Med förslag till vissa ändringar i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet, m. m
1944-03-03 · 40 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 37 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1944:216, Med förslag till vissa ändringar i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet, m. m
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 216.
1
Nr 216.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar
i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet
och manskapsavlöningsreglementet,
m. m.; given Stockholms slott den 3 mars 1944.
Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels godkänna härvid fogade förslag till kungörelser
1) om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari
1939 (nr 8),
2) om ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet den 15 juni
1939 (nr 275) samt
3) om ändring i vissa delar av manskapsavlöningsreglementet den 21 juni
1940 (nr 652);
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 194t. 1 sami. Nr 216.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 216
Särskilda bestämmelser.
Semester.
Ferier, semester.
Vissa tjänstemäns
återgång
till
tidigare
innehavd
befattning.
Förslag
till
kungörelse om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet
den 4 januari 1939 (nr 8).
Härigenom förordnas, dels att 51 § 2 morn., 52 § 10 mom. 2 punkten, 58 §
1 mom. 3 punkten, 61 § och 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet den 4
januari 1939 skola erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår,
dels att i 51 § skall införas ett nytt moment, betecknat 3 inom., av nedan angivna
lydelse, dels ock att den i 56 § 7 mom. 2 punkten reglementet meddelade
föreskriften skall upphöra att gälla och att nuvarande 3—6 punkterna i
samma moment skola betecknas 2—5.1
51 §.
2 mom. Försvarets läroverk.
I fråga om befattningshavare vid försvarets läroverk skola de i 55 § 9
inom. angående befattningshavare vid allmänt läroverk meddelade bestämmelserna
i tillämpliga delar lända till efterrättelse, med iakttagande att
vad i nämnda bestämmelser sägs om skolöverstyrelsen i stället skall avse vederbörande
centrala förvaltningsmyndighet inom försvaret.
3 mom. Garnisonssjukhusen.
Semestertidens längd utgör årligen:
a) för sjuksköterska å röntgenavdelning 42 dagar,
b) för annan sjuksköterska 25 dagar intill det år, under vilket hon fyller
40 år, samt därefter 35 dagar.
52 §.
10 mom. Statens anstalt tor fallandesjuka.
2. Lärarpersonal äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier i enlighet
med vad i vederbörande stadga föreskrives.
Kvinnlig sjukvårdspersonal — -— — 35 dagar.
58 §.
Affärsdrivande v er k.
1 morn. Postverket.
3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Maj:t medgiva, att tjänsteman,
vilken förordnats såsom postsparbankschef eller överdirektör men vilkens
förordnande upphört utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå
till ordinarie befattning inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde.
Har sådant medgivande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens
1 Senaste lydelse av 51 §, se 1943:474, av 52 § 10 mom. 2 punkten, se 1942:681, av 66 §
2 morn., se 1940: 607 samt av övriga författningsrum, se 1939: 272.
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
3
placering i löneklass så anses, som om han även under den lid förordnandet
varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.
Därest så---- ordinarie tjänster.
61 §.
Vissa tjänstemän vid konjunkturinstitutet.
1 moni. Bestämmelsernas tillämpningsområde.
De i denna paragraf meddelade bestämmelserna hava avseende å innehavare
av medelst förordnande för begränsad anställningstid tillsatt befattning
vid konjunkturinstitutet såsom professor och ledare för institutets undersökningar
eller såsom sakkunnig.
2 mom. Lön m. m.
1. Lön till i denna paragraf avsedd tjänsteman utgår med följande belopp
för år räknat, nämligen till professor och ledare för konjunkturinstitutets undersökningar
med 12 000 kronor samt till sakkunnig med 10 000 kronor.
2. Där så med hänsyn till tjänstetiden i vederbörande befattning prövas
skäligt eller för förvärvande eller bibehållande av särskilt kvalificerad person
i befattningen finnes erforderligt, äger Kungl. Maj:t medgiva förhöjning
av lönen, dock med högst 1 500 kronor för år räknat.
3 mom. Tillämpning av vissa bestämmelser i 2 avd.
Bestämmelserna i 11—18 §§, 22—24 §§, 28 § 3 mom. samt 29—40 §§
skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande här avsedd tjänsteman.
Härvid skall så anses, som örn sådan tjänsteman tillhörde, professor
och ledare för konjunkturinstitutets undersökningar lönegraden A 30, löneklassen
30, och sakkunnig lönegraden A 26, löneklassen 26. Beträffande
tjänsteman, för vilken jämlikt 2 mom. 2 punkten här ovan medgivits förhöjning
av lönen, skola dock tillämpas de särskilda tjänstledighetsavdrag,
som fastställas av Kungl. Maj:t. Vid tillämpn:ng av bestämmelserna i 29—
31 §§ iakttages, att rörligt tillägg må under i nämnda paragrafer angivna
förutsättningar och enligt där givna föreskrifter utgå jämväl å dylik förhöjning.
4 mom. Vissa särskilda bestämmelser.
1. Vad i 3 § 3 mom. första stycket stadgas skall icke äga tillämpning å här
avsedd tjänsteman.
2. Fråga örn tillstånd, varom förmäles i 4 § 2 inom., prövas beträffande
här avsedd tjänsteman av Kungl. Majit.
3. Ersättning till vikarie å befattning, som i denna paragraf avses, bestämmes
av Kungl. Majit.
Förordnas i denna paragraf avsedd tjänsteman att såsom vikarie bestrida
befattning, för vilken utgår lön enligt allmän löneplan, skall ersättning för
vikariatet likaledes bestämmas av Kungl. Majit.
4
Kungl. Alaj.ts proposition nr 216.
66 §.
2 mom. Tjänsteman, å vilken —• —--reglementet, nämligen:
under 2 avd.:---8 kap. 50 § 5—7, 9 och 11 punkterna, 51 § 1 morn.,
52 § 1—3 morn., 4 mom. 3 punkten, 5 inom., 6 mom. 6 punkten, 7 mom. 4,
5 och 7 punkterna samt 10 mom. 3 punkten, 53 § 2 inom., 54 § 2 mom. 2—4
punkterna, 55 § 9 mom. 2 och 17 punkterna, 56 § 1 och 2 morn.. 7 mom. 3
punkten samt 10 inom.,--— 5 mom. 2 punkten; samt
under 3 avd.:--— ävensom 64 § 5 mom.
Benna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1944.
Förslag
till
kungörelse om ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet
den 15 juni 1939 (nr 275).
Härigenom förordnas, dels att 2 § 2 morn., 12 § 2 morn., 26 § 9 mom. samt
27 § 1 och 6 mom. militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår, dels ock att i 16 §
1 mom. reglementet skall tillfogas ett nytt stycke av nedan angivna lydelse.1
2 §•
2 mom. Är innehavare av militär eller civilmilitär beställning berättigad
att av statsmedel uppbära tjänstepension eller årligt understöd eller har han
kommit i åtnjutande av reservpension eller däremot svarande engångsbelopp,
beror på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad mån av sådan anledning avdrag
å lönen skall ske.
På Kungl. Maj:ts prövning skall ock bero, örn och i vad mån avdrag å lön
för civil beställning skall ske av den anledningen, att beställningshavaren är
berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension eller årligt understöd;
dock att sådant avdrag ej må ske på grund av reservpension eller däremot
svarande engångsbelopp.
12 §.
2 mom. För den, som från beställning tillhörande den i manskapsavlöningsreglementet
omförmälda löneplan Ma befordras till underofficersbeställning
tillhörande lönegraden UO 1, skall, där sådant är för beställningshavaren
Senaste lydelse av 12 § 2 morn., se 1910:657, av 16 § 1 mom. och 27 § 1 morn., se 1943: 475.
Kungl. Maj.ts proposition nr 216. 5
förmånligare än en löneklassplacering i enlighet med föreskrifterna i 7 § 1
morn., vid bestämmande av begynnelselön och av tidpunkt för löneklassuppflyttning
så anses, som om underofficersbeställningen tillrätts vid den tidpunkt,
då beställningshavaren under sammanlagt nio år innehaft fast anställning
vid krigsmakten eller enligt beslut, meddelat med stöd av 7 § 1 mom.
manskapsavlöningsreglementet, skall för där avsett ändamål anses hava innehaft
sådan anställning, dock ej tidigare än vid uppnådda 27 års ålder.
Såsom förutsättning för tillämpning av vad nu stadgats skall gälla, att
beställningshavaren varit i en följd fast anställd vid krigsmakten från den
i första stycket avsedda tidpunkten.
Fast anställning---i anställningstiden.
Har i ----- skolat hänföras.
16 §.
1 mom. Beställningshavare äger---antal dagar:
Läkare, som å sjukhus handskas med röntgen eller radium, äger, utan hinder
av vad ovan angivits, årligen åtnjuta semester under 42 dagar, med rätt
för försvarets sjukvårdsförvaltning att med hänsyn till föregående radiologiskt
arbete medgiva semester under ytterligare högst 18 dagar. Såsom förutsättning
härför skall dock gälla, att försvarets sjukvårdsförvaltning efter
samråd med medicinalstyrelsen finner längre semester än i första stycket
sägs påkallad med hänsyn till arbetets art och omfattning.
26 §.
9 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna
i denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.
27 §.
1 mom. Beställningshavare, som---månad räknat:
Beställningshavare,
tillhörande lönegrad
Flygtillägg i befattning såsom
flygförare
kronor
flygsp snäre
kronor
provflygare
kronor
k ontrollflygare
kronor
flygsignalist
kronor
Ca 24, 26-28, 30, Cb 3
—
270
210
_ 1
6 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna
i denna paragraf meddelas av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.
Semester.
Flygtillägg
m. m.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1944.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
Övergångsbestämmelser.
1. För elen, som omedelbart före den 1 juli 1944 innehar militär eller
civilmilitär beställning på aktiv stat, skall, så länge han kvarstår i samma
beställning, 2 § 2 mom. fortfarande tillämpas i sin lydelse före samma dag.
2. För den, som under tiden 1 juli 1942—30 juni 1944 tillträtt beställning
såsom underofficer av 2. graden vid marinen eller såsom musiksergeant vid
flygvapnet och som omedelbart dessförinnan innehaft beställning tillhörande
den i manskapsavlöningsreglementet omförmälda tlöneplan Ma, skall med avseende
å löneklassplacering från och med den 1 juli 1944 så anses, som om
12 § 2 mom. varit i sin nu erhållna lydelse gällande vid tidpunkten för underofficersbeställningens
tillträdande.
Förslag
till
kungörelse om ändring i vissa delar av manskapsavlöningsreglementet
den 21 juni 1940 (nr 652).
Härigenom förordnas, att 7 § 3 moni., 22 § 2 morn., 24 § 7 mom. och 25 §
6 mom. manskapsavlöningsreglementet den 21 juni 19401 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt av det följande framgår.
7 §•
3 mom. För den, som tillträder beställning tillhörande löneplan Mb,
skall, där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en löneklassplacering
i enlighet med föreskrifterna i 5 § 1 morn., vid bestämmandet av
begynnelselön och tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som örn beställningen
tillträtts vid den tidpunkt, då beställningshavaren under sammanlagt
sju år innehaft fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet
eller enligt beslut, meddelat med stöd av 1 morn., skall för där avsett
ändamål anses hava innehaft sådan anställning.
Såsom förutsättning för tillämpning av vad nu stadgats skall gälla, att beställningshavaren
varit i en följd fast anställd såsom manskap från den i
första stycket avsedda tidpunkten.
Fast anställning---i anställningstiden.
Har i---skolat hänföras.
1 Senaste lydelse av 22 § 2 morn., se 1943:476.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 216 <
22 §.
2 inom. Vid avgång —--nedan stadgas.
Avskedspremie tillkommer sådan beställningshavare i någon av lönegraderna
Ma 2 och 3, som efter en anställningstid av minst sex år avgår från den
fasta anställningen utan att erhålla vare sig ny anställning i manskapsbeställning
vid samma eller annan avdelning av krigsmakten eller ock sådan befattning
i statens tjänst, å vilken allmänna tjänstepensionsreglementet äger tilllämpning.
Premien utgår — ---års anställning.
Till den---högre premien.
Med anställningstid —--för löneklassplacering.
Närmare bestämmelser---- centrala förvaltningsmyndighet.
24 §.
7 moni. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna
i denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.
25 §.
6 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna
i denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1944.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars
19U.
Nä x-var ande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till vissa ändringar
i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet,
m. m. Departementschefen anför därvid följande.
1. Vissa jämkningar i civila och militära avlöningsreglementena
samt manskapsavlöningsreglementet, betingade av ändrad organisation
av försvarets centrala förvaltning, m. m.
Enligt vissa bestämmelser i civila och militära avlöningsreglementena samt
manskapsavlöningsreglementet skola närmare tillämpningsföreskrifter utfärdas
eller eljest viss befogenhet tillkomma arméförvaltningens civila departement,
marinförvaltningen eller flygförvaltningen. Sålunda skall enligt 51 § 2
mom. civila avlöningsreglementet enahanda befogenhet, som enligt 55 § 9
mom. reglementet tillkommer skolöverstyrelsen i fråga om befattningshavare
vid allmänt läroverk, tillkomma arméförvaltningens civila departement i fråga
om befattningshavare vid försvarets läroverk. Enligt 26 § 9 mom. och 27 § 6
mom. militära avlöningsreglementet kunna närmare föreskrifter i fråga örn
sjötillägg och flygtillägg m. m. meddelas av marinförvaltningen respektive
flygförvaltningen. Stadganden av detta innehåll finnas även i 24 § 7 mom.
och 25 § 6 mom. manskapsavlöningsreglementet.
Enligt beslut vid 1943 års riksdag har en omorganisation av försvarets centrala
förvaltning genomförts, innefattande bland annat att huvuddelen av de
uppgifter i allmänt administrativt hänseende, som tidigare tillkommit armé-,
marin- och flygförvaltningarna, från och med den 1 januari 1944 uppdragits
åt ett för försvarsgrenarna gemensamt centralt ämbetsverk, försvarets civilförvaltning.
Enligt den för nämnda ämbetsverk den 17 december 1943 utfärdade
instruktionen (SFS nr 886) utövar ämbetsverket, med viss begränsning, under
Kungl. Majit bland annat högsta ledningen och uppsikten över avlöningsväsendet
vid försvaret. I anslutning härtill torde jämväl de befogenheter i
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
olika avseenden, som enligt nyss berörda avlöningsbestämmelser tillkommit
arméförvaltningens civila departement samt marin- och flygförvaltningarna,
numera tillkomma försvarets civilförvaltning. Förslag torde nu böra framläggas
för riksdagen om härav föranledd jämkning av ifrågavarande avlöningsbestämmelser.
Lämpligast synes vara, att dessa allenast erhålla den innebörden,
att här avsedda befogenheter tillkomma vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.
På Kungl. Majit torde sedermera 1a ankomma att, i den
mån behov därav visar sig föreligga, komplettera hittills utfärdade instruktionsbestämmelser
om arbetsuppgifternas fördelning mellan försvarets olika
centrala förvaltningsmyndigheter.
En i det följande föreslagen ändring i 56 § 7 mom. civila avlöningsreglementet,
innefattande bland annat omnumrering av vissa punkter, föranleder
jämkning i bestämmelserna i 66 § 2 mom. örn skyldighet för tjänsteman att
underkasta sig ändrade föreskrifter i vissa hänseenden. Samtidigt böra ytterligare
jämkningar i 66 § 2 mom. företagas på grund av tidigare vidtagna ändringar
i reglementet. Sålunda äro hänvisningar till 51 § 2 mom. och 53 § 1
mom. ej längre påkallade. Vidare böra de beträffande bostad m. m. för vissa
läkare och distriktsveterinärer meddelade hänvisningarna till 52 § 10 mom.
2 punkten och 64 § 4 mom. 6 punkten i stället avse 52 § 10 mom. 3 punkten
och 64 § 5 mom. Vid tillkomsten år 1941 av vissa nya bestämmelser örn
bostad m. m. i 64 § 5 mom. förutsattes (prop. 1941: 161, s. 21), att dåvarande
innehavare av distriktsveterinärbefattning, frånsett vissa fall av förflyttning,
icke kunde förpliktas underkasta sig de nya bestämmelserna. Det motsvarande
torde böra förutsättas beträffande nuvarande befattningshavares skyldighet
att underkasta sig ändringen i 66 § 2 mom. i vad den avser hänvisning till
förenämnda nya bestämmelser.
I detta sammanhang torde jämväl förslag böra framläggas för riksdagen
om en jämkning i 22 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet, föranledd
därav, att civila och militära tjänstepensionsreglementena numera ersatts av
allmänna t jänstepensionsreglementet.
2. Vissa frågor om semester.
1 :o).
Med stöd av beslut vid 1943 års riksdag (skr. nr 331) har Kungl. Majit
den 30 juni 1943 förordnat, att semestertidens längd för ordinarie sjuksköterskor
vid garnisonssjukhusen skulle, ulan hinder av bestämmelserna i civila
avlöningsreglementet, från och med år 1943 utgöra för sjuksköterska
å röntgenavdelning 42 dagar och för annan sjuksköterska 25 dagar intill
det år, varunder vederbörande fyllde 40 år, samt 35 dagar från och med
sistnämnda år.
Förslag torde nu höra avlåtas till riksdagen örn införande av berörda
specialföreskrifter i civila avlöningsreglementet, där de böra få sin plats
i ett nytt moment i 51 §.
10
Kungl. Majlis proposition nr 21G.
2:o).
I en den 11 oktober 1943 dagtecknad skrivelse har svensk sjulcsköterskeförenings
centralstyrelse anhållit, att tre vid garnisonssjukhuset i Boden anställda
sjuksköterskor vid övergång från extra ordinarie anställning i lönegraden
MEo 7 militära icke-ordinariereglementet till ordinarie anställning i
lönegraden A 7 civila avlöningsreglementet, måtte bliva bibehållna vid dem
tidigare tillerkänd rätt att även före uppnådda 40 års ålder åtnjuta 30 dagars
årlig semester.
Allmänna lönenämnden har avgivit infordrat utlåtande i ärendet samt därvid
anfört i huvudsak följande.
Allmänna lönenämnden får erinra, att 1936 års lönekommitté i betänkande
med förslag till militärt icke-ordinariereglemente (SOU 1939: 10), s. 72,
uttalat sig örn semesterrätten för sjuksköterskor vid försvarsväsendet. Lönekommittén
antörde därvid bland annat, att kommittén ansett sig icke kunna
för ifrågavarande sjuksköterskor förorda semesterbestämmelser av annan
innebörd än som enligt kommitténs förslag till civilt icke-ordinariereglemente
skulle bliva gällande för däri avsedda sjuksköterskor. De särskilda semeslerbestämmelserna
för sjuksköterskor vid försvarsväsendet hade därför
avfattats i enlighet härmed. I fråga örn sjuksköterskor, som vunnit extra
ordinarie anställning före reglementets ikraftträdande, syntes dock billighetsskäl
tala för att dessa övergångsvis bibehölles vid den längre semester,
som för det dåvarande tillkomme dem.
Med stöd av detta uttalande, vilket föranlett särbestämmelse i ämnet i
övergångskungörelsen den 15 juni 1939, nr 277, ha de i ärendet omfönnälda
sjuksköterskorna vid garnisonssjukhuset i Boden under sin anställningstid
såsom extra ordinarie haft rätt till 30 dagars semester för år.
Den i ärendet gjorda framställningen angående bibehållande av 30 dagars
semester för ifrågavarande sjuksköterskor, sedan de numera blivit ordinarie
i lönegrad A 7, kan synas ägnad att inge vissa betänkligheter. Särbestämmelser
angående semester ha nämligen icke meddelats för ordinarie tjänstemän
vid övergång till civila avlöningsreglementet. De särskilda överväganden,
som medfört den ovannämnda särbestämmelsen, synas emellertid lönenämnden
kunna anföras till stöd för en motsvarande tillämpning även vid
de i bestämmelsen avsedda befattningshavarnas övergång till ordinarie tjänst.
Lönenämnden anser fördenskull skäl föreligga för åtgärd från Kungl. Maj:ts
sida i det med framställningen avsedda syftet. För ett tillmötesgående av
framställningen synes riksdagens medverkan vara erforderlig.
Lönenämnden vill tillägga, att en eventuell framställning till riksdagen i
denna fråga synes böra avse ett bemyndigande för Kungl. Majit att medge
undantag från gällande semesterbestämmelser i fall av förevarande slag.
Lönenämnden har under hand inhämtat, att ett eller annat liknande fall
framdeles torde kunna inträffa.
För egen del förordar jag, att Kungl. Majit, i enlighet med vad lönenämnden
ifrågasatt, utverkar riksdagens bemyndigande att övergångsvis medgiva
undantag från gällande av Kungl. Majit och riksdagen fastställda semesterbestämmelser
i förevarande och därmed likartade fall.
3:o).
Från de allmänna bestämmelserna örn rätt till semester i civila avlöningsreglementet
och civila icke-ordinariereglementet gälla enligt 55 § 4 och 5
Kungl. Maj:ts proposition nr ''.lid.
11
mom. i det förra samt 52 § 2 och 3 mom. i det senare reglementet vissa undantag,
bland annat innefattande förmånligare semesterrätt för viss med
röntgen eller radium sysselsatt personal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.
Extra ordinarie läkare vid radiumhemmet eller å röntgenavdelning
vid karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet äger årligen åtnjuta 42
dagars semester; sjukhusets direktion äger emellertid rätt att med hänsyn
till föregående radiologiskt arbete utsträcka semestern till 60 dagar, och semestern
skall utsträckas utöver 42 dagar, örn vederbörande läkare tjänstgjort
viss minsta tid å röntgenavdelning eller vid radiumhemmet eller å därmed
jämställd radioterapeutisk klinik, nämligen till 60 dagar, om sådan
tjänstgöring fullgjorts under sammanlagt minst 5 år, och till 90 dagar, örn
den fullgjorts under sammanlagt minst 10 år.
I skrivelse den 18 december 1942 ha arméförvaltningens civila departement
och sjukvårdsstyrelse, med förmälan att på röntgenläkare ankommande göromål
vid garnisonssjukhusen i Skövde, Eksjö och Boden bestredes av militärläkare
på aktiv stat — regementsläkare i lönegrad Ca 26 militära avlöningsreglementet
eller bataljonsläkare i lönegrad Ca 22 samma reglemente —- hemställt,
att Kungl. Majrt måtte utverka riksdagens medgivande, att militärläkare
på aktiv stat, vilken i sitt arbete å röntgenavdelning vid garnisonssjukhus
sysslade med röntgen, utan hinder av de allmänna semesterbestämmelserna
i 16 § militära avlöningsreglementet skulle äga åtnjuta semester under
lika lång tid som extra ordinarie läkare å röntgenavdelning vid karolinska
sjukhuset, där han ej eljest vöre berättigad till längre semester. Framställningen
har grundats på införskaffad utredning rörande den omfattning,
i vilken vid garnisonssjukhusen tjänstgörande militärläkare på aktiv stat äro
sysselsatta med röntgenundersökningar och röntgenbehandling, samt på yttranden
i ämnet från svenska radiologförbundets styrelse och sjukvårdsstyrelsens
sakkunnige i röntgenärenden.
över framställningen lia infordrade utlåtanden avgivits av försvarsväsendets
lönenämnd och medicinalstyrelsen.
Lönenämnden har tillstyrkt framställningen under förutsättning att militärläkare
på aktiv stat, vilken vore placerad till tjänstgöring å röntgenavdelning
å militärsjukhus, därvid toges i anspråk för utförande av röntgenundersökningar
och röntgenbehandlingar i sådan omfattning, att det ur
medicinsk synpunkt befunnes påkallat att han i semesterhänseende likställdes
med övriga röntgenläkare i statens tjänst.
Medicinalstyrelsen har anslutit sig till innehållet i ett av radiofysiska institutionen
vid karolinska sjukhuset i samråd med medlemmar av styrelsens
vetenskapliga råd avgivet yttrande, i vilket anförts bland annat, att behovet
av förlängd semester för de i ärendet ifrågavarande läkarna vore detsamma
som för röntgenläkare vid civila sjukhus men att semestern dock, i motsats
till vad som vore fallet vid karolinska sjukhuset, kunde begränsas till 60 dagar,
även om befattningshavaren tjänstgjort mer än 10 år.
För egen del tillstyrker jag bifall till framställningen i den omfattning medicinalstyrelsen
förordat. Såsom förutsättning för semesterns förlängning
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 210.
bör gälla, att försvarets sjukvårdsförvaltning efter samråd med medicinalstyrelsen
finner förlängningen påkallad med hänsyn till arbetets art och omfattning.
Bestämmelser i ämnet böra införas i 16 § militära avlöningsreglementet.
3. Fråga om införande av ferier för lärarpersonal vid statens
anstalt för fallandesjuka.
I stadgan den 15 juni 1939 (nr 460) för statens anstalt för fallandesjuka
föreskrives bland annat, att skolundervisningen vid anstaltens skolhem årligen
bör fortgå 40 veckor, påskferierna inräknade, samt att det tillkommer
direktionen för anstalten eller, efter direktionens bestämmande, i särskilt
fall anstaltschefen att bevilja lärarpersonalen semester och att besluta örn
förordnande av erforderliga vikarier. Beträffande den å gällande personalförteckning
för anstalten upptagna lärarpersonalen, vilken utgöres av lärarinnor
i lönegraden All och slöjdlärare i lönegraden A 10 civila avlöningsreglementet,
äro de i 11 § avlöningsreglementet meddelade semesterbestämmelserna
tillämpliga. Den årliga semestern utgör sålunda för lärarinna och
slöjdlärare 25 respektive 20 dagar intill det år, under vilket 40 års ålder uppnås,
och 35 respektive 30 dagar från och med nämnda år.
I en av medicinalstyrelsen med skrivelse den 13 juli 1943 överlämnad
framställning har direktionen för statens anstalt för fallandesjuka hemställt
om sådan ändring i stadgan för anstalten, att den årliga undervisningstiden
bestämdes till 39 veckor, samt om införande i stadgan av bestämmelser örn
att lärarinna, för vilken Kungl. Maj :t sådant medgivit, årligen skulle äga åtnjuta
åtta veckors ferier och att vikarie under denna tid ej finge anställas
utan medicinalstyrelsens medgivande och i intet fall för längre tid än som
motsvarade semestertid enligt civila avlöningsreglementet. Med framställningen
åsyftades att den nuvarande lärarpersonalen skulle erhålla ferier, under
det att möjlighet skulle lämnas öppen att vid utökning av antalet lärartjänster
meddela särskilt beslut, huruvida innehavare av den nya tjänsten
skulle åtnjuta semester eller ferier.
Medicinalstyrelsen, som i ärendet hört inspektören för sinnesslö- och epileptikervården,
har tillstyrkt bifall till framställningen.
I ärendet ha infordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen, efter hörande
av pedagogiska inspektören för sinnesslöundervisningen, samt av statskontoret.
Skolöverstyrelsen har icke funnit något att erinra emot att den årliga unvisningstiden
vid anstalten begränsades till 39 veckor. Vad åter anginge förslaget
om införande av ferier för lärarpersonalen har överstyrelsen funnit
skäl tala för en annan lösning och därom anfört följande.
Lärarpersonalen vid blindanstalter och dövstumskolor äger åtnjuta ferier,
dock med tillsynsskyldighet under viss del av ferierna eller enligt rektors bestämmande.
Vid anstalten för fallandesjuka är enligt uppgift av pedagogiska
inspektören för sinnesslöundervisningen en del av skolbarnen hemrest under
skolferiema, men hemförlovning torde i regel ej förekomma i så stor utsträck
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
13
ning som vid de skolor, där ferier nu tillkomma lärarpersonalen. Av framställningen
framgår vidare, att vikarie skulle kunna ifrågakomma under de
föreslagna ferierna. Med hänsyn härtill, och då lärarpersonalen vid de statliga
sinnesslöans tal terna och skyddshemmen icke äger åtnjuta ferier, synes
det ej vara lämpligt att i stadgan för statens anstalt för fallandesjuka intaga
bestämmelser om ferier. Skolöverstyrelsen förordar emellertid, att den gjorda
framställningens syfte tillgodoses genom att i stadgan intages en föreskrift,
varigenom lärarpersonalen under elevernas skolferier tillförsäkras
■sådan befrielse från densamma åliggande skyldigheter utöver undervisning,
att den sammanlagda årliga ledigheten, inberäknat semester, uppgår till den
i framställningen föreslagna. Hinder synes ej heller föreligga för direktionen
att, örn förhållandena det medgiva och vikarie ej behöver anställas, något
utöka ledigheten. Hänsyn till blivande befattningshavare eller tjänster synes
ej nu behöva tagas.
Statskontoret bär i likhet med övriga myndigheter tillstyrkt begränsning
av den årliga undervisningstiden till 39 veckor samt vidare anfört, att då arbetsförhållandena
vid anstalten, enligt vad handlingarna i ärendet utvisade,
medgåve att lärarpersonalen utan olägenhet kunde befrias från tjänstgöring
längre tid än som vore möjligt med nu föreskriven semester, ämbetsverket
icke i och för sig hade något att erinra mot att ökad ledighet bereddes densamma.
I fråga örn formen härför har ämbetsverket anfört följande.
Enligt statskontorets mening bör, i likhet med vad som gäller för läroanstalterna
för blinda och dövstumma ävensom för vårdanstalten för blinda
med komplicerat lyte, den föreslagna tjänstebefrielsen anses såsom ferie. Det
av skolöverstyrelsen förordade befriandet från viss tjänstgöringsskyldighet
synes nämligen innebära en ny form av ledighet, som hittills icke vunnit tilllämplighet
inom statsförvaltningen. Statskontoret kan icke heller biträda
skolöverstyrelsens förslag, att ledigheten under vissa förhållanden skall kunna
något utsträckas utöver 8 veckor, utan densamma synes böra maximeras
lill högst denna tid. Denna maximering skulle då även innebära, att ledigheten,
därest förhållandena så påkallade, skulle kunna nedsättas under 8
veckor; statskontoret har utgått från att ferie skulle medgivas endast under
förutsättning, att vikarie under ledigheten icke erfordrades.
I anslutning härtill har statskontoret framlagt förslag, att i stadgan för
statens anstalt för fallandesjuka skulle införas en föreskrift av innebörd, att
lärarpersonalen, i den mån så utan olägenhet kunde ske med hänsyn till
göromålens behöriga gång och utan att vikarie erfordrades, finge enligt direktionens
bestämmande under tid. då undervisning icke påginge, i stället
för semester åtnjuta ferier under högst 8 veckor årligen. I samband därmed
har ämbetsverket framhållit, att en stadgeändring efter dessa riktlinjer påkallade,
att på motsvarande sätt som skett i fråga örn läroanstalterna för
blinda och dövstumma samt vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte,
i 52 § 10 mom. civila avlöningsreglementet intoges en bestämmelse, att lärare
årligen i stället för semester finge åtnjuta ferie i enlighet med vad i anstaltens
stadga funnes föreskrivet.
Med hänsyn till de vid statens anstalt för fallandesjuka rådande förhållandena
har jag icke något alt erinra emot att bestämmelser meddelas av
sådant innehåll, som statskontoret förordat. Förslag torde sålunda böra av
-
Departeuiåidti - chefen.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
låtas till riksdagen om införande i 52 § 10 mom. civila avlöningsreglementet
av en bestämmelse, att lärare vid nämnda anstalt årligen i stället för semester
må åtnjuta ferier i enlighet med vad i anstaltens stadga föreskrives.
4. Upphävande av viss föreskrift angående löneklassplacering
av länsveterinärer.
I 56 § 7 mom. 2 punkten civila avlöningsreglementet stadgas, att länsveterinär,
som omedelbart före tillträdet till befattningen innehaft distriktsveterinärtjänst
och i denna tjänst åtnjutit lön enligt högsta löneklassen, vid tillträdet
av länsveterinärbefattningen omedelbart skall placeras i 23 löneklassen.
Den för distriktsveterinärer i 64 § 1 mom. avlöningsreglementet fastställda
löneplanen F upptager för de sju lönegrupper, till vilka distriktsveterinärtjänster
äro hänförda, i högsta löneklassen belopp växlande mellan 5 256
och 7 632 kronor. Länsveterinärtjänsterna voro vid civila avlöningsreglementets
tillkomst hänförda till lönegraden A 22, vilken lönegrad i de lägsta och
näst lägsta löneklasserna, 22 och 23 löneklasserna, upptager lönebelopp av
6 300 respektive 6 750 kronor på A-ort och 8 100 respektive 8 550 kronor på
I-ort. Stadgandet i 56 § 7 mom. 2 punkten civila avlöningsreglementet har,
såsom av förarbetena till detsamma framgår (prop. nr 279/1939 L, s. 19;
r. skr. nr 406), meddelats av rekryteringshänsyn och närmast med tanke på
sådana befordringsfall, då en distriktsveterinär med placering i slutlöneklassen
och tillhörande någon av de högre lönegrupperna övergår till länsveterinärtjänst
och därvid på grund av sin nya stationeringsort kommer att
uppbära lön inom någon av de lägre dyrortsgrupperna.
Emellertid ha länsveterinärtjänsterna från och med budgetåret 1942/43
uppflyttats till lönegraden A 24. På grund härav tillämpas numera 24 löneklassen
såsom begynnelselöneklass för länsveterinärtjänster. Med beaktande
härav torde för riksdagen böra framläggas förslag örn upphävande av stadgandet
i 56 § 7 mom. 2 punkten civila avlöningsreglementet. Upphävandet
föranleder omnumrering av de följande punkterna i samma moment.
5. Överdirektörs vid postverket återgång till förut innehavd
befattning.
Enligt stadgandet i 58 § 1 mom. 3 punkten civila avlöningsreglementet
äger Kungl. Maj:t befogenhet medgiva, att tjänsteman, vilken förordnats såsom
postsparbankschef men vilkens förordnande upphört utan att efterföljas
av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad
han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande lämnats, skall
för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som örn
han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning
inom nämnda lönegrad.
Vidare föreskrives i samma punkt att, därest så erfordras för beredande
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
15
åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie befattning, Kungl. Majit äger besluta
därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster.
I en till riksdagen den 11 februari 1944 avlåten proposition, nr 96, har
Kungl. Majit bland annat föreslagit, att en befattning såsom överdirektör i
lönegraden C 10 inrättas vid postverket från och med den 1 juli 1944.
Med hänsyn till den karaktär, ifrågavarande befattning vid bifall till
Kungl. Majits förslag skulle komma att erhålla, bör under angivna förutsättning
den Kungl. Majit i 58 § 1 mom. 3 punkten civila avlöningsreglementet
lämnade befogenheten utvidgas till att omfatta jämväl tjänsteman,
som förordnats såsom överdirektör.
6. Vissa jämkningar i gällande särskilda avloningsbestämmelser
för tjänstemän vid konjunkturinstitutet.
Gällande personalförteckning för konjunkturinstitutet upptager följande
tjänstemän, nämligen en sakkunnig, tillika ledare för institutets undersökningar,
och två andra sakkunniga. Avlöningsförhållandena vid dessa befattningar,
vilka tillsättas medelst förordnande för begränsad anställningstid, regleras
genom särskilda bestämmelser i 61 § civila avlöningsreglementet.
I en till innevarande års riksdag avlåten proposition, nr 109, angående
anslag till konjunkturinstitutet för budgetåret 1944/45 har föreslagits, att tjänstebenämningen
för den befattningshavare, som närmast under nämnden för
konjunkturinstitutet svarar för institutets verksamhet och på vilken ansvaret
för utredningsarbetets bedrivande vilar, från och med den 1 juli 1944 skall
ändras till professor och ledare för institutets undersökningar. Förslag torde
nu böra föreläggas riksdagen örn de ändringar, som i anledning härav påkallas
i 61 § civila avlöningsreglementet.
7. Förening av reservpension med lön för militär eller civilmilitär
beställning på aktiv stat eller reservstat, m. m.
Enligt föreskrifter i civila och militära avlöningsreglementena beror på
Kungl. Majits prövning, örn och i vad mån avdrag å tjänstemans lön skall
ske av den anledningen, att han åtnjuter tjänstepension av statsmedel. Enligt
föreskrift i allmänna tjänstepensionsreglementet äger Kungl. Majit en motsvarande
befogenhet att reducera tjänstepension eller tjänstelivränta, som
sammanträffar med annan dylik förmån. Liknande bestämmelser finnas i
andra nyare avlönings- och pensionsförfattningar. Att bestämmelser av ifrågavarande
innehåll meddelats, sammanhänger med att avlönings- och pensionsförmånerna
bestämts med utgångspunkt från de normala fall, där en
tjänsteman samtidigt kommer i åtnjutande av allenast en lön eller en pension.
Vad angår de fall, där en tjänsteman innehaft befattning med låg pensionsålder
och därigenom blivit i tillfälle att efter pensionering innehava en ny
befattning, som han icke ägt innehava samtidigt med den förra, har den
Kungl. Majit tillkommande prövningsbefogenhcten förutsatts i princip skola
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
utövas på sådant sätt, att de sammanlagda förmånerna bliva i stort sett desamma
som örn anställningarna innehafts utan mellankommande pensionering
(prop. nr 339/1941; r. skr. nr 528).
Gemensamt för omförmälda bestämmelser är, att de icke ha avseende å
fall, där med lön, tjänstepension eller tjänstelivränta sammanträffar årlig
pension eller däremot svarande engångsbelopp på grund av anställning i
krigsmaktens reserver. Bestämmelse saknas också om befogenhet för Kungl.
Majit att reducera lön för beställning tillhörande krigsmaktens reservstater,
vilken sammanträffar med reservpensionsförmån. Vid bedömande av spörsmålet,
i vad mån åtnjutandet av oreducerade förmåner i dessa fall är förenligt
med den av statsmakterna intagna principiella ståndpunkten i fråga
om reglering av sammanträffande förmåner, bör beaktas, att anställning i
reserven får förenas med civil befattning men ej kan innehavas samtidigt
med militär eller civilmilitär beställning på aktiv stat eller reservstat. Med
nämnda ståndpunkt skulle därför icke stå i god överensstämmelse att den,
som övergår från militär eller civilmilitär beställning på aktiv stat eller reservstat
till anställning i reserven eller omvänt, finge uppbära oreducerade
förmåner för båda anställningarna. Ehuru nyss anförda bestämmelser om
reglering av sammanträffande förmåner icke äro tillämpliga i nu avsedda
fall, har i viss utsträckning förhindrats, alt dubbla förmåner få åtnjutas i
dessa fall. Anordningarna härför ha emellertid icke verkat på fullt tillfredsställande
sätt, och fråga har därför uppkommit om att borttaga dem och i
stället utvidga Kungl. Maj :ts befogenhet att reglera sammanträffande förmåner
till att omfatta fall, då löne- eller pensionsförmån för militär eller civilmilitär
beställning på aktiv stat eller reservstat sammanträffar med reservpensionsförmån.
Vad först angår övergång från anställning i reserven till beställning på
aktiv stat eller reservstat, innehöllo de intill den 1 januari 1944 gällande reservbefälsförordningarna
bestämmelser, genom vilka sammanträffande mellan
reservpension samt löne- eller pensionsförmån för beställningen på aktiv
stat eller reservstat förhindrades. Sålunda ägde exempelvis enligt 1927 års reservbefälsförordning
för armén den, som ej längre tillhörde reserven, icke
rätt till reservpension eller däremot svarande förmån. Föreskriften härom
medförde emellertid icke hinder att under anställningstiden i reserven erhålla
engångsbelopp motsvarande reservpensionens kapitaliserade värde och
sedermera efter övergång till beställning på aktiv stat åtnjuta oreducerad lön
och tjänstepension. Vid utformningen av de nya reservbefälskungörelser, som
trätt i kraft den 1 januari 1944, har bland annat av denna anledning förutsatts
en sådan omläggning, att reservpension må åtnjutas utan hinder av
övergång till beställning på aktiv stat men att löne- och pensionsförmånerna
för sådan beställning eller sedermera erhållen beställning på reservstat i stället
skola minskas. I enlighet härmed skall rätten till reservpensionsförmån enligt
de nya kungörelserna icke beröras av att vederbörande övergår till aktiv
stat eller reservstat.
Vad härefter angår det motsatta, vida vanligare fallet, att beställnings
-
Kungl. Majlis proposition nr ‘.lid.
17
lia vare på aktiv stat eller reservstat avgår från sin beställning, utan att förutsättningarna
för pensionsrätt föreligga, samt tillträder anställning i reserven,
har genom föreskrift i allmänna tjänstepensionsreglementet möjligheten
att för den frånträdda beställningen erhålla tjänstelivränta gjorts beroende
av alt vederbörande icke erhållit reservpension. När rätt till reservpensionslörmån
inträder, har anställningshavaren därför att välja mellan denna förmån
och möjligheten att framdeles erhålla tjänstelivränta. För sådana fall,
där livräntan äger större kapitalvärde än reservpensionen, måste det emellertid
betraktas såsom en olägenhet, att reservpensionsförmån, när denna är
intjänt, icke kan erhållas jämsides med rätt att i sinom tid erhålla en i motsvarande
mån reducerad livränta. Detta skulle kunna ske, därest tjänstepensionsreglementets
nuvarande bestämmelse i ämnet ersattes med en föreskrift
örn befogenhet för Kungl. Majit att förordna örn minskning av livräntan
med hänsyn till att vederbörande kommit i åtnjutande av reservpensionsförmån.
Av nu anförda skäl torde Kungl. Majit böra äga befogenhet att reglera
löne- och pensionsförmånerna för militära och civilmilitära beställningar på
aktiv stat eller reservstat jämväl då de sammanträffa med reservpensionsförmån.
Befogenheten torde böra utövas i överensstämmelse med den av statsmakterna
intagna ståndpunkten till frågan om reglering av sammanträffande
förmåner, som utgå på grund av anställningar, vilka icke fått förenas. Förmånerna
för beställning på aktiv stat eller reservstat — lön samt tjänstepension
eller tjänstelivränta — böra i princip minskas med reservpensionen.
Då den tid, varunder löne- och pensionsförmåner utgå för beställningen,
icke sammanfaller med den tid, varunder reservpensionen utgår, exempelvis
där reservpension uttagits i form av kapitalbelopp, böra reservpensionsförmånerna
för ifrågavarande ändamål omräknas till en mot deras kapitalvärde
svarande livränta, beräknad att utgå under förstnämnda tid; omräkning bör
emellertid icke ske av rörligt tillägg på årlig reservpensions grundbelopp.
För en reglering av sammanträffande förmåner enligt nu angivna huvudgrunder
erfordras ändring av 2 § 2 mom. militära avlöningsreglementet samt
meddelande av särskilda föreskrifter i anslutning till gällande avlöningsbeslämmelser
för personal tillhörande krigsmaktens reservstater. Förslag torde
böra avlåtas till riksdagen örn ändring i nämnda författningsrum samt om
bemyndigande för Kungl. Majit att meddela bestämmelser i ämnet beträffande
reservstatspersonal. De nya bestämmelserna böra tillämpas från och med
den 1 juli 1944. Lön för beställning på aktiv stat eller reservstat, vilken tillIrätts
före nämnda dag, bör dock icke minskas med hänsyn till reservpensionsförmån,
vare sig denna tillträtts före eller efter samma dag.
En reglering efter angivna grunder förutsätter jämväl vissa jämkningar i
gällande pensionsbestämmelser. Frågan härom kommer alt anmälas i annat
sammanhang.
I detta sammanhang må framhållas, att bestämmelser för närvarande saknas
i fråga om reglering av lön för beställning på reservstat, vilken sammanIräffar
med pension för beställning på aktiv stat. Sådana beställningar
Bihang tili riksdagens protokoll J9M. 1 sami. Nr 2.16. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
kunna självfallet icke innehavas samtidigt, och även övergång till beställning
på reservstat från beställning på aktiv stat, i vilken förutsättningar för pension
redan föreligga, torde höra till undantagen. Då emellertid möjligheten
av sådan övergång icke kan helt uteslutas, synes det lämpligt, att Kungl.
Majit inhämtar riksdagens bemyndigande att reducera reservstatslön, då den
sammanträffar med pension för beställning på aktiv stat. Jämväl detta bemyndigande
bör erhålla giltighet från och med den 1 juli 1944. Lön för
beställning på reservstat, som tillträtts före nämnda dag, bör dock icke
minskas med hänsyn till pension för beställning på aktiv stat, såframt icke
förbehåll om minskning gjorts i samband med utnämningen till reservstatsbeställningen.
8. Löneklassplacering vid befordran till lägsta underofficersbeställning
eller beställning såsom överfurir eller högbåtsman.
Enligt 12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet, sådant nämnda författningsrum
numera lyder enligt kungörelse den 21 juni 1940, nr 657, skall
för den, som från beställning tillhörande löneplanen Ma i manskapsavlöningsreglementet
befordras till underofficersbeställning tillhörande lönegraden
UO 1, där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en löneklassplacering
enligt eljest tillämpliga bestämmelser, vid bestämmande av
begynnelselön och av tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som örn
underofficersbeställningen tillträtts vid följande tidpunkt, nämligen i fråga
örn sergeant vid armén 6 år efter avläggandet av furirsexamen, i fråga örn
musiksergeant vid armén 9 år efter det beställningshavaren vunnit fast anställning
vid krigsmakten, dock ej tidigare än vid uppnådda 27 års ålder,
samt i fråga örn sergeant vid flygvapnet 5 år efter avläggandet av furirsexamen.
Ifrågavarande bestämmelser skola emellertid tillämpas allenast örn
beställningshavaren omedelbart före tillträdandet av underofficersbeställningen
varit i en följd fast anställd vid krigsmakten under den angivna
tidrymden; avbrott under sammanlagt högst 3 månader äro dock tillåtna,
och därjämte äger Kungl. Majit dispensmöjlighet vid längre avbrott.
7 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet innehåller liknande bestämmelser
med avseende å löneklassplacering av den, som tillträder beställning
tillhörande löneplan Mb, d. v. s. beställning såsom flaggkorpral, överfurir
eller högbåtsman. Här må vid bestämmandet av begynnelselön och tidpunkt
för löneklassuppflyttning så anses, som örn beställningen tillträtts
vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, då beställningshavaren
kan räkna 7 års fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet, eller,
där kompetens för befordran till beställning tillhörande lönegraden Mb 2
vunnits först efter nämnda tidpunkt, vid tiden för kompetensens vinnande.
I fråga om krav på att fast anställning skall ha innehafts i en följd under
den ifrågakommande tiden gälla bestämmelser motsvarande de i 12 § 2
mom. militära avlöningsreglementet innefattade.
Av 1936 års lönekommittés betänkanden med förslag till militärt avlö
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 21G.
19
ningsreglemente och manskapsavlöningsreglemente (SOU 1938: 55, s. 152
ff., och SOU 1939: 38, s. 125) framgår, att syftet med nämnda bestämmelser
varit att utjämna verkningarna av rådande starka skiljaktigheter i befordringstur
vid olika truppförband. Lönetursbestämmelserna i 12 § 2 mom.
militära avlöningsreglementet utformades i likhet med vissa tidigare gällande
föreskrifter med utgångspunkt från att underofficersbefordran under
normala förhållanden vunnes efter en sammanlagd anställningstid vid krigsmakten
av omkring 9 år. Lönekommittén utgick från att furirsexamen regelmässigt
avlades vid armén vid slutet av tredje anställningsåret och vid
flygvapnet under fjärde anställningsåret, varför sergeanter vid armén och
flygvapnet i likhet med musiksergeanter vid armén i regel skulle bliva löneklassplacerade
som örn de tillträtt underofficersbeställning 9 år efter vunnen
anställning vid krigsmakten. Vad angår lönetursbestämmelserna i 7 §
3 mom. manskapsavlöningsreglementet, äro dessa utformade med utgångspunkt
från att befordran till flaggkorpral (lönegraden Mb 2) normalt vinnes
efter 7 års fast anställning. Av praktiska skäl har avvikande bestämmelse
ej meddelats för beställning såsom högbåtsman (lönegraden Mb 1),
vartill kompetens vinnes efter 6 års fast anställning. Sedermera ha vid flygvapnet
inrättats beställningar såsom överfurir (lönegraden Mb 1), till vilka
kompetens likaledes under normala förhållanden vinnes efter 6 års fast anställning.
Nämnas må, att 12 § militära avlöningsreglementet i sin ursprungliga
lydelse jämväl innehöll vissa liknande bestämmelser om löneklassplacering
vid befordran till lägsta underofficersbeställning vid marinen. Beträffande
befordran till musikunderofficer av 2. graden vid kustartilleriet fanns således
en bestämmelse av samma innebörd som i fråga örn musiksergeant
vid armén, och beträffande befordran till annan underofficersbeställning
av 2. graden vid marinen — vartill endast flaggkorpraler beräknades ifrågakomma
— skulle i fråga om löneldassplaceringen så anses, som örn underofficersbeställningen
tillträtts två år efter det beställningshavaren kunnat
räkna kompetens för befordran till flaggkorpral. Sistnämnda bestämmelse
motsvarade till sitt sakliga innehåll de vid befordran till sergeant vid
armén eller flygvapnet meddelade bestämmelserna, då nämligen underofficersutbildningen
vid armén och flygvapnet i allmänhet avslutades under
sjunde anställningsåret. I samband med manskapsavlöningsreglementets
tillkomst upphävdes genom kungörelsen den 21 juni 1940, nr 657, ifrågavarande
bestämmelser örn löneklassplacering i lägsta underofficersbeställning
vid marinen, och i stället infördes föreskrift örn sneddningsförfarande
vid befordran till underofficersbeställning, tillhörande lönegraden UO 1,
från beställning tillhörande den i manskapsavlöningsreglementet omförmälda
löneplanen Mb, d. v. s. bland annat från flaggkorpralsbeställning. Även
befordran till musikunderofficer av 2. graden vid kustartilleriet beräknades
nämligen dåmera uteslutande ske från flaggkorpralsbeställning.
I en den 1 februari 1944 dagtecknad, inom försvarets civilförvaltning upprättad
promemoria har framhållits, att genom 1942 års försvarsbeslut (prop.
20
Kungl. Majlis proposition nr 216.
nr 210/1942; r.skr. nr 374) sådana organisatoriska förändringar inträtt eller
väntades inträda, att bestämmelserna i 12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet
i den nuvarande lydelsen icke i allt tillgodosåge sitt syfte. Sålunda
innebure försvarsbeslutet, att flaggkorpralsgraden slopades, i följd varav även
vid marinen befordran numera skedde från furir direkt till underofficer. Vidare
hade enligt försvarsbeslutet inrättats musikkårer vid vissa flygflottiljer
och beställningar uppförts för musikunderofficerare vid flygvapnet, vilka
liksom musikunderofficerarna vid armén icke behövde avlägga furirsexamen.
Slutligen hade underbefälsutbildningen förutsatts skola omläggas, varav bland
annat skulle följa, att furirsexamen vid flygvapnet skulle avläggas under
tredje i stället för under fjärde anställningsåret.
Beträffande de åtgärder, som i anledning härav påkallades, har i promemorian
anförts, att det måhända läge närmast till hands att beträffande underofficer
av 2. graden vid marinen samt musiksergeant vid flygvapnet införa
samma regler som nu gällde för musiksergeant vid armén samt att jämka
den beträffande sergeant vid flygvapnet gällande regeln till överensstämmelse
med den, som gällde för sergeant vid armén. Emellertid förekomme
fall, då övergång skedde från manskapsanställning vid en försvarsgren till underofficersbeställning
vid annan försvarsgren. Detta vore framför allt ganska
vanligt inom musiken. Med hänsyn därtill syntes det kunna ifrågasättas, örn
icke den lämpligaste utvägen vore, att för all befordran från löneplan Ma
till lönegrad UO 1 införa samma regel, som nu gällde i fråga om befordran
till musiksergeant vid armén, nämligen att vederbörande skulle, då sådant
vore förmånligare än en löneklassplacering enligt eljest tillämpliga bestämmelser,
anses ha tillträtt underofficersbeställningen 9 år efter det han vunnit
fast anställning vid krigsmakten, dock ej tidigare än vid uppnådda 27 års
ålder. Därigenom skulle jämväl vinnas en utjämning av skiljaktigheterna i
befordringstur icke blott vid olika truppförband utan även inom olika försvarsgrenar.
Ifrågavarande spörsmål har jämväl berörts i ett av försvarsväsendets lönenämnd
den 1 december 1943 avgivet utlåtande över ansökningar om placering
i löneklass av vissa beställningshavare, vilka intill utgången av mars
månad 1943 innehaft fast anställning såsom manskap vid armén men utnämnts
till musiksergeanter vid flygvapnet från och med den 1 april samma
år. I utlåtandet har lönenämnden erinrat örn att gällande bestämmelser
örn löneklassplacering av musikunderofficerare endast avse beställningar vid
armén. Då emellertid anledning icke syntes föreligga att i ifrågavarande avseende
göra skillnad mellan musiksergeanter vid armén och musiksergeanter
vid flygvapnet, förordade lönenämnden, att frågan örn utsträckt tillämpning
av gällande bestämmelser upptoges till övervägande. Samtidigt borde övriga
bestämmelser i 12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet överarbetas under
hänsynstagande till att — i motsats till vad som förutsatts vid deras tillkomst
— övergång från armén till flygvapnet torde komma att äga rum i
viss utsträckning åtminstone så länge kaderökningama vid flygvapnet påginge.
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
21
Den ståndpunkt, som kommit till uttryck i omförmälda promemoria, har
försvarets civilförvaltning jämväl hävdat i ett den 21 januari 1944 avgivet
utlåtande i ärende rörande löneklassplacering av vissa musikunderofficerare
vid marinen. I nämnda sammanhang har ämbetsverket anfört, att de ändrade
bestämmelserna borde erhålla retroaktiv tillämpning, i vad de avsåge
dels underofficerare av 2. graden, som befordrats till underofficersbeställning
direkt från manskapsbeställning tillhörande löneplan Ma, dels ock musiksergeanter
vid flygvapnet. Försvar sväsendets lönenämnd har i ett den 24
februari 1944 avgivet utlåtande i samma ärende anslutit sig till vad försvarets
civilförvaltning sålunda anfört och föreslagit.
I en den 25 februari 1944 dagtecknad proposition, nr 143, angående inrättande
av beställningar för långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet
m. m. har föreslagits inrättande vid nämnda försvarsgrenar av ett antal
beställningar såsom överfurir i lönegraden Mb 1 manskapsavlöningsreglementet.
Propositionen bygger i huvudsak på ett den 3 februari 1944 avgivet
betänkande (SOU 1944: 2) av 1942 års underbefälsutredning. I fråga
om tidpunkt för vinnande av kompetens till beställning såsom långtjänstunderbefäl
— överfurir eller högbåtsman — har i betänkandet (s. 26) anförts
följande.
I praktiken torde det för befordran till högbåtsman uppställda tjänståldersvillkoret
— 6 års tjänstetid vid sjömanskåren — lia icke oväsentligen
överskridits, medan det vid flygvapnet under pågående uppsättningsperiod
visat sig nödvändigt att tillfälligt sänka tjänståldersvillkoret för befordran till
överfurir från 6 till 5 år. Utredningen har övervägt, huruvida icke krav på
en något högre tjänstålder — 6V2 eller 7 år — borde uppställas vid armén
och kustartilleriet. Anledningen härtill skulle vara, att underbefäl utan underofficerskompetens
icke borde lia möjlighet att vinna befordran till långtjänstunderbefälsbestänning
förrän deras jämnåriga kamrater, som genomgå
underofficersskola, vinna befordran till underofficer. I praktiken torde emellertid
— i vart fall efter uppsättningsperiodens utgång — befordran till långtjänstunderbefäl
icke komma att äga runi förrän efter 8—10 Ijänstår. Med
hänsyn härtill ävensom till att de, som genomgått underofficersskola, kompenseras
genom möjligheten till fortsatt befordran, anser sig utredningen böra
föreslå, att jämväl vid armén och kustartilleriet uppställes krav på allenast
6 års tjänstgöring för befordran till långtjänstunderbefälsbeställning. Härigenom
uppnås även att likhet i detta avseende blir rådande mellan de olika
försvarsgrenarna.
Ifrågavarande spörsmål har icke närmare berörts i nyssnämnda proposition.
Chefen för försvarsdepartementet har emellertid anfort, att överfurirsbeställningarna
i enlighet med underbefälsutredningens förslag borde rekryteras
bland det fast anställda manskapet med furirskompetens och tillsättas
medelst konstitutorial, varvid borde krävas viss tjänstålder.
Såsom av det föregående framgår, lia i syfte att utjämna verkningarna i Depariemen
lönehänseende av föreliggande skiljaktigheter i befordringstur vid olika trupp- '':}''fFnförband
meddelats bestämmelser, enligt vilka löneklassplacering i lägsta underofficersbeställning
eller i långtjänstunderbefälsställning skall ske på sådant
sätt, som örn beställningen tillträtts senast vid viss angiven tidpunkt.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
I fråga om valet av denna tidpunkt föreligger den sakliga olikheten mellan
bestämmelserna, att då fråga är örn underofficersbeställning valts den tidpunkt
efter vinnande av kompetens för beställningen, vid vilken befordran
normalt kan påräknas, men att beträffande långtjänstunderbefälsbeställning
valts den tidpunkt, då kompetens vinnes för beställning såsom flaggkorpral.
Förstnämnda utgångspunkt är den, som närmast motsvarar syftet med bestämmelserna.
Att den icke kommit till användning i fråga om underbefälsbeställningarna,
torde lia berott på att dess tillämpning beträffande flaggkorpraler
skulle vid senare befordran till underofficer av 2. graden ha kunnat
medföra alltför oförmånlig lönetursrätt i sistnämnda beställning i jämförelse
nied den som vid armén och flygvapnet kunde påräknas vid direkt
övergång från furirs- till underofficersbeställning. Då flaggkorpralsgraden
numera i princip borttagits och beställningarna såsom överfurir och högbåtsman
äro avsedda som sluttjänster, tala i och för sig skäl för att nu
giva bestämmelserna i fråga örn löneklassplacering i beställning såsom långtjänstunderbefäl
sådant innehåll, att avseende fästes vid den tidpunkt, då
befordran till sådan beställning normalt plägar förekomma. Med utgångspunkt
från de av 1942 års underbefälsutredning lämnade uppgifterna borde
tidpunkten förläggas senare än till det tillfälle, då fast anställning innehafts
7 år, i vart fall därest underbefälsutredningens förslag i fråga örn långtjänstunderbefäl
vid armén och kustartilleriet genomföres. En sådan omläggning
skulle också i avseende å lönetursrätten medföra större rättvisa mellan
underbefäl med underofficerskompetens och underbefäl utan sådan kompetens.
Emellertid kan den tidpunkt, vid vilken befordran till långtjänstunderbefäl
normalt kommer att kunna påräknas, icke närmare beräknas under
förhandenvarande förhållanden. Intill dess 1942 års försvarsordning blivit
fullständigt genomförd, torde sådan befordran kunna erhållas jämförelsevis
tidigt. Jag har därför efter samråd med chefen för försvarsdepartementet funnit
mig icke för närvarande böra föreslå någon ändring i angivna riktning.
I 12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet äro vissa jämkningar och
kompletteringar erforderliga med anledning av försvarsbeslutet. I den inom
försvarets civilförvaltning upprättade promemorian bär ifrågasatts, huruvida
icke bestämmelserna numera borde direkt utformas på sådant sätt, att löneklassplaceringen
sker såsom om underofficersbeställningen tillträtts efter 9
års fast anställning vid krigsmakten, dock tidigast vid uppnådda 27 års ålder.
En sådan lösning skulle äga fördelen att i viss mån utjämna verkningarna
i lönehänseende av skiljaktigheterna i befordringstur icke blott vid olika
truppförband utan även inom olika försvarsgrenar. För egen del har jag efter
samråd med chefen för försvarsdepartementet funnit mig böra tillstyrka vad
sålunda föreslagits. I omförmälda tid av 9 år bör emellertid få inräknas jämväl
sådan tid, som vederbörande enligt beslut, meddelat med stöd av 7 §
1 mom. manskapsavlöningsreglementet, ägt för löneklassplacering i beställning
tillhörande löneplan Ma tillgodoräkna sig på samma sätt som om han
därunder innehaft fast anställning. Ett medgivande av detta innehåll skulle
få betydelse för den, som fullgjort värnpliktstjänstgöring före tillträdandet
av fast anställning.
Kungl. Mctj:ts proposition nr 216.
23
Vad angår bestämmelserna i 7 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet,
innebära desamma, på sätt förut angivits, att beställning tillhörande löneplanen
Mb anses tillträdd vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det,
då beställningshavaren kan räkna 7 års fast anställning såsom manskap vid
försvarsväsendet, eller, där kompetens för befordran till beställning tillhörande
lönegraden Mb 2 vunnits först efter nämnda tidpunkt, vid tiden för
kompetensens vinnande. Häri synes till en början böra vidtagas den modifikationen,
att beställningen i förekommande fall anses tillträdd vid sjuårsperiodens
slut i stället för vid ingången av det påföljande kalenderkvartalet.
Denna ändring är i huvudsak endast av formell natur, ty sedan löneklassplaceringen
skett, får ändock uppflyttning till högre löneklass enligt 5 § 3
mom. manskapsavlöningsreglementet ske först vid ingången av kalenderkvartalet
näst efter det, varunder den för sådan uppflyttning stadgade tiden i den
lägre löneklassen tilländagått. Vidare torde den särskilda föreskriften i fråga
om beställning tillhörande lönegraden Mb 2 böra utgå såsom numera obehövlig,
och slutligen torde jämväl här böra få tagas i beräkning sådan tid, som
enligt beslut med stöd av 7 § 1 moni. må beräknas för löneklassplacering i
beställning tillhörande löneplanen Ma.
Nu förordade jämkningar i 12 § 2 inom. militära avlöningsreglementet
och 7 § 3 moni. manskapsavlöningsreglementet torde böra träda i kraft den
1 juli 1944. De böra sålunda tillämpas i fråga om löneklassplacering i beställning,
som tillträdes nämnda dag eller senare. Specialbestämmelser i löneklassplaceringshänseende
lia emellertid intill nämnda dag saknats för fall,
där —- såsom från och med den 1 juli 1942 varit möjligt — beställningshavare
tillhörande löneplanen Ma befordrats till beställning såsom underofficer av
2. graden vid marinen eller såsom musiksergeant vid flygvapnet. I anledning
härav torde böra föreskrivas, att där sådan beställning under tiden 1 juli
1942—30 juni 1944 tillträtts av den, som omedelbart dessförinnan innehaft
beställning tillhörande löneplan Ma, med avseende å löneklassplacering från
och med den 1 juli 1944 skall så anses, som om 12 § 2 mom. militära avlö
ningsreglementet varit i sin nya lydelse gällande redan vid tidpunkten för
underofficersbeställningens tillträdande.
9. Fråga om flygtillägg till vissa civilmilitära beställningshavare.
I 27 § militära avlöningsreglementet meddelas bestämmelser om särskilda
förmåner vid flygtjänstgöring. Enligt 1 mom. äga till vissa lönegrader hänförliga
beställningshavare, som kommenderats till flygtjänstgöring i angiven
befattning, uppbära flygtillägg med visst belopp för månad räknat, under
förutsättning att vederbörande fullgör flygtjänstgöring minst i den omfattning,
som bestämmes av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majlis bemyndigande,
av chefen för flygvapnet. Beställningshavare, som icke är berättigad till
flygtillägg eller lill i 2 och 3 mom. omförmält mekaniker- eller elevtillägg,
äger enligt 5 mom. uppbära flygtraktamente för dag, varunder lian på
grund av honom åliggande inspektionsskyldighet eller meddelat särskilt
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
uppdrag deltager i flygning. De huvudskäl, som föranlett införandet av flygtillägg
och flygtraktamente, äro dels de med flygtjänsten förenade olyckstallsriskerna,
dels flygtjänstgöringens inverkan i fysiologiskt hänseende och
dels det med flygtjänsten förenade ansvaret.
Såvitt angår civilmilitära beställningshavare, kan flygtillägg utgå till beställningshavare
tillhörande någon av lönegraderna Ca 24, 26 och 27 (flygingenjör
av respektive 3., 2. och 1. graden), om han är kommenderad i befattning
som provflygare med 270 kronor och örn han är kommenderad i
befattning som kontrollflygare med 210 kronor. Med provflygning förstås
flygning för provning av ny flygplanstyp eller av flygplan, som nylevererats
eller genomgått större reparation. Med kontrollflygning avses flygning
för provning av flygplan, som undergått mindre omfattande reparation. Beträffande
den minsta omfattning, vari flygtjänstgöring skall fullgöras för
utfående av flygtillägg, gäller enligt av Kungl. Maj:t den 1 december 1939
utfärdade tillämpningsföreskrifter till 27 § militära avlöningsreglementet, att
vederbörande i regel skall deltaga i flygning minst 3 dagar i varje månad.
Flygtraktamentet utgör för civilmilitära beställningshavare i 1—13 lönegraderna
7 kronor och för sådana beställningshavare i högre lönegrader 9
kronor för dag.
I gällande personalförteckning för flygvapnet finnas upptagna civilmilitära
beställningar i lönegraden Ca 30 såsom flygdirektör av 1. graden och i lönegraden
Ca 28 såsom flygdirektör av 2. graden. Vidare finnas å flygförvaltningens
personalförteckning uppförda tjänster såsom flygöverdirektör i lönegraden
Cb 3, chef för materielavdelningens flygplanbyrå i lönegrad Oa 6, Oa 5
eller Ca 30, för samma avdelnings motorbyrå i lönegrad Ca 30, för samma
avdelnings utrustningsbyrå i lönegrad Oa 5 eller Ca 28 och för avdelningens
normaliebyrå i lönegrad Ca 28 eller Eo 30. Av propositionen nr 180/1943
angående organisationen av försvarsväsendets centrala förvaltning framgår,
att flygöverdirektören — som kan förordnas såsom chef för materiel - avdelningen — närmast avsetts skola handlägga ärenden av teknisk art, bland
annat från motor- och normaliebyråerna, och att befattningen i regel komme
att rekryteras från flygvapnets ingenjörspersonal, att en av flygplanbyråns
huvuduppgifter bleve projekteringen av nya flygplan och att möjlighet ansetts
böra stå öppen att såsom chef för denna byrå placera en flygdirektör
av 1. graden, att såsom chef för motorbyrån avsetts en flygdirektör av 1.
graden, att såsom chef för utrustningsbyrån — till vilken höra en vapensektion,
en elektrisk sektion och en utrustningssektion — kan ifrågakomma en
flygdirektör av 2. graden och att normaliebyrån, på vilken det främst ankommer
att handha frågor rörande standardisering av flygvapnets materiel, avsetts
skola kunna ställas under chefskap av en flygdirektör av 2. graden.
Nämnas må vidare, att enligt 1942 års försvarsbeslut vid fullständig uppsättning
av flygvapnet i fredstid skola finnas 15 flygdirektörer och 105 flygingenjörer,
därav sammanlagt ett 40-tal — varibland 5 flygdirektörer —
skola vara flygande, samt att gällande personalförteckning för flygvapnet
upptager sammanlagt 10 flygdirektörs- och 62- flygingenjörsbeställningar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
25
I skrivelse den 23 juli 1943 lia chefen för flygvapnet och flygförvaltningen
hemställt att 27 § 1 mom. militära avlöningsreglementet måtte, räknat från
och med den 1 juli 1943, erhålla på sådant sätt ändrad lydelse, att jämväl
civilmilitär beställningshavare tillhörande någon av lönegraderna Ca 28, Ca 39
och Cb 3, vilken kommenderades till flygtjänstgöring i befattning såsom provflygare
eller kontrollflygare, ägde — under förutsättning att sådan tjänstgöring
fullgjordes minst i den omfattning, som bestämdes av Kungl. Majit
eller, efter Kungl. Majlis bemyndigande, av chefen för flygvapnet — uppbära
flygtillägg med 270 respektive 210 kronor för månad räknat. I skrivelsen
har anförts i huvudsak följande.
För teknikern är den flygande personalens uppgifter angående materielens
funktion i luften icke alltid tillfyllest. Han måste i vissa fall kunna bilda
sig ett på egna erfarenheter grundat omdöme härom. Flygövei-direktören bör
därför i den mån han är flygutbildad kunna beordras alt själv utföra provflygningar.
Cheferna för t. ex. de flygförvaltningens materielavdelning tillhörande
flygplans-, utrustnings- och normaliebyråerna, vilka kunna vara flygdirektörer
av 1. eller 2. graden, böra ävenledes såvida de äro flygutbildade
kunna beordras att själva prova materjelens funktion i luften. Chefen för
flygvapnet anser sig emellertid icke rätteligen kunna kommendera de till lönegraderna
Ca 28 och 30 hörande flygdirektörerna till flygtjänstgöring, enär
de icke erhålla den gottgörelse för de med tjänstgöringen förenade riskerna,
som flygtillägget innebär.
För sv ar sväsendets lönenämnd har i avgivet utlåtande i ärendet förklarat
sig för sin del hysa tvekan, huruvida tillräckliga skäl kunde anses föreligga
att utsträcka rätten lill flygtillägg till de i framställningen avsedda civilmilitära
beställningshavarna. I den mån flygvapnets ingenjörspersonal undergått
flygutbildning och således besutte kompetens för utförande av provoch
kontrollflygningar, syntes flygning i den omfattning, som utgjorde förutsättning
för åtnjutande av flygtillägg, merendels förekomma allenast bland
beställningshavare tillhörande någon av lönegraderna Ca 24, 26 och 27. Beställningshavare
i högre lönegrader syntes däremot på grund av sin ordinarie
tjänstgöring i regel icke kunna avses för flygtjänstgöring i vidare omfattning
än att ersättning för deltagande i flygning borde utgå i form av flygtraktamente.
Därest emellertid rätten till flygtillägg ansåges böra utsträckas
att gälla jämväl beställningshavare i högre lönegrader än Ca 27, föresloge
lönenämnden, att frågan löstes på det sätt, att flygtillägg fånge under i övrigt
gällande förutsättningar tillkomma dem, som placerades i befattning såsom
provflygare. Utförande av kontrollflygning borde således icke grunda rätt till
flygtillägg för de i framställningen avsedda beställningshavarna.
I en av souschefen i flygförvaltningen upprättad, den 6 november 1943
dagtecknad promemoria har bland annat framhållits, alt flygvapnet försl
något eller några år in på 1950-talet beräknades lia tillförts fulltalig flygande
flygingenjörspersonal.
Då, på sätt av det föregående framgår, 1942 års försvarsbeslut innebär,
att visst antal flygdirektörer skall fullgöra flygtjänstgöring, torde ändring
böra vidtagas i 27 g 1 inom. militära avlöningsreglementet för möjliggö
-
is'' par ternellf fich
ef tn.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
rande av att flygtillägg må utgå till sådan beställningshavare. Tillägget synes
böra utgå såväl vid kontrollflygning som vid provflygning. Efter samråd
med chefen för försvarsdepartementet vill jag även föreslå, att beställningen
såsom flygöverdirektör upptages bland de beställningar, vid vilka
flygtillägg kan utgå. Sedan härför erforderliga ändringar vidtagits i avlöningsreglementet,
skall det jämlikt bestämmelse i reglementet ankomma på
Kungl. Majit att taga ställning till frågan, i vilken minsta omfattning ifrågavarande
beställningshavare skola fullgöra flygtjänstgöring för åtnjutande av
flygtillägg.
Ändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1944 och således icke erhålla
generell retroaktiv giltighet. Emellertid torde bemyndigande böra utverkas
för Kungl. Majit att, där särskilda skäl föreligga, medgiva utbetalning
till här avsedd beställningshavare av flygtillägg för budgetåret 1943/44 eller
del därav.
10. Fråga örn lönetur för vissa häradsskrivare.
I kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 373) med ändrade bestämmelser angående
ålderstillägg för civila befattningshavare i statens tjänst äro meddelade
föreskrifter i fråga om tillgodoräkning av tjänstetid för erhållande av
ålderstillägg vid tillträde av sådan ordinarie befattning inom den civila statsförvaltningen,
vilken ännu icke undergått lönereglering enligt det inom civilförvaltningen
eljest numera gällande lönesystemet. Punkterna 1 och 2 av
föreskrifterna, som äro utfärdade efter riksdagens hörande (r. skr. nr 171/
1922), lyda sålunda:
1- Om den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till ordinarie
tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som i avseende å
tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med
eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet
av hans rätt till ålderstillägg vid denna tjänst tillgodoräknas honom den tid
utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik
anställning.
Vid sådant tillgodoräknande tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.
2. Vid ordinarie tjänstemans befordran till tjänst inom högre lönegrad må,
i den män så prövas skäligt, för bestämmandet av hans rätt till ålderstillägg
vid den nya tjänsten kunna tillgodoräknas honom den tid utöver tre år,
under vilken han såsom ordinarie tjänsteman inom de närmaste nio åren
före befordringen på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning,
som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara
jämförbar med eller högre än den befattning, han vid befordringen tillträder.
Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande eller annan tjänstgöring av
kortare varaktighet än sex månader i ett sammanhang.
Jämlikt kungörelsen den 25 oktober 1940 (nr 900) angående handläggningen
av vissa avlöningsfrågor skall fråga om tillgodoräkning, som avses
med förenämnda bestämmelser, prövas av Kungl. Majit.
Under åren 1923—1942 ha ledigblivna häradsskrivarbefattningar i avvaktan
på en förestående omläggning av uppbördsorganisationen tillsatts allenast
Kungl. Maj:ls proposition nr 210.
27
på förordnande. Vid ingången av år 1943 voro sålunda ett nittiotal av landets
119 häradsskrivarbefattningar tillsatta på förordnande. Med hänsyn till de
olägenheter, som voro förenade med vakanssättningen, och i betraktande av
det ovissa läge, vari de med häradsskrivarnas löneregleringsfråga sammanhängande
organisatoriska spörsmålen befunno sig, utfärdade Kungl. Majit
den 14 maj 1943 fullmakter för sammanlagt 63 tillförordnade häradsskrivare,
varvid endast de kommo i fråga, som under minst fem år innehaft förordnande.
Aven under tiden därefter har ett mindre antal erhållit fullmakt.
Ordinarie häradsskrivare är berättigad till två ålderstillägg om vartdera
500 kronor, som utgå efter 5 respektive 10 tjänstår. Till tillförordnad häradsskrivare
utgår icke ålderstillägg.
För de nu utnämnda häradsskrivare har fråga uppkommit örn tillgodoräknande
av tidigare tjänstgöring för erhållande av ålderstillägg. I främsta rummet
rör det sig om tillgodoräknande av de långvariga förordnanden å häradsskrivarbefattning,
som vederbörande bestritt före erhållandet av fullmakt å
dylik befattning. Det har härvid visat sig, att bestämmelserna i 1922 års kungörelse
verka i hög grad ojämnt i nu åsyftade fall. För den häradsskrivare,
som förut icke haft ordinarie statstjänst, må tillgodoräknas hela den förordnandetid,
som överskjuter tre år. För den häradsskrivare, som innehaft exempelvis
ordinarie landskontoristbefattning, må däremot icke tillgodoräknas mer
än sex år av den överskjutande tiden, och örn tidigare innehavd ordinarie
befattning var högre än häradsskrivartjönsten, må icke tillgodoräknas någon
del av häradsskrivarförordnandet.
Framställningar om ändring härutinnan lia gjorts dels av Sveriges häradsskrivareförening,
som anhållit örn tillgodoräknande av förordnande å häradsskrivartjänst
eller därmed likvärdig anställning utan ifrågavarande begränsningar,
dels ock av enskilda häradsskrivare.
I vederbörande myndigheters yttranden lia olika meningar framkommit.
Sålunda har statskontoret, under hänvisning dels till att tillgodoräkningsrätten
vore beroende på Kungl. Majits prövning och dels till häradsskrivarnas betydande
sportelinkomster, avstyrkt undantag från de allmänna bestämmelserna
i ämnet. En reservant i statskontoret har dock uttalat sig för dylikt undantag
Allmänna lönenämnden har förordat, att samtliga ifrågavarande häradsskrivare
medgives rätt att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna hela
den tid de på grund av Kungl. Majits förordnande uppehållit häradsskrivartjänst.
Enligt min uppfattning hör i första hand göras sådant undantag från 1922
års bestämmelser, att den, som före liäradsskrivarutnämningen varit innehavare
av ordinarie statstjänst, icke på denna grund kommer i sämre ställning
beträffande tillgodoräknandet av förordnandetiden. Huruvida jämväl
eli allmänt undantag från bestämmelsen örn tillgodoräknande av allenast
tid utöver tre år bör göras, synes mera tveksamt. Lämpligast vore, att sistnämnda
fråga kunde prövas från fall lill fall med beaktande av de olika anställningsförhållandena.
För att önskvärd likformighet i regleringen av tillgo
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
doräkningsfrågan skall kunna vinnas erfordras riksdagens bemyndigande för
Kungl. Maj :t att vid bestämmandet av Iöneturen för ordinarie häradsskrivare
göra undantag från 1922 års bestämmelser. Jag förordar, att framställning
örn dylikt bemyndigande göres hos riksdagen. Bemyndigandet bör gälla såväl
de nu inträffade fallen som framtida liknande fall.
11. Fråga om ersättning åt ordinarie lärare vid folk- och småskoleväsendet
vid viss vikariatstjänstgöring under ferietid.
Enligt 21 § i det tidigare gällande avlöningsreglementet den 30 september
1937 (nr 868) för lärare vid folk- och småskolor skulle lärare, som från sin
befattning erhållit tjänstledighet för att uppehålla annan mot denna svarande
tjänst, av lön och kallortstillägg avstå ett belopp, motsvarande vad han
skulle ägt uppbära, om han under tiden för ledigheten såsom vikarie uppehållit
den egna befattningen. A den uppehållna befattningen utgick ersättning
för vikariatet. Stadgandet ansågs endast vara tillämpligt å tjänst inom
folkskoleväsendet.
Ifrågavarande spörsmål är numera reglerat på annat sätt i folkskolans avlöningsreglemente
den 30 juni 1942 (nr 619). Enligt 17 § reglementet skall
ordinarie folkskollärare eller småskollärare, som uppehåller förordnande å
annan folkskollärar- respektive småskollärartjänst, å ena sidan åtnjuta avlöning
såsom om den uppehållna tjänsten vore ordinarie och läraren ordinarie
innehavare av densamma men å andra sidan å sin egen tjänst avstå samtliga
löneförmåner. Omfattar förordnandet hel termin, skall avlöningen i enahanda
ordning utgå å den uppehållna tjänsten jämväl under ferietid, som
infaller samma kalenderhalvår som förordnandet. Med småskollärare likställas
lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare. Till motivering av
dessa bestämmelser anfördes i 1941 års lärarlönesakkunnigas betänkande
med förslag till folkskolans avlöningsreglemente (SOU 1942:9, s. 117) bland
annat, att anordningen med utbetalande av lön för samma tid från två
olika skoldistrikt medfört olägenheter och att de sakkunniga ansett en förenkling
böra genomföras. Den med avseende å förordnande, som omfattade
hel termin, meddelade föreskriften, att läraren även under viss ferietid skulle
äga uppbära avlöning å den uppehållna i stället för å den egna tjänsten sammanhängde
bland annat med att vikarien å lärarens egen tjänst i sådant
fall som regel skulle anställas som extra ordinarie för helt kalenderhalvår.
I en den 15 januari 1943 dagtecknad skrivelse har styrelsen för Sveriges
folkskollärarförbund anhållit, att ordinarie lärare vid folk- och småskolor,
sorn utan att åtnjuta tjänstledighet från den ordinarie tjänsten uppehölle förordnande
å annan motsvarande befattning, därvid måtte berättigas erhålla
dels oavkortad lön för den ordinarie tjänsten, dels ock skälig ersättning för
tjänstgöringen å den icke-ordinarie befattningen. I skrivelsen har anförts i huvudsak
följande.
Ordinarie lärare vid folk- och småskolor lia stundom under tid, då de åt
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
29
njutit ferier å sin ordinarie tjänst, uppehållit förordnande som vikarie å annan
tjänst vid folkskoleväsendet. Enligt de före folkskolans avlöningsreglemente
gällande bestämmelserna utgick i sådant fall oavkortad avlöning från
den ordinarie tjänsten jämte avlöning såsom vikarie enligt den löneklass, vari
läraren som icke-ordinarie lärare vöre placerad. De nuvarande bestämmelserna
innebära i motsats därtill, att ordinarie lärare, som under ferier uppehåller
annan motsvarande lärartjänst, får göra detta utan någon som helst ersättning.
Ehuru det väl kan anses vara riktigt, att ordinarie lärare icke under
ferier skall uppehålla annan lärarbefattning, måste det i nuvarande läge,
då på grund av de omfattande militärinkallelserna stor brist råder på kortlidsvikarier,
vara ett skolans intresse, att möjlighet beredes för ordinarie lärare
att under sina ferier mottaga vikariatsförordnande och jämväl erhålla
.skälig ersättning härför. Å andra sidan bör ordinarie lärare icke tagas i anspåk
för dylikt förordnande, där icke-ordinarie lärare finnes att tillgå för
vikariatets uppehållande.
I ärendet ha infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret och allmänna
lönenämnden.
Statskontoret har ansett att bifall till framställningen vore ägnat att ingiva
starka principiella betänkligheter. Att märka vore nämligen, att den förhållandevis
långa tid, varunder en lärare åtnjöte ledighet med bibehållna
avlöningsförmåner (ferietiden) föranletts av undervisningstekniska skäl och
att läraren principiellt sett syntes få anses pliktig att utan särskild ekonomisk
kompensation underkasta sig den avkortning av ferierna, som eventuellt
kunde finnas vara av behovet påkallad. Lärare vid universitet och
högskolor hade också i vissa fall måst vidkännas en ganska avsevärd minskning
av ferietiden utan att erhålla särskild gottgörelse härför. Såvitt, statskontoret
hade sig bekant, syntes det icke heller lia inträffat, att en statstjänsteman,
som på grund av en temporär ökning av arbetsbördan nödgats
avstå en del av sin semester, medgivits särskild ersättning i form av »dubbelavlöning»
under sålunda förlorad ferietid. Då ett tillmötesgående av den
nu föreliggande framställningen i realiteten skulle innebära, att folkskollärare
medgåves »dubbelavlöning» under här avsedda förordnanden, måste
statskontoret avstyrka bifall till framställningen.
Allmänna lönenämnden har inhämtat yttrande i ärendet av skolöverstyrelsen,
som förordat, att ordinarie folkskollärare, vilken under ferietid uppehölle
icke-ordinarie lärartjänst, erhölle oavkortad lön å sin ordinarie befattning
samt berättigades att å den uppehållna tjänsten erhålla ett arvode av 12
kronor för dag. Till motivering av nämnda förslag har överstyrelsen anfört
bland annat följande.
överstyrelsen vill vitsorda, att det med hänsyn till nuvarande brist på examinerade
vikarier stundom kan vara önskvärt att utnyttja ordinarie folkskollärare
som vikarier å andra tjänster under dem eljest tillkommande ferier.
Särskilt synas lärare å landsbygden, där ferierna i större utsträckning äro
förlagda till vinterhalvåret, kunna tjänstgöra som vikarier i städer och andra
samhällen, där julferierna som regel inskränka sig till tre veckor eller en
månad. Folkskolans avlöningsreglemente räknar emellertid icke med en dylik
anordning. Genom den utformning, som 17 g reglementet erhållit, förhindras
att lärare erhåller ekonomisk ersättning för dylik extra tjänstgöring.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
Enda möjligheten till sådan ersättning är att Kungl. Majit med stöd av 15 §
avlöning sreglementet kan besluta om viss gottgörelse i det särskilda fallet.
Goda skäl kunna dock anföras för att i nuvarande läge mera allmängiltiga
föreskrifter utfärdas för bär avsedd tjänstgöring. Därest det icke anses lämpligt,
att en ordinarie lärare vid vikariat under ferietid erhåller full lön å två
tjänster, torde böra övervägas utvägen att han å sin ordinarie tjänst erhåller
full lön samt å den uppehållna tjänsten ett skäligt utmätt arvode. Det synes ligga
nära till hands att utmäta detta arvode efter samma grunder, som gälla för
pensionerade lärare, då de tjänstgöra som vikarier i folkskola. En dylik lärare
bibehåller sin fulla pension samt uppbär dagarvode för vikarietjänstgöringen
med 12 kronor för dag. Överstyrelsen förordar, att arvodet även i detta
fall fastställes till nämnda belopp.
Lönenämnden har för sin del anfört följande.
I och för sig synes det lönenämnden icke önskvärt, alt ordinarie folk- och
småskollärare utnyttja sin ferietid till bestridande av vikariat i skolor, där
lästiden pågår. Det bör ej heller förbises, att det för beredande av arbetsmöjligheter
åt obefordrade eller arbetslösa lärare och lärarinnor är av stor
vikt att tillräcklig tillgång till vikariat finnes. Allmänt sett hyser lönenämnden
sålunda betänkligheter mot åtgärder i det med den föreliggande framställningen
avsedda syftet. Emellertid torde förhållandena för närvarande,
med hänsyn till rådande militärinkallelser, göra särskilda åtgärder motiverade.
Lönenämnden vill därför icke motsätta sig, att skolöverstyrelsen erhåller
bemyndigande att, efter prövning i varje särskilt fall, för ordinarie
lärare, som under ferier å egen tjänst vikarierar å annan befattning, bestämma
storleken av det löneavdrag, som läraren under förordnandet skall vidkännas
å sin egen tjänst. Ett dylikt medgivande bör enligt lönenämndens mening
avse såväl folkskollärare som småskollärare. Såsom villkor för bemyndigandet
synes Kungl. Majit böra föreskriva, att åtgärden skall ha befunnits
erforderlig för undervisningens behöriga upprätthållande samt att lämplig
icke-ordinarie folk- eller småskollärare ej funnits att tillgå. Då nämnda undantagsbestämmelser
motiverats främst med hänsyn till rådande militärinkallelser,
synes lämpligt att ett eventuellt bemyndigande till skolöverstyrelsen begränsas
att avse viss tid.
Med avseende å frågan örn den ersättning, som vederbörande ordinarie lärare
skall äga åtnjuta för själva vikariatet, har skolöverstyrelsen i ärendet
förordat, att ersättningen skulle utgå efter samma grunder, som gälla för
pensionerade lärare vid vikariat i folkskola. Lönenämnden har icke funnit
anledning till erinran mot detta förslag men förutsätter, i anslutning till det
anförda, att arvode fastställes även för vikariat i småskola. Kungl. Majit
synes lämpligen böra meddela föreskrift angående beloppet för ifrågavarande
vikariatsarvode.
Beträffande den ordning, i vilken de ifrågasatta avlöningsbestämmelserna
skulle komma till stånd, har statskontoret ansett riksdagens medverkan därtill
erforderlig, då bestämmelserna innebure ett avsteg från stadgandena i
gällande avlöningsreglemente, vilket reglemente varit underställt riksdagen
för godkännande; statskontoret har emellertid, såsom nyss nämnts, ställt sig
avvisande till tanken att för riksdagen framlägga förslag i ämnet. Allmänna
lönenämnden har framhållit, att Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande,
skolöverstyrelsen enligt stadgande i 15 § första stycket folkskolans
avlöningsreglemente äger för visst fall bestämma, att avlöning till tjänstledig
lärare skall beräknas på annat sätt än som stadgas i bland annat 17 §,
Kungl. Majda proposition nr 216.
31
samt med utgångspunkt härifrån förklarat, att Kungl. Maj:t kunde anses äga
möjlighet att utan riksdagens hörande medgiva, att avlöning helt eller delvis
finge utgå å lärarens egen tjänst.
I detta sammanhang torde vidare få anmälas, att vissa ordinarie lärare vid
folk- och småslcoleväsendet gjort framställning i fråga om sina avlöningsförmåner
under tid, då de dels åtnjutit ferier å sin ordinarie lärarbefattning eller
å extra ordinarie lärarbefattning, som de innehaft under tjänstledighet
å den ordinarie befallningen, dels ock såsom vikarie uppehållit annan lärarbefattning
än den, varå ferier åtnjutits. Samtliga framställningar avse, att
vederbörande skall äga uppbära oavkortad lön vid den befattning, för vilken
ferier åtnjutits. I vissa av framställningarna har förutsatts, att vederbörande
därjämte skulle äga å den uppehållna befattningen åtnjuta lön enligt 17 §
folkskolans avlöningsreglemente, under det att i andra framställningar anhållits
om medgivande att å denna befattning uppbära arvode enligt de grunder,
som gälla för pensionerad lärares vikariatstjänstgöring. Flertalet av
framställningarna har motiverats med att vikariatstjänstgöringen fullgjorts
frivilligt, att svårighet förelegat att anskaffa annan vikarie och att vikariatet
medfört direkta omkostnader. I ett fall har vidare anförts, att den uppehållna
befattningen tillhört lägre dyrortsgrupp än den, varå ferier åtnjutits, och
att för den förra befattningen gällt kortare årlig lästid än för den senare, varför
sökanden, som tillhört högsta löneklassen, i följd av vikariatstjänstgöringen
tillskyndats löneminskning.
Över vissa av ifrågavarande ansökningar har utlåtande avgivits av skolöverstyrelsen,
som hemställt, att Kungl. Majit med stöd av 15 § första stycket
folkskolans avlöningsreglemente måtte bestämma, att vederbörande finge
dels å den tjänst, för vilken ferier åtnjutits, uppbära oavkortad lön, dels ock
vid vikariatet uppbära ett arvode med för dag räknat 12 kronor, där fråga
varit om tjänstgöring å folkskollärarbefattning, och 8 kronor, där fråga varit
örn tjänstgöring å annan lärarbefattning.
Såsom av det föregående framgår, ha olika meningar gjort sig gällande Departementsi
fråga om det sätt, varpå avlöningen för ordinarie lärare vid folk- och småskoleväsendet
bör bestämmas för tid, då han dels åtnjuter ferier å sin ordinarie
lärarbefattning eller å extra ordinarie lärarbefattning, som han innehar
med frånträdande av lönen å den ordinarie befattningen, dels ock uppehåller
annan lärarbefattning än den, varå ferier sålunda åtnjutas. Å ena sidan har
anförts, att skälig ersättning borde få utgå i anledning av vikariatstjänstgöringen,
då denna folie utanför lärarens tjänstgöringsskyldighet. Häremot
har å andra sidan invänts, att ferietiden vore betingad av undervisningstekniska
förhållanden och alt läraren principiellt finge anses pliktig att utan
särskild ekonomisk kompensation underkasta sig den avkortning av ferierna,
som eventuellt kunde finnas vara av behovet påkallad.
För egen del anser jag, att, även örn principiella skäl kunna tala för den
sistnämnda ståndpunkten, lärare, som under ferier fullgör tjänst å annan
befattning, hör beredas skälig gottgörelse främst för täckande av de mer
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
kostnader, som i allmänhet torde föranledas av denna tjänstgöring. Jag
anser mig därför böra förorda, att lärare i här avsett fall medgives att dels
behålla oavkortad lön för den ferieberättigande tjänsten, dels ock erhålla
viss ersättning för den uppehållna befattningen. I betraktande av att behovav
här avsedd vikariatstjänstgöring i stort sett endast tox-de föreligga under
rådande extraordinära förhållanden med militärinkallelser i större omfattning,
vill jag föreslå, att åtgärder i syfte att ernå en i-eglering i avsedd
riktning åtminstone för närvarande vidtagas provisoriskt vid sidan av gällande
avlöningsreglemente. Jag förordar, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens
bemyndigande att meddela bestämmelser i ämnet. Vad beträffar
storleken av den särskilda ersättningen torde i allmänhet under nuvarande
förhållanden icke vara något att erinra mot de av skolöverstyrelsen och
allmänna lönenämnden föreslagna beloppen, 12 kronor för dag vid vikariat
å folkskollärartjänst och 8 kronor för dag vid vikariat å annan befattning.
Det synes emellertid böra ankomma på Kungl. Majit att närmare bestämma
ersättningsgrunderna, med avvikelse i mån av behov från de nu angivna.
Vad här föreslagits bör i första hand gälla med avseende å vikariatstjänstgöring
under ferietid, som infaller efter den 1 juli 1944. Bemyndigandet bör
emellertid anses innefatta befogenhet för Kungl. Majit att, efter prövning av
föreliggande förhållanden, förordna om reglering efter enahanda grunder av
avlöningen för vikariatstjänstgöring under ferietid, som infallit före nämnda
tidpunkt men efter ikraftträdandet av folkskolans avlöningsreglemente.
12. Avlöning'' under tjänstledighet för militär tjänstgöring.
Beträffande ordinarie och extra ordinarie civila befattningar i statens
tjänst samt sådana motsvarande befattningar vid det statsunderstödda skolväsendet,
för vilka avlöningsbestämmelsex-na utformats i anslutning till de
för förstnämnda befattningar gällande, finnas i fluga örn rätt att åtnjuta
avlöning under tjänstledighet för militär tjänstgöring bestämmelser meddelade
i civila och militära avlöningsreglementena och icke-ordinariereglementena,
folkskolans avlöningsreglemente samt avlöningsreglementena för
nomadlärare och för de högx-e kommunala skolorna. Bestämmelserna reglera
frågan om avlöningsförmåner under ledighet för värnpliktstjänstgöring
på olika sätt, alltefter det fråga är om ordinarie eller om extra ordinarie
tjänsteman (beställningshavare, lärare). Ordinarie tjänsteman äger åtnjuta
lön med B-avdrag under all sådan ledighet, varemot extra ordinarie tjänsteman
äger åtnjuta lön efter angivna grund endast då han såsom landstormen
tillhörande värnpliktig är inkallad till landstormsbefälscivning eller larxdstormsrepetitionsövning
men i övrigt allenast äger uppbära särskild dagersättning
med 2 kronor 50 öre. I övrigt äro bestämmelserna av samma innebörd
för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän. Den, som åtnjuter tjänstledighet
för att fullgöra honom såsom beställningshavare i reserven, å reservstat
eller å övergångsstat eller såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande
tjänstgöring eller för att genomgå utbildningskurs för äldre reservoffi
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
33
cerare, uppbär lön med B-avdrag. Konstituerad landstormsofficer åtnjuter
avlöning efter samma grund under ledighet för genomgående av föreskriven
befälskurs, landstormsbefälsövning eller kompletteringskurs eller med
kompletteringskurs jämställd annan kurs eller övning, dock högst under 14
dagar av ett och samma kalenderår eller, vad angår i folkskolans avlöningsreglemente
avsedd lärare eller nomadlärare, av ett och samma redovisningsår.
Under annan ledighet för militär tjänstgöring än nu angivits skall tjänsteman
enligt de i reglementena meddelade bestämmelserna vidkännas C-avdrag,
d. v. s. avstå samtliga å ledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner.
I samband med inrättandet inom lantförsvaret av hemvärnet, som rekryteras
på frivillighetens väg, har föreskrivits sådan avvikelse från avlöningsreglementenas
bestämmelser, att tjänsteman äger åtnjuta lön med B-avdrag
högst 14 dagar för kalenderår under ledighet för deltagande såsom hemvärnsman
(reservhemvärnsman) i hemvärnsövningar eller hemvärnskurser.
Avlöningsreglementenas bestämmelser ha vidare i viss omfattning satts ur
kraft genom särskilda föreskrifter avseende tiden för förstärkt försvarsberedskap
eller partiell mobilisering. Dessa föreskrifter äro av i huvudsak följande
innebörd, såvitt de avse ordinarie och extra ordinarie tjänstemän.
Vad angår avlöning under ledighet för värnpliktstjänstgöring, äger extra
ordinarie tjänsteman i stället för dagersättning åtnjuta lön med B-avdrag,
sedan han fullgjort eller anses ha fullgjort värnpliktstjänstgöring av viss
omfattning. Å andra sidan tillämpas den s. k. minimiregeln för bestämmande
av ordinarie och extra ordinarie tjänstemans avlöning under ledighet för
sådan militär tjänstgöring, vid vilken månadslön utgår enligt de i krigsavlöningsreglementet
för fast anställd personal meddelade bestämmelserna.
Enligt denna regel må avlöning å den civila befattningen utgå i den mån
månadslönen enligt krigsavlöningsreglementet understiger den avlöning, som
skulle utgått vid tjänstgöring å den civila befattningen. Minimiregeln tillämpas
sålunda för den, som fullgör tjänstgöring, vilken åligger honom såsom beställningshavare
i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom
officer i väg- och vattenbyggnadskåren eller såsom konstituerad landstormsofficer;
den tillämpas även för underbefäl i reserven, som redovisats såsom
värnpliktig och på grund därav inkallats till tjänstgöring i sådan egenskap.
Samma regel torde även ha tillämpats beträffande i fredstid till officers
tjänsteställning konstituerade (förordnade) medlemmar av frivilliga automobilkåren,
detta i anslutning till i instruktionsväg meddelad föreskrift om att
sådan personal anses tillhöra försvarets reservpersonal. Slutligen utgår i
princip lön med B-avdrag till värnpliktig ordinarie eller extra ordinarie statstjänsteman
under tjänstledighet för sådan tjänstgöring vid försvarsväsendet,
som åligger honom såsom medlem av sjövärnskåren eller på grund av mobiliseringsanställning
vid svenska röda korset; utgår månadslön enligt krigsavlöningsreglementet
med större belopp än som gäller för värnpliktiga, minskas
dock avlöningen å den civila befattningen i motsvarande mån.
Sådana av Kungl. Majit meddelade avlöningsbestämmelser för det statsunderstödda
skolväsendet, för vilka avlöningsbestämmelserna för befattningshavare
i statens tjänst icke utgjort förebild, innehålla i allmänhet icke några
särskilda bestämmelser i fråga om avlöning under ledighet för militär tjänst
Dilxanq
till riksdagens protokoll 19Vi. 1 minil. i\''r lilo.
P
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
göring. Dylika bestämmelser pläga innehålla stadgande örn .skyldighet att,
örn ej annat särskilt föreskrivits, vid tjänstledighet av den kontanta avid
ningen avstå ett belopp motsvarande lön till vikarie. Emellertid ha i viss
utsträckning meddelats särskilda bestämmelser i fråga örn avlöning under
militär tjänstgöring, som fullgöres i anledning av förstärkt försvarsberedskap
eller mobilisering. Sådana bestämmelser ha meddelats exempelvis för lärarpersonalen
vid folkhögskolor och statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter.
Dessa innebära, att hälften av den kontanta minimiavlöningen må
bibehållas vid värnpliktstjänstgöring, förutsatt att sådan tjänstgöring av viss
omfattning tidigare fullgjorts eller anses som fullgjord. Vad angår tjänstgöring
såsom konstituerad landstormsofficer eller såsom anställningshavare i
reserven (å reservstat), innebära bestämmelserna i regel, att frågan, i vad
mån lön under tjänstledighet för nämnda ändamål må utgå å den civila
befattningen, skall underställas Kungl. Majlis prövning. Där sådan underställning
sker, torde jämväl här minimiregeln bringas i tillämpning.
De organisatoriska förutsättningar, på vilka berörda i fredstid gällande
bestämmelser vila, ha genom de nya bestämmelser örn värnpliktstjänstgöring
och befälsutbildning, som innefattas i 1941 års värnpliktslag eiler meddelats
med stöd av denna eller i anslutning till 1942 års försvarsbeslut, undergått
en väsentlig förskjutning. I fråga härom må nämnas följande.
Vad till en början angår värnpliktstjänstgöringen för huvuddelen av de
värnpliktiga, må erinras örn att denna enligt de tidigare gällande bestämmelserna
avslutades före utgången av tredje året efter inskrivningsåret, såvitt
bortses från den landstormsrepetitionsövning örn 5 dagar eller landsf
ormsbefälsövning örn 12 dagar, vari vederbörande hade att deltaga, sedan
han överförts från beväringen till landstormen, d. v. s. efter det femtonde
året av värnpliktstiden. De nuvarande bestämmelserna åter innebära, att en
del av värnpliktstjänstgöringen (andra repetitionsövningen) i allmänhet äger
rum relativt sent, nämligen under sjunde eller åttonde utbildningsåret. Vidare
ha landstormsövningarna i samband med upphävande av indelningen
i beväring och landstorm ersatts med en efterutbildningsövning, vilken skall
äga rum före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret och omfatta
30 dagar. För de till specialtjänst uttagna värnpliktiga förutsättes tjänstgöringen
kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden.
Vad härefter angår de värnpliktigas befälsutbildning, inrymde värnpliktstjänstgöringen
enligt de tidigare gällande bestämmelserna i huvudsak endast
utbildning till underbefäl och underofficerare i viss omfattning. Efter
frivillig utbildning, i huvudsak ordnad genom landstormsföreningsorganisationen,
och avläggande av landstormsofficersexamen kunde emellertid konstituering
till landstormsofficer ske. Angivna bestämmelser örn avlöning under
ledighet för kurser eller övningar för konstituerade landstormsofficerare
taga sikte därpå, att konstitutorial meddelades att gälla för 5 år samt
att förnyat konstitutorial endast kunde erhållas efter genomgående av vissa
ytterligare kurser eller övningar. Den nya värnpliktslagen vilar på grundtanken
om nödvändigheten att taga de värnpliktiga i anspråk såsom befäl
i väsentligt större utsträckning än tidigare varit fallet. Ehuru frivillig utbildning
till värnpliktigt befäl alltjämt kan förekomma, sker numera huvuddelen
av denna utbildning inom ramen för den första värnpliktstjänstgöringen.
De värnpliktiga kunna i mån av behov uttagas till officers- eller
underofficersutbildning, varvid värnpliktstjänstgöringen förlänges med ett
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
35
respektive ett halvt år. Fortsatt tjänstgöring i viss omfattning har emellertid
ansetts ofrånkomlig för att vidmakthålla och modernisera kunskaper
och färdigheter och därigenom säkra användbarheten under hela värnpliktstiden.
På grund härav har en frivillig befälsutbildning anknutits till den
obligatoriska utbildningen, varvid viss frivillig utbildning stipulerats för bibehållande
av viss militär grad. Genom frivillig utbildning möjliggöres därjämte
befordran till högre grad ävensom, såsom nyss antytts, befordran
från menig till befäl. Den frivilliga utbildningen är samordnad under centralförbundet
för befälsutbildning. Enligt gällande bestämmelser äro repetitionskurserna
respektive befordringskurserna uppdelade på omgångar under
två på varandra följande år. Beträffande flertalet befordringskurser —
sergeants-, fanjunkare-, löjtnants- och kaptenskurserna — anordnas andra
årets omgång i form av sammanhängande lägerkurs om 30 dagar, under
det att omgångarna i övrigt av befordrings- och repetitionskurserna efter
omständigheterna anordnas antingen såsom fritidsutbildning, omfattande i
vissa fall 60 och i andra fall 90 timmar, eller såsom lägerkurser örn 10
respektive 15 dagar. Kurserna kunna helt eller delvis ersättas med tjänstgöring
såsom instruktör vid repetitions- eller befälskurs eller vid hemvärnet
eller med frivillig repetitionsövning, fullgjord exempelvis i samband med
regements- eller repetitionsövning.
Med eget jämte arméförvaltningens civila departements utlåtande har chefen
för armén den 16 november 1943 överlämnat en framställning, vari
centralförbundet för befälsutbildning hemställt, att bestämmelserna i civila
avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet samt folkskolans
avlöningsreglemente om avlöning under ledighet för genomgående av vissa
för konstituerade landstormsofficerare anordnade kurser och övningar måtte
ändras på sådant sätt, att tjänsteman, som deltager i frivillig utbildning avvärnpliktigt
befäl, äger åtnjuta lön med B-avdrag under minst 20 dagar per
kalenderår.
Arméförvaltningens civila departement och chefen för armén ha tillstyrkt
bifall till framställningen; då emellertid befälsutbildning enligt gällande bestämmelser
i vissa fall skulle äga rum under 30 dagar av ett och samma
arbetsår eller med in- och utryckningsdagar 32 dagar, borde maximitiden
för årlig ledighet med B-avdrag å lönen fastställas till sistnämnda dagantal.
Civila departementet har i sitt yttrande jämväl anfört, att gällande fredsavlöningsbestämmelser
angående extra ordinarie tjänstemäns ledighet för
värnpliktstjänstgöring borde undergå viss jämkning. Vad tidigare gällt i
fråga om landstormsövning borde numera gälla i fråga om efterutbildningsövning.
Det kunde vidare ifrågasättas, huruvida icke motsvarande regler
borde gälla även för den del av värnpliktstjänstgöringen i övrigt, som fullgjordes
viss längre tid, förslagsvis tre år, efter inskrivningsåret.
I ärendet lia infordrade utlåtanden avgivits av de med stöd av Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 13 februari 1942 inom försvarsdepartementet tillkallade
utredningsmännen med uppdrag att verkställa utredning rörande tillgodoräkning
av fortsatt värnpliktstjänstgöring för civil verksamhet m. m.
samt av statskontoret och allmänna lönenämnden.
Utredningsmännen lia tillstyrkt de av arméförvaltningens civila departement
förordade förslagen.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
Statskontoret har, efter erinran om att avsteg i olika hänseenden från avlöningsreglementenas
bestämmelser örn avlöning under ledighet för militär
tjänstgöring befunnits påkallade under förstärkt försvarsberedskap, anfört,
att i den mån från avlöningsreglementena avvikande stadganden borde bliva
bestående, desamma borde inarbetas i reglementena. Statskontoret föreställde
sig därför, att en allmän översyn av bestämmelserna örn avlöning under
ledighet för militärtjänstgöring bleve ofrånkomlig. Enligt ämbetsverkets
mening borde de spörsmål, vilka berörts av befälsförbundet och arméförvaltningen,
upptagas till prövning i samband med denna översyn. Anledning att
nu vidtaga ändring i avlöningsreglementena förelåge så mycket mindre, som
de icke-ordinarie tjänstemännen under tiden för rådande beredskap tillförsäkrats
rätt till lön med B-avdrag och frivilliga utbildningskurser, förlagda
till annan tid än tjänstemännens fritid, ännu icke syntes vara aktuella.
Allmänna lönenänmden har i princip tillstyrkt, att den i framställningen
avsedda förmånen av B-avdrag medgåves, därest detta ansåges nödvändigt
för tillgodoseende av riksförsvarets behov, men förklarat sig icke ha kunnat
på grundval av den föreliggande framställningen bilda sig en bestämd uppfattning
angående den utsträckning, i vilken ledighet med B-avdrag för genomgående
av frivillig befälsutbildning lämpligen borde i författningsväg
medgivas. I samband med lösandet av denna fråga, som väsentligen vore
av militär natur, borde det av arméförvaltningens civila departement omnämnda
spörsmålet angående extra ordinarie tjänstemans avlöningsförmåner
under värnpliktstjänstgöring, som fullgjordes viss längre tid efter inskrivningsåret,
upptagas till närmare omprövning.
I detta sammanhang föreligger jämväl till övervägande väckt fråga örn
viss ändring i gällande särskilda föreskrifter örn avlöning å civil befattning
under tjänstledighet för tjänstgöring vid försvarsväsendet i anledning av förstärkt
försvarsberedskap eller partiell mobilisering. I det föregående har anmärkts,
hurusom dessa bestämmelser innebära, att värnpliktig statstjänsteman
under tjänstgöring såsom medlem av sjövärnskåren eller på grund av
mobiliseringsanställning vid svenska röda korset, i princip äger å sin civila
befattning åtnjuta lön enligt bestämmelserna för värnpliktstjänstgöring —
eller alltså, vad angår ordinarie och extra ordinarie tjänsteman, åtnjuta lön
med B-avdrag — men att den sålunda beräknade avlöningen skall, därest
månadslön enligt krigsavlöningsreglementet utgår med större belopp än som
gäller för värnpliktiga, minskas i motsvarande mån. Föreskrifterna härom,
vilka innefattas i kungörelsen den 30 december 1940, nr 1068, äro betingade
av vissa för krigsavlöningsreglementets tillämpning meddelade bestämmelser.
Enligt dessa äger i fredstid till officers eller underofficers tjänsteställning
förordnad personal vid sjövärnskåren och svenska röda korsets frivilliga
sjukvårdstrupper uppbära krigslön, bestående av månadslön enligt viss
löneklass i militära avlöningsreglementet — i regel löneklassen närmast under
den, som utgör begynnelselöneklass för beställning i motsvarande tjänstegrad
på aktiv stat — samt terminslön enligt viss krigslöneklass i krigsav
-
Kunell. Muj:ts proposition nr 216.
37
löningsreglementet. Övrig personal tillhörande nämnda organisationer likställes
med värnpliktiga.
I en den 16 september 1943 dagtecknad skrivelse har nu chefen för marinen
hemställt örn sådan ändring i nämnda bestämmelser om avlöning å
civil befattning, att officerare vid sjövärnskåren i stället för lön med B-avdrag
jämte visst ytterligare avdrag finge åtnjuta avlöning med tillämpning av
den s. k. minimiregeln.
Förslaget härom har tillstyrkts av marinförvaltningen och allmänna lönenämnden,
vilka avgivit infordrade utlåtanden i ärendet.
Såsom skäl för den föreslagna ändringen har anförts i huvudsak följande.
Med de nuvarande bestämmelserna i ämnet torde ha avsetts, att civil tjänsteman
skall erhålla lika stora sammanlagda avlöningsförmåner, oavsett om
han är officer i sjövärnskåren eiler värnpliktig officer. Bestämmelserna leda
också till detta resultat, därest avseende allenast fästes vid summan av
den militära månadslönen och den behållna avlöningen å den civila tjänsten.
Med hänsyn till innebörden av gällande bestämmelser i fråga om terminslön
och naturaförmåner — eller ersättning därför — bliva likväl de sammanlagda
avlöningsförmånerna väsentligt mindre gynnsamma för en officer vid
sjövärnskåren än för en värnpliktig officer. I motsats till värnpliktig officer
erhåller officer vid ifrågavarande kår varken terminslön eller naturaförmåner
vid tjänstgöring å mantalsskrivningsorten; då samma skillnad föreligger
i förhållande till menig eller underbefäl vid kåren, vilka avlönas såsom
värnpliktiga, kan det även inträffa, att officer vid kåren under inkallelse
till stabstjänstgöring å mantalsskrivningsorten erhåller lägre sammanlagda
avlöningsförmåner än som under motsvarande förhållanden tillkomma
menig eller underbefäl vid samma kår. Vid tjänstgöring utom mantalsskrivningsorten
erhåller officer vid sjövärnskåren visserligen liksom värnpliktig
officer terminslön samt kost och inkvartering eller ersättning därför
men däremot icke beklädnadsförmåner. Vidare utgår terminslön till officer
vid sjövärnskåren efter den lägre tariffen i krigsavlöningsreglementet, bortsett
från tid för sjötjänstgöring med rörlig förläggning, men till värnpliktig
officer, som fullgjort 42 dagars tjänstgöring i anledning av mobilisering eller
förstärkt försvarsberedskap, efter den högre tariffen eller alltså med dubbelt
så stort belopp som den förre. Slutligen åtnjuter värnpliktig officer men ej
officer i sjövärnskåren hemortslön enligt gällande krigsfamiljebidragsförordning.
Med hänsyn till skiliakiighelerna i fråga örn de militära avlönmgsbestammelserna
för å ena sidan officerare vid sjövärnskåren och å andra sidan värnpliktiga
officerare böra gällande civila avlöningsbestämmelser för den förra
personalgruppen skäligen jämkas, lämpligen så att den i förevarande hänseende
likställes med ans iällningshavare i reserven, med vilka den för övrigt har
vissa beröringspunkter, även örn den icke, såsom motsvarande personal vid
frivilliga automobilkåren, formligen betecknats såsom reservpersonal.
Av vad förut anförts framgår, att avlöningsreglementenas bestämmelser angående
avlöningsförmåner å civil tjänst under tjänstledighet för militär
tjänstgöring i vissa hänseenden äro föråldrade. I anledning härav kunde det
i och för sig synas naturligt att i bestämmelserna nu vidtaga sådana jämkningar,
som betingas av de ändrade förhållandena. Omfattningen av de inträdda
organisationsändringarna samt önskvärdheten av att till närmare
Departements
eliel en.
38
Kung!. Mdj:ts proposition nr 216.
övervägande upptaga frågan, i vad mån fredsavlöningsbestämmelserna på
detta område böra anpassas efter de under tiden för förstärkt försvarsberedskap
gällande bestämmelserna, torde emellertid böra föranleda till att
frågan om avlöning å civil befattning i statens tjänst eller vid det statsunderstödda
skolväsendet under tjänstledighet för militär tjänstgöring göres till
föremål för omprövning i hela sin vidd. Intill dess resultatet av en dylik
omprövning kan föreligga torde man få inskränka sig till vissa provisoriska
bestämmelser i ämnet.
Vad angår den av centralförbundet för befälsutbildning gjorda framställningen
i fråga örn avlöning under ledighet för frivillig befälsutbildning, har
jag inhämtat, att vissa befordringskurser komma att under förbundets nästa
arbetsår, sammanfallande med budgetåret 1944/45, anordnas i form av lägerkurser,
omfattande 30 dagar, in- och utryckningsdagar ej medräknade. Efter
samråd med chefen för försvarsdepartementet anser jag mig böra tillstyrka,
att en föreskrift meddelas av innehåll, att lön med B-avdrag må av ordinarie
och extra ordinarie tjänstemän åtnjutas under högst 32 dagars ledighet för
budgetår för genomgående av föreskriven repetitionskurs eller befordringskurs
eller annan därmed jämställd kurs eller övning. Vidare förordar jag,
att extra ordinarie tjänsteman erhåller lön med B-avdrag under tjänstledighet
för efterutbildningsövning. Jag tillstyrker således, att Kungl. Majit utverkar
riksdagens bemyndigande att meddela föreskrifter i ämnet av i huvudsak
angivna innehåll, att tillämpas från och med den 1 juli 1944.
Då befälsutbildning i form av lägerkurs omfattande 10 eller 15 dagar i vissa
fall anordnats jämväl under innevarande budgetår, torde Kungl. Majit jämväl
böra erhålla befogenhet att efter prövning av föreliggande omständigheler
medgiva, att lön med B-avdrag må utgå för tid, omfattande högst 17 dagar,
varunder ledighet för frivillig, såsom lägerkurs anordnad befälsutbildning
åtnjutits under tiden 1 juli 1943—30 juni 1944.
Vad härefter angår den av chefen för marinen väckta frågan om ändring
i gällande bestämmelser rörande avlöningen å civil befattning för värnpliktig
tjänsteman, som i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller partiell
mobilisering vid försvarsväsendet fullgör tjänst såsom officer av sjövärnskåren,
synas vägande skäl föreligga att i enlighet med det därom framställda
förslaget bringa den s. k. minimiregeln i tillämpning. Enligt min mening
bör vid sådant förhållande enahanda grund för bestämmande av civil avlöning
komma till användning i fråga örn underofficerare vid sjövärnskåren
samt officerare och underofficerare vid svenska röda korsets sjukvårdstrupper.
För att korrespondens skall erhållas med de för krigsavlöningsregmentets
tillämpning meddelade bestämmelserna, bör minimiregeln vidare
i nu avsett fall tillämpas oberoende av örn vederbörande tjänsteman är
värnpliktig eller ej. Jag förordar, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande
att meddela föreskrifter av nu angivna innehåll, att tillämpas
från och med den 1 juli 1944.
Det bemyndigande att i olika hänseenden meddela ändrade föreskrifter
i fråga örn avlöning under tjänstledighet för militär tjänstgöring, som Kungl.
Kungl. Maj:ts proposition nr 216-
39
Majit i enlighet med det anförda bör inhämta, bör förutom befattningshavare
i statens tjänst omfatta lärare vid det statsunderstödda skolväsendet.
Vad angår sådan personal av nämnda slag, för vilken avlöningsbestämmelserna
icke utformats i anslutning till de för befattningshavare i statens tjänst
gällande, bör vad i det föregående anförts i fråga örn lön med B-avdrag respektive
lön enligt minimiregeln i stället avse de andra grunder, som för denna
personal tillämpas i fråga om avlöning under tjänstgöring i anledning av
förstärkt försvarsberedskap såsom värnpliktig respektive såsom anställningshavare
i reserven.
13. Förlängt bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela särskilda
avlöningsföreskrifter vid eventuell övergång till krisadministration.
I proposition, nr 294, till 1940 års lagtima riksdag framlade Kungl. Majit
på min föredragning förslag i vissa av krisläget föranledda lönespörsmål.
Därvid hemställde Kungl. Majit — under åberopande av en inom finansdepartementet
upprättad promemoria i ärendet —- bl. a. örn riksdagens bemyndigande
att meddela de särskilda avlöningsföreskrifter, som sammanhängde
med övergång till krisadministration. Bemyndigandet skulle, på sätt
jag anfört, avse, förutom rätt att överföra tjänstemän på en särskild temporär
krisindragningsstat och besluta örn dessa tjänstemäns avlöningsförmåner,
jämväl befogenhet att, om och i den mån så befunnes lämpligt, föreskriva
vissa begränsningar av löneförmånerna till den personal, som bibehölles
i tjänstgöring.
I skrivelse den 18 juni 1940, nr 437, anmälde riksdagen sitt beslut i anledning
av propositionen. Beträffande de löneproblem, som sammanhängde
med genomförandet av en krisadministration, yttrade riksdagen, att riksdagen
insåge nödvändigheten av att Kungl. Majit lämnades vittgående befogenheter
i de hänseenden jag angivit. Det syntes dock riksdagen angeläget,
att riksdagen med icke alltför stora mellanrum sattes i tillfälle att verkställa
omprövning av såväl behovet som omfattningen av den fullmakt, varom här
vore fråga. Riksdagen hade därför funnit sig böra i princip begränsa fullmakten
till att gälla ett budgetår i sänder.
I propositionen nr 161 till 1941 års riksdag hemställde Kungl. Majit om
fortsatt bemyndigande för budgetåret 1941/42 att meddela särskilda avlöningsföreskrifter
vid eventuell övergång till krisadministration. Denna hemställan
bifölls av riksdagen (skr. nr 286). Sedermera bar riksdagen lämnat
Kungl. Majit enahanda bemyndiganden för budgetåren 1942/43 och 1943/44
(prop. nr 154/1942 och 168/1943; r. skr. nr 149/1942 och 331/1943).
Enär de förhållanden, som de fyra föregående åren föranlett Kungl. Majit
att av riksdagen utverka förenämnda bemyndigande, alltjämt äro för handen,
vill jag förorda, att Kungl. Majit bos riksdagen utverkar bemyndigandets
förlängning även för budgetåret 1944/45.
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
Hemställan.
Inom finansdepartementet ha utarbetats förslag till kungörelser örn ändring
i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8),
örn ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939
(nr 275) samt om ändring i vissa delar av manskapsavlöningsreglementet
den 21 juni 1940 (nr 652). Förslagen innefatta de ändringar i avlöningsreglementena,
som i det föregående förordats.
Under åberopande av vad sålunda i det föregående i skilda hänseenden
anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna förenämnda förslag till kungörelser;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående förordats
a) övergångsvis medgiva undantag från gällande av Kungl.
Majit och riksdagen fastställda semesterbestämmelser,
b) meddela föreskrifter angående reglering av avlöning för
beställning på reservstat, som sammanträffar med tjänstepension
för beställning på aktiv stat eller med reservpension eller
däremot svarande engångsbelopp,
c) besluta örn utbetalning av flyglillägg i vissa fall,
d) besluta angående lönetursrätt i vissa fall för häradsskrivare,
e) besluta i fråga örn ersättning åt ordinarie lärare vid
folk- och småskoleväsendet vid viss vikariatstjänstgöring under
ferietid,
f) meddela föreskrifter i fråga om avlöning å civil befattning
under tjänstledighet för militär tjänstgöring samt
g) för budgetåret 1944/45 meddela särskilda avlöningsföreskrifter
vid eventuell övergång till krisadministration.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Birger Öhman.
447372. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- BU 1944:59 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till vissa ändringar i allmänna tjånsteoch familjepensionsreglementena, m. m. s. 4 i texten
- Rskr. 1944:341 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglemcntet o a1 i texten
- SU 1944:143 Statsutskottets utlåtande nr 143 s. 15 i texten