Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av rättsmedicinalväsendet

1944-02-25 · 63 sidor, varav 62 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 62 av 63 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:223, Angående omorganisation av rättsmedicinalväsendet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 223.

1

Nr 223.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av rättsmedicinalväsendet; given Stockholms

slott den 25 februari 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet å

Stockholms slott den 25 februari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Skölb, Eriksson, Quensel, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Hubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och ecklesiastikdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist,

fråga angående omorganisation av rättsmedicinalväsendet och anför

följande.

Inledning.

Frågan örn rättsmedicinalväsendets organisation har under de senaste 40

åren upprepade gånger varit föremål för ingående utredningar utan att desamma

lett till resultat. Genom beslut den 15 oktober 1937 uppdrog Kungl.

Majit åt medicinalstyrelsens rättsmedicinska nämnd att verkställa förnyad

utredning rörande rättsmedicinalväsendets ordnande samt till Kungl. Majit

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 223.

286 li

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Bättsmedicinska

nämnden har med skrivelse den 24 februari 1943 överlämnat betänkande

i ämnet (SOU 1943: 20).

Betänkandet har varit föremål för sedvanlig remissbehandling, varvid

utlåtanden avgivits av justitiekanslersämbetet, rikets hovrätter, processlagberedningen,

universitetskanslern efter hörande av de medicinska fakulteterna

i Uppsala och Lund samt karolinska institutets lärarkollegium, statskontoret,

allmänna lönenämnden, statens kriminaltekniska anstalt, Överståthållarämbetet

efter hörande av stadsfullmäktige i Stockholm samt poliskammaren

och andre stadsläkaren därstädes, länsstyrelserna i samtliga län efter

hörande av vederbörande landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i

Göteborg, Malmö och Norrköping, vederbörande förste provinsialläkare och

stadsläkare samt landsfogde, ävensom Stockholms rådhusrätt. Härjämte hava

yttranden inkommit från följande sammanslutningar, nämligen svenska landstingsförbundet,

svenska stadsförbundet, Sveriges läkarförbund, förste provinsialläkarnas

förening, svenska provinsialläkarnas förening, svenska stadsläkarnas

förening, föreningen Sveriges landsfogdar, föreningen Sveriges stadsfiskal

samt föreningen Sveriges landsfiskaler.

Gällande bestämmelser och organisation.

Den äldsta, ännu gällande bestämmelsen på området avser s. k. liksyn och

återfinnes i 16 § 1 mom. promulgationsförordningen till 1864 års strafflag. Däri

stadgas, att när någon utan veterligen föregående sjukdom finnes ligga död,

skall närmaste kronobetjänt vara pliktig att genast, vid erhållen kunskap

härom och i närvaro av tvenne tillkallade trovärdiga män, undersöka, örn

den döde av egen eller andras handaverkan omkommit, samt, då minsta

anledning därtill finnes, förhållandet skyndsamt inberätta till Konungens

Befallningshavande eller domaren, som, efter omständigheterna, äger förordna,

huruvida besiktning av »provinsial medicus» och undersökning vid

domstol må finnas nödig eller icke, innan den döde får begravas.

Enligt gällande obduktionsstadga den 28 januari 1886 (nr 4) ankommer

det på länsstyrelse eller domstol att besluta, huruvida rättsmedicinsk undersökning

av död människas kropp (rättsmedicinsk obduktion) skall

företagas. Då domstol fattar dylikt beslut, skall anmälan därom göras till

vederbörande länsstyrelse, som har att meddela förordnande att verkställa

obduktionen. Förordnandet skall lämnas vederbörande tjänsteläkare eller

ock annan legitimerad läkare, som är villig mottaga förordnandet och av

länsstyrelsen finnes besitta särskild skicklighet i avseende å förrättandet av

rättsmedicinska obduktioner. Då viss lokal på grund av särskilt avtal står

till förfogande, må länsstyrelsen därjämte bestämma, att obduktionen skall

äga rum • å denna lokal. Sedan förordnande meddelats, skall obduktionen

verkställas snarast möjligt, dock ej förrän 24 timmar efter dödstillfället. Yttre

besiktning må likväl tidigare företagas, örn särskilda omständigheter det

föranleda. Obduktionen bör enligt stadgan ske i närvaro av vederbörande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

3

polismyndighet eller stadsläkare, kronobetjent eller fjärdingsman, som bland

annat har att anskaffa lämplig lokal, därest länsstyrelsen ej meddelat beslut

därom. Vid obduktionen skall föras protokoll enligt de närmare bestämmelser,

som meddelas i 11 § stadgan.

Kan någon upplysning örn dödsorsaken förväntas genom rätts kemisk

undersökning av befintliga klädespersedlar, läkemedel eller andra föremål,

skola de misstänkta föremålen översändas till medicinalstyrelsen, som genom

sitt rättskemiska laboratorium låter verkställa undersökningen. Vid sådan

rättskemisk undersökning föres särskilt protokoll.

Obduktionsprotokollet jämte protokoll över rättskemisk eller annan verkställd

undersökning skall ligga till grund för det utlåtande, som skall avgivas

av obduktionsläkaren. Samtliga handlingar överlämnas efter obduktionens

slutförande till den myndighet, som utfärdat obduktionsförordnandet, varjämte

bestyrkt avskrift av handlingarna skall av obduktionsläkaren tillhandahållas

för att genom vederbörande länsstyrelses försorg insändas till medicinalstyrelsen.

Vad sålunda är föreskrivet utgör enligt 14 § stadgan ej hinder för polismyndighet,

som har att leda förberedande undersökning av brottmål, att så

snart omständigheterna det påkalla efter dödstillfälle verkställa yttre besiktning

av liket. Vid sådan besiktning bör så vitt möjligt legitimerad

läkare närvara. Av polismyndigheten skall upprättas protokoll över besiktningen.

.Närmare anvisningar angående vad som iakttagas bör vid rättsmedicinsk

undersökning av död människas kropp hava meddelats i medicinalstyrelsens

kungörelse den 19 mars 1886 (SFS Bihang 26) samt styrelsens cirkulär till

läkare den 31 december 1890 (SFS Bihang 80). Börande förfarandet vid

rättskemiska undersökningar hava särskilda bestämmelser meddelats av medicinalstyrelsen

i kungörelse den 9 februari 1894 samt cirkulär till läkare och

apotekare i riket den 12 februari 1894 (SFS Bihang 20).

Genom cirkulär den 27 november 1930 (nr 400) har Kungl. Majit meddelat

närmare bestämmelser angående tillhandahållande av obduktionslokaler. I

detta cirkulär har Kungl. Majit bemyndigat länsstyrelse att träffa avtal örn

rätt för obducent att disponera lokal för rättsmedicinsk obduktion å lämpliga

inrättningar inom länet, såsom sjukvårdsinrättning, ålderdomshem eller kommunala

bårhus, under iakttagande av att ersättning av statsmedel icke må

utfästas för annat än ägarens direkta kostnader såsom för lokalens iordningställande,

upplysning och uppvärmning, rengöring m. m. I cirkuläret föreskrives

även, att länsstyrelsen har att förordna om sättet för likets transporterande

till obduktionslokalen.

I detta sammanhang må erinras om att Kungl. Majit den 9 december 1864

stadfäst en överenskommelse mellan Stockholms stad och karolinska institutet,

vid vilket rättsmedicinska obduktioner i undervisningens intresse utförts

sedan 1821, angående tillhandahållande av lokal för dessa obduktioner. Enligt

överenskommelsen utfäste sig staden att för uppförande och inredning på

institutets tomt av ett bårhus, inrymmande bland annat obduktionsal, be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

vilja ett bidrag av 20,000 riksdaler, på villkor att bårhuset i sin helhet

vårdades och underliölles av karolinska institutet saint finge användas till

bårhus för stadens räkning. Om till följd av oförutsedda, på staden icke

beroende förhållanden lokalerna icke vidare skulle komina att för ändamålet

vårdas och underhållas, skulle staden äga att desamma till bårhus för sin

räkning använda. För närvarande utföras samtliga obduktioner i den patologisk-anatomiska

institutionens obduktionssal.

Mot obduktionsstadgan korresponderar vissa stadganden i allmänna läkarinstruktionen

den 19 december 1930 (nr 442), vari föreskrives, att provinsialläkare

och extra provinsialläkare samt stads-, köpings- och municipalhikare

ha att var inom sitt distrikt efter förordnande verkställa rättmedicinska

undersökningar av död människas kropp. Enligt gällande provin sialläkartaxa

den 18 juni 1926 (nr 240) utgår ersättning för dylika rättsmedicinska

undersökningar, inklusive protokoll och utlåtanden, i två utskrifter, med 40

kronor. Därest i rättsmedicin specialutbildad läkare förrättar obduktion,

äger länsstyrelsen jämlikt Kungl. Maj:ts kungörelse den 27 juni 1930 (nr 294)

utanordna högre arvode än det som utgår till tjänsteläkare, dock högst med

100 kronor.

Genom möjligheten att medgiva högre arvode för specialutbildad läkare

har utrymme beretts för tillskapande av en frivillig rättsobducentsorganisation

vid sidan av den officiella. En dylik frivillig organisation har

även efter hand uppkommit och har för närvarande uppnått en relativt stor

omfattning. I betänkandet anföres härom bland annat följande.

Redan långt före år 1930 hade den rättsmedicinska avdelningen vid patologisk-anatomiska

institutionen i Lund och sedermera rättsmedicinska institutionen

därstädes efter överenskommelser med länsstyrelserna och vederbörande

tjänsteläkare delvis övertagit de rättsmedicinska obduktionerna i Malmöhus

och Kristianstads län. Härigenom hade grunden lagts till ett rättsläkardistrikt,

som sedermera vidare utvecklats. Numera utföras praktiskt taget

samtliga rättsmedicinska obduktioner inom Malmöhus, Kristianstads och

Kronobergs län genom sagda rättsmedicinska institution. Mera tillfälligtvis

ha läkare därifrån även anlitats för rättsmedicinska obduktioner inom Blekinge,

Hallands och Jönköpings län.

Sedan år 1931 har i Uppsala län den rättsmedicinska obduktionsverksamheten

bestritts från Uppsala universitets patologiska institution av läraren i

rätts- och statsmedicin eller andra vid institutionen anställda läkare. Under

de senaste åren hava även de rättsmedicinska obduktionerna i Gävleborgs

län i stor utsträckning utförts av personal från samma institution.

I samband med den föreliggande utredningen rörande rättsmedicinalväsendets

omorganisation och närmast för att vinna erfarenhet rörande ett tilltänkt

Stockholms rättsläkardistrikt har Karolinska institutets rättsmedicinska institution

efter överenskommelser med vederbörande länsstyrelser sedan år 1938

övertagit den rättsmedicinska obduktionsverksamheten och annan rättsläkarverksamhet

i Stockholms och Södermanlands län samt bedrivit denna verksamhet

efter i huvudsak de riktlinjer, som avses att följas, när den föreslagna

omorganisationen kommer till stånd. Även inom Gotlands län har institutionen

sedan sistnämnda år åtagit sig att bestrida den förekommande rättsmedicinska

obduktionsverksamheten.

I Göteborgs stad och mera tillfälligtvis i andra delar av Göteborgs och

Bohus län samt kringliggande län hava sedan en del år tillbaka de rättsme
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 223.

dicinska obduktionerna i stor utsträckning utförts av läkarna vid patologiska

avdelningen å Sahlgrenska sjukhuset. Likaså hava sedan åtskilliga år de

rättsmedicinska obduktionerna i Västmanlands och Örebro län samt i Västerbottens

län till stor del bestritts av respektive läkare vid patologiska avdelningen

å lasarettet i Västerås och vid patologisk-bakteriologiska avdelningen å

lasarettet i Umeå varigenom därstädes lagts viss grund till kommande distriktsorganisation.

Till slut må nämnas att obducentverksamhet i viss omfattning även bedrivits

av ett fåtal privata obducenter, vilka icke varit anslutna till vetenskapliga

institutioner eller lasarett. Denna privata obduktionsverksamhet

har huvudsakligen varit förlagd till platser, där kommunikationssvårigheter

lagt hinder i vägen för verksamhetens bedrivande från dylika anstalter.

I fråga örn rättsmedicinska undersökningar av levande personer

finnas vissa föreskrifter i § 35 mom. 2 allmänna läkarinstruktionen. Där

stadgas, att provinsialläkare skall utan dröjsmål å levande person verkställa

undersökning, vartill han förordnats av länsstyrelse, domare eller polismyndighet,

att sådan förrättning må utföras utan vittnen, därest nödig

bevisning förebragts för bestyrkande av persons identitet; att de vid undersökningen

gjorda iakttagelserna, vilkas avfattande i särskilt protokoll icke

erfordras, skola efter förda minnesanteckningar intagas i utlåtande, som därefter

överlämnas till den myndighet, som förordnat om undersökningen samt

att därjämte avskrift av utlåtandet jämte förordnandet ofördröjligen skall insändas

till länsstyrelsen för att överlämnas till medicinalstyrelsen. Enahanda

bestämmelser gälla jämväl för extra provinsialläkare samt för stads-, köpingsoch

municipalläkare.

Över de rättsmedicinska obduktionerna ävensom över de av tjänsteläkarna

utförda rättsmedicinska undersökningarna av levande personer utövas central

kontroll av medicinalstyrelsen genom dess medicinalbyrå och rättsmedicinska

nämnd. Å medicinalbyrån underkastas de till styrelsen inkomna

avskrifterna rörande rättsmedicinska undersökningar en förberedande granskning,

varefter, örn så befinnes nödvändigt eller lämpligt, handlingarna för

vidare utredning och granskning överlämnas till rättsmedicinska nämnden.

Till nämnden överlämnas även av domstolar och andra myndigheter begärda

utlåtanden i rättsmedicinska frågor.

I den rättsmedicinska nämnden tjänstgöra chefen för medicinalbyrån,

ytterligare en läkarbyråchef, som generaldirektören utser, samt en rättsläkare

i styrelsens vetenskapliga råd. Nämnden kan efter förordnande av

generaldirektören i vissa fall kompletteras med annan byråchef eller tjänsteman

inom styrelsen. Generaldirektören äger inträda som ledamot i stället

för den av honom utsedda byråchefen. Därest vid ärendets avgörande

skiljaktig mening yppas, skall ytterligare en rättsläkare tillkallas. I vetenskapliga

rådet finnas för närvarande två rättsläkare, av vilken den ene samtidigt

är professor i rätts- och statsmedicin vid karolinska institutet i Stockholm

samt den andre professor i patologisk anatomi och rättsmedicin vid

universitetet i Lund.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 223.

Rättsmedicinska nämndens förslag.

Brister i (len nuvarande ordningen.

Enligt nämnden lider vårt rättsmedicinalväsende av ett flertal avsevärda

brister. Den allvarligaste liänför sig till det förhållandet, att tjänsteläkarna,

trots att de merendels sakna rättsmedicinsk specialutbildning

och övning, äro skyldiga att verkställa rättsmedicinska obduktioner.

Nämnden yttrar härutinnan bland annat.

I de allra flesta fall hava dessa läkare icke åtnjutit annan utbildning i

rättsmedicin än den de erhållit vid den i utbildningen till läkare ingående

tremånaderskursen i ämnet för medicine licentiatexamen, vid vilken kurs

deras praktiska övning i förrättandet av rättsmedicinska obduktioner inskränkt

sig till utförande av en enda obduktion eller till blott närvaro vid

ett begränsat antal obduktioner. Det ligger i öppen dag, att en sådan kortvarig

lärokurs icke på långt när är tillräcklig för att åt de blivande läkarna

giva den utbildning och erfarenhet, som sätter dem i stånd att ur de obduktionsfall,

vilka sedermera kunna komma att anförtros dem, utvinna samtliga

de för de rättsliga utredningarna betydelsefulla upplysningar, som kunna

erhållas. Ej heller finnes tillfyllestgörande garanti emot att ödesdigra feltolkningar

av iakttagelser vid obduktionerna kunna av dessa läkare bliva begångna.

För ernåendet av tillfredsställande färdighet i rättsmedicinsk obduktionsverksamhet

kräves flerårig specialutbildning på området. Yäl kunna de

ogynnsamma följderna av deu bristfälliga utbildningen i någon mån kompenseras

av den anordningen, att de rättsmedicinska protokollen och utlåtandena

i medicinalstyrelsen bliva underkastade sakkunnig granskning, vid vilken en

del grövre fel och ofullständigheter kunna uppdagas och stundom rättas.

Många äro emellertid de fel oell förbiseenden, som på detta sätt icke kunna

uppklaras. Det kan på den grund icke förnekas, att, trots all den erkännansvärda

noggrannhet och plikttrohet, som tjänsteläkarna ådagalagt vid fullgörandet

av de rättsmedicinska obduktionerna, deras i de flesta fall fullständigt

otillräckliga yrkesskicklighet såsom rättsobducenter utgör en mycket

allvarlig fara för rättssäkerheten.

Bristen i dessa läkares kompetens med avseende på förrättandet av rättsmedicinska

obduktioner ökas i icke ringa grad av det förhållandet, att ifrågavarande

läkare i regel endast sällan komma i tillfälle att genom övning förkovra

eller underhålla sin färdighet och erfarenhet på området. Enligt av

rättsmedicinska nämnden uppgjorda tabeller över antalet rättsmedicinska obduktioner

i riket under åren 1928—1940 (tabellerna III och IV), utgjorde

antalet sådana obduktioner under förstnämnda år 299 och under sistnämnda

år 370. De tjänsteläkare, som under dessa båda år voro skyldiga att verkställa

rättsmedicinska obduktioner, utgjorde omkring 450 respektive 530.

Antalet rättsmedicinska obduktioner för varje sådan läkare belöpte sig sålunda

under åren ifråga till i medeltal allenast omkring 0''6. Örn man bortser

från det stora antalet rättsmedicinska obduktioner i Stockholm under dessa

år, respektive 110 och 127, blir medeltalet sådana obduktioner för varje

läkare av nyssnämnt slag än mindre eller 0''4. Detta vill med andra ord

säga, att varje sådan läkare icke ens har tillfälle att förrätta en rättsmedicinsk

obduktion en gång vartannat år. Det är självklart, att genom en sådan

brist på övning vederbörandes såväl obduktionstekniska färdighet som förmåga

att rätt bedöma obduktionsföreteelserna skall bliva lidande. Genom

att under de senare åren en stor del av obduktionsfallen överlämnats till

specialister, har tjänsteläkarnas möjlighet att bibehålla och utöka sina kun
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

skaper i rättsmedicin ock sin obduktionsskickligket ytterligare i avsevärd grad

förminskats, vilket utgör en allvarlig olägenket så länge tjänsteläkarna icke

bliva keit befriade från skyldighet att förrätta rättsmedicinska obduktioner.

En relativt allvarlig ock ur rättssäkerhetssynpunkt ingalunda ofarlig brist

i vårt rättsmedicinalväsende anser nämnden vidare vara, att den rättsmedicinska

undersökningsverksamheten utanför de egentliga obduktionerna

ock den rättskemiska verksamheten i stor utsträckning saknar

laglig reglering. Nämnden framhåller sålunda, att nuvarande bestämmelser

rörande liksyner, vilka återfinnas i 16 §, 1 mom. promulgationsförordningen

till 1864 års strafflag samt 14 § obduktionsstadgan, äro ofullständiga ock

icke lämna några tillfredsställande garantier för att de ofta synnerligen

viktiga förrättningar, varom kär är fråga, bli utförda med nödig noggrannhet

och erforderlig sakkunskap. Vidare erinrar nämnden örn att skyldighet att

till medicinalstyrelsen för granskning insända avskrift av utlåtande rörande

rättsmedicinska undersökningar av levande personer för närvarande icke

finnes föreskriven för andra läkare än tjänsteläkare, ehuru kontroll från medicinalstyrelsens

sida över samtliga rättsmedicinska undersökningar och utlåtanden

vore av behovet påkallad. Slutligen påpekar nämnden, att gällande

bestämmelser angående mikroskopiska undersökningar i samband med obduktion

utgå från att dessa undersökningar skola utföras av obducenten

själv. I praktiken förhölle det sig emellertid så, att tjänsteläkarna numera

så gott som undantagslöst saknade såväl de materiella resurserna för dylika

undersökningar som nödig utbildning i histo-patologisk diagnostik och utförande

av rättsmedicinska laboratorieundersöknihgar över huvud taget.

Tjänsteläkarna måste därför överlämna de av dem vid obduktionerna för

sådana undersökningar tillvaratagna proven till medicinalstyrelsen eller till

fristående experter. Några bestämmelser, som garanterade att därvid endast

fullt kvalificerade experter anlitades och att undersökningarna utfördes på

betryggande sätt funnes icke. Detta vore uppenbarligen en fara, då dessa

undersökningar vore lika betydelsefulla som de egentliga obduktionerna och

resultaten av dem ofta kunde lia avgörande betydelse för bedömande av

obduktionsföreteelser.

Såsom en ytterligare svaghet hos vårt rättsmedicinalväsende framhåller

nämnden det bristfälliga samarbete, som för närvarande förelåge mellan

å ena sidan obducenterna och å andra sidan polismyndigheterna, domstolarna

och andra myndigheter. Nämnden anför härutinnan bland annat:

Det torde numera vara allmänt erkänt, att polismyndigheterna i sitt arbete

över huvud taget böra stå i nära kontakt med den medicinska sakkunskapen.

Särskilt vid undersökningar i brottmål är det icke sällan av största betydelse

för ernående av ett tillfredsställande resultat, att polismyndigheten under

hela den tid undersökningarna pågå har tillgång till effektiv hjälp av rättsmedicinsk

sakkunskap. Så är emellertid endast mera undantagsvis förhållandet.

I regel torde samarbetet mellan läkarna och polismyndigheterna i dylika

fall inskränka sig till något kortare samtal vid eller i anslutning till den

med anledning av brottet eventuellt föranstaltade rättsmedicinska obduktionen.

Brottsplats- eller olycksplatsundersökningarna ske i de flesta fall

utan närvaro eller medverkan av läkare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

Även örn vid de rättsmedicinska obduktionerna enligt gällande bestämmelser

polisman i regel är närvarande, så är dock samarbetet mellan vederbörande

läkare och polismyndigheten därvid i många fall bristfälligt. Detta

har sin grund huvudsakligen i tvenne omständigheter. Den ena är, att till

följd av de ogynnsamma förhållanden, under vilka den rättsmedicinska undervisningen

för de blivande läkarna hittills måst bedrivas på grund av en

föråldrad rättsobducentorganisation, särskilt i Stockholm, tjänsteläkarnas

uppmärksamhet över huvud taget aldrig kunnat i nämnvärd grad inriktas

på nödvändigheten av nyssnämnda samarbete. Den andra omständigheten

är, att tjänsteläkarna i regel icke hava sådan speciell utbildning i rättsmedicin

och kriminalteknik, som sätter dem i stånd att lämna polisen tillfredställande

hjälp, och därför ej äro i högre grad intresserade av samarbetet

med denna myndighet.

Samarbetet mellan domstolarna och läkarna är ej heller så utvecklat, som

det borde vara. Ett i och för sig glädjande framsteg utgör visserligen det

förhållandet, att domstolarna i allt större utsträckning inhämta medicinals

ty reis eils utlåtande i rättsmedicinska frågor. En påtaglig brist utgör emellertid

den omständigheten, att domstolarna icke även på närmare håll hava

tillgång till kvalificerad rättsmedicinsk expert, med vilken de kunna rådgöra

på ett bekvämare sätt och med mindre tidsutdräkt än vad som blir möjligt

med medicinalstyrelsen.

I anslutning härtill riktar nämnden uppmärksamheten på anordningarna

för den medicinska undervisningen vid karolinska institutet samt

yttrar härutinnan bland annat:

Ä denna institution råder fortfarande den ordningen, att vederbörande

professor i rätts- och statsmedicin för undervisningen nästan fullständigt

saknar eget rättsmedicinskt sektionsmaterial och är hänvisad till att i

bokstavlig mening låna sådant från annat håll. Det för undervisningens

bedrivande nödvändiga sektionsmaterialet måste till huvudsaklig del lånas

från andre stadsläkaren. Såsom vårt rättsmedicinalväsende nu är organiserat,

är det nämligen andre stadsläkaren och icke den rättsmedicinska institutionens

läkare,o som det åligger att utföra de rättsmedicinska obduktionerna

i Stockholm. Å de lånade obduktionsfallen får professorn i rätts- och statsmedicin

eller under hans ledning tjänstgörande medicine kandidater i andre

stadsläkarens närvaro företaga det tekniska utförandet av obduktionerna,

varefter andre stadsläkaren till vederbörande myndighet avgiver föreskrivna

utlåtanden och intyg samt i övrigt omhänderhar den rättsmedicinska utredningen

av fallen.

Ätt denna föråldrade och ytterst otillfredsställande ordning över huvud

taget kunnat fortbestå, torde endast kunna förklaras därav, att de omedelbara

olägenheterna av ordningen ifråga till väsentlig del drabbat undervisningen

och den vetenskapliga forskningen vid karolinska institutet men ej

alls i samma grad andra områden, för vilka den rättsmedicinska obduktionsverksamheten

har betydelse, såsom polismyndigheternas och domstolarnas

arbetsfält. Tvärtom har Stockholms stad trots den omtalade organisationen

och delvis på grund av lyckliga omständigheter av tillfällig art varit

vida bättre tillgodosedd med "kompetenta rättsmedicinska obducenter än

största delen av landet i övrigt. Den nuvarande organisationen utgör emellertid

ingen som helst garanti för att staden, när den nuvarande andre stads

läkaren år 1943 inträder i pensionsåldern, kan besätta hans plats med en

inom rättsmedicinen tillnärmelsevis lika högt kvalificerad läkare som denne

eller ens med en läkare, som på ett godtagbart sätt kan bestrida den rättsmedicinska

verksamheten. Såvitt nämnden har sig bekant finnes nämligen

icke någon bestämmelse utfärdad för tjänsten såsom andre stadsläkare i

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

Stockholm, innefattande fordran å särskild kompetens inom rättsmedicinens

område. Men även örn det skulle lyckas Stockholms stad att också i fortsättningen

besätta andre stadsläkarbefattningen med en läkare, som innehar

höga kvalifikationer såsom rättsmedicinsk obducent, så kan det icke undvikas,

att en sådan organisation som den förefintliga, med dess förhindrande av

varje närmare kontakt och samarbete mellan å ena sidan den akademiska

undervisningens och forskningens representanter inom rättsmedicinens område

och å den andra sidan polismyndighet och domstol, i längden kommer

att fördröja och menligt påverka utvecklingen.

Nämnden erinrar vidare örn att särskilda inom ecklesiastikdepartementet

tillkallade sakkunniga år 1941 avgivit betänkande med förslag angående

läkarutbildningen (Del. I), i vilket en omläggning av bland annat undervisningen

i rätts- och statsmedicin vid karolinska institutet och universiteten

föreslås. De sakkunniga ha i sitt förslag utgått från att tjänsteläkarna framdeles

skola befrias från skyldigheten att förrätta rättsmedicinska obduktioner

och att denna verksamhet skall övertagas av i rättsmedicin specialutbildade

läkare. Vid undervisningen för medicine kandidater skulle enligt förslaget

tyngdpunkten icke som hittills läggas på rättsmedicinska obduktionsövningar

utan på att giva de studerande allmänna kunskaper, som äro nödvändiga

för att de på ett tillfredsställande sätt skola kunna deltaga i rättsliga liksyner

och för att de i övrigt skola kunna behärska smärre rättsmedicinska

frågor, som möta läkaren i hans dagliga arbete. Nämnden framhåller, att

det icke torde vara möjligt att med framgång meddela den sålunda avsedda

undervisningen, med hjälp av lånade fall utan direkt kontakt med de rättsvårdande

myndigheterna. Än mindre läte det sig göra att i Stockholm anordna

utbildning av specialister i rättsmedicin utan en omläggning av den

nuvarande x-ättsmedicinska oi''ganisationen.

Härjämte har nämnden betonat, att den frivilliga rättsmedicinska

verksamheten, som under senare år uppbyggts, trots dess stora förtjänster

dock vore behäftad med en svaghet av väsentlig betydelse. Ifrågavarande

organisation grundade sig nämligen endast på, för det mesta muntliga,

överenskommelser mellan vederbörande initiativtagare och länsstyrelse, eller

blott på ett tyst accepterande från länsstyrelsens sida av ett framställt erbjudande

elier på att länsstyrelsen utan dylikt erbjudande funnit för gott

att i regel anlita viss obducent. Särskilt när det gällde den rent privata

obducentverksamlieten behövdes icke mer än att vederbörande obducent på

grund av sjukdom eller annan orsak icke längre bleve i stånd att fortsätta

verksamheten för att organisationen skulle brista på denna punkt. Då vidare

den frivilliga organisationen tillkommit successivt utan någon enhetlig plan

och utan närmare samarbete mellan de olika initiativtagarna, hade den

gamla legala organisationen brutits sönder utan att ersättas av någon ny

enhetlig organisation. Detta hade i flera avseenden medfört kaotiska förhållanden,

vartill för övrigt även gällande men föråldrade bestämmelser på

området bidragit.

Slutligen har nämnden framhållit, att det centrala kontrollorganet

rörande de rättsmedicinska undersökningarna till följd av arbetsbördans tillväxt

endast med svårighet kunnat fullgöra sina uppgifter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr ‘223.

Fordringar på ett reformerat rättsmedicinalväsende.

Under beaktande av de brister, som sålunda konstaterats vidlåda den

nuvarande ordningen på området, har nämnden uppställt följande allmänna

fordringar på ett reformerat rättsmedicinalväsende.

Såsom primärt krav uppställes, att de läkare, som skola handhava obduktionsverksamheten,

skola äga speciell utbildning i rättsmedicin samt beredas

möjlighet att förvärva och upprätthålla fullgod yrkesskicklighet. Dessa läkare

borde även i största möjliga utsträckning utföra de rättsmedicinska laboratorieundersökningarna,

särskilt sådana av liisto-patologisk karaktär, som

oftast utgjorde komplement till de rättsmedicinska obduktionerna. För vissa

liksyner, exempelvis sådana som företogos i samband med mera komplicerade

brottsutredningar, vore jämväl specialutbildning hos den biträdande

läkaren mången gång nödvändig. I vissa fall av dödsbevisobduktioner, företrädesvis

sådana i vilka betydande försäkringsrättsliga eller liknande intressen

förelåge, vore det även av vikt, att den läkare, som utförde obduktionen,

ägde full rättsmedicinsk kompetens. För övriga rättsmedicinska

undersökningar syntes specialutbildning i flertalet fall icke erforderlig utan

kunde desamma anförtros åt tjänsteläkare och läkare vid olika sjukvårdsinrättningar.

Enligt nämnden bör vidare all rättsmedicinsk undersökningsverksamhet

underkastas laglig reglering och statlig kontroll. I sådant hänseende erfordrades

komplettering av gällande bestämmelser örn liksyn och vissa andra

rättsmedicinska undersökningar. Ett närmare samarbete mellan å ena sidan

den rättsmedicinska undersökningsverksamhetens utövare och å andra sidan

de rättsövervakande och rättsvårdande myndigheterna måste jämväl komma

till stånd. Polismyndigheter och domstolar borde i alla mera viktiga och

svårbedömliga fall äga tillgång till biträde av fullgod rättsmedicinsk expertis.

Härjämte måste den rättsmedicinska verksamheten i Stockholm så omläggas,

att undersökningsmaterial ställdes direkt till förfogande för den rättsmedicinska

undervisningen vid karolinska institutet. En förutsättning härför

vore att karolinska institutets rättsmedicinska institution övertoge den rättsmedicinska

verksamhet, som hittills ålegat andre stadsläkaren i Stockholm.

Slutligen framhålles, att de specialutbildade läkare, som skola handhava den

väsentliga delen av den rättsmedicinska undersökningsverksamheten, måste

för denna verksamhet äga tillgång till ändamålsenliga och tillräckliga lokaler,

försedda med nödig utrustning.

Plan för rättsmedicinalväsendets omorganisation.

Beträffande planläggningen av rättsmedicinalväsendets organisation framhåller

nämnden, att ur rent rättsmedicinsk synpunkt en sådan organisation

vore att föredraga, som indelade landet i ett antal, minst 7, rättsläkardistrikt

med fullt utbildade rättsläkare i enlighet med det förslag, som år

1902 framlagts av dåvarande docenten, sedermera professorn i rätts- och

statsmedicin vid karolinska institutet G. Hedrén. Vid rättsmedicinalväsendets

planläggning hade man emellertid även att taga hänsyn till ekonomiska

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

synpunkter ock vad som under förkandenvarande förkållanden kunde

vara praktiskt genomförbart. I betraktande av de stora svårigketer, som

visat sig vara förenade med en genomgripande modernisering av rättsmedicinalväsendet

ock de upprepade misslyckanden, som reformsträvandena på

området under de senaste 40 åren mött, anser nämnden endast ett sådant

förslag kava utsikt till framgång, som dels i möjligaste mån bygger på den

redan befintliga organisationen ock dels icke överskrider en viss begränsad

kostnadsram. I sistnämnda hänseende betonar emellertid nämnden, att

rättsmedicinsk obduktionsverksamhet och annan rättsmedicinsk undersökningsverksamhet,

örn den skall fylla sin uppgift, ställer mycket stora fordringar

på sina utövares kunskaper, skicklighet ock erfarenhet och att

man därför vid utmätandet av vederbörandes avlöningar ock ersättningar

måste taga särskild hänsyn därtill. Eljest skulle reformens ändamål kunna

förfelas genom att tillräckligt kvalificerad arbetskraft icke komme att ställa

sig till förfogande. Då jämväl lokaler och erforderlig apparatur droge betydande

kostnader, finge man räkna med att, även örn den allra största sparsamhet

iakttoges, en reformering av rättsmedicinalväsendet komme att medföra

en avsevärd ökning av de nuvarande utgifterna för detsamma.

På grundval av de allmänna synpunkter, som i det föregående anförts,

har nämnden framlagt ett organisationsförslag, enligt vilket riket skulle

uppdelas i fyra rättsläkardistrikt och fyra rättsobducentdistrikt, vart och

ett med den omfattning och station, respektive centralanstalt, som framgår

av följande sammanställning:

Förslag till distriktsindelning, stationer oell centralanstalten

Distriktets namn

Omfattning

Stationens namn

Centralanstalt å

Stockholms l-ätts- läkardistrikt

Stockholms stad samt

Stockholms, Söder- manlands och Got- lands län

Stockholms rätts- läkarstation

Karolinska institutets

rättsmedicinska in- stitution

Uppsala rättsläkar- distrikt

Uppsala, Gävleborgs

och Kopparbergs län

Uppsala rättsläkar- station

Uppsala universitets

patologiska institu- tion

launds rättsläkar- distrikt

Malmöhus, Kristian- stads, Blekinge, Hal- lands, Kronobergs

och Jönköpings län

Lunds rättsläkar- station

Lunds universitets

rättsmedicinska in- stitution

Göteborgs rätts- läkardistrikt

Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs, Skara- borgs ochVärmlands

län

Göteborgs rätts- läkarstation

Patologisk avdelning

vid sjukhus i Göte- borg

Östra Götalands

rättsobducont- 1 distrikt

Östergötlands och

Kalmar län

Norrköpings rätts- ohducentstation

Patologisk avdelning

vid lasarettet i

Norrköping

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 223.

Distriktets namn

Omfattning

Stationens namn

Centralanstalt å

Västerås rättsobdu- centdistrikt

Västmanlands och

Örebro län

Västerås rättsobdu- eentstation

Patologiska avdelnin- gen vid lasarettet i

Västerås

Mellersta Norrlands

rättsobducent- distrikt

Västernorrlands och

Jämtlands län

Sundsvalls rätts- ols ducentsta tion

Patologisk avdelning

vid lasarettet i

Sundsvall

Ovre Norrlands

rättsobducent- di strikt

Västerbottens oell

Norrbottens län

Umeå rättsobdu- centstatlon

Patologisk-bakteriolo- giska avdelningen

vid lasarettet i Umeå

För varje rättsläkardistrikt skulle finnas en rättsläkare, som skulle vara

föreståndare för rättsläkar station en inom distriktet, samt för varje rättsobducentdistrikt

en rättsobducent, som skulle vara föreståndare för rättsobducentstationen

inom distriktet. Eättsläkarbefattningarna i Stockholm,

Uppsala och Lund skulle vara förenade med vederbörande professors- eller

lärarbefattning vid den akademiska institution, dit rättsläkarstationen skulle

vara förlagd, medan rättsläkarbefattningen i Göteborg och samtliga rättsobducentbefattningar

skulle förenas med tjänster som läkare vid patologiska

avdelningar vid respektive sjukhus. Med hänsyn till sistnämnda förhållande

erfordras, att överenskommelser i sådant hänseende träffas mellan å ena

sidan staten och å andra sidan vederbörande sjukhushuvudmän. Nämnden

yttrar härutinnan:

Beträffande de av dessa sjukhus, vid vilka tjänst av nyssnämnt slag icke

är inrättad, måste överenskommelserna givetvis i första hand gälla nyinrättandet

av sådana tjänster. Som tidigare omnämnts finnas vid lasaretten

i Västerås och Umeå redan sådana lasarettsläkare anställda, varjämte vid

lasaretten i Norrköping och Sundsvall inrättandet av sådana läkartjänster

äro föreslagna. Vid det mindre sjukhus i Göteborg, som kan ifrågakomma,

äro däremot veterligen några åtgärder för sådan tjänsts inrättande icke företagna.

Med hänsyn till den utomordentliga betydelse för sjukvården, som

tjänster såsom läkare vid patologiska avdelningar å lasaretten och liknande

sjukvårdsinrättningar visat sig hava, synes det icke behöva befaras, att överenskommelser

örn dessa tjänsters inrättande skola stöta på alltför stora

svårigheter.

Överenskommelser måste vidare träffas rörande förenandet av rättsläkarbefattningen

i Göteborg och samtliga rättsobducentbefattningarna med de

olika förefintliga eller blivande tjänsterna såsom läkare respektive lasarettsläkare

vid patologiska avdelningar. Ej heller beträffande dessa överenskommelser

torde man behöva befara svårigheter av oöverkomligt slag. Genom

att dessa läkartjänster förenas med statliga rättsläkar- respektive rättsobducentbefattningar

komma innehavarna av sagda tjänster att erhålla större

löneförmåner, vilket givetvis är ägnat att verksamt bidraga till att tjänsterna

ifråga bliva mera eftersökta och komma att besättas med mera kvalificerade

läkare, än vad som eljest skulle bliva fallet.

Förenandet av de bägge slagen av tjänster kan näppeligen antagas komma

att medföra några större nackdelar. Faran av att de bägge tjänsterna skulle

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj-.ts proposition nr 223.

komma att i avsevärd grad hindra varandra är nämligen ringa. Då den mera

krävande rättsläkarbefattningen i Göteborg avses förenad med en tjänst

såsom läkare vid patologisk avdelning å ett mindre sjukhus, skulle den

senare tjänsten endast i mindre grad komma att taga rättsläkarens tid i

anspråk men dock tillgodose behovet av bibehållen yrkesskicklighet i patologisk-anatomiskt

hänseende. Eättsobducentbefattningarna däremot, som

skulle förenas med de mera arbetsfyllda tjänsterna såsom lasarettsläkare

vid patologiska avdelningar å lasarett, torde icke bliva i högre grad betungande,

då vart och ett av rättsobducentdistrikten skulle omfatta endast

två län och antalet rättsmedicinska obduktioner för varje distrikt torde

kunna beräknas till allenast omkring 18 årligen. Genom att i alla de fall,

där så utan olägenhet kan ske, låta transportera liken till distriktens centralanstalter

eller andra ur kommunikationssynpunkt välbelägen obduktionslokaler,

skulle det endast i ett fåtal undantagsfall behöva förekomma, att

rättsobducenterna nödgas företaga längre och mera tidsödande resor, vilka

kunna vara till hinder för deras tjänst å respektive lasarett.

Jtcittsläkar• och riittsobducentstationernas

person al beho v.

Förutom föreståndarna erfordras enligt nämnden vid de olika rättsläkaroch

rättsobducentstationerna dels viss annan läkarpersonal dels ock teknisk

biträdes-, vaktmästar- och städningspeisonak Erforderliga storleken av

denna personal ställer sig olika vid de skilda stationerna alltefter omfattningen

av deras beräknade arbetsbörda. I detta hänseende anför nämnden,

efter en närmare analys av stationernas arbetsuppgifter (betänkandet s.

50—57), i huvudsak följande.

Yad först beträffar Stockholms rättslakarstation, bliva arbetsuppgifterna

därstädes ojämförligt mycket mera omfattande än vid någon av de övriga

tjänstestationerna, Förutom ett för år beräknat antal rättsmedicinska obduktioner

av omkring 200 samt rättsliga liksyner, vid vilka sakkunnigbiträde

påkallas, enkla dödsbevisundersökningar och fullständiga dödsintygsobduktioner

(innefattande obduktion utan de särskilda säkerhets- och kontrollanordningar,

som äro föreskrivna vid de rättsmedicinska obduktionerna) av

omkring 600 tillkomma bland annat följande arbetsuppgifter, nämligen rättsmedicinska

undersökningar av levande personer, sakkunnigbiträde vid brottsplatsundersökningar

och vid polisförhör med för brott misstänkta personer,

rättsmedicinska laboratorieundersökningar icke blott för den till distriktet

hörande verksamheten utan även för medicinalstyrelsen, tillhandagående

med utlåtanden samt råd och upplysningar i rättsmedicinska frågor åt domstolar,

polismyndigheter m. fl., ävensom meddelande av undervisning i rättsmedicin

åt blivande rättsläkare och rättsobducenter, polismän m. fl. Härtill

komma de både stora och mångskiftande sociala uppgifter, som äro oskiljaktigt

förenade med ali rättsmedicinsk verksamhet.

Då specialutbildningen av rättsläkare och rättsobducenter till huvudsaklig

del bäst sker genom tjänstgöring såsom amanuens eller assistent vid rättsläkarstationen,

bör ett med hänsyn till landets behov av rättsmedicinska

specialister tillräckligt antal sådana utbildningsplatser inrättas. Vid beräkningen

av antalet befattningar vid Stockholms rättsläkarstation har man

även att taga hänsyn till, att bland denna tjänstestations uppgifter skall

ingå att vid semester och annan ledighet för rättsobducenterna tillhandahålla

vikarier för dessa ävensom att under vissa extraordinära förhallanden

lämna rättsobducentstationerna sakkunnigt biträde. Då det föreslagna an
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

talet rättsobducenter är fyra och den årliga semestern för envar av dem

torde komma att bliva 45 dagar samt dessutom vikarie på grund av andra

orsaker ävensom tillfälligt sakkunnigt biträde kommer att behövas, torde,

enbart för fyllandet av dessa uppgifter utanför distriktet, i det närmaste en

hel tjänst få beräknas.

Läkarpersonalen vid karolinska institutets rättsmedicinska institution utgöres

för närvarande av professorn i rätts- och statsmedicin vid institutet

samt en amanuens. Vid den avsedda anslutningen av Stockholms rättsläkarstation

till rättsmedicinska institutionen skulle, såsom tidigare nämnts, professorn

i rätts- och statsmedicin bliva rättsläkare vid stationen och dess

föreståndare. Amanuenstjänsten skulle såsom förut bliva en utbildningsplats,

och skulle densammas innehavare, i den mån han besitter kompetens

därtill och hans tjänst vid karolinska institutet det tillåter, biträda i arbetet

å rättsläkarstationen. För fyllande av arbetsuppgifterna vid denna station

fordras dessutom två biträdande rättsläkare, en assistent och en amanuens.

De bägge biträdande rättsläkarna skulle vara högt kvalificerade läkare med

fullständig rättsmedicinsk specialutbildning och hava till uppgift att tillika

med föreståndaren bestrida den förekommande undersökningsverksamheten

m. m., huvudsakligen inom distriktet. Assistent- och amanuenstjänsterna

skulle vara utbildningsplatser. Den förra tjänsten skulle avses för läkare,

som redan innehade viss specialutbildning, och vars förnämsta uppgift

skulle bliva att tjänstgöra å vikariat utanför distriktet. Innehavaren av

amanuenstjänsten skulle, i likhet med den redan nu befintliga amanuensen

vid rättsmedicinska institutionen, i mån av kompetens deltaga i arbetet,

huvudsakligen å tjänstestationen.

Av teknisk biträdes-, vaktmästar- och städningspersonal finnes vid Karolinska

institutets rättsmedicinska institution för närvarande ett kvinnligt

tekniskt biträde och en e. o. vaktmästare. Dessutom finnes hjälp för städning

av lokalerna. För göromålen vid Stockholms rättsläkarstation fordras

ytterligare ett tekniskt biträde, en bårhusföreståndare och två vaktmästare

samt dessutom nödig hjälp för städningen av de utvidgade lokaler, som

skulle komma att ställas till rättsläkarstationens förfogande.

Vid Uppsala rättsläkarstation torde arbetsuppgifterna på det hela taget

komma att bliva något mindre omfattande än vid de övriga rättsläkarstationerna.

Sålunda kan antalet rättsmedicinska obduktioner inom detta distrikt

väntas stanna vid omkring 40 örn året och antalet rättsliga liksyner, vid

vilka sakkunnigbiträde påkallas från rättsläkarstationen, enkla dödsbevisundersökningar

och fullständiga dödsintygsobduktioner vid omkring 15. Detta förhållande

torde emellertid komma att till en viss grad uppvägas därav, att

på grund av distriktets stora ytvidd och rättsläkarstationens perifera läge

de förekommande förrättningarna i stor utsräckning bliva förbundna med

tidsödande resor.

Vid Uppsala universitets patologiska institution ombesörjes för närvarande

den rättmedicinska verksamheten av läraren i rätts- och statsmedicin, tillika

laborator i patologisk anatomi, vid universitetet. Vid den avsedda anslutningen

av Uppsala rättsläkarstation till institutionen ifråga skulle, såsom

tidigare nämnts, läraren i rätts- och statsmedicin bliva rättsläkare vid stationen

och dess föreståndare. För fullgörande av de å stationen fallande

arbetsuppgifterna erfordras förutom rättsläkaren en assistent. Inrättandet

av en assistenttjänst är desto mera nödvändigt på den grund, att rättsläkaren

genom sin lärartjänst vid universitet tidvis är hindrad att företaga längre

resor.

Av annan personal kräves vid rättsläkarstationen i Uppsala för preparations-

och skrivarbeten ett tekniskt biträde. Däremot kräves ingen särskild

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 22S.

15

vaktmästar- eller städerskepersonal, utan kunna de vid rättsläkarstationen

förekommande vaktmästargöromålen ock städningsarbetet utföras av personalen

vid patologiska institutionen, därvid för sådan särskild handräckning

som biträde vid obdulitionsförrättningar (rättsmedicinska obduktioner, fullständiga

dödsintygsobduktioner och dödsbevisobduktioner) viss ersättning

bör utgå.

Yid Lunds universitets rättsmedicinska institution utgöres läkarna av

professorn i patologisk anatomi och rättsmedicin samt e. o. amauenser. Av

dessa är endast professorn förpliktad till rättsmedicinsk verksamhet och

denna förpliktelse är för honom begränsad till akademisk undervisning och

examination. Yid den avsedda anslutningen av Lunds rättsläkarstation till

universitetets rättsmedicinska institution skulle nämnde professor bliva rättsläkare

och föreståndare. Det är emellertid att förutse, att av de inom ecklesiastikdepartementet

tillkallade sakkunniga för läkarutbildningens reformering

framlagt förslag örn uppdelning av denna professur kommer att ytterligare

med styrka bliva motiverat, därest den nu tilltänkta rättsläkarorganisationen

skulle komma att genomföras. I så fall skulle professorn i rättsmedicin

bliva innehavare av rättsläkarbefattningen. För bestridande av arbetsuppgifterna

vid rättsläkarstationen (uppskattade till omkring 70 obduktioner

samt 150 rättsliga liksyner, dödsbevisundersökningar och dödsintygsobduktioner

m. m. per år) erfordras, särskilt med hänsyn till de förekommande

resorna, förutom professorn även en assistent. I likhet med förhållandet

vid Stockholms rättsläkarstation skulle vid institutionen anställda, avlönade

e. o. amanuenser, i den mån de äga kompetens därtill och deras tjänst vid

institutionen det tillåter, deltaga i arbetet å rättsläkarstationen.

Av annan personal erfordras vid rättsläkarstationen i Lund för preparations-

och skrivarbetet ett tekniskt biträde. I fråga örn förekommande vaktmästargöromål

och städningsarbeten torde dessa kunna bestridas av till institutionens

disposition stående personal, därvid för sådan särskild handräckning

som biträde vid obduktionsförrättningar viss ersättning bör utgå.

Då Göteborgs rättsläkarstation icke kommer att anslutas till någon redan

befintlig vetenskaplig institution utan är avsedd att bliva en fristående anstalt,

till vilken på sin höjd den patologisk-anatomiska och bakteriologiska

undersökningsverksamheten vid något mindre sjukhus kommer att förläggas,

måste personalen vid denna rättsläkarstation helt nyanställas. Med hänsyn

till den beräknade omfattningen av arbetsuppgifterna vid stationen, årligen

cirka 50 rättsmedicinska obduktioner och sakkunnigbiträde vid 140 ä 150

rättsliga liksyner samt andra tjänsteförrättningar och undersökningar i

proportion härtill, kräves en läkarpersonal av en rättsläkare och en assistent.

Av annan personal erfordras ett tekniskt biträde och en vaktmästare samt

nödig hjälp för lokalernas städning.

Vid samtliga rättsolducentstationer kommer lä.karpersonalen att bestå endast

av vederbörande rättsobducent, som blir stationens föreståndare. På

grund av arbetsuppgifternas begränsade omfattning (beräknade till omkring

18 obduktioner samt 10—60 rättsliga liksyner, dödsbevisundersökningar

och dödsintygsobduktioner m. m. per år) kräves för de vid respektive

station förekommande preparationerna, skrivarbetet och vaktmästargöromålen

m. m. ingen personal utöver den, som finnes anställd å dessa lasarettsavdelningar,

utan kan donna personal utföra ifrågavarande arbeten, därvid

i likhet med förhållandet vid Uppsala och Lunds rättsläkarstationer för sådan

särskild handräckning som biträde vid obduktionsförrättning viss ersättning

bör utgå.

Nämnden har tillika upptagit frågan om särskilda kompetensfordringar

för den vid rättsläkar- och rättsobducentstationerna anställda läkarpersonalen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

Därvid har nämnden till en början konstaterat, att för innehavarna av rättsläkartjänsterna

i Stockholm, Lund och Uppsala, vilka skola förenas med akademiska

befattningar, icke krävas några särskilda kompetensvillkor. Beträffande

rättsläkartjänsten i Göteborg däremot finner nämnden ofrånkomligt, att

speciella behörighetsvillkor uppställas, som garantera, att denna rättsläkares

kompetens icke avsevärt understiger de övriga rättsläkarnas, innebärande

minst sex års specialtjänstgöring efter examen jämte ådagalagd vetenskaplig

skicklighet. Samma behörighetsvillkor anses böra gälla för de biträdande

rättsläkarna i Stockholm.

Jämväl beträffande rättsobducenttjänsterna, vilka äro avsedda att förenas

med befattning som lasarettsläkare vid patologisk eller patologisk-bakteriologisk

avdelning vid lasarett, föreslår nämnden särskilda kompetensvillkor,

som innefatta minst fyra års specialtjänstgöring efter examen. Då assistenterna

i större eller mindre utsträckning skulle komma att tjänstgöra

såsom vikarier för rättsläkarna och rättsobducenterna samt för övrigt i stor

utsträckning verkställa obduktioner eller andra förrättningar utanför sina

tjänstestationer, anser nämnden, att för dessa befattningshavare böra krävas

samma kompetens som för rättsobducenterna (rättsobducentkompetens).

Börande den närmare innebörden av nu nämnda kompetensvillkor torde jag

få hänvisa till betänkandet (sid. 61—66). Särskilda bestämmelser lia föreslagits

även beträffande tillsättningen av hithörande befattningar (sid. 66—67).

Personalens lönevillkor m. rn.

Beträffande den vid stationerna anställda personalens lönevillkor anför

nämnden i huvudsak följande.

De rättsläkare, som äro akademiska lärare, samt rättsobducenterna böra

erhålla särskilda årsarvoden. Enligt nämndens uppfattning bör rättsläkararvodet

utgöra 3 000 kronor samt rättsobducentarvodet 1 500 kronor. Dessa

arvoden finner nämnden vara synnerligen lågt tillmätta. Detta gäller särskilt

rättsläkararvodet med hänsyn dels till det ansvar och den arbetsbörda, som

föreståndarskapet för rättsläkarstation medför, och dels till den därmed förenade

skyldigheten att tillhandagå myndigheter med råd och upplysningar

i rättsmedicinska frågor samt att utbilda blivande rättsläkare och rättsobducenter.

Rättsläkartjänsten i Göteborgs rättsläkardistrikt samt de båda tjänsterna

såsom biträdande rättsläkare vid Stockholms rättsläkarstation anser nämnden

böra uppföras å ordinarie stat i lönegrad A 24. Att dessa läkartjänster föreslås

placerade i en så jämförelsevis låg lönegrad beror på att innehavarna

av tjänsterna avses skola erhålla särskild ersättning för av dem utförda

tjänsteförrättningar. Med hänsyn till de för dessa tjänster erforderliga höga

kvalifikationerna och det med tjänsterna förenade stora ansvaret hade desamma

eljest bort placeras, rättsläkartjänsten i lönegrad A 30 samt tjänsterna

såsom biträdande rättsläkare i lönegrad A 28. Nämnden hade möjligen

tänkt sig, att dessa läkare skulle placeras i nyssnämnda högre lönegrader

samt att i samband därmed arvodena för de särskilda tjänsteförrättningarna

antingen skulle helt bortfalla eller också utgå med betydligt reducerade

belopp. Då man emellertid skulle kunna befara, att genom denna

försämring i avlöningsförmånerna kompetenta personer icke skulle kunna

erhållas för dessa tjänster, har nämnden i stället föreslagit en inplacering

i lägre lönegrad men med fullt arvode för de utförda tjänsteförrättningarna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majus projiosition nr 223.

Då emellertid pensionsunderlaget genom denna placering skulle bliva betydligt

reducerat — skillnaden mellan A 24 och A 30 utgör cirka 2 000

kronor — ifrågasätter nämnden, huruvida icke pensionsunderlaget för innehavarna

av dessa tjänster skulle kunna beräknas till detsamma som gäller

för lönegrad A 30 respektive A 28.

För de fyra assistenterna, en för varje rättsläkarstation, har nämnden,

med hänsyn till att till dessa skulle utgå särskild ersättning för utförda

tjänsteförrättningar, funnit ett årsarvode av 6 000 kronor tillräckligt, vilket

arvode ungefär motsvarar det arvode, som exempelvis utgår till assistenterna

med lägre avlöning å statens bakteriologiska laboratorium.

För amanuensen vid Stockholms rättsläkarstation linner nämnden ett årligt

arvode av allenast 3 000 kronor vara tillräckligt, med beaktande av att denna

tjänst avser utbildning till rättsobducent samt att även innehavaren av denna

tjänst skulle erhålla särskild ersättning för av honom utförda tjänsteförrättningar.

De fyra tjänsterna såsom tekniska biträden, en för varje rättsläkarstation,

böra uppföras å ordinarie stat samt placeras i lönegrad A 7 eller i samma

lönegrad som de tekniska biträdena vid karolinska institutets och Lunds

universitets rättsmedicinska institutioner.

Såsom i det föregående nämnts, avser nämnden, att vid Stockholms

rättsläkarstation skall inrättas en tjänst såsom bårhusföreståndare och 2

vaktmästar!]änster samt vid Göteborgs rättsläkarstation en vaktmästartjänst.

Vid Stockholms stads bårhus äro i stadens tjänst anställda en bårhusföreståndare

och två vaktmästare, vilken personal vid en omorganisation i

enlighet med nämndens förslag torde böra övertagas av Stockholms rättsläkarstation.

Bårhusföreståndaren är extra tjänsteman med avlöning enligt

lönegrupp 10 och åtnjuter slutlön såsom sådan tjänsteman med 3 360 kronor.

De båda vaktmästarna äro ordinarie befattningshavare i 8 lönegruppen, vari

begynnelselönen är 3 600 kronor och slutlönen 4 572 kronor. Även dessa

befattningshavare åtnjuta slutlön.

Nämnden anser, att bårhusföreståndaren, som i stadens tjänst erhållit en

alldeles för låg placering, särskilt med hänsyn till att han är överordnad

vaktmästarna å bårhuset, bör erhålla ordinarie ställning samt placeras i lönegrad

A 9.

Tjänsterna såsom vaktmästare vid Stockholms rättsläkarstation och vid

Göteborgs rättsläkarstation böra uppföras å ordinarie stat samt placeras i

lönegrad A 7 eller i samma lönegrad som vaktmästarna vid karolinska institutet.

Med hänsyn till tjänstgöringens art böra dessa tjänster placeras i

den högre av de för vaktmästartjänster brukliga lönegraderna.

Då för envar av bårhusvaktmästarna i Stockholm lönen från staden jämte rörligt

tillägg — för närvarande utgörande 59 % men utgående med allenast 45 %

på grund av överenskommelse mellan staden och dess ordinarie tjänstemän —

uppgår till sammanlagt (i 629 kronor men löneförmånerna i lönegrad A 7 — båda

inuehava enligt uppgift från stadsförvaltningen mer än 12 tjänstår och torde

sålunda komma att bliva placerade i 11 löneklassen — ej uppgå till mer än

sammanlagt 5 757 kronor för lön jämte rörligt tillägg och kristillägg därå,

för närvarande utgående med tillhopa 31 %, eller sålunda 872 kronor mindre

jin från staden, böra dessa vaktmästare erhålla ersättning för denna löneminskning

i form av personliga lönetilliigg. För handräckning vid rättsmedicinska

obduktioner hava bårhusvaktmiistarna hittills uppburit 10 kronor

för obduktion. De rättsmedicinska obduktionerna i Stockholms stad under

åren 1936—1940 hava i medeltal utgjort 122,c. Man torde därför kunna beräkna,

att vardera vaktmästaren ärligen liimnat handräckning vid omkring

60 rättsmedicinska obduktioner, motsvarande en ersättning av omkring 600

kronor. Då ersättning i berörda hänseende ej skulle komma att utgå till

Bihang till riksdagens protokoll lili i. 1 sami. Nr 223. *ws u 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Marits proposition nr 223.

innehavarna av dessa vaktmästartjänster, böra vaktmästarna ifråga även erhålla

ersättning för mistning av denna löneförmån. Nämnden får därför

föreslå, att till envar av dessa vaktmästare skall utgå ett personligt lönetillägg

av (800 + 600) 1 400 kronor.

I anslutning till det anförda har nämnden beräknat kostnaden för den

vid stationerna erforderliga personalens löner och fasta arvoden till sammanlagt

omkring 127 000 kronor enligt följande sammanställning:

3 rättsläkararvoden ä 3 000 kronor.............................. kronor 9 000

4 rättsobducentarvoden ä 1 500 kronor ........................ » 6 000

1 rättsläkare (A 24)................................................ » 8 580

2 biträdande rättsläkare (A 24) .................................. » 18 060

4 assistentarvoden ä 6 000 kronor .............................. » 24 000

1 amanuensarvode ................................................ » 3 000

4 tekniska biträden (A 7) ........................................ » 13 692

1 bårhusföreståndare (A 9) ...................................... » 4 023

3 vaktmästare (A 7) .............................................. » 10 725

2 personliga lönetillägg ä 1 400 kronor ........................ » 2 800

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .................. » 10 000

rörligt tillägg 15 % å 55 080 kronor ............................ » 8 262

kronor 118 142

kristillägg 16 % å 55 080 kronor ................................ » 8 813

Summa kronor 126 955

Samtliga vid stationerna anställda läkare förutsättas skola vid sidan av

sin lön eller sitt fasta arvode äga uppbära ersättning för varje förrättning

enligt särskild taxa. Jämlikt av nämnden framlagt förslag till dylik taxa

skulle sådan ersättning utgå med följande belopp:

För rättsmedicinsk obduktion av död människas kropp, med protokoll och

utlåtande i två utskrifter .......................................... 120 kronor;

för rättsmedicinsk undersökning av skelettdelar samt av hårprov och av

kläder, för rättsmedicinsk undersökning av histo-patologisk karaktär å organ

eller organdelar och för annan rättsmedicinsk laboratorieundersökning, med

protokoll och utlåtande i två utskrifter .................... 25—100 kronor;

för rättsmedicinsk undersökning av levande person, med utlåtande i två

utskrifter.............................................................. 30 kronor;

för biträde vid rättslig liksyn, med berättelse och yttrande i två utskrifter.

..................................................................... 30 kronor;

för enkel dödsbevisundersökning, med bevis i två exemplar 30 kronor;

för fullständig dödsintygsobduktion, jämte protokoll och utlåtande i två

utskrifter samt dödsbevis i två exemplar.......................... 60 kronor;

för annan än rättsmedicinsk undersökning av skelettdelar samt av hårprov

och av kläder, för annan patologisk-histologisk undersökning och för annan

icke rättsmedicinsk laboratorieundersökning, med utlåtande 10—50 kronor;

för annan än rättsmedicinsk undersökning av levande person, med utlåtande

.................................................................. 15 kronor;

för biträde vid brottsplats- eller olycksplatsundersökning eller liknande

undersökning ........................................................ 30 kronor;

samt för biträde vid förhör vid brottsundersökning .......... 30 kronor.

Såsom förutsättning för åtnjutande av ersättning skall, i vad mån de

avse rättsmedicinska undersökningar, gälla, att förordnande örn undersökningen

utfärdats av länsstyrelse, domstol, domare, landsfogde, polismyndighet

eller allmän åklagare i ort inom distriktet, att de till dessa under
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 223.

19

sökningar hörande handlingar godkänts vid den granskning, de i medicinalstyrelsen

äro underkastade, samt att, där ersättning efter glidande skala medgivits,

jämväl arvodets belopp godkänts av medicinalstyrelsen.

Taxeförslaget innebär beträffande rättsmedicinska obduktioner en ökning

med 20 kronor per förrättning samt beträffande undersökningar å levande

personer i stort sett en fördubbling av nu utgående ersättningar

enligt provinsialläkartaxan. Höjningarna motiveras i fråga örn de rättsmedicinska

obduktionerna med den ökade omfattning i varje särskilt fall, som

dessa med tiden kommit att få, samt för övriga undersökningar framför allt

med det stora ansvar och den särskilda omsorg och noggrannhet, som måste

nedläggas på rättsmedicinska undersökningar av sådan art, att medverkan

kräves av specialutbildad personal. Merkostnaden för ifrågavarande höjningar

jämte förekommande laboratorieundersökningar har av nämnden uppskattats

till omkring 33 000 kronor. Kostnaden för ifrågavarande läkares medverkan

vid rättsliga liksyner, enkla dödsbevisundersökningar och fullständiga dödsintvgsobduktioner

har beräknats till 34 500 kronor. Sammanlagda taxeersättningen

till den vid rättsläkar- och rättsobducentstationerna anställda

läkarpersonalen skulle alltså uppgå till omkring (33 000 + 34 500) 67 500

kronor.

Samtliga löner och ersättningar till stationernas personal avses skola

gäldas av statsmedel. Detsamma gäller de årliga omkostnaderna för stationerna,

vilka av nämnden uppskattas till 4 000 kronor för Stockholmsstationeu,

3 000 kronor för vardera av Uppsala och Lunds rättsläkar stationer,

10 000 kronor för Göteborgs rättsläkarstation samt till 1 800 kronor för envar

rättsobducentstation eller alltså sammanlagt 27 200 kronor. Häri ingå icke

utgifter för personalens resor till och från förrättningar, liktransporter och

handräckning av personal utom stationerna, vilka av nämnden för verksamheten

i dess helhet uppskattats till omkring 27 300 kronor.

Rättsläkar- och rättsobducentstationernas

lokalfrågor och utrustningsbehov.

Beträffande tillgången på lokaler framhåller nämnden till en början

följande.

De lokaler, över vilka karolinska institutets rättsmedicinska institution

för närvarande förfogar, äro såviil otidsenliga som otillräckliga och kunna

icke under någon längre tid användas som rättsläkarstation för StocJcholmsdistri/ctets

vidkommande. Endast under ett kortare provisorium skulle man

kunna tänka sig, att lokalerna ifråga kunde efter någon utökning användas

för detta ändamål. Rättsmedicinska institutionens nybyggnadsfråga står

emellertid på dagordningen och ingår i frågan örn den föreslagna förflyttningen

av karolinska institutets teoretiska institutioner till det s. k. Norrbackaområdet.

Enligt den av 1941 års riksdag antagna uppgörelsen mellan

Kungl. Maj:t och Kronan samt Stockholms stad rörande vissa markfrågor

m. m. i Stockholm skall staden den 1 juli 1946 eller senast den 1 juli 1948

lämnas tillträde till fastigheterna nr 3 och 4 i kvarteret »Glasbruket», där

de flesta av karolinska institutets teoretiska institutioner, bland annat rättsmedicinska

institutionen, nu äro belägna. Senast till denna tid måste sålunda

karolinska institutets rättsmedicinska institution till sin disposition hava nya

lokaler. Då den planerade nybyggnaden redan för att kunna fylla sin upp
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

gift såsom undervisningsanstalt måste omfatta såväl expeditions- som laboratorie-,

obduktions- och bårhuslokaler, så torde densamma -— åtminstone örn

den icke tilltages alltför snävt — med endast en jämförelsevis ringa utökning

kunna bliva tillräcklig att tillgodose lokalbehovet även för rättsläkarstationen

i Stockholms rättsläkardistrikt.

För Uppsala rättslöf ar station finnes redan tillfredsställande lokaler i den

för få år sedan nyuppförda patologiska institutionen vid Uppsala universitet.

För Lunds rättsläkarstation finnes för det rättsmedicinska arbetet i dess

nuvarande omfattning även tillfredsställande lokaler i Lunds universitets

patologiska institution. Enligt vad nämnden inhämtat, är förslag att genom

örn- och tillbyggnad utvidga denna institution för närvarande under utarbetande.

Däremot finnes ännu ingen lokal för Göteborgs rättsläkar station.

I fråga örn rättsobducentstationerna finnas lokaler för Västerås rättsobducentstation

i patologiska avdelningen vid lasarettet i Västerås och för Umeå

rättsobducentstation i patologisk-bakteriologiska avdelningen vid lasarettet i

Umeå. Dessa lokaler kunna anses tillräckliga för den rättsmedicinska undersökningsverksamheten

i dess nuvarande omfattning. Enligt vad nämnden

inhämtat, äro planer under utarbetande för utvidgning av bägge dessa lasarettsavdelningar,

varigenom desamma skulle komma att motsvara även det

framtida lokalbehovet. För de två övriga rättsobducentstationerna, de i

Norrköping och Sundsvall, finnas inga lokaler, ehuru utredningar föreligga

rörande patologiska avdelningar vid dessa lasarett, dit nämnda bägge städers

rättsobducentstationer äro avsedda att förläggas.

I fråga örn kostnaderna för erforderliga ny- och tillbyggnader yttrar

nämnden:

Kostnaderna för nybyggnaden av karolinska institutets rättsmedicinska

institution, för tillbyggnaden av Lunds universitets patologiska institution

samt för genom nybyggnad eller i annan ordning anskaffade lokaler för Göteborgs

rättsläkarstation torde, åtminstone till väsentlig del, komma att åvila

statsverket.

Ny- respektive tillbyggnaden av de bägge nämnda vetenskapliga institutionerna

är framför allt motiverad av de medicinska läroanstalternas behov

av utökade och tidsenliga lokaler och är därför en angelägenhet, som i första

hand tillkommer dessa läroanstalter.

Inrättandet av Stockholms rättsläkarstation och dess förläggning till

karolinska institutets rättsmedicinska institution har vidare avsevärd betydelse

för Stockholms stad, ej minst ur ekonomisk synpunkt. Då denna

rättsläkarstations verksamhetsområde är avsett att omfatta bland annat Stockholms

stad, måste med hänsyn härtill i anslutning till den blivande rättsmedicinska

institutionsbyggnaden uppföras ett bårhus jämte erforderliga

bilokaler, tillräckligt för stadens behov. Vidare måste denna institutionsbyggnads

obduktions-, laboratorie- och expeditionslokaler m. fl. avvägas och

inrättas så, att de bliva tillräckliga och ändamålsenliga även för rättsläkarverksamheten

i staden. Härigenom kommer bårhusfrågan i Stockholm att

erhålla en tillfredsställande lösning och staden undgå att uppföra nytt bårhus

med obduktions- och laboratorielokaler m. m., något som eljest torde

bliva nödvändigt, när inom få år karolinska institutet avflyttar från sin nuvarande

tomt och denna upplåtes för andra planerade ändamål. Dessutom

avses, såsom tidigare nämnts, att andre stadsläkarens rättsmedicinska och

därmed närbesläktade undersökningsverksamhet skall övertagas av den av

staten avlönade läkarpersonalen vid rättsläkarstationen, varjämte stadens

bårhusföreståndare och de båda vaktmästarna vid bårhuset avses skola bliva

överförda till statstjänster. Det synes under sådana förhållanden rimligt,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj-.ts proposition nr 223.

att Stockholms stad, i likhet med vad som skedde vid det nuvarande bårhusets

tillkomst, bidrager till kostnaderna för det nya bårhuset och eventuellt

även till kostnaderna för rättsläkarstationens övriga lokaler. Beträffande

samtliga dessa lokaler bör givetvis vederbörlig hänsyn tagas till de

speciella önskemål, som staden kan hava, Underhandlingar i bårhusfrågan

och därmed sammanhängande spörsmål böra därför enligt nämndens mening

inledas mellan staten och Stockholms stad. Först sedan överenskommelse

häri träffats, blir det möjligt att med någorlunda tillförlitlighet beräkna

statsverkets andel i nybyggnadskostnaderna, i vad desamma hänföra sig

till de till Stockholms rättsläkarstations disposition avsedda lokalerna.

Inrättandet av Göteborgs rättsläkarstation med för staden avsett bårhus

m. m. torde komma att medföra avsevär-da fördelar för Göteborgs stad. Då

därtill kommer att denna rättsläkarstation eventuellt avses skola förenas

med en patologisk avdelning å något av stadens mindre sjukhus, böra underhandlingar

inledas med Göteborgs stad rörande rättsläkarstationens lokalfråga.

Först efter det överenskommelser träffats i lokalfrågan, kan beräkning

ske av statsverkets kostnader i ifrågavarande hänseende,

De kostnader, som hänföra sig till anskaffande av lokaler för de patologiska

lasarettsavdelningarna, synas böra helt åvila respektive landsting.

Med hänsyn till nu nämnda förhållanden har nämnden icke ansett sig

kunna framlägga någon beräkning rörande de kostnadsbelopp, som vid

genomförande av nämndens förslag skulle komma att åvila staten för byggnadsändamål.

Kostnaderna för rättsläkar- och riittsobducentstationernas inredning

och utrustning anser nämnden böra bestridas av statsmedel. Dessa kostnader

lia för Stockholms rättsläkarstation beräknats till 20,000 kronor.

Detta belopp skulle användas till inredning och möbler för personalens

arbetsrum, till kontorsmateriel såsom skrivmaskiner, liggare, kortsystem

m. m., till komplettering av den rättsmedicinska institutionens obduktionsinstrumentarium

och apparatur med mikroskop, polarisatiousmikroskop, vågar,

termostater, kylskåp, glasvaror m. m., till instrumentarium för rättsmedicinska

undersökningar av levande personer samt till utrustning för den

ambulatoriska undersökningsverksamheten m. m.

För Uppsala och Lunds rättsläkarstationer har nämnden beräknat motsvarande

kostnader för vardera stationen till 10 000 kronor.

För Göteborgs rättsläkarstation ha engångskostnaderna uppskattats till

50 000 kronor. Detta belopp skulle användas till möblering av stationen, till

lösa inventarier av olika slag såsom armatur, gardiner, handdukar m. m., till

kontorsmateriel såsom skrivmaskiner, liggare, kortsystem m ,m., till för rättsmedicinska

laboratorieundersökningar avsedd apparatur, såsom mikroskop av

olika slag, mikrotomer, paraffinugnar, termostater, kylskåp, torkskåp, vågar,

glasvaror m. m., till fotografisk apparatur för makro- och mikrofotografering,

till obduktionsinstrumentarium, till instrumentarium för rättsmedicinska undersökningar

av levande personer samt till utrustning för den ambulatoriska

undersökningsverksamheten m. m.

Vad slutligen de fyra rättsobducentstationerna beträffar har nämnden för

envar av dessa stationer beräknat engångskostnaderna till 5 000 kronor, att

användes till fotografisk apparatur, till instrumentarium för undersökning av

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj-.ts proposition nr 223.

levande personer samt till utrustning för den ambulatoriska undersökningsverksamheten

m. m.

I enlighet med dessa beräkningar skulle sålunda inredningen och utrustningen

av stationerna erfordra sammanlagt 115 000 kronor.

Den rättsmedicinska verksamheten utanför stationerna.

Som tidigare berörts skulle viss rättsmedicinsk undersökningsverksamhet

komma att utföras även av andra än de vid rättsläkar- och rättsobducentstationerna

anställda läkarna. Sålunda har nämnden räknat med att tjänsteläkarna

skulle komma att fortfarande till väsentlig del utföra rättsmedicinska

och därmed närbesläktade undersökningar av levande personer i de fall, där

större rättsmedicinsk eller annan speciell sakkunskap icke erfordras. Vidare

skulle det åvila tjänsteläkarna att lämna biträde vid rättsliga liksyner och

rättsmedicinska obduktioner samt utföra enkla dödsbevisundersökningar i

alla fall, där dessa förrättningar ägde rum utanför de städer, i vilka rättsläkar-

och rättsobducentstationerna vore belägna, samt icke med nödvändighet

krävde större rättsmedicinsk sakkunskap. Härjämte skulle tjänsteläkarna

utanför nämnda städer utföra fullständiga dödsintygsobduktioner samt lämna

sakkunnigt biträde vid vissa brottsplats- och olycksplatsundersökningar ävensom

vid förhör i samband med vissa brottsutredningar m. m. Med den

omläggning av undervisningen i rätts- och statsmedicin för medicine licentiatexamen,

som de särskilda sakkunniga föreslagit i sitt år 1941 avgivna

betänkande angående läkarutbildningens reformering, anser nämnden, att

ifrågavarande tjänsteläkare komma att besitta erforderlig kompetens för

ifrågavarande uppgifter.

Rättsmedicinska undersökningar av levande personer skulle enligt nämnden

i viss utsträckning även utföras av läkare vid sjukvårds- och liknande

inrättningar. Detta gäller särskilt i sådana fall, där för undersökningen

kräves någon tids observation å sådan inrättning eller de särskilda instrumentella

hjälpmedel, som där stå till förfogande, eller ock den speciella

sakkunskap och erfarenhet, som sjukhusläkarna besitta. Nämnden föreslår,

att föreskrift intages örn skyldighet för ifrågavarande läkare att på anmodan

av länsstyrelse, domstol, domare eller landsfogde m. fl. förrätta rättsmedicinsk

undersökning av levande personer. Slutligen erinrar nämnden örn att

rättsmedicinsk undersökning av levande personer samt enkla dödsbevisundersökningar

och fullständiga dödsintygsobduktioner m. m. i fortsättningen

även kunna komma att utföras av en del privatläkare. Genom att all rättsmedicinsk

undersökningsverksamhet enligt nämndens förslag skulle underkastas

statlig kontroll, anser nämnden tillräcklig garanti föreligga för att

dessa undersökningar bliva utförda på ett ur rättssäkerhetssynpunkt betryggande

sätt.

Nämnden har tillika föreslagit en omreglering av gällande provinsialläkartaxa,

i vad den avser rättsmedicinsk undersökningsverksamhet, utförd av

provinsialläkare. Nämndens förslag till taxa innebär i huvudsak en komplettering

av de i nuvarande taxa upptagna förrättningarna och i vissa fall

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

en förhöjning av där upptagna taxebelopp. Härjämte har nämnden framlagt

förslag till taxa för rättsmedicinska undersökningar av levande personer,

verkställda av läkare vid av stat eller landsting eller kommun driven sjukvårdsinrättning.

Nämnden föreslår däri, att arvode för dylik rättsmedicinsk

undersökning skall utgå med 30 kronor. Kostnaden för dessa taxeregleringar,

som förutsättes skola bestridas av statsmedel, uppskattas till omkring

17,800 kronor.

Beträffande lokalkostnaderna för den sålunda bedrivna verksamheten

framhåller nämnden, att ett genomförande av dess förslag å ena sidan

skulle betyda en minskning av statsverkets utgifter för ändamålet genom

stationernas inrättande och å den andra sidan innebära en ökning av desamma

genom att en del fullständiga dödsintygsobduktioner och enkla

dödsbevisobduktioner förutsättas skola utföras å lokaler av i frågavarande

slag samt kostnaderna för dessa lokalers disponerande ersättas av statsmedel.

Nämnda minskning och ökning torde emellertid enligt nämndens

uppfattning komma att i huvudsak uppväga varandra.

Kontrollen över den rättsmedicinska verksamheten.

Enligt nämndens mening bör för närvarande ingen ändring göras i den

nu rådande ordningen, att kontrollen över rättsmedicinalväsendet i riket i

sista hand utövas av medicinalstyrelsen och dess rättsmedicinska nämnd.

Nämnden har med avseende å detta spörsmål icke ansett sig böra till närmare

dryftande upptaga frågan örn annan tänkbar central organisation för handläggning

av dessa uppgifter. Dels skulle härför tarvas en alldeles speciell och

mycket omfattande utredning, vilken knappast kunde anses tillhöra nämndens

uppdrag, och dels skulle en sådan utredning föregripa den av särskilda sakkunniga

bedrivna utredningen rörande omorganisation av medicinalstyrelsen.

Nämnden har emellertid betonat, att dess arbetsbörda under senare år

ökat i väsentlig grad. Medan antalet sammanträden under femårsperioden

1914—1918 utgjorde i medeltal 25 örn året och antalet ärenden angående

granskning av protokoll och utlåtanden över rättsmedicinska förrättningar

omkring 23 per år, hade motsvarande antal för femårsperioden 1935—1939

stigit till 49 respektive 300 örn året. Under åren 1940 —1941 hade visserligen

en icke obetydlig minskning av ärendenas antal inträtt, men sannolikt

stöde denna minskning i samband med rådande abnorma förhållanden och

bomme därför sannolikt att vid återgång till normala förhållanden efterföljas

av en fortgående ökning. Fordringarna på arbetets kvalitet hade även i

olika avseenden stigit. De förekommande utredningarna vore numera i många

fall mera krävande och tidsödande än tidigare. Trots den starka tillväxten

av nämndens arbetsbörda hade emellertid någon mera genomgripande omläggning

av nämndens arbetssätt icke ägt rum. En följd härav hade blivit,

att nämnden för närvarande endast med svårighet och ej utan menlig förlängning

av tiden för ärendets handläggning kunde fylla sill uppgift.

I anslutning härtill framhåller nämnden, att granskningen av inkommande

protokoll och utlåtanden utgjorde en mycket betydande del av nämndens

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

arbetsbörda. Det synes nämnden kunna ifrågasättas, huruvida icke en omläggning

av denna granskningsverksamhet bör ske, Nämnden anför härutinnan

följande.

Det synes kunna ifrågasättas, huruvida det kan anses fullt ändamålsenligt

att denna granskning — som till väsentlig del består i att kontrollera att

obduktionsförrättningarna äro utförda med erforderlig noggrannhet och med

iakttagande av gällande bestämmelser — skall omedelbart åvila en så hög

myndighet som medicinalstyrelsen och dess rättsmedicinska nämnd. Detta

granskningsarbete borde i första hand kunna utföras av lägre instans, t, ex.

en inspektör för den rättsmedicinska verksamheten. Även i andra avseenden

än i fråga örn arbetsbelastningen för styrelsen och nämnden torde det icke

kunna förnekas, att den omtalade ordningen för granskningens utförande

medför vissa rätt avsevärda olägenheter. Vid utredningar i brottmål plägar

som regel den eller de förekommande obduktionerna äga rum på ett mycket

tidigt stadium, innan utredningen i övrigt är på långt när avslutad. Det

är ingalunda ovanligt, att, längre eller kortare tid efter det att en obduktionsförrättning

avslutats samt protokollet och utlåtandet däröver blivit av

medicinalstyrelsen granskade, genom den fortsatta polisundersökningen m. m.

omständigheter framkomma, vilka ställa obduktionsföreteelserna i ny belysning

och göra ett förnyat bedömande av fallet från rättsmedicinsk synpunkt

önskvärt eller nödvändigt, vilket icke alltid polismyndigheterna och domstolarna

torde hava förutsättningar att avgöra. Det" kan under sådana förhållanden

icke anses ändamålsenligt, att landets högsta rättsmedicinska sakkunniginstans,

såsom nu i många fall sker, skall nödgas taga ställning i

ärendet och fälla sitt omdöme vid en tidpunkt, då utredningsmaterialet ännu

icke på långt när föreligger i fullständigt och färdigt skick.

Nämnden tillägger emellertid, att på grund av de med en särskild inspektörsbefattning

förenade kostnaderna ävensom det förhållandet, att medicinalstyrelsens

organisation vore föremål för utredning, nämnden ansåge sig

för närvarande böra avstå från kravet på inrättandet av en sådan befattning.

1 stället föreslår nämnden, att tillsvidare årligen visst belopp, förslagsvis

5 000 kronor, ställes till medicinalstyrelsens förfogande för förordnande av

en eller flera kompetenta läkare för biträde vid ifrågavarande granskningsarbete

samt för företagande av nödiga inspektioner av rättsläkar- och rättsobducentstationerna.

För bestridande av dennes resekostnader upptager

nämnden ett belopp av 1 000 kronor.

Nämnden framhåller tillika, att örn dess förslag genomföres, bleve det

nödvändigt, att antalet rättsläkare i styrelsens vetenskapliga råd ökades från

två till tre, varigenom tjänstgöringen i nämnden skulle kunna fördelas på

ett rimligare sätt och särskilt den rättsläkare, som tillika vöre professor

vid karolinska institutet, skulle kunna beredas erforderlig lättnad i arbetsbördan.

Till årsarvode åt den nye rättsläkaren beräknas ett belopp av

2 400 kronor eller samma arvode, som för närvarande utgår till den i Stockholm

stationerade rättsläkaren.

Sammanställning av kostnaderna.

Nämnden har utgått från att samtliga kostnader för förrättningsarvoden

samt för tjänsteresor, liktransporter och handräckning vid hithörande förrättningar

skola, liksom hittills varit fallet, bestridas från andra huvud
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

titelns anslag till medikolegal besiktningar. Detta gäller även i de fall, då

förrättning verkställts av läkarpersonal vid stationerna. Övriga kostnader

har nämnden avsett skola utgå från skilda anslag under femte huvudtiteln.

I enlighet härmed har nämnden uppskattat de totala årsutgifterna (mer
-

kostnaderna) för förslagets genomförande sålunda.

Under andra huvudtiteln:

Medikolegala besiktningar: Kronor.

Eörrättningsarvoden (67 500 + 17 800) .................. 85 300

Tjänsteresor, liktransporter och handräckning ........ 27 300 112600

Under femte huvudtiteln:

Rättsläkar- och rättsobducentstationer: Avlöningar .............. 127 000

Rättsläkar- och rättsobducentstationer: Omkostnader............ 27 200

Medicinalstyrelsen: Avlöningar (5 000 + 2 400) .................... 7 400

Medicinalstyrelsen: Omkostnader .................................. 1 000

Summa åidiga kostnader kronor 275 200

Härtill komma engångskostnader för dels ny- och tillbyggnader, vilka för

närvarande icke kunna beräknas, dels ock inredning och utrustning av stationslokalerna,

beräknade till 115 000 kronor.

Övergångsanordningar.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen stöter ett genomförande

av nämndens förslag på relativt betydande svårigheter. Oavsett de

icke obetydliga merutgifter för statsverket, som skulle bliva följden, förutsätter

nämndens förslag örn förläggande av vissa blivande tjänstestationer

till sjukhus, att avtal i ämnet träffas mellan staten å ena samt sjukhusens

huvudmän å andra sidan. Härtill kommer att vid flera av sjukhusen krävas

utbyggnad och nyinredningar, varför man får räkna med att en avsevärd tid

kommer att förflyta, innan organisationen i dess helhet kan träda i verksamhet.

En ytterligare svårighet för genomförandet av omorganisationen

ligger enligt nämnden däri, att i landet för närvarande knappast finnes tillräckligt

antal rättsmedicinskt specialutbildade läkare för bestridande av de till

inrättande föreslagna tjänsterna. Med de ringa utsikter till befordran, som

den rättsmedicinska banan hittills erbjudit, har densamma enligt nämnden

allenast lockat ett ringa antal läkare. De förefintliga utbildningsmöjligheterna

hava också varit ytterligt begränsade.

Å andra sidan betonar nämnden, att de väsentliga brister, som för närvarande

vidlåda rättsmedicinalväsendet i landet, nödvändiggöra en snar omorganisation

av detsamma. Nämnden framhåller även, att en omorganisation

i enlighet med nämndens förslag utgör en förutsättning för den synnerligen

angelägna omläggning av undervisningen i rätts- och statsmedicin, som särskilda

sakkunniga föreslagit. Aven om dessa sakkunnigas förslag rörande

den medicinska undervisningens reformering i sin helhet icke skulle vinna

statsmakternas bifall, kunde förslaget, i vad det avser undervisningen i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

rätts- och statsmedicin, enligt nämndens mening icke undanskjutas, enär den

nuvarande utbildningen i detta ämne innebure ett stort slöseri med studietiden

för de blivande läkarna i allmänhet. De studerande måste nämligen för

närvarande genomgå en tre månader lång kurs i utförande av rättsmedicinska

obduktioner, vilken kurs för de allra flesta deltagarna endast komme

till ringa nytta i deras blivande verksamhet som läkare. En dylik irrationell

ordning kunde icke gärna få fortbestå. Slutligen erinrar nämnden örn att

andre stadsläkaren i Stockholm uppnådde pensionsåldern med utgången av

mars månad 1943, varför tidpunkten nu vore lämplig för ett övertagande av

dennes hittillsvarande rättsmedicinska undersökningsverksamhet genom statligt

organ.

Under beaktande av vad sålunda anförts har nämnden ansett sig böra

framlägga ett förslag till provisorisk organisation, att gälla tills den definitiva

organisationen kan genomföras. Nämndens förslag härutinnan innebär,

att inrättandet av två rättsobducentdistrikt, nämligen östra Götalands och

mellersta Norrlands, skulle tillsvidare anstå och att de län, som vore avsedda

att ingå i dessa distrikt, skulle fördelas på Stockholms och Uppsala

rättsläkardistrikt. Vidare skulle de föreslagna biträdande rättsläkartjänsterna

vid Stockholms rättsläkarstation under övergångstiden ersättas med två

assistenter, varigenom antalet assistenter vid denna station skulle uppgå

till tre. Att nämnden trots den utökning av verksamhetsområdet, som Stockholmsstationen

skulle erhålla under provisorietiden, anser sig kunna föreslå

ett dylikt utbyte, beror på att arbetsuppgifterna först så småningom beräknas

bliva så omfattande, som den föreslagna definitiva organisationen

avser. Icke heller för Uppsala rättsläkardistrikt föreslås någon utökning av

personalen under provisorietiden.

Ett genomförande av den provisoriska organisationen skulle enligt nämndens

beräkningar medföra en begränsning av kostnaderna för avlöningar vid

rättsläkar- och rättsobducentstationerna till omkring lil 300 kronor, för omkostnaderna

vid samma stationer till 23 600 kronor samt för stationernas

inredning och utrustning till 100 000 kronor. Härtill skulle komma en kostnad

av 8 400 kronor för förstärkning av det centrala kontrollorganet. Höjningen

av anslaget för medikolegala besiktningar beräknas stanna vid sammanlagt

111400 kronor.

För fa ttningsförsla g.

Nämnden har till sist framlagt förslag till författningar i ämnet. De viktigaste

av dessa utgöras av förslag till dels lag örn rättslig liksyn, dels stadga

angående rättslig liksyn dels ock stadga angående rättsmedicinsk obduktion,

vilka närmare reglera förutsättningarna och formerna för nu nämnda förrättningar.

Härjämte innehåller betänkandet förslag till följ dförfattningar i olika

hänseenden, avseende ändringar i bland annat sjukhuslagen, sjukhusstadgan,

stadgan angående sinnessjukvården i riket, medicinalstyrelsens instruktion, allmänna

läkarinstruktionen, ävensom vissa andra författningar. Med den begränsade

lösning av organisationsfrågan, som för närvarande synes möjlig,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 223.

torde anledning icke föreligga att i detta sammanhang närmare redogöra för

nämndens författningsförslag utan torde jag beträffande dessa få hänvisa till

betänkandet (s. 99 o. f.).

Yttranden.

Korslaget i allmänhet.

Vid remissbehandlingen har praktiskt taget fullständig enighet framträtt

rörande behovet av en koncentration av den mera krävande rättsmedicinska

undersökningsverksamheten. Det förslag till omorganisation av rättsmedicinalväsendet

i sådan riktning, som framlagts av rättsmedicinska nämnden,

har också i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det

stora flertalet hörda myndigheter och sammanslutningar. Så är fallet med,

bland andra, justitiekanslern, rikets hovrätter, processlagberedningen, universitetskanslern

och de akademiska myndigheterna, statskontoret, statens kriminaltekniska

anstalt, Överståthållarämbetet och flertalet länsstyrelser, samtliga

förste provinsialläkare utom två, flertalet landstings förvaltningsutskott

och städer utanför landsting, svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet,

förste provinsialläkarnas förening, svenska provinsialläkarföreningen,

svenska stadsläkareföreningen, föreningen Sveriges stadsfiskal och föreningen

Sveriges landsfiskaler.

Justitiekanslern yttrar sålunda:

Den redogörelse för bristerna i den nuvarande organisationen av rättsmedicinalväsendet

m. m., som framlagts i betänkandet, synes otvetydigt ådagalägga,

att en reform på området är påkallad av ett starkt behov. Frågan örn

en sådan reform har ock stått på dagordningen sedan lång tid tillbaka och

ett flertal förslag till en ändrad ordning har under årens lopp framlagts. Ur

de synpunkter justitiekanslersämbetet har att företräda har ämbetet icke

något att erinra mot huvudgrunderna i det nu föreliggande förslaget. Dess

realiserande lärer komma att medföra ökad rättssäkerhet. Samtidigt vill det

synas, som örn vid förslagets utarbetande en strävan gjort sig gällande att

undvika en dyrbar organisation. Med hänsyn härtill och då det för rättsväsendet

är av stor vikt, att denna fråga så vitt möjligt varder löst utan ytterligare

uppskov, får justitiekanslersämbetet tillstyrka, att förslaget lägges till

grund för åtgärder i ämnet.

Processlagberedningen anför:

Såsom nämnden framhållit i sitt betänkande har ett välordnat rättsmedicinalväsende

en utomordentligt stor betydelse för rättskipningen, detta ej minst

i fråga örn samhällets verksamhet för uppdagande och beivrande av brott.

Dess betydelse är emellertid ej strängt begränsad till brottmålsförfarandet.

Även inom privaträtten, särskilt försäkringsrätten, påkallas ofta rättsmedicinska

undersökningar i tvister mellan försäkringsgivare och försäkringshavare.

Att de rättsmedicinska undersökningar, som sålunda erfordras, fylla

stora anspråk på tillförlitlighet, är alltså ur rättssäkerhetens synpunkt av stor

vikt. Ur denna synpunkt har nämnden riktat en mycket skarp kritik mot de

nuvarande förhållandena å detta område. Yad särskilt angår de rättsmedicinska

obduktionerna framhåller nämnden starkt, att den fullständigt otillräckliga

yrkesskicklighet, som nuvarande rättsobducenter i ett flertal fall besitta,

utgör en mycket allvarlig fara för rättssäkerheten. Att behovet av en genomgripande

omorganisation av rättsmedicinalväsendet gjort sig starkt gällande,

torde vara allmänt erkänt och beredningen har ingen anledning att ifråga
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition nr 223.

sätta riktigheten av den kritik, som nämnden framfört. Beredningen anser

sig ej heller böra närmare ingå på de organisatoriska och andra åtgärder av

medicinsk-teknisk natur, som av nämnden förordats för avhjälpande av de

nuvarande bristerna. I stort sett torde förslaget i dessa delar vara väl ägnat

att tillgodose de krav, som ur rättsskipningens synpunkt äro av betydelse.

Universitetskanslern understryker behovet av en omläggning med hänsyn

till undervisningen i rätts- och statsmedicin. Kanslern yttrar bland annat:

Förslaget äger ett visst samband med spörsmålet örn den akademiska undervisningen

i ämnet rätts- och statsmedicin. För närvarande äro förhållandena

på detta område synnerligen otillfredsställande. Enligt medicinska examensstadgan

är utbildningen helt och hållet förlagd till karolinska institutet. På

grund av särskilda medgivanden av Kungl. Majit har dock sedan mer än

ett tiotal år tillbaka kurs i ämnet givits även i Lund. Också i Uppsala har

tidvis meddelats viss undervisning på området. Under den 3 månader pågående

kursen i ämnet måste huvuddelen av undervisningen ägnas åt att söka

bibringa de studerande någon färdighet i förrättandet av rättsmedicinska

obduktioner. Åtminstone vid karolinska institutet är det på grund av det

stora antalet kursdeltagare icke möjligt för kursledaren att bibringa eleverna

någon nämnvärd färdighet på området. Många kursdeltagare kunna överhuvudtaget

aldrig beredas tillfälle att själv utföra någon »provobduktion: .

Så länge tjänsteläkarna äro skyldiga att förrätta rättsmedicinska obduktioner,

kan man emellertid ej undgå att ägna huvuddelen av kursen åt en obduktionsundervisning,

som under alla förhållanden är alldeles otillräcklig för sin uppgift

och som måste synas ganska meningslös för flertalet av de studerande,

vilka under sin blivande verksamhet som läkare kanske ej komma att utföra

någon enda rättsmedicinsk obduktion. Genomföres det nu föreliggande förslaget,

med påföljd att sådana rättsmedicinska förrättningar, som kräva långvarig

specialutbildning, övertagas av särskilt skolad personal, kan undervisningen

omläggas i den av läkarutbildningssakkunniga önskade riktningen, så

att undervisningen begränsas till sådana rättsmedicinska spörsmål, som läkaren

ofta möter i sitt dagliga arbete. Utbildningen av de blivande rättsläkarna

och rättsobducenterna samt deras medhjälpare kommer att äga rum

vid rättsläkarstationerna, sannolikt mest i Stockholm, och bör såsom övrig

specialistutbildning förläggas till tiden efter medicine licentiatexamen.

Karolinska institutets lärarkollegium betonar särskilt angelägenheten av att

mera tillfredsställande anordningar träffas för tillgodoseende av undervisningen

i rättsmedicin vid institutet. Lärarkollegiet yttrar:

Karolinska institutets lärarkollegium har vid flera föregående tillfällen,

då rättsobducentväsendets omorganisation varit föremål för behandling, uttalat

önskvärdheten av att utförandet av samtliga rättsmedicinska obduktioner

inom Stockholm och jämväl inom Stockholms län förlägges under

institutets rättsmedicinska institution. Såsom i betänkandet framhålles, är

den tidpunkt nu inne, då detta måste förverkligas. Andre stadsläkaren i

Stockholm har under år 1943 uppnått pensionsåldern och överflyttandet av

de rättsmedicinska obduktionerna kan nu äga rum utan de olägenheter av

ekonomisk eller annan art, som annars vore förbundna därmed. Ben rättsmedicinska

institutionens otillräckliga lokalutrymmen, som länge legat i vägen

för frågans lösning, utgöra icke nu längre något hinder, då nybyggnad av

institutionen planeras i samband med den beslutade förflyttningen av karolinska

institutets teoretiska institutioner till Norrbackaområdet och de nuvarande

lokalerna under ett kortare provisorium kunna anses tillräckliga för

att inhysa den föreslagna Stockholms rättsläkarstation. Med en jämförelsevis

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

29

ringa utökning kan don planerade rättsmedicinska institutionen beräknas tillgodose

det framtida lokalbehovet även för Stockholms rättsläkarstation, varigenom

den rättsmedicinska undervisningen och utbildningen skulle tillföras

icke blott de rättsmedicinska obduktionerna i Stockholms stad utan även

dem i Stockholms, Södermanlands och Gotlands län. Det viktigaste skälet

till att den föråldrade anordningen beträffande de rättsmedicinska obduktionerna

i Stockholms stad måste upphävas, ligger emellertid däri, att undervisningen

i rättsmedicin enligt det år 1941 avgivna betänkandet angående

läkarutbildningens reformering kommer att vittgående omläggas. Det framlagda

förslaget angående omorganisationen av rättsmedicinalväsendet sammanhänger

på det närmaste med denna omläggning av undervisningen och

det må med skärpa framhållas, att en tillfredställande undervisning, avsedd

dels för blivande läkare och dels för blivande rättsläkare och rättsobducenter,

icke torde kunna meddelas vid karolinska institutet, utan att det rättsmedicinska

undervisningsmaterialet från Stockholms stad, omfattande sådant såväl

för rättsliga liksyner, dödsbevisundersökningar, fullständiga dödsintygsobduktioner

och rättsmedicinska obduktioner som för laboratorieundersökningar,

utan inskränkning ställes till rättsmedicinska institutionens förfogande.

Medicinska fakulteten i Lund uttalar sin tillfredsställelse med att förslaget

bygger på den nuvarande frivilliga organisationen. Fakulteten yttrar:

Den medicinska fakulteten i Lund har kunnat på nära håll iakttaga den

frivilliga verksamheten därigenom, att innehavarna av professorsämbetet i

patologisk anatomi och rättsmedicin långt tidigare än på andra ställen i vårt

land trätt in för sådan verksamhet, här innefattande icke blott de rättsmedicinska

obduktionerna inom stora delar av södra Sverige utan därjämte även

andra obduktioner av försäkringsrättslig natur, dödsbevisobduktioner, laboratoriearbeten

och rättsmedicinska utredningar. Fakulteten hälsar sålunda med

synnerlig tillfredsställelse, att den rättsmedicinska nämnden nu framkommit

med ett förslag till omorganisation av rättsmedicinalväsendet, som i möjligaste

mån bygger på det i sydsverige prövade systemet och som även i

övrigt utformats så att det skall kunna vara praktiskt genomförbart. Fakulteten

skänker sitt fulla gillande åt planen att uppdela riket i fyra rättsläkaroch

lika många rättsobducentdistrikt och uttalar förhoppningen, att denna

distriktsorganisation skall snarast möjligt kunna förverkligas.

Svenska provinsialläkarföreningen erinrar örn att föreningen tidigare vid

upprepade tillfällen uttalat sig för anställande av särskilda rättsobducenter.

Föreningen hälsar därför det nu föreliggande förslaget med stor tillfredsställelse

och yttrar i fortsättningen bland annat följande.

Enligt förslaget skulle tjänsteläkarna befrias från sin skyldighet att verkställa

rättsmedicinska obduktioner. Av de skäl som angivas i betänkandet är

detta också numera en trängande nödvändighet. Provinsialläkarna äro så

starkt upptagna av sin hälso- och sjukvårdande verksamhet, att förrättandet

av en rättsmedicinsk obduktion verkar starkt förryckande på arbetet, då den

på grund av läkarnas ovana vid obduktioner och upprättande av protokoll

däröver tager onödigt lång tid i anspråk. Provinsialläkarna sakna den nödvändiga

specialutbildning och tillräckliga övning i förrättande av rättsmedicinska

obduktioner, som numera får anses nödvändig för att dessa skola

kunna utföras på fullt betryggande sätt.

Förslaget avser emellertid icke att skilja provinsialläkarna från all rättsmedicinsk

verksamhet. Flera viktiga rättsmedicinska uppgifter skola fortfarande

åligga dessa läkare, såsom rättsmedicinska undersökningar av levande

personer, enida dödsbevisundersökningar och fullständiga dödsintygsobduk
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

tioner, skyldighet att biträda vid rättsliga liksyner, vid brottsplats- eller

olycksplatsundersökningar eller liknande undersökningar samt vid förhör vid

brottsundersökningar. Provinsialläkare skola vidare kunna förordnas att biträda

vid rättsmedicinsk obduktion och i vissa undantagsfall vara skyldig att

utföra obduktion i rättsmedicinsk form

Nästan alla dessa arbetsuppgifter ingå redan nu i provinsialläkarnas skyldigheter.

Förslagets genomförande skulle emellertid medföra att den rättsmedicinska

verksamheten avsevärt utökades. Rättsliga liksyner avses sålunda

skola äga rum i alla fall, då någon funnits ligga död utan veterligen föregående

sjukdom, och även övriga uppgifter komma att bliva mera omfattande

och tidskrävande än förut. En avsevärd insikt i rättsmedicinska frågor kommer

därför att bliva nödvändig för provinsialläkarna. Den hittillsvarande utbildningen

kan icke anses ha givit kåren en tillräcklig sådan specialutbildning,

varför en omläggning av undervisningen i rätts- och statsmedicin för

medicine licentiatexamen enligt av sakkunniga angivna riktlinjer snarast bör

genomföras så, att denna brist kan avhjälpas. För provinsialläkarna skulle

det ock bliva till stor lättnad i arbetet, örn noggranna bestämmelser och

anvisningar för utförande av alla dessa rättsmedicinska uppgifter utarbetades

av medicinalstyrelsen och tillställdes samtliga tjänsteläkare.

Statskontoret anser, att rättsmedicinska nämnden genom den verkställda

utredningen på ett övertygande sätt klarlagt behovet av genomgripande reformer

på rättsmedicinalväsendets område. Mot den föreslagna indelningen av

riket i fyra rättsläkar- och fyra rättsobducentdistrikt har ämbetsverket icke

något att erinra. Föreningen av rättsläkarbefattningarna i Stockholms, Uppsala

och Lunds rättsläkardistrikt med vederbörande professors- och lärartjänster

i rätts- och statsmedicin synes ämbetsverket innebära en ändamålsenlig

anordning för säkerställande av önskvärd samordning av, å ena sidan,

undervisning och utbildning i rättsmedicin och, å andra sidan, praktisk utövning

av samma gren inom medicinen. Likaledes finner ämbetsverket en

förening av rättsläkarbefattningen i Göteborgs rättsläkardistrikt med överläkartjänst

å patologisk avdelning vid något sjukhus i Göteborg vara att

förorda.

Flertalet länsstyrelser har begränsat sig till att understryka behovet av

en reform på området samt att med smärre jämkningar tillstyrka förslagets

huvudprinciper. Några länsstyrelser ha motiverat sitt ställningstagande med

vissa allmänna uttalanden, ägnade att belysa förhållandena på området.

Länsstyrelsen i Västmanlands län yttrar sålunda bland annat:

Utan att på något sätt vilja rikta något förklenande mot tjänsteläkarna,

kan länsstyrelsen icke hava undgått konstatera, att förhållandena på förevarande

område varit mindre tillfredsställande. Yrkesskickligheten som rättsobducenter

synes hava varit otillräcklig, vilket medfört, att tjänsteläkarna i

allmänhet själva varit obenägna att mottaga förordnanden att verkställa

obduktioner. Att sådana likväl kunnat verkställas på ett ur rättsmedicinsk

synpunkt tillfredsställande sätt har blivit möjligt genom de frivilliga krafter

som ställts till förfogande. Vad detta län angår hava under de senaste 10—15

åren nära nog samtliga obduktioner förrättats av andra än tjänsteläkare, varvid

för det övervägande flertalet fall länsstyrelsen anlitat läkaren på patologiska

avdelningen vid centrallasarettet i Västerås. Som detta emellertid

enligt länsstyrelsens förmenande måste anses som ett provisorium, synes den

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 223.

nu föreslagna reformen mer än väl av behovet påkallad. Med hänsyn till den

speciella sakkunskap, som enligt förslaget kommer att stå till buds, och med

den fastare organisation, som med förslaget avses komma till stånd, torde man

enligt länsstyrelsens förmenande kunna förvänta att rättsmedicinalväsendets

funktionsduglighet skall bliva i görligaste mån garanterad.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:

Inom länet råder för närvarande brist på läkare med tillräcklig yrkesskicklighet

såsom rättsobducent. Detta gäller särskilt bland de tjänsteläkare, som

det enligt gällande bestämmelser åligger att mottaga förordnanden såsom

obducent. När fråga uppkommit att verkställa rättsmedicinsk obduktion, bardet

därför ofta mött svårigheter att erhålla lämplig obducent, även örn dessa

svårigheter under de senaste åren minskats genom att vissa privatläkare, som

ägt speciell utbildning på området, frivilligt ställt sig till förfogande. Under

sådana förhållanden är en omorganisation av rättsmedicinalväsendet starkt av

behovet påkallad.

Mot den nu föreslagna utformningen av denna omorganisation har landsfogden

framställt vissa erinringar. Sålunda framföres bland annat farhågor

för att rättsobducenten vid den föreslagna rättsobducentstationen i Sundsvall,

vilken avses för Jämtlands och Västernorrlands län, skulle få alltför liten

möjlighet att i erforderlig omfattning ägna sig åt samarbete med vederbörande

polisutredningsman, bland annat genom resor utom stationsorten.

Än mer skulle detta givetvis gälla den föreslagna provisoriska lösningen, enligt

vilken tills vidare Uppsala rättsläkardistrikt skulle vara utökat med

Västernorrlands och Jämtlands län. Emellertid finner länsstyrelsen för sin

del den föreslagna organisationen innebära en avsevärd förbättring av nuvarande

förhållanden i förevarande avseende inom länet, då tillgången på

fullt kvalificerad rättobducent därigenom skulle i möjligaste mån säkerställas.

Länsstyrelsen förutsätter, att en ytterligare utbyggnad av organisationen åtminstone

tills vidare av ekonomiska skäl ej är möjlig.

Stadsfullmäktige i Göteborg har överlämnat ett av hälsovårdsnämnden i

staden avgivet yttrande, vari framhålles bland annat följande:

Vid en jämförelse mellan olika förslag att omorganisera rättsmedicinen i

landet, måste det Hedrénska anses garantera den största rättsmedicinska

kompetensen hos rättsläkarna. Förslaget är emellertid för länge sedan avfört

från dagordningen, bland annat på grund av de dryga kostnader, det skulle

medföra. Närmast i effektivitet får väl den rättsmedicinska nämndens förslag

anses stå och i vissa avseenden äger det rent av företräden framför det

Hedrénska. Det är ej helt lyckligt, örn rättsläkaren nödgas uteslutande befatta

sig med rättsmedicinsk patologi. Ett samtidigt handläggande av vanliga

sjukhusobduktioner med därav föranlett histopatologiskt arbete vidgar nämligen

obducentens horisont samt ger honom erfarenhet och träning. Detta

är just vad den rättsmedicinska nämndens förslag siktar till. I den mån nya

prosektorsbefattningar upprättas vid våra sjukhus — och det är mycket som

talar för att utvecklingen kommer att ske i den riktningen — kan landet uppdelas

i ytterligare och mindre verksamhetsområden, givetvis med beaktande

av, att uppdelningen ej drives därhän, att rättsspecialistens sakkunskap försvagas

genom bristande övning.

Hälsovårdsnämnden tillägger, att någon billigare lösning av frågan örn

rättsmedicinalväsendets organisation knappast torde stå att vinna utan avkall

på nödig effektivitet.

I en del yttranden hava framförts betänkligheter eller erinringar

av principiell eller allmän innebörd mot det föreliggande organisa
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts proposition nr 223.

tionsförslaget. I vissa fall hava dessa erinringar tillmätts sådan betydelse,

att de föranlett ett avstyrkande av förslaget eller yrkande på förnyad utredning.

Svea hovrätt framhåller, att vissa svagheter vidlåda förslaget såtillvida,

att rättsläkar- och rättsobducentbefattningarna skola ha naturen av bisysslor.

Därigenom kunde besvärande pliktkollisioner uppstå och samarbetet mellan

polismyndigheter och representanter för den medicinska sakkunskapen försvåras.

Då emellertid av kostnadsskäl en bättre lösning för närvarande ej

torde kunna påräknas och ärendet knappast tålde ytterligare uppskov, gåve

vad sålunda erinrats hovrätten ej anledning att avstyrka en organisation av

rättsmedicinalväsendet efter i huvudsak de grunder, på vilka förslaget uppbyggts.

Karolinska institutets lärarkollegium framför betänkligheter särskilt beträffande

den föreslagna kombinationen av rättsobducentbefattningarna med

vissa lasarettsläkartjänster. Kollegiet anför härutinnan:

En svag punkt i den föreslagna organisationen ligger däri, att rättsobducentbefattningarna

äga karaktären av bisyssla till lasarettsläkartjänsterna i

patologi och bakteriologi. Arbetsbördan torde mången gång få antagas bliva

betungande. Nämnden har i betänkandet jämväl framfört den farhågan, att

under extraordinära förhållanden, exempelvis vid någon mera omfattande

och krävande brottsutredning eller eljest vid stark anhopning av göromålen,

arbetstiden icke räcker till för de rättsmedicinska uppgifterna, och anvisat

utvägen att under sådana förhållanden sakkunnigt biträde lämnas från rättsläkarstationerna.

Man kan befara, att det i framtiden, med de ökade krav

som efterhand komma att ställas å lasarettsläkarna i patologi och bakteriologi,

skall bliva svårt eller omöjligt för dessa att överhuvud medhinna de rättsmedicinska

göromålen. Mot de föreslagna rättsobducentbefattningarna kunna

sålunda vissa betänkligheter anföras.

Så länge emellertid sökande till dessa befattningar stå till buds, som äga

vederbörliga kvalifikationer för de rättsmedicinska undersökningarnas utförande,

och så länge fullgörandet av lasarettsläkartjänstens åligganden utan

men låter sig förenas med rättsobducentskapet, finnes all anledning antaga,

att även denna del av den föreslagna organisationen skall visa sig väl motsvara

de krav, som ur rättsmedicinsk synpunkt måste ställas på densamma.

I betraktande av att förutsättningarna för genomförandet av förutvarande

professor Hedréns plan i dess helhet för närvarande icke finnas, måste det

synas angeläget att de föreslagna rättsobducentbefattningarna inrättas, i

kombination främst med lasarettsläkartjänster i patologi, med vilken verksamhet

det rättsmedicinska obducentskapet har nära beröringspunkter. För

överskådlig framtid erhålles därigenom en organisation av rättsobducentväsendet

även inom dessa delar av landet, som i huvudsak kan anses tillfredsställande

och som innebär ett stort framsteg framom nu rådande förhållanden.

Svenska landstingsförbundet erinrar örn att förbundet vid två tidigare

tillfällen, nämligen år 1922 och 1929, i yttranden över då föreliggande förslag

till rättsmedicinalväsendets omorganisation uttalat betänkligheter mot

en kombination av rättsobducenttjänst med lasarettsläkarbefattning vid patologisk

avdelning med hänsyn till den konkurrens mellan stat och landsting

örn läkarens arbetskraft, som anordningen komme att medföra. Härefter

fortsätter förbundet:

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

När förbundet nu går att granska det föreliggande förslaget, som också

bygger på en förening av rättsobducent- och sjukhuspatologbefattningarna,

kan det icke helt frigöra sig från den tveksamhet, som det tidigare givit uttryck

åt. Emellertid vill det synas, som örn en rationell lösning av förevarande

fråga, som under så många år befunnit sig på utredningsstadiet, knappast

står att erhålla utan att en dylik kombination i viss utsträckning kommer till

stånd.

Det skulle tillkomma rättsobducent att förrätta erforderliga obduktioner,

att biträda vid liksyner ävensom på anmodan av polismyndighet i viss utsträckning

utfärda dödsbevis och andra dödsintyg samt verkställa härför

nödiga undersökningar m. m. Den närmaste framtiden efter verksamhetens

påbörjande torde få utvisa, huruvida lasarettsläkaren utan något mera väsentligt

men för lasarettstjänsten, som dock är denne läkares huvuduppgift, jämväl

kan upprätthålla tjänst såsom rättsobducent. Redan nu synes emellertid

de i förslaget angivna arbetsuppgifterna vara av den omfattning, att vederbörande

läkare för desammas fullgörande kommer att tagas i anspråk i betydande

utsträckning. Särskilt blir detta förhållandet, örn arbetsuppgifterna

kräva många resor utom stationsorten. Det kan under sådana förhållanden

komma att visa sig nödvändigt, att en assistent åt patologen behöver anställas,

vilket i så fall enligt förbundets mening bör ske helt på statens bekostnad.

Beredes icke möjlighet härtill, måste vid en sådan ansvällning av

vederbörande läkares arbetsuppgifter, att han icke själv kan medhinna desamma,

de på honom i hans egenskap av lasarettsläkare ankommande uppgifterna

alltid gå före de rättsmedicinska. Under sådana förhållanden synes

också möjlighet böra beredas vederbörande läkare att på begäran erhålla

entledigande från rättsobducentbefattningen, oaktat han kvarstår såsom lasarettsläkare.

Förbundets synpunkter på denna fråga delas av hälso- och sjukvårdsberedningen

i Uppsala län samt landstingens förvaltningsutskott i Östergötlands

län, Kalmar läns norra landstingsområde, Blekinge, Värmlands, örebro,

Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens län.

I ett av Göteborgs stadsfullmäktige överlämnat, av stadens sjukhusdirektion

åberopat yttrande av prosektorn vid Sahlgrenska sjukhuset uttalas som

allmänt omdöme örn förslaget följande:

För de områden, som avses bliva försörjda genom rättsläkarstationer synes

förslaget kunna bilda grund för en fullgod lösning av frågan under förutsättning,

att dessa stationer erhålla en utrustning i personal- och lokalhänseende,

som ej nedprutas under det lämpliga.

För de mycket stora områden, som skola repliera på rättsobducentstationer,

alltså skötas av patologer med rättsmedicin som bisyssla, synes förslaget

leda till en situation, som i stort sett blir lik den, varav Göteborgs stad har

decenniers erfarenhet. Att denna anordning betyder en väsentlig förbättring

av nuvarande situation inom dessa områden, är otvetydigt. Men en fullgod

organisation blir det ej; patologen, som är bunden av sin väsentliga arbetsuppgift,

har ej möjlighet att ägna sig åt bisysslan rättsmedicin med det

intresse och den tidsuppoffring, som detta arbete inom så stora distrikt

kräver. I denna del är således förslaget att anse som en nödfallsutväg, vald

av ekonomiska skäl; den slutgiltiga organisationen åstadkommes därigenom

icke.

Centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund anser förslaget innebära en otillfredsställande

kompromiss mellan rättsmedicinens krav och ekonomiska synpunkter.

Centralstyrelsen yttrar bland annat:

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 samt. Nr 223.

åse 4 i

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

Vid behandlingen av föreliggande spörsmål förklarar nämnden, att man

skulle kunna tänka sig en graderad sakkunskap. Det Hedrénska förslaget,

som i sin likformighet tager fasta på att ett rättsfall i princip är detsamma,

oavsett örn det inträffar i den ena eller andra landsändan, och vid sin behandling

kräver högsta kompetens, avfärdas såsom kanske för dyrt, sedan

det förklarats såsom varande det utan tvivel mest rationella. Rimligare hade

varit, att nämnden uppsatt det Hedrénska förslaget såsom slutmål och låtit

eventuella provisorier sikta till uppnående av detta slutmål.

Enligt centralstyrelsens uppfattning hade nämnden bort förklara, att man

på ifrågavarande område kan nöja sig endast med genomgående högsta

kompetens och framhålla nödvändigheten av en enhetligt genomförd organisation.

Härvid hade man emellertid helt naturligt kunnat tänka sig andra

distriktsindelningar än de av Hedrén ursprungligen föreslagna, t. ex. färre

stationer med en mera ambulant verksamhet, varvid dock Norrland bort

bliva bättre tillgodosett än vad nämnden avsett. En viss ökning av personalen

på varje station jämförd med nu föreslagna hade givetvis måst komma ifråga,

men fullständigare materiell utrustning skulle kunna ske på färre platser och

i övrigt ambulant verksamhet förekomma. Resekostnaderna bleve ju något

ökade, men i och för sig torde detta icke behöva verka skrämmande.

Yarför man gärna skulle vilja tänka sig en sådan anordning är också, att

man därigenom måhända kunde komma ifrån det för rättsmedicinalväsendets

väl förmodligen mycket olyckliga samröret mellan stat, stad och landsting.

I princip torde handhavandet av rättsmedicinalväsendet utan gensägelse vara

en rent statlig skyldighet. I princip måste anses som det enda riktiga, att

staten ensam handhaver ansvaret och vidkännes kostnaderna för rättsmedicinalväsendet

i riket, vilket system för organisation därtill säkerställer likformig

sakkunskap. Den graderade kompetensen hos läkarkrafterna vid

rättsläkare- och rättsobducentstationerna kan icke anses vara tillfredsställande,

då rättsobducenternas verksamhet icke synes vara avsedd att kvalitativt

skilja sig från rättsläkarnas.

Centralstyrelsen tillägger emellertid, att styrelsen med hänsyn till det

trängande behovet av en snar reformering av rättsmedicinalväsendet anser

sig böra tillstyrka en skyndsam omorganisation i huvudsaklig överensstämmelse

med det framlagda förslaget, att tjäna som ett provisorium intill dess

en mera tillfredsställande lösning kan vinnas.

Förste provinsialläkaren i Norrbottens län förmenar, att de föreslagna rättsobducentdistrikten

med lasarettsläkare som obducenter sannolikt komme

att visa sig innebära så starka slitningar mellan statens och landstingens intressen,

att det i längden bleve ohållbart. I sitt yttrande framhölle redan nu

svenska landstingsförbundet, att vid ansvällning av dessa lasarettsläkares

arbetsuppgifter måste lasarettsläkararbetet gå före det rättsmedicinska.

I praktiken måste det bli tvärtom. De rättsmedicinska uppgifterna komme

säkerligen att tvingas gå i första hand och vore de då även förenade med långa

resor komme lasarettsarbetet att bli lidande.

Enligt förste provinsialläkarens uppfattning hade det mest rationella

varit, örn det Hedrénska förslaget med indelning av riket i rättsläkardistrikt

av tillräckligt antal och med nödig personal kunnat genomföras. Det nu framlagda

förslaget vore en kompromiss, vilken nog så småningom måste ändras

till förmån för det mer rationella förslaget, även örn detta komme att ställa

sig betydligt dyrare. Fördelen med den föreslagna omorganisationen vore,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 223. 35

att den utgjorde en stomme till den mer rationella lösningen, varför organisationen

i framtiden ej behövde i högre grad omändras utan snarare påbjggas.

Förste provinsialläkaren i Älvsborgs län anser, att det skulle vara bättre

att ytterligare utvidga länsstyrelsens befogenhet att utse obducent och ersätta

dessa ordentligt i förhållande till presterat arbete än att anställa fasta

rättsläkare. Denna anordning skulle bliva för statsverket mycket billigare

och framförallt skulle man ha större möjlighet att få bästa och skickligaste

obducenten och därmed lia möjlighet att ernå bästa tänkbara resultat av

undersökningen.

Föreningen Sveriges landsfogdar ställer sig av flera skäl betänksam mot

förslaget. Föreningen anför bland annat följande.

Ehuru den föreslagna organisationen torde vara ägnad att avhjälpa åtskilliga

av de nuvarande bristerna på rättsmedicinalväsendets område, måste

förslaget i princip dock giva anledning till vissa erinringar. I första hand

må framhållas, att det icke kan anses i allo ändamålsenligt att anknyta en

rättsläkares och rättsobducents omfattande syssla till en akademisk lärarbefattning

eller till befattningen som lasarettsläkare. Det är fara värt, att

endera delen av verksamheten kommer att bliva lidande på kombinationen.

Denna erinran äger måhända sin största giltighet i fråga om de föreslagna

rättsobducenterna.

En annan svaghet i organisationen är, att rättsläkarna och rättsobducenterna

i sin verksamhet bliva så ytterst bundna vid stationsorten. Enligt förslaget

skall vederbörande befattningshavare regelmässigt kunna anlitas för

liksyner, besiktningar och brottsplatsundersökningar endast å stationsorten.

På övriga orter skall man för sagda ändamål i regel anlita de ordinarie tjänsteläkarna.

Här föreligger för övrigt en inkonsekvens i förslaget. Inledningsvis

framhålles nämligen i betänkandet, att tjänsteläkarna på grund av utbildning

och bristande vana icke varit skickade att handhava obduktionsväsendet.

Genom den på privat väg tillkomna obducentverksamheten ha de

i ännu högre grad än eljest betagits möjligheten både att vidmakthålla en

under studietiden förvärvad kunskap i rättsmedicin och att i sin praktik vinna

erfarenhet på området. På grund härav borde de befrias från skyldigheten

att förrätta obduktioner. Emot denna tankegång är intet att erinra. Då man

i förslaget finner, att alla förrättningar icke regelmässigt kunna utföras av

de föreslagna rättsläkarna eller rättsobducenterna, tvekar man emellertid

icke att anförtro tjänsteläkarna bestyret med rättsliga liksyner, besiktningar

å levande personer samt brottsplatsundersökningar. Det torde icke få anses

sannolikt, att tjänsteläkarna, sedan de befriats från obduktionsskyldigheten,

skola äga blick nog för de rättsmedicinska och i viss mån även kriminaltekniska

problem, som skulle möta dem på detta verksamhetsområde. Detta

gäller i alldeles särskilt hög grad i fråga örn brottsplatsundersökningarna.

För en polisman framstår det närmast som en orimlighet, att han på detta

viktiga område skulle vara hänvisad huvudsakligen till den medicinska sakkunskap,

som en provinsialläkare kan ställa till hans förfogande. Det torde

vara på denna punkt, som förslagets brister äro mest framträdande.

Rättsläkaren bör regelmässigt uppträda redan på brottsplatsen. Anledningen

härtill är tvåfaldig. Genom att på ort och ställe följa utredningen erhåller

han för det första en bättre kännedom örn fallet, dess miljö och bakgrund

än den han kan inhämta ur en polisrapport. I en sådan kunna omständigheter

förbises, som ur medicinsk synpunkt anses betydelsefulla och

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

därför bort relateras. Vidare får han på ett helt annat sätt än eljest klart

för sig, vilka spörsmål, som under utredningen möta spaningsledningen och

på vilka punkter man genom hans fortsatta undersökning väntar svar. För

det andra kan den vid brottsplatsundersökningar vane läkaren med stöd av

sin speciella kunskap lämna upplysningar och råd, som direkt befrämja

spaningarna. Ett livligt samarbete mellan rättsläkaren och polismyndigheten

—• åklagaren är nödvändigt för att utbytet av rättsläkarens arbete skall lämna

det bästa resultatet. Detta samarbete befrämjas bäst genom att rättsläkaren

deltager i arbetet å brottsplatsen. Därigenom kommer han efter hand att

förvärva en icke ringa erfarenhet i kriminalteknik och straffprocessrätt.

I betänkandet lägges av naturliga skäl huvudvikten vid rättsläkarens

vetenskapliga utbildning i de medicinska ämnena. Ehuru det är av den

största vikt, att rättsläkaren äger fullgod vetenskaplig utbildning, bör man

dock icke i den utsträckning, som skett i betänkandet, förbise de härovan

framförda synpunkterna på hans samarbete med polis- och åklagarmyndigheterna,

Det är annars fara värt, att rättsläkaren och rättsobducenten bliva

enbart laboratorie- och skrivbordstjänstemän utan kontakt med den del av

rättslivet de äro satta att tjäna.

Sammanfattningsvis understryker föreningen önskvärdheten av att rättsläkarens

och rättsobducentens samarbete med polismyndigheterna i de avseenden,

som i yttrandet framförts, kommer till ett klarare uttryck än som

skett i förslaget, därest detta i huvudsak godtages av statsmyndigheterna.

Föreningen ifrågasätter till sist, huruvida bärande skäl kunna anföras för

att tjänsteläkarna skola bibehållas vid förmånen att utöver lön uppbära särskild

ersättning för varje förrättning. Örn denna förmån bortfölle, borde

enligt föreningens uppfattning den därigenom uppkommande besparingen å

anslaget till mediko-legala besiktningar jämte det i betänkandet beräknade

anslaget av 127 000 kronor för avlöningar kunna förslå till avlönande av åtta

rättsläkare i lönegrad A 30 jämte erforderligt antal biträdande rättsläkare och

övriga befattningshavare. Genom en sådan användning av anslagen skulle

riket kunna indelas i åtta rättsläkardistrikt, vart och ett med en rättsläkare,

vilken uteslutande skulle ägna sin tid åt rättsmedicinalväsendet. Även örn

omkostnadsanslaget med en sådan anordning skulle få beräknas något högre

än som skett i betänkandet, torde kostnadsökningen väl uppvägas av de

obestridliga fördelar, som vore förenade med en sådan lösning av det föreliggande

organisationsproblemet.

De synpunkter, som framförts av landsfogdeföreningen, hava ytterligare

utvecklats och understrukits av åtskilliga landsfogdar i deras särskilda yttranden.

Härvid hava landsfogdarna i Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Malmöhus,

Älvsborgs och Skaraborgs län särskilt betonat de befarade olägenheterna ur

polisiär synpunkt av den föreslagna kombinationen av rättsobducent och

lasarettsläkare vid patologisk avdelning. Landsfogden i Skaraborgs län har

med hänsyn till dessa olägenheter ifrågasatt, huruvida icke rättsobducentdistrikten

tills vidare borde slopas och i stället i rättsläkardistrikten anställas

det ökade antal rättsläkare, som erfordrades för den rättsmedicinska verksamheten

i hela landet, detta så mycket mer som man finge räkna med att obduktioner

i alla besvärligare brotts- och olycksfall ändå komme att åvila rättsläkardistrikten.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 223.

37

Landsfogden i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, huruvida icke samarbetet

mellan rättsmedicinens utövare och polismyndigheten kunde sträcka

sig längre än vad förslaget medgiver. En närmare anknytning av rättsmedicinalväsendet

till nu förefintliga kriminaltekniska institutioner hade

enligt landsfogdens mening även varit önskvärd, bland annat därför att

å dessa båda områden respektive myndigheters arbetsuppgifter i viss

mån komme att sammanfalla. Eventuella kompetenskonflikter, som kunde

befaras komma att uppstå mellan de båda verksamhetsgrenarna, skulle

härigenom kunna undvikas. Dessutom skulle bland annat den fördelen

vinnas, att den rättsmedicinska undersökningsverksamhetens utövare vid

behov kunde utnyttja de kriminaltekniska institutionernas utrustning och

apparatur, varigenom statsverkets utgifter för utrustning av rättsläkaroch

rättsobducentstationerna i vissa fall skulle kunna nedbringas.

Landsfogden i Värmlands län anser, att förslaget ägnar för liten uppmärksamhet

åt rättsläkarnas och rättsobducenternas kriminalpolitiska och rättsliga

utbildning samt yttrar härutinnan bland annat:

Enligt mitt förmenande synes erforderligt, att den blivande rättsläkaren

och rättsobducenten utbildas genom att taga del i domstolarnas och polisens

arbete för att få vetskap örn huru och i vilka frågor dessa myndigheter sträva

efter klarhet, vilka medel de hava till sitt förfogande, deras organisation och

sätt att funktionera. Kunskap härom torde icke vinnas i tillfredsställande

grad enbart genom bokligt studium eller laboratoriearbete. Enda möjligheten

torde vara att läkaren deltager i brottsplatsundersökningar eller arbetet

på kriminalpolisstationen samt bevistar domstolsförhandlingar under viss

tid. Denna utväg torde också utgöra enda möjligheten att få ifrågavarande

läkare att inse, att de måste intressera sig för samarbetet med polismyndigheterna,

varförutan varje än så god organisation av rättsmedicinalväsendet

endast blir en tillgång på papperet men utan praktiskt värde — i varje fall

utan det praktiska värde, som en dyrbar omorganisation bör medföra.

En väsentlig förutsättning för att en person framgångsrikt skall kunna

arbeta med rättsmedicinska spörsmål är sålunda att han verkligen klart inser

de rättsliga faktorernas betydelse och icke blott uppehåller sig vid spörsmål,

som kanske äro medicinskt mycket intressanta men i avsaknad av nämnvärd

rättslig betydelse. Med anledning av det synnerligen invecklade konglomerat

av konsekvenser, som pläga åtfölja de rättsliga utredningarna, synes det vara

helt uteslutet, att en person bredvid sitt arbete som rättsläkare skall tillåtas

att syssla med andra uppgifter, som äventyra det egentliga rättsläkarearbetet,

än mindre bör något dylikt ingå i programmet för rättsläkarväsendets organisation.

Skulle det nu framlagda förslaget antagas i sitt nuvarande skick, torde

en utomordentlig risk föreligga för att rättsläkarna och deras assistenter bliva

obduktionslokals- och laboratoriearbetare utan något som helst intresse folden

polisiära delen av undersökningen.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker landsfogden förslaget i dess nuvarande

form.

Landsfogden i Örebro län ställer sig betänksam mot förslaget, främst med

hänsyn till att rättsläkar- och rättsobducentbefattningarna givits karaktären

av bisysslor. Landsfogden har verkställt en undersökning för utrönande av

den omfattning, i vilken läkaren vid patologiska avdelningen å länslasarettet

i Västerås under senare år anlitas för obduktioner i Örebro län. Denna

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

undersökning kar givit till resultat, att av sammanlagt 43 obduktioner, som

verkställts under tiden 1 januari 1940—31 juli 1943, endast en utförts av

Yästeråsläkaren, medan fyra utförts av tjänsteläkare, 28 av läkare vid länslasarettet

i Örebro ock 10 av expert från Stochkolm. Yästeråsläkarens

åtagande att förrätta obduktioner i Örebro län hade, framhåller landsfogden,

på sin tid mottagits med tacksamhet, då stora svårigheter mött att få lämpliga

och villiga obducenter. Undersökningen syntes emellertid giva vid handen,

att anordningen icke varit ändamålsenlig, sannolikt beroende på svårigheter

för Västeråsläkaren att till följd av andra tjänsteåligganden förrätta

obduktioner utanför stationeringsorten.

Landsfogdarna i Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län finna förslagets

brister ur polisiära synpunkter så betydande, att de avstyrka detsammas

genomförande. Då i dessa län med i allo tillfredsställande resultat anlitats

privatobducent från Stockholm, skulle förslaget för ifrågavarande läns

vidkommande enligt landsfogdarnas uppfattning medföra en direkt försämring

i förhållande till nuvarande ordning.

Landsfogden i Västernorrlands län anser, att förslagets genomförande även

för Västernorrlands del skulle innebära en försämring gentemot nuvarande

ordning på området, som medgåve anlitande av privata experter.

Landsfogden i Norrbottens län befarar, att med förslagets nuvarande utformning

Norrbottens län icke komme att erhålla det sakkunniga biträde,

särskilt vid brotts- och olycksfallsplatsundersökningar, som man borde kunna

räkna med vid en omorganisation av rättsmedicinalväsendet. Enligt landsfogdens

mening borde det undersökas, huruvida icke de privata obducenter,

som vore specialutbildade och hade en omfattande erfarenhet på området,

kunde på något sätt utnyttjas i den nya organisationen.

Poliskammaren i örebro framhåller, bland annat, att rättsläkarna och rättsobducenterna

i allmänhet icke komme att kunna samla rika erfarenheter från

brottsplatsundersökningar. Därtill vore deras verksamhetsområden för små

och deras övriga åligganden för krävande. Efter att ha vidare betonat vikten

av att obducenten ägde kriminalpolitisk skolning, vunnen genom praktisk

erfarenhet, samt klart begrepp örn de rättsliga faktorernas betydelse fortsätter

poliskammaren:

Poliskammaren anser det vara ur principen och praktisk synpunkt felaktigt

att rättsläkaren, på sätt som skett, anknytes till universitet eller sjukhus

som bisyssla. Institutionen bör vara centraliserad och fristående och

rättsläkaren bör uteslutande ägna sig åt sin specialitet. Först härigenom

torde han kunna vinna de insikter och den erfarenhet, som erfordras för att

han skall vara polismyndigheten till erforderlig nytta. Specialiseringen inom

läkareyrket och på sjukhusen är högt uppdriven och torde vara nödvändig för att

den sjuke skall kunna få den största möjliga garanti för bot. En specialisering

för rättsmedicinsk verksamhet synes lika nödvändig i det allmännas intresse,

som förenämnda specialisering är nödvändig för individen. En central fristående

institution i Stockholm med i kriminologi och rättsväsen väl utbildade

och erfarna läkare, som uteslutande hava att tillhandagå polismyndigheten

med sådan liksyn och obduktion i sådana fall där anledning finnes till

antagande att brott föreligger, kommer enligt poliskammarens uppfattning

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 223.

att giva polismyndigheten vida effektivare hjälp än den organisation, som

nämnden föreslår. Med de utmärkta förbindelserna från huvudstaden till rikets

övriga delar med järnväg, bil och efter kriget säkerligen även med flyg behöver

ej befaras, att ingripandet kommer för sent. Rättsläkaren bör vara fullt

fristående från den högre granskande nryndigheten, medicinalstyrelsens rättsmedicinska

nämnd, och icke stå i underordnat förhållande till ledamöter i

nämnden. Nödigt inflytande för polisiära synpunkter bör beredas civilmyndighet

vid tillsättningen av tjänsterna. En påtaglig fördel vinnes ock genom

en sådan centralisering därigenom, att ett intimt och fruktbärande samarbete

åstadkommes med den expertis på brottsutredningar, som där är att finna hos

statskriminalpolisen och kriminaltekniska anstaltens personal. I detta sammanhang

må även påpekas, att en kommitté för närvarande utreder frågan örn

polisväsendets förstatligande. Genomföres detta, kommer sannolikt polisväsendet

i riket att ställas under central ledning i Stockholm, och denna kommer

med säkerhet att öva inflytande bland annat över planläggning och organisation

av undersökning och spaning i grova brottmål såsom exempelvis

mord. Vid sådan planläggning är det klart, att samarbetet mellan polismyndigheten

och rättsläkaren ger det största utbytet, örn rättsmedicinalväsendet

i angiven omfattning är centraliserat till huvudstaden.

Länsstyrelsen i 3önköpings län uttalar vissa betänkligheter med hänsyn till

den personliga kontakten mellan obduktionsförrättaren och den avlidnes anhöriga.

Länsstyrelsen yttrar:

Såvitt länsstyrelsen kan förstå, torde förslaget i vad avser tillgodoseende

av rättsmedicinalväsendet i länen, få anses fylla de krav på ett reformerat förfarande

härutinnan, som förhållandena framkallat. Det kan emellertid icke

bestridas att den större sakkunskap och den större allmänna skicklighet, som

förslaget avser att säkerställa hos en obduktionsförrättare och söm får anses

vara det centrala i förslaget, vinnes på bekostnad i en del fall av fördelar,

som förefinnas med nu bestående förhållanden. Länsstyrelsen syftar på att

antalet personer, kompetenta såsom obduktionsförrättare, genom förslaget

inskränkes avsevärt i förhållande till vad för närvarande är fallet och att häri

kan ligga en viss fara eller åtminstone olägenhet. Erfarenheten har nämligen

givit vid handen, att vid sidan av det högt kvalificerade medicinska vetandet

den personliga förbindelsen mellan en obduktionsförrättare och den avlidnes

anhöriga ej sällan kan hava en stor betydelse för ett slutligt och riktigt klarläggande

av frågan örn en föreliggande dödsorsak. Genom att antalet obduktionsförrättare

inskränkes så avsevärt som vad fallet är enligt förslaget försvåras

den enligt länsstyrelsens mening såsom önskvärd ansedda personliga

förbindelsen mellan den avlidnes anhöriga och obduktionsförrättaren. Att

undanröja olägenheten härav lärer med det sätt, varpå förslaget är konstruerat,

icke vara görligt. Någon bättring i förhållandena härutinnan skulle

emellertid kunna vinnas, örn skyldighet föreskrevs för obduktionsförrättare

att bortsett från fall, där detta uppenbarligen icke vöre av förhållandena betingat,

söka den kontakt med den avlidnes anhöriga, som kunde finnas påkallad

av omständigheterna, eventuellt även med läkare, som kunde antagas

lämna upplysning till möjligt klarläggande av saken. Länsstyrelsen vill

emellertid icke fördölja, alt det, särskilt med tanke på de föreslagna rättsläkarna,

av vilka tre skola bestrida befattning såsom rättsläkare vid sidan av

ett professorsämbete, kan ifrågasättas, huruvida dessa skola kunna ägna

denna — den mera praktiska sidan av obduktionen — det personliga och ingående

intresse, som vid sidan av förrättningen som sådan kan visa sig

erforderligt. I farhågan för en utveckling i sådan riktning kan man obestridligen

spåra en annan olägenhet av förslaget.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller, att det torde vara svårt att i förväg

beräkna, huruvida den förening av tjänster, som förslaget avser, kan

komma att utgöra ett hinder för ett tillfredsställande utövande av obducentverksamheten.

Länsstyrelsen erinrar därvid om, att förslaget på rättsläkare

och rättsobducenter lägger väsentligt större arbetsuppgifter än hittills tillkommit

utövare av dylik verksamhet. En svaghet i den föreslagna ordningen

är enligt länsstyrelsens mening, att dess genomförande är beroende av överenskommelser

med landsting och kommunala myndigheter. Emellertid torde

även för rättsobducentdistrikten förslaget medföra en avsevärd förbättring

i rådande förhållanden, och då för länets vidkommande förslaget innebure en

tillfredsställande lösning, har länsstyrelsen ansett sig böra godtaga detsamma

Länsstyrelsen i Kalmar län betonar vikten av att ett intimare samarbete

mellan polismyndigheten och rättsläkaren respektive rättsobducenten på

brottsplatsen möjliggöres, bland annat genom beredande av tillräckliga

reseanslag.

Länsstyrelsen i Örebro län anser, att förslaget icke tillräckligt beaktat de

polisiära kraven och påyrkar förnyad utredning. Länsstyrelsen ifrågasätter,

örn denna icke kunde anförtros åt den kommitté, som utreder frågan örn polisväsendets

förstatligande.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter, huruvida de fördelar, som avsetts

med förslaget, äro av sådan betydelse att de kunna uppväga de olägenheter,

som den föreslagna organisationen säkerligen kommer att medföra i jämförelse

med en organisation, uppbyggd på det av professor Hedrén framlagda

förslaget. Länsstyrelsen yttrar bland annat:

Även örn man kan förutsätta, att innehavarna av lärartjänsterna i rätts- och

statsmedicin vid universiteten skola vara väl skickade för ifrågavarande uppgifter

och kunna ägna erforderlig tid åt desamma, kan det starkt dragas i

tvivelsmål, huruvida det är lämpligt att anförtro obduktionsverksamhet åt

lasarettsläkare. Då en lasarettsläkares arbetsuppgifter äro mycket krävande

och brådskande fall ofta förekomma å lasaretten, synes det vara olämpligt att

ålägga dessa läkare skyldighet att förrätta rättsmedicinska obduktioner. Till

denna länsstyrelsens uppfattning bidraga även följande omständigheter. Såsom

landsfogden framhållit i sitt yttrande måste man numera ställa stora

fordringar på en rättsläkares förmåga att bedöma de rättsliga faktorernas betydelse.

Den kriminalistiskt erfarne rättsmedicinaren kan för spaningsledaren

påpeka omständigheter å brottsplatsen eller olycksplatsen, som förbigås av

polismannen eller den rättsmedicinskt oerfarne läkaren. Erfarenhet i dylika

undersökningar har därför på senare tid visat sig alltmera värdefull och man

kan därför förutsätta, att polismyndigheterna i mycket större utsträckning än

vad tidigare varit fallet komma att påkalla, att vederbörande rättsobducenter

skola deltaga i brottsplats- och olycksplatsundersökningar. Därvid skall det

säkerligen visa sig, att polismyndigheterna icke i önskad utsträckning kunna

anlita lasarettsläkare, som äro rättsobducenter, på grund av dessa läkares

bundenhet vid andra arbetsuppgifter. Tvärtom synes den normala gången

bliva, att en lasarettsläkare mera sporadiskt kommer att biträda polismyndigheterna

vid berörda undersökningar. Detta förhållande för otvivelaktigt

med sig den konsekvensen, att en lasarettsläkare, som är rättsobducent, icke

kommer att i full utsträckning förvärva de speciella insikter, som äro erforderliga

för att skapa en god rättsläkare.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

Såsom en sammanfattning av det sagda får länsstyrelsen uttala, att den

nydaning inom lättsmedicinalväsendet, som medicinalstyrelsens rättsmedicinska

nämnd nu föreslagit, icke synes kunna fylla de krav man numera skäligen

måste ställa på en dylik organisation. Det Hedrénska förslaget erbjuder

enligt länsstyrelsens förmenande så stora fördelar, att, även om det av kostnadsskäl

icke kan genomföras i hela landet, man borde noga överväga lämpligheten

av dess genomförande åtminstone i de landsändar, där sakkunskapen

vid de medicinska högskolorna och lasaretten på grund av de långa avstånden

icke kan utnyttjas.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser jämväl, att förslaget icke fullt motsvarar

de förväntningar, som man ställt på en ny organisation av rättsmedicinalväsendet.

Länsstyrelsen erinrar örn att nämnden av ekonomiska skäl ansett

nödvändigt att begränsa möjligheten för polismyndigheterna att erhålla rättsmedicinsk

expert till mera viktiga och svårbedömliga fall. Att på förhand avgöra

fallets vikt eller graden av svårbedömlighet synes emellertid länsstyrelsen

vanskligt. Erfarenheten hade ådagalagt, att ett till synes enkelt fall

sedermera visat sig vara av rätt så invecklad art. Så snart vid ett inträffat

dödsfall förefunnes fog för misstanke örn brottsligt förfarande, borde alltid

finnas tillgång till utbildad rättsläkare, som redan vid undersökningens början

kunde biträda å brottsplatsen. Länsstyrelsen, som härutinnan ansluter sig till

av landsfogden och stadsläkaren i Gävle framförda synpunkter, betonar därför

önskvärdheten av att förslaget i angivna hänseenden underkastas omarbetning.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalar betänkligheter mot den föreslagna

kombinationen av rättsobducent och lasarettsläkare.

Länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län slutligen ifrågasätta bland

annat, örn icke möjlighet bör lämnas öppen att vid behov anlita privata obducenter.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller härvid, att fall kunna inträffa, då

det bleve erforderligt, att en kvalificerad rättsobducent under hela den tid, en

brottmålsundersökning påginge, på ort och ställe lämnade polisutredningsmannen

effektiv hjälp. Därest på grund av förhållanden, vilka särskilt under

det föreslagna provisoriet kunde inträffa, föreståndare för rättsläkar- eller

rättsobducentstation eller annan vid dylik station anställd legitimerad läkare

icke skulle kunna disponeras för dylikt uppdrag, syntes möjlighet att för ändamålet

anlita annan kvalificerad läkare böra hållas öppen.

Förslagets detaljer.

I vissa yttranden ha ifrågasatts ändringar i den föreslagna distrikts!ndelningen

och berörts vissa därmed sammanhängande förhållanden.

Karolinska institutets lärarkollegium erinrar örn att nämndens förslag

härutinnan bygger på den organisation, som redan finnes, ävensom på den

praxis, som under de senaste åren på frivillighetens väg utbildat sig. Det synes

kollegiet tveksamt, om denna indelning i allo är ändamålsenlig och örn densamma

för framtiden oförändrad bör bibehållas. Den föreslagna rättsobducentstationen

i Västerås bleve belägen helt i närheten av Uppsala rätts
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

läkardistrikt. Det beräknade antalet rättsmedicinska obduktioner lör Uppsala

rättsläkardistrikt vore mindre än för någon av de andra och väl litet för

bedrivandet av undervisning och utbildning i rättsmedicin. Det kunde på

grund härav ifrågasättas, huruvida icke de rättsmedicinska obduktionerna i

Västerås rättsobducentdistrikt (Västmanlands och Örebro län) framdeles vid

läglig tidpunkt, t. ex. då den nuvarande lasarettsläkaren i patologi och

bakteriologi i Västerås avginge från sin tjänst, borde överflyttas till Uppsala

rättsläkardistrikt.

Hälsovårdsnämnden i Stockholm betonar angelägenheten av att den verksamhet,

som det här gäller och som hittills i Stockholm handhafts av andre

stadsläkaren, icke endast utövades med hänsyn till de rättsmedicinska och

vetenskapliga intressen, som institutionen skulle bevaka, utan även med fullt

beaktande av alla de för en stadsbefolkning av Stockholms storlek synnerligen

betydelsefulla och ofta komplicerade problem av social och försäkringsmässig

natur, som ibland uppkomme vid dylika ärendens handläggning. Enligt

förslaget skulle Stockholms rättsläkarstation komma att förläggas till

karolinska institutet, vilket i och för sig finge betecknas som en olägenhet

i jämförelse med hittillsvarande förhållanden, och stationsföreståndaren samtidigt

vara professor i rätts- och statsmedicin vid karolinska institutet, varav

enligt nämndens mening måste följa, att de möjligheter till direkt kontakt

med allmänheten, som hittills förefunnits och även i stor utsträckning utnyttjats

av befolkningen, komme att avsevärt försämras. Nämnden anser att,

därest förslaget skulle genomföras, en sådan lösning av frågan för Stockholms

vidkommande borde eftersträvas, att staden finge egen rättsläkarstation

med fullt självständig föreståndare.

Förste stadsläkaren i Stockholm anser sig kunna tillstyrka, att andre stadsläkarens

arbetsuppgifter på föreslaget sätt överflyttas till statliga befattningshavare,

men påpekar lämpligheten av att en av de två biträdande rättsläkarna

enligt instruktion ålägges ansvar för handläggning av sådana ärenden, som

nu tillkomma andre stadsläkaren i Stockholm. Såväl samarbetet med polismyndigheten

som en mångfald administrativa göromål, där rättsläkarens medverkan

påkallas av allmänheten, gör det enligt förste stadsläkarens meningangeläget,

att tillräcklig kontinuitet finnes för fullgörande av det löpande

arbetet.

Stadsfullmäktige i Slockholm tillstyrka förslaget under förutsättning, att

den nya organisationen så utformas, att den till Stockholm förlagda rättsläkarstationen

i samma utsträckning och på lika tillfredsställande sätt som

hittills tillgodoser de rättsvårdande myndigheternas och allmänhetens behov

av rättsmedicinskt sakkunnigt biträde.

Överståthållarämbetet, som överlämnat yttranden jämväl av tjänstgörande

polismästaren, förste stadsfiskalen, andre stadsläkaren och professorn i rättsoch

statsmedicin vid karolinska institutet, uttalar för egen del bland annat

följande.

Uti vissa av de i ärendet avgivna yttrandena har anmärkning riktats mot

betänkandet, i vad det avser Stockholms stad, enär det innebär, att staden

icke kommer att utgöra eget rättsläkardistrikt utan är avsedd att bilda sådant

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

distrikt i förening nied vissa angränsande län under chefskap av professorn

i rätts- och statsmedicin vid Karolinska institutet. I anslutning därtill har

uttalats, att den i Stockholm nu gällande ordningen, nämligen att andre

stadsläkaren tjänstgör som stadens rättsläkare, visat sig vara synnerligen

lämplig. Samtidigt hava farhågor uttryckts för att en försämring av stadens

rättsmedicinal väsende skall bliva en följd av ett genomförande av rättsmedicinska

nämndens förslag. På grund därav har påyrkats sådan ändring i förslaget,

att Stockholms stad skall utgöra eget rättsläkardistrikt med en föreståndare,

som Ilar en i förhållande till professorn i rätts- och statsmedicin

vid Karolinska institutet självständig ställning.

I likhet med vad som framhållits uti av Överståthållarämbetet infordrade

yttranden över förslaget anser ämbetet, att den nuvarande organisationen av

rättsmedicinalväsendet i Stockholm fungerat tillfredsställande. Att staden haft

egen rättsläkare har visat sig särskilt värdefullt för det nödvändiga samarbetet

mellan denne och stadens polis- och åklagarmyndigheter. Emellertid anser

Överståthållarämbetet, att anledning saknas antaga, att den föreslagna omorganisationen

skulle, på sätt från vissa håll befarats, medföra försämring av

detta samarbete. På grund härav och då remitterade förslaget synes väl

grundat, anser sig Överståthållarämbetet böra tillstyrka detsamma.

I anslutning härtill upplyser Överståthållarämbetet, att den nuvarande

innehavaren av befattningen som andre stadsläkare i Stockholm genom beslut

av ämbetet den 5 november 1942 medgivits kvarstå i tjänst under ett år,

räknat från och med den 1 april 1943.

Förste provinsialläkaren i Östergötlands län ifrågasätter annan stationsort

för östra Götalands rättsobducentdistrikt och anför härutinnan:

Östra Götalands rättsobducentdistrikt är enligt förslaget bildat av Östergötlands

och Kalmar län med Norrköpings stad som rättsobducentstation.

Mot distriktets omfattning är intet att erinra. Däremot finner förste provinsialläkaren

mindre lämpligt att redan nu binda sig för obducentstationens

förläggning till Norrköping. De sakkunniga bygga i detta förslag på förutsättningen,

att en lasarettsläkare i patologi kommer att anställas vid Norrköpings

lasarett. Frånsett frågan örn det ligger någon realitet bakom ett dylikt antagande,

är det emellertid ej otänkbart att en sådan lasarettsläkare änst kan

komma, att inrättas i Linköping. Blir så förhållandet, är för det föreslagna

rättsobducentdistriktet lämpligare att stationen förlägges till Linköping.

Stationen kommer i så fall att få ett mera centralt läge. 1928 års rättsobducentsakkunniga

föreslogo också denna plats som station för Östergötlands rättsobducentdistrikt.

Det föreliggande reformförslaget förutsätter, att rättsobducenten

skall stå till länsstyrelsens förfogande som rådgivare i rättsmedicinska

frågor. Innan länsstyrelsen tager ställning till ärende av dylik art, förutsätta

de sakkunniga att yttrande inhämtas från rättsobducenten. I många fall torde

det vara fråga örn skyndsamma åtgärder. Det måste därför vara en stor fördel

för länsstyrelsen, att rättsobducenten bor i residensstaden så att styrelsen kan

komma i omedelbar kontakt med honom. Samma förhållande gäller för samarbetet

mellan landsfogden och rättsobducenten. Av nu angivna skäl förordas,

att stationen för rättsobducenten i östra Götalands rättsobducentdistrikt förlägges

till Linköping, därest förutsättningar härför äro för handen.

Denna uppfattning delas av landsfogden och landstingets förvaltningsutskott

i länet. Förvaltningsutskottet har därvid meddelat, att utskottet till

förnyat övervägande upptagit frågan örn inrättande av en patologisk avdelning

vid länslasarettet i Linköping.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

Stadsfullmäktige i Norrköping åberopa ett av drätselkammaren avgivet

yttrande, vari anföres i huvudsak följande.

Förslaget förutsätter, att rättsobducentbefattningarna skola vara förenade

med befattning såsom lasarettsläkare vid patologisk eller patologisk-bakteriologisk

avdelning å det i stationeringsorten belägna lasarettet, i detta fall

alltså Norrköping. Någon sådan patologläkartjänst finnes ännu icke inrättad

vid Norrköpings lasarett men med hänsyn till den utomordentliga betydelse

för sjukvården, som dylika läkartjänster visat sig hava, torde man kunna utgå

ifrån, att tillgången till en dylik läkarkraft inom en nära framtid blir ofrånkomlig

för ett lasarett sådant som Norrköpings. Man får härvid förutsätta,

att denna läkarbefattning blir gemensam för flera sjukhus inom rättsobducentdistriktet,

eventuellt även därutanför. Det är sålunda härvid tänkt, att tjänstgöringsområdet

såsom patolog — vilket ju icke nödvändigtvis helt behöver

sammanfalla med motsvarande rättsobducentdistrikt — skulle omfatta Norrköpings

sjukvårdsområde, Östergötlands läns och norra Kalmar läns sjukvårdsområden

samt Katrineholms, Flens och möjligen Nyköpings lasarett.

Samtliga dessa skulle följaktligen bestrida kostnaderna för den i Norrköping

stationerade patologläkaren. Genom beslut den 13 februari 1941 hava stadsfullmäktige

också beslutit uppdraga åt lasarettsdirektionen att verkställa utredning

rörande inrättandet av en patolog-bakteriolog-serolog-institution

vid härvarande lasarett. Patologfrågan synes för det närvarande alltså befinna

sig i det läget, att det knappast längre främst gäller, örn en dylik läkarbefattning

är behövlig och bör inrättas, utan var inom distriktet den skall

placeras. Skälen för en placering i Norrköping — icke minst ur rättsmedicinsk

synpunkt — hava på ett övertygande sätt framförts såväl i betänkandet

som i de lokala myndigheternas yttranden över detsamma.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser de skäl, som anförts till stöd för

stationsortens förläggande till Linköping, mycket beaktansvärda.

Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar sig också för en förläggning av stationsorten

för östra Götalands distrikt till Linköping. Länsstyrelsen yttrar:

Mot förslaget att såsom grund för en omorganisation uppdela riket i fyra

rättsläkardistrikt och fyra rättsobducentdistrikt samt att hänföra Kalmarlän

i dess helhet till östra Götalands rättsobducentdistrikt finnes från länsstyrelsens

sida icke anledning till erinran. Förslaget att förlägga rättsobducentens

station i nämnda distrikt till Norrköping måste däremot ur Kalmar

läns synpunkt framstå såsom synnerligen otillfredsställande. Kommunikationerna

inom detta län äro i motsats till vad som i betänkandet framhålles

långt ifrån goda. Ur länets synpunkt hade det därför varit önskvärt att

rättsobducentens station förlagts inom länets gränser. Då detta önskemål

emellertid med hänsyn till det relativt ringa antalet rättsmedicinska obduktioner

inom länet icke torde kunna realiseras, bör med hänsyn såväl till

rättsobducentdistriktets omfattning som till de nyss antydda kommunikationssvårigheterna

inom länet en något så när central plats väljas såsom

station för rättsobducenten. Stationens förläggande till Linköping skulle

bättre tillgodose nyss anförda synpunkter än en placering av densamma i

Norrköping.

Stadsfullmäktige i Malmö åberopa ett av drätselkammarens första avdelning

avgivet yttrande, vari bland annat anföres:

För Malmö stads del har i förslaget gjorts ett undantag från vad som

avses gälla för riket i övrigt såtillvida, att i staden erforderliga liksyner,

enkla dödsbevisundersökningar och fullständiga dödsintygsobduktioner icke

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

skola få företagas av läkare i Malmö utan — liksom rättsmedicinska obduktioner

— undantagslöst skola utföras av läkare vid rättsläkarstationen i

Lund.

Enligt sjukvårdsberedningens mening bör sådan ändring göras i förslaget,

att de rättsmedicinska förrättningarna i Malmö icke obligatoriskt utföras av

läkare från rättsläkarstationen i Lund, utan att möjlighet skall lämnas öppen

för innehavaren av den beslutade befattningen som överläkare vid avdelningen

för patologi och bakteriologi vid Malmö allmänna sjukhus att normalt

utföra dylika förrättningar.

Avdelningen har för sin del ej på den korta tid, som stått till buds, kunnat

taga ställning till frågan, huruvida de rättsmedicinska förrättningarna i Malmö

böra, som i betänkandet föreslagits, utföras endast av läkare från stationen

i Lund eller, såsom beredningen ifrågasatt, jämväl kunna få utföras av läkare

i Malmö. Den omständigheten, att vid en beslutad avdelning för patologi och

bakteriologi vid allmänna sjukhuset kommer att inrättas en över läkartjänst,

vars innehavare skall hava att förrätta obduktioner vid sjukhuset, torde föranleda

till ett ytterligare övervägande av det föreliggande förslaget, innan avsedda

bestämmelser utfärdas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län förklarar sig icke vara övertygad örn, att

Lunds rättsläkardistrikt fått en lämplig avgränsning. Visserligen vore kommunikationerna

till distriktets olika delar goda och sannolikt komme professorns

i rättsmedicin undervisningsskyldighet att minskas under nästa år,

men å andra sidan finge man räkna med, att obduktionernas antal ökades,

när samfärdseln med automobil kommit i gång i samma utsträckning som

före kriget och såsom en följd därav trafikolyckornas antal stegrades. Därför

syntes det länsstyrelsen önskvärt, att distriktets omfattning nu icke definitivt

fastsloges utan på omfattningen av de till rättsläkarstationen knutna befattningshavarnas

tjänsteåligganden i en framtid, när normala förhållanden

inträtt, finge bero, huru gränsen för distriktet slutligen skulle dragas.

Stadsfullmäktige i Göteborg åberopa bland annat ett av stadens sjukhusdirektion

avgivet utlåtande. Däri framhålles, att Göteborgs rättsläkardistrikts

omfattning syntes otillfredsställande så till vida, att Hallands län

i sin helhet folie utanför, medan ett från Göteborg så avlägset område som

övre Värmland förts till distriktet. Sjukhusdirektionen ifrågasätter, om ej

åtminstone i extrema fall möjlighet till jämkning härutinnan borde beredas,

t. ex. genom överenskommelser för viss tid mellan vederbörande länsstyrelser

och rättsläkar- eller rättsobducentstationer.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser de av sjukhusdirektionen

anförda erinringarna beträffande distriktets omfattning värda beaktande.

I anslutning härtill må nämnas, att svenska stadsförbundet genom sin

sjukvårdsdelegation framhållit, att distriktsindelningen syntes i två avseenden

böra jämkas. Sålunda framhålles, att vissa delar av Värmlands län och

Hallands län komme att ligga mycket avlägset från sina stationsorter, varför

lämpligheten av en uppdelning av dessa län på olika distrikt borde undersökas.

Möjlighet att anlita tjänstemän i ett annat distrikt borde jämväl kunna

komma i fråga. Detta kunde även vara lämpligt för en utjämning av arbetsbördan

i de fall, då befattningshavarna i ett distrikt tillfälligtvis över
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

belastades med arbete, medan kanske samtidigt arbetsbördan i ett angränsande

distrikt vore relativt liten. I samband härmed erinras om att i betänkandet

räknats med extra anhopning av arbete, men blott under extraordinära

förhållanden, och att för dylika fall föreslagits, att i första hand Stockholms

rättsläkardistrikt skulle tillhandahålla sakkunnigt biträde.

Landstingets förvaltningsutskott i Älvsborgs län meddelar, att fråga uppkommit

örn eventuellt inrättande vid centrallasarettet i Borås av en patologisk

avdelning. Inrättandet av en liknande avdelning vid centrallasarettet i Vänersborg

kunde även tänkas i sinom tid komma till stånd. På grund härav och

då det torde kunna förutsättas, att lasarettsläkare å dylik patologisk avdelning

förvärvat tillfredsställande utbildning för fullgörande av rättsmedicinsk

obduktionsverksamhet, förmenar utskottet, att den föreslagna organisationen

icke bör givas en sådan fast utformning, som förhindrar möjligheten till

förening av en framtida lasarettsläkarbefattning med en rättsläkarbefattning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser sig för närvarande icke kunna framställa

några berättigade erinringar mot distriktsindelningen. Skulle omständigheterna

emellertid framdeles påkalla en uppdelning av distriktet, syntes vad

Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott i sitt yttrande anfört böra beaktas

och särskilt rättsobducentdistrikt med station i Borås böra anordnas,

omfattande förslagsvis länets södra del samt Skaraborgs och Jönköpings län.

Länsstyrelsen finner därjämte angeläget, att såväl rättsläkaren i Göteborg

som även samtliga rättsobducenter skola äga möjlighet att i vissa fall, då

omständigheterna därtill föranleda, tillkalla de synnerligen kvalificerade rättsläkarna

i Stockholm, Uppsala eller Lund.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län meddelar, att -—- enligt av landstingets

förvaltningsutskott lämnad uppgift — frågan örn inrättandet av en patologiskbakteriologisk

avdelning vid länslasarettet i Sundsvall skjutits på framtiden

och att utskottet fördenskull för närvarande icke kan uttala sig örn, i

vilken omfattning och när en sådan avdelning vid ifrågakomna lasarett kan

tänkas komma till stånd. Med hänsyn härtill synes länsstyrelsen genomförandet

av den föreslagna nya organisationen av rättsmedicinalväsendet, i vad

gäller mellersta Norrlands rättsobducentdistrikt, omfattande Västernorrlands

och Jämtlands län med rättsobducentstation förlagd till en patologisk avdelning

vid lasarettet i Sundsvall, tills vidare icke vara möjligt. Varaktigheten

av den föreslagna provisoriska organisationen, enligt vilken Västernorrlands

och Jämtlands län vore avsedda att ingå i Uppsala rättsläkardistrikt, torde

sålunda för dessa båda läns vidkommande komma att böra utsträckas under

betydligt längre tidsperiod än som avsetts i betänkandet eller fem år.

Landstingets förvaltningsutskott i Norrbottens län åberopar förste provinsialläkarens

yttrande, vari framhålles, att den föreslagna distriktsindelningen

ställer sig speciellt ogynnsam för Norrbottens del, enär rättsobducenten

skulle vara stationerad i Umeå och hans distrikt omfatta Västerbottens

och Norrbottens län. Vidare erinras örn att nämnden även förordat, att en

rättsobducentbefattning skulle inrättas i Boden så snart centrallasarettet

där finge egen patologisk avdelning. Det förefölle egendomligt, att nämnden

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 223.

47

icke redan nu föreslagit ett eget distrikt för Norrbotten, vilket lika väl kunde

låtit sig göra som för östra Götalands och mellersta Norrlands distrikt,

vilka ej heller hade egna patologiska avdelningar. Förslag örn inrättande av

sådan avdelning kunde för Norrbottens län förväntas inom en snar framtid.

För detta län, med dess stora ytvidd och långa transportvägar, vore det ett

starkt behov av att även dess rättsmedicinalväsende ordnades rationellt och

i likhet med övriga delar av landet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län understryker behovet av eget distrikt för

Norrbotten. Länsstyrelsen framhåller, att på grund av omfattningen av övre

Norrlands distrikt bleve obducentens resor eller liktransporterna långa och

tidsödande, varför det i brådskande fall kunde möta svårigheter att få obduktionerna

förrättade inom önskad tid. Ehuru antalet obduktioner vore jämförelsevis

ringa inom detta område, syntes det därför befogat att inrätta ett

särskilt distrikt, omfattande Norrbottens län.

Slutligen har förste provinsialläkaren i Kristianstads län riktat erinringar

mot de föreslagna obducentdistriktens benämningar.

Erinringar hava vidare framställts beträffande de planerade stationernas

personalorganisation och personalens lönevillkor.

Universitetskanslern har intet att erinra rörande Stockholmsstationens

personalorganisation. Beträffandde stationerna i Uppsala och Lund åter har

kanslern — i anslutning till vissa av de medicinska fakulteterna därstädes

framförda synpunkter -— anfört följande.

Läget i Uppsala är ett annat, eftersom där icke finnes någon professur

i rättsmedicin. Förslaget utgår från att en lärare i rättsmedicin är anställd i

Uppsala och avser att denne skulle tillika tjänstgöra som rättsläkare. Förhållandet

är att laboratorn i patologisk anatomi från de s. k. dispositionsmedlen

plägar erhålla ett arvode av 500 kronor för examination i rätts- och

statsmedicin. Någon regelmässig undervisning i ämnet lämnas icke numera

i Uppsala. De studerande hänvisas till karolinska institutet för genomgående

av kurs i detta ämne. Medicinska fakulteten i Uppsala har i sitt yttrande

förordat, att laboratorsbefattningen i patologisk anatomi förenas med lärarbefattningen

i rätts- och statsmedicin, kombinerad med rättsläkartjänsten.

Enligt vad jag inhämtat, har därvid ej förutsatts, att även undervisningen i rättsmedicin

skulle övertagas av laboratorn. Denna fråga har lämnats öppen och

sammanhänger med spörsmålet i vad mån undervisningen kan minskas, sedan

den nya organisationen genomförts. Laboratorn skulle i likhet med professorn

i rätts- och statsmedicin vid karolinska institutet uppbära ett arvode av

3 000 kronor såsom rättsläkare jämte avgifter för förrättningarna. Fakulteten

framhåller i sitt yttrande tillika det trängande behovet av att laboratorsbefattningen

omändras till en professur i patologisk anatomi, varvid professuren

avses skola omfatta även rätts- och statsmedicin och dess innehavare övertaga

rättsläkartjänsten.

För egen del anser jag det sannolikt, att den nuvarande laboratorsbefattningen

i patologisk anatomi inom en nära framtid måste ombildas till en professur.

Men jag finner det ingalunda givet, att den blivande professuren bör omfatta

även rättsmedicin och att dess innehavare bör tjänstgöra som rättsläkare.

Den reducerade undervisningen i rättsmedicin, som framdeles kommer att

erfordras, torde kunna med fördel anförtros åt en speciallärare. Under så
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 223.

dana förhållanden bör det räknas med att en ordinarie rättsläkartjänst blir

nödvändig, när laboratorstjänsten måhända inom några få år ombildas till

professur. En rättsläkare skulle lämpligen kunna meddela undervisning i

rättsmedicin mot ett mindre arvode. Kättsläkarstationen bör i varje fall vara

förlagd till den patologiska institutionen i Uppsala. Såsom en provisorisk

anordning kan jag emellertid tillstyrka, att laboratorn får ställningen som

rättsläkare.

Vad angår den föreslagna befattningen som rättsläkarassistent, utgår förslaget

från att denne skulle avlönas med ett arvode av 6 000 kronor förutom

ersättning för verkställda förrättningar. Uppsala medicinska fakultet har

ifrågasatt en förening av denna tjänst med assistentbefattningen i patologisk

anatomi, vilken är avlönad med ett arvode av 4 800 kronor. Fördelen härmed

skulle från fakultetens synpunkt vara att assistenten erhölle gynnsammare

ekonomiska villkor. Samtidigt framhåller fakulteten att assistentbefattningen

alltjämt borde behålla sin karaktär av utbildningsplats.

Om en förening av dessa tjänster sker — vilket jag kan tillstyrka såsom

en anordning värd att prövas — synes arvodet kunna något minskas, förslagsvis

till 4 000 kronor.

Vad slutligen beträffar rättsläkartjänsten i Lund, bygger förslaget på en

förening av denna tjänst med professuren i patologisk anatomi och rättsmedicin.

Emellertid har innevarande år beslut fattats örn rättsmedicinens

utbrytande ur professuren. Under sådana förhållanden kan förslaget ej genomföras.

Medicinska fakulteten i Lund har förutsatt att undervisning och examination

i rätts- och statsmedicin tills vidare ombesörjes av en speciallärare.

Tillika meddelar fakulteten att innehavaren av den nuvarande professuren i

patologisk anatomi och rättsmedicin, som skall avgå med pension nästa år,

är villig att stå till fakultetens förfogande såsom speciallärare till dess annan

lämplig person finnes att tillgå eller — såsom fakultetens förhoppning är —

en särskild ordinarie akademisk lärarbefattning i rättsmedicin inrättas. Likaså

har professorn Sjövall förklarat sig villig att tills vidare fullgöra en rättsläkares

uppgifter.

Den organisation, som nu skall genomföras, kan dock ej bygga på ett tillfälligt

arrangemang. Lika litet kan nu räknas med inrättandet av en ny ordinarie

lärarbefattning, omfattande ämnet rättsmedicin. Såsom förut framhållits,

torde den undervisning i rättsmedicin, som för framtiden skall erfordras

för den allmänna, läkarutbildningen, bli väsentligt reducerad. För undervisningens

behov kommer näppeligen att krävas en ordinarie lärarbefattning i

Lund. I varje fall har fakulteten i Lund andra, mer trängande önskemål i

fråga örn lärartjänster. Under sådana förhållanden torde det vara oundgängligt

att en ordinarie rättsläkartjänst inrättas i Lund med rättsläkarstationen

förlagd till den patologiska institutionen. Innehavaren av en sådan tjänst

skall helt visst kunna ombesörja undervisningen i rättsmedicin. Det vore

emellertid ur olika synpunkter lämpligt, örn professorn Sjövall efter avgången

från sin professur kunde några år framåt förordnas att, jämlikt sitt erbjudande,

både upprätthålla undervisning i rätts- och statsmedicin och fullgöra en rättsläkares

åligganden. Förslagsvis kunde en rättsläkartjänst i A 24 nu inrättas

men iedigförklarandet av tjänsten anstå, till dess Kungl. Majit därom förordnade,

och Sjövall under tiden förordnas att mot det i betänkandet beräknade

arvodet å 3 000 kronor jämte avgifter för förrättningar tjänstgöra som rättsläkare.

För undervisningen i rätts- och statsmedicin erfordras dessutom, såsom

fakidteten anmärkt, ett mindre anslag.

Statskontoret kan för sin del icke tillstyrka, att någon av rättsläkartjänstema

inrättas såsom ordinarie befattning. Enär rättsläkartjänsten i Göteborg skulle

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 223.

vara förenad med kommunavlönad överläkartjänst vid något av stadens sjukhus,

synes det ämbetsverket lämpligast att denna befattning liksom övriga

rättsläkartjänster inrättas såsom arvodesbefattning. Yad angår tjänsterna

såsom biträdande rättsläkare erinrar ämbetsverket örn att nämnden på grund

av bristen pa rättsmedicinskt specialutbildade läkare för fyllandet av de vid

omorganisationen inrättade nya platserna själv förutsatt, att de biträdande

rättsläkarna under en övergångsperiod skulle ersättas med arvodesanställda

assistenter. Ämbetsverket anser det under sådana förhållanden vara klokt att

avvakta utvecklingen inom rättsmedicinalväsendet under provisorietiden, innan

beslut fattas om inrättande av nya pensionsberättigande tjänster.

Statskontoret har icke heller blivit övertygat örn behovet att företaga en

så pass betydande höjning av de särskilda förrättningsarvodena som nämnden

föreslagit samt anför härutinnan:

Arvodet för utförandet av rättsmedicinsk obduktion avser nämnden exempelvis

skola höjas från 40 kronor enligt gällande provinsialläkartaxa till 120

kronor. Enligt statskontorets mening är en omräkning och sänkning av de

föreslagna förrättningsarvodena motiverad. Man synes därvid böra utgå från

de nu i provinsialläkartaxan för samma eller likartade förrättningar fastställda

arvodesbeloppen, möjligen med någon av de ändrade tidsförhållandena bergad

justering uppåt. Statskontoret anser vidare, att likställighet i arvodeshänseende

bör åvägabringas mellan läkare, anställd å rättsläkar- och rättsobducentstation,

samt provinsialläkare och övriga tjänsteläkare, såvitt angår

ersättning för rättsmedicinsk undersökning av levande person, biträde vid

rättslig liksyn samt för utförande av enkel dödsbevisundersökning eller fullständig

dödsintygsobduktion. Fastställande av en lägre arvodestaxa för andra

tjänsteläkare än rättsläkare och rättsobducenter kan nämligen befaras leda till

att myndigheterna av besparingsskäl och på rättssäkerhetens bekostnad i icke

önskvärd utsträckning anlita dylika läkare med lägre kompetens för här avsedda

undersökningar.

Därest en justering av förrättningsarvodena i enlighet med vad statskontoret

sålunda föreslagit anses medföra en ur synpunkten av en tillfredsställande

rekrytering av rättsläkar- och rättsobducenttjänsterna alltför kraftig

beskärning av totalavlöningen, synes detta i första hand böra rättas genom en

måttlig höjning av de föreslagna årsarvodena. Några konkreta förslag i arvodesfrågan

är emellertid statskontoret icke i tillfälle att framlägga.

Allmänna lönenämnden, som funnit sig icke kunna ingå på något bedömande

av de i betänkandet behandlade organisationsfrågorna i stort, har bland annat

beträffande den föreslagna rättsläkartjönsten i Göteborg yttrat följande.

Rättsläkartjänsten i Göteborgs rättsläkardistrikt skulle enligt förslaget inplaceras

i lönegraden A 24, varvid befattningens innehavare avsetts skola

tillika vara läkare (eventuellt överläkare) vid patologisk avdelning å något

mindre sjukhus i Göteborg. Lönenämnden får med avseende å frågan örn

förening av statstjänst med annan tjänst erinra örn föreskriften i 4 § 1 mom.

andra stycket civila avlöningsreglementet, enligt vilken tjänst, som avses i

nämnda reglemente, icke må förenas med jämförlig kommunal befattning, så

framt ej Kungl. Majit och riksdagen för visst fall annorlunda besluta. Om

den ifrågavarande läkartjänsten å sjukhus i Göteborg skulle utgöras av en

fast, pensionsberättigande tjänst, erfordras sålunda särskilt beslut av Kungl.

Majit och riksdagen för att elen blivande rättsläkaren i Göteborgs distrikt skall

få inneha den. Enligt lönenämndens mening bör emellertid en tjänsteförening

Billan!/ lill riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 223. 28c u 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 223.

av dylikt slag knappast ifrågakomma. I stället torde den lasarettsläkartjänst,

med vilken rättsläkart jäns ten i Göteborg skulle vara förenad, böra erhålla

karaktären av arvodesbefattning. Av betänkandet framgår, att de statliga

tjänsterna såsom Överlärare vid barnmorskeläroanstalterna i Stockholm och

Göteborg —• lönegrad A 28 — äro förenade med de kommunala tjänsterna

såsom överläkare vid de barnbördshus, till vilka läroanstalterna äro förlagda,

samt att avtal föreligga mellan staten och nämnda städer rörande frågor örn

förenande av tjänster m. m. Enligt vad lönenämnden inhämtat gäller för Stockholms

vidkommande, att överläkaren vid Södra barnbördshuset, som är Överlärare

vid den dit förlagda statliga barnmorskeläroanstalten, i sin förra egenskap

avlönas allenast medelst ett mindre arvode, avseende uppdraget att

vara styresman för barnbördshuset.

Yad angår lönegradsplaceringen av den föreslagna rättsläkartjänsten i

Göteborg (A 24) har lönenämnden funnit vissa svårigheter föreligga att bedöma,

huruvida densamma är riktigt avvägd. Motsvarande gäller beträffande

de båda tjänsterna såsom biträdande rättsläkare i Stockholm, vilka ävenledes

skulle tillhöra lönegraden A 24. I betänkandet anföres, att man övervägt att

placera nämnda rättsläkartjänst i A 30 och de båda biträdande rättsläkartjänstema

i A 28 men att man stannat vid att föreslå A 24 för samtliga på

den grund, att tjänstinnehavarna avses skola komma att erhålla särskild ersättning

för av dem utförda tjänsteförrättningar (för rättsmedicinsk obduktion

av död människas kropp jämte protokoll och utlåtande 120 kronor, för

s. k. fullständig dödsintygsobduktion jämte protokoll, utlåtande och dödsbevis

60 kronor etc.). Lönenämnden har för sin del ansett sig icke böra framställa

någon erinran mot de nu föreslagna lönegradsplaceringarna.

Mot de för Stockholmsstationens bårhusföreståndare och vaktmästare föreslagna

lönegradsplaceringarna har lönenämnden, med beaktande av tjänstgöringens

art, icke funnit anledning till erinran i och för sig. Lönenämnden

har emellertid funnit tveksamt, huruvida för ifrågavarande ändamål tre heltidstjänster

kunna anses oundgängligen nödvändiga. Rörande bårhusvaktmästarnas

överföring till statstjänst anför lönenämnden:

De båda bårhusvaktmästarna i Stockholm förutsättas vidare enligt betänkandet

komma att vid övergång till ordinarie statsanställning inplaceras i slutlöneklass

(A 7: 11), detta enär de i stadens tjänst inneha mer än 12 tjänstår.

Lönenämnden vill framhålla, att en dylik automatisk tillgodoräkning för löneklassplacering

av tidigare innehavd kommunal tjänst icke i och för sig är förenlig

med bestämmelsen i 8 § 4 mom. civila avlöningsreglementet. Då emellertid

ifrågavarande vaktmästares nuvarande löneförmåner överstiga avlöningen

i 11 löneklassen enligt civila avlöningsreglementet, kunna i detta fall skäl

föreligga att medge inplacering omedelbart i nämnda löneklass, därest de

övergå i statens tjänst. Med avseende å i betänkandet föreslagen personlig

lönefyllnad å 1 400 kronor till envar av dessa vaktmästare finner lönenämnden

tveksamt, huruvida vid lönefyllnadens bestämmande bör medräknas även hittills

utgående särskild ersättning för handräckning vid rättsmedicinska obduktioner.

I varje fall synes böra övervägas, örn icke den mot sagda ersättning

svarande delen av den personliga lönefylinaden kunde, därest den medgives

utgå, under ett antal år avskrivas med visst belopp för år.

I detta sammanhang må nämnas, att vid andre stadsläkarens i Stockholm

till Överståthållarämbetet avgivna yttrande fogats en sammanställning rörande

de löneförmåner, som nu tillkomma bårhusföreståndaren och bårhusvaktmästama

i Stockholm och som skulle tillkomma dem vid eventuell övergång

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

i statstjänst. Enligt denna sammanställning utgår nu bårhusföreståndarens lön,

inberäkna! rörligt tillägg, med (3 900 + 1 794) 5 694 kronor. Enligt förslaget

skulle lians avlöning i statens tjänst, med pensionsavdrag, uppgå till (4 023 +

1 247 — 207) 5 063 kronor, vilket alltså skulle innebära en löneminskning med 631

kronor. Av sammanställningen framgår vidare, att bårhusföreståndaren såsom

ordinarie befattningshavare i Stockholms stads tjänst skulle erhålla slutlön efter

9 år med (5 124 —168 + 2 279) 7 235 kronor. Då enligt civila avlöningsreglementet

slutlön utgår först efter 12 år med (4 830 + 1 497 — 207) 6 120 kronor, skulle

en löneminskning av 1 115 kronor uppkomma. Sammanställningen utvisar tilllika,

att en minskning skulle uppstå i bårhusföreståndaren tillkommande

tjänstepension med 2 045 kronor och familjepension med 644 kronor under

förutsättning av oförändrat rörligt tillägg.

Jämlikt sammanställningen åtnjuta de båda bårhusvaktmästarna efter mer

än 9 års tjänst slutavlöning med (4 572 —144 + 2 036) 6 464 kronor. Enligt

förslaget skulle de placeras i lönegrad A 7, löneklass 11, och erhålla personligt

tillägg för mistad lön med 800 kronor, vilket skulle innebära en kontant

lön av (4 395 + 1 362 — 177 + 800) 6 380 kronor. Löneminskning skulle alltså

uppkomma med 84 kronor. Bårhusvaktmästarna skulle härjämte få vidkännas

en minskning i pensionsförmåner med 1 764 kronor i tjänstepension och 608

kronor i familjepension.

I det av Göteborgs stads sjulchusdirektion överlämnade yttrandet av

prosektor!! vid Sahlgrenska sjukhuset påyrkas anställande vid Göteborgsstationen

av en biträdande rättsläkare. Till stöd härför anföres bland annat

följande.

Den föreslagna uppdelningen av den rättsmedicinska verksamheten på

specialister och tjänsteläkare kommer i många fall att möta svårigheter. Ty

visserligen komma med all säkerhet talrika fall att föreligga, där det är från

början klart, att rättsläkarens kompetens ej är behövlig, och ett sannolikt

mindre antal, där det är lika uppenbart, att rättsläkaren bör tillkallas. Men

i en stor procent av fallen utanför centralorten, kommer det säkerligen att

vara mycket svårt, ofta omöjligt att från början avgöra, huru därmed kommer

att förhålla sig under förloppet av fallets behandling. Avgörandet, huruvida

rättsläkaren skall tillkallas eller ej, torde väl bli de administrativa myndigheternas

sak. Med den ej blott konstanta, utan även helt naturliga strävan,

som finnes hos tjänstemannen i gemen, att alltid befinna sig på den säkra

sidan, torde man kunna utgå ifrån, att i det stora flertalet av dylika tveksamma

eller endast ej fullt säkra fall han kommer att välja att tillkalla den

fullt kompetente. Resultatet torde komma att bli, att den minskning av rättsläkarens

arbetsområde, som nämndens kompromiss strävar till, kommer att

bli mer och mer ineffektiv, en ur arbetseffektens synpunkt för övrigt tillfredsställande

utveckling. Härav lärer emellertid också följa, att rättsläkarens

arbete i betydligt högre grad, än vad nämnden synes ha föreställt sig, kommer

att bliva förlagt utanför centralorten.

Med hänsyn härtill bör den föreslagna läkarbesättningen vid Göteborgsstationen

-—- en rättsläkare och en assistent ■— utökas med en biträdande rättsläkare

så att garanti erhålles för att centralstationen alltid skall befinnas

fullt arbetsduglig. Om så sker, torde vidare ett omarbetande av lönesättningen

böra företagas, alldenstund då tydligen sportelinkomsterna för läkarna

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

komma att förändras. I detta sammanhang må framhållas, att placeringen av

göteborgsstationens läkare i lägre lönegrad än övriga stationer synes något

betänklig. Detta i all synnerhet som de tilltänkta lönerna över huvud taget

synas vara rätt starkt pressade, ett förhållande, som kan komma att få

obehagliga följder för urvalet av de läkare, som vilja slå in på denna läkarbana.

Risken i detta hänseende torde vara dessmera värd att observera,

som denna läkarbana skulle bli i huvudsak nystartad och därför förhållandena

där och urvalet dit just nu skulle bli i viss mån traditionsbildande.

Sjukhusdirektören tillägger, att därest rättsläkartjansten kommer att

förenas med en patologläkarbefattning vid något av stadens sjukhus, blir en

sådan biträdande rättsläkarbefattning ännu mera nödvändig, enär intet av

stadens sjukhus vore betjänt med en läkare, som då och då lämnade staden

på några dagar utan att ersättas av kompetent vikarie.

Centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund yttrar följande.

Mot bakgrunden av fordringarna på kompetens och de tilltänkta arbetsprestationerna

måste arvodesbestämmelserna betraktas. De sakkunniga förorda

ett system med dels fast lön dels ock arvode per prestation. Av naturliga

skäl är det därför ganska svårt att bilda sig en säker uppfattning örn

vad detta avlöningssystem i praktiken kommer att betyda för de enskilda

läkarna, och detta så mycket mera som de sakkunnigas arbetsbeskrivningar

utmärka sig av stor kvantitativ osäkerhet. Slutligen måste de ekonomiska

villkoren ses mot bakgrunden av att rättsläkartjänsterna i stor utsträckning

äro definitiva och icke lämna tillfälle till inkomster vid sidan av den egentliga

verksamheten.

Lönesättningen är genomgående synnerligen låg, vilket har betydelse för,

bland annat, pensionsförhållandena. De sakkunniga förutsätta emellertid

att pensionsunaerlaget skall kunna räknas upp i analogi med vad som sker

för häradshövdingarna. En oavvislig förutsättning för att de tilltänkta fasta

lönerna skola kunna accepteras är givetvis, att pensionsförhållandena ordnas

genom undantagsbestämmelser.

Den totala inkomsten av arbetet låter sig sålunda endast nied svårighet

och synnerligen approximativt beräkna. Enligt de sakkunniga synas de vid

rättsläkar- och rättsobducentstationerna tänkta ersättningarna per prestation

komma att uppgå till ett sammanlagt belopp av omkring 95 000 kronor,

vilket skall fördelas på huvudsakligen fjorton läkare, då sannolikt amanuenserna

endast i ringa utsträckning kunna tänkas bli delaktiga av de särskilda

arvodena. Per läkare utgör detta icke fullt 6 800 kronor. Fördelningen blir

naturligtvis ojämn; det är att förutse, att rättsläkarna i Göteborg och de

biträdande rättsläkarna i Stockholm komma att erhålla proportionsvis betydligt

mera, medan rättsobducenternas andel blir betydligt mindre än detta

medeltal. En överslagsberäkning, baserad på de osäkra siffror, som de sakkunniga

anföra, ger vid handen, att på Stockholms andel skulle komma cirka

40 000 kronor, på Lunds cirka 14 000 kronor, på Göteborgs cirka 12 000

kronor och på Uppsala cirka 9 000 kronor, varför på rättsobducentstationerna

sammanlagt skulle falla ungefär 20 000 kronor. Härigenom skulle de egentligen

verksamma läkarna vid Stockholms station kunna beräkna ungefär

10 000 kronor vardera, varigenom de biträdande rättsläkarna skulle uppnå

en inkomst på omkring 20 000 kronor och assistenten 16 000 kronor. I och

för sig se dessa siffror acceptabla ut, men intet utsäges med säkerhet örn

huru stor vederbörandes arbetsbörda blir. Beträffande de övriga rättsläkarstationerna

torde dock assistenterna få dåliga villkor, speciellt i Uppsala, där

vederbörande knappast torde kunna påräkna nämnvärt mera än 10 000 kronors

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 223. 53

årlig inkomst, vilket nied hänsyn till utbildning och ansvar är absolut otillräckligt.

I fråga om rättsobducenternas ställning kan intet med säkerhet utsägas.

Med hänsyn till att lasarettsläkare vanligen hava låg lön och till större delen

försörja sig såsom fria yrkesutövare genom ersättning per prestation, torde

lönen + arvodet 1 500 kronor + cirka 5 000 kronor icke motsvara en med

hänsyn till utbildning och kompetens rimlig inkomst. Det är att förutsätta,

att vederbörande landsting för övrigt icke kommer att känna sig hågat att

utbetala samma lön för rättsobducentens deltidsarbete som för lasaretisläkarens

mera heltidsbetonade. Man återkommer här till det olämpliga i att

vederbörande skola vara för sin inkomst beroende av två huvudmän. Det

vore utan tvivel bättre, örn arbetet som sjukhuspatolog ersattes per prestation

och en skälig inkomst bereddes i den rättsmedicinska verksamheten.

I fråga örn personalens storlek vid de olika stationerna vill det synas, som

örn såväl Uppsala som framför allt Lund och Göteborg blivit styvmoderligt

behandlade. I Lund bedrives undervisning, likaså i Uppsala, och en biträdande

rättsläkare synes vara av nöden, speciellt på det förra stället. Det är för

närvarande givetvis mycket svårt att yttra sig bestämt örn behovet av arbetskraft,

men det bör betonas, att denna redan från början måste utmätas under

klar förutsättning, att därest behov av flera läkarkrafter visar sig föreligga,

dessa också skola anställas.

I fråga örn kostnaderna för tillhandahållande av lokaler för

stationerna har från Stochholms stads sida framhållits, att ett ställningstagande

till frågan om och i vad mån staden kan åtaga sig att bidraga till

uppförande av byggnader för Stockholmsstationens behov i viss mån måste

bli beroende av den utsträckning, i vilken stadens önskemål rörande rättsmedicinalväsendets

ordnande i Stockholm bleve tillgodosedda vid organisationens

slutliga utformning.

Svenska landstingsförbundet har beträffande lokalerna för rättsobducentstationerna

anfört följande.

Enligt förslaget skulle landstingen utan gottgörelse tillhandahålla lokal för

rättsobducenten. Ej ens, där tillgängliga lokaler ej äro tillräckliga för ändamålet

utan måste utvidgas, skulle enligt förslaget statsbidrag till kostnaderna

vara att påräkna. Detta kan enligt styrelsens mening icke anses skäligt, utan

styrelsen förutsätter att möjlighet herodes att i de avtal, som träffas med de

berörda landstingen, överenskomma örn skälig lokalersättning. Vidare bör

all utrustning, som kräves uteslutande för rättsobducentverksamheten, helt

bestridas av statsmedel, över huvudtaget bör principen vara, att staten påtager

sig alla kostnader, som äro förenade med rättsobducentverksamheten, då

ju i annat fall de landstingsområden, inom vilka rättsobducent stationeras,

bliva belastade med kostnader, som andra landsting äro befriade ifrån, vilket

icke kan anses rättvist.

Enahanda synpunkter hava hävdats av landstingens förvaltningsutskott

i åtskilliga län ävensom av stadsfullmäktige i Norrköping och vissa länsstyrelser.

Landstingets förvaltningsutskott i VÖsterbottens län uttalar, att utskottet

icke har någon erinran att framställa mot att lokaler och befintlig apparatur

vid Umeå lasarett ställes till förfogande. Därest nuvarande obduktionslokaler

vid Umeå lasarett icke anses tillräckliga för den utökade verksamheten, synes

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Marits proposition nr 223.

utskottet statsbidrag till viss del, förslagsvis 50 %, böra utgå till landstinget

för de befintliga obduktionslokalernas utvidgning.

Beträffande den rättsmedicinska verksamheten utanför stationerna

har svenska ''provinsialläkareöreningen i ett tillägg till sitt förut

återgivna yttrande framhållit, att det kan ifrågasättas, huruvida provinsialläkarnas

tid kommer att räcka till för de rättsmedicinska arbetsuppgifter,

som i förslaget avsetts tillkomma tjänsteläkarna. Det är enligt föreningens

uppfattning också tveksamt, huruvida provinsialläkarna kunna vidmakthålla

erforderlig sakkunskap för hithörande förrättningar, särskilt i fråga om utförande

av s. k. fullständiga dödsintygsobduktioner.

Förste provinsialläkarna i Västmanlands och Norrbottens län understryka

angelägenheten av att provinsialläkarna i största möjliga utsträckning

befrias från medverkan i rättsmedicinska undersökningar, detta icke minst

med hänsyn till deras växande hälso- och sjukvårdande uppgifter. Provinsialläkarna

kunde möjligen biträda polismyndigheterna med enkla dödsfallsundersökningar

och rättsliga liksyner, medan däremot de fullständiga dödsmtygsobduktionerna,

brottsplats- och liknande undersökningar samt förhör

vid brottsundersökningar, vilka vore både omfattande och tidsödande samt

förutsatte rättsmedicinsk träning, borde anförtros åt specialutbildade läkare.

Frågan örn kontrollen av den rättsmedicinska verksamheten har också

varit föremål för uttalanden i vissa yttranden.

Karolinska institutets lärarkollegium anser, att nämnden haft fullgoda skäl

för att icke för närvarande föreslå en reform av den centrala kontroll, varom

här är fråga. Innan praktisk erfarenhet förelåge örn den föreslagna organisationen

av rättsmedicinalväsendet och örn behovet av kontroll efter dess genomförande,

vore det enligt kollegiets mening för tidigt att upptaga denna fråga

till prövning.

Medicinska fakulteten i Uppsala anser icke heller någon anledning föreligga

att för närvarande frångå rådande ordning beträffande kontrollen.

Fakulteten erinrar dock örn strafflagberedningens förslag angående inrättande

av ett rättsläkarråd för granskning av rättspsykiatriska utlåtanden och

ifrågasätter, örn icke ett analogt organ för den rättsmedicinska undersökningsverksamhet,

som icke avser sinnesbeskaffenhet, borde framdeles övervägas.

Medicinska fakulteten i Lund däremot ifrågasätter, örn vid ett genomförande

av nämndens förslag obligatorisk kontroll erfordras, särskilt med

tanke på det starka personurval vid besättandet av rättsläkar- och rättsobducentbefattningarna,

som förslaget förutsätter. Fakulteten erinrar vidare örn

strafflagberedningens förslag angående den centrala kontrollen av rättspsykiatriska

utlåtanden och anser starka skäl tala för att en liknande ordning

skapas även för övriga rättsmedicinska ärenden, därest den rättsmedicinska

nämndens förslag till omorganisation av rättsmedicinalväsendet kommer att

genomföras för riket i dess helhet. Likheten i personalorganisation för rattspsykiatriska

och övriga rättsmedicinska ärenden i de båda förslagen inbjuder

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

enligt fakultetens mening osökt till en likartad ordning för den granskning av

myndighet med högre sakkunskap, varav behov kan föreligga i särskilda fall.

Yad sammansättningen av den överordnade instansen beträffar anser fakulteten,

att det bör stadgas, att medicinalstyrelsens vetenskapliga råd för farmakologi

skall äga säte och stämma i kontrollorganet, då förgiftningsfall handläggas,

i likhet med vad fallet är i det danska rättsläkarrådet.

I ett flertal yttranden har särskilt understrukits angelägenheten av att

snara åtgärder vidtagas för reformering av rättsmedicinalväsendet, varvid den

föreslagna provisoriska organisationen i allmänhet tillstyrkts. Uttalanden

i sådant hänseende hava gjorts av, bland andra, karolinska institutets

lärarkollegium och medicinska fakulteten i Lund, vilka närmast riktat uppmärksamheten

på behovet av snar omläggning med hänsyn till såväl den allmänna

läkarutbildningen som till specialutbildningen av rättsläkare och rättsobducenter.

Enligt Lundafakultetens mening borde i första hand rättsläkarstationerna

i Lund, Uppsala och Stockholm inrättas.

Statens kriminaltekniska anstalt finner det vara särskilt angeläget att den

centrala delen av organisationen redan nu erhåller nöjaktig utformning. Därvid

gällde det icke minst att tillse, att rättsmedicinen som vetenskap erhölle

tillfälle att utveckla sig och få den betydelse, som rätteligen tillkomme densamma.

Anstalten anser det vidare vara lämpligt att organisationen i början

gives en mera lös utformning, varigenom möjligheten lämnas öppen för

en smidig anpassning till övriga på problemets slutgiltiga lösning inverkande

förhållanden, såsom vissa lokalitetsspörsmål samt sammanslagning och uppdelning

av vissa tjänster.

Svenska landstingsförbundet anser det likadeles vara lämpligt, att man

genom viss tids provisorium erhåller erfarenhet, huru organisationen verkar

i praktiken, innan denna ytterligare utbygges. Därest det därvid visar sig, att

den föreslagna kombinationen av tjänster icke med fördel kan äga bestånd,

bör möjlighet hållas öppen att vid övergång till den definitiva organisationen

inrätta särskilda rättsobducenttjänster.

Slutligen ina framhållas, att i åtskilliga yttranden bland annat från hovrätterna,

processlagberedningen samt ett flertal länsstyrelser och landsfogdar,

framställts erinringar mot utformningen av de framlagda författningsutkasten,

särskilt förslagen till lag örn rättslig liksyn samt till stadgar angående

rättslig liksyn och rättsmedicinsk obduktion. Erinringarna äro av både

formell och reell innebörd men påverka icke nämnvärt den organisatoriska

utformningen av rättsmedicinalväsendet. Jag lämnar därför dessa erinringar

åsido i detta sammanhang.

Departementschefen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att vårt rättsmedicinalväsende är

behäftat med brister i olika hänseenden. Den allvarligaste bristen hänför

sig utan tvekan till den omständigheten, att tjänsteläkarna, på vilka det

författningsenligt ankommer att verkställa obduktioner och andra rättsmedicinska

förrättningar, sakna erforderlig specialutbildning och till följd av den

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

relativt ringa frekvensen av rättsmedicinska förrättningar i landet endast mera

sällan sättas i tillfälle att genom övning underhålla eller förkovra sin färdighet

på området. Det ligger i sakens natur, att detta förhållande innebär en fara för

rättssäkerheten, även örn denna fara under det senaste decenniet i icke ringa

grad motverkats genom uppkomsten av en på frivillig grund uppbyggd verksamhet

av i ättsmedicinska specialister. Till behovet av en omläggning av rättsmedicinalväsendet

bidrager jämväl den omständigheten, att den rättsmedicinska

verksamheten utanför de egentliga obduktionerna och de rättskemiska undersökningarna

i stor utsträckning icke är rättsligt reglerad. I de avgivna yttrandena

har också angelägenheten av en reformering av rättsmedicinalväsendet

genomgående starkt understrukits. Jag anser mig därför nu böra åtminstone

i vissa delar till prövning upptaga föreliggande förslag till åtgärder för att

avhjälpa de med rättsmedicinalväsendet förbundna bristerna.

Rättsmedicinska nämndens förslag avser i första hand att få till stånd en

omläggning av rättsmedicinalväsendets organisation i syfte att koncentrera

den mera krävande undersökningsverksamheten, främst obduktionerna, till

ett fåtal undersökningsstationer, där verksamheten skulle handhavas av rättsmedicinskt

specialutbildade läkare. För ändamålet skulle riket indelas i fyra

rättsläkardistrikt och fyra rättsobducentdistrikt med var sin undersökningsstation

och med den omfattning, som framgår av förut intagen sammanställning

(s. 11). Rättsläkarstationerna skulle förläggas till Stockholm, Uppsala,

Lund och Göteborg, varvid stationerna i de tre förstnämnda städerna

skulle anknytas till vederbörande akademiska institutioner för rätts- och statsmedicin

eller patologi, medan stationen i Göteborg skulle antingen kombineras

med ny patologavdelning vid ett mindre sjukhus eller ock bli helt

fristående. Rättsobducentstationerna skulle förläggas till dels de nuvarande

patologavdelningarna vid lasaretten i Västerås och Umeå och dels planerade

patologavdelningar vid lasaretten i Norrköping och Sundsvall. Kostnaderna folden

rättsmedicinska verksamheten skulle helt bestridas av statsverket, varvid

dock beträffande erforderliga ny- och tillbyggnader räknats med viss ekonomisk

medverkan av vederbörande landsting eller stad utanför landsting. Förslagets

realiserande förutsätter sålunda, att överenskommelser i avsevärd utsträckning

träffas mellan staten och övriga intressenter.

Vid remissbehandlingen har som nämnts praktiskt taget fullständig enighet

rått örn behovet av en koncentration av den mera krävande rättsmedicinska

undersökningsverksamheten. Nämndens förslag för tillgodoseende av

detta behov har jämväl i allmänhet tillstyrkts av de hörda myndigheterna

och sammanslutningarna, ehuru ett icke ringa antal uttalat betänkligheter av

principiell innebörd. Kritiken har i första hand riktat sig mot att undersökningsstationernas

föreståndarbefattningar erhållit karaktären av bisysslor.

Därvid lia särskilt uttalats farhågor för pliktkollisioner och slitningar beträffande

rättsobducenterna, vilka samtidigt skulle tjänstgöra som lasarettsläkare

vid patologisk avdelning utan att äga tillgång till assistentbiträde å

orten. Från landsfogde- och länsstyrelsehåll har dessutom som en allvarlig

svaghet i organisationsförslaget framhållits, att rättsläkarnas och rättsobdu
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 223.

centernas verksamhet, frånsett obduktionerna, i huvudsak avses bli förlagd

till stationsorten, medan man i övrigt skulle vara hänvisad till vederbörande

tjänsteläkare. Det betonas, att garanti för ett gott resultat av verksamheten

i flertalet fall icke vinnes med mindre än att den specialutbildade rättsläkaren

eller rättsobducenten deltager i undersökningarna på brotts- eller olycksfallsplatsen

och från början samarbetar med polismyndigheten. Härjämte

har påpekats det ur rättsmedicinsk synpunkt inkonsekventa i att förslaget

beträffande rättsobducentdistrikten nöjer sig med lägre kompetens hos vederbörande

föreståndare än beträffande rättsläkardistrikten. Det har slutligen

betecknats såsom en svaghet hos förslaget, att detsamma i så stor utsträckning

bygger på överenskommelser mellan stat, landsting och städer utanför

landsting.

Förslaget har som den förut lämnade redogörelsen visar tillkommit som en

kompromiss mellan de krav, som rättsmedicinens rätta handhavande ställer, och

de ekonomiska möjligheter, som tills vidare ansetts kunna påräknas för kravens

tillgodoseende. Trots detta synes mig förslaget innebära beaktansvärda fördelar

och i väsentliga delar ägnat att läggas till grund för en omläggning av

rättsmedicinalväsendet.

Enligt min mening kan man dock ej helt bortse från den framkomna

kritiken. Det synes sålunda önskvärt, att den blivande organisationen inrymmer

vidgade möjligheter att utan en relativt betydande utökning av den

specialutbildade personalen tillmötesgå de bestämda krav på medverkan

utanför stationsorten, som från polismyndigh etern a s sida framställts. I

detta hänseende äro de föreslagna rättsobducentstationerna avsevärt sämre

ställda än rättsläkarstationerna. Även ur andra synpunkter lämnar organisationen

av rättsobducentstationerna rum för erinringar, som icke sakna

visst berättigande och ställa lämpligheten av deras inrättande i tveksam

dager, dag hänvisar härutinnan bland annat till vad svenska landstingsförbundet

och centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund anfört. Förslaget

torde därför i denna del böra göras till föremål för fortsatt

övervägande under beaktande av de synpunkter, som vid remissbehandlingen

framkommit. Härvid förefaller särskilt ett i några yttranden framfört uppslag

att slopa rättsobducentstationerna och i stället utöka personalen vid rättsläkarstationerna

vara förtjänt av närmare undersökning. Ett godtagande av

detta alternativ torde eventuellt böra medföra, att den rättsläkarstation, som

enligt förslaget skulle förläggas i Uppsala, förlägges längre norrut. En sådan

omprövning motiveras för övrigt jämväl av vad universitetskanslern yttrat angående

förutsättningarna för ett genomförande av nämndens förslag beträffande

Uppsala rättsläkarstation. Eventuellt bör för Norrlands räkning inrättas en

femte rättsläkarstation. Med hänsyn till vad sålunda anförts är jag för närvarande

icke beredd att taga ställning till den framlagda organisationsplanen i

vidare mån än att jag förordar, att densamma i princip godtages som grundval

för inrättande av rättsläkarstationer i Stockholm, Lund och Göteborg.

Förutsättningarna för ett genomförande av förslaget i sist angivna delar

ligga emellertid för närvarande väsentligt olika till beträffande ifrågavarande

orter.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

Yad först angår Stockholmsstationen, påkalla flera omständigheter ett

skyndsamt avgörande i denna fråga. Sålunda kunna planerna för den aktuella

nybyggnaden av karolinska institutets rättsmedicinska institution å Norrbacka-området

icke närmare utformas, förrän beslut från statsmakternas sida

föreligger beträffande Stockholms rättsläkardistrikt. Nämnda nybyggnad

måste nämligen givas andra dimensioner, örn den skall inrymma en rättsläkarstation

av minst den storlek, som förslaget avser, än örn den blott

skall användas för undervisning av medicine kandidater och viss vetenskaplig

forskning. Jag vill i detta sammanhang erinra örn att enligt överenskommelse

mellan Kungl. Majit och kronan samt Stockholms stad karolinska institutets

teoretiska institutioner skola hava avflyttat från institutets nuvarande tomt

vid Hantverkargatan senast den 1 juli 1948 och att byggnadsstyrelsen påkallat

anslag för uppgörande av ritningar samt igångsättande av bygget för

dessa institutioner under budgetåret 1944/45. Vidare är att märka, att endast

i Stockholm möjligheter kunna beredas för anordnande av specialutbildning

av ett för omorganisationens genomförande erforderligt antal läkare. Och

slutligen må framhållas, att nuvarande andre stadsläkaren i Stockholm, vilkens

verksamhet skulle övertagas av Stockholmsstationen och som redan uppnått

pensionsåldern, beräknas lämna sin tjänst under innevarande vår. I betraktande

av dessa omständigheter synes ett uppskov med Stockholmsstationens

inrättande icke böra ifrågakomma.

Ett inrättande av den föreslagna rättsläkarstationen i Lund möter, enligt

vad universitetskanslern i sitt yttrande upplyst, hinder såtillvida, att beslut

numera fattats örn förändring av den professur, med vilken rättsläkartjänst.en

skulle förenas. Förändringen innebär, att rättsmedicinen skall utbrytas ur

professuren. Universitetskanslern anser det knappast troligt, att efter den medicinska

undervisningens planerade omläggning kommer att erfordras en ordinarie

lärarbefattning i rättsmedicin vid universitetet, varför han förordar, att i

Lund inrättas en ordinarie rättsläkarbefattning i lönegrad A 24. Till denna

fråga torde emellertid ställning icke böra tagas förrän beslut fattats angående

den föreslagna omläggningen av undervisningen i rätts- och statsmedicin.

Med hänsyn härtill torde med inrättande av Lundastationen böra tills vidare

anstå.

Vad slutligen angår Göteborgsstationen förutsätter dennas tillkomst, att

förhandlingar i ämnet upptagas med Göteborgs stad såväl beträffande inrättande

av en eventuell patologtjänst som rörande lokalfrågan. Den närmare

organisationen av denna station kan därför för närvarande icke bedömas.

Under nu angivna förhållanden torde anledning saknas att ingå på detaljprövning

av organisationsförslaget utom i vad detsamma avser rättsläkarstationen

i Stockholm. Skäl synas mig icke heller föreligga att på detta

stadium till behandling upptaga nämndens förslag till rättslig reglering av

den rättsmedicinska verksamheten.

Enligt det förslag till provisorisk organisation, som nämnden framlagt,

skulle Stockholms rättsläkarstation förestås av professorn i rätts- och statsmedicin

vid karolinska institutet, vilken därför skulle äga åtnjuta ett särskilt

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

arvode av 3 000 kronor för år. Såsom specialutbildade läkarbiträden å stationen

skulle tjänstgöra tre assistenter med fasta arvoden av 6 000 kronor

för år. Härutöver skulle för stationens behov erfordras en läkaramanuens

med ett årligt arvode av 3 000 kronor, ett tekniskt biträde i lönegraden A 7,

en bårhusföreståndare i lönegraden A 9 samt två vaktmästare i lönegraden

A 7. Mot denna personalorganisation har jag intet annat att erinra än att, då en

av assistenttjänsterna enligt förslaget huvudsakligen avsetts för vikariatstjänstgöring

utanför distriktet, densamma med den begränsning av förslagets genomförande

i övrigt, som av mig förordats, tills vidare torde kunna undvaras. Jag

utgår härjämte från att stationen skall tills vidare betjäna icke blott de områden,

som upptagas i den provisoriska planen, utan även andra områden, i

den mån så påkallas och tiden medgiver.

De fasta arvodena till läkarpersonalen äro i förslaget utmätta med tanke på

att för varje förrättning skall utgå särskild ersättning enligt fastställd taxa.

Häremot synes i och för sig intet vara att erinra. Det av nämnden framlagda

taxeförslaget innebär emellertid, såsom tidigare framhållits, en icke

obetydlig ökning i förhållande till nu utgående arvoden för rättsmedicinska

obduktioner och undersökningar å levande personer, varjämte förslaget upptager

särskilda ersättningsbelopp för vissa förrättningar, som icke finnas upptagna

i gällande provinsialläkartaxa.

För egen del vill jag i betraktande av de fasta arvoden, som föreslagits skola

utgå till stationens läkare och som synas mig väl avvägda, förorda den ändringen

i de sakkunnigas taxeförslag, att ersättningen för rättsmedicinsk obduktion

nedsättes från 120 till 80 kronor samt att ersättningsbeloppen för övriga

förrättningar jämkas nedåt i ungefär motsvarande proportion. Taxan torde

böra fastställas av Kungl. Majit efter förslag av medicinalstyrelsen, på vilken

myndighet det torde böra ankomma att meddela närmare föreskrifter angående

förfarandet vid sådana förrättningar som icke äga sin motsvarighet i gällande

provinsialläkartaxa. Godtages vad jag sålunda förordat, får man räkna med

att den sammanlagda taxeinkomsten kommer att understiga det totalbelopp,

som nämnden avsett för Stockholmsstationens del. Skillnaden torde dock, i

varje fall under tiden för den provisoriska organisationen, icke behöva befaras

bli så stor, att svårigheter därigenom skulle uppkomma för stationen att förvärva

personal med erforderlig kompetens. Enligt inom departementet verkställd

överslagsberäkning torde den totala taxeinkomsten vid stationen enligt

av mig förordade grunder komma att uppgå till omkring 30 000 kronor för år.

De föreslagna löneställningarna för det tekniska biträdet, bårhusföreståndaren

och vaktmästarna finner jag i likhet med allmänna lönenämnden godtagbara.

Tills vidare torde dock befattningarna som tekniskt biträde och

bårhusföreståndare, vilka icke motsvaras av ordinarie tjänster i Stockholms

stads tjänst, böra erhålla karaktären av extra ordinarie befattningar. Nuvarande

bårhusvaktmästare, vilka båda äro ordinarie tjänstemän i stadens tjänst, torde

vid en eventuell övergång i statens tjänst böra i enlighet med lönenämndens

förslag erhålla omedelbar inplacering i 11 löneklassen. Det synes mig

vidare rimligt, att dessa befattningshavare liksom även bårhusföreståndaren

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

genom personliga lönetillägg hållas skadeslösa för den minskning i deras nuvarande

löneförmåner som uppkommer vid övergången i statstjänst. I den mån

befattningshavarnas löner sedermera genom löneklassuppflyttningar eller på

annat sätt ökas, böra de personliga lönetilläggen minskas eller eventuellt

helt upphöra. Jämlikt av Stockholms stad lämnade uppgifter uppbär den

nuvarande bårhusföreståndaren en lön av sammanlagt 5 694 kronor. Med placering

som statstjänsteman i lönegrad Eo 9, lägsta löneklassen, skulle han

komma att erhålla en bruttolön av 5 025 kronor, varigenom en löneminskning

av 669 kronor skulle uppstå. Bårhusföreståndaren torde i enlighet härmed böra

tillerkännas ett personligt lönetillägg av högst 670 kronor. Envar av de två bårhusvaktmästarna

torde i enlighet med lönenämndens förslag böra tillerkännas

ett personligt lönetillägg av högst 1 400 kronor vardera.

I anslutning till vad sålunda förordats torde till avlöningar åt Stockholmsstationens

personal böra beräknas följande belopp, nämligen till avlöningar

åt ordinarie tjänstemän 12 000 kronor, till fasta arvoden och taxeersättningar

åt läkarna 48 000 kronor, till avlöningar åt övrig icke-ordinarie personal 9 000

kronor samt till rörligt tillägg 3 000 kronor. Sammanlagt skulle alltså för

ifrågavarande ändamål erfordras ett belopp av (12 000 + 48 000 + 9 000 +

3 000) 72 000 kronor för år. Härtill skulle komma kristillägg efter gällande

grunder. Samtliga dessa kostnader torde böra bestridas av statsmedel.

Nämnden har beräknat de årliga omkostnaderna för Stockholmsstationen

till 4 000 kronor, varvid nämnden tagit hänsyn endast till egentliga expenser.

Mot detta belopp i och för sig har jag intet att erinra .Emellertid torde vid

beräkningen av omkostnaderna även böra medtagas utgifter för stationspersonalens

tjänsteresor, liktransporter till stationsorten samt handräckning, som

är förenad med läkarpersonalens verksamhet utom stationsorten. På grund

härav torde samtliga årliga omkostnader för stationens del böra beräknas till förslagsvis

10 000 kronor, varav 4 000 kronor för expenser, 4 000 kronor för resor

och 2 000 kronor för övriga utgifter. Den av nämnden uppskattade kostnaden

för stationens inredning och utrustning, 20 000 kronor, synes mig kunna preliminärt

godtagas. Innan beloppet ställes till förfogande, torde en detaljprövning

av medelsbehovet för detta ändamål böra äga rum.

Stationen torde provisoriskt kunna inrymmas i de lokaler som karolinska

institutets rättsmedicinska institution för närvarande disponerar. Beträffande

den planerade nybyggnaden för stationen och rättsmedicinska institutionen

torde, på sätt nämnden förutsatt, förhandlingar böra upptagas med Stockholms

stad angående deltagande från stadens sida i kostnaderna för densammas

uppförande.

Med hänsyn till de förberedelser som måste vidtagas för stationens upporganiserande

torde densamma icke kunna träda i verksamhet förrän den

1 januari 1945. Före denna tidpunkt torde, enligt vad jag inhämtat, allenast

föreståndaren och en assistent, vilka skola handhava förberedelsearbetena,

behöva anställas. Under sådana förhållanden kunna avlönings- och omkostnadsanslagen

för nästa budgetår begränsas till ungefär hälften av de beräknade

beloppen. För avlöningar torde böra upptagas ett belopp av 40 000 kronor,

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

fördelade med 6 000 kronor på avlöningar till ordinarie tjänstemän, 28 000

kronor på arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, 4 500

kronor på avlöningar till övrig icke-ordinarie personal och 1 500 kronor på

rörligt tillägg. Till omkostnaderna torde böra upptagas ett belopp av 5 000

kronor. För stationens inredning och utrustning torde böra upptagas hela det

beräknade beloppet eller 20 000 kronor.

Såsom förut anförts har nämnden föreslagit, att samtliga kostnader för förrättningsarvoden

samt för tjänsteresor, liktransporter och handräckning utom

stationsorten skola bestridas från andra huvudtitelns anslag till medikolegala

besiktningar, vilket skulle gälla även i de fall, då förrättning verkställts av

läkarpersonal vid stationerna. Övriga kostnader har nämnden däremot ansett

böra utgå från skilda anslag under femte huvudtiteln. Enligt min mening

saknas emellertid tillräckliga skäl att frångå den nu gällande ordningen, enligt

vilken samtliga kostnader för rättsmedicinalväsendet gäldas från anslag under

andra huvudtiteln. Härvid torde de kostnader som hänföra sig till Stockholmsstationens

verksamhet böra upptagas under särskilda anslag för avlöningar,

omkostnader samt inredning och utrustning, medan utgifterna för rättsmedicinalväsendet

i övrigt alltjämt torde böra bestridas från det nuvarande

anslaget till medikolegala besiktningar.

Från sistnämnda anslag gäldas för närvarande, förutom utgifter av nyss

angivet slag, jämväl vissa kostnader för undersökning av tilltalads sinnesbeskaffenhet.

Till följd av stigande belastning har anslagsbeloppet

under senare år upprepade gånger höjts, nämligen av 1938 års riksdag

från 35 000 kronor till 45 000 kronor, av 1940 års lagtima riksdag till 50 000

kronor och av 1942 års riksdag till 60 000 kronor. Nettoutgifterna för de två

senast förflutna budgetåren hava uppgått till respektive 76 400 och 88 900

kronor. I årets statsverksproposition (II ht 1944 s. 65) har anslaget med hänsyn

härtill, i avbidan på särskild proposition i ämnet, beräknats till 70 000

kronor. Då såsom förut nämnts de kostnader som hänföra sig till Stockholmsstationens

verksamhet icke till någon del torde böra belasta anslaget, föranledes

härav en viss minskning av anslagsbehovet, vilken för nästkommande

budgetår torde kunna uppskattas till omkring 10 000 kronor. Anslaget torde i

anledning härav böra upptagas till 60 000 kronor.

Till sist vill jag något beröra frågan örn den centrala kontrollen. Nämnden

har i detta hänseende föreslagit, att såsom en provisorisk förstärkning av denna

kontroll skulle till medicinalstyrelsens förfogande ställas ett belopp av förslagsvis

5 000 kronor, att användas till arvode åt en eller flera extra läkarassistenter

för granskning av rättsmedicinska utlåtanden samt för inspektion

av rättsläkar- och rättsobducentstationerna. Vidare har nämnden ansett nödvändigt,

att medicinalstyrelsens vetenskapliga råd utökas med en rättsläkare,

bland annat för att bereda den rättsläkare därstädes, som tillika är professor i

rätts- och statsmedicin vid karolinska institutet, erforderlig lättnad i arbetsbördan.

Med den begränsning av distriktsorganisationen som av mig tills vidare

förordats synes en förstärkning av det centrala kontrollorganet kunna anstå.

Frågan torde lämpligen böra upptagas till närmare prövning i samband med

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

pågående utredning rörande medicinalstyrelsens omorganisation, vilken beräknas

bliva avslutad under innevarande år. Däremot vill jag med hänsyn till

den väsentliga utökning av nämndens arbetsbörda, som under årens lopp inträtt

och som till betydande del kommit att vila på den i Stockholm stationerade

rättsläkaren, icke motsätta mig, att åtgärder vidtagas för att från och med

nästa budgetår bereda denne viss lättnad i arbetsbördan. Kostnaden för detta

ändamål torde få bestridas från den i styrelsens avlöningsstat upptagna anslagsposten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,

vilken post för nästa budgetår föreslagits höjd med 5 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för statens rättsläkarstation

i Stockholm, att gälla från och med den 1 januari

1945:

Personalförteckning.

Ordinarie tjänstemän.

Befattning Lönegrad

2 vaktmästare ......................................................... A 7

dels godkänna följande avlöningsstat för statens rättsläkarstation

i Stockholm, att tillämpas under budgetåret 1944/45:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-

slagsvis ...................................................... kronor 6 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................ » 28 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal... » 4 500

4. Körligt tillägg, förslagsvis ........................... » 1 500

Summa förslagsanslag kronor 40 000

dels ock å driftbudgeten för budgetåret 1944/45 under andra

huvudtiteln anvisa

a) till Statens rättsläkarstation i Stockholm: Avlöningar ett

förslagsanslag av .......................................... kronor 40 000;

b) till Statens rättsläkarstation i Stockholm: Omkostnader ett

förslagsanslag av ............................................. kronor 5 000;

c) till Statens rättsläkarstation i Stockholm: Inredning och

utrustning ett reservationsanslag av ............... kronor 20 000;

samt d) till Medikolegala besiktningar ett förslagsanslag

av ............................................................... kronor 60 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maji Konungen, att

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 223. 63

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning .......................................................................................... 1

Gällande bestämmelser och organisation ................................................... 2

Rättsmedicinska nämndens förslag.

Brister i den nuvarande ordningen ................................................... 6

Fordringar på ett reformerat rättsmedicinalväsende .............................. 10

Plan för rättsmedicinal väsendets omorganisation ................................. 10

Rättsläkar- och rättsobducentstationernas personalbehov ........................ 13

Personalens lönevillkor m. m............................................................. 16

Rättsläkar- och rättsobducentstationernas lokalfrågor och utrustningsbehov... 19

Den rättsmedicinska verksamheten utanför stationerna ........................... 22

Kontrollen över den rättsmedicinska verksamheten ................................. 23

Sammanställning av kostnaderna ...................................................... 24

övergångsanordningar ..................................................................... 25

Författningsförslag ........................................................................ 26

Yttranden.

Förslaget i allmänhet ..................................................................... 27

Förslagets detaljer........................................................................... 41

Departementschefen ........................................................................... 55

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:277 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av rättsmedicinalväsendet. i Statsutskottets utlåtande nr 121.) s. 3 i texten
  2. SU 1944:121 Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående omorganisation av rättsmedicinalväsendet. s. 1 i texten