Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av krigsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942 (nr 521)

1944-03-03 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:211, Med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av krigsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942 (nr 521)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

1

Nr 211.

Kungl. Majda proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i vissa delar av krigsfamiljebidragsförordningen

den 30 juni 1942 (nr 521); given

Stockholms slott den 3 mars 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat

förslag till förordning angående ändring i vissa delar av krigsfamiljebidragsförordningen

den 30 juni 1942 (nr 521).

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1944

1 sami. Nr 211.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa

delar av krigsfamiljebidragsförordningen

den 30 juni 1042 (nr 521).

Härigenom förordna» dels att i 1 §

krigsfamiljebidragförordningen den

30 juni 1942 närmast efter 4 morn.

skall införas ett nytt moment, betecknat

5 morn., med i det följande

angiven lydelse, dels ock att 20 § 1

morn.1 samma förordning skall erhålla

nedan angivna ändrade lydelse.

1§-

5 mom. Vid krig eller eljest

under särskilda förhållanden äger

Konungen föreskriva, att visst stadgande

i denna förordning tills vidare

icke skall äga tillämpning.

20 §.

1 mom. Till värnpliktig, vilken

uppbär avlöning enligt krigsavlöningsreglementet,

utgår, där ej Konungen

annorlunda förordnar, efter

en tjänstgöringstid örn sammanlagt

nittio dagar såsom hemortslön ett belopp

av en krona om dagen. Sedan

tjänstgöringen varat trehundrasextio

dagar utgår en krona 50 öre örn dagen

och efter femhundrafyrtio dagar

två kronor om dagen. Vid beräkning

av nämnda tjänstgöringstid må endast

komma i betraktande den tid,

Gällande lydelse

av de bestämmelser, som beröras av

förslaget.

20 §.

1 mom. Till värnpliktig, vilken

uppbär avlöning enligt krigsavlöningsreglementet,

utgår, där ej

Konungen annorlunda förordnar, efter

en tjänstgöringstid om sammanlagt

nittio dagar såsom hemortslön

ett belopp av en krona om dagen.

Sedan tjänstgöringen varat trehundrasextio

dagar utgår en krona 50 öre

om dagen och efter femhundrafyrtio

dagar två kronor örn dagen. Vid beräkning

av nämnda tjänstgöringstid

må endast komma i betraktande den

1 Senaste lydelse se 1943: 125.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

3

under vilken den värnpliktige efter

tidpunkt, som Konungen bestämmer,

mot åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner

fullgjort honom

åliggande tjänstgöring enligt § 28

mom. 1 eller § 36 mom. 2 i 1936

års värnpliktslag eller enligt 28 §

1 mom. i 1941 års värnpliktslag eller

tjänstgöring efter eget åtagande,

i sistnämnda fall dock endast

örn tjänstgöringen fullgjorts vid

förband, organiserat av den myndighet,

vid vilken den värnpliktige är

truppregistrerad, eller vad gäller

värnpliktig, som är truppregistrerad

vid central myndighet, enligt av

Konungen i kommandoväg meddelade

föreskrifter. Med tjänstgöring

vid eget förband likställes i

nämnda avseende kommendering till

skola eller utbildningskurs, som är

gemensam för flera förband. Har den

värnpliktige innehaft anställning

över stat, såsom officer, underofficer

eller underbefäl i krigsmaktens reserver,

såsom i fredstid konstituerad

landstormsofficer eller såsom i fredstid

till officers tjänsteställning konstituerad

(förordnad) medlem av frivilliga

automobilkåren, skall vid beräkning

av tjänstgöringstiden hänsyn

tagas även till tjänstgöring, som

han under sådan anställning fullgjort

efter tidpunkt, som Konungen bestämmer.

Denna förordning, såvitt avser 1 §

5 morn., träder omedelbart i kraft.

I övrigt länder förordningen till efterrättelse

från och med den 1 januari

1944, dock att vid beräkning av

tjänstgöringstiden för den .sorn inne
-

tid, under vilken den värnpliktige

efter tidpunkt, som Konungen bestämmer,

mot åtnjutande av värnpliktigs

avlöningsförmåner fullgjort

honom åliggande tjänstgöring enligt

§ 28 mom. 1 eller § 36 morn. 2 i

1936 års vämpliktslag eller enligt

28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag

eller tjänstgöring efter eget åtagande,

i sistnämnda fall dock endast örn

tjänstgöringen fullgjorts vid förband,

organiserat av den myndighet, vid

vilken den värnpliktige är truppregistrerad,

eller vad gäller värnpliktig,,

som är truppregistrerad vid central

myndighet, enligt av Konungen i

kommandoväg meddelade föreskrifter.

Med tjänstgöring vid eget förband

likställes i nämnda avseende

kommendering till skola eller utbildningskurs,

som är gemensam för

flera förband. Har den värnpliktige

innehaft anställning över stat, skall

vid beräkning av tjänstgöringstiden

hänsyn tagas även till tjänstgöring,

som han under sådan anställning

fullgjort efter tidpunkt, som Konungen

bestämmer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

haft anställning i krigsmaktens reserver,

såsom i fredstid konstituerad

landstormsofficer eller såsom i fredstid

till officers tjänsteställning konstituerad

(förordnad) medlem av frivilliga

automobilkåren hänsyn må

tagas jämväl till tjänstgöring före

nämnda dag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

5

Utdrag aa protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3

mars 19M.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, fråga örn vissa ändringar

i krigsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942 (nr 521) samt anlör

därvid följande.

Förenklad handläggning av familjebidragsärenden vid krig

eller krigsfara m. m.

Förordnar Konungen jämlikt 28 § 1 mom. värnpliktslagen om inkallelse

av värnpliktiga och skall krigsavlöningsreglementet helt eller delvis äga

tillämpning beträffande dessa värnpliktiga, skola bestämmelserna i krigsfamiljebidragsförordningen,

där Konungen ej annorlunda förordnar, fran och

med inryckningsdagen äga tillämpning å dessa värnpliktiga. Enligt dessa bestämmelser

är värnpliktig berättigad till familjebidrag och hemortslön. I 3 §

föreskrives vilka personer som skola anses som den värnpliktiges familjemedlemmar.

Enligt sista stycket nämnda paragraf kunna andra personer än i

paragrafen angivna, när särskilda skäl därtill äro, efter särskilt medgivande

enligt vad i 39 § stadgas jämställas med familjemedlem. Enligt 39 § lämnas

dylikt medgivande av tillsynsmyndigheten för familjebidragsverksamheten

(statens arbetsmarknadskommission) på ansökan av familjebidragsnämnd.

Familjebidrag utgår i form av bland annat familjepenning, bostadsbidrag och

näringsbidrag. Jämlikt 9 § 1 mom. utgår bostadsbidrag till bestridande av kostnaderna

för familjebostad, medan enligt 2 mom. bostadsbidrag kan beviljas

värnpliktig, oaktat bidraget ej avser beredande av bostad åt den värnpliktiges

familjemedlem. Enligt 11 § kan bostadsbidrag utgå till flyttningskostnader

och kostnader för magasinering av nödiga lösören. Näringsbidrag

kan, jämlikt 14 §, där Konungen ej annorlunda förordnar, beviljas värnpliktig,

som driver näring eller rörelse, i stället för familjepenning och bostadsbidrag,

till avlönande av ersättare i rörelse. Enligt 15 § kan, där rörelsen

under den värnpliktiges tjänstgöring nedlägges, näringsbidrag vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 211.

sidan av familjepenning och bostadsbidrag — beviljas till bestridande av

utgifter, som prövas nödvändiga för att rörelsen skall kunna av den värnpliktige

återupptagas efter tjänstgöringens slut. Hemortslön utgår jämlikt

20 §, där ej Konungen annorlunda förordnar, efter en tjänstgöringstid örn

sammanlagt 90 dagar med en krona örn dagen. Efter 360 tjänstgöringsdagar

höjes hemortslönens belopp till en krona 50 öre om dagen. Efter 540 dagars

tjänstgöring höjes liemortslönen till två kronor örn dagen. Vid beräkning av

nämnda tjänstgöringstid kommer huvudsakligen i betraktande endast den

beredskapstjänstgöring, utöver vanlig fredstjänstgöring, vederbörande mot

åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner fullgjort.

Enligt 21 § krigsfamiljebidragsförordningen äger Konungen såsom villkor

för erhållande av familjebidrag stadga skyldighet för familjemedlem att

anmäla sig såsom arbetssökande samt antaga lämpligt arbete som erbjudes.

Underlåter familjemedlem att fullgöra den sålunda stadgade skyldigheten

kan familjebidraget nedsättas eller indragas. Om värnpliktigs familjemedlem

utan giltig anledning lämnar arbetsanställning äger familjebidragsnämnd

jämlikt 22 § nedsätta eller indraga familjebidraget. Beslut örn nedsättning

av bidrag eller indragning av rätten till bidrag skall jämlikt 32 §

underställas tillsynsmyndigheten.

Särskilda föreskrifter lia i krigsfamiljebidragsförordningen meddelats med

hänsyn till det dröjsmål med familjebidragens utbetalande som mera omfattande

inkallelser till krigstjänstgöring kunna förorsaka. Sålunda stadgas

i 40 § 1 morn., att Konungen, därest mera omfattande dylika inkallelser

kunna förväntas, äger förordna örn vidtagande av erforderliga åtgärder till

undvikande av tidsutdräkt med familjebidragens utbetalande. Enligt 2

mom. samma paragraf må tillsynsmyndigheten, örn vid mera omfattande

inkallelser till krigstjänstgöring fara uppstår för dröjsmål med bidragens

utbetalande, meddela familjebidragsnämnd tillstånd att i enlighet med de

närmare föreskrifter tillsynsmyndigheten må lämna, för familjemedlem, som

i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen sägs -— d. v. s. hustru, med vilken

den värnpliktige sammanlever, samt hans barn och adoptivbarn under sexton

år, som äro under hans vårdnad —■ utbetala provisoriskt bestämd

familjepenning. Dylikt tillstånd må avse en tid av högst en månad. Sålunda

utbetalat belopp skall avräknas å slutligt fastställt familjebidrag, i

den mån detta senare belöper å tid, för vilken provisoriskt bestämd familjepenning

utgått.

I skrivelse den 24 januari 1944 har statens arbetsmarknadskommission

upptagit frågan om vidtagande av erforderliga åtgärder för en förenklad

handläggning av familjebidragsärenden i händelse av krig eller krigsfara.

Efter en redogörelse för vissa av kommissionen i detta hänseende vidtagna

åtgärder har kommissionen anfört:

I den mån en ytterligare förenkling av bidragsverksamheten anses påkallad,

torde närmast komma i fråga borttagande eller inskränkning av rätten

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

7

till olika bidragsformer. Härvid är av betydelse, att vissa bidragsformer utgå

allenast, därest Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar. För dessa fall äger

sålunda Kungl. Maj:t meddela beslut. Borttagande eller inskränkning av

rätten till andra bidragsformer erfordrar däremot riksdagens hörande.

Jämväl i andra avseenden än med hänsyn till de särskilda bidragsformerna

synes kommissionen en förenkling av bidragsverksamheten böra

tagas under övervägande. Härför fordras viss författningsändring.

Innan kommissionen ingår på de särskilda stadganden, som synas böra

uppmärksammas i förevarande sammanhang, vill kommissionen beröra vissa

allmänna synpunkter, som enligt kommissionens uppfattning förtjäna beaktas

vid bedömandet av frågan örn en dylik inskränkning av familjebidragsverksamheten.

Den avsevärda tid, varunder förstärkt försvarsberedskap

rått, har medfört en anpassning av krigsfamiljebidragsförfattningarna

efter förhållanden, för vilka dessa författningar i deras ursprungliga skick

icke — i varje fall icke i första hand -— torde varit avsedda. Detta har bl. a.

tagit sig uttryck i tillkomsten av vissa nya bidragsformer, viss utvidgning

av rätten till bidrag efter tjänstgöringens upphörande m. m. Ett av motiven

för införandet av hemortslön var att därmed skulle skapas ett medel, som

kunde bidraga till att utjämna verkningarna av olikheterna i tjänstgöringstid

för skilda kategorier av värnpliktiga. Ehuru det i och för sig vore önskvärt,

om rätten till samtliga nu tillämpliga bidragsformer kunde bibehållas

jämväl under tid, då riket är indraget i krig, synes dock önskvärdheten av

en förenkling av verksamheten tala för att vissa förmåner, vilka närmast

föranletts av nu rådande beredskapsförhållanden, upphöra i händelse av

krig. Härvid synes det kommissionen angeläget, att bidragsverksamheten i

första hand inskränkes i de delar, som förutsätta mera vidlyftigt utredningsarbete

ävensom remissförfarande. Därest icke en sådan inskränkning i

verksamheten kommer till stånd, kan fara uppstå, att prövningen och utbetalningen

av bidrag, som äro oundgängligen nödvändiga för tillgodoseendet

av mera väsentliga behov, fördröjes.

Beträffande de särskilda bidragsformerna har kommissionen yttrat:

De bidragsformer, som enligt kommissionens förmenande böra fortfara

att utgå under krigstillstånd, äro familjepenning, sjukbidrag och begravningsbidrag

samt, med vissa inskränkningar, bostadsbidrag.

Enligt stadgande i 1 mom. utgår näringsbidrag enligt 14 §

krigsfamiljebidragsförordningen, där Kungl. Majit ej annorlunda förordnar.

Detta möjliggör en prövning, huruvida i visst läge exempelvis förhållandena

å arbetsmarknaden motivera ett borttagande av rätten till denna bidragsform,

som förutsätter att särskild arbetskraft anlitas under den värnpliktiges

militärtjänstgöring för att helt eller delvis ersätta honom. Under ett

krigstillstånd torde till följd av den antagbara bristen på arbetskraft minskade

möjligheter föreligga för inkallad närings- eller rörelseidkare att anskaffa

sådan arbetskraft. Då vidare tillgången på arbetskraft torde bliva

ojämnt fördelad inom landet, skulle ett bibehållande av rätten till näringsbidrag

jämlikt 14 § krigsfamiljebidragsförordningen kunna innebära att värdet

av rätten till detta näringsbidrag växlade alltefter tillgången på orten.

Härtill kommer att beviljandet av förevarande bidragsform i de flesta fall

förutsätter ett relativt ingående utredningsarbete. Enligt kommissionens förmenande

kan därför krigsförhållanden påkalla ett borttagande av rätten

till näringsbidrag. En dylik åtgärd, som i enlighet med vad ovan anförts

icke erfordrar riksdagens medverkan, medför icke att försörjningen av den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ls proposition nr 211.

värnpliktiges familj äventyras, utan bliver förekommande hjälpbehov i stället

tillgodosett genom beviljande av familjepenning och bostadsbidrag.

Vad angår näringsbidrag enligt 15 § krigsfamiljebidragsförordningen,

näringsbidrag för nedlagd rörelse, synes det kommissionen, att

flera skäl tala för en inskränkning av rätten jämväl till detta bidrag till tid,

varunder riket icke är indraget i krig. Beviljande av detta bidrag förutsätter

1 allmänhet särskild utredning, som i icke få fall kan vara tidsödande. Härtill

kommer, att enär sådant bidrag icke utan tillsynsmyndighetens medgivande

må beviljas med belopp, som tillsammans med utgående familjepenning

och bostadsbidrag överstiger 300 kronor, det i åtskilliga fall blir

fråga örn särskild skriftväxling mellan kommissionen och vederbörande

familjebidragsnämnd. Avgörande för kommissionens uppfattning har emellertid

varit, att det under och som en följd av krigsförhållanden kan antagas,

att en stor mängd rörelseidkare måste på längre eller kortare tid upphöra

med sin rörelse. Det vore enligt kommissionens mening icke riktigt, om de

rörelseidkare, som inkallas till tjänstgöring, erhölle bidrag av det allmänna

för sina utgifter i rörelsen under tid rörelsen vore nedlagd, medan motsvarande

förmån icke skulle komma annan rörelseidkare till del, vilken som

en direkt följd av till exempel fientlig krigshandling måst upphöra med sin

rörelse. Det synes kommissionen riktigast, att samtliga dylika fall, oavsett

om vederbörande är inkallad eller ej, bedömas på likartat sätt. Härvid

synes även böra tagas i betraktande, att skäl finnes att förutsätta införandet

av ett allmänt moratorium vid ett krigsutbrott. Som ett ytterligare skäl för

begränsning av rätten till näringsbidrag till tid, varunder riket icke är indraget

i krig, synes även det förhållandet kunna åberopas att jämlikt 2 §

2 molm krigsfamiljebidragsförordningen annat bidrag än bostadsbidrag ej

må utgå till person, som efter ansökan åtnjuter utrymningshjälp. Till följd

av nämnda stadgande kan näringsbidrag enligt 15 §, oavsett eventuellt föreliggande

behov, komma att förvägras vissa värnpliktiga. Av nämnda skäl

vill kommissionen föreslå att i 15 § krigsfamiljebidragsförordningen göres

ett tillägg av innehåll, att Kungl. Majit meddelas befogenhet att förordna

att näringsbidrag enligt denna paragraf tills vidare icke skall utgå. I överensstämmelse

med vad som gäller beträffande näringsbidrag enligt 14 §

skapas därmed möjlighet för Kungl. Majit att utfärda föreskrifter örn borttagande

av rätten till näringsbidrag enligt 15 §, därest av krig föranledda

förhållanden skulle prövas påkalla en dylik åtgärd. Ett beslut om inskränkning

i rätten till näringsbidrag enligt 15 § krigsfamiljebidragsförordningen

förutsätter riksdagens hörande.

En inskränkning av rätten till hemortslön vid krig torde framför allt

vara motiverad av att dess beviljande förutsätter kommunikation mellan familjebidragsnämnderna

och de militära myndigheterna, som icke alltid kan

beräknas upprätthållas under krig. Vederbörande truppregistreringsmyndighet

har nämligen att bestyrka icke blott att viss tjänstgöring påbörjats utan

även arten och längden av tidigare fullgjord tjänstgöring. Därest enbart den

inskränkningen i ratten till hemortslön genomfördes, att nya ansökningar

föreskrevos icke skola upptagas till prövning, medan redan fastställda hemortslöner

skulle få uppbäras jämväl under krigstid, skulle visserligen förenämnda

svårighet delvis kunna undvikas, men mot en dylik lösning synas

starka rättviseskäl tala. Därest det skulle befinnas önskvärt att rätten till

hemortslön helt bibehålies under krig, synas ovan antydda svårigheter i avseende

å militärmyndighets medverkan vid ansökningsförfarandet nödvän
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

9

(liggom, att familjebidragsnämnderna förständigades att bevilja hemortslön

nied ett dagsbelopp av 1 krona och i och med att värnpliktig enligt för

nämnden tillgängliga handlingar fullgjort 90 dagars militärtjänstgöring utöver

fullgjord fredstjänstgöring om 180, respektive 360 dagar. Ett stadgande

härom skulle emellertid för vissa värnpliktiga innebära en utvidgning

av rätten till hemortslön, vilken i vart fall gör en författningsändring

nödvändig, som skulle erfordra riksdagens hörande. Med hänsyn bland annat

härtill synes det kommissionen vara att föredraga, att rätten tid hemortslön

bortfaller under krigsförhållanden. Kommissionen håller också före,

att ett borttagande av rätten till hemortslön jämväl är motiverat av det tidigare

antydda förhållandet, att hemortslönen i första hand får anses utgöra

en ekonomisk kompensation för de värnpliktiga, som under nuvarande beredskapsförhållanden

under särskilt lång tid tagits i anspråk för tjänstgöring.

Detta motiv för hemortslönen kan icke anses bärande för dess bibehållande

under krigsförhållanden. Kommissionen förutsätter emellertid, att

i den mån förhållandena efter krigets slut möjliggöra en sådan anordning,

föreskrifter komma att utfärdas, att hemortslön retroaktivt skall utgå för

tjänstgöring under krigstid.

Som tidigare antytts, synes det kommissionen önskvärt, att vissa inskränkningar

meddelas i fråga om rätten till bostadsbidrag under tid, då riket är

indraget i krig. Sålunda torde under angiven förutsättning rätt till b ostadsbidrag

enligt 9 § 2 morn., d. v. s. för bostad, som ej är

familjebostad, böra upphöra. Som skäl för denna sin uppfattning vill kommissionen

framhålla, dels att beviljande av detta bidrag förutsätter en i

många fall tidskrävande utredning, huruvida bostadens avstående kan anses

för den värnpliktige medföra avsevärd olägenhet, dels den omständigheten

att den åtminstone på vissa orter sannolika bristen på bostäder medför, att

det får anses olämpligt med en anordning som leder till att ett stort antal

bostäder icke kunna disponeras. Rätten till bostadsbidrag jämlikt

11 § 1 mom. och 2 mo m., d. v. s. för flyttnings- respektive magasineringskostnader,

synes kommissionen böra inskränkas till tid, varunder krig

icke råder. För en dylik inskränkning i rätten till dessa bidrag synes samma

skäl tala som i fråga örn näringsbidrag enligt 15 §. Det får nämligen

anses mycket antagbart, att en stor mängd flyttningar ävensom magasineringsåtgärder

måste av civilbefolkningen vidtagas i händelse av krig. Med

hänsyn härtill synes det lämpligt, att ersättningsfrågan för kostnader i samband

med magasinering eller flyttning avgöres i särskild ordning. Här föreslagna

inskränkningar i rätten till bostadsbidrag kunna icke genomföras utan

författningsändring under riksdagens medverkan.

Kommissionen har slutligen berört vissa organisatoriska frågor och därvid

anfört:

Jämväl vissa ytterligare stadganden i krigsfamiljebidragsförordningen synas

böra bliva föremål för översyn i nu förevarande avseende. Sålunda torde

enligt kommissionens förmenande flera skäl tala för ett tillfälligt upphävande

under krigstillstånd av bestämmelserna i 3 § andra stycket

krigsfamiljebidragsförordningen. Framför allt synes en dylik ordning betingas

av organisatoriska skäl. Till statens arbetsmarknadskommission ankomma

nämligen månatligen i genomsnitt cirka 150 ansökningar örn medgivande

enligt ovannämnda bestämmelse. Med hänsyn till dels den ökade

arbetsbörda, som ett krigsutbrott kan förmodas medföra såväl för kommis
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

sionen som för familjebidragsnämnderna, dels det avbrott i många familjebidragsnämnders

förbindelser med kommissionen, som torde kunna befaras,

synes en ändring i nyss antydd riktning vara väl motiverad. Med sitt förslag

om sättande ur kraft vid krigsutbrott av stadgandet i 3 § andra stycket avser

kommissionen icke, att medgivanden, som dessförinnan lämnats enligt

detta lagrum, skulle upphöra att gälla, utan endast att nya medgivanden

icke skulle komma i fråga. Kommissionen har icke förbisett, att stadgandet

i 2 § punkt 2 i den så kallade administrativa fullmaktslagen möjliggör en

överflyttning av kommissionens befattning med ifrågavarande ärenden å

länsstyrelse eller annan myndighet. Med en dylik anordning skulle emellertid

föga vinnas ur angivna synpunkter. Därest det ovan framförda förslaget

örn inskränkning i berörda stadgandes tillämplighet vid krig icke skulle godtagas,

vill kommissionen alternativt föreslå införandet av ett tillägg till 3 §

krigsfamiljebidragsförordningen av innehåll, att Kungl. Maj:t äger förordna

örn upphävande av villkoret örn inhämtandet av tillsynsmyndighetens medgivande.

Ett dylikt upphävande skulle medgiva nämnderna att utan tillsynsmyndighetens

tillstånd besluta örn anhörigs (husföreståndarinnas) jämställande

med familjemedlem enligt 3 §.

Slutligen får kommissionen anmäla att enligt kommissionens förmenande

den befattning kommissionen jämlikt 32 § krigsfamiljebidragsförordningen

har att taga med ärenden rörande tillämpningen av stadgande

n a i 2 1 § krigsfamiljebidragsförordningen under krigstid i stället bör

ankomma å länsarbetsnämnderna i vederbörande län. Dessa synas böra anförtros

uppgiften att utgöra såväl underställnings- som besvärsorgan. Beträffande

stadgandet i 22 § krigsfamiljebidragsförordningen torde någon

dylik anordning icke bliva nödvändig, enär stadgandet torde komma att

sakna betydelse i och med att 21 § föreskrivits skola äga giltighet, vilket

förutsättes bliva förhållandet under tid, då landet är indraget i krig. Kommissionen

vill för sin del icke taga ställning till frågan, huruvida en dylik

överflyttning av vissa av kommissionens uppgifter bör utgöra anledning till

ändring i berörda stadgande eller om hänvisning till den så kallade administrativa

fullmaktslagens 2 §, punkten 2, är tillfyllest.

Vid kommissionens skrivelse lia fogats författningsutkast, avseende de

föreslagna ändringarna i krigsfamiljebidragsförordningen.

Som framgår av vad tidigare anförts kunna med stöd av särskilda stadganden

i krigsfamiljebidragsförordningen vid mera omfattande inkallelser

till krigstjänst åtgärder vidtagas till förhindrande av dröjsmål med bidragens

utbetalande. Enligt vad arbetsmarknadskommissionen upplyst har

denna i egenskap av tillsynsmyndighet för familjebidragsverksamheten vidtagit

eller kommer att vidtaga ytterligare åtgärder med angivna syftemål.

Då det emellertid vid krig eller krigsfara såväl för den inkallade värnpliktige

som för hemmavarande familjemedlemmar är av största vikt, att bidragen

utan dröjsmål komma vederbörande tillhanda, böra givetvis alla anstalter

vidtagas, som syfta till en förenkling av bidragsverksamheten utan att

berättigade krav på hjälp åsidosättas.

Kommissionens förslag innebär i första hand en förenkling av bidragsformerna.

Vad angår bostadsbidrag för ungkarlsbostad samt till flyttnings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

11

och magasineringskostnader torde av skäl som kommissionen anfört bidragsbestämmelserna

däralinnan icke böra äga tillämpning under krig eller krigsfara.

Näringsbidrag jämlikt 14 § krigsfamiljebidragsförordningen utgår, enligt

paragrafens lydelse, där ej Konungen annorlunda förordnar. Kungl. Maj:t

äger sålunda att beträffande detta slag av bidrag förordna om de inskränkningar

som av omständigheterna kunna anses påkallade. Näringsbidrag

jämlikt 15 § — bidrag till nedlagd rörelse — kan väl vara behövligt jämväl

vid krig eller krigsfara. Som kommissionen framhållit kan emellertid

utgivande av dylikt bidrag under de av krig eller krigsfara föranledda särskilda

förhållandena komma att verka orättvist med hänsyn till att bidrag

endast kommer ett begränsat antal till godo av dem som behöva sådant

bidrag för sin nedlagda rörelse. Då beviljandet av detta bidrag dessutom

som regel förutsätter mera ingående utredning av behovet och därtill ofta

skriftväxling mellan tillsynsmyndigheten och vederbörande familjebidragsnämnd,

torde det vara motiverat, att jämväl detta bidrag upphör att utgå

vid krig eller krigsfara.

Vad angår hemortslönen förutsätter denna bidragsform till följd av sin

konstruktion kommunikation mellan familjebidragsnämnden och vederbörande

truppregistreringsmyndighet ej endast vid bidragens beviljande

utan även därefter för bidragets höjande med hänsyn till viss tids tjänstgöring.

För att vid krig eller krigsfara befria truppregistreringsmyndigheten

från alt lämna de för hemortslönens bestämmande erforderliga uppgifterna

har kommissionen föreslagit olika alternativ. Antingen kunde sålunda

den inskränkningen i rätten till hemortslön genomföras, att redan

beviljad hemortslön i fortsättningen utginge, medan nya ansökningar icke

beviljades, eller ock kunde den förenklingen vidtagas, att hemortslön alltid

beviljades med ett dagsbelopp av en krona, så snart den värnpliktige

enligt för nämnden tillgängliga handlingar fullgjort 90 dagars militärtjänstgöring

utöver 180 respektive 300 dagars fredstjänstgöring. Slutligen

kunde rätten lill hemortslön vid krig eller krigsfara helt borttagas. Då enligt

avfattningen av 20 § krigsfamiljebidragsförordningen hemortslön under

i paragrafen angivna förutsättningar utgår, dill’ cj Konungen annorlunda

förordnar, erfordras ändring av författningen endast för genomförande

av det andra av förutnämnda alternativ. Enär emellertid huvudsyftet

med hemortslönens införande varit att under rådande beredskapstillstånd

bereda värnpliktiga, vilka särskilt lång tid tagits i anspråk tor

beredskapstjänstgöring, viss ekonomisk gottgörelse, torde ur principiella

synpunkter hinder icke möta att under krig eller krigsfara låta rätten till

hemortslön helt bortfalla. Huruvida vid återgång till normala förhållanden

föreskrifter böra i anslutning till arbetsmarknadskommissionens förslag

meddelas om retroaktiv utbetalning av hemortslön för lid, under vilken

densamma ej utgått, måste bliva beroende av statsfinansiella och andra

överväganden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 211.

Kommissionen föreslår vidare, att vissa organisatoriska förenklingar

skola vid krig eller krigsfara vidtagas. Då det får anses önskvärt, att den

i krigsfamiljebidragsföroraningen stadgade möjligheten att med familjemedlemmar

jämställa vissa andra i 3 § andra stycket omförmälda personer

bibehålies jämväl under krig och vid krigsfara, men denna prövning på

skäl som kommissionen anfört under ifrågavarande förhållanden icke bör

åvila kommissionen, torde i enlighet med av kommissionen alternativt

framfört förslag stadgandet i 3 § krigsfamiljebidragsförordningen om inhämtande

av kommissionens medgivande böra för nu angivna fall upphävas.

Vad angår det av kommissionen ifrågasatta överflyttandet å länsarbetsnämnderna

av kommissionens befattning jämlikt 32 § krigsfamiljebidragsförordningen

med där avsedda ärenden torde en sådan åtgärd utan

författningsändring kunna vidtagas med stöd av lagen den 13 mars 1942

(nr 87) med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m.

På grund av vad nu anförts torde i 1 § krigsfamiljebidragsförordningen

böra intagas bestämmelse av innebörd, att Kungl. Majit vid krig eller eljest

under särskilda förhållanden skall äga föreskriva, att visst stadgande i förordningen

tills vidare icke skall äga tillämpning.

Rätt för f. d. underbefäl i reserven m. fl. att tillgodoräkna

tjänstgöringstid för erhållande av hemortslön.

Enligt 20 § 1 mom. krigsfamiljebidragsförordningen skall vid beräkning

av tjänstgöringstid för erhållande av hemortslön endast komma i betraktande

den tid, under vilken den värnpliktige efter tidpunkt, som Konungen

bestämmer, mot åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner fullgjort

honom åliggande beredskapstjänstgöring. Har den värnpliktige innehaft

anställning över stat, skall dock vid beräkning av tjänstgöringstiden hänsyn

tagas även till tjänstgöring, som han under sådan anställning fullgjort

efter tidpunkt, som Konungen bestämmer. Genom kungörelse den 30 juni

1942 (nr 525) har nämnda tidpunkt fastställts till den 2 september 1939.

Statens arbetsmarknadskommission har i skrivelse den 20 januari 1943

anmält, att fråga underställts kommissionen, huruvida värnpliktig, som tidigare

innehaft anställning såsom underbefäl i truppförbands (motsvarande)

vid armén reserv och i sådan egenskap efter den 2 september 1939 varit

inkallad til! tjänstgöring på grund av att övriga värnpliktiga haft att fullgöra

tjänstgöring enligt 28 § mom. 1 eller 30 § mom. 2 i 1936 års värnpliktslag

eller enligt 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag, må tillgodoräknas

tjänstgöringen såsom underbefäl i reserven vid beräkning av tjänstgöringstid

för erhållande av hemortslön enligt 20 § krigsfamiljebidragsförordningen.

Kommissionen har härom anfört:

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majlis proposition nr 211.

Enligt kommissionens uppfattning kunna samma skäl för tillgodoräkning

i nu förevarande avseende av tjänstgöring såsom underbefäl i reserven

anses föreligga som beträffande tid för anställning över stat. Enligt^ gällande

reservbefälsförordning för armén skall den som är anställd såsom

underbefäl i reserven avföras ur reserven med utgången av det kalenderår,

varunder han uppnått 34 års ålder. Dessförinnan kan lian hava fullgjort

tjänstgöring i anledning av den anbefallda förstärkta försvarsberedskapen

under lång tid, och det synes kommissionen vara skäligt, att denna tjänstgöring

får tagas i betraktande för bestämmande av rätten till hemortslön,

då lian efter överföring från underbefäl i reserven till vanlig värnpliktig

fullgör tjänstgöring, som enligt i 20 § krigsfamiljebidragsförordningen meddelade

föreskrifter medför rätt till hemortslön.

Ett medgivande för f. d. underbefäl i reserven att tillgodoräkna tid, varunder

lian fullgjort tjänstgöring såsom underbefäl i reserven, såsom sådan

tjänstgöringstid, vilken medför rätt till hemortslön, torde emellertid komma

att medföra konsekvenser beträffande landstormsofficerare, vilka vid landstormsofficersinstitutionens

beräknade avskaffande den 1 juli 1943

komma att övergå till värnpliktiga officerare. Även för deras del synes

emellertid skäligt, att de medgivas tillgodoräkna sin tjänstgöringstid för

hemortslön, om de, sedan de upphört att vara landstormsofficerare, i egenskap

av värnpliktiga fullgöra tjänstgöring, vilken medför rätt till hemortslön.

Vad här sagts örn landstormsofficerare gäller jämväl i fråga örn till

officers eller underofficers tjänsteställning i fredstid konstituerad (förordnad)

personal vid frivilliga automobilkåren, sjövärnskaren och svenska

röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper, i det fall alt sådan personal kommer

att överföras till värnpliktiga officerare (underofficerare).

Med stöd av det anförda har kommissionen hemställt, att proposition

måtte avlåtas till riksdagen om ändring i angivna hänseende av 20 § krigsfamiljebidragsförordningen

samt framhållit, att erforderliga bestämmelser

syntes böra intagas i 20 § 1 mom. krigsfamiljebidragsförordningen genom

omformulering av sista meningen i nämnda moment.

Över kommissionens skrivelse ha elter remiss utlåtanden avgivits av arméförvaltningens

civila departement, marinförvaltningen, försvarsväsendets

lönenämnd samt cheferna för armén, marinen och flygvapnet.

Armé förvalt ningens civila departement har anfört:

Vad beträffar värnpliktigt underbefäl i reserven har arméförvaltningens

civila departement hävdat den uppfattningen, att bestämmelserna i 5 § 1

morn. krigsavlöningsreglementet icke äga tillämpning å denna personal och

alt densamma således skall avlönas såsom värnpliktiga. Därest denna uppfattning

är riktig, erfordras icke någon specialbestämmelse för att personalen

i fråga skall äga tillgodoräkna tid för erhållande av hemortslön, på

sätt i framställningen föreslagits. Departementet vill emellertid anmäla,

att kammarrätten i utslag på anförda besvär hävdat den uppfattningen, att

nämnda författningsrum skall tillämpas jämväl å värnpliktigt underbefäl

i reserven.

Vad åter angår underbefäl, som efter avgång från fast anställning vunnit

inträde i reserven, torde, därest på grund av åberopade bestämmelsen

i reservbcfälsförordningen vederbörande avföres ur reserven, särskild föreskrift

erfordras för ali den krigstjänstgöring, han i egenskap av reservbefäl

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

fullgjort, skall få tillgodoräknas honom för erhållande av hemortslön. Departementet

har intet att erinra mot att föreskriften avfattas i enlighet med

vad som nu gäller beträffande tillgodoräkning av tjänstgöring över stat för

åtnjutande av dylik förmån.

Vad angår övriga i framställningen angivna personalkategorier må erinras

att, på sätt framgår av propositionen 1942: 210 (s. 332), föredragande

departementschefen förutsatt, att de landstormsofficerare och officerare

vid frivilliga automobilkåren, vilka komma att överföras till kategorien

värnpliktiga officerare, övergångsvis, så länge det nuvarande beredskapstillståndet

fortfar eller örn mobilisering i anslutning till detta tillstånd skulle

anbefallas, under tjänstgöring skola bibehållas vid rätt till dem nu tillkommande

förmåner enligt krigsavlöningsreglementet. Därest dylika bestämmelser

utfärdas och dessa jämväl komma att omfatta personal tillhörande

Svenska röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper, torde särskild föreskrift

rörande tillgodoräkning av tid för erhållande av hemortslön för

ifrågavarande personal icke erfordras.

Försvarsväsendets lönenämnd har tillstyrkt, att åtgärder vidtagas i det

av kommissionen angivna syftet. Lönenämnden har emellertid erinrat örn

att 1942 års reservbefälssakkunniga i sitt den 6 november 1942 avgivna förslag

till ny reservförordning för armén förutsatt, att anställning såsom officer

eller underofficer i reserv i vissa fall skulle upphöra med utgången av

det kalenderår, varunder vederbörande uppnådde 38 års ålder, samt tillagt

att, därest detta förslag genomfördes, det syntes lönenämnden skäligt, att

jämväl i dylik anställning fullgjord tjänstgöring finge tillgodoräknas såsom

sådan tjänstgöringstid, som medförde rätt till hemortslön.

Chefen för armén och marinförvaltningen ha tillstyrkt bifall till framställningen.

Chefen för marinen har icke haft något att erinra mot kommissionens

förslag att även f. d. underbefäl i reserven finge för erhållande

av hemortslön tillgodoräkna sig sin tidigare anställning. Chefen för flygvapnet

■—• som erinrat om att, då underbefäl i reserven icke förekomme i

flygvapnet och sådant därstädes icke heller inkallades till beredskapstjänsigöring,

kommissionens framställning för närvarande saknade betydelse för

flygvapnets vidkommande — har funnit billighetsskäl tala till förmån för

det framlagda förslaget.

Det kan i anledning av det av arméförvaltningens civila departement avgivna

yttrandet erinras örn, att kammarrätten genom utslag den 2 december

1942 på besvär av en furir i Svea trängkårs reserv funnit klaganden i egenskap

av underbefäl i reserven tillhöra trängkårens fast anställda personal

och vid sådant förhållande jämlikt 5 § 1 mom. första stycket krigsavlöningsreglementet

vara berättigad uppbära månadslön, beräknad efter lägsta löneklassen

av den lönegrad, till vilken den mot hans beställning i reserven svarande

tjänstegrad vore att hänföra.

Sedan förenämnda yttranden avgivits har den 19 november 1943 utfärdats

reservbefälskungörelse för armén (nr 815). Enligt 7 § 4 mom. nämnda kun
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

15

görelse, vilken trätt i kraft den 1 januari 1944, upphör anställning i reserv

för förtidsavgången eller reservanställd officer eller underofficer principiellt

med utgången av det kalenderår, varunder han uppnår 38 års ålder. Motsvarande

bestämmelse gäller för övriga försvarsgrenar enligt reservbefälskungörelserna

den 19 november 1943 (n:ris 816 och 817) för marinen och flygvapnet.

Enligt § 15 2 c. förordningen den 23 september 1927 (nr 364) angående

befäl och civilmilitär personal i arméns reserver, vilken förordning jämlikt

övergångsbestämmelserna till reservbefälskungörelsen för armén i princip

alltjämt skall äga tillämpning å den vid kungörelsens ikraftträdande i reserv

anställda personalen, avföres från reserv underbefäl, som icke är skyldigt

kvarstå i reserv viss tid, vid utgången av det kalenderår, då vederbörande

uppnått 34 års ålder.

Från och med den 1 januari 1944 har landstormsofficersinstitutionen avskaffats.

Enligt 2 § 7. i kungörelse den 17 december 1943 (nr 919) örn ändring

i vissa delar av kungörelsen den 19 januari 1940 (nr 51) med särskilda

bestämmelser angående tillämpning av krigsavlöningsreglementet den 15 juni

1939 (nr 278) äger emellertid den, som från anställning såsom i fredstid konstituerad

landstormskapten, landstormslöjtnant, landstormsfänrik eller i fredstid

till officers tjänsteställning konstituerad (förordnad) medlem av frivilliga

automobilkåren överförts till värnpliktig officer, under tjänstgöring åtnjuta

samma avlöningsförmåner, som skulle ha tillkommit honom örn han alltjämt

innehaft nyssnämnda anställning, så länge nu rådande förstärkt försvarsberedskap

varar och under mobilisering, som i anslutning därtill må

varda anbefalld.

Enligt 20 § 1 mom. krigsfamiljebidragsförordningen skall värnpliktig, som Dep£jjte<)™™ts"

innehaft anställning över stat, äga tillgodoräkna sådan tjänstgöring för rätt

till hemortslön. Jag delar arbetsmarknadskommissionens uppfattning, att

det måste anses skäligt att jämväl värnpliktig, som innehaft anställning som

underbefäl i reserven, bör få tillgodoräkna sig tjänstgöring i denna egenskap

för rätt till hemortslön. Med hänsyn till de nya reservbefälskungörelsernas

nyss återgivna bestämmelse om avgångsskyldighet vid 38 års ålder torde

detsamma böra gälla f. d. officerare och underofficerare i reserv.

Sedan landstormsofficersinstitutionen numera avskaffats torde, i enlighet

med kommissionens hemställan, även värnpliktiga, vilka innehaft anställning

såsom landstormsofficerare eller officerare vid frivilliga automobilkåren,

böra äga tillgodoräkna sig tjänstgöring, som de fullgjort i denna

egenskap, för rätt till hemortslön. I den mån dessa värnpliktiga jämlikt

förut omförmälda särskilda bestämmelser åtnjuta samma avlöningsförmåner,

som skulle ha tillkommit dem örn de alltjämt innehaft sin tidigare

anställning, och sålunda icke föredraga att erhålla värnpliktigs avlöningsförmåner

med åtföljande rätt till hemortslön, saknar emellertid ifrågavarande

spörsmål betydelse för deras vidkommande, enär de icke äro berättigade

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

till hemortslön. Då någon organisationsförändring av liknande innebörd

som för landstormsinstitutionen icke ägt rum beträffande sjövärnskåren

eller svenska röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper, är ifrågavarande spörsmål

icke aktuellt för sistnämnda organisationer.

De ifrågavarande bestämmelserna torde böra införas i 20 § 1 mom. krigsfamiljebidragsförordningen

genom en omformulering av sista punkten i

detta moment. Vid prövning av ansökan örn hemortslön efter förordningens

ikraftträdande skall alltså den avsedda tjänstgöringen tillgodoräknas

vederbörande för fastställande av såväl rätten till hemortslön som dennas

belopp. Då de nya reservbefälskungörelserna samt bestämmelserna örn avskaffande

av landstormsofficersinstitutionen trätt i kraft den 1 januari 1944,

torde även de nu föreslagna bestämmelserna böra gälla från och med nämnda

dag. I enlighet härmed bör i en övergångsbestämmelse stadgas att hemortslön

för ifrågavarande grupper värnpliktiga skall utgå retroaktivt, räknat

från nämnda tidpunkt.

Med förmälan att inom försvarsdepartementet upprättats förslag till förordning

angående ändring i vissa delar av krig sfamiljebidrag sförordningen

den 30 juni 1942 (nr 521) hemställer föredraganden, att nämnda förslag

måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Sven Berglund.

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1944

440849

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:326 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av krigsfamiljebidragsför ordning en a1 i texten
  2. 2LU 1944:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av krigsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 194 s. 1 i texten