Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa ändringar i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet, m. m

1944-03-03 · 40 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:216, Med förslag till vissa ändringar i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 216.

1

Nr 216.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar

i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet

och manskapsavlöningsreglementet,

m. m.; given Stockholms slott den 3 mars 1944.

Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogade förslag till kungörelser

1) om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari

1939 (nr 8),

2) om ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet den 15 juni

1939 (nr 275) samt

3) om ändring i vissa delar av manskapsavlöningsreglementet den 21 juni

1940 (nr 652);

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 194t. 1 sami. Nr 216.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 216

Särskilda bestämmelser.

Semester.

Ferier, semester.

Vissa tjänstemäns

återgång

till

tidigare

innehavd

befattning.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 (nr 8).

Härigenom förordnas, dels att 51 § 2 morn., 52 § 10 mom. 2 punkten, 58 §

1 mom. 3 punkten, 61 § och 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet den 4

januari 1939 skola erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår,

dels att i 51 § skall införas ett nytt moment, betecknat 3 inom., av nedan angivna

lydelse, dels ock att den i 56 § 7 mom. 2 punkten reglementet meddelade

föreskriften skall upphöra att gälla och att nuvarande 3—6 punkterna i

samma moment skola betecknas 2—5.1

51 §.

2 mom. Försvarets läroverk.

I fråga om befattningshavare vid försvarets läroverk skola de i 55 § 9

inom. angående befattningshavare vid allmänt läroverk meddelade bestämmelserna

i tillämpliga delar lända till efterrättelse, med iakttagande att

vad i nämnda bestämmelser sägs om skolöverstyrelsen i stället skall avse vederbörande

centrala förvaltningsmyndighet inom försvaret.

3 mom. Garnisonssjukhusen.

Semestertidens längd utgör årligen:

a) för sjuksköterska å röntgenavdelning 42 dagar,

b) för annan sjuksköterska 25 dagar intill det år, under vilket hon fyller

40 år, samt därefter 35 dagar.

52 §.

10 mom. Statens anstalt tor fallandesjuka.

2. Lärarpersonal äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier i enlighet

med vad i vederbörande stadga föreskrives.

Kvinnlig sjukvårdspersonal — -— — 35 dagar.

58 §.

Affärsdrivande v er k.

1 morn. Postverket.

3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Maj:t medgiva, att tjänsteman,

vilken förordnats såsom postsparbankschef eller överdirektör men vilkens

förordnande upphört utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå

till ordinarie befattning inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde.

Har sådant medgivande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens

1 Senaste lydelse av 51 §, se 1943:474, av 52 § 10 mom. 2 punkten, se 1942:681, av 66 §

2 morn., se 1940: 607 samt av övriga författningsrum, se 1939: 272.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

3

placering i löneklass så anses, som om han även under den lid förordnandet

varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så---- ordinarie tjänster.

61 §.

Vissa tjänstemän vid konjunkturinstitutet.

1 moni. Bestämmelsernas tillämpningsområde.

De i denna paragraf meddelade bestämmelserna hava avseende å innehavare

av medelst förordnande för begränsad anställningstid tillsatt befattning

vid konjunkturinstitutet såsom professor och ledare för institutets undersökningar

eller såsom sakkunnig.

2 mom. Lön m. m.

1. Lön till i denna paragraf avsedd tjänsteman utgår med följande belopp

för år räknat, nämligen till professor och ledare för konjunkturinstitutets undersökningar

med 12 000 kronor samt till sakkunnig med 10 000 kronor.

2. Där så med hänsyn till tjänstetiden i vederbörande befattning prövas

skäligt eller för förvärvande eller bibehållande av särskilt kvalificerad person

i befattningen finnes erforderligt, äger Kungl. Maj:t medgiva förhöjning

av lönen, dock med högst 1 500 kronor för år räknat.

3 mom. Tillämpning av vissa bestämmelser i 2 avd.

Bestämmelserna i 11—18 §§, 22—24 §§, 28 § 3 mom. samt 29—40 §§

skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande här avsedd tjänsteman.

Härvid skall så anses, som örn sådan tjänsteman tillhörde, professor

och ledare för konjunkturinstitutets undersökningar lönegraden A 30, löneklassen

30, och sakkunnig lönegraden A 26, löneklassen 26. Beträffande

tjänsteman, för vilken jämlikt 2 mom. 2 punkten här ovan medgivits förhöjning

av lönen, skola dock tillämpas de särskilda tjänstledighetsavdrag,

som fastställas av Kungl. Maj:t. Vid tillämpn:ng av bestämmelserna i 29—

31 §§ iakttages, att rörligt tillägg må under i nämnda paragrafer angivna

förutsättningar och enligt där givna föreskrifter utgå jämväl å dylik förhöjning.

4 mom. Vissa särskilda bestämmelser.

1. Vad i 3 § 3 mom. första stycket stadgas skall icke äga tillämpning å här

avsedd tjänsteman.

2. Fråga örn tillstånd, varom förmäles i 4 § 2 inom., prövas beträffande

här avsedd tjänsteman av Kungl. Majit.

3. Ersättning till vikarie å befattning, som i denna paragraf avses, bestämmes

av Kungl. Majit.

Förordnas i denna paragraf avsedd tjänsteman att såsom vikarie bestrida

befattning, för vilken utgår lön enligt allmän löneplan, skall ersättning för

vikariatet likaledes bestämmas av Kungl. Majit.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Alaj.ts proposition nr 216.

66 §.

2 mom. Tjänsteman, å vilken —• —--reglementet, nämligen:

under 2 avd.:---8 kap. 50 § 5—7, 9 och 11 punkterna, 51 § 1 morn.,

52 § 1—3 morn., 4 mom. 3 punkten, 5 inom., 6 mom. 6 punkten, 7 mom. 4,

5 och 7 punkterna samt 10 mom. 3 punkten, 53 § 2 inom., 54 § 2 mom. 2—4

punkterna, 55 § 9 mom. 2 och 17 punkterna, 56 § 1 och 2 morn.. 7 mom. 3

punkten samt 10 inom.,--— 5 mom. 2 punkten; samt

under 3 avd.:--— ävensom 64 § 5 mom.

Benna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1944.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet

den 15 juni 1939 (nr 275).

Härigenom förordnas, dels att 2 § 2 morn., 12 § 2 morn., 26 § 9 mom. samt

27 § 1 och 6 mom. militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår, dels ock att i 16 §

1 mom. reglementet skall tillfogas ett nytt stycke av nedan angivna lydelse.1

2 §•

2 mom. Är innehavare av militär eller civilmilitär beställning berättigad

att av statsmedel uppbära tjänstepension eller årligt understöd eller har han

kommit i åtnjutande av reservpension eller däremot svarande engångsbelopp,

beror på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad mån av sådan anledning avdrag

å lönen skall ske.

På Kungl. Maj:ts prövning skall ock bero, örn och i vad mån avdrag å lön

för civil beställning skall ske av den anledningen, att beställningshavaren är

berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension eller årligt understöd;

dock att sådant avdrag ej må ske på grund av reservpension eller däremot

svarande engångsbelopp.

12 §.

2 mom. För den, som från beställning tillhörande den i manskapsavlöningsreglementet

omförmälda löneplan Ma befordras till underofficersbeställning

tillhörande lönegraden UO 1, skall, där sådant är för beställningshavaren

Senaste lydelse av 12 § 2 morn., se 1910:657, av 16 § 1 mom. och 27 § 1 morn., se 1943: 475.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 216. 5

förmånligare än en löneklassplacering i enlighet med föreskrifterna i 7 § 1

morn., vid bestämmande av begynnelselön och av tidpunkt för löneklassuppflyttning

så anses, som om underofficersbeställningen tillrätts vid den tidpunkt,

då beställningshavaren under sammanlagt nio år innehaft fast anställning

vid krigsmakten eller enligt beslut, meddelat med stöd av 7 § 1 mom.

manskapsavlöningsreglementet, skall för där avsett ändamål anses hava innehaft

sådan anställning, dock ej tidigare än vid uppnådda 27 års ålder.

Såsom förutsättning för tillämpning av vad nu stadgats skall gälla, att

beställningshavaren varit i en följd fast anställd vid krigsmakten från den

i första stycket avsedda tidpunkten.

Fast anställning---i anställningstiden.

Har i ----- skolat hänföras.

16 §.

1 mom. Beställningshavare äger---antal dagar:

Läkare, som å sjukhus handskas med röntgen eller radium, äger, utan hinder

av vad ovan angivits, årligen åtnjuta semester under 42 dagar, med rätt

för försvarets sjukvårdsförvaltning att med hänsyn till föregående radiologiskt

arbete medgiva semester under ytterligare högst 18 dagar. Såsom förutsättning

härför skall dock gälla, att försvarets sjukvårdsförvaltning efter

samråd med medicinalstyrelsen finner längre semester än i första stycket

sägs påkallad med hänsyn till arbetets art och omfattning.

26 §.

9 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna

i denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts

bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

27 §.

1 mom. Beställningshavare, som---månad räknat:

Beställningshavare,

tillhörande lönegrad

Flygtillägg i befattning såsom

flygförare

kronor

flygsp snäre

kronor

provflygare

kronor

k ontrollflygare

kronor

flygsignalist

kronor

Ca 24, 26-28, 30, Cb 3

—

270

210

_ 1

6 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna

i denna paragraf meddelas av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Maj:ts

bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

Semester.

Flygtillägg

m. m.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1944.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

Övergångsbestämmelser.

1. För elen, som omedelbart före den 1 juli 1944 innehar militär eller

civilmilitär beställning på aktiv stat, skall, så länge han kvarstår i samma

beställning, 2 § 2 mom. fortfarande tillämpas i sin lydelse före samma dag.

2. För den, som under tiden 1 juli 1942—30 juni 1944 tillträtt beställning

såsom underofficer av 2. graden vid marinen eller såsom musiksergeant vid

flygvapnet och som omedelbart dessförinnan innehaft beställning tillhörande

den i manskapsavlöningsreglementet omförmälda tlöneplan Ma, skall med avseende

å löneklassplacering från och med den 1 juli 1944 så anses, som om

12 § 2 mom. varit i sin nu erhållna lydelse gällande vid tidpunkten för underofficersbeställningens

tillträdande.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av manskapsavlöningsreglementet

den 21 juni 1940 (nr 652).

Härigenom förordnas, att 7 § 3 moni., 22 § 2 morn., 24 § 7 mom. och 25 §

6 mom. manskapsavlöningsreglementet den 21 juni 19401 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt av det följande framgår.

7 §•

3 mom. För den, som tillträder beställning tillhörande löneplan Mb,

skall, där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en löneklassplacering

i enlighet med föreskrifterna i 5 § 1 morn., vid bestämmandet av

begynnelselön och tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som örn beställningen

tillträtts vid den tidpunkt, då beställningshavaren under sammanlagt

sju år innehaft fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet

eller enligt beslut, meddelat med stöd av 1 morn., skall för där avsett

ändamål anses hava innehaft sådan anställning.

Såsom förutsättning för tillämpning av vad nu stadgats skall gälla, att beställningshavaren

varit i en följd fast anställd såsom manskap från den i

första stycket avsedda tidpunkten.

Fast anställning---i anställningstiden.

Har i---skolat hänföras.

1 Senaste lydelse av 22 § 2 morn., se 1943:476.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 216 <

22 §.

2 inom. Vid avgång —--nedan stadgas.

Avskedspremie tillkommer sådan beställningshavare i någon av lönegraderna

Ma 2 och 3, som efter en anställningstid av minst sex år avgår från den

fasta anställningen utan att erhålla vare sig ny anställning i manskapsbeställning

vid samma eller annan avdelning av krigsmakten eller ock sådan befattning

i statens tjänst, å vilken allmänna tjänstepensionsreglementet äger tilllämpning.

Premien utgår — ---års anställning.

Till den---högre premien.

Med anställningstid —--för löneklassplacering.

Närmare bestämmelser---- centrala förvaltningsmyndighet.

24 §.

7 moni. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna

i denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts

bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

25 §.

6 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna

i denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts

bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1944.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars

19U.

Nä x-var ande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till vissa ändringar

i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet,

m. m. Departementschefen anför därvid följande.

1. Vissa jämkningar i civila och militära avlöningsreglementena

samt manskapsavlöningsreglementet, betingade av ändrad organisation

av försvarets centrala förvaltning, m. m.

Enligt vissa bestämmelser i civila och militära avlöningsreglementena samt

manskapsavlöningsreglementet skola närmare tillämpningsföreskrifter utfärdas

eller eljest viss befogenhet tillkomma arméförvaltningens civila departement,

marinförvaltningen eller flygförvaltningen. Sålunda skall enligt 51 § 2

mom. civila avlöningsreglementet enahanda befogenhet, som enligt 55 § 9

mom. reglementet tillkommer skolöverstyrelsen i fråga om befattningshavare

vid allmänt läroverk, tillkomma arméförvaltningens civila departement i fråga

om befattningshavare vid försvarets läroverk. Enligt 26 § 9 mom. och 27 § 6

mom. militära avlöningsreglementet kunna närmare föreskrifter i fråga örn

sjötillägg och flygtillägg m. m. meddelas av marinförvaltningen respektive

flygförvaltningen. Stadganden av detta innehåll finnas även i 24 § 7 mom.

och 25 § 6 mom. manskapsavlöningsreglementet.

Enligt beslut vid 1943 års riksdag har en omorganisation av försvarets centrala

förvaltning genomförts, innefattande bland annat att huvuddelen av de

uppgifter i allmänt administrativt hänseende, som tidigare tillkommit armé-,

marin- och flygförvaltningarna, från och med den 1 januari 1944 uppdragits

åt ett för försvarsgrenarna gemensamt centralt ämbetsverk, försvarets civilförvaltning.

Enligt den för nämnda ämbetsverk den 17 december 1943 utfärdade

instruktionen (SFS nr 886) utövar ämbetsverket, med viss begränsning, under

Kungl. Majit bland annat högsta ledningen och uppsikten över avlöningsväsendet

vid försvaret. I anslutning härtill torde jämväl de befogenheter i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

olika avseenden, som enligt nyss berörda avlöningsbestämmelser tillkommit

arméförvaltningens civila departement samt marin- och flygförvaltningarna,

numera tillkomma försvarets civilförvaltning. Förslag torde nu böra framläggas

för riksdagen om härav föranledd jämkning av ifrågavarande avlöningsbestämmelser.

Lämpligast synes vara, att dessa allenast erhålla den innebörden,

att här avsedda befogenheter tillkomma vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

På Kungl. Majit torde sedermera 1a ankomma att, i den

mån behov därav visar sig föreligga, komplettera hittills utfärdade instruktionsbestämmelser

om arbetsuppgifternas fördelning mellan försvarets olika

centrala förvaltningsmyndigheter.

En i det följande föreslagen ändring i 56 § 7 mom. civila avlöningsreglementet,

innefattande bland annat omnumrering av vissa punkter, föranleder

jämkning i bestämmelserna i 66 § 2 mom. örn skyldighet för tjänsteman att

underkasta sig ändrade föreskrifter i vissa hänseenden. Samtidigt böra ytterligare

jämkningar i 66 § 2 mom. företagas på grund av tidigare vidtagna ändringar

i reglementet. Sålunda äro hänvisningar till 51 § 2 mom. och 53 § 1

mom. ej längre påkallade. Vidare böra de beträffande bostad m. m. för vissa

läkare och distriktsveterinärer meddelade hänvisningarna till 52 § 10 mom.

2 punkten och 64 § 4 mom. 6 punkten i stället avse 52 § 10 mom. 3 punkten

och 64 § 5 mom. Vid tillkomsten år 1941 av vissa nya bestämmelser örn

bostad m. m. i 64 § 5 mom. förutsattes (prop. 1941: 161, s. 21), att dåvarande

innehavare av distriktsveterinärbefattning, frånsett vissa fall av förflyttning,

icke kunde förpliktas underkasta sig de nya bestämmelserna. Det motsvarande

torde böra förutsättas beträffande nuvarande befattningshavares skyldighet

att underkasta sig ändringen i 66 § 2 mom. i vad den avser hänvisning till

förenämnda nya bestämmelser.

I detta sammanhang torde jämväl förslag böra framläggas för riksdagen

om en jämkning i 22 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet, föranledd

därav, att civila och militära tjänstepensionsreglementena numera ersatts av

allmänna t jänstepensionsreglementet.

2. Vissa frågor om semester.

1 :o).

Med stöd av beslut vid 1943 års riksdag (skr. nr 331) har Kungl. Majit

den 30 juni 1943 förordnat, att semestertidens längd för ordinarie sjuksköterskor

vid garnisonssjukhusen skulle, ulan hinder av bestämmelserna i civila

avlöningsreglementet, från och med år 1943 utgöra för sjuksköterska

å röntgenavdelning 42 dagar och för annan sjuksköterska 25 dagar intill

det år, varunder vederbörande fyllde 40 år, samt 35 dagar från och med

sistnämnda år.

Förslag torde nu höra avlåtas till riksdagen örn införande av berörda

specialföreskrifter i civila avlöningsreglementet, där de böra få sin plats

i ett nytt moment i 51 §.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 21G.

2:o).

I en den 11 oktober 1943 dagtecknad skrivelse har svensk sjulcsköterskeförenings

centralstyrelse anhållit, att tre vid garnisonssjukhuset i Boden anställda

sjuksköterskor vid övergång från extra ordinarie anställning i lönegraden

MEo 7 militära icke-ordinariereglementet till ordinarie anställning i

lönegraden A 7 civila avlöningsreglementet, måtte bliva bibehållna vid dem

tidigare tillerkänd rätt att även före uppnådda 40 års ålder åtnjuta 30 dagars

årlig semester.

Allmänna lönenämnden har avgivit infordrat utlåtande i ärendet samt därvid

anfört i huvudsak följande.

Allmänna lönenämnden får erinra, att 1936 års lönekommitté i betänkande

med förslag till militärt icke-ordinariereglemente (SOU 1939: 10), s. 72,

uttalat sig örn semesterrätten för sjuksköterskor vid försvarsväsendet. Lönekommittén

antörde därvid bland annat, att kommittén ansett sig icke kunna

för ifrågavarande sjuksköterskor förorda semesterbestämmelser av annan

innebörd än som enligt kommitténs förslag till civilt icke-ordinariereglemente

skulle bliva gällande för däri avsedda sjuksköterskor. De särskilda semeslerbestämmelserna

för sjuksköterskor vid försvarsväsendet hade därför

avfattats i enlighet härmed. I fråga örn sjuksköterskor, som vunnit extra

ordinarie anställning före reglementets ikraftträdande, syntes dock billighetsskäl

tala för att dessa övergångsvis bibehölles vid den längre semester,

som för det dåvarande tillkomme dem.

Med stöd av detta uttalande, vilket föranlett särbestämmelse i ämnet i

övergångskungörelsen den 15 juni 1939, nr 277, ha de i ärendet omfönnälda

sjuksköterskorna vid garnisonssjukhuset i Boden under sin anställningstid

såsom extra ordinarie haft rätt till 30 dagars semester för år.

Den i ärendet gjorda framställningen angående bibehållande av 30 dagars

semester för ifrågavarande sjuksköterskor, sedan de numera blivit ordinarie

i lönegrad A 7, kan synas ägnad att inge vissa betänkligheter. Särbestämmelser

angående semester ha nämligen icke meddelats för ordinarie tjänstemän

vid övergång till civila avlöningsreglementet. De särskilda överväganden,

som medfört den ovannämnda särbestämmelsen, synas emellertid lönenämnden

kunna anföras till stöd för en motsvarande tillämpning även vid

de i bestämmelsen avsedda befattningshavarnas övergång till ordinarie tjänst.

Lönenämnden anser fördenskull skäl föreligga för åtgärd från Kungl. Maj:ts

sida i det med framställningen avsedda syftet. För ett tillmötesgående av

framställningen synes riksdagens medverkan vara erforderlig.

Lönenämnden vill tillägga, att en eventuell framställning till riksdagen i

denna fråga synes böra avse ett bemyndigande för Kungl. Majit att medge

undantag från gällande semesterbestämmelser i fall av förevarande slag.

Lönenämnden har under hand inhämtat, att ett eller annat liknande fall

framdeles torde kunna inträffa.

För egen del förordar jag, att Kungl. Majit, i enlighet med vad lönenämnden

ifrågasatt, utverkar riksdagens bemyndigande att övergångsvis medgiva

undantag från gällande av Kungl. Majit och riksdagen fastställda semesterbestämmelser

i förevarande och därmed likartade fall.

3:o).

Från de allmänna bestämmelserna örn rätt till semester i civila avlöningsreglementet

och civila icke-ordinariereglementet gälla enligt 55 § 4 och 5

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ''.lid.

11

mom. i det förra samt 52 § 2 och 3 mom. i det senare reglementet vissa undantag,

bland annat innefattande förmånligare semesterrätt för viss med

röntgen eller radium sysselsatt personal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Extra ordinarie läkare vid radiumhemmet eller å röntgenavdelning

vid karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet äger årligen åtnjuta 42

dagars semester; sjukhusets direktion äger emellertid rätt att med hänsyn

till föregående radiologiskt arbete utsträcka semestern till 60 dagar, och semestern

skall utsträckas utöver 42 dagar, örn vederbörande läkare tjänstgjort

viss minsta tid å röntgenavdelning eller vid radiumhemmet eller å därmed

jämställd radioterapeutisk klinik, nämligen till 60 dagar, om sådan

tjänstgöring fullgjorts under sammanlagt minst 5 år, och till 90 dagar, örn

den fullgjorts under sammanlagt minst 10 år.

I skrivelse den 18 december 1942 ha arméförvaltningens civila departement

och sjukvårdsstyrelse, med förmälan att på röntgenläkare ankommande göromål

vid garnisonssjukhusen i Skövde, Eksjö och Boden bestredes av militärläkare

på aktiv stat — regementsläkare i lönegrad Ca 26 militära avlöningsreglementet

eller bataljonsläkare i lönegrad Ca 22 samma reglemente —- hemställt,

att Kungl. Majrt måtte utverka riksdagens medgivande, att militärläkare

på aktiv stat, vilken i sitt arbete å röntgenavdelning vid garnisonssjukhus

sysslade med röntgen, utan hinder av de allmänna semesterbestämmelserna

i 16 § militära avlöningsreglementet skulle äga åtnjuta semester under

lika lång tid som extra ordinarie läkare å röntgenavdelning vid karolinska

sjukhuset, där han ej eljest vöre berättigad till längre semester. Framställningen

har grundats på införskaffad utredning rörande den omfattning,

i vilken vid garnisonssjukhusen tjänstgörande militärläkare på aktiv stat äro

sysselsatta med röntgenundersökningar och röntgenbehandling, samt på yttranden

i ämnet från svenska radiologförbundets styrelse och sjukvårdsstyrelsens

sakkunnige i röntgenärenden.

över framställningen lia infordrade utlåtanden avgivits av försvarsväsendets

lönenämnd och medicinalstyrelsen.

Lönenämnden har tillstyrkt framställningen under förutsättning att militärläkare

på aktiv stat, vilken vore placerad till tjänstgöring å röntgenavdelning

å militärsjukhus, därvid toges i anspråk för utförande av röntgenundersökningar

och röntgenbehandlingar i sådan omfattning, att det ur

medicinsk synpunkt befunnes påkallat att han i semesterhänseende likställdes

med övriga röntgenläkare i statens tjänst.

Medicinalstyrelsen har anslutit sig till innehållet i ett av radiofysiska institutionen

vid karolinska sjukhuset i samråd med medlemmar av styrelsens

vetenskapliga råd avgivet yttrande, i vilket anförts bland annat, att behovet

av förlängd semester för de i ärendet ifrågavarande läkarna vore detsamma

som för röntgenläkare vid civila sjukhus men att semestern dock, i motsats

till vad som vore fallet vid karolinska sjukhuset, kunde begränsas till 60 dagar,

även om befattningshavaren tjänstgjort mer än 10 år.

För egen del tillstyrker jag bifall till framställningen i den omfattning medicinalstyrelsen

förordat. Såsom förutsättning för semesterns förlängning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

bör gälla, att försvarets sjukvårdsförvaltning efter samråd med medicinalstyrelsen

finner förlängningen påkallad med hänsyn till arbetets art och omfattning.

Bestämmelser i ämnet böra införas i 16 § militära avlöningsreglementet.

3. Fråga om införande av ferier för lärarpersonal vid statens

anstalt för fallandesjuka.

I stadgan den 15 juni 1939 (nr 460) för statens anstalt för fallandesjuka

föreskrives bland annat, att skolundervisningen vid anstaltens skolhem årligen

bör fortgå 40 veckor, påskferierna inräknade, samt att det tillkommer

direktionen för anstalten eller, efter direktionens bestämmande, i särskilt

fall anstaltschefen att bevilja lärarpersonalen semester och att besluta örn

förordnande av erforderliga vikarier. Beträffande den å gällande personalförteckning

för anstalten upptagna lärarpersonalen, vilken utgöres av lärarinnor

i lönegraden All och slöjdlärare i lönegraden A 10 civila avlöningsreglementet,

äro de i 11 § avlöningsreglementet meddelade semesterbestämmelserna

tillämpliga. Den årliga semestern utgör sålunda för lärarinna och

slöjdlärare 25 respektive 20 dagar intill det år, under vilket 40 års ålder uppnås,

och 35 respektive 30 dagar från och med nämnda år.

I en av medicinalstyrelsen med skrivelse den 13 juli 1943 överlämnad

framställning har direktionen för statens anstalt för fallandesjuka hemställt

om sådan ändring i stadgan för anstalten, att den årliga undervisningstiden

bestämdes till 39 veckor, samt om införande i stadgan av bestämmelser örn

att lärarinna, för vilken Kungl. Maj :t sådant medgivit, årligen skulle äga åtnjuta

åtta veckors ferier och att vikarie under denna tid ej finge anställas

utan medicinalstyrelsens medgivande och i intet fall för längre tid än som

motsvarade semestertid enligt civila avlöningsreglementet. Med framställningen

åsyftades att den nuvarande lärarpersonalen skulle erhålla ferier, under

det att möjlighet skulle lämnas öppen att vid utökning av antalet lärartjänster

meddela särskilt beslut, huruvida innehavare av den nya tjänsten

skulle åtnjuta semester eller ferier.

Medicinalstyrelsen, som i ärendet hört inspektören för sinnesslö- och epileptikervården,

har tillstyrkt bifall till framställningen.

I ärendet ha infordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen, efter hörande

av pedagogiska inspektören för sinnesslöundervisningen, samt av statskontoret.

Skolöverstyrelsen har icke funnit något att erinra emot att den årliga unvisningstiden

vid anstalten begränsades till 39 veckor. Vad åter anginge förslaget

om införande av ferier för lärarpersonalen har överstyrelsen funnit

skäl tala för en annan lösning och därom anfört följande.

Lärarpersonalen vid blindanstalter och dövstumskolor äger åtnjuta ferier,

dock med tillsynsskyldighet under viss del av ferierna eller enligt rektors bestämmande.

Vid anstalten för fallandesjuka är enligt uppgift av pedagogiska

inspektören för sinnesslöundervisningen en del av skolbarnen hemrest under

skolferiema, men hemförlovning torde i regel ej förekomma i så stor utsträck
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

13

ning som vid de skolor, där ferier nu tillkomma lärarpersonalen. Av framställningen

framgår vidare, att vikarie skulle kunna ifrågakomma under de

föreslagna ferierna. Med hänsyn härtill, och då lärarpersonalen vid de statliga

sinnesslöans tal terna och skyddshemmen icke äger åtnjuta ferier, synes

det ej vara lämpligt att i stadgan för statens anstalt för fallandesjuka intaga

bestämmelser om ferier. Skolöverstyrelsen förordar emellertid, att den gjorda

framställningens syfte tillgodoses genom att i stadgan intages en föreskrift,

varigenom lärarpersonalen under elevernas skolferier tillförsäkras

■sådan befrielse från densamma åliggande skyldigheter utöver undervisning,

att den sammanlagda årliga ledigheten, inberäknat semester, uppgår till den

i framställningen föreslagna. Hinder synes ej heller föreligga för direktionen

att, örn förhållandena det medgiva och vikarie ej behöver anställas, något

utöka ledigheten. Hänsyn till blivande befattningshavare eller tjänster synes

ej nu behöva tagas.

Statskontoret bär i likhet med övriga myndigheter tillstyrkt begränsning

av den årliga undervisningstiden till 39 veckor samt vidare anfört, att då arbetsförhållandena

vid anstalten, enligt vad handlingarna i ärendet utvisade,

medgåve att lärarpersonalen utan olägenhet kunde befrias från tjänstgöring

längre tid än som vore möjligt med nu föreskriven semester, ämbetsverket

icke i och för sig hade något att erinra mot att ökad ledighet bereddes densamma.

I fråga örn formen härför har ämbetsverket anfört följande.

Enligt statskontorets mening bör, i likhet med vad som gäller för läroanstalterna

för blinda och dövstumma ävensom för vårdanstalten för blinda

med komplicerat lyte, den föreslagna tjänstebefrielsen anses såsom ferie. Det

av skolöverstyrelsen förordade befriandet från viss tjänstgöringsskyldighet

synes nämligen innebära en ny form av ledighet, som hittills icke vunnit tilllämplighet

inom statsförvaltningen. Statskontoret kan icke heller biträda

skolöverstyrelsens förslag, att ledigheten under vissa förhållanden skall kunna

något utsträckas utöver 8 veckor, utan densamma synes böra maximeras

lill högst denna tid. Denna maximering skulle då även innebära, att ledigheten,

därest förhållandena så påkallade, skulle kunna nedsättas under 8

veckor; statskontoret har utgått från att ferie skulle medgivas endast under

förutsättning, att vikarie under ledigheten icke erfordrades.

I anslutning härtill har statskontoret framlagt förslag, att i stadgan för

statens anstalt för fallandesjuka skulle införas en föreskrift av innebörd, att

lärarpersonalen, i den mån så utan olägenhet kunde ske med hänsyn till

göromålens behöriga gång och utan att vikarie erfordrades, finge enligt direktionens

bestämmande under tid. då undervisning icke påginge, i stället

för semester åtnjuta ferier under högst 8 veckor årligen. I samband därmed

har ämbetsverket framhållit, att en stadgeändring efter dessa riktlinjer påkallade,

att på motsvarande sätt som skett i fråga örn läroanstalterna för

blinda och dövstumma samt vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte,

i 52 § 10 mom. civila avlöningsreglementet intoges en bestämmelse, att lärare

årligen i stället för semester finge åtnjuta ferie i enlighet med vad i anstaltens

stadga funnes föreskrivet.

Med hänsyn till de vid statens anstalt för fallandesjuka rådande förhållandena

har jag icke något alt erinra emot att bestämmelser meddelas av

sådant innehåll, som statskontoret förordat. Förslag torde sålunda böra av
-

Departeuiåidti - chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

låtas till riksdagen om införande i 52 § 10 mom. civila avlöningsreglementet

av en bestämmelse, att lärare vid nämnda anstalt årligen i stället för semester

må åtnjuta ferier i enlighet med vad i anstaltens stadga föreskrives.

4. Upphävande av viss föreskrift angående löneklassplacering

av länsveterinärer.

I 56 § 7 mom. 2 punkten civila avlöningsreglementet stadgas, att länsveterinär,

som omedelbart före tillträdet till befattningen innehaft distriktsveterinärtjänst

och i denna tjänst åtnjutit lön enligt högsta löneklassen, vid tillträdet

av länsveterinärbefattningen omedelbart skall placeras i 23 löneklassen.

Den för distriktsveterinärer i 64 § 1 mom. avlöningsreglementet fastställda

löneplanen F upptager för de sju lönegrupper, till vilka distriktsveterinärtjänster

äro hänförda, i högsta löneklassen belopp växlande mellan 5 256

och 7 632 kronor. Länsveterinärtjänsterna voro vid civila avlöningsreglementets

tillkomst hänförda till lönegraden A 22, vilken lönegrad i de lägsta och

näst lägsta löneklasserna, 22 och 23 löneklasserna, upptager lönebelopp av

6 300 respektive 6 750 kronor på A-ort och 8 100 respektive 8 550 kronor på

I-ort. Stadgandet i 56 § 7 mom. 2 punkten civila avlöningsreglementet har,

såsom av förarbetena till detsamma framgår (prop. nr 279/1939 L, s. 19;

r. skr. nr 406), meddelats av rekryteringshänsyn och närmast med tanke på

sådana befordringsfall, då en distriktsveterinär med placering i slutlöneklassen

och tillhörande någon av de högre lönegrupperna övergår till länsveterinärtjänst

och därvid på grund av sin nya stationeringsort kommer att

uppbära lön inom någon av de lägre dyrortsgrupperna.

Emellertid ha länsveterinärtjänsterna från och med budgetåret 1942/43

uppflyttats till lönegraden A 24. På grund härav tillämpas numera 24 löneklassen

såsom begynnelselöneklass för länsveterinärtjänster. Med beaktande

härav torde för riksdagen böra framläggas förslag örn upphävande av stadgandet

i 56 § 7 mom. 2 punkten civila avlöningsreglementet. Upphävandet

föranleder omnumrering av de följande punkterna i samma moment.

5. Överdirektörs vid postverket återgång till förut innehavd

befattning.

Enligt stadgandet i 58 § 1 mom. 3 punkten civila avlöningsreglementet

äger Kungl. Maj:t befogenhet medgiva, att tjänsteman, vilken förordnats såsom

postsparbankschef men vilkens förordnande upphört utan att efterföljas

av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad

han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande lämnats, skall

för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som örn

han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning

inom nämnda lönegrad.

Vidare föreskrives i samma punkt att, därest så erfordras för beredande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

15

åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie befattning, Kungl. Majit äger besluta

därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster.

I en till riksdagen den 11 februari 1944 avlåten proposition, nr 96, har

Kungl. Majit bland annat föreslagit, att en befattning såsom överdirektör i

lönegraden C 10 inrättas vid postverket från och med den 1 juli 1944.

Med hänsyn till den karaktär, ifrågavarande befattning vid bifall till

Kungl. Majits förslag skulle komma att erhålla, bör under angivna förutsättning

den Kungl. Majit i 58 § 1 mom. 3 punkten civila avlöningsreglementet

lämnade befogenheten utvidgas till att omfatta jämväl tjänsteman,

som förordnats såsom överdirektör.

6. Vissa jämkningar i gällande särskilda avloningsbestämmelser

för tjänstemän vid konjunkturinstitutet.

Gällande personalförteckning för konjunkturinstitutet upptager följande

tjänstemän, nämligen en sakkunnig, tillika ledare för institutets undersökningar,

och två andra sakkunniga. Avlöningsförhållandena vid dessa befattningar,

vilka tillsättas medelst förordnande för begränsad anställningstid, regleras

genom särskilda bestämmelser i 61 § civila avlöningsreglementet.

I en till innevarande års riksdag avlåten proposition, nr 109, angående

anslag till konjunkturinstitutet för budgetåret 1944/45 har föreslagits, att tjänstebenämningen

för den befattningshavare, som närmast under nämnden för

konjunkturinstitutet svarar för institutets verksamhet och på vilken ansvaret

för utredningsarbetets bedrivande vilar, från och med den 1 juli 1944 skall

ändras till professor och ledare för institutets undersökningar. Förslag torde

nu böra föreläggas riksdagen örn de ändringar, som i anledning härav påkallas

i 61 § civila avlöningsreglementet.

7. Förening av reservpension med lön för militär eller civilmilitär

beställning på aktiv stat eller reservstat, m. m.

Enligt föreskrifter i civila och militära avlöningsreglementena beror på

Kungl. Majits prövning, örn och i vad mån avdrag å tjänstemans lön skall

ske av den anledningen, att han åtnjuter tjänstepension av statsmedel. Enligt

föreskrift i allmänna tjänstepensionsreglementet äger Kungl. Majit en motsvarande

befogenhet att reducera tjänstepension eller tjänstelivränta, som

sammanträffar med annan dylik förmån. Liknande bestämmelser finnas i

andra nyare avlönings- och pensionsförfattningar. Att bestämmelser av ifrågavarande

innehåll meddelats, sammanhänger med att avlönings- och pensionsförmånerna

bestämts med utgångspunkt från de normala fall, där en

tjänsteman samtidigt kommer i åtnjutande av allenast en lön eller en pension.

Vad angår de fall, där en tjänsteman innehaft befattning med låg pensionsålder

och därigenom blivit i tillfälle att efter pensionering innehava en ny

befattning, som han icke ägt innehava samtidigt med den förra, har den

Kungl. Majit tillkommande prövningsbefogenhcten förutsatts i princip skola

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

utövas på sådant sätt, att de sammanlagda förmånerna bliva i stort sett desamma

som örn anställningarna innehafts utan mellankommande pensionering

(prop. nr 339/1941; r. skr. nr 528).

Gemensamt för omförmälda bestämmelser är, att de icke ha avseende å

fall, där med lön, tjänstepension eller tjänstelivränta sammanträffar årlig

pension eller däremot svarande engångsbelopp på grund av anställning i

krigsmaktens reserver. Bestämmelse saknas också om befogenhet för Kungl.

Majit att reducera lön för beställning tillhörande krigsmaktens reservstater,

vilken sammanträffar med reservpensionsförmån. Vid bedömande av spörsmålet,

i vad mån åtnjutandet av oreducerade förmåner i dessa fall är förenligt

med den av statsmakterna intagna principiella ståndpunkten i fråga

om reglering av sammanträffande förmåner, bör beaktas, att anställning i

reserven får förenas med civil befattning men ej kan innehavas samtidigt

med militär eller civilmilitär beställning på aktiv stat eller reservstat. Med

nämnda ståndpunkt skulle därför icke stå i god överensstämmelse att den,

som övergår från militär eller civilmilitär beställning på aktiv stat eller reservstat

till anställning i reserven eller omvänt, finge uppbära oreducerade

förmåner för båda anställningarna. Ehuru nyss anförda bestämmelser om

reglering av sammanträffande förmåner icke äro tillämpliga i nu avsedda

fall, har i viss utsträckning förhindrats, alt dubbla förmåner få åtnjutas i

dessa fall. Anordningarna härför ha emellertid icke verkat på fullt tillfredsställande

sätt, och fråga har därför uppkommit om att borttaga dem och i

stället utvidga Kungl. Maj :ts befogenhet att reglera sammanträffande förmåner

till att omfatta fall, då löne- eller pensionsförmån för militär eller civilmilitär

beställning på aktiv stat eller reservstat sammanträffar med reservpensionsförmån.

Vad först angår övergång från anställning i reserven till beställning på

aktiv stat eller reservstat, innehöllo de intill den 1 januari 1944 gällande reservbefälsförordningarna

bestämmelser, genom vilka sammanträffande mellan

reservpension samt löne- eller pensionsförmån för beställningen på aktiv

stat eller reservstat förhindrades. Sålunda ägde exempelvis enligt 1927 års reservbefälsförordning

för armén den, som ej längre tillhörde reserven, icke

rätt till reservpension eller däremot svarande förmån. Föreskriften härom

medförde emellertid icke hinder att under anställningstiden i reserven erhålla

engångsbelopp motsvarande reservpensionens kapitaliserade värde och

sedermera efter övergång till beställning på aktiv stat åtnjuta oreducerad lön

och tjänstepension. Vid utformningen av de nya reservbefälskungörelser, som

trätt i kraft den 1 januari 1944, har bland annat av denna anledning förutsatts

en sådan omläggning, att reservpension må åtnjutas utan hinder av

övergång till beställning på aktiv stat men att löne- och pensionsförmånerna

för sådan beställning eller sedermera erhållen beställning på reservstat i stället

skola minskas. I enlighet härmed skall rätten till reservpensionsförmån enligt

de nya kungörelserna icke beröras av att vederbörande övergår till aktiv

stat eller reservstat.

Vad härefter angår det motsatta, vida vanligare fallet, att beställnings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr ‘.lid.

17

lia vare på aktiv stat eller reservstat avgår från sin beställning, utan att förutsättningarna

för pensionsrätt föreligga, samt tillträder anställning i reserven,

har genom föreskrift i allmänna tjänstepensionsreglementet möjligheten

att för den frånträdda beställningen erhålla tjänstelivränta gjorts beroende

av alt vederbörande icke erhållit reservpension. När rätt till reservpensionslörmån

inträder, har anställningshavaren därför att välja mellan denna förmån

och möjligheten att framdeles erhålla tjänstelivränta. För sådana fall,

där livräntan äger större kapitalvärde än reservpensionen, måste det emellertid

betraktas såsom en olägenhet, att reservpensionsförmån, när denna är

intjänt, icke kan erhållas jämsides med rätt att i sinom tid erhålla en i motsvarande

mån reducerad livränta. Detta skulle kunna ske, därest tjänstepensionsreglementets

nuvarande bestämmelse i ämnet ersattes med en föreskrift

örn befogenhet för Kungl. Majit att förordna örn minskning av livräntan

med hänsyn till att vederbörande kommit i åtnjutande av reservpensionsförmån.

Av nu anförda skäl torde Kungl. Majit böra äga befogenhet att reglera

löne- och pensionsförmånerna för militära och civilmilitära beställningar på

aktiv stat eller reservstat jämväl då de sammanträffa med reservpensionsförmån.

Befogenheten torde böra utövas i överensstämmelse med den av statsmakterna

intagna ståndpunkten till frågan om reglering av sammanträffande

förmåner, som utgå på grund av anställningar, vilka icke fått förenas. Förmånerna

för beställning på aktiv stat eller reservstat — lön samt tjänstepension

eller tjänstelivränta — böra i princip minskas med reservpensionen.

Då den tid, varunder löne- och pensionsförmåner utgå för beställningen,

icke sammanfaller med den tid, varunder reservpensionen utgår, exempelvis

där reservpension uttagits i form av kapitalbelopp, böra reservpensionsförmånerna

för ifrågavarande ändamål omräknas till en mot deras kapitalvärde

svarande livränta, beräknad att utgå under förstnämnda tid; omräkning bör

emellertid icke ske av rörligt tillägg på årlig reservpensions grundbelopp.

För en reglering av sammanträffande förmåner enligt nu angivna huvudgrunder

erfordras ändring av 2 § 2 mom. militära avlöningsreglementet samt

meddelande av särskilda föreskrifter i anslutning till gällande avlöningsbeslämmelser

för personal tillhörande krigsmaktens reservstater. Förslag torde

böra avlåtas till riksdagen örn ändring i nämnda författningsrum samt om

bemyndigande för Kungl. Majit att meddela bestämmelser i ämnet beträffande

reservstatspersonal. De nya bestämmelserna böra tillämpas från och med

den 1 juli 1944. Lön för beställning på aktiv stat eller reservstat, vilken tillIrätts

före nämnda dag, bör dock icke minskas med hänsyn till reservpensionsförmån,

vare sig denna tillträtts före eller efter samma dag.

En reglering efter angivna grunder förutsätter jämväl vissa jämkningar i

gällande pensionsbestämmelser. Frågan härom kommer alt anmälas i annat

sammanhang.

I detta sammanhang må framhållas, att bestämmelser för närvarande saknas

i fråga om reglering av lön för beställning på reservstat, vilken sammanIräffar

med pension för beställning på aktiv stat. Sådana beställningar

Bihang tili riksdagens protokoll J9M. 1 sami. Nr 2.16. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

kunna självfallet icke innehavas samtidigt, och även övergång till beställning

på reservstat från beställning på aktiv stat, i vilken förutsättningar för pension

redan föreligga, torde höra till undantagen. Då emellertid möjligheten

av sådan övergång icke kan helt uteslutas, synes det lämpligt, att Kungl.

Majit inhämtar riksdagens bemyndigande att reducera reservstatslön, då den

sammanträffar med pension för beställning på aktiv stat. Jämväl detta bemyndigande

bör erhålla giltighet från och med den 1 juli 1944. Lön för

beställning på reservstat, som tillträtts före nämnda dag, bör dock icke

minskas med hänsyn till pension för beställning på aktiv stat, såframt icke

förbehåll om minskning gjorts i samband med utnämningen till reservstatsbeställningen.

8. Löneklassplacering vid befordran till lägsta underofficersbeställning

eller beställning såsom överfurir eller högbåtsman.

Enligt 12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet, sådant nämnda författningsrum

numera lyder enligt kungörelse den 21 juni 1940, nr 657, skall

för den, som från beställning tillhörande löneplanen Ma i manskapsavlöningsreglementet

befordras till underofficersbeställning tillhörande lönegraden

UO 1, där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en löneklassplacering

enligt eljest tillämpliga bestämmelser, vid bestämmande av

begynnelselön och av tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som örn

underofficersbeställningen tillträtts vid följande tidpunkt, nämligen i fråga

örn sergeant vid armén 6 år efter avläggandet av furirsexamen, i fråga örn

musiksergeant vid armén 9 år efter det beställningshavaren vunnit fast anställning

vid krigsmakten, dock ej tidigare än vid uppnådda 27 års ålder,

samt i fråga örn sergeant vid flygvapnet 5 år efter avläggandet av furirsexamen.

Ifrågavarande bestämmelser skola emellertid tillämpas allenast örn

beställningshavaren omedelbart före tillträdandet av underofficersbeställningen

varit i en följd fast anställd vid krigsmakten under den angivna

tidrymden; avbrott under sammanlagt högst 3 månader äro dock tillåtna,

och därjämte äger Kungl. Majit dispensmöjlighet vid längre avbrott.

7 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet innehåller liknande bestämmelser

med avseende å löneklassplacering av den, som tillträder beställning

tillhörande löneplan Mb, d. v. s. beställning såsom flaggkorpral, överfurir

eller högbåtsman. Här må vid bestämmandet av begynnelselön och tidpunkt

för löneklassuppflyttning så anses, som örn beställningen tillträtts

vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, då beställningshavaren

kan räkna 7 års fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet, eller,

där kompetens för befordran till beställning tillhörande lönegraden Mb 2

vunnits först efter nämnda tidpunkt, vid tiden för kompetensens vinnande.

I fråga om krav på att fast anställning skall ha innehafts i en följd under

den ifrågakommande tiden gälla bestämmelser motsvarande de i 12 § 2

mom. militära avlöningsreglementet innefattade.

Av 1936 års lönekommittés betänkanden med förslag till militärt avlö
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21G.

19

ningsreglemente och manskapsavlöningsreglemente (SOU 1938: 55, s. 152

ff., och SOU 1939: 38, s. 125) framgår, att syftet med nämnda bestämmelser

varit att utjämna verkningarna av rådande starka skiljaktigheter i befordringstur

vid olika truppförband. Lönetursbestämmelserna i 12 § 2 mom.

militära avlöningsreglementet utformades i likhet med vissa tidigare gällande

föreskrifter med utgångspunkt från att underofficersbefordran under

normala förhållanden vunnes efter en sammanlagd anställningstid vid krigsmakten

av omkring 9 år. Lönekommittén utgick från att furirsexamen regelmässigt

avlades vid armén vid slutet av tredje anställningsåret och vid

flygvapnet under fjärde anställningsåret, varför sergeanter vid armén och

flygvapnet i likhet med musiksergeanter vid armén i regel skulle bliva löneklassplacerade

som örn de tillträtt underofficersbeställning 9 år efter vunnen

anställning vid krigsmakten. Vad angår lönetursbestämmelserna i 7 §

3 mom. manskapsavlöningsreglementet, äro dessa utformade med utgångspunkt

från att befordran till flaggkorpral (lönegraden Mb 2) normalt vinnes

efter 7 års fast anställning. Av praktiska skäl har avvikande bestämmelse

ej meddelats för beställning såsom högbåtsman (lönegraden Mb 1),

vartill kompetens vinnes efter 6 års fast anställning. Sedermera ha vid flygvapnet

inrättats beställningar såsom överfurir (lönegraden Mb 1), till vilka

kompetens likaledes under normala förhållanden vinnes efter 6 års fast anställning.

Nämnas må, att 12 § militära avlöningsreglementet i sin ursprungliga

lydelse jämväl innehöll vissa liknande bestämmelser om löneklassplacering

vid befordran till lägsta underofficersbeställning vid marinen. Beträffande

befordran till musikunderofficer av 2. graden vid kustartilleriet fanns således

en bestämmelse av samma innebörd som i fråga örn musiksergeant

vid armén, och beträffande befordran till annan underofficersbeställning

av 2. graden vid marinen — vartill endast flaggkorpraler beräknades ifrågakomma

— skulle i fråga om löneldassplaceringen så anses, som örn underofficersbeställningen

tillträtts två år efter det beställningshavaren kunnat

räkna kompetens för befordran till flaggkorpral. Sistnämnda bestämmelse

motsvarade till sitt sakliga innehåll de vid befordran till sergeant vid

armén eller flygvapnet meddelade bestämmelserna, då nämligen underofficersutbildningen

vid armén och flygvapnet i allmänhet avslutades under

sjunde anställningsåret. I samband med manskapsavlöningsreglementets

tillkomst upphävdes genom kungörelsen den 21 juni 1940, nr 657, ifrågavarande

bestämmelser örn löneklassplacering i lägsta underofficersbeställning

vid marinen, och i stället infördes föreskrift örn sneddningsförfarande

vid befordran till underofficersbeställning, tillhörande lönegraden UO 1,

från beställning tillhörande den i manskapsavlöningsreglementet omförmälda

löneplanen Mb, d. v. s. bland annat från flaggkorpralsbeställning. Även

befordran till musikunderofficer av 2. graden vid kustartilleriet beräknades

nämligen dåmera uteslutande ske från flaggkorpralsbeställning.

I en den 1 februari 1944 dagtecknad, inom försvarets civilförvaltning upprättad

promemoria har framhållits, att genom 1942 års försvarsbeslut (prop.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 216.

nr 210/1942; r.skr. nr 374) sådana organisatoriska förändringar inträtt eller

väntades inträda, att bestämmelserna i 12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet

i den nuvarande lydelsen icke i allt tillgodosåge sitt syfte. Sålunda

innebure försvarsbeslutet, att flaggkorpralsgraden slopades, i följd varav även

vid marinen befordran numera skedde från furir direkt till underofficer. Vidare

hade enligt försvarsbeslutet inrättats musikkårer vid vissa flygflottiljer

och beställningar uppförts för musikunderofficerare vid flygvapnet, vilka

liksom musikunderofficerarna vid armén icke behövde avlägga furirsexamen.

Slutligen hade underbefälsutbildningen förutsatts skola omläggas, varav bland

annat skulle följa, att furirsexamen vid flygvapnet skulle avläggas under

tredje i stället för under fjärde anställningsåret.

Beträffande de åtgärder, som i anledning härav påkallades, har i promemorian

anförts, att det måhända läge närmast till hands att beträffande underofficer

av 2. graden vid marinen samt musiksergeant vid flygvapnet införa

samma regler som nu gällde för musiksergeant vid armén samt att jämka

den beträffande sergeant vid flygvapnet gällande regeln till överensstämmelse

med den, som gällde för sergeant vid armén. Emellertid förekomme

fall, då övergång skedde från manskapsanställning vid en försvarsgren till underofficersbeställning

vid annan försvarsgren. Detta vore framför allt ganska

vanligt inom musiken. Med hänsyn därtill syntes det kunna ifrågasättas, örn

icke den lämpligaste utvägen vore, att för all befordran från löneplan Ma

till lönegrad UO 1 införa samma regel, som nu gällde i fråga om befordran

till musiksergeant vid armén, nämligen att vederbörande skulle, då sådant

vore förmånligare än en löneklassplacering enligt eljest tillämpliga bestämmelser,

anses ha tillträtt underofficersbeställningen 9 år efter det han vunnit

fast anställning vid krigsmakten, dock ej tidigare än vid uppnådda 27 års

ålder. Därigenom skulle jämväl vinnas en utjämning av skiljaktigheterna i

befordringstur icke blott vid olika truppförband utan även inom olika försvarsgrenar.

Ifrågavarande spörsmål har jämväl berörts i ett av försvarsväsendets lönenämnd

den 1 december 1943 avgivet utlåtande över ansökningar om placering

i löneklass av vissa beställningshavare, vilka intill utgången av mars

månad 1943 innehaft fast anställning såsom manskap vid armén men utnämnts

till musiksergeanter vid flygvapnet från och med den 1 april samma

år. I utlåtandet har lönenämnden erinrat örn att gällande bestämmelser

örn löneklassplacering av musikunderofficerare endast avse beställningar vid

armén. Då emellertid anledning icke syntes föreligga att i ifrågavarande avseende

göra skillnad mellan musiksergeanter vid armén och musiksergeanter

vid flygvapnet, förordade lönenämnden, att frågan örn utsträckt tillämpning

av gällande bestämmelser upptoges till övervägande. Samtidigt borde övriga

bestämmelser i 12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet överarbetas under

hänsynstagande till att — i motsats till vad som förutsatts vid deras tillkomst

— övergång från armén till flygvapnet torde komma att äga rum i

viss utsträckning åtminstone så länge kaderökningama vid flygvapnet påginge.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

21

Den ståndpunkt, som kommit till uttryck i omförmälda promemoria, har

försvarets civilförvaltning jämväl hävdat i ett den 21 januari 1944 avgivet

utlåtande i ärende rörande löneklassplacering av vissa musikunderofficerare

vid marinen. I nämnda sammanhang har ämbetsverket anfört, att de ändrade

bestämmelserna borde erhålla retroaktiv tillämpning, i vad de avsåge

dels underofficerare av 2. graden, som befordrats till underofficersbeställning

direkt från manskapsbeställning tillhörande löneplan Ma, dels ock musiksergeanter

vid flygvapnet. Försvar sväsendets lönenämnd har i ett den 24

februari 1944 avgivet utlåtande i samma ärende anslutit sig till vad försvarets

civilförvaltning sålunda anfört och föreslagit.

I en den 25 februari 1944 dagtecknad proposition, nr 143, angående inrättande

av beställningar för långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet

m. m. har föreslagits inrättande vid nämnda försvarsgrenar av ett antal

beställningar såsom överfurir i lönegraden Mb 1 manskapsavlöningsreglementet.

Propositionen bygger i huvudsak på ett den 3 februari 1944 avgivet

betänkande (SOU 1944: 2) av 1942 års underbefälsutredning. I fråga

om tidpunkt för vinnande av kompetens till beställning såsom långtjänstunderbefäl

— överfurir eller högbåtsman — har i betänkandet (s. 26) anförts

följande.

I praktiken torde det för befordran till högbåtsman uppställda tjänståldersvillkoret

— 6 års tjänstetid vid sjömanskåren — lia icke oväsentligen

överskridits, medan det vid flygvapnet under pågående uppsättningsperiod

visat sig nödvändigt att tillfälligt sänka tjänståldersvillkoret för befordran till

överfurir från 6 till 5 år. Utredningen har övervägt, huruvida icke krav på

en något högre tjänstålder — 6V2 eller 7 år — borde uppställas vid armén

och kustartilleriet. Anledningen härtill skulle vara, att underbefäl utan underofficerskompetens

icke borde lia möjlighet att vinna befordran till långtjänstunderbefälsbestänning

förrän deras jämnåriga kamrater, som genomgå

underofficersskola, vinna befordran till underofficer. I praktiken torde emellertid

— i vart fall efter uppsättningsperiodens utgång — befordran till långtjänstunderbefäl

icke komma att äga runi förrän efter 8—10 Ijänstår. Med

hänsyn härtill ävensom till att de, som genomgått underofficersskola, kompenseras

genom möjligheten till fortsatt befordran, anser sig utredningen böra

föreslå, att jämväl vid armén och kustartilleriet uppställes krav på allenast

6 års tjänstgöring för befordran till långtjänstunderbefälsbeställning. Härigenom

uppnås även att likhet i detta avseende blir rådande mellan de olika

försvarsgrenarna.

Ifrågavarande spörsmål har icke närmare berörts i nyssnämnda proposition.

Chefen för försvarsdepartementet har emellertid anfort, att överfurirsbeställningarna

i enlighet med underbefälsutredningens förslag borde rekryteras

bland det fast anställda manskapet med furirskompetens och tillsättas

medelst konstitutorial, varvid borde krävas viss tjänstålder.

Såsom av det föregående framgår, lia i syfte att utjämna verkningarna i Depariemen

lönehänseende av föreliggande skiljaktigheter i befordringstur vid olika trupp- '':}''fFnförband

meddelats bestämmelser, enligt vilka löneklassplacering i lägsta underofficersbeställning

eller i långtjänstunderbefälsställning skall ske på sådant

sätt, som örn beställningen tillträtts senast vid viss angiven tidpunkt.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

I fråga om valet av denna tidpunkt föreligger den sakliga olikheten mellan

bestämmelserna, att då fråga är örn underofficersbeställning valts den tidpunkt

efter vinnande av kompetens för beställningen, vid vilken befordran

normalt kan påräknas, men att beträffande långtjänstunderbefälsbeställning

valts den tidpunkt, då kompetens vinnes för beställning såsom flaggkorpral.

Förstnämnda utgångspunkt är den, som närmast motsvarar syftet med bestämmelserna.

Att den icke kommit till användning i fråga om underbefälsbeställningarna,

torde lia berott på att dess tillämpning beträffande flaggkorpraler

skulle vid senare befordran till underofficer av 2. graden ha kunnat

medföra alltför oförmånlig lönetursrätt i sistnämnda beställning i jämförelse

nied den som vid armén och flygvapnet kunde påräknas vid direkt

övergång från furirs- till underofficersbeställning. Då flaggkorpralsgraden

numera i princip borttagits och beställningarna såsom överfurir och högbåtsman

äro avsedda som sluttjänster, tala i och för sig skäl för att nu

giva bestämmelserna i fråga örn löneklassplacering i beställning såsom långtjänstunderbefäl

sådant innehåll, att avseende fästes vid den tidpunkt, då

befordran till sådan beställning normalt plägar förekomma. Med utgångspunkt

från de av 1942 års underbefälsutredning lämnade uppgifterna borde

tidpunkten förläggas senare än till det tillfälle, då fast anställning innehafts

7 år, i vart fall därest underbefälsutredningens förslag i fråga örn långtjänstunderbefäl

vid armén och kustartilleriet genomföres. En sådan omläggning

skulle också i avseende å lönetursrätten medföra större rättvisa mellan

underbefäl med underofficerskompetens och underbefäl utan sådan kompetens.

Emellertid kan den tidpunkt, vid vilken befordran till långtjänstunderbefäl

normalt kommer att kunna påräknas, icke närmare beräknas under

förhandenvarande förhållanden. Intill dess 1942 års försvarsordning blivit

fullständigt genomförd, torde sådan befordran kunna erhållas jämförelsevis

tidigt. Jag har därför efter samråd med chefen för försvarsdepartementet funnit

mig icke för närvarande böra föreslå någon ändring i angivna riktning.

I 12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet äro vissa jämkningar och

kompletteringar erforderliga med anledning av försvarsbeslutet. I den inom

försvarets civilförvaltning upprättade promemorian bär ifrågasatts, huruvida

icke bestämmelserna numera borde direkt utformas på sådant sätt, att löneklassplaceringen

sker såsom om underofficersbeställningen tillträtts efter 9

års fast anställning vid krigsmakten, dock tidigast vid uppnådda 27 års ålder.

En sådan lösning skulle äga fördelen att i viss mån utjämna verkningarna

i lönehänseende av skiljaktigheterna i befordringstur icke blott vid olika

truppförband utan även inom olika försvarsgrenar. För egen del har jag efter

samråd med chefen för försvarsdepartementet funnit mig böra tillstyrka vad

sålunda föreslagits. I omförmälda tid av 9 år bör emellertid få inräknas jämväl

sådan tid, som vederbörande enligt beslut, meddelat med stöd av 7 §

1 mom. manskapsavlöningsreglementet, ägt för löneklassplacering i beställning

tillhörande löneplan Ma tillgodoräkna sig på samma sätt som om han

därunder innehaft fast anställning. Ett medgivande av detta innehåll skulle

få betydelse för den, som fullgjort värnpliktstjänstgöring före tillträdandet

av fast anställning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj:ts proposition nr 216.

23

Vad angår bestämmelserna i 7 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet,

innebära desamma, på sätt förut angivits, att beställning tillhörande löneplanen

Mb anses tillträdd vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det,

då beställningshavaren kan räkna 7 års fast anställning såsom manskap vid

försvarsväsendet, eller, där kompetens för befordran till beställning tillhörande

lönegraden Mb 2 vunnits först efter nämnda tidpunkt, vid tiden för

kompetensens vinnande. Häri synes till en början böra vidtagas den modifikationen,

att beställningen i förekommande fall anses tillträdd vid sjuårsperiodens

slut i stället för vid ingången av det påföljande kalenderkvartalet.

Denna ändring är i huvudsak endast av formell natur, ty sedan löneklassplaceringen

skett, får ändock uppflyttning till högre löneklass enligt 5 § 3

mom. manskapsavlöningsreglementet ske först vid ingången av kalenderkvartalet

näst efter det, varunder den för sådan uppflyttning stadgade tiden i den

lägre löneklassen tilländagått. Vidare torde den särskilda föreskriften i fråga

om beställning tillhörande lönegraden Mb 2 böra utgå såsom numera obehövlig,

och slutligen torde jämväl här böra få tagas i beräkning sådan tid, som

enligt beslut med stöd av 7 § 1 moni. må beräknas för löneklassplacering i

beställning tillhörande löneplanen Ma.

Nu förordade jämkningar i 12 § 2 inom. militära avlöningsreglementet

och 7 § 3 moni. manskapsavlöningsreglementet torde böra träda i kraft den

1 juli 1944. De böra sålunda tillämpas i fråga om löneklassplacering i beställning,

som tillträdes nämnda dag eller senare. Specialbestämmelser i löneklassplaceringshänseende

lia emellertid intill nämnda dag saknats för fall,

där —- såsom från och med den 1 juli 1942 varit möjligt — beställningshavare

tillhörande löneplanen Ma befordrats till beställning såsom underofficer av

2. graden vid marinen eller såsom musiksergeant vid flygvapnet. I anledning

härav torde böra föreskrivas, att där sådan beställning under tiden 1 juli

1942—30 juni 1944 tillträtts av den, som omedelbart dessförinnan innehaft

beställning tillhörande löneplan Ma, med avseende å löneklassplacering från

och med den 1 juli 1944 skall så anses, som om 12 § 2 mom. militära avlö

ningsreglementet varit i sin nya lydelse gällande redan vid tidpunkten för

underofficersbeställningens tillträdande.

9. Fråga om flygtillägg till vissa civilmilitära beställningshavare.

I 27 § militära avlöningsreglementet meddelas bestämmelser om särskilda

förmåner vid flygtjänstgöring. Enligt 1 mom. äga till vissa lönegrader hänförliga

beställningshavare, som kommenderats till flygtjänstgöring i angiven

befattning, uppbära flygtillägg med visst belopp för månad räknat, under

förutsättning att vederbörande fullgör flygtjänstgöring minst i den omfattning,

som bestämmes av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majlis bemyndigande,

av chefen för flygvapnet. Beställningshavare, som icke är berättigad till

flygtillägg eller lill i 2 och 3 mom. omförmält mekaniker- eller elevtillägg,

äger enligt 5 mom. uppbära flygtraktamente för dag, varunder lian på

grund av honom åliggande inspektionsskyldighet eller meddelat särskilt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

uppdrag deltager i flygning. De huvudskäl, som föranlett införandet av flygtillägg

och flygtraktamente, äro dels de med flygtjänsten förenade olyckstallsriskerna,

dels flygtjänstgöringens inverkan i fysiologiskt hänseende och

dels det med flygtjänsten förenade ansvaret.

Såvitt angår civilmilitära beställningshavare, kan flygtillägg utgå till beställningshavare

tillhörande någon av lönegraderna Ca 24, 26 och 27 (flygingenjör

av respektive 3., 2. och 1. graden), om han är kommenderad i befattning

som provflygare med 270 kronor och örn han är kommenderad i

befattning som kontrollflygare med 210 kronor. Med provflygning förstås

flygning för provning av ny flygplanstyp eller av flygplan, som nylevererats

eller genomgått större reparation. Med kontrollflygning avses flygning

för provning av flygplan, som undergått mindre omfattande reparation. Beträffande

den minsta omfattning, vari flygtjänstgöring skall fullgöras för

utfående av flygtillägg, gäller enligt av Kungl. Maj:t den 1 december 1939

utfärdade tillämpningsföreskrifter till 27 § militära avlöningsreglementet, att

vederbörande i regel skall deltaga i flygning minst 3 dagar i varje månad.

Flygtraktamentet utgör för civilmilitära beställningshavare i 1—13 lönegraderna

7 kronor och för sådana beställningshavare i högre lönegrader 9

kronor för dag.

I gällande personalförteckning för flygvapnet finnas upptagna civilmilitära

beställningar i lönegraden Ca 30 såsom flygdirektör av 1. graden och i lönegraden

Ca 28 såsom flygdirektör av 2. graden. Vidare finnas å flygförvaltningens

personalförteckning uppförda tjänster såsom flygöverdirektör i lönegraden

Cb 3, chef för materielavdelningens flygplanbyrå i lönegrad Oa 6, Oa 5

eller Ca 30, för samma avdelnings motorbyrå i lönegrad Ca 30, för samma

avdelnings utrustningsbyrå i lönegrad Oa 5 eller Ca 28 och för avdelningens

normaliebyrå i lönegrad Ca 28 eller Eo 30. Av propositionen nr 180/1943

angående organisationen av försvarsväsendets centrala förvaltning framgår,

att flygöverdirektören — som kan förordnas såsom chef för materiel - avdelningen — närmast avsetts skola handlägga ärenden av teknisk art, bland

annat från motor- och normaliebyråerna, och att befattningen i regel komme

att rekryteras från flygvapnets ingenjörspersonal, att en av flygplanbyråns

huvuduppgifter bleve projekteringen av nya flygplan och att möjlighet ansetts

böra stå öppen att såsom chef för denna byrå placera en flygdirektör

av 1. graden, att såsom chef för motorbyrån avsetts en flygdirektör av 1.

graden, att såsom chef för utrustningsbyrån — till vilken höra en vapensektion,

en elektrisk sektion och en utrustningssektion — kan ifrågakomma en

flygdirektör av 2. graden och att normaliebyrån, på vilken det främst ankommer

att handha frågor rörande standardisering av flygvapnets materiel, avsetts

skola kunna ställas under chefskap av en flygdirektör av 2. graden.

Nämnas må vidare, att enligt 1942 års försvarsbeslut vid fullständig uppsättning

av flygvapnet i fredstid skola finnas 15 flygdirektörer och 105 flygingenjörer,

därav sammanlagt ett 40-tal — varibland 5 flygdirektörer —

skola vara flygande, samt att gällande personalförteckning för flygvapnet

upptager sammanlagt 10 flygdirektörs- och 62- flygingenjörsbeställningar.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

25

I skrivelse den 23 juli 1943 lia chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

hemställt att 27 § 1 mom. militära avlöningsreglementet måtte, räknat från

och med den 1 juli 1943, erhålla på sådant sätt ändrad lydelse, att jämväl

civilmilitär beställningshavare tillhörande någon av lönegraderna Ca 28, Ca 39

och Cb 3, vilken kommenderades till flygtjänstgöring i befattning såsom provflygare

eller kontrollflygare, ägde — under förutsättning att sådan tjänstgöring

fullgjordes minst i den omfattning, som bestämdes av Kungl. Majit

eller, efter Kungl. Majlis bemyndigande, av chefen för flygvapnet — uppbära

flygtillägg med 270 respektive 210 kronor för månad räknat. I skrivelsen

har anförts i huvudsak följande.

För teknikern är den flygande personalens uppgifter angående materielens

funktion i luften icke alltid tillfyllest. Han måste i vissa fall kunna bilda

sig ett på egna erfarenheter grundat omdöme härom. Flygövei-direktören bör

därför i den mån han är flygutbildad kunna beordras alt själv utföra provflygningar.

Cheferna för t. ex. de flygförvaltningens materielavdelning tillhörande

flygplans-, utrustnings- och normaliebyråerna, vilka kunna vara flygdirektörer

av 1. eller 2. graden, böra ävenledes såvida de äro flygutbildade

kunna beordras att själva prova materjelens funktion i luften. Chefen för

flygvapnet anser sig emellertid icke rätteligen kunna kommendera de till lönegraderna

Ca 28 och 30 hörande flygdirektörerna till flygtjänstgöring, enär

de icke erhålla den gottgörelse för de med tjänstgöringen förenade riskerna,

som flygtillägget innebär.

För sv ar sväsendets lönenämnd har i avgivet utlåtande i ärendet förklarat

sig för sin del hysa tvekan, huruvida tillräckliga skäl kunde anses föreligga

att utsträcka rätten lill flygtillägg till de i framställningen avsedda civilmilitära

beställningshavarna. I den mån flygvapnets ingenjörspersonal undergått

flygutbildning och således besutte kompetens för utförande av provoch

kontrollflygningar, syntes flygning i den omfattning, som utgjorde förutsättning

för åtnjutande av flygtillägg, merendels förekomma allenast bland

beställningshavare tillhörande någon av lönegraderna Ca 24, 26 och 27. Beställningshavare

i högre lönegrader syntes däremot på grund av sin ordinarie

tjänstgöring i regel icke kunna avses för flygtjänstgöring i vidare omfattning

än att ersättning för deltagande i flygning borde utgå i form av flygtraktamente.

Därest emellertid rätten till flygtillägg ansåges böra utsträckas

att gälla jämväl beställningshavare i högre lönegrader än Ca 27, föresloge

lönenämnden, att frågan löstes på det sätt, att flygtillägg fånge under i övrigt

gällande förutsättningar tillkomma dem, som placerades i befattning såsom

provflygare. Utförande av kontrollflygning borde således icke grunda rätt till

flygtillägg för de i framställningen avsedda beställningshavarna.

I en av souschefen i flygförvaltningen upprättad, den 6 november 1943

dagtecknad promemoria har bland annat framhållits, alt flygvapnet försl

något eller några år in på 1950-talet beräknades lia tillförts fulltalig flygande

flygingenjörspersonal.

Då, på sätt av det föregående framgår, 1942 års försvarsbeslut innebär,

att visst antal flygdirektörer skall fullgöra flygtjänstgöring, torde ändring

böra vidtagas i 27 g 1 inom. militära avlöningsreglementet för möjliggö
-

is'' par ternellf fich

ef tn.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

rande av att flygtillägg må utgå till sådan beställningshavare. Tillägget synes

böra utgå såväl vid kontrollflygning som vid provflygning. Efter samråd

med chefen för försvarsdepartementet vill jag även föreslå, att beställningen

såsom flygöverdirektör upptages bland de beställningar, vid vilka

flygtillägg kan utgå. Sedan härför erforderliga ändringar vidtagits i avlöningsreglementet,

skall det jämlikt bestämmelse i reglementet ankomma på

Kungl. Majit att taga ställning till frågan, i vilken minsta omfattning ifrågavarande

beställningshavare skola fullgöra flygtjänstgöring för åtnjutande av

flygtillägg.

Ändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1944 och således icke erhålla

generell retroaktiv giltighet. Emellertid torde bemyndigande böra utverkas

för Kungl. Majit att, där särskilda skäl föreligga, medgiva utbetalning

till här avsedd beställningshavare av flygtillägg för budgetåret 1943/44 eller

del därav.

10. Fråga örn lönetur för vissa häradsskrivare.

I kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 373) med ändrade bestämmelser angående

ålderstillägg för civila befattningshavare i statens tjänst äro meddelade

föreskrifter i fråga om tillgodoräkning av tjänstetid för erhållande av

ålderstillägg vid tillträde av sådan ordinarie befattning inom den civila statsförvaltningen,

vilken ännu icke undergått lönereglering enligt det inom civilförvaltningen

eljest numera gällande lönesystemet. Punkterna 1 och 2 av

föreskrifterna, som äro utfärdade efter riksdagens hörande (r. skr. nr 171/

1922), lyda sålunda:

1- Om den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till ordinarie

tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som i avseende å

tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med

eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet

av hans rätt till ålderstillägg vid denna tjänst tillgodoräknas honom den tid

utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik

anställning.

Vid sådant tillgodoräknande tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

2. Vid ordinarie tjänstemans befordran till tjänst inom högre lönegrad må,

i den män så prövas skäligt, för bestämmandet av hans rätt till ålderstillägg

vid den nya tjänsten kunna tillgodoräknas honom den tid utöver tre år,

under vilken han såsom ordinarie tjänsteman inom de närmaste nio åren

före befordringen på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning,

som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara

jämförbar med eller högre än den befattning, han vid befordringen tillträder.

Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande eller annan tjänstgöring av

kortare varaktighet än sex månader i ett sammanhang.

Jämlikt kungörelsen den 25 oktober 1940 (nr 900) angående handläggningen

av vissa avlöningsfrågor skall fråga om tillgodoräkning, som avses

med förenämnda bestämmelser, prövas av Kungl. Majit.

Under åren 1923—1942 ha ledigblivna häradsskrivarbefattningar i avvaktan

på en förestående omläggning av uppbördsorganisationen tillsatts allenast

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 210.

27

på förordnande. Vid ingången av år 1943 voro sålunda ett nittiotal av landets

119 häradsskrivarbefattningar tillsatta på förordnande. Med hänsyn till de

olägenheter, som voro förenade med vakanssättningen, och i betraktande av

det ovissa läge, vari de med häradsskrivarnas löneregleringsfråga sammanhängande

organisatoriska spörsmålen befunno sig, utfärdade Kungl. Majit

den 14 maj 1943 fullmakter för sammanlagt 63 tillförordnade häradsskrivare,

varvid endast de kommo i fråga, som under minst fem år innehaft förordnande.

Aven under tiden därefter har ett mindre antal erhållit fullmakt.

Ordinarie häradsskrivare är berättigad till två ålderstillägg om vartdera

500 kronor, som utgå efter 5 respektive 10 tjänstår. Till tillförordnad häradsskrivare

utgår icke ålderstillägg.

För de nu utnämnda häradsskrivare har fråga uppkommit örn tillgodoräknande

av tidigare tjänstgöring för erhållande av ålderstillägg. I främsta rummet

rör det sig om tillgodoräknande av de långvariga förordnanden å häradsskrivarbefattning,

som vederbörande bestritt före erhållandet av fullmakt å

dylik befattning. Det har härvid visat sig, att bestämmelserna i 1922 års kungörelse

verka i hög grad ojämnt i nu åsyftade fall. För den häradsskrivare,

som förut icke haft ordinarie statstjänst, må tillgodoräknas hela den förordnandetid,

som överskjuter tre år. För den häradsskrivare, som innehaft exempelvis

ordinarie landskontoristbefattning, må däremot icke tillgodoräknas mer

än sex år av den överskjutande tiden, och örn tidigare innehavd ordinarie

befattning var högre än häradsskrivartjönsten, må icke tillgodoräknas någon

del av häradsskrivarförordnandet.

Framställningar om ändring härutinnan lia gjorts dels av Sveriges häradsskrivareförening,

som anhållit örn tillgodoräknande av förordnande å häradsskrivartjänst

eller därmed likvärdig anställning utan ifrågavarande begränsningar,

dels ock av enskilda häradsskrivare.

I vederbörande myndigheters yttranden lia olika meningar framkommit.

Sålunda har statskontoret, under hänvisning dels till att tillgodoräkningsrätten

vore beroende på Kungl. Majits prövning och dels till häradsskrivarnas betydande

sportelinkomster, avstyrkt undantag från de allmänna bestämmelserna

i ämnet. En reservant i statskontoret har dock uttalat sig för dylikt undantag

Allmänna lönenämnden har förordat, att samtliga ifrågavarande häradsskrivare

medgives rätt att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna hela

den tid de på grund av Kungl. Majits förordnande uppehållit häradsskrivartjänst.

Enligt min uppfattning hör i första hand göras sådant undantag från 1922

års bestämmelser, att den, som före liäradsskrivarutnämningen varit innehavare

av ordinarie statstjänst, icke på denna grund kommer i sämre ställning

beträffande tillgodoräknandet av förordnandetiden. Huruvida jämväl

eli allmänt undantag från bestämmelsen örn tillgodoräknande av allenast

tid utöver tre år bör göras, synes mera tveksamt. Lämpligast vore, att sistnämnda

fråga kunde prövas från fall lill fall med beaktande av de olika anställningsförhållandena.

För att önskvärd likformighet i regleringen av tillgo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

doräkningsfrågan skall kunna vinnas erfordras riksdagens bemyndigande för

Kungl. Maj :t att vid bestämmandet av Iöneturen för ordinarie häradsskrivare

göra undantag från 1922 års bestämmelser. Jag förordar, att framställning

örn dylikt bemyndigande göres hos riksdagen. Bemyndigandet bör gälla såväl

de nu inträffade fallen som framtida liknande fall.

11. Fråga om ersättning åt ordinarie lärare vid folk- och småskoleväsendet

vid viss vikariatstjänstgöring under ferietid.

Enligt 21 § i det tidigare gällande avlöningsreglementet den 30 september

1937 (nr 868) för lärare vid folk- och småskolor skulle lärare, som från sin

befattning erhållit tjänstledighet för att uppehålla annan mot denna svarande

tjänst, av lön och kallortstillägg avstå ett belopp, motsvarande vad han

skulle ägt uppbära, om han under tiden för ledigheten såsom vikarie uppehållit

den egna befattningen. A den uppehållna befattningen utgick ersättning

för vikariatet. Stadgandet ansågs endast vara tillämpligt å tjänst inom

folkskoleväsendet.

Ifrågavarande spörsmål är numera reglerat på annat sätt i folkskolans avlöningsreglemente

den 30 juni 1942 (nr 619). Enligt 17 § reglementet skall

ordinarie folkskollärare eller småskollärare, som uppehåller förordnande å

annan folkskollärar- respektive småskollärartjänst, å ena sidan åtnjuta avlöning

såsom om den uppehållna tjänsten vore ordinarie och läraren ordinarie

innehavare av densamma men å andra sidan å sin egen tjänst avstå samtliga

löneförmåner. Omfattar förordnandet hel termin, skall avlöningen i enahanda

ordning utgå å den uppehållna tjänsten jämväl under ferietid, som

infaller samma kalenderhalvår som förordnandet. Med småskollärare likställas

lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare. Till motivering av

dessa bestämmelser anfördes i 1941 års lärarlönesakkunnigas betänkande

med förslag till folkskolans avlöningsreglemente (SOU 1942:9, s. 117) bland

annat, att anordningen med utbetalande av lön för samma tid från två

olika skoldistrikt medfört olägenheter och att de sakkunniga ansett en förenkling

böra genomföras. Den med avseende å förordnande, som omfattade

hel termin, meddelade föreskriften, att läraren även under viss ferietid skulle

äga uppbära avlöning å den uppehållna i stället för å den egna tjänsten sammanhängde

bland annat med att vikarien å lärarens egen tjänst i sådant

fall som regel skulle anställas som extra ordinarie för helt kalenderhalvår.

I en den 15 januari 1943 dagtecknad skrivelse har styrelsen för Sveriges

folkskollärarförbund anhållit, att ordinarie lärare vid folk- och småskolor,

sorn utan att åtnjuta tjänstledighet från den ordinarie tjänsten uppehölle förordnande

å annan motsvarande befattning, därvid måtte berättigas erhålla

dels oavkortad lön för den ordinarie tjänsten, dels ock skälig ersättning för

tjänstgöringen å den icke-ordinarie befattningen. I skrivelsen har anförts i huvudsak

följande.

Ordinarie lärare vid folk- och småskolor lia stundom under tid, då de åt
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

29

njutit ferier å sin ordinarie tjänst, uppehållit förordnande som vikarie å annan

tjänst vid folkskoleväsendet. Enligt de före folkskolans avlöningsreglemente

gällande bestämmelserna utgick i sådant fall oavkortad avlöning från

den ordinarie tjänsten jämte avlöning såsom vikarie enligt den löneklass, vari

läraren som icke-ordinarie lärare vöre placerad. De nuvarande bestämmelserna

innebära i motsats därtill, att ordinarie lärare, som under ferier uppehåller

annan motsvarande lärartjänst, får göra detta utan någon som helst ersättning.

Ehuru det väl kan anses vara riktigt, att ordinarie lärare icke under

ferier skall uppehålla annan lärarbefattning, måste det i nuvarande läge,

då på grund av de omfattande militärinkallelserna stor brist råder på kortlidsvikarier,

vara ett skolans intresse, att möjlighet beredes för ordinarie lärare

att under sina ferier mottaga vikariatsförordnande och jämväl erhålla

.skälig ersättning härför. Å andra sidan bör ordinarie lärare icke tagas i anspåk

för dylikt förordnande, där icke-ordinarie lärare finnes att tillgå för

vikariatets uppehållande.

I ärendet ha infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret och allmänna

lönenämnden.

Statskontoret har ansett att bifall till framställningen vore ägnat att ingiva

starka principiella betänkligheter. Att märka vore nämligen, att den förhållandevis

långa tid, varunder en lärare åtnjöte ledighet med bibehållna

avlöningsförmåner (ferietiden) föranletts av undervisningstekniska skäl och

att läraren principiellt sett syntes få anses pliktig att utan särskild ekonomisk

kompensation underkasta sig den avkortning av ferierna, som eventuellt

kunde finnas vara av behovet påkallad. Lärare vid universitet och

högskolor hade också i vissa fall måst vidkännas en ganska avsevärd minskning

av ferietiden utan att erhålla särskild gottgörelse härför. Såvitt, statskontoret

hade sig bekant, syntes det icke heller lia inträffat, att en statstjänsteman,

som på grund av en temporär ökning av arbetsbördan nödgats

avstå en del av sin semester, medgivits särskild ersättning i form av »dubbelavlöning»

under sålunda förlorad ferietid. Då ett tillmötesgående av den

nu föreliggande framställningen i realiteten skulle innebära, att folkskollärare

medgåves »dubbelavlöning» under här avsedda förordnanden, måste

statskontoret avstyrka bifall till framställningen.

Allmänna lönenämnden har inhämtat yttrande i ärendet av skolöverstyrelsen,

som förordat, att ordinarie folkskollärare, vilken under ferietid uppehölle

icke-ordinarie lärartjänst, erhölle oavkortad lön å sin ordinarie befattning

samt berättigades att å den uppehållna tjänsten erhålla ett arvode av 12

kronor för dag. Till motivering av nämnda förslag har överstyrelsen anfört

bland annat följande.

överstyrelsen vill vitsorda, att det med hänsyn till nuvarande brist på examinerade

vikarier stundom kan vara önskvärt att utnyttja ordinarie folkskollärare

som vikarier å andra tjänster under dem eljest tillkommande ferier.

Särskilt synas lärare å landsbygden, där ferierna i större utsträckning äro

förlagda till vinterhalvåret, kunna tjänstgöra som vikarier i städer och andra

samhällen, där julferierna som regel inskränka sig till tre veckor eller en

månad. Folkskolans avlöningsreglemente räknar emellertid icke med en dylik

anordning. Genom den utformning, som 17 g reglementet erhållit, förhindras

att lärare erhåller ekonomisk ersättning för dylik extra tjänstgöring.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

Enda möjligheten till sådan ersättning är att Kungl. Majit med stöd av 15 §

avlöning sreglementet kan besluta om viss gottgörelse i det särskilda fallet.

Goda skäl kunna dock anföras för att i nuvarande läge mera allmängiltiga

föreskrifter utfärdas för bär avsedd tjänstgöring. Därest det icke anses lämpligt,

att en ordinarie lärare vid vikariat under ferietid erhåller full lön å två

tjänster, torde böra övervägas utvägen att han å sin ordinarie tjänst erhåller

full lön samt å den uppehållna tjänsten ett skäligt utmätt arvode. Det synes ligga

nära till hands att utmäta detta arvode efter samma grunder, som gälla för

pensionerade lärare, då de tjänstgöra som vikarier i folkskola. En dylik lärare

bibehåller sin fulla pension samt uppbär dagarvode för vikarietjänstgöringen

med 12 kronor för dag. Överstyrelsen förordar, att arvodet även i detta

fall fastställes till nämnda belopp.

Lönenämnden har för sin del anfört följande.

I och för sig synes det lönenämnden icke önskvärt, alt ordinarie folk- och

småskollärare utnyttja sin ferietid till bestridande av vikariat i skolor, där

lästiden pågår. Det bör ej heller förbises, att det för beredande av arbetsmöjligheter

åt obefordrade eller arbetslösa lärare och lärarinnor är av stor

vikt att tillräcklig tillgång till vikariat finnes. Allmänt sett hyser lönenämnden

sålunda betänkligheter mot åtgärder i det med den föreliggande framställningen

avsedda syftet. Emellertid torde förhållandena för närvarande,

med hänsyn till rådande militärinkallelser, göra särskilda åtgärder motiverade.

Lönenämnden vill därför icke motsätta sig, att skolöverstyrelsen erhåller

bemyndigande att, efter prövning i varje särskilt fall, för ordinarie

lärare, som under ferier å egen tjänst vikarierar å annan befattning, bestämma

storleken av det löneavdrag, som läraren under förordnandet skall vidkännas

å sin egen tjänst. Ett dylikt medgivande bör enligt lönenämndens mening

avse såväl folkskollärare som småskollärare. Såsom villkor för bemyndigandet

synes Kungl. Majit böra föreskriva, att åtgärden skall ha befunnits

erforderlig för undervisningens behöriga upprätthållande samt att lämplig

icke-ordinarie folk- eller småskollärare ej funnits att tillgå. Då nämnda undantagsbestämmelser

motiverats främst med hänsyn till rådande militärinkallelser,

synes lämpligt att ett eventuellt bemyndigande till skolöverstyrelsen begränsas

att avse viss tid.

Med avseende å frågan örn den ersättning, som vederbörande ordinarie lärare

skall äga åtnjuta för själva vikariatet, har skolöverstyrelsen i ärendet

förordat, att ersättningen skulle utgå efter samma grunder, som gälla för

pensionerade lärare vid vikariat i folkskola. Lönenämnden har icke funnit

anledning till erinran mot detta förslag men förutsätter, i anslutning till det

anförda, att arvode fastställes även för vikariat i småskola. Kungl. Majit

synes lämpligen böra meddela föreskrift angående beloppet för ifrågavarande

vikariatsarvode.

Beträffande den ordning, i vilken de ifrågasatta avlöningsbestämmelserna

skulle komma till stånd, har statskontoret ansett riksdagens medverkan därtill

erforderlig, då bestämmelserna innebure ett avsteg från stadgandena i

gällande avlöningsreglemente, vilket reglemente varit underställt riksdagen

för godkännande; statskontoret har emellertid, såsom nyss nämnts, ställt sig

avvisande till tanken att för riksdagen framlägga förslag i ämnet. Allmänna

lönenämnden har framhållit, att Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande,

skolöverstyrelsen enligt stadgande i 15 § första stycket folkskolans

avlöningsreglemente äger för visst fall bestämma, att avlöning till tjänstledig

lärare skall beräknas på annat sätt än som stadgas i bland annat 17 §,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 216.

31

samt med utgångspunkt härifrån förklarat, att Kungl. Maj:t kunde anses äga

möjlighet att utan riksdagens hörande medgiva, att avlöning helt eller delvis

finge utgå å lärarens egen tjänst.

I detta sammanhang torde vidare få anmälas, att vissa ordinarie lärare vid

folk- och småslcoleväsendet gjort framställning i fråga om sina avlöningsförmåner

under tid, då de dels åtnjutit ferier å sin ordinarie lärarbefattning eller

å extra ordinarie lärarbefattning, som de innehaft under tjänstledighet

å den ordinarie befallningen, dels ock såsom vikarie uppehållit annan lärarbefattning

än den, varå ferier åtnjutits. Samtliga framställningar avse, att

vederbörande skall äga uppbära oavkortad lön vid den befattning, för vilken

ferier åtnjutits. I vissa av framställningarna har förutsatts, att vederbörande

därjämte skulle äga å den uppehållna befattningen åtnjuta lön enligt 17 §

folkskolans avlöningsreglemente, under det att i andra framställningar anhållits

om medgivande att å denna befattning uppbära arvode enligt de grunder,

som gälla för pensionerad lärares vikariatstjänstgöring. Flertalet av

framställningarna har motiverats med att vikariatstjänstgöringen fullgjorts

frivilligt, att svårighet förelegat att anskaffa annan vikarie och att vikariatet

medfört direkta omkostnader. I ett fall har vidare anförts, att den uppehållna

befattningen tillhört lägre dyrortsgrupp än den, varå ferier åtnjutits, och

att för den förra befattningen gällt kortare årlig lästid än för den senare, varför

sökanden, som tillhört högsta löneklassen, i följd av vikariatstjänstgöringen

tillskyndats löneminskning.

Över vissa av ifrågavarande ansökningar har utlåtande avgivits av skolöverstyrelsen,

som hemställt, att Kungl. Majit med stöd av 15 § första stycket

folkskolans avlöningsreglemente måtte bestämma, att vederbörande finge

dels å den tjänst, för vilken ferier åtnjutits, uppbära oavkortad lön, dels ock

vid vikariatet uppbära ett arvode med för dag räknat 12 kronor, där fråga

varit om tjänstgöring å folkskollärarbefattning, och 8 kronor, där fråga varit

örn tjänstgöring å annan lärarbefattning.

Såsom av det föregående framgår, ha olika meningar gjort sig gällande Departementsi

fråga om det sätt, varpå avlöningen för ordinarie lärare vid folk- och småskoleväsendet

bör bestämmas för tid, då han dels åtnjuter ferier å sin ordinarie

lärarbefattning eller å extra ordinarie lärarbefattning, som han innehar

med frånträdande av lönen å den ordinarie befattningen, dels ock uppehåller

annan lärarbefattning än den, varå ferier sålunda åtnjutas. Å ena sidan har

anförts, att skälig ersättning borde få utgå i anledning av vikariatstjänstgöringen,

då denna folie utanför lärarens tjänstgöringsskyldighet. Häremot

har å andra sidan invänts, att ferietiden vore betingad av undervisningstekniska

förhållanden och alt läraren principiellt finge anses pliktig att utan

särskild ekonomisk kompensation underkasta sig den avkortning av ferierna,

som eventuellt kunde finnas vara av behovet påkallad.

För egen del anser jag, att, även örn principiella skäl kunna tala för den

sistnämnda ståndpunkten, lärare, som under ferier fullgör tjänst å annan

befattning, hör beredas skälig gottgörelse främst för täckande av de mer
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

kostnader, som i allmänhet torde föranledas av denna tjänstgöring. Jag

anser mig därför böra förorda, att lärare i här avsett fall medgives att dels

behålla oavkortad lön för den ferieberättigande tjänsten, dels ock erhålla

viss ersättning för den uppehållna befattningen. I betraktande av att behovav

här avsedd vikariatstjänstgöring i stort sett endast tox-de föreligga under

rådande extraordinära förhållanden med militärinkallelser i större omfattning,

vill jag föreslå, att åtgärder i syfte att ernå en i-eglering i avsedd

riktning åtminstone för närvarande vidtagas provisoriskt vid sidan av gällande

avlöningsreglemente. Jag förordar, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens

bemyndigande att meddela bestämmelser i ämnet. Vad beträffar

storleken av den särskilda ersättningen torde i allmänhet under nuvarande

förhållanden icke vara något att erinra mot de av skolöverstyrelsen och

allmänna lönenämnden föreslagna beloppen, 12 kronor för dag vid vikariat

å folkskollärartjänst och 8 kronor för dag vid vikariat å annan befattning.

Det synes emellertid böra ankomma på Kungl. Majit att närmare bestämma

ersättningsgrunderna, med avvikelse i mån av behov från de nu angivna.

Vad här föreslagits bör i första hand gälla med avseende å vikariatstjänstgöring

under ferietid, som infaller efter den 1 juli 1944. Bemyndigandet bör

emellertid anses innefatta befogenhet för Kungl. Majit att, efter prövning av

föreliggande förhållanden, förordna om reglering efter enahanda grunder av

avlöningen för vikariatstjänstgöring under ferietid, som infallit före nämnda

tidpunkt men efter ikraftträdandet av folkskolans avlöningsreglemente.

12. Avlöning'' under tjänstledighet för militär tjänstgöring.

Beträffande ordinarie och extra ordinarie civila befattningar i statens

tjänst samt sådana motsvarande befattningar vid det statsunderstödda skolväsendet,

för vilka avlöningsbestämmelsex-na utformats i anslutning till de

för förstnämnda befattningar gällande, finnas i fluga örn rätt att åtnjuta

avlöning under tjänstledighet för militär tjänstgöring bestämmelser meddelade

i civila och militära avlöningsreglementena och icke-ordinariereglementena,

folkskolans avlöningsreglemente samt avlöningsreglementena för

nomadlärare och för de högx-e kommunala skolorna. Bestämmelserna reglera

frågan om avlöningsförmåner under ledighet för värnpliktstjänstgöring

på olika sätt, alltefter det fråga är om ordinarie eller om extra ordinarie

tjänsteman (beställningshavare, lärare). Ordinarie tjänsteman äger åtnjuta

lön med B-avdrag under all sådan ledighet, varemot extra ordinarie tjänsteman

äger åtnjuta lön efter angivna grund endast då han såsom landstormen

tillhörande värnpliktig är inkallad till landstormsbefälscivning eller larxdstormsrepetitionsövning

men i övrigt allenast äger uppbära särskild dagersättning

med 2 kronor 50 öre. I övrigt äro bestämmelserna av samma innebörd

för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän. Den, som åtnjuter tjänstledighet

för att fullgöra honom såsom beställningshavare i reserven, å reservstat

eller å övergångsstat eller såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande

tjänstgöring eller för att genomgå utbildningskurs för äldre reservoffi
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

33

cerare, uppbär lön med B-avdrag. Konstituerad landstormsofficer åtnjuter

avlöning efter samma grund under ledighet för genomgående av föreskriven

befälskurs, landstormsbefälsövning eller kompletteringskurs eller med

kompletteringskurs jämställd annan kurs eller övning, dock högst under 14

dagar av ett och samma kalenderår eller, vad angår i folkskolans avlöningsreglemente

avsedd lärare eller nomadlärare, av ett och samma redovisningsår.

Under annan ledighet för militär tjänstgöring än nu angivits skall tjänsteman

enligt de i reglementena meddelade bestämmelserna vidkännas C-avdrag,

d. v. s. avstå samtliga å ledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner.

I samband med inrättandet inom lantförsvaret av hemvärnet, som rekryteras

på frivillighetens väg, har föreskrivits sådan avvikelse från avlöningsreglementenas

bestämmelser, att tjänsteman äger åtnjuta lön med B-avdrag

högst 14 dagar för kalenderår under ledighet för deltagande såsom hemvärnsman

(reservhemvärnsman) i hemvärnsövningar eller hemvärnskurser.

Avlöningsreglementenas bestämmelser ha vidare i viss omfattning satts ur

kraft genom särskilda föreskrifter avseende tiden för förstärkt försvarsberedskap

eller partiell mobilisering. Dessa föreskrifter äro av i huvudsak följande

innebörd, såvitt de avse ordinarie och extra ordinarie tjänstemän.

Vad angår avlöning under ledighet för värnpliktstjänstgöring, äger extra

ordinarie tjänsteman i stället för dagersättning åtnjuta lön med B-avdrag,

sedan han fullgjort eller anses ha fullgjort värnpliktstjänstgöring av viss

omfattning. Å andra sidan tillämpas den s. k. minimiregeln för bestämmande

av ordinarie och extra ordinarie tjänstemans avlöning under ledighet för

sådan militär tjänstgöring, vid vilken månadslön utgår enligt de i krigsavlöningsreglementet

för fast anställd personal meddelade bestämmelserna.

Enligt denna regel må avlöning å den civila befattningen utgå i den mån

månadslönen enligt krigsavlöningsreglementet understiger den avlöning, som

skulle utgått vid tjänstgöring å den civila befattningen. Minimiregeln tillämpas

sålunda för den, som fullgör tjänstgöring, vilken åligger honom såsom beställningshavare

i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom

officer i väg- och vattenbyggnadskåren eller såsom konstituerad landstormsofficer;

den tillämpas även för underbefäl i reserven, som redovisats såsom

värnpliktig och på grund därav inkallats till tjänstgöring i sådan egenskap.

Samma regel torde även ha tillämpats beträffande i fredstid till officers

tjänsteställning konstituerade (förordnade) medlemmar av frivilliga automobilkåren,

detta i anslutning till i instruktionsväg meddelad föreskrift om att

sådan personal anses tillhöra försvarets reservpersonal. Slutligen utgår i

princip lön med B-avdrag till värnpliktig ordinarie eller extra ordinarie statstjänsteman

under tjänstledighet för sådan tjänstgöring vid försvarsväsendet,

som åligger honom såsom medlem av sjövärnskåren eller på grund av mobiliseringsanställning

vid svenska röda korset; utgår månadslön enligt krigsavlöningsreglementet

med större belopp än som gäller för värnpliktiga, minskas

dock avlöningen å den civila befattningen i motsvarande mån.

Sådana av Kungl. Majit meddelade avlöningsbestämmelser för det statsunderstödda

skolväsendet, för vilka avlöningsbestämmelserna för befattningshavare

i statens tjänst icke utgjort förebild, innehålla i allmänhet icke några

särskilda bestämmelser i fråga om avlöning under ledighet för militär tjänst
Dilxanq

till riksdagens protokoll 19Vi. 1 minil. i\''r lilo.

P

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

göring. Dylika bestämmelser pläga innehålla stadgande örn .skyldighet att,

örn ej annat särskilt föreskrivits, vid tjänstledighet av den kontanta avid

ningen avstå ett belopp motsvarande lön till vikarie. Emellertid ha i viss

utsträckning meddelats särskilda bestämmelser i fråga örn avlöning under

militär tjänstgöring, som fullgöres i anledning av förstärkt försvarsberedskap

eller mobilisering. Sådana bestämmelser ha meddelats exempelvis för lärarpersonalen

vid folkhögskolor och statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter.

Dessa innebära, att hälften av den kontanta minimiavlöningen må

bibehållas vid värnpliktstjänstgöring, förutsatt att sådan tjänstgöring av viss

omfattning tidigare fullgjorts eller anses som fullgjord. Vad angår tjänstgöring

såsom konstituerad landstormsofficer eller såsom anställningshavare i

reserven (å reservstat), innebära bestämmelserna i regel, att frågan, i vad

mån lön under tjänstledighet för nämnda ändamål må utgå å den civila

befattningen, skall underställas Kungl. Majlis prövning. Där sådan underställning

sker, torde jämväl här minimiregeln bringas i tillämpning.

De organisatoriska förutsättningar, på vilka berörda i fredstid gällande

bestämmelser vila, ha genom de nya bestämmelser örn värnpliktstjänstgöring

och befälsutbildning, som innefattas i 1941 års värnpliktslag eiler meddelats

med stöd av denna eller i anslutning till 1942 års försvarsbeslut, undergått

en väsentlig förskjutning. I fråga härom må nämnas följande.

Vad till en början angår värnpliktstjänstgöringen för huvuddelen av de

värnpliktiga, må erinras örn att denna enligt de tidigare gällande bestämmelserna

avslutades före utgången av tredje året efter inskrivningsåret, såvitt

bortses från den landstormsrepetitionsövning örn 5 dagar eller landsf

ormsbefälsövning örn 12 dagar, vari vederbörande hade att deltaga, sedan

han överförts från beväringen till landstormen, d. v. s. efter det femtonde

året av värnpliktstiden. De nuvarande bestämmelserna åter innebära, att en

del av värnpliktstjänstgöringen (andra repetitionsövningen) i allmänhet äger

rum relativt sent, nämligen under sjunde eller åttonde utbildningsåret. Vidare

ha landstormsövningarna i samband med upphävande av indelningen

i beväring och landstorm ersatts med en efterutbildningsövning, vilken skall

äga rum före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret och omfatta

30 dagar. För de till specialtjänst uttagna värnpliktiga förutsättes tjänstgöringen

kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden.

Vad härefter angår de värnpliktigas befälsutbildning, inrymde värnpliktstjänstgöringen

enligt de tidigare gällande bestämmelserna i huvudsak endast

utbildning till underbefäl och underofficerare i viss omfattning. Efter

frivillig utbildning, i huvudsak ordnad genom landstormsföreningsorganisationen,

och avläggande av landstormsofficersexamen kunde emellertid konstituering

till landstormsofficer ske. Angivna bestämmelser örn avlöning under

ledighet för kurser eller övningar för konstituerade landstormsofficerare

taga sikte därpå, att konstitutorial meddelades att gälla för 5 år samt

att förnyat konstitutorial endast kunde erhållas efter genomgående av vissa

ytterligare kurser eller övningar. Den nya värnpliktslagen vilar på grundtanken

om nödvändigheten att taga de värnpliktiga i anspråk såsom befäl

i väsentligt större utsträckning än tidigare varit fallet. Ehuru frivillig utbildning

till värnpliktigt befäl alltjämt kan förekomma, sker numera huvuddelen

av denna utbildning inom ramen för den första värnpliktstjänstgöringen.

De värnpliktiga kunna i mån av behov uttagas till officers- eller

underofficersutbildning, varvid värnpliktstjänstgöringen förlänges med ett

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

35

respektive ett halvt år. Fortsatt tjänstgöring i viss omfattning har emellertid

ansetts ofrånkomlig för att vidmakthålla och modernisera kunskaper

och färdigheter och därigenom säkra användbarheten under hela värnpliktstiden.

På grund härav har en frivillig befälsutbildning anknutits till den

obligatoriska utbildningen, varvid viss frivillig utbildning stipulerats för bibehållande

av viss militär grad. Genom frivillig utbildning möjliggöres därjämte

befordran till högre grad ävensom, såsom nyss antytts, befordran

från menig till befäl. Den frivilliga utbildningen är samordnad under centralförbundet

för befälsutbildning. Enligt gällande bestämmelser äro repetitionskurserna

respektive befordringskurserna uppdelade på omgångar under

två på varandra följande år. Beträffande flertalet befordringskurser —

sergeants-, fanjunkare-, löjtnants- och kaptenskurserna — anordnas andra

årets omgång i form av sammanhängande lägerkurs om 30 dagar, under

det att omgångarna i övrigt av befordrings- och repetitionskurserna efter

omständigheterna anordnas antingen såsom fritidsutbildning, omfattande i

vissa fall 60 och i andra fall 90 timmar, eller såsom lägerkurser örn 10

respektive 15 dagar. Kurserna kunna helt eller delvis ersättas med tjänstgöring

såsom instruktör vid repetitions- eller befälskurs eller vid hemvärnet

eller med frivillig repetitionsövning, fullgjord exempelvis i samband med

regements- eller repetitionsövning.

Med eget jämte arméförvaltningens civila departements utlåtande har chefen

för armén den 16 november 1943 överlämnat en framställning, vari

centralförbundet för befälsutbildning hemställt, att bestämmelserna i civila

avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet samt folkskolans

avlöningsreglemente om avlöning under ledighet för genomgående av vissa

för konstituerade landstormsofficerare anordnade kurser och övningar måtte

ändras på sådant sätt, att tjänsteman, som deltager i frivillig utbildning avvärnpliktigt

befäl, äger åtnjuta lön med B-avdrag under minst 20 dagar per

kalenderår.

Arméförvaltningens civila departement och chefen för armén ha tillstyrkt

bifall till framställningen; då emellertid befälsutbildning enligt gällande bestämmelser

i vissa fall skulle äga rum under 30 dagar av ett och samma

arbetsår eller med in- och utryckningsdagar 32 dagar, borde maximitiden

för årlig ledighet med B-avdrag å lönen fastställas till sistnämnda dagantal.

Civila departementet har i sitt yttrande jämväl anfört, att gällande fredsavlöningsbestämmelser

angående extra ordinarie tjänstemäns ledighet för

värnpliktstjänstgöring borde undergå viss jämkning. Vad tidigare gällt i

fråga om landstormsövning borde numera gälla i fråga om efterutbildningsövning.

Det kunde vidare ifrågasättas, huruvida icke motsvarande regler

borde gälla även för den del av värnpliktstjänstgöringen i övrigt, som fullgjordes

viss längre tid, förslagsvis tre år, efter inskrivningsåret.

I ärendet lia infordrade utlåtanden avgivits av de med stöd av Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 13 februari 1942 inom försvarsdepartementet tillkallade

utredningsmännen med uppdrag att verkställa utredning rörande tillgodoräkning

av fortsatt värnpliktstjänstgöring för civil verksamhet m. m.

samt av statskontoret och allmänna lönenämnden.

Utredningsmännen lia tillstyrkt de av arméförvaltningens civila departement

förordade förslagen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

Statskontoret har, efter erinran om att avsteg i olika hänseenden från avlöningsreglementenas

bestämmelser örn avlöning under ledighet för militär

tjänstgöring befunnits påkallade under förstärkt försvarsberedskap, anfört,

att i den mån från avlöningsreglementena avvikande stadganden borde bliva

bestående, desamma borde inarbetas i reglementena. Statskontoret föreställde

sig därför, att en allmän översyn av bestämmelserna örn avlöning under

ledighet för militärtjänstgöring bleve ofrånkomlig. Enligt ämbetsverkets

mening borde de spörsmål, vilka berörts av befälsförbundet och arméförvaltningen,

upptagas till prövning i samband med denna översyn. Anledning att

nu vidtaga ändring i avlöningsreglementena förelåge så mycket mindre, som

de icke-ordinarie tjänstemännen under tiden för rådande beredskap tillförsäkrats

rätt till lön med B-avdrag och frivilliga utbildningskurser, förlagda

till annan tid än tjänstemännens fritid, ännu icke syntes vara aktuella.

Allmänna lönenänmden har i princip tillstyrkt, att den i framställningen

avsedda förmånen av B-avdrag medgåves, därest detta ansåges nödvändigt

för tillgodoseende av riksförsvarets behov, men förklarat sig icke ha kunnat

på grundval av den föreliggande framställningen bilda sig en bestämd uppfattning

angående den utsträckning, i vilken ledighet med B-avdrag för genomgående

av frivillig befälsutbildning lämpligen borde i författningsväg

medgivas. I samband med lösandet av denna fråga, som väsentligen vore

av militär natur, borde det av arméförvaltningens civila departement omnämnda

spörsmålet angående extra ordinarie tjänstemans avlöningsförmåner

under värnpliktstjänstgöring, som fullgjordes viss längre tid efter inskrivningsåret,

upptagas till närmare omprövning.

I detta sammanhang föreligger jämväl till övervägande väckt fråga örn

viss ändring i gällande särskilda föreskrifter örn avlöning å civil befattning

under tjänstledighet för tjänstgöring vid försvarsväsendet i anledning av förstärkt

försvarsberedskap eller partiell mobilisering. I det föregående har anmärkts,

hurusom dessa bestämmelser innebära, att värnpliktig statstjänsteman

under tjänstgöring såsom medlem av sjövärnskåren eller på grund av

mobiliseringsanställning vid svenska röda korset, i princip äger å sin civila

befattning åtnjuta lön enligt bestämmelserna för värnpliktstjänstgöring —

eller alltså, vad angår ordinarie och extra ordinarie tjänsteman, åtnjuta lön

med B-avdrag — men att den sålunda beräknade avlöningen skall, därest

månadslön enligt krigsavlöningsreglementet utgår med större belopp än som

gäller för värnpliktiga, minskas i motsvarande mån. Föreskrifterna härom,

vilka innefattas i kungörelsen den 30 december 1940, nr 1068, äro betingade

av vissa för krigsavlöningsreglementets tillämpning meddelade bestämmelser.

Enligt dessa äger i fredstid till officers eller underofficers tjänsteställning

förordnad personal vid sjövärnskåren och svenska röda korsets frivilliga

sjukvårdstrupper uppbära krigslön, bestående av månadslön enligt viss

löneklass i militära avlöningsreglementet — i regel löneklassen närmast under

den, som utgör begynnelselöneklass för beställning i motsvarande tjänstegrad

på aktiv stat — samt terminslön enligt viss krigslöneklass i krigsav
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kunell. Muj:ts proposition nr 216.

37

löningsreglementet. Övrig personal tillhörande nämnda organisationer likställes

med värnpliktiga.

I en den 16 september 1943 dagtecknad skrivelse har nu chefen för marinen

hemställt örn sådan ändring i nämnda bestämmelser om avlöning å

civil befattning, att officerare vid sjövärnskåren i stället för lön med B-avdrag

jämte visst ytterligare avdrag finge åtnjuta avlöning med tillämpning av

den s. k. minimiregeln.

Förslaget härom har tillstyrkts av marinförvaltningen och allmänna lönenämnden,

vilka avgivit infordrade utlåtanden i ärendet.

Såsom skäl för den föreslagna ändringen har anförts i huvudsak följande.

Med de nuvarande bestämmelserna i ämnet torde ha avsetts, att civil tjänsteman

skall erhålla lika stora sammanlagda avlöningsförmåner, oavsett om

han är officer i sjövärnskåren eiler värnpliktig officer. Bestämmelserna leda

också till detta resultat, därest avseende allenast fästes vid summan av

den militära månadslönen och den behållna avlöningen å den civila tjänsten.

Med hänsyn till innebörden av gällande bestämmelser i fråga om terminslön

och naturaförmåner — eller ersättning därför — bliva likväl de sammanlagda

avlöningsförmånerna väsentligt mindre gynnsamma för en officer vid

sjövärnskåren än för en värnpliktig officer. I motsats till värnpliktig officer

erhåller officer vid ifrågavarande kår varken terminslön eller naturaförmåner

vid tjänstgöring å mantalsskrivningsorten; då samma skillnad föreligger

i förhållande till menig eller underbefäl vid kåren, vilka avlönas såsom

värnpliktiga, kan det även inträffa, att officer vid kåren under inkallelse

till stabstjänstgöring å mantalsskrivningsorten erhåller lägre sammanlagda

avlöningsförmåner än som under motsvarande förhållanden tillkomma

menig eller underbefäl vid samma kår. Vid tjänstgöring utom mantalsskrivningsorten

erhåller officer vid sjövärnskåren visserligen liksom värnpliktig

officer terminslön samt kost och inkvartering eller ersättning därför

men däremot icke beklädnadsförmåner. Vidare utgår terminslön till officer

vid sjövärnskåren efter den lägre tariffen i krigsavlöningsreglementet, bortsett

från tid för sjötjänstgöring med rörlig förläggning, men till värnpliktig

officer, som fullgjort 42 dagars tjänstgöring i anledning av mobilisering eller

förstärkt försvarsberedskap, efter den högre tariffen eller alltså med dubbelt

så stort belopp som den förre. Slutligen åtnjuter värnpliktig officer men ej

officer i sjövärnskåren hemortslön enligt gällande krigsfamiljebidragsförordning.

Med hänsyn till skiliakiighelerna i fråga örn de militära avlönmgsbestammelserna

för å ena sidan officerare vid sjövärnskåren och å andra sidan värnpliktiga

officerare böra gällande civila avlöningsbestämmelser för den förra

personalgruppen skäligen jämkas, lämpligen så att den i förevarande hänseende

likställes med ans iällningshavare i reserven, med vilka den för övrigt har

vissa beröringspunkter, även örn den icke, såsom motsvarande personal vid

frivilliga automobilkåren, formligen betecknats såsom reservpersonal.

Av vad förut anförts framgår, att avlöningsreglementenas bestämmelser angående

avlöningsförmåner å civil tjänst under tjänstledighet för militär

tjänstgöring i vissa hänseenden äro föråldrade. I anledning härav kunde det

i och för sig synas naturligt att i bestämmelserna nu vidtaga sådana jämkningar,

som betingas av de ändrade förhållandena. Omfattningen av de inträdda

organisationsändringarna samt önskvärdheten av att till närmare

Departements

eliel en.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung!. Mdj:ts proposition nr 216.

övervägande upptaga frågan, i vad mån fredsavlöningsbestämmelserna på

detta område böra anpassas efter de under tiden för förstärkt försvarsberedskap

gällande bestämmelserna, torde emellertid böra föranleda till att

frågan om avlöning å civil befattning i statens tjänst eller vid det statsunderstödda

skolväsendet under tjänstledighet för militär tjänstgöring göres till

föremål för omprövning i hela sin vidd. Intill dess resultatet av en dylik

omprövning kan föreligga torde man få inskränka sig till vissa provisoriska

bestämmelser i ämnet.

Vad angår den av centralförbundet för befälsutbildning gjorda framställningen

i fråga örn avlöning under ledighet för frivillig befälsutbildning, har

jag inhämtat, att vissa befordringskurser komma att under förbundets nästa

arbetsår, sammanfallande med budgetåret 1944/45, anordnas i form av lägerkurser,

omfattande 30 dagar, in- och utryckningsdagar ej medräknade. Efter

samråd med chefen för försvarsdepartementet anser jag mig böra tillstyrka,

att en föreskrift meddelas av innehåll, att lön med B-avdrag må av ordinarie

och extra ordinarie tjänstemän åtnjutas under högst 32 dagars ledighet för

budgetår för genomgående av föreskriven repetitionskurs eller befordringskurs

eller annan därmed jämställd kurs eller övning. Vidare förordar jag,

att extra ordinarie tjänsteman erhåller lön med B-avdrag under tjänstledighet

för efterutbildningsövning. Jag tillstyrker således, att Kungl. Majit utverkar

riksdagens bemyndigande att meddela föreskrifter i ämnet av i huvudsak

angivna innehåll, att tillämpas från och med den 1 juli 1944.

Då befälsutbildning i form av lägerkurs omfattande 10 eller 15 dagar i vissa

fall anordnats jämväl under innevarande budgetår, torde Kungl. Majit jämväl

böra erhålla befogenhet att efter prövning av föreliggande omständigheler

medgiva, att lön med B-avdrag må utgå för tid, omfattande högst 17 dagar,

varunder ledighet för frivillig, såsom lägerkurs anordnad befälsutbildning

åtnjutits under tiden 1 juli 1943—30 juni 1944.

Vad härefter angår den av chefen för marinen väckta frågan om ändring

i gällande bestämmelser rörande avlöningen å civil befattning för värnpliktig

tjänsteman, som i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller partiell

mobilisering vid försvarsväsendet fullgör tjänst såsom officer av sjövärnskåren,

synas vägande skäl föreligga att i enlighet med det därom framställda

förslaget bringa den s. k. minimiregeln i tillämpning. Enligt min mening

bör vid sådant förhållande enahanda grund för bestämmande av civil avlöning

komma till användning i fråga örn underofficerare vid sjövärnskåren

samt officerare och underofficerare vid svenska röda korsets sjukvårdstrupper.

För att korrespondens skall erhållas med de för krigsavlöningsregmentets

tillämpning meddelade bestämmelserna, bör minimiregeln vidare

i nu avsett fall tillämpas oberoende av örn vederbörande tjänsteman är

värnpliktig eller ej. Jag förordar, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande

att meddela föreskrifter av nu angivna innehåll, att tillämpas

från och med den 1 juli 1944.

Det bemyndigande att i olika hänseenden meddela ändrade föreskrifter

i fråga örn avlöning under tjänstledighet för militär tjänstgöring, som Kungl.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 216-

39

Majit i enlighet med det anförda bör inhämta, bör förutom befattningshavare

i statens tjänst omfatta lärare vid det statsunderstödda skolväsendet.

Vad angår sådan personal av nämnda slag, för vilken avlöningsbestämmelserna

icke utformats i anslutning till de för befattningshavare i statens tjänst

gällande, bör vad i det föregående anförts i fråga örn lön med B-avdrag respektive

lön enligt minimiregeln i stället avse de andra grunder, som för denna

personal tillämpas i fråga om avlöning under tjänstgöring i anledning av

förstärkt försvarsberedskap såsom värnpliktig respektive såsom anställningshavare

i reserven.

13. Förlängt bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela särskilda

avlöningsföreskrifter vid eventuell övergång till krisadministration.

I proposition, nr 294, till 1940 års lagtima riksdag framlade Kungl. Majit

på min föredragning förslag i vissa av krisläget föranledda lönespörsmål.

Därvid hemställde Kungl. Majit — under åberopande av en inom finansdepartementet

upprättad promemoria i ärendet —- bl. a. örn riksdagens bemyndigande

att meddela de särskilda avlöningsföreskrifter, som sammanhängde

med övergång till krisadministration. Bemyndigandet skulle, på sätt

jag anfört, avse, förutom rätt att överföra tjänstemän på en särskild temporär

krisindragningsstat och besluta örn dessa tjänstemäns avlöningsförmåner,

jämväl befogenhet att, om och i den mån så befunnes lämpligt, föreskriva

vissa begränsningar av löneförmånerna till den personal, som bibehölles

i tjänstgöring.

I skrivelse den 18 juni 1940, nr 437, anmälde riksdagen sitt beslut i anledning

av propositionen. Beträffande de löneproblem, som sammanhängde

med genomförandet av en krisadministration, yttrade riksdagen, att riksdagen

insåge nödvändigheten av att Kungl. Majit lämnades vittgående befogenheter

i de hänseenden jag angivit. Det syntes dock riksdagen angeläget,

att riksdagen med icke alltför stora mellanrum sattes i tillfälle att verkställa

omprövning av såväl behovet som omfattningen av den fullmakt, varom här

vore fråga. Riksdagen hade därför funnit sig böra i princip begränsa fullmakten

till att gälla ett budgetår i sänder.

I propositionen nr 161 till 1941 års riksdag hemställde Kungl. Majit om

fortsatt bemyndigande för budgetåret 1941/42 att meddela särskilda avlöningsföreskrifter

vid eventuell övergång till krisadministration. Denna hemställan

bifölls av riksdagen (skr. nr 286). Sedermera bar riksdagen lämnat

Kungl. Majit enahanda bemyndiganden för budgetåren 1942/43 och 1943/44

(prop. nr 154/1942 och 168/1943; r. skr. nr 149/1942 och 331/1943).

Enär de förhållanden, som de fyra föregående åren föranlett Kungl. Majit

att av riksdagen utverka förenämnda bemyndigande, alltjämt äro för handen,

vill jag förorda, att Kungl. Majit bos riksdagen utverkar bemyndigandets

förlängning även för budgetåret 1944/45.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

Hemställan.

Inom finansdepartementet ha utarbetats förslag till kungörelser örn ändring

i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8),

örn ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939

(nr 275) samt om ändring i vissa delar av manskapsavlöningsreglementet

den 21 juni 1940 (nr 652). Förslagen innefatta de ändringar i avlöningsreglementena,

som i det föregående förordats.

Under åberopande av vad sålunda i det föregående i skilda hänseenden

anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna förenämnda förslag till kungörelser;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående förordats

a) övergångsvis medgiva undantag från gällande av Kungl.

Majit och riksdagen fastställda semesterbestämmelser,

b) meddela föreskrifter angående reglering av avlöning för

beställning på reservstat, som sammanträffar med tjänstepension

för beställning på aktiv stat eller med reservpension eller

däremot svarande engångsbelopp,

c) besluta örn utbetalning av flyglillägg i vissa fall,

d) besluta angående lönetursrätt i vissa fall för häradsskrivare,

e) besluta i fråga örn ersättning åt ordinarie lärare vid

folk- och småskoleväsendet vid viss vikariatstjänstgöring under

ferietid,

f) meddela föreskrifter i fråga om avlöning å civil befattning

under tjänstledighet för militär tjänstgöring samt

g) för budgetåret 1944/45 meddela särskilda avlöningsföreskrifter

vid eventuell övergång till krisadministration.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Öhman.

447372. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BU 1944:59 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till vissa ändringar i allmänna tjånsteoch familjepensionsreglementena, m. m. s. 4 i texten
  2. Rskr. 1944:341 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglemcntet o a1 i texten
  3. SU 1944:143 Statsutskottets utlåtande nr 143 s. 15 i texten