Sök i Ratio Lex

Kungl. Majlis proposition nr 21

1944-01-14 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:21, Kungl. Majlis proposition nr 21

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 21.

1

Nr 21.

Kungl. Majris proposition till riksdagen nied förslag till lag angående

fortsatt tillämpning av lagen den 5 mars 1943

(nr 78) om jämkning av arrendeavtal i vissa fall, m. m.;

given Stockholms slott den 14 januari 1944.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t föreslå riksdagen att

dels jämlikt § 87 regeringsformen antaga härvid fogat förslag till lag angående

fortsatt tillämpning av lagen den 5 mars 1943 (nr 78) örn jämkning

av arrendeavtal i vissa fall;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 19AA. 1 sami. Nr 21.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Förslag

> till

Lag

angående fortsatt tillämpning av lagen den 5 mars 1943 (nr 78)

om jämkning av arrendeavtal i vissa fall.

Härigenom förordnas, att vad i lagen den 5 mars 1943 örn jämkning av

arrendeavtal i vissa fall stadgas i fråga om år 1943 skall gälla jämväl år

1944.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

17 december 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehfsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp.

Genom beslut vid 1942 och 1943 års riksdagar antogos särskilda lagar om

jämkning av arrendeavtal i vissa fall. Dessa lagar utfärdades den 6 mars

1942 (nr 72) och den 5 mars 1943 (nr 78).

Enligt sistnämnda lag kan arrendator påfordra skälig jämkning i arrendeavtal

under förutsättning att detta slutits före den 1 september 1940 och

arrendatorn däri åtagit sig att utgöra arrendet till minst hälften genom avlämnande

av mjölk eller smör. Såsom förutsättning för att jämkning som här

avses skall kunna ske fordras tillika, att arrendevillkoren på grund av rådande

förhållanden befinnas för arrendatorn oskäligt tyngande. Jämkningen

kan endast avse det i mjölk eller smör bestämda arrendet såvitt angår år

1943 (1 §).

I 2 § av lagen stadgas, att, därest arrendator, som skall frånträda den

arrenderade fastigheten under år 1943, enligt arrendeavtalet åtagit sig att vid

frånträdande! avlämna viss myckenhet stråfoder eller annat jordbruksalster,

arrendatorn skall äga, där brist förefinnes i den fastställda myckenheten på

grund av omständigheter, till vilka han icke varit vållande, rätt att i skälig

omfattning vinna befrielse från skyldighet att ersätta bristen. Lagens 3 §

upptager föreskrifter rörande förfarandet, för den händelse jordägaren och arrendatorn

icke kunna enas om den jämkning av arrendet, till vilken arrendatorn

enligt 1 § är berättigad, eller örn det sätt, varpå jämkningen skall

komma arrendatorn till godo, eller, i fall som avses i 2 §, om arrendatorns

befrielse från ersättningsskyldighet gentemot jordägaren eller omfattningen

därav. I dylika fall skall frågan avgöras av en särskild nämnd. Sådan nämnd

skall bestå av tre personer och tillsättas för område, som Kungl. Majit äger

bestämma. En av ledamöterna, vilken tillika skall vara ordförande i nämnden,

skall utses av Kungl. Majit. För varje hushållningssällskaps verksamhetsområde

skola av länsstyrelsen utses två ledamöter, vilka skola tjänstgöra

i nämnden vid behandling av ärende angående arrendeavtal rörande fastig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

het inom det område, för vilket de utsetts. Ben erie av dessa ledamöter skall

vara ägare av jordbruksfastighet och den andre arrendera sådan fastighet.

För ordföranden och varje ledamot skall förordnas en suppleant. Vill arrendator

påkalla nämndens prövning av tvist som avses i lagen, skall han

vid äventyr av talans förlust bevisligen därom hava underrättat jordägaren

före utgången av år 1943. Mot nämndens beslut må talan icke föras.

Där ej annorlunda mellan jordägaren och arrendatorn åsämjes, må den

jämkning av arrendet, till vilken arrendatorn enligt 1 § är berättigad, icke

utan synnerliga skäl av nämnden bestämmas på sådant sätt, att därigenom

arrendet i vad det bestämts i mjölk eller smör nedsättes för den tid jämkningen

avser med mer än två tredjedelar av prisstegringen efter den 14 mars

1940 å nämnda produkter. Befrielse från skyldighet att ersätta sådan brist

som avses i 2 § må ej mot jordägarens bestridande ulan synnerliga skäl

medgivas till större del än två tredjedelar av bristen (4 §).

Ersättning till nämndens ordförande och ledamöter skall bestämmas enligt

de grunder som Kungl. Majit fastställer. Ersättningen till ordföranden

skall gäldas av allmänna medel (5 §).

Av nämnden meddelad dom skall efter överexekutors förordnande gå i

verket lika som domstols lagakraftägande dom (6 §). Utöver vad i 3—5 §§

stadgats skola beträffande nämnden bestämmelserna i lagen den 14 juni 1929

örn skiljemän i tillämpliga delar lända till efterrättelse (7 §). Kungl. Majit

äger meddela för lagens tillämpning erforderliga föreskrifter (8 §).

I kungörelse den 5 mars 1943 (nr 79) lia upptagits bestämmelser angående

nämnd, som avses i ifrågavarande lag. Enligt kungörelsen skola finnas fem

nämnder.

För täckande av kostnaderna för de i lagen omförmälda nämnderna anvisades

under anslagstiteln Kostnader i samband med jämkning av vissa arrendeavtal

för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under nionde huvudtiteln ett

förslagsanslag av 10,000 kronor.

För att vinna upplysning rörande verkningarna av 1943 års lagstiftning

samt för att erhålla grundval för bedömande av frågan huruvida lagstiftning

av motsvarande innehåll alltjämt erfordrades Ira utlåtanden infordrats

från dels ordförandena i de i 3 § av lagen omförmälda nämnderna dels

ock lantbruksstyrelsen. Yttranden ha även inkommit från Sveriges lantbruksförbund

och riksförbundet landsbygdens folk (RLF). I samtliga yttranden

med undantag av två har tillstyrkts en förlängning av ifrågavarande lagstiftning.

De yttranden, vari förlängning icke förordats, ha avgivits av häradshövdingen

G. E. Eksell, vilken är ordförande i nämnden för Göteborgs och

Bohus samt Älvsborgs och Skaraborgs län, samt av häradshövdingen F. Rudewall,

vilken är ordförande i nämnden för Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län. Häradshövdingen Eksell anser med hänsyn

till dels det ringa intresse, som under år 1943 försports från arrendatorernas

sida rörande lagens tillämpning, dels de två senaste årens relativt goda skördar

att för närvarande behov ej förelåge av ifrågavarande lag och att den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

5

därför ej borde förlängas. Såsom skäl för sin ståndpunkt Ilar häradshövdingen

Rudewall angivit, att inom området för nämnden för Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län någon tillämpning av lagen

icke påkallats. Ur de inkomna yttrandena må i övrigt återgivas följande.

Häradshövdingen O. Hesselgren, vilken är ordförande i den nämnd, sorn

handhar ärenden från Stockholms stad oell län samt Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands och Gotlands län, har i skrivelse den 7 september 1943

yttrat i huvudsak:

Antalet mål om jämkning av arrendeavtal, som hittills handlagts av ifrågavarande

nämnd, utgör 31. Samtliga dessa mål hänförde sig emellertid till 1942

års lag om jämkning av arrendeavtal i vissa fall. Något mål enligt 1943 års lag

har ännu icke förekommit. Härav synes man dock icke få draga den slutsatsen,

att den nya lagen varit utan verkan. Erfarenheten från tillämpningen av

1942 års lag visar nämligen, att blotta förefintligheten av lagstiftningen och

kännedomen om huru denna tillämpats i flera fall lett till frivillig överenskommelse

mellan jordägaren och arrendatorn. Vidare har samma erfarenhet

gett vid handen, att arrendator, vilken önskar vinna jämkning i sitt arrendeavtal

i hänseende som omfattas av lagstiftningen, i det längsta söker nå sitt

mål på överenskommelsens väg och först i sista stund vänder sig till nämnden.

Av de 31 mål, som handlades enligt 1942 års lag, anhängiggjordes sålunda

blott 3 före den 1 oktober 1942 samt övriga 28 först under årets sista månader

och början av år 1943. För arrendator, som vill väcka anspråk på jämkning

av arrende avseende år 1943, ter det sig säkerligen naturligt att avvakta

årets skördeutfall innan han gör sina anspråk gällande. Det måste med hänsyn

till det anförda antagas, att 1943 års lag haft och kommer att få verkningar,

som icke kunna betecknas som ringa.

Vad angår behovet av en förlängning av 1943 års lag förmenar nämnden,

att samina skäl, som betingade nämnda lag, alltjämt torde vara för handen.

Härtill kommer, att 1943 års skörd — av hittills föreliggande uppgifter att

döma — allmänt sett blir sämre än 1942 års. Särskilt i vissa delar av landet

—• såsom på ostkusten och Gotland — har växtligheten starkt lidit av torka.

Behov av lagens förlängning synes alltså föreligga.

Häradshövdingen N. Wihlborg, ordförande i den nämnd som handlägger

ärenden från Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus

och Hallands län, har i .skrivelse den 13 september 1943 anfört följande.

Lagen har inom ifrågavarande område hittills kommit i tillämpning i endast

två fall, vilka båda avsett jämkning av sådana arrendeavtal, beträffande

vilka jämkning medgivits redan år 1942. Det har uppenbarligen varit personliga

motsättningar mellan respektive jordägare och arrendator som föranlett

begäran örn nämndens ingripande även år 1943. I det ena fallet har

arrendeavtalet numera upphört att gälla och i det andra fallet fördes förhandlingar

mellan parterna angående arrendatorns frånträdande av arrendet

med det snaraste. I håda fallen förordnade nämnden örn en viss mindre

jämkning av arrendet.

Ehuru således nämndens ingripande såvitt angår de sydligaste delarna av

landet påkallats endast i de två här nämnda fällen, kail det dock antagas

att lagens tillvaro verkat att i ett icke ringa antal fall frivillig överenskommelse

träffats angående jämkning av arrendeavtal, som ansetts oskäligt

tyngande för arrendatorn. Att uttala ett bestämt omdöme örn en förlängning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

av lagen är behövlig eller icke är icke lätt. Då man dock kan utgå ifrån att

den genom lagstiftningen i fråga medgivna jämkningen av vissa arrendeavtal

hittills verkat gagneligt, synes det som om försiktigheten bör bjuda att man

— till förhindrande för varje fall av en allt för tung belastning av sådana

arrendatorer med naturaarrenden, som ingått sina arrendeavtal före dyrtidens

inträde — förlänger lagstiftningen för ytterligare ett år.

Häradshövdingen I. Hessius, ordförande i nämnden för Värmlands, örebro,

Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, har i skrivelse den 7 september

1943 i huvudsak framhållit följande.

Det sista ärendet, som handlagts av den för Värmlands m. fl. län utsedda

nämnden anhängiggjordes i slutet av 1942 och avgjordes genom nämndens

dom den 26 januari 1943, varigenom arrendatorn tillerkändes en väsentlig

jämkning av arrendet för tiden till och med den 31 december 1942. Sedan

dess har inget ärende förekommit till behandling inför nämnden. Ej heller

har någon förfrågan framställts rörande lagens tolkning eller tillämplighetsområde.

I enlighet med vad som anförts i yttrande den 2 oktober 1942 rörande förlängning

av 1942 års lag i ämnet torde man emellertid icke allenast av det

förhållandet, att inga ärenden förekommit till handläggning inför nämnden,

kunna draga den slutsatsen, att lagen varit utan verkan. I ett stort antal

fall torde nämligen jämkning ha skett på frivillighetens väg. Med stöd av

lagen den 5 mars 1943 har frivillig jämkning av arrendet för år 1943 i de

flesta fall skett, där jämkning — vare sig frivillig eller efter nämndens beprövande

— skett enligt lagen den 6 mars 1942. ben nu gällande lagen har

sålunda verka! i åsyftad riktning.

Beträffande behovet av lagens förlängning torde förhållandena på det jordbrukspolitiska

området icke ha undergått sådana förändringar, att en lagstiftning

av nu ifrågavarande beskaffenhet kan anses obehövlig. De skäl som

åberopats till stöd för förlängningen av 1942 års lag äga alltjämt giltighet.

Lika^ nödvändigt som det är för staten så länge nuvarande utomordentliga

förhållanden råda att kontrollera handel och andra näringsgrenar, lika nödvändigt

är det att avtalsförhållandena inom jordbruket tills vidare underkastas

en viss statlig reglering. Ett bestämt behov av lagens förlängning lärer

därför förefinnas.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande den 26 oktober 1943 uttalat följande.

Den år 1942 tillkomna lagstiftningen på ifrågavarande område motiverades

av dels de dåliga skörderesultaten under åren 1940 och 1941, dels ock den

stora stegringen av produktionskostnaderna för jordbrukets produkter. Ehuru

skördeutfallet år 1942 blev väsentligt bättre än under föregående båda år, ansågs

övervägande skäl dock tala för att jämväl under år 1943 jämkning av

arrendeavtal medgåves i vissa fall.

Såväl 1942 års sorn 1943 års lag i ämnet har endast tillämpats i ett förhållandevis

litet antal fall. Dess verkningar ha dock ej inskränkt sig till dessa

fall utan torde ha sträckt sig väsentligt längre, i det att lagens blotta existens

bidragit till att överenskommelse örn jämkning av arrende träffats mellan vederbörande

parter utan att frågan hänskjutits till sådan nämnd, som i lagen

avses.

Då 1943 års skörd beträffande såväl fodersäd som hö, särskilt inom de

av den under försommaren rådande torkan hårdast drabbade områdena,

icke uppgått till samma storlek som under år 1942 och då jordbrukets produktionskostnader

alltjämt äro abnormt höga på grund av krisförhållandena,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

7

synas de skäl, som åberopades för förlängning under år 1943 av vissa delar

utav 1942 års lag om jämkning av arrendeavtal i vissa fall, alltjämt vara

bärkraftiga.

På grund av vad sålunda anförts får lantbruksstyrelsen förorda, att bestämmelserna

i ifrågavarande lag givas förlängd giltighet under ytterligare

ett år.

Riksförbundet landsbygdens folk har i yttrande den 2 november 1943 framhållit,

att orsaken till att ifrågavarande lag blivit endast relativt litet utnyttjad

vöre att många arrendatorer icke ägt kännedom om lagens tillvaro.

Anledningar till att lagen skäligen bort tillämpas hade emellertid varit väsentligt

flera än de fall, där verkligen så skett.

Såsom framgår av de avgivna yttrandena lia delade meningar där kom- Departementsmit

till uttryck beträffande frågan, huruvida behov föreligger att giva chefenlagstiftningen

om jämkning av arrendeavtal förlängd giltighet under ytterligare

ett år. I två av de avgivna yttrandena har sålunda en dylik förlängning

avstyrkts. Som skäl för denna ståndpunkt har bland annat åberopats,

att lagen under år 1943 endast tillämpats i mycket ringa utsträckning och

att behov av densamma på grund därav icke förelåge. Enligt mitt förmenande

får emellertid härvidlag icke förbises det förhållandet, att frivilliga överenskommelser

örn jämkning av arrende säkerligen i många fall träffats mellan

vederbörande parter utan att frågan hänskjuta till sådan nämnd, som

avses i lagen. Lagen har alltså, såsom också framhållits i ett flertal yttranden,

verkat genom sin blotta tillvaro. Enligt min mening äga samtliga de

skäl, som av mig åberopades i samband med remiss till lagrådet av förslaget

till 1943 års lag alltjämt sin giltighet. En omständighet som därjämte

bör vinna beaktande är, att skördeutfallet för år 1943 särskilt för vissa delar

av landet blivit icke obetydligt sämre än för år 1942.

Med hänsyn till det anförda anser jag mig böra förorda, att 1943 års lagstiftning

gives tillämpning ytterligare ett år. I enlighet härmed har inom jordbruksdepartementet

uppgjorts förslag till lag angående fortsatt tillämpning

av lagen den 5 mars 1943 (nr 78) om jämkning av arrendeavtal i vissa fall.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över lagförslaget,

av lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 28 december

1943.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 21 december 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 17 december 1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmäldä ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 5 mars

1943 (nr 78) örn jämkning av arrendeavtal i vissa fall.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av t. f.

byråchefen för lagärenden i jordbruksdepartementet hovrättsrådet P. O.

Palmquist.

Förslaget föranledde allenast det yttrandet att en bättre utformning syntes

stå att vinna, därest förslaget avfattades exempelvis så att vad i lagen den 5

mars 1943 örn jämkning av arrendeavtal i vissa fall stadgas skall äga motsvarande

tillämpning för det fall att arrendet avser år 1944 eller att den arrenderade

fastigheten skall frånträdas under nämnda år.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

9

Utdrag av protokollet över jordbruksärendcn, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

januari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäld chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, lagrådets den

28 december 1943 avgivna utlåtande över det den 17 december 1943 till lagrådet

remitterade förslaget till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den

5 mars 1943 (nr 78) örn jämkning av arrendeavtal i vissa fall.

Föredraganden anför:

Lagförslaget har allenast föranlett det yttrandet fran lagradets sida att en

bättre utformning syntes stå att vinna, därest förslaget avfattades exempelvis

så att vad i lagen den 5 mars 1943 om jämkning av arrendeavtal i vissa fall

stadgades skulle äga motsvarande tillämpning för det fall att arrendet avsåge

år 1944 eller att den arrenderade fastigheten skulle frånträdas under

nämnda år.

Vad lagrådet yttrat har icke givit mig anledning att frångå den av mig

föreslagna utformningen av lagförslaget.

I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 154, har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

Kostnader i samband med jämkning av vissa arrendeavtal för budgetåret

1944/45 beräkna ett förslagsanslag av 5 000 kronor. Från anslaget avses att

bestridas statens kostnader för det nämndsförfarande, som avses i ifrågavarande

lagstiftning. Berörda belopp om 5 000 kronor synes nu böra äskas av

riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda och i förenämnda statsrådsprotokoll för

den 17 december 1943 anförts hemställer jag

dels att förenämnda lagförslag måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande;
dels

ock att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till

Kostnader i samband med jämkning av vissa arrendeavtal

för budgetåret 1944/45 under nionde huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av..........................kronor 5 000.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 21. *

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Siv Schimer.

439110. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:40 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 5 mars 1943 a1 i texten
  2. Rskr. 1944:49 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 5 mars 1943 a1 i texten
  3. JoU 1944:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 5 mars 1943 s. 1 i texten
  4. 2LU 1944:5 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av tagen den 5 mars 19A3 s. 1 i texten