed
står i direkt samband, och detsamma gäller med ännu skarpare begränsning
hushållningssällskapens laboratorier.
Akademien har därför funnit det högeligen önskvärt, att ytterligare veterinär
forskning komme till stånd inom en kreatursrik del av riket, där möjligheter
funnes att erhålla ett andra sjukdomar och näringsrubbningar omfattande
undersökningsmaterial, och där även särskilda förutsättningar kunde
skapas för en givande experimentverksamhet. Det syntes akademien, att veterinärinrättningen
i Skara på grund av sin belägenhet och det förhållandet,
alt den vore förenad med eget jordbruk, vore väl lämpad för ifrågavarande
ändamål.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har funnit, att veterinärinrättningen i sin nya
gestalt på ett helt annat sätt än hittills komme att bliva till gagn ej blott för
västgötabygden och angränsande län utan för landet i dess helhet. De kostnader
lör statsverket, som torde bliva förenade med den föreslagna omorganisationen,
borde icke verka avskräckande med hänsyn till de betydande värden,
som skulle räddas åt landet, därest den vid inrättningen planerade forskningsverksamheten
verkligen bleve framgångsrik.
Arméförvaltningens intendenturdepartement har erinrat om att, frånsett arméns
sjukstallar, fasta anstalter för djursjukvård endast undantagsvis funnes
i riket, samt framhållit, att tillgång till dylika anstalter skapade helt
andra möjligheter än eljest till en rationell djursjukvård. Under krigsförhållanden
hade därjämte försvarsväsendet stort behov av dylika anstalter för
vård av sjuka djur, varför upprättandet av en modem djurklinik i Skara i
hög grad främjande försvarsmaktens intressen. Vidkommande försöksverksamheten
har intendenturdepartementet yttrat, att en sådan verksamhet, vilken
för närvarande icke i vårt land kunde bedrivas i önskvärd utsträckning,
säkerligen skulle kunna giva många värdefulla uppslag för undanröjande av
uppfödnings- och bristsjukdomarnas orsaker. Intendenturdepartementet holle
före, att de stora omkostnader för förluster och minskade djurvärden som
följd av nämnda sjukdomar, varmed jordbrukets driftkostnader nu måste
belastas, skulle kunna avsevärt nedbringas och en ökad animal livsmedelsproduktion
bliva följden, vilket ur allmän försörjningssynpunkt icke minst
under krigsförhållanden skulle vara av ovärderlig betydelse.
Medicinalstyrelsen har yttrat.
Ehuru medicinalstyrelsen väl inser det värdefulla såväl för hela landet som
för orten där inrättningen är belägen att den av de sakkunniga föreslagna
omorganisationen redan nu kunde träda i verksamhet, anser styrelsen dock,
med hänsyn till de särskilt under nuvarande statsfinansiella läge avsevärda
kostnader, som de sakkunniga ansett nödiga för förslagets genomförande och
Kungl., Maj.ts proposition nr 188.
29
vilka vida överträffa dem som medicinalstyrelsen föreställt sig såsom oundgängliga,
sig icke kunna tillstyrka att de sakkunnigas förslag nu genomföres
i hela sin omfattning.
Däremot får styrelsen förorda, ali Kungl. Ma.j:t ville medgiva försöksavdelningens
omedelbara inrättande. Styrelsen har härvid tagit hänsyn dels
till de stora förluster, som sterilitet och bristsjukdomar förorsaka landets
djuruppfödare, och dels till den avsevärda tid som kommer att åtgå innan
praktiskt tillämpliga resultat av försöksarbelets verksamhet kunna förväntas.
Det kunde måhända synts lämpligare att förlägga försöksavdelningen till
ett typiskt bristsjukdomsområde såsom Kopparbergs län, men med den uppläggning
av försöksverksamheten som de sakkunniga här föreslagit torde
ifrågavarande forskningsverksamhet i viss omfattning, kombinerad med undersökningar
inom bristsjukdomsområden, även kunna bedrivas vid veterinärinrättningen
i Skara.
Veterinärhögskolans lärarkollegium har anfört, att förslaget örn inrättande
av en försöksavdelning innebure något för svensk veterinärvetenskap alldeles
nytt, nämligen ett tillfälle att bedriva grundliga, systematiska och målmedvetna
undersökningar inom ett område, som i alldeles särskild grad torde
ha framtiden för sig, nämligen praktiska åtgärder för förebyggandet av
milj obetingade husdjurssjukdomar. För en dylik verksamhet fordrades oundgängligen
vad veterinärvetenskapen hittills saknat, nämligen ett försöksjordbruk,
vid vilket de faktorer i fodrets sammansättning och jordbrukets skötsel,
som gynnade eller vore direkt ansvariga för uppkomsten och spridningen avsjukdomar
hos husdjuren, kunde studeras ur veterinärvetenskaplig synpunkt.
Landvinningar på detta område kunde givetvis bliva av den allra största nationalekonomiska
betydelse, men kollegiet erinrar om, att det emellertid läge
i sakens natur, att dylika försök krävde relativt lång tid, vadan man icke
borde förvänta alltför vittgående resultat under de närmaste åren. Under
hänvisning till att veterinärinrättningssakkunniga av de sjukdomar, som närmast
skulle komma att studeras ur sagda synpunkter, speciellt omnämnt
bristsjukdomarna, såsom ungdjurssjukdomar, vissa sterilitetssjukdomar, ämnesomsättnings-
och laktationssjukdomar etc., ansåge kollegiet det vara av
betydelse, att undersökningar rörande bristsjukdomarnas etiologi 1''örlades till
en fast försöksgård och att jorden på denna gård behandlades på olika sätt
i skilda parceller, varigenom erhölles en pålitlig ensartad grundfaktor, jordbeskaffenhet,
som avsiktligt kunde varieras på lämpligt sätt.
Svenska länsveterinärföreningen har anfört.
Särskilt måste vid övervägandet örn statens övertagande av inrättningen i
första hand understrykas den stora nationalekonomiska betydelse för jordbruket,
boskapsskötseln och därmed även och synnerligast i nuvarande kristid
för folkförsörjningen, som tillkomsten av en försöksgård för veterinärmedicinsk
forskning rörande husdjurens hälsovård, företrädesvis bristsjukdomar,
uppfödningssjukdomar m. m., skulle komma att medföra. Av synnerligen
stor betydelse skulle det helt säkert bliva, att tillfälle vid inrättningen
bereddes alt använda även de större husdjuren sorn försöksdjur. Den föreslagna
kapitalinvesteringen för inrättningens omorganisation enligt betänkandets
plan och det erforderliga årliga statsanslaget för inrättningens drift
torde enligt föreningens mening komma all väl betala sig genom inbesparing
30
Kungl. Maj:ts proposition nr ISS.
av högst betydande värden för vår lanthushållning. I jämförelse med humanmedicinen
och lantbruksvetenskapen har veterinärmedicinen hittills också
varit synnerligen vanlottad med avseende på sådana anstalter för vetenskaplig-praktisk
forskning.
Även såsom husdjursklinik och undervisningsanstalt för hovslagare och
djurägare synes det föreningen uppenbart, att inrättningen genom den föreslagna
omorganisationen skulle komma att få stor ekonomisk betydelse i
första hand för västra Sveriges djurägare men även för landet i dess helhet
genom en därstädes bedriven utvidgad utbildning av hovslagare.
Av stor betydelse i folkupplysningssyfte får det även anses vara, att de
föreslagna stallarna och ladugårdarna vid inrättningen komma att utformas
under hänsynstagande till nutida kunskap om kraven på husdjurshygien till
verkliga mönsterbostäder för husdjuren och därigenom giva impulser till
bättre ladugårdar.
Det av de sakkunniga föreslagna intima samarbetet emellan veterinärinrättningen,
veterinärhögskolan och lantbrukshögskolan samt hushållningssällskapet
synes föreningen bliva en god borgen för ett bästa möjliga resultat
av inrättningens verksamhet.
Inrättningens över 100-åriga traditioner såsom anstalt med statligt godkännande
och ekonomiskt stöd för utbildning av veterinärer synes föreningen
vara motiv för statsverket att jämväl framdeles, med tagen hänsyn till donators
önskan, omhändertaga inrättningen med tillgängliga fonder m. m. och
fullfölja dess ursprungliga uppgift, utveckling av den veterinärmedicinska
vetenskapen och dennas nyttiggörande för landets boskapsskötsel.
Av de förut nämnda myndigheter, vilka avstyrkt förslaget, har riksräkenskapsverket
yttrat, att goda skäl visserligen syntes tala för att en sådan veterinärvetenskaplig
forskningsverksamhet, som veterinärinrättningssakkunniga
föreslagit skola förläggas till Skara, komme till stånd, men ämbetsverket holle
före, att denna verksamhet kunde för mindre kostnader förläggas till Alnarpsinstitutet
eller lantbrukshögskolan och där bedrivas nied lika gott resultat.
Riksräkenskapsverket, som föreställde sig att den tilltänkta omorganisationen
av veterinärinrättningen med hänsyn till de avsevärda kostnader, som vore
förenade med de framlagda planernas realiserande, icke kunde genomföras
under de statsfinansiella förhållanden, som förväntades bliva rådande under
nu överskådlig tid, har framhållit, att den djursjukvård, som meddelades vid
veterinärinrättningen i Skara, lika väl i denna trakt som i andra delar av riket
skulle, för den händelse inrättningen nedlades, kunna lämnas av vederbörande
distriktsveterinär. I övrigt har ämbetsverket yttrat.
Privata donationer böra efter de fasta tillgångarnas realiserande kunna
överföras till en fond för främjande av veterinärverksamhetens utveckling
i landet och för veterinärvetenskaplig forskningsverksamhet. Vid en avveckling
av inrättningen skulle rätteligen en utredning verkställas i syfte att klarlägga,
vilka fastigheter som tillhöra statsverket och vilka fastigheter som
donerats till inrättningen eller inköpts av donerade medel. Då det emellertid
är ovisst, örn en utredning rörande fastighetsinnehavets karaktär kan leda
till ett slutgiltigt resultat, torde dock, om veterinärinrättningen helt nedlägges,
samtliga fastigheter böra försäljas och försäljningssumman tillika med de
belopp, som influtit för redan försålda, till veterinärinrättningen anslagna
fastigheter, läggas till donationen, med avdrag av de belopp, som erfordras
för att reglera inrättningens skuld till statsverket.
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
31
Jämväl statskontoret har funnit, att åtskilligt kunde anföras lill stöd för
igångsättandet av en veterinärvetenskaplig forsknings- och försöksverksamhet
av den art veterinärinrättningssakkunniga föreslagit, men har uttalat, att
man i nuvarande hårt ansträngda statsfinansiella läge dock torde böra undvika
att ulan tvingande skäl ikläda staten ökade utgifter för nya ändamål.
Statskontoret har vidare anfört.
Det torde få anses uppenbart, att med den organisation inrättningen för
närvarande bär — den framstår numera som en historisk relikt -—- sakliga
skäl för dess bibehållande icke föreligga. Statskontoret finner det ägnat att
ingiva starka betänkligheter att på grundvalen av den nuvarande organisationen
bygga upp en statlig institution av den omfattning, varom här är fråga,
och vars verksamhet därtill enligt de sakkunnigas uppfattning skulle få anpassas
efter de med vissa privata donationer förenade villkoren. Av den förebragta
utredningen framgår att inrättningen efter 1886 års omorganisation
icke haft något berättigande som veterinärutbildningsanstalt, för vilket ändamål
den dock tillkommit. Under senare tid har tillströmningen av elever till
de vid inrättningen anordnade kurserna i hovbeslag visat en avtagande tendens.
Vid sådant förhållande och då möjligheter torde förefinnas att vid
veterinärhögskolan och Alnarpsinstitutet utan utvidgning av kursverksamheten
i sagda ämne mottaga det fåtal elever, som plägat erhålla undervisning
i Skara, lär en rationalisering av berörda undervisning få anses ofrånkomlig.
Den sjukvårdande verksamhet, som bedrivits vid inrättningen, torde ursprungligen
ha tillkommit främst för tillgodoseende av inrättningens behov
av undervisningsmaterial. Då sådant behov numera icke föreligger, lärer varje
anledning saknas för statsmakterna att inom ifrågavarande del av landet
sörja för veterinärvården på annat sätt än inom landet i övrigt genom distriktsveterinärorganisationen.
Vad beträffar de privata donationerna, uppgående till cirka 65,000 kronor,
torde dessa förslagsvis kunna bilda en till veterinärhögskolan anknuten fond
för veterinärverksamhetens utveckling och veterinärvetenskaplig forskning.
I samband med inrättningens nedläggande bör statsverket erhålla täckning
för ett lån å 28,000 kronor, som år 1914 beviljats inrättningen. Hur med staten
tillhöriga fastigheter bör förfaras, torde böra bliva föremål för närmare
övervägande.
Spörsmålet örn den föreslagna försöksverksamheten torde böra närmare
övervägas i samband med utredningen rörande de veterinärbakteriologiska laboratoriernas
framtida ställning och uppgifter.
Principförslag örn nedläggande av veterinärinrättningen i Skara, för vars
bibehållande bärande skäl icke förebragts, synes böra föreläggas 1943 års
riksdag. •*> :*£
Allmänna lönenämnden har yttrat, att det enligt dess mening syntes kunna
starkt ifrågasättas, huruvida överhuvud taget den tilltänkta omorganisationen
av veterinärinrättningen borde komma till stånd. Därest en utvidgning av
inrättningen i allt fall ansåges böra ske, syntes det lönenämnden, att inrättningen
borde anknytas till veterinärhögskolan ungefär på samma sätt som
vissa försöksgårdar på jordbruksområdet vore inordnade under lantbrukshögskolan.
Länsstyrelsen i Hallands län har anfört, att länsstyrelsen i likhet med hushållningssällskapets
förvaltningsutskott väl funne inrättningen genom den
föreslagna nydaningen komma att fylla i och för sig mycket nyttiga uppgifter,
32
Kungl. Majlis proposition nr 188.
men ansåge det kunna ifrågasättas, om icke dessa uppgifter skulle med mindre
kostnad för statsverket kunna tillgodoses vid andra bestående institutioner såsom
veterinärhögskolan, veterinärbakteriologiska anstalten, institutet för husdjursförädling
och lantbruksskolan i Alnarp. Enligt länsstyrelsens mening
torde inrättningen icke, med undantag möjligen för de planerade hovslagarkurserna,
komma att få någon större betydelse för Hallands län, och länsstyrelsen
har uttalat, alt, därest det skulle visa sig att inrättningen endast finge
en till de närmast omgivande jordbruksbygderna begränsad betydelse, företaget
måste anses i väsentlig mån förfelat.
I en del yttranden lia gensagor riktats mot veterinärinrättningssakkunnigas
uttalanden, att veterinärinrätlningens bibehållande i nuvarande skick icke
syntes motiverat ur sakliga synpunkter, vadan såsom alternativ till förslaget
om inrättningens grundliga omorganisation endast stöde dess fullständiga
nedläggande. Sålunda har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhållit,
att, därest veterinärinrättningssakkunnigas förslag nu ej skulle kunna
av statsfinansiella skäl genomföras, det borde övervägas antingen uppskov
med omorganisationen eller ett partiellt genomförande av förslaget. Ett nedläggande
av inrättningen borde örn möjligt undvikas. Liknande synpunkter
lia framförts av Svenska länsveterinärföreningen, som anser, att man kunde
taga i övervägande antingen uppskov tills vidare med omorganisationen eller
bibehållandet av klinik- och undervisningsverksamheten vid nuvarande status
men omedelbart genomförande av forskningsanstalten enligt veterinärinrättningsakkunnigas
förslag. Sydvästra Sveriges veterinärförening har yttrat, att
ett slopande av veterinärinrättningen skulle innebära, att praktisk veterinär
verksamhet berövades en av sina bästa tillgångar — i vår tid visserligen illa
utnyttjad — för att i kontakt med allmoge och jordbruksförhållanden bearbeta
praktiska problem inom veterinärmedicinen.
I frågan huruvida den av veterinärinrättningssakkunniga föreslagna försöksverksamheten
borde knytas till en fristående institution samt i frågan om
Skara-traktens lämplighet såsom förläggningsort för en sådan institution
har i en del yttranden yppats tveksamhet.
Sålunda har lantbruksstyrelsen, under framhållande av att behovet av
en veterinär försöksverksamhet liknande den, som på jordbrukets och husdjurskötselns
områden bedreves av lantbrukshögskolans försöksanstalter
och institutet för husdjursförädling, vore särskilt framträdande, anfört följande.
Emellertid hade det varit önskligt att de sakkunniga mera ingående hade
övervägt frågan huru samarbetet mellan den veterinärmedicinska forskningen
och lantbrukets försöksanstalter skulle organiseras. Hen avsedda försöksverksamheten
torde kunna bedrivas med större framgång och måhända även
med mindre kostnader för statsverket av lantbrukshögskolans försöksanstalter
själva — dock med veterinärmedicinsk medverkan — i stället för av veterinärinrättningen
i Skara. Nämnda anstalter ha nämligen redan förvärvat en
icke oväsentlig erfarenhet på området. Då den veterinära forsknings- och
försöksverksamheten icke är beroende av förläggningsorten, torde emellertid
Kungl. Majlis proposition nr ISS.
33
anförda synpunkter icke böra vara avgörande för inrättningens framtida
verksamhet, särskilt som denna är bunden vid vissa donationsvillkor, donationsjordar
och redan befintliga byggnader. En förflyttning av inrättningen
trän Skara är därför icke tänkbar.
Styrelsen för lantbruksliögskolan har yttrat.
Det föreligger obestridligen behov av ytterligare forskningsverksamhet på
de av de sakkunniga angivna områden. Högskolestyrelsen tinner det emellertid
tveksamt, om denna forskningsverksamhet bör förläggas till en fristående
institution. I längden är det uppenbarligen lättare att hålla forskningen
uppe på en hög nivå, örn tillfälle gives till ständigt och direkt utbyte och
samarbete med andra institutioner på närliggande områden. Därigenom kunna
impulser och klargörande iakttagelser mottagas och givas, på samma
gång som man kan undvika dubbelarbete inom forskningen. Det synes också
ovisst, huruvida just Skaratrakten är lämplig för försök angående bristsjukdomar,
då, såvitt styrelsen har sig bekant, de grundläggande fysikaliska och
kemiska orsakerna icke torde föreligga inom denna del av landet. Styrelsen
kan också av egen erfarenhet intyga, hur svårt det av ekonomiska skäl kan
vara att anordna gruppförsök med större djur i tillräcklig omfattning. På
grund av dessa omständigheter synes det styrelsen mycket ovisst, örn det är
klokt att genom uppbyggnad och drift av en särskild inrättning i Skara
splittra de ekonomiska tillgångarna och de personliga krafterna. I någon
mån kunna visserligen olägenheterna undanröjas genom intimt samarbete
med veterinärhögskolan och lantbrukshögskolans institutioner för avels- och
raslära samt husdjurens utfodring och skötsel ävensom med liusdjursförsöksanstalten.
Styrelsen vill dock ifrågasätta, örn det icke vore lämpligare att
anknyta verksamheten till veterinärhögskolan. Den ekonomiska betydelsen
av ökad försöksverksamhet beträffande husdjurens sjukdomar bör starkt
understrykas.
Statens veterinärbakteriologiska anstalts nämnd har framhållit önskvärdheten
av alt, innan statsmakterna toge ställning till förslaget örn inrättande
av en försöksinstitution för veterinärvetenskaplig forskning, det övervägdes,
huruvida Skara vore den i alla hänseenden lämpligaste orten för förläggande
av en försöksinstitution av här avsedd art. En ledamot av nämnden, professorn
A. Hjärme, som motsatt sig förslaget att till veterinärinrättningen knyta
den föreslagna försöksinstitutionen, har yttrat.
Redan nu bedrivas vid veterinärhögskolan, statens veterinärbakteriologiska
anstalt och lantbruksliögskolan forskningar rörande bristsjukdomar hos husdjuren,
vilka även givit lovande resultat. Vid ett planerat utbyggande av
forskningsverksamheten rörande bristsjukdomarna borde vederbörlig hänsyn
tagas till detta förhållande, innan man med stora kostnader inrättar nya
institutioner för likartad forskningsverksamhet. För att lösa de mångskiftande
problem, som sammanhänga med bristsjukdomarna, erfordras naturligtvis
icke enbart laboratorieundersökningar utan även vissa fältarbeten.
Dessa senare böra omfatta dels .skilda undersökningar i den miljö, där respektive
former av bristsjukdomar uppträda, dels rena experimentella undersökningar,
bland annat i den form de sakkunniga tänkt sig genom utarmning
av jorden med därav följande försämrad vegetation och utfodringsförsök
i anslutning härtill. Deli förs t nii milda formen av fältarbeten kan uppenbarligen
icke anföras såsom skäl för ett förläggande till Skara av en institution
för utforskning av bristsjukdomar. Den andra formen av fältarbeten,
som i huvudsak innefattar lantbrukstekniska och lantbrukskemiska spörs
Hilumti
litt riksdagens protokoll 194}. 1 sinni. .\ r ISS.
34
Kungl. Maj.ts proposition nr LSS.
mål, borde lämpligast förläggas till lantbrukshögskolan, som till sitt förfogande
har såväl försöksgårdar och modernt utrustade institutioner som pä
hithörande område fackutbildad personal.
I en till veterinärhögskolans lärarkollegiums utlåtande fogad reservation har
professorn B. Carlström i huvudsak anfört följande.
Då Skara icke torde kunna anses som en lämplig plats för en anstalt för utforskande
av bristsjukdomar, och resultatet av arbetet därför med största sannolikhet
ej skulle komma att motsvara de stora kostnader, som verksamheten
där enligt de sakkunnigas beräkningar skulle åsamka statsverket, kan förslaget
ej tillstyrkas såsom det nu föreligger. Örn forskningsverksamheten däremot
i första hand skulle komma att gälla sterilitet och även uppfödningssjukdomar,
torde intet väsentligt vara att erinra däremot, då Skaratrakten
lämpar sig härför, på grund av att den är »ett av landets främsta och vidsträcktaste
jordbruksområden med en betydande husdjursstock» och en omfattande
djuruppfödning.
Skaratrakten torde ej vara något bristsjukdomsområde. De sakkunniga lia
ej heller gjort någon utredning om denna sak. Detta torde stå i samband med
att de sakkunniga ej fästa något avseende vid detta förhållande. Forskningsarbetet
vid den planerade försöksinstitutionen skall i stora drag gå ut på att
genom varierande gödsling och bearbetning av jorden vid det till försöksavdelningen
knutna jordbruket framställa foder av växlande men noga kontrollerad
sammansättning, och effekten av detta foder skall sedan prövas på avdelningens
djurmaterial, i huvudsak nötkreatur och svin. Denna forskningsverksamhet
skulle sålunda bli helt oberoende av markens beskaffenhet. De bristsjukdomar,
som uppkomma vid utfodring med hemmaproducerat foder, äro
emellertid i stor utsträckning bundna till trakter, där jorden har en alldeles
säregen beskaffenhet. Markens förmåga att tillgodogöra sig olika gödningsämnen
är ofta beroende av jordarten. Man kan säkerligen på den av de sakkunniga
föreslagna vägen nå fram till vissa resultat, men härför behöves ett
mycket stort antal djur och alltså även stor jordbruksareal. Och säkerligen
kommer det också att dröja länge innan jorden så utarmats på de avsevärda
gödningsämnena, att bristen kommer att manifesteras i fonn av sjukdomar,
som bevisligen stå i samband med jordens behandling. Det blir långvariga
och dyrbara undersökningar.
Det måste vara riktigare att förlägga undersökningarna till sådana trakter,
som äro kända för att lämna en gröda, som framkallar bristsjukdomar, och
söka utreda orsakerna härtill och utforska huru dessa marker skola behandlas
för att de skola ge en fullgod gröda. Genom att arrendera gårdar av olika jordbeskaffenhet
i bristsjukdomstrakter, kunna sålunda olika typer av bristsjukdomar
under olika förhållanden undersökas. På detta sätt skapas också förutsättningar
att få rikligt med djurmaterial för studier av bristsjukdomarna under
olika utfordringsförhållanden i bristsjukdomstrakter. Man får därigenom
också möjlighet att snabbare och med mindre omkostnader komma till gott
resultat.
En veterinär-medicinsk forskningsanstalt, som skall ha till uppgift att utreda
bristsjukdomarna hos husdjuren, bör ligga i ett vetenskapligt centrum,
vilket har stor betydelse för det vetenskapliga utbytet med forskare på närbesläktade
forskningsområden, för litteraturstudier m. m. Däremot bör forskningsanstalten
ej vara allt för mycket beroende av att undersökningsmaterialet
måste undersökas på andra institutioner, som ej kunna lia det verkliga
intresset för problem, som ligga utanför deras egen speciella verksamhet. Rikliga
erfarenheter finnas, som bekräfta denna inställning. Härav följer också,
Kungl. Maj.ts proposition nr ISS.
35
att personalen och utrustningen måste vara så tillfredsställande, alt det mesta
arbetet kan göras inom institutionen.
Denna centrala forskningsanstalt bör ha till att börja med en, vid behov senare
kanske flera försöksgårdar till sin disposition, belägna inom bristsjukdomsområden.
Å andra sidan har Svenska veterinärläkare/öreningen i frågan om Skaratraktens
lämplighet yttrat.
Enligt föreningens uppfattning skulle Skarainrättningen med dess jordbruk
lämpa sig synnerligen väl för en forskningsverksamhet beträffande bristsjukdomar,
icke minst med tanke på den omfattande avel av olika husdjursslag,
som bedrives i Skaraborgs och angränsande län, varigenom goda möjligheter
erbjuda sig att studera ungdjurssjukdomar och dessas samband med
brister i uppfödning och utfodring. Man skulle visserligen kunna invända,
att Skaratrakten ej kan räknas som något typiskt bristsjukdomsområde, men
ingenting hindrar, att man i ett försöks jordbruk varhelst det än är beläget
på konstlad väg genom utarmning av jorden kan åstadkomma betingelser för
foderproduktionen, som lämpa sig för experimentella undersökningar över
bristsjukdomar.
Veterinärinrättningssakkunnigas förslag att i organisatoriskt avseende uppdela
verksamheten vid den omdanade veterinärinrättningen å två
från varandra helt skilda avdelningar har upptagits till granskning i en
del utlåtanden och föranlett olika uttalanden.
Sålunda har veterinärhögskolans lärarkollegium anfört.
Kollegiet finner det nödvändigt, att klinikavdelningen och försöksavdelningen
hållas åtskilda och ställas under ledning av var och en sin självständiga
förståndare. Man kan nämligen omöjligen av en kliniker respektive kirurg
begära, att han även skall kunna leda forskningsverksamhet av den från
klinisk djursjukvård så väsentligt olika art som förulsättes skola bedrivas vid
försöksavdelningen. Inom sitt eget gebit kan och bör naturligen klinikchefen
göra vetenskapliga rön på grundval av det säkerligen värdefulla klinikmaterial,
som kommer under hans behandling.
En motsatt ståndpunkt har intagits av institutet för husdjurs förädling, som
i samband härmed jämväl ingår på vissa förutsättningar för verksamhetens
bedrivande vid veterinärinrättningen. Institutet har yttrat.
Den för veterinärinrättningen planlagda utrustningen synes icke vara tillräcklig
för framgångsrikt bedrivande av verksamheten därstädes. Vidare är
den personal som avselts såsom biträde åt försöksledaren icke tillräcklig att
bereda föreståndaren möjlighet att utföra ett forskningsarbete av den omfattning
som de sakkunniga förutsatt. Detsamma gäller den till försöksjordbruket
knutna personalen. En alltför stor knapphet gör sig även gällande i fråga om
försöksdjurens antal. Även det jordbruk som står till veterinärinrättningens
förfogande torde vara otillräckligt för det avsedda ändamålet. Därest sagda
brister icke kunna avhjälpas, torde del därför enligt institutets mening bliva
nödvändigt att i vissa avseenden modifiera den av de sakkunniga föreslagna
organisationen.
I anslutning härtill vill institutet föreslå att inrättningen icke uppdelas på
två skilda avdelningar utan att forskningsverksamheten i sin helhet knytes till
kliniken. Verksamheten bör alltså i första hand vara inriktad på en forskning
som är baserad på det från kliniken inkommande materialet. Vid en sådan
36
Kungl. Maj.ts proposition nr ISS.
begränsning av arbetsuppgiften torde del befintliga jordbruket bliva tillräckligt
stort för anstaltens behov. En viss utökning av personalen torde dock även
i föreliggande fall bliva ofrånkomlig. Förutom klinikchefen, som bör ha professors
kompetens och namn och placeras i lönegrad A 30, bör det sålunda anställas
en vetenskapligt skolad laborator i lönegrad A 28 (försöksledaren enligt
de sakkunnigas förslag), en assistentveterinär i lönegrad Eo 21 och en kemiskt
utbildad förste assistent i lönegrad Eo 21.
Liknande synpunkter och förslag lia framlörls av lantbruksakademien,
som förmodat, att det material, som inkomme till kliniken, bleve av den beskaffenhet,
att det i icke så ringa grad lämpade sig för en mera ingående
vetenskaplig bearbetning. Akademien har vidare yttrat.
Med den av veterinärinrättningssakkunniga föreslagna anordningen bliva,
synes det akademien, de två avdelningscheferna alltför isolerade och i avsaknad
av verkligt kvalificerad hjälp i arbetet. Att giva en helt självständig forskningsanstalt
en personal allenast bestående av en avdelningschef och ett lågt
avlönat tekniskt biträde är enligt akademiens mening liktydigt med att från
början ställa denna anstalt på svältkost. Den av akademien föreslagna anordningen
synes giva betydligt större möjligheter till erhållande av resultat av
även det vetenskapliga arbetet.
Jämväl lantbrukshögskohms försöksnämnd har förordat veterinärinrättningens
organiserande på en avdelning samt har framhållit, att även chefen
borde äga kvalifikationer för framgångsrik vetenskaplig forskning på verksamhetsområdet,
varjämte god kännedom örn den praktiska djursjukvården
borde vara för handen hos båda de ifrågavarande befattningshavarna.
Hushållningssällskapens i Älvsborgs län förvaltningsutskott har ansett, att
de snävt tilltagna staterna kunde från början äventyra resultaten av inrättningens
verksamhet.
I detta sammanhang torde böra omnämnas, att i några yttranden ifrågasatts
lämpligheten av att, såsom veterinärinrättningssakkunniga föreslagit,
försöksledaren obligatoriskt skulle vara i besittning av veterinärutbildning.
Detta är fallet med yttrandena av lantbruksstgrelsen, institutet för husdjursförädling
och lantbrukshögskolans försöksnämnd, vilken sistnämnda uttalat,
att då befattningen såsom försöksledare skulle tillsättas genom sakkunnigförfarande
det ej kunde anses lämpligt att uppställa bestämda examensfordringar.
Styrelsen för lantbrukshögskolan har därjämte helt allmänt framhållit,
att vid försöksavdelningen den agronomiska sakkunskapen syntes böra bättre
representeras än vad förslaget innefattar.
Den föreslagna ökade undervisningen i liovbeslag och hovvård
tillstyrkes av Svenska distriktsveterinärföreningen. Titeln legitimerad
hovslagare finner föreningen lämplig, då införandet av en sådan litel kunde
giva anledning till ökat intresse för hovslageriyrket och flera sökande till
kurserna. Styrelsen för veterinärinrättningen i Skara har framhållit vikten av
att tillströmningen till kurserna bleve kontinuerlig. Då de personer, som genomginge
denna cirka fyra månader långa utbildning, ofta vore mindre bemedlade,
skulle det vara av stor betydelse, om statsstipendier, i likhet med de
vid den lägre lantbruksundervisningen utgående, funnes att tillgå. Enligt
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
37
förvaltningsutskottet i Jönköpings lån borde årligen anordnas mer än en
kurs i hovbeslag. Vidare borde alla åtgärder vidtagas för alt öka tillströmningen
av elever.
Arméförvaltningens intendenlurdepartement har yttrat.
Ett riktigt utfört hovbeslag och en rationell howard år av största betydelse
för en hästs användbarhet. Den stora djurägande allmänheten har tyvärr
på mångå håll icke tillräcklig förståelse härför. Detta har vid mångå tillfällen
kunnat konstateras exempelvis vid ackordhästars ankomst till truppförbanden
och icke minst i samband med uttagning av hästar lör krigsmaktens
behov, då i övrigt lämpliga hästar måst kasseras på grund av genom
försummat hovbeslag missbildade hovar. Fortsatt och utvidgad utbildning
av hovslagare vid veterinärinrättningen i Skara för att tillgodose behovet av
kunniga hovslagare inom landet måste därför hälsas med tillfredsställelse
även ur försvarsmaktens synpunkt.
Sveriges smides- & mekaniska verkstadsidkares riksförbund har anfört.
För att vidmakthålla en duglig liovslagarekår får det anses nödvändigt att
hovslagarskolan i Skara fortsätter sin verksamhet som statlig institution.
Allt talar för att den även utvidgar denna verksamhet. Med skärpa frainhålles
alt de korttidskurser, som anordnas av enskilda sammanslutningar med
bidrag från hushållningssällskapen, utgöra en otillräcklig utbildning och äro
absolut förkastliga. Dessa kurser borde kontrolleras av statlig myndighet.
Beträffande veterinärinrättningens administration har lantbruksakademien
ifrågasatt, huruvida icke genom annan sammansättning av ve torinärinrättningens
styrelse än den av de sakkunniga föreslagna en närmare anknytning
av inrättningen till veterinärhögskolan kunde åstadkommas, vilket
skulle vara till största fördel för båda dessa institutioner. Medicinalstyrelsen
anser, att frågor beträffande den vetenskapliga forskningens omfattning och
verksamhetsområde borde handläggas och ledas av en av veterinärhögskolans
styrelse utsedd professor vid högskolan. Svenska distriktsveterinärföreningen
föreslår, att i styrelsen bereddes plats för en av medicinalstyrelsen
utsedd representant, förslagsvis chefen för dess veterinärbyrå.
I fråga örn personalorganisationen har allmänna lönenämnden
— med utgångspunkt från att veterinärinrättningen knytes till veterinärhögskolan
ungefär på samma sätt som vissa försöksgårdar på jordbruksområdet
äro inordnade under lantbrukshögskolan — beträffande de olika lönegradsplaceringarna
anfört följande.
Lönenämnden kan för sin del icke tillstyrka, att k lini k föreståndaren och
försöksledaren placeras i högre lönegrad än den 26. Då enligt förslaget killi
i k föresliindaren skulle ha att såsom chef företräda inrättningen, torde det
emellertid vara motiverat, att kompensation härför beredes honom i form av
ett särskilt arvode, förslagsvis å högst 600 kronor. Fodermarsken torde icke
böra placeras i högre lönegrad än den 7. Det synes tveksamt, huruvida hovslagaren
bör placeras i lönegraden Eo 8. Det må anmärkas, att vid veterinärhögskolan
hovslagare hänförts till lönegraden Eo 6. Instruktionssmeden
nu tillkommande andel i nettovinsten å rörelsen vid smedjan bör för framtiden
upphöra. Genom övergångsbestämmelse bör givetvis tillses, att instruklionssmeden
vid överflyttning på den nya lönestaten icke erhåller minsk
-
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
ning i nu utgående löneinkomst, tantiem dari inräknat. Nämnden kan ej
tillstyrka alt förvaltaren placeras i högre lönegrad än den 16. Ladugårdsförmannen
bör inplaceras i 7 lönegraden. I övrigt synas de av de sakkunniga
föreslagna lönegradsplaceringarna kunna godtagas. Utförandet av sekreteraregöromål
och kameralt arbete synes möjligen utan ersättning kunna
anförtros åt inrättningens egen personal.
I särskilda yttranden lia dels en ledamot i lönenämnden föreslagit, att
befattningen som instruktionssmed måtte uppföras å ordinarie stat i lönegrad
A 14, dels ock en annan ledamot i nämnden funnit de av de sakkunniga
föreslagna lönerna för klinikföreståndaren och försöksledaren lämpligt
avvägda.
Även statskontoret har anmärkt, att lönegradsplaceringarna i huvudsak icke
avpassats efter löneförhållandena å likartade befattningar på andra håll inom
statsförvaltningen. Föreståndaren och försöksledaren borde hänföras till
högst lönegrad A 27 respektive A 26 samt jordbruksförvaltaren till lönegrad
Eo 14, medan lör hovslagare, fodermarsk, laboratoriebiträde, ladugårdsförman
och djurskötare borde gälla samma löneställning som för motsvarande
hefattningshavare vid veterinärhögskolan.
I flera yttranden har framhållits, att försöksledaren i löneavseende icke
syntes böra bliva sämre ställd än klinikföreståndaren.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län samt institutet för husdjurs förädling ha ifrågasatt,
huruvida icke försöksledaren i stället för klinikföreståndaren borde
vara veterinärinrättningens chef. Enligt medicinalstyrelsen och Svenska distriktsveterinärföreningen
borde den av de båda avdelningsföreståndarna
som besutte de bästa förutsättningarna att fungera som chef för inrättningen
erhålla detta uppdrag.
Styrelsen för veterinärinrättningen i Skara har yttrat.
Vid genomförandet av den föreslagna omorganisationen böra nuvarande
tjänsteinnehavares berättigade intressen beaktas. Instruktionssmeden bör inplaceras
i lönegrad A 14, i vilket fall nu utgående tantiem kan bortfalla.
Det synes nödvändigt att under alla förhållanden en hela inrättningens personal
omfattande lönereglering kommer till stånd redan den 1 juli 1943, varvid
instruktionssmeden och betjäningen böra inordnas i det civila avlöningsreglementet.
Vad beträffar föreståndaren, vilken tidigare varit likställd med läroverkslektorerna,
bör dennes lön från den 1 juli 1943 regleras i enlighet med
läroverkslektorernas senaste lönereglering, därest icke omorganisation träder
i kraft vid nämnda tidpunkt.
Veterinärhögskolans lärarkollegium anser, att försöksledaren borde placeras
i lönegrad A 30.
Den ekonomiska förvaltningen vid kliniken borde enligt länsveterinären i
Skaraborgs län åvila en särskild kamrer, t. ex. en styrelseledamot, bosatt i
Skara eller närmaste omgivning.
Rörande veterinärinrättningens rättsliga ställning har justitiekanslersämbetet
anfört.
Det torde vara uppenbart att hinder icke möter att med fondering av behållna
tillgångar, som härleda sig från Hernqvists donationer, förordna om
Kungl. Maj:ts proposition nr ISS.
39
avkastningens användande för en av utvecklingen betingad nyorgamserad
inrättning med rent statlig karaktär. Då statsverket övertager befattningshavarnas
avlönande föreligger ej hinder att låta avkastningen av för berörda
ändamål donerade fastigheter eller av egendom, som genom byte eller försäljning
av sådan fastighet tillfallit inrättningen, användas för inrättningens
löpande utgifter. Huvudtestamentet innehåller bestämmelser enligt vilka sammanlagt
åtta elever skulle förses med »måtteligt uppehälle av mat och
dryck». Enligt inhämtad upplysning utgår ej numera åt elever sådan förmån
som nu nämnts. Undersökning örn anledningen härtill och om tidpunkten när
tillämpning av bestämmelserna härutinnan upphört synes ej ha skett. Därest
en dylik undersökning ej skulle erfordra allt för omständliga forskningar,
borde sådan möjligen företagas.
Justitiekanslersämbetet kan icke på förevarande material tillstyrka att de
övriga mindre, på testamentariska donationer av enskilda grundade fonder,
som upptagas i inrättningens räkenskaper, sammanslås med Hernqvistska
donationsfonden. Upplysning har nämligen icke lämnats om de föreskrifter,
som rörande ändamålet eller eljest givits med avseende å berörda av andra
än Hernqvist gjorda donationer.
Styrelsen för veterinärinrättningen i Skara har ansett det riktigt, att minnet
av inrättningens grundare och störste donator bevarades och att hans
donationer sammanfördes under benämningen Hernqvists donationsfond,
men kunde däremot icke finna det lämpligt att även de övriga donationerna
hänfördes dit, utan borde de även framdeles angivas var för sig. Avkastningen
av donationerna borde liksom hittills disponeras för de i vart fall avsedda
ändamålen.
Ej heller länsstyrelsen i Skaraborgs län anser det lämpligt eller ens riktigt,
ati de olika donationsfonderna sammanfördes lill en enda.
Beträffande byggnadsförslag en bär byggnadsstyrelsen anfört.
De sammanlagda kostnaderna för de ifrågasätta nybyggnads- och reparationsarbetena
beräknas av de sakkunniga till 388,900 kronor, vilket torde
vara lågt beräknat. Utöver i förslaget upptagna detaljer torde nämligen tillkomma
komplettering av yttre ledningar och kabelnät m. m. För ett närmare
bedömande av de verkliga kostnaderna erfordras emellertid beskrivning eller
uppgifter rörande konstruktioner och material, som icke företetts, ävensom
besiktning på platsen.
De för föreståndaren och försöksledaren avsedda tjänstebostäder^ — om
7 rum och kök samt 6 rum och kök, innehållande 290 respektive 230 kvadratmeter
_ mäste anses onödigt stora och kostsamma, och byggnadsstyrelsen
ifrågasätter därför örn icke den nuvarande föreståndarebostaden skulle kunna
delvis utnyttjas på ett annat och effektivare sätt.
Utredningsmannens förslag.
Inledningsvis anför utredningsmannen, alt han och de sakkunniga vid
sitt ställningstagande till frågan örn veterinärinrättningens i Skara framtida
användning i första rummet observerat det allmänt vitsordade behovet
av förbättrade möjligheter att för kirurgiska åkommor bereda särskilt de
större husdjuren anstaltsvård. Väl hade på en del distriktsveterinärers sta
-
40
Kungl. Maj.ts proposition nr ISS.
tionsorter upprättats sjukstallar, bland andra de av Föreningen Blå Stjärnan
inrättade, vilka säkerligen vore till gagn. Men dels vore de mycket små
ottast för ett eller Iva djur — och dels kunde de icke, i avsaknad av tillräcklig
utrustning m. m., lämna erforderlig specialvård. Härför funnes för
närvarande blott en anstalt, veterinärhögskolans kirurgiska klinik. Att verksamheten
vid denna vore av mycket stort värde för husdjusskötseln vöre
ställt utom allt tvivel, men densamma vidlådde en olägenhet, den vore icke
belägen i en del av riket, som utmärkte sig för vare sig rikedom på större
husdjur eller, med vissa undantag, särskilt värdefulla sådana, och dess avstånd
från rikets mera betydande husdjurstrakter vore stort. Det syntes
uppenbart, att en dylik centralisering av den kirurgiska specialvården icke
kunde anses motsvara tidens krav. När veterinärinrättningen i Skara på
sin tid inrättades torde avsikten bland annat lia varit att bereda traktens
djurägare tillfälle att för sina djur komma i åtnjutande av den tidens bästa
veterjnära vård. Att inrättningen med sina nuvarande resurser icke fyllde
motsvarande uppgift i nutiden bestyrktes av erfarenheten. Utredningsmannen
och de sakkunniga hade emellertid kommit till den uppfattningen, att veterinärinrättningen
efter en omorganisation, företagen i huvudsaklig överensstämmelse
med de av veterinärinrättningssakk,munga föreslagna riktlinjerna,
skulle få arbetsuppgifter och fylla behov på veterinärmedicinens och den veterinärvetenskapliga
forskningens områden, vilka hade betydelse icke allenast
lör de husdjursrika trakterna i sydvästra Sverige utan även för rikets husdjursskötsel
i dess helhet.
Utredningsmannen, som den 21 och 22 januari 1944 verkställt besiktning
av veterinärinrättningen i Skara, har vidare anfört.
Den av veterinärinrättningen nu disponerade jorden lämpar sig mycket
väl för det föreslagna ändamålet. Den är fritt belägen å en sida av staden,
åt vilken denna för närvarande icke visar tendens att utveckla sig. I omedelbart
grannskap ligga lokalerna för lantbrukskemiska kontrollstationen,
hushållningssällskapets tuberkuloslaboratorium och Sveriges utsädesförenjngs
filial, varjämte hemmanet Brogårdens ägor sträcka sig mot ägorna
till den blivande lantmannaskolans i Skara skoljordbruk. Institutionsbyggnaderna
äro av ålderdomlig typ, till det yttre göra de ett i betraktande av
de ringa underhållsbidragen närmast överraskande gott intryck och vad det
inre beträffar kan åtminstone icke sägas, att de verka direkt förfallna. På
hemmanet Brogården äro saväl arrendatorsbostad som ladugårdsbyggnad
med tillhörande loge och lador i gott stånd. Arbetarbostäder saknas emellertid
helt. Jorden förefaller vara väl hävdad.
Kliniken och hovbeslagsskoian.
Till närmare utredning örn storleken av den kreatursstock, från vilken
djur i främsta rummet syntes komma att vårdas å klinikavdelningen, samt
angående den antagliga frekvensen vid kliniken åberopar utredningsmannen
en i veterinärinrättningssakkunnigas betänkande intagen sammanställning
över antalet hästar och nötkreatur i vissa län enligt husdjursräkningen
Kungl. Majlis proposition nr ISS.
41
den 3 juni 1941. Utredningsmannen anför, att av sammanställningen framginge
dels att de fem län, vilka samma sakkunniga ansågo skola få omedelbar
nytta av en till Skara förlagd veterinärklinik, nämligen Jönköpings,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs län, representerade
en avsevärd del (vidkommande hästar 26,9 procent och i fråga om
nötkreatur 26,7 procent) av rikets husdjursstock, dels att bland berörda
fem län Skaraborgs län intoge en dominerande ställning, framför allt beträffande
hästarna. Dessa överstege där med omkring 30 procent liästantalet
i det därnäst hästrikaste av de fem länen eller Älvsborgs län. Det vore
emellertid icke blott hästarnas antal, som i förevarande sammanhang finge
tillmätas betydelse. Hänsyn måste även tagas till de enskilda djurens värde
och kvalitet, i vilket avseende Skaraborgs och Hallands län intoge en synnerligen
framstående plats.
Vidare påpekar utredningsmannen att, enligt en såsom bilaga till medicinalrådet
Alegrens promemoria den 22 oktober 1943 fogad sammanställning
över antalet av veterinärer sjukbehandlade och opererade djur inom
vissa län under 1942, antalet operationer å hästar frånsett kastrationer i Skaraborgs
län utgjorde 1 761 eller inemot 100 operationer mer än i Malmöhus
län, vars hästantal dock översteg Skaraborgs läns med cirka 12 procent. I
förhållande till Älvsborgs län innebar operationernas antal i Skaraborgs län
ett rnertal av omkring 80 procent. — Vad nötkreaturen beträffade uppgick
år 1942 i Skaraborgs län antalet operationer till icke mindre än 4 344 eller
nära nog det dubbla mot i Malmöhus län, ehuru proportionen mellan de
båda länen i fråga om djurantalet var nära nog densamma som beträffande
hästarna.
I anslutning till det sålunda förebragta statistiska materialet anför utredningsmannen.
De anförda siffrorna skulle möjligen fresta till det uttalandet, att när ett
så avsevärt antal operationer kunnat utföras av distrikts- och andra praktiserande
veterinärer utan tillgång till moderna sjukstall, detta förhållande
snarast skulle utgöra ett belägg för riktigheten av den förut refererade åsikten,
att något speciellt behov av den föreslagna kliniken icke föreligger.
En sådan slutsats är emellertid icke berättigad. Visserligen torde det förhålla
sig så, alt det för flertalet av de utförda operationerna icke spelat någon
roll, örn veterinären haft tillgång till sjukstall eller icke. Detta gäller i
synnerhet de enkla fallen, vilka äro de övervägande. Enligt de upplysningar utredningsmannen
inhämtat förekomma emellertid årligen talrika sjukdomsfall,
där tillgång till en välutrustad klinik inom rimligt avstånd otvivelaktigt
skulle möjliggjort leir vederbörande veterinär alt avsevärt förkorta den tid,
under vilken djuret varit oanvändbart, eller att rädda det till livet. Många
gånger är det också fråga örn så brådskande fall, afl djuret ej hinner sändas
till elen hittills enda specialkliniken, nämligen den vid veterinärhögskolan;
avsaknaden av möjligheten all operera tvingar då veterinären alt lillråda
djurets nedslaktande. Någon statistik, som belyser sistnämnda förhållanden,
finnes icke, men det torde icke råda något sorn helst tvivel örn att av nämnda
orsaker årligen betydande värden gå förlorade. I fråga örn speciellt värdefulla
djur brukar nog vederbörande försäkringsbolag örn fallet så medger
42
Kungl. Maj:ts proposition nr LSS.
ombesörja, att djuret kommer i åtnjutande av klinikvård i Stockholm, och
då spelar ju avståndet till kliniken ingen roll för djurägaren. De fall då så
sker måste emellertid isägas vara förhållandevis fåtaliga, vartill kommer att
som regel djurets värde bedömes ur försäkringsgivarens och icke ur djurägarens
synpunkt. Det må i detta sammanhang ej heller förbises, att veterinärhögskolans
kirurgiska klinik mycket ofta är fullbelagd och således icke
kan mottaga djur, som eljest skolat sändas dit. Det synes därför uppenbart,
att tillkomsten inom ifrågavarande område av en funktionsduglig klinik skall
medföra, att ett större antal djur och jämväl djur med mindre högt försäkringsvärde
lå klinikvård, vilket även kan uttryckas så, att värdegränsen för
försäkringsgivarens ingripande kommer att förskjutas nedåt. Härtill kommer
den fördel djurägarna omedelbart vinna genom ökad möjlighet för dem att
utan bistånd av försäkringsgivarna kunna bringa sina djur under högklassig
klinisk behandling, varjämte de kunna undgå den många gånger besvärliga
vården av det sjuka djuret å gården. För de inom området verksamma veterinärerna
blir det helt visst till icke ringa gagn och tillfredsställelse att kunna
till klinikvård remittera djur, vilka de av förut nämnda orsaker eljest skulle
vara nödsakade att låta utslå.
Vidare bör framhållas betydelsen för veterinärkåren att tillfälle gives kårmedlemmarna
att vid en modernt utrustad och efter vetenskapens senaste
rön arbetande klinik få del av uppnådda resultat och vunna erfarenheter.
Jämväl för djurägarna kan verksamheten vid kliniken förväntas bliva instruktiv,
varjämte stort värde måste tillmätas den undervisande verksamhet, vilken
nian kan utgå ifrån att klinikchefen kommer att bedriva vid den blivande
lantmannaskolan.
Gentemot förslaget att knyta den föreslagna forskningsverksamheten till
kliniken, vilket skulle få till följd, att nämnda forskning finge baseras på det
från kliniken inkommande materialet, erinrar utredningsmannen, att detta
material i övervägande grad vore kirurgisk! samt att det sannolikt komme
att mest bestå av hästar och föl, samt anför.
Enligt veterinärinrätlningssakkunnigas förslag och enligt från lantbruksstyrelsen
m. fl. remissinstanser uttalade önskemål skulle forskningsverksamheten
vara i huvudsak inriktad på bristsjukdomarna. Många hästsjukdomar
äro helt säkert sammanhängande med brister i utfodringen, t. ex. en idel
hältor. Vidare återverka även fodrets mängd och beskaffenhet på fölens utveckling
och hälsotillstånd. Klientelet vid kliniken kan därför i viss mån lämna
material för studiet av bristsjukdomarna, men endast i mycket begränsad
omfattning. En forskning, byggd allenast på ifrågavarande klinikmaterial,
kommer i detta fall säkerligen ej att giva de resultat man önskar uppnå i fråga
örn bristsjukdomarnas klarläggande.
Utredningsmannen tillstyrker veterinärinrättningssakkunnigas förslag att
till kliniken skall vara knuten undervisningsverksamhet i hovbeslag
m. m., vilket förslag i förhållande till den nuvarande organisationen
innebär en utvidgning av verksamheten från en till två kurser om året.
Sammanfattningsvis framhåller utredningsmannen i denna del, att han
och de sakkunniga funné sig kunna uttala, att förslaget att till veterinärinrättningens
i Skara nuvarande område förlägga en tidsenlig djurklinik
vöre synnerligen välbetänkt. Klinikens inrättande innebnre en åtgärd, som
Kungl. Maj:ts proposition nr ISS.
43
vore ägnad att bidraga till att eliminera eller minska de med husdjursskötseln
förenade riskerna. Den finge anses alldeles särskilt angelägen i en tid,
då frågan örn rationalisering av jordbruksdriften mer än eljest stöde på dagordningen.
Forsknings- och försöksavdelningen.
Rörande den av veterinärinrättningssakkunniga föreslagna forskningsverksamheten
på området för husdjurens bristsjukdomar och ämncsomsättningsrubbningar,
vartill talrika fall av omlöpning och sterilitetsåkommor äro att
hänföra, anför utredningsmannen följande.
Dessa sjukdomstillstånd medföra för jordbruksnäringen förluster, som
enligt veterinärinrättningssakkunniga årligen kunna räknas i 100-talet miljoner.
De drabba givetvis ofta djurägare, som äro mindre erfarna i husdjursskötsel,
samt ägare av i jordbrukstekniskt hänseende otidsenliga jordbruk.
Den överväldigande majoriteten av bristsjukdomar hos husdjuren inträffa
emellertid enligt talrika iakttagelser på egendomar, där ingen vägande anmärkning
kan riktas mot jordbrukets eller husdjursskötselns ledning, och
utgöra därvid ofta ett resultat av ogynnsamma markförhållanden eller ogynnsamma
nederbörds- och skördeförhållanden. Talrika exempel finnas på,
att hithörande olyckliga händelser kunna ödelägga ett jordbruks ekonomi
och bringa dess ägare på obestånd.
Man kan av hittills gjorda erfarenheter på detta område med säkerhet
förutsäga, att bristsjukdomarna alltid komma att bliva aktuella inom en
husdjursskötsel, som måste arbeta under iakttagande av strängt ekonomiska
synpunkter. Många åtgärder i jordbruk och utfodring, som under vissa
naturliga förhållanden äro nödvändiga för att hålla bristsjukdomarna på
avstånd, ha i talrika andra fall, där de naturliga förutsättningarna äro gynnsammare,
karaktären av något överflödigt, som ej ger tillräckligt utbyte för
nedlagda kostnader och arbete. Många djurägare frestas därför att underlåta
att i tid företaga förebyggande åtgärder, som äro nödvändiga för djurens
hälsotillstånd och produktionsförmåga, därför att de ej iakttagit något säkert
fall av bristsjukdom. Härtill kommer såsom en mycket väsentlig erfarenhet
på detta område, att en fortskridande förbättring av djurmaterialets
egenskaper genom fortsatt avelsarbete samtidigt för med sig stegrade behov
hos djuren i fråga örn höskördens, betesvegetationens och foderstatens kvalitativa
egenskaper. Talrika fall av bristsjukdomar och bortfallsfenomen
hos djuren lia varit elt resultat av att jordbrukets hävd ej hållit jämna steg
med kreaturens genom avelsarbete stegrade anspråk i fråga om de miljöfaktorer,
som äro hänförliga till utfodringsfrågor och betesförhållanden.
Man kan därför med säkerhet vänta sig, att nya framsteg på avelsarbetets
område skola komma att medföra talrika problem på utfodringens område,
därest nya fall av förluster på grund av ofullständig utfodring skola kunna
förhindras.
Men liven framsteg på beteskull urens och fodcrväxlodlingcns områden
kunna, trots att dessa landvinningar i regel åstadkomma en avsevärt minskad
risk för tidigare förefintliga bristsjukdomsbilder, medföra nya problem,
t. ex. beteskramp (grästetani) hos nötkreatur och får, i fråga örn förutsättningarna
för djurens hälsotillstånd och förmåga alt utnyttja vegetationen,
varom erfarenheterna från olika länders veterinärstatistik lämna tydliga vittnesbörd.
En starkt utökad inhemsk foderväxtodling, i avsikt litt göra oss
mindre beroende av importerade fodermedel, är exempelvis i manga avseenden
att betrakta som gynnsam även för förebyggandet av åtskilliga brist
-
44
Kungl. Maj:ts proposition nr LSS.
sjukdomstyper, men medför samtidigt risker i andra avseenden och erfordrar
nya erfarenheter, därest den nya fodersituationen skall kunna utnyttjas
utan förluster genom olika skadefall av veterinärmedicinsk natur. Man kan
uttrycka saken så, att varje framsteg på husdjursområdet samtidigt innebär
fröet till nya problem i fråga örn bekämpandet av bristsjukdomar hos djurmaterialet.
Utredningsmanen framhåller härefter hurusom den forskning på området
för de miljöbetingade bristsjukdomarna, som hittills bedrivits i vårt land,
hade utförts vid institutioner, som ursprungligen ej haft denna uppgift, och
drivfjädern till dessa arbeten hade därför i första hand kommit att utgöras
av ett personligt intresse för uppgiften. Med de talrika problem, som mötte
inom områdena för jordbruk och husdjursskötsel både från agronomisk och
från veterinärmedicinsk synpunkt, hade man därför anledning att befara,
att bristsjukdomsforskningen i en framtid skulle komma att ägnas för liten
uppmärksamhet eller bliva helt försummad, därest inga anordningar vidtoges
för att förhindra en sådan utveckling. Då vid Skara-inrättningen föreslagits
inrättandet av en institution med förutsättningar att med tillgång till
eget djur- och fodermaterial även utföra aktiva försök över bristsjukdomarnas
olika orsaker inom jordbruk och utfodring, måste därför denna anordning
anses innebära ett framsteg på detta område. Som ett ytterligare argument
för inrättandet av denna avdelning, kunde hänvisas till de värdefulla resultat,
som uppnåtts vid den sedan några år tillbaka vid veterinärhögskolan i
Oslo verksamma avdelningen för bristsjukdomsforskning och bristsjukdomsbekämpande.
Vidare erinrar utredningsmannen, att mot denna del av velerinärinrättningssakkunnigas
förslag hade i en del yttranden framförts kritik, som
dock ej syntes ha tagit tillbörlig hänsyn till förslagets positiva innebörd.
Såsom den mest vägande anmärkningen hade anförts, att den föreslagna
forskningsinstitutionen på grund av sitt isolerade läge bleve i avsaknad av
möjlighet till samarbete med andra vetenskapliga institutioner på jordbrukets
och husdjursskötsel^ områden och ej kunde få tillgång till de biblioteksresurser,
som vore en nödvändig förutsättning för ett forskningsarbetes
bedrivande. Grunden för denna kritik bortfölle emellertid, därest den föreslagna
institutionen gåves karaktären av en försöksanstalt på bristsjukdomsområdet,
i vetenskapligt och administrativt hänseende sorterande under veterinärhögskolan.
De anmärkningar, som innebure att Skara-trakten ej skulle vara lämplig
till bristsjukdomsstudier, vore icke övertygande. Skaraborgs län utgjorde
nämligen ett utmärkt exempel på ett landskap, där den bördiga jorden förekomma
vid sidan av den magrare och där både kalkrika och kalkfattiga
markförhållanden vore för handen. Inom länet förekomma talrika fosfatfattiga
jordar och t. ex. i Hjo-trakten hade redovisats en avsevärd frekvens i
fråga örn sjukdomen puerperal hämoglobinuri. Under missväxtåren 1940
och 1941 ökade steriliteten inom de små besättningarna i så gott sorn hela
riket till följd av bristfällig utfodring. I de stora besättningarna däremot
Kungl. Maits proposition nr ISS.
45
voro dräklikhetsförhållandena i allmänhet goda, i många fall till och med
bättre än normalt. Ett undantag härifrån utgjorde flera trakter av Skaraborgs
län, där även ett flertal stora gårdar hade kännbara svårigheter med
sterilitet, till synes beroende på fosfatfattigdom.
I anslutning härtill yttrar utredningsmannen.
En viktig del av den nya institutionens verksamhet måste i vilket fall som
helst bestå i upprätthållandet av en livlig kontakt med de praktiserande veterinärerna
inom hela riket och för denna verksamhet kan Skara anses lia
en god belägenhet. I detta sammanhang uppställer sig emellertid en fordran
på ett tillräckligt reseanslag saint möjlighet att anordna konsolideringsförsök
inom jordbruk och utfodring på bristsjukdomsgårdar i ägarnas eget
bruk i angränsande län eller i andra delar av Sverige.
Skara-inrättningens belägenhet i en stad, där en statsunderstödd lantbrukslcemisk
kontrollstation är verksam, som i förevarande fall kan övertaga en
del av institutionens analysuppdrag, utgör en särskild tillgång. För de talrika
kemiska analysuppgifter, som avsevärt skilja sig från verksamheten vid
en
som därför i varje Eall böra utföras i direkt anslutning till försöksarbetet, är
det emellertid nödvändigt att utöka personalen med en kemiskt utbildad assistent
samt ett tekniskt biträde, vilket sistnämnda jämväl bör kunna biträda
med förekommande skrivarbeten och statistiska beräkningar.
I jordbrukstekniska frågor, i den mån dessa ej kunna lösas av den härför
föreslagne driftsledaren, torde kunna påi-äknas biträde av tjänstemän inom
Skaraborgs läns hushållningssällskap. I detta sammanhang kan även hänvisas
till det av veterinärinrättningssakkunniga föi''eslagixa samarbetet med en
till Skai-a förlagd lantmannaskola.
Utöver vad sålunda anförts rörande den nya institutionens förläggning
kan tilläggas, alt någon för ifrågavarande ändamål lämplig jordbruksegendom
icke finnes i sådan lxärhet av veterinärhögskolan, att de vid egendomen
utförda försöken kunna stå under högskolans omedelbara ledning eller egendomen
direkt skötas (birifran. Det finnes alltså ingen anledning att frångå
veterinärinrättningssakkunnigas förslag i denna del.
Utredningsmannen erinrar härefter örn, att medicinalrådet Alegren i sin
förut omförmälda promemoria den 22 oktober 1943 liksom tidigare veterinärinrättningssakkunniga
hade framhållit, att de sjukdomar bland husdjuren,
som orsakades av bristfällig utfodring, årligen vållade det svenska lantbruket
mycket avsevärda förluster. Alegren hade samtidigt framhållit det
stora behovet av utökad forskning på ifrågavarande område och alt denna
fråga fordrade en snabb lösning, och han hade föreslagit en väsentligt utvidgad
forskningsverksamhet vid veterinärinrättningen i Skara i jämförelse med
vad veterinärinrättningssakkunniga tidigare föreslagit. Så hade ifrågasatts huruvida
icke i Skara även borde inrättas ett väl utrustat hormonlaboratorium
jämte ett patolog-anatomiskt-baktcriologiskt laboratorium.
Utredningsmannen anför härom.
Utredningsmannen och de sakkunniga, som beaktat de av medicinalrådet
Alegren framförda förslagen, anse att med den organisation av forskningsverksamheten,
som av dem föreslagits, Algrens av medicinalstyrelsen biträdda
önskemål böra bliva väl tillgodosedda. Vad beträffar förslaget om inrättande
av eli särskilt hormonlaboratorium vill utredningsmannen fram
-
46
K impi. Maj.ls proposition nr 188.
hålla, alt ett dylikt laboratorium inredes i den institutionsbyggnad, som nu
är under uppförande för veterinärhögskolans avdelning för obstetrik och
bujatrik. Vad angår laboratorium i patologisk anatomi och bakteriologi finnas
redan nu dylika även för forskningsarbete synnerligen väl utrustade laboratorier
både vid veterinärhögskolan och vid statens veterinärmedicinska
anstalt. Utredningsmannen anser sig kunna räkna med att Skara-inrättningen
med den av honom föreslagna organisationen skall uppnå ett gott samarbete
med nyss nämnda institutioner och anser i likhet med de sakkunniga
att en ytterligare utvidgning av Skara-inrättningen i den riktning, som medicinalstyrelsen
skisserat, ej är av behovet påkallad och i varje fall av finansiella
skäl ej bör genomföras.
I denna del yttrar utredningsmannen till sist, att av det anförda framginge,
att de av bristsjukdomar och därmed sammanhängande fall av omlöpning
och sterilitet jordbruket årligen orsakade förlusterna uppginge till
stora belopp. Bland strävandena att förbättra jordbrukets lönsamhet hade
bekämpandet av bristsjukdomarna sin givna plats. Genom inrättandet av en
forsknings- och försöksavdelning med speciell inriktning på dessa sjukdomar
kunde vinnas ett värdefullt bidrag till kännedomen om metoderna för detta
bekämpande. Utredningen visade, att Skara måste anses vara en lämplig
plats för en dylik avdelning. Genom den ställning i organisatoriskt avseende,
som utredningsmannen i det följande konune att föreslå för den ombildade
veterinärinrättningen, syntes det vara sörjt för sådan anknytning av forsknings-
och försöksavdelningen till redan bestående institutioner på hithörande
områden, att avdelningen även med den begränsade organisation, som av
finansiella skäl måst givas densamma, kunde arbeta med erforderlig effektivitet.
De kostnader, som måste nedläggas för det nuvarande byggnadsbeståndets
iordningställande för sitt nya ändamål, vore visserligen i och för
sig betydande. Sedda i förhållande till kostnaderna för en nybyggd institution
på ett för ändamålet inköpt jordbruk måste de dock anses mycket
måttliga och i förhållande till de värden, som det gällde att rädda, vore de
små. Kunde genom tillkomsten av den nya forsknings- och försöksavdelningen
erhållas ökad kännedom örn bristsjukdomarna och deras förebyggande
— och utredningsmannen vågade, därvid stödjande sig på de sakkunnigas
enhälliga mening, uttala, att så skulle bliva fallet — vore det en sak, som
komme att bliva av värde icke blott för jordbruket utan jämväl för folkhushållet
i dess helhet. Utredningsmannen tvekade därför icke att förorda ett
genomförande i huvudsak av veterinärinrättningssakkunnigas förslag i denna
del.
Veterinärinrättningens ställning i vetenskapligt och administrativt hänseende.
Utredningsmannen har rörande veterinärinrättningens ställning inledningsvis
anfört följande.
Den av veterinärinrättningssakkunniga tänkta organisationen med veterinärinrättningen
såsom helt självständig under egen styrelse och utan direkt
anknytning till någon befintlig vetenskaplig institution måste enligt utredningsmannens
mening för försöksavdelningen innebära risk för isolering. Då
Kunell. Maj:ts proposition nr 188.
47
av finansiella skäl såväl personalstaten som laboratorieutrustningen måst
inskränkas till det minsta möjliga, kan det tänkas, att svårigheter skola uppstå
att i erforderlig omfattning utföra det med försöksverksamheten sammanhängande
forskningsarbetet. Visserligen ha veterinärinrättningssakkunniga
tänkt sig, att försöksavdelningen skall stå i intim kontakt med såväl veterinärhögskolans
som lantbrukshögskolans vederbörande institutioner. Att så
skall ske torde väl också anses ligga i sakens natur men därav följer icke,
att försöksledaren i Skara äger att utan vidare påfordra alt vid nämnda institutioner
få utförda de undersökningar och uppgjorda de planer, som på
grund av den begränsade organisationen i Skara icke kunna utföras där.
Nu nämnda omständigheter ha föranlett utredningsmannen att till prövning
upptaga spörsmålet, huruvida man icke genom en förändring av veterinärinrättningens
ställning i vetenskapligt och administrativt hänseende därhän,
att inrättningen inordnas under någon bestående vetenskaplig institution,
skall kunna undgå berörda olägenheter och riskmoment. Utredningsmannen
har därvid icke förbisett, att veterinärinrättningen jämväl i administrativt
hänseende är starkt förankrad i orten, och att en ändring i inrättningens
historiskt betingade ställning kan komma att av ortsintressena betraktas
såsom ett åsidosättande av pietet och tradition. Man torde dock på
orten ingalunda vilja motsätta sig en sakligt motiverad ändring i inrättningens
administrativa status, blott det tillses att inrättningens särställning markeras,
samt att ortsinflytandet icke blir helt eliminerat. Det avgörande vore, att inrättningen
finge fortleva och komma till verkligt gagn.
Utredningsmannen anför härefter, att, då kliniken vore en rent veterinär
institution och den vid försöksavdelningen bedrivna forskningen hade veterinärmedicinska
företeelser till föremål, utredningsmannen icke funne någon
tvekan råda örn att veterinärinrättningen borde knytas till veterinärhögskolan.
En anknytning av Skara-inrättningen till veterinärhögskolan innebure stora
fördelar. Högskolan finge därigenom en försöksgård för praktiskt-vetenskaplig
forskning och Skara-inrättningen komme genom att inordnas under veterinärhögskolan
att bedriva sin verksamhet i intim kontakt med den veterinärvetenskapliga
forskningen och dess företrädare, varigenom den befarade
vetenskapliga isoleringen eliminerades.
I fråga örn veterinärinrättningens vetenskapliga anknytning till veterinärhögskolan
anför utredningsmannen följande.
Den kliniska avdelningen vid Skara-inrättningen, som i huvudsak torde
komma att behandla kirurgiska sjukdomsfall, bör sortera under motsvarande
avdelning vid veterinärhögskolan, medan försöksavdelningen vid Skara-inrättningen
lämpligast torde böra inordnas under högskolans avdelning för avelsbiologi
och husdjurshygien (husdjursavdelningen), vars undervisnings- och
forskningsverksamhet omfattar husdjurens utfodring och dess samband med
uppkomsten av sjukdomar. Försöksavdelningens i Skara huvudsakliga uppgift
blir nämligen att genom planmässiga utfodringsförsök med fodermedel, som
produceras på det egna jordbruket eller införskaffas från vissa utpräglade bristsjukdomsgårdar
under noga kontrollerade betingelser, studera de olika faktorer,
som inverka på uppkomsten av bristsjukdomar för alt därigenom finna
medel till förebyggande av nämnda sjukdomar. Vid veterinärhögskolans husdjursavdelning
pågår för närvarande forskningsverksamhet på hithörande
område med laboraloriedjur sorn försöksmaterial. Avdelningen förfogar
även över nödiga hjälpmedel och erfarenhet för den statistiska
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
bearbetningen av försöksmaterialet, varjämte avdelningen har möjligheter
att pa sitt vitaminlaboratorium verkställa erforderlig biologisk
prövning av fodermedel på deras vitamininnehåll. Vid försöksavdelningen i
Skara kommer biologiskt vitaminlaboratorium icke att inrättas, varför verksamheten
där blir beroende av att vitaminanalyser av lödermedlen kunna
utföras i samarbete med annan institution. Som ytterligare skäl för förläggning
av försöksavdelningen i Skara under veterinärhögskolans husdjursavdelning
kan anföras, alt försöksgårdar, som äro anknutna till vissa utländska
veterinärhögskolor, sortera under den institution, som har husdjurens utfodring
och skötsel på sitt program.
Beträffande veterinärinrättningens anknytning till veterinärhögskolan i administrativt
hänseende framhåller utredningsmannen, att det varit förenat
med vissa svårigheter att finna den lämpligaste formen för denna anknytning,
främst med hänsyn till att den omorganiserade veterinärinrättningen
tänktes skola bestå av två avdelningar. Det hade gällt att så utforma den
administrativa ledningen av inrättningen, att densamma dels gåve veterinärhögskolans
styrelse ett fast grepp över inrättningen utan att belasta styrelsen
med för många detaljspörsmål av huvudsakligen lokal art, dels komme
att i sig innesluta sakkunskap å de båda avdelningarnas verksamhetsområden,
dels linge vederbörlig anknytning till orten med beaktande av att beslut
i frågor av lokal eller eljest mindre betydelsefull natur skulle kunna avgöras
på platsen.
Efter prövning av ett flertal tänkbara organisationsformer hade utredningsmannen
och de sakkunniga kommit fram till följande förslag.
Veterinärinrättningen skall lyda under veterinärhögskolan.
För utövande av den omedelbara ledningen av inrättningen eller m. a. o.
huvudsakligen de befogenheter, som regelmässigt pläga tillkomma en anstaltsföreståndare,
tillsättes en nämnd. Av hänsyn till traditionen vore det
måhända mera tilltalande att giva ifrågavarande organ värdighet av styrelse;
en sådan benämning kan dock befaras vålla förväxlingar, vartill kommer att
för anordningen med en nämnd finnes viss förebild i den tidigare under
flera år tillämpade ledningen av statens veterinärbakteriologiska anstalt.
Nämnden förordnas av Kungl. Majit och gives följande sammansättning:
rektorn vid veterinärhögskolan, ordförande;
en framstående representant för jordbruk och k rea lunsa vel i Skaraborgs
län, vice ordförande;
en representant för Skaraborgs läns hushållningssällskap;
professorn i kirurgi vid veterinärhögskolan;
professorn i avelsbiologi och husdjurshygien vid samma högskola;
professorn i lantbrukskemi vid lantbrukshögskolan.
Därest, såsom för närvarande är fallet, endera av de nyssnämnda professorerna
vid veterinärhögskolan innehar rektorsämbetet vid högskolan, minskas
antalet ledamöter i nämnden med en.
Föredragningen inför nämnden skall ombesörjas av klinikchefen och försöksledaren
som därvid böra lia rätt att få till protokollet antecknad förekommande
skiljaktig mening.
Vid prövning av planer för försöksavdelningens verksamhet skall nämnden
äga att i fall av behov med sig adjungera speciell sakkunskap.
Nämnden bör som regel sammanträda i Skara. Det bör dock vara ordföranden
obetaget att tillfälligtvis förlägga sammanträde till Stockholm.
Kunni. Maj:ts proposition nr 188.
49
Styrelsens för veterinärhögskolan och nämndens inbördes befogenhet synes
kunna i princip avgränsas enligt i stort sett motsvarande grunder, som
enligt stadgarna för högskolan gälla för styrelsen och rektor. På styrelsen
skall alltså ankomma att fatta beslut i fråga av mera principiell natur, i ärenden
angående befattningshavarnas tillsättande och entledigande samt i ärenden
av större ekonomisk räckvidd etc. Givet är att ärende, som slutligt handlägges
av styrelsen, dessförinnan skall lia beretts av nämnden. Det bör kanske
till undvikande av missförstånd påpekas, att för befattning, vars tillsättande
föregås av sakkunnigförfarande, lärarkollegiet vid högskolan skall utöva de
befogenheter, som tillkomma detsamma i fråga om dylik befattning vid högskolan.
Nämnden åter skall lia att utöva den närmaste vården och tillsynen över
inrättningen samt att avgöra ärenden av löpande natur eller av eljest mindre
vikt. För att dessa funktioner skola kunna utövas utan alltför mycken omgång
och med minsta möjliga kostnad, synes det nödvändigt, att åt de lokala
representanterna i nämnden delegera nämndens beslutanderätt i sådana frågor,
som röra den rent lokala förvaltningen och äro av den natur, att de icke
lämpligen kunna uppskjutas till kommande sammanträde med nämnden. Denna
förutsattes nämligen som regel icke komma att sammanträda mer än en
gång i kvartalet. Att det därvid icke skall vara nämndens lokala ledamöter betaget
alt t. ex. per telefon orientera ordföranden örn förekommande ärenden
och inhämta hans mening är självfallet; tvärtom synes det lämpligt att så
sker.
De sålunda angivna riktlinjerna måste givetvis komma till uttryck i blivande
instruktion för veterinärinrättningen. För att organisationen skall fungera
friktionsfritt och utan onödiga kostnader synes det emellertid ändamålsenligt
att vid reglernas utformning icke giva alltför specificerade föreskrifter,
särskilt gäller detta angivandet av de ärenden, i vilka beslut skola få fattas
av de lokala nämndledamöterna. I sistnämnda avseende torde det lämpligaste
vara, att man åt styrelsen för velerinärhögskolan inrymmer befogenhet
att bestämma vilka grupper av ärenden, som skola handläggas av nämnden
in pleno och vilka som må avgöras av de lokala representanterna. I
varje fall lärer man innan kompetensfördelningen inom nämnden definitivt
fastlåses böra avvakta någon tids erfarenhet av den nya organisationen.
Veterinärinrättningens medelsförvaltning bör i princip vara centraliserad
till veterinärhögskolan. Sålunda skola alla större utbetalningar verkställas av
högskolans syssloman. För inrättningens rörelse fordras emellertid vissa
driftsmedel, vilka i likhet med vad som sker vid lantbrukshögskolans försöksgårdar
lämpligen kunna ställas till förfogande i form av förskott. Den
omedelbara uppbörden vid kliniken synes jämväl kunna ske utan anlitande
av sysslomannen. Liksom hittills bör det ankomma på föreståndaren för
hovbeslagssmed jan att handha uppbörden vid denna och ombesörja för
densamma nödiga materialinköp. För redovisningen av förskotten, av uppbörden
vid kliniken och av rörelsen vid liovbeslagssmedjan erfordras uppenbarligen
en lokal räkenskapsföring. Veterinärinrättningssakkunniga ha ock
erinrat örn behovet härav samt beräknat ett belopp av 3,000 kronor för anställande
av härför ävensom för övriga administrativa göromål erforderlig
arbetskraft. Enligt utredningsmannens mening kan för nyssnämnda räkenskapsföring
ävensom för protokollföringen vid nämndens till Skara förlagda
sammanträden lämpligen anlitas någon å orten bosatt räkenskapsknnnig
person, t. ex. en bankkamrer, som har uppdraget som bisyssla. Härför
torde icke behöva beräknas större belopp än 150 kronor för månad, övriga
eventuellt förekommande administrativa göromål torde kunna ombesörjas
av nämndens vice ordförande oell de bada avdelnings!örestandaina.
Hillring lill riksdai/cns protokoll Ilin. t sami. Ar ISS.
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 18S.
Utredningsmannen framhåller till sist, att den nya organisationen av veterinärinrättningens
ledning här allenast angivits i sina tänkta huvuddrag. Givet
vore att det vid densammas utarbetande i detalj kunde bliva nödvändigt
att företaga en eller annan jämkning. Ehuru förslaget i förhållande till vad
som i allmänhet gällde vid liknande institutioner onekligen innebure vissa
nyheter, vore det utredningsmannens och de sakkunnigas bestämda uppfattning,
att dess genomförande skulle komma att icke endast visa sig gagnelig!
för det framtida arbetet vid veterinärinrättningen utan även möjliggöra en
betryggande kontroll från det allmännas sida över medelsanvändningen vid
inrättningen.
Personal sta terna.
Utredningsmannen anför, att den verkställda överarbetningen av veterinärinrättningssakkunnigas
förslag föranledde, såsom delvis framginge arv
det föregående, jämväl vissa ändringar i den av dem föreslagna personalorganisationen.
Även i övrigt hade viss översyn av densamma befunnits önskvärd,
varjämte utredningsmannen haft att taga i övervägande framställning
om lönereglering från vissa nuvarande befattningshavare vid inrättningen.
Klinikavdelningen.
Utredningsmannen erinrar om att veteriänrinrättningssakkunniga på anförda
skäl föreslagit, att föreståndaren för kliniken, som jämväl skulle vara
chef för veterinärinrättningen, förlänades professors titel ävensom löne- och
tjänsteställning motsvarande den som tillkomme professor vid högskola, samt
framhåller, att vid ett genomförande av utredningsmannens förslag bortfölle
för klinikföreståndaren först och främst chefskapet för veterinärinrättningen.
Med inrättningens anknytning till och inordnande under veterinärhögskola
syntes det vidare svårt att uppehålla någon differentiering i fråga örn
lönevillkor och ställning med avseende å de båda avdelningsföreståndama.
Väl talade beaktansvärda skäl för att båda skulle erhålla löneförmåner, motsvarande
dem som ulginge i 30 lönegraden, därvid, utöver vad som anförts
av veterinärinrättningssakkunniga och professorn Eriksson i hans till betänkandet
fogade reservation, kunde anföras det önskvärda i att de båda befattningarna
icke finge huvudsaklig karaktär av passagetjänster utan komme
att behållas av sina innehavare under längre tid. Veterinärinrättningens
ställning såsom underordnad veterinärhögskolan och den av utredningsmannen
föreslagna sammansättningen av nämnden syntes emellertid utesluta
möjligheten av att giva avdelningsföreståndama professors ställning. Med
hänsyn härtill och då det icke syntes böra ifrågakomma att från början anlita
systemet med viss lönefyllnad samt för närvarande all personal vid inrättningen
torde böra uppföras på extra ordinarie stat, hade utredningsmannen
stannat vid att föreslå, att klinikchefen skulle placeras i lönegrad Eo 28.
I detta sammanhang torde böra återgivas vad utredningsmannen anfört
i frågan om vissa befattningshavares vid veterinärinrättningen rätt till privatpraktik.
Utredningsmannen yttrar.
Kanal. Maj:ts proposition nr ISS.
51
Det torde kunna förutsättas att som regel klientelet å kliniken kommer
att bestå av djur, som remitterats dit av vederbörande tjänsteveterinär. Fråga
uppstår emellertid huruvida klinikchefen ävensom övriga veterinära befattningshavare
vid inrättningen skola äga rätt till privat praktik. Om dylik
tillätes får den självfallet icke taga sådan omfattning att den vare sig inkräktar
på befattningshavarnas vid inrättningen verksamhet i denna deras
egenskap eller av distriktsveterinärerna kommer att betraktas såsom innebärande
obehörig konkurrens. Utredningsmannens förslag innebär den ändringen
i förhållande till veterinärinrättningssakkunnigas förslag, att veterinärinrättningen
i Skara skall i organisatoriskt avseende knytas till veterinärhögskolan.
Det synes vid sådant förhållande naturligt, att i förevarande avseende
likställa ifrågavarande befattningshavare i Skara med motsvarande
befattningshavare vid veterinärhögskolan och förty göra deras rätt att utöva
privat praktik beroende av tillstånd av högskolans styrelse. Härigenom vinnes
ur det allmännas synpunkt full garanti för att samtliga på frågan inverkande
omständigheter bliva vederbörligen beaktade.
Beträffande lönegradsplaceringen för övriga av veterinärinrättningssakkunniga
föreslagna befattningshavare vid klinikavdelningen anför utredningsmannen.
För instruktionssmeden har i betänkandet föreslagits placering i lönegrad
Eo 11. Veterinärinrättningssakkunniga lia därvid uppenbarligen ansett honom
i fråga örn tjänsteåligganden m. m. jämställd med verkmästaren vid
veterinärhögskolan, som är placerad i lönegrad A 10. Av vad utredningsmannen
inhämtat angående instruktionssmedens nuvarande arbetsuppgifter framgår
emellertid, att instruktionssmedens åligganden äro betydligt mer kvalificerade
än verkmästarens. Särskilt är att observera, att i instruktionssmedens
skyldigheter i fråga örn undervisningen ingår två timmars teoretisk
undervisning per vecka, ävensom att han har att för smedjan ombesörja
dels materialupphandlingen, dels ock uppbörden, rälcenskapsföringen och
medelsredovisningen. Under nuvarande organisation uppgår omslutningen
till 12 å 15,000 kronor för år. Det kan vidare nämnas, att instruktionssmeden
för närvarande, sedan pensionsavgifter och ersättning för bostad avdragits,
uppbär ett belopp av 443 kronor för månad eller för är 5,316 kronor, vartill
kommer tantieme å rörelsen vid smedjan, i medeltal 300 kronor för år.
I betraktande av nu nämnda förhållanden samt angelägenheten av att
kunna för ifrågavarande betydelsefulla befattning förvärva en person med
erforderliga kvalifikationer av såväl teoretisk och praktisk som personlig
art föreslår utredningsmannen, att instruktionssmeden placeras i lönegrad
Eo 14.
För en var av fodermursken och hovslagaren lia veterinärinrättningssakkunniga
föreslagit lönegrad Eo 8. Då veterinärinrättningens hovslagare har
att biträda instruktionssmeden i den vid smedjan bedrivna smidesverksamheten
och förty måste vara smideskunnig, finner utredningsmannen riktigt,
att han placeras i samma lönegrad som fodermarsken. För denne kan emellertid
med hänsyn till lönegradsplaceringen för motsvarande befattningshavare
vid veterinärhögskolan icke föreslås högre lönegrad än Eo 7, i vilken
alltså båda ifrågavarande befattningshavare böra placeras.
Utredningsmannen biträder veterinärinrättningssak kunnigas förslag att
placera stalldrängen i lönegrad Eo 5.
Utredningsmannen framhåller, att enligt veterinärinrättningssakkunnigas,
av utredningsmannen godtagna förslag klinikchefen komme att bliva den
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
ende veterinärutbildade befattningshavaren vid kliniken. Det kunde därför
förutses, att hans arbetsbörda bleve så stor, att densamma icke kunde bemästras,
med mindre han å ett biträde kunde avlasta en del mindre kvalificerade
göromål. Personalstaten vid kliniken borde i sådant syfte tillföras
ett kvinnligt tekniskt biträde (klinikbiträde), som vore kompetent att biträda
vid operationerna, ombesörja sterilisering av instrument, utföra kliniskt
laboratoriearbete samt biträda vid röntgenarbetet och som kunde ombesörja
journalföring och förekommande skrivarbete. Med hänsyn till de henne åvilande
arbetsuppgifterna funne utredningsmannen lägre lönegradsplacering
än i lönegrad Eo 4 icke kunna ifrågakomma.
Personalen å veterinärinrättningens klinikavdelning skulle alltså enligt utredningsmannens
förslag utgöras av följande befattningshavare, nämligen
1 klinikchef ..................... Eo 28
1 instruktionssmed ................ Eo 14
1 fodermarsk..................... Eo 7
1 hovslagare...................... Eo 7
1 stalldräng ...................... Eo 5
1 klinikbiträde ................... Eo 4.
Utredningsmannen framhåller, att man vid bestämmande av anslagsbehovet
för avlöningar vid klinikavdelningen, med hänsyn till att instruktionssmeden,
fodermarsken, hovslagaren och stalldrängen för närvarande räknade
respektive 22, 18, 26 och 8 år i innehavande befattning, av vilken tid de
skäligen borde gottskrivas åtminstone viss del för löneklassplacering, syntes
för dem böra räkna med lönerna i tredje löneklassen av vederbörande
lönegrad. Sammanlagda beloppet av nettolönerna bleve därför (8,424 +
4,092 + 2,952 -j- 2,952 + 2,670 + 2,241 =) 23,331 kronor. För rörligt tillägg torde
få beräknas 3,500 kronor. För arvodesavlönad arbetskraft och vikariatsersättningar
torde man kunna räkna med ett belopp av 3,000 kronor. Avlöningsstaten
för klinikavdelningen komme alltså att sluta på ett belopp av
29,800 kronor.
Försöksavdelningen.
Utredningsmannen anför.
Mot den av veterinärinrättningssakkuniga föreslagna lönegradsplaceringen
för befattningshavarna vid försöksavdelningen finner utredningsmannen intet
annat att anföra än att för jordbruksassistenten åtminstone tills vidare
högre lönegradsplacering än Eo 16 icke synes vara erforderlig, varjämte,
enär ladugårdsförmannen vid veterinärhögskolan är placerad i lönegrad A 7,
motsvarande befattningshavare vid veterinärinrättningen lärer böra placeras
i Eo 7.
I det föregående har framhållits nödvändigheten av att utöka försöksavdelningens
personal med en assistent och ett tekniskt biträde.
För assistenten, som måste besitta en omfattande vetenskaplig utbildning,
föreslår utredningsmannen, att han placeras i lönegrad Eo 21, och för det
tekniska biträdet samma placering som för det tekniska biträdet å klinikavdelningen
eller lönegrad Eo 4.
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
53
Enligt utredningens förslag komme således personalen å veterinärinrättningens
försöksavdelning att bestå av följande befattningshavare, nämligen
1 avdelningsföreståndare ..........Eo 28
1 assistent ....................... Eo 21
1 jordbruksassistent .............. Eo 16
1 laboratoriebiträde .............. Eo 9
1 ladugårdsförman................ Eo 7
1 djurskötare, tillika vaktmästare . . Eo 7
1 tekniskt biträde ................ Eo 4.
Sammanlagda beloppet av nettolönerna bleve sålunda (8,424 + 5,559 +
4,047 + 2,925 + 2,652 + 2,652 + 2,241 =) 28,500 kronor. För rörligt tillägg
beräknades 4,300 kronor och för vikariatsersättningar 1,000 kronor. Avlöningssiaten
för försöksavdelningen slutade alltså på ett belopp av 33,800
kronor.
Omkostnadsstaten.
Utredningsmannen anför rörande omkostnaderna för klinikavdelningen
följande.
I betänkandet ha de årliga omkostnaderna för klinikavdelningen beräknats
till för expenser, inberäknat bränsle, lyse och vatten, 25,000 kronor,
för publikationstryck 500 kronor samt för diverse utgifter 1,000 kronor eller
tillhopa 26,500 kronor, varjämte för materielens förnyelse beräknats erfordras
ett årligt belopp av 5,000 kronor.
Överarbetningen har icke givit anledning till annan erinran mot veterinär - inrättningssakkunnigas förslag i denna del än att ett belopp av 1,200 kronor
bör beräknas för reseersättningar, bland annat till nämndens ledamöter och
vederbörande institutionsföreståndare vid veterinärhögskolan, varemot det
för diverse utgifter beräknade beloppet torde kunna nedsättas till 300 kronor.
Utredningsmannen föreslår alltså, att till omkostnader för klinikavdelningen
anvisas ett årligt belopp av 27,000 kronor. Härtill kommer anslaget
för materielens förnyelse. Detta synes vid det förhållande att, såsom i betänkandet
förutsatts, för djursjukvården erforderliga förbrukningsartiklar
torde komma att direkt erläggas av vederbörande djurägare kunna upptagas
till 3,000 kronor.
Beträffande omkostnaderna för försöksavdelningen har utredningsmannen
yttrat.
De årliga omkostnaderna för försöksavdelningen lia i betänkandet beräknats
till för expenser, inklusive bränsle, lyse och vatten, 13,000 kronor, för
reseersättningar 500 kronor, för publikationstryck 500 kronor, för jordoch
fodermedelsanalyser 2,000 kronor samt för diverse utgifter 1,000 kronor
eller tillhopa 17,000 kronor. Härtill kommer för materielens förnyelse
ett årligt belopp av 5,000 kronor.
Av skäl, som anförts i det föregående, föreslår utredningsmannen, att reseanslaget
höjes till 3,000 kronor, vilket belopp emellertid utgör ett oundgängligt
minimum. Posten för diverse utgifter synes å andra sidan kunna
nedsättas till 300 kronor. Årliga omkostnaderna för försöksavdelningen bliva
alltså enligt detta förslag 18,800 kronor. Vad angår det i betänkandet till
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
förnyelse av materielen beräknade anslaget av 5,000 kronor, från vilket
uppenbarligen jämväl måste bestridas kostnaderna för förbrukningsartiklar,
synes en viss höjning ofrånkomlig, och utredningsmannen föreslår, att detsamma
upptages till 7,000 kronor.
Veterinärinrä tini Finens inkomster.
I anslutning till redogörelsen för utredningsmannens förslag i denna del
bör här lämpligen intagas en av utredningsmannen verkställd kompletterande
redogörelse beträffande dels veterinärinrättningens donationsfonder, dels
inrättningens fastighetsinnehav. Utredningsmannen anför därutinnan.
Donationsfonderna.
I en i betänkandet intagen specifikation till den år 1919 fastställda staten
för inrättningen finnes upptaget ett belopp, motsvarande avkastningen av det
av E. U. Uggla, A. Hellstadius och N. Thunberg donerade kapitalet.
Veterinärinrättningssakkunniga ha föreslagit, att ifrågavarande fonder borde
sammanföras med de Hernqvistska donationsmedlen till en enda fond,
vars avkastning borde ingå i veterinärinrättningens rörelse och tagas i anspråk
för dess löpande utgifter.
Av från föreståndaren för veterinärinrättningen, lektor V. Behm inhämtade
uppgifter framgår beträffande ifrågavarande fonder följande.
Brukspatron C. Uggla upprättade år 1781 ett testamente å 500 R:r spec. till
förmån för inrättningen, därvid årliga räntan framdeles finge användas så
att därav erhölles bästa nytta.
Regementspastor Adam Hellstadius testamenterade den 1 februari 1781
166,66 R:r spec. till inrättningen. Särskilda bestämmelser rörande användningen
gåvosicke.
Prosten N. Thunbergs, Ryda pastorat, testamente saknas, det är emellertid
bokfört med 349.66.
Gemensamt för dessa tre donationer gäller, att de i inrättningens årsberättelse
för 1877/78 äro betecknade såsom »Donationer till premier åt eleverne».
Doktor Gustaf Löfvenskiöld testamenterade den 9 mars 1881 till inrättningen
2,500 kronor, »deraf årliga räntan anslås som extra lön åt den lärare
som vill hålla särskilta föreläsningar, hvilka ensamt afhandla skyldigheten,
nyttan och tillfredsställelsen, att på ett ömmare och människovänligare sätt
umgås med och behandla alla djur».
Fastigheterna.
I betänkandet äro de under veterinärinrättningen lydande fastigheterna
förtecknade i tretton punkter. Sedan förteckningen uppgjordes har fastighetsbeståndet
undergått vissa förändringar. Kvar under inrättningens förvaltning
äro följande.
Statsegendom.
1. Institutionstomten.
2. Hemmanet Brogården. Det kan anmärkas, att årliga arrendet för hemmanet,
som utarrenderas genom ettåriga kontrakt, numera utgår med 3,100
kronor.
4. Tomt 371, transformatortomt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
55
Hern cj vistska donationen.
10. Stadsägan 435 eller Lerlidsgärdet. Fastigheten, som är obebyggd, omfattar
cirka 3 tunnland och är utarrenderad genom ettårskonlrakt för 105
kronor för år.
11. Stadsägan 439 eller Lilla Bergsgärdet är likaledes obebyggd. Den omfattar
cirka 3/4 tunnland och är genom ettarskontrakt utarrenderad för 70
kronor för år.
12. Hemmanet Forsen i Härlunda socken är fortfarande osålt.
Norlingska donationen.
3. Tomt nr 107 b av Metes 2. Tomten är obebyggd.
Under punkt 13 redovisar betänkandet skogsmark under bland andra Brogården,
Baden och Balsum. Härav bär till Skaraborgs läns hushållningssällskap
försålts cirka 10 tunnland av den till Brogården hörande skogsmarken,
varjämte vid försäljningarna av lägenheterna Baden och Balsum viss
del av den till sagda fastigheter hörande skogen ingått i köpen. Arealen av
kvarvarande skogsmark kan uppskattas till omkring 75 tunnland.
Vidkommande beräkningen av veterinärinrättningens inkomster anför utredningsmannen,
att veterinärinrättningssakkunniga syntes ha utgått ifrån
att den vid kliniken meddelade djursjukvården skulle vara avgiftsfri eller förenad
med låga avgifter. Dock skulle detta ej gälla hundkliniken.
Häremot ville utredningsmannen framhålla, att om staten inrättade en
anstalt för meddelande av djursjukvård av den standard, som ifrågavarande
förslag innebure, det syntes naturligt, att djurägarna också finge betala vad
denna sjukvård vöre värd. Härför talade även det förhållandet att man, såsom
i det föregående anförts, hade att räkna med att en avsevärd del av klientelet
vid kliniken komme att utgöras av mycket värdefulla djur. Det
vore givetvis svårt att med någon grad av säkerhet beräkna vad som kunde
komma att inflyta av den vid kliniken bedrivna verksamheten. Med betonande
av att man finge vara beredd på att frekvensen vid kliniken i början
bleve mindre med ty åtföljande minskning av nettot, syntes det dock utredningsmannen,
som örn man vid kostnadsberäkningen kunde utgå från ett
årligt överskott av 15,000 kronor.
Avkastningen av fonderna hade i betänkandet upptagits till 2,000 kronor.
I staten för budgetåret 1944/45 hade föreståndaren beräknat inkomst av intressekontot,
d. v. s. de fonderade medlen, lill 2,125 kronor. Häri inginge
dock räntorna å Ugglas, Hellstadius, Thunbergs och Löwenskiölds donationsfonder,
vilka finge anses vara ändamålsbestämda. Därest försäljning skedde
av hemmanet Forsen och tomten nr 107 b av Metes 2 lägst till taxeringsvärdena,
tillhopa 18,800 kronor, samt nuvarande, ur räntesynpunkt fördelaktiga
arrendeinkomst av lägenheterna Lerlidsgärdet och Lilla Bergsgärdet, tillhopa
175 kronor, finge bibehållas, syntes den för driften av inrättningen disponibla
avkastningen av fonderna kunna beräknas till 2,800 kronor. Med godtagande
i övrigt av veterinärinrättningssakkunnigas beräkningar av inkomsterna
funne utredningsmannen veterinärinrättningens inkomster kunna upptagas
till 24,800 kronor. Detta belopp borde uppföras såsom uppbörd å omkostnadsstaten.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Byggnadsarbeten och övriga engångsutgifter.
Utredningsmannen har rörande resultaten av den verkställda överarbetningen
såvitt angår dels de egentliga byggnadsarbetena och dels laboratorieinredningen,
instrumentutrustningen och försöksjordbrukets uppsättande m.
m. anfört följande.
Byggnadsarbeten.
Den av utredningsmannen och de sakkunniga verkställda granskningen av
det i betänkandet framlagda förslaget till disposition och inredning av veterinärinrättningens
byggnader har allenast på ett pär punkter föranlett ändringsförslag.
Därvid har icke kunnat undvikas viss ökning av kostnaderna,
varjämte den omständigheten, att veterinärinrättningssakkunnigas kostnadsberäkningar
uppgjordes, innan det allmänna prisstoppet inträdde, medför en
fördyring av ombyggnadsprojekten, som i nuvarande stund kan skattas till
10 å 15 procent.
Veterinärinrättningssakkunniga lia fördelat byggnadsarbetena på inrättningens
båda avdelningar sålunda, att till kostnader för klinikavdelningen
hänförts arbetena på föreståndarbostaden, sjukstallet, smedjan, klinikbyggnaden
och arkivbyggnaden, medan till kostnader för försöksavdelningen hänförts
arbetena på arrendatorsbostaden å Brogården, försöksladugården och
den till nyuppförande föreslagna arbetarbostaden. Utredningsmannen saknar
anledning föreslå någon ändring härutinnan.
I detta sammanhang torde böra framhållas, att den enda detalj i förslaget,
som kan anses dikterad huvudsakligen av pietet mot traditionen och ortsintressena,
är åtgärden att i den nuvarande arkivbyggnaden inrymma den
museala apoteksinteriören ävensom biblioteket. Efter att lia besiktigat ifrågavarande
inventarier tillstyrker utredningsmannen livligt veterinärinrättningsskkunnigas
förslag i denna del och vill samtidigt uttala, att den härför
av dem beräknade kostnaden, 2,400 kronor, som väl under alla förhållanden
synes vara nödvändig för att göra arkivbyggnaden fullt användbar, måste
anses vara ur nyssnämnda synpunkter väl motiverad.
De först omförmälda ändringsförslagen avse dels sjukstallet, dels försöksladugården.
Sjukstallet. Mot den föreslagna dispositionen av utrymmena i sjukstallet,
ha de sakkunniga anmärkt, dels att en tor hundar och smärre djur avsedd
operationssal är onödigt stort tilltagen, dels att utrymme icke beräknats för
ett kliniskt laboratorium. Tillgång till ett mindre sådant måste nämligen anses
oumbärlig för utförande av de talrika laboratorieundersökningar som
förekomma i samband med det löpande klinikarbetet.
I anledning härav bar på föranledande av utredningsmannen arkitekten
Joel Lundequist, vilken upprättat förslaget till ombyggnad och inredning av
sjukstallet, omarbetat detta förslag. I det omarbetade förslaget har den
nämnda operationssalen uppdelats, varigenom utrymme erhållits för det kliniska
laboratoriet.
Vidare ha de sakkunniga konstaterat, att det utrymme, som beräknats för
försöksavdelningen, måste anses vara knappt tillmätt redan för den nu föreslagna
organisationen. Utvecklingsmöjligheter saknas alltså. Härjämte har
anmärkts, att inredningen av laboratoriet företer vissa brister. Vid den av
arkitekten Lundequist verkställda omarbetningen ha ändringar vidtagits
på sa sätt, att en i det ursprungliga förslaget i omedelbar anslutning till försöksavdelningen
förlagd försöksdjuravdelning flyttats till vinden, vilket i sin
Kungl. Maj.ts proposition nr ISS.
57
tur medfört inrättande av en innertrappa, varjämte värmeanläggningen helt
nedsänkts. Härigenom erhålles ett väsentligt utökat laboratorieutrymme, och
dessutom vinnes den fördelen, att man tack vare trappanläggningen kan i
en framtid utan vidare utnyttja det återstående stora vindsutrymmet för eventuella
utvidgningar av försöksavdelningens lokaler.
Kostnaderna för dessa omändringar beräknas av arkitekten Lundequist
till 14,500 kronor. Härtill kommer inredningen av de nya laboratorierna, vilka
för det kliniska laboratoriet kan uppskattas till 3,000 kronor och för försökslaboratoriet
till 7,000 kronor.
Den på klinikavdelningen belöpande andelen i kostnaderna för byggnadsarbeten
blir alltså (264,700 + 0.10 X 264,700 ~\~ 14,500 =) 305,670 kronor,
vilket i förhållande till beräkningarna i betänkandet innebär en merkostnad
av 40,970 kronor.
I det ursprungliga förslaget bar icke räknats med gas i laboratorierna. De
sakkunniga ha framhållit, att tillgång till gas skulle medföra stora lättnader
i laboratoriearbetet. Enligt vad utredningsmannen inhämtat kan framdragandet
av en gasledning till sjukstallet utföras för en kostnad av 650 kronor.
Härtill komma kostnaderna för de inre ledningarna och installationen.
Utredningsmannen anser sig emellertid icke behöva härför beräkna något
särskilt belopp, då ifrågavarande kostnader synas kunna inrymmas i det av
veterinärinrättningssakkunniga för icke specificerade utgifter beräknade beloppet.
Försöksladugården och övriga för försöksavdelningen speciellt avsedda
byggnader. Mot planeringen av försöksladugården lia de sakkunniga i huvudsak
icke haft annat att erinra, än att dels vissa utrymmen, bland dem
försöksrummet, måste förses med uppvärmningsanordning, dels ock möjlighet
måste finnas att i fall av misstanke örn smittsam sjukdom hos något
försöksdjur isolera detta.
Då kontinuerlig elektrisk uppvärmning torde komma att i längden ställa
sig förhållandevis dyrbar, har på begäran Lantbruksförbundets byggnadsförening,
som uppgjort samtliga ritningar för ombyggnadsarbetena med
undantag av sjukstallet, inkommit med en den 29 januari 1944 dagtecknad
ny kostnadsberäkning, avseende de approximativa kostnaderna för omändring
av arrendatorsbostad för två familjer. I beräkningarna ingå kostnaderna
för ett centralt uppvärmningssystem för samtliga^ byggnader med
pannrummet förlagt till arrendatorsbostaden. Däremot ingå icke brandpostledningar.
Härjämte har föreningen anfört, alt den knappa utredningstiden
icke medgivit införskaffande av avvägnings- och provborrningskartor, varför
föreningen reserverar sig för eventuella sprängningskostnader i samband
med ledningsdragningen. I sistnämnda avseende vill utredningsmannen
i anledning av de upplysningar angående jordbeskaffenheten, som han
vid sitt besök i Skara erhöll, allenast framhålla, att mycket talar för att några
sprängningsarbeten icke skola bliva erforderliga.
Föreningen beräknar kostnaden för ifrågavarande byggnadsarbeten till
171,300 kronor enligt följande specifikation:
Ombyggnad av arrendatorsbostaden .................... kronor 22,200
» » försöksladugården ...................... » 99,100
Nybyggnad » arbetarbostad 2 farn..................... » 38,000
Kostnaderna för yttre vatten- och avloppsledningar cirka . . » 12,000.
Det av de sakkunniga uppställda kravet på isoleringsutryinme i försöksladugården
torde enklast och utan att därför behöver beräknas särskilda
medel tillgodoses på så sätt, ali placeringen och inredningen av en för häst
-
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 188-
stallet planerad fölbox sker med tanke på att den skall kunna användas
jämväl för isoleringsändamål.
De på försöksavdelningen belöpande konslnaderna för byggnadsarbeten
komma alltså att uppgå till 171,300 kronor eller 47,100 kronor mer än vad
som beräknats i betänkandet.
Laboratorieinreclning, instrumentutrustning samt försöksjordbrukets uppsättande
m. m.
Kliniken. Veterinärinrättningssakkunniga lia beräknat kostnaderna för
instrumentutrustningen vid kliniken till 15,000 kronor. För diverse icke specificerade
engångsutgifter lia samma sakkunniga beräknat ett belopp av
5,000 kronor, varvid de anfört, att från sistnämnda anslagspost syntes kunna
gäldas kostnaderna för viss möbelanskaffning m. m.
Förslaget föranleder intet annat yttrande från utredningsmannens sida
än att till de sålunda beräknade kostnaderna får läggas en post å 3,000
kronor, utgörande kostnaderna för inredning av det förut omförmälda kliniska
laboratoriet.
Försöksavdelningen. För inredning av avdelningens laboratorium bär i
betänkandet upptagits ett belopp av 15,000 kronor, för apparatur och vetenskaplig
utrustning vid avdelningen 31,700 kronor samt för diverse engångsutgifter
5,000 kronor.
Såsom nyss anförts bör det för inredning av laboratoriet beräknade beloppet
höjas med 7,000 kronor. Av anslagsposten å 5,000 kronor bör såsom
jämväl förut anförts kunna gäldas kostnaden för inledning av gas till laboratorierna.
1 detta sammanhang torde böra anmärkas, att utredningsmannen och de
sakkunniga diskuterat frågan, huruvida utrustningen med en, huvudsakligen
för klinikens operationsrum avsedd röntgenapparat kan anses vara tillfyllest
jämväl för försöksavdelningens behov. I den planerade forskningsverksamheten
ingår nämligen även röntgenfotografering av försöksdjuren
och det har satts i fråga om icke härför skulle erfordras en i försöksladugården
placerad röntgenapparat. Emellertid ha de sakkunniga kommit till
den uppfattningen, att det mycket väl låter sig göra att för båda avdelningarna
använda en röntgenapparat. Antingen kan apparaten flyttas till försöksladugården
eller kunna de djur, som skola fotograferas, transporteras till
sjukstallet. Avståndet mellan de båda byggningarna är nämligen mindre än
300 meter.
Försöks jordbruket, i betänkandet upptages för inventarieanskaffning till
försöksjordbruket 57,700 kronor, varav 27,700 kronor för inköp av en tjur,
tjugu kor, fem hästar och två avelssuggor samt 30,000 kronor för maskiner
och redskap.
Förslaget föranleder ingen annan erinran från utredningsmannens sida än
att man med utgångspunkt från nuvarande prisläge torde få räkna med ett
tillägg av 10 procent å nyssnämnda belopp.
Sammanfattning av kostnaderna.
En sammanfattning av utredningsmannens överarbetning av veterinärinrättningssakkunnigas
kostnadsberäkningar utvisade följade resultat, därvid
å omkostnaderna avräknats veterinärinrättningens inkomster, enligt utredningsmannens
förslag 24,800 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
59
Anslagstitel
Årliga utgifter.
Ökning och
minskning
Avlöningar .......................... kronor
Omkostnader ........................ »
Materielens förnyelse ........... *
Summa kronor
Engångsutgifter.
Byggnadsarbeten ...................... kronor
Inredning och utrustning .............. »
Försöksjordbruket .................... *
Diverse engångskostnader ....... »___
Summa kronor
63,600
21,000
10,000
+
8,100
6,000
94,600
+
2,100
476,900
+
88,000
71,700
+
10,000
63,500
10,000
+
5,800
622,100
+ 103,800
En fördelning av kostnaderna på de båda avdelningarna utvisade följande,
därvid försöksavdelningens omkostnader minskats med det beräknade
nettot av försöksjordbruket, 2,000 kronor, medan övriga inkomster avräknats
å omkostnaderna för klinikavdelningen.
Klinikavdelningen.
Anslagstitel
Avlöningar .......
Omkostnader ......
Materielens förnyelse
Årliga utgifter.
................ kronor
..... »
29,800
4,200
3,000
Ökning och
minskning
+ 900
— 7,800
— 2,000
Summa kronor 37,000 — 8,900
Engångsutgifter.
Byggnadsarbeten ...................... kronor
Inredning och utrustning ................ »
Diverse engångskostnader .............. *
Summa kronor
305.600
18,000
5,000
328.600
+ 40,900
+ 3,000
+ 43,900
Försöksavdelningen.
Avlöningar .......
Omkostnader ......
Materielens förnyelse
Årliga
utgifter.
....... kronor
»
*
33.800
16.800
7,000
+ 7,200
+ 1,800
+ 2,000
Summa kronor 57,600 + 11,000
Engångsutgifter.
Byggnadsarbeten ...................... kronor
Inredning och utrustning ................
Försöksjordbruket ......................
Diverse engångskostnader .............. *
Summa kronor
171,300 + 47,100
53,700 + 7,000
63,500 + 5,800
5,000
293,500 + 59,900
60
Kungl. Mnj.ts proposition nr 188.
Forskningsverksamhet rörande vissa hovsjukdomar hos hästar.
Utredningsmannen anför, att i samband med det av honom och de sakkunniga
behandlade spörsmålet, huruvida den vid veterinärinrättningens försöksavdelning
bedrivna forskningsverksamheten skulle kunna tänkas grundad
på det från kliniken inkommande materialet, de jämväl hade till övervägande
upptagit den för hästaveln synnerligen viktiga frågan örn forskning
rörande hovsjukdomar hos hästar. Beträffande dessa sjukdomar förelåge
nämligen betydande outforskade problem och genom sjukdomarna i fråga
åsamkades hästägarna årligen avsevärda kostnader och förluster. Härom
yttrar utredningsmannen.
Den mest vanliga av dessa åkommor är hovbroskförbeningen. Den innebär,
att hovbrosken undergå sjuklig förändring med påföljd att de förbenas och
sålunda helt eller delvis förlora sin elasticitet. Följden av denna minskade
fjädring i hovén blir ofta en inflammation i hovbrosken, vilken gärna sprider
sig till själva hovbenet. En sådan inflammation kan, om hästen får
lämplig vård, många gånger läkas så alt uppkommen hålta försvinner. Jämväl
kan, då hovbrosket är förbenat, uppstå brott på detsamma eller på hovbensgrenen.
Sådana brott kunna läkas, men härför kräves lång tid, flera
månader till halvår. Hovbroskförbening finnes hos såväl varm- som kallblodiga
hästar. Mest vanlig är åkomman hos ardennerrasen.
Om äv hovbroskförbening orsakad hålta icke trots omsorgsfull behandling
kan fås att försvinna, förefinnes som regel även andra sjukdomstillstånd i
hovén än förbening av brasket. Det vanligaste av dessa är s. k. strålbenshälta,
vilken är en mycket allvarlig åkomma som i de flesta fall är obotbar. I många
fall lärer det förhålla sig så, att hovbroskförbeningen verkar stimulerande
på uppkomsten av strålbenshälta. En annan åkomma som icke sällan påträffas
hos hästar, vilka ha förbenade hovbrosk, är inflammation av hovleden.
Det är mycket sannolikt att även hovledsinflammationen står i orsakssammanhang
med hovbroskförbeningen genom den ökade stötverkan i leden,
som uppkommer genom den minskade fjädringen.
Sannolika skäl föreligga emellertid för ett antagande, att såväl hovbroskförbening
som strålbenshälta bero på ärftlig disposition. Den möjligheten
finnes också, att hästar, som samtidigt lida av hovbroskförbening och strålbenshälta,
ha ärftlig disposition för båda dessa åkommor.
Utredningsmannen har vidare framhållit att rörande hovbroskförbeningens
uppkomst genom ärftlig disposition ej funnes några ingående vetenskapliga
undersökningar. Det syntes utredningsmannen och de sakkunniga, att
det såväl för hästuppfödarna som för köparna av hästar samt för den veterinärmedicinska
vetenskapen borde vara av allra största intresse att i Sverige
få till stånd en planmässjg sådan forskning. Den borde förläggas till en
sådan del av riket, där det förekomme omfattande avel av kallblodiga hästar.
Skaraborgs län fyllde genom sin betydande uppfödning av ardennerhästar
väl detta krav. Dessutom torde det förhålla sig så, att ifrågavarande åkommor
vore mest framträdande i Skaraborgs län.
I fråga örn de närmare detaljerna rörande undersökningens utförande anför
utredningsmannen.
Undersökningen bör omfatta så många som möjligt av hingstarna inom
området, de ston som de parats med och möjligast största antal av avkomman.
Kungl. Maj:ts proposition nr 188-
61
Undersökningen skall utföras under ett antal år, förslagsvis fem, och så
många som möjligt av hästarna skola undersökas varje år. Den som omhänderhar
undersökningarna skall söka samarbete med hästägarna och veterinärerna,
så att meddelande lämnas undersökaren, då hästar, som befunnits
lida av hovbroskförbening, bliva halta. Härigenom erhåller man uppfattning
örn i vilken utsträckning undersökningsmaterialet blir utsatt för hovåkommor
och av vilket slag desssa åkommor äro. Från dem av hästarna, som utslagits
på grund av hältor, samt från så många som möjligt av dem, som
slaktats av annan anledning, skall man söka få hovarna insända för undersökning
vid ett till undersökarens förfogande stående laboratorium. Vid
detta skall verkställas en noggrann patologisk-anatomisk undersökning. De
sakkunniga anse, att genom en sådan omfattande undersökning och statistisk
behandling av det insamlade materialet kan erhållas ett verkligt utslagsgivande
resultat.
Enligt utredningsmannens mening kunde en dylik undersökning med fördel
förläggas till veterinärinrättningen i Skara, där vid genomförande av utredningsmannens
i det föregående omförmälda olika förslag nödigt laboratorieutrymme
kunde ställas till förfogande. För undersökningarna borde under
en tid av fem år anställas en lämplig veterinär, vilken borde vara underställd
veterinärhögskolan men för vilken Kungl. Majit, efter förslag av högskolan
och lantbruksstyrelsen, borde fastställa instruktion och undersökningsplan.
Bearbetningen ur ärftlighetssynpunkt av försöksmaterialet borde äga
rum vid veterinärhögskolans avdelning för avelsbiologi och husdjurshygien.
Kostnaderna under ifrågavarande femårsperiod syntes kunna beräknas till
150,000 kronor enligt följande uppställning, därvid särskilt borde anmärkas,
att, därest undersökningen skulle få något värde, veterinären måste ha
tillfälle att göra nödiga resor, vadan resekostnaderna icke kunde sättas lägre
än till 10,000 kronor för år.
Arvode till veterinären (10,000 kr./år) .................... kronor 50,000
Veterinärens resor (10,000 kr./år) ...................... » 50,000
Laboratorieutrustning ................................ » 8,000
Bearbetning av försöksmaterialet ........................ » 20,000
Publikation av arbetsresultaten m. m..................... » 12,000
Oförutsedda utgifter .................................. » 10,000.
Igångsättandet av ifrågavarande forskningsarbetet bleve givetvis beroende
av när de nya laboratorierna vid veterinärinrättningen kunde tagas i bruk.
Finansieringsfrågor.
I sin promemoria har utredningsmannen framlagt vissa förslag ävensom
antytt vissa möjligheter i frågan rörande gäldandet av de med genomförandet
av den ifrågasatta omorganisationen förbundna kostnaderna, främst sådana
av engångsnatur. Utredningsmannen anför härom.
Av en i betänkandet intagen redovisning över veterinärinrättningens sammanlagda
tillgångar den 1 juli 1942 inhämtas, att sagda dag hos statskontoret
innestodo köpeskillingsmedel för fastigheter, som tidigare försålts med stöd
av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 oktober 1941, till ett belopp av 23,600
kronor.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Sedermera har Kungl. Majit med riksdagen beslutat att för utökning av
den blivande lantmannaskolans i Skara skoljordbruk låta försälja veterinärinrättningen
tillhöriga dels lägenheten Hederstorpet, dels ock 11,29 hektar
huvudsakligen skogsmark av hemmanet Brogården för en köpeskilling av
sammanlagt 31,500 kronor.
Av statsegendom, som disponeras av veterinärinrättningen och som ej erfordras
för den blivande institutionens behov, återstår tomten 371, sorn är
under nyttjanderätt upplåten till vattenfallsstyrelsen som transformatortomt
jämlikt Kungl. Majits beslut den 18 oktober 1907 och den 31 december 1920.
Taxeringsvärdet å tomten är 7,800 kronor och årliga arrendeavgiften för närvarande
cirka 240 kronor för år.
Av en i betänkandet intagen redogörelse framgår vidare, att veterinärinrättningen
häftar i skuld till statsverket med ett belopp av 28,000 kronor,
vilket på sin tid av Kungl. Majit och riksdagen anslagits för vissa byggnader
å hemmanet Brogården.
Enligt utredningsmannens mening borde ifrågavarande tomt försäljas till
nyttjanderättshavaren. Med den influtna köpeskillingen, vilken nied hänsyn
till att köparen vore ett statligt verk icke torde böra beräknas till högre
belopp än taxeringsvärdet, såsom nämnts 7,800 kronor, samt med ianspråktagande
av ett belopp av 20,200 kronor av innestående försäljningsmedel
syntes veterinärinrättningens skuld till statsverket böra regleras. Återstående
försäljningsmedel (23,600 — 20,200 + 31,500=) 34,900 kronor har utredningsmannen
föreslagit skola få tagas i anspråk såsom bidrag till byggnadskostnaderna
för klinikavdelningen.
Utredningsmannen erinrar vidare om den av mig inledningsvis omförmälda
skrivelsen från Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget, enligt vilken
bolaget, under förutsättning att veterinärinrättningssakkunnigas förslag i huvudsakliga
delar komme att genomföras, forbonde sig att till statsverket
överlämna dels för anläggande av den planerade försöksavdelningen ett belopp
av 233,600 kronor, dels ock för driften vid avdelningen under verksamhetens
två första år ett årligt belopp av 48,675 kronor. Utredningsmannen
yttrar, att, sedan den verkställda överarbetningen resulterat i, bland annat,
för försöksavdelningen ökning av anläggningskostnaden med 59,900 kronor
till 293,500 kronor samt av årskostnaden med 11,000 kronor (i förhållande
till bolagets förbindelse med cirka 9,000 kronor) till 57,600 kronor, hade han
under hand vänt sig till bolagets verkställande direktör med förfrågan, huruvida
bolaget vore villigt att låta sin omförmälda förbindelse omfatta jämväl
de sålunda ökade kostnaderna.
Utredningsmannen andrager slutligen, att han fått del av en den 3 mars
1943 dagtecknad skrivelse från statens hästexportberedning, vilken jämlikt
Kungl. Majits bemyndigande den 6 december 1940 av lantbruksstyrelsen tillsatts
för att biträda styrelsen vid utarbetande av närmare plan för under pågående
stormaktskrig företagen export av hästar, samt yttrar därom.
1 skrivelsen har hästexportberedningen lämnat vissa uppgifter angående
den då i huvudsak avslutade exporten samt vidare anfört, att i syfte att förhindra
en stegring av det inhemska priset på hästar har vid exporten eftersträvats,
att hästägarna icke skulle erhålla större köpeskilling för de för
Kuni]l. Maj:ts proposition nr 188.
63
export avsedda hästarna än den som de skulle uppburit vid försäljning inom
landet. Hästexportberedningen, som uppträtt såsom köpare av hästarna gentemot
de svenska hästägarna, har sedermera överlåtit hästarna å de utländska
intressenterna. Därvid har beredningen emellertid utverkat sig priser å
hästarna efter de å Europas kontinent gällande noteringarna. Den handelsvinst,
som härigenom uppstått, har av beredningen insatts å särskilda räkningar.
Beredningens ekonomiska ställning per utgången av februari månad
1943 utvisar en behållning å något över 2,900.000 kronor.
Vidare har beredningen i skrivelsen lämnat förslag rörande överskottsmedlens
disposition. Beredningen har därom yttrat, att beredningen för sin del
finner det naturligt, att ifrågavarande överskottsmedel — såsom också i huvudsak
skedde med motsvarande medel under 1914—18 års världskrig —
komma att användas till åtgärder för hästavelns främjande. Det är härvid
angeläget att understryka, att medlen icke böra tagas i anspråk för att ersätta
anslag, som redan hittills plägat utgå till hästavelsändamål. Av medlen
synes ett belopp av omkring 300,000 kronor lämpligen böra disponeras för
modernisering av kliniken och hovbeslagsskolan vid veterinärinrättningen i
Skara i enlighet med veterinärinrättningssakkunnigas förslag. Ett belopp av
ungefärligen 200,000 kronor torde böra användas för understödjande av vissa
forskningar rörande hästsjukdomar, speciellt hovbroskförbening. Återstående
medel, i runt tal 2,400,000 kronor, synas böra användas för hästavelns befrämjande
i olika hänseenden, i främsta rummet i syfte att åstadkomma viss
centralisering av hästpremieringen enligt de närmare riktlinjer, som Kungl.
Maj:t kan finna ändamålsenliga.
I skrivelse den 11 december 1943 har hästexportberedningen därefter avgivit
slutligt förslag rörande användningen av de å beredningens verksamhet
uppkomna överskottsmedlen, inberäknat upplupna räntor uppgående till i
runt tal 3,000,000 kronor. Beredningen har därvid beräknat ett belopp av
300,000 kronor för understödjande av det vetenskapliga forskningsarbetet på
hästsjukdomarnas område. Enligt vad utredningsmannen inhämtat, åsyftas
härmed ingen ändring av det i beredningens skrivelse den 3 mars framlagda
förslaget, att ett belopp av omkring 300,000 kronor lämpligen borde disponeras
för modernisering av kliniken och hovbeslagsskolan vid veterinärinrättningen
i Skara. Enligt vad utredningsmannen vidare under hand inhämtat,
torde hästexportberedningens förslag till disposition av övriga överskottsmedel
icke utesluta, att ett belopp av i runt tal 150,000 kronor disponeras för
forskningsverksamhet på hovsjukdomarnas område.
Engångskostnaderna för modernisering av kliniken bär utredningsmannen
funnit kunna beräknas till 328,600 kronor. Förut har utredningsmannen föreslagit,
att till gäldande av dessa kostnader i främsta rummet skulle tagas i
anspråk behållna försäljningsmedel av vissa veterinärinrättningens fastigheter,
uppgående till 34,900 kronor. För gäldande av återstoden eller 293,700
kronor har utredningsmannen ansett böra ianspråktagas omförmälda, av
hästexportberedningen beräknade belopp av 300,000 kronor, vilket, då till
följd av tidsförhållandena någon ovisshet alltid måste vidlåda de uppgjorda
kostnadsberäkningarna, borde i sin helhet reserveras för ändamålet. Härutöver
borde enligt utredningsmannens mening av hästexportberedningens behållna
medel ett belopp av 150,000 kronor reserveras för den föreslagna
forskningsverksamheten på hovsjukdomarnas område.
64
Kungl. May.ts proposition nr 188.
Frågan om lönereglering för vissa belattningshavare vid veterinärinrättningen.
Utredningsmannen bär även upptagit frågan om lönereglering för vissa
befattningshavare vid veterinärinrättningen. Härom har utredningsmannen
yttrat följande.
De icke ordinarie befattningshavarna vid veterinärinrättningen äro hovslagaren,
fodermarsken och stalldrängen.
I veterinärinrättningssakkunnigas betänkande lämnas vissa uppgifter angående,
bland andra, ifrågavarande befattningshavares löneförmåner. Därav
inhämtas att de enligt inrättningens lönestat för budgetåret 1941/42 hade att
uppbära, förutom kristillägg enligt därför gällande bestämmelser, för år räknat
fodermarsken 2,519 kronor 48 öre, hovslagaren 3,094 kronor 73 öre och
stalldrängen 2,127 kronor 50 öre enligt följande fördelning.
Fodermarsk
Hovslagare
Stalldräng
kronor
kronor
kronor
Lön...............................
. . . . 1,370:
1,560: —
1,150: —
Tillfällig löneförbättring ............
.. .. 342: 48
390: —
287: 50
Dyrtidstillägg ......................
.. .. 720:
958: 09
612: —
Tantieme..........................
—
99: 64
_
Kompensation för familjepension....
87: —
87: —
78: —
Summa kronor 2,519: 48
3,094: 73
2,127:50.
I en av styrelsen för veterinärinrättningen med eget utlåtande överlämnad
skrivelse den 12 augusti 1943 har Civilförvaltningens personalförbund på anförda
skäl anhållit, att Kungl. Majit måtte förelägga 1944 års riksdag förslag
till lönereglering för personalen vid veterinärinrättningen. Alternativt
har förbundet yrkat sådan provisorisk löneförbättring för ifrågavarande personal,
att densamma icke längre behöver intaga en i lönehänseende sämre
ställning än övrig personal i statens tjänst.
över ansökningen, som tillstyrkts av veterinärinrättningens styrelse, ha infordrade
utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen och statskontoret. Därvid
har medicinalstyrelsen, för den händelse förslag angående veterinärinrättningens
framtida användning och organisation icke skulle komma att föreläggas
1944 års riksdag, tillstyrkt ansökningen om provisorisk löneförbättring,
vilken så vitt angår ifrågavarande befattningshavare skulle medföra en kostnad
av 2,214 kronor, varemot statskontoret funnit att, i avvaktan på statsmakternas
ställningstagande till förslaget angående veterinärinrättningens
framtida användning m. m., någon reglering av befattningshavarnas löneförmåner
icke borde vidtagas.
Vidare ha fodermarsken Oskar Wallgren, hovslagaren Teodor Johansson
och stalldrängen Karl Flink i en den 29 januari 1944 till jordbruksdepartementet
inkommen skrift anhållit bland annat om sådan löneförstärkning,
räknat från och med den 1 juli 1943, att deras avlöningsförmåner bomme att
uppgå till de belopp veterinärinrätlningssakkunniga föreslagit.
Av skriften samt uppgifter, som utredningsmannen vid sitt besök i Skara
erhållit av nämnda befattningshavare, inhämtas.
Fodermarsken Wallgren är född 1890, kom i veterinärinrättningens tjänst
den 1 november 1914 och har oavbrutet tjänstgjort där under tiden till och
med den 31 oktober 1926 såsom stalldräng och därefter i innehavande befattning.
Hovslagaren Johansson är född 1899 och har sedan den 10 februari 1918
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
65
oavbrutet tjänstgjort där, först såsom extra hovslagare och från och med
den 1 januari 1932 såsom hovslagare och yrkeskunnig smed.
Stalldrängen Flink är född 1914 och har sedan den 15 april 1936 tjänstgjort
vid veterinärinrättningen.
Vid sin tillstyrkan av ansökningen om provisorisk löneförbättring har medicinalstyrelsen
utgått från de av veterinärinrättningssakkunniga föreslagna
lönegradsplaceringarna, därvid räknats med lägsta löneklassen i respektive
lönegrad. Med hänsyn till att uti ifrågavarande befattningshavares nuvarande
löneförmåner ingår dyrtidstillägg, har nyssnämnda belopp uppräknats med
femton procent, motsvarande utgående rörligt tillägg. Vid angivandet av befattningshavarnas
nuvarande löner har enligt av inrättningens föreståndare
lämnade uppgifter räknats med följande årliga belopp, nämligen respektive
2,514, 2,980 och 2,120 kronor. Medicinalstyrelsen har i enlighet med sålunda
angivna grunder tillstyrkt provisorisk avlöningsförbättring till fodermarsken
med 898 kronor, till hovslagaren med 432 kronor och till stalldrängen med
784 kronor, allt för år räknat.
Utredningsmannen framhåller härefter, att det synes honom uppenbart,
att de till ifrågavarande befattningshavare utgående lönerna läge betydligt
under skälig nivå. Enligt i handlingarna förekommande uppgifter understege
de med ungefär 1,000 kronor om året de löner, som utginge till motsvarande
befattningshavare i Skara stads tjänst. Det kunde, såsom utredningsmannen
såge det, icke anses förenligt med rättvisa och billighet att låta den omständigheten,
att frågan örn veterinärinrättningens framtida användning under
en lång följd av år hållits svävande, verka därhän, att vid inrättningen anställd
personal måste åtnöjas med löner, som innebure obestridlig underbetalning.
En lönereglering syntes därför utredningsmannen ofrånkomlig. Med
hänsyn till omorganisationsfrågans nuvarande läge borde emellertid denna
lönereglering, som syntes böra träda i kraft den 1 juli 1944, bliva av allenast
provisorisk art.
Med utgångspunkt från den av utredningsmannen för ifrågavarande befattningshavare
föreslagna lönegradsplaceringen —■ Eo 7 för fodermarsken
och hovslagaren samt Eo 5 för stalldrängen — samt med tillämpning i övrigt
av den av medicinalstyrelsen tillstyrkta beräkningsgrunden har utredningsmannen
föreslagit, att till följande befattningshavares löner skulle från och
med den 1 juli 1944 utgå provisoriskt lönetillägg — å vilket tillägg jämväl
skulle utgå vederbörligt kristillägg — med följande belopp för år räknat, nämligen
till fodermarsken 725 kronor, till hovslagaren 260 kronor och lill stalldrängen
785 kronor.
Det i årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 62, till veterinärinrättningen
i Skara beräknade anslaget av 10,500 kronor borde alltså
enligt utredningsmannens mening ökas med 1,870 kronor eller till i avrundat
tal 12,400 kronor.
Utredningsmannen har till sist anfört, att den av Civilförvaltningens personalförbund
gjorda ansökningen hade avseende jämväl å veterinärinrättningens
instruktionssmed. Med hänsyn till att dennes nuvarande avlöningsförmåner
överstege vad han skulle komma att uppbära med tillämpning av den
Bihang till riksdagens protokoll 19ii. 1 sami. Nr 188. 5
66
Kungl. Majlis proposition nr 188.
av veterinärinrättningssakkunniga för honom föreslagna lönegradsplaceringen,
Eo 11, jämväl om man räknade med högsta löneklassen, hade utredningsmannen,
som visserligen i det föregående föreslagit instruktionssmedens placering
i lönegrad Eo 14, icke ansett sig kunna i nuvarande läge föreslå någon
provisorisk löneförbättring för honom.
Yttrandena.
Vad utredningsmannen föreslagit har i stort sett tillstyrkts i de infordrade
yttrandena. Av de i yttrandena gjorda uttalandena av mera principiell innebörd
må här återgivas följande.
Veterinär högskolans lärarkollegium har uttalat, att kollegiet vore övertygat
örn att ett realiserande av utredningsmannens förslag skulle lända jordbruksnäringen
och landet till mycken nytta, och kollegiet ville på det varmaste
tillstyrka förslaget.
Beträffande klinikavdelningen har kollegiet framhållit, att behovet av förbättrade
möjligheter att bereda särskilt de större husdjuren anstaltsvård
vore allmänt vitsordat, samt att detta behov icke kunde för hela landet fyllas
enbart av veterinärhögskolans kirurgiska klinik. För de husdjursrika
trakterna i sydvästra Sverige skulle därför en modernt utrustad klinik i
Skara bliva av den största betydelse, speciellt i de talrika fall, då kirurgisk
anstaltsvård skulle kunna avsevärt förkorta sjukdomstiden eller rädda värdefulla
djur från nedslagning. Om värdet och behovet av en dylik klinik syntes
för övrigt meningarna icke vara delade.
Kollegiet har vidare anfört, att den enligt förslaget till kliniken knutna
undervisningsverksamheten i hovbeslag m. m. uppenbarligen vore i högsta
grad av behovet påkallad.
I fråga om den föreslagna försöksavdelningen har kollegiet uttalat, att
planmässig forskning rörande de ur ekonomisk synpunkt betydelsefulla sjukdomar,
som kunde antagas uppkomma genom brister i fodermedlens kvalitet,
vore i hög grad angelägen. Kollegiet, som erinrat om att bristsjukdomarna
hos de större husdjuren årligen åsamkade landet högst betydande förluster,
bär vidare anfört följande.
Djurmaterialets ur produktions- och andra synpunkter fortskridande förbättring
genom avelsarbete kommer att medfölja stegrade krav på fodermedlens
kvalitativa egenskaper, varför dylik forskning alltid kommer att vara
aktuell. Hittillsvarande forskning på området skulle genom inrättande av
föreslagna försöksavdelning erhålla ett värdefullt stöd och en synnerligen
välbehövlig komplettering i och med att tillfälle bereddes till planmässiga
utfodringsförsök med eget djur- och fodermaterial. Försöksavdelningens
placering till veterinärinrättningen i Skara synes fördelaktig ur många synpunkter.
Markförhållandena i Skaraborgs län äro mycket lämpliga för ifrågavarande
försök, och inom trakten förekomma även talrika fall av bristsjukdomar.
Av vikt synes vara att den ombildade veterinärinrättningen i Skara och
speciellt dess försöksavdelning anknytes till redan bestående institutioner på
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
67
motsvarande områden, då härigenom befarad isolering kan undvikas. Kollegiet
finner utredningsmannens förslag att inordna veterinärinrättningen
under veterinärhögskolan innebära en utmärkt lösning. Då forskningsverksamheten
kommer att bedrivas under veterinärhögskolans egen ledning föreligger
enligt kollegiets bestämda uppfattning ingen risk för att Skarainrättningen
skall bliva ur vetenskaplig synpunkt isolerad. En försöksgård med
eget jordbruk, anknuten till veterinärhögskolan, måste under alla förhållanden
ligga utanför högskolan, och med nutidens kommunikationer är det av
ringa betydelse, om belägenheten är på något längre eller kortare avstånd,
så mycket mera som försöksverksamheten kommer att bedrivas av på orten
fast anställd försöksledare och personal i övrigt. Skara har en ur geografisk
synpunkt central och mycket lämplig belägenhet i en av landets djurrikaste
bygder, och det torde vara svårt att finna en försöksgård med ur
olika synpunkter fördelaktigare läge. Ett önskvärt samarbete med lantbruksliögskolan
tryggas genom att professorn i lantbrukskemi vid denna högskola
kommer att ingå i nämnden.
I särskilt till kollegiets utlåtande fogat yttrande har professorn B. Carlström
bland annat anfört, att den föreslagna kliniken borde bliva blandad
medicinsk-kirurgisk, varför klinikchefen syntes böra äga ingående såväl kirurgisk
som medicinsk sakkunskap. Professor Carlström ansåge sig böra tillstyrka
förslaget rörande hovslagarskolan i Skara. Vidkommande forskningsoch
försöksavdelningen åberopade han i huvudsak sitt i anledning av veterinärinrättningssakkunnigas
betänkande avgivna särskilda yttrande. Det vöre
synnerligen viktigt, att bristsjukdomsforskningen finge bättre arbetsmöjligheter.
Emellertid syntes ej denna forsknings förläggande till Skara på sätt
veterinärinrättningssakkunniga och utredningsmannen föreslagit tillfredsställande,
varför organisationen av denna forskning ytterligare borde utredas av
på området verksamma forskare. Skulle Skandinaviska kreatursförsäkringsbolagets
donation till förmån för bristsjukdomsforskningen emellertid vara
beroende av att forskningsinstitutet förlädes lill Skara och således denna
forskning under andra omständigheter ej kunna få erforderligt ekonomiskt
stöd, har professor Carlström förklarat sig vilja, ehuru med tvekan, i huvudsak
tillstyrka utredningsmannens förslag.
Medicinalstyrelsen har hemställt, att den ifrågasatta omorganisationen av
veterinärinrättningen måtte genomföras snarast i huvudsaklig överensstämmelse
med utredningsmannens förslag. Härvid har styrelsen understrukit nödvändigheten
av alt den tilltänkta kliniken inreddes och utrustades så att densamma
kunde komma att fungera såsom blandad klinik för såväl kirurgiska
som medicinska fall. En dylik anordning syntes knappast komma att medföra
några nämnvärda merutgifter för statsverket.
Lantbrukshögskolans lärarråd har uttalat, alt enligt dess mening den av
utredningsmannen föreslagna omändringen och utvidgningen av den nuvarande
veterinärinrättningen syntes kunna i huvudsak tillstyrkas. Av vikt syntes
vara, att veterinärhögskolan erhölle dessa ökade möjligheter för sin forskningsverksamhet.
Att den kliniska avdelningen kunde erbjuda husdjursskötseln
även direkta fördelar syntes uppenbart, enär inrättningen förlädes till
68
Kungl. Maj:ts proposition nr ISS.
en del av riket, där uppfödning av kvalitetsdjur spelade en viktig ekonomisk
roll. Mot denna avdelnings föreslagna organisation och arbetssätt hade lärarrådet
intet att invända. Rörande försöksavdelningen och dess organisation
vore lärarrådet mera tveksamt. Sålunda kunde lärarrådet ej ansluta sig till
huvuddelen av den motivering, som för denna avdelnings verksamhet framlagts
i promemorian. Härom har lärarrådet i huvudsak anfört följande.
Hänsyn hade ej tagits till det välkända förhållandet, att husdjursstammarnas
förbättring till mycket väsentlig del beror på förbättrade miljöförhållanden,
bland vilka främst utfodringstekniska åtgärder må nämnas. Utan
att förbättringen av dessa förhållanden går hand i hand med urvalet, torde
framsteg genom detta endast i mycket ringa grad vara möjliga. Den starkt
ökade produktion, samtliga våra husdjursslag kunnat uppvisa under senare
årtionden, beror också främst på förbättrad utfodring.
Ehuru någon definition på termen »bortfallsfenomen» inom husdjursskötseln
ej torde föreligga, synes man på håll, där denna term användes, avse
bland annat utebliven eller nedsatt fruktsamhet och avkastning från djuren
som följd av bland annat irrationellt ordnad utfodring. Följaktligen
skulle alla de åtgärder av fysiologisk och utfodringsteknisk art, som avse
att höja husdjurens prestationsförmåga till den i varje särskilt fall eftersträvade
nivån, höra under försöksavdelningens verksamhet. Denna skulle
därför komma att sammanfalla med den vid lantbrukshögskolans institutioner
för fysiologi och utfodringslära samt vid dess husdjursförsöksanstalt bedrivna
verksamheten. Härtill skulle emellertid komma markförbättrande åtgärder
av skilda slag, varför arbetet skulle omspänna hela det fält, som i
gångna tider ansågs vara agrikulturkemiens arbetsområde. Att detta numera
skall behärskas av en enda person, såsom fallet måste bliva vid försöksavdelningen,
synes orimligt.
Den i promemorian använda terminologien är ägnad att förvilla. Vad det
här främst gäller är att skapa ökade möjligheter för foderstaternas balansering.
Ovannämnda institutioner och anstalter vid lantbrukshögskolan äro
inriktade på detta arbete, varför det borde ligga närmare till hands att bereda
ökade arbetsmöjligheter för dessa än att skapa en ny försöksavdelning
på samma verksamhetsfält.
Det långt övervägande antalet misslyckanden inom husdjursskötsel!! sammanhänger
med ali foderstater användas, örn vilka vi bestämt veta, att de
äro obalanserade. Detta gäller huvuddelen av de tall, som i promemorian
gå under den allmänna beteckningen bristsjukdomar. Enligt lärarrådets
mening kan det ej ifrågakomma, att utredningen av dessa förhållanden skall
omhändertagas av försöksavdelningen vid Skarainrättningen, även örn det
stora flertalet av de fall, som genom den s. k. bristsjukeforskningen i vårt
land anses ha uppklarats, hört till denna grupp. De bakomliggande felaktigheterna
hos foderstaterna lia sedan länge varit bekanta inom fysiologi och
utfodringslära.
Örn de i promemorian omnämnda ekonomiska förlusterna skola kunna
undvikas, erfordras följaktligen en utvidgad upplysningsverksamhet på utfodringens
område, så att jordbrukarna läras att balansera foderstaterna.
Krav härpå lia också under senare tid framförts från skilda håll, ehuru de
ännu ej vunnit beaktande. Örn förbättrad och utvidgad undervisning och
utbildning kunde bibringas jordbrukarna och örn dessa även i övrigt finge
resurser för att i praktiken omsätta vetandet på området, skulle ett förhållandevis
litet antal fall av bristsjukdom och bortfallsfenomen återstå för veterinär
behandling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
69
På grund av det här anförda synes det nödvändigt, att den vid lantbrukshögskolan
förefintliga sakkunskapen på fysiologiens och utfodringslärans
område heredes inflytande på försökens planläggning och ledning. Detta
kan ske antingen genom att denna sakkunskap insättes i den föreslagna
nämnden eller ock genom att arbetsuppgifter och försöksplaner utformas i
samråd med lantbrukshögskolans försöksnämnd och husdjursförsöksråd.
Å andra sidan är det klart att avdelningens arbetsområde bör begränsas till
rubbningar, för vilkas klarläggande veterinär sakkunskap erfordras eller
äger särskilda förutsättningar. Sådana ha dock i promemorian endast i förbigående
omnämnts. En väsentlig förändring av planen för verksamheten erfordras
därför, örn försöksavdelningen skall få en verklig uppgift att fylla.
Styrelsen för lantbrukshögskolan har förklarat, att den i allt väsentligt
kunde ansluta sig till de i lärarrådets yttrande anförda synpunkterna. Det
kunde visserligen betraktas såsom en förbättring att den föreslagna institutionen
skulle ställas under veterinärhögskolans ledning, men enligt högskolestyrelsens
mening undanröjdes icke därigenom den isolering som den vetenskapligt
arbetande personalen genom en förläggning till Skara skulle utsättas
för. Styrelsen anför vidare.
Även om det icke direkt utsagts i promemorian, synes utredningsmannen
lia utgått ifrån, att foder som producerats på Brogården skulle kunna framkalla
bristsjukdomar vid utfodringsförsöken. Någon utredning om jordens
beskaffenhet finnes icke, men utredningsmannen meddelar, att egendomen
synes befinna sig i god hävd. Högskolestyrelsen anser det därför föga troligt,
att man genom jordbruksförsök skall inom överskådlig tid kunna på
Brogården producera sådant foder, att bristsjukdomsstudier i någon mera
betydande omfattning och belysande hittills icke tillräckligt kända ader av
bristsjukdomar skulle kunna anställas på basis härav. Huvuddelen av fodret
som skall användas till bristsjukdomsförsöken torde följaktligen få anskaffas
från annat håll. Högskolestyrelsen anser, att vid anskaffandet av det för
försöken erforderliga fodret lantbrukshögskolans försöksanstalter och försöksgårdar
skulle kunna lämna verksamt stöd. Högskolestyrelsen vill framhålla,
att vid husdjursförsöksanstaltens utfodringsförsök självfallet behovet
icke allenast av de direkta näringsämnena såsom kolhydrat och äggvita liksom
i benbyggnaden ingående mineralämnen såsom kalk och fosforsyra utan
jämväl alla ifrågakommande accessoriska substanser i form av s. k. spårelement,
vitaminer och övriga biofaktorer måste beaklas. Högskolestyrelsen
kan av det i betänkandet och promemorian mycket kortfattat angivna försöksprogrammet
sålunda icke finna skäl förebragta för att försöksanstalten
behöver ha tillgång till eget jordbruk för anläggande av jordbruksförsök.
Däremot bör det ur ekonomisk synpunkt vara fördelaktigt för den planerade
Skarainrättningen att förfoga över Brogården för produktion av normalt foder
avsett för båda avdelningarnas djur. Trots de betänkligheter styrelsen
måst anföra mot försöksavdelningens organisation och arbetsprogram, vill
styrelsen emellertid icke motsätta sig inrättandet av försöksavdelningen under
förutsättning att hänsyn tages till vad styrelsen och lärarrådet anfört.
Lantbruksstyrelsen har — under hänvisning till sitt tidigare yttrande i
ärendet ■— ehuru kostnaderna för genomförandet av utredningsmannens förslag
vore högst betydande, tillstyrkt en utbyggnad av veterinärinrättningen
i huvudsaklig överensstämmelse med sagda förslag. Härvid har styrelsen betonat
angelägenheten av ali redan vunna erfarenheter örn orsakerna lill brist
-
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
sjukdomar såväl som framkommande resultat av vidare forskning verkligen
bringades till den jordbrukande befolkningens kännedom. Härutinnan syntes
brister föreligga. Skyldighet för försöksavdelningen att samarbeta med jordbrukets
upplysningsnämnd syntes sålunda böra föreskrivas. — Kravet på vcterinärutbildning
för ledaren av försöksavdelningen syntes lantbruksstyrelsen
olämpligt. Som försöksledare borde anställas person med största möjliga
förutsättningar att tjäna forskningen.
Styrelsen för veterinärinrättningen i Skara har icke haft något att erinra
mot förslaget att inrättningen i organisatoriskt hänseende knytes till veterinärhögskolan
och att en särskild nämnd tillsättes i stället för den nuvarande
styrelsen. Enligt styrelsens uttalande vore det lämpligt att benämningen Veterinärinrättningen
i Skara finge fortleva, och att därtill knutna donationer
finge följa densamma och ej uppgå i veterinärhögskolans fonder. Donationerna
vore nämligen lämnade till veterinärinrättningen i Skara.
Institutet för husdjurs förädling, som tillstyrkt utredningsmannens förslag,
har anfört bland annat följande.
Enligt veterinärinrättningssakkunnigas förslag skulle föreståndaren för
båda avdelningarna vara veterinärer, och härutinnan har utredningsmannen
icke föreslagit ändring. Att klinikchefen måste vara veterinär säger sig självt.
Men det förefaller felaktigt att detta formella krav skall upprätthållas även
för försöksavdelningens föreståndare. Denna avdelning skall enligt förslagen
framför allt arbeta med bristsjukdomarna och deras biologiska orsaker.
Dessa frågor äro utpräglat biologiskt-agronomiskt betonade, och det kan icke
vara riktigt att försöksavdelningen nödvändigt måste föreslås av en veterinär,
då det mycket väl är tänkbart, att, när platsen sökes, en bättre kvalificerad
biolog utan veterinärutbildning står att få. Örn sålunda en kvalificerad
person med lantbrukshögskole- eller universitetsutbildning söker platsen
som föreståndare för försöksavdelningen bör det förhållandet, alt han icke
är veterinär, icke vara ett hinder för hans anställande.
Den välbetänkta utökningen av försöksavdelningens personella resurser
har av utredningsmannen icke fullföljts med avseende på antalet försöksdjur.
Med hänsyn till de stora arbetsuppgifterna för försöksavdelningen förefaller
det ringa antalet djur: 1 tjur (till 3,000 kronor), 20 kor, 5 hästar och 2 avelssuggor
komma att allvarligt hämma avdelningens möjligheter. Att med hjälp
av olika foderstater studera bristsjukdomar på detta antal kor torde icke
bliva lätt. Men det är troligt att förbättrade möjligheter kunna erhållas att
utnyttja ett begränsat djurantal, om försöken baseras på jämförelser mellan
enäggstvillingar.
Statskontoret har uttalat, att de förutsättningar, från vilka statskontoret
utgick i sitt utlåtande över veterinärinrättningssakkunnigas betänkande, numera
i vad anginge försöksavdelningen i viss mån ändrats genom Skandinaviska
kreatursförsäkringsbolagets erbjudande den 3 mars 1943 att gälda anläggningskostnaden
och två års driftkostnader för samma avdelning. Med
hänsyn till vad sålunda förekommit hade givetvis de betänkligheter av statsfinansiell
natur, vilka av statskontoret gjordes gällande i dess nyssnämnda
utlåtande, minskat i betydelse. Statskontoret har vidare yttrat.
Då emellertid försäkringsbolagets utfästelse bundits vid det villkoret, att
71
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
veterinärinrättnings sakkunnigas förslag i huvudsakliga delar genomfördes,
men statskontoret alltjämt är av den uppfattningen, att anledning sällnäs att
inom ifrågavarande del av landet sörja för djursjukvården pa annat sätt än
i riket i övrigt, anser ämbetsverket det böra undersökas, huruvida nämnda
bidrag till försöksavdelningens inrättande och drift kan påräknas även om
endast denna avdelning skulle komma till stånd. Därest försäkringsbolaget
skulle vara villigt härtill, vill statskontoret icke längre motsätta sig avdelningens
anordnande.
Riksräkenskapsverket har anfört följande.
Även örn, på sätt utredningsmannen föreslagit i den nu remitterade promemorian,
den omorganiserade veterinärinrättningen skulle komma att anknytas
tili veterinärhögskolan, har denna anknytning givit upphov till en
rätt tungrodd apparat, medförande onödiga kostnader, vilka skulle undvikas
om uppgifterna organisatoriskt fastare inordnades i veterinärhögskolan
eller någon annan central anstalt på jordbrukets område. Riksräkenskapsverket
har alltså av den förebragta utredningen icke föranletts att frångå sin
förut angivna uppfattning i förevarande organisationsfråga och får alltså avstyrka
jämväl det nu föreliggande förslagets genomförande.
Denna ämbetsverkets inställning rubbas icke av de förslag till lösandet
av finansieringsfrågan, som utredningsmannen framlagt. Det av Skandinaviska
kreatursförsäkringsaktiebolaget gjorda erbjudandet att bestrida viss
del av engångskostnaderna för anläggningen och viss del av de löpande kostnaderna
under två år med ett sammanlagt belopp av 300,000 a 400,000 kronor
är visserligen i och för sig ett vackert uttryck för god samhällsanda. Da
emellertid förutsättningen för donationen får anses vara att den omorganiserade
anstalten skall av staten drivas allt framgent och de årliga kostnaderna
måste uppskattas till minst cirka 100,000 kronor, bör mot värdet av
donationen ställas förutom statens engångskostnader kapitalvärdet av de
framtida förpliktelser som staten åtager sig genom donationens mottagande,
nämligen att svara för verksamhetens upprätthållande; kapitalvärdet av
statens insats kan efter nuvarande långtidsränta uppskattas till över 3 000 000
kronor. Den alldeles övervägande delen av kostnaderna för den omorganiserade
inrättningen skulle alltså komma att stanna på staten. Riksräkenskapsverket
måste därför i anslutning till sitt tidigare uttalande förorda, att mottagandet
av donationen i denna form och under angivna förutsättning avböjes.
1 detta sammanhang kan riksräkenskapsverket icke underlåta framhålla,
att vissa av de av utredningsmannen gjorda kalkylerna för såväl engångskostnader
som årskostnader förefalla vara i underkant. Det kan sålunda
ifrågasättas, om fördyringen av kostnaderna för ombyggnadsarbeten kan
kalkyleras till endast io procent. Inga kostnader lia beräknats för kristillägg,
för underhåll av byggnader eiler för värdeminskning å byggnader. Vidare
torde reseanslaget få anses vara alltför lågt beräknat med hänsyn till de
betydande kostnader, som lära komma att betingas av såväl nämndledamöternas
resor som upprätthållande av den för försöksavdelningen betydelsefulla
kontakten med veterinärerna i riket.
Allmänna löncnämnden har under hänvisning till sitt yttrande över veterinärinrättningssakkunnigas
förslag framhållit, att det syntes lönenämnden
tveksamt, huruvida den tilltänkta utvidgningen av veterinärinrättningen borde
komma till stånd.
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Beträffande finansieringen av viss del av utredningsmannens förslag
har Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget förklarat, att bolaget under
förutsättning, att veterinärinrättningssakkunnigas förslag i den form, som
erhållits efter utredningsmannens överarhetning, komme att i huvudsakliga
delar genomföras, förbunde sig att till statsverkets förfogande ställa dels ett
belopp av 171,300 kronor för byggnadsarbeten vid den planerade försöksavdelningen,
dels ett belopp av 53,700 kronor för inredning och utrustning
inom samma avdelning samt dels lösa inventarier till försöksjordbruket till
ett belopp av 68,500 kronor. Dessa inventarier erhölles antingen genom överlämnande
av medel till statsverket för direkt inköp eller genom att bolaget
ställde inventarier till förfogande utan kostnader för statsverket. Bolaget
förbunde sig också att för driften vid försöksavdelningen under verksamhetens
två första år överlämna ett årligt belopp av 57,600 kronor. De förstnämnda
beloppen komme att av bolaget utbetalas successivt efter överenskommelse
samt de årliga beloppen i förskott vid vartdera verksamhetsårets
början.
I fråga örn utredningsmannens förslag att engångskostnaderna för modernisering
av Skarainrättningens klinikavdelning skulle intill ett belopp
av 300,000 kronor bestridas av hästexportberedningens vinstmedel,
med vilka medel även skulle bestridas de av utredningsmannen föreslagna
undersökningarna på hovsjukdomarnas område, har statskontoret
erinrat om att ämbetsverket i utlåtande den 28 januari 1944 angående dispositionen
av vinst, uppkommen vid export av hästar i statens hästexportberednings
regi, uttalat bland annat följande.
Förevarande vinstmedel torde genom det sätt, varpå de tillkommit, lia karaktär
av statsmedel. På grund därav får statskontoret fästa uppmärksamheten
vid att riksdagen i skrivelse den 27 maj 1938, nr 308, i anledning av 1937
års statsrevisorers berättelse hemställt bland annat, att Kungl. Maj:t måtte
taga under övervägande vad revisorerna och riksdagen anfört rörande de
statliga fondmedlens användning och förvaltning. I det av riksdagen åberopade
uttalandet hade revisorerna framhållit det mindre tillfredsställande däruti,
att statliga fondtillgangar skulle göras räntebärande och förvaltas allenast
för fyllande av sådana ändamål, vilka i regel plägade tillgodoses genom
särskilda riksstatsanslag. I anledning därav anbefallde Kungl. Majit den 17
juni 1938 statskontoret att i enlighet med de riktlinjer, som angåvos i statsrådsprotokollet
över finansärenden samma dag, bland annat verkställa utredning
rörande behandlingen av de statskontorets förvaltning underställda räntebärande
fonderna. Statskontorets utredning slutfördes den 2 juni 1943. I
enlighet med direktiven utgjorde utrensningen från fondförvaltningen av sådana
fonder, vilkas uppgifter numera tillgodoses genom anslag å riksstaten,
en viktig del av statskontorets uppdrag. Utredningen kan i detta avseende
sägas^ ha varit ett led i de senare årens strävan att så vitt möjligt avveckla
de på åtskilliga håll i statsförvaltningen förekommande specialbudgeterna.
Ett stort antal fonder, som tillkommit genom statliga medelsanvisningar
eller eljest uppstått av allmänna medel, lia i anslutning härtill av ämbetsverket
föreslagits till indragning genom fondkapitalens överföring till riksstatens
inkomsttitel »Diverse inkomster».
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
73
Med anledning av vad sålunda förevarit synes det statskontoret principiellt
riktigast, att de vinstmedel, som uppstått genom den i statens hästexportberednings
regi bedrivna hästexporten, icke disponeras vid sidan
av budgeten utan tillgodoföras riksstatens inkomsttitel »övriga diverse inkomster»
och sålunda av hästexportberedningen inlevereras till statsverket.
Därest de av beredningen föreslagna anordningarna för en centraliserad hästpremiering
m. m. anses böra komma till stånd, torde härför erforderliga
medel i vanlig ordning böra anvisas genom anslag å riksstaten.
I enlighet med den uppfattning, sorn kommit lill uttryck i sistnämnda utlåtande,
har statskontoret föreslagit, att, om utredningsmannens förslag till
modernisering av djurkliniken i Skara och örn särskild forskningsverksamhet
vid denna i fråga örn hovsjukdomar genomfördes, medel måtte ställas till
förfogande genom anslag i vanlig ordning å riksstaten.
Liknande synpunkter ha framförts av riksråkenskapsverket, som därvid vidare
yttrat följande.
I nu förevarande ärende bör en bestämd åtskillnad göras mellan kostnader
för fasta anläggningar, engångskostnader för lös egendom samt löpande
kostnader för anläggningens drift. Den fasta anläggningen synes böra upptagas
till redovisning å statens allmänna fastighetsfond (byggnadsstyrelsens
delfond). För anläggningen bör alltså anvisas ett investeringsanslag och såsom
grundavskrivning torde med hänsyn till anläggningens art — under
förutsättning att de nuvarande byggnaderna invärderas å fastighetsfonden
såsom helt avskrivna — böra beräknas 50 procent av byggnadsvärdet. För
avskrivningen torde böra disponeras de av Skandinaviska kreatursförsäkringsaktiebolaget
donerade medlen i den mån dessa belöpa å fasta anläggningar.
Å fastighetsfondens stat böra medel beräknas för reparationer och
underhåll av de fasta anläggningarna samt för avsättning till värdeminskningskonto,
liksom ock fonden bör tillgodoföras eventuella hyresinkomster
från befattningshavare m. m. Under nionde huvudtiteln böra upptagas sedvanliga
anslag till avlöningar, omkostnader och materiel, avseende de löpande
kostnaderna för anläggningens drift i den mån desamma icke på
sätt nyss sagts skola hänföras till fastighetsfondens stat. Vid sidan örn dessa
anslag torde böra upptagas ett särskilt anslag till engångskostnader för anskaffande
av lös egendom. Den del av donationsmedlen från kreatursförsäkringsaktiebolaget,
som avses för täckande av engångskostnader och, under
vartdera av de båda första åren, jämväl löpande kostnader för anläggningen,
torde böra tillgodoföras engångskostnadsanslaget respektive omkostnadsanslaget
såsom särskilda uppbördsmedel. För avlönings- och omkostnadsanslagen
böra stater upprättas i sedvanlig ordning. Vid anslagsberäkningen
böra beaktas de erinringar rörande beräkningens tillförlitlighet, som ämbetsverket
förut framfört.
Beträffande utredningsmannens förslag i fråga örn veterinärinrättningens
ställning i administrativt hänseende med en särskild
nämnd såsom verkställande organ lia i yttrandena uttalats huvudsakligen
följande.
Veterinär högskolans lärarkollegium har anfört.
Beträffande nämndens sammansättning kunde möjligen ifrågasättas att
giva denna en något vidare omfattning, så att den blivande innehavaren av
professuren i kemi vid veterinär''högskolan och representanterna för interna
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
sjukdomar och sterilitet vid samma högskola bleve representerade i nämnden.
För att icke göra nämnden för stor och tungrodd och nämndens sammanträden
alltför kostsamma vill kollegiet emellertid icke framställa något yrkande
härutinnan. Såsom utredningsmannen framhåller skall nämnden äga med sig
adjungera erforderlig sakkunskap, och detta torde vara det smidigaste sättet
att tillförsäkra nämnden speciell kompetens, när sådan kan komma att krävas.
Skulle någon utökning av nämnden ske, synes i första hand professorn
i nötkreaturens interna sjukdomar och sterilitet böra ifrågakomma, då försöksverksamheten
i huvudsak kommer att omfatta bristsjukdomar och därmed
sammanhängande sterilitet hos nötkreatur.
I särskilt yttrande har professorn A. Palmgren föreslagit, att professorn i
medicin bereddes plats i nämnden.
Styrelsen för veterinärhögskolan har anfört följande.
Det torde vara obestridligt, att den av utredningsmannen föreslagna anknytningen
till veterinärhögskolan med särskild nämnd såsom verkställande organ
är ägnad att på ett effektivt sätt avlägsna de farhågor, som under den föregående
behandlingen yppats angående inrättningens isolering i vetenskapligt
hänseende och dess möjlighet till samarbete med den veterinärmedicinska
forskningen och lantbrukets försöksanstalter. Men det kan ej heller förnekas,
att den föreslagna administrativa organisationen — veterinärhögskolans styrelse,
särskild nämnd och lokala nämndsledamöter med särskild kompetens
— är såsom både komplicerad och tungrodd mindre tillfredsställande. Då
styrelsen emellertid icke vill motsätta sig den föreslagna organisationen, sker
detta i förhoppningen, att ett genomförande av förslaget i huvudsaklig anslutning
till de av utredningsmannen uppdragna riktlinjerna skall visa sig
ägnat att bereda stor och varaktig nytta såväl för den veterinärvetenskapliga
forskningen överhuvud som för jordbruksnäringen och husdjursskötseln i
landets sydvästra delar. Styrelsen vill emellertid i detta sammanhang icke underlåta
att tillkännagiva vissa önskemål, varav det ena avser sammansättningen
av den föreslagna nämnden och det andra har samband med den medelsförvaltning
för inrättningen, som skulle anförtros åt högskolan.
Då det får förutsättas såsom avsett, att klinikavdelningen skall vara öppen
också för behandling av internmedicinska sjukdomsfall, och då försöksavdelningen
i främsta rummet skall vara inriktad på bekämpande och förebyggande
jämväl ur medicinsk synpunkt av bristsjukdomar, anser styrelsen,
att även en av högskolans professorer i husdjurens invärtes sjukdomar bör
ingå i den föreslagna nämnden. — Medelsförvaltningen för inrättningen kommer
att medföra en icke oväsentligt ökad arbetsbörda för sysslomannaexpeditionen
vid högskolan.
Medicinalstyrelsen Ilar angående nämndens lokala representanter, vilka
enligt förslaget skulle vara två, framhållit, att vid skiljaktig mening dem
emellan svårigheter kunde uppstå att få ärenden snabbt avgjorda. Styrelsen
har därför ifrågasatt, om icke den lokala representationen borde utökas med
ytterligare en person, som lämpligen skulle utses av länsstyrelsen i Skaraborgs
län. Därest någon utökning av de lokala ledamöternas antal ej ansåges
påkallad, torde föreskrift böra meddelas, att vid lika röstetal vice ordförandens
mening skulle vara rådande. Med hänsyn till styrelsens önskemål att kliniken
jämväl skulle behandla medicinska fall saint att det finge antagas att
försöksavdelningen skulle studera de faktorer, som inverkade på uppkomsten
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
75
av sterilitet och bristsjukdomar m. m., och härvid otvivelaktigt komme att
röra sig med frågor, som intimt sammanhängde med den interna veterinärmedicinen,
ansåge styrelsen lämpligt, att sammansättningen av den föreslagna
nämnden skedde så, att i densamma komme alt ingå såsom ledamot
även professorn i medicin vid veterinärhögskolan.
Styrelsen för lantbrukshögskolan har framhållit, att den nuvarande innehavaren
av professuren i lantbrukskemi vid lantbrukshögskolan nedlagt ett
betydande arbete på studiet av bristsjukdomarna. För att dubbelarbete i görligaste
mån skulle undvikas, syntes det likväl styrelsen angeläget, att de
professorer vid lantbrukshögskolan, som hade att syssla med fysiologiska
frågor och utfodringsfrågor och därigenom även med bristsjukdomsfrägor,
nämligen professorerna i djurfysiologi samt i husdjurens utfodring och skötsel
och föreståndaren för husdjurslörsöksanstalten, kunde beredas plats i
denna nämnd.
Lantbruksstyrelsen har ifrågasatt, huruvida icke i stället för inrättande
av en särskild nämnd veterinärhögskolans styrelse vid handläggning av
ärende rörande inrättningen borde förstärkas med en framstående representant
för jordbruk och kreatursavel i Skaraborgs län såsom adjungerad ledamot.
Vissa frågor med lokalbetonat intresse och av mera löpande art kunde
därjämte uppdragas åt denne att avgöra i samråd med vederbörande avdelningschef
vid inrättningen.
Statskontoret har anfört.
Enligt statskontorets mening skulle anstalten med den föreslagna organisationen
komma att arbeta i onödigt tunga former. Ämbetsverket anser
de av utredningsmannen uppställda önskemålen kunna förverkligas, även
om nämnden och dess lokala delegation slopas. Avgörandet av mindre viktiga
ärenden synes kunna anförtros åt försöksavdelningens föreståndare eller,
örn även en klinikavdelning kommer till stånd, åt endera av avdelningsföreståndarna.
Denna anordning förefaller desto naturligare som enligt promemorians
förslag medelsförvaltningen väsentligen skulle omhänderhavas
av veterinärhögskolans sysslomanskontor, varför den lokala ledningen skulle
erhålla mycket begränsade uppgifter på det ekonomiska området. De fackinsikter,
vilka äro erforderliga för skötseln av löpande göromål, torde kunna
förutsättas vara för handen hos avdelningsföreståndarna i högre grad än
hos den lokala delegationen inom den föreslagna nämnden. För att bereda
ortsintressena inflytande på ledningen torde det vara tillfyllest, att veterinärhögskolans
styrelse vid behandlingen av ärenden rörande anstalten utökas
med två lokala representanter.
Allmänna lönenämnden har ifrågasatt, örn den föreslagna nämnden, vilken
i regel skulle sammanträda i Skara en gång i kvartalet, kunde anses behövlig,
samt erinrat örn att beträffande lantbrukshögskolans försöksgårdar
icke förefunnes några särskilda lokala styrelser.
Vad angår den av utredningsmannen föreslagna personalstaten
och lönegradspl acel-ingar na må av innehållet i yttrandena återgivas
följande.
Allmänna lönenämnden hade för sin del icke funnit tillräckliga skäl att
frångå sitt tidigare förslag örn avdelningsföresländarnas placering i 26 löne
-
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
graden, därvid lönenämnden ville framhålla, att nämnden icke hade något
att erinra mot, att sagda båda tjänstemän erhölle ordinarie anställning. Örn
den föreslagna lokala nämnden icke komme till stånd, borde den av lönenämnden
i sitt tidigare yttrande angivna anordningen med visst arvode åt
klinikchefen för administrativa uppgifter genomföras. Beträffande instruktionssmeden
ville lönenämnden efter förnyat övervägande av frågan förorda,
att instruktionssmeden placerades i 12 lönegraden. Vid det förhållandet,
att befattningen såsom instruktionssmed för närvarande vore ordinarie,
syntes böra övervägas att inplacera den nyreglerade befattningen i A 12. Vid
en nyreglering borde den instruktionssmeden nu tillkommande andelen i
nettovinsten å rörelsen vid smedjan upphöra. Givetvis borde därjämte genom
särskild övergångsbestämmelse tillses, att den nuvarande tjänstinnehavaren
vid övergång till ny lönestat genom personlig lönefyllnad hölles
skadeslös för uppkommande minskning i nu utgående löneinkomst, inberäknat
nämnda andel i nettovinst. I fråga örn jordbruksassistenten-förvaltaren
ville lönenämnden erinra, att nämnden i sitt tidigare utlåtande förutsatt,
att det borde ankomma på förvaltaren att utan särskild ersättning
övertaga en del av bokföringsgöromålen vid inrättningen.
Beträffande förslagen i övrigt har lönenämnden i huvudsak anfört följande.
Utredningsmannen har i sitt förslag upptagit viss personal utöver den av
veterinärinrättningssakkunniga föreslagna. Sålunda skulle å försöksavdelningen
anställas en assistent i Eo 21 samt å en var av klinikavdelningen och
försöksavdelningen ett tekniskt biträde i Eo 4. Lönenämnden kan icke på
grundval av vad utredningsmannen anfört bedöma behovet av den föreslagna
assistenten å försöksavdelningen. Örn oavvisligt behov av en sådan tjänsteman
föreligger, synes enligt lönenämndens mening en löneställning enligt
lönegraden Eo 18 till en början tillfyllest, eventuellt med möjlighet till framtida
uppflyttning till Eo 20. Vidare vill lönenämnden framhålla, att därest
de arbetsuppgifter, som av utredningsmannen angivits skola tillkomma det
tilltänkta tekniska biträdet å klinikavdelningen, helt skulle fylla biträdets
arbetstid, den föreslagna placeringen i Eo 4 synes väl låg.
Utredningsmannen har vid beräknandet av anslagsbehovet för avlöningar
vid klinikavdelningen utgått från en inplacering av, bland andra, fodermarsken,
hovslagaren och stalldrängen i tredje löneklassen av vederbörande
lönegrad. Lönenämnden har i anledning härav funnit sig böra inhämta
detaljerade uppgifter angående ifrågavarande befattningshavares nuvarande
löneställning. Av dessa uppgifter, sammanställda med nettoavlöningen i
de av utredningsmannen föreslagna lönegradernas lägsta löneklasser, framgår,
att vid oförändrad värdering av ifrågakommande naturaförmåner en
inplacering i begynnelselöneklass medför löneökning för samtliga tre befattningshavarna.
Vid sådant förhållande utgår lönenämnden från att de inplaceras
i begynnelselöneklass, för så vitt icke Kungl. Majit, efter särskild
framställning i visst fall, skulle med hänsyn till föreliggande omständigheter,
exempelvis omvärdering av naturaförmåner, finna förhöjd löneklassplacering
böra medgivas.
Slutligen föreslår utredningsmannen, att till lönerna för fodermarsken,
hovslagaren och stalldrängen måtte från och med den 1 juli 1944 få utgå
provisoriskt lönetillägg med vissa angivna belopp. Ehuru det icke direkt ut
-
Kandi. Maj:ts proposition nr 188.
77
säges i promemorian, utgår lönenämnden från att förslaget i denna del framställts
under förutsättning att lönereglering enligt ovan angivna linjer icke
genomföres från den 1 juli 1944. Enligt lönenämndens mening kan under
nämnda förutsättning en provisorisk förbättring av nämnda befattningshavares
löner i och för sig anses motiverad. Denna bör i så fall ansluta sig till
det nuvarande löneläget, sådant detsamma enligt av lönenämnden införskaffad
utredning föreligger, och åsyfta att bereda befattningshavarna i fråga en
löneställning, som motsvarar den som skulle lia gällt enligt begynnelselöneklass
i de av utredningsmannen föreslagna lönegraderna. Härvid bör i förekommande
fall uppmärksamhet ägnas frågan örn naturaförmånernas riktiga
värdering. På det lönetillägg, som framkommer med tillämpning av nu
angivna beräkningsgrund, bör kristillägg — liksom rörligt tillägg — ej utgå.
En ledamot av lönenämnden har i särskilt yttrande förklarat sig anse, att
klinikföreståndaren och försöksledaren icke borde placeras i lägre lönegrad
än den 28, varjämte en annan ledamot under hänvisning till tidigare avgivet
särskilt yttrande förordat instruktionssmedens placering i lönegrad A 14.
Statskontoret har uttalat i huvudsak följande.
Då inrättningen enligt del nya förslaget skulle underställas veterinärhögskolan,
på vilken skulle ankomma både att utöva den vetenskapliga ledningen
och att i huvudsaklig del handhava medelsförvaltningen, synes anledning
ej föreligga att placera någondera av föreståndarna i högre lönegrad
än den 26. För den händelse inrättningen skulle komma att omfatta två
avdelningar och åt den ene av avdelningsförestandarna, pa sätt statskontoiet
föreslagit, skulle anförtros att vara anstaltschef, torde denne böra erhålla
ett lämpligt avpassat arvode. Den för försöksavdelningen avsedde vetenskapligt
utbildade assistenten, vilkens syssla torde komma att få karaktären av
passagetjänst, synes böra anställas såsom extra tjänsteman i 21 lönegraden.
Beträffande jordbruksassistenten vidhåller statskontoret sin tidigare uttalade
uppfattning, att — med hänsyn till jordbrukets ringa omfattning — befattningshavaren
borde kunna placeras i lönegrad Eo 14. För instruktionssmeden
torde högst 12 lönegraden böra ifrågakomma, det vill säga samma lönegrad
som för lärare i yrkesämne vid fångvårdsanstalterna och skyddshemmen. I
samband med instruktionssmedens inplacering på löneplan bör hans rätt till
tantiem å rörelsen vid smedjan upphöra. Laboratoriebiträde! anser statskontoret
böra hänföras till lönegrad Eo 7. Å hovslagare och djurskötare torde
samma lönegrader böra tillämpas som för motsvarande befattningshavare
vid veterinärhögskolan eller 6, respektive 5 lönegraden.
Den av utredningsmannen föreslagna provisoriska löneförbättringen för
vissa befattningshavare vid veterinärinrättningen bör enligt statskontorets
uppfattning anstå i avvaktan på statsmakternas beslut rörande inrättningens
framtida användning.
Medicinalstyrelsen har uttalat.
Även örn veterinärinrättningens anknytning och inordnande under veterinärhögskolan
skulle medföra att klinikföreståndarens chefskap för inrättningen
skulle bortfalla, synas dock enligt styrelsens mening skäl föreligga
att placera denne i högre lönegrad än den föreslagna, nämligen i Eo 30. Därigenom
bör kunna undvikas att tjänsten huvudsakligen får karaktär av passagetjänst
och det hör även medföra, att klinikföreståndaren icke hör tilllåtas
utöva privatpraktik. Skulle tillstånd härtill erhållas, kan nämligen befaras,
alt detta kan komma att inverka menligt på arbetet vid kliniken. Någon
differentiering i fråga om de båda föreståndarna i lönehänseende bör
78
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
icke ifrågakomma och följaktligen synes därför även föreståndaren för försöksavdelningen
böra placeras i lönegrad Eo 30.
Utredningsmannen har förutsatt att assistenten å försöksavdelningen måste
besitta en omfattande vetenskaplig utbildning och föreslagit en lönegradsplacering
för denne i lönegrad Eo 21. Det synes som om detta vore en alltför
låg placering med hänsyn till de kvalifikationer, som torde komma att krävas
för innehavaren av tjänsten i fråga. Styrelsen ifrågasätter örn icke denna
befattning borde placeras i lönegrad Eo 24.
Styrelsen för veterinärinrättningen i Skara har beklagat den av utredningsmannen
föreslagna nedskärningen i fråga om lönegradsplaceringen av veterinärinrättningssakkunnigas
förslag, särskilt gällde detta de båda avdelningsföreståndarna
och ladugårdsförmannen, och framhåller i fråga om den föreslagna
provisoriska löneregleringen, att det förefölle styrelsen som örn hovslagarens
avlöningsförstärkning blivit tillmätt för låg. Enligt styrelsens mening
borde han tilldelas samma bruttoavlöning som fodermarsken.
Vattenfallsstyrelsen har förklarat sig villig att inköpa den veterinärinrättningen
tillhöriga tomten nr 371 i Skara. Styrelsen hade icke någon invändning
mot den föreslagna köpeskillingen, 7,800 kronor. Styrelsen skulle önska
inköpa ytterligare delar av veterinärinrätlningens mark, nämligen dels ett 12
meter brett område längs nämnda tomts norra gräns, dels ett sådant område
utmed tomtens västra sida så att den västra gränsen bleve vinkelrät mot den
södra gränsen.
Byggnadsstyrelsen har funnit de av utredningsmannen beräknade kostnaderna
för ifrågavarande byggnadsföretag skäliga i förhållande
till de avsedda arbetenas omfattning men framhållit, att för ett närmare
bedömande av kostnaderna krävdes besiktning på platsen.
Vidkommande utredningsmannens förslag att vid veterinärinrättningen
skulle företagas undersökning rörande vissa hovsjukdomar
hos h ä s t a r, för vilket ändamål borde reserveras 150,000 kronor av hästexportmedel,
ha de hörda myndigheterna yttrat i huvudsak följande.
Veterinärhögskolans lärarkollegium har funnit ett realiserande av utredningsmannens
förslag synnerligen önskvärt. Kollegiet förutsatte, att utarbetande
av undersökningsplan för högskolans del skulle ske i samråd mellan
högskolans kirurgiska avdelning, avdelningen för hovbeslag och hovsjukdomar
samt husdjursavdelningen.
I en särskild skrift den 20 februari 1944 har läraren i hovbeslag och hovens
sjukdomar vid veterinärhögskolan, veterinärmedicine doktorn Eric Åkerblom
hemställt, att undersökningen av hovbroskförbening jämte med den
kombinerade sjukdomar i fortsättningen som hittills finge bedrivas vid den
av honom ledda avdelningen för hovsjukdomar vid högskolan och att, när
sa ansages lämpligt, en bearbetning av rönen beträffande sjukdomens ärftlighet
för vilken Åkerblom ej ansåge tiden vara mogen — finge ske i
samarbete med en sakkunnig pa området samt med ordförandena i samtliga
premieringsdistrikt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
79
Lantbrukshögskolans lärarråd har erinrat, att husdjursförsöksrådet redan
för flera år sedan beslutat upptaga hovbroskförbeningen till undersökning.
Av allt att döma inverkade även miljöfaktorer av skilda slag å nämnda
åkomma. Det vore därför sannolikt att även uppfödningsförsök bleve nödvändiga
för att klarlägga orsakssammanhanget. Att hovbroskförbeningen med
fördel kunde studeras vid försöksavdelningen i Skara vore uppenbart, även
örn arbetet måste planläggas på annat sätt än enligt utredningsmannens promemoria.
Styrelsen för lantbrukshögskolan bar uttalat, att styrelsen, som icke ansåge
sig böra närmare ingå på frågan om forskningsverksamheten rörande vissa
hovsjukdomar hos hästar, dock ville framhålla, att de av utredningsmannen
beräknade kostnaderna för verksamheten syntes alltför höga.
Statskontoret har ifrågasatt, huruvida icke forskningen rörande hovsjukdomar
kunde bedrivas inom ramen för veterinärhögskolans verksamhet.
Lantbruksstyrelsen, som helt avstyrkt utredningsmannens förslag i denna
del, har anfört.
Med avseende å utredningsmannens ifrågavarande förslag vill lantbruksstyrelsen
erinra, att statens hästexportberedning i samråd med lantbruksstyrelsen
i skrivelse den 4 september 1942 till chefen för jordbruksdepartementet
föreslagit att av hästexportmedlen 200,000 kronor måtte avsättas till en fond
att av lantbruksstyrelsen disponeras för undersökningar rörande sådana sjukdomar
hos hästar, som kunde befaras vara ärftliga. Styrelsen måste alltjämt
hävda, att denna anordning synes mest ändamålsenlig, enär erfarenheter rörande
dylika sjukdomar endast kunna vinnas vid hästpremieringarna och annan
offentlig ledning av vår hästavel. Någon inventering av sagda sjukdomar
kan näppeligen tänkas ifrågakomma i annan ordning. Vad särskilt rör åkomman
liovbroskförbening må framhållas, att denna icke blott har lokal spridning
utan förekommer inom hela landet. Emellertid har genom den uppmärksamhet,
som fästs vid denna sjukdom i samband med hästpremieringarna,
dess omfattning reducerats i sådan grad, att något behov av särskild
undersökning för att kunna bemästra denna åkomma numera icke synes erforderlig.
Kostnaderna för undersökningen synas även vara för högt beräknade.
Den förebragta utredningen härom har icke kunnat övertyga lantbruksstyrelsen
örn att så stort belopp kan vara erforderligt för undersökningens
genomförande. Lantbruksstyrelsen vill därför ifrågasätta, huruvida icke medlen
i fråga kunna användas på ett bättre sätt.
Föredraganden.
Den veterinärmedicinska vetenskapen har under de senaste årtiondena
gjort avsevärda landvinningar. Betydande upptäckter ha möjliggjort att på
ett helt annat sätt än tidigare förebygga eller bota svårartade kreaturssjukdomar.
Nya verksamhetsfält för det vetenskapliga arbetet inom veterinärmedicinen
ha öppnats, som synas erbjuda rika möjligheter till ytterligare framsteg
för höjande och bevarande av landets kreatursstam. Mycket synes stå att
vinna i delta hänseende genom den forskning som inriktat sig på att närmare
utreda de olika förhållanden och faktorer, som i skilda avseenden påverka
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
kreaturens avkastningsförmåga och resistens. Kunde dessa förhållanden klarläggas,
skulle betydande värden kunna bevaras för den svenska lanthushållningen.
Såsom framgår av vad förut uttalats medföra bristsjukdomarna och
ämnesomsättningsrubbningar inom kreatursstammen årligen förluster, som
kunna uppskattas till betydande belopp. Särskilt allvarliga äro de förluster,
som föranledas av den sterilitet hos kreaturen, vilken ofta blir en följd avnyssnämnda
sjukdomstillstånd. Det skulle uppenbarligen i icke ringa grad
bidraga till att förbättra och stärka jordbrukets ställning i ekonomiskt hänseende,
därest berörda veterinärmedicinska problem kunde lösas. Härigenom
skulle kunna vinnas en icke oväsentlig rationalisering i jordbruket. De möjligheter
till vetenskaplig forskning som finnas på dessa områden av veterinärmedicinen
äro emellertid förhållandevis begränsade. Den enda institution,
som i dessa avseenden för närvarande erbjuder förutsättningar för vetenskaplig
forskning, torde i stort sett vara veterinärhögskolan i Stockholm. För
att ifrågavarande forskning skall kunna utvecklas och nå resultat, måste
densamma förenas med försöksverksamhet vid för ändamålet lämpligt jordbruk.
Förutsättningar härför finnas givetvis icke vid högskolan i Stockholm.
För bedrivande inom landet av den forskning varom här är fråga -—■ vilket,
såsom framgår av vad förut anförts, är av stor ekonomisk betydelse för vårt
jordbruk — torde det därför vara ofrånkomligt, att ett forskningsinstitut förlägges
i samband med ett lämpligt jordbruk, där forskningen intimt kan sammanknytas
med praktiska försök. Även för utrönandet av andra sjukdomar
än de nyss nämnda skulle en dylik institution bliva av värde och i hög grad
berika den veterinärmedicinska forskningen i landet. Under det senaste årtiondet
har insikten om den vetenskapliga forskningens betydelse och de vinster,
som kunna ernås genom densammas utveckling inom skilda områden,
mer och mer vunnit allmänt beaktande. Statsmakterna lia även funnit anledning
att i allt större utsträckning lämna forskningen sitt stöd. På olika
områden ha vetenskapliga institutioner kommit till stånd, som redan lämnat
betydande bidrag till förbättrandet av landets näringsliv. Det synes mindre
välbetänkt att icke i möjligaste mån tillvarataga även den veterinärmedicinska
forskningens möjligheter. Med hänsyn till det anförda anser jag, att statsmakterna
näppeligen längre kunna underlåta att vidtaga åtgärder för att i
den mån så låter sig göra undanröja de hinder för den veterinärmedicinska
forskningen, som enligt vad förut framhållits otvivelaktigt föreligga.
Ett annat område av husdjurssjukvården, som enligt min uppfattning även
behöver avsevärt utvecklas och förstärkas, är klinikvården. Det torde vara i
hög grad önskvärt, att större möjligheter förefinnas att vid välutrustade kliniker
bereda vård åt kreaturen vid svårare sjukdoms- eller olycksfall. För
närvarande finnas förutsättningar härför endast vid veterinärhögskolan. Såsom
den särskilt tillkallade utredningsmannen framhållit skulle, därest möjligheter
förelage till sådan vård i de delar av landet, där en större och värdefullare
kreatursstam funnes uppdragen, säkerligen betydande värden kunna
räddas åt landets jordbrukare. Enligt de upplysningar utredningsmannen
meddelat torde årligen förekomma talrika sjukdomsfall, då tillgången på en
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
81
modern klinik inom rimligt avstånd otvivelaktigt skulle möjliggöra att rädda
djur från nedslagning och avsevärt förkorta de tider djuren vore obrukbara.
En klinik av ifrågavarande slag bör givetvis vara utrustad på sådant sätt att
den kan för behandling mottaga såväl kirurgiska som medicinska fall. Emellertid
synes antagligt, att kliniken i första hand kommer att anlitas för kirurgiska
fall under det att sjukdomar, som kräva endast medicinsk vård, liksom
hittills komma att behandlas av vederbörande distriktsveterinär.
I de avgivna yttrandena har även i allmänhet varmt tillstyrkts, att en försöksinstitution
och en klinik av förut angiven beskaffenhet inrättades. Behovet
av en sådan institution har allmänt vitsordats av hörda myndigheter
och organisationer. I yttrandena har understrukits den betydelse och de fördelar
som densamma skulle få för husdjursskötseln i landet.
Såsom jag i det föregående anfört kan en försöksinslitution av förevarande
slag icke förläggas till veterinärhögskolan i Stockholm. Enligt vad utredningsmannen
uttalat torde icke heller finnas någon egendom, som lämpar
sig för anläggande av en dylik försöksinstitution och som för en rimlig kostnad
kan förvärvas, så belägen att institutionen omedelbart kan anslutas till
veterinärhögskolan eller lantbrukshögskolan. Givet är, att stora fördelar
skulle stå att vinna, därest försöksinstitutionen och kliniken förlädes till
samma plats. Såväl byggnadskostnaderna som de löpande utgifterna för personalen
och driften i övrigt skulle därigenom kunna nedbringas. Vid övervägande
av spörsmålet örn ifrågavarande veterinäranstalts placering har jag
kommit till den uppfattningen, att den föreslagna förläggningen av densamma
till Skara erbjuder många fördelar ur de synpunkter, som härvid kunna
komma i betraktande. Skaraborgs län, liksom flera av de kringliggande länen,
innefattar några av de kreatursrikaste delarna av landet. Enligt de uppgifter
som lämnats i utredningsmannens promemoria finnas i de delar avlandet,
som kunna ha fördel av ifrågavarande institution, cirka 27 procent
av landets nötkreaturs- och hästbestånd. Utredningsmannen har framhållit
att jordförhållandena i dessa trakter äro lämpade för försöksverksamhet
av den art varom här är fråga. Till Skara äro även förlagda flera institutioner,
med vilka den nu ifrågasatta veterinäranstalten kan etablera ett
fruktbringande samarbete. Sålunda finns där en statsunderstödd lantbrukskemisk
kontrollanstalt, som kan lämna bistånd vid vissa analysuppdrag.
Till Skara finns även förlagt elt tuberkuloslaboratorium, som drives av hushållningssällskapet.
Ett gagnande samarbete torde kunna komma till stånd
med hushållningssällskapets befattningshavare, liksom ock med den till Skara
förlagda lantmannaskolan. De farhågor, som i vissa yttranden uttalats
därom, att en till Skara förlagd institution för vetenskaplig forskning skulle
bliva alltför isolerad från övrig inom landet bedriven forskningsverksamhet
på ifrågavarande eller närliggande områden, synas mig i hög grad överdrivna.
Flerstädes ute i landet bedrives forskning under huvudsakligen liknande betingelser
som dem, vilka skulle råda vid en till Skara förlagd forskningsinstitution,
utan att detta inverkat menligt på resultatet av arbetet. I synnerhet
örn institutionen i Skara på sätt utredningsmannen föreslagit anknötes till
Miliann Mil riksdaqens protokoll 1944. 1 sami. Nr ISS. *>
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
veterinärhögskolan — till vilket förslag jag kan giva min anslutning — torde
institutionen kunna vinna etl intimt samarbete med högskolan och den där
bedrivna forskningen. Genom att ifrågavarande institution förlägges lill
Skara kunna veterinärinrättningens byggnader användas för institutionens
behov, varigenom kostnaderna för densamma torde kunna nedbringas. I
samband med ett genomförande av nu ifrågasatta förslag skulle den vid
veterinärinrättningen i Skara bedrivna verksamheten kunna uppgå i den
tilltänkta nya vetenskapliga forskningsanstalten och kliniken.
I betraktande av det anförda finner jag mig böra tillstyrka, att åtgärder nu
vidtagas i syfte att få till stånd en till Skara förlagd institution för vetenskaplig
försöksverksamhet liksom ock för husdjurssjukvård. 1 anslutning till
omorganisationen synes även den föreslagna utvidgningen av undervisningen
i hovbeslag, vilken utvidgade undervisning torde vara synnerligen önskvärd,
böra genomföras. Jag skulle dock icke — oaktat de starka skäl som tala
härför — lia ansett mig böra förorda, att beslut i nuvarande läge fattades
om inrättande av ifrågavarande veterinära institution, därest samtliga kostnader
därför nu skulle drabbat statsverket. Emellertid torde såsom framgår
av vad förut anförts möjligheter finnas att i stor utsträckning finansiera
institutionens och klinikens anordnande liksom verksamhetens igångsättande
och uppehållande under de första verksamhetsåren utan anlitande av
statsmedel. Med hänsyn till nuvarande svårigheter att erhålla arbetskraft
och anskaffa byggnadsmaterial kan det vara ovisst när arbetena vid inrättningen
kunna igångsättas. Ett påbörjande av desamma torde dock böra ske
så snart en ändring av situationen gör det möjligt.
Engångskostnaderna för örn- och nybyggnadsarbeten, inredning samt utrustning
m. m. vid inrättningen ha av utredningsmannen beräknats draga en
kostnad av 622,100 kronor, därav 328,600 kronor avse klinikavdelningen och
293,500 kronor försöksavdelningen. De årliga kostnaderna ha uppskattats
till i runt tal 94,600 kronor, av vilket belopp 37,000 kronor belöpa å klinikavdelningen
och 57,600 kronor å försöksavdelningen. Härvid bär utredningsmannen
å omkostnaderna avräknat veterinärinrättningens inkomster.
Som förut angivits har Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget erbjudit
sig att, därest veterinärinrättningssakkunnigas förslag, i den fonn, som erhållits
efter utredningsmannens överarbetning, i huvudsakliga delar genomföres,
bekosta såväl engångskostnaderna för försöksavdelningen som driftkostnaderna
vid densamma under en tid av två år. Denna gåva, vilken kan
bliva till mycket stort gagn för landets djurskötsel, anser jag statsmakterna
böra mottaga.
Erinras må, att hästexportberedningen på sätt framgår av vad förut anförts
upptagit frågan örn användningen av överskottsmedel, som uppkommit
vid export av hästar, och därvid förordat att ett belopp av 500,000 kronor
skulle disponeras för veterinärinrättningen i Skara och viss veterinärmedicinsk
forskning. Av detta belopp torde på sätt utredningsmannen föreslagit
omkring 300,000 kronor böra disponeras för gäldande av engångskostnaderna
för genomförande av den föreslagna moderniseringen och utbygg
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
83
naden av kliniken vid veterinärinrättningen. Härutöver bör, på sätt utredningsmannen
funnit, ett belopp av 34,900 kronor, utgörande behållna försäljningsmedel
av vissa veterinärinrättningens fastigheter, tagas i anspråk
för samma ändamål.
Av hästexportmedlen torde vidare ett belopp av omkring 150,000 kronor
böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att användas till forskningar
rörande hästsjukdomar. I första hand synes det lämpligt att av dessa medel
bestrida kostnaderna för forskningar rörande hovsjukdomar hos hästar.
Såsom utredningsmannen framhållit föreligga nämligen betydande outforskade
problem beträffande dessa sjukdomar. Genom ifrågavarande sjukdomar
åsamkas hästägarna årligen avsevärda kostnader och förluster. Den mest
vanliga av här åsyftade åkommor torde vara hovbroskförbeningen, vilken
åkomma innebär, att hovbrosken undergå en sjuklig förändring med påföljd
att de förbenas samt därigenom helt eller delvis förlora sin elasticitet. Örn
förbeningen medför hålta och denna icke försvinner trots omsorgsfull behandling,
förefinnas som regel även andra sjukdomstillstånd i hoven än
förbening i brosket. Den vanligaste av dessa sjukdomar är s. k. strålbenshälta.
En annan åkomma, som ej sällan påträffas hos hästar med förbenade
hovbrosk, är inflammation av hovleden. Sambandet mellan nu nämnda sjukdomar
i hästens hov och de ärftliga dispositionerna för desamma synes enligt
mitt förmenande böra vetenskapligt klarläggas. Härför erfordras emellertid
omfattande undersökningar. Då nämnda åkommor lära vara mest
framträdande inom Skaraborgs län, torde det vara lämpligt att förlägga
dessa undersökningar till veterinärinrättningen i Skara, där nödigt laboratorieutrymme
kan ställas till förfogande. För undersökningarna bör som utredningsmannen
föreslagit under en tid av fem år anställas lämplig veterinär
med ett årsarvode av omkring 10,000 kronor. För veterinärens resor torde
böra beräknas ett årligt belopp av 10,000 kronor. Laboratorieutrustningen kan
beräknas draga en kostnad av 8,000 kronor. För den bearbetning av undersökningsmaterialet
ur ärftlighetssynpunkt, som bör äga rum vid veterinärhögskolans
avdelning för avelsbiologi och husdjurshygien, synes kunna beräknas
ett engångsbelopp av 20,000 kronor. Publikationen av arbetsresultaten
m. m. torde draga en kostnad av 12,000 kronor. Sammanlagt beräknas
alltså kostnaderna för nu avsedda undersökningar uppgå till 140,000 kronor,
vartill bör läggas ett belopp av 10,000 kronor för oförutsedda utgifter. Därest
riksdagen icke har något att erinra mot vad jag sålunda förordat, torde
det få ankomma på Kungl. Majit att, efter förslag från veterinärhögskolan och
lantbruksstyrelsen, fastställa arbetsplan och instruktion för undersökaren,
vilken lämpligen bör vara underställd veterinärhögskolan. Det synes även
böra tillkomma Kungl. Majit att bestämma lidpunkten för forskningsverksamhetens
igångsättande. Jag förutsätter härvid att för ändamålet icke komma
att användas mera medel än som äro absolut nödvändiga. Därest å förut
beräknade belopp uppkomma besparingar, torde de böra få avses till andra
forskningar rörande hästsjukdomar.
Vad angår dispositionen av återstoden av ifrågavarande överskottsmedel,
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
omkring 2,500,000 kronor, synes detta belopp i anslutning till vad hästexportberedningen
framhållit böra användas för hästavelns befrämjande. Då
det av hästexportberedningen framlagda förslaget om medlens disposition
synes böra bliva föremål för ytterligare utredning och överväganden, torde
slutlig ståndpunkt icke nu kunna tagas till förslaget i denna del utan torde
detsamma framdeles ånyo få anmälas för Kungl. Maj:t.
Beträffande veterinärinrättningens framtida organisation kan jag i allt väsentligt
ansluta mig till vad utredningsmannen föreslagit. Inrättningen bör
alltså organiseras på två avdelningar, nämligen en klinisk avdelning med
hovbeslagsskola samt en försöksavdelning. Då samma person knappast kan
beräknas besitta erforderlig kompetens både i egenskap av kliniker och som
försöksledare, har jag alltså icke, såsom i några yttranden ifrågasatts, ansett
det möjligt att sammanslå de båda föreslagna avdelningarna. I administrativt
hänseende synes inrättningen böra lyda under veterinärhögskolan och
dess styrelse. Givet är emellertid, att ett samarbete även bör äga rum med
övriga forskningsinstitutioner på jordbruksnäringens område. Särskilt vid
uppgörandet av försöksplanerna bör ett dylikt samarbete komma till stånd,
varvid säkerligen den vid lantbrukshögskolan samlade erfarenheten kan bliva
till synnerligen stort gagn. Utövandet av den omedelbara ledningen av inrättningen
torde, på sätt utredningsmannen föreslagit, böra tillkomma en
särskild nämnd, som bör tillsättas av Kungl. Maj:t. De i vissa yttranden uttalade
farhågorna för att anordningen med en nämnd av den sammansättning
som föreslagits skulle bliva tungrodd torde vara överdrivna. Att lägga
den omedelbara ledningen av inrättningen under högskolans styrelse förstärkt
med vissa lokala representanter, såsom från vissa håll ifrågasatts, synes
mig däremot komma att medföra onödig omgång och besvär. Vad utredningsmannen
föreslagit i fråga örn nämndens sammansättning och dess
uppgifter samt gränsdragningen mellan nämndens och högskolestyrelsens
funktioner torde i huvudsak kunna godtagas. Det synes emellertid böra få ankomma
på Kungl. Majit att meddela de närmare föreskrifterna om nämndens
sammansättning m. m.
Kliniken och försöksavdelningen synas böra organiseras i enlighet med
vad utredningsmannen föreslagit. Chefen för kliniken, som bör vara legitimerad
veterinär, bör placeras i lönegrad Eo 28. Det torde böra åligga denne
befattningshavare att inför nämnden föredraga de till hans avdelning hörande
ärendena. Till kliniken böra ytterligare knytas följande befattningshavare,
nämligen en instruktionssmed, en hovslagare, en fodermarsk och en
djurskötare, vilka befattningshavare böra hänföras till de av allmänna lönenämnden
föreslagna lönegraderna. Därjämte bör såsom utredningsmannen
föreslagit vid kliniken finnas ett kvinnligt tekniskt biträde (klinikbiträde).
Med hänsyn till de med sistnämnda befattning förenade arbetsuppgifterna
bör befattningen placeras i lönegrad Eo 6.
Försöksavdelningen bör förestås av en försöksledare, som har att föredraga
de till hans avdelning hörande ärendena inför nämnden. Meningarna
85
Kungl. Majda proposition nr 188.
ha varit delade rörande såväl denne befattningshavares kompetens som hans
lönegradsplacering. Då den ifrågasatta forskningen är av utpräglat veterinärmedicinsk
natur, finner jag det i princip riktigt, att försöksledaren bör ha
avlagt veterinärexamen eller ådagalagt motsvarande kompetens a dithörande
områden. Kungl. Majit bör emellertid äga möjlighet att meddela dispens från
detta kompetenskrav. För att till befattningen kunna förvärva en person
med erforderliga kvalifikationer synes det mig icke möjligt att placera tjänsten
lägre än i lönegrad Eo 28. Vid försöksavdelningen böra, i enlighet med
vad utredningsmannen föreslagit, ytterligare anställas en assistent, en jordbruksassistent,
ett laboratoriebiträde, en ladugårdsförman, en djurskötare,
tillika vaktmästare, samt ett tekniskt biträde. Beträffande dessa befattningshavares
lönegradsplacering kan jag biträda vad utredningsmannen föreslagit.
Särskilt vill jag härvid framhålla angelägenheten av att assistentbefattningen
erhåller den förordade lönegradsplaceringen med hänsyn till vikten av att
för befattningen kunna erhålla en i allo kompetent kraft.
Personalstaterna för veterinärinrättningen skulle i anslutning till det anförda
få följande utseende.
Vid klinikavdelningen.
1 klinikchef
1 instruktionssmed
1 fodermarsk . ...
1 hovslagare
1 klinikbiträde
1 djurskötare . . .
Vid försöksavdelningen.
1 försöksledare .............................
1 assistent .................................
1 jordbruksassistent .........................
1 laboratoriebiträde .........................
1 djurskötare, tillika vaktmästare .............
1 ladugårdsförman .........................
1 tekniskt biträde ...........................
Lönegrad
Eo 28
Eo 12
Eo 7
Eo 7
Eo 6
Eo 5.
Eo 28
Eo 21
Eo 16
Eo 9
Eo 7
Eo 7
Eo 4.
Som de sakkunniga föreslagit böra såväl klinikchefen som försöksledaren
tillsättas efter sakkunnigförfarande.
I avlöningsstaten för veterinärinrättningen torde under en anslagspost för
avlöningar till icke-ordinarie personal i enlighet med vad jag förordat och under
beaktande av vad lönenämnden anfört beträffande befattningshavarnas löneklassplacering
böra uppföras för klinikavdelningen (8,424 + 3,324 + 2,652
+ 2 652 + 2,514 + 2,379=) i runt tal 22,000 kronor och för försöksavdelningen
(8,424 + 5,559 + 4,047 + 2,925 + 2,652 + 2,652 + 2,241 = 28,500
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 1X8.
kronor. Härutöver bör för vikariatsersättningar och extra arbetskraft beräknas
ett belopp av 4,000 kronor. Ifrågavarande anslagspost bör följaktligen
upptagas med (22,000 + 28,500 + 4,000 ==) 54,500 kronor. För rörligt tilllägg
torde böra beräknas 7,800 kronor. Avlöningsstaten skulle enligt nu angivna
beräkningar få följande utseende.
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis...... kronor 54,500
2. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................ » 7,800
Summa kronor 62,300.
Den sålunda uppgjorda avlöningsstaten förutsätter, att de nuvarande ordinarie
tjänstemännen vid inrättningen kunna överföras å den nya personalstaten.
Där så icke kan ske, torde böra övervägas att uppföra ifrågavarande
tjänster å övergångsstat. För den händelse den nuvarande instruktionssmeden
kommer att överföras på den nya personalstaten, torde han böra erhålla
personlig lönefyllnad till förhindrande av att en minskning sker i hans nuvarande
löneinkomst. Härvid bör i lönetillägget inräknas hans andel i nettovinsten
av smedjan, vilken andel i samband härmed torde böra indragas.
Omkostnaderna för veterinärinrättningen torde i enlighet med vad utredningsmannen
förutsatt kunna beräknas till 45,800 kronor varav 38,000 kronor
synas böra avses till expenser, 4,200 kronor till reseersättningar, 1,000 kronor
till publikationstryck, 2,000 kronor till jord- och fodermedelsanalyser samt
600 kronor till diverse utgifter. Å omkostnadsstaten bör såsom särskilda uppbördsmedel
upptagas vad som kan inflyta i form av inkomster från inrättningens
fonder och dess rörelse.
Med hänsyn till önskvärdheten av att statens utgifter för driften i möjligaste
mån hållas nere synes det, på sätt utredningsmannen föreslagit, lämpligt
att skäliga avgifter erläggas för djurvården och behandlingen å kliniken.
En strävan bör vara att klinikens omkostnader täckas av avgifterna. Genom
uttagande av lämpligt avvägda avgifter, vilket ej bör utesluta differentiering
och i särskilt ömmande fall nedsättning eller befrielse från avgift, torde, som
utredningsmannen funnit, inkomsterna från klinikrörelsen bliva betydligt
högre än de sakkunniga beräknat. Försiktigheten torde dock bjuda att till
en början räkna med ganska låga inkomster, vilka efter hand kunna förväntas
stiga så att klinikavdelningen i möjligaste mån blir självförsörjande. Om
överskottet från kliniken beräknas till 15,000 kronor och anstaltens övriga inkomster,
inbegripet avkastningen av dess fonder, till 9,800 kronor, bör omkostnadsanslaget
upptagas till (45,800 — 15,000 — 9,800=) 21,000 kronor.
Slutligen bör såsom de sakkunniga och utredningsmannen förutsatt, till
materiel m. m. beräknas ett årligt anslag av 10,000 kronor.
Utredningsmannens beräkningar av engångskostnaderna, sammanlagt
622,100 kronor, varav 476,900 kronor till byggnadsarbeten, ha icke föranlett
någon erinran från min sida.
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
87
Därest de av mig förut uppdragna riktlinjerna för finansieringen av ifrågavarande
förslag godtagas, torde medel icke behöva äskas för engångsutgifter
eller för de löpande utgifterna vid försöksavdelningen under två år. Bortsett
från utgifter för personalens pensionering och för kristillägg skulle medelsanvisningen
för ändamålet under verksamhetens två första år kunna
begränsas till omkring 36,000 kronor. Därefter kan det årliga medelsbehovet
beräknas till 93,300 kronor eller det lägre belopp, som erfordras efter det
avgifter enligt av mig föreslagna principer uttagits. Det synes mig naturligt,
att åtminstone en del av dessa utgifter bestridas av totalisatormedel, därest så
kan ske utan att inkräkta på de åtgärder för hästavelns främjande vartill
dylika medel nu användas.
Då den av mig nu förordade veterinärmedicinska institutionen icke kan
träda i verksamhet förrän erforderliga byggnadsarbeten utförts, torde för
nästa budgetår endast böra anvisas medel till veterinärinrättningen för den
hittillsvarande verksamheten. Det synes emellertid böra få ankomma på
Kungl. Majit att besluta om igångsättande av förevarande byggnadsarbeten
samt anskaffande av inventarier, så snart det med hänsyn till omständigheterna
kan anses lämpligt. De för detta ändamål erforderliga medlen finnas,
därest riksdagen biträder vad jag förut förordat, tillgängliga utan särskild
medelsanvisning.
Under veterinärinrättningens förvaltning stå sedan gammalt flera donationsfonder.
Dessa torde jämväl efter omorganisationen böra bibehållas var
för sig under särskild bokföring. Den föreslagna omläggningen av verksamheten,
som bland annat innebär en utbyggnad av veterinärinrättningens
nuvarande arbetsuppgifter, torde kunna genomföras utan att detta kommer
att strida mot donationsbestämmelserna.
I samband med att veterinärinrättningens nyorganisation genomföres synes
inrättningens nuvarande skuld till statsverket örn 28,000 kronor lämpligen
böra regleras på sätt utredningsmannen föreslagit. Frågan om förvaltningen
av de statsfastigheter, som ställts till inrättningens disposition, ävensom
frågan om försäljning av ett mindre område av Brogården till vattenfallsstyrelsen
torde böra upptagas till avgörande, då nyorganisationen skall
träda i kraft. Likaså bör beslut i dylikt sammanhang träffas angående erforderlig
omändring av Skara veterinärinrättnings (Axvalls) veterinärdistrikt.
I årets statsverksproposition har under nionde huvudtiteln till Veterinärinrättningen
i Skara för nästa budgetår beräknats ett anslag av 10,500 kronor.
Den av utredningsmannen förordade provisoriska löneförbättringen för
inrättningens fodermarsk, hovslagare och stalldräng synes enligt mitt förmenande
böra genomföras från och med nästa budgetår. Till nämnda befattningshavare
bör alltså från och med den 1 juli 1944 utgå provisoriskt lönetillägg
enligt av allmänna lönenämnden angivna grunder med 340 kronor
till fodermarsken, 360 kronor till hovslagaren och 790 kronor till stalldrängen,
allt för år räknat. Med hänsyn till vad jag nu förordat bör anslaget till
veterinärinrättningen för nästa budgetår uppföras med (10,500 -j- 340 + 360
+ 790 —) i runt tal 12,000 kronor.
88 Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
1) besluta, att verksamheten vid veterinärinrättningen i
Skara skall från och med den tidpunkt, som sedermera bestämmes,
omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse med
det av mig i det föregående tillstyrkta förslaget;
2) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med av mig förordade
riktlinjer låta igångsätta byggnadsarbeten för veterinärinrättningen
samt anskaffa inventarier till inrättningen;
3) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående tillstyrkt till ett belopp
av högst 500,000 kronor disponera de till hästexportberedningen
inflytande hästförsäljningsmedlen; samt
4) till Veterinärinrättningen i Skara för budgetåret 1944/45
under nionde huvudtiteln anvisa ett anslag av. . kronor 12,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall och förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Siv Schiöter.
437467. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1944:402 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en statens högre skogsskola. s. 15 i texten
- JoU 1944:64 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av veterinärinrättningen i Skara m. m. s. 15 i texten