Sök i Ratio Lex

Angående årligt understöd åt vissa arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl

1944-03-03 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:222, Angående årligt understöd åt vissa arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

1

Nr 222.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående årligt understöd

åt vissa arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl.; given

Stockholm slott den 3 mars 1944.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars

1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om årligt understöd

åt vissa arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl. samt anför därvid följande.

I proposition nr 358 till 1943 års riksdag framlades förslag angående vissa

engångsersättningar åt arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl. i syfte att lindra

verkningarna av sågverkets nedläggande. Beträffande omständigheterna vid

driftsnedläggelsen torde få hänvisas till redogörelsen i propositionen. Vad angår

ersättningsfrågan hade länsstyrelsen i Västernorrlands län i skrivelse den

30 augusti 1943 förordat åtgärder i enlighet med förslag, som avgivits till

länsstyrelsen av den s. k. Salsåkerskommittén, vilken av länsstyrelsen tillsatts

för tillvaratagande av arbetarnas intressen vid avvecklingen av aktiebolaget

Salsåkers industrier.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 222. i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

Vid uppgörandet av sitt förslag till ersättningar hade kommittén utgått från

de grunder, som tillämpades vid nedläggande år 1939 av Köja sågverk i

Bjärtrå socken, tillhörigt ett dotterbolag till Holmens bruks- och fabriksaktiebolag.

I förenämnda proposition lämnas en redogörelse för de förmåner

i form av bland annat engångsersättningar och arliga understöd samt flyttningsbidrag,

som av nämnda bolag efter förhandlingar mellan cheferna för

social- och jordbruksdepartementen m. fl. samt bolagsledningen tillförsäkrades

arbetarna vid Köja sågverk. Från berörda ersättningsgrunder föreslog

Salsåkerskommittén följande avvikelser. Årliga ersättningar skulle tillkomma

endast de arbetare i åldern 50—6(5 ar, vilka varit anställda vid Salsåkers sågverk

i minst 20 år. Ersättningarna skulle utgå med 400 kronor per år till

varje arbetare samt lika mycket till hans hustru, medan understöd vid Köja

utgick till arbetare mellan 50 och 60 år endast i sådana fall, där arbetarna

ej erhöllo annan anställning. Ersättningarna skulle utgå endast intill 67 års

ålder. Något ^flyttningsbidrag föreslogs icke skola utgå, enär den trolige

köparen av företaget beräknades komma att svara för kostnaden för flyttning

m. m. av den del av arbetarstammen, som icke uppnått 50 år. Vad de äldre

arbetarna beträffade, uttalades förhoppningar om att de vid den troliga försäljningen

skulle tillförsäkras sina nuvarande bostäder på livstid. Såsom

berättigade till ersättningar föreslogos i princip endast de arbetare, som varit

anställda i bolaget vid den tid, då frågan örn avveckling av företaget var

aktuell, och detta oberoende av örn de numera fått annan anställning. Förslaget

berörde sammanlagt 84 arbetare, av vilka 26 — därav 19 med försörjningsplikt

— skulle ifrågakomma till årligt understöd. Därest ersättningarna

komme att utgå från och med år 1943, skulle den totala kostnaden enligt

förslaget uppgå till 266 050 kronor. Härav utgjordes 58 450 kronor av engångsersättningar,

medan de årliga understöden skulle uppgå till 207 600 kronor,

därest samtliga personer, som föreslagits skola erhålla understöd, uppnådde

67 års ålder. Härutöver skulle av särskilda skäl tillkomma ytterligare

engångsersättningar å tillhopa 5 200 kronor.

Vid framläggandet av förenämnda proposition erinrade föredragande departementschefen,

att utrder senare år den uppfattningen alltmer gjort sig

gällande att, i de fall då ett företag definitivt nedlade driften, företagets ägare

i mån av förmåga borde bidraga till att lindra verkningarna för de anställda

av driftnedläggelsen. Då det nu ifrågavarande bolagets tillgångar icke försloge

att ens till någon del lämna bidrag till lindring av driftsnedläggelsens

verkningar bland företagets arbetare, förordade departementschefen, att statsverket

i förevarande fall påtoge sig det ansvar för de anställda, som eljest

skulle ha ankommit på sågverkets ägare.

Enligt de av länsstyrelsen förordade grunderna för ersättningar skulle sådana

utgå med dels vissa årliga belopp till arbetare över 50 år, dels ock vissa

engångsbelopp. Beträffande engångsbeloppen ansåg sig föredragande departementschefen

vara i tillfälle att redan då kunna taga ställning och förklarade

sig departementschefen kunna godtaga de av länsstyrelsen förordade ersättningsgrunderna.

Vad de årligen utgående beloppen beträffade, delade de
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

partementschefen länsstyrelsens uppfattning, att de äldre arbetarna borde beredas

en rimlig ersättning. Emellertid syntes frågan örn såväl ersättningarnas

storlek som deras form behöva bli föremål för ytterligare utredningar och

överväganden, varför departementschefen hade för avsikt att, sedan en dylik

utredning verkställts, framlägga förslag härutinnan. Skulle därvid de årliga

ersättningarna komma att på sätt länsstyrelsen föreslagit begränsas att utgå

allenast till arbetare över 50 år, syntes det böra övervägas, huruvida icke engångsersättningarna

till arbetare, vilka närmade sig 50-årsåldern, borde bli

föremål för en jämkning uppåt.

Mot de sålunda gjorda uttalandena i fråga örn de årliga ersättningarna

framställdes icke någon erinran från riksdagens sida (skr. nr 505).

Sedan ytterligare utredning numera företagits i ärendet, torde frågan örn

årliga understöd åt berörda arbetare få upptagas till förnyat övervägande.

Över länsstyrelsens förslag till ersättningsgrunder hava infordrade utlåtanden

avgivits den 27 januari 1944 av statens arbetsmarknadskommission, som

därvid tillika överlämnat yttrande av länsarbetsnämnden i Västernorrlands

län, ävensom den 21 februari 1944 av länsstyrelsen i nämnda län efter hörande

av den s. k. Salsåkerskonnnittén.

Länsarbetsnämnden i Västernorrlands län har föreslagit, att årligt understöd

till arbetare över 50 år och med minst 20 års anställning, vilken icke

hade försörjningsplikt, skulle utgå med 600 i stället för av länsstyrelsen förordade

400 kronor. Höjningen motiverades med kostnaderna för kvinnlig

hjälp i hemmet. Vidare har föreslagits, att vissa å särskild förteckning angivna

arbetare, som erhållit fria bostäder av bolaget och som under år 1943

uppnått minst 60 levnadsår och hade en anställningstid av minst 30 år,

skulle erhålla årligt understöd även efter 67 år med 240 kronor, dock för

gifta endast avseende mannen. I sistnämnda hänseende har länsarbetsnämnden

anfört följande.

Enligt protokoll, hållet vid sammanträde med den s. k. Salsåkerskommittén

å länsstyrelsens sessionssal i Härnösand den 26 och 27 augusti 1943 uttalades

förhoppningar örn att de äldre arbetarna vid försäljningen av sågverket

skulle tillförsäkras silia nuvarande bostäder på livstid. I köpeavtalet

med Igelsta Trävaru AB har emellertid dessa förhoppningar infriats endast

beträffande 3 förmän vid verket, under det alt 9 av de äldre arbetarna tillförsäkrats

sina nuvarande bostäder på endast 3 år. Med utgångspunkt från

att två av ovannämnda förmän år 1943 uppnådde 62 och den tredje 64 levnadsår

och att var och en hade en anställningstid på resp. 50, 31 och 52 år

samt att dessutom två av dessa förmän äro tillförsäkrade pension på livstid

av de förutvarande sågverksägarna, Kramfors AB, synes det skäligen rättvist,

att de arbetare, som med avseende å ålder, anställningstid och bostadsförhållanden

kunna likställas med ovannämnda förmän, erhålla ersättningar

enligt det framlagda förslaget.

Den sist upptagne i förteckningen, Jonas Hellgren, är visserligen en av

dem, som tillförsäkrats fri bostad på livstid, men med hänsyn till att denne

icke uppbär någon pension från Kramfors AB, kan det anses skäligt att

tiven han medtages på förslaget.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Det bör även framhållas, att bolaget haft som praxis att låta sina gamla

arbetare, som baft fri bostad av bolaget, bo kvar i sina bostäder även efter

uppnådd pensionsålder samt berett dem lämpligt lättare arbete i mån av

tillgång.

Föreslagna belopp, 240 kronor per år, torde något överstiga den verkliga

hyreskostnaden på orten, men med hänsyn till att här ifrågavarande arbetare

inom ett eller annat år uppnår 67 års ålder och således trots sin långa

anställningstid erhålla en tämligen liten ersättning i förhållande till de yngre

arbetarna, som på grund av sin ålder enligt förslaget komma i åtnjutande

av pension under ett större antal år, torde det med hänsyn härtill få anses

rättvist att dessa äldre arbetare erhålla denna kompensation. Genom här

framlagda förslag uppnås också mera likhet med de grunder, som tillämpades

vid avvecklingen i Köja, där de äldsta arbetarna erhöllo de största

beloppen.

Statens arbetsmarknadskommission har begränsat sitt utlåtande till att avse

allenast frågan om skäligheten av att pensioner överhuvudtaget utgå. Härom

har kommissionen anfört följande.

När kommissionen den 6 augusti 1942 avgav utlåtande över en framställning

från AB Salsåkers industrier angående framflyttning till den 31 december

1944 av liden för återbetalning av de av bolaget innehavda statslånen

anförde kommissionen, dels att åtskilliga av de 84 arbetare, som då voro sysselsatta,

under år 1941 icke syntes lia varit enbart beroende av sina inkomster

hos bolaget för sin försörjning, dels att tidpunkten för en driftsnedläggning

syntes lämplig med hänsyn till de stora möjligheter, som då funnos

till annan sysselsättning.

Förevarande framställning gäller 26 av dessa arbetare, av vilka 11 äro i

åldern 50—54 år, 7 i åldern 55—59 år, 6 i åldern 60—64 år, 2 i åldern 65—69

år samt åtminstone ett 10-tal är torpare eller ägare av bostadsfastigheter.

Dessa 26 äldre arbetare, som samtliga varit anställda minst 20 år, torde

under en avsevärd del av sitt liv varit för sin utkomst huvudsakligen beroende

av sin arbetsförtjänst vid Salsåkers sågverk. Det är vidare tydligt, att

de på grund av sin ålder i de flesta fall sakna möjlighet att erhålla anställning

på annan ort, även om de vore hågade att lämna sina torp eller bostadslägenheter

eller de fria bostäder de i vissa fall innehava. De torde sålunda

i huvudsak vara hänvisade till de mera tillfälliga inkomster de kunna

förvärva i hemorten. Under nuvarande läge på arbetsmarknaden i Västernorrlands

läns kustbygder torde dock förutsättningarna att förvärva även

tillfälliga inkomster vara relativt obetydliga. Alla skäl synas sålunda tala

för, att dessa äldre arbetare tilldelas vissa årliga belopp att utgå intill en

uppnådd ålder av 67 år.

Med anledning av det anförda får kommissionen tillstyrka, att årliga understöd

tilldelas de före detta arbetare vid Salsåkers sågverk, som uppnått

en ålder av 50 år och som varit anställda minst 20 år.

Den s. k. Salsåkerskommittén har förklarat sig livligt förorda, att årliga

ersättningar till de äldre arbetarna beviljades. Åldersgränsen för dessa ersättningars

utgående syntes böra sättas till 50 år. Sådana arbetare, som visserligen

icke uppnått 50 år men närmade sig 50-årsåldern och sålunda icke

hade samma möjlighet som yngre arbetare att på annan ort erhålla arbetsanställning,

borde i stället av billighets- och rättviseskäl tillerkännas en för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

5

llojd engångsersättning. Efter ingående prövning hade kommitterade fördenskull

enat sig om alt föreslå dubbel engångsersättning till arbetare, som

vore födda före 1897 men icke uppnått 50 år. Efter närmare överväganden

av grunderna för de årliga ersättningarnas utgående hade kommittén enat

sig örn följande förslag. Till arbetare, som uppnått 50 år, skulle årlig ersättning

utgå med 600 kronor med tillägg av 200 kronor för hustru. Änka efter

ersättningsberättigad arbetare skulle erhålla årlig ersättning med 400 kronor.

Samtliga ersättningar skulle utgå intill uppnådd ålder av 67 år eller till den

tidpunkt dessförinnan, då vederbörande kunde bliva berättigad till erhållande

av folkpension.

Kommittén bar även ingått på det av länsarbetsnämnden framförda förslaget

örn årlig ersättning även efter 67 år såsom kompensation för förlust

av förmånen av hyresfri bostad samt härutinnan anfört följande.

Vad länsarbetsnämnden anfört som skäl härför har kommittén funnit fullt

bärande. Kommittén vill även framhålla, att vid de underhandlingar, som

föregick Salsåkersverkets försäljning till Igelsta trävaruaktiebolag, frågan örn

bostadsrätt för de äldsta arbetarna vid verket intagit en framskjuten plats.

Då emellertid köparen av verket icke kunde förmås att medge bostadsrätt

för de anställda för en oviss framtid, begränsades bostadsrätten till allenast

tre år. I stället medgav köparen viss förhöjning av köpeskillingen, vilken

förhöjning kommit statsverket till del och möjliggjort för statsverket att erhålla

en motsvarande högre återbetalning av till Salsåkersbolaget utbetald

subvention. Anförda omständighet synes kommittén utgöra ett ytterligare

starkt skäl för den av länsarbetsnämnden förordade årliga ersättningen till

de ifrågakomna arbetarna även efter fyllda 67 år. Åberopande vad sålunda

anförts förordar kommittén, att fem arbetare, även efter fyllda 67 år, under

sin återstående livstid tillerkännas årlig ersättning med 240 kronor, vilket

belopp anses motsvara hyrespriset i orten för ett rum och kök.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har i sitt utlåtande erinrat, att landssekreteraren

i länet R. Stattin i egenskap av ledamot i Salsåkerskommittén

deltagit i de överläggningar, som föregått och legat till grund för kommitténs

yttrande. Med hänsyn härtill och då länsstyrelsen vid genomgående av

yttrandet funnit, att däri framställda förslag vore ur olika synpunkter välgrundade,

har länsstyrelsen åberopat berörda yttrande såsom eget utlåtande

och till bifall förordat de förslag, som i yttrandet framställts.

För egen del finner jag det skäligt, att de äldre arbetarna vid Salsåkers Deparumenusågverk

i fonn av årliga understöd erhålla ersättning av statsmedel för lind- che,en''

rande av de ekonomiska svårigheter, som förorsakats dem genom nedläggandet

av driften vid sågverket. Beträffande grunderna för dylik ersättning

synas de i ärendet av den s. k. Salsåkerskommittén och länsstyrelsen framställda

förslagen i huvudsak kunna godtagas. Jag tomtsätter sålunda, att

årligt understöd endast skall ifrågakomma tilt arbetare som, då frågan örn

företagets avveckling var aktuell, fyllt 50 år och varit anställd vid sågverket

minst 20 år. Understöden synas i allmänhet böra bestämmas lill 600 kronor

tor arbetare, med tillägg i förekommande fall av 204 kronor för hustru, samt

• iil 408 kronor för linka efter ersättningsberättigad arbetare. Ersättningarna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

böra utgå intill uppnådda 67 levnadsår eller den tidpunkt dessförinnan, då

folkpension kan hava erhållits. Jag anser mig jämväl böra tillstyrka kommitténs

förslag om årligt understöd å 240 kronor till vissa arbetare efter fyllda

67 år, varvid understöden förutsättas utgöra privilegierad inkomst enligt

lagen örn folkpensionering.

Enligt kommitténs och länsstyrelsens förslag skulle årligt understöd utgå

oberoende av om arbetaren sedermera fått annan anställning. En så långt

gående ersättningsskyldighet för statens del torde emellertid knappast vara

påkallad, då syftet med de föreslagna åtgärderna är att för de anställda lindra

olägenheterna av driftsnedläggelsen. Har arbetaren erhållit annan anställning,

framstår hans anspråk på gottgörelse mindre befogat än örn så

icke skett. Likaså synes anledning föreligga att skilja mellan sådana fall, då

arbetaren varit för sin utkomst huvudsakligen beroende av anställningen

vid sågverket och då detta icke varit fallet. Det nu framlagda utredningsmaterialet

lämnar emellertid icke fullständig upplysning om dylika förhållanden.

Med hänsyn härtill vill det förefalla lämpligt, att därest riksdagen

godkänner de av mig förordade huvudgrunderna för ersättningarnas bestämmande,

Kungl. Majit måtte inom den föreslagna kostnadsramen få efter prövning

av omständigheterna i varje särskilt fall besluta, huruvida och med vilket

belopp årligt understöd må utgå. Det torde därvid kunna komma att

visa sig påkallat att vidtaga justeringar såväl uppåt som nedåt i de föreslagna

normalbeloppen.

De årliga understöden böra bestridas från det under tolfte huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget till diverse pensioner och understöd m. m. Med

hänsyn till de för år 1943 utbetalda engångsersättningarna böra de årliga

understöden utgå räknat från och med den 1 januari 1944. Å understöden,

som lämpligen böra utbetalas månadsvis i efterskott, böra icke utgå några

rörliga tilläggsförmåner.

Frågan om ändring i de av riksdagen beslutade grunderna för engångsersättning

till berörda arbetare anmäles i annat sammanhang.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående förordade grunder,

utfärda erforderliga föreskrifter örn årligt understöd åt vissa

arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl.

Med bifall till denna av statsrådet övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Ohman.

447471 Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1944:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående årligt understöd åt vissa arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl. s. 7 i texten