Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 380) örn införsel i avlöning, pension eller livränta

1944-03-10 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:210, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 380) örn införsel i avlöning, pension eller livränta

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

1

Nr 210.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 380) örn

införsel i avlöning, pension eller livränta; given Stockholms

slott den 10 mars 1944.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 14 juni

1917 (nr 380) om införsel i avlöning, pension eller livränta.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 210.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel i avlöning,

pension eller livränta.

Härigenom förordnas, att 3, 11, 14 och 15 §§ samt 21 § 5) lagen den 14

juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

3 §•

Utmätningsmannen läte---avgiva yttrande.

Underrättelse vare ej erforderlig, där den underhållsskyldiges vistelseort

icke kan utrönas eller han vistas utom riket samt till följd härav underrättelse

icke utan avsevärd tidsutdräkt kan tillställas honom.

11 §•

Det åligge arbetsgivaren att, å tid som utmätningsmannen bestämmer,

en gång i månaden insätta innehållet belopp å tjänstepostgirokonto, som denne

anvisar, eller, om något belopp ej innehållits, med angivande av orsaken

göra anmälan härom till utmätningsmannen; dock åge denne, om särskilda

skäl därtill föranleda, bestämma längre tidsmellanrum än nu sagts.

Utmätningsmannen åge, om särskild anledning därtill förekommer, hos

arbetsgivaren omedelbart lyfta vad som innehållits.

Har den underhållsskyldige slutat sin anställning, skall arbetsgivaren inom

en vecka från det han erhöll kännedom om anställningens upphörande göra

anmälan härom till utmätningsmannen.

Utmätningsmannen skall giva arbetsgivaren skriftlig underrättelse om vad

denne har att iakttaga med avseende å införseln.

Till utmätningsmannen influtna medel, som ej hos honom lyftas av den

underhållsberättigade, skola till denne med posten översändas. Ej må något

belopp tillhandahållas den underhållsberättigade, förr än bidrag, som därmed

skall gäldas, är förfallet.

14 §.

Utbetalar arbetsgivare avlöning i uppenbar strid mot beslut om införsel,

eller underlåter han att inom föreskriven tid tillställa utmätningsmannen

Senaste lydelse av 21 § 5), se SFS 1925: 71.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

3

innehållet belopp eller att, när utmätningsmannen vill hos honom lyfta sådant

belopp, utgiva detsamma, åge utmätningsmannen hos arbetsgivaren

omedelbart genom utmätning uttaga beloppet.

15 §.

Underlåter arbetsgivare att på anfordran lämna uppgift enligt 4 § eller att

inom föreskriven tid göra anmälan, som i 11 § sägs, eller lämnar han oriktig

uppgift eller anmälan,

eller utbetalar han avlöning i uppenbar strid mot beslut örn införsel och

tillställer han icke inom föreskriven tid utmätningsmannen det belopp som

skolat innehållas,

eller underlåter han att inom föreskriven tid tillställa utmätningsmannen

innehållet belopp,

straffes med dagsböter.

Böter tillfalla kronan.

21 §.

5) Det åligge arbetsgivaren att, å tid som utmätningsmannen bestämmer,

minst en gång varje kalenderkvartal, det kvartal oräknat varunder införseln

beviljats, och högst en gång i månaden göra insättning eller anmälan, som i

11 § första stycket sägs; dock äge utmätningsmannen, örn förhållandena därtill

föranleda, bestämma längre tidsmellanrum än nu sagts. Upphäves beslutet

om införsel eller upphör av annan anledning skyldigheten för arbetsgivaren

att innehålla avlöning, vare han pliktig att göra sådan insättning eller anmälan

inom en månad från det han erhöll kännedom om skyldighetens upphörande

eller inom den kortare tid, som utmätningsmannen må hava föreskrivit.

För den del av utskylderna eller avgifterna, som motsvaras av innehållet

belopp, skall gäldenären ej vidare häfta, ändå att på grund av arbetsgivarens

obestånd det innehållna icke kan utfås hos denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1945.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 18 februari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, fråga örn

vissa ändringar i lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel i avlöning,

pension eller livränta samt anför därvid följande.

Under de senaste åren har till Kungl. Majit inkommit ett flertal framställningar

rörande ändringar i olika hänseenden i införsellagen. Vissa av

dessa spörsmål torde utan olägenhet nu kunna upptagas till särskild behandling

utan avvaktan på den utredning som i övrigt lärer vara påkallad

med anledning av de gjorda framställningarna. De avse bestämmelserna om

underrättelse rörande sökt införsel för underhållsbidrag, om arbetsgivares

redovisning av belopp som innehållits samt om påföljder för arbetsgivare

vid uraktlåtenhet att iakttaga lagens föreskrifter.

De nu avsedda spörsmålen ha behandlats i en inom justitiedepartementet

den 15 februari 1941 upprättad promemoria med förslag till lag angående

ändring i vissa delar av införsellagen.

över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket, socialstyrelsen, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, örebro och

Västernorrlands län, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen,

föreningen Sveriges stadsfogdar, föreningen Sveriges landsfiskaler, svenska

exekutionsmännens riksförbund samt svenska fattigvårds- och bamavårdsförbundet.

Länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus och Västernorrlands

län ha vid sina utlåtanden fogat yttranden av vederbörande länsavdelning

av föreningen Sveriges landsfiskaler. Vid det utlåtande, som avgivits

av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, ha fogats yttranden av

magistraten samt andre och tredje stadsfogden i Göteborg ävensom av landsfiskalen

i Stångenäs distrikt. Magistraten bar därvid såsom eget utlåtande

instämt i vad stadsfogdarna anfört och länsstyrelsen har i sin tur åberopat

de avlämnade yttrandena.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210-

5

Underrättelse rörande sökt införsel för underhållsbidrag,

fällande bestämmelser m. m.

Enligt lagen om införsel kan införsel äga liim för enskildas underhållsbidrag

av familjerättslig natur som fastställts genom beslut av domstol eller

domare eller enligt skriftligt avtal (1 §), för fattigvårdsstyreLses och barnavårdsnämnds

fordringar mot enskilda försörjningspliktiga i vissa fall (20 §),

för oguldna utskylder och allmänna avgifter (21 §) samt för böter och vitén

(22 §).

Införsel kan ske i avlöning för tjänst eller annan arbetsanställning hos

enskild eller hos stat eller kommun (1 och 18 §§) samt i pension och livränta

(19 §).

Vad först angår enskildas rätt att erhålla införsel för

underhållsbidrag gäller såsom allmän förutsättning, att gäldenären underlåter

att betala förfallet underhållsbidrag (1 §).

Då införsel begärts, skall utmätningsmannen bevisligen tillställa den underhållsskyldige

skriftlig underrättelse örn ansökningen med föreläggande

att inom viss kort tid muntligen eller skriftligen avgiva yttrande, därest han

har något att invända mot ansökningen eller att andraga beträffande de bestämmelser,

som böra meddelas vid beviljande av införsel (3 §). Vidare skall

utmätningsmannen hos arbetsgivare eller myndighet söka inhämta upplysning

om de omständigheter som kunna vara av betydelse vid prövning av

ansökningen. Arbetsgivare är skyldig att på anfordran lämna utmätningsmannen

uppgift angående den underhållsskyldiges anställning och avlöningsförhållanden.

Upplyses det att den underhållsskyldige tagit anställning å

annan ort och är utmätningsmannen till följd härav icke längre behörig, skall

han översända handlingarna jämte underrättelse örn vad i ärendet förekommit

till behörig utmätningsman, vilken det sedan åligger att ägna ärendet

fortsatt behandling (4 §).

Införsel får ej beviljas, örn den underhållsskyldige betalar förfallet belopp

och dessutom antingen ställer av utmätningsmannen godkänd pant eller

borgen för underhållsskyldighetens fullgörande under tid, som utmätningsmannen

finner skälig, dock minst ett år, eller visar sannolika skäl att han

skall fullgöra sin skyldighet (5 §). Införsel får ej beviljas till gäldande av

bidragsbelopp, som förfallit till betalning tidigare än ett år, innan beslutet

meddelades (6 §).

Beviljas införsel, bestämmer utmätningsmannen, huru stort belopp av avlöningen

som skall innehållas för gäldande av underhållsbidraget. Utmätningsmannen

skall emellertid tillika föreskriva, att vid varje avlöningstillfälle

visst angivet belopp skall förbehållas den underhållsskyldige, motsvarande

vad han kan anses behöva till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda

barn eller adoptivbarn, som ej själva åtnjuta underhållsbidrag av honom.

Innehållande får därför äga rum endast i den mån avlöningen överskjuter

sistnämnda belopp (7 §).

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 210-

Om införselbeslut skab skriftlig underrättelse bevisligen tillställas arbetsgivaren.

Därjämte skall underrättelse om beslutet med posten avsändas till

såväl den underbållsberättigade som den underhållsskyldige (10 §).

Om den underhållsskyldige slutar sin anställning oell tager tjänst hos annan

arbetsgivare, skall utmätningsmannen utan ny ansökan inhämta erforderliga

upplysningar hos denne samt, därest hinder ej möter, meddela beslut

örn införsel i avlöningen för den nya anställningen. Är orten för den nya anställningen

belägen utom utmätningsmannens distrikt, skall han översända

handlingarna till behörig utmätningsman, som har att meddela beslut i ärendet

(9 §).

Beträffande införsel för bidrag till fattigvårdsstyrelse

eller barnavårdsnämnd gälla samma regler som för enskild underhållsfordran

(20 §).

I fråga om införsel för utskylder och allmänna avgifter

(21 §) eller för böter och vitén (22 §) skola lagens bestämmelser

örn införsel för underhållsbidrag lända till efterrättelse i tillämpliga delar.

Viktiga avvikelser ha emellertid stadgats. Det är sålunda icke en nödvändig

förutsättning för giltig införselåtgärd att gäldenären i förväg bevisligen erhållit

underrättelse, att indrivning påkallats och att införselåtgärd ifrågasättes.

Underrättelse behöver i sådant fall överhuvud taget ej lämnas gäldenären,

örn utmätningsmannens kännedom örn hans förhållanden gör det obehövligt

eller eljest särskilda omständigheter föranleda undantag. Eljest är

utmätningsmannen pliktig att genom tjänstebrev eller annorledes lämna gäldenären

underrättelse om att indrivning påkallats och att han, om han har

något att invända mot införsel eller att andraga beträffande de bestämmelser,

som böra meddelas vid beviljande av införsel, äger att inom viss kort tid

muntligen eller skriftligen avgiva yttrande. I fråga örn införsel för utskylder

och böter föreligger ej heller skyldighet att underrätta gäldenären örn införselbeslutet.

Däremot är arbetsgivaren pliktig att varje gång avlöning utbetalas

lämna gäldenären skriftligt intyg örn det belopp som innehållits.

Lagberedningen, som utarbetade det förslag som legat till grund för lagen

örn införsel, yttrade i sin motivering till den i lagens 3 § stadgade underrättelseplikten

följande.

Vederbörlig hänsyn till den underhållsskyldiges rätt kräver, att införsel

ej meddelas, utan att han haft tillfälle att yttra sig i ärendet. Skyldigheten att

underrätta honom därom att införsel sökts kan visserligen medföra praktiska

olägenheter. Därigenom vållas alltid något dröjsmål, och det kan väl

tänkas att underrättelsen stundom på en tredskande underhållsskyldig kommer

att verka nästan som en uppmaning att lämna den dåvarande anställningen

för att undgå införsel. De skäl, som tala för meddelandet av sådan

underrättelse, väga dock tyngre. I 1 § uppställes för införsels meddelande

det villkoret att den underhållsskyldige underlåtit att betala förfallet bidragsbelopp.

Detta negativa faktum kan i regel ej styrkas av den underhållsberättigade,

och införsel bör då ej meddelas på hans blotta uppgift härom,

med mindre den underhållsskyldige haft tillfälle att visa motsatsen. Den un
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 210-

derhållsskyldige bör ock hava tillfälle alf framställa påståenden angående de

närmare detaljerna vid den sökta införseln, särskilt angående storleken av

det belopp, som skall innehållas, samt att redogöra för och styrka de omständigheter,

som enligt 6 § äro av betydelse härutinnan. Är ansökningen grundad

på avtal örn underhållsbidrag, bör han hava möjlighet att framställa befogade

invändningar mot avtalets äkthet eller giltighet. Faran för att den

underhållsskyldige, när han får del av ansökningen, lämnar sin anställning

för att förekomma verkställigheten torde ej vara sa stor, då han i regel är i

behov av annan anställning och utmätningsmannen utan ny, ansökning eller

delgivning äger meddela införsel i avlöning av salunda erhallen ny anställ
m

Underrättelsen till den underhållsskyldige synes böra hava skriftlig form.

Däremot har icke ansetts nödigt att stadga något särskilt sätt för underrättelsens

delgivning med den underhållsskyldige. Utmätningsmannen har således

att välja det i varje fall mest praktiska sättet, endast delgivningen blir

bevislig.

Beträffande det i 4 § angivna fallet att den underhållsskyldige tagit anställning

å annan ort, innan beslut om införsel meddelats, framhöll lagberedningen,

att detta förhållande icke borde föranleda att ny ansökning om införsel

behövde göras samt ny underrättelse delgivas den underhållsskyldige.

I fråga örn det i 9 § behandlade fallet, att den underhållsskyldige bytt anställning

efter beslut om införsel, uttalade beredningen, att det icke torde

vara nödvändigt att den underhållsskyldige erhölle tillfälle att yttra sig innan

det nya införselbeslutet meddelades. Det funnes nämligen icke någon anledning

antaga, att de omständigheter, för vilkas utredning den underhållsskyldiges

hörande skulle ha den största betydelsen, rönt någon inverkan av

bytet. Däremot kunde det ofta inträffa, att avlöningsförhållandena i den

nya anställningen, örn vilka underrättelse bäst inhämtades hos arbetsgivaren,

vore så olika dem i den gamla, att av sådan anledning de i det förra beslutet

meddelade närmare bestämmelserna om innehållande av ett visst belopp

icke kunde bibehållas oförändrade. Därom borde alltså utmätningsmannen

före meddelandet av det nya förordnandet inhämta upplysning på sätt stadgades

i 4 §.

Framställning.

Föreningen Sveriges stadsfogdar har i skrivelse den 21 februari 1939 till

Kungl. Maj:l hemställt om bland annat sådan ändring av införsellagen, att

beslut örn införsel må kunna meddelas utan hinder av att underrättelse örn

ansökningen icke kunnat tillställas den underhållsskyldige på grund av dennes

bortovaro.

Föreningen bar härom anfört följande.

I de icke sällsynta fall, då den underhållsskyldige är sjöman, som befinner

sig ombord på ett fartyg i utländska farvatten, kan stadgandet i 3 § medföra,

alt införsel fördröjes i månader. Det vill därför synas som bestämmelserna

örn delgivning av införselansökan kunde, utan förfång för rättssäkerheten,

något uppmjukas. Den underhållsskyldige erhåller ju dock alltid^kunskap

om kravet — örn inte förr så då avdrag göres — och kan ju då, så gott

som omedelbart, erhålla rättelse örn fel till äventyrs skulle förelupit. Erfa
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 210-

renheten har för övrigt givit vid handen, att, trots behörig underrättelse,

många gäldenärer lämna begärda upplysningar först sedan beslut meddelats

och arbetsgivaren begynt göra avdrag å lönen. Givetvis bör en dispens från

underrättelseskyldigheten meddelas allenast i undantagsfall och endast för

såvitt verklig anledning därtill föreligger. Ett stadgande härom bör för den

skull givas en sådan snäv avfattning, att något missbruk icke bliver möjligt.

Promemorian.

Stadsfogdeföreningens nyssnämnda skrivelse har behandlats i den förut

omnämnda promemorian, i vilken rörande förevarande spörsmål anförts

bland annat följande.

De av föreningen påtalade olägenheterna torde med särskild styrka göra

sig gällande under nuvarande avspärrning i förhållande till utlandet. Med

införsel för underhållsbidrag avses ju som regel att tillgodose ett aktuellt

försörjningsbehov, och i 12 § i lagen har utmätningsmannen med hänsyn

härtill uttryckligen ålagts att skyndsamt vidtaga de åtgärder som ankomma

på honom. På grund av den underhållsberättigades intresse att utfå i laga

ordning fastställt underhållsbidrag synes möjlighet böra finnas att i undantagsfall

meddela införsel oaktat den underhållsskyldige icke erhållit tillfälle

att yttra sig om införselansökningen. Denna möjlighet bör dock begränsas

till det fall att den underhållsskyldige vistas utom riket och att till

följd därav underrättelse icke utan avsevärd svårighet eller tidsutdräkt kan

tillställas honom. Såsom ytterligare förutsättning för underrättelsepliktens

eftergivande torde böra gälla, att synnerliga skäl föreligga för ansökningen

med hänsyn till sökandens ekonomiska förhållanden. Det ifrågasatta stadgandet

bör upptagas i lagens 3 §.

I de fall, då den underhållsskyldige i anledning av denna bestämmelse

icke blir underrättad örn ansökningen, är det uppenbarligen av särskild vikt

att utmätningsmannen, innan han meddelar beslut om införsel, låter verkställa

en noggrann undersökning angående de omständigheter, vilka kunna

vara av betydelse vid prövning av ansökningen. Sedan införsel beviljats, åligger

det utmätningsmannen enligt 10 § att med posten tillsända den underhållsskyldige

underrättelse örn beslutet. Någon jämkning av detta stadgande

synes icke påkallad. I

I det vid promemorian fogade lagförslaget hade 3 § i lagen ändrats i enlighet

med vad sålunda anförts.

Yttranden.

Det genom promemorian framlagda förslaget om ändring av 3 § har i

flertalet yttranden tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Landsorganisationen har framhållit, att den i lagen stadgade underrättelseplikten

vore föranledd av att den underhållsskyldige självfallet borde ha

möjlighet att före införselns beviljande framställa de erinringar som kunde

föranledas av sökandens uppgifter eller som hänförde sig till själva exekutionsurkunden.

Med hänsyn till de kvalificerade villkor som uppställts för

den föreslagna eftergiften från underrättelseskyldigheten hade landsorganisationen

dock intet att erinra mot förslaget.

Från vissa håll har förordats en ytterligare uppmjukning av ifrågavarande

stadgande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 210-

Överståthållarämbetet har sålunda framhållit, att den nuvarande skyldigheten

att bevisligen tillställa den underhållsskyldige underrättelse om ansökningen

i praktiken föranlett att behandlingen av införselärenden blivit

starkt fördröjd. Detta vore ägnat att hos sökandena framkalla otålighet och,

vad särskilt gällde sökande i ekonomiskt trångmål, bekymmer. Det i fråga

om underhållsbidrag föreskrivna underrättelseförfarandet torde få anses härröra

från önskemål örn att skapa värn mot ansökningar, som saknade grund,

i det att falsk handling åberopades eller betalning söktes för belopp som

redan vore guldet. Strafflagens straffhot syntes dock därutinnan utgöra ett

skydd som måste anses vara verksamt nog. Bestämmelsen om underrättelseskyldigheten

vore i sin nuvarande utformning obehövlig och hade vid tilllämpningen

visat sig vara till men för de underhållsberättigade samt ägnad

att i betydande grad belasta arbetet för utmätningsmännen och därmed fördyra

deras verksamhet. Vägande skäl talade med hänsyn härtill för ändring

av den nu föreskrivna ordningen. Enligt ämbetets mening krävde den underhållsskyldiges

intressen icke annat underrättelseförfarande än att utmätningsmannen

till gäldenären under dennes senast kända adress postledes i

rekommenderad försändelse avläte skriftligt meddelande örn sökt införsel.

Ämbetet föreslog därför, att lagbestämmelsen ändrades och därvid gåves nu

antydda innehåll.

Föreningen Sveriges stadsfogdar har anfört, att vägande skäl talade för

att icke upprätthålla det stränga underrättelseförfarandet, åtminstone i de

fall där svårigheten att underrätta vore beroende av omständigheter, som

vore att hänföra till gäldenärens egna åtgöranden eller förhållanden. Till

jämförelse kunde erinras, att bestämmelserna om underrättelse vid utmätning

därutinnan lämnade utmätningsmännen större frihet. Enligt 59 § utsökningslagen

finge utmätning äga rum även i gäldenärens frånvaro, om det

förelåge anledning antaga att gäldenären holle sig undan eller rest bort

därför att han väntade utmätning. Likaledes finge utmätning ske, om gäldenären

ej hade stadigt hemvist i riket och ej heller hade känt ombud i orten.

Med hänsyn till den underhållsberättigades intresse att erhålla snabb

hjälp syntes bestämmelser av ungefärligen samma innebörd böra intagas i införsellagen.

Föreningen Sveriges landsfiskaler har uttalat, att undantag från underrättelseplikten

borde stadgas jämväl för det fall, att den underhållsskyldige

vistades å okänd ort inom riket. Numera syntes i allt större utsträckning

tillämpas, att införsel meddelades i handelsresandes och agenters provisionsinkomster.

Underliållsskyldiga av denna kategori vore vanligen, då de vore

stadda på affärsresor, långa tider oanträffbara för delgivning, enär tillförlitlig

upplysning örn deras tillfälliga vistelseorter icke kunde erhållas. Det

kunde i dylikt fall icke vara rimligt, att underrättclsetvång finge utgöra hinder

för ett snabbt tillgodoseende av den underhållsberättigades legitima

intressen. Den föreslagna föreskriften att sökandens ekonomiska förhållanden

skulle inverka på bedömandet av frågan, huruvida underrättelse vore erfor
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 210-

derlig eller icke, syntes icke lämplig. Även om man i flertalet fall kunde utgå

från att den underhållsberättigade på grund av sina ekonomiska förhållanden

vore i omedelbart behov av bidraget, bomme utmätningsmannen att genom

ett dylikt stadgande likväl känna sig bunden att låta verkställa undersökning

om detta förhållande. Dylik undersökning måste ske genom annan

myndighet, då sökanden vore bosatt utom utmätningsmannens behörighetsområde.

Ett sådant förfarande icke blott bomme att försena ärendets handläggning

utan kunde även komma att medföra obehag för sökanden. Enligt

föreningens mening borde underrättelseplikten eftergivas, om upplysning rörande

den underhållsskyldiges vistelseort ej kunde erhållas eller han uppehåll

sig å ort utom riket samt till följd därav underrättelse icke utan avsevärd

svårighet eller tidsutdräkt kunde tillställas honom.

Länsstyrelsen i Stockholms län samt avdelningen i länet av föreningen Sveriges

landsfiskaler ha förordat, att det föreslagna stadgandet måtte utvidgas

till att avse även det fall att den underhållsskyldige vistades å okänd ort inom

riket.

Föreningen Malmöhus låns landsfiskaler bär framhållit, att erfarenheten

visat att den underhållsskyldige, sedan han delgivits underrättelse, ofta slutat

sin anställning och avflyttat från orten. Handlingarna i ärendet hade därefter

för vidare åtgärd översänts till utmätningsmannen i den nya vistelseorten. Då

nu ärendet på nytt skolat delgivas den underhållsskyldige, hade ytterligare

dröjsmål uppkommit, och ej sällan hade det inträffat, att den underhållsskyldige

efter förnyad delgivning återigen begivit sig till annan ort.

Det kunde knappast vara riktigt, att den underhållsberättigades intressen

sattes på spel genom nu angivna förhållanden. Till förekommande

härav borde i lagen införas en bestämmelse att, sedan i ett ärende den underhållsskyldige

delgivits underrättelse men införselbeslut icke hunnit verkställas

på grund av anställningens upphörande, ny delgivning icke behövde ske vid

ärendets fortsatta handläggning av samma eller annan utmätningsman. En dylik

bestämmelse skulle icke komma att lända den underhållsskyldige lill

nämnvärt förfång, då utmätningsmannen i regel av arbetsgivaren erhölle fullständiga

uppgifter om den underhållsskyldiges förhållanden och således kunde

anpassa införselbeslutet därefter. I anledning av vad föreningen sålunda

anfört har länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasatt, huruvida icke en bestämmelse

borde införas därom, att i det av föreningen angivna fallet ny underrättelse

om den sökta införseln ej behövde avlåtas vid ärendets fortsatta handläggning

hos annan utmätningsman, om införselbeslutet hunne meddelas inom

viss kortare tid, förslagsvis en månad efter underrättelsens avsändande.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet har uttalat, att skyldigheten

för utmätningsman att bevisligen underrätta den underhållsskyldige örn den

sökta införseln i många fall medfört en icke obetydlig tidsförlust. Den föreslagna

uppmjukningen av underrättelseplikten vore icke tillfyllest. Det borde

i stället tagas under övervägande, om icke utmätningsmannen med bibehållande

av underrättelseplikten borde åläggas att i fall, då mera avsevärd tids
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

11

förlust kunde befaras, meddela interimistiskt införselbeslut. Ett sådant beslut

kunde tillgodose såväl införselsökandens berättigade intresse att skyndsamt

få införsel som den underhållsskyldiges möjlighet att få avgiva yttrande i

ärendet innan definitivt beslut fattades. Därest införsel beviljats interimistiskt,

borde givetvis influtna medel icke redovisas förrän ansökningen med hänsynstagande

till den underhållsskyldiges eventuella invändningar slutligen prövats.

Särskilt då införsel söktes för uttagande av ersättning för beviljat bidragsförskott,

kunde interimistiska införselbeslut i stor utsträckning vara lämpliga. I

en mycket stor del av dessa fall hade den underhållsskyldige erhållit meddelande

rörande såväl ansökan som beslutet örn bidragsförskott.

Departementscliefeu.

Såsom framgår av vad lagberedningen anfört har den i 3 § stadgade skyldigheten

för utmätningsmannen att bevisligen tillställa den underhållsskyldige

underrättelse örn införselansökan föranletts av önskvärdheten att lämna

den underhållsskyldige tillfälle att yttra sig rörande kravets riktighet samt om

de omständigheter i övrigt som äro av betydelse vid prövning av ärendet. Å

andra sidan har den underhållsberättigade ett stort intresse av att införsel

beviljas utan större tidsutdräkt. Införseln avser ju att tillgodose ett aktuellt

försörjningsbehov. I allmänhet torde underrättelseplikten icke föranleda någon

mera avsevärd tidsförlust vid behandlingen av ett införselärende.

Enligt min mening tala övervägande skäl för att den sålunda stadgade underrättelseskyldigheten

i princip bibehålies i sin nuvarande form. I vissa situationer,

då delgivningen kan förväntas avsevärt försena införselärendets behandling,

kan det emellertid vara påkallat att eftergiva underrättelseplikten.

Detta gäller framför allt då den underhållsskyldige vistas utom riket. Särskilt

beträffande sjöfolk på resa i utländska farvatten har den nuvarande ordningen

medfört väsentliga olägenheter för de underhållsberättigade. Med hänsyn härtill

synes i lagen böra upptagas ett stadgande, att delgivning icke är erforderlig

i det fall att den underhållsskyldige befinner sig utom riket och underrättelse

till följd härav icke kan tillställas honom utan avsevärd tidsutdräkt.

Att såsom i promemorian föreslagits uppställa den ytterligare förutsättningen,

att det med hänsyn till sökandens ekonomiska villkor skall föreligga synnerliga

skäl för ansökningen, torde knappast vara påkallat.

Från vissa håll har föreslagits lättnad i underrättelseplikten jämväl i det

fall att den underhållsskyldige vistas å okänd ort inom riket. Härvid har

man i första hand åsyftat handelsresande och agenter, vilka ofta befinna sig

på resande fot och till följd härav äro svåra att anträffa. I sådana fall bör

det åligga utmätningsmannen att genom förfrågningar hos den underhållsskyldiges

arbetsgivare och i hans bostad försöka vinna upplysning örn hans

resplan och vistelseort. Kan uppehållsorten icke utrönas, synes införsel, under

samma villkor som när den underhållsskyldige vistas utom riket, böra

få beviljas utan hinder av att underrättelse örn ansökningen icke lämnats.

Såsom i promemorian framhålles är det i de fall, då den underhållsskyldige

icke blir underrättad örn ansökningen, av särskild vikt, att utmätnings
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 210-

mannen låter verkställa en noggrann undersökning angående de omständigheter,

vilka kunna vara av betydelse vid prövning av ansökningen.

Sedan införsel beviljats, åligger det utmätningsmannen enligt lagens 10 §

att med posten tillsända den underhållsskyldige underrättelse om beslutet.

Någon jämkning av detta stadgande synes icke vara påkallad.

Fattigvårds- och barnavårdsförbundet har föreslagit införande av möjlighet

att meddela interimistiskt införselbeslut, då mera avsevärd tidsförlust

kan befaras. Innehållna medel skulle emellertid icke få utbetalas till den

underhållsberättigade förrän definitivt beslut givits. Jag anser mig ej böra

biträda detta förslag. De situationer, då mera betydande tidsutdräkt kan förväntas

uppstå, torde inskränka sig till de fall då den underhållsskyldige

vistas utom riket eller hans vistelseort ej kan utrönas och då enligt vad

jag nyss förordat underrättelseplikten skulle kunna eftergivas. Att även i andra

situationer än de nu angivna utan den underhållsskyldiges hörande vidtaga

åtgärder beträffande hans arbetsinkomst synes ej vara lämpligt. Jag vill

i anslutning härtill erinra om att i de fall, då enligt giftermålsbalken samt

lagarna om barn i äktenskap och barn utom äktenskap rättens ordförande

tillerkänts befogenhet att meddela interimistiskt beslut om utgivande av underhållsbidrag

till hustru eller barn, uttryckligen stadgats att svaranden skall

beredas tillfälle att yttra sig över bidragsyrkandet.

Föreningen Malmöhus läns landsfiskaler har föreslagit att i lagen måtte

införas en bestämmelse att, sedan i ett ärende underrättelse delgivits den underhållsskyldige

men införselbeslut icke hunnit verkställas på grund av anställningens

upphörande, ny delgivning icke behövde ske vid ärendets fortsatta

handläggning av samma eller annan utmätningsman. Såsom framgår av

lagberedningens förut återgivna uttalanden rörande bestämmelserna i 4 och

9 §§ torde någon ny underrättelse icke erfordras i de av föreningen avsedda

fallen. Om någon längre tid förflyter innan det nya införselbeslutet kan

meddelas, torde det emellertid många gånger vara önskvärt att ny underrättelse

lämnas.

Arbetsgivares redovisning av införselmedel.

Riksdagen har i skrivelse den 14 juni 1940 (nr 388, s. 7) anhållit, att

Kungl. Maj:t måtte föranstalta örn utredning och till riksdagen inkomma med

förslag örn ändrade bestämmelser i fråga om den tid, inom vilken sådana

utskylder, som erlagts genom införsel, skola redovisas.

Vidare har föreningen Sveriges stadsfogdar i sin förut omnämnda skrivelse

den 21 februari 1939 hemställt, att arbetsgivare måtte åläggas att hålla

införselmedel avskilda från sina egna tillgångar.

För dessa framställningar redogöres närmare i det följande.

Gällande bestämmelser.

Enligt 11 § lagen om införsel åligger det arbetsgivare, där utmätningsmannen

så föreskrivit, att å bestämd tid, dock högst en gång i månaden, till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210-

13

utmätningsmannen med posten översända innehållet belopp. Har sådan föreskrift

ej meddelats, skall utmätningsmannen låta hos arbetsgivaren lyfta vad

som innehållits. Medel, som sålunda influtit till utmätningsmannen och ej hos

honom hämtas av den underhållsberättigade, skola till denne översändas med

posten. Dock får ej något belopp tillhandahållas den underhållsberättigade

förrän det bidrag som därmed skall gäldas är förfallet.

Dessa bestämmelser, som avse införsel för underhållsbidrag, äro på grund

av hänvisningar i 21 och 22 §§ tillämpliga jämväl i fråga om införsel för

skatter och böter.

Lagen om införsel stadgar ej skyldighet för arbetsgivare att ha innehållna

belopp avskilda från andra medel.

Rörande frågan vem skall bära risken av arbetsgivarens insolvens finnas

i lagen bestämmelser meddelade såvitt angår utskylder och böter. Enligt 21 §

5) och 22 § skall nämligen gäldenären icke vidare häfta för den del av dylika

fordringar som motsvaras av innehållet belopp, ändå att det innehållna icke

kan utfås hos arbetsgivaren på grund av dennes obestånd.

Något motsvarande stadgande finnes ej rörande införsel för underhållsbidrag.

Då införsel är ett sätt att tvångsvis indriva en fordran, lär fordringen

icke kunna anses betald, förrän vad som innehållits verkligen kommit den

underhållsberättigade till godo. Arbetsgivarens insolvens går sålunda i detta

fall ut över den underhållsskyldige.

Lagberedningen uttalade i motiven till 11 §, att det för utmätningsmannen

icke sällan skulle medföra ett i förhållande till det innehållna beloppets storlek

oskäligt besvär att hos arbetsgivaren avhämta detsamma. Med hänsyn härtill

berättigades utmätningsmannen enligt paragrafen att föreskriva, att arbetsgivaren

skulle till honom med posten översända belopp som innehållits. Stadgandet

förutsatte administrativa bestämmelser, att postavgifterna för dessa

försändelser skulle bäras av det allmänna, så att avsändandet icke komme

att vålla arbetsgivaren kostnad. För att besväret icke i något fall skulle bliva

betydande hade det synts lämpligt att stadga, att arbetsgivaren icke skulle

kunna åläggas sända innehållna belopp mer än en gång i månaden, den

vanligaste tidsperioden för bidrags betalande.

Efter lagens utfärdande förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 14 deccember

1917, att till utmätningsman ställt brev, brevkort eller postanvisning,

som på grund av föreskrift i lagen avsändes av arbets-, pensions- eller

livräntegivare, får för befordran avlämnas till postanstalt, utan att avsändaren

skall vara skyldig att förse försändelsen med frimärke eller att kontant

erlägga postavgift. Sådan försändelse skall emellertid, örn den utgöres av brev,

vara försedd med påskrift örn innehållet. Genom kungörelse den 4 juni 1926

(nr 183) har även medgivits rätt att för inbetalning anlita postgirorörelsen.

Bestämmelser om frankeringsfrihet i förevarande fall ha upptagits i allmänna

poststadgan den 20 juni 1941 (bilaga E).

I anledning av lagen utfärdades den 14 december 1917 (nr 871) en kun
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 210-

görelse angående dagbok i mål, som avses i lagarna örn införsel i avlöning,

pension eller livränta och om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta

från riket, samt angående vad vid nämnda lagars tillämpning i vissa andra

fall skall iakttagas. I 7 § i denna kungörelse stadgas efter en år 1931 vidtagen

ändring, att om utmätningsman i införselmål ålägger arbets-, pensions- eller

livräntegivare att till honom med posten översända innehållet belopp, åläggandet

skall innefatta föreskrift, att beloppet skall insättas å utmätningsmannens

tjänstepostgirokonto. Utmätningsman, som är anställd för Stockholm,

äger emellertid föreskriva annat försändningssätt.

Den allmänna rättsstatistiken innehåller inga uppgifter örn införsel. Av

förste stadsfogden i Stockholm har inhämtats, att antalet under år 19h3 i

Stockholm meddelade beslut örn införsel utgjorde, för underhållsbidrag 4 900,

för skatter 122 500 och för böter 1 000, allt i avrundade tal.

Vid införsel i Stockholm för underhållsbidrag brukar i regel föreskrivas, att

under en månad innehållet belopp skall av arbetsgivaren redovisas senast å

andra dagen i följande månad. Undantagsvis och då införselbeslutet avser

innehållande endast vid ett tillfälle föreskrives omedelbar redovisning. I fråga

örn skatter skall redovisning i regel lämnas då i införselbeslutet upptagna

utskyldsbelopp blivit till fullo guldna. Dock föreskrives, att redovisning skall

ske omedelbart, då gäldenären slutar sin anställning. Böter redovisas i samma

ordning som utskylder. De innehållna beloppen skola regelmässigt insättas

å tjänstepostgirokonto. Även i landet i övrigt torde underhållsbidrag i allmänhet

redovisas månadsvis samt utskylder och böter sedan dessa i sin

helhet uttagits.

1930 års lippbördskommitté.

Uppbördskommittén har i sitt den 31 oktober 1933 avgivna betänkande

medi förslag till omorganisation av uppbördsväsendet (SOU 1938:46)

föreslagit vissa ändringar i 11 § lagen om införsel. Enligt kommitténs

förslag skulle det åligga arbetsgivare att, då det för en underhållsskyldig

innehållna beloppet uppginge till 100 kronor eller mera, insätta beloppet

å av utmätningsmannen angivet tjänstepostgirokonto. Om utmätningsmannen

föreskrivit, att innehållet belopp eljest skulle insättas å tjänstepostgirokonto,

skulle insättning ske å av utmätningsmannen föreskriven tid, dock

högst en gång i månaden. I annat fall skulle utmätningsmannen låta hos arbetsgivaren

lyfta vad som innehållits.

Till motivering av detta förslag har kommittén anfört följande (s. 259

och 260).

Erfarenheten har visat, att risk är förenad med att större belopp, som innehållits

efter införsel, uppbäras kontant hos arbetsgivarna. Till förebyggande

härav skulle kunna stadgas skyldighet för arbetsgivare att, då efter införsel

innehållet belopp, som skall redovisas, uppgår till minst 100 kronor, oavsett

om detsamma avser en eller flera anställda, insätta beloppet å anvisat

tjänstepostgirokonto. Härigenom skulle emellertid, då en arbetsgivare innehållit

ett flertal mindre belopp, avseende olika anställda, utmätningsman eller

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210-

15

exekutionsbiträde, till vars tjänstepostgirokonto medlen girerades, åsamkas

ett betydande arbete med kassaföring m. m. Även ur redovisningssynpunkt

skulle en sådan ordning vara alltför betungande och opraktisk. Genom den i

förevarande paragraf föreslagna anordningen har kommittén sökt att i görligaste

mån vinna samma syfte och samtidigt undvika berörda olägenheter.

Riksdagens och stadsför!(^föreningens framställningar.

Riksdagens förut omnämnda skrivelse den 14 juni 1940 har föranletts av

vissa uttalanden av riksdagens revisorer i deras berättelse till 1940 års riksdag

(del I, s. 126 och 127). Riksdagsrevisorerna ha ingått på frågan örn arbetsgivares

skyldighet att redovisa belopp, som enligt införselbeslut innehållas till

gäldande av utskylder, samt ha därvid anfört följande.

Enligt vad som kommit till revisorernas kännedom har det i åtskilliga fall

inträffat, att så lång tid fått förflyta mellan den tidpunkt, då beloppen innehållits,

och den, då redovisning ägt rum, att arbetsgivaren under tiden hunnit

komma på obestånd och icke längre förmått redovisa de innehållna beloppen.

Stat och kommun hava då måst vidkännas förluster, som åtminstone

i vissa fall kunnat undgås, ifall tidigare redovisning föreskrivits.

Även i annat hänseende hava olägenheter av försenad redovisning framkommit.

Den, som inom kommun har att uppbära eller bokföra kommunalutskylder,

skall årligen meddela uppgift å de personer, vilka den 10 juni i

avseende å dem påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under de tre

sistförflutna kalenderåren, häfta för utskylder för flera än två av dessa år.

Då redovisning föreskrivits skola äga rum vid halvårsskiftet, komma de, som

visserligen genom införsel erlagt sina utskylder till arbetsgivaren, men för

vilka utskylder arbetsgivaren ej redovisat till utmätningsmannen, att bliva

upptagna i denna uppgift. De kunna i följd härav bliva upptagna i röstlängden

såsom icke röstberättigade vid kommunala val. De, som veta med sig

att utskylderna till fullo erlagts, underlåta av förståeliga skäl oftast att

granska den framlagda röstlängden och anföra besvär samt gå sin rösträtt

förlustiga.

Enligt revisorernas mening vöre de angivna förhållandena icke tillfredsställande.

Bristerna syntes åtminstone delvis kunna avhjälpas, exempelvis

därigenom att i lagen örn införsel infördes en bestämmelse, att redovisning

skulle ske minst en gång i kvartalet och att denna redovisning under årets

andra kvartal skulle ske senast före den 10 juni.

över riksdagsrevisorernas uttalanden i denna del lia yttranden avgivits av

statskontoret och riksräkenskapsverket (intagna i riksdagsrevisorernas berättelse,

del II, Förklaringar, s. 164 och 167).

Statskontoret har därvid förklarat sig dela revisorernas uppfattning, att

åtgärder borde vidtagas för att säkerställa en snabbare redovisning av utskylder,

som erlagts genom införsel. Därest en föreskrift med detta sylte ansåges

höra inflyta i lagen örn införsel, syntes 11 § böra erhålla sadan ändrad lydelse,

att arbetsgivaren förpliktades alt å vissa angivna tider, eller oltare, där

utmätningsmannen så föreskrivit, dock högst en gång i månaden, till utmätningsmannen

översända innehållet belopp.

Riksräkenskapsverket har i sitt yttrande anfört följande.

Utmätningsmännen torde såsom regel föreskriva att innehållna införselmedel

skola av arbetsgivaren redovisas först sedan liela skattebeloppet gäl
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 210-

dats. Detta redovisningssätt torde även vara fördelaktigast för såväl arbetsgivaren

som utmätningsmannen.

Redovisning kvartalsvis skulle givetvis minska möjligheterna till förlust i

de fall då arbetsgivare kommit på obestånd. En dylik redovisnng skulle även

underlätta utmätningsmännens kontroll, att arbetsgivaren fullgör sitt åliggande

enligt införselbeslutet. Med hänsyn härtill har riksräkenskapsverket intet

att erinra mot förslaget örn införandet av en bestämmelse, att redovisning

från arbetsgivarens sida skall ske minst en gång i kvartalet. Ämbetsverket

vill emellertid förorda, att till nämnda bestämmelse göres det tillägget, att

arbetsgivaren så snart införselbeloppet blivit i sin helhet guldet, skall leverera

innehållet belopp snarast möjligt och senast under påföljande månad.

Med anledning av revisorernas förslag att arbetsgivarens redovisning under

årets andra kvartal skall ske senast före den 10 juni får riksräkenskapsverket

framhålla, att enligt restindrivningsförordningen utmätningsman skall

redovisa å kommunal restlängd influtna medel under senare hälften av varje

månad, såframt medlen uppgå till minst 100 kronor. Utskyldsbelopp, som av

arbetsgivare levereras till utmätningsman efter det denne avgivit redovisning

under maj månad, komma alltså icke att bliva redovisade till kommunalnämnden

förrän efter den 15 juni och till dessa belopp kunna sålunda icke

tagas hänsyn vid uppgörandet av röstlängderna. Den föreslagna bestämmelsen

torde därför icke få åsyftad verkan. Däremot torde ovannämnda av riksräkenskapsverket

föreslagna tillägg medföra, att de röstberättigades intressen

i största möjliga utsträckning bliva tillgodosedda.

I anslutning till vad statsutskottet anfört i sitt utlåtande (nr 196, s. 18) i

anledning av riksdagsrevisorernas berättelse framhöll riksdagen i sin skrivelse

den 14 juni 1940, att det enligt dess mening vore angeläget, att de av revisorerna

påtalade bristerna i gällande bestämmelser rörande den tid, inom

vilken arbetsgivare skulle ha att redovisa på grund av införselbeslut innehållna

belopp, snarast bleve avhjälpta. Frågan på vad sätt detta skulle ske

syntes emellertid böra bliva föremål för särskild utredning, varvid de av

statskontoret och riksräkenskapsverket anförda synpunkterna borde beaktas.

Till komplettering av vad riksdagsrevisorerna och riksräkenskapsverket anfört

rörande den kommunala rösträtten och därmed sammanhängande frågor

må följande uppgifter rörande lagstiftningen i dessa ämnen lämnas.

Enligt 11 och 31 §§ lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet

må rösträtt å kommunalstämma eller vid val av kommunalfullmäktige

icke utövas av den som i avseende å honom påförda utskylder till kommunen,

vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren, häftar

för utskylder för flera än två av dessa år. Motsvarande bestämmelser i

fråga om rösträtt vid val av stadsfullmäktige finnas i 11 § lagen den 6 juni

1930 om kommunalstyrelse i stad. Enligt 5 § lagen den 20 juni 1924 om

landsting tillkommer rösträtt vid val av landstingsman envar inom landstingsområdet

i kommuns gemensamma angelägenheter röstberättigad man

eller kvinna.

Jämlikt § 6 i kungörelsen den 13 februari 1942 (nr 60) om upprättande

av röstlängd för val till riksdagens andra kammare samt av kommunal röstlängd

åligger det den inom kommunen, som har att uppbära eller bokföra

kommunalutskylderna, att årligen meddela uppgift å de personer inom kom
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210-

17

munen, vilka uppnått eller under kalenderåret uppnå en ålder av 21 år och

den 10 juni i avseende å dem påförda utskylder till kommunen, vilka förfallit

till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren, häfta för utskylder

för flera än två av dessa år. Uppgiften skall senast den 12 juni avsändas

eller avlämnas till röstlängdsupprättaren i orten.

I röstlängden skola, enligt 8 § kommunala vallagen den 6 juni 1930, upptagas

alla inom valdistriktet bosatta personer, vilka uppnått eller under

kalenderåret uppnå en ålder av 21 år. Därvid skall för var och en angivas,

huruvida han äger eller saknar rösträtt i avseende å beslut å kommunalstämma

eller allmän rådstuga ävensom val av kommunal- eller stadsfullmäktige

och landstingsman. Envar, örn vilken upplysning ej vinnes, att han

den 10 juni brister i något av vad lag stadgar såsom villkor för rösträtt i avseende

å kommunala val, antecknas såsom röstberättigad i längden. Senast

den 30 juni skall röstlängden vara upprättad och avsänd eller avlämnad på

landet till valnämndens ordförande och i stad till magistraten, om ej denna

själv verkställt upprättandet. Det åligger valnämndens ordförande eller magistraten

att ofördröjligen till envar i röstlängden upptagen person, som

antecknats såsom icke röstberättigad, med posten sända underrättelse härom

med angivande av den eller de omständigheter, på grund varav han uteslutits

från rösträtt.

Enligt 7 § 2 mom. i restindrivningsförordningen den 13 november 1931

åligger det utmätningsman, hos vilken indrivning av kommunalutskylder

påkallats, att snarast möjligt redovisa ärendet till sökanden. Utmätningsmannen

är pliktig att under senare hälften av varje månad, såframt beloppet

av influtna, i ärendet innestående medel uppgår till minst 100 kronor,

avgiva redovisning för dessa medel ävensom för sådana poster, för vilkas

indrivning hinder enligt vederbörlig utredning mött. I fråga om redovisning

av utmätningsman i stad, där magistrat finnes, äger i Stockholm Överståthållarämbetet

och i annan stad magistraten föreskriva, att utmätningsmannen

skall avgiva redovisning tidigare eller i annan ordning än nyss sagts.

Stadsfogdeföreningen har beträffande frågan om avskiljande av införselmedel

anfört följande.

I sammanhang med frågan om arbetsgivares redovisningsskyldighet av

innehållna avlöningsmedel synes ock följande böra uppmärksammas. Enligt

införsellagen finnes för närvarande ingen skyldighet för arbetsgivare att

hålla dylika medel avskilda från sina egna. Detta förhållande leder understundom

till ett resultat, som utan tvekan måste betecknas såsom minst sagt

olyckligt och för den allmänna rättskänslan stötande. Bliver t. ex. en sådan

arbetsgivare försatt i konkurs, ingå dessa medel — som faktiskt tillkomma

annan rättsägare — enligt nu gällande bestämmelser i hans konkursbo och

är då vederbörande indrivningsmyndighet hänvisad att i vanlig ordning bevaka

sin fordran. Vidare försvagas genom denna brist i lagen myndigheter - nas möjlighet att komma till reds med en försumlig och tredskande arbetsgivare.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 210.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 210-

Promemorian.

I den förut omnämnda departementspromemorian behandlades jämväl nu

förevarande spörsmål. I promemorian anfördes härom följande.

De olägenheter, som synas vara förenade med det nuvarande redovisningssystemet,

torde böra föranleda vissa jämkningar i införsellagens redovisningsbestämmelser

med syfte att åstadkomma ett snabbare och därigenom

effektivare förfarande. Behov härav torde framför allt föreligga i fråga om

utskylder och böter, men även beträffande underhållsbidrag synes det vara

önskvärt att reglerna för inleverering av innehållna belopp skärpas.

För att vinna ökad ordning och reda i redovisningssystemet synes utmätningsmannen

böra vara pliktig att i samband med införselbeslutet meddela

föreskrifter angående redovisning av belopp som skola innehållas. Utmätningsmannen

bör därvid bibehållas vid sin nuvarande rätt att föreskriva,

att arbetsgivaren skall å bestämd tid, dock högst en gång i månaden, till

utmätningsmannen redovisa innehållet belopp. Detta stadgande är uppenbarligen

av särskild betydelse då fråga är om uttagande av bidrag för att tillgodose

ett aktuellt försörjningsbehov. I sådant fall synes inleverering av

innehållna belopp i allmänhet böra ske varje månad. För närvarande finnes

ingen övre gräns stadgad i fråga om längden av de betalningsterminer, som

utmätningsmannen äger föreskriva. Då redovisning synes böra ske åtminstone

en gång i varje kvartal, torde en motsvarande begränsning av utmätningsmannens

rätt att föreskriva tid för inbetalning böra göras. En sådan

bestämmelse kan förväntas bliva av särskild betydelse i fråga om införsel

för utskylder och böter, beträffande vilka för närvarande i stor utsträckning

torde föreskrivas, att inleverering skall ske först sedan beloppet blivit i sin

helhet guldet.

Då skyldigheten att innehålla avlöning upphör, enär införselbeslutet upphävts

eller den fordran, för vilken införsel beviljats, blivit i sin helhet uttagen,

synes arbetsgivaren böra vara pliktig att inom en månad från det

han erhöll kännedom örn skyldighetens upphörande redovisa innehållna

belopp till utmätningsmannen. Motsvarande bör gälla, då införsel ej längre

kan äga rum av det skäl att arbetstagaren lämnat sin anställning. Utmätningsmannen

bör emellertid äga rätt att föreskriva, att slutredovisning skall

ske inom kortare tid än en månad, exempelvis i samma vecka som införseln

slutförts eller i omedelbart samband med anställningens upphörande. Har

utmätningsmannen bestämt viss dag i varje månad för inbetalning av innehållna

belopp, bör givetvis denna föreskrift följas även i fråga om slutredovisning,

såvitt ej utmätningsmannen härom särskilt förordnat. Genom

dessa redovisningsbestämmelser torde införselgäldenärernas intressen i rösträttshänseende

bliva i möjligaste mån tillgodosedda.

För att vinna ökad kontroll över indrivningen synas de innehållna beloppen

böra av arbetsgivaren insättas å tjänstepostgirokonto, som av utmätningsmannen

angivits.

Utmätningsmannen bör vara skyldig att lämna arbetsgivaren skriftlig underrättelse

om vad denne sålunda har att iakttaga i redovisningshänseende.

Besked härom synes lämpligen kunna givas i samband med sådan underrättelse

som omförmäles i 10 § i lagen.

Det synes vara av betydelse att uttryckligen tillerkänna utmätningsmannen

en allmän befogenhet att. då förhållandena därtill föranleda, omedelbart

lyfta genom införsel innehållna belopp. En dylik rätt kan förväntas bliva av

praktisk betydelse, då arbetsgivaren underlåter att inom föreskriven tid tillsända

utmätningsmannen de innehållna medlen eller då det föreligger anledning

antaga att arbetsgivaren skall komma på obestånd.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210-

19

De sålunda förordade bestämmelserna böra upptagas i 11 § i lagen och

bliva — på grund av hänvisningar i senare lagrum — tillämpliga även i

fråga om införsel för utskylder och böter.

I anledning av de föreslagna jämkningarna i 11 § torde vissa övergångsbestämmelser

vara erforderliga. De av utmätningsmännen meddelade införselbesluten,

särskilt i fråga örn utskylder och böter, torde i ett mycket stort

antal fall innehålla föreskrifter, enligt vilka redovisning kan komma att ske

vid en senare tidpunkt än vad 11 § i dess ändrade lydelse medgiver. Även i

fråga om sättet för inbetalningen kunna dessa föreskrifter avvika från vad

nu förordats i detta avseende. Med hänsyn till mängden av dylika beslut

synes av praktiska skäl böra i övergångsbestämmelser till den nu förordade

lagstiftningen upptagas ett stadgande av innebörd, att vad utmätningsman

med stöd av 11 § i dess gällande lydelse föreskrivit i fråga om tid och sätt för

översändande av innehållet belopp skall gälla även efter den nya lagstiftningens

ikraftträdande såvida ej utmätningsmannen enligt den nya lagen

annorlunda förordnar. Det synes emellertid önskvärt, att det föreslagna redovisningssystemet

i största möjliga utsträckning genomföres. I de säkerligen

relativt fåtaliga fall, då utmätningsmannen överhuvud taget ej givit några betalningsföreskrifter,

bör han omedelbart vid den nya lagens ikraftträdande

och helst dessförinnan meddela bestämmelser örn redovisning.

Enligt 11 § i det vid promemorian fogade lagförslaget skulle det i överensstämmelse

med vad sålunda anförts åligga utmätningsmannen att föreskriva,

att arbetsgivaren skulle a viss tid, högst en gång i månaden och minst en

gång varje kalenderkvartal, insätta innehållet belopp å av utmätningsmannen

angivet tjänstepostgirokonto. Upphävdes beslutet örn införsel eller upphörde

av annan anledning skyldigheten för arbetsgivaren att innehålla avlöning,

skulle han vara pliktig att inom en månad från det han erhöll kännedom om

skyldighetens upphörande eller, därest utmätningsmannen så föreskrivit,

inom kortare tid insätta innehållet belopp. Örn vad arbetsgivaren sålunda

hade att iakttaga skulle skriftlig underrättelse meddelas honom av utmätningsmannen.

Denne skulle äga rätt att, örn anledning därtill förelåge, hos

arbetsgivaren omedelbart lyfta vad som innehållits.

Enligt övergångsbestämmelse till lagförslaget skulle vad utmätningsman

före ikraftträdandet av den föreslagna lagen föreskrivit i fråga om översändande

av innehållet belopp gälla såvitt ej utmätningsmannen med stöd av

den nya lagen annorlunda förordnade.

Beträffande frågan örn avskiljande av införselmedel anfördes i promemorian

följande.

Enligt gällande lagstiftning är arbetsgivare icke pliktig att hålla införselmedel

skilda från andra medel. Sannolikt torde det i praktiken mera sällan

förekomma att sådant avskiljande äger rum. Grunden till att skyldighet

härutinnan icke föreskrivits torde bland annat vara, att man icke velat ålägga

arbetsgivaren, för vilken införsel i och för sig medför visst besvär, den ökade

börda som ett avskiljande av medlen skulle innebära. Möjligheterna att

med sakrättslig verkan avskilja dylika medel synas för övrigt vara ovissa.

(Jfr straffrättskommitténs betänkande med förslag till lagstiftning örn

förmögenhetsbrott, SOU 1940:20 s. 177.) Det övervägande antalet arbetsgivare

ställa sig utan tvivel meddelade införselföreskrifter till efterrät
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 210-

telse. Ett stadgande om skyldighet för arbetsgivare att hålla införselmedel

avskilda, vilket sannolikt måste kompletteras med särskilda bestämmelser

rörande medlens förvaring m. m., synes icke vara motiverat av något påtagligt

praktiskt behov. Beträffande de icke lojala arbetsgivarna torde möjligheter

finnas att i annan ordning komma till rätta med de olägenheter som

påtalats i stadsfogdeföreningens skrivelse.

De ovan förordade ändringarna i 11 § i lagen rörande redovisningssystemet

medföra vissa garantier mot att införselmedel under längre tid innestå

hos arbetsgivaren. Enligt denna paragraf i dess föreslagna lydelse har utmätningsmannen

en allmän befogenhet att, om anledning därtill förekommer,

låta lyfta innestående medel hos arbetsgivare. Genom dessa stadganden

synes en bättre kontroll å mindre pålitliga arbetsgivare bliva möjlig.

Yttranden.

Det i promemorian framförda förslaget angående ändrade bestämmelser

om redovisning har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet av de

hörda myndigheterna och sammanslutningarna.

Från vissa håll har emellertid förslaget helt eller delvis avstyrkts.

Arbetsgivareföreningen har sålunda anfört, att företagens löne- och statistikavdelningar

med den alltmer ökade uppgiftsplikten till statliga myndigheter

redan droge betydande kostnader och att det med hänsyn härtill syntes

föreningen föga välbetänkt att utan synnerligen vägande skäl pålägga företagen

nya eller oförmånligt ändrade uppgifter för tillgodoseende av utanför

företagens intressen liggande ändamål. Särskilt för större företag, där antalet

införselåtgärder vore betydande, skulle de föreslagna bestämmelserna medföra

mer arbete än det för närvarande praktiserade systemet med redovisning

vid några få tillfällen varje år för samtliga införselbeslut. I den mån utebliven

redovisning kunde befaras, syntes utmätningsmännen, vilka i allmänhet

torde besitta god kännedom om de flesta arbetsgivares solvens inom

distriktet, kunna skydda den berättigade genom att utnyttja den redan med

nuvarande bestämmelser existerande möjligheten att föreskriva redovisning

en gång i månaden. — Såsom i det i promemorian återgivna yttrandet av

riksräkenskapsverket framhölles, saknades möjlighet att fullt tillgodose de

röstberättigades intressen med avseende å utskylder som influtit till utmätningsmannen

under senare delen av maj och början av juni månader. Föreningen

ville i anslutning härtill framhålla, att det under sådana förhållanden

syntes opåkallat att, såsom av riksdagens revisorer ifrågasatts, vidtaga

särskilda åtgärder för att under maj och juni månader påskynda redovisningen.

Svenska exekutionsmännens riksförbund har anfört i huvudsak följande.

Såvitt anginge utskylder redovisade arbetsgivaren för närvarande innehållna

medel omedelbart sedan införselbeloppet i dess helhet uttagits eller bestående

hinder för vidare innehållande uppstått. I vissa fall föreskreves dock redan

nu partiell redovisning efter viss tid med hänsyn till arbetsgivarens vilja och

förmåga att redovisa. Detta system torde till fullo avhjälpa de påtalade bristerna

utan att på något sätt förrycka det egentliga arbetet. Enlig förbundets

uppfattning vore generella bestämmelser örn periodisk redovisning icke på
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210-

21

kallade av något praktiskt behov. Dylika föreskrifter skulle dessutom förorsaka

såväl arbetsgivarna som indrivnings- och uppbördsmyndigheterna ett

betydande merarbete. Däremot kunde i lagen upptagas ett stadgande, att utmätningsman,

där så erfordrades för att åstadkomma tillförlitlig redovisning,

borde föreskriva partiell redovisning efter viss tid, dock minst tre och högst

sex månader. Med hänsyn till risken för förlust för det allmänna i händelse

av arbetsgivares obestånd ville förbundet föreslå, att ej redovisade införselmedel

skulle vid konkurs utgå med förmånsrätt jämlikt 17 kap. 4 § handelsbaden,

d. v. s. den förmånsrätt som i regel skulle ha tillkommit löntagaren

örn han själv i konkursen ägt bevaka ifrågavarande belopp. Genom en dylik

bestämmelse skulle det allmänna, utan att enskild rätt kunde anses kränkt,

kunna högst väsentligt gardera sig mot förlust vid arbetsgivares obestånd. —

Ansåges emellertid generella föreskrifter beträffande periodisk redovisning

erforderliga, borde redovisningstiden dock icke avse kalendertid utan fastställas

till var sjätte månad räknat från dagen för införselbeslutet. Då skyldigheten

att innehålla införselmedel upphört, borde huvudprincipen vara

omedelbar redovisning, vilket syntes böra komma till uttryck i lagen. — Generella

bestämmelser örn redovisning över postgiro borde icke meddelas. Det

syntes böra stå arbetsgivaren fritt att använda den ena eller andra inbetalningsformen.

Även landsfiskalen i Stångenäs distrikt har, såvitt angår utskvlder, ifrågasatt

nödvändigheten av bestämmelser örn skyldighet för arbetsgivare att redovisa

innehållet belopp minst en gång i kvartalet.

Föreningen Sveriges stadsfogdar, som framhållit att de föreslagna bestämmelserna

otvivelaktigt komme att åsamka utmätningsmännen ett väsentligt

ökat arbete med bokföring och redovisning av restförda utskvlder, har uttalat

önskvärdheten att åt utmätningsmännen medgåves rätt att, exempelvis i fråga

om större arbetsgivare eller då särskilda omständigheter därtill föranledde,

föreskriva redovisning i annan ordning än den föreslagna, då fråga vore örn

införsel för utskvlder. Föreningen Sveriges landsfiskaler och dess avdelning i

Stockholms län ha förordat möjlighet för utmätningsmännen att medgiva

dispens från skyldigheten att redovisa utskylder minst en gång i kvartalet,

därest arbetsgivaren vore staten eller kommun. De skäl, som föranlett stadgandet

örn tidsbegränsning, kunde nämligen i dylikt fall icke sägas vara för

handen. Särskilt för större statliga företag, hos vilka ofta ett stort antal införselbeslut

för skatter förelåge, kunde kvartalsredovisning medföra ett betungande

merarbete.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet har framhållit, att då fråga

vore örn underhållsbidrag, särskilt för barn, de underhållsberättigade vore i

stort behov av att underhållet komme dem tillhanda månad efter månad, då de i

allmänhet icke hade den ekonomiska ställning, att de kunde vänta någon tid

på redovisning. Förbundet ville med hänsyn härtill ifrågasätta, örn icke i lagens

lis borde intagas en bestämmelse att redovisning av innehållna belopp

skulle, då det gällde underhållsbidrag, för värjo kalendermånad ske i början

av nästföljande månad.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 210-

Från vissa håll Ilar föreslagits skyldighet för arbetsgivare att underrätta

utmätningsmannen när arbetstagare, i vars lön införsel beviljats, lämnar sin

anställning. En dylik anmälningsplikt har sålunda förordats av länsstyrelsen

i Östergötlands län, föreningen Sveriges landsfiskaler och dess avdelning i

Östergötlands län. Såsom skäl härför har anförts att erfarenheten visat, att

lång tid eljest kunde förflyta, innan utmätningsmannen erhölle kännedom

örn att anställningen upphört, något som i sin ordning föranledde tidsutdräkt

beträffande meddelande av nytt införselbeslut eller översändande av handlingarna

till annan utmätningsman. Enligt länsstyrelsens mening borde i samband

med dylik underrättelse om möjligt lämnas uppgift örn gäldenärens

eventuella nya vistelseort och anställning. Landsfiskalsföreningen har framhållit

att, oavsett av vilken anledning införsel upphörde, arbetsgivaren borde

vara pliktig att omedelbart till utmätningsmannen anmäla, att han på grund

av angiven orsak nödgats avsluta ärendet, varvid eventuellt innehållet belopp

samtidigt borde översändas. Vidare borde enligt föreningens mening skyldighet

böra stadgas för arbetsgivare att, om på grund av inträffade förhållanden

införselbeslut helt eller delvis icke kunde tillämpas, exempelvis på grund

av minskad avlöning till följd av sjukdom, avkortad arbetstid o. s. v., därom

underrätta utmätningsmannen vid den tidpunkt, då innehållet belopp enligt

beslutet skolat redovisas.

Överståthållarämbetet har anmärkt, att de föreslagna ändrade bestämmelserna

i 11 § i lagen, vilka innebure att även utmätningsman för Stockholm

skulle ha att föreskriva insättning av innehållna belopp å tjänstepostgirokonto,

påkallade ändrad avfattning av 7 § kungörelsen den 14 december 1917 angående

dagbok i mål, som avses i införsellagen m. m.

Skyldighet för arbetsgivare att hålla införselmedel avskilda har föreslagits

av föreningen Sveriges landsfiskaler, dess avdelning i Stockholms län, andre

stadsfogden i Göteborg samt landsfiskalen i Stångenäs distrikt. Länsstyrelsen i

Stockholms län har förklarat sig dela de i promemorian uttryckta tvivelsmålen

örn möjligheten att med sakrältslig verkan ålägga arbetsgivarna att avskilja

ifrågavarande medel. Syftet med förslaget kunde enligt länsstyrelsens mening

svårligen nås på annat sätt än genom ganska långtgående skärpningar av bestämmelserna

örn redovisningsterminerna.

Departementschefen.

Enligt 11 § införsellagen äger utmätningsmannen föreskriva att arbetsgivaren

skall redovisa innehållna belopp å viss tid, högst en gång i månaden.

Örn så ej sker har utmätningsmannen att hämta beloppet. I praxis torde

underhållsbidrag i allmänhet redovisas varje månad med hänsyn till att bidraget

ju avser att tillgodose det fortlöpande försörjningsbehovet. Beträffande

utskylder och böter torde de innehållna beloppen i allmänhet redovisas

först sedan beloppet blivit till fullo uttaget.

I den inom departementet utarbetade promemorian har föreslagits en omläggning

av det nuvarande redovisningssystemet. Enligt det vid promemorian

fogade lagförslaget skulle det åligga utmätningsmannen att föreskriva, att

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210-

23

arbetsgivaren skall å viss tid, högst en gång i månaden och minst en gång

i kvartalet, insätta innehållna belopp å utmätningsmannens tjänstepostgirokonto.

Om införselbeslutet upphävdes eller skyldigheten för arbetsgivaren

att innehålla avlöning av annan anledning upphörde, skulle arbetsgivare

vara pliktig att inom en månad redovisa de innehållna medlen, utmätningsmannen

obetaget att föreskriva kortare lid för sådan slutredovisning.

Utmätningsmannen skulle meddela arbetsgivaren skriftlig underrättelse

om vad denne sålunda hade att iakttaga. Utan hinder av meddelade föreskrifter

skulle utmätningsmannen äga rätt att, örn anledning därtill förekomme,

hos arbetsgivaren lyfta vad som innehållits.

Vad sålunda föreslagits har i yttrandena över promemorian i princip tillstyrkts

av flertalet myndigheter och sammanslutningar.

Vad först angår införsel för utskylder är den nuvarande ordningen

otvivelaktigt förenad med vissa olägenheter. Såsom framgår av den förut

lämnade redogörelsen har det i åtskilliga fall inträffat, att arbetsgivaren blivit

insolvent och att de innehållna beloppen till följd därav icke kunnat uttagas.

Ej sällan lia införselbelopp blivit innestående hos arbetsgivaren under

mycket lång tid. Även örn man bortser från risken av arbetsgivarens obestånd

måste det anses höra till god ordning, att införselbelopp icke under alltför

lång tid innestå hos arbetsgivaren. Med hänsyn härtill torde bestämmelser

böra meddelas om skyldighet för arbetsgivare att periodiskt redovisa innehållna

belopp. En dylik redovisningsplikt är visserligen ägnad att medföra

ökat besvär för arbetsgivarna och utmätningsmännen, men de skäl som tala

för en omläggning av det nuvarande systemet synas mig väga tyngre.

Jag anser mig i allt väsentligt kunna tillstyrka det remitterade förslaget i

nu förevarande del. Från vissa håll har ifrågasatts att öppna möjlighet att

föreskriva längre redovisningsperioder än de i förslaget medgivna. Sålunda

har förordats, att utmätningsmännen skola, då arbetsgivaren är staten eller

kommun eller fråga är om större arbetsgivare eller eljest omständigheterna

därtill föranleda, kulma föreskriva att redovisning skall ske med längre tidsmellanrum

än var tredje månad. Även enligt min mening bör möjlighet finnas

att, då förhållandena därtill föranleda, bestämma längre redovisningsterminer

än som följa av huvudregeln. Här åsyftas framför allt det fall,

att en arbetsgivare har ett stort antal arbetstagare, i vilkas avlöning införsel

för utskylder gäller, och det för arbetsgivaren skulle vara förenat med avsevärt

besvär att tillställa utmätningsmannen innehållna belopp kvartalsvis. I

dylika fall bör exempelvis kunna föreskrivas, att redovisning skall ske varje

halvår. Även med hänsyn till utmätningsmannens arbetsbörda kan givetvis

en sådan ordning framstå såsom önskvärd. Undantag synes vidare böra stadgas

för det kvartal, varunder införselbeslutet meddelats.

De i förslaget angivna redovisningstiderna avse att utgöra en ram, inom

vilken utmätningsmännen skola med hänsyn till omständigheterna meddela

de föreskrifter vilka i varje särskilt fall anses påkallade. I fråga örn skatter

torde i allmänhet redovisning en gång i kvartalet vara tillräcklig. I början

av varje kalenderkvartal kunde sålunda lämpligen redovisas de införselbe
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

lopp, vilka uttagits under närmast föregående kvartal. Härigenom skulle otvivelaktigt

icke oväsentliga praktiska fördelar stå att vinna. Arbetsgivaren skulle

i början av varje kvartal avgiva redovisning beträffande samtliga arbetstagare,

i vilkas lön införsel för utskylder beviljats, och utmätningsmännen

skulle i ett sammanhang erhålla redovisning beträffande dylika införselbelopp.

En sådan ordning synes vara ägnad att skapa ökad ordning och reda

i systemet.

Beträffande underhållsbidrag synes det i allmänhet vara lämpligt,

att vid varje månadsskifte eller någon dag därefter redovisning sker av

de belopp som innehållits under den senaste månaden. En sådan ordning torde

också för närvarande vara allmänt vedertagen. Med hänsyn härtill synes

i lagen böra stadgas, att utmätningsmannen skall ålägga arbetsgivaren att å

bestämd tid en gång i månaden redovisa innehållet belopp. Örn särskilda

skäl därtill föranleda, bör emellertid utmätningsmannen kunna föreskriva

längre redovisningsperioder.

Då sålunda olika regler komma att gälla för arbetsgivares redovisning

beträffande underhållsbidrag och i fråga om utskylder, böra föreskrifterna

rörande införsel för utskylder upptagas i lagens 21 §, lämpligen under punkt

5). Dessa bestämmelser komma på grund av hänvisning i 22 § att äga tilllämpning

jämväl beträffande införsel för böter och vitén.

I anslutning till vad i promemorian föreslagits bör utmätningsman äga rätt

att, då särskild anledning därtill förekommer, hos arbetsgivaren lyfta vad

som innehållits. Härigenom erhållas ökade möjligheter att komma till rätta

med mindre pålitliga arbetsgivare.

Någon bestämmelse om skyldighet för arbetsgivare att hålla införselmedel

avskilda torde åtminstone för närvarande icke böra meddelas.

Exekutionsmännens riksförbund har anmärkt på den i promemorian

föreslagna bestämmelsen att arbetsgivaren skulle insätta innehållna belopp

å av utmätningsmannen angivet tjänstepostgirokonto. Enligt förbundets mening

borde arbetsgivaren själv få bestämma vilket sätt för överlämnandet

han ville begagna. I anledning härav må erinras örn att det redan nu föreligger

skyldighet att använda tjänstepostgirokonto i de fall, då utmätningsmannen

föreskrivit att innehållna belopp skola översändas med posten. Bestämmelsen

härom återfinnes såsom förut nämnts i 7 § i 1917 års kungörelse angående

dagbok i införselmål m. m. Enligt kungörelsen må dock utmätningsmännen

i Stockholm förordna örn annat försändningssätt. De exekutiva

myndigheterna i Stockholm föreskriva emellertid regelmässigt redovisning

över tjänstepostgiro, och Överståthållarämbetet, som förklarat sig icke lia

något att erinra mot de i promemorian föreslagna bestämmelserna angående

redovisning, har anmärkt att 7 § i dagbokskungörelsen bör jämkas i vad

angår Stockholm.

Enligt min mening är det ur kontrollsynpunkt önskvärt att redovisning

sker över tjänstepostgirokonto. Jag anser mig med hänsyn härtill böra biträda

förslaget jämväl i denna del. Om arbetsgivaren åsidosätter sina skyldigheter

med avseende å redovisning bör, såsom närmare framgår av vad i det

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

25

följande anföres beträffande 15 §, straff ådömas. Straffansvar synes emellertid

icke böra stadgas för det fall, att arbetsgivare icke låter någon annan

försummelse komma sig till last än att han tillställer utmätningsmannen innehållna

belopp i annan ordning än över postgiro.

Ej sällan torde komma att inträffa att vid den tidpunkt, som bestämts

för redovisning, intet belopp innehållits för vilket redovisningsskyldighet då

föreligger. Arbetstagaren har exempelvis under den gångna perioden haft så

låg inkomst, att något innehållande icke kunnat äga rum. I dylika fall bör

arbetsgivaren vara pliktig att inom den för redovisning bestämda tiden hos

utmätningsmannen anmäla att något belopp ej innehållits samt angiva orsaken

härtill. Stadgande härom bör upptagas i 11 § och 21 § 5).

Från vissa håll har ifrågasatts att i lagen upptaga en bestämmelse att

arbetsgivaren skall vara skyldig att till utmätningsmannen anmäla, när en

arbetstagare lämnar sin anställning och införselbeslutet på grund härav upphör

att äga tillämpning. En dylik anmälningsskyldighet synes påkallad med

hänsyn till vikten av att införsel skall kunna utan tidsutdräkt meddelas i

den nya anställning, som arbetstagaren skaffar sig. På grund härav vill jag

tillstyrka att ett stadgande härom upptages i lagen. I vissa fall torde komma

att inträffa, att arbetsgivare först efter någon tid får reda på att en arbetstagare

lämnat sin anställning. Detta gäller framför allt sjömän, som avmönstrat

i utlandet, samt skogsarbetare, vägarbetare och vissa andra kategorier.

Anmälningsskyldigheten synes böra fullgöras inom en vecka från det

arbetsgivaren erhållit kännedom om anställningens upphörande. Ifrågavarande

stadgande, som bör avse varje slag av införsel, synes böra få sin plats

i 11 §. I anslutning härtill må erinras att det enligt förordning den 30 april

1943 (nr 218) föreligger skyldighet för arbetsgivare att till utmätningsman,

i Stockholm Överståthållarämbetet, anmäla arbetsanställning. Såsom framgår

av förarbetena till förordningen har denna till syfte att underlätta ett

snabbt och effektivt indrivningsförfarande. Denna anmälningsskyldighet är

dock icke tillfyllest från nu ifrågavarande synpunkt.

Utöver vad nu sagts torde någon uppgiftsskyldighet icke böra uttryckligen

åläggas arbetsgivare. Det är emellertid önskvärt att arbetsgivaren i samband

med anmälan om anställnings upphörande tillika uppger vad han har sig

bekant rörande arbetstagarens vistelseort och anställningsförhållanden.

Utmätningsmännen kunna lämpligen fästa arbetsgivarnas uppmärksamhet

härpå.

Utmätningsmannen bör vara pliktig att skriftligen underrätta arbetsgivaren

om vad denne har att iakttaga med avseende å redovisning och anmälningsskyldighet.

Detta bör lämpligen ske i samband med sådant meddelande

örn beviljad införsel som avses i lagens 10 §.

Exekutionsmännens riksförbund har föreslagit, att för den händelse arbetsgivaren

går i konkurs innehållna införselbclopp skola åtnjuta förmånsrätt

i konkursen enligt reglerna i 17 kap. 4 § handelsbaden. I anledning

härav vill jag framhålla, att de innehållna medlen behålla sin karaktär av

lön lill dess de av arbetsgivaren redovisats. En följd härav blir, att fordran

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

på oredovisade införselmedel är i arbetsgivares konkurs förenad med den förmånsrätt

som tillkommer arbetstagares lönefordran (se NJA 1931 s. 386).

Något särskilt stadgande härom är följaktligen icke erforderligt.

I promemorian ha föreslagits vissa övergångsbestämmelser. Sålunda skulle

vad utmätningsman före lagens ikraftträdande föreskrivit i fråga om översändande

av innehållet belopp gälla även därefter såvitt ej utmätningsmannen

annorlunda förordnat. Det synes emellertid vara önskvärt att de nya

reglerna rörande redovisnings- och anmälningsskyldighet för arbetsgivare

erhålla tillämpning å samtliga införselärenden. Några övergångsbestämmelser

torde därför icke böra meddelas och utmätningsmännen skola följaktligen

ha att vidtaga de åtgärder som erfordras för att vid lagens ikraftträdande

de nya reglerna skola vinna tillämpning jämväl med avseende å tidigare

meddelade införselbeslut.

Påföljdsbestämmelser.

Gällande föreskrifter.

Om arbetsgivaren i uppenbar strid mot införselbeslut utbetalat avlöning,

äger utmätningsmannen enligt 14 § i lagen omedelbart genom utmätning

uttaga det belopp som skolat innehållas. Underlåter arbetsgivaren att på

anfordran lämna uppgift som avses i 4 § eller lämnar han oriktig uppgift

eller fullgör han ej föreskrift örn översändande av innehållet belopp varom

förmäles i 11 §, skall han enligt 15 § i lagen straffas med dagsböter.

Framställning.

Stadsfogdeföreningen har i sin skrivelse den 21 februari 1939 föreslagit,

att straffansvar måtte stadgas för arbetsgivare, som i uppenbar strid mot

införselbeslut utbetalat avlöning, samt att det i lagens 15 § stadgade straffet

för underlåtenhet att redovisa innehållet belopp måtte skärpas.

Föreningen har härom anfört följande.

Införsellagens påföljdsbestämmelser hava vid den praktiska tillämpningen

av lagen visat sig leda till ytterst otillfredsställande resultat; de flesta

av rikets utmätningsman hava säkerligen mer än en gång haft anledning

beklaga avfattningen av stadgandena i ämnet. Onekligen måste det te sig

egendomligt, att den ur rent allmänrättslig synpunkt svårare försummelsen

att helt negligera utmätningsmannens föreskrift örn innehållande av avlöningsmedel

skall vara straffa. Likaså synes det för förseelse enligt 15 §

skäligen ringa straffansvaret föga ägnat att gagna det med straffet avsedda

syftemålet. Erfarenheten har nämligen visat, att många arbetsgivare finna

det ekonomiskt fördelaktigare att ådömas böter — vilka i regel utmätas till

relativt obetydliga belopp — i stället för att redovisa de till betydligt större

belopp uppgående införselmedlen. Det nu sagda gäller framför allt de icke

sällan förekommande fall, då företaget i realiteten äges av den, som införselåtgärden

avser.

Anmärkas bör jämväl att i praktiken en viss osäkerhet gjort sig gällande

uti de domstolsavgöranden, där dessa frågor blivit föremål för prövning. I

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

27

vissa fall Ilar nämligen dömts till böter vid utebliven redovisning, oaktat

någon utredning eller överhuvud taget något påstående örn, att avlöningsmedlen

verkligen innehållits, ej framförts. I andra fall åter har vederbörande

arbetsgivare gått fri på den grund att det icke kunnat visas, att innehållande

ägt rum. Än vidare har bemärkts att många arbetsgivare, som veta med sig

att ersättningsbestämmelserna i 14 § på grund av bristande tillgångar gentemot

dem aldrig kunna effektueras, helt enkelt påstå — vilket ofta nog är

ogörligt att motbevisa — att avdrag gjorts i enlighet med införselbeslutet.

Promemorian.

I den förut omnämnda departementspromemorian upptogos jämväl nu

förevarande spörsmål, varom anfördes bland annat följande.

Örn arbetsgivare i uppenbar strid mot införselbeslut utbetalat avlöning,

äger utmätningsmannen enligt 14 § omedelbart genom utmätning uttaga det

belopp som skolat innehållas. Denna rätt till omedelbar exekution har motiverats

med att det för den underhållsberättigade skulle medföra en synnerligen

stor olägenhet, om han för utfående av belopp, som skolat innehållas,

skulle under alla omständigheter vara nödsakad att i vanlig rättegång föra

talan mot arbetsgivaren. Då denne visserligen icke utbetalat det belopp, som

skolat innehållas, men underlåter att fullgöra av utmätningsmannen meddelad

föreskrift örn beloppets översändande, måste utmätningsmannen jämlikt

grunderna för 11 § i dess gällande lydelse anses berättigad att lyfta beloppet

hos arbetsgivaren. Huruvida utmätningsmannen i dylikt fall äger

utmäta beloppet i händelse av betalningsvägran, är icke utsagt i lagtexten.

Då de skäl, som föranlett införande av rätt till utmätning i fall som avses

i 14 §, med samma styrka torde göra sig gäliande, då arbetsgivaren underlåter

att i rätt tid översända innehållet belopp, torde 14 § i lagen böra kompletteras

med ett stadgande härutinnan.

Enligt 15 § i lagen skall arbetsgivare, som icke fullgör föreskrift örn översändande

av innehållet belopp, straffas med dagsböter. Ansvar för förskingring

kan icke ådömas arbetsgivaie som icke förmår att redovisa vad som

innehållits, enär, såsom förut framhållits, arbetsgivaren icke är pliktig att

hålla införselmedlen avskilda (jfr Svensk Juristtidning 1925 Ref. s. 42).

Stadsfogdeföreningen har ifrågasatt, att straff borde uttryckligen stadgas

för arbetsgivare, som i uppenbar strid mot införselbeslut utbetalat avlöning.

Föreningen har därvid framhållit, att i praxis viss tvekan synes råda rörande

den gällande straffbestämmelsens tillämpningsområde. Enligt föreningens

mening borde möjlighet finnas att ådöma även frihetsstraff i fall som avses

i 15 §.

Skälet till att straff icke uttryckligen stadgats för arbetsgivare, som i strid

mot införselbeslut utbetalat avlöning, framgår icke av lagstiftningens förarbeten.

Visserligen kan anföras, att arbetsgivaren i dylikt fall blir personligen

betalningsskyldig för det belopp, som skolat innehållas, och sålunda

drabbas av en ekonomisk påföljd, till följd varav någon straffbestämmelse

icke skulle vara erforderlig. Häremot kan emellertid invändas, att arbetsgivaren

som regel torde ha möjlighet att av arbetstagaren återkräva vad denne

uppburit i strid mot införselbeslutet, exempelvis genom avdrag å lönen vid

något följande avlöningstillfälle. Övervägande skäl synas tala för att straffbelägga

även utbetalning av avlöning i uppenbar strid mot meddelat införselbeslut.

Såsom ytterligare förutsättning för straffansvar i detta fall bör

emellertid gälla, alt arbetsgivaren underlåtit att i den ilig angivna ordningen

redovisa det belopp som skolat innehållas. Denna straffbestämmelse

bör upptagas i 15 g. Vissa jämkningar av detta lagrum erfordras även med

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

hänsyn till de nya redovisningsbestämmelserna i 11 §. Straffet synes, i överensstämmelse

med vad som för närvarande gäller, böra vara dagsböter. Det

torde knappast vara påkallat att bereda möjlighet att ådöma frihetsstraff

i de fall som här avses.

De sålunda förordade bestämmelserna upptogos j 14 och 15 §§ i det vid

promemorian fogade lagförslaget. Örn arbetsgivare utbetalar avlöning i uppenbar

strid mot beslut örn införsel eller underlåter att inom föreskriven tid

redovisa innehållet belopp, skulle enligt förstnämnda paragraf utmätningsmannen

äga rätt att omedelbart genom utmätning uttaga det belopp som

skolat innehållas. I 15 § stadgades straff i form av dagsböter för det fall,

att arbetsgivare underlåter att på anfordran lämna uppgift, som i 4 § sägs.

eller lämnar oriktig uppgift eller han utbetalar avlöning i uppenbar strid

mot införselbeslut och tillika underlåter att i den ordning, varom i 11 § förmäles,

redovisa det belopp som skolat innehållas eller han underlåter att i

nyss angivna ordning redovisa innehållet belopp.

Yttranden.

I några yttranden ha vissa erinringar framförts mot vad sålunda föreslagits

i promemorian.

Överståthållarämbetet har rörande de föreslagna bestämmelserna anfört

följande.

Enligt den föreslagna ändrade lydelsen av § 15 skall den arbetsgivare

straffas, som utbetalar avlöning i uppenbar strid mot beslut örn införsel och

tillika underlåter att i den under § 11 första stycket omförmälda ordning

redovisa det belopp, som skolat innehållas, eller som underlåter att i den i

lagen angivna ordning redovisa innehållet belopp. Straffansvar skulle alltså

drabba en arbetsgivare, som, försummande den i lagen angivna ordningen för

redovisningen, i rätt tid tillställer utmätningsmannen beloppet genom kontant

inbetalning hos denne eller genom beloppets översändande i brev eller i postanvisning.

Detta synes icke billigt. Ämbetet finner sig därför föranlåtet föreslå

ändrad lydelse av § 15 i anslutning till anförda synpunkt.

Arbetsgivare, som gör sig skyldig till någon under § 15 angiven förseelse,

skall enligt förslaget straffas med dagsböter. Dagsböter skulle alltså kunna

för förseelse, varom fråga är, ådömas till så litet antal som helst. Nu får

jämlikt lag den 9 april 1937 om verkställande av bötesstraff, § 8, bötesstraff,

som ådömts till belopp ej överstigande 5 dagsböter, icke förvandlas.

För att straffbestämmelsen enligt § 15 emellertid må bli av nödig effektivitet,

synes vara erforderligt, att antalet dagsböter, som må ådömas, blir så bestämt,

att straffet städse må kunna förvandlas. Ämbetet får därför föreslå

sådan skärpning av straffbestämmelsen, att berörda syfte tillgodoses.

Skärpt ansvar för bristande redovisning har tillika föreslagits av andre

och tredje stadsfogdarna i Göteborg samt föreningarna Sveriges stadsfogdar

och Sveriges landsfiskaler. Tredje stadsfogden och landsfiskalsföreningen

ha därvid ansett att möjlighet bör finnas att ådöma urbota straff. Tredje

stadsfogden har bland annat uppgivit, att under de senaste åren flera arbetsgivare

medvetet saboterat införselbeslut och ställts under åtal. Landsfiskalsföreningen

har framhållit, att den ägde kännedom örn fall, där insol
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

29

vent arbetsgivare hos utmätningsman gjort framställning om införsel för

oguldna utskylder i arbetarnas avlöning. Efter det arbetsgivaren innehållit

belopp uppgående till flera tusen kronor, hade han förklarat sig ur stånd

att redovisa de innehållna beloppen. Anställda utmätningsförsök hade lämnat

negativt resultat. Stadsfogdeföreningen har föreslagit, att minimistraffet

i 15 § måtte bestämmas till minst tio dagsböter.

Landsfiskalsföreningen har vidare framhållit, att lämpligt äventyr borde

stadgas för arbetsgivare, som åsidosätter av föreningen föreslagen skyldighet

att lämna underrättelse örn upphörandet av underhållsskyldigs anställning

eller om inträffat hinder för innehållandet.

Departementschefen.

De nya bestämmelser, som upptagits i 14 och 15 §§ i det vid promemorian

fogade lagförslaget, synas i allt väsentligt vara lämpliga och böra med vissa

jämkningar läggas till grund för lagstiftning. Det nya stadgandet i 14 §,

att utmätning får omedelbart äga rum, då arbetsgivaren underlåter att inom

föreskriven tid redovisa innehållet belopp, torde avsevärt öka möjligheterna

att komma till rätta med opålitliga arbetsgivare. Bestämmelsen synes böra

jämkas så att den omfattar även det fallet att arbetsgivaren ej utbetalar innehållet

belopp, när utmätningsmannen inställer sig för att lyfta detsamma,

överståthållarämbetets anmärkning, att straff enligt 15 § icke bör följa, då

arbetsgivaren använt annat försändningssätt för redovisningen än anlitandet

av utmätningsmannens tjänstepostgirokonto, bör såsom redan anförts beaktas.

Straff synes böra stadgas för underlåtenhet att inom föreskriven tid

göra sådan anmälan, som avses med de föreslagna nya bestämmelserna

i 11 § och 21 § 5), samt för lämnande av oriktiga uppgifter i dylik anmälan.

Från vissa håll har föreslagits att möjlighet att ådöma frihetsstraff måtte

tillskapas samt att i fråga örn dagsböternas antal en sådan minimigräns måtte

fastställas, att ådömda dagsböter alltid skola kunna förvandlas. Enligt min

mening hava icke tillräckliga skäl förebragts för dessa ändringsförslag. Har

arbetsgivare vid upprepade tillfällen gjort sig skyldig till försummelse eller

äro omständigheterna eljest försvårande, finnes möjlighet att ådöma ett

kännbart bötesstraff. Å andra sidan kan en försummelse av arbetsgivaren på

grund av omständigheterna framstå såsom synnerligen obetydlig, och med

hänsyn till dylika fall torde det icke vara lämpligt att i lagen bestämma en

minimigräns för antalet dagsböter.

De i det föregående i olika sammanhang föreslagna ändrade bestämmelserna

i lagen om införsel torde i viss utsträckning föranleda utarbetandet

av nya formulär och blanketter rörande införselförfarandet. Den nya lagstiftningen

synes med hänsyn härtill icke kunna träda i kraft tidigare än

den 1 januari 1945.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

I enlighet med vad salunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag angående ändring i lagen den U juni 1917 (nr 380) om

införsel i avlöning, pension eller livränta.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget, av den

lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

1 Denna bilaga, vilken frånsett vissa jämkningar av redaktionell natur är lika lydande med

det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kunell. Majlis proposition nr 210.

31

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.-ts lagråd den 8 mars

19U.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind.

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 3 mars 1944 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 18 februari 1944, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag angående ändring i lagen den 1-4 juni 1917 (nr 380)

om införsel i avlöning, pension eller livränta.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet Gunnar Danielson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 10 mars 1944.

N är varande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, lagrådets

den 8 mars 1944 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 18 februari

1944 remitterade förslaget till lag angående ändring i lagen den 14

juni 1917 (nr 380) örn införsel i avlöning, pension eller livränta.

Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran samt att i

detsamma vidtagits vissa jämkningar av redaktionell natur, hemställer föredraganden,

att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar flans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

441005

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:338 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 9 april 1937 s. 14 i texten
  2. 1LU 1944:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag angående ändring i lagen den 1A juni 1917 s. 1 i texten