Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1944-03-03 · 229 sidor, varav 221 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 221 av 229 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:240, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

1

Nr 240.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 3 mars

1944.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

dels lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

dels förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379),

dels ock förordning med instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Rilian!) till riksdapcns protokoll 19H. 1 sami. Nr 240.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370).

Härigenom förordnas, att 9 § och 22 § 1 mom. kommunalskattelagen den

28 september 19281 samt anvisningarna till nämnda paragrafer skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

9 §•

Taxeringsvärde skall--— pris (allmänna saluvärdet).

Område, som utgöres av skogsmark och växande skog, skall upptagas till

det värde, det kan anses äga vid uthålligt skogsbruk. Kan området eller del

därav anses betinga ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande till tomtmark

eller till industriellt eller likartat ändamål än vid användning för skogsbruk,

skall dock området eller delen upptagas till allmänna saluvärdet.

Frälseränta uppskattas---beräknas utgå.

(Se vidare anvisningarna.)

22 §.

1 mom. Från bruttointäkten---det allmänna.

Har skog---tidigare medgivits.

Har växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken, må den

skattskyldige efter eget val njuta avdrag antingen med den del av köpeskillingen

eller den eljest erhållna valutan för skogen, som belöper på det

för ägaren gällande ingående virkesförrådet, eller med belopp motsvarande

det taxerade skogsmarksvärdet, eller med skogens för ägaren gällande ingångsvärde.

1

Hemmavarande barn---tillhöra arbetspersonalen.

Anvisningar

till 9 §.

1. Med fastighets--— andra synpunkter.

2. Vid värdesättning---angivna enhetsvärden.

3. Taxering av---i dammanläggningen.

4. För jordbruksfastighet till den del den utgöres av skogsmark och därå

växande skog skola gälla följande uppskattningsgrunder, vilka närmare ut
1

Senaste lydelse av 9 §, se 1932:291, av anvisningarna till 9 § punkt 4, se 1937:518 samt

av anvisningarna till 22 § punkt 5, se 1930:190.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

3

vecklas i särskild instruktion för värdering av skogsmark och växande skog

(skogsvärderingsinstruktion).

Skogsmark med därå växande skog skall, försåvitt ej beträffande densamma

eller del därav förekomsten av mervärde, som i punkt 5 här nedan

avses, till annat föranleder samt oavsett örn avverkningsrätt till skogen upplåtits

eller ej, värdesättas med hänsyn till markens produktionsförmåga, det

tillstånd, vari skogen faktiskt befinner sig, samt den avkastning, som i följd

av dessa omständigheter för framtiden kan uttagas under förutsättning av

uthålligt skogsbruk.

Markens produktionsförmåga beräknas med hänsyn till den virkesavkastning,

som framdeles kan förväntas från densamma, om den nöjaktigt utnyttjas.

Skogens tillstånd utrönes genom uppskattning av befintligt förråd

av träd över brösthöjd (mätbart virkesförråd) och fördelning av detta förråd

å trädslag och diameterklasser (förrådsgrupper). De avkastningar i penningar,

som beräknas inflyta vid kommande successiv avyttring av skog, diskonteras

till nuvärde efter en räntefot, som bestämmes i skogsvärderingsinstruktionen.

Sammanlagda värdet av skogsmarken och den växande skogen är lika

med diskonterade nuvärdet av alla framtida avkastningar, såväl dem, som

beräknas uppkomma genom successiv avverkning av det befintliga virkesförrådet,

som dem, vilka kunna påräknas genom avverkning av framdeles

uppväxande skog.

Värderingen verkställes särskilt för skogsmarken och särskilt för den

växande skogen. Härvid märkes, att det värde, som tillkommer det befintliga

mätbara virkesförrådet, i sig innesluter även den del av skogsmarkens värde,

som tillgodogöres genom tillväxten av detta virkesförråd. Såsom värde å

skogsmarken redovisas emellertid, vare sig därå finnes mätbart virkesförråd

eller ej, det värde, som med hänsyn till dess produktionsförmåga skulle tillkomma

den, om därå ej funnes något sådant virkesförråd (skogsmarkens

diskonteringsvärde), medan såsom värde å den växande skogen upptages

återstoden av det förut angivna sammanlagda värdet (den växande skogens

diskonteringsvärde). Sistnämnda värde motsvarar följaktligen det värde, som

enligt ovan angiven uppskattningsgrund tillkommer det befintliga mätbara

virkesförrådet, med avdrag av så stor del därav som ingår i det redovisade

diskonteringsvärdet å skogsmarken.

Från skogsmarkens och den växande skogens diskonteringsvärden göras

avdrag med belopp, som anses motsvara allmänna kostnader för skogsbruket.

Vad som därefter återstår utgör vid taxeringen skogsmarkens värde

(skogsmarksvärdet) respektive den växande skogens värde (skogsvärdet).

Såsom skogsmark skall upptagas all icke odlad mark, som, vare sig den

vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion.

Till skogsmark hänföras således även ljungmark och annan dylik

mark, som av ålder ligger skoglös, såframt marken kan anses lämpa sig för

skogsproduktion.

Såsom skogsmark skall ej upptagas sådan skoglös eller obetydligt trädbevuxen

ängsmark, som, ehuru den visserligen kan användas för skogspro
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

duktion, i främsta rummet disponeras för foderproduktion genom bete eller

slåtter samt med god hushållning även bör därtill användas, vare sig den är

att betrakta såsom kultiverad betesäng eller den är hänförlig till naturlig

betes- eller slåtteräng. Skogbevuxen s. k. hagmark skall, i den mån den utnyttjas

såsom kultiverad betesäng, ej heller redovisas såsom skogsmark. Med

kultiverad betesäng avses sådan icke i vanlig mening under plog lagd, i

huvudsak foderproducerande men ej sällan något trädbevuxen betesmark,

som för betets förbättrande är föremål för ordnad skötsel, varmed förstås

sådana åtgärder som röjning, dikning, planering, kalkning, gödsling, frösådd

m. m.

Till skogsmark räknas ej heller s. k. impediment, vartill hänföras myrar

(mossar och kärr), berg, fjällmark och annan dylik mark, som på grund av

klimatiska förhållanden, ogynnsamma vattenförhållanden, näringsbrist eller

de lösa jordlagrens ringa djup är av den beskaffenhet, att någon egentlig

skogsproduktion där icke kan påräknas. Sådan marks värde skall medräknas

vid värdesättning av fastigheten i övrigt.

För taxeringen skall riket med hänsyn till olikheter i skogens tillväxtförhållanden

vara indelat i områden (tillväxtområden), som bestämmas i skogsvärderingsinstruktionen.

Inom varje tillväxtområde uppskattas markens produktionsförmåga (godhetsgrad).

Godhetsgraden bestämmes efter markens beskaffenhet utan hänsyn

till den därå växande skogens tillstånd.

Värdesättningen sker med hänsyn till det rotstående virkets nettovärde per

kubikmeter (rotvärdet) enligt medelprisen å sådant virke under viss tidsperiod,

vilken bestämmes i skogsvärderingsinstruktionen. Rotvärdet bestämmes

för varje förrådsgrupp med ledning av de pris, som under nämnda tidsperiod

på grund av prissättning under perioden i genomsnitt varit å orten

gällande.

Den växande skogens diskontering svärde erhålles genom att multiplicera

virkesförrådet inom varje förrådsgrupp å ifrågavarande taxeringsenhet med

det kubikmeterpris, som anses tillkomma virkesförrådet vid uthålligt skogsbruk,

och sammanlägga de sålunda funna talen. Kubikmeterpriset i sin tur

erhålles genom att multiplicera rotvärdet för vederbörande förrådsgrupp

med ett tal (korrektionsfaktorn), som för varje tillväxtområde anger förhållandet

mellan diskonteringsvärdet och nämnda rotvärde och som framgår

av särskild tabell, vilken är fogad vid skogsvärderingsinstruktionen.

Det rotvärde, som skall läggas till grund för beräkning av skogsmarkens

diskonteringsvärde, bestämmes i skogsvärderingsinstruktionen, och diskonteringsvärdet

per hektar skogsmark erhålles genom att multiplicera nämnda rotvärde

med det tal, som anger förhållandet mellan skogsmarksvärdet per

hektar och samma rotvärde och som finnes upptaget i nämnda vid skogsvärderingsinstruktionen

fogade tabell (markvärdefaktorn). Det erhållna värdet

multipliceras med det för taxeringsenheten utrönta antalet hektar skogsmark.

Från skogens och skogsmarkens diskonteringsvärden skola avdragas tre

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

5

tiondelar, motsvarande kostnader för skogens vård, förvaltning, bevakning,

väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning,

skatter m. m. För skyddsskog eller annan därmed jämförlig skog, som på

grund av gällande lagstiftning eller rådande svåra naturförhållanden måste

skötas i skyddssyfte med anlitande för skogens vård och underhåll av en osedvanligt

stor del av avkastningens värde, må avdraget för kostnader efter

prövning i varje särskilt fall och med angivande av skälen höjas, dock ej till

mer än hälften av diskonteringsvärdena.

Belastas skogsområde av servitut eiler liknande rättighet, kan därav föranledas

nedsättning av den växande skogens värde, och skall sådan nedsättning

särskilt angivas.

Består en del av en taxeringsenhets skogsområde av skyddsskog eller annan

därmed jämförlig skog, skall, därest för denna del av skogsområdet här ovan

omnämnt förhöjt kostnadsavdrag skall beräknas, särskild värdesättning för

sådan del av taxeringsenheten äga rum.

Särskild förmån å skogsmarken, såsom skogsbete, möjlighet till jakt,

byggnad å skogen, i den mån ej densamma bör anses inbegripen i sådant normalt

byggnadsbestånd å taxeringsenheten, som inräknas i de för inägorna

tillämpade enhetsvärden, servitutsrätt eller dylikt, skall uppskattas för sig

med skäligt belopp, och värdet av dylik förmån skall sålunda ej inräknas i

skogsmarkens värde. Vid dylik uppskattning skall alltid iakttagas, att uppskattning

sker till det värde förmånen har för den taxeringsenhet, varom

fråga är. Om rationellt skogsbruk bedrives å skogsmarken, må betesvärde

åsättas endast så framt betet plägar utnyttjas. Därest å skogsmark, varå rationellt

skogsbruk ej bedrives, bete ej plägar utnyttjas, torde detta i regel

visa, att betet för ifrågavarande fastighet har så obetydligt värde, att anledning

att särskilt uppskatta detsamma saknas. Skogshärbärgen och andra

dylika, oftast mera tillfälliga byggnader åsättas intet särskilt värde, utan

anses deras värde ingå i skogsmarkens värde.

Har på grund av förhållande, som angives i punkt 5 här nedan, område,

som utgöres av skogsmark och växande skog, helt eller delvis ett sådant mervärde,

som i sagda punkt omförmäles, skall området till den del det äger

ett dylikt mervärde uppskattas till allmänna saluvärdet. Att därjämte för

åsättande av särskilda redovisningsvärden enligt 10 § skogsmarkens avkastningsvärde

och den växande skogens värde å dylikt område skola enligt här

ovan angivna grunder uppskattas tillsammans med motsvarande värden å

övrig skogsmark och växande skog å taxeringsenheten, framgår av anvisningarna

till 10 §.

5. Jordbruksfastighet eller---här ovan.

6. Örn två---särskild kommun.

7. Vid uppskattning---räntans belopp.

till 22 §.

1. Såsom driftkostnad---som driftkostnad.

2. Avdrag medgives---- nödig bostadsbyggnad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

3. Såsom speciella----avdragas (se 20 §).

4. Har skog —----gällande ingångsvärde.

Med skogs — — — sålunda minskats.

Med ingående----av ingångsvärdet.

Vare sig — — -— ursprungliga ingångsvärdet.

Är det —--samma tid.

Om avdrag — -— — av skogen.

Exempel å avdrag för minskning av ingående virlcesförråd:

A. försäljer från sin fastighet 1 000 kubikmeter skog på rot för en köpeskilling

av 8 000 kronor. Vid taxeringen påföljande år visar han, alt virkesförrådet

å fastigheten före avverkningen utgjorde 4 400 kubikmeter och alltså

efter avverkningen 3 400 kubikmeter. Då skogsmarkens areal vid senaste fastighetstaxering

utgjorde 80 hektar, därå med hänsyn till markens godhetsgrad

och skogens tillstånd den årliga tillväxten kan beräknas till 2 kubikmeter

per hektar, är det sannolikt, att nämnda tillväxt utgjort sammanlagt 2 X

80 = 160 kubikmeter. Under den tid av 15 år, som A. innehaft fastigheten,

har således tillväxten utgjort 2 400 kubikmeter. A. gör vidare sannolikt, att

han under samma tid uttagit för husbehov i genomsnitt 40 kubikmeter örn

året eller tillhopa 600 kubikmeter samt att han för försäljning avverkat 1 200

kubikmeter. Virkestillväxten uppgår således till 600 kubikmeter mer än vad

han tidigare avverkat å fastigheten. Virkesförrådet vid hans förvärv av fastigheten

kan alltså antagas hava utgjort 4 400 — 600 = 3 800 kubikmeter,

vilket är det ingående virkesförrådet. Då efter den under beskattningsåret

gjorda försäljningen virkesförrådet utgjort 3 400 kubikmeter, har minskningen

i det för honom gällande ingående virkesförrådet utgjort 400 kubikmeter.

A. gör vidare genom köpehandling rörande fastigheten troligt, att av den av

honom erlagda köpeskillingen å skogen belöpt ett belopp av 11 400 kronor,

motsvarande ett pris av 3 kronor per kubikmeter. För minskningen av ingående

virkesförrådet med 400 kubikmeter är han således berättigad åtnjuta

avdrag med 3 X 400 = 1 200 kronor. Detta avdrag får åtnjutas även om

värdet å det efter avverkningen kvarvarande virkesförrådet icke understiger

den av honom för skogen erlagda köpeskillingen.

Det för--- 10 200 kronor.

Exempel å avdrag för minskning i ingångsvärde:

B. försäljer---— 10 000 kronor.

Ingångsvärdet har--— det ursprungliga.

5. Har växande---ingående virkesförrådet);

eller ett belopp motsvarande skogsmarksvärdet enligt den allmänna fastighetstaxering,

som avslutats under eller närmast före det kalenderår, varunder

fastigheten avyttrats;

eller skogens — --ovan sägs.

Härvid iakttages---valutans belopp.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

7

Exempel:

1) A. inköper ett till skogsbörd dugligt område om 10 hektar, vilket ligger

skoglöst, och planterar därå skog. Sedan mer än 10 år förflutit från förvärvet,

försäljer han till B. området för en köpeskilling, varav å den växande

skogen beräknas belöpa 1 800 kronor. Virkesförrådet uppgår då till 360 kubikmeter.

Vid senaste allmänna fastighetstaxering har skogsmarken åsatts

ett värde av 75 kronor per hektar. Då i detta fall icke finnes något för A.

gällande ingående virkesförråd eller ingångsvärde, är han berättigad till avdrag

med 10 X 75 = 750 kronor, och det belopp, som skall beskattas,

blir följaktligen 1 800 — 750 = 1 050 kronor.

Samma skogsmark säljes ånyo 15 år efter B:s förvärv av densamma, när

därå finnes 40 kubikmeter virke per hektar eller tillhopa 400 kubikmeter

virke. Av den erhållna köpeskillingen belöper å den växande skogen 4 000

kronor. Avdrag har under innehavet av skogen icke medgivits för minskning

av ingångsvärde eller för minskning i ingående virkesförråd, vadan det för

B. gällande ingångsvärdet är 1 800 kronor och det för honom gällande ingående

virkesförrådet utgör 360 kubikmeter. Vid senaste allmänna fastighetstaxering

har för fastigheten skogsmarksvärdet fastställts till 70 kronor per

hektar. B. är då berättigad att åtnjuta avdrag antingen med det för honom

gällande ingångsvärdet, 1 800 kronor, eller med 10 X 70, d. v. s. 700 kronor,

eller med vad av den erhållna köpeskillingen belöper å det för honom

360

gällande virkesförrådet, d. v. s. jqq X 4 000 = 3 600 kronor. Därest den skattskyldige

begär att få åtnjuta avdrag med sistnämnda belopp, skall till beskattning

tagas 4 000 — 3 600 = 400 kronor.

2) C. ärver en fastighet, vars skogsvärde enligt senaste taxering utgör 15 000

kronor. Under de närmast följande åren verkställer han avverkningar och får

vid taxeringarna åtnjuta avdrag på sådant sätt, att det ingående virkesförrådet,

vilket antages hava ursprungligen utgjort 3 000 kubikmeter, anses hava

nedgått till 2 000 kubikmeter och skogens ingångsvärde anses hava nedgått

till 10 000 kronor. C. försäljer fastigheten efter ytterligare några år, då virkesförrådet

stigit till 2 400 kubikmeter, och vid taxering nästföljande år gör

han troligt, att av den erhållna köpeskillingen å skogen belöpt ett belopp av

11 000 kronor. G. är då berättigad att åtnjuta avdrag antingen med det för

honom gällande ingångsvärdet 10 000 kronor, eller med belopp motsvarande

skogsmarksvärdet enligt senaste allmänna fastighetstaxering, vilket i före
2

000

varande fall antages utgöra 6 000 kronor, eller med o^JöÖ ^ ^ 000 = 9 167

kronor, vilket belopp utgör vad av den erhållna köpeskillingen belöper å det

för C. gällande ingående virkesförrådet. Av de på dessa olika sätt beräknade

avdragsbeloppen är avdraget för ingångsvärdet, 10 000 kronor, störst. Därest

C. begär avdrag med detta belopp, tages till beskattning 11 000 — 10 000 —

1 000 kronor. Ilade däremot av den erhållna köpeskillingen å skogen belöpt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

mindre belopp än 10 000 kronor, hade avdrag ej fått ske med högre belopp

än det, vilket upptagits såsom intäkt genom skogens försäljning.

6. Hemmavarande barn —--ortsavdragen (se 48 §).

7. Till avdragsgill---försumpning m. m.

Denna lag träder i kraft, såvitt angår 9 § jämte anvisningar, den 1 januari

1945 och, såvitt angår 22 § jämte anvisningar, den 1 januari 1946; dock skall

9 § jämte anvisningar i sin nya lydelse lända till efterrättelse redan före förstnämnda

dag såvitt angår 1945 års allmänna fastighetstaxering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

9

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 58 § 1 morn., 59 § 1 morn., 60 § 2 morn., 62 §

2 morn., 65 §, 66 § 3 mom. och 67 § 3 mom. taxeringsförordningen den 28

september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

58 §.

1 morn. När allmän fastighetstaxering förestår, har domänstyrelsen att i

samråd med statens skogsförsöksanstalt och skogsstyrelsen låta på grundval

av tillgängliga handlingar eller eljest i mån av behov inhämtade upplysningar

för varje län eller i skogligt avseende likartade delar av län sammanställa

uppgifter om den ungefärliga arealen av skogsmark och av övrig mark, skogsmarkens

genomsnittliga godhetsgrad samt virkesförrådets genomsnittliga

storlek och fördelning på trädslag och diameterklasser (förrådsgrupper). Uppgifterna

skola avlämnas till länsstyrelsen senast den 15 september året näst

före taxeringsåret. Vid uppgifternas avlämnande bör jämväl avgivas yttrande

och förslag rörande i olika prisbildningsområden vanligen förekommande

sortimentssammansättning för olika förrådsgrupper, bruttopriser för olika sortiment

samt rotvärden för de förrådsgrupper, beträffande vilka sådant värde

skall fastställas, och i samband därmed reduktionstal för beräkning av verklig

virkesmassa på bark i rått tillstånd ävensom i erforderligt avseende uppgift

om det material, som legat till grund för nämnda sammanställningar och

förslag.

Sedan de i första stycket angivna handlingarna inkommit till länsstyrelsen,

har landskamreraren att, med erforderligt biträde av sakkunnig person, på

grundval av nämnda och eljest tillgängliga handlingar samt i mån av behov

inhämtade upplysningar upprätta förslag till efter länets förhållanden avpassade

tabeller för utfinnande av skogsmarkens värde per hektar och den

växande skogens värde per kubikmeter vid olika avkastningsförmåga och

avsättningsläge (hjälptabeller) ävensom till de särskilda anvisningar för

verkställande av taxering av skogsmark och växande skog, som kunna

finnas erforderliga för en riktig tillämpning av de föreskrivna taxeringsgrunderna,

såsom örn de godhetsgrader å marken, som ifrågakomma för varje

kommun inom länet, det virkesförråd, sammanlagt och i medeltal per hektar,

1 Senaste lydelse av 58 § 1 morn., 59 § 1 mom. och 65 §, se 1943: 855.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

som finnes inom länet eller särskild del därav, förrådets fördelning på olika

förrådsgrupper samt de rotvärden, som böra tillämpas vid taxeringen, med

mera dylikt. Finnes lämpligt upprätta olika hjälptabeller och anvisningar för

skilda delar av länet, må sådant ske.

59 §.

1 mom. Senast den---— och skog.

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning

av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering

och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna saluvärde,

som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, så ock för övriga

av honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda värde.

Därjämte skall landskamreraren framlägga jämlikt 58 § 1 mom. andra stycket

upprättat förslag till hjälptabeller och till särskilda anvisningar för värdering

av skogsmark och växande skog ävensom, i den mån så finnes erforderligt,

förslag till särskilda anvisningar jämväl i andra hänseenden, såsom angående

redovisningen av olika ägoslag, värdesättning av övrig mark och bete å

skogsmark med mera. Avser sammanträdet överläggning angående taxeringen

inom allenast viss del av länet, skola redogörelserna och förslagen till tabeller

och särskilda anvisningar därefter lämpas.

För sådana---för taxeringen.

Till ledning för värdesättning av skogsmark och växande skog skola på

grundval av de förslag, som av landskamreraren avgivas, fastställas hjälptabeller

ävensom de särskilda anvisningar, som kunna finnas erforderliga.

Länsstyrelsen har---förda protokollet.

60 §.

2 morn. Efter det sammanträden enligt 59 § 1 och 2 mom. hållits, har länsstyrelsen

att skyndsamt till ordföranden i den beredningsnämnd å landet eller

fastighetstaxeringsnämnd i stad, som i varje särskilt fall vederbör, översända

dels de i 18 § omförmälda uppgifterna, dels de för nämndens distrikt fastställda

hjälptabellerna jämte tillhörande anvisningar.

62 §.

2 mom. Vid beredningsnämndens första sammanträde och innan taxeringsarbetet

tager sin början, åligger det ordföranden att avgiva noggrann redogörelse

ej mindre rörande de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 59 §

1 mom. omförmälda sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som

å detta sammanträde ansetts böra inom distriktet tillämpas, än även rörande

samtliga de köp av jordbruksfastighet inom distriktet, som förekommit under

tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering, samt de slutsatser beträffande

fastigheternas allmänna saluvärde i orten, som enligt ordförandens

mening kunna dragas av de vid dessa köp tillämpade priser. Finnas inom

distriktet fastigheter med skog, bör i redogörelsen tillika lämnas upplys
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

11

ning rörande det virkesförråd, som i medeltal per hektar finnes inom länet

eller vederbörlig del därav, och dess fördelning på förekommande förrådsgrupper

ävensom rörande innehållet i övrigt i de anvisningar för värdesättning

av skogsmark och växande skog, som lämnats vid det ovan omförmälda

sammanträdet. Redogörelsen ävensom beredningsnämndens mening

härom böra protokollföras.

Härefter åligger---i distriktet.

65 §.

Ordförande i---i 64 a §;

b) att före fastighetstaxeringsnämndens sammanträde granska de från beredningsnämndernas

ordförande enligt 64 § inkomna längderna och övriga

handlingar och därvid särskilt undersöka, huru beredningsnämndema tilllämpat

de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 59 § 1 mom. omförmälda

sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som å detta sammanträde

ansetts böra komma till användning inom vederbörande beredningsdistrikt,

ävensom huru beredningsnämndernas uppskattning av virkesförrådet

och dess fördelning på förrådsgrupper överensstämmer med uppgifterna

härom i de vid sistnämnda sammanträde fastställda anvisningarna för värdering

av skogsmark och växande skog;

c) att vidtaga---och längder.

Ordförande i — — —- d) sägs.

66 §.

3 mom. Sedan det--— för fastigheten.

Nämndens sålunda fattade beslut skola, där de skilja sig från beredningsnämndens

förslag, antecknas i fastighetslängdema.

Fastighetslängderna underskrivas---— och ledamöter.

67 §.

3 mom. Fastighetstaxeringsnämnd i stad företager fastighetstaxeringen i

den ordning, som finnes bäst lämpad för vinnande av jämnhet och likformighet

mellan taxeringsvärdena i stadens olika delar. Nämnden beslutar, dels

med vilket belopp taxeringsvärde skall åsättas varje fastighet och dels, beträffande

varje fastighet, för vilken fastighetsskatt skall utgöras, vem som för

året skall upptagas såsom skattskyldig för fastigheten. Nämndens sålunda

fattade beslut skola antecknas i fastighetslängder, och skola i fråga om dessa

längder stadgandena i 62 § 3 mom. hava motsvarande tillämpning. De av

nämnden följda grunderna för taxeringen, såvitt angår jordbruksfastighet,

skola upptagas i en särskild längd, och skall i fråga om denna längd i tilllämpliga

delar gälla vad i 62 § 4 mom. sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition nr 240.

Allmänna

värderings
grunder.

Förslag

till

förordning nied instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderings
instruktion).

Härigenom förordnas, att vid taxering av fastighet skola jämte de föreskrifter,

som meddelas i kommunalskattelagen, tillämpas följande uppskattningsgrunder.

1. Skogsmark med därå växande skog skall — oavsett örn avverkningsrätt

till skogen upplåtits eller ej — värdesättas med hänsyn till markens produktionsförmåga,

det tillstånd, vari skogen faktiskt befinner sig, samt den avkastning,

som i följd av dessa omständigheter för framtiden kan uttagas under

förutsättning av uthålligt skogsbruk.

Markens produktionsförmåga beräknas med hänsyn till den virkesavkastning,

som framdeles kan förväntas från densamma, örn den nöjaktigt utnyttjas.

Skogens tillstånd utrönes genom uppskattning av befintligt förråd av

träd över brösthöjd (mätbart virkesförräd) och fördelning av detta förråd å

trädslag och diameterklasser (förrådsgrupper). De avkastningar i penningar,

som beräknas inflyta vid kommande successiv avyttring av skog, diskonteras

till nuvärde. Sammanlagda värdet av skogsmarken och den växande skogen

är lika med diskonterade nuvärdet av alla framtida avkastningar, såväl

dem, som beräknas uppkomma genom successiv avverkning av det befintliga

virkesförrådet, som dem, vilka kunna påräknas genom avverkning av framdeles

uppväxande skog.

Värderingen verkställes, på sätt nedan i denna instruktion angives, särskilt

för skogsmarken och särskilt för den växande skogen. Härvid märkes, att

det belopp, som vid diskontering av framtida avkastningar till nuvärde framkommer

såsom värde å det befintliga mätbara virkesförrådet, i sig innesluter

även den del av skogsmarkens värde, som tillgodogöres genom tillväxten

av detta virkesförråd. Såsom värde å skogsmarken redovisas emellertid,

vare sig därå finnes mätbart virkesförråd eller ej, det värde som med

hänsyn till dess produktionsförmåga skulle tillkomma den, örn därå ej funnes

något sådant virkesförråd (skogsmarkens diskonteringsvärde), medan såsom

värde å den växande skogen upptages återstoden av det förut angivna sammanlagda

värdet (den växande skogens diskonteringsvärde). Sistnämnda värde

motsvarar följaktligen det värde, som enligt ovan angiven uppskattningsgrund

tillkommer det befintliga mätbara virkesförrådet, med avdrag av så

stor del därav som ingår i det redovisade diskonteringsvärdet å skogsmarken.

Från skogsmarkens och den växande skogens diskonteringsvärden göras

avdrag med belopp, som anses motsvara allmänna kostnader för skogsbru
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

13

ket. Vad som därefter återstår utgör vid taxeringen skogsmarkens värde

(skogsmarksvärdet) respektive den växande skogens värde (skogsvärdet).

2. Såsom skogsmark skall upptagas all icke odlad mark, som, vare sig den

vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion.

Till skogsmark hänföras således även ljungmark och annan dylik mark,

som av ålder ligger skoglös, såframt marken kan anses lämpa sig för skogsproduktion.

Såsom skogsmark skall ej upptagas sådan skoglös eller obetydligt trädbevuxen

ängsmark, som, ehuru den visserligen kan användas för skogsproduktion,

i främsta rummet disponeras för foderproduktion genom bete eller

slåtter samt med god hushållning även bör därtill användas, vare sig den är

att betrakta såsom kultiverad betesäng eller den är hänförlig till naturlig

betes- eller slåtteräng. Skogbevuxen s. k. hagmark skall, i den mån den utnyttjas

såsom kultiverad betesäng, ej heller redovisas såsom skogsmark. Med

kultiverad betesäng avses sådan icke i vanlig mening under plog lagd, i huvudsak

foderproducerande men ej sällan något trädbevuxen betesmark, som för

betets förbättrande är föremål för ordnad skötsel, varmed förstås sådana åtgärder

som röjning, dikning, planering, kalkning, gödsling, frösådd m. m.

Till skogsmark räknas ej heller s. k. impediment, vartill hänföras myrar

(mossar och kärr), berg, fjällmark och annan dylik mark, som på grund

av klimatiska förhållanden, ogynnsamma vattenförhållanden, näringsbrist

eller de lösa jordlagrens ringa djup är av den beskaffenhet, att någon egentlig

skogsproduktion där icke kan påräknas.

Värdet av sådan mark ävensom, i förekommande fall, av bete å skogsmark

skall inräknas i värdet av fastigheten i övrigt.

3. Arealen skogsmark beräknas, vad angår statens och andra allmänna

skogar, efter därom av domänstyrelsen meddelade eller eljest tillgängliga

officiella uppgifter; vad angår enskilda skogar under ordnad hushållning med

tillgängliga och tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar efter uppgifter i

dessa; samt, vad angår övriga skogar, med ledning av uppgifter från jordregistret,

ekonomiska kartverk eller andra offentliga handlingar, så ock efter

ingivna deklarationer och andra upplysningar, som kunna införskaffas.

4. För taxeringen skall riket med hänsyn till olikheter i skogens tillväxtförhållanden

vara indelat i sex områden (tillväxtområden), omfattande: område

1 Norrbottens län ävensom av Västerbottens län Lycksele, Vilhelmina

och Åsele tingslag samt Malå socken; område 11 återstoden av Västerbottens

län, Jämtlands län, Västernorrlands län utom Medelpads östra domsaga

och Medelpads västra domsaga, och av Kopparbergs län Särna och Idre

samt Älvdals tingslag ävensom Transtrands socken; område lil återstoden

av Västernorrlands och återstoden av Kopparbergs län, Gävleborgs län samt

av Värmlands län Norra Finnskoga, Dalby, Norra Ny, Södra Finnskoga och

Nyskoga socknar; område IV återstoden av Värmlands län samt örebro. Västmanlands

och Uppsala län, Stockholms stad och län, Södermanlands och

Gotlands län; område V Älvsborgs, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Östergötlands,

Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län; samt område VI Hollands,

Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län.

Begreppet

skogmark.

Areal

skogsmark.

Rikets indelning

i tillväxtområden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Markens

godhetsgrad.

U ppskattning

av virkes - förråd.

5. Inom varje tillväxtområde uppskattas markens produktionsförmåga

(godhetsgrad), därvid marken betecknas som »medelgod», om den till sin beskaffenhet

i stort sett överensstämmer med vad för området genomsnittligt

gäller, och eljest benämnes »mycket god» respektive »mindre god», beroende

på om dess produktionsförmåga i mera avsevärd grad över- eller understiger

den för området gällande genomsnittliga produktionsförmågan. Godhetsgraden

bestämmes efter markens beskaffenhet utan hänsyn till den därå växande

skogens tillstånd. Den är således icke beroende av att den faktiska produktionen

under den närmaste tiden kan beräknas bliva särskilt hög, på

grund av att skogen är särskilt väl sluten eller innehåller relativt stor tillgång

på moget virke, eller särskilt låg, på grund av att skogen är utglesnad eller

utgöres av övervägande ungskog. Godhetsgraden skall vidare bestämmas utan

hänsyn till föreliggande möjlighet eller sätt för virkesavkastningens utnyttjande.

Vid bedömande av godhetsgraden må vid tidigare taxeringar fastställda

siffror för bonitet tjäna till ledning.

Godhetsgraden angives — utom i visst i anvisningarna till kommunalskattelagen

angivet fall, då skyddsskog eller liknande skog ingår i taxeringsenhet —

som en för hela taxeringsenheten i fråga gällande genomsnittlig beskaffenhet,

avvägd med hänsyn till markens i olika delar skiftande producerande

förmåga. Finnas för skogen tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar, angivande

markens virkesavkastning i dess olika delar eller innehållande andra

uppgifter, varav medelgodheten kan bedömas, sker uppskattningen med ledning

därav. Saknas sådana handlingar, uppskattas godhetsgraden med ledning

av vad som är känt eller kan utrönas örn skogsmarken i fråga, jämfört

med medelgodheten hos marken å trakten i övrigt.

6. Sedan markens areal och godhetsgrad för den taxeringsenhet, varom

fråga är, fastställts, sker en uppskattning av därå befintligt mätbart virkesförråd.

Detta uppdelas därvid i särskilda förrådsgrupper på följande sätt. Beträffande

barrskogen upptagas såsom särskilda grupper dels träd, som vid

brösthöjd hålla 25 centimeter i diameter och däröver (barrtimmerskog), dels

träd, som vid brösthöjd hålla från och med 15 intill 25 centimeter i diameter

(massavedskog), och dels träd med mindre diameter vid brösthöjd (barrvedskog).

Lövskogen upptages i regel som en gemensam grupp. Skulle emellertid

å taxeringsenhet inom tillväxtområde V eller VI förekomma bok- eller ekskog

eller bådadera i sådan utsträckning att därav erhållet virke med fördel kan

användas jämväl till värdefullare sortiment än ved, skall sådan lövskog å

taxeringsenheten särskiljas från övrig lövskog och uppdelas å två förrådsgrupper,

därav den ena omfattar träd, som vid brösthöjd hålla 20 centimeter

och däröver (grov bok- och ekskog), och den andra träd med mindre diameter

vid brösthöjd (klen bok- och ekskog). Bok- och ekskog skall därvid med

hänsyn till sitt för ifrågakommande taxeringsenhet gällande genomsnittliga

tillstånd i avseende å stamform, grenighet m. m. åsättas någon av beteckningarna

»bättre», »medelgod» eller »sämre».

Det för var och en av ovannämnda förrådsgrupper uppskattade virkesförrådet

skall angivas i kubikmeter och avse virke i rått tillstånd, mätt i verklig

kubikmassa fast mått på bark (skogskubikmeter), d. v. s. den virkeskvan
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

15

litet som erliålles, då virket mätes på rot efter noggranna s. k. massatabeller.

Från uppskattningen undantagas träd, som äro så förstörda av röta eller

eljest att de böra hänföras till s. k. »uppenbara vrak».

7. a) Värdesättningen sker med hänsyn till det rotstående virkets på nedan

angivet sätt för varje förrådsgrupp beräknade nettovärde per kubikmeter

(rotvärdet) enligt medelprisen å sådant virke för åren 1932—1941. Rotvärdet

bestämmes beträffande olika avsättningslägen inom visst område

med i huvudsak enhetlig prisbildning (prisbildningsområde) för varje förrådsgrupp

utom barrvedskogen med hänsyn till samtliga däri ingående sortiment

och beräknas med ledning av de pris, som på grund av prissättning

nämnda år i genomsnitt varit å orten gällande för sådana sortiment,

varav virkesförrådet inom var och en av dessa grupper anses sammansatt.

För barrvedskog fastställes intet särskilt rotvärde, utan sker värdesättningen

av sådan skog med utgångspunkt från rotvärdet å massavedskog (jfr punkt

8 här nedan).

b) För att bestämma rotvärdet per kubikmeter skog å rot för viss förrådsgrupp

måste följaktligen fastslås, av vilka sortiment en sådan kubikmeter

skall anses vara sammansatt. Till grund för beräkningen av sortimentssa mmansättningen

skall läggas en tänkt aptering. Vid denna sammanfattas de i

de olika förrådsgrupperna ingående sortimenten — alla angivna i fast mått

på bark — under vissa sortimentsklasser (grovt virke, medelgrovt virke

o. s. v.), och det skall vid taxeringen antagas, att varje förrådsgrupp innehåller

dylika sortimentsklasser till så stor andel av hela virkesförrådet inom förrådsgruppen

som framgår av nedanstående uppställning. Annan uppdelning

å sortimentsklasser än den sålunda bestämda må ej vid taxeringen ifrågakomma.

Den tänkta apteringen fullföljes vid själva taxeringen med hänsyn

till avsättnings- och prisförhållanden genom att fastställa, i vilken utsträckning

olika sortiment skola anses ingå i sortimentsklasserna inom varje förrådsgrupp.

Sortimentsklasser inom varje lörrådsgrupp.

Förrådsgrupp. Sortimentsklasser.

barrtimmerskog .................. grovt virke 75 procent, medelgrovt

virke 15 procent och klent virke 5

procent;

massavedskog .................... grovt virke 20 procent, medelgrovt

virke 60 procent och klent virke 15

procent;

grov bok- och ekskog:

bättre ......................... gagnvirke (timmer eller kubb) 30

procent och vedvirke 65 procent;

medelgod ...................... gagnvirke 20 procent och vedvirke 70

procent;

sämre......................... gagnvirke 10 procent och vedvirke 80

procent;

klen bok- och ekskog.............. vedvirke 90 procent;

lövskog (övrig) ................... gagn- och vedvirke 85 procent.

Rotvärde.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Den del av virkesförrådet inom varje förrådsgrupp, som ej medräknats här

ovan, anses ej kunna tillgodogöras.

I förestående uppställning förstås, såvitt angår barrskog, med

grovt virke: sådant virke som beräknas inom bark hålla en toppdiameter

av 6 engelska tum och däröver;

medelgrovt virke: sådant virke som beräknas inom bark hålla en toppdiameter

av 4 intill 6 engelska tum; samt med

klent virke: sådant virke som beräknas inom bark hålla en toppdiameter

av 2 V2 intill 4 engelska tum.

c) Därest beträffande barrskog svårighet möter att fastställa, vilka sortiment

som skola anses ingå i viss sortimentsklass, eller vid prisvariationer

inom de olika sortimenten att beräkna medelpris för dessa, må, örn så befinnes

lämpligt, vid värdeberäkningen viss sortimentsklass anses innefatta endast

ett sortiment av viss dimension svarande mot medeldimensionen inom klassen,

dock att därvid åtskillnad skall göras mellan tall och gran. Såsom medeldimensioner

anses följande dimensioner i engelska mått, nämligen beträffande

grovt tallvirke från barrtimmerskog och massavedskog respektive 8 och

6 tums toppdiameter inom bark, beträffande grovt granvirke från samma

förrådsgrupper respektive 9 och 7 tums toppdiameter inom bark samt beträffande

allt medelgrovt virke från båda dessa förrådsgrupper 5 tums toppdiameter

inom bark. Beträffande timmer skall därvid i samtliga fall förutsättas

en medellängd av 15 fot.

d) För varje sortiment beräknas virkets nettovärde med ledning av de för

ovannämnda tidsperiod gällande genomsnittsprisen i orten. Därvid skola

från bruttoprisen avdragas alla direkta avverknings- och transportkostnader,

såsom kostnader för huggning, körning, flottning eller annan transport till

den plats, för vilken bruttoprisen gälla, direkt arbetsledning, avmätning och

intumning, tillfälliga kojbyggnader, vintervägar och lastplatser, skogsaccis

och skogsvårdsavgifter samt olycksfalls- och försäkringsavgifter i den mån de

äro direkt hänförliga till drivningsarbetet. Vid avdragens beräkning skall

hänsyn tagas till utdrivningens större eller mindre svårigheter i fråga om

körvägar och flottningsförhållanden m. m. dylikt. Därvid bör dock iakttagas,

att nettovärdet skall utgöra ett medelvärde för hela skogen och att kostnaderna

sålunda skola vara representativa för skogens genomsnittliga avsättningsförhållanden.

Vid värdeberäkningen skall iakttagas, att kubikmassa, uttryckt i brukliga

handelsmått, t. ex. toppmätt massa inom bark för timmer, löst mått för

brännved etc., måste omräknas till verklig kubikmassa fast mått på bark.

Värdet skall för varje sortiment utrönas för vart och ett av de år, som skola

läggas till grund för beräkningen, samt medeltal för dessa värden uträknas.

De såsom resultat av beräkningen erhållna värdena skola angivas såsom

medelnettovärden för samtliga år inom den bestämda tidsperioden för varje

sortiment, gällande kubikmeter fast mått å bark.

Vid beräkning av rotvärdet för barrtimmerskog och massavedskog bör,

därest med hänsyn till prisskillnader för virke av tall och gran så erfordras,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

17

beräkningen utföras så, att därvid uträknas särskilt värde under förutsättning

att gruppen bestode av enbart tall och särskilt värde under förutsättning

att den bestode av enbart gran, varefter rotvärdet i det föreliggande fallet

bestämmes med hänsyn till proportionen mellan i gruppen ingående kvantiteter

av de olika trädslagen.

Med utgångspunkt från ovannämnda medelnettovärden bestämmes värdet

för samtliga sortiment inom vederbörande förrådsgrupp, d. v. s. rotvärdet,

enligt det förfaringssätt som framgår av följande exempel avseende ett tänkbart

fall för förrådsgruppen barr timmerskog:

Sortimentsklass.

Sortiment.

Tall: grovt virke

75?;

Timmer 75 % å 10 kronor per

kubikmeter (= värde för virke

av 8 tums toppdiameter) ....

kronor 7: 50

medelgrovt virke

15 %

Sulfatved 15 % å 5 kronor per

kubikmeter ................

» 0:75

klent virke

5 %

Pannved 5 % å 3 kronor per

kubikmeter................

» 0:15

Sammanlagt per kubikmeter kronor 8: 40.

Gran: grovt virke

Ib %

Timmer 30 % k 9 kronor per ku-

bikmeter ..................

kronor 2: 70

Sulfitved 45 % å 7 kronor per

kubikmeter ................

» 3:15

medelgrovt virke

15 %

Sulfitved 15 % k 7 kronor per

kubikmeter ................

» 1:05

klent virke

5 %

Pannved b % å 3 kronor per

kubikmeter................. » 0: 15

Sammanlagt per kubikmeter kronor 7: 05.

Barrtimmerskogen antages bestå av 60 % tallskog samt 40 •/. granskog, och dess

rotvärde per kubikmeter utgör 60 % av 8: 40 = kronor 5: 04

40 % av 7: 05 = kronor 2: 82

eller kronor 7: 86.

Skulle å viss trakt virke, som i exemplet här ovan hänförts till sortimentet

pannved, ej vara avsättningsbart, bör i exemplet detta utföras med värdet 0,

under vilken förutsättning rotvärdet blir endast 7: 71 kronor.

I förestående exempel har beträffande grovt virke av tall tillämpats den

under c) här ovan angivna bestämmelsen.

e) Skulle inom visst län eller del av län den s. k. barkprocenten för rotstående

skog av något trädslag vara onormalt hög, skall härav betingad avvikelse

göras beträffande rotvärdet för den eller de förrådsgrupper, som beröras

av förhållandet. Härvid märkes, att vid omräkning av brukliga handelsmått

till fast mått å bark hänsyn skall hava tagits till den kvantitet virke,

Biliana till riksdagens protokoll I9M. 1 sami. Nr 210.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 240-

Diskont* - ring svärd*.

sorn kan utvinnas av ifrågavarande träd, varför det särskilda avdraget skall

avse endast det förhållandet att ur ifrågavarande virkesförråd, mätt i kubikmeter

fast mått å bark, ej kunna utvinnas lika grova och värdefulla sortiment

som erhållas vid normal barkprocent.

Avvikelser som nu sagts i form av avdrag å rotvärdel må även göras, därest

inom visst område enligt vad som är allmänt känt bruka förekomma

röta eller andra tekniska fel å rotstående skog i anmärkningsvärt stor omfattning,

dock endast om det med hänsyn till förhållandena å den särskilda

taxeringsenheten finnes befogat. I de särskilda anvisningar, som jämlikt

59 § taxeringsförordningen skola fastställas för län eller del av län, skola

meddelas närmare bestämmelser örn i vad mån dylika avdrag må verkställas

samt om deras beräkning. Vid medgivande av avdrag på grund av tekniska

fel för viss taxeringsenhet bör iakttagas, dels att s. k. uppenbara vrak

ej medräknats i virkesförrådet, dels att den tänkta aptering av barrskog, på

vilken de ovan angivna procentsatserna för virkesförrådets uppdelning å sortimentsklasser

grundas, inbegriper visst avdrag för dylika fel, samt att motsvarande

kvantitet virke antingen i stället medtagits i lägre sortimentsklass

eller betraktats såsom i skogen kvarlämnat. I motsvarande mån må alltså ej

särskilt avdrag på grund av tekniska fel medgivas. När avdrag som nu sagts

beviljas, skola skälen därför angivas, och skall grunden för beräkningen för

varje berörd förrådsgrupp antecknas i taxeringslängden.

f) De i en förrådsgrupp ingående sortimenten kunna i regel antagas vara

desamma för alla taxeringsenheter inom visst prisbildningsområde, och sammansättningen

varierar då i stort sett endast för barrskogen på grund av

olika förekomst av tall och gran. Då därjämte hänsyn till variationer i avverknings-

och transportkostnader kan tagas genom fördelning av taxeringsenheterna

på ett fåtal omkostnadsklasser samt ovannämnda avdrag för särskilt

hög barkprocent eller tekniska fel vanligen äro tillämpliga för större områden,

kunna rotvärden, avsedda att tillämpas i de allra flesta fall, uträknas

centralt för län eller del av län. Därest emellertid i viss förrådsgrupp å taxeringsenhet

ingå träd, därav med fördel kunna utvinnas sortiment med särskilt

höga pris (specialsortiment), bör dock därav betingad förhöjning av rotvärdet

ske.

8. Uppskattning sker som i punkt 1 sägs särskilt av den växande skogen

och särskilt av skogsmarken.

Den växande skogens diskonteringsvärde erhålles genom att multiplicera

virkesförrådet inom varje förrådsgrupp å ifrågavarande taxeringsenhet med

det kubikmeterpris, som anses tillkomma virkesförrådet vid uthålligt skogsbruk,

och sammanlägga de sålunda funna talen. Nämnda kubikmeterpris i sin

tur erhålles genom att multiplicera det i punkt 7 angivna rotvärdet för vederbörande

förrådsgrupp (beträffande barrvedskogen rotvärdet för massavedskogen)

med ett tal (korrektionsfaktorn), som för varje tillväxtområde anger

förhållandet mellan diskonteringsvärdet och nämnda rotvärde och som framgår

av härvid fogade tabell A.

Förhållandet mellan diskonteringsvärdet och rotvärdet (korrektionsfak
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

19

torn) bes tillin lies av a) den förräntningsprocent, med vilken anses böra räknas

för ifrågavarande taxering, b) massatillväxten, c) såvitt angår barrskog

samt ek- och bokskog kvalitetstillväxten, så ock d) den ordning, i vilken

virkesförrådet antages bliva avverkat.

Vid taxeringen skall räknas med en räntefot av tre och tre fjärdedels procent.

I tabell A förutsattes förräntning efter denna räntefot.

Massatillväxten har för varje tillväxtområde och godhetsgrad å marken

fastställts på grundval av uppgifter från riksskogstaxeringen, och hänsyn därtill

har tagits vid utarbetande av tabell A. Markens godhetsgrad fastställes

vid taxeringen pa sätt framgar av punkt 5 här ovan och beaktas på sätt

framgår av tabell A.

Kvalitetstillväxten för barrskog samt för bok- och ekskog kommer vid

taxeringen till uttryck i relationen mellan i förra fallet barrlimmerskogens

och massavedskogens och i senare fallet grovskogens och klenskogens rotvärden

beträffande ifrågavarande prisbildningsområde och avsättningsläge och

kan följaktligen vid taxeringen fastslås med utgångspunkt från dessa rotvärden.

I tabell A kan korrektionsfaktorn utläsas med hänsyn till olika sådana

prisrelationer, och skall vid tabellens användning iakttagas, att det i värjo

fall för visst avsättningsläge inom prisbildningsområdet uträknade talet för

prisrelationen avjämnas till i tabellen förekommande närmaste relationstal.

Den ordning, i vilken virkesförrådet skall antagas bliva avverkat, har för

varje tillväxtområde blivit fastställd på grundval av uppgifter från riksskogstaxeringen

rörande virkesförrådets sammansättning m. m., och hänsyn därtill

har tagits vid utarbetande av tabell A.

Vid fastställande av skogsmarkens diskonteringsvärde förutsättes, att det

virkesförråd, som kommer att uppväxa a marken, örn å densamma ännu ej

linnés mätbart virkesförråd, kommer att tillväxa på det sätt och avverkas i

den ordning, som ovan antagits beträtfande den växande skogen. Det rotvärde,

som skall läggas till grund för beräkning av skogsmarkens diskonteringsvärde,

är, oavsett beskaffenheten av den befintliga skogen samt även

om marken är kal, rotvärdet i orten för förrådsgruppen massavedskog med

den för vederbörande tillväxtområde och godhetsgrad å marken genomsnittliga

sammansättningen av tall och gran, och diskonteringsvärdet per hektar

skogsmark erhålles genom att multiplicera nämnda rotvärde med det tal i

tabell A, som for viss godhetsgrad och viss relation mellan detta rotvärde

samt rotvärdet å timmerskog av samma sammansättning anger förhållandet

mellan skogsmarksvärdet per hektar och ifrågavarande rotvärde (markvärdefaktorn).

Det erhållna värdet multipliceras med det för taxeringsenheten utrönta

antalet hektar skogsmark.

Därest så finnes pakallat, skola för del av visst tillväxtområde, beläget intill

gränsen av annat tillväxtområde och av den omfattning, som bestämmes

i de jämlikt 59 § taxeringsförordningen fastställda anvisningarna, i stället

för de korrektionsfaktorer och de markvärdefaktorer, som angivas i tabell A

för viss godhetsgrad och viss prisrelation, tillämpas de faktorer, som utgöra

medeltal mellan motsvarande faktorer inom ifrågavarande tillväxtområde

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kunni. Maj:ts proposition nr 240.

och de för samma godhetsgrad och prisrelation gällande faktorerna i det angränsande

tillväxtområdet.

Avdrag för 9. Från skogens och skogsmarkens diskonteringsvärden skola avdragas tre

allmänna tjon(jeiar motsvarande kostnader för skogens vård, förvaltning, bevakning,

kostnader. ’ . . .

väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdiknmg, skogsmdelning,

skatter m. m. För skyddsskog eller annan därmed jämförlig skog, som på

grund av gällande lagstiftning eller rådande svåra naturförhållanden måste

skötas i skyddssyfte med anlitande för skogens vård och underhåll av en osedvanligt

stor del av avkastningens värde, må avdraget för kostnader efter

prövning i varje särskilt fall och med angivande av skälen höjas, dock ej

lill mer än hälften av diskonteringsvärdena. Inom vilket område sådan höjning

får ske skall angivas i de jämlikt 59 § taxeringslörordningen för län

eller del av län fastställda anvisningarna.

Skogsmarks- 10. Det värde sorn återstår, sedan från skogsmarkens diskonteringsvärde

skoqsvärde (Pur,kt 8) avdragits belopp motsvarande allmänna kostnader (punkt 9), redovisas

såsom skogsmarksvärdc.

Det värde som återstår, sedan från den växande skogens diskonteringsvärde

(punkt 8) avdragits belopp motsvarande allmänna kostnader (punkt 9),

redovisas såsom skogsvärde.

Det praktiska 11. Det förutsättes, att i de anvisningar till ledning för taxeringen, som avforfarandet.

ses j gg g taxeringsförordningcn, skola meddelas uppgifter särskilt i följande

avseenden:

de godhetsgrader, som ifrågakomma för varje kommun inom länet,

de rotvärden, som böra tillämpas vid taxeringen, redovisade för särskilda

prisbildningsområden samt bestämda för olika omkostnadsklasser (avsättningslägen)

och förrådsgrupper, med angivande av grunden för beräkningen,

så ock motsvarande kubikmeterpris som skola tillämpas vid uthålligt skogsbruk

efter avdrag för allmänna kostnader (skogsvärde per kubikmeter),

de områden inom länet, för vilka skola tillämpas särskilda uppskattningsgrunder

med hänsyn till onormalt hög barkprocent eller onormal förekomst

av tekniska fel, med angivande av de särskilda rotvärden, som i sådana fall

ifrågakomma,

de delar av länet, beträffande vilka på grund av belägenhet vid gräns

mellan olika tillväxtområden skola tillämpas medeltal av korrektionsfaktorerna

för dessa områden, samt

de områden inom länet, för vilka må ifrågakomma avdrag efter andra

grunder än de normalt gällande för allmänna kostnader, med angivande av

grunderna i dylika fall för avdragens beräkning.

Till underlättande av värdeberäkningen skola de jämlikt 59 § taxeringsförordningen

för län eller del av län fastställda hjälptabellerna vara så uppställda,

att därur för vanligen förekommande fall direkt kunna utfinnas skogsvärde

per kubikmeter samt skogsmarksvärde per hektar, varjämte i dessa

tabeller böra finnas anvisningar för beräkning av dylika värden även i andra

fall, såsom då särskild reduktion av värdet skall ske på grund av hög bark
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

21

procent, tekniska fel eller onormalt höga allmänna kostnader för skogsbruket.

Exempel på hjälptabell, varom nu talats, utgör härvid fogade tabell B.

Sedan vid taxeringstillfället beskattningsnämnd uppskattat virkesförrådet,

fördelat på olika förrådsgrupper, och bedömt markens godhetsgrad samt skogens

avsättningsläge, erhåller följaktligen nämnden i hjälptabell de kubikmeterpris

för växande skog och de värden för hektar skogsmark, som skola

tillämpas i varje särskilt fall. Därest endast en mera summarisk uppskattning

av virkesförråd m. m. är möjlig, bör en för dylikt fall avsedd särskild

hjälptabell (se tabell C) vara tillgänglig.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944 och skall första gången tilllämpas

i avseende å 1945 års allmänna fastighetstaxering.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Tabell A. Korrektionsfaktörer

Korrektionsfaktorer, utvisande för olika förrådsgrupper förhållandet mellan dis
och

massavedskogens (respektive för bok och ek

B

a

r r

sko

g

Till-

växt-

om-

råde

Markens

godhets-

grad

vedskog vid prisrelation

massavcdskog vid prisrelation

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

0-8

0"

0 6

0*5

0*4

0*3

0*2

0*1

0*8

0*7

0*6

0*5

0*4

0*3

0*2

01

I

god

0-59

061

0*62

0*58

0*52

0*55

0*60

1*10

0*58

0*61

0*69

0*78

0*90

1*10

1*50

2*80

medelgod

0*50

0-51

0*62

0*46

0 40

0*38

0*35

0*65

0*64

0*58

0*63

0*70

0*80

0*95

1*30

2*4 0

mindre god

0*40

041

0*42

0 34

0*28

0*25

0*22

0*35

0*48

0*51

0*56

0*60

0*68

0*78

1*00

1*80

II

god

0-62

0''G4

0*66

0*63

0*60

0*65

0*75

1*40

0*65

0*70

0*77

0*87

1*02

1*23

1*65

3*20

medelgod

0-B4

0*56

0 58

0*52

0*47

0*48

0*50

0*90

0*62

0*67

0*73

0*81

0*93

1*10

1*45

2*70

mindre god

045

0*46

0*47

0*40

0*33

0*31

0*28

0*50

0*57

061

0*66

0*71

0*81

0*93

1*20

2*20

III

god

068

0 71

0*77

0*76

0*80

0*90

1*10

2*00

0*70

0*76

0*84

0*97

1*15

1*45

2*05

3*90

medelgod

0*60

0*61

0*64

0*59

0*56

0*58

0*65

1*20

0*68

0*73

0*81

0*91

1*05

1*26

1*70

3*10

mindre god

048

049

0*50

0*44

0*38

0*36

0*33

0*60

0*65

0*69

0*75

0*82

0*92

1*08

1*40

2*50

IV

god

091

0*97

1*05

1*13

1*24

0*81

0*90

1*01

1*17

1*41

medelgod

079

083

0*88

0*92

0*96

0*79

0*86

0*97

1*11

1*32

mindre god

0*66

0*69

0*72

0*68

0*68

0*74

0*81

0*90

1*02

1*18

V

god

1-21

1*33

1*48

1*67

1*95

0*85

0*95

1*11

1*32

1*64

medelgod

1-13

1*28

1*37

1*53

1*75

0*83

0*93

1*08

1*28

1*57

mindre god

098

1*06

116

1*26

1*38

0 79

0 88

1*00

1*18

1*43

VI

god

1-26

1*38

1*54

1*73

2*00

0*86

0*96

1*12

1*33

1*67

medelgod

1-15

1*26

1*40

1*57

1*75

0*84

0*94

1*09

1*29

1*59

mindre god

l-oo

108

1*18

1*29

1*42

; oso

0*89

1*01

1 19

1*44

Markvärdefaktorer, utvisande markvärde per hektar i förhållande till rot
-

En kubikmeter

Till-

växt-

Markens

godhets-

grad

Markens nor- mala avkast-

Markvärdefaktor

vid prisrelation

massavedskog skall

anses innehålla tall

och gran i nedan-

om-

ningstörmåga

stående proportion

råde

(bonitet)

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

tall

gran

0*8

0*7

0*6

05

0*4

0*3

0*2

0*1

I

god

2*25—

6

6

6

6

5

5

6

10

0*6

0*4

medelgod

1*50—2*00

3

3

3

3

2

2

2

4

0*5

0*5

mindre god

—1*25

1

1

1

1

1

1

1

1

0*4

0*6

II

god

2*50 —

9

10

10

9

8

8

9

15

0*4

0*6

medelgod

1*75—2*25

5

6

6

5

4

4

4

7

0*4

0*6

mindre god

—1*50

2

2

2

2

1

1

1

2

0*4

0*6

III

god

3*00—

19

20

21

21

21

25

35

50

0*4

0*6

medelgod

2*00—2*75

12

12

13

11

10

10

12

20

0*5

0*5

mindre god

—1*75

5

5

5

5

4

3

3

6

06

0*4

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

23

och markvärdefaktorer.

konteringsvärde och rotvärde vid nedanstående relation mellan timmerskogens

grovskogens och klenskogens) rotvärden (prisrelation).

B

a

r

s k

0

g

L

ö \

s

k C

g

b

o k

0

c h

e k

timmerskog vid prisrelation

klenskog vid prisrelation

grovskog vid prisrelation

löv-

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

1:

skog

08

0-7

0-6

0*5

0*4

0*3

0*2

0*1

0*8

0*7

0*6

0 6

0*4

0*8

0*7

0 6

0*5

0*4

0-55

0-57

0*59

0*62

0*64

0*66

0*68

0*70

1

0 53

0-55

0-67

0*59

0*61

0*62

0*64

0*66

> 0*70

051

052

054

0*56

0*58

0*60

0*61

0*63

1

0 66

0-68

0-71

0*73

0*75

0*77

0*79

0*81

L

0''63

0-65

0''67

0*69

0*71

0*73

0*75

0*77

> 0*76

0 59

0*61

0''62

0*64

0*65

0*67

0*68

0*70

1

074

0-77

0*80

0 83

0*86

0*89

0*92

0*94

1

0''72

0-74

0*76

0*78

0*81

0*83

0*85

0*87

1 0*81:

0‘67

0-69

0*71

0*72

0*74

0*75

0*76

0*77

1

0''79

0-83

0*88

0*92

0*96

i *1

0''78

0''8l

0*85

0 89

0*93

0''74

0-76

0*79

0*82

0*85

1

0*80

0-84

0*89

0*93

0*97

1

1

0-79

0-82

0*86

0''90

0*94

W*88

0*97

1*10

1*28

1*54

0*64

0*67

0*71

0*74

0*78

r 0*88

076

0''79

0*82

0*85

0*88

1

)

0-81

0-85

0 90

0*94

0*98

1

1

0 80

083

0*87

0*91

0*96

}0*88

0*97

1*10

1*28

1*54

0*64

0*67

0*71

0*74

O

-1

00

> 0*88

0-76

0''80

0*83

0*86

0*89

J

1

värdet å en kubikmeter massavedskog av angiven trädslagssammansättnlng.

1

Till- växt- o in- rede

Markens

godhets-

grad

Markens normala

avkastningsför- måga (bonitet)

Markvärdefaktor

vid prisrelation

En kubikmeter

massavedskog skall

anses innehålla tall

och gran i nedan- stående proportion

1:

0*8

1:

0*7

1 .

0*6

1:

0*6

1:

0*4

tall

gran

IV

god

3*50—

37

40

43

46

49

0*4

0*6

medelgod

2*25—3*25

26

27

28

29

29

0*6

0 5

mindre god

—2*oo

12

12

13

12

11

0*6

0*4

V

god

3*75—

50

55

65

75

85

0*6

0*5

medelgod

2*75—3*50

40

44

48

52

60

0*6

0*4

mindre god

—2*60

27

29

31

33

36

0*7

0-8

j

VI

god

4*26—

60

70

80

90

100

0*3

0*7 j

medelgod

3*00—4*00

42

47

52

57

65

0*6

0*5

mindre god

—2*76

28

30

32

35

38

0*7

0*3

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majlis proposition nr 240.

Tabell B. Exempel på uppställning av hjälptabell.

Hjälptabell nr 1 för beräkning av markvärde per hektar samt skogsvärde per

kubikmeter för varje förrådsgrupp.

Avsedd att användas därest uppdelning av virkesförrådet på förrådsgrupper äger rum.

Tillväxtområde: lil. Prisbildningsområde: Avsättning till bilväg inom N. N. län.

Län: N. N. ‘ Barkprocent: Normal. Omkostnadsavdrag: 30 procent.

Skogsvärde per kubikmeter, kronor

Mark-

barrskog vid angiven kubikmasse-

Markens

värde

Förrådsgrupp

procent gran för respektive förråds-

klass

godhets-

grad

per

hektar

grupp

lövskog

100 %

kronor

0 %

(annan)

(ren tall-

25 %

£0 %

75 *

(ren

skog)

skog)

1

god

77

barrtimmerskog

4-48

4’33

4-18

403

388

massavedskog

2-94

2''94

2-94

294

2''94

(släpkörning

barrvedskog

2''70

2-74

2-78

2-82

2''86

till bilväg,

lövskog

—

—

—

—

—

1-98

normal

terräng)

medelgod

46

barrtimmerskog

4''26

4-14

402

3-90

3-78

massavedskog

2-84

2''84

2-85

2-85

2-86

barrvedskog

2-24

2-31

2-38

2-45

2-52

lövskog

—

—

—

—

—

1-98

mindre god

19

barrtimmerskog

3’98

387

3*75

3-63

3-52

massavedskog

2-62

2-65

2-68

270

2-73

barrvedskog

1-75

1-82

1-89

1-95

202

lövskog

—

—

—

—

1-98

2

god

73

barrtimmerskog

4''26

4-11

397

382

368

massavedskog

2-70

2-71

2''72

2-73

2.74

(3 vändors

barrvedskog

2-48

2*33

2''57

2-62

2-67

väg, 2 å 3

lövskog

—

—

—

—

—

1-70

kilometer

till bilväg,

medelgod

43

barrtimmerskog

4-04

392

3-81

3-70

3-58

massavedskog

2-61

262

264

2-66

2-67

terräng)

barrvedskog

lövskog

2''06

2''13

221

2-28

2’3ä

1-76

mindre god

17

barrtimmerskog

378

367

3-56

344

333

massavedskog

2-42

2-45

2-49

252

2-55

barrvedskog

1-61

1G8

1-75

1-81

1-88

lövskog

—

—

—

—

—

1-76

3

god

66

barrtimmerskog

3''98

3-84

3-70

3''5G

3*42

massavedskog

2-41

2-43

2-46

2-48

2-50

(2 vändors

barrvedskog

2-21

2-26

2-32

2-38

2-43

väg, 5 å 6

lövskog

—

—

—

—

1-47

kilometer

till bilväg,

medelgod

39

barrtimmerskog

3''78

367

3-56

3-44

3''33

massavedskog

2-32

235

2''38

2-40

2-43

terräng)

barrvedskog

lövskog

1-84

1''91

1-99

2-07

2-14

1-47 |

mindre god

16

barrtimmerskog

3-53

3-4 2

3-32

3-21

3-10

|

massavedskog

2-15

219

224

2''28

2-32

barrvedskog

1-43

1-50

157

1-64

1-71

[lövskog

—

—

—

—

—

1-47 1

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

25

Tabell C. Exempel på uppställning av hjälptaliell.

Hjälptabell nr 2 lör beräkning av markvärde per hektar samt skogsvärde per

kubikmeter för barrskog och lövskog.

Avsedd att användas därest endast summarisk uppskattning av virkesförrådet äger rum.

Tillväxtområde: lil. Prisbildningsområde: Avsättning till bilväg inom N. N. län.

Län: N. N. Barkprocent: Normal. Omkostnadsavdrag: 30 procent.

Skogsvärde per kubikmeter, kronor för

Om-

kost-

nads-

klass

Markens god- hetsgrad

Mark-

värde

per

hektar

kronor

barrskog,

vars kubikmassa utgöres av

lövskog

(annan)

timmer-

skog,

procent

granskog, procent

0

(ren tall- skog)

25

50

75

i 00

(ren

gran- skog)

1

god

77

0

2-83

2''85

2*87

2*89

2*90

1*98

10

300

3*00

3*01

3*01

3*00

20

3*1G

3*1G

3*15

3*13

3*10

30

3''83

3*32

3*28

3*25

3*20

40

3-50

3*47

3*42

3*37

3*30

50

3-66

3*03

3*5 G

3*49

3*39

60

3-83

3*78

3*70

3 61

3*49

70

3-99

3*94

3*84

3*78

3*59

medelgod

46

0

2''57

2*61

• 2*64

2*68

2*71

1*98

10

2-74.

2*77

2*79

2*81

2*82

20

2-91

2*93

2*98

2*94

2*92

30

3-09

3*09

3*08

3*07

3*03

40

3''26

3*25

3*22

3*20

3*14

50

343

3 41

3*37

3 32

3*25

60

360

3*57

3*51

3*46

3*36

70

3*77

3*74

3*06

3*58

3*47

mindre god

lil

0

2-23

2*28

2*33

2*38

2*41

1*98

10

2-41

2*45

2*48

2*51

2*52

20

2-59

2*62

2*63

2*64

2*64

30

2-77

2*78

2*78

2*78

2*75

40

2-96

2*95

2*93

2*91

2*87

50

3*18

3*12

3*08

3*05

2*98

60

3-31

3*28

3*24

3*18

3*10

70

348

3*45

3*39

3*32

3*21

2

god

73

0

2-GO

2*63

2*66

2*68

2*71

1*76

10

2-77

2*79

2*80

2*80

2*81

1

20

2-94

2*94

2*98

2*92

2*90

30

3-10

3*10

3*07

3*04

3*00

40

3-27

3*25

3*21

3*16

3*10

50

3''44

3*41

3*36

3*28

3*20

60

3''GO

3*56

3*48

3*40

3*29

70

3’7 7

3*72

3*62

3*52

3*39

medelgod

43

0

2-30

2-41

2*45

2*49

2*53

1*76

10

2*53

2*57

2*59

2* G 2

2*63

20

2-70

2*78

2*74

2*75

2*74

ilO

2*87

2*89

2*88

2*87

2*85

40

3*04

3 05

3*02

3*00

2*95

50

3*22

3*20

3*17

3-13

3*06

60

3*39

3*30

3*31

3*25

3*17

70

3*50

3*52

3*45

3*38

3*28

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Skogsvärde per kubikmeter, kronor för

Om-

kost-

nads-

klass

Markens god- hetsgrad

Mark-

värde

per

hektar

kronor

barrskog,

vars kubikmassa utgöres av

timmer-

skog,

procent

granskog, procent

lövskog

(annan)

0

(ren tall- skog)

25

50

75

100

(ren

gran-

skog)

mindre god

17

0

206

2-11

2-16

2-21

2-25

1*76

10

2''23

2-28

2-31

2-34

2''36

20

2-41

2-44

2-46

2-47

2-47

30

2-58

2-60

2’60

2-60

2-58

40

2''76

277

2''75

2''74

269

50

2-94

2-93

2''90

2-87

2-81

60

311

3-09

305

3-00

2-92

70

3-29

326

3-19

3-13

303

3

god

66

0

2''32

2''37

2''40

2-44

2-47

1-47

10

2-49

2-62

2-54

2-56

256

20

2''65

2-67

2’67

2-68

2''66

30

2''82

283

2-81

2-80

2-76

40

2-99

2-98

2-95

2-91

2''85

50

316

314

308

3''03

2-95

60

3-32

329

3-22

3-15

304

70

349

3-45

336

3-27

314

medelgod

39

0

2-10

2''16

2-21

2-26

2-30

1''47

10

2-27

2-32

235

2-39

2-40

20

2''44

248

2-49

2-61

2-51

t

30

2-61

2''63

2-63

2''64

2-61

40

2-78

2-79

2-77

2-76

2''72

50

2-95

295

2-91

2-88

2''82

60

312

3-10

3-06

301

2-93

70

3-29

3''26

3.20

313

303

mindre god

16

0

1*83

1-89

1-94

2-00

205

1''47

10

2-00

2-05

2 09

2-13

215

20

2-17

221

2''23

2''26

2-26

30

235

2-37

2-38

2-39

2*37

40

2-52

2-54

2’52

2-61

2-48

50

2''70

2-70

2-67

2-64

2-59

1

60

2-87

2''86

2-81

2-77

2-70

1

70

3-04

3-02

296

290

280

Förestående hjälplabell är grundad på nedan angivna förutsättningar beträffande 1. timmerskogsprocenten

och 2. granskogsprocenten. Därest i förekommande fall väsentlig avvikelse från dessa

förutsättningar föreligger, bär ej denna hjälptabell användas utan bör förfaras på sätt som förutsättes

i hjälptabell 1.

I. Vid angiven kubikmasseprocent timmerskog

anses övrig del av barrskogens kubikmassa

fördela sig på massavedskog och vedskog sålunda:

!

Timmerskog,

procent

Procentfördelning av övrig

barrskog

massavedskog j

vedskog

0

55

45

10

50

40

20

45

35

30

40

30

40

35

25

50

30

20

60

25

15

70

20

10

2. Vid angiven kubikmasseprocent granskog

för liela barrskogsförrådet anses granprocenten

för timmerskog och massavedskog utgöra:

Hela barr- skogsförrådet,

procent

Procent granskog för

timmerskog

massavedskog

0

0

0

25

15

30

50

40

55

75

65

80

100

100

100

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

27

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

3 mars 19H.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för jordbruksdepartementet fråga örn allmän

fastighetstaxering samt anför därvid följande:

Enligt 12 § 1 mom. kommunalskattelagen och 2 § 1 mom. taxeringsförordningen

skulle allmän fastighetstaxering ha ägt rum år 1943. Emellertid

har genom förordningar den 19 december 1941 (nr 945) och den 5 mars

1943 (nr 81) den allmänna fastighetstaxeringen uppskjutits, och har genom

den senare förordningen stadgats, att den i stället skall äga rum år 1945.

Om ej förordnande örn ytterligare uppskov meddelas, skall följaktligen arbetet

med taxeringen påbörjas i höst. I så fall torde dessförinnan böra utfärdas

ny förordning med instruktion rörande värdering av skogsmark och

växande skog, varjämte vissa ändringar i taxeringsförordningen synas böra

vidtagas.

I. Allmän fastighetstaxering år 1945 m. m.

Vad först angår frågan örn ett ytterligare uppskov med den allmänna

fastighetstaxeringen så anfördes som skäl för det år 1941 beslutade uppskovet

(se prop. 334/1941), att fastighetsmarknaden rönte stark inverkan

av rikets avspärrning från ekonomiska förbindelser med utlandet, att sålunda

prisen på skogsfastigheter i högsta grad påverkats av å ena sidan

möjligheterna till tillfälliga förtjänster på ved, å andra sidan svårigheter

att finna tillfredsställande avsättning för virke av grövre dimensioner och

att en avsevärd förskjutning mellan prisen å skogsfastigheter av olika typer

sålunda vore att räkna med, att prisutvecklingen beträffande jordbruksfastigheter

i allmänhet syntes ha varit mycket ojämn, att värdena å industrifastigheter,

vilka måste röna stark påverkan av de olika industriernas framtidsutsikter,

vore svåra att bedöma, vilket särskilt gällde värdena å gjorda

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

nyanläggningar för tillverkningar av mera krisbetonade produkter, att de

extraordinära förhållandena å vissa orter skapat en särskilt stark efterfrågan

på bostäder, vilket varit ägnat att påverka fastighetsvärdena därstädes,

att med hänsyn till den inträdda prisstegringen å snart sagt alla jordbruksprodukter

och skog en ny taxering komme att medföra en avsevärd

förhöjning av taxeringsvärdena, vilket ur allmän ekonomisk synpunkt kunde

befaras få betänkliga följder genom att bidraga till ökad inflation, att

en allmän fastighetstaxering med utgångspunkt från de rådande osäkra förhållandena

antagligen skulle komma att genomföras med alltför stor försiktighet,

varför kanske en omtaxering inom kort tid efter krigets slut bleve

av behovet påkallad, att ytterligare tid behövdes för utarbetande av erforderliga

särskilda regler för skogstaxeringen och för undersökning i vad

mån speciella bestämmelser örn taxering även av annan fastighet än skogsfastighet

under de rådande förhållandena borde meddelas, samt att taxeringen

skulle komma att belasta taxeringsmyndigheterna under en tid, då

dessa kunde antagas bliva särskilt starkt betungande av andra uppgifter.

Beträffande de tre först angivna skälen för ett uppskov med taxeringen

anförde statistiska centralbyrån i avgivet yttrande, att det .statistiska primärmaterial,

varöver centralbyrån förfogade, icke innehölle något, som

kunde tjäna till ledning för bedömande av huruvida en förskjutning mellan

prisen å skogsfastigheter av olika typer ägt runi eller vore att emotse, men

att en utredning angående förhållandet mellan jordbruksfastigheternas saluvärden

och taxeringsvärden under perioden 1938—°% 1941 oförtydbart visade,

att överpriset i förhållande till taxeringsvärdena vore större för skogsfastigheter

i allmänhet än för andra fastigheter, vilket emellertid icke vore

speciellt utmärkande för den senaste tiden, då förhållandena härutinnan

varit likartade under den tidigare undersökta perioden 1934—:!% 1937,

samt att ojämnheten i fråga örn prisutvecklingen beträffande jordbruksfastigheter

på det hela taget icke varit större under tiden 1938—3% 1941 än

under tiden 1934—3% 1937, örn man sågv på utvecklingen från delperiod

till delperiod, ävensom att olikheten länen emellan varit mindre under tiden

1938—3% 1941 än under liden 1934—3% 1937. Centralbyrån ansåg härav

framgå, att osäkerheten på fastighetsmarknaden åtminstone vad anginge

jordbruksfastigheter dittills under krisen icke varit särskilt stor, men fann

det ytterst vanskligt för att icke säga omöjligt att härav draga slutsatser

beträffande framtiden. Centralbyrån anförde vidare bl. a.:

Såsom en anledning att år 1943 verkställa allmän fastighetstaxering kan

anföras det förhållandet att saluvärdet i förhållande till taxeringsvärdet

beträffande jordbruksfastigheter, enligt centralbyråns förenämnda utredning,

stegrats kraftigt från år 1938, då senaste allmänna fastighetstaxering

företogs. Enligt centralbyråns förenämnda utredning var sålunda överprisprocenten

för fastigheter, försålda åren 1938 och 1939, första och andra

halvåren 1940 samt första halvåret 1941 respektive 14,4, 21,8, 29,0, 24,4

och 32,5 °/o. Denna stegring motsvaras av en höjning av prisnivån i och

för sig; priserna ha sedan senaste allmänna fastighetstaxering stigit med

omkring 16 %, d. v. s. lika mycket som under tiden från år 1934 till och

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

29

med första halvåret 1937. För skogsfastigheter, d. v. s. fastigheter vilkas

taxeringsvärde till mer än 25 % utgjorts av skogsmarks- och skogsvärde,

var prisstegringen i förhållande till 1938 års salupris 13,1 °/o (för Norrland,

Kopparbergs och Värmlands län, tagna över ett, 15,8 °/o och för övriga

delar av riket 13,1 %); för övriga fastigheter äro motsvarande tal 17,4,

11,7 och 17,7 »/o.

Material för bedömande av prisutvecklingen på fastighetsmarknaden under

de båda senaste åren kan hämtas från en inom statistiska centralbyrån

pågående utredning angående förhållandet mellan taxeringsvärden och saluvärden

å jordbruksfastigheter, därå lagfart sökts under tiden Vt 1941

—3% 1943 (avser köp under tiden 1940—3% 1943), ävensom från av institutet

för värdering av fastigheter i Stockholm verkställda liknande undersökningar

beträffande hyreshusfastigheter i Stockholm, lagfarna eller inskrivna

under tiden 1939—3% 1943. Vidare har inom finansdepartementets

skatteberedning företagits en dylik utredning beträffande de fastigheter i 8

andra städer, som varit föremål för köp under tiden 1938—1943, därvid

utvalts å ena sidan sådana städer, där utvecklingen kan antagas återspegla

de allmänna verkningarna av det pågående kriget, samt å andra sidan sådana,

där utvecklingen möjligen tagit en speciell riktning till följd av extraordinära

förhållanden, vilket kan antagas lia varit fallet i vissa garnisonsstäder

och städer med större industri för krigsmaterieltillverkning. Som

representanter för den förra kategorien ha valts Malmö, Växjö, Göteborg,

Uppsala samt Härnösand och som representanter för den senare Linköping,

Karlskoga och Boden.

Den inom statistiska centralbyrån pågående utredningen angående jordbruksfastigheter

visar, att den s. k. överprisprocenten fortsatt att stiga. Den

utgjorde sålunda för år 1941 (siffror för de särskilda halvåren saknas)

34,6, för år 1942 45,8 och för första halvåret 1943 51,7. Stegringen i prisnivån

från 1938 till och med första halvåret 1943 utgör cirka 33 procent,

därvid stegringen för Norrland samt Kopparbergs och Värmlands län uppgår

till cirka 19 procent och för landet i övrigt till omkring 35 procent (särskilda

siffror för skogsfastigheter föreligga ännu icke). Beträffande de olika

länen varierar överprisprocenten för den senast undersökta perioden mellan

högst 69,9 för Kronobergs län och lägst 17,1 för Gävleborgs län (för första

halvåret 1943 utgöra motsvarande siffror respektive 90,6 och 19,0). Den nu

angivna höga överprisprocenten för Kronobergs län synes emellertid icke innebära,

alt prisstegringen varit särskilt kraftig här, eftersom överprisprocenten

redan under år 1938 var så hög som 35,2 procent (i Gävleborgs län

understego saluvärdena under samma år taxeringsvärdena med en procent).

För att få en överblick över prisutvecklingen efter krigsutbrottet har prisstegringen

för jordbruksfastigheter uträknats för olika län. Jämförelse har

därvid gjorts mellan å ena sidan överprisen åren 1938 och 19391 samt å

'' Materialet för enbart 1938 (= köp under detta år lagfarna efter lh 1939) är av för ringa

omfattning, för att jämförelsen beträffande de olika länen skall kunna ske med utgångspunkt

endast från detta material.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

andra sidan överprisen under första halvåret 1943. Härvid ha erhållits de

procenttal för prisstegringen som framgå av följande uppställning:

Län

Överprisprocent

Prissteg-

rings-

procent

Län

Överprisprocent

Prissteg-

rings-

procent

1938-39

Vi—»°/«

1913

1938-39

Vt—s%

1943

163

32 3

13''7

28''7

64''3

27-6

7''5

22''4

13-9

28-9

69''1

31-2

22-0

39-3

14-1

7-2

41-3

31''8

4*2

190

14*2

16-3

54-0

32-5

18-6

42''4

20-o

43-7

90-6

32''7

Östergötlands.....

30-2

57''4

20-9

Jönköpings........

28-0

70''6

33-3

21-4

47*3

21-3

14''7

53-1

33''5

Södermanlands____

18-6

44-7

220

Göteborgs o. Bohus

12-3

50''8

34''3

25''0

53l

22-5

17''4

58*0

34-6

Älvsborgs.........

20''8

48''4

22-8

Kopparbergs......

5-7

47''2

39''3

Hallands .........

23-8

53''1

23''7

Kalmar...........

17''6

68''5

43''3

Uppsala..........

11-8

39*2

25''1

Hela riket

20''8

517

25''6

Västernorrlands ...

18-2

49''3

26-3

Under den pågående utredningen har jämväl framkommit uppgifter om

överprisprocenten vid köp av jordbruksfastigheter av olika storlek under tiden

1940—3% 1943. Av dessa framgår, att överprisprocenten utgör 55,9 för

fastigheter med taxeringsvärde ej överstigande 10 000 kronor, 40,1 för fastigheter

med taxeringsvärde av 10 100—50 000 kronor, 38,3 för fastigheter med

taxeringsvärde av 50 100—-100 000 kronor samt 30,4 för fastigheter med

taxeringsvärde överstigande 100 000 kronor. För jämförelsens skull kan nämnas,

att motsvarande siffror för 1938 respektive första halvåret 1943 utgöra:

1938 >/i—30/e 1943

Vid taxeringsvärde av högst 10 000 .............. 25-6 64‘4

» » > 10 100—50 000 ............ 11-4 49-4

* > » 50 100—100 000............ 77 47-5

» » » över 100 000 .............. 10 7 32-9

Den av institutet för värdering av fastigheter i Stockholm verkställda utredningen

avser dels hyreshusfastigheter på fri grund och dels dylika fastigheter

å tomträttsmark (alltså ej villafastigheter), överprisprocenten för köp, lag
-

farna respektive inskrivna under tiden

kategorier:

1939—s% 1943,

utgör för respektive

Fastig

heter på

fri grund

tomträttsmark

1939 .....................

....... 7-5

8-8

1940 .....................

....... 6-7

4-9

1941.....................

....... 0-6

23

1942 .....................

6-1

1/i—so/o !943 .............

....... 10-6

8-8

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. 31

I övrigt synes av sistnämnda utredning framgå, att utvecklingen beträffande

olika delar av Stockholm och fastigheter av olika beskaffenhet (moderna,

moderniserade etc.) varit tämligen enhetlig.

Vad slutligen angår den inom skatteberedningen verkställda undersöknirfgen

beträffande vissa städer så framgår av denna, alt överprisprocenten jämväl

för fastigheterna därstädes i allmänhet visat en stigande tendens. Vid jämförelse

mellan köp av bebyggda fastigheter med minst 5 000 kronors taxeringsvärde

under år 1938 samt år 1943 får man följande siffror för de olika åren:

1938 1943

Malmö............................ 63 106

Växjö ............................ 19 8 21-3

Göteborg.......................... 7-5 218

Uppsala .......................... 0-8 24-0

Härnösand........................ 11‘4 25-5

Linköping ........................ lil 20-3

Karlskoga ........................ 45-2 4U31

Boden............................ 8''1 3Ul

Resultaten av sistnämnda undersökning, visande för varje stad överprisprocenten

för fastigheter av olika storlek och för olika år m. m., framgår av

en härvid fogad uppställning (bilaga 1).

D epartementscheten.

Vid anmälan av fråga örn proposition nr 20 till 1943 års riksdag angående

uppskov med den allmänna fastighetstaxeringen yttrade jag, att vidare uppskov

icke torde böra ifrågakomma med hänsyn till de särskilda svårigheter

och olägenheter, som ett alltför långt uppskov med nödvändighet medförde.

Denna åsikt hyser jag fortfarande. Endast örn synnerligen starka skäl tala

för ett ytterligare uppskov, torde ett sådant böra ifrågakomma, men detta

synes icke vara fallet. Jag förordar därför, att nästa allmänna fastighetstaxering

äger rum år 1945.

Vad därefter angår frågan om särskilda bestämmelser kunna anses erforderliga

för undvikande av alltför kraftig höjning av taxeringsvärdena eller

ojämnheter i dessa, så synes den allmänna prisstegringen på fastighetsmarknaden

i olika delar av landet, såvitt framgår av de verkställda utredningarna,

icke motivera sådana bestämmelser. Särskilt gäller detta prisutvecklingen i

städerna, men ej heller prisen på jordbruksfastigheter synas förete sådana

höjningar eller sådana ojämnheter, att några särskilda direktiv erfordras.

Visserligen är enligt den förut intagna uppställningen över jordbruksfastigheter

prisutvecklingen för dessa fastigheter i viss mån oenhetlig för de olika

länen, men skillnaderna äro icke alltför stora. I ytterlighetsfallen kunna för

övrigt, då det statistiska materialet vid dettas fördelning på de olika länen

är ganska tunt, tillfälligheter lia spelat in. Sålunda synes exempelvis överpris
-

1 Uppgifter endast för tiden ’/i—!n/o 1943.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 2J0.

procenten för Kalmar län åren 1938 och 1939 vara påfallande låg'' (den hade

redan år 1940 nästan fördubblats och då gått upp nästan i jämnhöjd med

överprisprocenten för Jönköpings län).

Vad angår prisstegringen på jordbruksfastigheterna är det sannolikt, att

denna delvis beror på att prisen på skogsfastigheter stigit särskilt starkt

med hänsyn till den från och med år 1941 inträdda avsevärda prishöjningen

på skogsprodukter. I den mån detta är fallet, utgöra emellertid redan gällande

bestämmelser en effektiv spärr mot övertaxering, i det taxeringsvärdena å

skogsmark och växande skog enligt dessa icke rättas efter allmänna saluvärdet

vid tiden för taxeringen (vid taxeringsårets ingång) utan efter de virkespris,

som gällt under viss förfluten period. I detta avseende ämnar jag föreslå,

att prisperioden 1932—1941 lägges till grund för taxeringen, varför övervärdering

av skogsmarken och skogen icke torde vara att befara. Av det sagda

följer också, att det överhuvud taget endast är för bestämning av jordbruksvärdena,

som särskilda restriktioner i förevarande avseende skulle kunna

tänkas erforderliga.

Det förut sagda utesluter naturligtvis icke, att å viss ort förhållandena kunna

vara sådana, att viss försiktighet vid åsättande av nya taxeringsvärden

bör iakttagas. Sådant fall kan exempelvis föreligga, om villafastigheterna i ett

samhälle med svår bostadsbrist varit föremål för särskilt stark prisstegring,

och det kan förväntas, att förhållandena komma att ändras omedelbart vid

eller nära efter krigets upphörande. Att giva särskilda regler för dylika fall

bör emellertid om möjligt undvikas, och då viss hänsyn till omständigheter

av ifrågavarande art synes kunna tagas redan med tillämpning av de gällande

grunderna, torde detta ej heller bliva erforderligt. Jag anser sålunda, att dessa

— med de ändringar beträffande olika detaljer som i det följande föreslås —

böra vinna allmän tillämpning vid taxeringen.

Emellertid är det angeläget, att den allmänna höjning av taxeringsvärdena,

som är ofrånkomlig, kommer att bliva så jämn som möjligt. Jag bortser härvid

givetvis från de justeringar i ena eller andra riktningen, som kunna bliva

en följd av en redan förut ojämn tillämpning av då gällande grunder. Det

måste också tillses, att höjningen ej blir större än att den kommer att ligga

inom ramen för den värdestegring, som kan förväntas bliva i huvudsak bestående.

Vid ett landskamrerarmöte böra överläggningar äga rum i syfte att

tillgodose dessa synpunkter. Det insamlade statistiska materialet synes därvid

i olika avseenden kunna tjäna till ledning.

Den närmast efter år 1945 följande allmänna fastighetstaxeringen kommer

att äga ruin år 1948, därest ej annorlunda beslutas. Huruvida denna taxering

skall företagas sistnämnda år eller vid någon annan tidpunkt, torde ej böra

bestämmas nu, utan därmed synes böra anstå, tills bättre möjligheter att bedöma

konjunkturutvecklingen under de närmaste åren föreligga.

Vid prövning av frågan om vilka ändringar i gällande värderingsbestämmelser,

som kunde anses erforderliga för nästa allmänna fastighetstaxering,

har jag även övervägt, huruvida icke reglerna örn värdering av vattenfall

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

33

med tillhörande byggnader m. m. borde bliva föremål för revision. Den 2 december

1943 tillkallade jag vattenrättsingenjören Richard Smedberg för att

inom departementet biträda med överarbetning av nämnda regler. Med hänvisning

till berörda uppdrag överlämnade Smedberg en den 25 januari i år

dagtecknad promemoria med utkast till vissa smärre ändringar i kommunalskattelagen.

över denna promemoria ha efter remiss yttranden avgivits av

kammarrätten, vattenfallsstyrelsen, länsstyrelserna i Hallands, Älvsborgs,

Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Jämtlands län samt svenska

vattenkraftföreningen. Emellertid har jag vid övervägande av vad i promemorian

och remissyttrandena anförts kommit till den uppfattningen, att något

egentligt behov av ändringar i ifrågavarande bestämmelser för närvarande

knappast föreligger, varför jag ansett mig böra avstå från att framlägga

något förslag härom.

II. Värdering av skogsmark och växande skog.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 mars 1940 hemställde kommunalskatteberedningen

— under åberopande av bl. a. vissa uttalanden under förarbetena

till 1938 års allmänna fastighetstaxering om svagheter i de nuvarande grunderna

för värdering av skogsmark och därå växande skog, särskilt avseende

reglerna om relativa skogstillgångens bestämmande (se prop. 281/1937 s. 38

och 85) — att undersökning måtte verkställas för att utröna, huruvida icke

en förbättring i taxeringsresultatet skulle kunna vinnas genom jämkning i

eller bättre utformning av nämnda grunder. Sedan i anledning härav domänstyrelsen

den 12 april 1940 anbefallts att verkställa dylik undersökning samt

att inkomma med redogörelse därför inom sådan tid, att resultaten av undersökningen

kunde tillgodogöras vid nästkommande allmänna fastighetstaxering,

inkom styrelsen med en den 30 juni 1941 dagtecknad skrivelse jämte

därvid fogade förslag till vissa ändringar i kommunalskattelagen samt lill

ny skogsvärderingsinstruktion (SOU 1941:23).

Senare anbefalldes domänstyrelsen genom Kungl. Maj:ts brev den 19 september

1941 att i en kommun inom vartdera av Kalmar, Kristianstads, Gävleborgs

och Västerbottens län verkställa provtaxering av fastigheter enligt de

av domänstyrelsen föreslagna grunderna. Efter slutförande av detta uppdrag

överlämnade domänstyrelsen en den 18 februari 1942 dagtecknad redogörelse

för sålunda utförd provtaxering inom Mörlunda socken i Kalmar län,

Riseberga socken i Kristianstads län, Valbo socken i Gävleborgs län samt

Burträsks socken i Västerbottens län.

Ovannämnda förslag och redogörelse för provlaxering lia remitterats till

åtskilliga myndigheter och sammanslutningar. I anledning härav lia yttranden

avgivits av skogsstyrelsen, som jämväl inkommit med yttranden från samtliga

skogsvårdsstyrclser, av Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser,

kommmxalskatteberedningen, 19.37 års riksskogstaxeringsnåmnd, kammarrätten,

egnahemsstyrelsen, svenska landstingsförbundet, svenska landskom
Bihang

till riksdagens protokoll 19M. j sami. Nr 240. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 24.0.

munernas förbund, Sveriges skogsägareförbund — gemensamt med svenska

trävaruexport-, svenska cellulosa-, svenska trämasse- och svenska pappersbruksföreningarna

— skogssällskapet, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund,

Sveriges häradsallmänningsförbund ävensom Smålands och Blekinge

handelskammare, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare samt

handelskammaren i Gävle. Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt,

som jämväl erhållit förslaget och redogörelsen för provtaxeringen

på remiss, ha överlämnat yttranden från chefen för skogsförsöksanstalten,

professor Henrik Petterson samt professorerna vid skogshögskolan Thorsten

Streyffert och Olof Eneroth. De hörda myndigheterna och sammanslutningarna

lia i de flesta fallen antingen yttrat sig efter remissen av redogörelsen

för provtaxeringen eller också avgivit förnyade yttranden efter det denna

kommit dem tillhanda. Några ha emellertid yttrat sig innan de erhållit tillgång

till nämnda redogörelse och därefter ej inkommit med förnyade yttranden.

Därefter har jag låtit inom finansdepartementets skatteberedning ytterligare

utreda frågan örn taxering av skogsmark och växande skog samt utarbeta

alternativa förslag till föreskrifter därom, avsedda att tillämpas vid nästkommande

allmänna fastighetstaxering, i huvudsaklig anslutning dels till

gällande grunder för sådan taxering, dels till domänstyrelsens förslag. Vid

denna överarbetning, för vilken jag i vissa avseenden under hand meddelat

direktiv, hava såsom särskilt tillkallade sakkunniga biträtt sekreteraren hos

generaldirektören för domänstyrelsen, jägmästaren I. B. N. Sjöström, biträdande

jägmästaren M. G. F. Malmgård och överledaren vid riksskogstaxeringen,

biträdande jägmästaren A. E. Hagberg. Den verkställda utredningen

har sammanfattats i en inom skatteberedningen upprättad, den 29

februari 1944 dagtecknad promemoria med därtill fogade särskilda förslag

till ändringar i kommunalskattelagen och till ny skogsvärderingsinstruktion,

avsedda dels för tillämpning vid genomförande av de av domänstyrelsen föreslagna

grunderna och dels för användning vid bibehållande i princip av de

nuvarande bestämmelserna. För förstnämnda förslag kommer jag att i det

följande redogöra. De sistnämnda förslagen torde få som bilagor 2 och 3

fogas vid statsrådsprotokollet.

Domänstyrelsens förslag till ändrade bestämmelser örn värdering av skogsfastighet

innebär, att en helt ny metod för sådan värdering skall tillämpas. I

syfte att göra framställningen så överskådlig som möjligt skall här först givas

en kort redogörelse för den nuvarande och den föreslagna metoden, varefter

de olika frågor, som uppkommit, behandlas mera utförligt var för sig.

Slutligen skall lämnas en sammanfattande redogörelse för uttalade meningar

om vilken metod som företrädesvis bör komma i tillämpning vid fastighetstaxeringen

m. m.

De olika metoderna för värderingen.

De nuvarande reglerna för taxering av skogsmark och växande skog, vilka

avse att fastställa avkastningsvärdet vid uthålligt och efter rationella grunder

bedrivet skogsbruk, ha varit i väsentligen oförändrad form gällande från

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 240.

35

och med den allmänna fastighetstaxeringen år 1922 (skogsvärderingsinstruktionen

år 1921). Enligt dessa regler tillgår värderingen av skogsmarken och

skogen så, att man uppskattar värdet av den årliga virkesavkastningen från

marken vid normal skogstillgång, varefter detta värde kapitaliseras efter viss

procentsats (vid 1922 års fastighetstaxering efter 6, vid 1928 och 1933 års

efter 5 och vid 1938 års efter 4 procent). Det antal årsavkastningar, varmed

man enligt den fastställda procentsatsen skall räkna vid kapitaliseringen, fördelas

därvid å skogsmarken och den därå växande skogen så, att av sammanlagda

värdet ungefär 18 procent komma att belöpa å marken och återstoden å

skogen (vid 1922 års fastighetstaxering ansågos belöpa 3 normala årsavkastningar

å marken och 13,67 å skogen, vid 1928 och 1933 års taxeringar voro

motsvarande siffror 3,5 och 16,5 samt vid 1938 års 4,5 och 20,5). Det i enlighet

härmed fastställda värdet för marken anses utgöra markens taxeringsvärde.

Det erhållna värdet för skogen däremot anses användbart som omedelbart

uttryck för skogsvärdet endast om skogstillgången är normal, vilket

uttryckes med att relativa skogstillgången är 1,0. Avviker skogen beträffande

virkesförrådet eller dettas sammansättning med avseende på åldrar och mogenhetsklasser

samt grövre och klenare dimensioner från det tillstånd, som

anses motsvara normal skogstillgång, jämkas skogsvärdet uppåt eller nedåt

genom multiplikation med ett tal, som giver uttryck för relativa skogstillgången

i det särskilda fallet, alltså med t. ex. 0,9, 0,8 etc., om skogstillgången

är mindre än normal, och med 1,1, 1,2 etc., örn skogstillgången är större än

normal. Årsavkastningens värde för en viss fastighet bestämmes av fyra faktorer:

skogsmarksareal, bonitet, rotvärde och allmänna kostnader för skogsbruket.

Boniteten uttrycker markens årliga virkesavkastningsförmåga, angiven

i kubikmeter per hektar, under förutsättning att skogsbruket bedrives

efter rationella grunder och att skogstillgången är normal. Rotvärdet avser

värdet av normala virkesavkastningen, uttryckt i nettopris per kubikmeter

å rot och fastställt för varje fastighet på grundval av genomsnittliga pris och

omkostnader för olika sortiment under den före vederbörande skogsvärderingsinstruktions

utfärdande närmast förflutna femårsperioden (vid 1922 års

fastighetstaxering dock under åttaårsperioden 1912—1919). De allmänna

kostnaderna avse kostnader för skogens vård, förvaltning m. m. och skola

generellt beräknas till viss del (enligt bestämmelserna för fastighetstaxeringarna

åren 1922 och 1928 V4, därefter V3) av det efter boniteten och rotvärdet

beräknade värdet å årliga virkesavkastningen per hektar.

De av domänstyrelsen föreslagna grunderna för taxering av skogsfastighet

avse också att fastställa avkastningsvärdet vid uthålligt skogsbruk. De utgå

emellertid därvid icke från ett »efter rationella grunder» bedrivet så att säga

mera idealt skogsbruk utan från det slags skogsbruk, som i genomsnitt bedrives

i den trakt (tillväxtområde), där vederbörande fastighet är belägen.

Till grund för taxeringen lägges ej heller en beräkning av värdet under förutsättning

av »normal skogstillgång», utan värderingen sker med direkt utgångspunkt

från det vid taxeringstillfället förefintliga virkesförrådet. Värdetå

detta vid omedelbar avverkning idel s. k. realisations- eller slaktvärdet), som

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

här kallas rotvärde, lägges till grund för en beräkning av nuvärdet av de belopp,

som i framtiden antagas inflyta, när de rotstående träden i verkligheten

komma att avverkas. Härvid tages hänsyn till dels att träden under tiden intill

avverkningen tillväxa i massa (massatillväxten) samt utväxa till grövre och

värdefullare dimensioner (kvalitetstillväxten) och dels att skogsägaren under

tiden ej får lyfta någon ränta på sitt i skogen placerade kapital (räntefoten).

Eftersom tillväxten i massa och kvalitet (värdetillväxten) samt tiden fram till

avverkningen (växttiden) variera dels för olika delar av landet och dels för mark

av olika beskaffenhet och tillstånd, uppdelas landet i 6 tillväxtområden samt

marken inom varje tillväxtområde i 3 godhetsgrader (»mycket god», »medelgod»

och »mindre god»). Då värdetillväxten och växttiden dessutom variera

för skilda trädslag och dimensioner, uppdelas virkesförrådet med hänsyn

härtill i olika delar (skogsgrupper1). För varje skogsgrupp inom respektive

tillväxtområde och godhetsgrad sker i princip en särskild beräkning. Det

därvid funna förhållandet mellan det beräknade rotvärdet å träd av vederbörande

skogsgrupp och nuvärdet (diskonteringsvärdet) av vad som beräknas

inflyta vid framtida avverkning av dessa träd angives i ett tal (korrektionsfaktor),

varmed sålunda rotvärdet i de särskilda fallen skall multipliceras

för erhållande av diskonteringsvärdet. Från detta avdrages belopp, motsvarande

allmänna kostnader för skogsbruket, varefter återstoden kallas

skogsvärde. Intet särskilt markvärde kommer till synes, men hänsyn till värdet

å kalmark tages därigenom att skogsvärdet icke får bestämmas lägre än

visst angivet belopp per hektar (minimivärde). Avgörande för skogsvärdet å

fastighet inom visst tillväxtområde och med viss godhetsgrad å marken bli

virkesförrådet, rotvärdet, värdetillväxten, räntefoten, växttiden, allmänna

kostnaderna och, i den mån minimivärde behöver tillämpas, arealen. Virkesförrådet,

uppskattat i kubikmeter på bark, fördelas i skogsgrupperna barrtimmerskog

(barrträd om 25 cm vid brösthöjd och däröver), massavedskog

(mellan 15 och 25 cm vid brösthöjd), barrvedskog (under 15 cm vid brösthöjd)

samt lövskog (all). För sydligaste Sverige tillkomma dessutom grupperna

bokgagnvirkesskog (20 cm vid brösthöjd och däröver) samt bokvedskog

(under 20 cm vid brösthöjd). Beräkning av rotvärdet sker på grundval

av genomsnittsprisen för olika sortiment under tioårsperioden 1932—1941.

Värdetillväxten och växttiden beräknas på grundval av riksskogstaxeringens

material, d. v. s. man bygger på därvid vunna erfarenheter för beräkning

av trädens massatillväxt och hur länge träden inom vederbörande tillväxtområde

kunna förväntas stå kvar, innan de avverkas. Räntefoten och avdraget

för allmänna kostnader, som motsvara kapitaliseringsprocent och avdrag

för allmänna kostnader enligt nuvarande metod, ha föreslagits till oförändrat

4 procent respektive Vs av det efter virkesavkastningen beräknade

värdet.

Den principiella skillnaden mellan den nuvarande och den föreslagna metoden

är att, medan värdesättningen enligt den förra i allmänhet sker genom

1 De benämnas i det nu framlagda förslaget förrådsgrupper.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

37

kapitalisering av uppskattad årlig avkastning (kapitaliseringsmetod), värderingen

enligt den senare sker genom diskontering av beräknade, i framtiden

utfallande avkastningsbelopp till nuvärde (diskonteringsmetod). En annan

viktig skillnad är att, medan beskattningsnämndernas huvudsakligaste arbete

enligt den nuvarande metoden består i bestämning av relativa skogstillgången,

d. v. s. hur det förhandenvarande virkesförrådet å viss fastighet

förhåller sig till ett beräknat normalförråd, beskattningsnämndernas huvuduppgift

enligt den föreslagna metoden kommer att bliva en direkt bedömning

av virkesförrådet och dess sammansättning.

Allmänna normer lör taxering av skogsfastighet. Nuvarande

taxeringsvärden.

Enligt kommunalskattelagen (9 §) gälla olika regler för taxering av skogsområde

och för taxering av övrig fastighet. Under det att fastighet av sistnämnda

slag skall taxeras efter allmänna saluvärdet, skall område, som

utgöres av skogsmark och växande skog, upptagas till det värde, det kan

anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk, d. v. s. till

ett oberoende av saluvärdet uträknat avkastningsvärde. Här behöver emellertid

icke föreligga någon verklig motsättning. Med saluvärdet förstås

enligt anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen det belopp, som en förståndig

köpare kan antagas vilja betala för fastigheten, örn den tänkes såld

inom den kundkrets, som för en dylik egendom kan antagas vara att påräkna,

och köpt för ett med hänsyn till fastighetens beskaffenhet lämpligt utnyttjande.

Härav följer, sägs i fortsättningen, att köpeskilling, som under

senare tid faktiskt betalts för en viss fastighet, icke får utan vidare anses som

ett exakt uttryck för det allmänna saluvärdet samt att vid sidan av faktiskt

betalda köpeskillingar även måste beaktas andra förhållanden såsom fastighetens

avkastning m. m. Örn nu en förståndig köpare av skog i allmänhet

kan antagas räkna med avkastningsvärdet »vid ett efter rationella grunder

bedrivet skogsbruk», bör detta värde överensstämma med »allmänna saluvärdet».

1920 års skogsbeskattningskommitté, vars förslag ligger till grund för 1921

års förordning om allmän fastighetstaxering år 1922, då de nuvarande principerna

för taxering av skogsfastighet genomfördes, åberopade (se prop. 214/

1921, bil. A s. 24) som direktiv för sitt arbete vissa synpunkter, som framhållits

av andra särskilda utskottet vid 1920 års riksdag. Utskottet hade avstyrkt

ett av Kungl. Majit till sistnämnda riksdag framlagt förslag till kommunalskattelag,

däri stadgades bland annat, att till grund för taxering av fast

egendom skulle läggas allmänna saluvärdet, att värdet av växande skog skulle

ingå i taxeringsvärdet med sitt fulla belopp, men att det vore skogens värde

i handel och vandel under förutsättning av normal skötsel och fortsatt skogsbruk

och icke dess värde vid fullständig realisation, som skulle uppskattas.

I sammanhang härmed hade utskottet uttalat, att när Kungl. Majit föresloge,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

att skogens värde skulle ingå i taxeringsvärdet nied sitt fulla belopp och att

det taxerade skogsvärdet skulle påföras skattekronor efter 3 procent av taxeringen,

utskottet ej kunde undgå att befara, att sådan beskattning av den

växande skogen skulle leda till för tidig avverkning och därmed få till följd

en misshushållning med detta utomordentligt viktiga naturkapital, och denna

farhåga kunde icke undanröjas av tillägget, att det vore skogens värde i handel

och vandel under förutsättning av normal skötsel och fortsatt skogsbruk,

som skulle uppskattas, en regel som i själva verket knappast syntes möjlig

att tillämpa på ett tillfredsställande sätt. Kommittén anförde vidare, att den

vid övervägande av frågan, huruvida till grund för uppskattning av värdet å

fast egendom — bortsett från skogsmark och växande skog — borde läggas

allmänna saluvärdet eller avkastningsvärdet, kommit till den uppfattningen,

att åt allmänna saluvärdet borde givas företräde. Därefter anförde kommittén

bland annat:

I allmänhet och särskilt beträffande jord å landet torde emellertid avkastningsvärdet

och allmänna saluvärdet sammanfalla. Vid köp av fast egendom

lärer köparen göra sina beräkningar angående den avkastning, som egendomen

kan lämna, och på grund av dessa beräkningar blir, där ej särskilda

omständigheter inverka, köpeskillingen bestämd. Föreligger ingen anledning

till antagande, att denna köpeskilling avviker från normalt värde, utan köpeskillingen

kan läggas till grund för taxeringen, har därmed den beräkning

av avkastningsförmågan, som eljest skolat göras av taxeringsmännen, redan

fullgjorts av köparen, som mera ingående än taxeringsmännen kunnat bedöma

densamma.

Samma orsaker, som föranleda, att saluvärde och avkastningsvärde å jordbruksegendom

under normala förhållanden kunna beräknas sammanfalla,

kunna även för skogsegendomar sägas vara giltiga så tillvida, att saluvärdet

av en skog, som köpes, måste anses helt bero på den avkastning, som från

densamma kan erhållas. Bredvid detta uthålliga avkastningsvärde, som mera

sällan framträder i betalda köpeskillingar, existerar emellertid för skogar, där

hushållningen är fri, ett s. k. realisationsvärde, vilket förutsätter totalavverkning

av samtliga skogstillgångar och därmed ett långvarigt avbrott i produktionen

å marken ifråga. Enligt vad erfarenheten visat, kan speciellt under

högkonjunkturer ett betydande värdeuttag på detta sätt ske; och uppdrivas

därför genom spekulation prisen på skogsegendomar till en sådan höjd, att

det rationellt bedrivna skogsbruket icke kan förränta dessa höga realisationsvärden.

Då dessa senare värden sålunda skapats under förutsättningar, som

från skogsvårdssynpunkt måste betraktas som beklagliga och vilka man medelst

upprepade lagstiftningsåtgärder sökt motarbeta, tiar kommittén ansett

det uteslutet att lägga de ofta av osund spekulation alltför starkt påverkade

köpeskillingarna för skog till grund för fastighetstaxeringen och i stället förordat

en beräkning av skogens avkastningsvärde vid ett efter rationella grunder

bedrivet skogsbruk.--- ■—

Med de grunder för värdesättning, som angivas i kommitténs förslag till

instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog och som innebära,

att markvärdet skall beräknas efter den avkastning, som under antagande

av normal skogstillgång kan erhållas vid ett efter rationella grunder

bedrivet skogsbruk, och skogsvärdet efter den avkastning, som är att påräkna

ur den växande skogen i det skick, vari den faktiskt befinner sig, under för
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.-ts proposition nr 240.

39

utsättning av ett rationellt riktigt tillgodogörande, lärer värdet å den virkesproducerande

marken komma att uppgå till ett belopp, som icke understiger

det allmänna saluvärdet därå. Däremot torde det värde, som kommer att

åsättas den växande skogen, i regel — där skogshushållningen är fri — understiga

det allmänna saluvärdet, för såvitt därmed förstås det s. k. realisationsvärdet.

Frågan har berörts senare i olika sammanhang. Sålunda yttrade dåvarande

chefen för finansdepartementet vid framläggande av förslag till proposition

nr 220 år 1932 angående vissa ändrade bestämmelser för 1933 års allmänna

fastighetstaxering (s. 81):

Den för skogsmark och växande skog gällande särskilda metoden åsyftar

---— att fastställa »det värde, som de kunna anses äga vid ett efter rationella

grunder bedrivet skogsbruk». Det har tidigare framhållits (prop. 102/

1927 s. 490), att man med denna metod syftar till att — visserligen schablonmässigt

— få fram värden, som skäligen kunna anses motsvara skogens saluvärde

under de närmaste åren under förutsättning av skogens fortsatta användning

för uthålligt skogsbruk. Man har sålunda att ställa sig frågan, hurudan

kalkyl en köpare, som bär för avsikt att fortsätta med rationellt skogsbruk,

plägar göra. Han måste därvid uppenbarligen göra klart för sig, att det

gäller en affär på lång sikt. Han räknar sålunda med ej blott årsavkastningen

under de närmaste åren utan den sannolika årsavkastningen under en överskådlig

framtid. Säkerligen kalkylerar han ej heller med räntefoten för kortfristiga

placeringar utan med den ränta, han kan väntas erhålla på lång sikt.

Om köpet sker under en högkonjunktur eller en lågkonjunktur, bör i och

för sig föga påverka denna del av kalkylen. Vederbörande har strängt taget

ingen anledning att komma till annat resultat vid det ena tillfället än vid det

andra men har sannolikt benägenhet för större optimism vid högkonjunktur.

Ävenledes måste det givetvis påverka hans pris, om lågkonjunktur eller högkonjunktur

förutses under de allra närmaste åren, i så måtto nämligen, att

det uppenbarligen ställer sig fördelaktigare, örn de närmaste årens värden

väntas bli höga och de påföljande årens låga, än örn ordningen blir den motsatta.

Att dessutom en mer eller mindre knapp kapitaltillgång utövar sin verkan

på efterfrågans storlek, är tydligt, men just därför att det gäller långtidsplaceringar

blir ej heller verkan av denna faktor så stark, som örn det

gäller mera kortfristiga sådana. Allt detta sammanlagt innebär, att saluvärdet

på skogsmark och växande skog under förutsättning av dess fortsatta användning

för rationellt skogsbruk visserligen fluktuerar men — vid oförändrat

penningvärde —- inom jämförelsevis trånga gränser och mindre än de

faktiska saluvärdena, vilka lätt röna inverkan av möjligheten att omedelbart

göra elt mer eller mindre betydande kapitaluttag ur skogen. Om det exempelvis

skulle kunna påvisas, alt de faktiska saluvärdena för växande skog sedan

ingången av år 1928 nedgått med 25 procent, får detta följaktligen ej tagas till

intäkt för ett påstående, att taxeringsvärdena böra sänkas i samma proportion.

Taxeringsvärdena på skogen böra förete en jämnare kurva än de faktiska

saluvärdena.

Vid anmälan av fråga om proposition nr 281 år 1937 angående vissa ändringar

i värderingsbeslämmelserna för 1938 års allmänna fastighetstaxering

yttrade jag bland annat följande (s. 37) :

Givetvis måste — -— •— beaktas den betydelse i beskattningsavseende, som

tillkommer taxeringsvärdena. Vid den kommunala beskattningen öva taxeringsvärdena

å skogen sin verkan i jämförelse med andra beskattningsföre
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Mnj.ts proposition nr 240.

mål, främst värdena å faslighet i övrigt, varför en relativ undertaxering av

skog betyder överbeskattning av andra beskattningsföremål. Taxeringsvärdena

äro grundläggande för förmögenhetsbeskattningen, vid vilken skogen

rätteligen bör medräknas till sitt fulla värde. De äga ock betydelse för stämpelbeläggning

av fång å fastighet, särskilt arv och gåva. Ur alla dessa synpunkter

verkar en relativ undertaxering — liksom givetvis en relativ övertaxering

— orättvist. Det förefaller, som om den uppfattningen på sina håll

vore rådande, att taxeringsvärdena å skogsmark och växande skog alltid böra

ligga på en lägre nivå än saluvärdena. En sådan uppfattning är ej riktig: med

metoden avses —---att schablonmässigt få fram värden, som skäligen

kunna anses motsvara skogens saluvärde under förutsättning av dess fortsatta

användning för uthålligt skogsbruk. Där den växande skogens värde

påverkas av tillfälliga konjunkturer, vilka locka till skogsspekulationer och

omedelbar avverkning av virke, som vid uthålligt skogsbruk borde behållas,

bör vid taxeringen hänsyn ej tagas till sålunda uppkommande övervärden,

men eljest lärer taxeringsnivån i stort sett böra följa de allmänna saluvärdena.

Frågan örn vilket värde man bör eftersträva vid taxering av skog har understundom

sammankopplats med frågan om repartitionstalet för den kommunala

beskattningen av skogen. Sålunda anförde centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund i yttrande över förslag till 1937 års skogsvärderingsinstruklion

i anledning av föreslagen sänkning av kapitaliseringsprocenten från

5 till 4, vilket kunde antagas höja de vid 1933 års taxering ernådda taxeringsvärdena

å skogsfastigheter med 25 procent (prop. 281/1937 s. 26):

En dylik stegring kan centralrådet dock icke finna annat än obillig med

hänsyn till de därav för skogsbruket följande konsekvenserna i skattehänseende

i vad gäller de kommunala utskylderna. Detta hade dock icke behövt

vara fallet, därest repartitionstalet för skogsvärde sänkts med 1 procent från

4 till 3 i samband med att vid 1932 års riksdag detta tal för jordbruksfastighet

sänktes från 6 till 5. På grund av att så icke kom att ske är skogsbrukets

kommunala beskattning med hänsyn till den jämväl utgående skogsaccisen

hårdare än jordbrukets. Man kan säga, att sänkningen av repartitionstalet för

jordbruksfastighet kommit alf medföra viss övervältring av det kommunala

skattetrycket på skogsbruket. Visserligen är det sant, att det lägre reparlitionstalet

för jordbruksvärde även kommit skogsmarken tillgodo, men denna

representerar vanligen en väsentligt mindre del av värdet än den växande

skogen, varför vinsten i det ena avseendet mer än väl uppväges av förlusten

i det andra. En rättvis avvägning av skatteförhållandena vid nu åberopade

tillfälle skulle alltså endera ha lett till en sänkning av repartitionstalet för

skogsvärde med en enhet eller till en motsvarande sänkning av skogsaccisen.

Så skedde emellertid ej, och det är alltså närmast av denna anledning centralrådet

nu finner en förhöjning av skogsfastigheternas taxeringsvärde med 25

procent betänklig.

Domänstyrelsen anför i det nu framlagda förslaget (s. 6) — efter att ha

framhållit, att den nuvarande taxeringsmetoden avser att fastställa avkastningsvärdet

vid uthålligt skogsbruk:

Det har tidigare i olika sammanhang gjorts gällande, att ett så bestämt

värde icke skulle överensstämma med det allmänna saluvärdet, vilket skulle

mera rätta sig efter skogens värde vid ett omedelbart tillgodogörande, det i

skogslitteraturen så kallade realisations- eller slaktvärdet. Detta torde dock

vara en sanning med modifikation. Uthålligt skogsbruk lärer, bl. a. med hän
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

41

syn till kapitalplaceringens säkerhet, i allmänhet giva det bästa ekonomiska

utbytet. En »förståndig köpare» av skogbeväxt mark bör därför beräkna det

pris han vill betala för marken efter den avkastning han kan få vid dylikt

skogsbruk. Den åsikten, att allmänna saluvärdet på en skog i allmänhet ej

skulle överensstämma med avkastningsvärdet vid uthålligt skogsbruk, torde

vara föranledd därav att det vid växlande virkespris kan visa sig giva bättre

ekonomiskt utbyte med mycket stora avverkningar, motsvarande flera eller

många årsuttag särskilt goda år, än med jämnt fördelade på längre sikt avvägda

årliga avverkningar. Att man för utnyttjande av en gynnsam konjunktur

på en gång avverkar vad som egentligen borde uttagas under en följd av

år behöver emellertid i och för sig icke innebära, att man går utom ramen för

vad som kan betecknas såsom uthålligt skogsbruk. Om det med hänsyn till

virkesprisen är fördelaktigt att visst år göra ett mycket stort virkesuttag, kan

givetvis en köpare frestas att betala mera för fastigheten än som motsvarar

ett med hänsyn till strängt uthålligt skogsbruk med jämna årsavverkningar

uträknat avkastningsvärde, därvid man får förutsätta att virkesprisen åter

skola sjunka till de för längre tid beräknade medelprisen eller därunder. Att

dylika fall inträffa är lika naturligt som att priset på en jordbruksegendom

påverkas av konjunkturerna på marknaden för jordbruksprodukter. Lika litet

som man, när det gäller jordbruk, bör lägga saluvärdet under ett år med

goda konjunkturer till grund för egendomens taxeringsvärde, som skall gälla

under en femårsperiod, lika litet bör man låta förhållandet på virkesmarknaden

under ett år med särskilt goda pris ensamt vara avgörande för skogens

taxeringsvärde. Men lika litet som man anser sig avvika från regeln om att

jordbruksegendomen skall taxeras efter saluvärdet, därför att man icke helt

följer konjunkturerna i fråga om dylik egendom, lika litet har man anledning

anse sig avvika från denna regel, därför att man låter virkesprisen under

en viss längre period vara utslagsgivande för taxeringen av skogen. Det torde

sålunda kunna göras gällande, att vid taxering av skog taxeringsvärdet bör

i stort sett överensstämma med allmänna saluvärdet, därvid detta begrepp

tages som uttryck för ett stabiliserat, av tillfälliga konjunkturer oberoende

värde.

Enligt det nu sagda bör vid bedömande av tillförlitligheten hos den metod,

som under en viss tidsperiod använts vid fastighetstaxeringen, en direkt jämförelse

mellan taxeringsvärdet och försäljningspriset å skogsfastigheter, som

gått i handeln under samma tidsperiod, kunna tjäna till ledning. Resultatet

av en sådan jämförelse för den tid, varunder den nuvarande värderingsmetoden

använts, synes giva vid handen, att densamma icke på ett tillfredsställande

sätt fyllt sitt ändamål. Enligt det erfarenhetsmaterial, som står till domänstyrelsens

förfogande, ha nämligen taxeringsvärdena under denna tid beträffande

skogsfastigheter starkt avvikit från försäljningsvärdena, därvid de

senare i allmänhet i hög grad överstigit de förra. Domänstyrelsen åsyftar då

egendomar, som styrelsen för kronans räkning inköpt under de senare åren.

Vid många dylika affärer har taxeringsvärdet legat betydligt under inköpspriset,

och det bär hänt, alt priset varit mer än dubbelt så högt som taxeringsvärdet.

Domänstyrelsen vill emellertid i detta sammanhang framhålla,

att avvikelserna mellan taxerings- och saluvärdena ibland kan lia berott på

uppenbar feltolkning av de nu gällande bestämmelserna.

Den av domänstyrelsen verkställda provtaxeringen gav till resultat, att taxeringsvärdena,

beräknade enligt nya metoden men under samma prisförutsättningar

som vid 1938 års fastighetstaxering, blevo lägre än 1938 års värden

i Burträsks socken meli högre i de övriga provtaxerade kommunerna.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Procentuellt blev det en genomsnittlig höjning av taxeringsvärdena per hektar

av för Riseberga socken 20,3 procent, Mörlunda socken 19,3 procent och Valbo

socken 7,7 procent samt en genomsnittlig sänkning av samma värden för

Burträsks socken av 8,9 procent.

Kammarrätten anför i sitt nu avgivna remissyttrande:

Till domänstyrelsens uttalande örn förhållandet mellan allmänna saluvärdet

och avkastningsvärdet för skogsmark och skog vill kammarrätten allenast

anmärka, att en likställighet mellan berörda värden knappast kan hava

varit av lagstiftaren avsedd för en och samma taxeringsperiod. Skogsmark och

skog taxeras enligt en schablonmässig avkastningsmetod, innebärande bl. a.

att medeltalet av de värden å skog å rot, som varit å orten gällande under en

viss 5-årsperiod före taxeringsåret, kommer att ligga till grund för taxeringen.

Till den del en fastighet ej innehåller skogsmark och skog eller beträffande

fastighet, som saknar sådan mark, gäller allmänna saluvärdet såsom uppskattningsgrund.

Enligt 6 § och 12 § 2 mom. sista stycket i kommunalskattelagen

skall detta saluvärde beräknas med hänsyn till förhållandena vid

fastighetstaxeringsperiodens början. Delta betyder, att det är de representativa

fastighetsförsäljningar, som ägt rum i en fastighetstaxeringsperiodens

början näraliggande tid, vilka särskilt öva inflytande å taxeringsvärdet. Tidigare

representativa fastighetsförsäljningar giva material för ett bedömande,

huruvida de närmare taxeringsperiodens början liggande försäljningarna varit

av mera tillfälligt konjunkturbetonad beskaffenhet och till följd därav

böra justeras. Beträffande skogsmark och skog åter komma alla de rotvärden,

som varit gällande under den förut omnämnda 5-årsperioden — som ej

helt sammanfaller med taxeringsperiod — att betyda något för värderingen.

Väl är sant, att principellt avkastningsvärdet för skog och skogsmark samt

det allmänna saluvärdet i det långa loppet böra sammanfalla, men för taxeringsperioden,

sedd för sig, kunna de knappast göra det under annan förutsättning

än att de ekonomiska förhållandena på hithörande områden under

en längre tidrymd varit stationära.

Professor Streyffert framhåller, att domänstyrelsens från dess egen verksamhet

hämtade vittnesbörd om betydande avvikelser mellan allmänna saluvärdet

och taxeringsvärdet för skog blott bestyrker ett redan erkänt faktum,

men påpekar samtidigt, att taxeringsvärdet å skog skall vara ett avkastningsvärde

till skillnad från jordbrukets taxeringsvärde, som i princip skall sammanfalla

med allmänna saluvärdet. Streyffert fortsätter:

Detta särhållande av taxeringsvärdet för skog som ett avkastningsvärde

gent emot ett för samma skog eventuellt avvikande allmänt saluvärde har

som bekant sin grund i möjligheten att mer eller mindre snabbt realisera ett

befintligt överskott av gammal, oväxtlig skog och därigenom förskaffa sig

ett större kapitalvärde av skogen i fråga än om avverkningen av denna gamla

skog fördelas på en längre följd av år i syfte att säkerställa en mera uthållig

avkastning, vilken skulle ligga till grund för ett beräknat avkastningsvärde.

I samma mån som den gamla oräntabla skogen kommit att bli av mera

begränsad omfattning har detta särhållande av två olika värden på skogen

minskat i betydelse. I samma riktning har den för något år sedan genomförda

lagen örn begränsning av rätten att avverka skog inom fem år efter

förvärvet verkat. Troligen finnes dock alltjämt av denna anledning en marginal

för avvikelse mellan allmänna saluvärdet och taxeringsvärdet, vilken av
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

43

vikelse i så fall främst skulle göra sig märkbar vid försäljning av skogsegendomar

med ett dylikt överskott på gammal skog. Detta torde väl också överensstämma

med erfarenheten.

Emellertid föreligger även en annan anledning till avvikelse mellan saluvärdet

och taxeringsvärdet, vilken ej förutsätter ett dylikt överskott av gammal

skog. Härmed åsyftas det förhållandet, att avverkningarna äro större

under högkonjunkturerna med deras goda priser än under lågkonjunkturerna

med deras lägre priser. Beräknas nu avkastningsvärdet på grundval av ett

genomsnitt av priserna under ett visst antal år under förutsättning av jämn

avverkning kommer härigenom detta avkastningsvärde att bliva lägre än det

värde, som betingas av de faktiskt erhållna inkomsterna. Om man förutsätter,

såsom naturligt är, att det allmänna saluvärdet utbildas under hänsynstagande

till förenämnda möjlighet att utnyttja konjunkturerna, skulle detta

innebära, att saluvärdet av denna anledning skulle komma att ligga över taxeringsvärdet.

I detta avseende föreligger en bestämd skillnad mellan skogsbruket och

jordbruket, i det saluförandet av jordbrukets avkastning blir i det väsentliga

beroende av skördeutfallet och följaktligen ej kan anpassas efter konjunkturerna

på samma smidiga sätt som i skogsbruket. Denna väsentliga skillnad

mellan skogsbruket och jordbruket synes domänstyrelsen ej ha uppmärksammat,

när den diskuterar förhållandet mellan saluvärde och taxeringsvärde

å s. 7 och därvid även drar upp en parallell med jordbruket.

Slutligen bör det beaktas, att priset på skogsegendomar kan stiga över taxeringsvärdet

även av andra anledningar. Sålunda kan det förhållandet, att ett

med skogsbruk förenat jordbruk erbjuder arbetstillfällen åt sin innehavare

även under den tid, då jordbruket ej tar i anspråk arbetskraft och dragare,

innebära en fördel, för vilken köparen kan vara beredd att erlägga ett pris

utöver det som betingas av själva virkesavkastningens kapitalvärde. Sammalunda

kan sägas örn den fördel, som en virkesförbrukande industri kan finna

i att genom skogsköp säkerställa sitt behov av råvara. Ytterligare kunna fördelar

av en förbättrad arrondering verka i samma riktning. Köpare som söka

en kapitalplacering kunna räkna med en lägre räntefot än den (utlåningsränta),

som ligger till grund för beräkningen av taxeringsvärdet. Vad speciellt

beträffar smärre skogsegendomar i närheten av de större städerna kunna

prisen å dessa starkt drivas upp under inverkan av efterfrågan från stadsbefolkningens

sida på lantställen för sommarvistelse etc.

Av nämnda — och även andra — anledningar kan man vänta att priset på

skogsegendomar i allmänna marknaden bör ligga över taxeringsvärdet. Det

förhållandet, att allmänna saluvärdet på dylika egendomar i verkligheten

ofta ligger över taxeringsvärdet behöver därför ej i och för sig innebära, att

det senare skulle vara felaktigt bestämt. Av samma anledning lärer man ej

heller för framtiden kunna räkna med full överensstämmelse mellan dessa

båda slag av värden, så länge taxeringsvärdet skall fastställas som ett avkastningsvärde

enligt nu — liksom även i domänstyrelsens förslag — gällande

grundprinciper. Mot dessa grundprinciper synes i och för sig intet väsentligt

vara att anmärka.

Skogsstyrelsen påpekar, alt de låga taxeringsresultaten under den nuvarande

taxeringsmetodens tillämpningstid torde lia förorsakats av att de olika

till grund för värderingen liggande faktorerna ofta ej blivit rätt fixerade men

att det därjämte syntes kunna antagas, att det varit fullt avsiktligt som skogsvärdena

hållits låga, bland annat för att undvika en alltför hård beskattning

vid sådan behandling av skogen att dess fulla avkastning ej uttages. Eljest tor
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

de nämligen beskattningen i och för sig kunna i påtaglig grad motverka de lovvärda

och av statsmakterna på annat sätt understödda strävandena att förbättra

skogsmarkens bestockning och därigenom höja det växande virkesförrådet.

I stället hade förevarande skatt utbyggts med accis på avverkat virke,

varigenom skatt uttoges då inkomsten av skogen inflöte.

Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län anför:

Domänstyrelsens uppfattning, att uthålligt skogsbruk i allmänhet skulle giva

det bästa ekonomiska utbytet, torde tyvärr icke alltid vara riktig. Styrelsens

erfarenhet säger tvärtom att exploatörer — i den mån skogsvårdslagen icke

kunnat hindra avverkningarna — mycket ofta gjort påtagliga vinster. Detta har

bl. a. kunnat ske, dels genom att större delen av den äldre skogen avverkats

under en högkonjunktur och dels genom att vederbörande därefter lyckats

avyttra kalmarkerna och ungskogarna till förmånligt pris. Men även för personer,

som bibehållit fastigheterna i egen ägo, har en exploatering ofta blivit

förmånlig, enär de efter exploateringen under många år sluppit förvaltnings-

och liknande kostnader, som normalt drabba varje ordnat skogsbruk.

I detta sammanhang tillåter sig styrelsen även erinra om att saluvärdet å en

skog ingalunda alltid representerar verkliga värdet — hur detta senare än beräknats.

Vid många skogsköp spelar nämligen spekulation en betydande roll.

En del av dessa spekulationer lyckas, andra icke. Man kan därför icke

a priori utgå ifrån, att det förhållandet, att saluvärdena ofta ligga över taxeringsvärdena,

ovillkorligen bevisar, att dessa senare äro för låga.

Emellertid är det nog i allmänhet så — —- — att taxeringsvärdena å skogsmark

och skog hittills blivit lägre än verkliga värdena. Särskilt har detta varit

påtagligt beträffande fastigheter med överskott på mogen skog.

Detta förhållande måste emellertid till stor del tillskrivas reglerna för fastighetstaxeringarna,

genom vilka regler dels en väsentlig del av den möjliga

produktionen (idealboniteten) icke värdesättes och dels varje skogsägare medgives

rätt till avdrag för förvaltningskostnader med icke mindre än 1/3, och

detta ehuru flertalet av de mindre skogsägarna knappast ha några dylika

kostnader. Dylika regler måste i allmänhet ge för låga värden.

Att statsmakterna på ovan angivet sätt ansett sig böra fastställa regler,

som i allmänhet giva något lägre värden än de verkliga, har enligt styrelsens

mening varit en klok åtgärd. Härigenom ha nämligen omtänksamma skogsägare

erhållit en viss lockelse att investera ökade virkeskapital i skogarna

— en åtgärd som nationalekonomiskt sett säkerligen varit välgrundad och i

fortsättningen torde vara förtjänt av allt understöd.

Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län, norra delen, framhåller, att vidhållandet

av krav på värdering under förutsättning av uthålligt skogsbruk med nödvändighet

måste medföra, att värdenas allmänna nivå kommer att bliva något

lägre än de faktiska saluvärdenas, vilka influeras av tillfälliga konjunkturer

och en betydande möjlighet att frångå det uthålliga skogsbrukets princip, samt

hänvisar härvid till domänstyrelsens undersökning av riksskogstaxeringens

material, varav framgår, att i största delen av landet skogens realisationsvärde

icke förräntar sig ens vid mycket låga förräntningskrav. Att skogsbruket

faktiskt bedreves på nämnda sätt vore emellertid ur landets synpunkt en

oskattbar fördel, och det borde vara angeläget att tillse, att de åtgärder, som

av statsmakterna vidtoges för höjning av skogsbrukets samlade avkastning,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. 45

icke gjordes verkningslösa genom en i motsatt riktning verkande beskattning.

Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län uppgiver, att det inom länet visserligen

förekommit, att taxeringsvärdena avvikit från försäljningsvärdena, speciellt

under stigande konjunkturer, men att rent generellt relationen mellan taxerings-

och saluvärdena, där taxeringarna blivit korrekt utförda, varit ungefär

vad man kunnat vänta med hänsyn tagen till räntefoten, de betydande avdragen

för allmänna omkostnader samt rotvärdets beräknande på grundval av

virkesprisen under 5-årsperioder.

Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län anser, att allmänna saluvärdet icke

bör vara normerande vid fastighetstaxering av skog. Enligt vad styrelsen hade

sig bekant rättade sig saluvärdet å skogsfastigheter vanligen efter skogens

värde vid omedelbart tillgodogörande. Såsom bevis härför kunde bland annat

åberopas 1938 års lagändring, vad anginge 5 § i 1923 års skogsvårdslag, vilken

ändring tillkommit för att förhindra alltför hårda virkesuttag på nyförvärvad

fastighet. Även vid arvskifte då det vore flera arvingar och en av dessa skulle

övertaga hela fastigheten och sålunda utlösa de övriga, bleve det i regel fråga

om skogens slaktvärde vid egendomens värdering. Det stora flertalet av saluförda

skogsegendomar värderades sålunda med starkt hänsynstagande till skogens

värde vid ett omedelbart tillgodogörande av den äldre skogen, d. v. s.

med hänsyn till ett helt annat avverkningsprogram än vad ett uthålligt skogsbruk

krävde.

Länsstyrelsen i Uppsala län erinrar om att vid tillkomsten av nuvarande

skattelagar försiktighet ansågs böra iakttagas beträffande beskattningen av

växande skog för att icke under de perioder, då uttagning av virke ur skogig

synpunkt borde underlåtas, framkalla avverkning för att täcka beskattningsutgiften,

samt uppgiver beträffande förhållandet mellan nuvarande saluvärden

och taxeringsvärden, att det under en tidigare för annat ändamål

verkställd undersökning visat sig, att inom länet på senaste åren antalet lagfarna

fastigheter nedgått, vartill förklaringen med all sannolikhet vore, att de

enskilda fastighetsägarna haft god kännedom om skogens stegrade penningvärde

och på den grund avhållit sig från försäljning samtidigt som deras

inkomster i övrigt förebyggt tvång till försäljning. Vid de antecknade försäljningarna

hade någon stegring av köpeskillingarna över taxeringsvärdena

kunnat konstateras, under det att något tidigare taxeringsvärden och köpeskillingar

syntes ha stått i god överensstämmelse. Såvitt länet anginge torde

man sålunda icke kunna säga, att försäljningsvärdena avvikit från taxeringsvärdena

i sådan grad att därigenom påkallades ändring av taxeringsmetoden.

Länsstyrelsen i Kronobergs lån framhåller, att begreppet allmänt saluvärde,

sådant det möter i taxeringsförfattningarna, uttryckligt och principiellt icke

är satt i nödvändig relation till faktiskt betald köpeskilling och att det ofta

konstaterats, att prisstegring och ökad efterfrågan beträffande skogsprodukter

hastigt övar inflytande på prisbildningen å skogbärande jordbruksfastigheter.

Länsstyrelsen fortsätter:

Vid bedömande av förhållandet emellan taxeringsvärden och betingade

representativa köpeskillingar å jordbruksfastigheter förtjänar det dessutom

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

uppmärksammas, att även andra värdefaktorer än skog med växlande konjunkturer

och förhållanden komma till uttryck i betingade köpeskillingar,

ofta på ett sådant sätt, att det icke med säkerhet kan avgöras, huru den

ena eller andra faktorn påverkat köpeskillingen. I jordbruksfastigheter och

deras taxeringsvärden ingå sålunda -—• bortsett från skog — olika värdefaktorer,

icke blott mycket olika för olika fastigheter, utan även växlande

från den ena tiden till den andra för de särskilda fastigheterna (kommunikations-

och vägförhållanden, byggnadsbestånd, jordbrukets hävd m. m.).

Den senare tidens utveckling på hithörande område, innebärande bland annat

såväl betydligt stegrade byggnadskostnader som ock stigande anspråk

i fråga örn både bostadsstandard och ekonomibyggnader på jordbruksfastigheter,

har medfört, i synnerhet beträffande mindre jordbruksfastigheter,

att fastigheternas utrustning i byggnadsavseende spelar en allt större roll

för prisbildningen beträffande dylika fastigheter. Nu berörda värdefaktor

är sålunda ofta av huvudsaklig betydelse för bestämmande av köpeskillingen

för en mindre jordbruksfastighet, medan däremot författningsenligt

byggnadsbeståndet endast i någon mindre grad gör sig gällande vid åsättande

av taxeringsvärde å jordbruksfastighet. Beträffande många, i synnerhet

mindre jordbruksfastigheter, i fråga om vilka anmärkningsvärd skillnad

framträtt emellan betingad köpeskilling och taxeringsvärde, kan därför,

såsom här i länet verkställd undersökning synes bekräfta, skäligen antagas,

att skillnaden i stor utsträckning har sin förklaring i nyss berörda förhållande,

och måhända kan i fråga om dylika fastigheter observerad skillnad

emellan betingade köpeskillingar och taxeringsvärden endast i mindre grad

hänföras till för låg uppskattning vid taxeringen av respektive fastigheters

skog.

Icke minst i fråga örn skogstaxeringen enligt gällande taxeringsföreskrifter

framstår emellertid såsom angeläget, att den på ett allmänt saluvärde

inriktade taxeringen giver till resultat taxeringsvärden (skogsvärden), som

icke alltför mycket understiga fastighetsmarknadens motsvarande prissättning.

Länsstyrelsen i Kalmar län anför, att det ej torde kunna förnekas, att

det taxeringsvärde å skog, som åsatts med ledning av nuvarande bestämmelser,

merendels rätt väsentligt understiger skogens allmänna saluvärde,

även om sistnämnda värde icke bör fattas som synonymt med skogens s. k.

realisations- eller slaktvärde utan bör förstås som uttryck för ett stabiliserat,

av tillfälliga konjunkturer oberoende värde.

Länsstyrelsen i Kristianstads län uttalar en liknande åsikt och anför som

bevis härför, att en utredning angående förhållandet emellan taxeringsvärden

och köpeskillingar under tiden den 1 januari 1939—den 30 juni 1941

inom länet givit vid handen, att köpeskillingarna överstigit taxeringsvärdena

i fråga om fastigheter, där summan av skogsmark och skogsvärde utgjort

50—75 procent av taxeringsvärdet med 55,3 procent, där samma summa

utgjort 75—90 procent med 51,3 procent och där summan överstigit 90

procent med 105,3 procent. Ehuru särskilt under de senaste åren skogsfastigheter

inköpts till belopp, avsevärt högre än taxeringsvärdena, där inköpet

torde hava skett av andra skäl än förvärv för avverkning enligt uthålligt

skogsbruk, kvarstode likväl att taxeringen av skog inom länet icke

kunde anses tillfredsställande enligt nuvarande bestämmelser.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

47

Jämväl länsstyrelsen i Västernorrlands län uppgiver, att av verkställd

undersökning av utfallet av 1938 års fastighetstaxering genom jämförelse

mellan taxeringsvärdena å efter taxeringen försålda skogsfastigheter och

köpeskillingarna för dessa framgått, att köpeskillingarna starkt avvika från

taxeringsvärdena, därvid de förra i fråga om fastigheter med sparad skogstillgång

nästan uteslutande överstiga de senare.

Länsstyrelsen i Blekinge län däremot anför, att den kritik, som inom

detta län riktats mot de vid senaste allmänna fastighetstaxering åsätta

skogsvärdena, såvitt kommit till styrelsens kännedom, föranletts endast därav,

att köpeskillingarna i några enskilda fall avsevärt överstigit taxeringsvärdena,

men att denna kritik, alldeles frånsett att i vissa fall överpris betingats

av särskilda omständigheter, ofta ej torde ha tillräckligt beaktat

förändringarna i den allmänna prisnivån, som givetvis skulle ha föranlett

stora avvikelser även med den av domänstyrelsen föreslagna värderingsmetoden.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller, att den bristande överensstämmelsen

mellan taxeringsvärden och köpeskillingar å skogsfastigheter ej

torde ha blivit vanligare genom den sedan 1922 tillämpade taxeringsmetoden

än den varit förut samt att vid tiden för 1933 års fastighetstaxering

förutvarande taxeringsvärden å skogsfastigheter i många fall överstego saluvärdena.

De fall, då köpeskillingarna mera allmänt överstege taxeringsvärdena,

inträffade i regel under tider med stigande virkespris, och i fråga om

fastigheter med stort virkesförråd kunde skillnaderna mellan köpeskilling

och taxeringsvärde bliva betydande. Beträffande fastigheter med ung skog

och lågt virkesförråd torde däremot icke särskilt anmärkningsvärda skillnader

kunna påvisas mellan taxeringsvärden och köpeskillingar.

Länsstyrelsen i Örebro län anser det vara en ny princip, att taxeringsvärdet

för en skog bör överensstämma med skogens allmänna saluvärde, och uppgiver,

att det enligt nuvarande bestämmelser bestämda avkastningsvärdet

vid uthålligt skogsbruk i regel legat under det allmänna saluvärdet. Att få

en ändring till stånd häri måste bliva förenat med särskilda svårigheter,

då en avsevärd skillnad alltid måste bestå mellan skogens realisationsvärde

och dess värde vid uthålligt skogsbruk.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser också, att i domänstyrelsens uttalande,

att man bör komma fram till ett värde motsvarande saluvärdet, ligger

ett frångående av tidigare tillämpad princip. Vidare framhåller länsstyrelsen,

att den icke är övertygad om att saluvärdena i allmänhet legat betydligt

över taxeringsvärdena. Uteslutet vore icke, att vid de av domänstyrelsen

åberopade köpen för kronans räkning just den omständigheten, att

staten framträtt som spekulant, verkat stegrande på prisbildningen. Klart

torde också vara, att i de fall då enskilda köpare av skogsfastigheter redan

vid köpet beslutat sig för att, i all den utsträckning författningarna medgåve,

realisera den å fastigheten befintliga skogen, köpeskillingen kunnat

springa i höjden och närma sig det s. k. slaktvärdet. Så torde dock ingalunda

i allmänhet lia varit fallet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Frågan om de nuvarande taxeringsvärdena har även berörts i redogörelsen

för den undersökning, som inom finansdepartementet av särskilda sakkunniga

verkställts angående taxeringsutfallet vid 1938 års allmänna fastighetstaxering

(SOU 1943: 23 s. 86). De sakkunniga anföra, att man vid 1933 och

än mer vid 1938 års allmänna fastighetstaxering haft möjlighet att i stor utsträckning

åsätta skäliga värden för areal och bonitet beträffande skogsmark

ävensom att fastställa rotvärdet i enlighet med för taxeringen gällande

bestämmelser, men att relativa skogstillgången vid 1938 års taxering,

liksom vid 1928 och 1933 års, blivit ganska allmänt underskattad. Det vore

också troligt, att man just i åsättande av relativa skogstillgången hade att

misstänka en betydande olikformighet vid värdesättningen av olika fastigheter.

Markvärdet.

Enligt nuvarande bestämmelser om värdering av skogsmark och därå växande

skog skall marken upptagas till ett värde, som oavsett det aktuella

skogstillståndet beräknas med hänsyn till avkastningen vid normal skogstillgång

och som motsvarar ungefär 18 procent av sammanlagda värdet av

mark och skog vid sådan skogstillgång (4,5 normala årsavkastningar vid en

kapitaliseringsprocent av 4).

Domänstyrelsens förslag däremot innebär, att hela värdet å ett skogsområde

skall redovisas genom beräkning av nuvärdet (diskonteringsvärdet) av

i framtiden inflytande belopp för de därå växande träden och att sålunda

intet särskilt markvärde skall åsättas. Undantag härifrån gäller endast då

marken är kal eller blott i ringa mån slcogbevuxen, i det att taxeringsvärdet

aldrig får sättas lägre än till visst värde per hektar (minimivärde). Domänstyrelsen

anför (förslaget s. 16):

Vid tillämpning av den föreslagna taxeringsmetoden upptages icke skogsmarkens

värde och den därå växande skogens värde var för sig. Någon

möjlighet att vid värdering av skogsmark med därå växande skog rationellt

få fram en sådan skillnad finns för närvarande icke, enär uppgifter om

skogsbrukets ekonomiska förhållanden under tillräckligt långa tidsperioder

saknas. Värdet å skogsmarken synes också i de nuvarande bestämmelserna

ha särskilts från värdet å den växande skogen på ett tämligen godtyckligt

sätt. 1920 års kommitté för utredning av frågan om den kommunala beskattningen

av skog m. m. grundade sitt förslag, att markvärdet skulle utföras

med tre gånger årliga skogsavkastningens värde (d. v. s. med då tilllämpad

räntefot 18 procent av markens och skogens gemensamma värde vid

normal skogstillgång), närmast på en utredning angående statens samtliga

skogsinköp, varvid markens värde i värderingshandlingarna upptagits till

ungefärligen 18 procent av skogsfastigheternas totala värde. En granskning

av nämnda värderingshandlingar giver emellertid vid handen, att till grund

för beräkningen av det särskilda markvärdet allenast legat en ren bedömning.

Det synes på grund av vad nu anförts vara önskvärt, att man kunde undgå

att vid fastighetstaxeringen redovisa särskilt markvärde, och detta torde av

skäl, som närmare komma att beröras i annat sammanhang, icke medföra

några större olägenheter. Vad nu sagts avser givetvis icke fall, där en oproportionerlig

del av skogsmarken av någon anledning är kal eller endast be
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

49

vuxen med plantskog, vilken ännu icke nått brösthöjd. Fall, där en hel fastighet

utgöres av enbart sådan mark, föreligga också. Något värde på denna

mark genom uppskattning av rotstående skog kan icke erhållas. Även mark

av denna beskaffenhet har emellertid ett visst förväntningsvärde genom den

avkastning, som kan beräknas utfalla i framtiden, när marken blivit bevuxen

med träd, som kunna börja tillgodogöras. I skog av den beskaffenhet,

som i genomsnitt finnes i vårt land, utgör kalmarken och den mark, som

är bevuxen med träd under brösthöjd, en relativt liten del av markytan. Tidpunkten,

då nämnvärda belopp komma att inflyta för träd, som icke ingå

i det virkesförråd, varpå uppskattningen av skogsvärdet grundas, är därför

i allmänhet så avlägsen, att dylik avkastning praktiskt taget saknar nuvärde.

Annorlunda blir dock förhållandet beträffande mark, varå dylikt virkesförråd

saknas, varför den avkastning, som marken i framtiden överhuvud

taget kommer att giva, helt kommer att härröra från träd, som icke ingått

i vid taxeringen särskilt uppskattat virkesförråd.

Då fall av den art, varom sist talats, endast torde förekomma mera undantagsvis,

synes man ej behöva tillmäta dem alltför stor betydelse. Spörsmålet

torde enklast och bäst kunna lösas genom införande —■ --av en

bestämmelse att skogsvärdet icke i något fall får bestämmas lägre än till visst

minimivärde per hektar skogsmark.

Örn tänkbara skäl emot borttagandet av markvärdet anför domänstyrelsen

(s. 20):

1920 års kommitté för utredning av frågan örn den kommunala beskattningen

av skog m. m. synes vid utarbetande av förslaget till 1921 års skogsvärderingsinstruktion

ha ansett sig böra föreslå regler om särskiljande av

markvärde och skogsvärde närmast för att möjliggöra en eventuell framtida

omläggning av det då gällande systemet för beskattning av växande

skog. Detta skäl för särskiljande av markens värde från skogens torde numera

få anses ha bortfallit.

Ur beskattningssynpunkt torde med hänsyn till gällande regler ett slopande

av skogsmarksvärdet emellertid icke kunna ske utan vissa följder. Enligt

de nuvarande bestämmelserna om fastighetstaxering inräknas skogsmarkens

värde i jordbruksvärdet, för vilket den kommunala fastighetsskattens

repartitionstal utgör 0,06. Om skogsmarkens värde icke redovisas för sig,

innebär detta, att markvärdet i stället måste inräknas i skogsvärdet, för vilket

motsvarande repartitionstal utgör 0,04. Enär markens värde med tillämpning

av nu gällande bestämmelser endast utgör en mindre del av markens

och skogens sammanlagda värde samt skillnaden mellan repartitionstalen är

så liten, torde dock den omständigheten, att mot skogsmarksvärdet svarande

andel av jordbruksfastigheternas jordbruksvärde kommer att överföras

till deras skogsvärde, få ganska begränsad betydelse. I detta avseende torde

sålunda borttagandet av det särskilda markvärdet icke medföra några nämnvärda

olägenheter.

Inräknandet av skogsmarkens värde i skogsvärdet kommer även att få

viss betydelse för möjligheterna att vid beskattning av inkomst av skogsbruk

enligt gällande regler utnyttja avdrag för värdeminskning genom avverkning

eller avyttring av skog. Om vid uträkning av sådant avdrag taxeringsvärdet

skall anses som ingångsvärde, t. ex. då en fastighet bekommits genom

arv, borde den skattskyldige egentligen icke få upptaga hela det efter den

föreslagna metoden taxerade skogsvärdet som ingångsvärde, när han vid uttag

av skog under innehavet eller vid försäljning av skog i samband med avyttring

av fastigheten begär avdrag för minskning i ingångsvärdet eller i in
Bihang

till riksdagens jtrolokoll 19''ii. 1 sami. Nr illo.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majlis proposition nr 240.

gående virkesförrådet, utan ingångsvärdet borde i detta fall utgöras av skogsvärdet,

minskat med det däri ingående markvärdet. Att man enligt den föreslagna

metoden ej kommer att redovisa något särskilt markvärde torde ej

utgöra hinder för ett sådant förfarande, eftersom man för detta ändamål kan

betrakta det särskilt angivna minimivärdet som markvärde. Emellertid kan

man också tänka sig att man även i nu ifrågavarande fall behandlar marken

och den därå växande skogen, som om hela värdet läge i skogen, vilket alltså

skulle innebära att man som hittills skulle räkna det taxerade skogsvärdet

som ingångsvärde. Detta kan visserligen antagas få den följden, att ingångsvärdet

blir något högre än med de enligt nuvarande bestämmelser fastställda

taxeringsvärdena, men eftersom en konsekvens av detta tillvägagångssätt

blir, att utgående värdet å skogen också blir högre, torde avdraget till

sin storlek i de flesta fall bliva ungefär detsamma som nu. Om en skogsägare

sålunda efter avverkning av skog under innehavet av fastigheten begär avdrag

under åberopande av att skogens värde efter avverkningen understiger

det för honom gällande ingångsvärdet å skogen, torde den höjning av ingångsvärdet,

som blivit en följd av markvärdets inräkning i skogsvärdet,

oftast ungefärligen uppvägas av motsvarande höjning av skogens värde efter

uttaget. Samma gäller vid försäljning av fastigheten både om han begär avdrag

med det för honom gällande ingångsvärdet för skogen och om han

yrkar avdrag med den del av köpeskillingen för fastigheten, som belöper

ä det ingående virkesförrådet. Ökningen av ingångsvärdet kommer nämligen

i dessa fall att motverkas av att större del av köpeskillingen får anses belöpa

å skogen vid fastighetens försäljning, örn skogsägaren däremot under

fastighetsinnehavet begär avdrag för minskning av ingående virkesförråd,

kommer han onekligen i en något förbättrad ställning tack vare markvärdets

inräkning i skogsvärdet. Betydelsen härav torde dock icke vara större

än att man kan bortse därifrån.

örn sålunda i de ovan angivna fallen gällande regler örn inkomstbeskattning

av skog i stort sett icke torde komma att beröras av de föreslagna bestämmelserna

om skogens värdering, gäller detta icke bestämmelsen om

rätt för skogsägaren att vid försäljning av skog i samband med avyttring av

marken erhålla avdrag med belopp, motsvarande värdet av fyra gånger den

normala årliga virkesavkastningen. Eftersom någon uppskattning av den normala

årliga virkesavkastningen icke kommer att ske vid fastighetstaxeringen,

och det knappast kan tänkas, att sådan uppskattning skulle företagas

enbart för bestämmande av ifrågavarande avdrag, torde de föreslagna värderingsbestämmelsernas

antagande föra med sig, att detta avdragsalternativ

måste övergivas. Avdraget är egentligen avsett för det fall, att en fastighet

vid den avdragsberättigades förvärv av densamma uteslutande bestått av

kalmark eller nyplanterad mark, men detta fall torde mera sällan förekomma

i verkligheten. Emellertid har avdragsförfarandet i fråga på grund av sin

enkelhet lockat till användning även i andra fall och då — emedan det

ej alls passat på de föreliggande förhållandena — varit till större skada än

nytta för skogsägaren. Denna avdragsform torde sålunda utan större förlust

kunna helt avvaras.

Som förut nämnts innebär förslaget, att det markvärde, som föreligger, då

marken helt eller till oproportionerlig del utgöres av kalmark, skall tagas

i beaktande genom att skogsvärdet icke får bestämmas lägre än till visst

minimivärde per hektar. Om dessa minimivärden, som i förslaget äro upptagna

till belopp, varierande för olika tillväxtområden och markbeskaffenheter

mellan 5 och 100 kronor (s. 79), uppger domänstyrelsen (s. 32), att de

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 240. 51

i första hand grundats på en beräkning av avkastningsvärdet å marken i

kalavverkat skick, angivet i visst värde per hektar. Då tillräckligt säkra

resultat icke kunnat erhållas enbart med användning av denna metod, hade

de erhållna siffrorna emellertid jämkats med ledning av tillgängliga uppgifter

örn prisen i allmänna marknaden å kalmark. I sakens natur läge

dock, att värdena endast kunnat angivas approximativt.

I sin redogörelse för den verkställda provtaxeringen anför domänstyrelsen:

De i förslaget angivna minimivärdena grunda sig närmast på den prisnivå,

som gällde för 1938 års fastighetstaxering. Det ligger i sakens natur,

att dessa värden förändras med prisnivån, och vid provtaxeringen har också

hänsyn härtill tagits vid beräkning av minimivärden enligt olika prisalternativ.

Under provtaxeringen ha minimivärdena endast undantagsvis

trätt i funktion utom beträffande Riseberga kommun, där de tillämpats i

åtskilliga fall. — — — Angående minimivärdenas nivå har från landskamreraren

i Gävleborgs län anförts, att denna borde höjas, så att värdena inrymma

icke blott kalmarksvärdet utan även någon del av skogsvärdet. I

övrigt har det visat sig önskvärt att få metoden för beräkning av minimivärdena

något närmare preciserad, så att minimivärdena för varje taxeringstillfälle

kunna omräknas efter objektiva grunder.

Domänstyrelsens förslag har i förevarande del ingående kritiserats av

professor Eneroth, vars yttrande härom innehåller i huvudsak följande:

Värdet å till en fastighet hörande skogsmark med därå växande skog

(skogsförmögenheten) bör utgöras av nuvärdet av samtliga därav härflytande

framtida avkastningar. Enligt förslaget tagas emellertid vid uppskattningen

i beräkning endast de avkastningar, som härröra från de vid taxeringstillfället

å fastigheten befintliga träd, som då nått upp till brösthöjd

(om man bortser från det fall, att skogstillgången är så ringa att bestämmelserna

om minimivärde träda i tillämpning). Genom att sålunda nuvärdet

av de framtida avkastningar, som börja inflyta först efter förloppet av den

tid, som åtgår för träden att växa från brösthöjd till slutdimension, icke

medtages, reduceras det verkliga värdet vid normalt slcogstillstånd och vid

4 procents räntefot enligt följande tabell:

tid mellan bröst- höjd och slut- avverkning

60 år ................

reducerat värde

i procent av

verkligt

............. 90,5

70

» .............

................ 93’G

80

............... 95/, 5

90

» ....

................ 97,1

100

» .....

............... 98 0

ilo

» ................

................ 98,7

Vid t. ex. 80 års tid mellan trädens uppnående av brösthöjd och slutavverkningen

ger alltså förslagets sätt att beräkna skogsförmögenheten vid

normalt skogstillstånd ett 4,3 procent för lågt värde. Den mot detta värde

svarande beskattningsbara inkomsten blir vid ett repartitionstal av 0,04

(=det nu gällande för taxerat skogsvärde) 3,83 procent av skogsförmögenheten

(—95,7 procent av 4 procent). Enligt nu gällande bestämmelser uppgår

den beskattningsbara inkomsten i motsvarande fall till 4,18 procent av

skogsförmögenheten beroende bl. a. på att reparlitionstalet för den del av

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

skogsförmögenheten, som motsvaras av det taxerade skogsmarksvärdet, utgör

0,05. Förslaget medför därför en sänkning av den beskattningsbara inkomsten

med (4,18—3,83): 4,18 = 8,4 procent. För olika tidrymder mellan

trädens uppnående av brösthöjd och slutavverkningen utgör denna sänkning:
-

60 år .................

................. 13,4 procent

70 » .................

................. 10.4 »

80 » .................

................. 8,4

90 » .............

................. 7,1 t

100 » .................

110 » .................

................. 5.2 »

Vid normalt skogstillstånd innebär förslaget alltså en sänkning av den

beskattningsbara inkomsten av viss skogsförmögenhet med 5—13 procent

beroende på boniteten. Örn en fastighets skogsmark däremot är helt kal,

utgör den beskattningsbara inkomsten 5 procent av markvärdet enligt nu

gällande bestämmelser och 4 procent av markvärdet eller minimivärdet enligt

förslaget. Sänkningen i beskattningsbar inkomst är då (5—4): 5 = 20

procent. Örn man nu godtager gällande metod att beräkna markvärdet och

alltså låter det vara 18 procent av skogsförmögenheten vid normalt skogstillstånd

och vidare antager, att den del av fastighetens skogsmark, som icke

upptages av de träd, vilkas sammanlagda värde per hektar av hela fastigheten

uppgår till minimivärdet (= markvärdet eller 18 procent av skogsförmögenheten

vid normalt skogstillstånd), består av helt kal mark, utgör

värdet på denna fastighet per hektar summan av dels markvärdet per hektar

för hela arealen, dels beståndsvärdet å de träd, i genomsnitt per hektar,

vilkas värde var =18 procent av skogsförmögenheten vid normalt skogstillstånd,

d. v. s. ett belopp motsvarande ungefär 34 procent av skogsförmögenheten

vid nämnda skogstillstånd. I detta fall utgör den beskattningsbara

inkomsten enligt gällande bestämmelser 4,53 procent av 34 procent

av skogsförmögenheten vid normalt skogstillstånd men enligt förslaget endast

4 procent av 18 procent av skogsförmögenheten vid samma skogstillstånd.

Sänkningen i beskattningsbar inkomst blir alltså under dessa förutsättningar

(154—72): 154 = 54 procent. Dessa 54 procent äro emellertid intet

teoretiskt maximum för sänkningen. Örn man antager, att resten av marken

i det angivna exemplet icke är kal utan fullsatt med plantor under brösthöjd,

blir sänkningen ännu större. Vid skogstillstånd, som ligga mellan

det nu skildrade ytterlighetsfallet och normalfallet, kommer sänkningen

av den beskattningsbara inkomsten under inverkan jämväl av boniteten

att variera mellan 5 procent och den här ovan sist angivna sänkningen.

Det sagda gäller, såväl örn växlingarna i skogsvärde orsakas av växlande

gleshet i bestånden, vilka i övrigt ha normal fördelning av dimensionsoch

åldersklasser, som örn de orsakas av andra förhållanden. Förslaget

innebär alltså, utom en allmän sänkning av beskattningen, ett i princip

helt annat avvägande av skattebördan mellan skogsfastigheter av olika

beskaffenhet i fråga om såväl bonitet som skogstillgång. Beträffande variationer

i fråga örn bonitet, innebär förslaget en större sänkning av den beskattningsbara

inkomsten för goda boniteter än för dåliga vid samma relativa

skogsvärde (för de allra lägsta relativa skogsvärdena sänkningen dock

lika å alla boniteter). Örn nuvarande bestämmelser innebära, att de goda

markerna bli proportionsvis hårdare beskattade än de dåliga, skulle förslaget

innebära en ändring åt rätt håll. Så torde emellertid icke vara fallet.

Det synes nämligen (enligt beräkningar, som Eneroth utfört i sitt yttrande)

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-10.

53

finnas skäl antaga, att nuvarande bestämmelser medfört systematiska fel

i markvärdena, i det dels dessa genomgående blivit för höga (örn de extremt

höga honitelerna undantagas) och dels sämre boniteter övervärderats i förhållande

till bättre. Förslagets antagande skulle alltså innebära, att den

orättvisa, som redan förefinnes i fråga örn skattebördans avvägning mellan

skogsfastigheter med olika markbonitet, ytterligare betydligt skärptes. Felaktigheterna

i nuvarande bestämmelser kunna avhjälpas med mycket enkla

medel. Man behöver endast ersätta föreskriften örn att markvärdet skall

beräknas till 4,5 normala årsavkastningar vid 4 procents räntefot med att

det skall beräknas till exempelvis 4,5 på höga boniteter, 3 på medelgoda

och 1,5 eller mindre på de låga. Innan en sådan justering av gällande bestämmelser

företages, bör dock en fylligare utredning, lämpligen utförd av

skogsförsöksanstalten, föreligga. Beträffande domänstyrelsens förslag kan

någon så enkel korrektion icke utföras. — Vad angår beskattningens avvägning

vid olika skogstillgång så utgör den beskattningsbara inkomsten enligt

nu gällande bestämmelser allt större procent av skogsförmögenheten ju

mindre denna är per hektar inom samma bonitet, vilket beror på att markvärdet

bestämmes oberoende av det aktuella skogstillståndet och ingår med

ett högre repartitionstal vid beräkningen av inkomsten. Vid enbart markvärde

å fastigheten (kalmark) är beskattningen relativt högst, sjunker vid

tilltagande skogstillgång, i början snabbt och sedan allt långsammare, för

att vid skogstillgång, som närmar sig eller överstiger den normala, bli nära

nog konstant (beskattningsbar inkomst något över 4 procent). Nu gällande

bestämmelser uppmuntra sålunda skogsägarna till allt bättre utnyttjande

av sin skogsmark utan att premiera anhopning av stora, mogna virkesförråd.

Förslaget innebär härvidlag helt andra principer. Visserligen premieras

även här skogsodling på kalmark (ej högre beskattning för mark + plantskog

än för marken enbart). Men då skogsförmögenheten stigit över ett visst,

lågt värde per hektar, sker ett tvärt omslag. Skattesatsen blir, vid stigande

skogsvärde per hektar, i särdeles hög grad progressiv. »Omslaget» inträffar

tidigare på de lägre boniteterna, och progressionen därefter är i början relativt

ännu starkare än å de goda. Något rimligt skäl för en sådan fördelning

av skattebördan på olika boniteter torde ej kunna uppletas, och lika litet

torde den premiering av ett mycket dåligt utnyttjande av skogsmarken, som

förslaget innebär, vara förenlig med det allmännas skogspolitik. — Sammanfattningsvis

framhåller Eneroth, att förslaget innebär en genomgående sänkning

av beskattningen, vilken sänkning emellertid fördelar sig på ett sådant

sätt på skogsfastigheter av olika beskaffenhet, att förslaget enbart av denna

anledning icke kan förordas i oförändrat skick. De ändringar, som böra

företagas, gå ut på, att även de delar av skogsmarksvärdet, som tappats bort,

skola tagas i beräkning vid taxeringen. Detta tilläggs storlek blir beroende

av skogsbeskaffenheten och markboniteten. Om ej nu gällande repartitionstal

skola ändras, måste särskilt markvärde också redovisas, och detta bör

i så fall bestämmas till summan av nämnda tillägg samt den del av markvärdet,

som redan inräknats i skogsvärdet och alltså måste fråndragas

delta.

Professor Streijffert påpekar också, att taxeringsvärdet å ett skogsområde

vid tillämpning av domänstyrelsens förslag blir något lägre än områdeis verkliga

kapitalvärde. Streyffert uppgiver, ali, örn man utgår från 80-årig omloppstid

ulan kalmarkslid och antager, att härigenom taxeringsvärdet kommer

att bestämmas av nuvärdet av de första 80 årens avkastning, medan nuvärdet

av samtliga därefter följande årsavkastningar faller bort, så kommer laxe
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kunrjl. Maj.ts proposition nr 240.

ringsvärdet att beräknas 4,3 procent för lågt, om 4 procents räntefot användes,

samt tillägger, att den omständigheten, att i taxeringsvärdet ej heller kommer

att ingå nuvärdet av de framtida avkastningar, vilka komma att utfalla från

skog, som ej nått brösthöjd, betyder, att underskattningen av värdet i det angivna

fallet stiger från 4,3 procent till 5,8 procent (under förutsättning ait 7

år foi''dras för uppväxande till brösthöjd, vilket kan antagas beträffande medelbonitet

i mellersta Sverige). — Det faktum i och för sig, att förslaget ej upptager

fastställande av något särskilt markvärde, anser Streyffert ej innebära

någon nämnvärd olägenhet, eftersom markvärdet enligt nu gällande bestämmelser

endast fastställes schablonmässigt som en viss mångfald av den normala

avkastningens värde. Den uppgift ur beskattningssynpunkt detta nu

fyller kan därför enligt Streyffert med samma fördel fyllas av vilket som helst

värde av lämplig storlek, vilket fastställes schablonmässigt, som fallet är med

förslagets minimivärden. Slutligen framhåller Streyffert, att, då förslaget ej

upptager ett särskilt markvärde och detta följaktligen ej kan redovisas i fastigheternas

jordbruksvärde, från jordbruksvärdet bör flyttas även resterande

markvärde, ingående i skogen, nämligen värdet av impediment och andra

poster, hänförande sig till skogen.

Kammarrätten anför:

Vid 1938 års fastighetstaxering hava beredningsnämnderna uppskattat

skogsmarkens värde till 480 267 600 kronor och skogsvärdet till I 580 500 000

kronor. Skogsmarkens värde utgör således enligt nu gällande taxeringsgrunder

en väsentlig del av en skogsfastighets värde. Det måste av flera skäl starkt

ifrågasättas, huruvida det skulle vara lämpligt att sammanföra värdena, på

sätt som föreslagits. En sådan åtgärd kommer måhända att få en ofördelaktig

inverkan på fastighetskrediten. Hypoteksföreningar och bankinrättningar bevilja

väl i regel lån efter visst förhållande till fastigheternas jordbruksvärden

och däri ingår nu även skogsmarksvärdet. Visserligen kan även skogen inräknas

i kreditobjektet, sedan genom lag den 6 juni 1930 (nr 202) bestämmelser

utfärdats om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet.

För en skogsägare kan det emellertid vara en olägenhet att för vinnande

av möjlighet att kunna utnyttja skogsmarkens värde såsom kreditobjekt

behöva underkasta sig en sådan inskränkning i rätten att förfoga över

skogen. Han kan därigenom förhindras att tillgodogöra sig den vid lämpligt

tillfälle. Man bör även beakta den invei’kan ett sådant sammanförande av

skogsmarkens värde med den därå växande skogens värde måste få beträffande

brandförsäkringen å skog.

Enligt förslaget må skogsvärdet icke bestämmas lägre än till vissa minimivärden

per hektar.----Ett exempel på, vartill denna bestämmelse kan

leda, må här anföras: Två fastigheter, A. och B., örn vardera 100 hektar skogsmark

äro belägna inom tillväxtområde VI. Markens godhetsgrad är mycket

god. A. är bevuxen med skog, som har ett uppskattat skogsvärde av 10 000

kronor. B. däremot omfattar rätt stora men gles! skogbevuxna hagmarker

samt vissa skiften med plantskog. Verkliga värdet å skogen till B. beräknas

utgöra 5 000 kronor. Taxeringsvärdet å vardera fastigheten blir 10 000 kronor,

motsvarande det i tabellen angivna minimivärdet. A. är dock i verkligheten

mera värd.

Det torde alltså kunna sägas, att bestämmelsen örn minimivärden i många

fall måste medföra ojämnhet i taxeringsvärdena för lika stora fastigheter inom

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

55

samma tillväxtområde och med samma godhetsgrad. Även om värdena av

virkesförråden å fastigheterna äro jämförelsevis mycket olika, kommer detta

ej till uttryck i taxeringsvärdena, då de sättas till samma belopp som minimivärdena.

Kammarrätten anser det således nödvändigt med en omarbetning av förslaget,

i vad det avser att inräkna värdet av skogsmarken i skogsvärdet. Av flera

skäl bör en sådan omarbetning gå ut på att beräkna ett särskilt värde å skogsmarken,

som liksom hittills bör hänföras till jordbruksvärdet och angivas i

taxeringslängden. — — -— Därest således uppskattning av särskilt skogsmarksvärde

skall äga rum, måste de i upprättade tabeller angivna belopp för

skogsvärdet med hänsyn till skogsmarksvärdet vederbörligen reduceras.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att skogsmarksvärdet bör bibehållas,

bl. a. enär dess borttagande för innehavare av jordegendom med skog

kommer att innebära en försämring av kreditmöjligheterna. Länsstyrelsen

framhåller, att den växande skogen hitintills icke i samma utsträckning som

marken utgjort föremål för belåning och att därför, om skogsmarksvärdet

utgör en mera avsevärd del av jordbruksvärdet, långivarna givetvis komma

att påkalla reglering av lämnade krediter.

Farhågor för att skogsmarksvärdets borttagande skall medföra olägenheter

på fastighetskreditens område ha uttalats jämväl av länsstyrelserna i Uppsala,

Blekinge, örebro och Västmanlands län, skogsvårdsstyrelserna i Kronobergs,

Blekinge, Värmlands, Örebro och Jämtlands län samt Kalmar län,

norra delen, Smålands och Blekinge handelskammare, Sveriges skogsägareförbund

samt svenska trävaruexport-, cellulosa-, trämasse- och pappersbruksföreningarna

ävensom handelskammaren i Gävle.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att skogsmarksvärdet bör bibehållas

därför att ett borttagande av detsamma skulle medföra ändring i beskattningsunderlaget

samt skogsmarken som sådan i det allmänna medvetandet har

visst värde.

Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län däremot anser, att det är en förtjänst

hos förslaget, att det endast har ett gemensamt värde för marken och den

därå växande skogen, samt att förslaget borde lia varit konsekvent härutinnan

så att det icke heller borde ha innehållit några bestämmelser om minimivärden,

vilka för övrigt vore så höga, att de i många fall överstege de nu aktuella

markvärdena. Skogsvårdsstyrelsen framhåller, att en kalkyl över kal

skogsmarks värde enligt Faustmans formel, kapitalvärdet av de framtida inkomsterna

minskat med kapitalvärdet av kulturkostnaderna och de framtida

omkostnaderna, alltså även skatter, säkerligen skulle även vid begagnandet av

mycket blygsam räntefot i stor utsträckning giva negativa värden samt att det

med de korta tidsintervaller, som gälla för fastighetstaxeringen, för övrigt synes

vara olämpligt att såsom skatteobjekt räkna med en väntad avkastning,

som ligger så långt fram i tiden, att beräknandet av dess kapitalvärde till och

med undandrager sig sannolikhetskalkyl, vilket är fallet beträffande kal skogsmark.

Skulle till äventyrs, anför skogsvårdsstyrelsen, någon fastighet med

skogsmark befinnas helt skoglös, torde den utnyttjas för annat ändamål, t. ex.

bete, och på grund härav kunna värdesättas. Styrelsen, som håller för sanno
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

likt, att en bidragande orsak till det mindre tillfredsställande taxeringsresultatet

hittills varit uppdelningen i särskilda mark- och skogsvärden, föreslår,

att även vid bibehållande av de nuvarande grunderna för taxering av skogsfastighet

dessa ändras så att för varje fastighet kommer att redovisas gemensamt

värde för mark och skog utan minimivärde för marken.

Även Svenska landskommunernas förbund anser, att slopandet av markvärdet

innebär en fördel och att det nuvarande systemet för taxering av

skogsfastighet i varje fall bör ändras så, att värdet av skogsmarken och den

därå växande skogen sammanföres till ett värde, skogs värde.

Skogssällskapet har vid sitt yttrande fogat en promemoria av skogsinspektören

hos sällskapet, jägmästaren P. Wästerberg, däri denne under instämmande

i de av domänstyrelsen anförda motiven för slopande av taxeringsvärdets

uppdelning på markvärde och skogsvärde -— vilken uppdelning

enligt Waesterberg alltid måste bliva artificiell — föreslår en påbyggnad av

förslagets bestämmelser om minimivärde för undvikande av att man vid taxering

kommer till alltför ojämna resultat. Waesterberg framhåller sålunda,

att i sådana fall, där den kala eller med endast plantskog under brösthöjd

bevuxna marken uppginge till mer än förslagsvis 20 procent av skogsmarkens

hela areal, den överskjutande delen skulle kunna upptagas för sig till minimivärdet,

och anför därefter:

Detta skulle innebära, att en skogsfastighet med exempelvis 30 procent

kalmarlc eller plantskogar skulle åsättas minimivärde för 10 procent (30—20)

av arealen och i övrigt taxeras efter virkesförrådet. En fastighet med skog

på endast 30 procent av arealen skulle upptagas till minimivärde för 50

procent (70—20) av arealen och för övrigt taxeras efter virkesförrådet etc.

En mjuk övergång mot det gränsfall, där hela arealen är kal eller bevuxen

med endast plantskog, skulle erhållas genom kompletteringsföreskriften, att

där arealen av dylik mark överstege 80 procent av hela arealen skulle minimivärde

åsättas för 60 procent (80—20) + 2 procent för varje överskjutande

procent över 80 fram till den 100-procentiga kaimarken, som sålunda

skulle erhålla minimivärde för hela arealen i enlighet med grundbestämmelsen.

— — — För att få fram dessa mervärden i starkt luckiga och

uttunnade skogar med mycket lågt virkeskapital per hektar men som dock

icke uppvisa egentliga kalmarker kunde det dessutom vara befogat föreskriva,

att där virkesförrådet icke uppginge till viss låg minimistorlek per

hektar skulle en mot underskottet (varje felande kubikmeter) svarande procent

av arealen upptagas till minimivärdet och resten taxeras efter virkesförrådet.

Härvid finge möjligen göras någon reservation för att de värdefullare

skogsgrupperna skulle ingå med viss procent i förrådet, enär sagda

justering givetvis icke borde ske i sådana fall, där det låga hektarförrådet

berodde på avsaknad av grövre skog.---Den gräns, vid vilken de yngsta

skogarna böra redovisas med kubikmassa, skulle principiellt vara den, där

massan nått sådan storlek, att dess värde uppgår till minimivärdet. Då

beräknandet av denna gräns lämpligen icke bör ske på basis av vedskogsgruppens

värde, som är ett medelvärde för alla dimensioner från 0—15 cm

vid brösthöjd och icke kan göras på annat sätt med tillgång enbart till det

framlagda materialet, synes påkallat, för åvägabringande av likformiga

grunder, att föreskriva antingen den ålder för olika tillväxtområden eller

den medelhöjd å ungskogen, då dess kubikmassa skall begynna att tagas

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

57

med i beräkningen. Det torde nämligen icke hava utbildat sig någon allmänt

vedertagen praxis i detta avseende.

Kommunalskattebercdningen uppehåller sig i första hand vid de konsekvenser

borttagandet av skogsmarksvärdet kommer att få för inkomsttaxeringen.

Beredningen anför:

Skogsmarksvärdets bortfallande skulle komma att hava en viss inverkan

på reglerna örn avdrag för värdeminskning av skog samt om inkomst av

skogsbruk i samband med fastighetsförsäljning. För dessa reglers tillämpning

erfordras ett värde å virkesförrådet vid förvärvet (ingångsvärde) och ett

värde vid försäljning (utgångsvärde). Vid arv, gåva, testamente eller därmed

jämförligt fång utgöres ingångsvärdet av det taxerade värdet å virkesförrådet,

det s. k. skogsvärdet. Om särskilt värde å virkesförrådet icke kommer

att redovisas, saknas underlag för ingångsvärdets bestämmande i dessa fall.

För lösandet av detta spörsmål har domänstyrelsen ifrågasatt två utvägar.

Den ena utvägen är att behandla marken och den därå växande skogen

som om hela värdet läge i skogen, d. v. s. att låta förslagets skogsvärde, som

även innefattar markens värde, utgöra ingångsvärde. Däri ligger emellertid

en viss oegentlighet, som vid beräkning av avdrag för värdeminskning av

skog enligt virkesförrådsmetoden kan tänkas leda till ganska avsevärda fel,

särskilt då virkesförrådet är ringa. Enligt denna avdragsmetod erhålles nämligen

i så fall avdrag efter för högt å-pris. Härtill kommer att, därest sålunda

skogsmarkens värde skulle inräknas i ingångsvärdet, detta rimligen

måste ske även beträffande utgångsvärdet. Vid avyttring av fastighet borde

alltså såsom intäkt av skogsbruk upptagas så stor del av försäljningssumman,

som belöper å växande skog och skogsmark. I annat fall bleve

utgångsvärde och ingångsvärde icke jämförbara och beskattningen för låg

vid avdrag för det gällande ingångsvärdet. Genom att den ifrågasatta lösningen

sålunda skulle fordra, att ej blott ingångsvärdena utan även utgångsvärdena

beräknades så, att de innefattade skogsmarkens värde, uppkomme

risken för oriktiga beskattningsresultat även vid tillämpning av virkesförrådsmetoden

i samband med avyttring av fastighet. Den ökning i virkesförrådet,

som enligt denna metod skulle tagas till beskattning, bleve nämligen

värdesatt efter för högt å-pris. Att inräkna skogsmarkens värde i ingångsvärdet

kan sålunda enligt beredningens mening icke vara tillfredsställande.

Däremot synes den andra anvisade utvägen vara framkomlig. Denna innebär,

att, då fastighet med skog erhållits genom arv eller därmed jämförligt

fång, såsom ingångsvärde upptages skogens taxerade värde, minskat med

det i punkt 8 i förslaget till skogsvärderingsinstruktion angivna minimivärdet

å skogen (se tabell 1 s. 79 i förslaget). Om detta minirnivärde motsvarar

markens värde, vilket av motiveringen att döma synes vara avsett,

skulle ingångsvärdet komma att omfatta endast virkesförrådets värde och

inkomstbeskattningen sålunda bliva riktig.

Domänstyrelsen har påpekat, att inkomstbeskattningen även i ett annat

hänseende beröres av förslaget, nämligen beträffande det s. k. schablonavdraget,

d. v. s. det avdrag med värdet av fyra gånger den normala årliga

virkesavkastningen av marken, vilket kan erhållas vid avyttring av skog i

samband med avyttring av marken. Eftersom enligt förslaget någon uppskattning

av den normala årliga virkesavkastningen av marken icke skall

ske vid fastighetstaxeringen, kan delta avdrag icke i sin nuvarande form bibehållas.

Det kan då ifrågasättas att utforma avdraget på ett annat sätt.

Under förutsättning att de ovannämnda minimivärdena äro ett något så när

tillförlitligt uttryck för skogsmarkens värde, kunde detta utan svårighet

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

ske genom att beräkna avdraget med utgångspunkt från minimivärdet.

Schablonavdraget avser värdet av 4 bruttoårsavkastningar, vilket är lika

stort som värdet av 6 nettoårsavkastningar. Markvärdet motsvarar enligt nuvarande

beräkningssätt 4,5 nettoårsavkastningar. Schablonavdraget utgör alltså

=J 11/3 av nuvarande markvärdet. Örn förslagets minimivärde överensstämmer

med nuvarande markvärde och schablonavdraget skulle bibehållas

vid sin nuvarande storlek, borde det bestämmas till likaledes 11/3 av minimivärdet.

Emellertid anser beredningen bl. a. av skäl som domänstyrelsen

anfört, att anledning icke finnes att bibehålla ett dylikt schablonavdrag. I

det förslag till ordnande av inkomstbeskattningen av skogsbruk, som beredningen

överväger, ingår icke något sådant avdrag.

Såvitt beredningen kan finna föreligga sålunda på inkomstbeskattningens

område inga hinder för ett genomförande av föreliggande förslag till ändrade

grunder för värdering av skog. Ej heller synes förslaget kunna försvåra ett

genomförande av de ändringar i inkomstbeskattningen som beredningen överväger.

Att skogsmarkens värde överflyttas från jordbruksvärdet, för vilket fastighetsskattens

repartitionstal är 0,05, till skogsvärde, för vilket motsvarande

repartitionstal är 0,04, medför en viss lättnad i fastighetsbeskattningen av

skogsbruk och därav följande nedgång i det kommunala skatteunderlaget.

Lättnaden skulle bli ungefär lika stor som om repartitionstalet för skogsvärde

nedsattes från 0,04 till 0,0375. Det må nämnas att beredningen överväger

att föreslå en sådan ändring av fastighetsbeskattningen att samma repartitionstal

skulle gälla för jordbruksvärde och skogsvärde. Om en dylik ändring

bleve genomförd, skulle den överföring av skogsmarksvärde från jordbruksvärde

till skogsvärde, som föreliggande förslag förutsätter, icke hava

någon inverkan på fastighetsbeskattningen. I avvaktan på att frågan om fastighetsbeskattningen

i dess helhet upptages till prövning, synes för övrigt

lämpligt att till jordbruksvärdet hänföres så stor del av skogens värde, som

motsvarar minimivärdet, varigenom nuvarande ordning skulle i stort sett bibehållas.

Länsstyrelsen i Västerbottens län delar domänstyrelsens åsikt, att några

nämnvärda olägenheter icke torde följa av att repartitionstalet för fastighetsskatten

å marken sänkes från 0,05 till 0,04, och anser det även vara utan

större betydelse, om vid beräkning av inkomst av skogsbruk det s. k. schablonavdraget,

som i länet syntes förekomma mera sällan, måste övergivas.

Länsstyrelserna i Jönköpings och Kristianstads län däremot framhålla, att

schablonavdraget i de icke så sällan förekommande fall, där utredning enligt

värde- och virkesförrådsmetoden icke stått att vinna, varit det enda avdrag,

som kunnat gottskrivas den skattskyldige, och förstnämnda länsstyrelse

anser det därför nödvändigt, om förslaget anlages, att ifrågavarande

avdragsalternativ ersättes med en allmän avdragsmetod, som kan användas i

berörda fall.

I den inom skatteberedningen utarbetade promemorian anföres:

Mot domänstyrelsens förslag att i princip grunda beräkningen av värdet å

ett skogsområde enbart på den växande skogen och taga hänsyn till markens

eget värde endast i de fall där marken är kal eller i mycket ringa grad trädbevuxen

genom tillämpning av minimivärden har anmärkts, dels att en del

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

59

av skogsområdets värde »tappas bort» och dels att taxeringarna vid den successiva

övergången från kalmarksstadiet till det stadium, då skogens eget

värde uppnått minimivärdet, bliva ojämna. Vidare har anmärkts, att ett särskilt

skogsmarksvärde bör bibehållas med hänsyn till dess betydelse för fastighetskrediten

ävensom av vissa andra praktiska skäl.

Svårigheten att skapa regler för beräkning av ett särskilt markvärde är den,

att det icke existerar något från den å marken växande skogen fristående

konstant sådant. Avkastningsvärdet å ett skogsområde är nuvärdet av alla

i framtiden utfallande avkastningar, och däri ingå i första hand alla avkastningar

från å området växande träd. De sistnämnda avkastningarna komma

att tagas i beräkning genom uppskattning av skogen, och det särskilda

markvärdet kan därför icke vara något annat än nuvärdet av återstående avkastningar,

d. v. s. avkastningar från träd, som ännu ej finnas å området utan

som komma att växa där i en nära eller avlägsen framtid. Tidpunkten, när

sådana avkastningar äro att påräkna, är emellertid i hög grad beroende av

det aktuella skogstillståndet. Saknas skog helt och hållet, kan ny skog börja

växa omedelbart, och denna skog kommer att snart nog lämna avkastning.

Är däremot marken bevuxen med fullsluten skog, finnes ingen plats för nya

träd. Sådana kunna ej börja växa, förrän den förhanden varan de skogen

uttagits, och i detta fall är tiden när avkastningarna av kommande trädgenerationer

kunna tillgodogöras mera avlägsen. Nuvärdet av dessa avkastningar

bli i motsvarande män lägre.

Det sagda kan åskådliggöras på följande sätt. Det gäller att värdera ett

område av för skogsproduktion lämplig mark. Den är för tillfället kalavverkad

och värdeberäkningen skall alltså ske genom diskontering till nuvärde av

avkastningarna dels från de träd, som omedelbart kunna börja växa, dels

ock från de träd, som representera därefter kommande generationer. Markens

produktionsförmåga är sådan, att hundraårig omloppstid lämpligen bör tilllämpas,

och det antages, att ingen nyplantering kommer att äga rum, förrän

denna omloppstid gått till ända. Med någon kulturkostnad räknas icke, eftersom

hänsyn till sådan kostnad tages genom avdraget för allmänna kostnader.

Resultatet av beräkningen blir i detta läll, att marken har ett relativt sett icke

obetydligt värde. Ändras exemplet därhän, att å marken redan finnes ett

25-årigt fullslutet bestånd, är ju läget det, att ny skog icke kommer att börja

växa förrän efter 75 år, och nuvärdet av de avkastningar, som därefter äro

att förvänta — och därmed markvärdet — är mycket litet. Antages åter, att

plantering skett för 95 år sedan så att endast 5 år återstå av den 100-åriga

omloppstiden, börjar den nya skog, vars diskonterade avkastningar representera

värdet å skogsmarken, växa redan kort tid sedan de 5 åren förflutit.

Marken har i detta fall ett värde, som endast obetydligt avviker från dess värde

under den först angivna förutsättningen, d. v. s. att den befann sig i kalavverkat

skick.

Markvärdet varierar sålunda inom vida gränser med tillståndet hos den

därå växande skogen. Att vid taxeringen antaga förefintligheten av ett från

skogsvärdet frigjort konstant markvärde, motsvarande ett på ena eller andra

sättet beräknat medelvärde förutom fullt värde å den växande skogen, skulle

säkerligen i regel medföra större felaktigheter än domänstyrelsens metod att

ej alls räkna med något markvärde utom för kalmark. Denna utväg bör därför

ej komma i fråga.

Emellertid äro anmärkningarna mot domänstyrelsens förslag i förevarande

del av så allvarlig beskaffenhet alt de icke kunna lämnas utan beaktande.

Det har därför ansetts angeläget alt söka utfinna en anordning, som upphäver

de påtalade oegen digheterna. Ansträngningarna lia därvid inriktats på alt

söka åstadkomma en lösning, som dels leder lill ett teoretiskt rikligt resultat

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

och dels ej i nämnvärd grad försvårar den praktiska tillämpningen. I sistnämnda

avseende har arbetet framför allt inställts på att undvika en belastning

av beskattningsnämndernas arbete med bedömning av någon ytterligare

primärfaktor utöver de av domänstyrelsen förutsatta. Från dessa utgångspunkter

har vid de verkställda undersökningarna följande förfarande framkommit.

Marken åsättes ett konstant värde, och de felaktigheter, som delta medför

vid varierande skogstillstånd, utjämnas genom motsvarande jämkningar i

skogsvärdet. Man utgår vid värderingen från det tillstånd, då marken har

sitt högsta värde, d. v. s. då den befinner sig i kalavverkat skick. Därvid är

att märka, att av praktiska skäl all mark, bevuxen med skog under brösthöjd,

d. v. s. skog, som icke kan mätas med vanligen förekommande mätningsmetoder,

måste behandlas såsom kalmark. Själva värdesättningen sker

med utgångspunkt från värdet av den skog, som beräknas komma att finnas

å marken, om den nöjaktigt utnyttjas, efter förloppet av viss tid, och

därvid väljes den tidsperiod, som antages åtgå för skogens utväxning till

ett ungskogsstadium, då gallringsuttag snart kunna påbörjas. Förväntningsvärdet

å skogen vid detta tänkta ungskogsstadium, utökat med tillägg för

förväntningsvärdet av avkastning från kommande omloppstider, diskonteras

till nuvärde. Vid dessa beräkningar förutsättes, att det virkesförråd, som

uppväxer å marken, kommer att tillväxa på det sätt och avverkas i den

ordning, som antagits beträffande den å marken eller liknande mark inom

tillväxtområdet växande skogen. För att de till grund för värderingen liggande

prisförutsättningarna skola bliva desamma som för växande skog,

anknytes markvärdet till rotvärdet för sådan skog, och som anknytningspunkt

har valts massavedskogens rotvärde. Anknytningen har genomförts på

det sättet, att förhållandet mellan markvärdet per hektar samt massavedskogens

rotväi''de (per kubikmeter) uträknats för olika fall och de därvid

erhållna talen fastställts som konstanta faktorer för bestämmande av markvärdet

(markvärdefaktorer). Markvärdet skall alltså i de särskilda fallen uträknas

genom multiplikation av massavedskogens rotvärde med den för

vederbörande fall gällande markvärdefaktorn. I det förslag till skogsvärderingsinstruktion,

som nu utarbetats, bar angivits markvärdefaktorer, som

gälla för varje tillväxtområde och godhetsgrad å marken. Markvärdefaktorn

kan sålunda sägas vara ett tal, vilket representerar det antal kubikmeter

av massavedskog, som markvärdet oavsett priset på denna kubikmeter

kan anses motsvara. Så snart som prisuppgifterna för den period, som skall

läggas till grund för rotvärd esher åkningen, insamlats och erforderliga rotvärden

för vederbörande prisbildningsområde samt avsättningsläge fastställts,

kunna emellertid efter multiplikation markvärdena i stället uttryckas i kronor

per hektar, och i de för taxeringen utfärdade länsanvisningarna och hjälptabellerna

komma alltså sådana tal för markvärdena att kunna angivas. Vid

denna beräkning skall förekomsten av tall och gran inom massavedskogen

antagas överensstämma med genomsnittsförhållandena för vederbörande tillväxtområde

och godhetsgrad å marken. Beskattningsnämndernas arbete vid

markvärderingen kommer därför att inskränka sig till en multiplikation av

ett i en tabell angivet värde per hektar med det för vederbörande taxeringsenhet

utrönta antalet hektar, och hela proceduren blir ur beskattningsnämndernas

synpunkt mycket enkel.

Att markvärdet alltid anknytes just till massavedskogens rotvärde är naturligtvis

ej nödvändigt, och det har ifrågasatts örn ej för de fastigheter, där

endast lövskog förekommer, markvärdet borde sättas i förhållande till lövskogens

rotvärde. Då emellertid markvärdet i princip bör vara oberoende av

den aktuella trädslagsförekomsten och baseras på lövskogsproduktion endast

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

61

under förutsättning, att denna kan varaktigt bedrivas med bättre ekonomiskt

utbyte än barrskogsproduktion, vilket i regel icke synes vara fallet, torde

det vara olämpligt att giva särskilda regler för dylika fastigheter. Det är

sålunda avsett, att för alla fastigheter inom de olika tillväxtområdena, oavsett

beskaffenheten av den befintliga skogen eller den skog, som kommer

att uppväxa, markvärdet skall angivas som viss multipel av det rotvärde å

massavedskog, som är tillämpligt för vederbörande taxeringsenhet med hänsyn

till det prisbildningsområde, inom vilket den är belägen, och den omkostnadsklass

(avsättningsläge), som den kan anses tillhöra.

Som förut nämnts är mervärdet å ett skogbevuxet område utöver det

värde, som framkommer genom uppskattning av den växande skogen, alltid

mindre än områdets värde, örn skog saknades å detsamma (kalmarksvärdet),

varför en korrektion mäste ske genom en motsvarande reduktion

av skogsvärdet, om man vill redovisa ett särskilt markvärde av samma storleksordning

som kalmarksvärdet oavsett i vilket utvecklingsstadium den därå

befintliga skogen befinner sig. Storleken av denna reduktion blir beroende

av hur långt den växande skogen utvecklats, och såsom gradering på denna

utveckling kan man för barrskogen (liksom den värdefullare lövskogen i södra

Sverige) hålla sig till diameterutvecklingen, d. v. s. uppdelningen i förrådsgrupper

(— domänstyrelsens skogsgrupper). Den sammanlagda reduktionen

för samtliga förrådsgrupper kan beräknas ur skillnaden mellan å ena

sidan summan av den rotstående skogens diskonterade värde och markens

diskonterade värde i kalavverkat skick samt å andra sidan diskonterade

värdet av alla framtida avkastningar. En viss förrådsgrupps andel i totala

reduktionen kan sedan uträknas nied hänsyn till den tid, som enligt riksskogstaxeringens

material förflyter, innan den når sitt slutskede, och med

hänsyn jämväl till den areal, som den kan anses disponera (beräkningarna

måste ske för tillväxtområden och de särskilda godhetsgraderna inom dessa).

Sedan virkesförrådet å en fastighet uppskattats och indelats i förrådsgrupper,

bär man erforderligt material även för bestämmande av i vilken

utsträckning skogsvärdet skall reduceras därför alt markvärdet beräknats

för högt. Någon särskild räkneoperation härför behövs icke, eftersom reduktionen

kan inläggas i korrektionsfalctorerna för de olika förrådsgrupperna.

Hänsyn till ifrågavarande förhållande kan sålunda tagas genom ali

exempelvis korrektionsfaktorerna för medelgod mark inom tillväxtområde

I minskas med 0,12 för vedskog (stor redaktion av skogsvärdet, eftersom

det särskilda markvärdet vid förekomst av ungskog är obetydligt), 0,06 för

massavedskog (mindre reduktion), 0,03 för timmerskog (obetydlig reduktion,

därför att det särskilda markvärdet vid förekomsten av gammal skog närmar

sig kalmarksvärdet) samt 0,05 för lövskog (reduktionen bestämd som

ett medeltal vid förekomst av skog ur alla åldrar).

Mot det nu angivna sättet att reducera skogsvärdet med hänsyn till att

markvärdet beräknas såsom ett kalmarksvärde kan anmärkas, att den förenämnda

minskningen av korrektionsfaktorerna uträknats på grundval av

genomsnittsskogen för visst tillväxtområde och alltså endast passar vid förekomst

av liknande skog på den särskilda taxeringsenheten. Örn sålunda minskningen

av kurrektionsiaktorn för barrvedskog i visst fall iir 0,12, passar detta

tal kanske för ett förråd av barrvedskog örn 15 kubikmeter per hektar. Örn

nu på viss fastighet i stället finnas 30 kubikmeter barrvedskog per hektar utan

alt de övriga förrådsgrupperna innehålla mindre virkesförråd än genomsnittet

för tillväxtområdet, kommer reduktionen av rotvärdet för barrvedskogen

å ifrågavarande fastighet att bliva dubbelt så stor som den borde vara. Det föreligger

emellertid anledning förmoda, att detta förhållande, som skenbart medför

en oberättigad'' fördel för fastigheten med det större virkesförrådet, i själva

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

verket är ägnat att motverka en orättvisa, som eljest skulle vederfaras denna

fastighet. Det är nämligen allmänt bekant, att skog, som är väl sluten eller

översluten, växer långsammare än skog, som är glesare och där alltså varje

träd har större utrymme till sitt förfogande. Hänsyn till denna olikhet tages

icke vid övriga moment av taxeringen.

Det sist berörda problemet sammanhänger med frågan om korrektionsfaktorernas

beräkning och skall tagas upp till närmare behandling i samband

med denna.

Då marken åsättes ett särskilt värde, kommer genomförande av de nya

grunderna i detta hänseende ej att få någon större betydelse för skattesatserna,

låt vara att markvärdena enligt nya metoden komma att variera mera

för olika delar av landet än förut varit fallet. Det redovisade markvärdet

kommer som hittills att inräknas i jordbruksvärdet och sålunda skattläggas

efter ett repartitionstal av 0,05, under det att beträffande skogsvärdet fortfarande

kommer att tillämpas ett repartitionstal av 0,04.

Ej heller för beräkning av avdrag för värdeminskning genom avverkning

eller avyttring av skog kommer genomförande av de nya bestämmelserna att

få några följder utom såvitt angår det s. k. schablonavdraget. Sistnämnda

avdrag torde på grund av de invändningar, som framförts mot dess borttagande,

böra bibehållas, vilket enklast synes kunna ske genom införande av

en bestämmelse om att det skall sättas i förhållande till skogsmarksvärdet.

Då markvärdena i vissa delar av landet enligt de nya grunderna bliva betydligt

högre än enligt de nuvarande, synes avdraget därvid ej böra bestämmas

högre än till belopp motsvarande markvärdet.

Införande av regler om beräkning på sätt förut angivits av ett särskilt markvärde

har medfört, att 1 och 8 punkterna i den av domänstyrelsen föreslagna

skogsvärderingsinstruktionen måst helt omarbetas, därvid bestämmelserna om

avdrag för allmänna kostnader m. m. för överskådlighetens skull utbrutits

ur 8 punkten och överförts till särskilda punkter (9 och 11). I förtydligande

syfte ha vissa jämkningar företagits i bestämmelserna i 2 punkten om vad

som är att hänföra till skogsmark. Erforderliga ändringar i kommunalskattelagens

bestämmelser örn avdrag för värdeminskning genom avyttring av skog

vid inkomstbeskattningen ha slutligen intagits i det överarbetade förslaget

till ändringar i nämnda lag (se föreslagna ändringar i 22 § 1 mom. samt i 4

och 5 punkterna av anvisningarna till denna §).

Skogsmarkens bonitering.

Enligt gällande bestämmelser skall skogsmarkens avkastningsförmåga (boniteten)

beräknas efter den årliga virkesavkastning, uppskattad i kubikmeter

per hektar, som marken »vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk»

förmår giva vid normal skogstillgång. Bonitetsbestämningar ha hittills

i allmänhet tillgått så, att med ledning av förhållandet mellan trädens ålder

och höjd fastställts vad marken ansetts kunna producera vid bästa tänkbara

utnyttjande, den s. k. ideala boniteten, varefter denna reducerats till tal, som

mera ansetts motsvara förhållandena i det praktiska skogsbruket, den s. k.

normala eller fastighetstaxeringsboniteten. Såsom allmängiltig norm för dylik

reduktion i de fall, då tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar föreligga,

uppställdes vid överläggningar mellan skogssakkunniga under förberedelserna

till 1938 års allmänna fastighetstaxering följande formel:

normal bonitet = 0,78 X ideal bonitet — 0,28.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

63

Domänstyrelsen har nu föreslagit, att bonitering skall ske i viss annan ordning.

Styrelsen har nämligen vid undersökning av skogens tillväxtförhållanden

i olika delar av landet och å mark av olika beskaffenhet funnit det nuvarande

boniteringssystemet otillfredsställande. Styrelsen anför (förslaget s. 16):

Vid undersökning av riksskogstaxeringens material har — -—■ — visat sig.

att det hittills tillämpade förfaringssättet vid skogsmarkens bonitering icke ger

jämförbara uttryck för skogsmarkens avkastningsförmåga i olika delar av landet.

Hänsynstagande till växlingar i skogsmarkens produktionsförmåga bör

därför ske i annan form än hittills. Med den av domänstyrelsen föreslagna taxeringsmetoden

kommer i varje särskilt fall skogens faktiska tillstånd vid taxeringstillfället

att bliva avgörande för värderingen. Eftersom detta tillstånd

delvis är beroende av markens produktionsförmåga, innebär redan uppskatt

ningen av virkesförrådet, att viss hänsyn tagits till markens bonitet. Men

enär trädens massatillväxt och därmed tidpunkten, då de uppnå den diameterklass

att de lämpligen böra avverkas, växlar betydligt med hänsyn till dels

de klimatiska förhållandena och dels markens beskaffenhet och tillstånd,

måste beräkningarna av diskonteringstider m. m. ytterligare varieras med hänsyn

härtill. Vad angår de klimatiska förhållandenas inverkan på produktionsförmågan,

så har det visat sig nödvändigt att taga hänsyn till denna faktor

genom landets uppdelning i ett antal i klimatiskt hänseende någorlunda enhetliga

områden (tillväxtområden), som vid beräkningarna behandlas helt

för sig. Hänsyn till markens beskaffenhet och tillstånd bör däremot tagas

genom att marken inom varje dylikt område indelas i visst antal godhetsgrader,

som närmast skola motsvax-a de nuvarande bonitetsklasserna. Då de växlingar

beträffande skogens avkastningsförmåga inom sådant område, vilka

icke redan kommit till uttryck i virkesförrådet, visat sig vara relativt ringa,

kan emellertid antalet godhetsgrader inom varje särskilt tillväxtområde inskränkas

till ett fåtal.

I enlighet härmed har domänstyrelsen föreslagit, att landet skall indelas

i 6 tillväxtområden (se s. 39; från början räknades med 7 dylika områden,

jfr s. 64) samt att marken inom varje sådant tillväxtområde skall indelas

i 3 godhetsgrader (»mycket god», »medelgod» och »mindre god»). Hur graderingen

inom de olika tillväxtområdena förhåller sig till här förekommande

tidigare bonitetsbeteckningar framgår av en vid förslaget fogad tabell

(s. 65). Beträffande den sålunda föreslagna indelningen anför domänstyrelsen

(s. 24):

Vad angår rikets indelning i tillväxtområden har denna — med ledning av

riksskogstaxeringens uppgifter örn skogens tillväxtförhållanden och därmed

sammanhängande företeelser — gjorts så att områdena i detta avseende blivit

så likartade som möjligt. Härvid har emellertid av praktiska skäl måst tagas

hänsyn till att områdenas antal icke bör bliva större än absolut nödvändigt

samt att gränserna i görligaste mån böra överensstämma med länsgränser.

Det som skiljer de olika tillväxtområdena är sålunda främst olikheter i skogens

växttider, d. v. s. de tider, som genomsnittligt erfordras för de särskilda

träden att växa från en diameterklass till en annan för att slutligen närma sig

den diameterklass, då träden inom det område, som är i fråga, vanligen bruka

avverkas. Emellertid kommer även det sätt, på vilket skogsbruket i genomsnitt

bedrives inom respektive tillväxtområde, att spela en viss roll för bestämning

av diskonteringstider m. m. Sålunda komma virkesuttagens storlek

och den diameterklass, som träden inom visst tillväxtområde genomsnitt
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

ligt bruka få uppnå, innan de avverkas, att få en icke obetydlig inverkan

på beräkningarna.

Yad angår markens indelning i godhetsgrader inom de olika tillväxtområdena

så äro, som förut framhållits, de växlingar beträffande markens avkastningsförmåga

inom sådant område, vilka icke redan kommit till uttryck i

virkesförrådets storlek, ganska ringa. Det har därför till och med kunnat

ifrågasättas, att man skulle kunna helt undvara bonitetsindelning inom områdena.

Om detta i allmänhet skulle kunna ske utan olägenheter, kan det

emellertid tänkas förekomma fall, där möjlighet till en smidigare anpassning

till de verkliga förhållandena måste hållas öppen. Därför har marken inom

varje tillväxtområde indelats i 3 godhetsgrader. Det bör emellertid beaktas,

att denna indelning gjorts så att huvudparten av den inom varje tillväxtområde

befintliga skogsmarken är att beteckna som »medelgod».

I redogörelsen för den verkställda provinxeringen anför domänstyrelsen:

Skillnaden mellan godhetsgraderna har satts ganska stor, enär korrektionsfaktorerna

och därmed skogsvärdena icke nämnvärt skilja sig annat än vid

stora skillnader i bonitet. Det har nu visat sig för de provtaxerade kommunerna,

att vid 1938 års fastighetstaxering varenda fastighet i samtliga fyra

kommuner åsatts en fastighetsbonitet, som faller inom förslagets godhetsgrad

»medelgod» för respektive tillväxtområden. Detta beror säkerligen till

någon del på ett schematiskt förfarande vid bonitetssättningen. Sålunda har

det visat sig, att en och annan av de på marken uppskattade fastigheterna

borde hava åsatts godhetsgraden »mycket god». Men till största delen torde

orsaken vara, att alla fastigheter av någon betydelse ha ett flertal skiften eller

åtminstone flera olikartade bestånd, varför spridningen i medelbonitet för

hela fastigheter är betydligt mindre än för t. ex. riksskogstaxeringens provytor.

Användandet av tre godhetsgrader skulle med all sannolikhet komma

att leda till, att flertalet kommuner uteslutande finge begagna mellangraden,

medan kommuner med de bästa boniteterna inom tillväxtområdet skulle få

att välja mellan de två högre graderna och kommuner med de svagaste boniteterna

mellan de två lägre graderna. Det ligger då nära till hands att uppdela

tillväxtområdena så, att man i varje område endast har en bonitetsgrad,

som i medeltal passar för området. Härvid bör givetvis även tagas i betraktande

storleksordningen av de vid provtaxeringen påtalade felmöjligheter,

som ligga i gemensamma värderingsgrunder för fastigheter med olika boniteter.

Som här redan framgått, förutsätter bonitetsklassernas sammanslagning att

tillväxtområdenas antal utökas. Avgränsningen av tillväxtområdena blir beroende

av de korrektionsfaktorer, som kunna framkomma för de mindre områden

— i första hand län — för vilka beräkningar häröver kunna utföras.

Om man slopar bonitetsuppdelningen, torde ej heller några hinder möta

att beräkna korrektionsfaktorer för så små områden som län. Vid tidigare

beräkningar med uppdelning på alla förekommande bonitetsklasser blev däremot

det material som ligger till grund för korrektionsfaktorernas beräkning,

alltför uttunnat för att medge säkra beräkningar för så små områden som

län.

Professor Eneroth framhåller, att beräkningen av avkastningsvärdet å en

skogsfastighet grundar sig dels på kännedom om det aktuella skogstillståndet

och dels på en långsiktig plan för framtida avverkningar samt att det är den

närmaste framtidens avverkningar, som spela den största rollen för värdet

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

65

på grund av de korta diskonteringstiderna, varför man kan tillåta större

felberäkningar av den fjärmare framtidens avkastningar än av den närinares

utan att osäkerheten i värdet blir större. Av de grundfaktorer, som bedömningen

utginge ifrån (nuvarande skogstillstånd, markbonitet och beståndsutveckling

å olika boniteter) bleve nuvarande skogstillstånd det viktigaste.

Detta kunde emellertid uppmätas och storleken av det fel, som kunde

uppkomma i fråga örn denna faktor, vöre mest en kostnadsfråga. Eneroth

anför härefter:

I fråga om bestämmandet av markboniteten ligger saken annorlunda till

i många avseenden. Om vi fortfarande skilja på närmare och fjärmare framtid,

är det ju så, att åtminstone den närmaste framtidens avverkningar kunna

direkt uppmätas eller uppskattas med relativt små felrisker, utan att man

därvid egentligen behöver någon bonitetsindelning alls. Men ju längre fram i

tiden beräkningarna sträckas, dess större roll spelar markens bonitet. För de

i en fjärran framtid utfallande avkastningarna är boniteten alldeles avgörande.

De svårigheter, som f. n. möta vid åsättandet av bonitetsklass å viss mark

med tillhjälp av gängse metod (ålder och höjd), härröra huvudsakligen av

följande:

a) Brist på kunskap överhuvud taget. Vi få t. ex. anse oss ännu mycket

dåligt underrättade om granskogens produktion å olika marker i Norrland.

b) Bestånden ha i mycket stor utsträckning varit föremål för en behandling

(t. ex. dimensionsdrivning), som väsentligen avviker från den behandling

som förutsättes vid boniteringsskalornas uppställande.

c) På en del marker finnas inga bestånd, i vilka nödiga mätningar kunna

utföras (kalmarker, plantbestånd, rest- och trasbeståndj.

Den sista anledningen till svårigheter kan ju ej undgås med ifrågavarande

metod — och någon bättre saknas ännu.

Svårigheterna under a) och b) äro vida allvarligare. De kunna ju icke

förväntas bli minskade förrän våra kunskaper ökats. För vissa landsdelar,

trädslag och beståndsformer äro våra nuvarande kunskaper, som sagt, otillräckliga.

För andra åter äro vi bättre rustade. Dit höra likåldriga tallbestånd,

som icke dimensionsdrivits, sydsvensk kulturgranskog, likåldriga bestånd i

allmänhet i Mellansverige. Man kan emellertid icke utan vidare tillämpa mellansvenska

skalor i Norrland — vilket ju även framhålles i förslaget.

Det hittills sagda gäller s. k. kvantitativ eller absolut bonitering, som ju

går ut på att hänföra marken till en av kbm pr har och år bestämd avkastningsklass.

Vid s. k. kvalitativ eller relativ bonitering kan man ju alltid, vid

större skillnader, säga, att en viss mark är påtagligt av bättre eller sämre

bonitet än en annan. Resultatet av sådan bonitering av större områden plägar

visserligen bli, att den största delen av markerna åsättes beteckningen

»medelgod». Men sådan bonitering kan ju alltid utföras. Den ingår som ett

led i förslagets beräkningsmetod och tjänar jämte indelningen i tillväxtområden

som underlag för differentieringen efter bonitet av de tillväxttider,

som erfordras för beräkning av korrektionsfaktorer m. m. Domänstyrelsen

har, för att finna dessa tillväxttider, bearbetat riksskogstaxeringens material

inom de olika tillväxtområdena och därvid skilt på olika vid riksskogstaxeringen

åsätta absoluta boniteter, sammanförda till 3 grupper för varje område.

Riksskogstaxeringens absoluta bonitering har därmed överförts lill relativ:

man behöver ju ej veta, vilken absolut bonitet en t. ex. medelgod mark

inom visst område representerar, för att utföra beräkningen av skogsvärdet.

Man torde få erkänna, att domänstyrelsen lyckats på ett synnerligen elegant

Bihang lill riksdagens protokoll 19ii 1 sand. A’r 240. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

sätt undgå de i vissa fall onekligen stora svårigheterna att åstadkomma en

riktig absolut bonitering. De i tabell K å s. 65 i förslaget meddelade absoluta

bonitetssiffrorna för de 3 olika godhetsgraderna inom varje område äro

alltså icke nödvändiga för taxeringen enligt förslaget. (Sådana uppgifter äro

emellertid nödvändiga för vidtagande av de korrigeringar av förslaget, varom

ovan1 talats.) Mot förfaringssättet i och för sig kan ju intet annat invändas,

med hänsyn till de ändamål, för vilket det valts, än att de skillnader i växttider

mellan olika boniteter, som redovisas i tab. J (s. 64) icke äro enbart

ett uttryck för bonitetsinflytande. Skogen å bättre boniteter har, i synnerhet

tidigare, i genomsnitt avverkats relativt hårdare än å sämre. Det finns i

dessa växttidsdifferenser, troligen, ett behandlingsinflytande fördolt, av vilken

styrka är ju omöjligt att säga.

För att nu återgå till vårt tema: förslagets boniteringssystem, innebär detta

sannolikt en minskning av riskerna för systematiska fel vid jämförelse

mellan olika landsdelar (tillväxtområden), däremot ökas riskerna sannolikt

för under- eller övervärdering av fastigheter inom samma område gentemot

varandra. En t. ex. »medelgod mark» inom tillväxtområde IV kan ha en

»fastighetsbonitet» av mellan 2,2 och 3,8 (idealbonitet 3,5—5), vilket ju innebär

en högst betydande skillnad i produktionsförmågan. Det torde ju vara

riktigt, som i förslaget anges, att skillnader i bonitet i genomsnitt för stora

områden väl återges i storleken av det aktuella virkesförrådet pr har. Men

detta gäller ingalunda enskilda fastigheter gentemot varandra, även om de

äro rågrannar. Betydande fel vid åsättande av även relativ bonitet för den

enskilda fastigheten kunna härigenom naturligtvis uppstå. För de delar av

landet, där vi få anse att det nuvarande systemet för absolut bonitering är

direkt tillämpligt, bör ju då finnas möjligheter för de skogsägare, som hava

utfört sådan bonitering av sin skog, att använda den så bestämda boniteringen

och alltså använda med hänsyn härtill interpolerade korrektionsfaktorer

ur tab. K i förslaget.

Professor Streyffert uttalar farhågor för att det föreslagna boniteringssystemet

med 3 godhetsgrader för varje tillväxtområde kan vara ägnat att skapa

en viss förvirring på boniteringens redan förut mindre tillfredsställande område,

i det att den tänkta anknytningen till det gamla boniteringsschemat,

som i och för sig är vag, i praktiken kan komma att förloras ur sikte. Streyffert

anser, att hela denna fråga bör upptagas till närmare granskning och

att därvid skogsförsöksanstalten är den instans, som står närmast till att

yttra sig.

1931 års riksskogstaxeringsnämnd framhåller, att i praktiken hittills använda

boniteringssystem icke lyckats taga tillräcklig hänsyn till den inverkan,

som breddgrad och höjd över havet, d. v. s. olikheter i klimatet, förorsaka

och att sålunda en mark, tillhörande en viss bonitet i Södra Sverige, har en

högre produktionsförmåga än en mark av samma bedömda bonitet i norra

delen av landet. Att de tillväxtområden, som domänstyrelsen uppställt, i huvudsak

Ira administrativa gränser, uppgiver nämnden bero på att riksskogstaxeringen

för åren 1923—1929 publicerat sina resultat länsvis. Det läge i sakens

natur, att dylika områden till en viss grad måste bliva onaturliga, men

häremot hade för närvarande intet kunnat göras. På grundval av en med

hänsyn till metoder och observationer mera utvecklad riksskogstaxering till

1 I saraband med behandling av markvärdet.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

67

högre taxeringsprocent borde det bliva möjligt att i framtiden uppställa mera

naturligt begränsade tillväxtområden.

Kammarrätten — som ju enligt vad ovan angivits anser, att skogsmarken

bör åsättas särskilt värde — påpekar vikten av att man vid denna värdesättning

erhåller erforderlig gradering mellan olika fastigheter efter markens

godhetsgrad och tänker sig, att detta skulle kunna nås genom att det hittillsvarande

boniteringssystemet bibehålies med den justering, vartill uppdelningen

i tillväxtområden giver anledning.

Enligt skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län, norra delen, synes skillnaden de

olika tillväxtområdena emellan bliva för stora vid samma godhetsgrad på

marken. Så t. ex. förhölle sig värdena av vedskogen å medelgod mark (vid

lika rotvärden å massavedskog) i tillväxtområde IV och V som 0,70 till 0,93.

Vedskogens värde exempelvis i Södermanlands län bleve sålunda blott 75

procent av dess värde i Kalmar läns norra landstingsområde, ehuru verkliga

medelboniteten i det förra området vore betydligt högre (troligen nära 50

procent) än i det senare men ändå tillhörde samma godhetsgrad. Styrelsen

ville därför vitsorda behovet av att begränsa tillväxtområdena att om möjligt

omfatta landstingsområdena. Skedde detta, torde utan större olägenheter boniteringen

kunna slopas.

I ett av länsstyrelsen i Västmanlands län åberopat yttrande av länsjägmästaren

i länet framhålles däremot att, även örn korrektionsfaktorerna

beräknas för så små områden som län, en sammanslagning av de tre godhetsgraderna

till en kan befaras medföra en alltför stor förgrovning av de

enskilda taxeringsresultaten med hänsyn till den faktiska bonitetsskillnaden

olika fastigheter emellan icke blott inom länet utan till och med inom kommunen.

Likaså framhålles i ett av länsstyrelsen i Blekinge län åberopat yttrande

av taxeringsnämndens ordförande i Bräkne-Hoby socken, att det framför

allt i ett landskap som Blekinge med stora skillnader mellan de bättre

och sämre markerna och med små arealer å egendomarna, kan inträffa, att

viss egendom ligger endera på enbart god eller enbart dålig mark, varför

indelningen i tillväxtområden med godhetsgrader måste vara ett lyckat grepp,

som icke bör frångås.

Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län, södra delen, anser, att indelningen i 6

tillväxtområden i och för sig är tillfredsställande, men anmärker på att

Öland brutits ut från område V, dit Kalmar län i övrigt hänförts, och tilllagts

område IV, d. v. s. förts till en sämre tillväxtklass än länet i övrigt.

Detta vore icke riktigt, då det icke funnes någon skillnad i ifrågavarande

avseende mellan Öland och länets kustområden, varför Öland utan tvekan

borde hänföras till område V.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län samt skogsvdrdsstyrelserna i Blekinge

och Jämtlands län anse det föreslagna boniteringssystemet i och för sig bättre

än det hittills använda men framhålla, att den nya boniteringsmetoden bör

kunna införas även örn de hittills tillämpade grunderna för taxering av

skog i övrigt bibehållas. Länsstyrelsen i Västernorrlands län påpekar i sam
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

manhang härmed, att gränserna till det föreslagna tillväxtområde II synas

böra jämkas, då det icke kan vara riktigt att sammanföra Ångermanlands

kustland med dess goda skogsmark och fjälltraktsområdena till samma

område.

I den inom skatteberedningen upprättade promemorian anföres:

Mot den principiella uppläggningen i domänstyrelsens förslag av frågan

örn skogsmarkens gradering med hänsyn till klimatiska och andra förhållanden

ha inga invändningar gjorts. Däremot har ifrågasatts, dels att de föreslagna

tillväxtområdena skulle minskas — varvid graderingen inom vederbörande

tillväxtområde skulle kunna slopas — dels att den nuvarande absoluta

boniteringen skulle åtminstone för särskilda fall bibehållas för graderingen

inom tillväxtområdena och dels att vissa jämkningar skulle företagas

i de föreslagna tillväxtområdenas gränser.

Vad angår tillväxtområdenas storlek så blev erfarenheten av provtaxeringen

närmast den, att tillväxtområdena borde inskränkas till län samt att

graderingen inom de sålunda reducerade tillväxtområdena borde slopas. Fördelarna

härmed äro, att värdefaktorerna komma att smidigare anpassa sig

efter de klimatiska förhållandena samt att taxeringsarbetet blir i viss mån

förenklat. Som nackdelar framstår, att man icke kan taga hänsyn till de växlingar

i markens beskaffenhet och tillstånd, som onekligen komma att göra

sig gällande även inom de sålunda reducerade tillväxtområdena. Härtill kommer,

att länsgruppering är en administrativ uppdelning, som ofta ej överensstämmer

med av naturförhållandena förorsakade växlingar i tillväxtbetingelsema.

De nu angivna skälen emot slopandet av graderingen inom tillväxtområdena

vore kanske icke så betydelsefulla, om man bestämde sig för att liksom

domänstyrelsen i princip ej räkna med något särskilt markvärde. Som domänstyrelsen

framhåller bruka de växlingar i markens produktionsförmåga,

varom här är fråga, komma till uttryck i virkesförrådets storlek och således

inverka på taxeringsvärdet via uppskattningen av skogsvärdet. Skulle man

därför grunda taxeringen uteslutande på den rotstående skogen, har man anledning

antaga, att graderingen av marken inom de reducerade tillväxtområdena

bleve obehövlig. Förhållandet blir emellertid ett annat, om man vill

redovisa ett särskilt markvärde på sätt förut angivits. Beträffande det speciella

markvärdet kunna inga variationer komma till uttryck i tillståndet hos

växande skog, och därtill kommer, att bonitetens betydelse för detta värde är

särskilt starkt. Som professor Eneroth angiver ökas nämligen bonitetens inflytande

å markvärdet ju längre bort i tiden de avkastningar ligga, varmed

man räknar vid värderingen. I den vid domänstyrelsens förslag till skogsvärderingsinstruktion

fogade tabell 1 (s. 79) är sålunda skillnaden mellan korrektionsfaktorerna

för olika boniteter större beträffande ved- och massavedskogen

än beträffande timmerskog. Denna skillnad kommer att ytterligare

accentueras vid beräkning av markvärdet, eftersom detta grundar sig på avkastningar,

vilka ligga ännu längre bort i tiden än de avkastningar, som bestämma

värdet å ved- och massavedskog.

Med hänsyn till den förut föreslagna lösningen av frågan om markvärdet

torde alltså graderingen av marken inom de olika tillväxtområdena icke

kunna avskaffas även om man reducerar tillväxtområdena till län eller landstingsområden.

Därmed torde också frågan om lämpligheten att inskränka tillväxtområdenas

omfång vara besvarad. Det för så små områden som län tillgängliga

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

69

riksskogstaxeringsmaterialet är icke tillräckligt för att man därå skulle kunna

grunda en differentiering på godhetsklasser. Domänstyrelsens förslag angående

tillväxtområdenas omfattning synes alltså i princip böra följas.

Om det sålunda för beräkningen av ett särskilt markvärde synes nödvändigt

att göra åtskillnad på mark av olika godhetsgrad inom tillväxtområdena,

torde det å andra sidan icke vara nödvändigt att driva differentieringen så

långt som enligt det nuvarande boniteringssystemet. De värdeskillnader mellan

skogsfastigheterna inom en viss trakt, som enbart bero av markboniteten,

synas icke vara större än att de kunna tillräckligt beaktas genom indelning

i tre godhetsgrader, vilket för övrigt i verkligheten innebär, att marken inom

landet indelas i 18 bonitetsgrader. Mot en ytterligare uppdelning av marken

talar också, att ju flera bonitetsgrader man uppdelar marken i desto

svagare blir det till grund för beräkningarna inom varje grad liggande materialet

samt att det ur praktisk synpunkt är till fördel att slippa arbeta med

alltför många graderingar och därav föranledda korrektionsfaktorer och

hjälptabeller.

Att, som professor Eneroth ansett önskvärt, tillåta skogsägare, vilka verkställt

en tillfredsställande bonitering av sin skog enligt det nuvarande systemet,

att använda sig av särskilda på grundval härav uträknade korrektionsfaktorer,

torde med hänsyn till nödvändigheten att tillämpa enhetliga grunder

ej böra ifrågakomma.

Om det sålunda synes ur olika synpunkter lämpligt att i allmänhet inskränka

uppdelningen av marken inom tillväxtområdena till tre godhetsgrader, torde

man emellertid för undvikande av för skarpa övergångar vid gränserna mellan

tillväxtområdena ibland bliva nödsakad att tillskapa särskilda korrektionsfaktorer

för gränsområdena. Det skulle verka stötande, om två fastigheter

med ungefär lika god mark, vilka gränsa intill varandra men ligga på

ömse sidor om gränsen mellan två tillväxtområden, skulle värderas efter alltför

olika grunder. Att den ena fastigheten blir något strängare behandlad än

den andra är i och för sig intet att säga om, ty faktiskt bli produktionsmöjligheterna

bättre ju längre söderut marken ligger, och på något ställe måste

övergången från det kargare till det bördigare klimatområdet komma. Det

gäller emellertid att undvika att övergången blir för skarp. En lämplig avjämning

torde vinnas genom en föreskrift om att, där så finnes påkallat, för

gränsområdena skola tillämpas korrektionsfaktorer, som utgöra medeltal mellan

korrektionsfaktorerna inom ifrågavarande tillväxtområde och de för

mark av motsvarande godhetsgrad gällande korrektionsfaktorerna i det angränsande

tillväxtområdet. De fastigheter, för vilka på dylikt sätt uträknade

korrektionsfaktorer skola användas, böra angivas i länsanvisningama, och

för dessa fastigheter böra fastställas särskilda hjälptabeller. För denna gradering

fordras sålunda ingen särskild åtgärd vid själva uppskattningen, och

den medför ingen annan extra belastning av taxeringsarbetet än den som

ligger däri att särskilda hjälptabeller måste fastställas för dylika områden.

Vad nu sagts avser den växande skogen men äger motsvarande tillämpning

å skogsmarken, där medeltalen av markvärdefaktorerna i de angränsande

områdena synas böra läggas till grund för värdesättningen.

Vad slutligen angår invändningarna mot de föreslagna tillväxtområdenas

avgränsning så torde, på sätt yrkats av skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län,

södra delen, Öland böra flyttas från tillväxtområde IV till tillväxtområde V.

Däremot synes ett av länsstyrelsen i Västernorrlands län gjort påpekande, att

gränserna flir tillväxtområde 11 böra jämkas på grund av alt skogsmarken

i Ångermanlands kustland är bättre lin i de till samma tillväxtområde hörande

fjälltrakterna, icke böra föranleda någon ändring i den föreslagna områdesindelningen.

Det är omöjligt att på grundval av föreliggande material bilda

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

ett särskilt område för fjälltrakterna, och dessa måste därför föras samman

med angränsande mark. Hänsyn till den lägre tillväxten hos skogen i dessa

trakter kan tagas genom nedflyttning av marken till den lägsta godhetsgraden.

Örn därtill lägges, att särskild reduktion av rotvärdet kan ske vid

förekomst av röta och andra tekniska fel hos skogen inom dylika områden,

torde möjligheterna att reducera taxeringsvärdena på grund av ogynnsamma

produktionsförhållanden få anses vara tillräckliga.

Den nu ifrågasatta ändringen i domänstyrelsens förslag beträffande tillväxtområdena

IV och V har iakttagits vid utformningen av 4 punkten i skogsvärderingsinstruktionen,

varjämte ett stadgande om det särskilda förfarandet

vid beräkning av korrektionsfaktorer för mark vid gränserna mellan olika

tillväxtområden införts i 8 punkten (sista stycket; jfr även 11 punkten).

De i 5 punkten vidtagna ändringarna äro enbart av formell natur.

Apteringen.

För att nian skall kunna beräkna värdet å ett rotstående träd på grundval

av i allmänna marknaden gällande virkespris, måste man veta icke blott vilken

kubikmassa, som kan utvinnas av trädet vid avverkning, utan även hur denna

kubikmassa fördelar sig på olika i allmänna handeln förekommande sortiment

(sågtimmer, sulfit- eller sulfatved etc.), d. v. s. man måste aptera trädet.

Enligt nu gällande bestämmelser grundar sig taxeringsvärdet på det beräknade

värdet av den normala avkastningen, d. v. s. den virkesavkastning skogen

skulle giva, örn den befunne sig i normalt tillstånd, och det gäller sålunda

att aptera de träd, som antagas ingå häri. Denna beräknade aptering har hittills

skett på så sätt att vid det centrala förberedelsearbetet för de allmänna

fastighetstaxeringarna fastslagits, hur normalavkastningen i visst län eller del

av län är sammansatt. Sålunda beslöts vid överläggningar mellan landskamrerarna

och skogssakkunniga rörande 1938 års allmänna fastighetstaxering,

att normalavkastningen från exempelvis skog i Södermanlands län skulle

anses utfalla med 35 procent timmer (sortimentsklass I, vartill räknas även

pålar, stolpar och slipers), 20 procent sulfitved och prima björkved (klass

II), 15 procent sulfatved, props och prima barrved (klass III) samt 30 procent

sekunda ved (pannved), kolved, industribränsle etc. (klass IV).

Enligt domänstyrelsens förslag grundar sig taxeringsvärdet på värdet å de

vid taxeringstillfället rotstående träden, om de omedelbart avverkas, och det

gäller alltså att aptera dessa träd. Den föreslagna metoden skiljer sig sålunda

i förevarande avseende från den nu gällande därigenom, att apteringen enligt

den nya metoden avser de rotstående träden i det skick de befinnas vid

taxeringstillfället men enligt den nuvarande de träd, som beräknas ingå i

avkastningen vid normal skogstillgång å vederbörande fastighet. Eftersom

diskonteringsberäkningen av skogens förväntningsvärde enligt nya metoden

utgår från särskilda rotvärden för varje skogs-(förråds-) grupp, måste också

en särskild aptering företagas för varje förrådsgrupp (undantag för barrvedskogen,

jfr s. 79). Å andra sidan har den grundläggande apteringen inom

varje sådan grupp ansetts kunna göras ensartad för hela landet.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

71

Då apteringen är densamma, oavsett var skogen är belägen, har den kunnat

fastslås direkt i den föreslagna skogsvärderingsinstruktionen (se 7 punkten,

s. 73). Där finns sålunda angivet, att ur exempelvis barrtimmerskog,

d. v. s. barrträd, som vid brösthöjd mäta 25 centimeter i diameter och däröver,

anses kunna utvinnas 75 procent timmer, 15 procent massaved och 5

procent ved. Denna gruppering avser virkets uppdelning i sortimentsklasser,

som i sin tur i allmänhet äro sammansatta av olika sortiment. I sortimentsklassen

timmer kunna exempelvis ingå sågtimmer, pålar, stolpar m. m. och

i sortimentsklassen ved ingå regelmässigt flera sortiment såsom prima ved,

pannved, kolved etc. Emellertid grundas rotvärdesberäkningen ytterst på de

i allmänna marknaden förekommande sortimentsprisen och därför måste en

ytterligare uppspaltning ske. Sortimentsklasserna måste uppdelas i sortiment.

Den uppdelningen kan ej göras ensartad för hela landet, och den har

därför ej kunnat angivas i skogsvärderingsinstruktionen. Beträffande virke

av barrskog ha emellertid bestämda anvisningar lämnats örn sortimentens

gruppering på sortimentsklasser. Dessa anvisningar, däri som fördelningsgrund

använts sortimentens toppdiameter, utgöra en nödvändig förutsättning

för den generella grundapteringen.

Vid en genomsnittlig aptering av samtliga träd inom en viss förrådsgrupp

måste iakttagas, att vissa träd äro behäftade med tekniska fel (röta, krökar

och dylikt), vilket försämrar utbytet av genomsnittsträdet. Detta har vid den

av domänstyrelsen föreslagna grundapteringen skett genom vissa avdrag å

sortimentsutbytet (från sortimentsklassen timmer har exempelvis dragits 10

procent, varav 72 överförts till massaved och Vz lii! hell oanvändbart virke).

Emellertid kan det förekomma, att träden å viss fastighet äro i ovanligt stor

utsträckning behäftade med fel av ifrågavarande slag. Då kommer den genomförda

standardapteringen icke att passa för denna fastighet. Domänstyrelsen

har tänkt sig, att hänsyn till en dylik avvikelse från genomsnittet skall

tagas i den formen, att, om röta eller andra svårare tekniska fel vid taxering

av en fastighet befinnas förekomma i anmärkningsvärt stor omfattning,

avdrag skall göras å nettopriset för den eller de sortimentsklasser, som härav

beröras (se instruktionen 7 punkten 6 stycket, s. 74). Hänsyn till ifrågavarande

avvikelse skall sålunda tagas genom avdrag å rotvärdet. Frågan kommer

alt närmare beröras i samband med detta.

Ett stadgande, som närmast avser apteringen, förekommer slutligen i den

föreslagna instruktionen 7 punkten 5 stycket (s. 74), däri bestämmes vad som

är att anse som medeldimensioner för barrtimmer (sortimentet timmer) och

vilka dimensioner sålunda skola vara avgörande vid val av de pris, som

skola ligga till grund för värdeberäkningen. Som medeldimensioner skola

anses beträffande timmer från barrtimmerskog 15 fots längd och 8 72 tums

toppdiameter inom bark samt beträffande timmer från massavedskog 15

fots längd och 6 V2 tums toppdiameter inom bark, allt engelska mått.

En närmare redogörelse flir apteringen enligt förslaget återfinnes i den

därvid fogade bil. 1 (se s. 30 och 37).

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Vid provtaxeringen ansågos inga anmärkningar vara att göra mot förslagets

grundaptering av barrskog utom beträffande Riseberga socken. Vad angår

barrskogen där kunde nämligen konstateras, att den föreslagna grundapteringen

förutsatte, att större procent av de dyrbarare sortimenten kunde

uttagas än som i praktiken vore möjligt, särskilt beträffande tallen. Det ansågs

till och med, att virket från planterade bestånd av s. k. »tysktall» endast

kunde användas till ved. I anledning av detta förhållande göres i redogörelsen

för provtaxeringen följande uttalande:

Att döma av de erinringar, som framkommit, torde det---finnas

undantagsfall, då skogens kvalitéförhållanden framtvingar en annan sortimentsuppdelning.

Ytterligare kunna de aktuella prisförhållandena i någon

mån inverka. Det torde därför kunna övervägas, huruvida icke förfarandet

bör ändras så, att en teoretisk grundaptering fastställes såsom allmängiltig,

och därefter för varje fastighetstaxering för landets olika delar överväges,

huru de teoretiska »sortimentsklasserna» (alltså efter enbart virkets grovlek)

skola uppdelas på de praktiskt förekommande sortimenten, allt efter

kvalité och prisförhållanden. I den mån kvalitéförhållandena inverka, finnes

knappast anledning räkna med att skillnaderna skola bliva stora. Vissa undantagsfall

torde dock finnas, såsom t. ex. just de allra sydligaste delarna

av landet, men dessutom eventuellt fjällskogarna och vissa exponerade skogar

i havsbandet.

Beträffande apteringen av lövskog ansågos vid provtaxeringen inga andra

ändringar erforderliga än att ekskog i södra Sverige lämpligen borde hänföras

till de båda bokskogsgrupperna samt att de föreslagna benämningarna

på dessa, »gagnvirkesskog» och »vedskog», borde utbytas mot »grovskog»

och »klenskog». Dessa ändringar iakttogos vid provtaxeringen i Riseberga

socken.

Beträffande medeldimensionerna för barrtimret frångicks vid provtaxeringen

domänstyrelsens förslag i så måtto, att vid prisberäkningen förutsattes

en medelgrovlek för timmer från timmerskog av 9 tum och för timmer från

massavedskog av 7 tum i stället för föreslagna 8 Va tum respektive 6 tum.

Härom säger domänstyrelsen:

Vid provtaxeringen har det framkommit, att prissättning av timmer efter

halvtum vanligen icke förekommer i södra och mellersta Sverige. 8 Va" timmer

prissättes därför såsom 8" och 6 Va" timmer såsom 6". Då medelgrovt

timmer vanligen håller 8" blir följden härav, att det grövsta timret i många

fall skulle prissättas såsom medelgrovt och det klenare väsentligt lägre. För

att bibehålla den rätta prisnivån har det därför vid provtaxeringarna ansetts

riktigare att prissätta det grövre timret efter medelpriset för 9" toppdiameter

och det klenare efter 7" toppdiameter.

Professor Streyffert påpekar, att domänstyrelsen schabloniserat sortimentsutbytet

ur de uppställda grovleksgrupperna och därtill ytterligare fixerat

medeldimensionen för timret till 8V2 tum, vilket i sin tur komplicerar verkningarna

av olika huggningssätt. Härtill komme, att schabloniseringen ej

lämnade något utrymme för uppskattning av den högre värdeavkastning,

som erhölles vid produktionen av bättre betalda specialsortiment utöver vad

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

73

som följde av att dessa vanligen befunne sig i timmerskogsgruppen. Det senare

vore emellertid knappast någon allvarligare anmärkning, utan innebure

endast, om man så ville, en premiering av den särskilt skickliga skogsbrukaren.

Sveriges skogsägareförbund samt svenska trävaruexport-, cellulosa-, trämasse-

och pappersbruks föreningarna framhålla, att en metod, som på tre så

vida grupper som de föreslagna barrskogsgrupperna bygger en standardaptering

samt ytterligare på denna en värdering, som skall ligga i botten för en

omständlig avkastningskalkyl, torde kunna betecknas som en mycket hårt

standardiserad beräkningsmetod.

I ett av länsstyrelsen i Södermanlands län överlämnat yttrande av länsjägmästaren

i länet framhålles, att i vissa fall, då virkesskörden under en följd

av år ej uttagits utan finnes anhopad i form av särskilt dyrbart virke (ej

ovanliga i Södermanland), timmerskogen är lämplig för upparbetning till

dyrbarare sortiment än timmer, men att en dylik skogs mervärde ej blir beaktat

enligt förslaget.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att frågan om grundap tering för

barrskog bör göras till föremål för ytterligare utredning.

Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län gör invändning mot att lövskogen, frånsett

boken, i förslaget upptagits som en gemensam grupp och att alltså ek,

som i Blekinge förekommer rikligare än bok och vars gagnvirke har högre

värde, blott skall åsättas vedvärde. Domänstyrelsen tycktes även förbise, att

timmerdimensioner av björk, al, ask m. fl. lövträd i södra Sverige hade ett

värde, som väl kunde mäta sig med barrtimrets. När i Blekinge cirka 45

procent av virkesförrådet utgjordes av lövskog, kunde knappast rättvisa ernås

utan särskild värdesättning av i första hand ek men även övrigt lövgagnvirke.

Utan korrigering av förslaget skulle det medföra en allmän sänkning

av skogsvärdena i länet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter, huruvida för Skåne uppdelning

av bokskog i grovleksgrupper är nödvändig, då länsstyrelsen icke är helt

övertygad om att det merarbete detta medför uppväges av i någon mån förhöjda

taxeringsvärden.

Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län slutligen anser bestämmelsen, att

medelpriset för timmer från barrtimmerskogen skall sättas lika med priset

för timmer av 15 fots längd och 8 1U tums toppdiameter inom bark, vara för

snäv. Å fastighet med större medelgrovlek och bättre medelkvalitct än vanligt

hos denna förrådsgrupp borde priskorrigering uppåt ske, lika väl som det i

förslaget anvisades vidtagande av korrigering åt andra hållet vid förekomst

av röta eller andra tekniska skador i anmärkningsvärt stor omfattning.

1 skatteberedningens promemoria anförcs:

I fråga örn den för bestämmande av rotvärdet tänkta apteringen innebär

domänstyrelsens förslag, att i skogsvärderingsinstruktionen fastställes en viss

grundläggande aptering (uppdelning av de olika förrådsgruppernas virkesförråd

i sortimentsklasser) samt att åt taxeringsmyndigheterna överlåtes att

verkställa apteringen i övrigt (uppdelning av sorlimentsklasserna i sortiment).

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Mot förslaget i förevarande del har anmärkts, alt domänstyrelsen schabloniserat

sortimentsutbytet, så att exempelvis hänsyn till s. k. specialsortiment

ej kan tagas, samt att den föreslagna grundapteringen beträffande barrskog

i Skåne och lövskog i Blekinge icke överensstämmer med de verkliga förhållandena.

Förslagets grundaptering innebär en schablonisering så tillvida, att den

förutsätter, att sortimentsklassutbytet ur de olika förrådsgrupperna är detsamma

beträffande alla skogar i hela landet. Detta antagande överensstämmer

naturligtvis icke med verkligheten. Örn exempelvis skogsbruket å viss

fastighet med övervägande barrskog bedrives nied särskilt stort virkesförråd,

kommer genomsnittsträdet inom barrtimmerskogsgruppen sannolikt att vara

grövre än som antagits vid den grundläggande apteringen av denna förrådsgrupp.

Å andra sidan kan det inträffa, att medelträdet inom barrtimmerskogsgruppen

å en sådan fastighet är klenare än grundapteringen förutsätter.

Att helt avstå från grundapteringen torde dock av praktiska skäl knappast

böra komma i fråga. Genom viss omläggning i den av domänstyrelsen föreslagna

värderingsmetoden — motiverad jämväl av andra skäl — kunna emellertid

de fel, till vilka de fastställda schablonerna leda, i väsentlig mån undanröjas.

Detta utvecklas närmare i det följande.

o Apteringen skall ligga till grund för beräkning av rotvärden för olika förrådsgrupper.

Till följd av ett ändrat förfaringssätt i fråga om korrektionsfaktorernas

beräkning, som i det följande föreslås, få rotvärdena en dubbel

uppgift. Dels skola de angiva den allmänna värdenivån vid taxeringen och

utgöra det siffermaterial, på vilket korrektionsfaktorerna skola tillämpas,

dels skola de tjäna som underlag för bestämmande av värdeökningen å virket

till följd av kvalitetstillväxten (ökningen i rotvärde per kubikmeter från en

dimension till en annan). Ur båda dessa synpunkter är det till stor fördel

om apteringen (och därmed rotvärdesberäkningen) kan anknytas till vissa

bestämda standarddimensioner, om blott anknytningen mellan diskonteringsvärdet

och det ifrågavarande rotvärdet sker på rätt sätt. Om apteringen sker

för vissa bestämda standarddimensioner, vinnes den fördelen, att densamma

kan göras enhetlig för hela landet vad beträffar den procentuella uppdelningen

på olika grovt virke, dock med det undantaget att särskild hänsyn får

tagas beträffande massavedskogen i områden med onormalt grov bark. Då

sådan hänsyn emellertid utan större svårigheter kan tagas genom direkt

avdrag på rotvärdet, synes sistnämnda förhållande icke utgöra något hinder

för den generella grundapteringen.

Att anmärkningarna mot domänstyrelsens förslag ej sakna fog torde emellertid

särskilt belysas av följande. De korrektionsfaktorer, som återfinnas

i förslaget för t. ex. barrtimmerskogen, äro uträknade på så sätt, att de för

varje genomsnittsskog (d. v. s. för tillväxtområde och godhetsgrad) uttrycka

förhållandet mellan å ena sidan diskonteringsvärdet av en kubikmeter skog

av den för förrådsgruppen genomsnittliga sammansättningen, å andra sidan

rotvärdet av en kubikmeter skog av samma sammansättning. I verkligheten

växlar förrådsgruppens genomsnittliga sammansättning för de olika genomsnittsskogarna,

men rotvärdet skulle ändå enligt förslaget fixeras med utgångspunkt

från grundapteringen, vilken för hela landet är lika och representerar

utbytet av träd med en viss bestämd medeldiameter. Ivorrektionsfaktorn

har därför i vissa fall kommit att icke väl svara mot det rotvärde,

den skulle korrigera för erhållande av diskonteringsvärdet.

Någon anledning att på denna grund ändra domänstyrelsens förslag beträffande

apteringen synes dock icke föreligga. I stället har, på sätt närmare

utvecklas vid behandling av frågan om korrektionsfaktorerna, beräknings
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 240.

75

sättet beträffande dessa ändrats därhän, att korrektionsfaktorn direkt uttrycker

förhållandet mellan å ena sidan förrådsgruppens diskonteringsvärde

per kubikmeter skog av den för förrådsgruppen genomsnittliga sammansättningen,

å andra sidan rotvärdet av den standarddimension, för vilken grundapteringen

är avpassad. Härigenom har ernåtts korrespondens mellan aptering

och korrektionsfaktor, och de anmärkta felmöjligheterna i nu angivna

avseende ha helt eliminerats. Detta gäller om korrektionsfaktorerna för alla

förrådsgrupper inom barrskogen samt för lövskog, som uppdelats i förrådsgrupper.

De standarddimensioner, för vilka grundapteringen gäller och rotvärde

sålunda skall beräknas, äro 30 centimeter vid brösthöjd på bark för barrtimmerskogen

och 20 centimeter vid brösthöjd på bark för massavedskogen.

Apteringsschablonerna äro emellertid icke uträknade på basis av ett

enda tänkt medelträd, som håller exakt 30 respektive 20 centimeter vid brösthöjd.

I stället har för 30-centimetersträdet uträknats medelapteringen för diameterklasserna

25—29,99 och 30—34,99 centimeter vid brösthöjd på bark,

vilka tänkas ingå i lika proportioner. På samma sätt har 20-centimetersträdets

aptering baserats på diameterklasserna 15—19,99 och 20—24,99 centimeter

vid brösthöjd på bark. Härigenom lia en del tillfälliga ojämnheter i

rotvärdets växlingar från dimension till dimension kunnat elimineras.

Det kan ifrågasättas, om icke i skogsvärderingsinstruktionen borde angivas,

att man i verkligheten icke utgått från en aptering av respektive förrådsgrupper

i deras helhet utan från en aptering av träd av vissa standarddimensioner

inom dessa grupper. Då emellertid olikheterna äro relativt små och,

såsom av det förut anförda framgår, den felaktighet, som ligger i att grundapteringen

i instruktionen uppgives avse vederbörande förrådsgrupper, har

endast formell betydelse, torde man kunna bortse från denna oegentlighet.

Efter här antydda ändringar i domänstyrelsens förslag återstår emellertid

alltjämt den felkälla, som består däri att en fastighets förråd av viss grupp,

exempelvis timmerskog, har en annan dimensionssammansättning än för

motsvarande genomsnittsskog förutsatts. Frågan örn vad denna felkälla har för

betydelse, vilken fråga med det nu angivna sättet för beräkning av rotvärden

och korrektionsfaktorer närmast hör samman med spörsmålet örn beräkning

av de senare, kommer att behandlas i samband med detta. Redan här må dock

framhållas, att betydelsen av nämnda felkälla är tämligen begränsad.

Vad särskilt angår anmärkningen, att man vid tillämpning av domänstvrelsens

förslag ej kan taga hänsyn till att av timmerskog understundom

kunna utvinnas värdefullare sortiment än timmer (specialsortiment), så

uppställer den tänkta grundapteringen teoretiskt intet hinder mot sådant

hänsyntagande. Man får hålla i minnet, att vad som i domänstyrelsens förslag

betecknas som timmer avser en sortimentsklass och icke ett sortiment,

och lika väl sorn man i sortimentsklassen timmer kan inblanda exempelvis

sortimenten stolpar och slipers, kan man dit hänföra de särskilt värdefulla

specialsortimenten. För undvikande av den begreppsförväxling, som här tydligen

skott, och särskilt för att undvika de risker för dylik förväxling, som

kunna komma att föreligga i sådana traktör, där virkets användning vanligen

icke överensstämmer med vad sortimentsklassbeteckningarna synas angiva

(i sydligaste Sverige t. ex. lärer i allmänhet även barrvirke med 4—(> tums

toppdiameter användas lill sågtimmer), torde sortimentsklassbeteckningarna

böra ändras. I det överarbetade förslaget till skogsvärderingsinstruktion lia

ifrågavarande sortimentsklasser därför betecknats respektive »grovt virke»,

»medelgrovt virke» och »klent virke».

En annan sak är, att med det tillvägagångssätt vid rolvärdcsberäkningen,

som domänstyrelsen tänkt sig, det i praktiken troligen skulle bliva mycket

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

svårt att taga hänsyn till andra sortiment än de inom vederbörande prisbildningsområde

vanligen förekommande. Därför torde vissa ändringar i skogsvärderingsinstruktionens

beskrivning av rotvärdesberäkningen böra göras,

varjämte särskilt bör angivas, hur man skall gå tillväga vid förekomsten av

specialsortiment. Härom hänvisas till vad i det följande sägs om beräkning av

rotvärdet.

Med det förut sagda torde även frågan örn aptering av barrskog i Skåne ha

fått sin lösning. Skulle t. ex. viss skog utgöras av enbart »tysktallar» av så

dålig beskaffenhet, att de endast kunna användas till ved, bör allt virke (även

grovt sådant) ur samtliga barrskogsgrupper (alltså jämväl ur timmerskogen)

vid rotvärdesberäkningen prissättas som ved.

Vad angår apteringen av lövskog i södra Sverige har särskilt anmärkts,

att eken här bör apteras jämväl till gagnvirke. Domänstyrelsen, som vid provtaxeringen

i Riseberga socken kom till samma resultat, löste frågan vid nämnda

taxering så, att den hänförde eken till de båda bokskogsgrupperna, därav

den ena, avseende träd örn 20 centimeters brösthöjdsdiameter och däröver,

vid apteringen beräknats giva visst gagnvirkesutbyte. Då eken i tillväxtavseende

närmast är likställd med boken, torde denna väg vara att förorda. Då

därjämte bok- och ekskog även å vissa fastigheter inom tillväxtområde V

torde förekomma i sådan utsträckning, att den med fördel kan användas till

gagnvirke, synes den böra bliva föremål för särskild uppskattning jämväl

inom detta tillväxtområde.

Av länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasatt sammanförande av bokskogen

till en förrådsgrupp torde ej vara att tillråda.

I anslutning till vad förut sagts angående anknytning av aptering och rotvärdesberäkning

till vissa standarddimensioner för olika förrådsgrupper av

barrskogen, torde sådan anknytning böra ske även beträffande bok- och ekskog.

Som standarddimensioner böra därvid väljas 30 centimeters brösthöjdsdiameter

för den grova och 15 centimeters brösthöjdsdiameter för den klena

skogen.

Det har även påpekats, att grövre dimensioner av björk, al, ask och dylika,

lövträd i södra Sverige bruka användas till timmer och att dessa träd sålunda

icke böra apteras enbart till ved. Att »övrig lövskog» angivits endast

innehålla sortimentsklassen ved hindrar emellertid ej, att denna förrådsgrupp

vid rotvärdesberäkningen apteras även till gagnvirke. Skulle å viss trakt en

del av utbytet från denna förrådsgrupp vanligen användas till exempelvis

timmer, bör hänsyn härtill tagas vid den generella rotvärdesberäkning för

visst prisbildningsområde, som kommer att angivas i länsanvisningarna och

ligga till grund för lijälptabellerna. På grund härav synes jämväl sortimentsklassbeteckningen

för utbytet från nu ifrågavarande förrådsgrupp, vilket enligt

de senast utförda beräkningarna bör upptagas till 85 procent av virkesmassan

i stället för av domänstyrelsen angivna 80 procent, lämpligen böra

ändras från »ved» till »gagn- och vedvirke». Beteckningen »vedvirke» torde

för övrigt även böra användas för det mindre värdefulla utbytet från bokoch

ekskogen.

För den nu ifrågavarande lövskogen, som bildar en enda förrådsgrupp utan

uppdelning efter dimensioner, behöver apteringen icke grunda sig på en

bestämd standarddimension, utan apteringen och rotvärdesberäkningen kunna

ske med hänsyn till den dimensionsfördelning och kvalitet, som för olika

områden i medeltal faktiskt förekomma. Grundapteringen, som upptager en

enda sortimentsklass, är här tillräckligt vid för att möjliggöra en efter skiftande

förhållanden differentierad detaljaptering. Ä andra sidan ger grundapteringen

föga stöd för detaljapteringen, varför ett behov synes föreligga att

lämna vissa vägledande uppgifter för den senare. För dylikt ändamål hava

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

77

en del erfarenhetstal sammanställts, vilka kunna ställas till förfogande för det

praktiska taxeringsarbetet.

Vad beträffar apteringen och den därpå grundade rotvärdesberäkningen

återstår att klargöra, huru denna påverkas av röta och andra tekniska fel

hos den rotstående skogen. Det gäller härvid icke förekomst av dylika kvalitetsfel

i onormal omfattning (hänsyn härtill bör tagas genom direkt reduktion

av rotvärdet) utan normalt förekommande kvalitetsfel. Dessa föranleda en justering

av den teoretiskt möjliga utbytesprocenten för olika sortimentsklasser.

Hur denna justering enligt numera verkställda beräkningar bör ske framgår

av följande uppställning, i vilken med teoretisk aptering åsyftas utbytet

med hänsyn endast till grovleken men ej till tekniska fel o. dyl.:

Förrådsgrupp

Sortimentsklass

Teoretisk

aptering

%

Justering

Grund-

aptering

%

avgår

%

tillkommer

%

Timmerskog (medelträd 30

Grovt virke ......

85

-10

_

75

centimeter vid bröst-

Medelgrovt virke..

10

—

+ 5

15

höjd)

Klent virke ......

5

—

—

5

Avfall............

—

—

+ 5

5

Summa

100

-10

+ 10

100

Massavedskog (medelträd

Grovt virke ......

20

—

—

20

20 centimeter vid bröst-

Medelgrovt virke..

65

- 5

—

60

höjd)

Klent virke ......

15

—

—

15

Avfall............

—

—

+ 5

5

Summa

100

- 5

+ 5

100

Det må framhållas, att den teoretiska apteringen avser att vara även praktiskt

tillämplig under förutsättning att kvaliteten alltigenom är fullgod. Hänsyn

har nämligen tagits till i praktiken vanligen förekommande minimilängder

och medellängder å utbytet, och träden antagas alltså icke bliva kapade

vid den grovlek, som representerar en sortimentsklassgräns (exempelvis 6

tum), om härigenom onormalt långa eller korta stockar skulle erhållas. Till

grund för justeringen ligga huvudsakligen uppgifter rörande rotstående skogs

kvalitet, vilka erhållits från undersökningar i samband med den senaste riksskogstaxeringen

för vissa norrlandslän samt för s. k. vedskogsinventerade län

i södra och mellersta Sverige.

Som av förestående uppställning framgår, böra de av domänstyrelsen angivna

procenttalen för utbytet från massavedskogen ändras så till vida att

denna förrådsgrupp bör beräknas giva 20 procent grovt virke och 60 procent

medelgrovt virke i stället för av domänstyrelsen angivna 30 respektive 45

procent.

Vad därefter angår de fastslagna medeldimensionerna för barrtimmersortimenten

så synas de av domänstyrelsen utformade bestämmelserna i 7 punkten

5 stycket av instruktionen kunna tydas så, att sortimentsklassen timmer

alltid skulle bestå enbart av sortimentet timmer. Som bekant är emellertid

detta vanligen icke fallet beträffande gran. Sålunda framkom exempelvis vid

provtaxeringen i Valbo socken (jfr bil. 4), att granvirket beräknades bliva använt

till massaved (sulfitved) ända lipp till och med 9 tum i topp. På grund

av bestämmelsen örn prissättning efter medeldimension för sortimentsklassen

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. May.ts proposition nr 240.

timmer blev denna därför beträffande gran väi-derad efter priset på sulfilved.

Härigenom erhölls samma värde för granvirket inom sortimentsklasserna

timmer och massaved. I själva verket torde det ha förhållit sig så, att granvirke

av 10 tums topp diameter och däröver i denna trakt såldes som timmer

för högre pris än det för alla dimensioner lika priset för sulfitved. I detta

fall förekommo sålunda två olika sortiment inom sortimentsklassen timmer,

och då nettovärdet för hela klassen borde ha utgjort medelvärdet för båda

sortimenten, skulle det högre timmerpriset för dimensioner om 10 tums toppdiameter

och däröver lia fått påverka det för det grova granvirket angivna

värdet.

För att undvika dylika felaktigheter torde bestämmelserna böra ändras så,

att medeltalsberäkning med hänsyn till alla förekommande virkespris inom

sortimentsklassen får gälla som huvudregel, men att denna beräkning, om så

befinnes lämpligt, kan ersättas med fastställande av priset för ett sortiment av

viss dimension, svarande ungefär mot medeldimensionen inom klassen. Eftersom

i vissa delar av landet även virke av mindre grovlek än 6 tum i topp användes

till timmer, och det för övrigt också förekommer, att priset på massaved

varierar efter grovleken, bör detta gälla även för sortimentsklassen medelgrovt

virke, för vilken klass medeldimensionen kan anses utgöra ungefär

5 tum i topp. Sistnämnda förfaringssätt är alltså avsett företrädesvis för det

fall att priset på samma sortiment inom viss klass varierar, men det bör få

tillgripas även där svårighet möter att över huvud taget fastställa vilka sortiment

som få anses ingå i sortimentsklassen.

Avsikten med den nu angivna anordningen är icke, att man i allmänhet

skall beräkna medelvärden för sortimentsklasserna med hänsyn till alla förekommande

pris på däri ingående sortiment, utan avsikten är att så skall ske

endast i de fall, där detta på grund av rådande förhållanden är nödvändigt

för att nå ett riktigt resultat. I allra största delen av vårt land användes exempelvis

tallvirke av 6 tums toppdiameter och däröver till timmer och där bör

sortimentsklassvärdet i normala fall kunna sättas lika med värdet på medeldimensionen.

Detsamma torde gälla granvirket i vissa delar av landet och för

övrigt även det medelgrova virket av såväl tall som gran i södra Sverige.

Som medeldimensioner — vilka alltså i de flesta fall komma att bliva avgörande

för rotvärdesberäkningen vid varierande pris på samma sortiment —

torde med hänsyn till numera företagna undersökningar böra väljas beträffande

det grova virket från barrtimmerskog och massavedskog respektive 8

och 6 tum för tallvirke samt 9 och 7 tum för granvirke, allt toppdiameter i

engelskt mått. Vad angår längden för virket så torde denna böra som föreslagits

bestämmas till 15 fot beträffande timmer. Vidkommande längden för

massaved däremot torde någon generell föreskrift härom icke kunna givas,

utan torde härför få tillämpas den av köparna å vederbörande ort vanligen

fordrade medellängden för att särskild prisreduktion ej skall ske.

Apteringsbestämmelserna återfinnas i 7 punkten b) och c) av det överarbetade

förslaget till skogsvärderingsinstruktion. Däri ha vidtagits de ändringar

i domänstyrelsens förslag, som i det föregående angivits, varjämte bestämmelserna

närmare utvecklats.

Rotvärdet.

Med rotvärde förstås, som av det förut om apteringen sagda framgår, ej

detsamma i den av domänstyrelsen föreslagna skogsvärderingsinstruktionen

som i de hittills gällande bestämmelserna. I de senare avser rotvärdet värdet

av den för vederbörande fastighet uppskattade normala virkesavkastningen,

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj.ts proposition nr 240.

79

angiven i kubikmeter. I de nya värderingsgrunderna däremot avser rotvärdet

värdet per kubikmeter av den å fastigheten vid uppskattningstillfället befintliga

skogen i det faktiska tillstånd den då befinner sig. Under det att enligt de

nuvarande bestämmelserna alltid fastställes endast eif enda rotvärde för vederbörande

fastighet, avseende hela den därav fallande normalavkastningen,

måste enligt de nya grunderna fastställas särskilt rotvärde för varje skogs(förråds-)grupp.

Härifrån göres endast det undantaget, att barrvedskogen icke

åsättes något dylikt rotvärde. Detta har sin grund däri att värdet å skog inom

sistnämnda förrådsgrupp är så osäkert (ofta negativt) och snabbt föränderligt

(stigande), att man icke ansett sig kunna grunda en diskontcringsberäkning

av förväntningsvärdet på detsamma. För denna diskonteringsberäkning

har man i stället låtit barrvedskogen låna massavedskogens rotvärde. Till

grund för beräkningen lägges alltså, kan man säga, icke barrvedskogens aktuella

rotvärde utan det rotvärde den kommer alt ha, när den hunnit växa ut

till massavedskog, vilket sistnämnda värde diskonteras till nuvärde med hänsyn

till den tid, som beräknas åtgå härför.

Även en annan olikhet förekommer i reglerna för rotvärdets beräkning enligt

hittills gällande grunder och enligt förslaget. Beräkningen brukar ske på

grundval av virkesprisen under ett visst antal år närmast före det vederbörande

skogsvärderingsinstruktion utfärdas, och i allmänhet ha medelprisen

under en femårsserie (i 1937 års instruktion 1932—1936 års pris) lagts till

grund för beräkningen. Domänstyrelsen föreslår i stället, att värdeberäkningen

skall grundas på en tioårsserie.

Domänstyrelsen anför (förslaget s. 18):

Av grundläggande betydelse vid diskonteringsmetodens användning blir

storleken av de belopp, som i framtiden beräknas inflyta, och därmed de

då rådande virkesprisen. Möjligheterna att beräkna virkesprisen vid en tidpunkt,

som ofta ligger långt fram i tiden, äro emellertid ganska små. Av undersökningar

för förfluten tid har framgått, att virkesprisen i genomsnitt för

längre perioder visat tendens att stiga. Sålunda utvisar exempelvis en undersökning

av prisen på svenskt exportvirke, omfattande åren 1891—1913,

att dessa under nämnda 23 år undergått en rätt jämn stegring av i medeltal

1,8 % om året. En dylik tendens har, frånsett de onormala konjunkturerna

under förra världskriget och prisfallet därefter, kunnat skönjas även för tiden

därefter. Då emellertid även omkostnaderna i skogsbruket synas vara

underkastade en liknande utveckling, torde man tills vidare kunna räkna

med att virkets nettovärde, sett på längre sikt, är tämligen konstant. Som

grund för beräkningen synes alltså utan olägenhet såsom hittills kunna läggas

virkets genomsnittspris under en viss tidsperiod före det år, varunder

taxeringen tager sin början. Vad angår beräkningen i övrigt torde ungefär

samma metoder som hittills kunna tillämpas. Det gäller emellertid, då man

enligt den föreslagna metoden vid värderingen utgår från rotvärdet i tidigare

angiven betydelse, nu ej att uppskatta värdena endast å de sortiment, som

beräknas ingå i den normala avkastningen av skogen, utan att värdera samtliga

sortiment å rot vid en omedelbar total uppskattning.

I sin specialmotivering (s. 30) framhåller domänstyrelsen, alt skälen till

att vid de senaste allmänna fastighetstaxeringarna medelprisen under den

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

före respektive fastighetstaxering senast förflutna femårsperioden använts för

värdeberäkningen varit, dels att fem år i regel förflyta mellan de olika taxeringarna

och dels att priset ej bör alltför mycket påverkas av abnormt höga

eller låga virkespris under enstaka år. Det först angivna skälet för prisseriernas

bestämning syntes icke böra tillmätas någon större betydelse. Vad åter

anginge det sist angivna skälet, så borde också enligt domänstyrelsens mening

tillfälliga växlingar i konjunkturerna icke få påverka taxeringsvärdena.

Emellertid torde konjunktur kurvan ej svänga så hastigt, att den hunne utjämnas

under en femårsperiod. Det kunde därför med så korta prisserier

tänkas, att prisen under en utpräglad lågkonjunktur komme att ligga till

grund för taxeringsvärdena för en därpå följande högkonjunktur och tvärtom.

Det sist sagda åskådliggör domänstyrelsen med en uppställning över rotnetton

å försålt virke från kronoskogar under åren 1922—1940, däri även

angivits medeltalen av nämnda rotnetton för de vid taxeringarna använda

femårsperioderna ävensom medeltalen av samma rotnetton för tioårsperioder.

Denna uppställning, kompletterad med uppgifter för tiden till och med år

1943, ter sig på följande sätt:

År

Rotnetto för

år

kronor

Rotnetto i me- deltal för 5- årsperioder

kronor

Rotnetto i me- deltal för 10- årsperioder

kronor

1922................

5-50

1923................

5-80

1924................

4’40

5-10

1925................

4’50

1926................

5-20

1927................

6‘68

5-19

1928................

5*75

5''29

1929................

6-—

1930................

4-78

1931................

322

1932................

3’31

4-93

933................

3-91

4-68

1934................

4‘691

1935................

4-55

1936................

6''44

1937................

6*74

5-46

1938................

506

6''35

6-41

1939................

5''89

1

1940................

5-99

1941................

8''06

1

7-32

1942................

8''68

1943 (beräknat) ----

8-00

På grund av de ojämnheter som enligt vad uppställningen visade komme

att uppstå vid användning av femårsperioder för prisberäkningen, ansåge domänstyrelsen

det lämpligare att lägga prisen under tioårsperioder till grund

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 240.

81

för skogstaxeringen. Under en så lång period hunne konjunkturkurvan med

större sannolikhet utjämnas, och taxeringsvärdena undginge därför inverkan

av tillfälliga prisfluktuationer. Några nämnvärda svårigheter att utsträcka

prisberäkningen från femårsserier till tioårsserier syntes ej föreligga.

Om rotvärdets beräkning förekomma bestämmelser i 7 punkten i den av

domänstyrelsen föreslagna skogsvärderingsinstruktionen (s. 72 o. följ.). På

grundval av den föreskrivna grundapteringen skall göras en beräkning av

nettovärdet för varje sortimentsklass, därvid avgörande äro de genomsnittliga

bruttoprisen inom vederbörande prisbildningsområde för de till sortimentsklassen

hörande sortimenten samt de direkta avverknings- och transportkostnaderna

för det häri ingående virket. Endast vid kvalitetsfel såsom

röta m. m. hos de rotstående träden kan jämkning ske av de på grundval av

bruttopris och omkostnader uträknade nettovärdena. Om en sortimentsklass

består av flera sortiment med olika pris eller virke av olika trädslag ingående

i samma sortiment betingar olika pris, skall klassens nettovärde bestämmas

som ett medelpris på närmare angivet sätt.

Vad angår sistnämnda medelprisberäkning framhåller domänstyrelsen (s.

32), att en dylik beräkning i regel torde bliva nödvändig vid exempelvis fastställande

av nettovärdet å massaved samt å brännved från lövskog. För underlättande

av sådana beräkningar syntes i länsanvisningarna böra angivas,

hur de ifrågavarande sorlimentsklasserna i allmänhet inom länet eller viss

del därav brukade vara sammansatta av olika i allmänna marknaden förekommande

särskilda sortiment. Vid taxering av de särskilda fastigheterna

syntes då utan vidare kunna antagas, att viss sortimentsklass för dessa hade

den sålunda fastställda sammansättningen utom i de fall, där det beträffande

viss fastighet vore uppenbart, att sammansättningen av förekommande sortimen

tsklasser vore en annan.

Hur man vid förslagets upprättande tänkt sig det närmare förfaringssättet

vid beräkning av rotvärdet framgår av den vid förslaget fogade bil. 1. (s. 37

—39) samt där åberopade tabeller (s. 48—63).

Vid provtaxeringen visade det sig, att i de hjälptabeller, som därvid användes,

i allmänhet kunde angivas kubikmeterpris, ur vilka skogsvärdet direkt

kunde beräknas genom multiplikation med antalet kubikmeter inom veder

börande förrådsgrupp. Detta innebär, att i lijälptabellerna kunde inläggas såväl

rotvärdet som korrektionsfaktorns och de allmänna kostnadernas inverkan

på detta. Anledningen härtill är, att de primäruppgifter, som skola ligga

till grund för beräkningen av rotvärdet (bruttopris samt avverknings- m. fl.

kostnader) för fastigheter i samma prisbildningsområde (län, flodområde eller

dyl.) i många fall bliva exakt lika samt att antalet möjliga kombinationer beträffande

dessa primäruppgifter äro ganska fåtaliga. Tillvägagångssättet vid

beräkning av de i lijälptabellerna angivna kubikmeterprisen framgår av härvid

fogade bilaga 4, angivande de räkneoperationer, som visade sig erforderliga

vid upprät lande av hjälptabeller för provtaxeringen i Valbo socken (olis.

att omräkningen från handelsmått till skogskubikmeter — fm11 — skott direkt

Bihang lill riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 240. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

på bruttoprisen, varefter följande beräkningar verkställts i fm3, under det att

domänstyrelsen i förslaget tänkt sig att man som första moment skulle beräkna

nettopriset för enhet av gällande handelsmått). Beträffande uppställningen

av en dylik hjälptabell se s. 114.

Örn förfaringssättet vid anskaffande av prisuppgifter vid provtaxeringen

anföres i redogörelsen för denna:

Erforderliga uppgifter om sortimentens ä-priser hava införskaffats från

olika uppgiftslämnare (vederbörande jägmästare, länsjägmästare och stiftsjägmästare

med flera), varjämte ledning för prissättningen erhållits från länsstyrelsernas

årliga sammanställningar av prisuppgifter för skogsaccisdeklaration.

Prisuppgifterna ha införskaffats och sammanställts dels som medeltal

för femårsperioden 1932—36 (= de priser som lågo till grund för 1938 års

fastighetstaxering) dels som medeltal för femårsperioden 1937—41. Vad beträffar

sortimentspriserna för perioden 1932—36, ha de priser kommit till användning,

som ligga till grund för beräkning av normalkubikmeterns pris

enligt anvisningarna för 1938 års fastighetstaxering, så långt dessa varit tilllämpliga

vid prisberäkning enligt den föreslagna metoden. Endast för det fall,

att ett sortiment förekommer med olika pris i olika sortimentsklasser (grovleksklasser)

ha priserna måst omräknas, och denna omräkning har endast

avsett att särskilja priserna efter dimensioner med bibehållande av den prisnivå,

som kan anses lia varit fastställd vid 1938 års fastighetstaxering i de

berörda områdena. Beträffande virkespriserna har vid den värdering, som

verkställts av provtaxeringsnämnderna och som grundar sig på 1932—36 års

virkespriser, samma förutsättningar alltså eftersträvats som vid 1938 års fastighetstaxering.

Verkningarna vid användning av olika prisserier för beräkning av rotvärdena

ha på grundval av resultaten vid provtaxeringen åskådliggjorts i följande

sammanställning:

Sammanställning av uppgifter från 1938 års fastighetstaxering och 1941 års provtaxering

angående skogsvärde per hektar i medeltal (för 1938 års fastighetstaxering

skogsvärde + skogsmarksvärde).

Kommun

Skogsvärde, kronor per hektar,

enligt

Procent av hektarvärde

år 1938

Procent av hektarvärde

år 1941

1932—1936 års priser

1938 års

fastig- hetstaxe- ring inkl.

mark- värde

1941 års provtaxering

på grundval av pris- nivå åren

1938

års

fastig-

hets-

tax.

1941 års provtaxe- ring, prisnivå

1938

års

fastig-

hets-

tax.

1941 års provtaxe- ring, prisnivå

1932—

1936

1932-

1941

1937- ! 1941

1932-

1936

1932-

1941

1937-

1941

1932-

1936

1932-

1941

1937-

1941

Mörlunda

167-98

200-41

249-63

298-92

100

119-3

148-6

177-9

83-8

100

124-6

149-2

Riseberga

203-63

245-00

328-49

452-20

100

120-3

171-0

222-1

83-1

100

142-2

184-6

Valbo

154-31

166-20

218-17

270-24

100

107-7

141.4

175-1

92-8

100

131-3

162-6

Burträsk

51''55

46-95

67-77

188-59

100

91-1

1131-5

1171-9

109-8

100

1144-3

1188-7

Av denna jämförelse framgår, påpekar domänstyrelsen, att värdena enligt

prisen för tioårsperioden 1932—1941 ligga 25 å 45 procent högre än värdena

enligt prisen för femårsperioden 1932—1936 och att värdena enligt 1

1 Teoretisk beräkning på kommunmedeltalet.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

83

1937—1941 års pris ligga 50 å 90 procent högre. Prisökningen vore procentuellt

störst för Riseberga, där den stora ökningen i vedprisen kommit mest

till synes på grund av stor lövskogsförekomst, och för Burträsks socken, där

rotprisen ursprungligen varit mycket låga, vilket medfört en relativt stor procentuell

höjning, trots att höjningen i rotprisen knappast varit hälften så

stor som för övriga kommuner.

Som slutomdöme framhåller domänstyrelsen, att behovet av utsträckning

av basperiodens årsantal från 5 till 10 tydligt framstått vid provtaxeringen

genom de stora prisvariationer, som konstaterats mellan de båda senast förflutna

femårsperioderna.

Kammarrätten ifrågasätter, huruvida det ej vore riktigare att vid större

kvalitetsfel (röta etc.) göra en reduktion i kubikmassan i stället för i sortimentspriset,

som föreslagits. Kvalitetsfelen torde nämligen medföra, att vid

en avverkning större del av virket än som eljest varit behövligt finge kvarIämnas

i skogen eller överföras till mindre värdefull sortimentsklass. Därtill

komme, att rotvärdena väl torde komma att schabloniseras i hjälptabeller efter

avsättningslägen och växlande pris, och man borde undvika att mera än

nödvändigt giva föreskrifter, som medförde justeringar i dessa värden.

I ett av länsstyrelsen i Västerbottens lån överlämnat yttrande av länsjägmästaren

i länet framhålles också, att bestämmelsen örn prisavdrag vid

tekniska fel synes mindre välbetänkt. En dylik prisreduktion kunde tänkas

komma i tillämpning inom fjällskogsområden samt för skogar, som blivit skadade

av skogseldar och där förekomsten av rötskador därför vore onormalt

hög o. s. v. Härvid vore fara värt, att man råkade ut på allt för osäkra vägar

och att prisuppfattningarna inom nämnderna kunde gå avsevärt i sär. Länsjägmästaren

ansåge det lämpligare och framförallt principiellt riktigare, att

de 10-åriga prismedeltalen strängt fasthölles, huru skogen än vore beskaffad,

och att i stället reduktion för rötor och felaktigheter utöver den normala avfallsprocenten

gjordes å kubikmassan. En dylik på grund av onormalt stor

rot- och felprocent gjord reduktion av skogens kubikmassa borde antecknas

i taxeringslängden. För fjällområdet borde givetvis en särskild hjälptabell

upprättas, och en justering på grund av en i visst fall konstaterad avvikelse

i skogens för fjällområdet normala avfallsprocent borde då ske och antecknas

på angivet sätt.

Skogsstyrelsen erinrar örn att i den mån medel talsberäkningar äga rum å

rotnettovärden, som innesluta olika sortiment, vederbörlig hänsyn bör tagas

till från ett år till annat växlande inbördes relation mellan dessa.

Domänstyrelsens förslag att utsträcka den prisserie, som skall ligga till

grund för rotvärdesberäkningen, till en 10-årsserie, har icke väckt någon

gensaga. Den av domänstyrelsen anförda motiveringen för denna ändring i

rotvärdesberäkningen har vitsordats i flera yttranden, däri denna fråga särskilt

berörts.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

I skatteberedningens promemoria anföres:

Sedan virkesförrådet för de olika förrådsgrupperna inom det område,

vars pris skola läggas till grund för värdeberäkningen, apterats, gäller det

att värdesätta detsamma med hänsyn till de sortiment, av vilka det befunnits

vara sammansatt. Avgörande därvid bliva dels de pris på dylika sortiment,

som under viss förfluten tidsperiod betalats vid leverans av virke vid allmän

bilväg, flottled eller annan plats, vilken i vederbörande trakt vid virkesköp

brukar bestämmas som leveransplats, dels kostnaderna för avverkningen

och för transporten av virket till dylik plats.

Domänstyrelsen har, såvitt framgår av dess förslag, tänkt sig, att vid rotvärdesberäkningen

i första hand alltid skulle fastställas ett visst nettovärde

för varje särskild sortimentsklass. Örn därvid en sortimentsklass bestode av

Dera sortiment med olika pris eller om virke av olika trädslag, ingående i

samma sortiment, betingade olika pris, skulle sortimentsklassens nettovärde

bestämmas som ett medelpris, därvid hänsyn även skulle tagas till proportionen

mellan de i klassen ingående delarna. Under provtaxeringen framgick

emellertid, att det vid rotvärdesberäkning för barrskog var lämpligare att i

viss mån frångå denna princip. Det visade sig sålunda underlätta taxeringen,

om man, i stället för att som ett av de första leden i värdesättningen beräkna

nettovärdet för en sortimentsklass med hänsyn till däri ingående sortiment av

såväl tall som gran, gjorde beräkningar särskilt för de olika trädslagen, d. v. s.

beräknade rotvärden för förrådsgrupperna barrtimmerskog och massavedskog

under förutsättning att däri inginge dels enbart tallskog och dels enbart

granskog. Man fick därigenom ett uttryck för de särskilda trädslagens betydelse

för rotvärdet, så att detta vid olika blandning mellan tall och gran

lätt kunde erhållas genom interpolering mellan det rotvärde, som skulle ha

gällt örn endast tallskog förekommit, samt det, som skulle ha tillämpats vid

förekomst av enbart granskog. Man kunde för övrigt fullfölja beräkningen

under de särskilda förutsättningarna ännu längre och sålunda uträkna jämväl

korrektionsfaktorns och allmänna kostnadsavdragets inverkan på rotvärdet,

innan man tog hänsyn till trädslagsblandningen. Därvid fick man

fram skogsvärden per kubikmeter både vid enbart tallskog och vid enbar.t

granskog och kunde, sedan trädslagsblandningen i det aktuella fallet fastställts,

direkt uträkna skogsvärde per kubikmeter för detta genom interpolering

mellan nämnda värden. (Jfr uppställning över beräkning av skogsvärdet

per kubikmeter vid provtaxeringen samt de därvid använda hjälptabellerna

nr 1 och 2).1

Då det vid provtaxeringen använda beräkningssättet synes betydligt förenkla

taxeringsförfarandet, har den i instruktionen intagna beskrivningen av

rotvärdesberäkningen ävensom det däri angivna exemplet på beräkning av

rotvärde för viss förrådsgrupp (barrtimmerskog) i det överarbetade förslaget

utformats i enlighet härmed.

Vad angår själva beräkningen torde det i allmänhet vara lämpligast att

först uträkna medeltal för bruttoprisen under den fastställda prisperioden

och därefter från det sålunda erhållna medelbruttopriset avdraga avverknings-

och transportkostnaderna (eventuellt också beräknade som medeltal

för prisperioden, om de varierat under denna). Skulle det i något fall visa

sig enklare att först fastställa nettovärden för varje år och sedan uträkna

medeltal av dessa värden för prisperioden, bör emellertid även denna metod

kunna användas.

Beträffande de medeldimensioner, som i vissa fall skola vara bestämmande

för prissättningen, hänvisas till vad förut sagts om apteringen.

Det nu sagda avser bestämmande av de rotvärden, som skola gälla därest

icke särskilda anledningar till undantag äro för handen. I vissa fall är emel
-

1 Avse härvid fogade bil. 4, 6 oell 7.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 240.

85

lertid skogen av sådan beskaffenhet, att den fastställda grundap teringen

icke passar till det verkliga utbytet från densamma. Detta är förhållandet,

om träden äro försedda med särskilt tjock bark, så ock örn de äro behäftade

med röta eller andra tekniska fel i onormal omfattning.

Barktjockleken inverkar i första hand på den virkesmängd, som träden vid

avverkning lämna i utbyte. Ett träd uppskattas med hänsyn till sin diameter

utanpå barken och ju större del av den sålunda uppskattade volymen

som utgöres av bark, desto mindre blir sortimentsutbytet. Alt sålunda virkesutbytet

till mängden varierar för träd av samma uppskattade brösthöjdsdiameter,

korrigeras emellertid automatiskt genom de för vederbörande trakt

gällande förvandlingstalen för omräkning av handelsmått till fast mått på

bark, vilka tal uträknats just med hänsyn till bl. a. barktjockleken. Men

barktjockleken inverkar även på det sättet, att ju tunnare barken är desto

grövre och värdefullare bli de sortiment, som kunna uivinnas från träd av

viss brösthöjdsdiameter på bark, och vice versa. I detta avseende kräves särskild

korrigering.

Av det redan sagda framgår, att frågan örn barktjocklekens betydelse

egentligen är att betrakta som en apteringsfråga. Örn massavedskogen (för

utbytet från barrtimmerskogen har barktjockleken relativt ringa betydelse)

i allmänhet ger ett utbyte av 20 procent grovt virke och 60 procent medelgrovt

virke men i viss del av landet endast 10 procent grovt virke och 70

procent medelgrovt virke, borde en särskild grundläggande aptering fördetta

fall tillämpas. Såsom redan framhållits är emellertid fördelen med en för

hela Sverige gemensam grundaptering så stor, att förslaget därom ansetts

icke böra frångås. Frågan örn korrigering med hänsyn till barktjockleken

synes därför böra lösas så, att det överlåtes åt taxeringsmyndigheterna att

i sådana delar av landet, där den s. k. barkprocenten iir onormalt hög, göra

särskild avvikelse beträffande rotvärdet.

Variationerna i fråga om barkprocenten bero därpå, att i vissa trakter förekomma

speciella typer av barrskog med särskilt tjock bark. Då skog av viss

sådan typ alltid förekommer spridd över ett större område och barktjockleken

för träd av samma typ överallt är i stort sett densamma, kan dess inverkan

på rotvärdet i nämnda onormala fall för län eller delar av län beräknas

centralt. Givetvis måste man därvid tänka sig en .särskild aptering av de

förrådsgrupper, som beröras, och verkställa en uträkning med hänsyn till

denna, men eftersom detta kan utföras centralt under medverkan av sakkunniga

torde det ej vålla några större svårigheter att i praktiken komma

till rätta med detta spörsmål.

Vad därefter angår röta och andra tekniska fel hos skogen så har domänstyrelsen

föreslagit, att örn sådana fel förekomma i anmärkningsvärt stor omfattning,

avdrag skall göras å nettopriset för den eller de sortimentsklasser,

som därav beröras. Att jämväl bär föreligger en apteringsfråga belyses ej

minst därav att till den så att säga normala felförekomsten hänsyn tagits vid

den grundläggande apteringen. Man har därvid behandlat genom röta eller på

annat sätt skadat virke såsom eli särskilt sortiment, därav en del ej kan avsättas

och en del måste säljas till reducerat pris. Vid den grundläggande apteringen

av barrskog har sålunda i förslaget beräknats, att 10 procent av utbytet

från det grova virket iir skadat samt att hälften av denna del ej kan

avsättas, under det all återstoden måste säljas lill det pris, som gäller för medelgrovt

virke. På samma sätt bär antagits, alt av det medelgrova virket 5

procent av ifrågavarande orsak måste antingen lämnas kvar i skogen eller

säljas till reducerat pris, i detta fall till det pris, som gäller för klent virke.

Domänstyrelsen synes lia tänkt sig, alt beskatlningsnämnderna för varje

fastighet, oavsett var den iir belägen, skulle få göra en bedömning, huruvida

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 240

särskilt avdrag för tekniska fel bör ske. En sådan bedömning är emellertid

alltför vansklig för att den utan noggranna direktiv skulle kunna överlämnas

åt beskaltningsnämnderna. Merendels blir det fråga om avdrag på grund

av röta, men det är omöjligt att beträffande rotstående skog utan en ingående

undersökning avgöra i vad mån den är rötskadad. Å andra sidan vet man, att

i vissa områden av vårt land (fjälltrakter m. m.) röta och andra skador förekomma

i mycket stor omfattning. Man torde böra begränsa nu ifrågavarande

avdrag till dylika områden, vilkas omfattning synes böra angivas i vederbörande

länsanvisningar. Direktiv för avdragets beräkning böra jämväl lämnas

i dessa, och såvitt möjligt böra särskilda hjälptabeller fastställas för dylika

områden. Även vid utarbetande av sådana direktiv måste givetvis förutsättas

en särskild beräknad aptering för de förrådsgrupper, som beröras av

skadorna.

Ifrågavarande avdrag synes sålunda böra ske efter i stort sett samma grunder

som avdrag för onormal barkprocent. Då det emellertid även inom ett

område, där exempelvis röta brukar förekomma, ofta finnes skogar, som ej

äro berörda därav, synes avdrag av denna ari böra få medgivas endast örn det

efter bedömning av förhållandena å den särskilda fastigheten finnes befogat.

I ett par yttranden har ifrågasatts, om det ej vore riktigare att vid förekomst

av röta och andra tekniska fel göra en reduktion i kubikmassan i stället

för i rotvärdet. För det fall då träd äro behäftade med så avsevärda tekniska

skador, att de äro helt och hållet oanvändbara och alltså måste lämnas kvar

i skogen såsom s. k. uppenbara vrak, synes ett sådant förfarande vara riktigt

och därför torde böra stadgas, att dylika träd ej alls skola medtagas vid uppskattning

av virkesförrådet (bestämmelse härom bör införas i 6 punkten i

instruktionen). Att viss del av skogen å en fastighet är behäftad med andra

skador betyder emellertid, som förut nämnts, icke att lika stor del av virket

bör undantagas från uppskattningen, överhuvud taget är det ganska svårt

att bestämma vad förekomsten av tekniska fel har för betydelse för värdet

å en skog. Därtill kommer, att man för möjliggörande av kontroll av virkesförrådet

mot riksskogstaxeringens förrådsuppgifter bör i laxeringslängderna

ha förrådet redovisat efter samma normer som de vid riksskogstaxeringen erhållna

förrådsuppgifterna bruka redovisas. Genom att avdragen inskränkas

till bestämda områden, inom vilka de skola verkställas efter likartade grunder

och för vilka eventuellt särskilda hjälptabeller kunna fastställas, torde även i

detta avseende metoden med särskilda avdrag från rotvärdet vara att föredraga

framför avdrag från kubikmassan.

För undvikande av varje missförstånd torde i detta sammanhang böra sägas

ifrån att det överhuvud taget ej är meningen, att beskattningsnämnderna

skola verkställa de förut angivna ganska besvärliga beräkningarna. I regel användes

virket inom ett prisbildningsområde till vissa i allmänna marknaden

vanligen förekommande sortiment, och priset för det virke, som säljes från

de särskilda inom området belägna fastigheterna, kommer därför oftast att

variera endast med hänsyn till olikheter i trädslag och dimensioner. Avverknings-

och transportkostnaderna kunna beräknas variera endast med hänsyn

till avsätlningsläget, d. v. s. skogens avstånd genomsnittligt räknat från bilväg,

flottled eller annan plats, för vilken de fastställda bruttoprisen gälla, och terrängförhållandena.

Hänsyn härtill torde praktiskt taget alltid kunna tagas

genom fördelning av fastigheterna på vissa omkostnadsklasser. Då härtill

kommer, att särskilda avdrag på grund av barktjocklek och tekniska fel endast

skola tillämpas inom bestämda områden, torde för nästan alla tänkbara

fall användbara rotvärden, uträknade på grundval av införskaffade uppgifter

örn pris och omkostnader, kunna fastställas centralt. Dessa rotvärden

kunna alltså angivas i länsanvisningarna samt läggas till grund för hjälpta
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

87

heller, gällande för län eller delar av län, vilka direkt angiva skogsvärde per

kubikmeter och skogsmarksvärde per hektar.

1 undantagsfall kan det emellertid bliva nödvändigt för beskattningsnämnderna

ali företaga en särskild rotvärdesberäkning för viss fastighet. Förut tiar

antytts, att så någon gång kan behöva ske, om kvaliteten på barrskog (vid

förekomst av »tysktallar») är så dålig, att skogen endast kan användas till

mindre värdefulla sortiment än som antagits vid utarbetande av gällande hjälptabeller.

Särskild rotvärdesberäkning kan likaledes någon gång bliva nödvändig,

då s. k. specialsortiment med fördel kunna utvinnas från viss fastighet.

I sistnämnda fall torde dock beräkningen kunna underlättas genom upprättande

av särskilda tabeller rörande den verkan höjning av priset på visst

sortiment med en krona har på rotvärdet eller skogsvärdet. Medelpris och

medeinettovärden under gällande prisperiod för dylika sortiment böra givetvis

om möjligt angivas i länsanvisningarna.

En särskild rotvärdesberäkning i det sist angivna fallet synes, därest alla

hjälpmedel saknas, enklast kunna verkställas på följande sätt:

I det i skogsvärderingsinstruktionen 7 punkten d) exemplifierade fallet

användas 20 procent av det grova tallvirket till specialsortiment nied ett nettovärde

av 40 kronor per kubikmeter, d. v. s. 30 kronor mera än timmervärdet.

Det i förrådsgruppen ingående grova tallvirkets värde skall sålunda höjas

med 20 procent av 30 kronor = 0 kronor per kubikmeter. Skogsgruppens hela

rotvärde skall höjas med 60 procent av 75 procent av 6 kronor = 2: 70 kronor

per kubikmeter. Rotvärdet blir alltså 7: 86 + 2: 70 = 10: 56 kronor per

kubikmeter, innebärande en procentuell höjning av 34 procent. Vid uträkning

av taxeringsvärdet bör alltså jämväl det i vederbörande lijälptabell för barrtimmerskogen

angivna skogsvärdel per kubikmeter höjas med 34 procent.

Därest beskattningsnämnd i något undantagsfall skulle ställas inför det

läget att behöva verkställa särskild beräkning på grundval av annan tänkt

aptering än den för området normala eller att tillämpa särskilt högt pris eller

dyl., bör nämnden, örn beräkningen vållar svårigheter, givetvis ha tillfälle

frånvända sig till landskamreraren för erhållande av nödigt bistånd.

Vad slutligen angår den prisperiod, som skall läggas till grund för värdeberäkningen,

så har domänstyrelsen såsom sådan period föreslagit åren 1932

—1941. Enligt domänstyrelsens uppställning över rotnetton å försålt virke

från kronoskogar ligga dessa rotnetton för den angivna perioden 19 procent

över motsvarande pris för perioden 1932—1936, som tillämpades vid 1938

års fastighetstaxering. Enligt erfarenheterna vid provtaxeringen förefaller

det emellertid, som om användning av prisserien 1932—1941 kommer att i

och för sig medföra en något större höjning av taxeringsvärdena.1 Varje

framflyttning av den föreslagna tioårsperioden skulle få till följd en ytterligare

höjning, och ännu kraftigare skulle verkan härav bliva, om perioden

samtidigt förkortades genom borttagande av de tidigaste åren. Örn enligt

den princip med femårsmedellal, som tillämpades vid de senaste fastighetstaxeringarna,

prisperioden 1939—1943 valdes, skulle taxeringarna säkerligen

enbart på grund härav stiga med över 100 procent.

Med hänsyn till de ytterligare stegringar av taxeringsvärdena, som komma

att förorsakas av rådande ränteläge och viss ifrågasatt sänkning av avdraget

för allmänna kostnader, synes det, ehuru virkesprisen för närvarande

ligga mycket över de pris, som tillämpades vid föregående allmänna

fastighetstaxering, knappast böra ifrågakomma att välja en prisperiod, som

skulle giva högre värden än den av domänstyrelsen föreslagna. Ä andra sidan

vore det givetvis orimligt att ej taga någon hänsyn lill den prisstegring,

som skei! under senare år. Egentligen gäller det att få fram en prisserie,

som erbjuder eli tillräckligt statistiskt underlag flir alt eliminera tillfälliga

’ Ifr s. 82.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Ma]:ts proposition nr 240.

ojämnheter i prisell och som samtidigt kan beräknas giva uttryck för prisnivån

under de närmast kommande åren. Att göra några förutsägelser örn

denna prisnivå är ej möjligt, och det låter sig därför icke göra att erhålla

någon säker grund för valet av lämplig prisserie. Då någon annan prisserie

än den av domänstyrelsen föreslagna ej kan påstås giva ett lämpligare resultat

än denna, synes den böra godtagas.

Bestämmelserna örn beräkning av rotvärden, sådana de med hänsyn till

vad ovan angivits ansetts böra utformas, återfinnas i det överarbetade förslaget

7 punkten d)—f).

Korrektionsfaktorerna.

Domänstyrelsens förslag innebär, att värdesättningen av ett skogsområde

i princip skall ske med utgångspunkt från virkesförrådets värde vid taxeringstillfället,

d. v. s. det värde skogen då har, om den omedelbart avverkas

och försäljes. Iiur delta värde förhåller sig till det uthållighets- eller diskonteringsvärde

man vill lia fram, är beroende av räntefot, värdetillväxt hos

skogen samt den tid, som beräknas förflyta till avverkningen av densamma.

Korrektionsfaktorerna äro de lal, som angiva förhållandet mellan det omedelbara

värdet (rotvärdet) och diskonteringsvärdet. Då markens bonitet och

trädens grovlek vid taxeringstillfället äro av utomordentlig betydelse för

värdetillväxten och den tidrymd, som kommer att förflyta före avverkningen,

gäller det i första hand vid kori ektionsfakto remus beräkning alt utröna

dessa förhållanden. Av icke mindre vikt blir det emellertid att fastställa den

takt, i vilken skogen kommer att avverkas, d. v. s. vilket skogsbruk, som

kommer att bedrivas.

I förslaget (s. 12) anför domänstyrelsen:

Den rotstående .skogens värde ökar år från år i första hand därför att

förrådet förstoras (massatillväxt), men i allmänhet även därigenom att virket

växer ut till grövre och värdefullare sortiment (kvalitetstillväxt). Om

skogens årliga värdetillväxt är lika stor som den avkastning skogsägaren

räknat med, är värdet av virkesförrådet, om det i sin helhet omedelbart

uppskattas (rotvärdet), lika med värdet av samtliga till nutiden diskonterade

belopp, skogsägaren kan förvänta vid framtida avyttring av skogen (diskonteringsvärdet).

När dylik jämvikt mellan skogens värdetillväxt och den av

skogsägaren beräknade avkastningen föreligger, överensstämmer diskonteringsvärdet

vid uthålligt skogsbruk följaktligen med rotvärdet. Förhållandet

mellan nämnda värden kan i detta fall uttryckas med talet 1,0.

Örn den angivna jämvikten mellan skogens värdetillväxt och den beräknade

avkastningen icke föreligger, komma däremot diskonteringsvärde och rotvärde

att avvika från varandra. Om värdetillväxten är större än den beräknade

avkastningen, betyder detta, att diskonteringsvärdet också är större än

rotvärdet. Summan av de till nutiden diskonterade avkastningsbeloppen överstiger

nämligen i detta fall rotvärdet. Förhållandet mellan ifrågavarande

värden kan här uttryckas med tal över 1,0.

Om skogens årliga värdetillväxt åter är mindre än den beräknade avkastningen,

innebär detta, att diskonteringsvärdet är mindre än rotvärdet, enär

sistnämnda värde, örn man utgår från detta, skall reduceras med belopp, som

motsvarar sammanlagda ränteförlusten under tiden fram till virkesuttagen.

Förhållandet mellan nämnda värden kan alltså här uttryckas med tal under

1,0.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 240.

89

Det ovan angivna förfaringssättet att vid taxeringen utgå från den vid iaxeringstillfället

befintliga skogens rotvärde, i den här tidigare angivna betydelsen,

innebär, att man, sedan sistnämnda värde beräknats, räknar sig fram till

taxeringsvärdet genom att dels öka rotvärdet med värdetillväxten fram till den

tidpunkt, då skogen beräknas bliva mogen för avverkning, dels minska samma

värde med ränteförlusten under tiden, och dels slutligen även avdraga de

s. k. allmänna omkostnaderna. Tidpunkten för skogens avverkning inträffar

emellertid icke samtidigt för bela virkesförrådet. En del av detta har kanske

nått den ålder och mognad, alt denna del bör avverkas omedelbart, en annan

del bör kanske avverkas om ett år, en tredje del om två år etc., tills hela det å

marken vid taxeringstillfället befintliga virkesförrådet uttagits. Vid uthålligt

skogsbruk får man härvid en serie avverkningar, som i tiden sträcka sig fram

till den tid, då hela det nuvarande virkesförrådet uttagits. En noggrann värdering

enligt diskonteringsmetoden skulle alltså kräva, att virkesförrådet uppdelades

i ett mot antalet avverkningar svarande antal delar samt att diskontering

av inflytande belopp till nutidsvärde skedde beträffande varje sådan

del för sig. En sådan beräkning är emellertid omöjlig att genomföra. Genom

vissa förenklingar, som dock icke alltför mycket påverka slutresultatet och

därför böra kunna godtagas som hjälpmedel, kan problemet dock lösas i praktiken.

Örn man sålunda med de olika trädens grovlek vid brösthöjd som fördelningsnorm

uppdelar virkesförrådet i ett mindre antal delar (grovleksgrupper),

kan man få fram användbara diskonterings tider genom att på grundval

av riksskogstaxeringens material räkna ut, hur länge träden inom varje

grovleksgrupp och ifrågakommande område genomsnittligt bruka stå kvar.

Skogen kommer härigenom att värderas, icke till det belopp, som motsvarar

avkastningsvärdet vid ett efter bästa tänkbara ekonomiska grunder bedrivet

skogsbruk, utan till det belopp, som motsvarar avkastningsvärdet, örn skogsbruket

drives på det sätt, som i genomsnitt tillämpas inom ifrågavarande område.

I detta avseende motsvara värderingsgrunderna de nu tillämpade principerna,

eftersom man vid fastställande av bonitet m. m. icke brukat räkna

med något idealtillstånd hos skogen utan med de i verkligheten föreliggande

genomsnittliga förhållandena.

Till grund för beräkningen av skogens massatillväxt, växttider m. m. har,

som förut antytts, lagts det material, som framkommit vid riksskogstaxeringen.

För att ur detta material kunna för större, mera enhetliga områden få

fram vägledande uppgifter, som giva uttryck för de skogliga förhållandena i

genomsnitt för varje dylikt område, har domänstyrelsen företagit undersökningar

av nämnda material, delvis berörande spörsmål, vilka icke tidigare varit

föremål för närmare utredning. Härvid bör beaktas, att riksskogstaxeringens

siffror vid det tillfälle, då de skola användas för fastighetstaxeringen, icke

alltid äro så nya, utan i sämsta fall kunna vara inemot 20 år gamla. Vissa fel

vid användning av så gammalt material äro givetvis icke uteslutna. I de fall.

då samma län varit föremål för taxering två gånger, såsom Värmlands län

åren 1911 (försökstaxering) och 1929 samt Västernorrlands län åren 1924 och

1938 (i senare fallet genom den nya riksskogstaxeringsnämnden, tillsatt år

1937), ha dock — oaktat dessutom vid den senare taxeringen använts bättre

och fullständigare metoder — förändringarna mellan taxeringstillfällena genomsnittligt

för hela länen visat sig icke vara av sådan art, alt det skulle spela

någon större roll vilken av dessa taxeringar man t. ex. vid fastighetstaxering

år 1943 lade till grund för ett bestämmande av de på skogsvärderingen inverkande

värdefaktorerna i respektive län. Beträffande de delar av landet,

där förändringar, som skett efter den till grund för beräkningarna liggande

riksskogstaxeringen, kunna antagas lia någon betydelse, såsom beträffande

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker, bär för övrigt viss hänsyn

kunnat tagas även till vid senare skogsuppskattningar inom domänverket

vunna erfarenheter. Enär domänstyrelsen---för det här avsedda ända
målet

utnyttjat ännu större områden än län, varigenom felmöjligheterna ytterligare

begränsas, torde risken för fel på grund av materialets ålder i allmänhet

vara ganska ringa. I den mån den nya riksskogstaxeringsnämndens

arbete fortskrider och ytterligare områden bliva omtaxerade, böra dock de nu

gjorda beräkningarna omedelbart före varje fastighetstaxering jämföras med

och eventuellt jämkas efter det material, som under nämnda arbete framkommer.

Det lärer nämligen vara avsett, att den senast påbörjade riksskogstaxeringen

skall för framtiden så bedrivas att all skog i vårt land kommer

att undergå ny uppskattning ungefär vart tionde eller femtonde år samt att

i samband därmed skall upprättas en avverkningsstatistik, som utvisar virkesförrådets

förändringar mellan taxeringstillfällena. Härvid bör beaktas att

de vid riksskogstaxeringen använda metoderna kunna med tanke på just

fastighetstaxeringen ändras så att den bättre än hittills tillgodoser de önskemål,

som i detta syfte kunna uppställas.

I fortsättningen (s. 17) uppgiver domänstyrelsen rörande behandlingen

av olika trädslag, att det visat sig, att skillnaden beträffande tillväxtförhållanden

och avsättningsmöjligheter m. m. mellan olika arter av barrträd icke är

större än att dessa, i likhet med vad hittills skett, kunnat sammanföras till

en gemensam grupp, och anför därefter:

Däremot har lövskogen ansetts böra behandlas som en grupp för sig. Därvid

har befunnits lämpligt att avvika från de för barrskogen tillämpade

principerna. Frånsett de sydligaste delarna av landet, där boken förekommer

jämförelsevis mycket, användes lövskogen till övervägande del såsom brännved,

oell skillnaden mellan värdet å virke av grövre diameterklasser och å

virke av klenare sådana är därför icke särskilt stor. Då lövskogen dessutom

i allmänhet företräder en jämförelsevis liten del av det sammanlagda värdet

å skogen, har uppdelning i grovleksgrupper ävensom i godhetsgrader inom

de olika områdena befunnits onödig. I stället för beräkning av i framtiden

utfallande olika avkastningsbelopp och diskontering av dessa till nutiden

ha beräkningarna kunnat förenklas till en jämförelse mellan massatillväxten

och den vid taxeringen använda räntefoten samt en på grundval härav

gjord korrektion av rotvärdet.

Vad åter angår sydligaste Sverige bruka i de täll, där lövskogen till stor

del eller i huvudsak utgöres av bok, ur detta trädslag liksom ur barrskogen

utvinnas olika sortiment, därvid grövre träd lämna mer värdefullt virke än

klenare. Bokskogen synes här alltså böra uppdelas i grovleksgrupper och beräkningarna

i övrigt ske på liknande sätt som beträffande barrskogen. Indelning

i nämnda grupper kan emellertid med hänsyn till speciella förhållanden

i fråga om sortimentssammansättning m. m. verkställas på ett något

enklare sätt än beträffande barrskogen.

I den vid förslaget fogade bil. 1 angives närmare förfaringssättet vid korrektionsfaktorernas

beräkning för olika tillväxtområden och skogs-(förråds-)

grupper (s. 39—46). Erhållna tal för korrektionsfaktörer vid användning av

olika räntefot framgå av tabell å s. 65 i förslaget. I

I redogörelsen för provtaxeringen ifrågasätter domänstyrelsen, som förut i

samband med frågan örn boniteringen angivits, att beräkningen av korrek
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 240.

91

tionsfaktorerna skall ske länsvis i stället för för de föreslagna tillväxtområdena.

Styrelsen fortsätter härefter:

En översyn av korrektionsfaktorerna torde emellertid icke böra inskränkas

till beräknande av nya sådana för eventuellt tillkommande tillväxtområden.

Redan i det föregående har det blivit påvisat, alt korrektionsfaktorerna för

bok och ek i södra Sverige erfordra jämkning (de lia befunnits för låga), och

i samband därmed bör tillämpningsområdet för dessa korrektionsfaktorer

utsträckas även till de trakter norr örn Skåne, Halland och Blekinge, där bokeller

ekskog eventuellt kan förekomma i större utsträckning. Det torde också

förtjäna att undersökas, huruvida korrektionsfaktorerna för tall och gran tilläventyrs

inom någon del av landet skulle vara så olika, att hänsyn härtill

kunde behöva tagas vid värdering av granskog gentemot tallskog. Skulle så

visa sig erforderligt eller önskvärt, kommer detta icke att medföra något mera

komplicerat förfarande vid taxeringsarbetet, enär i varje fall särskilda kubikmeterpris

måste uträknas för tall och gran beroende på olika sortimentspriser.

Ytterligare finnes nu tillgång till efter trädens grovlek grupperat prismaterial,

som möjliggör kontroll på i vad mån den schematiserade värdetillväxtberäkning,

som ligger till grund för korrektionsfaktorernas uträkning, i

något fall kan verka orättvist. Slutligen finnes för statsskogarna ett omfattande

material av uppgifter beträffande virkesförrådens och virkesuttagens

fördelning efter trädens grovlek, som möjliggör en viss ytterligare kontroll

på korrektionsfaktorernas skälighet.

Professor Petterson, som anser, att arbetet bör inriktas icke på en ändring

av de nuvarande reglerna om skogsvärdering utan på en förbättring av kunskapen

om vad som menas med rationellt skogsbruk, uppgiver, att den vid

skogsförsöksanstalten bedrivna produktionsforskningen arbetar på denna linje.

Målet vore därvid att för olika kombinationer av bonitet och skötselprogram

uppställa tabeller, som utvisade beståndsutvecklingen vid stigande ålder.

Tabellerna skulle upplysa örn det antal träd, fördelat på diameterklasser, som

uttoges vid varje gallring, och det trädantal, likaledes fördelat på diameterklasser,

som efter gallringen kvarstode och tillväxte. Träden i diameterklasserna

skulle kuberas och värderas. För varje bonitet erhölles alltså flera alternativa

tabeller, som för olika skötselprogram redovisade samtliga under beståndets

levnad inflytande nettoinkomster. Med stöd av dessa uppgifter kunde

man för varje alternativ utföra en -— i motsats till förhållandet vid det nu

föreskrivna förfarandet — klanderfri beräkning av markvärdet. Det skötselprogram,

som därvid gåve det högsta markvärdet, vore att anse som mest

rationellt. Tabellen för detta skötselprogram gåve efter enkla summeringar

årsavverkningens och virkesförrådets massa, dimensionsfördelning och rotvärde

vid normal skogstillgång. Detta resonemang vore teoretiskt. Vid den

praktiska tillämpningen kunde det ofta förekomma, särskilt vid ändrade

ekonomiska och industriella förutsättningar, att man hade anledning avvika

från skötselprogrammet för högsta markvärdet även i normalskog. Material

för de kalkyler, som därvid erfordrades, funnes emellertid också i tabellerna.

Sådana kalkyler borde utföras centralt och påverkade instruktionens

utformning men belastade ej själva taxeringsarbetet.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Petterson behandlar därefter domänstyrelsens förslag och anför härom:

Enligt detta förslag skall värderingen i första hand gå ut på att fastställa

den aktuella skogens rotvärde. Därvid tages hänsyn till en i grova drag uppskattad

dimensionsfördelning. Sedan beräknas skogens diskonteringsvärde

med hjälp av centralt beräknade korrektionsfaktorer.

För övre Norrland, där skillnaden mellan rotvärde och diskonteringsvärde

är liten, är det sannolikt, att en direkt uppskattning av rotvärdet utgör det

bästa underlaget för värderingen. Huruvida så också är fallet i södra Sverige

vågar jag icke bedöma utan att lia undersökt saken. Jag utgår emellertid ifrån,

att detta tillvägagångssätt kan vara lämpligt även för södra Sverige.

Däremot ställer jag mig mycket tveksam till beräkningen av korrektionsfaktorerna.

Dessa ha härletts ur enkla statistiska medeltal av uppgifter i

riksskogstaxeringens material. Detta material utgör enligt sakens natur en

ytterst svåröverskådlig blandning av likt och olikt. Även vid den tillämpade

sorteringen på tillväxtområden och boniteter kvarstår i materialet en mycket

betydande variation, beroende bland annat på åldern och behandlingsmetoden.

På grund härav säger t. ex. skillnaden mellan medelåldrarna för 20-cmträd

och 30-cm-träd mycket litet örn tiden för utväxandet från 20 till 30 cm.

Med all aktning för de ingående överväganden, med vilka man sökt begränsa

risken för en felbedömning, kvarstår från min sida en stor osäkerhet inför

de meddelade resultaten. Enda sättet att uppnå klarhet om korrektionsfaktorernas

tillförlitlighet torde vara att tillämpa dem på produktionsforskningens

typfall. Men örn man kommit så långt ligger det närmare till hands

att för härledning av korrektionsfaktorerna direkt utnyttja typfallen, utan

omgången över riksskogstaxeringens material.

I varje fall måste det fasthållas att de erhållna siffrorna endast utgöra grova

medeltal, eventuellt giltiga för stora områden, t. ex. hela län. Vilken korrektion.

som kan erfordras vid tillämpning på särskilda skogar av olika typer,

framgår ej av utredningen.

I den mån som domänstyrelsens korrektionsfaktorer ge uttryck för en

verklighet är deras berättigande knutet till den skogsskötsel, vilken förekommit

under en tid av ett eller annat decennium, som observationerna omfatta.

Särskilt i Norrland lia emellertid skogarna under denna tid genomlupit

övergångstillstånd, som aldrig återkomma. Man kan tveka om lämpligheten

att bedöma framtiden med ledning av det genomlevda övergångsstadiet.

Härvid bör en principiell skillnad uppmärksammas mellan kommunalskattelagen

och domänstyrelsens förslag. Lagen stadgar värdering under förutsättning

av rationellt skogsbruk, domänstyrelsen accepterar den skötsel som

förekommit. Under många år, då begreppet rationellt skogsbruk varit mycket

diffust, hade man haft anledning reflektera på domänstyrelsens linje. I

nuvarande situation, då ett fastare grepp på frågan örn rationell skogsskötsel

dock ligger inom räckhåll, synas övervägande skäl tala för ett bibehållande

av lagens stadgande. Av särskild betydelse är, att frågor om rationellt

skogsbruk kunna demonstreras och diskuteras på vilken skog som helst, medan

begreppet hittillsvarande genomsnittlig skötsel förblir en rent statistisk

företeelse.

Professor Eneroth bestrider till en början den av domänstyrelsen lämnade

uppgiften, att man hittills vid bestämmande av bonitet m. m. utgått

från i verkligheten föreliggande genomsnittliga förhållanden. Den tillväxt,

som antagits motsvara vad skogsmark av en viss bonitet ansetts kunna prestera

vid normal skogstillgång, läge ju avsevärt lägre än den teoretiska — ideal
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 24'').

93

boniteten vore reducerad till fastighetstaxeringsbonitet — men innebure ett

vida fullständigare utnyttjande av markens alstringsförmåga än som för närvarande

genomsnittligt ägde rum (genomsnittlig relativ skogstillgång i landet

cirka 0,7, ej cirka 1,0).

Härefter framhåller Eneroth:

Uppenbarligen förutsätter en — — — förutberäkning av framtida avkastningar

en långsiktig plan för avverkningarnas fördelning över en längre

period. En sådan planläggning har i sin ordning till förutsättning, att den

avser uppnåendet av ett visst mål, söker realisera vissa syften: man måste göra

sig en föreställning örn det framtida tillstånd på skogen, som bör uppnås.

I denna allmänna formulering överensstämmer denna tankegång med vad

som uttryckes i nu gällande bestämmelser: skogsmark och växande skog skola

»upptagas till det värde de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder

bedrivet skogsbruk». Av den nu gällande beskattningens hela konstruktion

framgår, att målet för planläggningen av avverkningarna ytterst är normalskogen.

---Förslaget åter avser, att de skola upptagas till de värden

de kunna anses äga vid ett skogsbruk, bedrivet så, som det inom olika områden

hittills i genomsnitt har bedrivits. Frågan örn detta innebär en annan

målsättning än vid »rationellt skogsbruk» är ju ganska delikat. Den är emellertid

ingalunda av formell eller ens ideologisk art utan står i närmaste samband

med det faktum, att man ju kan erhålla ett flertal olika skogsvärden

å samma fastighet, enbart beroende på hur de framtida avkastningarna tänkas

fördelade till tid och storlek. Denna fördelning är som bekant visserligen

starkt betingad av det aktuella skogstillståndet men ock väsentligen beroende

av skogsägarens vilja och intentioner — av hans planläggning och

målsättning.

I fortsättningen anför Eneroth (elter att ha behandlat verkningarna å diskonteringsvärdet

av feluppskattningar beträffande det aktuella skogstillståndet

samt av markboniteten):

Den tredje gruppen av felkällor, feluppskattningar av beståndsutvecklingen

på olika boniteter, står i närmaste samband med boniteringen. Sådan förutbedömning

måste ju, enligt såväl nu gällande ordning som enligt förslaget,

utföras. Man måste göra sig en så riktig föreställning som möjligt om denna

sak. Därvid är, till en början, en gradering av växtplatserna, en bonitering,

icke att undgå. I princip innebär det ingen skillnad örn de bonitetsklasser,

som måste urskiljas vid en sådan gradering, äro absoluta eller relativa. Men

beståndsutvecklingen är, utom av boniteten, även beroende av det nuvarande

tillståndet och av den framtida skötseln. Varje föregående avverkning har

följder långt fram i tiden för det framtida beståndets kubikmassa och dimensionsfördelning

och naturligtvis då också för de framtida avverkningarnas

kubikmassor och dimensionsfördelningar. Det bör framhållas, att vi ännu

icke äro i stånd alt med någon större sannolikhet göra en riklig prognos annat

än för vissa beståndsformer (rena tallbestånd). För många vanliga kombinationer

av bonitet, nuvarande tillstånd och behandling, som möta i praktiken,

äro vi i regel hänvisade till mer eller mindre grova nännelsemetoder.

Dessa bygga alla på det antagandet, alt de nuvarande tillstånden i bestånd av

olika ålder på samma bonitet motsvara stadier i den utveckling, som de nu

yngre bestånden å denna bonitet komma att genomlöpa i framtiden. Den väsentliga

invändningen mot delta antagande är ju den, att man då i själva

verket också förutsätter, att de nuvarande äldre bestånden i fråga örn tillstånd

vid starten oell behandling varit likställda med de nuvarande yngre, på

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

samina åldersstadium. Detta kan man i regel emellertid icke förutsätta: föryngrings-

och behandlingsmetoder ha under tidens lopp ändrats, de nuvarande

äldre bestånden behandlades icke i sin ungdom på samma sätt som nutidens

yngre bestånd och de nuvarande yngre bestånden kunna då i framtiden

icke förutsättas ha samma sammansättning som de nuvarande äldre bestånden

nu hava. Samma principiella invändning gäller givetvis den i förslaget

använda metoden att med stöd av de nuvarande dimensionsklassernas

tillväxt och den nuvarande dimensionsfördelningen söka beräkna den framtida

utvecklingen.

Man kan nämligen ej komma ifrån, att t. ex. de lägre dimensionsklasserna

i genomsnitt utgöras av träd som äro yngre, d. v. s. lia lägre medelålder än

högre dimensionsklassers träd hava i genomsnitt (å samma markklass).

Denna principiella invändning betyder ju icke, att metoden med dimensionsförskjutningar

skulle i och för sig vara oriktig. Det är ju onekligen så,

att den allra största delen av skogsvärdet ligger i de avverkningar, i vilka

ingå de träd, som nu finnas å skogen (hava uppnått brösthöjd), av precis

samma skäl som den nuvarande ålders- eller huggningsklassfördelningen å

skogen och nuvarande kubikmassa i de olika klasserna väsentligen avgör avverkningens

storlek och sammansättning under en avsevärd tid framåt. Det

skall ej heller bestridas, att man, vad den närmare framtiden beträffar, med

båda metoderna kan komma till nöjaktigt säkra resultat — den fjärmare

framtiden blir lika oviss i båda fallen. Att jag ändock funnit den av domänstyrelsen

föreslagna metoden innebära ett framsteg, beror icke på någon teoretisk

överlägsenhet hos metoden som sådan, att den skulle vara »säkrare»,

utan på helt andra förhållanden.

Det återstår nu endast att närmare granska en detalj i förslagets värdeberäkningsmetod,

som är av stor betydelse, nämligen sättet att beräkna värdetillväxtprocenten

(förslaget s. 42). Förslaget har genomgående använt den

enkla relationen mellan värde- och massatillväxt, att värdetillväxtprocenten

är = summan av massa- och diametertillväxtprocenterna, eller att rotvärdena

per kbm för träd av olika brösthöjdsdiameter alltid stå i samma förhållande

till varandra som brösthöjdsdiametrarna. Förfaringssättet motiveras med att

det i det praktiska skogsbruket ofta kommit till användning. Detta bevisar

ju i och för sig inte att det är riktigt eller överallt tillämpligt. Men det underlättar

ju onekligen räknearbetet. Enligt min mening är det emellertid motiverat

att lägga ned ganska betydlig möda på utarbetandet av en taxeringsinstruktion,

örn man därigenom har utsikt att minska felen i taxeringsvärdena,

i all synnerhet de systematiska felen. Det nämnda förfaringssättet är

ingalunda någon allmänt användbar approximation. Tillämpat över hela diameterskalan

ger det just systematiska fel: det undervärderar värdetillväxthastigheten

hos de klenare dimensionsklasserna (ger alltså för höga värden

på vedskogen). En annan orsak till systematiska oriktigheter ligger däri, att

kvalitetstillväxtprocenten inom alla dimensionsintervaller, och vid samma

årsringsbredd, blir allt högre, ju sämre avsättningsläget är, beroende på att

alla avverkningskostnader äro relativt större per kbm, ju lägre träddimensionen

är. I allmänhet visa slutligen tall och gran, i fråga örn värdestegringens

allmänna gång över diameterskalan, typiska olikheter. Följden av allt detta

är att med säkerhet tallskog i dåliga avsättningslägen och granskog i goda

icke båda kunna prisräknas med denna samma metod utan att den ena kategorien

systematiskt missgynnas på den andras bekostnad —- i detta fall övre

Norrland och kronoskogarna till södra Sveriges och de enskilda skogarnas

fördel, generellt de svagare boniteterna och sämre avsättningslägena till de

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

95

bättre markernas och lägenas fördel. Det synes finnas möjligheter att med

relativt enkla justeringar härvidlag åstadkomma rättelse i taxeringsinstruktionen.

I detta sammanhang bör slutligen framhållas, alt, då virkesprisen enligt

förslaget skola beräknas som medeltal för de 10 sista åren, även den stegring

i rotvärde per kbin vid stigande dimension, som ligger till grund för

hjälptabellerna, bör avse samma tid.

Professor Streyffert anmärker, att man vid bestämmande av årsringsbredd

och avverkningspolitik accepterat det genomsnitt, som framgår av riksskogstaxeringens

material för län eller länsdelar men att dessa faktorer i hög grad

variera på olika skogar under i övrigt lika förutsättningar beträffande bonitet

och virkesförråd i olika grovleksklasser. Dessa variationer, säger Streyffert,

kunna bero på skiftande naturliga förutsättningar, vilka ej kunna tillräckligt

fixeras genom uppsortering på boniteter och tillväxtområden, men torde

framförallt ha sin grund i varierande behandling av skogen (olika skogsbrukssätt).

Han anför härefter:

En viss schablonisering kan man ju överhuvud ej undgå i detta fall. Frågan

är närmast hur en föreslagen schablon inverkar. Härvid är ej blott fråga

om storleken av de avvikelser, som uppstå från det »riktiga» avkastningsvärdet,

om man härmed avser det avkastningsvärde, som svarar mot den avkastning

man i framtiden faktiskt ernår från ett visst skogsbruk, utan det är även

fråga om i vilken riktning dessa avvikelser gå. Härvid tänker man närmast

på hur en eventuell avvikelse kan antagas påverka skogsbrukets bedrivande

framförallt ur samhällsekonomisk synpunkt. Ehuru detta ej utan vidare är

liktydigt med erhållande av en stor och värdefull produktion (på eventuell

bekostnad av räntabiliteten) torde man dock kunna utgå från att en beskattning,

som verkar i motsatt riktning, dock i stort sett är mindre önskvärd.

Härvid kan då konstateras, att en årsringsbredd, som av en eller annan orsak

är mindre än den som skulle svara mot den genomsnittliga (för ifrågavarande

bonitet och tillväxtområde samt resp. trädslag och grovleksgrupper, allt enligt

riksskogstaxeringen) leder till att det åsätta taxeringsvärdet blir högre

än det faktiska avkastningsvärde, som finge anses motsvara denna mindre

årsringsbredd (med ty åtföljande försening av skogsavkastningarna eller

mindre sådana vid oförändrad tidsskala). Det motsatta förhållandet inträder,

om årsringsbredden är större än den genomsnittliga. För att ta ett konkret

exempel skulle detta innebära, att en skog med eftersatta gallringar

(mindre årsringsbredd än genomsnittligt vid de givna förutsättningarna i övrigt)

kommer att få ett högre taxeringsvärde än som motsvarar dess verkliga

avkastningsvärde. Detta verkar så till vida i »rätt» riktning, som det örn man

så vill kan tolkas som en »bestraffning» för eftersatt skogsvård. Omvänt komma

härigenom välskötta skogsbruk med större årsringsbredd än genomsnittligt

(vid de givna förutsättningarna i övrigt) alt »premieras» vid beskattningen

i det deras åsätta taxeringsvärde kommer alt bli lägre än deras verkliga avkastningsvärde.

Av det anförda skulle — åtminstone vid en första diskussion av de förenämnda

avvikelserna — framgå, att dessa betraktade ur samhällsekonomisk

synpunkt knappast skulle innebära en olägenhet. Det vore emellertid önskvärt,

att dessa avvikelser, innan förslaget framlägges i sitt definitiva skick,

gjordes till föremål för en mera ingående analys, än som här kunnat komma

i fråga.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

En särställning inta de överåriga skogarna i Norrland, vilka ännu ej nått

ett jämviktsläge med avseende på åldersklassfördelning, årsringsbredd och

slutdimension. Här kommer det närmast an på att fastställa en lämplig exploateringstid

för det överåriga virkesförrådet. De skogsägare (staten), som

exploaterar det överåriga virkesförrådet i en långsammare takt än den som

motsvaras av den antagna exploateringstiden (genomsnittet) komma härigenom

att få sina skogar åsätta ett högre taxeringsvärde än som hetingas av

detta långsammare tempo vid avverkningarna.

Sveriges skogsågareförbund samt svenska trävaruexport-, cellulosa-, trämasse-

och pappersbruks] örenmgarna framhålla, att förslagets korrektionsfaktorer

äro rättvisande för de enskilda fastigheterna endast i den mån dessas

skogsförhållanden överensstämma med medeltalen inom respektive tillväxtområden

samt att, om en fastighet, som skötes med kort hushållsålder, ligger

inom ett område, där korrektionsfaktorerna uträknats efter medeltal från

konservativt skötta skogar, skogen å denna fastighet blir för lågt taxerad och

vice versa. Dessutom ''anföra föreningarna:

Vidare bör bemärkas, att riksskogstaxeringens kunskapsmaterial bygger på

det genomsnittliga skogstillståndet i resp. områden under den lid, riksskogstaxeringens

undersökningar avsågo, samt på skogens växt och utveckling inom

berörda områden under en tidsperiod närmast före resp. taxeringsår. Avsevärd

tid har emellertid, i varje fall beträffande stora delar av landet, förflutit

sedan dess, och det skogliga tillståndet kan hava avsevärt förändrats därunder.

Man vet därför nu icke mycket om, huruvida detta kunskapsmaterial

är tillämpligt på den enskilda fastigheten och dess skogliga utveckling från

nu och framåt. I stället lärer man med fog kunna säga, att riksskogstaxeringens

genomsnittsmaterial för ett visst område i de allra flesta fall icke är tilllämpligt

på de enskilda fastigheterna.

Föreningarna förmena sålunda, att det tabellverk, grundat på riksskogstaxeringens

material, enligt vilket diskonteringen av förväntningsvärdena skall

ske, ej är tillämpligt och rättvisande för de enskilda skogsägarna. Denna felkälla

kan dessvärre icke ens en skogligt jämförelsevis högt bildad skogsägare

bedöma och än mindre korrigera; detta gäller i än högre grad den enskilde

skogsägaren i allmänhet. Denne är följaktligen tämligen hjälplöst utlämnad

åt de felkällor, som framträda på denna väg.

Även kammarrätten framhåller, att riksskogstaxeringen omfattar skogar

av mycket varierande slag och tillhörande olika skogsägaregrupper samt att

man därför nog måste utgå ifrån, att erhållna medeltal i mångå fall icke äro

tillämpliga på de särskilda skogarna.

Liknande synpunkter uttalas av skogsvårdsstyrelserna i Kalmar län, norra

delen, och i Västmanlands län samt av handelskammaren i Gävle. Förstnämnda

skogsvårdsstyrelse ifrågasätter, huruvida icke den föreslagna metoden

särskilt för virkesförråd, som äro avsevärt större än tillväxtområdets genomsnitt,

giver för höga resultat, och anser, att det bör utredas, om ej exempelvis

korrektionsfaktorn för timmerskogen bör minskas vid förråd, som äro

större än genomsnittet, då det icke kan vara välbetänkt, att staten genom beskattningens

utformning motarbetar de långtgående åtgärder för höjning av

skogskapitalet, som ansetts vara av så stor betydelse för landet.

I det av länsstyrelsen i Västmanlands län åberopade yttrandet av länsjäg
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

97

mästaren i länet framhålles tvärt emot det sist sagda, att fastigheter med

överskott å avverkningsmogen skog kunna befaras bliva undertaxerade med

hänsyn till för låga korrektionsfaktorer för den realiserbara delen av virkesförrådet.

Den översyn av korrektionsfaktorerna, som ifrågasatts för differentiering

av olika trädslag, syntes böra utsträckas till åvägabringande av

differentiering med hänsyn till faktiska ålders- och utvecklingsförhållanden

i övrigt inom de olika förrådsgrupperna.

Sveriges liäradsallmanningsförbund framhåller, att en värdering av häradsallmänningarna

enligt förslaget skulle giva mycket höga värden för dessa i

jämförelse med andra skogar på grund av de i allmänhet förekommande

stora förråden av timmerskog. Då årliga avverkningen i regel blivit fastställd

till jämförelsevis låga belopp, kunde ett värde, beräknat enligt förslaget, ej

överensstämma med verkligheten. Tillämpning av förslaget skulle därför

kunna få till följd, att allmänningsdeiägarna gjorde framställning om ökad

avverkning på allmänningarna, varigenom avkastningen från dessa i framtiden

bomme att minska, vilket givetvis icke kunde överensstämma med en

sund skogshushållnings intressen.

I skatteberedningens promemoria framhålles beträffande förevarande fråga,

att införandet av ett särskilt markvärde, vilket i sig inbegriper en del av

det värde, som enligt domänstyrelsens förslag skulle åsättas den växande

skogen, medfört, att sättet för beräkningen av korrektionsfaktorerna måst

omläggas och att särskilda metoder måst utarbetas för bestämmande av det

nya markvärdet. Härtill komme, att befogade anmärkningar riktats mot det

sätt, varpå enligt domänstyrelsens förslag bl. a. värdetillväxten kommit till

uttryck i korrektionsfaktorerna, samt att det med domänstyrelsens tillvägagångssätt

vid dessas beräkning varit mycket svårt att bedöma de felkällor,

som läge i beräkningsmetoden. Allt detta hade medfört, att denna ansetts

böra i väsentliga delar omläggas. Beträffande den närmare innebörden av

den sålunda ändrade metoden — vid vars utarbetande tagits till utgångspunkt,

att befintligt virkeskapital bör förbliva oförminskat och avkastningarna

följaktligen förutsatts bliva lika stora som tillväxten — hänvisas till

en av jägmästarna Malmgård och Hagberg utarbetad redogörelse för densamma,

vilken torde få som bilaga 5 fogas vid statsrådsprotokollet.

Därefter behandlas i promemorian olika anmärkningar mot domänstyrelsens

förslag i förevarande del och anföres härom:

Vad angår domänstyrelsens i redogörelsen för provtaxeringen ifrågasatta

ändringar i det ursprungliga förslaget synes tillämpningsområdet för bokens

och ekens korrektionsfaktorer böra utsträckas att omfatta jämväl tillväxtområde

V. önskemålet om jämkning av korrektionsfaktorerna uppåt för

bok och ek synes böra tillgodoses på så sätt, att riksskogstaxeringens siffror

för diameterklassernas procentuella förekomst något hyfsas för de grövsta

diameterklassernas vidkommande, varigenom en del sannolikt överårig skog

elimineras. Virkesförrådets sammansättning motsvarar därefter en omloppstid

av i medeltal mellan 90 och 100 år, vilket synes förenligt med de uppgifter

örn bruklig omloppstid, som enligt erhållen upplysning lämnats vid

Bihang lill riksdagens protokoll ltM. t sand. Nr 240. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

provtaxeringen. Med eventuella ytterligare justeringar torde böra anstå, till

dess riksskogstaxeringen ånyo övergått de sydligaste delarna av landet.

Den av domänstyrelsen i nämnda redogörelse föreslagna undersökningen

angående eventuell uppdelning av barrskogens korrektionsfaktorer på tall

och gran har företagits och resulterat däri, att beräkningen av korrektionsfaktorerna

visserligen icke ansetts böra göras särskilt för tall och särskilt för

gran till följd av att dessa trädslag vart för sig visa stora växlingar i tillväxt

under olika klimatperioder, och att växlingarna synas motverka varandra.

Den viktigaste anledningen till olika korrektionsfaktorer för tall och gran,

nämligen den olika prisutvecklingen med stigande diameter, har dock blivit

till fullo beaktad genom införande av olika korrektionsfaktorer för olika

relationer mellan prisen å virke från timmerskog och virke från massavedskog.

Avsikten är således, att denna prisrelation skall fastställas särskilt för

tall och särskilt för gran och att för vartdera trädslaget skall tillämpas den

korrektionsfaktor, som svarar mot dess prisrelation. Vad beträffar kontrollen

på värdetillväxtberäkningarna och på korrektionsfaktorernas skälighet ha

i detta avseende till buds stående möjligheter tillvaratagits.

Att förhållandet mellan värdena å virke av olika grovlek för tall och gran

varierar avsevärt är allmänt känt och beror naturligtvis på de olika sätt varpå

de olika trädslagen kunna användas. Emellertid förefinnas mycket avsevärda

olikheter i avseende å motsvarande relationer också beträffande samma

trädslag, beroende framför allt på avsättningsläget. Bruttoprisen bestämmas

ju för viss plats, men omkostnaderna bliva högre ju längre avståndet är till

avsättningsorten, och, då de beträffande ett visst avsättningsläge äro minst

lika stora för klen skog som för grov skog, så medtages av det lägre bruttopriset

för den klena skogen en mycket större procentuell andel än för den

grova skogen. Ju lägre nettopriset blir för det klena virket, desto större blir

det tal som betecknar prisförhållandet mellan detta virke och det grova virket.

Inverkan av dessa faktorer på taxeringen har visat sig vara av synnerligen

stor praktisk betydelse. Att det överarbetade förslaget täger hänsyn till

dessa prisrelationer innebär följaktligen en avsevärd fördel i förhållande till

såväl domänstyrelsens förslag som nu gällande taxeringsmetod, vilken helt

bortser från det faktum att den relativa skogstillgången rätteligen borde mycket

avsevärt variera med hänsyn till avsättningsläget.

Vidkommande det av professor Petterson angivna förfarandet för skogsvärderingen

skiljer sig detta från det nu föreslagna principiellt däri, att enligt

Pettersons mening värderingen bör i möjligaste mån baseras på den

mest rationella skogsskötsel, som kan uppställas som mål för visst fall, och

att produktionstabeller, som vid skogsförsöksanstalten äro under utarbetande

för olika skötselprogram, böra kunna läggas till grund, varvid det skötselprogram

som ger högsta markvärdet skall anses mest rationellt. Det nu

föreliggande förslaget accepterar däremot den skogsskötsel, som i genomsnitt

förekommit, och baserar värderingen på uppgifter om det genomsnittliga

skogstillstånd, som konstaterats vid riksskogstaxeringarna. Då underlaget

för det värderingsförfarande, som av Petterson beskrivits, ännu icke

föreligger, kan, vad primärmaterialet beträffar, det av honom föreslagna

förfarandet icke komma till användning vid den nu förestående fastighetstaxeringen.

Det vore givetvis ett önskemål, att man kunde lägga den mest

rationella skötseln av en skog till grund för dess värdering, men förutsättningen

härför, då det gäller värdering för fastighetstaxeringsändamål, är,

att ifrågavarande skötsel program icke blott äro kända och godtagna i praktiken

utan även blivit så allmänt tillämpade att de blivit bestämmande för

den allmänna prisnivån vid köp och försäljning av skogsfastigheter. Med

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

99

dessa utgångspunkter synes det förfarande, som av domänstyrelsen använts,

vara det enda för tillfället möjliga.

Anmärkningarna beträffande korrektionsfaktorernas tillämplighet torde

efter den omarbetning, som nu skett, kvarstå huvudsakligen såvitt angår

skogar av olika typer, som ej överensstämma med genomsnittsskogen. Anledningarna

till att den »verkliga» korrektionsfaktorn för en viss skog avviker

från genomsnittsskogens kan ligga antingen däri, att dimensionsfördelningen

för ifrågavarande förrådsgrupp är en annan än den genomsnittliga

eller att tillväxten avviker från genomsnittet. Möjligheten till väsentlig avvikelse

i fråga om dimensionsfördelningen torde dock icke vara stor utom

måhända i extrema fall beträffande timmerskogen, eftersom varje förrådsgrupp

har en relativt begränsad omfattning. Däremot finnas betydande möjligheter

till variationer i tillväxt för skog av viss grovlek på mark av viss bonitet

inom vederbörande tillväxtområde, och tillväxten har stor inverkan på

avkastningsvärdet. En av de viktigaste anledningarna till avvikelse i tillväxten

torde hänföra sig till slutenheten. På grund härav har med ledning av

det äldre riksskogstaxeringsmaterialet undersökts, huru skog av olika slutenhet

tillväxer inom fem län i Svealand och norra Götaland. Provträdsmaterialet

har därvid grupperats efter tre slutenhetsgrader, nämligen slutenheterna

0,9 och däröver, 0,7—0,8 och 0,3—0,6. För varje grupp har medeltillväxtprocenten

beräknats på grundval av uppgifter om radielillväxten för olika

diameterklasser. Skogsiillståndet har för de olika slutenhetsgraderna ansetts

vara lika beträffande trädslags- och dimensionssammansättning men ej beträffande

tillväxt och kubikmassa per hektar. Kubikmassan per hektar har

ansetts vara proportionell mot slutenhetssiffran. Under dessa förutsättningar

har uträknats mark- och skogsvärde direkt för en hektar av varje typ, och ha

de båda ytterlighetstyperna värderats efter de markvärde- och korrektionsfaktorer,

som uträknats för medelsluten skog, i båda fallen för två olika

tänkbara prisrelationer. Resultatet har blivit, att de efter schablonen uträknade

sammanlagda värdena avvika något från de »rätta» värdena, nämligen

4 å 5 procent uppåt för den överslutna och 6 å 7 procent nedåt för den

glesa skogen. Den föreslagna metoden synes alltså icke ge fullt uttryck för

t. ex. det mervärde, som ligger i att gles skog växer fortare än genomsnittsskogen,

men avvikelserna synas ej vara stora. Detta resultat är till stor del

beroende av att, på sätt förut i samband med behandling av frågan örn markvärdet

berörts, införandet av markvärdet haft en utjämnande inverkan. Såsom

metoden var utformad enligt domänstyrelsens förslag, utan särskilt

markvärde, kunde givetvis rätt stora fel uppkomma, men som metoden nu

utformats synes schablonen kunna godtagas.

Professor Eneroths anmärkningar, i den mån de icke äro av samma art

som de redan avhandlade, avse huvudsakligen sättet för värdetillväxtberäkningen

eller närmare bestämt beräkningen av kvalitetstillväxten, som jämte

massatillväxten är bestämmande för värdetillväxten. I det föregående har

redan angivits, att vederbörligt beaktande ägnats variationerna i kvalitetstillväxten

med hänsyn lill olika trädslag, grovlek, avsättningsläge och bonitet,

varför de av Eneroth framställda anmärkningarna på detta område torde

bortfalla. Ävenså har beaktats Eneroths påpekande, alt samina tioårsperiod,

som lägges lill grund för bestämmande av värdenivån, även bör vara bestämmande

för prisrelationen mellan grovt och klent virke vid värdetillväxtberäkningen.

Aven professor Streyffert påpekar de felkällor som ligga däri, att tillväxten

för den enskilda fastigheten avviker från den i schablonen förutsatta, och

framhåller därvid särskilt, att olika skölselmetoder medföra variationer i

fråga örn tillväxten. Ilan kommer emellertid till den slutsatsen, att avvikel
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

serna såtillvida gå i »rätt» riktning, att de, i den mån de påverka skogsvärdet

och därmed beskattningen, i varje fall icke kunna sägas motverka en god

skogsvård. Enligt vad som tidigare sagts ha avvikelserna nu högst avsevärt

reducerats genom markvärdets reglerande inverkan, och i den mån

de alltjämt kvarstå gå de fortfarande i »rätt» riktning. Önskemålet att dessa

avvikelser, innan förslaget definitivt framlägges, skulle göras till föremål för

en mera ingående analys, har genom den nyss angivna undersökningen för

skog av olika slutenhet vederbörligen beaktats, ehuru det kunde ha varit

önskvärt, att undersökningarna gjorts mera omfattande än som skett. Ävenså

har påpekandet, att jämvikt ännu ej nåtts mellan avverkning och tillväxt

i övre Norrland, såvitt möjligt beaktats genom att beräkningarna nu grundats

på den andra riksskogstaxeringen, vilken företagits vid en tidpunkt, då

skogshuståndet legat närmare jämviktsläget än vid den första riksskogstaxeringen.

Det påpekade förhållandet,att olika skogsägarekategorier exploatera

den grova skogen i olika takt, innebär visserligen, att en skillnad i nuvärdet

av faktiskt påräkneliga avkastningar föreligger beträffande olika

ägare även vid samma skogstillstånd, men någon hänsyn härtill kan vid fastighetstaxeringen

rimligen ej tågås. Taxeringsvärdena måste vara oberoende

av tillfälliga äganderättsförhållanden.

Övriga yttranden innehålla i huvudsak samma anmärkningar, som här

redan behandlats. Angående korrektionsfaktorernas verkan vid stor förekomst

av särskilt grov skog råda olika uppfattningar. Skogsvårdsstyrelsen i

Kalmar län, norra delen, anser, att det bör utredas, om ej korrektionsfaktorn

för timmerskogen i dylikt fall bör minskas för att den nya metoden ej skall

motverka en önskvärd höjning av skogskapitalet. Länsjägmästaren i Västmanlands

län däremot ifrågasätter en ökning i samma fall för att få fram

ett riktigare skogsvärde. Uppenbarligen kan den föreslagna metoden föranleda

en för låg värdering, då timmerskogen å en fastighet är grövre än

den som förutsatts vid beräkningen av korrektionsfaktorn. Beräknas värdet

på grundval av den avkastning, som faktiskt tillgodogöres av en viss skogsägare,

blir dock värderingen ur hans synpunkt för låg endast i det fall att

skogen av honom kommer att avverkas i den ordning, som utrönts för genomsnittsskogen

och sålunda jämväl förutsatts vid beräkning av korrektionsfaktorn.

En skogsägare, som håller särskilt lång omloppstid, kan dock sannolikt

antagas fortsätta härmed, och då blir avvecklingstiden längre för den

grova skogen å hans fastighet med ty åtföljande ränteförlust, som gör, att

skogen i hans hand har ett reducerat avkastningsvärde. Av nämnde länsjägmästare

gjort påpekande, att översynen av korrektionsfaktorerna bör utsträckas

till att åvägabringa en differentiering med hänsyn till faktiska åldersoch

utvecklingsförhållanden har samband med den gjorda undersökningen om

värderingsresultatets tillförlitlighet vid olika slutenhet. Härvid kommer även

differentieringen efter ålder vid viss dimension i beaktande. Den viktigaste

anledningen till att skog av viss grovlek under i övrigt lika förhållanden företer

avvikelser i ålder torde nämligen ligga i slutenheten, i den mån denna

är uttryck för ett varaktigt tillstånd. Materialet utvisar, att de glesa skogarna

vid viss grovlek ha icke blott större tillväxt utan även lägre ålder än de normalslutna,

och beträffande den överslutna skogen är förhållandet motsatt.

Den differentiering av korrektionsfaktorerna med hänsyn även till åldersförhållanden

m. m., som ifrågasatts, synes därför, enär markvärdet delvis

utjämnar det sammanlagda värdet, icke längre vara i samma grad av behovet

påkallad.

De bestämmelser, som avse korrektionsfaktorerna, återfinnas i 8 punkten

av instruktionen. De olika uträknade talen för korrektionsfaktorer finnas

angivna i den vid instruktionen fogade tabell A.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

101

Räntefoten.

Vid tillämpning av den nuvarande metoden för taxering av skog, enligt

vilken taxeringsvärdet beräknas genom kapitalisering av den normala årliga

värdeavkastningen av skogen, har den för kapitaliseringen valda räntefoten

stor betydelse. Detsamma gäller emellertid om beräkning av taxeringsvärdet

enligt den föreslagna metoden, då räntefoten inverkar på diskonteringen vid

beräkning av nuvärdet av de antagna framtida avkastningsbeloppen.

Räntefoten bör naturligtvis väljas så, att den överensstämmer med den

ränta, skogsköpare i allmänhet räkna med vid placering av kapital i skog.

Domänstyrelsen (förslaget s. 12) framhåller beträffande storleken av denna

ränta, att kravet på avkastning å visst kapital sammanhänger med kapitalplaceringens

säkerhet, så att kravet på ränta blir lägre ju säkrare placeringen

anses vara, samt att det med fog torde kunna sägas, att kapitalplacering i

skog normalt erbjuder ganska stor säkerhet, varför kapitalägaren borde

kunna räkna med jämförelsevis låg ränta. Vidare anför domänstyrelsen

(förslaget s. 22):

Vad angår den för diskonteringen valda räntefoten, kommer denna att få

ungefär samma betydelse för taxeringsvärdena som kapitaliseringsprocenten

har enligt de nu gällande bestämmelserna. Kapitaliseringsprocentens sänkning

vid 1938 års allmänna fastighetstaxering från fem till fyra procent synes

närmast hava föranletts av en önskan att anpassa taxeringsvärdena till

de då rådande, stigande konjunkturerna. Virkesprisen, som under åren

1932—1935 varit ganska låga, hade år 1938 förbättrats betydligt och lågo

år 1937, då taxeringen skulle taga sin början, avsevärt över medeltalsprisen

för åren 1932—1936, som skulle ligga till grund för beräkningen av

rotvärdena. Detta skulle få till följd att, trots att skogsfastigheterna i allmänna

marknaden värderades högre än vid tiden för 1933 års fastighetstaxering,

taxeringsvärdena skulle komma att sjunka. Ett sådant resultat

ansågs icke kunna godtagas. Den ifrågavarande sänkningen av kapitaliseringsprocenten

beräknades — oaktat rotvärdena skulle bliva lägre än vid

1933 års taxering — medföra en höjning av taxeringsvärdena med omkring

tretton procent. I verkligheten synes dock höjningen hava blivit något

större. Sålunda höjdes skogsvärdena i förhållande till 1933 års taxering

med omkring sjutton procent.

Därefter uppgiver domänstyrelsen, att sänkningen av kapitaliseringsprocenten

vid 1938 års fastighetstaxering också motiverats med konstaterade

ändringar i det allmänna ränteläget, och åberopar i detta sammanhang en

uppställning över förändringarna i procenttalen för riksbankens officiella

diskonto för 3 månaders växlar under åren 1930—1940. Denna uppställning,

kompletterad med dylika procenttal för tiden till och med år 1943

samt med uppgifter örn sådan medelränta å guldkantade obligationer under

de senaste 10 åren, som omförmäles i 33 § sparbankslagen och som uträknats

för 10-årsperioder med slutåren 1937—1943, återgives här:

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

År

Diskonto för 3 månaders växlar

10-årsränta

å guldkantade

obligationer

Vid utgången

av år

I medeltal

I medeltal

t. o. m. år

för år

för 5 år

för 10 år

1930

3*5

372

1931

6-0

4''10

1932

3’5

4''39

1933

2-5

3*17

1934

2''5

2-50

1935

25

2-50

1936

2-5

2-50

[

2-50

1937

2-5

2-50

4-01

1938

2-5

2-50

2-75

3''84

1939

3-0

2-52

3''65

1940

3-5

3-31

3''64

1941

3’0

3-21

3*01 .

355

1942

3-0

3-00

3''42

1943

3-0

3-oo

3''33

Domänstyrelsen framhåller i anslutning till den åberopade uppställningen,

att räntenivån närmast före framläggande av styrelsens förslag (fram till

och med år 1940) visat en uppåtgående tendens men att enbart detta förhållande

icke syntes böra föranleda en höjning av den vid taxeringen tilllämpade

räntefoten. Styrelsen fortsätter:

Då man icke vet, hur de föreslagna bestämmelserna i och för sig komma

att verka på taxeringsvärdena (sannolikt komma taxeringsvärdena i genomsnitt

att bliva något högre), anser sig domänstyrelsen icke nu böra föreslå

någon ändring av den vid föregående allmänna fastighetstaxering tillämpade

räntefoten. Därest en sådan ändring skulle anses önskvärd, torde emellertid

därför erforderliga jämkningar i förslaget till ny skogsvärderingsinstruktion

lätt kunna verkställas, eftersom domänstyrelsen, såsom av bil. 1 framgår,

vid utarbetande av sina tabeller räknat med 3, 3,5, 4, 4,5 och 5 procent.

Ehuru domänstyrelsen icke heller ansett sig böra föreslå någon ändring

i sättet för räntefotens fastställande, vill styrelsen emellertid i detta sammanhang

erinra om att man härvid i första hand bör tillse, att den ränta, som

lägges till grund för taxeringsvärdena, i görligaste mån överensstämmer

med den ränta, som kan anses allmänt gälla för kapitalplacering i skog och

att andra synpunkter på denna fråga böra vara ovidkommande. Domänstyrelsen

ifrågasätter därför örn det icke skulle vara till fördel att fastlåsa den

vid taxeringen använda räntefoten vid den allmänna räntenivån. Tänkbara

möjligheter vore härvid att låta riksbankens officiella diskonto för tre månaders

växlar, uträknat i medeltal för 5 eller 10 år, eller den i sparbankslagen

33 § angivna medelräntan under de senaste 10 åren för guldkantade

obligationer bliva bestämmande för räntefoten vid skogstaxeringen.

Verkningarna å korrektionsfaktorerna vid användning av olika räntefot

för diskonteringsberäkningen åskådliggöras av den i bil. 1 till domänstyrelsens

förslag åberopade tabell K (s. 65).

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

103

Kammarrätten förordar, att räntefoten fastlåses vid den allmänna räntenivån

på något av de sätt, som domänstyrelsen ifrågasatt.

Samma mening uttalas av skogsvårdsstgrelsen i Blekinge län samt av länsstyrelse;?

i Västmanlands län.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att det bör övervägas, huruvida

icke vid nästa fastighetstaxering en ytterligare sänkning av kapitaliseringsprocenten

bör ske, men att vid detta avgörande hänsyn bör tagas till det

genom provtaxeringarna konstaterade förhållandet, att taxering enligt domänstyrelsens

förslag kommer att medföra högre taxeringsvärden.

I övrigt har förevarande fråga icke berörts i de avgivna yttrandena.

I skatieberedningens promemoria anföres:

En faktor av mycket stor betydelse för taxeringsvärdena enligt båda metoderna

är den vid taxeringen använda räntefoten. Denna verkar emellertid

icke alldeles på samma sätt vid värdering enligt den nya metoden som

vid värdering enligt den hittills gällande. Hittills har den vid kapitalisering

av avkastningen använda räntefoten i praktiken haft samina inverkan på

en viss fastighets taxeringsvärde oavsett skogens tillstånd, och den har

därför kunnat användas som en regulator på den allmänna värdenivän liksom

den till grund för beräkning av rotvärdet liggande prisperioden och

avdraget för allmänna kostnader. Enligt den nya metoden har räntefoten

olika verkan på taxeringsvärdet vid olika sammansättning hos virkesförrådet.

Består detta av övervägande äldre skog, timmerskog, kommer denna

att bliva avgörande för värdet, och, eftersom diskonteringstiden beträffande

sådan skog är kort, får räntefoten relativt liten betydelse för taxeringsvärdet.

Består däremot virkesförrådet enbart eller till största delen av ungskog, kommer

det att bli denna, som bestämmer värdet, och eftersom diskonteringstiderna

här äro längre, får räntefoten större inverkan. Särskilt stor blir räntefotens

betydelse vid beräkning av markvärdet.

Räntefotens verkan kommer även att variera för olika delar av landet och

för olika boniteter. För norra Sverige liksom för mark av dålig beskaffenhet

äro diskonteringstiderna överlag längre än för södra Sverige respektive mark

av god beskaffenhet.

Nämnda förhållande gör, att man, om den nya metoden genomföres, måste

lägga större vikt vid att få räntefoten rätt avvägd i förhållande till i allmänna

marknaden gällande ränta för kapitalplacering i skog än hittills varit

fallet. Eljest bli taxeringsvärdena de särskilda fastigheterna emellan ej rättvist

avvägda.

Vad därefter gäller frågan om valet av räntefot lärer hänsyn böra tagas

såväl till graden av säkerhet som placeringarnas varaktighet.

Säkerheten fyller givetvis högt ställda anspråk, därest ej värdena sättas

så högt att ett mer eller mindre osäkert toppvärde kommer att vara för

handen. Att dylika toppvärden komma att föreligga enligt de värderingsgrunder,

som förevarande förslag i övrigt innehålla, är ej sannolikt. Jämförelse

bör ej ske med placering i skogskredit. En kreditgivare torde normalt

räkna även med det osäkerhetsmoment, som ligger i risken att skogsägaren

kommer att företaga större avverkningar och därigenom nedbringa värdet.

En dylik risk tages ej av den som placerar medel i egen skog.

Emellertid får man ej bortse från att vissa risker föreligga även vid

placering av kapital i egen skog. Som sådana kunna nämnas stormskador,

insektshärjningar m. m., vilka kunna delvis spoliera det förefintliga kapi
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

talet. Skogsägaren kan härvid i extrema fall tvingas utbjuda hela sitt virkesförråd

till de ogynnsamma pris, som följa med stor tillgång av virke på en

begränsad marknad. Härtill kommer, att virket i dylikt fall kan drabbas av

skador (blåyta m. m.), örn det måste ligga kvar i skogen över sommarmånaderna.

Vad angår placeringens varaktighet är tydligt, att en mycket lång sådan

förutsättes. I normalfallet, där avkastning tämligen omedelbart och därefter

jämförelsevis konstant kan uttagas, är förhållandet väsentligen analogt med

placering i långfristiga obligationer, låt vara att en skogsägare alltid måste

räkna med vissa ojämnheter i avkastningarna från skogen, uppkomna mot

hans egen vilja till följd av allmänna arbetskonflikter och dylikt. Beträffande

skogsmark, av vilken ingen avkastning kan uttagas förrän efter mycket

lång tid, bör räntefoten vara jämförelsevis oberoende av dagsräntan och bestämmas

med hänsyn till det medeltal, kring vilket man föreställer sig att

den framtida räntan kommer att röra sig, men bör tillika beaktas, att placeringar,

som beräknas giva avkastning först i framtiden, kunna antagas vara

mindre begärliga. Beträffande ungskog, å vilken avverkningar ej äro att förvänta

under de närmaste åren, gäller, ehuru mindre utpräglat, en liknande

synpunkt.

Med beaktande av alla dessa synpunkter symes en räntefot, som är högre

än den för långfristiga obligationer för närvarande gällande, böra ifrågakomma.

Då nämnda obligationsränta i närvarande stund för goda, men ej

allenast guldkantade obligationer ligger omkring 3V2 procent — under den

senaste tioårsperioden har genomsnittsräntan för guldkantade obligationer

utgjort 3V3 procent — har vid överläggningar inom finansdepartementet

en räntefot av 33/4 procent ansetts lämplig. Därvid har jämväl beaktats,

att räntefoten har så stor betydelse för det inbördes förhållandet mellan

korrektions- och markvärdefaktorer, att man ej bör av försiktighetshänsyn

välja en mera avsevärt högre räntefot än den, som synes i och för sig riktig.

Önskar man tillgodose kravet på särskild försiktighet, bör detta fske i något

annat sammanhang än vid bestämmande av räntefoten.

Bestämmelse om den räntefot, som skall gälla för taxeringen, förekommer

i 8 punkten 4 stycket av det överarbetade förslaget till skogsvärderingsinstruktion.

Den angivna ändringen av hittills tillämpad räntefot har iakttagits

jämväl vid utarbetandet av förslaget till ny skogsvärderingsinstruktion vid

den nuvarande metodens bibehållande, vilket skett därigenom att de tal, varmed

nettovärdet på ett års normalavkastning enligt 6 punkten 2 stycket och 7

punkten 1 stycket i gällande skogsvärderingsinstruktion skall multipliceras

för erhållande av mark- respektive skogsvärde, ändrats till 5 och 212/s.

Allmänna kostnader för skogsbruket.

Enligt gällande bestämmelser skall från den värdeavkastning, som framkommer

vid multiplikation av den för vederbörande fastighet antagna normala

årliga virkesavkastningen, uttryckt i kubikmeter per hektar, med det

för denna avkastning bestämda rotvärdet per kubikmeter, avdragas 7s för

kostnader för skogens vård, förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll,

skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning, skatter m. m. (för skyddsskog

eller därmed jämförlig skog kan avdraget höjas intill 1/2 av normala årliga

värdeavkastningen). Härigenom kommer såväl markvärdet som skogsvärdet

i allmänhet att sänkas med Vs i förhållande till det värde, som skulle

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj.ts proposition nr 240.

105

erhållas, om hänsyn endast toges till kapitaliserade värdet av den för framtiden

beräknade virkesavkastningen.

I sitt förslag till ny skogsvärderingsinstruktion avser domänstyrelsen icke

att i princip göra någon ändring härutinnan. Förslaget (s. 75) innehåller sålunda,

att från det enligt de nya bestämmelserna uträknade diskonteringsvärdet

skall avdragas V3 (för skyddsskog eventuellt mera upp till Vs) på grund

av ifrågavarande kostnader. Det är avsett, att avdraget skall -— som även

tidigare varit vanligt — inläggas i hjälptabeller för taxeringen och sålunda

i normala fall icke kräva någon särskild räkneoperation under själva taxeringsarbetet.

Domänstyrelsen anför (förslaget s. 32):

Vad angår avdrag för belopp, motsvarande s. k. allmänna kostnader, har

domänstyrelsen icke ifrågasatt någon ändring av avdragets storlek, utan föreslår,

alf detta som tidigare skall utgöra 1/s av det utan hänsyn till nämnda

kostnader beräknade avkastningsvärdet. Även örn det skulle kunna antagas,

att det nuvarande avdraget för allmänna kostnader, vilka till sitt belopp torde

variera rätt mycket för olika skogsägare eiler grupper av skogsägare, i

vissa fall (särskilt vid det mindre skogsbruket) kommer att ligga i överkant,

är det svårt att under nuvarande förhållanden, då utgifter av ifrågavarande

slag synas vara i stigande, finna några skäl för en allmän sänkning

av detsamma.

Kammarrätten framhåller, att höjningen av ifrågavarande avdrag vid 1933

års allmänna fastighetstaxering från V4 till 1/3 möjligen berott på, att man

med hänsyn till de vikande prisen på fastigheter ville ernå lägre taxeringsvärden

än som motsvarades av medeltalet för rotvärdena under femårsperioden,

samt ifrågasätter, om avdraget är rätt avvägt, därest man eftersträvar

en paritet med saluvärdena. ''U vore ju en väsentlig del av skogsvärdet, och

även om hithörande kostnader måhända för åtskilliga skogar lcunde tänkas

uppgå till Vs av detta värde, vore det uppenbart, att för många enskildas

skogar avdraget skulle kunna beräknas väsentligt lägre.

Professor Streyffert anmärker på den schablonisering, som skett genom

fastställande av avdraget för allmänna kostnader genomgående till 1/3, och

framhåller, att det just på denna punkt torde finnas större förutsättningar

än på någon annan att införa en individuell redovisning utan att därigenom

bereda någon nämnvärd olägenhet. Härtill bomme, att en dylik individuell

redovisning av denna kostnadspost även ur samhällsekonomisk synpunkt

vore önskvärd, enär härigenom de skogsägare, som lade ned större kostnader

i skogsbruket, i motsvarande grad erhölle en lättnad i beskattningen, medan

de, som ej lade ned några sådana kostnader, ej rimligtvis borde erhålla en

skattelindring av denna orsak. Lämpligen kunde alltjämt ett maximum för

dessa omkostnader stipuleras av förslagsvis det nuvarande avdragets storlek.

Ej heller länsstyrelsen i Södermanlands län finner det riktigt, att samtliga

skogsägare skola utan vidare äga avdraga Vs sorn allmänna kostnader,

utan föreslår, att avdrag medgives efter utredning, som av skogsägaren i

varje särskilt fall förebringas. För stora skogskomplex, som för sin skötsel

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.0.

krävde en större förvaltnings- och bevakningspersonal ävensom anläggande

och underhållande av vägar och byggnader, torde avdrag med Vs kanske i

vissa fall vara befogat, men för alla mindre skogsarealer torde dessa kostnader

i allmänhet vara proportionsvis mycket mindre och ofta helt saknas.

I ett vid länsstyrelsens yttrande fogat uttalande av länsjägmästaren i länet

framställer denne anmärkning mot att kapitaliserade skatteomkostnader avdragas,

då detta e,j sker vid annan förmögenhetsvärdering (en obligations

saluvärde gjordes exempelvis ej beroende av hur mycket innehavaren finge

betala i skatt för innehavet av obligationen och åtnjutande av dess avkastning).

Avdrag borde endast ske för sådan skatt, som på grund av garantiskatten

uttoges trots att inkomsterna från skogen ej motsvarade ett så högt

skattebelopp. Vidare kunde man säga, att skog, som vore bunden vid jordbruksegendomar,

ej hade att dragas med så stora kostnader. Merendels ägnades

skogen inga omkostnader, utan denna finge sköta sig själv, tills avverkning

företoges. Avverkningsomkostnader, som då utbetalades, avdroges vid

beräkning av de olika virkessortimentens värden. Då de omkostnader, som

verkligen utbetalades för skogens vård och skötsel, givetvis skulle avdragas,

borde omkostnadsfrågan ej lösas generellt utan individuellt upptagas vid

den årliga beskattningen. Skogen borde alltså åsättas ett avkastningsvärde

(= förslagets skogsvärde innan V3 avdragits), med ledning varav garantiskattebeloppet

direkt skulle beräknas. Härifrån skulle årligen få avdragas de

verkliga omkostnader, som utgått för skogens vård och skötsel och erhölles

på detta sätt ett reducerat garantiskattebelopp. Detta förutsatte, att särskild

bilaga för skogstaxering infördes.

I ett av länsstyrelsen i Västmanlands lån överlämnat yttrande av länsjägmästaren

i detta län framhålles, att, även om det hittills tillämpade avdraget

väl stämmer med kostnadsuppgifter från några större övernorrländska skogsföretag,

vilka kostnadsuppgifter enligt vad som meddelats legat som underlag

för övervägandena vid utformningen av 1933 och 1938 års skogsvärderingsinstruktioner,

synes det föga allmängiltigt och åtminstone ej tillämpligt för

hemmansskogsbruket. Avdraget å årsavkastningens värde utgjorde sålunda

för en skog örn 100 hektar med bonitet 3, rotvärde 5 kronor och relativ skogstillgång

1,0 ej mindre än 500 kronor, vilket näppeligen torde förekomma i

verkligheten. Enligt länsjägmästarens mening borde ifrågavarande avdrag

ej anknytas till rotvärdet, då det avsåge kostnader av huvudsakligen fast natur,

medan rotvärdet vore rörligt och avpassat efter de lokala avsättningsförhållandena,

utan fastmer till arealen, varvid viss variation syntes lämplig alltefter

skogsbrukets större eller mindre intensitet i olika delar av landet.

Skogsvärdsstyrelsen i Kronobergs län, som anser, att anledningen till det

nuvarande låga taxeringsvärdet å skogen till stor del ligger i avdraget för allmänna

kostnader, framhåller, att det ej kan vara med rättvisa och billighet

förenligt att skogar med till stor del äldre och värdefullt virkesförråd taxeras

efter normer, som ställa deras ägare ojämförligt gynnsammare än dem,

vilkas skogsinnehav utgöres av övervägande yngre och mindre värdefulla

bestånd. Det allmänna avdraget borde hellre sättas i omvänt förhållande till

skogens värde per hektar.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

107

Jämväl skogsvårdsstgrelsen i Värmlands län anser, att, då de allmänna

kostnaderna ställa sig ganska olika för skilda skogsägarekategorier och varierande

storleksordning å fastigheterna, en närmare undersökning bör företagas,

om det nuvarande avdraget för dessa kostnader är rätt avvägt.

Skatteberedningens promemoria innehåller om förevarande fråga följande:

Vid beräkningen av rotvärdet tages hänsyn till alla kostnader, som ha samband

med skogens avverkning och utdrivning. Dessutom förekomma emellertid

i skogsbruk kostnader för skogens vård, förvaltning m. m., som icke kunna

direkt hänföras till en viss avverkad virkeskvantitet. Till dessa kostnader bör

hänsyn tagas genom ett allmänt avdrag från skogens beräknade avkastning

med därav följande reduktion av skogens taxeringsvärde.

Avgörande för frågan, huruvida en viss utgift skall avdragas vid beräkning

av rotvärdet respektive såsom allmän kostnad, torde vara, om den är att

hänföra till sådana utgifter, som bruka bestridas av den, som säljer rotstående

skog, eller av den, som köper sådan skog. De utgifter, som bruka betalas

av köparen, skola avdragas vid rotvärdesberäkningen och de, som bruka bestridas

av säljaren, äro att anse som allmänna kostnader. På grund härav

äro exempelvis stämplings- och värderingskostnader att hänföra till allmänna

kostnader men ej kostnader för intumning eller inmätning av avverkat virke

och ej heller skogsaccis och skogsvårdsavgifter (jfr prop. 220/1928 s. 10).

En annan förutsättning för att viss utgift skall avdragas som allmän kostnad

är, att den överhuvud taget är avdragsgill. Sålunda skola kostnader för

väg- och byggnadsunderhåll avdragas men ej kostnader för nyanläggning eller

förbättring av väg eller nybyggnad eller förbättring av byggnad. Vidare skall

avdrag göras för kostnader för skyddsdikning — som avser att förhindra försumpning

av produktiv mark — men ej för kostnader för höjande av markens

produktionsförmåga.

Beträffande det särskilt angivna avdraget för skatter har anmärkts, att sådant

bör verkställas endast för de utskylder, som på grund av garantiskatten

uttagas trots att inkomsterna av skogen ej uppgå till stadgad procent

av taxeringsvärdet. Denna anmärkning är riktig. Det är endast den merskatt,

skogsägaren får betala utöver skatten för kapitalägare i allmänhet på grund

av att skogen är föremål för garantiskatt, som skall tagas i beräkning i detta

sammanhang.

Vad angår det hittillsvarande avdraget yttrade 1920 års skogsbeskattningskommitté

i sitt förslag till 1921 års skogsvärderingsinstruktion (prop. 214/

1921, bil. A s. 40), att, fastän ifrågavarande kostnader för olika skogar torde

ställa sig ganska olika beroende på den olika intensitet, varmed skogsbruket

bedreves, kommittén bade stannat vid att föreslå avdragets bestämmande till

viss fix procent, 25 procent av årsavkastningen, vilken kunde anses ganska

normal för ordnade skogsbruk med fast avlönad personal för förvaltning och

bevakning m. m. Möjligen kunde i vissa fall avdraget för dylika skogsbruk

befinnas väl lågt, men för smärre skogsbruk, som sköttes av ägaren själv,

eventuellt med biträde från skogsvårdsstyrelse eller särskilt tillkallad fackman,

kunde åter avdraget förefalla väl högt. Å andra sidan torde emellertid

den bruttoinkomst, som kunde uttagas vid dylikt mindre skogsbruk, i regel

understiga vad som kunde påräknas vid det fackmässigt ordnade skogsbruket,

varför ett relativt högt avdrag vid de mindre skogsbruken komme att

verka utjämnande på nettoavkastningen, då olika skogsbruk jämfördes med

varandra.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Domänstyrelsen anförde vid avgivande av förslag lill 1932 års skogsvärderingsinstruktion,

däri avdraget för allmänna kostnader höjdes till en tredjedel

(prop. 220/1932, bil. s. 79), att det redan 1921 från skoglind håll påpekats,

att det då föreslagna avdraget med 25 procent vore för lågt och snarare borde

sättas till 33 procent. Vid samma frågas behandling år 1927 hade styrelsen

haft anledning att i allt väsentligt instämma i ett uttalande av professor Tor

Jonson, i vilket betonats, att de allmänna kostnaderna under en period av

fallande virkespris icke kunde minskas i samma mån. Att avdraget då icke

höjts, torde åtminstone delvis ha berott på att detta värdemoment i fastighetstaxeringen

beaktats vid valet av kapitaliseringsprocent. Under de år, som därefter

förflutit, hade tendensen mot de allmänna kostnadernas större andel

av skogens rånetto skärpts, så att styrelsen ansåge det nödvändigt att föreslå

en sådan ändring av värderingsgrunderna, att avdraget för nämnda kostnader

skedde med en tredjedel i stället för en fjärdedel. För större skogsbruk torde

dessa kostnader i själva verket ha utgjort mer än en tredjedel av skogens

rånetto.

Departementschefen vid anmälan av fråga örn proposition angående sistnämnda

skogsvärderingsinstruktion (nr 220/1932 s. 83) framhöll, att det ej

påvisats, att den förut tillämpade siffran för omkostnadsavdraget vore under

normala förhållanden genomsnittligt för låg, om hänsyn foges även till skogar

i enskild ägo. Denna siffra fastställdes ej i instruktionen utan vore inskriven

i själva lagen, varför den ej borde ändras från gång till annan. Att departementschefen

icke förty anslöte sig till förslaget vore på den grund, att

de virkespris, som läge till grund för prisbildningen och därmed för taxeringen,

i huvudsak hänförde sig till statens och bolagens försäljningar

och inköp, samt att det läge nära till hands att vid dylikt förhållande taga

större hänsyn även till dessas allmänna omkostnader. Att, som ifrågasatts,

göra olika stora avdrag för privatpersoners och andras skogar kunde ej ifrågakomma,

därest man ej kunde göra gällande, att den förra kategorien vore

mer värd än den senare, vilket givetvis ej vore förhållandet. I

I flera yttranden över domänstyrelsens nu avgivna förslag till nya grunder

för skogsvärdering ha framställts anmärkningar mot det nuvarande kostnadsavdragets

storlek och sättet för dess beräkning. Det har därför ansetts

angeläget att få till stånd en utredning om hur dessa kostnader förhålla sig

i verkligheten. Tyvärr har därvid intet annat material stått till huds än uppgifter

från domänstyrelsen angående dess utgifter i förevarande avseende.

Vid en på nämnda material grundad approximativ utredning, vilken avsett

domänstyrelsens utgifter under åren 1936—1942 och vid vilken hänsyn tagits

till att domänstyrelsen även har andra uppgifter än att förvalta de skogar,

som lyda under densamma, genom frånräknande av kostnader, som

skäligen kunna anses belöpa på dessa uppgifter, har befunnits, att domänstyrelsens

allmänna kostnader för skogsbruket i genomsnitt för hela landet under

nämnda 7 år uppgått till omkring 32 procent av nettovärdet å försålt

virke (rånettovärdet). Vidare synes framgå, att kostnaderna i nordligaste Sverige

motsvara större del av rånettovärdet än i landet i övrigt. Det sistnämnda

synes emellertid endast gälla för Norrbotten, i det beträffande övriga delar

av landet kostnaderna synas utgöra i stort sett lika del av nämnda värde.

Proportionerna ha därvid beträffande domänstyrelsens utgifter visat sig vara,

att i Norrbotten kostnaderna utgöra cirka 40 procent och i övriga Sverige

cirka 30 procent av rånettovärdet.

Ett försök att fastställa i vad mån kostnaderna äro beroende av skogsmarkens

areal respektive å marken befintligt virkesförråd har närmast givit vid

handen, att marken får anses vara proportionsvis hårdare belastad av kost
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

109

nåder än den växande skogen, vilket alltså tyder på att det med hänsyn till

virkesavkastningen beräknade värdet å marken bör reduceras med större procentuell

andel än motsvarande värde å den växande skogen. Några mera preciserade

beräkningar av kostnadernas avhängighet av den ena eller andra

faktorn lia naturligtvis härvidlag ej kunnat göras. Det sagda har emellertid

framstått som en ganska påtaglig tendens.

På grund av det senast anförda har övervägts, örn ej de allmänna kostnaderna

borde få inverka starkare vid beräkning av markvärdet än vid beräkning

av skogsvärdet. Då emellertid resultatet härav skulle bli, att skogsägarna

i norra Sverige, där markvärdet per arealenhet och alltså även ifrågavarande

procentuella andel därav är lägre än i södra Sverige, skulle bli missgynnade,

har denna väg måst överges. En sådan anordning skulle nämligen

medföra, att kostnadsavdraget, örn det t. ex. bestämdes till en tredjedel för

markvärdet och en fjärdedel för skogsvärdet, komme att reduceras proportionsvis

mera i norra än i södra Sverige (eftersom värdet på ett skogsområde

i norra Sverige är starkare lokaliserat till den växande skogen än i södra Sverige)

och sålunda få verkningar, som ginge stick i stäv mot andra erfarenheter

av utredningen, nämligen att de sammanlagda kostnaderna i nordligaste

delen av Sverige, där markvärdet är särskilt lågt, konsumera större del av inkomsterna

på försålt virke än i övriga delar av landet.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att det ej — som i vissa yttranden

föreslagits — lämpligen kan ifrågakomma att avpassa avdraget efter

de särskilda förhållandena beträffande olika skogar eller olika kategorier av

skogar. En skogs värde i allmänna handeln blir givetvis icke mindre genom

att ägaren vid visst tillfälle eller under viss period finner för gott att lägga

ned särskilt stora kostnader i sitt skogsbruk. Ej heller torde kunna ifrågakomma

att beräkna taxeringsvärdet utan hänsyn till allmänna kostnader

samt i stället medgiva avdrag vid den årliga taxeringen för verkligen utbetalda

sådana. Taxeringsvärdena ligga till grund icke bara för den kommunala

fastighetsskatten utan även för den statliga förmögenhetsskatten,

och beträffande den sistnämnda kan man knappast tillämpa ett dylikt förfarande.

Däremot skulle man möjligen kunna tänka sig att variera avdraget

såtillvida att man tilläte ett något större avdrag i nordligaste Sverige än

i övriga delar av landet. Någon utredning, på vilken man skulle kunna grunda

en sådan avvägning, saknas dock, och för övrigt synes enligt undersökningen

angående kronoskogarna skillnaden icke vara alltför stor.

Vad därefter angår storleken av det avdrag, som sålunda bör tillämpas

för aila skogar och för såväl mark- som skogsvärde, talar väl resultatet av

utredningen örn domänstyrelsens kostnader närmast för bibehållande av det

nuvarande tredjedelsavdraget. Det torde emellertid vara obestridligt, att kostnaderna

för de enskilda skogarna äro genomgående lägre än för kronoskogarna.

Särskilt gäller detta bondeskogarna, men även bolagsskogarnas förvaltning

torde merendels kräva mindre kostnader än kronoskogarnas. En

viss sänkning av avdraget för allmänna kostnader, vilket bör någorlunda

avpassas efter genomsnittsförhållandena för de olika skogsägarekategorierna,

synes därför knappast kunna undgås.

Om sålunda en viss sänkning av det nuvarande avdraget är befogad, får

man å andra sidan tänka på att förränlningsprocenten ej lämpligen bör överstiga

den för kapitalplacering i skog i verkligheten gällande, att medelprisen

under den tidsperiod, som skall vara bestämmande för taxeringen, icke

förutsättas vara särskilt låga med hänsyn till den konjunkturutveckling man

kan vänta sig under den kommande iaxeringsperioden, samt att de ändringar,

som ifrågasättas beträffande båda dessa faktorer, verka i avsevärd grad i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

värdehöjande riktning i förhållande till hittills gällande värden. Man synes

därför böra vara ganska försiktig när det gäller att reducera avdraget för

allmänna kostnader. Ur denna synpunkt synes en återgång till det ursprungliga

25-procentsavdraget knappast vara att tillråda. En lämplig avvägning

synes vara att bestämma avdraget till 30 procent av virkesavkastningsvärdet,

vilket kan antagas föranleda en höjning av de nuvarande taxeringsvärdena

med 5 procent.

Vad angår skyddsskog eller därmed jämförlig skog har ingen invändning

framställts mot det beträffande sådan skog förut tillämpade kostnadsavdraget

örn högst 50 procent, som för övrigt gällt alltifrån den nuvarande taxeringsmetodens

tillkomst. Den nu föreslagna sänkningen av kostnadsavdraget

för skog i allmänhet torde ej böra föranleda någon ändring beträffande avdraget

för skog av nu ifrågavarande beskaffenhet, utan detta synes höra bibehållas

vid sin förutvarande storlek.

Bestämmelserna om avdrag för allmänna kostnader ha i det överarbetade

förslaget utbrutits till en särskild punkt 9. Den ifrågasatta ändringen av avdragets

storlek har iakttagits även vid utarbetande av förslag till ny skogsvärderingsinstruktion

under förutsättning av den nuvarande metodens bibehållande.

Uppskattning av virkesförrådet och det praktiska taxeringsarbetet.

En uppskattning av virkesförrådet å den fastighet, som skall taxeras, är

av största vikt vilken taxeringsmetod man än använder. Enligt nuvarande

bestämmelser bör man göra sig en föreställning örn förrådet och dettas fördelning

på dimensionsklasser m. m. vid fastställande av den relativa skogstillgången,

och enligt de av domänstyrelsen föreslagna grunderna utgöra dylika

uppgifter direkt underlag för taxeringsvärdet. Det ligger i sakens natur,

att huvudparten av beskattningsnämndernas arbete vid taxering av skog

kommer att bestå i fastställandet av erforderliga data beträffande virkesförrådet.

Mängden av dessa data och svårigheten att bestämma dem på ett någorlunda

tillförlitligt sätt bli därför av synnerlig betydelse för respektive metods

användbarhet i praktiken.

Domänstyrelsens anmärkningar mot den nu gällande metoden för taxering

av skog rikta sig huvudsakligen mot svårigheterna vid fastställande av

den relativa skogstillgången. Domänstyrelsen anför härom (förslaget s. 8):

I skogsvärderingsinstruktionen stadgas angående fastställande av den relativa

^skogstillgången, att, om växande skog innehåller ett så beskaffat virkesförråd,

att den beräknade normala värdeavkastningen genast och uthålligt

kan uttagas, normal skogstillgång skall anses föreligga. I detta fall är talet

för relativa skogstillgången 1,0. Vidare är vid instruktionen fogad en tabell

(tabell II), avsedd att för olika boniteter och omloppstider utvisa storleken

av virkesförrådet vid normal skogstillgång. Om man nu beträffande en viss

skogsfastighet icke känner avkastningsförhållandena under en avsevärd tid,

har man emellertid ingen direkt ledning av ovannämnda definition vid bedömande

av, huruvida skogstillgången är normal eller ej, och i allmänhet

gives ej heller sådan ledning av berörda tabell, därför att denna endast är

användbar för skogar, som innehålla virke »i normal ålders- och dimensionsfördelning».

Hur det skall kunna konstateras, att man har med skogar av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i0.

lil

sistnämnda slag att göra, därom giver instruktionen inga direkta regler, och

någon anvisning lämnas ej på hur man i motsatt fall skall kunna fastställa,

i vad mån skogstillgången avviker från den normala och hur mycket relativa

skogstillgången på den grund över- eller understiger 1,0.

Man har prövat olika metoder för att vid bestämmande av relativa skogstillgången

för viss skog kunna taga hänsyn till dennas avvikelser från normaltillståndet

även i fråga om skogens ålders- och dimensionsfördelning. Man

har sålunda sökt beräkna, liur stor virkesmassa var och en av vissa angivna

åldersklasser bör innehålla vid normal skogstillgång, samt i det aktuella fallet

låtit relativa skogstillgången bestämmas icke blott av det faktiska virkesförrådets

storlek i förhållande till normalförrådets storlek utan även av det

faktiska virkesförrådets åldersklassfördelning (»massamedelålder») i förhållande

till normalförrådets åldersklassfördelning. I andra fall har man genom

uppdelning av virkesförrådet på olika diameterklasser sökt räkna ut, hur de

rotstående trädens fördelning på olika sådana klasser förhåller sig till fördelningen

hos normalbeståndet och på detta sätt sökt få fram relationstal, som

man kan låta inverka på den relativa skogstillgången. Dessa och andra metoder,

som prövats, äga det gemensamt, att de kräva ingående kännedom om

den skog man skall taxera samt att deras praktiska tillämpning är mycket

invecklad.

Att man icke i författningstext och anvisningar kunnat lämna någon fullständig

och lättfattlig definition på begreppet relativ skogstillgång är naturligtvis

en svaghet. Denna undanröjes icke därav att för vissa fall anvisats en

metod att fastställa taxeringsvärdet utan att använda relativa skogstillgången

såsom hjälpmedel vid taxeringen. Med det sist sagda åsyftas näst sista stycket

i skogsvärderingsinstruktionen, som lyder:

»Innebörden av ovan angivna värderingsmetod belyses därav, att å skogar,

för vilka tillförlitliga hushållningsplaner finnas, ur vilka översikt kan erhållas

rörande den virkesavkastning, som omedelbart och i framtiden årligen bör

kunna utvinnas, skogens och skogsmarkens sammanlagda värde kan erhållas

på det sätt att dessa avkastningar värderas i penningar med tillämpning av

de priser, som varit bestämmande för det enligt punkt 5 beräknade rotvärdet,

och skogsbrukets hela till nutiden diskonterade avkastning därefter uträknas

efter 4 procents räntefot, varefter avdrag sker med en tredjedel för beräknade

omkostnader. Av det sålunda erhållna värdet skall ett enligt ovan i punkt

6 angivna grunder beräknat värde redovisas såsom skogsmarkens avkastningsvärde,

resten såsom den växande skogens värde. Relativa skogstillgången är

i detta fall det tal, som erhålles, om nämnda värde å den växande skogen divideras

med 201/» gånger den normala årliga värdeavkastningen, minskad

med en tredjedel.»

Här belyses sålunda innebörden av värderingsförfarandet genom en annan

metod än den med instruktionen egentligen avsedda. I stället för att taxeringsvärdet

uträknas genom kapitalisering av den årliga avkastningen av skogen

(kapitaliseringsmetoden), talas här om att värdesättningen kan ske genom

diskontering till nutidsvärde av de avkastningsbelopp, tagna var för-sig, som

framdeles beräknas kunna utvinnas ur skogen. Vid sistnämnda metod saknar

relativa skogstillgången som hjälpfaktor betydelse för taxeringen, men en

anledning till att man även för dylika skogar vill få fram ett uttryck härför

torde väl vara den, alt relativa skogstillgången för en sådan skog anses värdefull

såsom jämförelsegrund vid taxering av andra liknande skogar, för vilka

icke finnas tillförlitliga hushållningsplaner. Då relativa skogstillgången

beror på så många samtidigt verkande faktorer (bonitet, virkesförråd och

dess ålders- och dimensionsfördelning m. m.) och sålunda är icke endast en

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

massafaktor utan även en värdefaktor, blir den emellertid även vid jämförelser

svårhanterlig. Örn bonitet och avsättningsläge äro någorlunda likartade,

synes man lika väl kunna taga det åsätta taxeringsvärdet per hektar direkt

som utgångspunkt för jämförelsen. Om man sålunda för viss skog har exakta

tal för dels relativa skogstillgången och dels taxeringsvärdet per hektar,

torde det ligga lika nära till hands, att man vid taxering av en jämförbar skog

direkt söker bilda sig en uppfattning örn hur värdet på denna skog förhåller

sig till det givna värdet på den som jämförelsematerial använda skogen som

att man först söker fastställa förhållandet mellan relativa skogstillgången å

de båda taxeringsobjekten och därefter beräknar värdet å den skog man

skall taxera. I praktiken torde det också, även när det gäller taxering av skogar,

för vilka icke finnas hushållningsplaner, icke vara ovanligt, att man

fastställer värdet först och sedan räknar ut relativa skogstillgången.

Sedan domänstyrelsen därefter på grund av de erinringar, som riktats mot

gällande bestämmelser, förordat genomförande av en metod, enligt vilken

man alUid skulle utföra värderingen genom diskontering av kommande avkastningar

till nuvärde (diskonteringsmetoden), därvid man skulle mera direkt

än vad nu är fallet kunna utgå från det vid taxeringstillfället befintliga

virkesförrådet och dess sammansättning i fråga om grövre och klenare dimensioner,

framhåller styrelsen (förslaget s. 12), att man i så fall beträffande

de planmässigt skötta skogarna skulle kunna grunda uppskattningen direkt på

de förefintliga hushållningsplanerna, och att det beträffande övriga skogar ej

heller skulle möta alltför stora svårigheter att få fram någorlunda riktiga

grundvärden. Det torde sålunda, säger styrelsen, och detta gäller såväl skogligt

utbildade taxeringsmän som andra, vara betydligt lättare och kännas mera betryggande

att vid enbart bedömning fastställa, hur mycket en skog ungefärligen

innehåller av barrskog och lövskog samt hur den förstnämnda är fördelad

på grövre och klenare skog (timmerskog, massavedskog och vedskog),

än att fastställa hur det för tillfället å skogen befintliga virkesförrådet förhåller

sig till det virkesförråd, som skulle finnas å skogen, örn denna befunne

sig i ett tänkt normaltillstånd.

Domänstyrelsen kommer därpå in på frågan i vad mån man vid uppskattningen

av virkesförrådet kan draga nytta av riksskogstaxeringen, som i sin

första omgång övergått hela landet åren 1923—1929, och anför härom (s. 15):

Då skogens faktiska tillstånd och förhållanden i övrigt, sådana de befunnits

vid riksskogstaxeringen, läggas till grund för värderingen, komma riksskogstaxeringens

uppgifter att få stort värde även såsom kontroll mot verkligheten

beträffande den vid fastighetstaxeringen gjorda uppskattningen av virkesförråd

m. m. för visst begränsat område. Vid de senaste allmänna fastighetstaxeringarna

ha länen använts som dylika kontrollområden, och det har sålunda

blivit fastighetsprövningsnämnderna, som fått verkställa kontrollen. Det

synes emellertid vara till väsentlig fördel, örn kontrollen kunde ske redan i

fastighetstaxeringsnämnderna och örn kontrollområdena sålunda minskades

till fastighetstaxeringsdistrikten. Olägenheterna härvid äro, att ju mera man

minskar kontrollområdena ju större bliva felmöjligheterna hos de från riksskogstaxeringen

erhållna uppgifterna. Vidare får man beakta, att för mindre

områden förändringarna av virkesförrådet m. m. från tid till annan kunna

tänkas bliva så stora att de märkbart inverka på värdeförhållandena. Av

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

113

denna anledning torde man för kontroll av dylika mindre områden icke böra

använda riksskogstaxeringens siffror, om dessa äro mer än 10 ä 15 år gamla.

Riksskogstaxeringens första omgång avslutades som nämnts år 1929, och

uppgifterna härifrån torde därför icke längre vara användbara för mindre

kontrollområden än länen. I den mån siffrorna från andra omgången, som

påbörjades år 1938, bliva tillgängliga, torde man dock böra taga upp frågan

örn kontrollområdenas förändring i enlighet med vad nu sagts.

Vid företagen undersökning av materialet från 1938 års riksskogstaxering

av Västernorrlands län har det med hänsyn till förut anförda synpunkter

visat sig icke vara tillrådligt att använda de vid senaste allmänna fastighetstaxeringen

förekommande taxeringsdistrikten som kontrollområden. Vid undersökningen

har emellertid kunnat konstateras, att distrikten, örn de kunde

på visst sätt förstoras och avrundas — innebärande att antalet distrikt skulle

för nämnda läns landsbygd komma att inskränkas från nuvarande 14 till 7

—■ skulle utan risk för större felmöjligheter kunna användas som kontrollområden.

Beträffande län, som ännu icke varit föremål för riksskogstaxering

i andra omgången, torde för övrigt, i den mån svårigheter skulle visa sig

uppstå för erforderliga ändringar av fastighetstaxeringsdistrikten, ifrågavarande

syfte även kunna nås genom en jämkning av det vid riksskogstaxeringen,

som sker medelst s. k. linjetaxering, använda avståndet mellan linjerna.

I övrigt framhåller domänstyrelsen (s. 19):

Vid den nu angivna metodens tillämpning komma naturligtvis svårigheter

att uppstå i de fall, då tillförlitliga uppgifter örn virkesförrådet saknas. Någon

möjlighet att helt undvika dylika svårigheter finnes emellertid icke, så

länge man icke anser sig kunna ålägga den enskilde skogsägaren att genom

enkel trädräkning eller dylikt företaga en uppmätning av sin skog. Det föreslagna

systemet torde dock begränsa de svårbedömda fallen till det minsta

tänkbara antalet. Många skogar ha vid försäljning, skifte eller dylikt undergått

mätning i någon form, och om denna mätning icke ligger alltför långt

tillbaka i tiden, bör man med ledning av densamma samt uppgifter om bonitet

och efter mätningen gjorda virkesuttag kunna göra en någorlunda tillförlitlig

beräkning. Det torde för övrigt bliva allt vanligare alt hushållningsplaner

upprätlas även av de ägargrupper, som nu merendels icke hava sina

skogar indelade. Enligt vad domänstyrelsen har sig bekant ha också ett

flertal skogsvårdsstyrelser sedan längre tid vidtagit åtgärder för att främja

dylik planläggning. Beträffande skogar, för vilka icke finnas förrådsuppgifter,

återstår möjligheten till jämförelse med närbelägna skogar, för vilka

finnas dylika uppgifter örn virkesförrådet. I detta avseende är domänstyrelsen,

som förut framhållits, övertygad örn att det föreslagna systemet giver

bättre och säkrare hållpunkter än det nuvarande. För sådan jämförelse torde

med fördel kunna användas de siffror, som angiva virkesförrådet i medeltal

för län eller del av län enligt riksskogstaxeringen. — ---- Slutligen torde

böra beaktas den fördel för den enskilde skogsägaren, som ligger däri att denne,

örn hans skog blir för högt taxerad, kan genom enklast tänkbara skogliga

förrättning visa, att taxeringen är felaktig.

Tabeller över riksskogstaxeringens medeltalssiffror beträffande virkesförrådet

för län eller mindre områden återgivas i samband med domänstyrelsens

specialmotivering till dess förslag. Där angives jämväl, hur dessa siffror skola

kunna användas i det fall att för en fastighet finnes lmshållningsplan, som

endast upptager skogens fördelning på åldersklasser, vilka sålunda måste

lii hant! lill riksdagens protokoll IDIA. 1 sami. Nr 210. 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

överföras till grovleksklasser m. m. (se förslaget s. 24—30). I sammanhang

härmed anför domänstyrelsen bl. a. (s. 27):

I de fall, där skogen uppräknats eller mätts i någon form, böra de härvid

erhållna uppgifterna läggas till grund för taxeringen. Då dylika uppgifter i

allmänhet endast torde vara tillgängliga för fastighetsägaren, bör denne

beredas tillfälle att lämna dem i samband med avgivande av fastighetsdeklaration

för fastigheten. I deklarationsformuläret bör därför lämnas

mm för meddelande av vederbörliga uppgifter om virkesförrådet. Dylika

uppgifter torde för övrigt böra lämnas av ägaren även om han icke har tillgång

till någon uppräkningslängd eller andra mätningshandlingar, fastän

de i detta fall givetvis icke kunna förväntas få samma värde som när uppgifterna

äro på angivet sätt bestyrkta.

Närmare redogörelse för virkesförrådets uppdelning i skogs-(förråds-)- grupper lämnas i den vid förslaget fogade bil. 1 (se s. 35).

Syftet med den av domänstyrelsen verkställda provtaxeringen var i första

hand, att man skulle få en föreställning om den föreslagna metodens användbarhet

i praktiken. Därför försökte man anordna provtaxei ingen så, att

arbetet såvitt möjligt överensstämde med förfarandet vid allmän fastighetstaxering.

Sålunda utsågos provtaxeringsnämnder, motsvarande vid fastighetstaxering

fungerande beredningsnämnder, och därvid tillkallades i första hand

de förutvarande beredningsnämndernas ledamöter i den mån de vörö förtrogna

med skogsförhållandena i orten. Framförallt sökte man emellertid

tillse, att lokalkännedom om skogsförhållandena skulle finnas representerad

från alla delar av respektive kommun.

För underlättande av virkesförrådets redovisning införskaffades i förväg

uppgifter från skogsindelningsplaner m. m. beträffande allmänna skogar och

vissa större enskilda sådana. Då för övriga enskilda skogar dylika uppgifter

funnos tillgängliga endast i undantagsfall, befanns det, att primäruppgifterna

beträffande virkesförrådet i de flesta fall måste bedömas av respektive

provtaxeringsnämnd. Därvid framgick, att taxeringsarbetet kunde betydligt

underlättas genom upprättande av hjälptabeller, som vid olika förekommande

fall direkt angåve för det slutliga taxeringsvärdet (skogsvärdet)

bestämmande kubikmeterpris för varje förekommande förrådsgrupp (d. v. s.

med korrektionsfaktorns inverkan och avdrag för allmänna kostnader inlagda

i tabellerna). Man kunde sålunda exempelvis vid taxering av en fastighet

i Mörlunda kommun,, efter det vederbörliga bestämningar beträffande

virkesförrådet skett, inskränka sig till att fastställa transportvägen för virket

till närmaste bilväg och därefter direkt ur tabellen utläsa priset på detsamma.

Uppställningen av entlylik tabell, benämnd hjälptabell nr 1, framgår av

härvid fogade bilaga 6.

Emellertid befanns det, att taxeringsarbetet kunde och i vissa fall borde

ytterligare förenklas. Det konstaterades nämligen, att om en med skogliga

förhållanden mindre väl förtrogen person i de fall, då faktiska uppgifter om

virkesförrådet saknades, skulle lämna alla för tillämpning av nyssnämnda

tabell erforderliga uppgifter (totalt virkesförråd i kubikmeter per hektar, löv
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kunkil. Maj:ts proposition nr 240.

115

skog i kubikmeter per hektar, timmerskog i procent av barrskogen, massavedskog

i procent av barrskogen, gran i procent av timmerskogen samt gran

i procent av massavedskogen), förelåge stor risk att uppgifterna bleve stridande

icke blott mot verkligheten utan även mot varandra. Det visade sig

emellertid möjligt att undkomma flera av dessa bedömningar. Enligt vunnen

erfarenhet varierade nämligen inom ett virkesförråd av icke alltför ovanlig

sammansättning förekomsten av massavedskog icke alltför mycket vid en

viss förekomst av timmerskog, varjämte graninblandningen i barrblandskog

i regel vore mindre i timmerskog än i massavedskog. Det hade därför ansetts

möjligt att upprätta en hjälptabell, benämnd hjälptabell nr 2 (se bilaga

1), vid vars användning uppgifter endast skulle lämnas örn virkesförråd i kubikmeter

per hektar, lövskog i kubikmeter per hektar, procent timmerskog

av barrskog samt procent gran av hela barrskogsförrådet. Denna tabell förutsätter,

vid en viss bedömd procent timmerskog hos barrskogsförrådet, att av

det återstående barrskogsförrådet massavedskog och vedskog förekomma i

en viss bestämd relation enligt företagna statistiska utredningar. Likaså förutsätter

den, att en viss granprocent av hela barrskogsförrådet svarar mot vissa,

likaledes på statistisk väg utrönta, granprocenter hos timmerskog och

massavedskog. (Vedskogens granprocent saknar betydelse, enär vedskogspriset

alltid sättes i viss relation till priset på massavedskogen.) Användning av

denna tabell medför även en förenkling vid själva uträkningen av en fastighets

skogsvärde, enär endast två å-pris erfordras, nämligen ett medelpris för

all barrskog och ett pris för lövskog.

De för provtaxeringen i Valbo och Burträsks socknar erforderliga hjälptabellerna

kunde uppställas ungefär på samma sätt som de i Mörlunda socken

använda. De för taxeringen i Riseberga socken erforderliga tabellerna

måste däremot givas ett något avvikande utseende (se bilaga 8). Här behövde

nämligen barrskogsförrådets granprocent icke bedömas, då samma virkespris

gällde för tall och gran. Icke heller behövde hänsyn tagas till proportionerna

mellan massavedskog och barrvedskog, enär å-prisen även för dessa

båda förrådsgrupper voro i det alira närmaste lika. En annan säregenhet var,

att boken måste redovisas i särskilda förrådsgrupper, varvid det befanns

lämpligt att dit hänföra även eken. Som av tabellerna framgår, erfordrades

vid användning av hjälptabell nr 2 för barrskogen endast uppgift om kubikmassan

per hektar och timmerslcogsprocenten, för bok- och ekskog endast

uppgift om kubikmassan per hektar och grovskogsprocenten samt för övrig

lövskog allenast uppgift örn kubikmassan per hektar.

Det ifrågasattes även användning av en tabelltyp (hjälptabell nr 3), som

skulle ytterligare förenkla taxeringen. Vid på grundval av provtaxeringen

i Mörlunda, Valbo och Burträsks socknar gjorda undersökningar om virkesförrådets

genomsnittliga sammansättning vid olika storlek av detsamma

framgick nämligen, att man kunde fastställa vissa allmänna normer härför.

Sålunda befanns lövskogsförekomsten, räknad i kubikmeter per hektar, vara

i stort sett oberoende av virkesförrådets storlek, möjligen med en tendens

till ökning där sammanlagda förrådet var mycket litet, under det att barr
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

skogens timmerskogsprocent visade sig stiga med stigande virkesförråd. Följden

härav blev, att under i övrigt lika förhållanden skogsvärdets å-pris i medeltal

för hela virkesförrådet kom att stiga med stigande virkesförråd per

hektar. Denna stegring kunde fixeras, och på grundval härav kunde utarbetas

en tabell av den typ, som bilaga 9 utvisar.

De primäruppgifter, som erfordras vid användning av sistnämnda tabell,

äro, om man frånser arealen, endast virkesförrådet i kubikmeter per hektar

samt omkostnadsklassen. Skogsvärdet framkommer såsom visst värde per

hektar och taxeringsvärdet erhålles genom multiplikation av detta värde med

antalet hektar.

För Riseberga socken kunde en dylik tabell icke upprättas, enär något lagbundet

samband mellan virkesförråd per hektar och trädslagssammansättning

ej kunde konstateras. Här underlättades emellertid arbetet av att det

i regel endast förekom lövskog på de särskilda fastigheterna och endast sällan

både lövskog och barrskog på samma fastighet.

Angående de olika tabellernas användbarhet uppgiver domänstyrelsen, att

hjälptabell nr 1 visat sig företrädesvis kunna användas vid taxering av fastigheter,

beträffande vilka uppgifter om virkesförrådet och dettas fördelning

på förrådsgrupper i förväg vore kända genom verkställda skogsuppskattningar.

Däremot hade hjälptabell nr 2 kommit till användning i de

allra flesta fall, då faktiska uppgifter örn virkesförrådet saknades. Man hade

alltså bedömt totala virkesförrådet i kubikmeter per hektar, lövskog i kubikmeter

per hektar, timmerskog i procent av barrskogsförrådet samt granskog

i procent av barrskogsförrådet. En uppdelning av barrskogsförrådet även

på massavedskog (och vedskog) hade förekommit huvudsakligen i sådana

fall, då timmerskog helt eller nästan helt saknats.

Någon tabell av den typ, som betecknats hjälptabell nr 3, kunde icke användas

vid provtaxeringen, då upprättande av sådana tabeller förutsätter ingående

statistiska utredningar angående virkesförrådets sammansättning i olika

delar av landet, vilka ännu ej verkställts (bil. 9 grundar sig på av provtaxeringsnämnden

i Mörlunda socken bedömda och icke pa faktiska uppgifter).

Angående deras användbarhet framhåller domänstyrelsen, att tabelltypen

torde ha sitt största berättigande i de fall, då vederbörande uppgiftslämnare

icke anser sig kunna lämna mera detaljerade upplysningar örn virkesförrådet

än medelkubikmassan per hektar. Av provtaxeringen hade framgått,

att nämndledamöter och skogssakkunniga i allmänhet rätt väl kände

till de större och medelstora skogarna, varemot beträffande mycket små skogar

uppgifterna ofta vore svävande. Tabelltypen torde därför bäst passa för

småskogar, detta också av den anledningen, att det för dylika skogar, av

några hektars storlek, vore av mycket underordnad betydelse för taxeringsresultatet,

att primäruppgifterna något avrundades. Om man å andra sidan

lade huvudvikten vid enkelhet i taxeringsförfarandet, torde denna förenklade

metod kunna tillämpas i ganska stor utsträckning, i varje fall med minst lika

stor säkerhet vid bestämmande av värderelationerna som i regel erhölles enligt

nu gällande taxeringsmetod. I de fall då relativa skogstillgången fast
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

117

ställts genom ren bedömning, syntes detta oftast ha tillgått så, att man, därest

man överhuvud taget gjort något övervägande beträffande virkesförrådets

storlek, direkt grundat relativa skogstillgången på relativa virkesförrådet och

verkställt korrigeringar endast i de fall, då slutresultatet visat sig bliva uppenbart

orimligt. Den förenklade metoden med användning av ifrågavarande

hjälptabell toge emellertid hänsyn icke blott till virkesförrådets storlek utan

även till dess sannolika diameterklass- och trädslagssammansättning. Den

borde alltså giva ett bättre uttryck för virkesförrådets relativa värde än den

rena »förrådsmetoden» för bestämmande av relativ skogstillgång enligt nu

gällande taxeringsmetod.

Angående själva förfarandet vid provtaxeringen uppgiver domänstyrelsen,

att i Valbo, Riseberga och Mörlunda socknar första sammanträdesdagen anslagits

till förberedande sammanträden och exkursioner till typskogar, beträffande

vilka uppgifter om virkesförrådet och dess fördelning i förväg anskaffats

genom linjetaxering eller trädräkning. Exkursionerna hade berört

2 å 3 typskogar inom varje socken, och därvid hade, sedan en typskog besiktigats

på marken, exkursionsdeltagarna fått bedöma erforderliga primäruppgifter

angående virkesförrådet, varefter motsvarande faktiska uppgifter

meddelats enligt den utförda linjetaxeringen eller trädräkningen. För Burträsks

socken hade någon dylik exkursion ej förekommit. Vid det egentliga

taxeringsarbetets påbörjande hade lämnats en orientering angående detsamma,

men därefter hade arbetet överlämnats till nämnderna, vilka fullt självständigt

verkställt taxeringarna. En domänverkstjänsteman hade emellertid

hela tiden närvarit för att taga del av de erfarenheter, som under arbetets

lopp kunnat framkomma, på begäran lämna upplysningar samt diskutera

och föranstalta om de förändringar i arbetsmetoderna, som under arbetets

gång kunnat anses påkallade med hänsyn till gjorda erfarenheter. I början

hade arbetet ordnats så, att vederbörande nämnd först bestämt och i längden

utsatt de primäruppgifter, som erfordrats för skogsvärdets beräkning,

varefter nämnden själv uträknat värdet för fastigheten samt diskuterat det

framkomna resultatet och jämfört det med motsvarande resultat från 1938

års fastighetstaxering. Samma förfaringssätt hade upprepats fastighet för

fastighet, till dess nämnden hunnit bliva förtrogen med arbetet. Därefter hade

nämnden övergått till att endast fastställa primäruppgifterna samt låtit

anställda räknebiträden uträkna skogsvärdena. Så fort ett lämpligt antal fastigheter

på detta sätt taxerats, hade emellertid nämnden genomgått resultaten.

Med detta arbetssätt hade, örn man bortser från exkursioner och inledande

sammanträden, för hela provtaxeringen, omfattande sammanlagt 2 831

fastigheter i de 4 ifrågavarande socknarna, krävts 27 sammanträdesdagar och

153,25 timmar (därvid taxeringsnämnden för Burträsks socken, som arbetat

på 2 sektioner, räknats som 2 särskilda nämnder), d. v. s. varje nämnd hade

i genomsnitt medhunnit 105 taxeringsenheter per dag och 18,5 per timme.

Efter taxeringsarbetets avslutande hade ledamöterna i varje nämnd tillfrågats

örn lill vilka faktorer, förutom kubikmassan per hektar, hänsyn tagits

vid bestämning av den relativa skogstillgången vid föregående allmänna

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

fastighetstaxeringar. Härpå hade enligt redogörelsen för provtaxeringen lämnats

följande svar:

För Mörlunda kommun, där ordföranden i provtaxeringsnämnden fungerat

som ordförande såväl i ett antal beredningsnämnder som i vederbörande

fastighetstaxeringsnämnd, meddelades att justering vid relativa skogstillgångens

bestämmande med hänsyn till åldersförhållanden (grovlek) och kvalitet

förekommit inom taxeringsdistriktet, men inom Mörlunda kommun undantagsvis.

För bondskogar kunde dylika justeringar ej göras på grundval av

siffermässiga uppgifter utan endast på känn. Man »gick bakvägen» med utgångspunkt

från det skogsvärde, som ansågs rimligt, och justerade relativa

skogstillgången därefter.

För Riseberga kommun anfördes, att relativa skogstillgången brukade nedjusteras

vid dålig terräng och lång körväg, enär möjlighet saknades att tillräckligt

differentiera kubikmeterpriset med hänsyn till dessa förhållanden.

Däremot förekom icke justeringar med hänsyn till trädslagsförekomsten; lövskog

och barrskog ansågos nämligen likvärdiga. Icke heller ansågs skillnader

i värde föreligga mellan grov och klen skog —■ med tanke på boken, som här

är det viktigaste trädslaget. Vad barrskogen beträffar saknade denna praktiskt

taget betydelse i kommunen utom för kronan, som själv deklarerade relativ

skogstillgång. Ingen hänsyn togs heller till åldersförhållanden. Däremot

justerades alltid den relativa skogstillgången »bakifrån» med hänsyn till slutvärdet

på fastigheten, då så ansågs erforderligt.

För Valbo kommun anfördes. Vid 1933 års och tidigare fastighetstaxeringar

användes relativa skogstillgången som regulator för att få fram ett rättvist

värde på hela fastigheten. Gällande föreskrifter hindrade nämligen i vissa

fall åsättande av ett rättvist värde för åkerjord. Vid 1938 års fastighetstaxering

förbjöds denna användning av relativa skogstillgången, men det visade

sig svårt att helt komma ifrån äldre praxis i detta avseende. Man gick

i stort sett efter relativa virkesförrådet. Då utredningar presterats angående

relativ massaålder (för bolag och staten) justerades relativa skogstillgången

i enlighet härmed.

För bondskogarna fanns intet siffermaterial till stöd för justeringar på

grund av åldersförhållanden. Det förekom dock, att sådana verkställdes, men

i så fall mera på känn.

För Burträsks kommun anfördes. Vid bestämmande av relativa skogstillgången

förekom ingen annan justering än en höjning vid större förekomst

av överårig skog, vanligen med 0,1. Till virkesavkastningens kvalitet och grovlek

togs hänsyn på så sätt, att normalkubikmeterns bruttopris ändrades —

och via bruttopriset givetvis även rotpriset — om skogens avkastning ansågs

ha en annan sortimentssammansättning än normalkubikmeterns.

En därefter framställd fråga örn vilket som från nämndernas synpunkt

vore lättast, att bestämma bonitet och relativ skogstillgång enligt gällande

metod eller lämna erforderliga uppgifter enligt den föreslagna metoden, hade

besvarats på följande sätt:

I Mörlunda kommun ansåg nämnden enhälligt, att det var enklare att bedöma

primärfaktorerna enligt föreslagen metod än enligt gällande metod.

I Riseberga kommun ansåg nämnden enhälligt, att det var avgjort lättare

att bedöma primärfaktorerna enligt föreslagen metod än enligt gällande

metod.

För Valbo kommun anförde den skogssakkunnige (länsskogvaktare). Det

är lättare för en skogssakkunnig att i siffror översätta de upplysningar, han

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

119

kan erhålla från nämndledamöterna angående virkesförrådet enligt den föreslagna

metoden än de uppgifter, som kunna lämnas till stöd för beräkning

av relativ skogstillgång. Nämnden i övrigt anförde, att det från början ställde

sig ovant att tänka i kubikmassa per hektar, men det ginge bra, om man hade

tillgång till ett antal typskogar och nämnden finge tid på sig att inhämta

upplysningar om övriga skogar och göra jämförelser mellan dessa och typskogarna

(behovet av typskogar vitsordades för övrigt i annat sammanhang

även av de övriga nämnder, som fått tillfälle att besöka dylika skogar).

För Burträsks kommun anförde den av de skogssakkunnige, som deltagit

vid skogsvärdering enligt båda metoderna (länsskogvaktare), att den skogssakkunnige

borde ha ungefär lika lätt att behärska båda metoderna, men

antalet felkällor vid bedömning av primäruppgifterna torde bliva färre vid

den föreslagna metoden. Nämnden i övrigt anförde, att för en icke skogssakkunnig

torde det vara lättare att bedöma erforderliga uppgifter om virkesförrådet

än bonitet och relativ skogstillgång.

I övrigt framhölls inom nämnderna bl. a., att hjälp tabellernas användning

icke berett ledamöterna någon svårighet. Inom en av nämnderna uttalades,

att varje ledamot borde ha tillgång till blanketter, där han i förväg

kunde anteckna erforderliga uppgifter om virkesförrådet å fastigheterna inom

den del av kommunen, som han närmast skulle lia att svara för.

Före själva taxeringen hade uppskattning av virkesförrådet genom trädräkning

eller linjetaxering på marken verkställts beträffande 29 fastigheter i

Valbo, Mörlunda och Riseberga socknar. Av dessa användes 10 som typskogar,

under det återstoden, nämligen 9 i Mörlunda socken samt 5 i envar av

Valbo och Riseberga socknar, utnyttjades för stickprovskontroll på nämndernas

bedömningsförmåga. Det visade sig därvid, att nämnderna för dessa 19

fastigheter gjort sig skyldiga till en undervärdering av skogsvärdet som, om

man bortser från felbedömningar beträffande arealen, uppgick till i medeltal

8,5 procent. Hur kontrollen utföll för de särskilda fastigheterna och kommunerna

framgår av härvid fogade bilaga 10.

I redogörelsen för provtaxeringen anföres angående resultatet av denna

stickprovskontroll m. m.:

För virkesförrådet per hektar framträder i medeltalen någon tendens till

underskattning. Då felbedömningen av skogsvärde per hektar procentuellt

är nästan lika som felbedömningen av virkesförråd per hektar, framgår härav,

att någon felbedömning av kubikmeterprisen — eller grovleksförliållandena

— som medeltal ej förekommit. Att felbedömningen av totala skogsvärdet

är procentuellt något större än av skogsvärdet per hektar, beror i sin

tur på underskattningen av skogsmarksarealen.----— Tyvärr låter det sig

icke göra att med ledning av nu gjorda uppmätningar konstatera motsvarande

felbedömningar vid 1938 års fastighetstaxering. Dels kan man icke ur

primäruppgifterna med säkerhet avgöra, vilken kubikmassa per hektar, som

ligger till grund för beräkningen av skogsvärde år 1938, dels kan virkesförrådet

på enskilda fastigheter ha undergått stora förändringar under mellantiden,

och slutligen kunna metoderna vad skogsvärdet beträffar ge olika resultat

även vid samma förutsättningar beträffande virkesförrådet.

För Burträsks socken skedde kontrollen icke i form av stickprovsundersökningar

beträffande enskilda fastigheter utan genom jämförelse av sint
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

resultatet för hela socknen med resultatet av en under år 1941 genom riksskogstaxeringsnämndens

försorg utförd linjetaxering av socknen. Burträsks

socken hade under sommaren 1941 varit föremål för taxering i samband

med den allmänna riksskogstaxeringen av Västerbottens läns kustland, därvid

linjeavståndet varit 10 kilometer. I och för provtaxeringen hade riksskogstaxeringsnämnden

därefter inlagt ytterligare ett nät av taxeringslinjer

inom socknen, varigenom linjeavståndet nedbragts till i medeltal 5 kilometer.

Kontrollen kom i detta fall att avse, hur provtaxeringsnämnden, som före

taxeringsarbetets påbörjande meddelats resultatet av den sålunda verkställda

linjetaxeringen, lyckats med sin virkesförrådsuppskattning i medeltal, i kubikmeter

per hektar, med förekommande uppdelning på förrådsgrupper. Kur

denna kontroll utföll och vilka justeringar, som på grund av densamma ansågos

erforderliga i nämndens bedömningar (endast uppskattningen av lövskogen

krävde justering) framgår av följande sammanställning.

Virkesförråd

Enligt riksskogstaxe- ringen 1941

Enligt provtaxerin

?snämnden

fm3/ha

summa

fm3/ha

medel-

fel

fm3/ha

ursprunglig upp- skattning

efter nämndens

korrektion

Korrek-

tion

fm3/ha

fms/ha

summa

fm3/ha

fm3/ha

summa

fm8/ha

Barrtimmerskog____

12-2

0-9

12-0

120

Massavedskog......

24-5

24-5

24-5

Barrvedskog ......

18''2

17-9

17-9

Summa barrskog

54-9

1-9

54-4

54-4

Lövskog ..........

12 0

10

8''8

12.3

+ 3-5

Totalsumma

66-9

63-2

66-7

+ 3-5

Professor Petterson i yttrande angående provtaxeringen anför:

Provtaxeringens resultat understryker vikten av goda primäruppgifter för

taxeringsarbetet. Utan en någorlunda tillförlitlig uppskattning av virkesförrådet

blir varje taxeringssystem illusoriskt. En översikt av de möjligheter,

som härvid erbjuda sig torde därför vara på sin plats.

_ För ett större taxeringsområde, exempelvis ett län, lämnar riksskogstaxeringen

ett utmärkt material för beräkning av hela områdets rotvärde vid

taxeringstillfället. Särskilda åtgärder erfordras för tillgodogörande på detta

sätt av äldre riksskogstaxeringar, men härmed förbundna svårigheter torde

i allmänhet vara överkomliga.

Detsamma gäller för särskilda skogskomplex, som taxerats separat med lika

stora anspråk på noggrannhet som riksskogstaxeringen.

Ofta saknas vid dylika taxeringar provträd, vilken brist fylles med höjder

eller kuberingstal från riksskogstaxeringen. Ett sådant förfarande fordrar

särskilda försiktighetsmått, vilka sällan iakttagas. På grund härav böra taxeringar

av detta slag icke tillmätas ovillkorligt vitsord utan sakkunnig granskning.

^

Småskogar uppskattas säkrast genom stamräkning. Höjdprovträd erfordras

för en god kubering, då allmänna kuberingstal bli ytterst osäkra för en

liten skog.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 240.

121

På grund av kostnaderna kan man knappast tänka sig en obligatorisk uppskattning

genom taxering eller stamräkning av varje skog. En ren bedömning

genom nämnderna blir särskilt för småskogar mycket osäker. Det är därför

nödvändigt att finna en medelväg, som ger användbara resultat. Som sådan

rekommenderas okulartaxering genom auktoriserade eller av det allmänna

till skogsägarnas tjänst ställda taxatorer, vilka mot fastställd taxa utföra dylika

förrättningar. Vid lämplig organisation kan uppskattningen på detta sätt

genomföras till så ringa kostnad, att den kan bli obligatorisk för alla de fall,

då noggrannare uppskattning ej föreligger.

Under förutsättning att så sker minskas eller bortfaller behovet av typskogar.

Professor Eneroth anför:

De anvisningar, som ges i nu gällande bestämmelser för beräkning av det

aktuella skogsbeståndsvärdet, d. v. s. för beräkning av den »relativa skogstillgången»,

äro onekligen icke tillfredsställande. Jämförelser mellan aktuell kubikmassa

per har och den kubikmassa, som normalt bör finnas per har, kan

givetvis ge goda resultat för de enstaka fastigheterna endast örn ålders(huggnings-

eller dimensionsklass-) fördelningen också motsvarar den normala.

För medeltal av ett stort antal fastigheter (tillväxtområde i förslagets

mening) är metoden givetvis betydligt mindre osäker. Men detta hjälper ju

inte de enskilda skogsfastighetsägarna. I de fall, då denna fördelning varit

känd har man jämkat den med tillhjälp av enbart kubikmasserelationen

funna relativa skogstillgången, vid relativt överskott på äldre (grövre) skog

uppåt och vice versa, vilket ju, under nämnd förutsättning, att tillståndet

verkligen var uppmätt och ej endast höftat, väl torde få anses ha givit relativt

riktiga resultat. (Man skulle ha önskat att taxeringsinstruktionen varit försedd

med en icke alltför mager samling av uträknade typexempel på hur

den relativa skogstillgången ställer sig under varierande förhållanden.) I ett

fåtal fall slutligen Ilar vederbörande skogsägare, som dels verkligen haft en

fullständig kännedom om sin skogs aktuella tillstånd och dels tillräckligt intresse

för saken, sökt utröna den relativa skogstillgången genom att utföra

en verklig förutberäkning av framtida avverkningars ingångstid och värde.

Förfaringssätten härvidlag torde ha växlat, och en sådan beräkning kan ju

utföras medelst ett flertal metoder. Överskådligast torde den kända åldersklassförskjutningsmetoden

vara. I princip likställd därmed är räkningen med

huggnings- i stället för åldersklasser. Man erhåller i båda fallen ett antal vid

olika tidpunkter i framtiden utfallande inkomster, vilkas sammanlagda nuvärde

då utgör det aktuella skogsvärdet. Detta är naturligtvis ett i princip

riktigt förfaringssätt att bestämma förmögenhetsvärdet å en skogsfastighet,

men ställer sig mycket besvärligt i tillämpningen.

Domänstyrelsens förslag innebär nu att sådan verklig förutberäkning, som

hittills varit ett undantag, skall obligatoriskt utföras å alla fastigheter. Förslaget

innebär i detta avseende ett mycket väsentligt framsteg — av det skälet,

nämligen, att den kännedom örn det nuvarande skogstillståndet, som erfordras

vid den föreslagna värderingsmetoden, kan åstadkommas genom så pass enkla

och billiga uppmätningar, alt man nu på allvar kan ifrågasätta införandet

av obligatorisk självdeklaration av ett så beskrivet tillstånd. En motsvarande

skyldighet enligt nuvarande metod skulle visserligen avlägsna det mesta av

de ojämnheter, som nu vidlåda skattläggningen, men fordrar en uppmätning

av så pass krävande och kostsamt slag, all en sådan ej torde kunna obligatoriskt

åläggas skogsägarna.---Domänstyrelsen har antytt möjligheten

av att — — — använda »försäljnings- eller skifteshandlingar», där sådana

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

finnas, att göra jämförelse med närbelägna skogar, eller med riksskogstaxeringens

medeltal för större områden — d. v. s. att »hölta». Varför låta

taxeringsmyndigheterna lägga ned ett betydligt och för dem själva väl ganska

otillfredsställande arbete på att framställa taxeringsvärden, som en skogsägare

»genom enklast tänkbara skogliga förrättning» omedelbart kan visa

vara felaktigt? Både taxeringsmyndigheterna och skogsägarna skulle vara

bättre betjänta av att låta denna enkla förrättning komma först i skattläggningsproceduren.

---Det bör i detta sammanhang ytterligare understrykas, att den

möjlighet till kontroll av taxeringsutfallet, som kan ernås genom jämförelse

med riksskogstaxeringens medeltal för stora områden, endast gäller medeltalen

för alia fastigheterna inom detta område, men ingalunda spridningen

kring detta medeltal, d. v. s. de enskilda fastigheternas hektarvärden. Man

kan i själva verket misstänka, att detta kontrollförfarande, som ju praktiserats

även viel hittills utförda fastighetstaxeringar, automatiskt medfört en anhopning

av de åsätta taxeringsvärdena per har mot medeltalen för de stora"

områdena. Annorlunda utsagt: spridningen i skogsvärde per har de olika fastigheterna

emellan är i verkligheten större än i taxeringslängderna. Detta

har medfört, att särskilt väl bestockade fastigheter stundom åsatts för låga,

särskilt dåligt bevuxna för höga taxeringsvärden. Någon ändring i denna tendens

torde icke vara att förvänta genom förslaget, örn skogstillståndet å ett

flertal fastigheter fortfarande skall endast »bedömas» örn resultaten »kontrolleras»

med riksskogstaxeringen.

Professor Streyffert påpekar svårigheten att objektivt fixera relativa skogstillgången

och anser, att domänstyrelsens förslag, som eliminerar denna svårighet

genom att direkt fastställa de konkreta förutsättningar, som leda fram

till avkastningsvärdet, innebär ett uppenbart framsteg, men att räckvidden av

detta framsteg i sista hand bestämmes av möjligheten att vid den praktiska

tillämpningen korrekt fixera de nämnda konkreta förutsättningarna. Streyffert

anför härefter:

Faktum är ju — -— -—, att även nu gällande bestämmelser tvinga till att

man skaffar sig en viss uppfattning ej blott om virkesförrådets storlek utan

även om dess fördelning på grovleksklasser (åldersklasser) för att härigenom

få en hållpunkt för bedömande av den relativa skogstillgången. Så till vida

innebär domänstyrelsens förslag egentligen blott en skärpning vid fastställandet

av vissa under alla förhållanden behövliga förutsättningar för taxeringen

genom att dessa nu även skola siffermässigt fixeras. Såsom redan anmärkts

måste detta i princip anses som ett steg i rätt riktning, förutsatt att

det finns rimliga möjligheter att åstadkomma denna siffermässiga fixering.

Som domänstyrelsen antyder, böra sådana möjligheter vara för handen framför

allt på de större skogarna, som indelats till ordnad hushållning. Däremot

måste man ställa sig tveksam till huru härmed förhåller sig beti''äffande de

smärre skogar (bondskogarna), som i runt tal motsvara hälften av landets

skogsareal. Att riksskogstaxeringens medeltal för större områden finnas till

ledning härvidlag gör ej kännedomen om de individuella taxeringsobjekten

mindre nödvändig än tidigare. Man torde kunna tillspetsa ett omdöme om

domänstyrelsens förslag så, att med denna kännedom om de individuella taxeringsobjekten

öppnar det nya förslaget större möjligheter än nu gällande bestämmelser

att erhålla rättvisande taxeringsvärden. Däremot är det att befara,

att man utan denna kännedom rent av riskerar alt erhålla mindre rättvisande

taxeringsvärden. Det sista uttalandet grundar sig på den omständig
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

123

heten, att raan vid bedömandet av relativa skogstillgången har ett korrektiv

i helhetsintrycket av resp. skogsbruk, som skola taxeras, vilket korrektiv ej

längre slår till buds, när man enligt det nya förslaget skall siffermässigt uppskatta

de olika på värderingen inverkande faktorerna var för sig.

Det är möjligt, att sistnämnda uttalande om risken vid det nya förfarandet

innebär en kritiskt betingad överdrift. Å andra sidan torde det väl ej

sakna all grund. Detta torde väl framför allt gälla om själva övergången från

nuvarande system lill det föreslagna, därest detta vinner kraft. Vederbörande

taxeringsnämnder torde nämligen nu vara inställda på att bedöma den relativa

skogstillgången just på grundval av della helheisintryck. En viss rulin

och en viss stabilisering (mer eller mindre felaktig?) har ernåtts på detta

område. Själva övergången erbjuder därför besvärligheter, vilka för vederbörande

torde inbjuda till en kritisk inställning gent emot det nya i och för sig.

Dessa övergångssvårigheter torde dock ej få allvarligt inverka på ett ställningstagande,

därest det nya förslaget på längre sikt synes erbjuda påtagliga

fördelar.

Dessa fördelar synas framför allt ligga i de större möjligheter till kontroll,

som det nya förslaget erbjuder. Dessa kontrollmöjligheter anknyta sig dock i

första hand till de större områden, för vilka riksskogstaxeringens genomsnitt

äro tillgängliga. De kunna därför blott göra sig gällande på längre sikt genom

en fortgående strävan att anpassa de individuella bedömningarna av de

avhandlade faktorerna (bonitet, virkesförråd pr hektar, trädslagsfördelning

och fördelning på grovleksklasser) så att deras summa bringas till överensstämmelse

med summan (genomsnittet) för de större områdena (de blivande

taxeringsdistrikten). Att så småningom resultat kunna nås på denna väg visar

hittillsvarande erfarenhet. I den mån riksskogstaxeringens uppgifter även

komma att särskilt redovisa resultaten för de olika skogsägaregrupperna,

skarpes i motsvarande grad kontrollmöjligheterna. Trots allt kvarstår möjligheten

till misstag beträffande de individuella taxeringsobjekten. På denna

punkt skulle man dock i sista hand kunna vinna en kontroll utan allt för

stora svårigheter genom att vederbörande skogsägare genom en relativt enkel

förrättning skulle kunna förskaffa sig erforderliga uppgifter angående sin

skog, därest han ansåge sig för högt taxerad. Denna sistnämnda möjlighet synes

från skogsägarens sida vara särskilt värdefull. En motsvarande möjlighet

finnes visserligen redan nu men förutsätter det mera omständliga förfarandet

att upprätta en hushållningsplan (avverkningsplan) för skogen, vilket förutsätter

sakkunnig medverkan.

Förutom den fördel, som förenämnda kontrollmöjligheter erbjuda, synes

man på längre sikt kunna räkna med ökade förutsättningar för den nya metoden

genom att kunskapen om de individuella skogsbruken efter hand säkerligen

kommer att ökas. Det får väl även förutsättas, att den nya metodens

antagande skulle väcka ökat intresse även bland de mindre skogsägarna för

att skaffa sig denna ökade kunskap. Vad särskilt beträffar möjligheten att

redovisa virkesförrådet mellan utförda uppskattningar av skogen torde den

nya metoden även bidraga till ett ökat intresse för att följa virkesförrådets

förändringar genom en fortlöpande förrådsstatistik, i och för sig ett värdefullt

hjälpmedel vid en rationell skogshushållning.

Kammarrätten framhåller, att den nuvarande metoden för de skattskyldiga

måste erbjuda avsevärda svårigheter. De skattskyldiga hade svårt att

förslå begreppet normalskog, som knappast hade sin motsvarighet i verkligheten.

Alldeles särskilda svårigheter mötte, då det gällde att komma till rätta

med innebörden av den relativa skogstillgångens begrepp. Man förhisåge

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

därvid ej sällan, att denna faktor innefattade ej blott kvantitativa utan även

värdebestämmande moment. Att normalförrådet i en skog dessutom varierade

efter boniteten gjorde ej heller saken enklare. Sålunda hände enligt kammarrättens

erfarenhet i vissa mål, att man, örn den klagande lyckades styrka

sin talan om en lägre bonitet än som blivit av nämnderna bestämd, måste ingå

i prövning av en invändning om att den relativa skogstillgången skulle

höjas med hänsyn till det faktiskt förefintliga virkesförrådets förhållande till

normalförrådet vid den lägre boniteten. En sådan invändning visade sig understundom

riktig, och höjningen av den relativa skogstillgången motvägde

då helt eller delvis den nedsättning i taxeringsvärdet, som sänkningen av

boniteten skolat medföra.

Kammarrätten behandlar därefter den av domänstyrelsen föreslagna metoden

och framhåller, att uppskattningen av virkesförrådet enligt denna ej

är så svår i de fall, då något så när färska och tillförlitliga hushållningsplaner

eller eljest mera noggranna uppgifter om skogsbeståndet finnas, men att

man i andra fall står inför samma svårigheter som vidhäfta den nuvarande

metoden. Kammarrätten fortsätter:

Men svårigheterna i detta avseende äro med den nya metodens konstruktion

mera aktuella, i det att det gäller att uppskatta icke blott virkeskvantiteten

utan också dess procentuella fördelning i skogsgrupper. Visserligen

borde man även vid en beräkning av den relativa skogstillgången enligt nu

gällande metod göra en mera ingående beräkning av skogsbeståndets både

kvantitet och sammansättning, men man blir ej tvingad därtill, och man

torde därför, då erforderliga uppgifter saknas — utan att anställa några mera

ingående betraktelser över skogens kvantitet och sammansättning — direkt

göra en skönsmässig uppskattning av relativsiffran, vilket för en erfaren

skogsman, som något känner till skogen, ej torde ställa sig omöjligt. Enligt

det föreliggande förslaget åter äro de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna

nödsakade alt trots bristen på erforderliga uppgifter göra en uppskattning

av skogens såväl kvantitet som dess procentuella fördelning i skogsgrupper,

vilken uppskattning och fördelning skall fastställas såsom grund

för taxeringen. Detta är ju något helt annat än vad som nu äger rum och

det är givet att på detta sätt alla i taxeringen medverkande parter ställas inför

alldeles särskilda tekniska svårigheter, som ju kunna kännas så mycket

besvärligare som en efterkommande utredning på ett mera slående sätt än

då fråga är örn den relativa skogstillgången kan visa, att beräkningen varit

alldeles felaktig. Det är uppenbart, att här föreligger den sida hos förslaget,

varemot erinringarna kraftigast resas. Emellertid är det kammarrättens åsikt,

att förslaget även i berörda avseende kan sägas uppvisa vissa positiva moment.

Man kan nämligen resonera på följande sätt. Vid en taxering av

skogsfastighet kan man, vilken metod som därvid än följes, aldrig komma

undan försöket att göra en uppskattning av virkesförrådets kvantitet och

sammansättning, men denna uppskattning kan, såsom vid tillämpning av

den nu gällande metoden, vara mycket lösligt grundad. Enligt det nu föreliggande

förslaget åter tvingas såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna

att inrikta sig på en mera noggrann uppskattning i berörda avseenden.

Det är möjligt, att härigenom det rätta intresset kan komma att väckas

för en medverkan vid skogsvärderingen, och på detta sätt kanske man jämväl,

efter det metoden varit i tillämpning någon tid, kan ernå en bättre kännedom

om den verkliga virkestillgången på flertalet fastigheter.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

125

Vad så angår problemet att erhålla erforderliga uppgifter är det i många

fall ej alldeles oöverkomligt, även där lämpliga hushållningsplaner och stamräkningar

ej finnas att tillgå. Sålunda måste de skattskyldiga åläggas att

lämna alla för dem redan tillgängliga uppgifter, som kunna tjäna till ledning

vid uppskattningen. Att däremot föreskriva skyldighet för skogsägare

att verkställa trädräkning eller dylikt, torde såsom domänstyrelsen

också antytt ej kunna komma i fråga. Det kan dock antagas,

att de skattskyldiga i eget intresse i flera fall lämna sin medverkan. Många

av dem äro väl förfarna i skogsuppsk anning. En enkel stamräkning kan efter

anvisning utföras av den skattskyldige själv. För mindre fastigheter blir

kostnaden för en stamräkning vid anlitande av sakkunnigt biträde jämförelsevis

ringa. Det kan antagas, att nämnderna på detta sätt få material för en

riktig uppskattning i skogsgrupper beträffande ett flertal fastigheter. De

taxeringar, som åsättas dessa fastigheter, böra givetvis bliva till god ledning

vid värderingen av övriga fastigheter, där skogstillgången ej är så väl känd.

Därest nämnderna och deras skogssakkunniga utan alltför stor omgång

kunna komma till rätta även med uppskattningen i skogsgrupper å dessa

senare fastigheter, är den viktigaste förutsättningen för metodens lämplighet

vunnen.

Ett annat anmärkningsvärt förhållande, som alldeles särskilt berör kammarrättens

arbetsområde, kan jämväl anföras till den nya metodens fördel.

En skattskyldig, som ej är tillfredsställd med nämndernas beslut angående

uppskattningen av virkesförrådet, har enligt nämnda metod en betydligt

gynnsammare ställning vid överklagande i kammarrätten av hans

fastighets taxeringsvärde än vad som nu är fallet, enär han har möjlighet

att på ett förhållandevis enkelt sätt förebringa bevisning örn de å fastigheten

rådande skogsförhållanden, som han vill lägga till grund för sina påståenden

om ett annat taxeringsvärde.

Sedan kammarrätten härefter utlalat betänkligheter inför det med det föreslagna

systemet förenade vidlyftiga räknearbetet samt för de ökade kostnader

för fastighetstaxeringen, som kunde beräknas uppkomma på grund

av anordningen med typskogar, vilken syntes vara en erforderlig del av det

nya taxeringssystemet, berör kammarrätten den verkställda provtaxeringen

och anför härom bl. a.:

De upprättade hjälptabellerna hava väsentligt underlättat taxeringsarbetet

för nämnderna. Hjälptabell nr 2 möjliggör en uppskattning även i de många

fall, där virkesförrådets fördelning i skogsgrupper ej är så noga känd. Tabellen,

som är mycket schablonmässig och grundad på beräkningar, kan

emellertid ej alltid vara tillämplig på den enskilda fastigheten. Den synes

dock utgöra en bättre grund för en taxering än en rent skönsmässig uppskattning

av den relativa skogstillgången enligt nu gällande metod. Det är

anledning förvänta, att nämnderna, sedan den föreslagna metoden någon tid

varit i tillämpning, efter hand skola erhålla så noggranna uppgifter örn virkesförrådet,

att hjälptabell nr 1 mer och mer skall kunna komma till användning.

Därigenom ökas förutsättningarna för en riktig taxering.

Kammarrätten anser emellertid, att provtaxeringen varit behäftad med

vissa brister, då därvid förekommit medverkan från skogligt håll i större

utsträckning än som under normala förhållanden kan antagas bliva fallet.

Beträffande förslaget att förstora taxeringsdistrikten så att de skulle komma

att passa som kontrollområden i avseende å riksskogstaxeringens resul
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

tat erinrar kammarrätten slutligen, att fastighetstaxeringsnämnderna skola

taxera även andra fastigheter än skogsfastigheter och att det är av synnerlig

vikt, att distrikten ej göras större än att åtminstone i viss omfattning lokalkännedom

finnes representerad. En dylik förändring av taxeringsdistrikten,

vilken skulle kunna medföra en sådan ökning av nämndernas arbete,

att taxeringsresultatet bleve försämrat, syntes i varje fall böra få anstå, tills

den föreslagna taxeringsmetoden blivit prövad i praktiken vid en allmän fastighetstaxering.

1937 års riksskogstaxeringsnämnd framhåller, att bedömningen i de fall,

då exakta uppgifter om virkesföx-rådet saknas, borde underlättas genom kännedomen

om skogarnas genomsnittliga beskaffenhet inom relativt begränsade

avstämningsområden och att den framför allt skulle underlättas genom

inventeringar av inom fastighetstaxeringsdistrikten belägna, av fastighetstaxeringsnämndens

ledamöter eller sakkunniga väl kända typskogar, med vilka

en okulär jämförelse kunde göras. Beträffande möjligheterna att använda

vid riksskogstaxeringen framkomna länsmedeltal angående virkesförråden

erinrar riksskogstaxeringsnämnden, att det på grund av de svenska

länens vidsträckthet ofta förekommer väsentliga skillnader i de naturliga

betingelserna för skogsproduktion mellan länens olika delar, varjämte avsättningsförhållandena,

särskilt i Norrland, inverka på skogstillgångarna och

deras sammansättning. Vid uppdelning av Västernorrlands län på grundval

av 1938 års riksskogstaxering av detta län i 50 områden, vart och ett örn 6

kvadratmil landareal eller cirka 50 000 hektar skogsmark, hade sålunda visat

sig, att den taxerade kubikmassan per hektar skogsmark växlade från

41 till 83 kubikmeter. Nämnden fortsätter:

Bestämningen för varje sådant område är behäftad med ett avsevärt medelfel,

men genom att sammanföra intilliggande smärre områden till sex

större, motsvarande i medeltal cirka 50 kvadratmil, kunna medelfelen avsevärt

nedbringas. Sålunda visade verkställda medelfelsberäkningar att medelfelet

å kubikmassan per hektar från och med 15 cm vid brösthöjd för dessa

större delområden ej i något fall översteg sex procent och för virkesförråd

från och med 25 cm åtta procent. Det genomsnittliga medelfelet för dessa

delområden kan uppskattas till högst fem procent för virkesförråd från och

med 15 cm vid brösthöjd, motsvarande 2 m3/ha, och till sex å sju procent

från och med 25 cm, motsvarande 1 m3/ha. Det bör dock anmärkas, att de

relativa medelfelen äro lägre för uppgifter avseende de totala virkesförråden.

Uppgifterna för vart och ett av dessa sex delområden få därför anses

vara ur medelfelssynpunkt tillräckligt tillförlitliga.

Sedan ovanstående beräkningar utförts, upprättades i samråd med vederbörande

landskamrerare ett förslag av domänstyrelsen på sju taxeringsdistrikt

inom Västernorrlands län, vilka i stort sett sammanföllo med de områden,

för vilka medelfelsberäkningarna utförts. Resultatet av riksskogstaxeringens

uppgifter angående distriktens virkesförråd inklusive bark per hektar

och dessas fördelning på grovleksklasser återfinnes i domänstyrelsens förslag

s. 26—27. I betraktande av att lövskogen särskilts och att barrskogsförrådet

är fördelat på tre grovleksklasser, torde man få anse att de medelfel,

som gälla virkesförråden över 15 cm, endast motsvara mycket måttliga

anspråk på säkerhet.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 240.

127

Riksskogstaxeringen inom Västernorrlands och Jämtlands län med ett

linjeavstånd av 62/3 km kan sålunda giva tillräckligt säkra uppgifter för områden

omfattande 50 kvadratmil landareal. Nämnden kan emellertid ej bedöma

om så stora områden som 50 kvadratmil kunna användas som taxeringsdistrikt

i Jämtlands län.

Riksskogstaxeringsnämnden berör därefter den i samband med provtaxeringen

verkställda särskilda linjetaxeringen av Burträsks socken. Resultatet

av denna hade visat, att riksskogstaxeringen med det linjeavstånd (10 km),

som tillämpats för hela Västerbottens län icke kunde lämna för fastighetstaxering

användbara resultat för så små områden som Burträsks socken

(cirka 18 kvadratmil). Taxeringsdistrikten vid fastighetstaxering borde i Västerbottens

och Norrbottens län icke nämnvärt understiga 60 kvadratmil, om

medelfelet på totala barrskogsförrådet skulle i medeltal understiga 3 procent

och för den mera värdefulla delen av barrskogsförrådet (timmerskogen) 7

procent. Då inom övriga delar av landet krav säkerligen komme att resas

på avsevärt mindre taxeringsdistrikt, fordrades, för att riksinventeringens

uppgifter skulle kunna utnyttjas för den allmänna fastighetstaxeringen på

det sätt, som förslaget åsyftade, ett tätare linjenät än som använts åren

1923—1929. Anspråken på de uppgifter, som en riksskogsinventering överhuvud

taget skulle lämna, hade emellertid kraftigt ökats sedan den förra

riksskogstaxeringen, varför taxeringsprocenten redan på grund härav torde

komma att höjas. Indelningen av ett län i taxeringsdistrikt av sådan storlek

att riksskogstaxeringens uppgifter för dessa verkligen skulle kunna utnyttjas

av fastighetstaxeringsnämnderna torde därför väl låta sig förena med

övriga önskemål beträffande riksskogstaxeringens framtida utveckling.

Jämväl i de övriga yttrandena förekomma uttalanden örn den föreslagna

metodens praktiska användbarhet m. m.

Sålunda framhålles i flera av dessa yttranden, att man genom införande

av den nya metoden kan antagas vinna en förbättring av taxeringsresultatet

allenast i de fall där virkesförrådets storlek och sammansättning genom upprättade

hushållningsplaner eller eljest äro kända, men alt, om man bortser

från allmänna skogar samt bolagsskogar, sådana uppgifter äro tillgängliga

endast i undantagsfall. I sistnämnda avseende uppgiver exempelvis skogsvärdsstyrelsen

i Kalmar län, södra delen, att hushållningsplaner finnas på

domänverkets och ecklesiastika skogar, häradsallmänningar m. fl. men mera

sällan på de enskilda, att de sistnämnda i södra delen av Kalmar län i regel

äro till arealen så små att det icke torde vara praktiskt eller ekonomiskt

genomförbart att för dem upprätta hushållningsplaner samt att det icke heller

finns skogsuppräkningar i sådan omfattning, att de bliva till större hjälp

vid taxeringens genomförande. Skogsvårdsstgrelsen i Göteborgs och Bohus

län anför, att inom detta län endast för ett 10-tal fastigheter i enskild ägo

finnas upprättade hushållningsplaner, ur vilka man kan beräkna virkesförrådets

fördelning, men att för övriga cirka 10 000 fastigheter tillförlitliga

uppgifter saknas. Skogsvårdsstgrelsen i Örebro län framhåller, att sådana

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

skogar, som äga tillförlitliga och fullständiga skogshushållningsplaner, utgöra

ett mycket ringa fåtal i förhållande till dem, som sakna dylika planer,

och att det bör observeras, att en skogshushållningsplan måste vara av färskt

datum samt upprättad av opartisk och vederhäftig förrättningsman, om

den skall kunna anses tillförlitlig och användbar med eller utan kompletteringar

(många vid föregående fastighetstaxering företedda skogshushållningsplaner

hade icke varit av sådan art). S k o g s vård s styrel s e 11 i Skaraborgs lern

påpekar, att icke ens å skogar, för vilka fullständiga skogsindelningshandlingar

av vanlig typ föreligga, uppdelning av virkesförrådet efter dimensioner

utan vidare kan göras, då förrådet i dylika handlingar brukar vara uppdelat

på åldersklasser. Liinsstgrelsen i Gävleborgs län uppgiver, att i detta län, såvitt

länsstyrelsen har sig bekant, icke finnes någon enda indelningsplan för

i enskild ägo befintlig skog, som ej tillhör bolag, samt framhåller, att det

knappast i praktiken är möjligt att följa dimensionsförändringarna under en

hushåliningsplans giltighetstid och att planens siffror sålunda endast kunna

direkt anyändas, om taxeringsåret och indelningsåret sammanfalla. Länsstyrelsen

i Västernorrlands län uppgiver, att inom detta län finnas skogsindelningsplaner

praktiskt taget endast för allmänna skogar och bolagens skogar,

under det att å övriga enskilda skogar skogsindelning verkställts endast

i ett ytterst fåtal fall, samt att de indelningar, som finnas, ofta äro gamla

och mindre tillförlitliga. Länsstyrelsen i Norrbottens län anför, att i detta

län föreligga avverkningsplaner för bolagsskogar och de flesta allmänna skogarna

men icke för bondskogarna i kustlandet och för de flesta bondskogarna

i lappmarken, som helt sakna Uppskattningar av virkesförrådet. I den mån

avverkningsplaner funnes för sistnämnda skogar vore de i allmänhet antikverade

och därför mindre användbara för ifrågavarande ändamål. Sveriges

skogsägareförbund samt svenska trävaruexport-1 cellulosa-, trämasse- och

pappersbruksföreningarna anföra, att skogsuppskattningshandlingarna för bolagens

och de största privata godsens skogar bruka förnyas blott med tämligen

långa intervaller, kanske endast vart tjugonde år, samt att den förrådsbokföring,

som i regel föres, endast brukar avse kubikmassan men icke förändringarna

i dimensionsklassfördelningen. Det vore därför blott relativt

sällan som skogsägaren kunde prestera ett statistiskt material örn grovlek sklassfördelningen

vid fastighetstaxeringstillfällena, och i varje fall kunde

detta icke ske utan mycket omfattande och tidsödande räknearbeten. Svårigheterna

bleve i realiteten oöverkomliga i de fall, då taxeringsenheten vore

sammansatt av ett stort antal fastigheter.

Länsstyrelsen i Örebro län anför, att det, om hushållningsplaner finnas,

ej torde vara svårt att få fram en riktig siffra för den relativa skogstillgången

samt att, om å andra sidan varje på undersökning av marken grundad kunskap

örn skogen saknas, det icke synes vara enklare att göra sig en bild av

trädstammarnas dimensionsfördelning än att åstadkomma en siffra för den

relativa skogstillgången. Liknande synpunkter uttalas av Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare, som tillägger, att det vid tillämpning

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

129

av den föreslagna metoden lätt kan hända, att ett flertal olika faktorer felbedömas,

vilket i sin tur kan medföra ökad risk för ett missvisande taxeringsresultat.

Även skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län anser, att man bör

direkt kunna deducera relativa skogstillgången, örn alla primäruppgifter finnas,

och att det i andra fall är lättare att gå direkt på relativa skogstillgången

än att gissa sex eller kanske flera osäkra faktorer, därav flera kunna bliva

felbedömda i samma riktning. Likaså anser länsstyrelsen i Kronobergs län,

att bristen i fråga örn en för taxeringen erforderlig närmare kännedom om

virkesförrådet på det flertal fastigheter, där fastighetsägaren själv icke äger

sådan kännedom och icke heller kan förväntas avhjälpa denna brist, är av

skärpt betydelse vid tillämpning av den föreslagna taxeringsmetoden. Skogsvårdsstyrelsen

i Blekinge län framhåller, att typskogar och genomsnittssiffror

i dylika fall blott giva begränsad vägledning, då vanligen inom varje by

skogstillgången på fastigheterna är synnerligen skiftande, och att det torde

vara minst lika stora utsikter för en felbedömning av kubikmassan på 10 å

20 kubikmeter per hektar som att i samma mån felbedöma relativa skogstillgången.

Sveriges skogsägareförbund samt svenska trävaruexport-, cellulosa-,

trämasse- och pappersbruksföreningarna uppgiva, att många skogsmän hysa

den meningen, att det är lättare att fälla ett någotsånär riktigt totalomdöme

om det skogliga tillståndet å en fastighet än att skönsmässigt fixera speciella

egenskaper hos virkesförrådet. En erfaren taxator torde sålunda kunna hjälpligt

uppskatta en fastighets genomsnittliga virkesförråd per hektar samt även

fälla ett tämligen rättvisande omdöme örn fastighetens relativa skogstillgång,

men att utan tillgång till uppskattningshandlingar rätt bedöma virkesförrådets

fördelning på timmerskog, massavedskog och vedskog samt trädslagsblandningen

inom dessa grupper torde vara mycket svårt.

Skogsstyrelsen framhåller, att i de fall, då kännedom örn taxeringsunderlaget

är svävande, den jämförelse, som sker vid fastställande av den relativa

skogstillgången, ej torde bliva behäftad med större fel än som kan vara

godtagbart med hänsyn till felmöjligheterna vid bedömningen av nämnda

underlag. Ett liknande uttalande göres av skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län,

norra delen, som emellertid i ett senare, efter provtaxeringen avgivet yttrande

medgiver, att den nya metoden visat sig giva värden, som uppenbarligen

närmare ansluta sig till saluvärdena, i det den medför dels en genomsnittlig

höjning av taxeringsvärdena i södra och mellersta Sverige och dels en starkare

differentiering av värdena mellan skogrika och skogfattiga fastigheter.

Länsstyrelsen i Blekinge län är av den bestämda uppfattningen, att — trots

att stora svårigheter i vissa fall äro förenade med relativa skogstillgångens

bestämmande — nämnderna i samråd med delias skogssakkunniga medhjälpare

i stort sett haft möjlighet att komma fram till en riktig siffra för denna

även i de svårlösta fallen. Enligt redogörelsen för den vid provtaxeringen

verkställda stickprovskontrollen (se bil. 10) vore felbedömningen i procent

för en del fastigheter anmärkningsvärt slör beträffande såväl virkesförrådet

som skogsvärdet per hektar och totalt, och, även om en viss tendens till underskattning

av den relativa skogstillgången obestridligen framträtt, hade

Wiland till riksdagens protokoll 19A1. t sami. Nr 240. 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

länsstyrelsen veterligt sådana avvikelser, även i motsatt riktning, som konstaterats

vid stickprovskontrollen, icke förekommit vid de senaste allmänna

fastighetstaxeringarna inom länet. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

anför, att den oklara och svårbestämbara taxeringsfaktorn relativa skogstillgången

utgör en besvärlig detalj för den skogsägare, som av en eller annan

anledning vill kontrollera det taxeringsvärde, som åsatts hans skogsinnehav,

men att provtaxeringens resultat ej giver belägg för att en bättre

relativ rättvisa mellan fastigheterna kommer att erhållas med den föreslagna

metoden än med den nuvarande.

Jämväl i flera av de övriga yttrandena påpekas de stora felbedömningar

beträffande särskilda fastigheter, som konstaterades ha skett vid den under

provtaxeringen verkställda stickprovskontrollen, och att provtaxeringen sålunda

ej tyder på att de lokala taxeringsorganen förmå tillämpa den föreslagna

metoden med något större mått av säkerhet eller giver stöd för den

uppfattningen, att denna metod är överlägsen den gällande. Detta vöre så

mycket mera anmärkningsvärt som provtaxeringsnämnderna dels haft tillgång

till mera skoglig sakkunskap och dels kommit i åtnjutande av grundligare

information än i vanliga fall vore att påräkna.

Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms lån anför, att vissa olägenheter visserligen

visat sig vara förknippade med uppskattningen av den relativa skogstillgången

men att dessa, som särskilt förmärkts under de första fastighetstaxeringarna

efter den nuvarande metodens tillkomst, nu till väsentlig del

kunna anses eliminerade. Beträffande uppgifterna om att det i praktiken ofta

tillgår så, att man först fastställer totala värdet å skogen och sedan med

stöd härav räknar ut relativa skogstillgången, framhåller styrelsen, att så

med säkerhet endast sker i undantagsfall. Däremot hade de skogliga biträdena

i länet rapporterat, att det stundom tillginge så, att, sedan skogen först

värderats efter de fastställda grunderna samt joi’dbruket därefter värdesatts

enligt angivna normer, jordbruksvärdet höjdes, om summan av de båda värdena

bleve mindre än vad fastigheten ansåges värd, detta enär skogsvärdet,

vilket vederbörande efter sakkunnig undersökning kunde få justerat, icke

ansåges kunna ändras.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län däremot framhåller, att, örn resultatet

under tillämpningen av de nuvarande uppskattningsgrunderna, som

varit svårbegripliga och i det praktiska arbetet i hög grad osäkra, blivit bättre

för varje taxering, får detta tillskrivas nämndernas goda omdöme och förmåga

att jämka ihop skogsvärdet med ett tänkt saluvärde å skogen. Siffrorna för

bonitet och i synnerhet för relativ skogstillgång hade ofta uträknats »baklänges»

och sålunda i efterhand redovisats till vad som behövdes för att nå

det primärt »på känn» bestämda slutvärdet. Länsstyrelsen i Skaraborgs län

anser också gällande bestämmelser örn den relativa skogstillgången som skogsvärderingsfaktor

vara föga ägnade att befrämja ett rättvist och enhetligt

taxeringsresultat. Den omständigheten, att under den allmänna fastighets
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

131

taxeringen någon direkt uppskattning av fastigheternas skogsbestånd i regel

ej förekommit, hade i länet medfört eller i allt fall bidragit till att fastigheters

skogsvärden ej uppskattats särskilt för sig. Man hade ofta förfarit så, att

förberedelsevis åsatts ett gemensamt värde för både inägor och skogsmark

med därå växande skog, varefter en uppdelning av värdet ägt rum på sådant

sätt, att skogsvärdet framstått som ett restvärde sedan inägorna värdesatts

med ledning av länets anvisningar örn å-pris. Länsstyrelsen i Västmanlands

län slutligen anför, att relativa skogs tillgången för mången tett sig som

något mystiskt, på vilken satsen: icke resonera, blott marschera hade sin

fulla tillämpning, och att den föreslagna metoden otvivelaktigt är mindre

svårtillgänglig.

Den av kammarrätten uttalade uppfattningen, att en fördel med den föreslagna

metoden måste sägas vara, att skogsägaren genom att låta verkställa

uppskattning av förrådet på ett enkelt sätt kan förebringa bevisning om å

fastigheten rådande skogsförhållanden, delas av kommunalskatteberedningen.

Häremot framhåller emellertid Svenska landstingsförbundet, att den omständigheten,

att skogsägaren icke har någon annan möjlighet att styrka

taxeringens oriktighet än att låta uppmäta virkesförrådet kan medföra mindre

önskvärda konsekvenser, då en sådan mätning är förenad med stora kostnader,

vartill kommer svårigheter, örn det blir många besvärsmål, att erhålla

sakkunnigt biträde för mätningen.

Kommunalskatteberedningen framhåller jämväl, att den föreslagna metoden

kan antagas erbjuda vissa fördelar även i de fall, då exakta uppgifter

om virkesförrådet saknas, bl. a. genom att riksskogstaxeringens resultat bör

kunna utnyttjas på ett effektivare sätt än nu för kontroll av fastighetstaxeringarnas

riktighet, örn genom riksskogstaxeringen uppgifter kunna erhållas

å de kvantiteter skog av olika grovleksgrupper och trädslag, som finnas

inom ett taxeringsdistrikt. Hittills hade riksskogstaxeringens resultat använts

vid kontroll för län eller del av län i fråga om areal skogsmark, bonitet och

relativ skogstillgång, men i fråga örn sistnämnda faktor hade riksskogstaxeringsmaterialet

blott givit stöd för allmänna uttalanden om tendensen till

över- eller underskattning.

Å andra sidan uttalas i några av yttrandena varningar emot att tillmäta

möjligheten att använda riksskogstaxeringens material för kontroll alltför

stort värde. Sålunda anmärker länsstyrelsen i Örebro län, att taxeringsdistrikten

måste göras mycket omfattande för att ej felmöjligheterna skola bliva

för stora och att denna kontroll icke synes giva någon som helst möjlighet att

bedöma, huruvida fördelningen av virkesförråden och dimensionerna de olika

fastigheterna emellan är riktig. Likaså framhåller Sveriges skogsägareförbund

samt svenska trävaruexport-, cellulosa-, trämasse- och pappersbruksförcningarna,

att även örn riksskogstaxeringens medelsiffror äro kända för

olika länsdelar, spridningen kring dessa medeltal, särskilt beträffande mindre

fastigheter, torde vara så avsevärd, ali för den enskilda fastigheten en jämförelse

med medeltalen blir lill ringa ledning. Svenska landskommunernas

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts proposition nr J40.

förbund slutligen erinrar om att riksskogstaxeringens första omgång pågick

åren 1923—1929 och att enligt vad domänstyrelsen själv framhållit mer än

10 ä 15 år gamla siffror icke böra användas för kontroll av mindre områden.

Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län anför, att en markägares åtgöranden

för att få ett rättvist bedömande av skogsvärdet genom den föreslagna metoden

inskränkes till en ganska enkel och därför ej alltför kostsam uppskattning

av skogskapitalet. För domänverket och en stor del av bolagsskogarna,

där expertis förefunnes, kunde av denna utarbetas en sammanställning,

som direkt utan större arbete kunde användas av taxeringsmyndigheterna.

För markägare, som ej själva kunde utföra en sammanställning, borde

materialet kunna insändas till länsstyrelserna för bearbetning och översändande

till de lokala taxeringsmyndigheterna. Härigenom erhötles en mångfald

typskogar. Kostnaderna m. m. medgåve ej en allmän uppskattning av

skogskapitalet å fastigheterna i riket, men en begränsning av uppskattningen

till fastigheter med visst arealinnehav skulle kunna nedbringa kostnaderna

samt giva typskogar för värdesättning av andra fastigheter. Om t. ex. inom

Jönköpings län uppskattningen fixerades till innehav av 100 hektar och däröver,

torde cirka 100 000 hektar bliva föremål för taxering. Med utgångsläge

av 5 procents linjetaxering borde detta arbete kunna utföras med 20 skogvaktare

som taxeringsförmän på cirka 6 å 7 månader och för en kostnad inklusive

hantlangning av högst 200 000 kronor. Därest staten därvid exempelvis

betalade halva omkostnaden, bleve markägarnas utgifter ej mer än cirka

en krona per hektar, en jämfört med båtnaden mycket skälig utgift, vari inkluderades

jämväl möjligheter att på grundval av taxeringen få vetskap örn

tillväxt och avverkningsbelopp. För varje län borde före taxeringens utförande

av riksskogstaxeringsnämnden eller domänstyrelsen fixeras inom vilka

gränser för arealinnehav taxering skulle utföras. Från på så sätt erhållna

typskogar borde värdet per hektar för skogar med lägre arealinnehav kunna

utslås med anlitande av länsskogvaktarna. Finge dessa, som inom Jönköpings

län varit fallet, direktiv att göra anteckningar angående skogskapital

etc. å hemmanskort, som för närvarande i länet fördes å sammanlagt cirka

13 000 hemman, komme dessa anteckningar att underlätta bedömningsfrågan.

Vikten av typskogar framhålles i flera andra yttranden. Sålunda anför

exempelvis skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län, att behovet av jämförelsematerial

är stort vilken metod, som i fortsättningen än kan komma att tilllämpas,

samt förordar, att i god tid före nästa fastighetstaxering under statsmakternas

medverkan erforderlig skogsuppskattning jämte bonitering verkställes

å ett jämförelsevis stort antal hemmansskogar av medelstorlek i de

olika länen; för Västmanlands län förslagsvis ett 50-tal i storleken 50—200

hektar. Skogsuppskattningen kunde ske i form av intill 10 procents linjetaxering

av den växande skogen i 5-centimetersklasser med uppdelning å

trädslag, kombinerad med förande av arealexteriör för utredning av bonitet

och åldersklassfördelning.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

133

Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län, södra delen, påpekar, att jämförelsetal

från allmänna skogar, för vilka finnas hushållningsplaner, icke äro tillfredsställande,

då dessa skogar lia en helt annan sortimentssammansättning än

enskilda skogar. Länsstyrelsen i Gävleborgs län förmenar, att man icke torde

kunna ha någon nytta av bolagens skogar som typskogar, därför att bolagens

indelningsplaner i allmänhet ej äro uppgjorda för varje särskilt skogskomplex

utan för vederbörande bolags hela skogsinnehav.

I åtskilliga yttranden lia uttalanden gjorts om de båda metodernas praktiska

användbarhet, och därvid har i de flesta framhållits, att den föreslagna

metoden synes vara svårare att förstå för beskattningsnämnderna än den nuvarande

samt att taxeringsarbetet med den nya metoden torde bliva mera

tidskrävande och omständligt än hittills varit fallet. Då flera av de hörda

härvid icke synas ha tagit hänsyn till de förenklingar, som kunde genomföras

vid provtaxeringen (flera av uttalandena gjorda före denna), må det här

räcka med ett återgivande av vad som anförts av de skogsvårdsstyrelser och

länsstyrelser, inom vilkas ämbetsområden provtaxering verkställts och som

efter densammas utförande yttrat sig därom.

Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län, norra delen, uppgiver sålunda, att styrelsens

jägmästare vid provtaxeringen av Mörlunda socken haft tillfälle att

konstatera, hurusom de därvid använda hjälptabellerna, med vilka provtaxeringsnämnden

ganska snart funnit sig till rätta, varit ägnade att tillgodose

önskemålet örn en anpassning av metoden till graden av noggrannhet för

(= nämndens kännedom om) primärfaktorerna. De anmärkningar, som sålunda

kunnat riktas emot metoden för dess brist på enkelhet och anpassning

till de många fall, där kännedom om taxeringsunderlaget vore mycket svävande,

bortfölle sedan ifrågavarande förenklingar vidtagits (skogsvårdsstyrelsen

hade i tidigare yttrande anfört, att den nya metoden i nämnda fall

komme att göra taxeringsarbetet avsevärt mycket mera tidsödande och omständligt

än hittills varit fallet).

Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län, som i tidigare yttrande avstyrkt genomförande

av den föreslagna metoden, bl. a. enär det nya förfaringssättet

syntes vara betydligt mera invecklat och arbetskrävande för taxeringsmyndigheterna

än det hittills använda, anser, att provtaxeringen ej lämnat sådana

resultat, att styrelsen funnit skäl frångå sin förut uttalade uppfattning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att den nya metoden för nämndledamöterna

är enklare att bemästra än den nuvarande. Med kännedom örn

den skog, som skulle taxeras, vore det lättare att bedöma, huru mycket en

skog ungefärligen innehölle av barrskog och lövskog samt barrskogens fördelning

å timmerskog, massavedskog och vedskog, än att fastställa, huru

skogens aktuella virkesförråd förhölle sig till normalskogens virkesförråd.

Vid provtaxeringen i Riseberga socken bade kunnat konstateras, att nämndledamötema

på ett helt annat sätt kunnat lämna för taxeringen värdefulla

uppgifter. Självfallet komme en övergång till nytt system att i början föranleda

besvärligheter, men dessa syntes icke vara större än att de med god för
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Majlis proposition nr 240.

beredelse och lämplig information kunde övervinnas. Då den tid nämnderna

hade till sitt förfogande vore så kort att någon extra belastning icke kunde

ifrågakomma, förutsatte länsstyrelsen, att vid kommande överarbetning avförslaget

ytterligare förenklingar särskilt i fråga örn hjälptabeller vidtoges

samt att erforderlig biträdeshjälp och tillräckligt antal skogssakkunniga kunde

ställas till nämndernas förfogande.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför, att den föreslagna metoden med sina

tabeller och hjälptabeller måhända kommer att erbjuda ett något lättare

taxeringsarbete så att säga vid arbetsbordet men att den också kommer att

giva tillfälle till en sådan mängd av osäkerhetsmoment vid bestämmande av

de olika faktorer, som utgöra grunden för värderingen, att det torde vara

synnerligen tvivelaktigt, om man i allmänhet skulle kunna komma till ett

riktigt resultat. Om provtaxeringen i Valbo socken, som landskamreraren i

länet haft tillfälle att följa, uppgiver länsstyrelsen därefter:

Vid en därvid företagen skogsexkursion, där förut stamräknade skogsskiften

besöktes, frapperades man till en början av, huru nära man gissningsvis

många gånger träffade det verkliga resultatet. Vid det fortsatta arbetet vid

arbetsbordet försvann emellertid snart det goda intrycket av metoden. Det

visade sig nämligen då, att även i de fall, då vederbörande nämndledamöter

trodde sig äga ingående kännedom örn skogsskiftena, man många gånger kom

till resultat, som nämnden fann orimliga. För att korrigera dessa resultat

måste man då återgå till den gamla metoden och enligt dennas resultat justera

värdena uppåt eller nedåt. Detta visar bäst den nya metodens osäkerhet.

Förutsättningarna för ett effektivt användande av den nya metoden synes

därför vara, att indelningsplaner eller stamräkning förefinnes, och i de fall.

då sådan icke förefinnes, synes en ingående besiktning på marken vara

nödvändig.

Länsstyrelsen i Västerbottens län åberopar ett vid dess yttrande fogat

gemensamt uttalande av sektionsordförandena inom provtaxeringsnämnden i

Burträsks socken (nämnden hade arbetat parallellt på två sektioner), däri

dessa framhålla, att de funnit det nya systemet vara enklare och lättfattligare

än det nuvarande, samt tillägger, att till i stort sett samma uppfattning

hade skogsvårdsstvrelsens taxeringsavdelning kommit vid en stickprovsundersökning,

som verkställts beträffande en del fastigheter i lappmarken med

upprättade avverkningsplaner för jämförelse mellan erhållna taxeringsvärden

enligt 1938 års fastighetstaxering och motsvarande värden, uträknade enligt

domänstyrelsens metod. Erfarenheterna från denna senare undersökning syntes

giva vid handen, att i de fall, då nya skogsindelningshandlingar eller avverkningsplaner

med dimensionsklassuppdelning och kubikmasseuppgifter

förelåge, diskontcringsmetoden utan svårighet kunde tillämpas och att den

då säkerligen bidroge till ett jämnare taxeringsresultat. Utfallet av provtaxeringen

måste emellertid bedömas med tanke på att förutsättningarna icke

varit fullt desamma som vid allmän fastighetstaxering. En sådan sakkunskap

som den vid provtaxeringen närvarande domänverkstjänstemannen representerade,

torde mera sällan stå beredningsnämnderna till buds, och vidare hade

räknebiträde och maskinell utrustning funnits till provtaxeringsnämndens

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

135

förfogande, något som icke alltid kunde påräknas i en beredningsnämnd. Det

måste därför antagas, att den arbetstakt, som hållits vid provtaxeringen beträffande

uträkning och summering av skogsvärden, icke kunde anses representativ

för beredningsnämnder i genomsnitt.

I anledning av vad som anförts örn resultatet av den vid provtaxeringen

verkställda jämförelsen mellan den föreslagna och den nuvarande metodens

praktiska användbarhet anmärker handelskammaren i Gävle, att därvid icke

gjorts någon som helst undersökning i fråga om de hjälpmedel, som taxeringsnämnderna

vid sitt arbete efter den äldre metoden haft till sitt förfogande,

och att lika litet någon undersökning utförts, huruvida den äldre metoden

skulle kunna utbyggas med hjälptabeller, förbättrad statistik eller

dylikt, varför jämförelsen kommit att stå mellan en ny metod, med moderna

och noga utformade hjälpmedel, samt en äldre metod, blottad på sådana.

Mot en invändning, att den äldre metoden redan borde lia försetts med lämpliga

hjälpmedel, om detta kunnat ske, kunde anföras, att vid förberedelserna

för de senaste fastighetstaxeringarna en omarbetning av det grundläggande

siffermaterialet medvetet skjutits undan i avvaktan på de erfarenhetstabeller,

som man så småningom väntat från statens skogsförsöksanstalt. — I övrigt

framhåller handelskammaren, att, om uppgifterna örn virkesförrådet och dess

sammansättning samt sortimentsgruppernas rotvärde införas i taxeringslängderna,

man utan vidare kan framräkna de olika skogsfastighetemas realisationsvärden

och att detta synes mindre iämpligt, då härigenom värdefulla

upplysningar bliva alltför lättillgängliga för spekulanter, som äro intresserade

av skogsaffärer på kort sikt. I

I anledning av vad i de avgivna yttrandena anförts örn behovet av jämförelsematerial

vid taxeringarna i form av i orterna systematiskt spridda

typskogar har inom skatteberedningen verkställts särskild utredning härom,

som sammanfattats i två den 20 augusti respektive den 3 november 1943

dagtecknade promemorior. I den tidigare av dessa promemorior framliålles,

att anordningen med typskogar syntes vara synnerligen önskvärd för nästa

allmänna fastighetstaxering, oavsett vilken skogs värderingsmetod som komme

till användning, och att, örn båda de ifrågavarande metoderna skulle till

någon del komma att användas jämsides, möjlighet erbjöde sig att genom

ett representativt typskogsmaterial göra bättre jämförelser mellan värderingsmetoderna

än eljest skulle vara möjligt. Behovet av typskogar vore störst beträffande

de 18 sydligaste länen (söder örn Kopparbergs och Gävleborgs län).

En fullständig rjksskogstaxering hade nämligen ej övergått dessa län sedan

åren 1923—1929, och nyligen utförda stickprovstaxeringar i form av s. k. vedskogsinventeringar

hade givit anledning förmoda, att virkesförrådet och dess

sammansättning undergått betydande förändringar inom dessa områden. De

G nordligaste länen komrne däremot att efter sommarsäsongen 1943 vara

övergångna med den andra riksskogstaxeringen, och materialet från denna

torde vara sådant, ali för fastighetstaxeringsändamål tillräckligt vägledan
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 240

de uppgifter om virkesförrådet och dess beskaffenhet efter särskild bearbetning

kunde lämnas för olika taxeringsdistrikt och skogsägaregrupper, varför

en uppskattning av typskogar inom detta område icke ansåges erforderlig för

nästa fastighetstaxering. En sådan bearbetning föresloges komma till stånd

genom statens skogsförsöksanstalts avdelning för riksskogstaxering under vintersäsongen

1943—1944. Kostnaden härför kunde preliminärt beräknas till

15 000 kronor. Samma institution syntes även lämpligen böra anförtros uppdraget

att inom ramen för ordinarie anslag ombesörja anskaffning av erforderligt

material till ledning för skogsvärderingen i de övriga länen, bestående

i utväljande av typskogar, uppskattning på marken av skogstillgångarna

å dessa samt bearbetning av det insamlade materialet.

I den senare promemorian, däri förslaget örn uppskattning av typskogar

närmare utvecklas, anföres:

Det förutsättes givetvis att, för undvikande av onödiga kostnader, det material,

som eventuellt redan förefinnes, kommer till användning. Då detta i

huvudsak bör vara till finnandes hos skogsvårdsstyrelserna i riket och det

ansetts önskvärt att erhålla kännedom om dess ungefärliga omfattning, har

från skogsvårdsstyrelserna begärts uppgifter örn av dessa utlagda s. k. provytor

samt örn skogar, som enligt skogsvårdsstyrelsernas kännedom undergått

uppskattning under de senare åren på sådant sätt, att de skulle kunna

användas som typskogar eller jämförelseskogar vid nästa allmänna fastighetstaxering.

Svar från samtliga skogsvårdsstyrelser hava ännu ej inkommit.

1 Av de inkomna svaren framgår emellertid, att tillgången på dylika provytor

och jämförelseskogar är mycket ojämn i olika delar av landet, att i

flera län för taxeringsändamål användbara provytor helt saknas, att befintliga

sådana ytor vanligen avse så speciella syften att deras användbarhet för

taxeringsändamål är begränsat samt att det beträffande jämförelseskogarna

är ovisst, i vad mån vederbörande skogsägare äro villiga att ställa de tillgängliga

uppgifterna till förfogande för ändamålet. Det har i själva verket

visat sig att, även om ifrågavarande material kan vara värdefullt och givetvis

bör utnyttjas, det knappast någonstädes kan anses vara av den beskaffenheten

att det kan utgöra det huvudsakliga jämförelsematerialet för taxeringen.

Det har sålunda bestyrkts, att det för vinnande av det avsedda syftet är nödvändigt

att särskilda skogsuppskattningar å vissa fastigheter verkställas.

På de uppskattningar, som sålunda erfordras, torde böra ställas kravet

på så stor exakthet som möjligt. Varje uppskattning skall ligga till grund

för ett stort antal bedömningar av andra skogar, och, örn därvid utgångspunkten

är felaktig, kan hela taxeringsnivån för en viss trakt bliva felaktig.

Det vore utan tvivel för förtroendet för taxeringen synnerligen menligt, om en

approximativ uppskattning, som av det allmänna betecknats såsom en tillförlitlig

grund för taxeringen, sedermera skulle visa sig vara otillförlitlig. Det

synes därför knappast kunna undgås, att uppskattningarna ske medelst stamräkning

och i samband därmed företagna bonitetsbestämningar m. m.

Vidare är det av stor vikt att arbetet utföres efter enhetliga grunder samt

med för dylika uppskattningar speciellt tränad personal. Detta är givetvis

särskilt betydelsefullt för de nu planerade förrättningarna, då det är första

gången sådana antagas förekomma. Förhållandet blir enahanda, om det gäller

tillämpning av ny metod för skogstaxering eller tillämpning av den gamla 1

1 Svar från samtliga skogsvårdsstyrelser ha sedermera inkommit. Vad här sägs om resultatet

av den gjorda förfrågningen synes emellertid icke påverkas härav.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ''140.

137

metoden i förbättrad form. Skogsförsöksanstaltens avdelning för riksskogstaxering

synes vara den enda institution som för närvarande äger de angivna

förutsättningarna för utförande av en sådan uppgift, och uppskattningsarbetet

synes därför böra anförtros åt avdelningen. Denna omständighet utesluter givetvis

icke, att den lokala expertisen bör utnyttjas i lämplig utsträckning.

Till fördel skulle sålunda vara, om skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän kunde

vara avdelningen behjälpliga med utväljande av lämpliga fastigheter, varjämte

det vore synnerligen önskvärt, att dessa, vilka ju sedermera i regel

torde komma att som sakkunniga biträda beskattningsnämnderna, i görligaste

mån följde avdelningens arbete inom deras respektive distrikt och på lämpligt

sätt tillgodogjorde sig de därvid erhållna resultaten.

Vid planläggning av arbetet har man att välja mellan att företaga ett relativt

stort antal mindre tidskrävande uppskattningar eller att verkställa ett

färre antal mera tidskrävande sådana, som giva en allsidigare bild av det vanligen

förekommande skogstillståndet å fastigheterna i vederbörande trakt. I

detta avseende synes det vara lämpligast att lägga arbetet så, att varje uppskattning

om möjligt kommer att avse en hel fastighet, som ej innehåller alltför

liten areal skogsmark. Örn man för uppskattningen väljer alltför små skogar,

riskerar man att som jämförelseobjekt få skogar, därur endast brukar

uttagas virke för husbehov och som av den anledningen avvika från de i

trakten vanligen förekommande skogarna. Att uppskattningen skall omfatta

hel fastighet torde dock ej böra uppställas som ett oeftergivligt villkor. Som

typskog torde kunna användas även en del av en större fastighet, t. ex. ett

särskilt skifte eller dylikt.

För varje för ändamålet vald skog bör i enlighet med de uppställda förutsättningarna

företagas en uppskattning av virkesförrådet för hela skogen och

dettas fördelning på diameter- och åldersklasser. Utan större ökning av arbetet

bör uppskattningen i regel kunna verkställas beståndsvis med urskiljande

jämväl inom bestånden av lämpliga mindre provytor, vilkas gränser

lätt kunna urskiljas på marken. Därigenom synes materialet kunna utnyttjas

så effektivt och mångsidigt som möjligt, och jämförelseskogen bör kunna

tjäna till ledning dels i de fall, då vederbörande nämndledamöter eller skogssakkunniga

äga tillräcklig sakkunskap och tillräcklig kännedom örn den

skog, som skall taxeras, för att kunna bedöma virkesförrådet och dess sammansättning

genom fördelning av skogsmarksarealen på ålders- eller huggningsklasser,

dels i de säkerligen mycket oftare förekommande fallen, då bedömningen

måste inskränkas till en jämförelse med det allmänna skogstillståndet

å jämförelseobjekten.

Vad antalet jämförelseskogar angår är det givelvis i och för sig önskvärt,

att detta blir så stort som möjligt. Man har emellertid att taga hänsyn dels

till vad ovan sagts om deras storlek och dels till hur många uppskattningar

riksskogstaxeringsavdelningen kan hinna med under loppet av nästa sommar,

d. v. s. under tiden den 1 maj—den 30 september 1944. I sistnämnda avseende

synes man enligt vad som meddelats kunna räkna med att nio 5-mannalag

hållas i arbete under 115 dagar, representerande tillsammans omkring

1 000 arbetsdagar, samt att därunder .skulle kunna företagas erforderliga

uppskattningar å cirka 400 skogar. Dessa skogar böra då förläggas så, att varje

nämndledamot med minsta möjliga kostnader och tidsspillan kan komma

till den skog, som ligger honom närmast. Skogarna böra sålunda vara någorlunda

jämnt fördelade men framför allt vara så valda, att de med hänsyn

till trafikförhållanden och ägoform äro lätta att besöka och genomgå. Under

antagande, att i de 18 sydliga länen inläggas 400 typskogar, skulle avståndet

mellan dessa i medeltal bli cirka 2 mil, innebärande att ingen nämndledamot

skulle bo på längre avstånd, fågelvägen räknat, från en sådan skog lin cirka

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

en mil. Ledamöternas färdväg mellan hemmet och typskogen skulle sålunda

vid jämn fördelning av dessa bli relativt kort. Då man normalt synes böra

räkna med att åtminstone beredningsnämndemas ordförande och ledamöterna

i fastighetstaxeringsnämnderna böra få tillgång till flera jämförelseskogar

och man för deras vidkommande måste undvika stora resekostnader,

synes nämnda antal jämförelseenheter kunna betecknas såsom tillräckligt

men ä andra sidan nödvändigt erforderligt. I trakter med särskilt goda kommunikationer

kan man måhända tänka sig, att man förlägger två typskogar

helt nära varandra, därvid man vinner den fördelen att vid samma exkursion

kunna demonstreras t. ex. dels en skog med god skogstillgång, dels en skog,

därå skogstillgången på grund av stark avverkning eller andra orsaker är

under genomsnittet. Möjligen måste man räkna med att någon typskog kan

behöva förläggas även till exempelvis Kopparbergs län. Detta torde i så fäll

lå ske inom ramen för de arbetsdagar, varmed ovan räknats, men bör ej behöva

nämnvärt inkräkta på de uppskattningar, som nyss beräknats för de

sydliga länen.

Härefter återstår frågan, hur man skall kunna tillgodogöra sig materialet

från skogar, för vilka redan finnas tillförlitliga uppskattningshandlingar. I de

tali, där dessa handlingar äro lätt tillgängliga, bör givetvis materialet bearbetas

i samband med de centrala förberedelserna för taxeringen, därvid även

detta arbete synes böra utföras av riksskogstaxeringsavdelningen. Det kan

emellertid ifrågasättas, om icke ytterligare material skulle kunna erhållas, om

ledarna för de utsända taxeringslagen finge i uppdrag att i samband med

fältarbetet verkställa särskilda efterforskningar efter sådana skogar. Man

skulle då kunna tänka sig, att lagledarna finge under en eller annan månad

efter fältarbetets avslutande stå till beredningsnämndemas förfogande för bearbetning

av dylika uppskattningshandlingar samt eventuellt för biträde i

annan form såsom nied okularuppskattningar och dylikt i fall, där särskilda

svårigheter möta för nämnderna att verkställa bedömning av viss eller vissa

fastigheter. Självfallet skulle det i så fall vara lämpligt att lagledarna, i den

män de finge tid därtill, tjänstgjorde som ledare för exkursionerna till jämförelseskogama

samt därvid eller i annat sammanhang tillhandaginge med

anvisningar och vägledande uppgifter för taxeringen. Särskilt skulle ett dylikt

arrangemang vara värdefullt, om vid nästa allmänna fastighetstaxering skall

användas den av domänstyrelsen föreslagna nya metoden för skogsvärdering,

då det givetvis i början kommer att bereda nämnderna vissa svårigheter att

sätta sig in i densamma.

Vad angår norrlandslänen och Kopparbergs län vore det naturligtvis av

värde, om man även där kunde utlägga ett lämpligt antal jämförelseskogar.

Det har emellertid ansetts uteslutet att med tillgänglig arbetskraft och för

rimlig kostnad få till stånd en sådan anordning. Behovet av dylika särskilda

jämförelseskogar är också här mindre än i övriga delar av landet. Såsom i den

tidigare promemorian redan angivits, har man för nämnda län till förfogande

ett i huvudsak nytt och tillika mångsidigt material från den allmänna riksskogstaxeringen.

Genom detta kunna erhållas medelvärden i olika avseenden,

vilka kunna tjäna till riktpunkt vid värderingen och möjliggöra kontroll å

den genomsnittliga värdesättningen, samt uppgifter om den ram, inom vilken

värdena i stort sett böra variera. Med hänsyn till att skogarna i ifrågavarande

län i regel äro tämligen stora och till sin beskaffenhet betydligt mera enhetliga

än skogarna i södra Sverige bör ett sådant material kunna väl utnyttjas.

Erfarenheter från provtaxering enligt den av domänstyrelsen föreslagna metoden

giva stöd åt denna uppfattning. Vidare torde för de nordliga länen tillgång

finnas till ett större antal redan uppskattade jämförelseskogar, då uppgifter

äro tillgängliga beträffande rätt många kronoskogar och sådana troligen

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ''MO.

139

kunna erhållas även beträffande åtskilliga bolagsskogar. I fråga om lappmarksskogarna

(inklusive skogarna i Särna och Idre tingslag i Dalarna) gäller,

att här i allmänhet finnas indelningshandlingar, varur erforderliga uppgifter

för taxeringen direkt kunna hämtas. Det är dock möjligt att särskilt i

Kopparbergs län, där variationerna i fråga om skogarnas beskaffenhet på sina

ställen torde vara större än i Norrland, behov av en eller annan särskilt utlagd

jämförelseskog kan uppstå. Såsom redan antytts bör i så fall arbetet utföras

inom den ovan föreslagna ramen.

Enligt en vid den sist angivna promemorian fogad, av jägmästaren Hagberg

upprättad kostnadsberäkning ha kostnaderna för den föreslagna typskogsinventeringen,

omfattande uppskattning av 400 typskogar med en areal

av 10—25 hektar samt bearbetning av omkring 200 skogar, utvalda bland

tillgängliga, av domänstyrelsen, skogsvårdsstyrelse eller bolag upprättade

hushållningsplaner, beräknats till 135 000 kronor.

I efter remiss avgivet yttrande över förenämnda promemoria anför styrelsen

för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt följande:

Genom den offentliga kritiken mot den gällande metoden och domänstyrelsens

förslag torde det få anses fastslaget, att de lida av betänkliga brister.

För närvarande kunna dessa brister endast nödtorftligt avhjälpas. I vilket

fall som helst måste de alternativa förslag, som skola föreläggas nästa riksdag,

betraktas som kortvariga provisorier. Redan vid den fastighetstaxering,

som följer närmast efter den nästa, torde genom skogsförsöksanstaltens arbeten

förhållandena ligga helt annorlunda till.

I denna situation synas endast sådana åtgärder böra vidtagas, som äro nödvändiga

för nästa fastighetstaxering. Från denna synpunkt bör det remitterade

förslaget om typskogar betraktas. Typskogarna skola i första hand utgöra

hjälpmedel för uppskattning av virkesförrådet. Förslaget ansluter sig härigenom

närmast till domänstyrelsens taxeringsforsing, där en sådan uppskattning

är grundläggande.

Én skogs virkesförråd uppskattas enligt styrelsens mening bäst genom att

man först bedömer skogsmarksarealens fördelning på ålders- eller huggningsklasser

och därefter multiplicerar arealerna med uppskattade förrådet i varje

klass. Om man slår in på denna väg behöves emellertid för uppskattningen

inga typskogar utan endast typbestånd, vilka kunna underlätta bedömningen

av förrådet i varje åldersklass.

Skatteberedningen har i sitt senare förslag accepterat denna arbetslinje

för sådana fall, då vederbörande nämndledamöter eller skogssakkunniga äga

tillräcklig sakkunskap och tillräcklig kännedom om den skog, som skall taxeras,

för att kunna bedöma virkesförrådet och dess sammansättning genom

fördelning av slcogsmarksarealen på ålders- eller huggningsklasser. Beredningen

anser emellertid, att de fall, då detta icke kan ske, förekomma mycket

oftare. För dessa fall skulle typskogama vara nödvändiga för att möjliggöra

en bedömning, som måste inskränkas tili en jämförelse med det allmänna

skogstillståndet å jämförelseobjekten.

Detta är frågans kärnpunkt. Man utgår ifrån, att värderingsman, som icke

äro tillräckligt sakkunniga eller icke tillräckligt känna den skog, som skall

taxeras, för att kunna i grova drag uppskatta åldersfördelningen och förrådet

i åldersklasserna, likväl äro i stånd att jämföra ifrågavarande skog med särskilt

undersökta typskogar. För att jämförelsen under så ogynnsamma förhållanden

skall lili lill nämnvärd ledning vid taxeringsarbetet är det tydligen

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

nödvändigt, att typskogen liknar den skog, som skall taxeras. Det är nämligen

uppskattningen av olikheterna mellan två skogstillstånd, som ställer de

största kraven på förrättningsmannens sakkunskap och kännedom om båda

skogarna. Förutsättningen för god vägledning under ifrågavarande ogynnsamma

betingelser är därför att jämförelsen sker med en känd skog, som med

avseende på bonitet, åldersfördelning, trädslagsblandning, täthet och dimensionsfördelning

så mycket som möjligt tillhör samma typ och därigenom ger

samma totalintryck som den för taxering aktuella skogen. För att något så

när kunna erbjuda sådana jämförelsemöjligheter bli de planerade typskogarna

alltför få och för avlägset belägna. Utsikterna att finna lämpliga jämförelseobjekt

äro vanligen störst i närheten av den skog, som skall taxeras.

Det förefaller, att detta behov bäst skulle fyllas genom föreskrift, att i varje

trakt tillräckligt många och ur typ synpunkt väl valda skogar skola av de

skogssakkunniga uppskattas genom bedömning av åldersfördelningen och virkesförrådet

i åldersklasserna.

I detta sammanhang vill styrelsen framhålla vikten av att vid nästa fastighetstaxering

uppskattning av åldersfördelningen äger rum i södra Sverige, där

nytt material från riksskogstaxeringen saknas. I dessa län äro den gamla

riksskogstaxeringens åldersfördelningar icke längre användbara. Däremot har

det vid jämförelse med vedskogsinventeringarna i fyra län visat sig, att de

gamla förrådssifforna per hektar i åldersklasserna fortfarande kunna utnyttjas

för beräkning av totala virkesförrådet. Genom uppskattning av åldersfördelningen

i sammanhang nied fastighetstaxeringen vinner man sålunda den

väsentliga fördelen, att kontroll erhålles på de för fastighetstaxeringen grundläggande

virkesförrådens länssummor.

Om man vill nå detta mål uppstår frågan, hur åldersfördelning skall erhållas

för de skogar, där förrådsuppskattningen skett med stöd av jämförelseskogar.

I regel gäller detta småskogarna. Det är då lättare att uppskatta åldersfördelningen

för hela trakten än för varje liten skog. En sådan åldersfördelning

av flera skogars arealsumma är ju fullt användbar för kontroll av

totala virkesförrådet.

Av det förestående har framgått, att typskogar icke äro behövliga för fastighetstaxeringens

förrådsuppskattning. Däremot vill styrelsen icke förneka,

att andra skäl kunna föreligga för uppskattning av typskogar, t. ex. för

att undersöka och demonstrera verkningarna av olika värderingsmetoder.

Men antalet typskogar behöver för ett sådant ändamål ej på långt när stiga

till nu föreslagna 400.

Skatteberedningen har med styrka framhållit, att den föreslagna uppskattningen

av typskogar bör anförtros åt skogsförsöksanstaltens avdelning för

rikssltogstaxering. Styrelsen har här ovan givit uttryck för sin mening, att

anstaltens sakkunskap bör tagas i anspråk för den mer stadigvarande lösning

av taxeringsfrågan, som torde kunna genomföras vid fastighetstaxeringen

efter den nästa. För arbetet på denna nära liggande framtidsuppgift

vöre det av stor betydelse, att anstalten redan nu finge kontakt med frågan.

Härtill kommer, såsom skatteberedningen framhållit, att anstalten efter övertagande

av riksskogstaxeringen förfogar över för dylika uppskattningar speciel

tränad personal. På grund av ovanstående anser sig styrelsen böra

biträda förslaget om arbetets överlämnande till anstalten. Såväl i god ordnings

intresse som därför att uppgiften behöver handläggas av mer än en

avdelning torde emellertid ifrågavarande uppdrag jämte övriga i detta sammanhang

erforderliga utredningar böra anförtros åt anstalten och icke, såsom

skatteberedningen föreslagit, till viss avdelning.

Skatteberedningen har i sin senaste P. M. förbigått frågan örn medelsanvisning

för detta arbete. I sin första P. M. har emellertid beredningen

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

141

föreslagit, att uppdraget skall utföras inom ramen för anstaltens nuvarande

anslag för riksskogstaxering och avverkningsstatistik. Styrelsen kan icke

finna detta vara riktigt. De för riksskogstaxering och avverkningsstatistik

anvisade medlen böra oavkortat användas för dessa ändamål. Redan 1936

års skogsutredning föreslog att ifrågavarande anslag borde utgå med samma

belopp årligen och att arbetsuppgifterna finge anpassas härefter. Denna

anordning synes vara en god väg att uppnå organisatorisk stadga på detta

område. Det nuvarande anslaget har varit oförändrat i två år och föreslås

med samma belopp för budgetåret 1944/45. Då anslagets storlek, 240 000

kronor, synes väl avvägt med hänsyn till ändamålet är styrelsen angelägen,

att den inledda stabiliseringen icke avbrytes. Styrelsen hemställer därför,

att kostnaderna för nu föreslagna förberedelser till nästa fastighetstaxering

måtte bestridas med särskilt anslag.

Emellertid har förslaget även en annan sida, nämligen skogsförsöksanstaltens

arbetsbelastning. Anstalten har på sitt program mycket stora utredningar,

vilka skola tjäna som underlag för skogslagstiftningen och för utredningen

om det norrländska näringslivets förkovran. Dessa arbeten förutsätta

i stor utsträckning samarbete mellan anstaltens skogsavdelning och

riksskogstaxeringen. Det är därför av vikt, att riksskogstaxeringens personal,

som förutom sina löpande uppgifter tages i anspråk för riksskogstaxeringsnämndens

avveckling, icke belastas så hårt av ett tillfälligt uppdrag, att

dess medverkan i förestående utredningsarbeten förhindras. Av denna anledning

är det angeläget, att uppskattningen av typskogar och övriga arbeten

för fastighetstaxeringen icke ges onödigt stora proportioner. En avvägning

måste ske mellan de av Kungl. Majit tidigare anbefallda uppgifterna

och det nytillkomna uppdraget med hänsyn tagen till deras vikt för det

allmänna. En från sådana synpunkter företagen granskning av skatteberedningens

senaste förslag torde enligt styrelsens mening giva vid handen,

att förslaget utan större olägenheter kan och därför också bör avsevärt beskäras.

En framkomlig väg härför synes beträffande södra Sverige vara följande:
1.

Genom bearbetning av riksskogstaxeringens material erhållas medelsiffror

för virkesförråd per hektar i åldersklasser samt förrådets fördelning

på trädslag och dimensionsklasser. Dessa siffror ge dels ledning för upp-*

skattning av förrådet i varje åldersklass och tillåta dessutom i kombination

med vid fastighetstaxeringen företagen åldersfördelning en kontroll av

totala förrådsuppskattningen.

2. För uppövning av värderingsmännens ögonmått anläggas eller utnyttjas

förut befintliga provytor, representerande beståndstyper. Provytornas

storlek behöver icke överstiga 0,25 hektar och antalet bör vara högst 500.

3. Uppskattning av ett begränsat antal typskogar för specialutredningar

och demonstration.

I fråga om norra Sverige ansluter sig styrelsen i huvudsak till skatteberedningens

förslag.

Två ledamöter av styrelsen, direktören Bure Holmbäck och överdirektören

Gerhard Strindlund, lia i ett särskilt yttrande förklarat sig ej kunna ansluta

sig till majoritetens uppfattning utan som sin mening framhållit, att det av

praktiska skäl ofrånkomliga kravet på enkla metoder vid taxeringsförfarandet

helt syntes utesluta ett ersättande över hela linjen av typskogarna med typbestånd

samt att anordningen med typskogar torde vara särdeles önskvärd

för nästa allmänna fastighetstaxering oavsett vilken värderingsmetod som

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl, ftlaj.ts proposition nr 240.

komma till användning. I anslutning härtill ha dessa ledamöter ifrågasatt,

om icke skogsvårdsstyrelserna, som i varje fall syntes bliva i stor utsträckning

tagna i anspråk i förevarande sammanhang, skulle kunna inlemmas i

uppskattningen av typskogarna i större utsträckning, än vad skattcberedningen

förutsatt.

I skatteberedningens i februari 1944 dagtecknade promemoria anföres:

Det betydelsefullaste momentet vid taxering av skogsfastighet är utan tvekan

uppskattningen av virkesförrådet. Man bör därför söka skapa förutsättningar

för att denna uppskattning skall bliva så tillförlitlig som möjligt.

De svårigheter, som föreligga att vid avsaknad av exakta uppgifter örn

virkesförrådet på en fastighet bedöma de egenskaper hos detsamma, som

måste vara kända för en tillämpning av domänstyrelsens metod, framstodo

tydligt vid den under provtaxeringen företagna stickprovskontrollen beträffande

särskilda fastigheter i Mörlunda, Riseberga och Valbo socknar. Det

skulle därför vara synnerligen önskvärt, örn man — som professor Eneroth

föreslagit — kunde framtvinga obligatorisk mätning av alla skogar i vårt

land. På grund av de kostnader detta skulle åsamka de skattskyldiga och

de praktiska svårigheter, som skulle uppstå, om ett otal mätningsförrättningar

inom en relativt begränsad tid måste verkställas över hela landet,

kan ett lagfästande av en sådan skyldighet icke nu komma i fråga. Man

måste, åtminstone tillsvidare, söka sig fram på andra vägar.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att det icke finns någon som

helst anledning förmoda, att'' det för skogar, där uppskattningen måste grundas

på enbart bedömning, skulle vara lättare att fastställa relativa skogstillgången

än att bestämma de data angående virkesförrådet, som den föreslagna

metoden förutsätter. Ett riktigt fastställande av den relativa skogstillgången

för en skog kräver minst lika god kännedom örn dess tillstånd

och sammansättning som en bestämning av de uppgifter örn virkesförrådet,

sorn erfordras för tillämpning av den nya metoden. De som tro, att bedömning

av relativa skogstillgången enligt nuvarande regler ger säkrare resultat

än bedömning av förrådsuppgifter enligt den nya, skulle knappast kunna

vidhålla denna mening, örn det över huvud taget ginge att kontrollera de

taxeringar, som verkställts enligt den nuvarande metoden, på det sätt som

skedde vid den berörda stickprovskontrollen. I varje fall torde så mycket

kunna sägas, att det är lika befogat att göra en verklig ansträngning för att

söka få till stånd en tillförlitlig redovisning av virkesförrådet på våra fastigheter,

om den nuvarande metoden skall bibehållas, som örn den nya skall

tillämpas.

Beträffande frågan örn uppskattning av typskogar synas de av styrelsen

för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt anförda skälen för typskogamas

ersättande i huvudsak med typbestånd vara ur praktisk synpunkt

mindre hållbara. Det är visserligen riktigt, att en exaktare bedömning av virkesförrådet

hos en skog bäst sker på det av styrelsen angivna sättet, men därför

fordras, att den som verkställer bedömningen dels är skogligt utbildad och

dels har en ganska detaljerad kännedom örn den skog, varom fråga är.

Tyvärr föreligga i praktiken ofta icke så goda förutsättningar, utan bedömningen

måste merendels bli betydligt mera summarisk. Vid den tänkta anordningen

av typskogarna — med å dessa utlagda särskilt uppskattade bestånd

och provytor — kunna de emellertid utnyttjas även vid bedömningar

på det av styrelsen angivna mera exakta sättet.

Den omständigheten, att taxeringen av skog vid den fastighetstaxering,

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

143

som kommer efter den nu ifrågavarande, eventuellt kan ske efter ytterligare

förbättrade grunder torde icke utgöra något avgörande skäl för att nu avstå

från ett i och för sig i nuvarande läge lämpligt tillvägagångssätt. Ej heller

torde det kunna ifrågakomma att ersätta de föreslagna typskogarna med

skogar, som bedömas av beredningsnämndernas skogssakkunniga, då utgångspunkterna

för jämförelsen härvid skulle bli alltför osäkra för att kunna

läggas till grund för taxering av ett stort antal andra skogar.

På grund av vad sålunda anförts synes åt statens skogsförsöksanstalt

böra uppdragas att verkställa uppskattning av typskogar till nästa fastighetstaxering

i huvudsak på det sätt och i den utsträckning, som av skatteberedningen

föreslagits.

I detta sammanhang kan framhållas, att, örn ledarna för de av riksskogstaxeringsavdelningen

utsända taxeringslagen, på sätt föreslagits, få under

viss tid stå till beredningsnämndernas förfogande för okulartaxeringar m. m.,

det av professor Petterson uttalade önskemålet om möjlighet till sådana

taxeringar genom auktoriserade eller av det allmänna till skogsägarnas tjänst

ställda taxatorer blir i någon mån tillgodosett. Det av Petterson föreslagna

förfarandet torde, örn ett tillräckligt antal skickliga förrättningsmän kunna

anskaffas för ändamålet, vara en god lösning och synes böra övervägas för

framtida bruk. Att i och för den fastighetstaxering, som skall taga sin början

redan i slutet av detta år, hinna anställa lämpliga personer och i övrigt

skapa en organisation för arbetet är givetvis omöjligt.

Jämväl av skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län framställt förslag om

obligatorisk linjetaxering av de större skogarna, vilket av praktiska skäl ej

heller kan genomföras nu, torde böra tagas i övervägande vid senare taxeringar.

Närmare direktiv för i vilken ordning exkursionerna till typskogarna skola

företagas, vilka som böra kallas till exkursionerna etc. torde icke böra givas

i detta sammanhang. Möjligen kunna demonstrationer av typskogar anordnas

i samband med sammanträden enligt 59 § 1 och 3 mom. taxeringsförordningen.

Det kan även tänkas, att beredningsnämndernas första sammanträdesdag

användes till besök å en eller flera typskogar. Särskilda bestämmelser

härom i taxeringsförordningen torde ej vara nödvändiga, och i den

mån i annan ordning utfärdade regler bliva erforderliga torde sådana böra

utfärdas efter typskogsinventeringens avslutning.

Vad därefter angår uppskattningen av virkesförrådet och dettas fördelning

å förrådsgrupper vid själva taxeringsarbetet synas de vid provtaxeringen

vunna erfarenheterna böra utnyttjas så, att i de fall, där exakta uppgifter

om virkesförrådet föreligga, alla uppgifter, som förutsättas av den

därvid utarbetade hjälptabell nr 1, upptagas som primärfaktorer för taxeringen,

under det att bedömningen eljest —• utom i undantagsfall, då vederbörande

skog företer speciella egenheter — inskränkes till fastställande av

de uppgifter, som förutsättas av den vid provtaxeringen använda hjälptabell

nr 2. De bestämningar beskattningsnämnderna lia alt utföra lili sålunda

i sistnämnda fall fastställande av dels virkesförråd lier hektar (i

kubikmeter), dels lövskog per hektar (i kubikmeter) — därvid barrskogsförrådet

erhållcs som skillnaden mellan totalförrådet och lövskogsförrådet

— dels timmerskog (i procent av barrskogsförrådet), dels ock graninblandning

(i procent av barrskogsförrådet). I södra Sverige tillkommer en

särskild bedömning av bok- och ekskogslörrådet. Att ytterligare förenkla

förrådshedömningen på sätt kan ske vid tillämpning av en hjälptabell av

sådan lyp som den i redogörelsen för provtaxeringen omnämnda hjälptabell

nr 3, d. v. s. genom uppskattning av enbart totalförrådet, torde däremot

icke vara att tillråda. Örn man på förhand visste, ali en så förenklad be
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

domning, som det bär är fråga örn, endast komrne att tillämpas i de fall,

då man saknade alla möjligheter att verkställa längre gående bestämningar,

torde den måhända kunna godkännas, men betydande risk synes föreligga,

att en sådan uppskattningsmöjlighet på grund av sin enkelhet skulle inbjuda

till användning även i de fall, då möjligheter för en exaktare bedömning

stöde till buds. Det är för övrigt att marka, att av de egenskaper hos

skogen, örn vilka hjälptabell nr 2 förutsätter kännedom, det utöver totalförrådet

är timmerskogsförekomsten, som har den största betydelsen, och

kan man bedöma förrådet över huvud taget, bör man också kunna säga

något om huruvida barrskogen är grov eller klen.

Vid fastställande av formulär till allmän fastighetsdeklaration för nästa

taxering bör givetvis, därest de föreslagna nya grunderna komma att genomföras,

iakttagas, att deklarationsformuläret avpassas efter de uppgifter, som

erfordras vid tillämpning av de nya bestämmelserna. Skogsägarna böra

sålunda i första hand själva lämna de uppgifter —■ vid uppmätning utrönta

eller bedömda — örn virkesförrådet på deras fastigheter, som erfordras för

taxeringen.

Om den nya metoden genomföres, synes vidare det under provtaxeringen

väckta förslaget att tillhandahålla beredningsnämndernas ledamöter särskilda

blanketter för anteckning i förväg av uppgifter om virkesförrådet å de fastigheter,

var och en närmast har att svara för, böra övervägas.

De övriga momenten i taxeringsarbetet komma merendels icke att bereda

nämnderna några svårigheter. Bedömningen av markens godhetsgrad behöver

endast i undantagsfall bliva föremål för tvekan, eftersom godhetsgraden

för det mesta kommer att överensstämma med den för trakten genomsnittliga.

Uppgifter om arealen, vilka erfordras för bedömning av virkesförrådet

i de fall, då exakta uppgifter därom saknas (man måste vid bedömningen

tänka i kubikmeter per hektar), och framför allt vid bestämmande

av markvärdet, finnas i allmänhet tillgängliga från föregående taxeringar.

Ej heller torde fastställande av omkostnadsklassen (avsättningsläget)

för vederbörande fastighet eller gradering av bok- och ekskogen i södra

Sverige med hänsyn till stamform och grenighet bereda några större bekymmer.

Vad som därefter återstår är att i vederbörlig hjälptabell taga

reda på dels det värde per kubikmeter, som skall tillämpas för beräkning

av skogsvärdet, och dels det värde per hektar, som skall användas vid bestämning

av markvärdet, samt att multiplicera de sålunda utrönta å-värdena

med det fastställda antalet kubikmeter respektive antalet hektar. De multiplikationer,

som härvid erfordras för varje fastighet, äro i det fall att exakta

förrådsuppgifter föreligga och hjälptabell nr 1 sålunda skall användas

fem, därav fyra för uträkning av skogsvärdet och en för uträkning av

markvärdet, samt i det fall att dylika uppgifter endast kunnat bedömas

tre, därav två för bestämmande av skogsvärdet och en för bestämmande

av markvärdet. Summan av de därvid erhållna talen blir lika med taxeringsvärdet.

Då bok och ek förekommer i större utsträckning inom område V

och VI tillsammans med barrskog, tillkomma vid användning av hjälptabell

nr 1 två multiplikationer och vid användning av hjälptabell nr 2 en multiplikation.

Det räknearbete, som den nya metoden medför, torde emellertid,

örn arbetet ordnas på ett rationellt sätt, icke innebära någon nämnvärd

merbelastning av taxeringsarbetet i förhållande till vad som varit fallet

hittills.

I undantagsfall, t. ex. om s. k. specialsortiment bruka försäljas från viss

skog, kan det hända, att de i vederbörande hjälptabell förekommande värdena

icke kunna direkt användas utan att en omräkning av dessa måste ske. Dylika

omräkningar, som torde bliva rätt sällsynta, synas som förut1 angivits, i all
''

Se s. 87.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

145

mänhet kunna ske på ett tämligen enkelt sätt, oell arbetet i övrigt torde ej

nämnvärt kompliceras härav.

I domänstyrelsens redogörelse för provtaxeringen ifrågasättes, att i beredningsnämnderna

.skulle föras en särskild längd beträffande skogsfastigheter,

skogsvärderingslängd, däri skulle upptagas uppgifter om virkesförrådet, kubikmetervärden,

summerade skogsvården m. m. Då dessa uppgifter synas

kunna intagas i den i taxeringsförordningen 62 § 4 mom. omförmälda s. k.

kontrollängden — eventuellt utbyggd med en särskild avdelning för uppgifter

om beräkning av skogsvärden — torde några särskilda föreskrifter i taxeringsförordningen

ej föranledas härav. Med vidtagande av sådana eventuella ändringar

i andra författningar, som icke kräva riksdagens medverkan, torde böra

anstå, tills beslut fattats om genomförande av de nya grunderna. Därvid torde

även överläggningar böra upptagas med länsstyrelserna i de län i norra Sverige,

som varit föremål för riksskogstaxering i andra omgången, örn lämplig

avvägning av fastiglietstaxeringsdistrikten så att dessa kunna användas som

kontrollområden i avseende å de vid nämnda riksskogstaxering utrönta uppgifterna

angående skogsmarksareal och virkesförråd.

Vad angår ett av handelskammaren i Gävle gjort uttalande örn olämpligheten

av att införa förrådsuppgifter och rotvärden i taxeringslängden, därför

att dessa då bliva alltför lätt tillgängliga för spekulanter, som göra skogsaffärer

på kort sikt, så torde denna anmärkning vara föga bärande. Skogens aktuella

tillstånd kan ju utrönas genom okulärbesiktning, och värdeförhållanden

lia redan enligt hittills gällande metod kommit till uttryck i relativa skogslillgången

och rotvärdet. 1 den mån dessa faktorer varit riktigt bedömda ha anteckningarna

örn dem lämnat upplysningar för allmänheten liknande dem

som kunna erhållas genom de nu ifrågavarande uppgifterna.

Den nya metodens föreskrifter örn uppskattning av virkesförrådet komma

givetvis att vålla de största svårigheterna i början av dess tillämpning. Vid

senare taxeringar kan ledning i tveksamma fall hämtas från uppskattningen

vid den närmast föregående taxeringen samt uppgifter om avverkningar och

tillväxt under mellantiden. Emellertid torde vid övergången från den nuvarande

till den föreslagna metoden viss sådan ledning kunna hämtas även för

de uppskattningar, som skett enligt den förstnämnda metoden. Om tillvägagångssättet

härvid kan framhållas följande.

För varje bonitet i viss trakt kan av tabell II till den nuvarande skogsvärderingsinstruktionen

inhämtas, hur stort virkesförråd som skall finnas å normalskogen

vid relativ skogstillgång 1,0. Vid 1938 års allmänna fastighetstaxering

bär relativ skogstillgång fastställts i regel antagligen mera på en höft men,

vid ett mera noggrant förfarande, med utgångspunkt från virkesförrådet. Vanligen

har i det senare fallet relativa skogstillgången fastställts lill det tal, som

utgör förhållandet mellan virkesförrådet å den ifrågavarande skogen och normalskogens

virkesförråd enligt tabellen. Undantagsvis bär relativa skogstillgången

fastställts på det riktigare sättet att hänsyn tagits även till avvikelse

i ålder och grovlek m. m. hos virket å den ifrågavarande skogen i förhållande

till normalskogen. I alla fall idom det sistnämnda kan man tydligen,

om man känner relativa skogstillgången och virkesförrådet å normalskogen,

räkna sig till virkesförrådet å den ifrågavarande skogen genom en multiplikation

av dessa båda tal. I de fall, då man vid föregående taxering utgått från

virkesförrådet, kan uppgift örn detta normalt erhållas ur materialet från

denna.

1 sämsta fall kan alltså tili utgångspunkt för den nya taxeringen tagas den

förra taxeringens siffra för relativ skogstillgång, därvid det då förutsatta virkesförrådet

erhålles genom en mycket enkel räkneoperation, örn justering

liihang till riksdagens protokoll 19i4. 1 sami. A''r ~ I0. 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 240

sker med hänsyn till senare tillväxt och avverkning, vilket skulle skett även

vid tillämpning denna gång av den gamla metoden, bör ett resultat kunna erhållas

som i varje fall ej blir sämre än enligt nämnda metod.

Vid provtaxeringarna användes enligt vad som inhämtats det förfaringssättet,

att i längden i förväg antecknades från gamla taxeringen hämtade siffror

för relativa skogs tillgången och med ledning därav på angivet sätt uträknade

virkesförråd. Emellertid konstaterade nämnderna, att de sålunda antagna

virkesförråden i stor utsträckning mer eller mindre skilde sig från dem,

som vid ett bedömande med kännedom om medeltal för trakten och individuella

förhållanden föreföllo sannolika (vilket i verkligheten innebar ett

konstaterande att de gamla taxeringarna varit mer eller mindre felaktiga). De

företogo i sådana fall summariska justeringar av de framkomna siffrorna.

Dessa justeringar voro i provtaxeringskommunerna i södra Sverige, Mörlunda

och Riseberga, och särskilt den sistnämnda, mycket stora. Erfarenheterna

från provtaxeringarna visa emellertid, att det ej erbjuder större svårigheter

att med utgångspunkt från gamla taxeringen erhålla siffror för virkesförråden.

Det torde vara ofrånkomligt att i de nya taxeringslängderna genomgående

på förhand anteckna de virkesförråd, som erhållas från den gamla taxeringen.

Detta kräver ej mycken tid. Såsom material för justering komma nämnderna

att ha till förfogande från riksskogstaxeringen hämtade medeltal. Såvitt angår

norra Sverige komma sådana att stå till buds, ej såsom vid sista taxeringen

blott för hela län, utan för mindre områden. I södra Sverige förutsättes vidare,

som förut angivits, att nämnderna skola ha tillgång till typskogar.

Om uppgifter finnas örn virkesförråd, bonitet och areal men ingenting mer,

är det, som förut framhållits, möjligt att fastställa övriga erforderliga uppgifter

genom att falla tillbaka på medeltal beträffande alla övriga faktorer, lill

vilka hänsyn skall tagas vid taxeringen. Där man utgått från höftade siffror

beträffande virkesförrådet, är det emellertid knappast någon mening med att

göra en uppdelning med hänsyn till alla specialfaktorer. De faktorer som mest

påverka taxeringen äro lövskogsprocenten och timmerskogsprocenten, och

beträffande dem torde medeltalet kunna följas, om man ej har särskild anledning

antaga en avvikelse. Den förut omnämnda hjälptabell nr 2 kräver

kännedom om endast dessa förhållanden. Redan i hjälptabellen ha nämligen

övriga faktorer sammanfattats med utgångspunkt från medeltalen.

Följande exempel visar, huru förfaras kan, där förutsättningarna för en

riktig taxering äro de sämsta tänkbara:

Areal: 12 hektar, bonitet: 3 och relativ skogstillgång: 1,2.

Normalt virkesförråd per hektar vid 100-årig omloppstid enligt tabell II

i 1937 års skogsvärderingsinstruktion: 100 kubikmeter.

Relativt virkesförråd förutsättes ha varit lika med relativa skogstillgången:

1,2.

Virkesförråd per hektar: 1,2 X 100 — 120 kubikmeter.

För ifrågavarande fastighet

Medeltal för distriktet

Virkesförråd uträknat

enligt ovan

kubikmeter

procent lövskog

Barrskog

procent timmer

procent gran

120

,5

30

50

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

147

Följaktligen: lövskog 18 kubikmeter och barrskog 102 kubikmeter.

Ur hjälptabellen erhålles för ifrågavarande avsättningsläge och godhetsgrad

följande avkastningsvärde:

pris per kubikmeter lövskog: 1:67 kronor,

pris per kubikmeter barrskog, innehållande 30 procent timmer och 50

procent gran: 2:15 kronor.

Värde per hektar lövskog: 18 x 1,67 = 30: 06

» > » barrskog: 102x2,15 = 219:30

Summa per hektar kronor 249: 36

För hela arealen, 12 hektar, blir avkastningsvärdet för den växande skogen

12 X 249: 36 — 2 992: 32 kronor.

Skogsmarksvärdet per hektar för ifrågavarande godhetsgrad och avsättningsläge

ur hjälptabell: 40 kronor per hektar. Summa markvärde för 12

hektar alltså 12 X 40 = 480 kronor.

Summa taxeringsvärde 2 992:32 + 480 = 3 472:32, avrundat till 3-100

kronor.

Bestämmelserna om uppskattning av virkesförrådet återfinnas i skogsvärderingsinstruktionen

6 punkten. I det överarbetade förslaget ha beträffande

denna punkt företagits de ändringarna i domänstyrelsens förslag, att

för undvikande av begreppsförväxling beteckningen »skogsgrupp» ändrats

till >förrådsgrupp», att bok- och ekskog sammanförts till gemensamma

grupper, samt att dylik skog särskilts från övrig lövskog även inom tillväxtområde

V. Slutligen har intagits en anmärkning om att s. k. uppenbara vrak

ej skola inräknas i virkesförrådet (jfr vad förut sagts om rotvärdet),

varjämte vissa smärre ändringar i förtydligande syfte företagits.

Beträffande det praktiska förfarandet vid taxeringsarbetet torde det vara

lämpligt att i instruktionen lämna en kortfattad redogörelse härför. Sådan

återfinnes i 11 punkten av det överarbetade förslaget. Exempel på hjälptabeller

av olika typer ha utarbetats och som bilagor (tabell B och C) fogats

vid den föreslagna instruktionen.

Genomförande av de nya taxeringsgrunderna föranleder vissa jämkningar

i taxeringsförordningen, vilket torde böra iakttagas vid behandling av frågan

om för nästkommande allmänna fastighetstaxering erforderliga ändringar

i denna.

Beträffande de ändringar, som vid bibehållande av nuvarande grunder

för värdering av skogsfastighet anses böra ske i taxeringsförfarandet, hänvisas

till vad i det följande anföres örn möjligheten att förbättra detta förfarande

inom det nuvarande systemets ram.

Förslag till ändringar i taxeringsförfarandet vid bibehållande av den

nuvarande värderingsmetoden. I

I de avgivna yttrandena över förslaget till nya grunder för skogstaxeringerr

ha flera av de hörda framställt förslag till ändringar i det hittills använda

förfarandet, avsedda att tillämpas inom det nuvarande systemets ram, eller

eljest till behandling upptagit frågan om möjliga förbättringar i de gällande

bestämmelserna vid dessas bibehållande i princip.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Kammarrätten anför:

Vid övervägande av frågan om möjligheterna alt åstadkomma en jämkning

i eller en bättre utformning av den gällande taxeringsmetoden riktar

sig uppmärksamheten i främsta rummet mot de svårigheter, som beräkningen

av den relativa skogstillgången erbjuder.

Många försök hava gjorts för alt finna ett system, varigenom man kunde

ernå en riktigare bestämning av den relativa skogstillgången (se tidskriften

Skogen nr 23 i årg. 1932). Det finnes ängen anledning att här ingå på en

redogörelse för dessa s. k. närmelsemetoder. Det är dock en av dessa, som

vunnit mera allmän tillämpning och som otvivelaktigt är ägnad att medföra

ett bättre taxeringsresultat. Kammarrätten åsyftar den s. k. förråds- och

massaåldersmetoden. Enligt den utgör den relativa skogstillgången det relativa

virkesförrådet, korrigerat med relativa massaåldern, beräknad efter virkesförrådets

fördelning i åldersklasser och angiven såsom förhållandet mellan

förhandenvarande och normal massaålder. Därest tillförlitliga uppgifter

finnas att tillgå beträffande nämnda fördelning av virkesförrådet, bör nu

angivna metod kunna bidraga till ett riktigare taxeringsvärde. Ett lagfästande

av denna metod skulle därför kunna vara tänkbart. Metoden innebär

emellertid en stark schablonisering och är grundad på rätt invecklade matematiska

beräkningar. Även för de i skogliga förhållanden invigda blir metodens

användbarhet i det särskilda fallet svår att bedöma.

Det kan även tänkas, att man genom att begagna det omfattande material,

som framkommit genom riksskogstaxeringarna, skulle kunna bättre utforma

taxeringsmetoden. Det har exempelvis visat sig, att boniteten varierar för olika

tillväxtområden. En justering härutinnan av nu gällande föreskrifter synes

under alla förhållanden vara att förorda. Det kunde ju också tänkas, att

nian med tillhjälp av samma material skulle kunna i någon mån fixera begreppet

normalskog.

Professor Petterson framhåller, att svagheterna hos det nuvarande förfarandet,

vilka enligt Petterson bero därpå att man vetat alltför litet om rationellt

skogsbruk och därmed om normalförrådets sammansättning för en riktig

bedömning av relativa skogstillgången, böra kunna avhjälpas genom den

vid skogsförsöksanstalten bedrivna produktionsforskningen och därvid framkomna

tabeller för olika boniteter och skötselprogram (jfr s. 91). Av dessa

tabeller framginge årsavverkningens och virkesförrådets massa, dimensionsfördelning

och rotvärde vid normal skogstillgång, och härigenom bleve det

möjligt att bedöma relativa skogstillgången. Petterson anför härefter:

Med det ovan anförda har jag velat framhålla, att skogsvärderingen vid

fastighetstaxering kan tillfredsställande utföras på den i kommunalskattelagen

lagda grunden. En oundgänglig förutsättning härför är emellertid, att

omskrivna tabeller komma till stånd. Den organisation av skogsförsöksanstalten,

som riksdagen godkände 1939, skulle inom få år efter ikraftträdandet

ha möjliggjort framställandet av erforderliga produktionstabeller. I organisations-

och byggnadsfrågornas nuvarande läge måste man emellertid söka

provisoriska lösningar på grundvalen av anstaltens gamla, mycket ofullständiga

material. Sådana provisoriska tabeller äro under arbete. I första hand

äro de avsedda att ligga till grund för de av 1940 års norrlandsutredning begärda

avverkningsberäkningar, vartill årets riksdag beviljat medel. I den

mån liknande tabeller hinna utarbetas för hela landet, vilket företrädesvis

är en penning- och utrymmesfråga, torde de möjliggöra en skogsvärdering

vid fastighetstaxering efter angivna linjer.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

149

Diskussionen har hittills avsett normalskogen. Emellertid föreskriver konimunalskatlelagen,

att växande skog skall värdesättas med hänsyn till det

skick, vari den faktiskt befinner sig, och den avkastning, som för framliden

därur kan uttagas under förutsättning av en rationellt driven hushållning.

Det gäller sålunda att avgöra, vilken framtida skötsel, som är rationell för

en given skog, även om denna hittills icke skötts rationellt. I princip innebär

detta ett krav på en regelrätt avverkningsberäkning. Här föreligger alltså

för varje skog samma uppgift som i stort skall lösas vid berörda avverkningsberäkningar

för norrländska områden. I sistnämnda fall är avsikten

att tillämpa de till grund för normaltabellerna liggande statistiska funktionerna,

vilka icke förutsätta normaltillstånd, direkt på det genom riksskogstaxeringen

fastställda skogstillståndet. En så detaljerad kalkyl är otänkbar

vid fastighetstaxeringen. Man får där med funktionernas hjälp utföra avverkningsberäkningar

och beräkna diskonteringsvärdet av framtida avkastningar

för ett antal lämpligt valda typfall. Sedan gäller det att generalisera

typfallens resultat genom alt finna relationer mellan typfall och aktuella

skogstillstånd. Med hänsyn till taxeringsarbetet måste dessa samband vara

enkla. Valet av samband bör framgå ur ett studium av typfallen och kan

icke på förhand angivas. Som närliggande exempel må anföras, att man söker

relationer mellan varje typfalls diskonteringsvärde och ett uppskattat

rotvärde. Väljes därvid som grundläggande rotvärde det för normalskogen

beräknade, kommer förfarandet att likna det nu gällande, men med en klar

definition på begreppet relativ skogstillgång. Man kan emellertid också söka

relationer mellan typfallets diskonteringsvärde och dess eget rotvärde och

kommer då principiellt in på domänstyrelsens linje.

Skogsstyrelsen ifrågasätter, örn ej beträffande relativa skogstillgången

liksom vad angår bonitetsbeslämningen den möjlighet att uppställa mera

konkreta jämförelseobjekt, som erbjuder sig genom bearbetning av riksskogstaxeringens

material, länsvis eller för vissa distrikt, borde kunna lämna

ett underlag för en noggrannare beräkning av skogens värde. Normalavkastningens

anknytning icke som nu till en hela landet gällande skala utan till

mindre tillväxtområden kunde kanske i bonitetsliänseende innebära en förbättring.

Till vägledning för taxeringsändamål syntes vidare nied fördel

kunna tjäna i orterna systematiskt spridda och undersökta typskogar.

Jämväl i övriga yttranden förekomma en hel del förslag till detaljförbättringar

i det nuvarande taxeringsförfarandet, avseende olika sidor av detsamma.

Sålunda föreslår styrelsen för svenska landskommunernas förbund, att värdet

av skogsmark och värdet av därå växande skog skola sammanföras till

ett värde, skogsvärde. Liknande förslag framställes av skogsvårdsstyrelsen

i Jämtlands län, som därvid framhåller, att ej heller minimivärde för marken

bör förekomma (jfr s. 55).

Beträffande boniteringen föreslår sistnämnda skogsvårdsstyrelse, att landet

skall indelas i växtlighetsområden samt ali marken inom varje sådant

område skall särskiljas endast i 3 bonitetsklasser. Liknande förslag före

komma i några av de övriga yttrandena (jfr s. 67).

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

1 åtskilliga yttranden framställas förslag om meddelande av detaljerade

bestämmelser eller utformning av andra hjälpmedel för den relativa skogstillgångens

bestämmande.

I detta avseende framhåller länsstyrelsen i Örebro län, att det icke torde

vara ogörligt att finna regler, enligt vilka den relativa skogstillgången skulle

kunna bestämmas med tillgodoseende av skäliga krav på noggrannhet och

rättvisa. Då ett skogsbestånds tillväxtförmåga i första hand torde sammanhänga

med den åldersklass, i vilken beståndet befunne sig, och då såväl

skogsägare som taxeringsmän hittills i första hand räknat med skogens fördelning

i åldersklasser, syntes beståndsåldern böra givas en plats vid bestämmande

av relativa skogstillgången. Vidare torde det absoluta och det

relativa virkesförrådet, skogens allmänna tillstånd o. s. v. böra ingå som

faktorer vid nämnda bestämmande. På dylikt sätt torde man, även i viss

mån för fall, där en skogsuppskattning på marken icke vore utförd, med

hjälp av inom och vid sidan av taxeringsnämnden tillgänglig lokal- och

sakkunskap kunna sätta värden på den relativa skogstillgången, genom vilka

skogsvärden skulle erhållas, som fyllde skäliga krav på objektiv rättvisa.

Handelskammaren i Gävle anser, att i de fall, då detaljstatistik för direkt

beräkning av fastighetsvärdet saknas, typskogar skulle kunna utväljas för detaljberäkning,

varvid denna fördes vidare till den relativa skogstillgången. Härvid

skulle de framkomna värdena innefatta endast de rent tids- och räntebetonade

faktorerna. Med de sålunda framkomna värdena, representerande väl

definierade typskogar, skulle övriga skogar kunna jämföras och bedömas. Sådan

skogsuppskattning skulle företrädesvis avse små och medelstora hemmansskogar,

för vilka en uppskattning varit ett mer eller mindre okänt begrepp,

och omfatta något 50—100-tal fastigheter för vart och ett av de i

handelskammarområdet ingående länen. Vad de större skogsförvaltningarna

beträffade torde i allmänhet tillräckligt med grundmaterial och statistik

finnas för att enligt nu gällande metod tillåta en direktberäkning, även om

en sådan av praktiska skäl icke tillämpades vid taxering. — Den nuvarande

metoden kunde förses med lämpliga hjälpmedel. För övrigt torde observeras,

att vissa sådana redan tidigare utformats till ledning vid beräkningen

av relativa skogstillgången, hjälpmedel, som i praktiken visat sig

synnerligen användbara men som ej kommit till vidare användning, där

de ej fått någon officiell prägel. Härvid kunde hänvisas till den redogörelse,

som lämnats i svenska skogsvårdsföreningens tidskrift, häfte I—II 1934

av skogsdalen Mattson Mårn under rubriken »Relativa skogstillgången och

dess beräknande». De anvisningar, som i detta arbete lämnades, gåve möjlighet

till uppställning av hjälptabeller, byggda på klar och överskådlig

grund.

Länsstyrelsen i Blekinge län föreslår, att de av domänstyrelsen på grundval

av riksskogstaxeringens material verkställda undersökningarna och resultatet

i övrigt av den framlagda utredningen skall såvitt möjligt tillgodogöras

genom utformning av ett värderingsförfarande, ägnat att för beskattningsnämnderna

underlätta en alternativ tillämpning av en sådan diskonto
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

151

ringsmetod, som omnämnes i gällande skogsvärderingsinstruktion, eller således

en direkt diskontering av nettovärdet av den normala årliga skogsavkastningen

per hektar, där diskonteringsmetoden på grund av omständigheterna

i särskilda fall kan anses lämpligast för beräkning av riktiga skogsvärden.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län uppgiver, att länsstyrelsen till hjälp

för nämnderna vid bestämmandet av skogens relativa värde låtit upprätta

anvisningar, och föreslår, att dylika anvisningar skola upprättas för allmän

tillämpning. Enligt en vid länsstyrelsens yttrande fogad blankett till »Värderingsnota

vid fastighetstaxering» med »Tabell för beräkning av relativt rotvärde»

innehålla de av länsstyrelsen upprättade anvisningarna bl. a., att relativa

skogstillgången skall uträknas som en produkt av siffrorna för relativa

virkesförrådet och relativa rotvärdet, därvid det senare skall beräknas med

hänsyn till den faktiska sortimentssammansättningen hos den av skogen fallande

avkastningen. Om sålunda den faktiska sortimentssammansättningen

hos virkesavkaslningen från viss fastighet är en annan än den för länet fastställda

normala sortimentssammansättningen (exempelvis 15 procent av sortimentsklass

I, 35 procent av klass II och 15 procent av klass III i stället för

normalsammansättningen av respektive 25, 30 och 10 procent — klass IV

beräknas sakna värde), uträknas värdet av en kubikmeter med den faktiska

sammansättningen, varefter siffran för relativa rotvärdet erhålles genom division

av den faktiska kubikmeterns värde med normalkubikmeterns värde.

Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län anför, att man även med bibehållande

av det nuvarande systemet borde kunna siffermässigt härleda skogsvärdena

i de fall, då tillförlitliga primäruppgifter finnas, och att man härigenom kunde

erhålla fixa och oantastliga exempel, som sedan kunde tjäna till jämförelse

i de fall, då dylika uppgifter ej stöde till förfogande. Man skulle på

grundval av det stora material, som nu funnes, kunna utarbeta enkla hjälptabeller

för relativa skogstillgångens beräkning, därvid man ju hade att utgå

från relativa virkesförrådet, vilket kunde exakt bestämmas, då normalförråden

å olika boniteter vore centralt fixerade. Siffran för relativa virkesförrådet kunde

därefter korrigeras med ur nämnda tabeller tagna reduktionsfaktorer för

grovlek (= fördelning å dimensionsklasser) och trädslagsblandning m. m„

vilka båda sistnämnda uppgifter ju stöde att få i en vanlig skogsuppskattningshandling.

Skulle ytterligare faktorer, exempelvis kvalitet, anses böra

ingå i tabellerna, funnes del möjlighet att låta även detta ske.

Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län, norra delen, ifrågasätter, att man vid

relativa skogstillgångens beräkning skulle kunna utgå från del material, som

domänstyrelsen framlagt genom bearbetning av riksskogstaxeringen. Om relativa

skogstillgången anknötes lill den faktiska länstypskogens beskaffenhet i

fråga örn virkesförrådets storlek och fördelning å förrådsgrupper, borde det

icke vara omöjligt att för varje förrådsgrupp med hänsyn till dess genomsnittliga

beräknade skogsvärde per kubikmeter åsätta ett visst relativvärde, vid

överskott å grövre skog avvägt med hänsyn till att i sådana fall virkesförrådets

inverkan å taxeringsvärdet borde modereras, eftersom avkastningen

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

icke vöre proportionell mot produktionskällans storlek utan minskade, relativt

sett, vid stigande storlek å den senare. Samma effekt skulle i viss mån

kunna nås, om de av domänstyrelsen deducerade värderelationerna olika

förrådsgrupper emellan användes, men i stället marken åsattes ett visst värde.

Skogsvårdsstgrelsen i Jämtlands län föreslår, att man som underlag för den

relativa skogstillgångens bedömande skall uppdela det aktuella virkesförrådet

i vedskog, massavedskog och timmerskog, varvid som normalskog skall anses

genomsnittliga skogsförhållandena inom länet eller den mindre enhet, för

vilken utredning härom kan förebringas med ledning av riksskogstaxeringsresultatet.

I ett på uppdrag av skogsvårdsstgrelsen i Jönköpings län avgivet yttrande

av länsjägmästaren i länet framhålles, att undersökningar böra verkställas,

som göra det möjligt att på lättfattligt sätt och genom enkla mätningar få

klarlagt bedömningen av den relativa skogstillgången. Länsjägmästaren fortsätter:
Jag

tillåter mig framkomma med ett förslag, som måhända kan efter bearbetning

leda till framkomligt resultat.

Utgångsläget är följande. Man omräknar virkesskörden till ett enda standardsortiment.

Till en sådan enhet väljes en kubikmeter virke från träd med

25 cm brösthöjdsdiameter, vilken enhet benämnes normalkubikmeter (nms).

Värdesättningen sker efter de medelpriser, som ha erhållits under de senaste

10 åren före fastighetstaxeringen. Då nm3 omfattar de vanligast förekommande

träden i våra skogsmarker, sålunda både tall, gran och löv, söker

man fixera vad en sådan nm3 innehåller i kubikmeter. En sådan nm3 apteras

i för länet vanligen utfallande sortiment timmer, massaved och ved.

Genom riksskogstaxeringen erhåller man kännedom örn vilken medelkubikstam,

som finnes inom länet. Denna medelkubikstam divideras med nm*:s

funna medelkubikmeter och dividenden multipliceras med det utrönta medelpriset

på nm3. Resultatet blir värdet på inom länet förefintlig medelkubikstam.

Om en skog genom trädräkning eller annan taxering visar sig innehålla en

högre medelkubikstam, divideras denna funna medelkubikstam ävenledes

med nm3:s funna medelkubikstam och dividenden multipliceras med nms:s

värde. Resultatet blir därvid ett högre värde på denna skogs medelkubikstam.

I likhet med vad nu gällande regler innebära undersöker man en skogs

medelbonitet. Dock torde man härvidlag efter de undersökningar, som domänstyrelsen

verkställt, kunna minska antalet nu använda boniteter och endast

använda sig utav tvenne boniteter.

Genom riksskogstaxeringen erhåller man även för länet befintligt virkesförråd

per hektar i kubikmeter på bark.

Man fixerar i likhet med vad som f. n. sker det antal kubikmeter per hektar

vid för olika boniteter avpassad omloppstid som benämnes »normalt virkesförråd».

Det för en skog funna virkeskapitalet per hektar divideras med

det antagna normala virkesförrådet, varvid man erhåller ett uttryck för det

relativa förrådet. Efter erhållandet av dessa primärsiffror verkställes uträkningen,

vilket ett par exempel klarlägger.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

153

Ex. t.

Markvärdets beräknande.

Vid undersökning av värdet å nm3 på ett medelgott avsättningsläge har

erhållits ett pris av 11: 50 kr. per fm3S. Denna nm3 innehåller 0,40 fm3S.

Riksskogstaxeringen har visat att medelkubikstammen för länet innehåller

0,15 fm3S.

Värdet å denna medelkubikstam blir följaktligen

X 11:50 = 4:30 kr.

U,40

Riksskogstaxeringen har jämväl givit ett virkesförråd per hektar i kubikmeter

på bark av 68 fm3S och medelboniteten är 3,4 för länet.

Årsavkastningen per hektar blir sålunda i genomsnitt för länet 3,4 X 4: 30

= 14:60 kr. (skogsräntan).

Från denna summa, som utgör bruttoavkastningen, skall avdragas V3 för

erhållande av nettoavkastningen. Nettoavkastningen per hektar vid medelgod

skötsel av förhandenvarande mark blir sålunda 14: 60 kr. minskat med

Vs = 9: 73 kr. Vid en räntefot av 4 % multipliceras denna reducerade avkastning

med 4,5 alltså: 4,5 X 9: 73 = 44 kr.

Multipliceras sedermera 44 kr., värdet per hektar, med länets produktiva

skogsmarksareal, som här antages vara 613 400 hektar, erhålles summa

markvärde för länet — 27 milj. kr.

Skogsvärdets beräknande.

Vid normal skogstillgång erhålles skogsvärdet genom att multiplicera skogsräntans

nettobelopp kr. 9: 73 med 20,5 = 195.

Inom länet i fråga finnes ett verkligt förråd enl. riksskogstaxeringen av

68 fm3S. Vid en medelbonitet av 3,4 bör finnas ett normalförråd av 104

fmsS per hektar.

68

Det relativa förrådet blir sålunda = 0,65.

Skogsvärdet i genomsnitt för länet blir således

0,65 X 195 = 127 kr. per har.

Detta erhållna skogsvärde multipliceras med 613 400 hektar, varvid erhålles

summa skogsvärde —78 milj. kr.

Detta exempel är hämtat från Jönköpings län. Jämföres i exemplet erhållna

siffror med fastighetstaxeringen 1938, finner man att vid fastighetstaxeringen

1938 erhölls ett markvärde av 42:70 kr.; i exemplet 44 kr.

Skogsvärdet per hektar blev vid taxeringen 1938 133 kr. per har, här

127 kr. per har. I fråga örn skogsvärdet har sålunda i detta exempel erhållits

ett från 1938 års fastighetstaxering avvikande värde på ca 4 %>.

Ex. 2.

En fastighet visar sig vid beräkningen eller taxeringen ha en medelkubikstam

av 0,20, ett verkligt virkesförråd av 68 fm3S och bonitet 3,4. Med ledning

av normalkubikstammens värde, lika med härovan angivna, erhålles

ett värde på denna medelkubikstam av X 11: 50 = 5: 75 kr.

Göres liknande undersökningar som här ovan erhålles

3,4 X 5: 75 = 19: 50 kr.

avgår 1I3 .... 6: 50 »

rest 13: 00 kr.

Markvärdet 4,5 X 13 = 58 kr.

Skogsvärdet 20,5 X 13 = 267 kr. för rel. förråd 1.

Vid. rel. skogstillgång av 0,65 blir skogsvärdet 0,65 X 267 = 174 kr.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 240,

Vid samma bonitet 3,4 och samma relativa förråd 0,65, men med en medelkubikstam

av 0,20 i stället för 0,15 får skogsvärdet ca 36 % högre värde, en

siffra, som förefaller ganska acceptabel.

Vid användande utav denna nu föreslagna metod har den uträknade relativa

skogstillgången icke blott blivit en massafaktor utan även en värdefaktor

och det är just denna kombination som hittills saknats eller åtminstone varit

svårhanterlig vid beräknandet utav den relativa skogstillgången enl. nuvarande

metod.

Hur skall man nu kunna i praktiskt bruk använda sig utav denna metod

för utfinnandet utav den relativa skogstillgången? 1) Vid förefintlig skogsuppräkning

eller vid förefintlighet av hushållningsplaner erhålles omedelbart

de siffror, som erfordras för bedömandet utav den rel. skogstillgången. 2)

Vid okulär bedömning har man dels att använda sig utav riksskogstaxeringens

siffra som medeltalssiffra för länet i fråga örn medelkubikstammen, dels

typskogar inom taxeringsnämndsdistriktet.

Varje felbedömning av medelkubikstammen helt okulärt betyder för 0,01

felbedömning av kubikmedelstammen en felprocent av ca 7 °/o. En felbedömning

utav 0,02 betyder således en felbedömning utav ca 14 %, sålunda obetydligt

större eller ungefär likvärdigt med örn man felbedömt efter nu gällande

metod rel. skogstillgången med 1/10.

Skogsvdrdsstgrelsen i Västmanlands län framhåller, att en uppdelning av

det äldre virkesförrådet å varje fastighet i produktionsförråd och realisationsförråd

skulle bringa större reda i begreppen och medverka till en bättre och

riktigare taxering av fastigheter med överskott å avverkningsmogen skog.

Till produktionsförrådet skulle i mån av tillgång å dylik skog räknas så stor

del av den äldre skogen, som ansetts ingå i normalskogen för fastigheten i

fråga. Denna del skulle medtagas i kalkylen för bestämmande av den relativa

skogstillgången. Till realisalionsförrådet skulle räknas eventuellt överskjutande

del av den äldre skogen, som finge värderas till sitt realisationsvärde

med hänsynstagande till skälig realisationstid.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att de gällande taxeringsföreskrifterna

böra kompletteras med exempel från domänstyrelsens köp av skogsfastigheter

för kronans räkning, utvisande huru respektive fastigheter varit taxerade

och hur de bort vara taxerade. Genom utförlig kommentar till varje exempel

borde klarläggas grunden till den felaktiga taxeringen.

Sistnämnda länsstyrelse föreslår jämväl vissa andra ändringar i det nuvarande

taxeringsförfarandet. Länsstyrelsen anför i detta avseende:

I beredningsnämnderna bör länsskogvaktaren i distriktet taga del beträffande

skogstaxeringen, alldenstund han torde vara den, som har bästa kännedomen

om beskaffenheten av enskilda skogar inom distriktet. I de fall,

då hans förslag till taxering ej följes, bör anteckning därom ske i längd eller

nämndens protokoll. -—- Liksom i 65 § a) av taxeringsförordningen stadgas

skyldighet för fastighetstaxeringsnämndens ordförande att undersöka, huru

beredningsnämnderna tillämpat de för taxeringen föreslagna enhetsvärdena.

så bör också särskilt framhållas skyldighet att granska relativa skogstillgången.

Då ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden i regel torde sakna

kompetens för denna uppgift torde han böra beredas sakkunnigt biträde

härför.

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

1 skatteberedningens i februari 1944 dagtecknade promemoria anföres:

De i avgivna yttranden framlagda förslagen till ändringar i taxeringsförfarandet

vid bibehållande av den nuvarande metoden innebära i huvudsak,

dels att ett särskilt markvärde ej vidare skall fastställas, dels att i enlighet

med vad som avses enligt den nya metoden särskilda grunder för bon iteringen

skola tillämpas för olika delar av landet och dels att detaljerade

regler för relativa skogstillgångens bestämmande skola meddelas.

Vad angår förslaget att ej räkna med särskilt markvärde och sålunda

grunda taxeringen enbart på den beräkneliga avkastningen från den vid taxeringstillfället

befintliga skogen är det nuvarande systemet för beräkning av

markvärde onekligen felaktigt såtillvida att det förutsätter, att detta värde

utgör lika stor procentuell andel av ett skogsområdes hela värde vid normal

skogstillgång, i vilken del av landet området än är beläget. Detta är icke

fallet. Markvärdet utgör betydligt mindre andel av sammanlagda värdet å

marken och skogen i norra Sverige än i södra delen av landet. Att avhjälpa

dessa felaktigheter genom att helt bortse från det särskilda markvärdet är

emellertid icke att tillråda, eftersom detta skulle orsaka andra felaktigheter,

som i det hela taget knappast vore av mindre betydelse. Örn resultaten i

exempelvis övre Norrland skulle bliva bättre, om ingen hänsyn foges till

markvärdet, skulle de nämligen i södra Sverige, där marken har ett eget

ofta icke obetydligt värde, säkerligen bli avsevärt sämre med detta förfaringssätt.

Det riktiga vore naturligtvis att låta markvärdet utgöra olika andel av

markens och skogens sammanlagda värde vid normal skogstillgång i olika

delar av landet, därvid variationerna lämpligen kunde få rätta sig efter omloppstiden.

Frånsett svårigheten att beräkna storleken av dessa variationer

vore därmed emellertid frågan endast delvis löst, eftersom markvärdet, såsom

framgår av den föregående framställningen, i verkligheten också varierar

med bl. a. avsättningsläget och räntefoten. För övrigt synes 7 punkten

näst sista stycket i den nuvarande skogsvärderingsinstruktionen antyda, att

felaktigheter i markvärdet kunna utjämnas genom motsvarande jämkning

av relativa skogstillgången (utom naturligtvis i det fall att marken är kal).

Därför synes det vara lämpligast att bibehålla det nuvarande förfarandet

i fråga örn markvärdesberäkningen.

Vad angår den ifrågasatta ändringen beträffande boniteringsförfarandet

så finnes tyvärr intet material, på vilket man skulle kunna grunda de särskilda

avkastningsberäkningar, som erfordras för en dylik ändring. Med användning

av uppgifter från riksskogstaxeringen kan man beräkna den avkastning,

som skogen i dess faktiska genomsnittliga tillstånd verkligen ger i

olika delar av landet, men ingen kan för närvarande beräkna vad den skulle

giva, om den befunne sig i normalt tillstånd, d. v. s. vad normalskogen verkligen

ger. Så fort man ändrar på grunderna för boniteringen, torde man för

övrigt bliva nödsakad taga upp frågan örn vilket förråd som skall anses

som normalförråd vid olika boniteter och omloppstider, eftersom stark

växelverkan råder mellan del producerande förrådet och avkastningen. För

dylika beräkningar saknas också för tillfället erforderligt material. Sannolikt

komma förhållandena i dotia avseende alt te sig annorlunda, när skogsförsöksanstalten

blivit färdig med sina produktionstabeller, men lill nästa

allmänna fastighetstaxering torde intet kunna göras åt den nuvarande metodens

bonileringssy.steni.

Vad därefter angår de förslag, sorn avse möjliggörande av en bättre bestämning

av den relativa skogstillgången, ifrågasättes även i samband härmed,

ali man skulle använda sig av de utredningar, som ligga till grund för

domänstyrelsens förslag. Det föreslås sålunda, att man skulle ersätta normal
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Knnt;!. Majlis proposition nr 240.

skogen med genomsnittsskogen för län eller annan enhet och sålunda anknyta

relativa skogstillgången till den faktiska skogens genomsnittliga beskaffenhet.

Därmed skulle vinnas, att man i det särskilda fallet kunde sätta

relativa skogstillgången i förhållande till förekomsten av skog av olika förrådsgrupper

enligt den gruppering, som användes i den nya metoden.

Denna tankegång är riktig, men vari fördelen med ett sådant förfarande i förhållande

till en direkt tillämpning av den nya metoden skulle bestå är svårt

att inse. Man skulle tvingas att bestämma alla primärfaktorer, som fordras av

den nya metoden, och dessutom att omsätta dem i tal för relativa skogstillgången,

vilket icke behövs vid tillämpning av sistnämnda metod. I verkligheten

innebure en sådan ändring av de nuvarande grunderna, att man

införde den nya metoden i en mera schabloniserad men samtidigt mera arbetskrävande

form. Den nya metoden innebär strängt taget endast, att man

benat upp relativa skogstillgången och ersatt den med de faktorer, som direkt^

påverka värdet, d. v. s. med de ingredienser, varav den egentligen

består. Att, sedan man fått fram dessa faktorer så att möjlighet föreligger

att direkt på dem grunda värdeberäkningen, åter arbeta ihop dem till en

faktor, relativ skogstillgång, innebär ett överloppsarbete, som dessutom

måste försämra resultaten. Detta förfarande skulle ha förnuftig mening endast

örn man beslöte sig för att, som länsstyrelsen i Blekinge län synes ifrågasätta,

använda den nya metoden såsom en reservmetod för vissa speciella fall.

t. ex. sådana som avses i 7 punkten näst sista stycket av den nuvarande

instruktionen. Att låta olika metoder användas beträffande olika fastigheter

synes emellertid icke böra ifrågakomma.

I flera av de avgivna yttrandena har föreslagits, alt någon av de hittills

praktiserade s. k. närmemetoderna för bestämning av relativa skogstillgången

skulle lagfästas, och i detta sammanhang ha åberopats uppsatser av jägmästarna

F. Stålfelt (tidskriften Skogen 1932, nr 23) samt L. Mattsson

Mårn (Svenska skogsvårdsföreningens tidskrift 1934, häfte I och II s. 131).

I den förra uppsatsen diskuteras förutom den enkla metod, enligt vilken

relativa skogstillgången sättes lika med relativa virkesförrådet, följande

metoder:

1. Massaavkastning smet oden. Relativa skogstillgången angives som förhållandet

mellan under viss tid i genomsnitt utfallande årlig virkesavkastning

och normal årlig virkesavkastning, d. v. s. den avkastning, som motsvarar

fastighetsboniteten.

2. Värdeavkastningsmetoden. Relativa skogstillgången angives som förhållandet

mellan under viss, tämligen kort tid i genomsnitt utfallande årlig värdeavkastning

och normal årlig värdeavkastning, uttryckt som produkten av

fastighetsboniteten och rotvärdet.

3. Förråds- och gtåldersmetoden. Relativa skogstillgången bestämmes som

relativa virkesförrådet, korrigerat med relativa ytåldern, d. v. s. skogsmarksarealens

fördelning efter bestånden i olika åldersklasser och angiven som förhållandet

mellan förhandenvarande och normal ytålder.

4. Förråds- och massaåldersmetoden. Relativa skogstillgången bestämmes

som relativa virkesförrådet, korrigerat med relativa massaåldern, beräknad

efter virkesförrådets fördelning i åldersklasser och angiven som förhållandet

mellan förhandenvarande och normal massaålder. Denna metod skall närmare

utvecklas i det följande.

Örn alla dessa metoder utom den sistnämnda säger Stålfelt, att de vid undersökningar

(vilka lära ha omfattat 36 typfall, därav 18 avseende mellansvensk

blandskog med mycket gott avsättningsläge och 18 avseende norrländsk

tallskog med ungefärligen genomsnittligt avsättningsläge för Västerbottens

län) visat sig oftast giva ett långt ifrån tillfredsställande resultat.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

157

Förråds- och massaåldersmetoden syntes däremot lämna ett direkt godtagbart

värde å relativa skogstillgången för i stort sett skogar i mellersta och södra

.Sverige ävensom för åtminstone mera välbelägna granskogar i Norrland. För

övriga skogar i Norrland (och övre Dalarna) gåve metoden närmast elt fullgott

siffervärde för relativa skogsvärdet (värdet av såväl skogsmark som växande

skog vid förhandenvarande skogstillgång i förhållande till motsvarande

värde vid normal skogstillgång), sorn emellertid lätt kunde omföras till relativ

skogstillgång enligt viss formel.

Vid tillämpning av den sist angivna metoden på det sätt som ansetts lämpligt

i mellersta och södra Sverige uträknas den förhandenvarande massaåldern

genom multiplikation av förrådet inom varje åldersklass (= skog örn

t—20, 20—40 år etc.), uttryckt i procent av hela virkesförrådet, med mittåldern

för varje åldersklass, varefter de sålunda erhållna talen sammanläggas.

Örn exempelvis en skog med 80-årig omloppstid utgöres till 10 procent av

sammanlagda virkesmassan av träd i första åldersklassen, till 30 procent av

träd i andra åldersklassen, till 40 procent av träd i tredje åldersklassen och

till 20 procent av träd i fjärde åldersklassen, utgör den förhandenvarande

10 30 40 20

massaåldern yqq X 10 + ^ x 30 + ^ x 50 + X 70 = 44. Denna

siffra sättes i förhållande till normalskogens massaålder, som enligt Stålfelt

kan beräknas enligt formeln 0,63 X omloppstiden + 6 och sålunda i det angivna

exemplet utgör 56 år. Därvid erhålles ett tal (i exemplet 44/ug = 0,79).

varmed relativa virkesförrådet skall multipliceras för erhållande av relativa

skogstillgången. Om i förenämnda exempel virkesförrådet utgör 90 kubikmeter

per hektor och fastighetsboniteten för marken är 4 kubikmeter

(motsvarande ett normalt virkesförråd per hektar enligt tabell II till

skogsvärderingsinstruktionen av 108 kubikmeter), blir relativa virkesförrådet

90/108 = 0,83 och relativa skogstillgången 0,79 X 0,83 = 0,66, som enligt instruktionen

skall avrundas till 0,7.

För metodens tillämpning inom Norrland och övre Dalarna har Stålfelt

företagit en schablonisering genom upprättande av en tabell, som vid olika

förekomst av s. k. A-skog (-= .skog som är yngre än 3/4 av omloppstiden) direkt

utvisar den relativa massaåldern. Den sålunda funna relativa massaåldern

skall alltså användas vid bestämning av relativa skogsvärdet, som i sin tur

skall läggas till grund för uträkning av relativa skogstillgången (enligt formeln

relativa skogstillgången = 1,21 X relativa skogsvärdet — 0,21). Om denna

schablonisering säger emellertid Stålfelt, att den förutsätter en någorlunda

jämn fördelning av virkesförrådet inom mogenhetsklasserna (utgörande, förutom

A-skog, B-skog = mogen skog och C-skog = övermogen skog). Utgjordes

t. ex. all A-skog av ungskog under 1li av omloppstiden, lämnade schablonen

ett mindre säkert värde, som dock genom en enkel bedömning torde

kunna korrigeras i rätt riktning.

Mattsson Mårn framhåller i sin uppsats som en gemensam svaghet hos

alla de nu nämnda metoderna, att ingen av dem bygger på en teoretiskt

riktig grund, d. v. s. en effektivt genomförd värdering av olika skogslyper,

och att de var för sig endast utgöra ett uttryck för sin uppfinnares åsikter

om hur värdet å skogen sannolikt varierar under förutsättning, att vissa

skogens tekniska karakteristika förändras. Huruvida de verkligen lämnade

antagbara värden, kunde endast fastställas genom en jämförelse mellan de

värden de gåve samt det värde, som en effektiv värdering lämnade. (En

sådan jämförelse hade ju Stålfelt gjort med negativt resultat för alla metoderna

utom förråds- och massaäldersmetoden.) Med effektiv värdering

menar Mattsson Mårn en värdering genom förutberäkning av den framtida

avkastningen under lång tid framåt, d. v. s. just en sådan värdering, som

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

låt vara med användning av vissa schabloner, avses skola ske enligt den av

domänstyrelsen föreslagna metoden.

Mattsson Mårn beskriver ytterligare en metod, som han själv utarbetat.

Han har därvid gått till väga så, att han verkställt exakta värdeberäkningar

för vissa lypskogar samt sökt angiva hur den därvid funna relativa skogstillgången

är beroende av ålderssammansättningen hos respektive typskog.

Han har härigenom fått fram tabeller, avsedda att användas för bestämning

av relativa skogstillgången vid det praktiska taxeringsarbetet. Örn

dessa tabeller yttrar han emellertid, att de bygga på en skogstyp, i vilken

gallringshuggningarna förts fram till ett vissi jämviktstillstånd, och att, örn

så ej vore fallet beträffande skog, varpå sådan tabell skulle tillämpas, en

korrektion måste utföras (vore skogen översluten, måste relativa skogstillgången

höjas, och vore den mer än skäligt genomhuggen, måste den sänkas).

Det förefölle rimligt att göra dessa korrektioner med ledning av den

medelkubikmassa skogen vid normal ålderssammansättning och oförändrad

kubikmassa per hektar i olika åldersklasser skulle uppvisa och den medelkubikmassa

instruktionens tabell II visade, men för erhållande av exaktare

värden måste även för detta fall särskilda kalkyler upprättas, vilket Mattsson

Mårn ej haft tillfälle utföra. I övrigt borde observeras, att tabellernas

giltighetsområde ej finge utan vidare utsträckas för långt utanför det område,

för vilket de beräknats, innan kontrollerande beräkningar utförts.

Det senast anförda utesluter möjligheten att använda sistnämnda metod

såsom en allmängiltig sådan, lämpad att införas i skogsvärderingsinstruktionen,

och frågan är väl örn icke liknande brister vidlåda den av Stålfelt rekommenderade

förråds- och massaåldersmetoden, som tycks vara den enda

av de av honom berörda som skulle kunna komma i fråga för ändamålet.

Även denna metod torde grunda sig på alltför få undersökta fall, vilka till på

köpet samtliga synas avse endast ett par typer av skog med var för sig lika

avsättningsläge. Det faller omedelbart i ögonen, att just det enhetliga avsättningsläget

måste lia varit förutsättningen för alt metoden kunde slå så väl

ut som den gjorde. Det sist sagda torde belysas av följande.

Vid provtaxeringen i Burträsks socken befanns, att fastigheterna i socknen,

för att vederbörlig hänsyn till variationer i transportkostnader skulle

kunna tagas, behövde fördelas på 8 omkostnadsklasser. Örn man jämför två

skogar, för vilka omkostnadsklasserna 2 och 5 äro att tillämpa (alltså inga

ytterlighetsfall) med varandra, finner man, att rotvärdet för träd om 30—

35 centimeter vid brösthöjd ligger 70 procent över rotvärdet för träd örn

20—25 centimeters brösthöjdsdiameter, örn skogen hör till omkostnadsklass

2, men 155 procent över rotvärdet för sistnämnda träd, örn för skogen

gäller omkostnadsklass 5 (beräkningarna grundade på 1932—1936 års pris).

Örn man nu antager, att träden å dessa båda skogar vid visst tillfälle haft

en medelgrovlek av 20—25 (exakt 22,5) centimeter vid brösthöjd och att

detta motsvarar normaltillståndet men sedan på grund av sparade avverkningar

vuxit ut så att medelgrovleken vid viss senare tidpunkt representeras

av 30—35 centimetersklassen, bör tidsåtgången för denna förskjutning

av medelgrovleken, om ålder, bonitet och slutenhet äro desamma, vara ungefär

lika för båda skogarna. Skogarna ha då samma massaålder, och då virkesförrådet

under nämnda förutsättningar måste vara ungefär lika stort, blir

också relativa skogstillgången densamma. Att rotvärdet å den ena skogen

stigit mycket mera än rotvärdet å den andra utvisar emellertid, att relativa

skogstillgången också rätteligen borde sättas högre för den förra. Värdet i förhållande

till normalskogens värde måste nämligen vara betydligt högre för

skogen med den större stegringen å rotvärdet än för den andra skogen. Relativa

skogstillgången borde med andra ord vara beroende även av avsätt
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. J\laj:ts proposition nr 240.

159

ningsläget, och härtill täger ifrågavarande metod ej hänsyn. Det torde dock

böra framhållas, att det fel, varom här är fråga, ej särskilt utmärker denna

schablon ulan torde få betraktas såsom genomgående hos hela den nuvarande

metoden. Någon möjlighet alt avhjälpa detta fel annorledes än enligt

de tankegångar, på vilka den nya metoden är uppbyggd, synes ej föreligga.

Av övriga metoder för bestämning av relativa skogstillgången, vilka berörts

i de avgivna yttrandena, torde den av länsstyrelsen i Västernorrlands

län angivna, enligt vilken relativa skogstillgången bestämmes som en produkt

av siffran för relativa virkesförrådet och det s. k. relativa rotvärdet,

vara den enda, som är ägnad att giva någorlunda tillfredsställande resultat.

Uppenbarligen kommer emellertid även denna metod ofta, särskilt i fall

av extrema skogstillstånd, att giva felaktiga värden. Man kan nämligen, särskilt

i de sistnämnda fallen, icke utgå från att den för tillfället fallande

avkastningen från en skog blir konstant. Om så icke är fallet, borde rätteligen

hänsyn tagas även till de ändrade avkastningar, som i framtiden komma

att falla från skogen, men så sker icke enligt denna metod.

Med hänsyn till det nu sagda torde ingen av de föreslagna eller eljest omnämnda

metoderna för bestämning av relativa skogstillgången vara av sådan

beskaffenhet, att den kan lagfästas vilket likväl icke bör hindra ett påpekande

i instruktionen, att för särskilda fall lämpliga närmemetoder kunna

stå till buds och vara användbara vid taxeringen.

Om man sålunda icke anser sig kunna i skogsvärderingsinstruktionen införa

någon metod för relativa skogslillgångens slutgiltiga beräkning, synes

man likväl böra ålägga beskattningsnämnderna att till grund för beräkningen

av denna faktor alltid lägga en uppskattning av totala virkesförrådet. Detta

måste såsom förhållandena ligga till i praktiken anses vara en ofrånkomlig

förutsättning för en någorlunda tillfredsställande bedömning av relativa

skogstillgången, och att en sådan uppskattning icke alltid skett torde vara

huvudanledningen till de mest flagranta fallen av feltaxeringar. Virkesförrådet

per hektar samt relativa virkesförrådet torde böra antecknas i kontrolllängden,

och, då relativa skogstillgången bestämmes med avvikelse från relativa

virkesförrådet, torde jämväl motiv härför böra antecknas i längden.

Angående förfaringssättet vid dylik avvikelse synes på grund av vad förut

anförts i skogsvärderingsinstruktionen endast kunna angivas, att man i vissa

fall kan använda sig av lämplig närmemetod och i andra fall kan få utgångspunkter

genom jämförelse med typskog, för vilken detaljerad beräkning av

relativa skogstillgången föreligger.

I detta sammanhang synes böra beaktas ett av länsstyrelsen i Älvsborgs

län framställt förslag om stadgande av skyldighet för fastighetstaxeringsnämndens

ordförande att med biträde av sakkunnig särskilt undersöka, hur

beredningsnämnderna lyckats med bestämning av relativa skogstillgången.

Bestämmelse härom synes, örn nuvarande metod skall bibehållas, böra införas

i 65 § taxeringsförordningen. Av länsstyrelsen framställt förslag, att

länsskogvaktaren i vederbörande distrikt skall deltaga i beredningsnämndens

arbete vid skogstaxeringen, bör jämväl beaktas, men synes delta, såsom

hittills i allmänhet torde ha varit fallet, böra ske genom att länsskogvaktaren

i regel anlitas som sakkunnig för skogarna inom hans distrikt.

I övrigt synes den ändringen i skogsvärderingsinstruktionen böra vidtagas,

alt den nu gällande möjligheten alt beträffande skog med ordnad bokföring

lägga denna till grund för rotvärdesberäkningen borttages. Bestämmelsen

härom torde kunna tillämpas endast beträffande de större skogskomplexen,

men det förhållandet att dessas figaro lära lia intresse av att förete

sin bokföring endast då detta ställer sig fördelaktigt för dem, är icke ägnat

att bidraga till jämnhet i taxeringen och synes kunna leda till orättvisor.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Beträffande väckta förslag att låta uppskatta typskogar till ledning för

beskattningsnämnderna synes, som förut framhållits, detta böra ske även

örn nuvarande metod bibehålies. I detta fall bör givetvis värdeberäkningen

fullföljas till bestämmande av relativa skogstillgången. Att detta kommer

att möta stora svårigheter bör icke förbises. Den enda möjligheten att komma

till rätta med problemet torde vara att för ändamålet utnyttja de korrektionsfaktorer

m. m., som utarbetats för tillämpning av den föreslagna nya

metoden.

De förut angivna ändringarna i de nuvarande bestämmelserna ha iakttagits

vid utformningen av det nu utarbetade förslaget till skogsvärderingsinstruktion,

avsedd att användas vid den nuvarande metodens bibehållande.

Däri lia även införts de förut omförmälda jämkningarna beträffande räntefot

och allmänna kostnader för skogsbruket, vilka värdefaktorer torde böra

vara desamma vilken metod som kommer att tillämpas. Slutligen ha vidtagits

vissa förtydliganden och ändringar av formell natur, delvis motsvarande

liknande ändringar i den skogsvärderingsins trukson, som utarbetats för tilllämpning

av den nya metoden.

Förmån av jakt m. ni.

I sitt förslag till nya grunder för skogsvärdering har domänstyrelsen även

tagit upp frågan om värdering av förmån av jakt. Domänstyrelsen framhåller

(förslaget s. 20), att taxeringsmyndigheterna vid värdering av sådan förmån

ofta synas lia uppskattat densamma efter principer, som givit alldeles

för höga värden. Då detta syntes gälla förmån av jakt i allmänhet och sålunda

ej endast å skogsmark ävensom förmån av fiske, hade styrelsen icke ansett

sig böra utarbeta något förslag till ändring av gällande bestämmelser härom,

men styrelsen ansåge sig dock böra uttala, att det vore önskvärt, att i

anvisningarna till kommunalskattelagen infördes ett stadgande örn att förmån

av detta slag icke skulle upptagas till högre värde än som kunde anses

motsvara värdet av den efter lämplig räntefot kapitaliserade avkastningen.

Sveriges skogsägareförbund samt svenska trävaruexport-, cellulosa-, trämasse-

och pappersbruksföreningarna förklara sig till fullo instämma i det

av domänstyrelsen sålunda gjorda uttalandet. Taxeringsmyndigheterna hade

ofta taxerat ifrågavarande förmåner för högt, därvid sannolikt räknats mera

med deras förmodade affektionsvärden än med deras verkliga avkastningsvärden.

I ett av länsstyrelsen i Västmanlands lån överlämnat yttrande av länsjägmästaren

i länet framhåller denne, att värderingen av möjlighet till jakt ej

givit anledning till erinran. De principer, domänstyrelsen förordade, torde

vid 1938 års fastighetstaxering inom länet genomgående ha följts. Sålunda

hade särskilt jaktvärde upptagits endast då jakträtt varit utarrenderad eller

kunnat utarrenderas under en längre sammanhängande följd av år. Värdet

hade därvid beräknats efter kapitalisering av skäligt jaktarrende efter den

för taxeringen i övrigt tillämpade räntefoten, 4 procent.

I övriga yttranden har förevarande spörsmål ej berörts. Däremot har i ett

par av dessa yttranden framhållits, att särskilda normer för värdering av bete

å skogbevuxen hagmark, örn domänstyrelsens förslag genomfördes, syntes

böra meddelas.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

161

I skatteberedningens promemoria anföres:

Örn värdering av möjlighet till jakt finnas bestämmelser dels i punkt 2 av

anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen, dels i punkt 4 (näst sista stycket)

av samma anvisningar. Förstnämnda punkt avser jakt på annan mark

än skogsmark och sistnämnda punkt jakt på skogsmark. I den förra punkten

talas jämväl om fiskevatten och i den senare även örn skogsbete. Värdet av

förmån av nu angivet slag skall, även örn den är lokaliserad till skogsmark,

ej redovisas som värde å sådan mark utan inräknas i jordbruksvärdet i övrigt.

Att bestämmelserna örn värdering av särskilda förmåner å fastighet förekomma

på olika ställen i anvisningarna innebär ej att förmånerna skola värderas

enligt olika grunder. Vid värdering av förmånerna skall tillämpas den

för beräkning av värdet å all fast egendom utom såvitt angår avkastningsvärdet

å skogsmark och växande skog gällande bestämmelsen om värdesättning

efter allmänna saluvärdet (vid vars bestämmande enligt punkt 1 av anvisningarna

till 9 § hänsyn ej skall tagas endast till faktiskt betalda köpeskillingar

utan även till fastighetens avkastning).

Gällande bestämmelser innehålla alltså erforderliga normer för beräkning

av värdet av ifrågavarande förmåner, och dessa normer äro oberoende av

vilka grunder som skola tillämpas för värdering av själva skogsmarken och

den därå växande skogen. Att dessa normer, örn de rätt tillämpas, skulle innebära

någon risk för övervärdering av förmånerna, torde ej vara sannolikt.

Meddelande av särskilda regler i detta avseende synes vara både olämpligt

och onödigt.

Allmänna omdömen.

Anledningen till, att domänstyrelsen avstått från att söka åstadkomma förbättringar

i de nuvarande grunderna för taxering av skogsfastighet och i stället

föreslagit införande av en helt ny metod för sådan taxering, uppgiver styrelsen

vara, att det visat sig förenat med stora svårigheter att rätt bestämma

relativa skogstillgången, att erinringar även gjorts mot det hittills tillämpade

boniteringssystemet samt att den nuvarande metoden vid jämförelse mellan

taxeringsvärdet och försäljningspriset å skogsfastigheter, som gått i handeln

under dess tillämpningstid, visat sig icke ha på ett tillfredsställande sätt fyllt

sitt ändamål. Styrelsen anser det vara ur alla synpunkter fördelaktigt att

övergå till en metod, enligt vilken taxeringsvärdet beräknas genom direkt

diskontering av framtida avkastningsbelopp, vilken metod den funnit för

svenska förhållanden i flertalet fall lämpligare.

Av dem, som yttrat sig över domänstyrelsens förslag, lia 1937 års riksskogstaxeringsnåmnd

samt Överståthållarämbetet ansett sig böra avstå från

att uttala något omdöme örn respektive metods företräden.

Professor Streyffert framhåller, att den föreslagna metoden, som vid övergången

från nuvarande system givetvis kommer att förorsaka besvärligheter,

på längre sikt synes erbjuda bestämda fördelar framför sistnämnda

system därigenom att den direkt tager sikte på att fastställa de konkreta

förutsättningar, som leda fram lill avkastningsvärdet, samt erbjuder bättre

fallang till riksdagens protokoll 19ii. 1 sami. Nr 240. \ 1

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

möjligheter till kontroll, men att Streyffert härvid icke tagit hänsyn till de

praktiska tillämpningsfrågor, vilka kunna uppstå. Streyffert anser det önskvärt,

att den föreslagna metoden ej antages förrän erfarenhet om metodens

praktiska tillämpning vunnits genom provtaxering av vissa kommuner eller

andra områden (yttrandet avgivet före den verkställda provtaxeringen) samt

verkningarna av de i den nya metoden inlagda schabloniseringarna gjorts

till föremål för en mera ingående analys.

Professor Eneroth anser förslagets uppläggning av det tekniska utförandet

av värderingen innebära mycket avsevärda förutsättningar för ett bättre utfall

i praktiken av taxeringarna, därför att dess fordringar på de uppgifter

rörande en fastighets skogstillstånd, som äro nödvändiga för en beräkning

av skogsvärdet, äro så begränsade och lätta att anskaffa genom uppmätning,

att man på allvar kan tänka sig att göra sådana uppgifter obligatoriska i

självdeklarationerna. Nämnda förbättring av taxeringarna anser emellertid

Eneroth kunna ställas i utsikt endast om dels dylika obligatoriska deklarationsuppgifter

införas, dels förslaget ändras så att de delar av skogsmarksvärdet,

som enligt detta »tappats bort», komma att tagas i beräkning och

dels den vid beräkning av korrektionsfaktorerna enligt förslaget antagna

värdetillväxten bättre anpassas till de verkliga värderelationerna mellan olika

dimensionsklasser vid skilda trädslag och avsättningslägen.

Professor Petterson framhåller, att skogsvärderingen kan tillfredsställande

utföras enligt den nuvarande metoden, vars principiella uppläggning av värderingsfrågan

är mycket god, om blott de tabeller, som äro avsedda att uppställas

vid skogsförsöksanstaltens produktionsforskning, komma till stånd och

sålunda kunskaper örn vad som menas med rationellt skogsbruk förbättras

i tillräcklig grad. Under många år, då sistnämnda begrepp varit mycket diffust,

hade man haft anledning reflektera på domänstyrelsens linje, d. v. s.

värdering under förutsättning av den skötsel, som enligt statistiska medeltal

från riksskogstaxeringens material faktiskt förekommit, men nu, då ett fastare

grepp på frågan om rationell skogsskötsel dock läge inom räckhåll, syntes

övervägande skäl tala för bibehållande av nuvarande grunder. Frågan

skulle i varje fall vinna på, om mera genomgripande åtgärder undvekes, tills

ett fylligare kunskapsmaterial förelåge.

Kammarrätten anser den föreslagna metoden principiellt sett innebära ej

obetydliga fördelar framför den nu gällande, därför att den bygger på det

faktiska tillståndet hos vederbörande skog, vilket är en enkel samt för såväl

de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna naturlig och lättförståelig utgångspunkt

för taxeringen och varigenom på ett helt annat sätt än för närvarande

är fallet anknytes till det förfarande, som vanligen brukar användas

vid skogsuppskattning i samband med köp och försäljning av fastighet. Då

det emellertid trots den verkställda provtaxeringen synes mycket ovisst, hur

den nya metoden kan komma att verka i praktiken, hemställer kammarrätten,

att det, innan beslut fattas i ämnet, måtte anordnas en ny provtaxering,

så upplagd att den så nära som möjligt ansluter sig till de förhållanden,

varunder en verklig taxering sker. Den skulle vidare vara så upplagd att

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

163

därav kunde bedömas den betydelse, skogsägarens egen medverkan vid taxeringen

ägde, och vid densamma borde jämväl företagas en närmare undersökning

av de med den nya metoden förenade kostnaderna.

Kommunalskatteberedningen räknar förslaget till förtjänst, att den mer

eller mindre fria bedömning av skogstillgången, som måste läggas till grund

för taxeringen, blir mera konkret och kommer att gälla virkesförrådet, uttryckt

i olika grovleksklasser, i stället för att sikta på relativa skogstillgången

samt att det erbjuder bättre möjligheter för skogsägaren att kontrollera en

taxerings riktighet. Tillämpligheten av nya metoden sammanhängde emellertid

nära med de möjligheter till kontroll, som riksskogstaxeringen erbjöde,

och i detta avseende stöde, om man bortsåge från de fyra norra länen, endast

resultatet av 1923—29 års riksskogstaxering till buds, vilket material nu

torde vara föråldrat och osäkert, särskilt om det gällde att använda det för

kontroll av taxeringarna inom taxeringsdistrikten. Kommunalskatteberedningen

(vars yttrande avgivits innan den verkställda provtaxeringen avslutats)

ansåge, att erfarenheterna från denna borde kunna utnyttjas för att i samband

med nästa allmänna fastighetstaxering praktisera metoden, som ej

syntes innebära någon förenkling utan snarare en komplicering av taxeringsförfarandet,

på försök i större utsträckning, varmed utan större kostnader

skulle vinnas, att de ordinarie taxeringsorganen finge handhava metoden.

Detta syntes påkallat, om en riktig uppfattning skulle erhållas om

de med metodens praktiska tillämpning förenade svårigheterna.

Skogsstyrelsen anser, att en förbättring av taxeringsförfarandet i första

hand bör eftersträvas på basis av det nuvarande systemet, som i princip

är riktigt, har god hävd och är enkelt i konstruktionen. Den genomförda

provtaxeringen hade icke övertygat styrelsen om att den nya metoden skulle

för praktiskt bruk vara det för närvarande tillämpade förfarandet, möjligast

förbättrat, avgjort överlägsen. Någon egentlig förenkling av taxeringsförfarandet

hade knappast vunnits, och den långt drivna schabloniseringen gjorde

värderingsmetoden känslig för felbedömningar och svåröverskådlig, särskilt

för personer utan fackkännedom. — Styrelsen, som anser, att förslaget icke

bör utan vidare förkastas men att de vittgående verkningarna av fastighetstaxeringens

skogsvärderingar väl motivera största försiktighet vid mera genomgripande

ändringar i nuvarande värderingsföriarande, föreslår, att vid

nästkommande fastighetstaxering hittills gällande metod användes —

sedan åtgärder vidtagits för ökning av dess tillförlitlighet — men att samtidigt

av de ordinarie taxeringsorganen verkställes en mera vittgående provtaxering

efter de nya grunderna, så att ett omfattande, allsidigt och på någorlunda

likvärdiga förutsättningar baserat jämförelsematerial erhålles.

Egnahemsstyrelsen, som förutsätter, att hushållningsplaner med tiden skola

bli alltmera vanliga även för de mindre skogarnas vidkommande samt att tillräcklig

skoglig sakkunskap skall kunna tillhandahållas taxeringsmyndigheterna,

har intet att erinra mot tillämpning vid en kommande allmän fastighetstaxering

av de av domänstyrelsen föreslagna grunderna, som genom

värdesättningen av förrådet i vissa diametcrklasser giver ett mera fast grepp

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

på värdesättningen än tidigare kunnat ske genom åsättande av ett tal för relativa

skogstillgången och som erbjuder bättre möjligheter till kontroll mot den

allmänna riksskogstaxeringens uppgifter.

Av skogsvårdsstyrelsema lia två tillstyrkt förslaget utan reservationer, nämligen

skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län, som anser den nya metoden

vara avsevärt enklare och mera lämpad för skapande av ett skogstaxeringsvärde

än den förut tillämpade, samt skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands

län, som framhåller, att förslaget bygger på allenast virkesförrådet och rotvärdet,

vilka äro lätta att fastställa, att det erbjuder goda möjligheter till

kontroll samt att det synes vara så enkelt i tillämpningen, att några större

svårigheter icke torde erbjuda sig att med tillgängliga hjälptabeller verkställa

taxeringen, låt vara att det kommer att ställa stora anspråk pa taxeringsmyndigheterna.

Två skogsvårdsstyrelser ha i princip tillstyrkt förslaget, men anse, att

det ej bör genomföras nu. Sålunda framhåller skogsvårdsstyrelsen i Uppsala

län, att den föreslagna metoden, som med åtskilliga variationer torde vara

den vanligaste, då det gäller att värdera skogar vid försäljningar, och som

erbjuder bättre möjligheter än den nuvarande att kontrollera, om en taxering

blivit felaktigt utförd, synes ha flera företräden framför den sistnämnda

och därför framdeles bör komma i tillämpning. Da taxeringsnämnderna

nu satt sig förhållandevis väl in i den nuvarande metoden, som på sistone

i de flesta fall givit ett tillfredsställande resultat, och de helt visst komma

att förorsakas ett betydande arbete med att lära känna den nya metoden, som

i och för sig förutsätter ett tidskrävande arbete för uträkning av de olika fastigheternas

värden, ställer sig styrelsen emellertid tveksam, om det är lämpligt

att under en tid, då vederbörande tjänstemän och myndigheter äro upptagna

av så många andra arbetsuppgifter, pålägga dem dessa krävande arbeten.

Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands lån framhåller, att för bibehållande

av den nuvarande metoden talar, att deklaranter och taxeringsorgan

blivit vana vid densamma och att flertalet fastigheter numera i stort sett torde

ha blivit åsätta inbördes rättvist avvägda taxeringsvärden men att den

metod måste givas företräde, som bygger på det teoretiskt starkaste underlaget

och därjämte vid den praktiska handläggningen bereder de mindre svårigheterna.

Dessa företräden återfunnes hos domänstyrelsens förslag. Skogsvårdsstyrelsen

anser emellertid, att genomförandet av förslaget bör uppskjutas

till den fastighetstaxering, som normalt skulle ha ägt rum år 1948, enär

dels den nu pågående riksskogstaxeringen kan beräknas vara slutförd för

samtliga län år 1947, vilket skulle möjliggöra en betydelsefull kontroll å

taxeringen, och dels tid medgåves för uppskattningar av skogstillgången å

enskilda fastigheter i stor skala till båtnad för en riktig taxering.

Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län, norra delen, anför, att nya metoden

vid den verkställda provtaxeringen visat sig medföra dels en genomsnittlig

höjning av taxeringsvärdena i södra och mellersta Sverige och dels en starkare

differentiering av värdena mellan skogrika och skogfattiga fastigheter

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kunc/1. Majda proposition nr 240.

165

samt att denna metod sålunda uppenbarligen giver värden, som närmare

ansluta sig till saluvärdena. Vidare anför styrelsen:

Införandet av de av domänstyrelsen föreslagna nya grunderna för värdering

av skog vid taxering av fastighet kommer, såsom ovan antytts, med

all sannolikhet att medföra en höjning av taxeringsvärdena i större delen

av landet vid jämförelse med nu gällande grunder. Den anpassning av värdena

till de verkliga skogsvärdena, som kommer att ske dels genom den

allmänna höjningen dels genom en bättre differentiering av värdena, kan

enligt styrelsens mening vara ägnad att skapa en klarare grund för skogsbeskattningens

utformning. Det måste emellertid därvid ihågkommas, att

skogen f. n. beskattas icke endast genom den kommunala garantiskatten

och den statliga förmögenhetssk a t!en samt vanlig inkomstskatt på nettoavkastningen

utan jämväl genom särskilda pålagor, vilka uttagas vid skogs

avverkning, nämligen skogsaccis och skogsvårdsavgift. Örn de skogsvärden,

som framkomma enligt de föreslagna grunderna, utan vidare åtgärder inlemmas

i nu gällande skattesystem, kommer den samlade beskattningen av

skogen att bliva oskäligt hög. Styrelsen kan därför icke tillstyrka att så

sker. Önskemålet att bringa skogen såsom förmögenhetsobjekt ur skatteteknisk

synpunkt i nivå med andra dylika objekt bör sålunda icke realiseras

utan tanke på följdverkningarna. Styrelsen vill därför föreslå, att hela

den skogliga beskattningen göres till föremål för översyn, innan de föreslagna

nya grunderna för skogstaxering bringas i tillämpning.

Fyra skogsvårdsstyrelser ha ej ansett sig kunna göra något bestämt uttalande

till förmån för ena eller andra metoden. Sålunda anföra skogsvårdsstgr

elser na i Kristianstads och Malmöhus län, att man har svårt att

bedöma den föreslagna metodens värde för praktiskt bruk, innan den genom

provtaxeringar prövats parallellt med den nuvarande, men att taxeringen

enligt nya metoden verkar mera tidskrävande än enligt den nuvarande,

som dessutom bör kunna mycket förbättras (yttrandena avgivna före

den verkställda provtaxeringen). Skogsvårdsstyreisen i Skaraborgs län framhåller,

att förslaget otvivelaktigt har betydande förtjänster men att det

näppeligen kan betecknas som enklare än den nuvarande metoden, som

efter hand givit ett allt bättre resultat och varmed taxeringsmyndigheterna

i allmänhet äro väl förtrogna. Styrelsen ställde sig därför mycket tveksam

till lämpligheten av att nu ersätta gällande bestämmelser med helt och hållet

nya sådana. Då det knappast vore möjligt, att skogsvårdsstyrelsernas

personal med hänsyn till de viktiga och arbetskrävande uppdrag, denna

under rådande kristid fått sig ålagd med bränsleanskaffning m. m., skulle

kunna medhinna ett vidlyftigt fastighetstaxeringsarbete enligt nya grunder,

syntes det vara lyckligast om med ny fastighetstaxering finge anstå, tills

mera normala tider åter inträdde. Skogsvårdsstgrelsen i Västerbottens lån

anför, att den nya metoden äger företräde framför den nuvarande däri att

taxeringsmyndigheterna, som hittills fått röra sig med begreppen normalskog,

normal skogsavkastning, normal sortiments- och dimensionssammansättning,

relativ skogstillgång etc., enligt nya metoden få tala örn den förefintliga

skogens kubikmassa och grovleksförhållanden, avverkningsbeloppens

nuvarande sortimentssammansättning och dylika begrepp, som äro

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

verkliglietsbetonade och som man i praktiska livet är van att bemästra.

Innan styrelsen anser sig kunna fatta bestämd ståndpunkt till vilken av

de båda taxeringsmetoderna, som vid den praktiska tillämpningen bör lämnas

företräde, bör emellertid en provtaxering av vissa landsdelar komma

till stånd, därvid så vitt möjligt klarare och enklare riktlinjer böra utarbetas

för beräkning av skogsfaktorerna, speciellt relativa skogstillgången, vid

begagnande av den nu gällande metoden (sagt före den genomförda provtaxeringen).

Styrelsen anser starka skäl tala för ett uppskov med fastighetstaxeringen

på grund av att det nuvarande osäkra ekonomiska läget kan

medföra oväntade och stora förändringar i fastighetsvärdena samt att den

pågående riksskogstaxeringen då skulle hinna omfatta landets samtliga skogar,

varigenom en större likformighet i taxeringen skulle vinnas.

De övriga skogsvårdsstyrelserna ha avstyrkt genomförande av förslaget.

Några lia därvid framhållit, att det i varje fall ej bör antagas nu.

Som skäl härför åberopar skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

att den nuvarande metoden på sistone givit ett ganska tillfredsställande

resultat samt att den föreslagna metoden bygger på uppgifter om virkesförrådet,

som endast föreligga beträffande ett fåtal fastigheter, och att den

därför icke innebär några fördelar framför den nuvarande.

Liknande synpunkter uttalas av skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län,

som tillägger, att den nuvarande metoden, vilken är enkel och väl inarbetad,

bör kunna ytterligare förbättras.

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens lån uttalar farhågor för att den praktiska

tillämpningen av den föreslagna metoden kommer att bliva alltför

tidsödande, vilket kan tänkas medföra olägenheter särskilt för länsskogvaktare,

och att det i de fall, då tillförlitliga uppgifter örn virkesförrådet saknas,

icke skall bliva möjligt att så pass riktigt uppskatta dylika uppgifter, att ett

tillförlitligare resultat erhålles än enligt nuvarande beräkningsgrunder (sagt

före provtaxeringen).

Samtliga förenämnda skäl för avstyrkande åberopas av skogsvårdsstyrelsen

i Östergötlands län, som särskilt ifrågasätter, huruvida under nu rådande

osäkra förhållanden tidpunkten är lämplig att införa en ny taxeringsmetod,

vilken genom det ökade arbete den medför kommer att betinga avsevärt högre

kostnader, skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län, som håller före, att mera

framkomliga vägar borde kunna finnas för ernående av en bättre utformning

av skogsvärderingen än som i förslaget framlagts, skogsvårdsstyrelsen i Blekinge

län, som framhåller, att frågan måhända åter kan tagas upp, sedan det

pågående omdrevet i riksskogstaxeringen avslutats, skogsvårdsstyrelsen i

örebro län, som anför, att den nya metoden troligen kommer att till skada

för skogsvården i landet leda till en proportionsvis hårdare beskattning av

skogar med stora virkesförråd samt att styrelsen, som knappast under normala

tider skulle kunna ställa erforderlig skoglig sakkunskap till beskattningsnämndernas

förfogande för taxering enligt den mera arbetskrävande

nya metoden, absolut icke kan göra detta under rådande bränslebristtider,

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

167

på grund av vilka taxeringen för övrigt helst bör uppskjutas en femårsperiod,

skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län, som anser, att frågan om införande

av en helt ny taxeringsmetod i varje fall icke bör lösas fristående utan

i samband med skogsbrukets samtliga beskattningsfrågor, skogsvårdsstyrelsen

i Gävleborgs län, som påpekar de stora felbedömningarna vid den i samband

med provtaxeringen verkställda stickprovskontrollen samt den starka

schablonisering förfarandet måste arbeta med (exempelvis vid användning av

hjälptabell nr 2) ävensom skogsvårdsstyrelserna i Kalmar län, södra delen,

Hallands, Älvsborgs och Jämtlands län.

Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att den föreslagna metoden

åtminstone teoretiskt antagligen kan giva riktigare värden än de hittills

beräknade men att den är svår att förstå för gemene man och bygger på sådana

grundliga undersökningar av respektive fastigheter som under de närmaste

åren — då länsskogvaktarna kunna beräknas vara helt upptagna med

forcerade vedstämplingar — äro omöjliga att medhinna. Styrelsen hemställer,

att nästa allmänna fastighetstaxering om möjligt måtte uppskjutas, till

dess kristiden är förbi, att, om ett dylikt uppskov ej anses lämpligt, den

måtte verkställas med användning av den nuvarande metoden eller än hellre

efter en förenklad schablon, exempelvis genom en procentuell höjning av 1938

års värden, beräknad efter de rotpris, som enligt domänstyrelsens utredning

anses motiverade, samt att, innan frågan slutligen prövas, den verkställda

provtaxeringen, som icke ställt förslaget i någon så avgjort förmånligare

ställning i förhållande till den nuvarande metoden att det kan tillstyrkas,

måtte kompletteras med en undersökning å fastigheter i olika delar av landet,

hur den nya metoden kommer att verka, dels å olika boniteter och dels å

skogar med respektive höga och låga virkesförråd.

Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings lån framhåller, att den föreslagna metoden

onekligen är av stort värde för alla större skogsmarksägare, som gått

in för ordnad uthållig skogsskötsel, men ifrågasätter, örn den kan anpassas

för det stora antal fastigheter, beträffande vilka utredning om skogskapitalet

saknas. Styrelsen anser, att det är omöjligt att under nuvarande förhållanden

lösgöra länsskogvaktarna och andra skogssakkunniga under den tid,

som kan antagas bliva erforderlig för taxeringen vid tillämpning av de nya

grunderna samt att resultatet av provtaxeringen icke talar för genomförande

av dessa.

Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands lån slutligen åberopar, att det hitintills tilllämpade

systemet under årens lopp alltmera utformats och vunnit förståelse

hos taxeringsnämnderna och skogsägarna, att resultatet blivit på det hela taget

tillfredsställande samt att det även med hänsyn till de ovissa konjunkturerna

ej är önskvärt med en så genomgripande förändring av taxeringsgrunderna

redan vid nästa allmänna fastighetstaxering.

Av länsstyrelserna lia fem tillstyrkt förslaget, nämligen länsstyrelsen i Södermanlands

län, som anser den nya metoden både principiellt och i praktiken

äga avsevärda företräden framför den nuvarande, därvid det syntes vara

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

särskilt värdefullt, att man finge utgå från en uppskattning av det vid taxeringstillfället

förefintliga virkesförrådet och sluppe röra sig med ett tänkt

normaltillstånd, länsstyrelsen i Malmöhus län, som framhåller, att den nya

metoden sannolikt kommer att medföra en ej oväsentlig förbättring av taxeringsresultatet

och i viss mån underlätta beskattningsnämndernas arbete,

länsstyrelsen i Hallands län, som anser, att det är önskvärt med en förbättring

av taxeringsresultatet för fastigheterna på landsbygden och att den nya

metoden enligt vad som framkommit vid den verkställda provtaxeringen leder

till ett bättre resultat än den nuvarande, länsstyrelsen i Skaraborgs län,

som särskilt finner gällande bestämmelser om relativa skogstillgången som

värderingsfaktor vara föga ägnade att befrämja ett rättvist och enhetligt

taxeringsresultat, samt länsstyrelsen i Jämtlands län, som anser, att den nuvarande

metoden vid den praktiska tillämpningen lämnat mindre tillfredsställande

resultat.

Tre länsstyrelser ha tillstyrkt förslaget i princip, men anse att den nya

metoden bör genomföras först vid någon senare tidpunkt. Sålunda framhåller

länsstyrelsen i Uppsala län, att den nya metoden principiellt synes

ha avsevärda företräden framför den nuvarande men att den förutsätter

större detaljkännedom om virkesförrådet och mera sakkunnig hjälp åt taxeringsmyndigheterna

än den nuvarande, varför det knappast torde vara möjligt

att för närvarande genomföra taxeringen efter den nya metoden på tillfredsställande

sätt. Länsstyrelsen, som föreställer sig, att vid nästa fastighetstaxering

ett jämförelsevis tillfredsställande resultat kan framkomma med

användning av nuvarande metod, anser önskvärt, att förslaget underkastas

fortsatt prövning genom provtaxeringar av större omfattning. Länsstyrelsen

i Kristianstads län anser, att de nuvarande bestämmelserna för taxering av

skog icke äro så utformade, att tillräckliga, rättvisa värden kunna framgå

därur, och att den nya metoden, som utgår från det befintliga virkesförrådet,

är för nämndledamöterna enklare att bemästra. Länsstyrelsen ifrågasätter

emellertid örn riksskogstaxeringens siffror under alla förhållanden kunna läggas

till grund för värderingen, då dessa i vissa fall äro mer än 10 å 15 år

gamla och det med kännedom om den förändring, som .skogen både kvantitativt

och kvalitativt särskilt i de södra delarna av riket, kan undergå under

en relativt kort tid, synes nödvändigt, att skogs taxeringen baseras på

så nytt material som möjligt. Länsstyrelsen i Västmanlands län åberopar, att

den nuvarande metoden varit alltför teoretisk och svårbegriplig samt givit

värden, som i regel i betydande mån avvikit från de s. k. slaktvärdena.

Länsstyrelsen anser den nya metoden mindre svårtillgänglig, men finner det

tveksamt, örn tiden ännu är mogen för tillämpning av denna med hänsyn till

att kännedom om virkesförrådets storlek och sammansättning för den stora

massan av fastigheter för närvarande torde vara alltför ringa.

Tre länsstyrelser ha ej gjort något bestämt uttalande. Av dessa framhåller

länsstyrelsen i Kalmar län, att den nuvarande metoden visserligen givit

mindre tillfredsställande resultat men att man i första hand bör överväga,

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

169

om icke en förbättring av detta kan nås genom ändringar i denna metod, som

dock har den förtjänsten, att förtrogenhet med dess tillämpning nu i allmänhet

vunnits, och att den, i samma mån som så skett, givit ett undan för

undan förbättrat resultat. Om man, såsom förutsatts för tillämpning av den

nya metoden, med tillfredsställande säkerhet kunde uppskatta virkesförrådet

å vederbörande fastighet, så vore också en förhållandevis säker grund

uppnådd för att bedöma, huru detta förråd förhölle sig till det, som förutsattes

för att skogen skulle kunna giva normal värdeavkastning. Måhända

byggde förslaget på teoretiskt riktigare principer än nu gällande metod, och

framförallt skulle det medverka till större värdedifferentiering mellan virkesrika

och mindre virkesrika fastigheter, men man finge ej förbise det faktum,

att nya metoden just på grund härav kunde komma att motverka vad

som från det allmännas sida rekommenderats såsom önskvärt i skogshushållningen,

nämligen att hålla så stora virkesförråd som möjligt. Då taxeringsresultaten

med den föreslagna metoden, som i varje fall bleve i praktiken

betydligt mera arbetskrävande än den nuvarande, alltjämt torde komma

att brista i fråga om exakthet och metodens verkningar måhända kunde

bliva till förfång för en såsom ekonomiskt riktig ansedd skogshushållning,

syntes det tveksamt, huruvida densamma borde vinna godkännande. I varje

fall borde detta ej ske med mindre det visade sig omöjligt att åstadkomma

förbättringar i taxeringsresultatet genom ett förfarande, som byggde på nuvarande

metods principer. Länsstyrelsen i Kopparbergs lån anser förslaget

kunna betecknas såsom utomordentligt vid taxering av skogar, för vilka sakuppgifter

föreligga, men förenat med nackdelar vid taxering av skogar, för

vilka avgörande värdefaktorer måste mer eller mindre gissas. Det vore

därför tvivelaktigt, om förslaget ur praktisk synpunkt vore åtminstone för

närvarande att föredraga framför ett system, som med alla sina brister dock

undan för undan lämnat ett allt jämnare och bättre taxeringsutfall. Länsstyrelsen

i Västerbottens län åberopar till förmån för den nya metoden, att

den ansluter sig till den förefintliga skogstillgången, att den enligt uttalanden

av de båda sektionsordförandena inom provtaxeringsnämnden i Burträsks

socken av dessa ansetts enklare och lättfattligare än den nuvarande samt att

den — enligt slutsatser, som kunnat dragas av en verkställd stickprovsundersökning

—- i de fall, då nya skogsindelningshandlingar med dimensionsklassuppdelning

och kubikmasseuppgifter föreligga, säkerligen bidrager till ett

jämnare taxeringsresultat och en större differentiering av värdena beträffande

fastigheter med god tillgång på timmerskog respektive fastigheter med

virkesförråd av klenare dimensioner. Då emellertid den nya metoden förutsätter

en kännedom örn virkesförrådet, som, frånsett de större skogsförvaltningarna,

endast torde föreligga beträffande en mindre del av landels enskilda

skogar, varför beskattningsnämnderna i stor utsträckning bli hänvisade

lill gissningar, samt resultatet av provlaxeringcn måste bedömas med

tanke på att den skett under bättre förutsättningar än de vanliga fastighetstaxeringarna,

ifrågasätter styrelsen, örn man bör övergiva den nuvarande

metoden, som dock obestridligen har sina förtjänster och som för varje taxe
-

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

ring givit allt bättre resultat, innan man prövat andra framkomliga vägar.

Styrelsen föreslår därför, att ärendet hänskjutes till fortsatt utredning av

särskilda sakkunniga och att denna utredning inriktas på att örn möjligt förenkla

den nuvarande metoden och avhjälpa dess brister men bibehålla dess

grundprinciper.

De övriga länsstyrelserna ha avstyrkt förslaget.

Länsstyrelserna i Gotlands och Värmlands län åberopa som skäl härför

vad skogsvårdsstyrelserna i respektive län anfört.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att den i nya metoden använda

grundvalen för taxeringen, uppskattning av virkesförrådet, givetvis för

gemene man måste framstå såsom mera påtaglig än de enligt gällande metod

grundläggande faktorerna, men alt den nya metoden i övrigt synes,

särskilt ur heskattningsnämndernas synpunkt, möta stora betänkligheter på

grund av bestämmelsernas komplicerade natur. Styrelsen ifrågasätter, om

det kan anses pakallat att ersätta den nuvarande metoden, som med allt

bättre resultat tillämpats från och med år 1922 års allmänna fastighetstaxering

och mot vilken några mera vägande anmärkningar trots allt icke framkommit,

med den nya, beträffande vilken man icke säkert vet, huruvida

den kommer att medföra en förbättring av taxeringsresultatet, och vars detaljer

äro av den beskaffenhet, att de endast med svårighet kunna fattas av

icke skogligt utbildade personer.

Ungefär samma skäl mot genomförande av förslaget åberopas av länsstyrelsen

i Östergötlands län, som befarar, att den nya metoden kommer att

ställa anspråk på beskattningsnämnderna i första instans, som dessa i stor

utsträckning icke kunna fylla, länsstyrelsen i Jönköpings län, som ifrågasätter,

huruvida länsskogvaktarna vid tillämpning av den mera tidsödande nya

metoden över huvud komma att kunna fullgöra uppdrag såsom skogssakkunniga

åt beredningsnämndema vid sidan av övriga tjänstegöromål, länsstyrelsen

i Kronobergs lån, som framhåller, att bristen i fråga om en för taxeringen

erforderlig närmare kännedom örn virkesförrådet på det flertal fastigheter,

där sådan kännedom saknas, synes vara av skärpt betydelse vid

tillämpningen av den nya meto’den, samt länsstyrelsen i Blekinge län, som

påpekar, att provtaxeringen och den därvid verkställda stickprovskontrollen

beträffande vissa fastigheter icke giva stöd för den uppfattningen, att den

föreslagna metoden är överlägsen den gällande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uppgiver sig ha den erfarenheten,

att nuvarande uppskattningsgrunder varit för berednings- och taxeringsnämndernas

ledamöter svårbegripliga och tillämpningen i hög grad osäker

samt att, örn resultatet ändock vid varje ny taxering förbättrats, detta får

tillskrivas nämndernas goda omdöme och förmåga att jämka ihop skogsvärdet

med ett tänkt saluvärde å skogen. Förslaget kunde dock icke i praktiken

uppfattas såsom en förbättring av det nuvarande systemet av dem,

vilka måste utföra taxeringsarbetet. Även om det teoretiskt vore av stort

intresse och kunde giva ett gott resultat, torde betänkligheter inställa sig

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

171

mot en sådan ändring, som förutsatte tillgång lill än mera forstlig sakkunskap

än tidigare och dessutom innebure nyheter, som åtminstone vid

taxering första gången bleve ytterligt svåra att komma till rätta med. Enligt

styrelsens mening vore det därför för närvarande lämpligare att fortsätta

med hittillsvarande system, som dock för varje ny femårstaxering lett till

förbättrat resultat och blivit för nämnderna lättare begripligt, än att pröva

en ny värderingsmetod med i hög grad oberäkneligt resultat. Härtill komme

ovissheten örn det kunde tänkas möjligt att uppbringa den sakkunskap

till berednings- och taxeringsnämnders hjälp, som givetvis erfordrades särskilt

för virkesförrådets redovisning enligt den föreslagna metoden.

Länsstyrelsen i Älvsborgs lån ifrågasätter, örn det hos skogsägarna och beskattningsnämnderna

förefinnes eller kan garanteras sådan kännedom om

virkesförrådets storlek och fördelning, att en därpå vilande taxeringsmetod

kan tillämpas. Då den nuvarande metoden hade tjuguårig hävd och obestridligt

lämnat ett bättre taxeringsresultat för varje fastighetstaxering, syntes

det ej föreligga anledning utbyta den mot en ny oprövad metod, som i bästa

fall skulle giva ett något högre skogsvärde men sannolikt en mera ojämn

taxering och sålunda snarare innebära en försämring än en förbättring i

jämförelse med den nu använda metoden.

Länsstyrelsen i örebro lån framhåller, att huvudfrågan icke är huruvida

taxeringen skall göras efter den ena eller andra schematiska metoden, med

utsikt till nöjaktig säkerhet endast där tillförlitlig kunskap finnes antingen i

tillgängliga uppskattningshandlingar eller inom taxeringsnämnden, utan den

torde vara, om taxeringen skall grundas å en på marken verkställd skogsuppskattning

eller icke. I senare fallet, d. v. s. där en tillförlitlig kännedom

om virkesförrådet saknades, bleve taxeringsresultatet mer eller mindre

slumpartat, oavsett örn den beräknade avkastningens värde kapitaliserades

eller diskonterades. I enlighet härmed syntes vad som i förslaget anförts icke

utgöra tillräckliga skäl för att frångå en sedan 20 år tillbaka inarbetad

och av taxeringsmännen numera rätt välkänd metod. Vid provtaxeringen

hade förelegat tillgång på sakkunskap, som med säkerhet icke komme att

1‘örefinnas vid den allmänna fastighetstaxeringen, och provtaxeringens betydelse

för frågans bedömande finge därför ej överskattas. En uppskattningsmetod,

vars rätta tillämpning vore beroende icke av taxeringsmyndigheterna

utan av en utanför desamma stående sakkunskap, varpå tillgång

saknades, borde örn möjligt undvikas. Den erfarenhet, som vunnits under

ett tjuguårigt intensivt arbete, vore förvisso värdefull och borde utnyttjas

till förbättring, där så behövdes, av uppskattningsreglerna. Det vore att förutsätta,

att den föreslagna metoden, som använde sig av synnerligen omständliga

och besvärliga samt för de flesta taxeringsförrättare oförståeliga

beräkningsgrunder, skulle visa sig kräva lika lång förberedelselid som den

nuvarande, innan så goda resultat kunde uppvisas som de vilka redan förelåge

och än mera kunde förväntas vid en på vunna erfarenheter uppbyggd

reformering av gällande regler.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Majlis proposition nr 240.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län åberopar, att den nya metoden kommer att

giva tillfälle till en sådan mängd av osäkerhetsmoment vid bestämmande av

de olika faktorer, som utgöra grunden för värderingen, att det torde bliva

synnerligen tvivelaktigt, om man i allmänhet skall kunna komma till ett

riktigt resultat. Förutsättningen för en effektiv användning av denna metod

syntes vara, att indelningsplaner eller stamräkningar förefunnes, och i andra

fall syntes en ingående besiktning på marken vara nödvändig, vilket medförde

att metoden bleve både tidsödande och dyrbar. Den nuvarande metoden

vore nu väl prövad, hade visat ett allt bättre och bättre resultat och torde

erbjuda betydligt mindre risker för feltaxering än den föreslagna.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län uppgiver, att av styrelsen verkställd

undersökning av utfallet av 1938 års fastighetstaxering visat, dels att köpeskillingarna

starkt avvikit från taxeringsvärdena och dels att i skogsindelningshandlingar

för nyindelade skogar upptagna virkesförråd betydligt avvikit

från de av nämnderna uppskattade såväl i storlek som sammansättning. Resultatet

hade emellertid enligt styrelsens uppfattning för varje ny fastighetstaxering

blivit alltmer tillfredsställande. De föreslagna grunderna syntes i

stort sett teoretiskt väl utformade men förutsatte en kännedom om skogens

storlek och sammansättning, som för länets vidkommande i regel icke funnes.

Man vore därför beträffande Västernorrlands län bäst betjänad av nu

gällande grunder, som vore enklare och mera lämpade för schablontaxering.

Länsstyrelsen i Norrbottens län slutligen åberopar, att även i detta län i

stor utsträckning saknas tillförlitliga uppgifter örn virkesförrådet, vilka förutsättas

av nya metoden.

Beträffande de övriga, som yttrat sig över förslaget, framhåller svenska

landstingsförbundets styrelse, att uppskattning av virkesförrådet å fastigheterna

i allmänhet saknas och att det för skogsägaren blir förenat med kostnader

och andra olägenheter att överklaga taxeringen av hans skog, örn förslaget

genomföres, eftersom det icke finns någon annan möjlighet för honom

att styrka sin talan än att låta uppmäta virkesförrådet. På grund härav och

då kommunalskatteberedningen kanske komme alt föreslå en omläggning av

skogsbeskattningen, hemställer styrelsen, att för närvarande ingen ändring

måtte företagas i de nuvarande grunderna, som för varje fastighetstaxering

givit allt bättre och jämnare resultat.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund anför, att nuvarande taxeringsmetod

visserligen företer åtskilliga brister och att den föreslagna metoden

i varje fall ur teoretisk synpunkt är överlägsen men att å andra sidan

den erfarenhet om skogsvärdering, taxeringsmännen fått under nuvarande

metods tillämpningstid, skulle bli till föga nytta, om den nya metoden infördes.

Denna måste komma att ställa betydligt större anspråk på taxeringsmännen,

varför en övergång till nya systemet borde ske endast örn de med

det nuvarande förknippade olägenheterna vore både svåra och obotliga. Då en

förbättring härutinnan redan inträtt och de ytterligare brister, som vidlådde

den nuvarande metoden, icke heller syntes omöjliga att i någon mån avlägsna

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

173

samt förutsättningarna för införande av den nya metoden måste bliva betydligt

bättre sedan den pågående omgången av riksskogstaxeringen avslutats,

borde man åtminstone för närvarande nöja sig med att söka bota dessa

brister.

Smålands och Blekinge handelskammare anför, att förslaget rent teoretiskt

sett torde kunna leda till en riktig uppskattning av skogens avkastningsvärde,

men ifrågasätter om metoden med dess kraftiga schabloniseringar verkligen

har så stora företräden framför den nuvarande som domänstyrelsen vill göra

gällande. Då dessutom tillämpningen av de nuvarande reglerna givit allt

bättre resultat samt taxeringsarbetet efter nya metoden, som de lokala taxeringsmyndigheterna

och den stora mängden mindre skogsägare knappast

torde vara i stånd att tillämpa på avsett sätt, måste bliva mycket tidsödande,

omständligt och dyrbarare än det nuvarande taxeringsförfarandet, framför

handelskammaren starka betänkligheter mot den nya metoden. Handelskammaren

anser, att det möjligen kunde vara lämpligt att underkasta densamma

en ingående prövning genom provtaxering, verkställd jämsides med nästkommande

allmänna fastighetstaxering, som sålunda i och för sig skulle ske

enligt nu gällande grunder. Handelskammaren anför slutligen, att taxeringsvärdena

för smålandslänen enligt beräkningar, som verkställts enligt nya

metoden men med utgångsläge från de vid 1938 års fastighetstaxering använda

rotnettoprisen, visat sig bliva 27—35 procent högre än värdena vid nämnda

taxering, samt att de, om rotprisen för de senaste 10 åren skola läggas till

grund för nästa fastighetstaxering, komma att stiga ytterligare. Handelskammaren

finner det emellertid föga önskvärt att få en så kraftig värdehöjning

till stånd, helst som domänstyrelsens tabeller visa, att skogsbruket redan nu

är en föga lönande näring.

Sveriges skogsägareförbund samt svenska trävaruexport-, cellulosa-, trämasse-

och papper sbruks föreningarna avstyrka genomförande av nya metoden

i föreslaget skick och åberopa därvid i stort sett samma skäl som

Smålands och Blekinge handelskammare. Föreningarna framhålla särskilt,

att skogsägarna i allmänhet ej kunna prestera de uppgifter, som krävas för

en riktig tillämpning av nya metoden, att det tabellverk, grundat på riksskogstaxeringens

material, enligt vilket diskonteringen av förväntningsvärdena

i denna skall ske, ej är tillämpligt och rättvisande för de enskilda fastigheterna,

att denna felkälla ej kan bedömas av skogsägarna, som sålunda

hjälplöst äro utlämnade åt de fel, som framträda på denna väg, samt alt

provtaxeringens resultat med hänsyn till de därvid konstaterade stora felbedömningarna

ej kan anses tillfredsställande.

Skogssällskapet anför, alt de principer, som bragts i tillämpning år 1922,

innebära en mycket skickligt funnen lösning på det föreliggande problemet

men att uppnåendet av rättvisande taxeringsresultat ingalunda enbart

är beroende på den metod, som tillämpas, utan även i högsta grad på de

uppgifter, som föreligga beträffande taxeringsobjektet. Vore dessa alltför

ofullständiga eller otillförlitliga, något som vore det vanligaste, förelåge inga

möjligheter att med någon säkerhet nå det rätla värdet, och de svårigheter,

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

som denna brist gåve upphov till, hade domänstyrelsen givetvis ej heller

förmått undanröja, fastän domänstyrelsen sökt genom schabloniserade tillvägagåenden

(jämförelse med typskogar eller med riksskogstaxeringens siffror)

göra sig i mindre grad beroende av dem. Alt i betraktande av alla de

hänsyn, som måste tagas såväl vad anginge önskemålet om uppnående av

rättvisande resultat som lätthanterligheten i tillämpningen, med bestämdhet

avgöra vilken av de båda metoderna som borde givas företräde vore knappast

möjligt, synnerligast som provtaxeringen icke givit något otvetydigt utslag

till förmån för den ena eller andra metodens förmåga att giva mest

rättvisande resultat. Pa grund härav och då emellertid domänstyrelsens förslag

skänkt intressant material till belysande av frågan örn skogsvärdering,

borde denna göras till föremål för ytterligare undersökning med stöd av

nämnda material och av de erfarenheter, som provtaxeringen givit, i avsikt

att om möjligt finna en lösning, som ur olika synpunkter tillgodosåge de

önskemål, som rimligen kunde och borde uppställas.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund finner förslaget innebära en

avgjord fördel framför den nuvarande metoden därutinnan att det på ett

konkret sätt anknyter till det faktiskt förefintliga virkesförrådets storlek

men anser sig ej kunna tillstyrka genomförande av detsamma, då den verkställda

provtaxeringen ej lämnat sådana resultat, att förslaget kan sägas

innebära en påtaglig förbättring vare sig i fråga örn enkelhet i praktisk

tillämpning eller i fråga om de enskilda taxeringsenheternas inbördes rättvisa

värdering.

Sveriges häradsallmänningsförbund avstyrker jämväl förslaget, då det

icke synes innebära några fördelar framför den nu gällande metoden, och

värdering enligt detsamma skulle kunna få till följd att allmänningsdelägarna

— i strid mot en sund skogshushållnings intressen — gjorde framställning

om ökad avverkning för att därigenom minska virkesförrådet och

det därav beroende skogsvärdet.

Västernorrlands och Jämtlands låns handelskammare anför, att den nya

metoden ur teoretisk synpunkt torde äga vissa företräden framför den nuvarande

men att den förutsätter kännedom icke blott om befintlig kubikmassa

utan även om dennas fördelning på olika dimensions- och sortimentsklasser

och att vid den praktiska tillämpningen felbedömning av ett

flertal olika faktorer lätt kan ske, vilket kan medföra ökad risk för ett

missvisande taxeringsresultat. Da dessutom de beräkningar, som enligt nya

metoden skola ligga till grund för taxeringsvärdenas bestämmande, äro av

så invecklad art, att man kan befara, att taxeringsnämnderna först efter

lång tids erfarenhet skola kunna bemästra dess svårigheter, anser handelskammaren

ändamålsenligt — om nuvarande metod icke anses giva ett nöjaktigt

taxeringsresultat att, i stället för att underkänna denna, genom

särskilda sakkunniga verkställa utredning örn möjligheten att med den som

grund åstadkomma lämpliga regler för ett objektivt bestämmande av de

olika värdefaktorerna. Dessa sakkunniga, som borde utgöras av representanter

för såväl statligt som enskilt skogsbruk, torde även lämpligen erhålla

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. 175

i uppdrag att i princip upptaga till behandling frågor om beskattning av

skogsfastighet.

Handelskammaren i Gävle slutligen framhåller, att den ej kunnat värja

sig för tanken, att förslaget bottnar i föreställningen om att med hittillsvarande

taxeringsmetod alltför låga värden framkommit, men att handelskammaren

finner det oegentligt och föga ändamålsenligt att enbart på

grund av skatteintresset övergiva en av ålder beprövad taxeringsmetod,

som under sin hittillsvarande tillämpning i stort sett fungerat bra. Vidare

påpekar handelskammaren, att det föreslagna förfarandet icke alltid

kan leda till rättvist resultat, då det skogliga förhållandet å de enskilda

taxeringsenheterna inom varje tillväxtområde i allmänhet icke torde förete

en exakt överensstämmelse med riksskogstaxeringens medeltal för detta. På

grund härav och då vid provtaxeringen så förhållandevis stora felaktigheter

uppkommit i fråga om värderingen av de särskilda taxeringsenheterna, anser

handelskammaren, att nuvarande metod, vars brister synas kunna avhjälpas

genom lämplig avvägning av värderingsfaktorerna och utformande

av lämpliga hjälpmedel, även framdeles bör vara norm vid skogsvärderingen.

Departementschefen.

Värderingen av skogsmark och växande skog kan ske med utgångspunkt

antingen från skogens avkastningsvärde under förutsättning av uthålligt skogsbruk

eller från dess slakt- eller realisationsvärde. Begreppet uthålligt skogsbruk

är icke entydigt utan delvis till sitt innehåll bestämt av subjektiva faktorer,

såsom åsyftad användningstid för visst ändamål. Skogsägarens eget val

av värderingsgrund och även det uppskattade värdet blir beroende av rådande

pris- och ränteförhållanden samt förväntningarna om den framtida utvecklingen

av dessa faktorer.

Allmänekonomiska överväganden ge med hänsyn till berörda förhållanden

icke någon bestämd vägledning vid valet av värderingsgrund. Man tvingas

därför att vid en taxering av skogsmark och växande skog utgå från ett sådant

val av för värdenivån bestämmande faktorer, som på allmänekonomiska

grunder synes skäligt och som, med utgångspunkt från att värderingen avser

uthålligt skogsbruk, ger ett genomsnittligt resultat, vilket varken låter denna

nivå bestämmas av möjligheterna att uttaga en tillfällig konjunkturvinst eller

binder den så lågt som de ekonomiska förhållandena i ett depressionsläge

skulle indicera.

Enligt domänstyrelsens erfarenhet ha försäljningsvärdena å skogsfastigheter

under den nuvarande taxeringsmetodens tillämpningstid i allmänhet i hög

grad överstigit taxeringsvärdena, och styrelsen har på detta förhållande grundat

ett uttalande, att denna metod icke syntes ha på ett tillfredsställande sätt

fyllt sitt ändamål. För underkännande av den nuvarande metoden räcker det

emellertid icke med ett konstaterande av att den givit värden, som legat avsevärt

under försäljningsvärdena. Den allmänna taxeringsnivån har nämligen

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

varit beroende icke enbart av metoden som sådan utan även av sådana vid

sidan av densamma nied stöd av allmänna ekonomiska överväganden fastställda

faktorer som den prisperiod, som skall läggas till grund för rotvärdenas

beräkning, räntefoten och avdraget för allmänna kostnader. Taxeringsvärdenas

förhållande till försäljningsvärdena blir tydligen beroende på om

dessa faktorer bestämts så, att de svara mot de värden de erhålla i den faktiska

marknadsutvecklingen.

Det avgörande vid valet av taxeringsmetod kan alltså icke bliva efter vilka

normer angivna faktorer fastställas med hänsyn till den skälighet, de på

allmänna ekonomiska grunder anses äga. Bestämmande blir i stället att

metoden är sådan, att de värden som erhållas komma att stå i ett riktigt förhållande

till varandra inbördes. Svårigheterna att med hittills gällande metod

komma till rätta nied denna inbördes avvägning sammanhänger särskilt med

uppskattning av den relativa skogstillgången. Att en mycket stor ojämnhet i

denna måste anses vara för handen har omvittnats av en allmän erfarenhet.

I detta sammanhang kan jag bland annat åberopa den förut omnämnda utredningen

angående taxeringsutfallet vid 1938 års allmänna fastighetstaxering,

däri framhålles, att relativa skogstillgången blivit ganska allmänt underskattad

och att det är troligt att man just i åsättande av denna faktor har att

misstänka en betydande olikformighet beträffande värdesältningen av olika

fastigheter.

Någon utredning om hur de hittillsvarande taxeringsvärdena förhållit sig

till varandra föreligger dock icke, och en sådan kan icke göras utan en mycket

omständlig procedur. En kontroll å hur förhållandena för tillfället te sig

i sistnämnda hänseende — av den art som vid provtaxeringen lätt kunde

åstadkommas beträffande de enligt den nya metoden fastställda taxeringsvärdena

genom anskaffande av erforderliga primäruppgifter — är mycket

svår att åstadkomma beträffande enligt den nuvarande metoden bestämda

värden. Häri ligger en ytterligare svaghet hos sistnämnda metod. För att

fastställa om ett värde är riktigt eller oriktigt räcker det icke med tillgång

till exakta uppgifter angående bonitet och virkesförråd, vilka egenskaper

kunna utrönas genom i praktiken vanligen förekommande skogliga förrättningar.

För en exakt beräkning av relativa skogstillgången angiver hittills gällande

skogsvärderingsinstruktion ingen annan utväg än att upprätta hushållningsplan

för vederbörande skog och därefter beräkna värdet genom att till

nuvärde diskontera de enligt planen fallande framtida avkastningarna. Ej

ens genom ett så kostbart och invecklat förfarande erhållas emellertid säkra

värden. Det kan knappast undgås, att vid upprättande av en hushållningsplan

subjektiva synpunkter komma att spela in. Två skogar med exakt

samma bonitet, skogstillgång, virkespris och avsättningsläge kunna härigenom

få olika värden, beroende på olika uppfattning om skogsbrukets

rätta bedrivande hos dem, som upprättat hushållningsplanerna. Detta förhållande,

som alltså gäller där betingelserna för värderingen äro de bästa

tänkbara, är givetvis icke tillfredsställande. Att riskerna för ojämnheter

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

177

vid bestämmande av relativa skogstillgången äro ännu större i det stora flertalet

fall, där inga hushållningsplaner finnas, ligger i öppen dag. Att de närmemetoder,

som utarbetats för praktisk tillämpning i dessa fall, äro föga

tillförlitliga torde framgå av den inom skatteberedningen verkställda undersökningen

av dessa metoder. En ingående undersökning har i själva verket

visat, att det torde föreligga nära nog oöverstigliga praktiska svårigheter

att med utgångspunkt från nuvarande metod giva sådana regler för bestämmande

av relativ skogstillgång som verkligen kunna betecknas såsom något

så när tillfredsställande.

I det nu angivna avseendet synes den av domänstyrelsen föreslagna metoden,

sådan den föreligger efter den inom skatteberedningen verkställda

överarbetningen, ha ett bestämt företräde framför den nuvarande. I de fall,

då exakta uppgifter om markens produktionsförmåga och det därå befintliga

virkesförrådet föreligga, ger den nämligen taxeringsvärden, vilka -— även om

de med hänsyn till felaktiga värdefaktorer eller dylikt kunna vara oriktiga

i och för sig — i varje fall äro på ett nöjaktigt sätt avvägda i förhållande till

varandra.

Det har invänts mot den föreslagna metoden, att den dels är behäftad med

vissa teoretiska brister och dels kommer att medföra svårigheter vid den

praktiska tillämpningen. Beträffande de förra invändningarna torde anledningarna

till desamma i huvudsak ha undanröjts vid överarbetningen inom

skatteberedningen genom införande av ett särskilt markvärde och genom

hänsynstagande vid korrektionsfaktorernas beräkning till förekommande variationer

i trädens värdetillväxt. Kvar står visserligen den anmärkningen,

att värdeberäkningen sker efter schabloner och att resultaten för de särskilda

fastigheterna därför kunna bliva missvisande. Betydelsen av denna anmärkning

synes dock lia inskränkts genom de ändringar, som skett vid överarbetningen,

och schabloner torde bli nödvändiga vid varje metod, örn kravet

på enkelhet skall upprätthållas. I förhållande till andra felkällor, som oundvikligen

måste komma att förefinnas vid värdering av skog för ifrågavarande

ändamål, synes olägenheten av att tillämpa schabloner vara obetydlig. Jag

åsyftar därvid i första hand de felmöjligheter, som äro en oundviklig följd

av att exakta uppgifter om virkesförrådet på de flesta fastigheter saknas.

Den föreslagna nya metodens sätt alt anknyta värderingen till det skogsbruk,

som i olika delar av vårt land faktiskt bedrives, måste enligt mitt förmenande

betecknas som en god uppläggning av värderingsfrågan. Givetvis

kan invändas, att skogsbruket kan bedrivas mera rationellt än som genomsnittligt

sker i praktiken och att hänsyn därtill borde tagas vid taxeringen.

Det är emellertid uppenbarligen det verkliga utbyte av skogen, som flertalet

köpare räkna med, som bestämmer försäljningsvärdena, och icke det utbyte,

som en minoritet av köparna med särskilt goda skogliga insikter kunna utvinna

ur densamma.

Vad angår anmärkningarna mot metodens praktiska användbarhet torde

synnerlig vikt böra fästas vid erfarenheterna från den verkställda provtaxeringen

och de därvid uttalade uppfattningarna av ledamöterna i de tillsatta

Bihang till riksdagens protokoll 194 4. 1 sami. Nr 240.

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Alaj-.ts proposition nr 240.

provtaxeringsnämnderna. Flertalet av dessa ledamöter ha uttalat, att de funnit

del lättare att bedöma primärfaktorerna enligt den nya metoden än enligt

den nuvarande, och ingen av dem har ansett särskilda svårigheter föreligga

att tillämpa den nya metoden. Majoriteten av de myndigheter, som hade

tillfälle att följa provtaxeringen på närmare håll, synes också vara av den

uppfattningen, att den nya metoden vid den praktiska tillämpningen visat sig

vara den nuvarande överlägsen. Berednings- och taxeringsnämndernas uppgifter

komma också att inskränka sig till uppskattning av vissa faktorer av

sådant slag som vid en räkning av skogen direkt erhållas samt att för varje

skog verkställa ett fåtal multiplikationer med siffror, som direkt och med

lätthet erhållas i upprättade hjälptabeller. Jag kan sålunda icke finna, att

det med hänsyn till antagliga tillämpningssvårigheter finnes anledning avvisa

den nya metoden. Givetvis kommer den i början, innan nämnderna bli

vana vid den, att vålla visst besvär, men vid sådana övergående svårigheter

synes ej böra fästas alltför stor vikt. Vissa anordningar för underlättande av

övergången kunna för övrigt, som av skatteberedningens utredning framgår,

vidtagas.

Som en sammanfattning av den nya metodens företräden framför den nuvarande

skulle man kunna säga, att den är ägnad att bygga på för framtiden

på ett helt annat sätt än den nuvarande. Det har under den nuvarande

metodens tillämpningstid icke varit tillfyllest att räkna skogen på en fastighet

och bestämma boniteten på marken; man har ändå icke haft möjlighet

att fastställa ett säkert värde. Icke ens upprättande av hushållningsplan

har, såsom jag förut antytt, givit säkra hållpunkter för bestämmande av

värdet. Vid tillämpning av den nya metoden däremot kan man, sedan erforderliga

primäruppgifter utrönts, genom enkla räkneoperationer få fram det

värde fastigheten skall ha i förhållande till andra fastigheter. Man har med

andra ord begränsat svårigheterna i det praktiska taxeringsarbetet till

dem som ligga i inhämtande av nämnda primäruppgifter, och för framtiden

kan man alltså inrikta sig på att framskaffa dylika. Man torde därvid kunna

komma ganska långt på vägen mot en jämn beskattning av våra skogar. Det

synes också vara att förvänta, att metodens tillämpning skall giva anledning

till att enskilda skogsägare bliva mera intresserade än hittills av att uppskatta

skogstillgångarna på sina fastigheter och att enbart detta förhållande

skall så småningom bidraga till förbättrade taxeringsresultat.

Med hänsyn till de sålunda angivna synpunkterna kan jag icke finna annat

än att den nya metoden är den nuvarande överlägsen, och jag finner

mig därför böra förorda densamma. Därvid vill jag emellertid ej underlåta

att framhålla, att den nuvarande metodens genomförande på sin tid innefattade

ett mycket stort framsteg och att det just är erfarenheterna från

denna, som man nu byggt vidare på. Tillika vill jag ytterligare fastslå, att

den nya metoden i och för sig icke bör vid lika värdefaktorer resultera i en

annan värdenivå än den nuvarande metoden, utan att fördelarna ligga i den

större säkerhet, med vilken den kan antagas verka. I rent praktiskt avseende

vill jag tillägga, att det, såsom skatteberedningen utvecklat, torde bliva nöd
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 240.

179

vändigt att även vid bibehållande av nuvarande metod stadga en obligatorisk

bestämning av virkesförrådet. Är man ändå nödsakad att taga detta steg, vilket

torde vara det moment, som enligt den föreslagna metoden kan förväntas

medföra de största svårigheterna, saknas, synes det mig, all anledning att

avstå från de mycket betydande fördelar, som kunna ernås genom att upptaga

den nya metoden även i övriga delar.

I några av de avgivna yttrandena har ifrågasatts, att man skulle vid nästa

allmänna fastighetstaxering tillämpa båda metoderna jämsides, därvid den

nuvarande skulle lia vitsord och den nya endast användas i försökssyfte.

Jag kan icke inse fördelen av en sådan anordning. Om den nuvarande metoden

vore i och för sig mera exakt, och den följaktligen vid vissa kända primäruppgifter

gåve ett däremot svarande bestämt resultat, skulle ett sådant

förfarande kunna ha fog för sig. Så är dock icke fallet. Gången skulle säkerligen

i de flesta fall bliva den, att beskattningsnämnderna vid tillämpning

av nuvarande metod jämkade relativa skogstillgången så, att slutresultatet

komme att i stort sett överensstämma med motsvarande resultat enligt

den nya metoden.

Beträffande tiden för genomförandet har invänts, att detta ej bör ske nu

utan först vid någon senare tidpunkt, enär de skogssakkunniga, som bruka

anlitas av beskattningsnämnderna, för tillfället äro sysselsatta med en del

extraordinära uppgifter, föranledda av det pågående kriget, vilket kan förorsaka

svårigheter för dem att ägna erforderlig tid åt taxeringsarbetet vid

det tillfälle, då den nya metoden första gången skall tillämpas, och arbetet

med skogstaxeringen sålunda kan antagas bliva särskilt krävande. Vidare har

invänts, att större delen av landet endast övergåtts med den första riksskogstaxeringen,

vars uppgifter numera icke äro lika värdefulla som ledning för

och kontroll å uppskattningen av virkesförrådet som motsvarande uppgifter

från andra riksskogstaxeringen, varför med genomförande av den nya metotoden

bör anstå, tills sistnämnda riksskogstaxering övergått hela landet. Det

bär slutligen även gjorts gällande, att genomförande av en ny metod bör uppskjutas

till den fastighetstaxering, som skall följa efter den ifrågavarande,

därför att resultaten från pågående produktionsforskning vid statens skogsförsöksanstalt

först då kunna tillgodogöras. Därigenom skulle bättre förutsättningar

föreligga för bedömning av behovet av den nya metoden ävensom

för bedömning av dess ändamålsenlighet.

De sålunda anförda skälen tala onekligen i viss mån emot alt nya metoden

genomföres nu. Det är emellertid angeläget, att möjliga förbättringar i taxeringen

av skogsfastighet företagas snarast möjligt, och jag kan icke finna,

att man genom att nu införa en i och för sig godtagbar metod för skogsvärderingen

försätter sig i ett sämre utgångsläge för utnyttjande av resultaten

från skogsförsöksanstaltens forskningar, då dessa framdeles komma att föreligga

i färdigt skick. De åberopade skälen finner jag alltså icke tillräckligt

bärande som motiv för uppskov med genomförande av den nya metoden, och

jag anser därför att denna bör tillämpas redan vid nästa allmänna fastighets
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

taxering. Genom ett centralt förberedelsearbete torde den nya metodens tilllämpning

kunna avsevärt underlättas.

Samtidigt med att jag sålunda förordar genomförande av den nya metoden

vid nästa allmänna fastighetstaxering får jag emellertid framhålla, att

jag har fullt klart för mig, att den icke kan förväntas omedelbart giva fullgoda

resultat. Den stora svårigheten vid skogstaxering ligger däri att man

ofta har alltför ringa kännedom örn virkesförrådet å den fastighet, som skall

taxeras, för att kunna verkställa en riktig värdering av densamma. Dylika

svårigheter kan den nya metoden naturligtvis ej avhjälpa. Fördelen med densamma

är enligt min mening icke i första hand, att den kan beräknas omedelbart

giva allmänt sett bättre taxeringsresultat än den nuvarande, utan

att den för fastigheter, beträffande vilka exakta uppgifter örn maikens produktionsförmåga

och virkesförråd finnas, giver taxeringsvärden, som stå i

bestämd relation till taxeringsvärdena å andra fastigheter med lika goda

primäruppgifter, samt att en fastighet, för vilken sådana uppgifter saknas,

efter en enkel skoglig förrättning kan inordnas i denna allmänna värdenivå.

Huruvida nivån är »riktig» är en fråga för sig. Den allmänna värdenivån får

regleras genom den till grund för rotvärdesberäkningen liggande prispeiioden

samt avdraget för allmänna kostnader. Däremot bör ej, som hittills varit fallet,

räntefoten användas som regulator, enär en avvikelse beträffande denna

från i allmänna marknaden gällande ränta, på sätt skatteberedningen angivit,

medför ojämnheter mellan fastigheter med olika tillgång på grov

respektive klen skog.

Även om man alltså icke bör hysa alltför stora förväntningar beträffande

möjligheten att rätt taxera skogar, för vilka primäruppgifter saknas, bör

man givetvis vidtaga alla åtgärder, som äro möjliga, för en riklig taxering

även av dessa skogar. De åtgärder, som därvid kunna komma i fråga, äro

uppskattning av typskogar samt viss bearbetning av riksskogstaxeringsmaterialet

så att det kan tjäna till ledning för och kontroll å beskattningsnämndernas

förrådsuppskattningar. Vad typskogsinventeringen angår finner jag det befogat

att lägga ned ganska mycken omsorg härpå, och jag anser därför alt arbetet

bör bedrivas på det av skatteberedningen föreslagna sättet. Arbetet med

typskogsuppskattningar, vilket torde vara lika behövligt, om den nya metoden

ej skulle bliva antagen, synes böra påbörjas fortast möjligt. Bearbetningen

av riksskogstaxeringsmaterialet torde få utföras inom vederbörande

avdelning av statens skogsförsöksanstalt, som omhänderhar ifrågavarande material.

Vad angår kostnaderna för typskogsinventeringen, beräknade till sammanlagt

135 000 kronor, torde ungefär 50 000 kronor härav erfordras för göromål,

som skola utföras under innevarande budgetår. Dessa kostnader torde få

bestridas från ett för ändamålet särskilt anvisat reservationsanslag på tilläggsstat

II till riksstaten för löpande budgetår, varom förslag framlägges i proposition

denna dag angående ytterligare utgifter å tilläggsstat II. För bestridande

av de återstående, på nästa budgetår fallande kostnaderna torde böra äskas

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

181

ett reservationsanslag av 85 000 kronor på riksstaten för nästa budgetår. Förslag

härom torde jag senare få anmäla.

Vad därefter angår frågan om de allmänna värdefaktorer, som böra ligga

till grund för taxeringen, kan jag hänvisa till uttalanden, som gjorts i skatteberedningens

promemoria, vilka uttalanden tillkommit efter överläggningar

och samråd med mig. Jag anser sålunda, att virkesprisen under åren 1932—

1941 böra vara bestämmande för rotvärdena, att räntefoten bör bestämmas till

3 3/4 procent samt att avdraget för allmänna kostnader lämpligen kan sättas

till 30 procent av det med hänsyn till virkesavkastningen beräknade värdet.

Beträffande övriga detaljer i de föreslagna nya värderingsgrunderna anser

jag mig också kunna inskränka mig till att hänvisa till vad skatteberedningen

anfört.

lil. Ändringar i taxeringsförordningen.

Som av det föregående framgår, förutsätta de föreslagna nya grunderna

för värdering av skogsmark och växande skog vissa ändringar i taxeringsförordningen.

De lagrum, som härvid komma i fråga, äro 58 § 1 morn.,

59 § 1 morn., 60 § 2 morn., 62 § 2 mom. samt 65 §.

Emellertid bör här upptagas jämväl en i annat sammanhang väckt fråga

örn vissa ändringar i taxeringsförordningen. I sitt den 25 november 1942

avgivna betänkande angående ändrad organisation av beskattningsnämnderna

m. m. (SOU 1942:49) föreslogo beskattningsorganisationssakkunniga

bland annat vissa ändringar beträffande den fastighetslängdföring, som verkställes

av beskattningsnämnderna i första instans. Vid behandling under föregående

års riksdag av de sakkunnigas förslag uppsköts avgörandet av denna

fråga, enär den ansågs böra prövas i samband med andra frågor rörande

nästkommande allmänna fastighetstaxering.

De sakkunniga hade i förevarande del av sitt betänkande (s. 231 o. följ.)

anfört:

Vid den allmänna fastighetstaxeringen föras på landet — i motsats till vad

förhållandet är i stad — beträffande fastigheter, för vilka fastighetsskatt utgöres,

särskilda längder dels för jordbruksfastighet och dels för annan fastighet

än jordbruksfastighet. Vid därpå följande årliga taxering äro dessa

fastigheter sammanförda i en längd. Den uppdelning av fastighetslängderna,

som sålunda sker vid allmän fastighetstaxering, förorsakar betydande merarbete

och olägenheter såväl vid uppläggandet av stommar till taxeringslängderna

som vid det egentliga taxeringsarbetet. Häradsskrivaren, som har

att upplägga stommar till fastighetslängderna, saknar kännedom örn huruvida

fastighet erhållit förändrad laxeringsnatur sedan senaste fastighetstaxering.

Gränsdragningen emellan jordbruksfastighet och annan fastighet kan

nämligen i vissa fall vara svår att fastställa och avgöres icke genom fastighetens

kamerala beskaffenhet. För taxeringsarbetet erbjuder det större svårigheter

att åstadkomma en jämn och rättvis taxering, därest fastigheter,

för vilka fastighetsskatt utgöres, upptagas i olika längder.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. May.ts proposition nr 240.

Enligt TF 62 § 4 mom. skola de av beredningsnämnderna följda grunderna

för taxeringen, såvitt angår jordbruksfastighet, upptagas i särskild längd,

den s. k. kontrollängden, vilken skall med lämpliga mellanrum framläggas

för nämnden, som i händelse av ojämnhet i taxeringen har att verkställa

erforderlig jämkning. Denna längd är av synnerlig betydelse för taxeringsarbetet,

enär därav framgår, huruvida och i vad mån enhetsvärdena blivit

följda vid individualtaxeringarna. Taxering enligt dessa enhetsvärden kan

självfallet icke i alla fall verkställas. Med den specifikation av olika å taxeringen

inverkande faktorer, som ovannämnda längd innehåller, kan kontrolleras,

i vad mån avvikelse varit berättigad. Denna längd är vidare till

stort gagn, då det gäller att avgöra, huruvida taxeringen i olika socknar

inom samma län och i angränsande socknar inom skilda län blivit rätt avvägd.

Kontrollängden innehåller emellertid endast uppgifter för jordbruksfastigheter.

Någon motsvarande överskådlig bild av taxeringen av annan fastighet

finnes däremot icke, vilket försvårar den jämförelse fastigheterna

emellan, som även här måste äga rum. Givetvis torde i fråga om markvärde

uppgift örn värde per kvadratmeter dels för bebyggt område och dels för

obebyggt område vara värdefull för åstadkommande av likformig taxering

av dessa fastigheter. Likaledes torde uppgifter om byggnadsvärde per kubikmeter

giva tillfälle till jämförelse fastigheterna emellan. Ytterligare uppgifter,

såsom rörande kostnad för ny-, till- och ombyggnad samt värdeminskning,

som byggnaden undergått sedan senaste allmänna fastighetstaxering,

kunna hava betydelse vid åsättande av taxeringsvärde men torde icke böra

införas i längd utan inhämtas från deklarationerna.

Då både jordbruksfastighet och annan fastighet enligt de sakkunnigas mening

även på landet böra sammanföras till gemensam längd, vari jämväl böra

upptagas de uppgifter, som innehållas i den nuvarande kontrollängden,

utökade med vissa uppgifter för taxering av annan fastighet, har uppgjorts

förslag till dylik längd, vilket här bifogas såsom Bilaga B.1

Med nu gällande bestämmelser uppkommer ett dubbelarbete i längdföringen

därigenom, att även i de fall, då beredningsnämndens förslag till taxering

godkännes, denna nämnds värdesiffror ånyo skola utföras av fastighetstaxeringsnämnden

i taxeringslängden.

För undvikande av detta dubbelarbete och åstadkommande av en mera

överskådlig längdföring föreslå de sakkunniga följande.

Med ledning av mantalslängd, senaste fastighetslängd och övriga tillgängliga

uppgifter uppgör häradsskrivaren stomme till fastighetslängd, vilken

omfattar både jordbruksfastighet och annan fastighet. Längden överlämnas

till beredningsnämndens ordförande. Beredningsnämnden uppgör med ledning

av deklarationer och andra uppgifter förslag till taxering. Taxeringsvärden

ävensom uppgifter å areal, enhetsvärden, sifferbeteckningar för värdering

av skog m. m. införas i längden, som underskrives av beredningsnämnden.

Beredningsnämndens förslag till taxering skall endast upptagas i

denna längd. Genom att sammanföra taxeringen av både jordbruksfastighet

och annan fastighet i en längd med däri förekommande detaljerad värderedovisning

beredes möjlighet till jämförelse icke endast mellan olika fastigheter

av vartdera slaget utan även mellan jordbruksfastighet å ena samt annan

fastighet å andra sidan, vilken sistnämnda jämförelse med nuvarande

uppläggning av längderna icke utan svårighet kan ske i önskad utsträckning.

Vid fastighetstaxeringsnämndens sammanträden granskas taxeringsmaterialet

och beredningsnämndens förslag till taxering. Sedan fastighetstaxe
-

1 Ej intagen här.

t

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

183

ringsnämnden beslutat i anledning av dessa förslag och inkomna erinringar,

införas nämndens beslut i längden med rött bläck i vad de avvika från beredningsnämndens

förslag eller angivna uppgifter för taxeringen (exempelvis

i fråga örn areal otc.). Längden underskrives därefter av fastighetstaxeringsnämndens

medlemmar. I längden bör angivas att, i den mån besluten

avvika från beredningsnämndens förslag eller angivna uppgifter, desamma

införts med rött bläck. Denna längd, som sålunda skall innehålla både beredningsnämndens

och fastighetstaxeringsnämndens beslut, motsvarar nuvarande

fastighetslängder för .jordbruksfastighet och annan fastighet jämte

kontrollängd, utökad med uppgifter för taxering av annan fastighet. Längden

skall liksom nu tjäna ändamål av kontrollängd i det avseendet, att under

taxeringens gång översyn skall vid lämpliga tidpunkter ske, huruvida

ojämnhet i taxeringen föreligger. För undvikande av ändringar torde därför

värdesiffrorna preliminärt böra införas med blyerts för att sedermera ersättas

med varaktigare skrift, innan längden underskrives.

Sedan fastighetstaxeringsnämnden avslutat sitt arbete överlämnas längden

till häradsskrivare^ som har att med ledning därav upprätta ny fastighetslängd,

vilken summeras och underskrives av honom med betygande, att

den överensstämmer med de av vederbörande fasfighetstaxeringsnämnd fattade

besluten. I denna längd upptagas, utom fastighet och för densamma

skattskyldig samt uträknat antal skattekronor och skatteören, endast nästföregående

års taxeringsvärde, beslutade taxeringsvärden samt uppgift örn i

byggnadsvärde ingående maskinvärde. Häradsskrivare!! blir samtidigt i tillfälle

att medelst genomskrift taga de avskrifter av längden, som det åligger

honom att göra. Genom en längdföring på sätt här ovan angivits vinnes den

fördelen, att dubbelarbete i berednings- och fastighetstaxeringsnämnd i möjligaste

mån minskas till förmån för det egentliga taxeringsarbetet. Då granskningsarbetet

i fastighetstaxeringsnämnden kommer att hänföra sig direkt

till de olika faktorer i fråga om värdesättning av fastigheter, som beredningsnämnden

redovisat i längden, kan detta antagas nödga fastighetstaxeringsnämnden

att med större noggrannhet pröva uppskatlningsgrunderna.

Att det slutliga avfattandet av fastighetstaxeringsnämndens beslut i fastighetslängden

anförtros åt det förvaltningsorgan, som är bäst utrustat med

tekniska och manuella hjälpmedel, är enbart en fördel ur organisatorisk

synpunkt.

I stad föres icke kontrollängd, vilken ju endast avser jordbruksfastighet

på landet. Emellertid förekommer ofta, att till stad hör jordbruksfastighet,

i vissa fall i betydande utsträckning. Kontroll beträffande taxeringen av

jordbruksfastighet bör äga rum i stad lika väl som på landet. Taxeringen

av annan fastighet än jordbruksfastighet påkallar även särskild kontroll,

kanske i högre grad i städerna än på landsbygden.

En gemensam fastighetslängd för jordbruksfastighet och annan fastighet

av det slag, som de sakkunniga föreslagit för taxeringen på landet, är icke

lämplig för stad av det skälet, att i flertalet städer antalet jordbruksfastigheter

är mycket ringa i förhållande till antalet fastigheter av annat slag och

att det för den skull är onödigt att där hava en längd, som i sin helhet upptager,

jämte kolumner för annan fastighet, en mängd kolumner för jordbruksfastighet.

För taxering av fastighet i stad föreslå de sakkunniga därför

i stället, att två längder skola föras, en för jordbruksfastighet och en för

annan fastighet. Vardera längden bör innehålla samtliga de uppgifter, som

i den för landet föreslagna gemensamma längden upptagits för motsvarande

kategori av fastigheter, i fråga örn annan fastighet utökade med uppgifter

örn fastighets årliga bruttoavkaslning (brilllohyror) och örn den kapitaliseringsprocent,

son» det åsätta taxeringsvärdet motsvarar.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Sedan fastighetslängderna överlämnats till häradsskrivare eller vederbörande

tjänsteman i stad, har denne att upprätta ny fastighetslängd, upptagande

samma uppgifter som motsvarande av häradsskrivare för landet upprättade

längd.

Även för vissa köpingar och municipalsamhällen kan det vara olämpligt

att föra gemensam fastighetslängd för jordbruksfastighet och annan fastighet

med hänsyn till det ringa antalet jordbruksfastigheter där. De sakkunniga

föreslå för den skull, att Kungl. Maj:t må kunna förordna, att i dylikt

samhälle särskilda fastighetslängder för vartdera slaget av fastigheter skola

upprättas.

De sakkunniga hade i anledning av vad sålunda anförts föreslagit, att 62 §

4 mom. skulle utgå (därvid det i sista meningen intagna stadgandet om översändande

av sammandrag i stället skulle avse sammandrag av vederbörande

fastighetslängd och överflyttas till 3 mom.) samt att 66 § 3 mom. 2 stycket

skulle få följande ändrade lydelse: »Nämndens sålunda fattade beslut skola,

där de skilja sig från beredningsnämndens beslut, antecknas i fastighetslängderna.

»

I några av de över beskattningsorganisationssakkunnigas förslag avgivna

yttrandena hade förevarande fråga särskilt behandlats. Av dem som sålunda

yttrat sig i frågan hade länsstyrelserna i Hallands och Älvsborgs län samt tre

taxeringsnåmndsordförande tillstyrkt förslaget i alla avseenden. Länsstyrelsen

i Stockholms län, Solna stadsfullmäktige, kommunalborgmåstaren i Lidingö

samt en taxeringsnåmndsordförande hade endast haft anmärkningar mot detaljer

i de föreslagna längdformulären att framställa. Förslaget att sammanföra

längderna för jordbruksfastighet och annan fastighet på landsbygden tili

en längd hade därjämte förordats av kommunalfullmäktige i Säby.

Föreningen för Kopparbergs läns taxeringsnämndsordförande hade biträtt

förslaget, såvitt anginge sammanförande av längderna för jordbruksfastighet

och annan fastighet på landet till en längd samt förande av kontrollängd

även för jordbruksfastighet i stad, varemot föreningen ansett förande av kontrollängd

för annan fastighet i stad obehövligt. En taxeringsnåmndsordförande

i Kristianstads län hade förordat förslaget i förstnämnda avseende men uttalat

sig för bibehållande av den särskilda kontrollängden för jordbruksfastigheter

på landet.

För bibehållande av den särskilda kontrollängden beträffande jordbruksfastighet

på landet hade uttalanden gjorts jämväl av Föllinge sockens kommunalfullmäktige,

föreningen Kristianstads läns taxeringsnåmndsordförande

samt en taxeringsnåmndsordförande. Länsstyrelsen i Malmöhus län hade uttalat

sig för helt bibehållande av den nuvarande längdföringen.

Mot den föreslagna längdföringen hade vidare vissa invändningar framställts

av Sveriges häradsskrivare förening samt häradsskrivare i Örebro och

Lindes fögderi. Förstnämnde häradsskrivare, vars yttrande åberopats jämväl

av länsstyrelsen i örebro län, hade dessutom uttalat betänkligheter mot

förslaget, att häradsskrivaren skulle med ledning av den hos berednings- och

fastighetstaxeringsnämnderna förda längden själv upprätta en särskild fastighetslängd.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

185

Ur de sålunda angivna yttrandena må återgivas följande:

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför, att de detaljerade uppgifter beträffande

annan fastighet, som ifrågasatts, allenast skulle vålla ganska avsevärt

arbete till föga eller ingen nytta.

Föllinge sockens kommunalfullmäktige framhålla, att sammanförande av

kontrollängden med fastighetslängden skulle medföra viss fara för att den

vidlyftiga uppställningen för den i taxeringsarbelet oerfarne komme att te

sig svår att förstå samt att vid senaste allmänna fastighetstaxering använda

längdformulär enligt kommunalfullmäktiges mening varit lämpliga och för

allmänheten lätta att förstå.

Den förut angivne taxeringsnämndsorclföranden i Kristianstads län, som

varit ordförande i berednings- och fastighetstaxeringsnämnd sedan år 1922

anför, att kontrollängden varit till synnerligen stor nytta vid jämförelser både

inom samma och angränsande distrikt. Örn fastighetslängden för fastigheter

på landsbygden skulle föras på det föreslagna sättet, förefunnes mycket stor

sannolikhet för att längden, då den förelåge i färdigt skick, vore så illa tilltygad,

att den måste skrivas om. Under taxeringsarbetet justerades värdena å de

olika fastigheterna ibland flera gånger för att ändock vid slutjusteringen

underkastas ytterligare ändringar, vilket vore nödvändigt för uppnående av

ett tillfredsställande resultat. Det vore givetvis fördelaktigt, att både jordbruksoch

annan fastighet vore upptagen i samma längd, men fördelarna av att bibehålla

både kontrollängd och fastighetslängd syntes vara uppenbara.

Häradsskrivaren i Örebro fögderi anför:

De sakkunniga synas hava åsyftat, att den fastighetslängd, som utskrives

å häradsskrivarkontoret med ledning av det utav beredningsnämnden och

fastighetstaxeringsnämnden uppgjorda förslaget till taxeringslängd, skall anses

vara »upprättad» av häradsskrivaren och sålunda undertecknas av honom.

Då emellertid förslagslängden efter införandet i densamma av fastighetstaxeringsnämndens

ändringar kan antagas ofta vara i det skick, att en utomstående

person kan råka i tvivel om rätta innebörden i åtskilliga avseenden, örn

erforderliga upplysningar i anteckningskolumnen o. s. v., synes det riskabelt,

att den längd, som dock är avsedd att vara den definitiva taxeringslängden,

skall erhålla vitsord såsom sådan med mindre än de, som beslutat

örn taxeringsvärdena, genomgått och underskrivit densamma.

I fråga örn det vid betänkandet fogade formuläret till »Förslag till Taxeringslängd»

etc. tillåter jag mig framhålla, att jag på anmodan upprättat och

till de sakkunniga överlämnat ett utkast till dylikt längdsformulär. Då det

här gällde att omarbeta vid tidigare fastighetstaxeringar förd »Längd utvisande

de av beredningsnämnden följda grunderna vid taxering av jordbruksfastighet»,

den s. k. kontrollängden, till en för beredningsnämnden avsedd längd,

upplagande förslag till taxering av såväl jordbruksfastighet som annan fastighet,

var det framför allt nödvändigt att söka en utväg för att den nya längden

ej skulle bliva alltför skrymmande. Den egentliga stötestenen härvid var den

i kontrollängden förekommande i 21 kolumner inrymda redovisningen av till
lämpade

å-pris per hektar åkerjord. Det av mig upprättade förslaget----—

var grundat å den i samtliga län tillämpade indelningen av all jordbruksfastighet

i olika storleksklasser, därvid jag upptog antalet klasser till del högsta

i något län förekommande, nämligen 7. Det är---— oberoende av det antal

å-pris, som kan finnas böra komma lill användning. De sakkunniga hava

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

emellertid bibehållit kontrollängdens redovisningsmetod men hava det oaktat

reducerat de 21 kolumnerna till 7. Under erinran, att även det förstnämnda

antalet vid tidigare fastighetstaxeringar åtminstone i detta län måst icke oväsentligt

utökas för att ernå erforderlig jämnhet i taxeringen, måste jag påpeka,

att vid återinförandet av det erforderliga antalet kolumner längden kommer

att få ett sådant format, att den blir nära nog ohanterlig. Jämväl vill jag

framhålla, att — såvitt jag kan finna — den för kontrollen erforderliga överskådligheten

i allt fall blir större enligt mitt förslag.

Departementschefen.

De ändringar i taxeringsförordningen, som ansetts böra föranledas av

den föreslagna nga metoden för värdering av skogsmark och växande skog,

avse i första hand att möjliggöra ett utnyttjande av riksskogstaxeringens

uppgifter som hjälpmedel vid och kontroll å uppskattningen av arealen och

virkesförrådet beträffande de särskilda fastigheterna. Gången därvid torde

böra vara följande.

Under förberedelserna för allmän fastighetstaxering sammanställer statens

skogsförsöksanstalt ur materialet från senaste riksskogstaxering för vederbörande

län eller det mindie område, för vilket dylika uppgifter finnas redovisade,

uppgifter om arealen samt om virkesförrådet och dettas fördelning

å förekommande förrådsgrupper dels totalt och dels i genomsnittligt antal

kubikmeter per hektar. De sålunda sammanställda uppgifterna tillhandahållas

länsstyrelserna, varefter landskamrerarna ombesörja, att de införas

i de särskilda anvisningar för skogstaxeringen, som skola fastställas

jämlikt 59 § 1 mom. taxeringsförordningen. Vid beredningsnämndens

första sammanträde redogör ordföranden för de ifrågakommande förrådsuppgifterna,

och dessa användas sedermera under taxeringsarbetet såsom

jämförelsematerial vid taxering av sådana fastigheter, för vilka exakta förrådsuppgifter

saknas. De för varje fastighet utrönta eller bedömda virkesförråden

antecknas i kontrollängden, varvid i därför avsedda kolumner

angivas absoluta tal för virkesförrådet inom varje förrådsgrupp i den mån

förrådet vid uppskattningen fördelats på sådana. I denna längd böra vidare

finnas dels kolumn för anteckning av för fastigheten uppskattat genomsnittligt

virkesförråd per hektar, dels eventuellt ytterligare kolumner för uppgifter,

som underlätta en fortlöpande kontroll över att förrådsbedömningen

vid jämförelsen de särskilda fastigheterna emellan blir riktigt avvägd (exempelvis

barrtimmerskogens procentuella andel av barrskogsförrådet). Då

och då under taxeringsarbetets gång framtages längden för undersökning

örn ojämnheter i uppskattningen föreligga. Efter arbetets slut överlämnas

längden tillsammans med övriga handlingar till fastighetstaxeringsnämndens

ordförande.

Sedan kontrollängden kommit ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden

till handa, granskar denne, huru beredningsnämndernas uppskattning av

skogsmarksarealen och virkesförrådet överensstämmer med de i länsanvisningama

angivna uppgifterna från senaste riksskogstaxering. I de fall, där

sistnämnda uppgifter kunnat lämnas för fastighetstaxeringsdistriktet, d. v. s.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

187

då uppgifter från andra riksskogstaxeringen föreligga för vederbörande trakt,

erhålles kontrollen genom en sammanräkning av de i längden beträffande varje

fastighet antecknade siffrorna för skogsmarksarealen samt totalförrådet inom

de särskilda förrådsgrupperna och en jämförelse mellan de sålunda erhållna

summorna och de vid riksskogstaxeringen utrönta motsvarande uppgifterna.

I andra fall kan vid granskningen endast undersökas, hur genomsnittsförråden

per hektar för taxeringsdistriktet överensstämma med vad man kan antaga

vara riktigt med hänsyn till uppgifterna från riksskogstaxeringen för det

större området och andra kända förhållanden. Kontroll genom jämförelse

mellan sammanlagda arealer och totalförråd enligt fastighetstaxeringen respektive

riksskogstaxeringen kan i dessa fall verkställas först i prövningsnämnden.

I den mån den verkställda kontrollen visar, att beredningsnämndernas

areal- och förrådsuppskattning avviker från riksskogstaxeringens, bör fastighets

taxeringsnämnden vidtaga erforderliga jämkningar. Att avgöra inom vilka

beredningsdistrikt eller beträffande vilka fastigheter dylika korrektioner

skola vidtagas blir naturligtvis förenat med vissa svårigheter, och därför bör

fastighetstaxeringsnämndens ordförande redan under det beredningsnämndernas

arbete pågår söka verka för att deras uppskattning i möjligaste mån

överensstämmer med de vid riksskogstaxeringen utrönta uppgifterna.

Som förut angivits bör sammanställningen av uppgifter från riksskogstaxeringen

ske av statens skogsförsöksanstalt. Införskaffande och sammanställning

av vissa andima uppgifter synes däremot som hittills böra ombesörjas

av domänstyrelsen under samverkan i lämplig utsträckning med skogsstyrelsen,

som numera representerar skogsvårdsstyrelserna. De närmare formerna

för ifrågavarande samarbete de olika ämbetsverken emellan synes ej behöva

i författningsväg regleras, utan i taxeringsförordningen (58 § 1 mom. 1 st.)

torde endast böra stadgas, att arbetet skall utföras av domänstyrelsen i samråd

med skogsförsöksanstalten och skogsstyrelsen.

övriga ändringar i taxeringsförordningen, som föreslagits i anledning av

den ifrågasatta nya skogsvärderingsmetoden, torde icke behöva kommenteras.

De avse endast att bringa taxeringsförordningens bestämmelser i formell

överensstämmelse med innehållet i den nya skogsvärderingsinstruktionen.

Vad därefter angår de ifrågasatta ändringarna beträffande längd/öringen

innebära dessa, dels att de nuvarande särskilda längderna för jordbruksfastighet

och annan fastighet på landsbygden skola sammanföras till en längd,

dels att den hittillsvarande gemensamma längden för dylika fastigheter i

stad skall uppdelas i särskilda längder, dels att den nuvarande kontrollängden

för jordbruksfastigheter på landet skall inarbetas i den för alla fastigheter

å landet enligt vad nyss nämnts gemensamma fastighetslängden, dels

ock alt dylika kontrolluppgifter, som hittills förts endast för jordbruksfastighet

å landet, härefter skola förås även för annan fastighet å landet och all

fastighet i stad. I samband härmed föreslås, att de av fastighetstaxerings
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

nämnden beslutade värdena ej skola, som hittills varit fallet, särskilt antecknas

i de fall, då beredningsnämndens förslag godkännes, samt att, då taxeringsnämndens

beslut avser ändring av beredningsnämndens förslag, beslutet

i vad det avviker från förslaget skall införas med rött bläck i samma kolumner,

som beredningsnämnden använt för sina anteckningar.

Vad först angår frågan om borttagande av den särskilda kontrollängden för

jordbruksfastigheter å landet kan jag i denna del icke biträda beskattningsorganisationssakkunnigas

förslag. Såvitt framgår av de sakkunnigas förslag till

längdformulär, är förutsättningen för den ifrågasatta anordningen, att vissa

i den nuvarande kontrollängden förekommande kolumner borttagas, vilket

synes i viss mån försvaga kontrollen. Likväl skulle längden bliva skrymmande

och otymplig. Den arbetsbesparing, som skulle bli följden av kontrollängdens

inarbetande i fastighetslängden, synes icke uppväga de sålunda

angivna olägenheterna. Därtill kommer, att de förut angivna anteckningarna

om virkesförråd för skogsfastighet, vilka böra förekomma i kontrollängden

vid tillämpning av den nya skogsvärderingsmetoden och vilka i och för sig

kräva flera kolumner i längden, komma att ytterligare försvåra inarbetande

av kontrollängden i fastighetslängden.

Däremot anser jag sammanförande av fastighetslängderna för jordbruksfastighet

och annan fastighet på landet samt borttagande av skyldigheten att

i fastighetslängden anteckna fastighetstaxeringsnämndens beslut i de fall,

då detta överensstämmer med beredningsnämndens förslag, innebära väsentliga

fördelar. I dessa delar tillstyrker jag sålunda förslaget.

Då avsikten alltså är, att för skattepliktig fastighet å landet endast skall

toras en fastighetslängd i enlighet med vad som förut varit fallet beträffande

fastighet i stad, finner jag det icke lämpligt att föreslå uppläggande av särskilda

längder för jordbruksfastighet och annan fastighet i stad. Längdföringen

i stad bör därför enligt min mening i detta avseende bibehållas oförändrad.

Vad slutligen angår förslaget om förande av kontrolluppgifter även för annan

fastighet å landet samt för faslighet i stad torde förande av kontrollängd

för jordbruksfastighet i stad vara i stort sett lika befogat som förandet av kontrollängd

för samma slags egendom på landet. Örn den nya skogsvärderingsmetoden

genomföres, utgör den omständigheten, att de virkesförrådsuppgifter,

på vilka taxering av skogsfastighet enligt denna metod grundas, icke förekomma

i någon annan längd än kontrollängden, en särskild anledning att

införa sådan längd även beträffande jordbruksfastighet i stad. Behov av kontrolluppgifter

föreligger onekligen även för annan fastighet i stad, men det

erforderliga antalet sådana uppgifter är här icke större än att det kan tillgodoses

genom införande av en eller annan kolumn härför i fastighetslängden. De

möjligheter, som här stå till buds, komma att övervägas vid fastställande av

formulär till längd för skattepliktig fastighet i stad. Värdet av kontrolluppgifter

beträffande annan fastighet å landet torde däremot ej vara så stort, att

vidtagande av särskilda anordningar för anteckning av dylika uppgifter är

motiverat.

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

De av mig föreslagna åtgärderna i ifrågavarande avseende föranleda ändring

av 66 § 3 mom. 2 stycket i enlighet med vad beskattningsorganisationssakkunniga

föreslagit samt ett mindre tillägg till 67 § 3 mom.

Jämlikt stadgandet i 62 § 3 mom. ankommer det på Kungl. Majit att utfärda

föreskrifter angående sammanförande av fastighetslängderna för jordbruksfastighet

och annan fastighet på landet. Jag torde i annat sammanhang få

framlägga förslag till dylika föreskrifter.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att antaga de inom finansdepartementet upprättade förslagen till

dels lag örn ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),

dels förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379),

dels ock förordning med instruktion för värdering av skogsmark och växande

skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet i

Birger Öhman.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Uppställning, utvisande saluvärdenas förhållande till 1938 års taxeringsvärden

Linköping, Karlskoga och Boden

År 1938

År 1939

År 1940

Gruppering efter tax- värde, kr.

An-

tal

Tax.- värde i

tusental

kr.

Över- eller un- derpris

i %

An-

tal

Tax.- värde i

tusental

kr.

Över- eller un- derpris

i %

An-

tal

Tax.- värde i

tusental

kr.

Över- j

eller un-j

derpris

i % |

Malmö stad.

Bebyggda fastigheter.

5000- 9 900........

43

315-1

+

11-9

40

307-0

+

19-5

26

200-3

+ 20-5

10 000-24 900........

172

2 7504

4-

12-0

156

2 471-4

+

15-3

85

1290-6

+ 16-2

25 0U0—49 900........

39

1 3399

+

5-5

53

1752-5

+

8-2

31

1 026-5

+ 2-5

50 000—99 900........

24

1 806-0

+

3-6

28

1 854-0

+

4-7

22

1383-0

+ 0-6

100 000- ............

75

22 607-3

+

5-8

76

20 404-5

4-

4-8

57

12 150-6

+ 0-9

Obebyggda fastigheter ....

98

2 462-1

+

32-2

44

1157-4

+

27-8

9

114-7

+103-4

Summa

451

31280-8

+

8-4

397

27 946 8

4-

7-1

230

16165''7

+ 3-2

därav

för bebyggda fastigheter

353

28 818-7

+

6-3

353

26 789-4

+

6-2

221

16 051-0

+ 2-4

Växjö stad.

Bebyggda fastigheter.

5 000 - 9 900........

1

7-0

4-

28-6

O

tu

9-5

+

80-0

—

—

—

10 000—24 900........

8

115-1

+

6-2

10

165-6

+

17-6

4

72-4

+ 21-2

25 000—49 900........

6

192-5

+

2-0

12

362-4

+

8-5

1

28-0

+ 6-1

50 000—99 900........

4

244-0

.+

11-1

6

398-0

4-

9-8

1

70-0

+ 4-3

100 000— ............

2

405-0

4-

9-9

2

297-0

+

2-3

—

—

—

Obebyggda fastigheter____

7

52-7

+

0-9

1

6-0

4-

6''5

—

—

—

Summa

2S

1016-3

+

7-9

33

1238-5

+

9-2

6

170-4

+ 11-8

därav

för bebyggda fastigheter

21

963-6

4-

19-8

32

1 232-5

+

9-2

6

170-4

+ 11-8

Göteborgs stad.

Bebyggda fastigheter.

5 000— 9 900........

9

77-5

+

6-6

5

40-9

+

.6-8

6

43-9

- 3-5

10 000—24 900........

69

1140-4

+

18-1

84

1 359-1

+

13-7

56

859-1

+ 19-3

25 000-49 900........

67

2 179-9

+

14-8

84

2 902-9

+

12-2

33

1140-3

+ 14-8

50 0U0—99 900........

18

1157-7

4-

1-6

38

2 369-0

+

11-7

17

1167-4

+ 21-9

100 000— ............

24

5 564-0

+

3-7

20

6 433-0

+

11-9

13

3 073 0

- 7-5

Obebyggda fastigheter____

113

1 973-4

+

10-2

89

1 585-9

+

27-1

15

373-2

+ 20-6

Summa

BOO

12092-9

+

7-9

320

14690-8

+

137

Ilo

6 656 9

+ 6-5

därav

för bebyggda fastigheter

187

10 119-5

4-

7-5

231

13 104-9

+

12-1

125

6 283-7

+ 5-7

Uppsala stad.

Bebyggda fastigheter.

5 000- 9 900........

—

—

—

1

6-2

4-

91

—

—

—

10 000—24 900........

14

255-1

--

2-9

17

306-1

+

12-6

9

178-3

+ 5-8

25 000—49 900........

26

886-5

—

3-8

31

1096-1

4-

11-5

10

367-6

+ 9-1

50 000—99 900........

13

927-3

+

8-9

26

1 809-5

+

14 1

4

271-4

+ 5-0

100 000- ............

15

3 083-5

+

01

20

3 543-6

+

11-8

2

230-0

+ 21-7

Obebyggda fastigheter ....

2

26-8

+

24-7

6

1580

-

4-5

—

—

—

Summa

70

5179 2

+

l-o

101

6 919 5

+

12-0

25

1047 3

+ 10-2

därav

för bebyggda fastigheter

68

5152-4

+

0-8

95

6 761-5

+

12-4

25

1 047-3

+ 10-2

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

193

Bilaga 1.

vid köp av fastigheter i städerna Malmö, Växjö, Göteborg, Uppsala, Härnösand,

under tiden 1938—1943.

Ar 1941

År 1942

År 1943

Summa

Tax.-

Över-

Tax.-

Över-

Tax.-

Över-

Tax-

'' Över-

An-

värde i

ellerun-

An-

värde i

ellerun-

An-

värde i

ellerun-

An-

värde i

eller un-

tal

tusental

derpris

tal

tusental

derpris

tal

tusental

derpris

tal

tusental

derpris

kr.

i %

kr.

i %

kr.

i %

kr.

i %

! 37

283-3

+ 32-4

43

331-7

+ 34-7

42

298-8

+ 45-6

231

1 736-2

+ 27-8

131

2 101-1

+ 12-4

170

2 661-2

+ 16-2

115

1 840-5

+ 24-1

829

13115-2

+ 15-7

28

898-0

+ 2-8

73

2 488-5

+ 13-0

33

1069-4

+ 17-6

257

8 574-8

+ 9-1

39

2 700-0

+ 1-6

37

2 455"0

+ 10-4

18

1 211-5

+ 12-7

168

11 409-5

+ 5''4

l 95

25 268-5

- 04

79

19 307-5

+ 47

49

10 149-0

+ 6-1

431

109 887-4

+ 3 5

27

657-2

+ 58-3

25

945-3

+ 35-3

39

630-8

+ 64-6

242

5 967-0

+ 39-5

1 357

31908-1

+ 2-2

427

28189-2

+ 8-4

296

15199 5

+ 12-8

2158

1506901

+ 6-7 !

330

31250-9

+ l-o

402

27 243-9

+ 7*5

257

14569-2

+ 10-6

1916

144 723-1

+ 5-4

3

16-5

+ 58-2

4

71-0

+ 131

3

54-3

+ 31-1

1

13-4

+ 49-3

30

491-8

+ 17-2

! 4

155-0

— 6*5

3

100-0

—

4

148-0

+ 21-3

30

985-9

+ 5-9

_

—

3

217-6

+ 8-0

1

70-0

+ 17-9

15

999-6

+ 9-9

1

150-0

+ 20-0

i

210-0

+ 14-3

1

1700

+ 20-6

7

1 232-0

+ 11-5

1 -

—

—

—

—

—

—

—

—

8

58-7

+ 1*5

9

3760

+ 7-8

10

581-9

+ 11-1

7

4014

+ 21-3

93

3 784-5

+ 10-4

9

i

376-0

+ 7-8

10

581-9

+ 11-1

7

401-4

+ 21-3

85

3 725-8

+ 10-5

4

35.2

+ 19-9

10

74-8

+ 40-0

3

24-1

- 12-9

37

296''4

+ 13-6

76

1179-3

+ 13-6

79

1 317-1

+ 23 2

54

869-5

+ 25-3

418

6 724-5

+ 17-9

49

1 7290

+ 12-1

67

2 239-8

+ 16-6

41

1 496-8

+ 22-6

341

11688-7

+ 15-1

15

993-0

+ 10-6

22

1 439-6

4- 10-6

27

1 827-1

+ 12-6

137

8 953-7

+ 11-6

20

6 170-3

- 0-5

15

3 812-7

- 2-2

15

4 350-0

+ 24-9

107

29 403-0

+ 5-8

17

202-5

+ 9-9

‘17

346-1

+ 26-8

49

1114-2

+ 9-4

300

5 595-3

+ 16-5

181

10 309 3

+ 4-6

210

9 230-0

+ 8-9

189

9 681-7

+ 20-4

1340

62 661 6

+ 10 7

164

10 106-8

+ 4''4

193

8 883-9

+ 8-2

140

8 567-5

+ 21-8

1040

57 066-3

+ 10-1

1

8-7

- 13-8

1

6-6

- 8-4

3

21-5

- 5-5

21

403-2

+ 2-4

23

379-0

+ 19-3

35

6300

+ 15-3

119

2151-7

+ 10-2

16

550-7

+ 8-o

28

914-1

+ 9-2

17

584-5

+ 23-4

128

4 399-5

+ 8-9

20

1 440 0

+ 10-5 i

17

1 178-5

+ 4-6

11

658-0

+ 12-6

91

6 285-3

+ 10-1

8

2 060.9

- 2-1

12

3 209-3

+ 5-2

18

4 4100

+ 27-1

75

16 537-3

+ 10-8

1

7-7

— 351 |

_

—

—

2

600

+ 26-7

11

252-5

+ 5.1

07

4 471-2

+ 3-5

80

5080-9

+ 0*6

84

6 349-7

+ 24-0

427

29647-8

+ 10-3

66

4 463-5

+ 3-61

80

5 680-9

+ 6-6

82

6 289-7

+ 24''0

416

29 395-8

+ 10-3 !

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 1 sami. Nr 240. 13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

År 1938

År 1939

År 1940

Gruppering elter tax.- värde, kr.

An-

tal

Tax.- värde i

tusental

kr.

Över- eller un- derpris

i %

An-

tal

Tax.- värde i

tusental

kr.

Över- eller un- derpris

i %

An-

tal

_ Tax.- ''värde i

tusental

kr.

över- eller un- derpris

i %

Härnösands siad.

Bebyggda fastigheter.

5 000— 9 900........

8

55''0

+ 24-2

! 9

57-0

+ 30-4

3

18-0

+ 26-4

10 000—21900........

19

271-5

+ 18-6

11

179-5

+ 18-7

2

20-3

+ 25-6

25 000—49 900........

9

3L0*5

- 3-4

6

173-0

+ 6-9

8

252-5

- 09

50 000—99 900........

1

80-0

+ 35-6

1

70-0

+ 14-7

2

171-5

+ 9 6

100 000- ............

—

—

—

2

330 0

+ 7-6

—

—

—

Obebyggda fastigheter ....

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Summa

37

717-0

+ 11-4

29

809-5

+ 12-1

15

4623

+ 5-2

Linköpings stad.

Bebyggda fastigheter.

5 000- 9 900........

10

67-6

+ 30-2

10

64*0

+ 61-0

4

290

4- 66*6

10 000—24 900........

40

610-0

+ 22-3

64

1 056-3

+ 33*5

18

258-0

+ 36-1

25 000-49 900........

41

1 409-0

+ 17-0

49

1 689-0

+ 28-8

11

363-2

+ yi’0

50 000—99 900........

41

2 952-5

+ 15-3

42

2 8190

+ 19-9

9

638-5

+ 15''l

100 000— ............

34

7 534-0

+ 7-2

35

5 845-0

+ 10-6

13

2 498-0

+ 5-6

j Obebyggda fastigheter ....

8

89-0

+ 13*6

9

165''8

+ 12-8

4

63-0

+ 42-9

Summa

174

12 662-1

+ lil

209

11639-4

+ 17-9

59

3849-7

+ 11 7

därav

tor bebyggda fastigheter

166

12 573-1

+11-1

200

11 473-6

+ 18-0

55

3 786-7

+ 11-2

Karlskoga stad.1

Bebyggda fastigheter.

5 000— 9 900........

29

222-1

+ 36-7

43

318-0

+ 54-8

15

111-0

+ 44 6 !

10 000-24 900........

50

710-1

+ 48-9

60

901-2

+ 45-2

32

476-6

+ 35-4

25 000-49 900........

6

199-7

+ 41-7

7

211-1

+ 28-4

3

91-5

+ 6-8 1

50 000-99 900........

—

—

—

1

?6’0

+ 11-8

—

—

—

100 000— ............

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Obebyggda fastigheter ....

2

10-8

+103-7

1

5-0

+ 60-o

—

—

—

Summa

87

1142 7

+ 45-8

112

1 511 3

+ 43-3

50

679-1

+ 33-0 |

därav

för bebyggda fastigheter

85

1131 9

+ 45-2

lil

1 506-3

+ 43-2

50

679 1

+ 33-0

Bodens stad.

Bebyggda fastigheter.

5 000— 9 900........

1

8-0

- 9-4

2

15-9

+ 44-7

1

7-7

+ 49-4

10 000-24 900........

2

25-7

+ 24-5

11

178-6

+ 13-8

3

39-5

+ 24-1

25 000—49 900........

1

43-0

+ 4-7

1

42-4

— 57

—

—

—

50 000—99 900........

1

64-2

+ 5-9

1

54-0

+ 3-7

1

70-0

+ 21-4

100 000— ............

—

—

—

—

—

—

1

160-0

+ 12-5

Obebyggda fastigheter----

2

14-9

+ 14-1

—

—

—

—

—

—

Summa

7

1558

+ 8-6

15

290-9

+ 10-8

6

277-2

+ 17-4

därav

för bebyggda fastigheter

5

140-9

+ 8-1

15

290-9

+ 108

6

277-2

+ 17-4

1 Beträffande köp under

år 1943 föreligga uppgifter endast för tiden 1

h-30/

i.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

195

År 1941

År 1942

År 1943

Summa

Tax.-

Över-

Tax.-

över-

Tax-

Över-

Tax.-

över-

An-

värde i

eller un-

An-

värde i

eller un-

An-

värde i

eller un-

An-

värde i

eller un-

tal

tusental

kr.

derpris

i %

tal

tusental

kr.

derpris

i %

tal

tusental

kr.

derpris

i %

tal

tusental

kr.

derpris

i %

8

61-0

+ 15-8

14

96 5

+ 39-8

8

590

+ 53-4

50

346-5

+ 33-2

15

232-5

+ 3-8

22

325-5

+ 26-6

17

250-0

+ 33-7

86

1 279-3

+ 21-0

5

184-0

- 0-5

13

428-0

+ 20-3

15

515-0

+ 25-0

56

1 863-0

+ 11-5

—

—

—

6

403-5

+ 7-7

3

172-0

+ 253

13

8970

+ 14-5

3

471-0

- 0.3

2

400 o

+ 13-8

1

210-0

+ 9-5

8

14110

+ 70

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

31

948-5

-r 17

57

1 Go3''5

+ 18-0

44

12060

+ 25-5

213

5 790-8

+ 14-3

10

61-0

+ 71-1

12

81-0

+ 62-5

4

31*0

+ 60-3

50

333-6

+ 57-4

48

730-6

+ 36-1

51

805.4

+ 40-7

34

547 5

+ 54.2

255

4 008-1

+ 36-7

32

1 lll-o

+ 21-7

22

790-6

+ 21-9

33

1164-0

+ 31-0

188

6 526-8

+ 24-2

20

1 421-0

+ 14-8

18

1 330-8

+ 16-2

21

1 513-4

+ 22-2

151

10 675-2

+ 175

20

3 435-0

+ 10-3

20

3 439.7

+ 120

25

4 958-0

+ 13-2

147

27 709-7

+ 9-8

11

163-0

+ 17-1

44

657-3

+ 13-0

11

195-2

+ 17-6

87

1333-3

+ lo*6

141

6 921-6

+ 16-5

167

7 104-8

+ 17-8

128

8409-1

+ 20-3

87S

50 586-7

+ 15-9

130

6 758-6

+ 16''5

123

6 447-5

+ 18-3

117

8 213-9

+ 20-3

791

40 253-4

+ 15-9

37

273-9

+ 54-4

36

271-2

+ 71-1

9

61-3

+ 78-6

169

1 257-5

+ 55''3

66

99T4

+ 35-2

62

921-4

+ 44-2

23

3390

+ 47-2

293

4 339-7

+ 42-4

3

92-4

+ 62-1

8

267-9

+ 56-0

1

40-7

+ 41-3

28

903-3

+ 4T4

—

—

—

2

120-2

+ 22-7

2

189-8

+ 18-5

5

386-0

+ 18-5

—

—

—

—

—

-

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

3

15-8

+ 89-9

106

1357 7

+ 40-9

10S

1580 7

+ 49-2

35

0308

+ 41-8

498

6902 3

+ 43-4

106

1 357-7

+ 40-9

108

1 580-7

+ 49-2

35

630-8

+ 41-3

495

6 886-6

+ 43-3

2

16-6

+ 25-1

1

5-7

+136-8

1

9-1

+ 119-8

8

63-0

+ 52-4

13

241-5

+ 41-6

12

175-8

+ 47-6

12

204-9

+ 32-8

53

866-0

+ 33-7

4

132-4

+ 15-2

2

73-0

+ 24-9

6

193-2

+ 29-9

14

484-0

+ 19-8

3

151-5

+ 20-8

2

104-0

+ 42-1

1

680

+ 17-6

9

511-7

+ 21-1

1

102-0

+ 32-4

—

—

—

—

—

—

2

262-0

+ 20-2

—

—

—

1

7-0

+ 57-1

—

—

—

3

21-9

+ 27-9

23

644-0

+ 29-4

18

365-5

+ 43o

20

4752

+ 31 1

89

2 208-6

+ 266

23

644-0

+ 29-4

17

358-5

+ 42-7

20

475-2

+ 31-1

86

2 186-7

+ 26-6

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Majlis proposition nr 240.

Bilaga 2.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 870).

Härigenom förordnas, att anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen den

28 september 1928 skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Anvisningar

till 9 §.

1. Med fastighets----andra synpunkter.

2. Vid värdesättning--- — angivna enhetsvärden.

3. Taxering av -—• -—- — i dammanläggningen.

4. För jordbruksfastighet----växande skog.

Dylik fastighet — — — å skogsmarken.

Skogsmark skall---(skogsmarkens avkastningsvärde).

Såsom skogsmark skall upptagas all icke odlad mark, som, vare sig den vid

tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion.

Till skogsmark hänföras således även ljungmark och annan dylik mark, som

av ålder ligger skoglös, såframt marken kan anses lämpa sig för skogsproduktion.

Såsom skogsmark skall ej upptagas sådan skoglös eller obetydligt trädbevuxen

ängsmark, som, ehuru den visserligen kan användas för skogsproduktion,

i främsta rummet disponeras för foderproduktion genom bete eller slåtter

samt med god hushållning även bör därtill användas, vare sig den är att

betrakta såsom kultiverad betesäng eller den är hänförlig till naturlig beteseller

slåtteräng. Skogbevuxen s. k. hagmark skall i den mån den utnyttjas

såsom kultiverad betesäng, ej heller redovisas såsom skogsmark. Med kultiverad

betesäng avses sådan icke i vanlig mening under plog lagd, i huvudsak

foderproducerande men ej sällan något trädbevuxen betesmark, som för betets

förbättrande är föremål för ordnad skötsel, varmed förstås sådana åtgärder

som röjning, dikning, planering, kalkning, gödsling, frösådd m. m.

Till skogsmark räknas ej heller s. k. impediment, vartill hänföras myrar

(mossar och kärr), berg, fjällmark och annan dylik mark, som på grund av

klimatiska förhållanden, ogynnsamma vattenförhållanden, näringsbrist eller

de lösa jordlagrens ringa djup är av den beskaffenhet, att någon egentlig

skogsproduktion där icke kan påräknas. Sådan marks värde skall medräknas

vid värdesättning av fastigheten i övrigt.

Skogsmarkens normala -— --(normal skogstillgång).

Den normala---växande skog.

Från värdet av den enligt sålunda angivna grunder beräknade avkastningen

skola avdragas tre tiondelar för kostnader för skogens vård, förvaltning,

bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning,

skatter m. m. För skyddsskog eller annan därmed jämförlig skog,

som på grund av gällande lagstiftning eller rådande svåra naturförhållanden

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 240.

197

måste skötas i skyddssyfte med anlitande för skogens vård och underhåll av

en osedvanligt stor del av den alstrade avkastningen, må avdraget för kostnader

efter prövning i varje särskilt fall och med angivande av skälen höjas,

dock ej till mer än hälften av den beräknade normala avkastningen. Det sålunda

reducerade värdet anses utgöra nettovärdet på ett års normal avkastning

per hektar skogsmark.

Skogsmarkens avkastningsvärde — — — växande skog.

Växande skog---(relativ skogstillgång).

Belastas skogsområde —--särskilt angivas.

Består en---äga rum.

Särskild förmån å skogsmarken, såsom skogsbete, möjlighet till jakt, byggnad

å skogen, i den mån ej densamma bör anses inbegripen i sådant normalt

byggnadsbestånd å taxeringsenheten, som inräknas i de för inägorna tillämpade

enhetsvärden, servitutsrätt eller dylikt, skall uppskattas för sig med

skäligt belopp, och värdet av dylik förmån skall sålunda ej inräknas i skogsmarkens

värde. Vid dylik uppskattning skall alltid iakttagas, att uppskattning

sker till det värde förmånen har för den taxeringsenhet, varom fråga är.

Om rationellt skogsbruk bedrives å skogsmarken, må betesvärde åsättas

endast såframt betet plägar utnyttjas. Därest å skogsmark, varå rationellt

skogsbruk ej bedrives, bete ej plägar utnyttjas, torde detta i regel visa, att

betet för ifrågavarande fastighet har så obetydligt värde, att anledning att

särskilt uppskatta detsamma saknas. Skogshärbärgen och andra dylika, oftast

mera tillfälliga byggnader åsättas intet särskilt värde, utan anses deras värde

ingå i skogsmarkens värde.

Har på----till 10 §.

5. Jordbruksfastighet eller---här ovan.

6. Om två — — — särskild kommun.

7. Vid uppskattning — ----räntans belopp.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Bilaga 3.

Fö r s 1 a g

till

förordning med instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderings
instruktion).

Härigenom förordnas, att vid taxering av fastighet skola jämte de föreskrifter,

som meddelas i kommunalskattelagen, tillämpas följande uppskattningsgrunder.

Allmänna

värdering sgrunder.

Begreppet

skogsmark.

Areal

skogsmark.

1. Särskilda värden skola beräknas för skogsmark och växande skog.

Skogsmark skall värdesättas efter sin normala avkastningsförmåga på sätt

i punkterna 4, 5 och 6 närmare angives (skogsmarkens avkastningsvärde).

Växande skog skall värdesättas med hänsyn till dess beräkneliga faktiska

värdeavkastning enligt punkterna 4, 5, 6 och 7 (skogsvärdet).

A. Skogsmark.

2. Såsom skogsmark skall upptagas all icke odlad mark, som, vare sig

den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion.

Till skogsmark hänföras således även ljungmark och annan

dylik mark, som av ålder ligger skoglös, såframt den kan anses lämpa sig för

skogsproduktion.

Såsom skogsmark skall ej upptagas sådan skoglös eller obetydligt trädbevuxen

ängsmark, som, ehuru den visserligen kan användas för skogsproduktion,

i främsta rummet disponeras för foderproduktion genom bete eller

slåtter samt med god hushållning även bör därtill användas, vare sig den är

att betrakta såsom kultiverad betesäng eller den är hänförlig till naturlig

betes- eller slåtteräng. Skogbevuxen s. k. hagmark skall, i den mån den utnyttjas

såsom kultiverad betesäng, ej heller redovisas såsom skogsmark. Med

kultiverad betesäng avses sådan icke i vanlig mening under plog lagd, i huvudsak

foderproducerande men ej sällan något trädbevuxen betesmark, som

för betets förbättrande är föremål för ordnad skötsel, varmed förstås sådana

åtgärder som röjning, dikning, planering, kalkning, gödsling, frösådd m. m.

Till skogsmark räknas ej heller s. k. impediment, vartill hänföras myrar

(mossar och kärr), berg, fjällmark och annan dylik mark, som på grund av

klimatiska förhållanden, ogynnsamma vattenförhållanden, näringsbrist eller

de lösa jordlagrens ringa djup är av den beskaffenhet, att någon egentlig

skogsproduktion där icke kan påräknas.

Värdet av sådan mark ävensom, i förekommande fall, av bete å skogsmark

skall inräknas i värdet av fastigheten i övrigt.

3. Arealen skogsmark beräknas, vad angår statens och andra allmänna

skogar, efter därom av domänstyrelsen meddelade eller eljest tillgängliga

officiella uppgifter; vad angår enskilda skogar under ordnad hushållning med

tillgängliga och tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar efter uppgifter i

dessa; samt, vad angår övriga skogar, med ledning av uppgifter från jordregistret,

ekonomiska kartverk eller andra offentliga handlingar, så ock efter

ingivna deklarationer och andra upplysningar, som kunna införskaffas.

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

4. Skogsmarkens normala virkesavkastningsförmåga (boniteten) skall beräknas

efter den årliga virkesavkastning, uppskattad i kubikmeter per hektar,

som anses kunna erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk

och under antagande, att marken vore bevuxen med ett tillfredsställande

samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd (normal skogstillgång). Boniteten

är således icke beroende av alt den för viss tid uttagbara virkesavkastningen

är vare sig högre än normalt, på grund av att skogen är mer än

vanligt väl sluten eller innehåller relativt stor tillgång på moget virke, eller

lägre än normalt, på grund av att skogen är ulglesnad eller utgöres av övervägande

ungskog, utan boniteten bestämmes av den uthålliga årliga virkesavkastning,

skogsmarken skulle lämna, örn skogstillgången under rationell

skötsel vore normal. Såsom sådan normal virkesavkastning är att anse exempelvis

den, som i medeltal uppnås på sådana större skogsbruk, där det väl

sörjes för såväl återväxt som beståndsvärd, och där det tinnes ett väl slutet

och på behöriga åldrar väl fördelat virkesförråd.

Boniteten skall bestämmas efter den virkesproducerande förmågan utan

hänsyn till föreliggande möjlighet eller sätt för virkesavkastningens utnyttjande.

Vidare är att märka, att boniteten skall vara genomsnittlig och således

skall för skogsmarken i dess helhet avvägas med hänsyn till dess i olika

delar skiftande producerande förmåga.

Vid bestämning av boniteten skall hela den normala årliga virkesavkastningen

uppskattas i kubikmeter per hektar och avse virke i rått tillstånd,

mätt i verklig kubikmassa fast mått på bark, d. v. s. den virkeskvantitet, som

erliålles, då virket mätes på rot efter noggranna s. k. massatabeller. Boniteten

angives — utom i visst i anvisningarna till kommunalskattelagen angivet

fall då skyddsskog eller liknande skog ingår i en taxeringsenhet —- som en

för hela taxeringsenheten i fråga gällande medelbonitet. Finnas för skogen

tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar, angivande skogsmarkens olika boniteter

eller innehållande andra uppgifter, varav medelboniteten kan bedömas,

sker uppskattningen med ledning därav. Saknas sådana handlingar, uppskattas

boniteten med ledning av vad sorn är känt eller kan utrönas örn

skogsmarken i fråga, jämfört med medelboniteten a trakten i övrigt. ^

Den uppskattade boniteten jämkas till den av bonitetsklasserna i tabell I.1

som ligger närmast. Bonitet, som uppskattas högre än den högsta i tabellen

angivna bonitetsklassen, jämkas till närmaste hela tal.

5. För värdering i penningar av den sålunda uppskattade normala virkesavkastningen

beräknas virkets nettovärde per kubikmeter å rot (rotvärde)

enligt de pris, som under åren 1932—1941 på grund av prissättning nämnda

år i genomsnitt varit å orten gällande för de sortiment, varav dylik normal

virkesavkastning anses sammansatt (normal sortimentssammansättning). I de

särskilda anvisningar, som jämlikt 59 § taxeringsförordningen skola fastställas

för varje län eller område av län, bestämmes vad som för länets

eller områdets vidkommande skall anses såsom normal sortimenlssammansättning.

Vid beräkning av virkets ovan angivna nettovärde skola tran bruttoprisen

avdragas alla direkta avverknings- och transportkostnader, såsom kostnader

för huggning, körning, flottning eller annan transport till den plats,

för vilken bruttoprisen gälla, direkt arbetsledning, avmätning och intumning,

tillfälliga kojbyggnader, vintervägar och lastplatser, skogsaccis och skogsvårdsavgifter

samt olycksfalls- och försäkringsavgifter i den mån de äro

direkt hänförliga till drivningsarbetet. Vid avdragens beräkning skall hänsyn

tagas till utdrivningens större eller mindre svårigheter i fråga örn körvägar

och floltningsförhållanden m. m. dylikt. Därvid bör dock beaktas, att

nettovärdet skall utgöra ett medelvärde för hela skogen och att kostnaderna

Bonitet.

Botvärde.

Ej intagen här.

s. 200 Kontrollera mot PDF

Skogsmarkens

avkastnings
värde.

200 Kungl. Maj:ts proposition nr 240-

sålunda skola vara representativa för skogens genomsnittliga avsättningsförhållanden.

Vid rotvärdets bestämmande enligt den normala sortimentssammansättningen

skall iakttagas, att kubikmassa, uttryckt i brukliga handelsmått, t. ex.

toppmätt massa inom bark för timmer, löst mått för brännved etc., måste

omräknas till verklig kubikmassa fast mått på bark. För varje sortiment och

klass av ekonomiskt likvärdiga sortiment skall värdet utrönas för vart

och ett av de år, som skola läggas till grund för beräkningen, samt medeltal

för dessa värden uträknas. De såsom resultat av beräkningen erhållna värdena

skola angivas som medelnettovärden för samtliga år inom den bestämda

tidsperioden för varje sortiment, gällande fast mått på bark. Ur dessa

medelnettovärden bestämmes rotvärdet för samtliga sortiment enligt den fastställda

normala sortimentssammansättningen på sätt framgår av följande uträkning,

vilken allenast utgör ett exempel:

Sortimentsklass:

I: timmer.................. 35 % ä 8 kronor per kubikmeter kronor 2: 80

II: sulfitved o. l:a björkved .. 20 % » 0 » » » 1:20

III: sulfatved, props och l:a

barrved.................. 20 % » 4 » » » » 0:80

IV: kolved, industribränsle och

diverse virke ............ 25 % » 1 » » » » 0:25

Rotvärde per kubikmeter kronor 5: 05.

Det bör beaktas, att den normala sortimentssammansättningen skall avse

hela virkesavkastningen, oberoende av huruvida viss del av denna icke vinner

avsättning. Skulle sålunda å viss trakt virke, i exemplet här ovan hänfört

till fjärde sortimentsklassen, ej vara avsättningsbart, bör i exemplet detta

utföras med värdet 0, då medelpriset blir endast 4 kronor 80 öre per kubikmeter.

Motsvarande gäller även, då försäljning skett på rot men virke under

viss brösthöjdsdimension ej kunnat vinna avsättning, ehuru dess kubikmassa

ingår i den för skogen beräknade årliga virkesavkastningen.

Vid uppskattningen måste jämväl beaktas, att sämre mark producerar ej

blott kvantitativt mindre virke utan även mindre värdefulla sortiment.

Vid uppskattning efter nu angivna grunder finnes alltså möjlighet att taga

hänsyn till varje särskild skogs läge i förhållande till avsättningsort och annat,

som inverkar på virkesvärdet. Vid enahanda bonitet och avsättningsläge

skall samma rotvärde åsättas den normala virkesavkastningen, även om

skogsbruk i olika syften bedrives med olika omloppstider. Avvikelser från

den omloppstid, som kan anses motsvara den för orten normala sortimentssammansättningen,

inverka visserligen på den verkliga virkesavkastningens

sammansättning och värde, men skall hänsyn till dessa avvikelser tagas vid

beräkningen av växande skogens värde enligt punkt 7.

Det enligt det föregående bestämda rotvärdet jämkas till den av prisklasserna

i tabell I1, som ligger närmast.

6. Den enligt punkt 4 bestämda normala årliga virkesavkastningen per

hektar skogsmark multipliceras med det enligt punkt 5 beräknade rotvärdet.

Från den värdeavkastning, som därvid framkommer, skola avdragas tre tiondelar

för skogens vård, förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll,

skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning, skatter m. m. För skyddsskog

eller annan därmed jämförlig skog, som på grund av gällande lagstiftning

eller rådande svåra naturförhållanden måste skötas i skyddssyfte med anlitande

för skogens vård och underhåll av en osedvanligt stor del av avkast
-

1 Ej intagen här.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

201

ningens värde, må avdraget för kostnader efter prövning i varje särskilt lall

och med angivande av skälen höjas, dock ej till mer än hälften av den beräknade

normala värdeavkastningen. Det sålunda reducerade värdet anses

utgöra nettovärdet på ett års normal avkastning per hektar skogsmark.

Skogsmarkens värde per hektar (skogsmarkens avkastningsvärde) skall utgöra

fem gånger nettovärdet på ett års normal avkastning.

Till underlättande av värdeberäkningen hänvisas till tabell I1, som, vid avdrag

för kostnader med tre tiondelar, angiver skogsmarkens värde per hektar

vid förekommande kombinationer mellan bonitets- och rotvärdesklasser. Vid

avdrag för kostnader med mera än tre tiondelar kan tabell I icke användas,

utan särskild värdeberäkning måste göras.

B. Växande skog.

7. Växande skog skall — oavsett örn avverkningsrätt till densamma upp- Skogwarie

låtits eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari den faktiskt befinner

sig, och den värdeavkastning, som för framtiden därur kan uttagas

under förutsättning av en rationellt driven hushållning. Därest skogen innehåller

ett så beskaffat virkesförråd, att den beräknade normala värdeavkastningen

genast och uthålligt kan uttagas, och sålunda normal skogstillgång

förefinnes, sättes värdet å den växande skogen (skogsvärdet) till tjuguen och

två tredjedelar gånger nettovärdet på den normala årliga värdeavkastningen.

I fråga om denna värdeberäkning hänvisas till tabell I1, som jämväl angiver

skogsvärdet per hektar vid normal skogstillgång för samma kombinationer,

som upptagits i fråga om skogsmarkens avkastningsvärde.

Emellertid är den växande skogens slutenhet, sammansättning och beskaffenhet

i övrigt vanligen sådan, att den faktiska skogstillgången betingar

ett från det normala mer eller mindre avvikande skogsvärde. Detta värde i

förhållande till det normala utgör den relativa skogstillgången, som betecknas

nied tal, uttryckta i tiondelar. Talet för relativa skogstillgången är således 1,0,

örn skogsvärdet överensstämmer nied det normala. Relativ skogstillgång 0,9,

0,8, 0,7 o. s. v. innebär, att det förhandenvarande virkesförrådet, såsom i utglesnade

eller vanskötta skogar med allmän virkesbrist eller i välskötta skogar

med brist på moget virke, icke medgiver normal värdeavkastning. Är detta

fallet, skall skogsvärdet sättas i motsvarande mån lägre. På samma sätt innebär

relativ skogstillgång 1,1, 1,2, 1,3 o. s. v., att skogsbeståndet till följd av

mer än vanligt stor slutenhet eller jämförelsevis god tillgång på moget virke

under viss tid kan medgiva större avverkning eller uttagande av värdefullare

dimensioner än som för normal värdeavkastning kan beräknas, varför skogsvärdet

i samma mån sättes högre. Den erforderliga jämkningen av de i tabell

II angivna skogsvärdena vid normal skogstillgång sker med stöd av de kända

avvikelser, skogens virkesförråd och dettas sammansättning med avseende

på åldrar och mogenhetsklasser samt grövre och klenare dimensioner uppvisar

vid jämförelse med förrådet å en normalt sammansatt skog och skogens därav

beroende förmåga att vid uthålligt skogsbruk giva en mot åsatt bonitet och

rolvärde .svarande värdeavkastning.

Bedömandet av den relativa skogstillgången skall ske med utgångspunkt

från en uppskattning av befintligt virkesförråd och dettas förhållande till det

virkesförråd, som skall finnas å skogen, då denna är normalt sammansatt

och sluten (relativt virkesförråd). Härvid användes bifogade tabell 11'', vilken

för olika boniteter och omloppstider utvisar storleken av nämnda förråd.

Det sålunda angivna virkesförrådet, som motsvarar relativa skogstillgången

1,0, betecknar jämväl relativt virkesförråd 1,0. Därest kubikmassan å om
1

Kj intagen Ilin''.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Majlis proposition nr 210.

rådet är större eller mindre än vad som sålunda framgår av tabellen, är relativa

virkesförrådet i motsvarande mån större eller mindre än 1,0. Siffran för

relativa virkesförrådet utgör därvid tillika siffran för relativ skogstillgång,

därest virkesförrådets avvikelse från det normala betingas allenast av skogens

större eller mindre slutenhet, men skogen i övrigt beträffande åldersoch

dimensionsfördelning kan betraktas såsom normal. Då emellertid normal

ålders- och dimensionsfördelning oftast ej är för handen, kommer det

tal, som uttrycker relativa virkesförrådet, vanligen icke att direkt angiva den

relativa skogstillgången. För erhållande av relativa skogstillgången måste talet

för relativa virkesförrådet jämkas, nämligen uppåt, om förrådet är sammansatt

av äldre bestånd eller grövre virke än normalt, och nedåt, om de

äldre åldersklasserna saknas eller bestånden äro sammansatta av övervägande

klena dimensioner.

Det skall uppmärksammas, att det förhandenvarande totala virkesförrådet

—- vari skall ingå jämväl virke av mindre dimensioner än den minsta

uppskattade — utan hänsyn till att viss del av dess avkastning måhända icke

är avsättningsbar eller utnyttjas för husbehov, skall ligga till grund för jämförelse

med det normala virkesförrådet.

Användningen av tabell II1 framgår av följande exempel. I en viss landsända

skall enligt för länet jämlikt 59 § taxeringsförordningen fastställda särskilda

anvisningar och hjälptabell 100-årig omloppstid tillämpas för skogar,

vilkas bonitet bestämts till 2,5. Om sådan skog innehåller virke i normal

ålders- och dimensionsfördelning, skall virkesförrådet enligt tabellen foch

hjälptabellen) uppgå till 83 kubikmeter per hektar för att relativa skogstillgången

skall vara 1,0. Om skogen innehåller allenast 50 kubikmeter i

genomsnitt per hektar, är virkesförrådet 60/83 eller 0,6 av det normala. Sistnämnda

tal utgör det relativa virkesförrådet. Är det låga virkesförrådet

i jämförelse med det normala endast betingat av allmän gleshet, men skogen

i övrigt beträffande ålders- och dimensionsfördelning kan betraktas som normal,

ger talet för relativa virkesförrådet samtidigt uttryck för relativa skogstillgången.

Kan däremot skogen i angivna avseenden ej betraktas såsom normal,

bör på sätt ovan angivits relativa skogstillgången sättas högre eller

lägre än 0,6. Till ledning härutinnan kunna för vissa geografiska områden

tillämpas närmemetoder, vilka befunnits för ifrågavarande områden resultera

i värden approximativt motsvarande genom detaljberäkningar utrönta värden.

Ledning kan ock stundom erhållas genom jämförelse med typskogar,

beträffande vilka uppgifter örn relativ skogstillgång, grundade på dylika detaljberäkningar,

föreligga.

I vederbörande taxeringslängd införes för varje fastighet uppgift örn a)

virkesförrådets storlek i genomsnitt i kubikmeter per hektar, oavsett om

uppgiften är konstaterad genom uppmätning eller endast bedömd i och för

bestämmande av relativ skogstillgång enligt vad nyss sagts, b) det på grund

härav åsätta talet för relativa virkesförrådet, uttryckt i tiondelar, c) den relativa

skogstillgången, likaledes uttryckt i tiondelar, samt d), i det fall att

avvikelse skett från talet för relativa virkesförrådet vid bestämmande av relativa

skogstillgången, skälet för avvikelsen.

Innebörden av ovan angivna värderingsmetod belyses därav, att å skogar,

för vilka tillförlitliga hushållningsplaner finnas, ur vilka översikt kan erhållas

rörande den virkesavkastning som omedelbart och i framtiden årligen

bör kunna utvinnas, skogens och skogsmarkens sammanlagda värde kan

erhållas på det sätt att dessa avkastningar värderas i penningar med tillämpning

av de pris, som varit bestämmande för det enligt punkt 5 beräknade

1 Ej intagen här.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

203

rotvärdet, och skogsbrukets hela till nutiden diskonterade avkastning därefter

uträknas efter 3,75 procents räntefot, varefter avdrag sker med tre tiondelar

för beräknade omkostnader. Av det sålunda erhållna värdet skall ett

enligt ovan i punkt 6 angivna grunder beräknat värde redovisas såsom

skogsmarkens värde, resten såsom den växande skogens värde. Relativa

skogstillgången är i detta fall det tal, som erhålles, om nämnda värde å den

växande skogen divideras med 212/3 gånger den normala årliga värdeavkastningen,

minskad med tre tiondelar.

Endast undantagsvis lärer relativa skogstillgången kunna sättas lägre än 0,2.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 4.

Beräkning av skogskubikmeterns skogsvärde på grundval av 1932—1936 års virkespriser och omkostnader.

Provtaxeringen 1941. Leveransplats: vid bilväg. Omkostnadsklasser: 1. 0—1 km. från bilväg. 2. 3 vändor (c:a 26 km) från bilväg.

3. 2 vändor (c:a 5''5 km.) från bilväg.

Valbo kommun. Gävleborgs län. Tillväxtområde III. Markens godhetsgrad: medelgod.

a

b

C

d

e

f

g

h

i

k

1

m

n

o

P

r

s

Kor-

rek-

tions-

fak-

tor

t

Kor-

rek-

tions-

fak-

tor

2

x3

u

V

x

Skogsgrupp

Grundaptering

%

Handels-

mått

Brutto-

pris

Omkostnader

per fm8 p. b.

kronor

Rotvärde per fm3 p.

kronor

b.

Skogsvärde

per fm3 vid

omkostnads- klass

sortiment

ihan-

dels-

mått

öre

per

fm8

p. b.

kro- nor

huggning och

körning vid

omkostnads- klass

allm-

drivn.

om-

kost-

na-

der

per sortiment

vid omkost- nadsklass

per skogs- grupp vid om- kostnads- klass

1

2

3

1

2

3

1

2

3

1

2

3

Barrtimmerskog

tall

timmer 6" och där-

över, medeltal 9"..

75

kbf. Lin

44

10-30

2-05

2-35

2-80

0-75

7-50

7-20

6-75

sulfatved 4" intill 6"

15

Ira3

525

6-56

2 90

3-26

3*75

0-65

3''-

2-65

2-15

ved (pannved)......

5

>

350

5-40

3*60

4-00

4-60

0-40

1-40

1-—

0-40

6-16

5-86

5‘40

0-79

0-527

3-24

3-08

2-85

gran

timmer (och sulfitved)

6" och däröver, me-

deltal 9"..........

75

kbf. t. m.

40

9-40

2-05

2-35

2-80

0-75

6-65

6-30

5-85

sulfitved 4" intill 6"

15

lm3

750

9-40

2-90

3-25

3-75

070

5-80

5-46

4-95

ved (pannved)......

5

>

350

5-40

3-60

4-00

4-60

040

1-40

1-—

040

5-93

5-60

5-16

0-79

0-527

313

2-95

2-71

Massavedskog

tall

timmer 6" och där-

över, medeltal 7"..

30

kbf. t.m.

36

8-20

2-05

2-35

2-80

0-75

5''70

5''40

495

sulfatved 4" intill 6"

45

lm3

525

6-55

2-90

3-25

3''7Ö

0-65

3-00

2-65

2-15

ved (pannved)......

15

i

350

5-40

3-60

400

4-60

0-40

1-40

l-oo

0''40

3-27

2-96

2-52

0-76

0-507

1.06

1-50

1-28

gran

sulfitved 4" o. däröver

75

lm3

750

9-40

2-90

3-25

375

070

5-80

5-45

4-95

ved (pannved)......

15

>

350

5-40

3''60

4-00

4-60

0-40

1''40

1-—

0’40

4-56

4-26

3*77

0-76

0-507

2-31

216

1-91

Barrvedskog

tall 1

3-27

2-96

2-52

0-47

0-313

1-03

0-98

0-79

gran |

= massavedskogens rotvarde for skogsgrupp

4-56

4-26

3-77

0-47

0-313

1-43

1-33

1-18

Lövskog

prima björkved......

37

lm3

600

9-26

3-60

4-00

4-60

0-50

5-15

4-75

4-1B

pannved............

43

»

350

5-40

3-60

4-00

460

0-40

1-40

1-co

0-40

2-51

2-19

1-71

l-oo

0''667

1*67

1-46

1-14

204 Kungl. Majlis proposition nr 240.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

205

Bilaga 5.

Beräkning av korrektionsfalctorer och markvärdefaktorer.

Beräkningarna grundas på genomsnittsskogen för varje tillväxtområde

och bonitet med hänsyn till dess beskaffenhet i fråga om trädslagssammansättning,

ålder, dimensioner och tillväxt enligt riksskogstaxeringsmaterialet.

En viktig förutsättning är, såsom förut meddelats, att det stora och tämligen

allsidigt sammansatta virkesförråd, som genomsnittsskogen representerar,

ur värderingssynpunkt betraktas som oföränderligt beträffande virkesförrådets

storlek och dimensionssammansättning. Det förutsättes med andra

ord, att avkastningarna uttagas på sådant sätt, att skogskapitalet icke ändras.

Man är på det klara med, att i vissa delar av landet en kapitalökning,

antingen genom en allmän återhållsamhet i virkesuttagen eller genom en

hopsparing av speciellt äldre och grövre skog, kan vara såväl ur ren skogsvårdssynpunkt

som från allmänt skogspolitiska utgångspunkter i hög grad

önskvärd. I andra delar av landet kan en motsatt utveckling måhända anses

ändamålsenlig. Då det gäller att bestämma ett mera allmängiltigt avkastningsvärde

av förefintligt virkeskapital, måste det emellertid anses mindre

lämpligt att grunda uträkningen på den avkastning, som uttages under en

fortgående kapitalökning eller kapitalminskning. Trots detta skulle måhända

vissa betänkligheter kunna finnas mot att göra värdeberäkningar med

nu angivna förutsättningar, om dessa grundades på det skogstillstånd, som

konstaterades vid 1923—29 års riksskogstaxering, enär veterligen betydande

förändringar sedan dess skett i fråga örn virkesförråden, nämligen minskning

i övre Norrland och ökning i mellersta och södra Sverige. Då emellertid

nu nytt material finnes från den s. k. andra riksskogstaxeringen beträffande

Norrland och från den s. k. vedskogsinventeringen i vissa områden i

södra och mellersta Sverige, på vilket material beräkningarna i väsentliga

delar kunna grundas, synas betänkligheterna i detta avseende böra få vika.

Det senast konstaterade tillståndet torde icke längre alltför mycket avvika

från ett blivande tillstånd av relativ jämvikt. Härtill kommer, att vid framtida

fastighetstaxeringar ytterligare konstaterade förändringar kunna läggas

till grund för de nya beräkningar, som då komma i fråga.

Antagandet örn virkesförrådets oförändrade sammansättning gäller genomsnittsskogen.

För en särskild skog, som jämföres med viss genomsnittsskog,

måste förutsättas, att en viss grovleksklass, oavsett örn den förekommer

i den för genomsnittsskogen konstaterade proportionen till övriga grovleksklasser

eller ej, kommer att avverkas i den ordning, som för genomsnittsskogen

förutsättes.

Den allmänna gången vid beräkningen blir den, att för varje genomsnittsskog

(tillväxtområde och bonitet, i sistnämnda avseende tills vidare med användning

av primärmaterialets boniteringssystem, nämligen s. k. jonsonboniteter

nied beteckningarna I, II, III, IV etc.) undersökes, huru för ett virkesförråd

rotvärdet av den förutsatta konstanta årsavkastningen ställer sig

i jämförelse med virkesförrådets rotvärde. Denna undersökning verkställes

dels för barrskog, dels i förekommande fall för bok- och ekskog, dels ock

för annan lövskog. På grund härav kan vid viss räntefot det kapitaliserade

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj.-ts proposition nr 240.

avkastningsvärdet uträknas. Detta avkastningsvärde uppdelas i en markvärdesdel

och en återstående del, den mätbara skogens s. k. diskonteringsvärde.

De primäruppgifter, som erfordras för beräkningarna, äro för varje genomsnittsskog

och trädslag (eller grupp av trädslag som behandlas gemensamt)
1.

den rotstående kubikmassans procentuella fördelning på 5-centimetersklasser,

2. tillväxtprocenter, angivna som medeltal för varje 5-centimetersklass,

jämte motsvarande årliga radietillväxt,

3. virkesförråd i kubikmeter per hektar.

För tillväxtområdena I, II och lil hava primäruppgifterna angående kubikmassa

per hektar och diameterklassfördelning hämtats från den nya riksskogstaxeringen.

För område V hava motsvarande uppgifter hämtats från

den s. k. vedskogsinventeringen. För område IV har dimensionsfördelningen

hämtats från den gamla riksskogstaxeringen och kubikmassan per hektar

från de nyare uppgifterna (dock endast genom interpolering mellan motsvarande

uppgifter för respektive boniteter inom områdena III och V). För område

VI hava endast uppgifter från gamla riksskogstaxeringen stått till buds.

De län och länsdelar, som fått representera de olika tillväxtområdena enligt

de nya inventeringarna, äro för område I Norrbottens kustland och Västerbottens

lappmark, för område II Västerbottens kustland, Jämtlands län och

Ångermanlandsdelen av Västernorrlands län, för område III Medelpadsdelen

av Västernorrlands län och Gävleborgs län samt för område V Östergötlands,

Kalmar och Älvsborgs län. Den gamla riksskogstaxeringens uppgifter

avse samtliga län inom respektive områden. Då de sistnämnda uppgifterna

torde vara icke blott föråldrade utan även i vissa avseenden osäkra, hava

en del justeringar fått vidtagas i de beräkningar, som bygga på dessa uppgifter,

varom närmare redogöres längre fram.

Vad beträffar tillväxtuppgifterna hava dessa genomgående hämtats från

den gamla riksskogstaxeringen. Anledningen härtill är att tillväxtuppgifterna

från denna inventering representera ett fullständigt material (samtliga

län) och en någorlunda enhetlig undersökningsperiod (den senaste tioårsperioden

fram till respektive inventeringsår 1923—29). Det kan nämligen anses

av största vikt att uppgifterna sinsemellan äro jämförbara för olika delar av

landet, särskilt med hänsyn till att årsringsbredden företer betydande växlingar

från tid till annan av olika orsaker. Någon nyare samtidig och fullständig

undersökning, som kan läggas till grund, finnes icke. Vid undersökningar,

som utförts för orörd tallskog i vissa områden och som publicerats

i skogslitteraturen, har konstaterats, att tallens årsringsbredd på grund avklimatiska

orsaker varit avsevärt större under den tidsperiod varpå förra

riksskogstaxeringens tillväxtuppgifter grunda sig än under senare tidsperioder.

Undersökningsperioden har med andra ord fallit under en klimatiskt

sett mycket gynnsam period beträffande tallens tillväxt. Förhållandet är

likartat för granen men ej på långt när lika utpräglat. Det måste emellertid

beaktas, att aven andra inflytelser än klimatets måste tagas i beräkning, då

det gäller skog, som blir föremål för avverkningsingrepp. Sålunda kan en

intensifierad beståndsvård närmast beräknas inverka höjande på tillväxten,

vartill kan komma ytterligare faktorer, vilkas inverkan icke låter sig beräknas.

Det sammanlagda resultatet av samtliga faktorers inverkan kan utrönas

genom jämförande undersökningar på ett stort material för olika tidsperioer.

Fn sadan jämförelse har nu gjorts mellan de båda riksskogstaxeringarna

avseende tall och gran av vissa vanliga dimensioner -— mellan 15 och

30 centimeter vid brösthöjd — dels inom Västernorrlands och Jämtlands län,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 240.

■2 07

dels inom Västerbottens län och Norrbottens läns kustland. Därav framgår,

att tallens årliga radietillväxt i medeltal minskats för det förra området

med 0,11 millimeter, för det senare med 0,16 millimeter, medan granens motsvarande

tillväxt ökats med 0,16 respektive 0,00 millimeter. Härav kunna dragas

följande slutsatser, nämligen å ena sidan att någon risk för felbedömning

av tillväxten för barrskog om den äldre inventeringens uppgifter läggas till

grund, icke synes föreligga för Norrland, å andra sidan att det föreligger en

betydande risk att räkna med skilda tillväxtuppgifter för tall och gran, örn

en viss begränsad tidsperiod lägges till grund, men att felrisken avsevärt begränsas,

om båda trädslagen behandlas gemensamt. Detta är den viktigaste

anledningen till att tall och gran sammanslagits vid avkastningsberäkningarna.

Vad beträffar tillämpligheten av den äldre inventeringens tillväxtuppgifter

för södra och mellersta Sverige, så kan i brist på undersökningar

tillsvidare ingenting sägas, men då man å andra sidan ingenting vet örn i vilken

riktning en eventuell korrektion bör ske, så torde de gamla uppgifterna

tillsvidare få godtagas. Felrisken är sannolikt störst i de sydligaste delarna

av landet, nämligen tillväxtområde VI. Av försiktighetsskäl har därför för

detta område en viss korrigering skett, såsom av det följande skall framgå.

Mot det av domänstyrelsen använda sättet för hänsynstagande till kvalitetstillväxten

(med utgående från att rotvärdet per kubikmeter för träd av

olika brösthöjdsdiameter på bark alltid står i direkt proportion till brösthöj

dsdiametrarna) har anmärkts, att kvalitetstillväxten varierar för grova

dimensioner i förhållande till klena, för tall gentemot gran, för goda boniteter

gentemot dåliga samt för olika avsättningslägen. Då saken är av stor

vikt för beräkning av värdetillväxten, vilken är beroende av såväl massatillväxten

som kvalitetstillväxten och har avgörande betydelse för beräkning

av värdeavkastningen, har den gjorts till föremål för en närmare undersökning.

Bestämmande för kvalitetstillväxten är i första hand rotvärdets ökning vid

trädets utväxande från en dimension till en annan under samma prisförutsättningar.

Denna faktor har beträffande barrskogen undersökts på följande

sätt. I samband med provtaxeringen inom fyra kommuner i olika delar av

landet år 1941 insamlades uppgifter, tillämpliga för varje kommun, avseende

dels bruttopris för olika sortiment, i förekommande fall även differentierade

efter utbytets grovlek, dels avverknings- och utdrivningskostnader

för de särskilda sortimenten vid olika avsättningslägen. Samtliga uppgifter

erhöllos som medeltal för vardera av de båda femårsperioderna 1932—36

och 1937—41 och därigenom också som medeltal för tioårsperioden 1932—

41, vilken senare period avses att ligga till grund för rotvärdesberäkningen

vid kommande fastighetstaxering. Sorlimentsprisen differentierades ytterligare

för timmersortimenten på varje särskilt tumtal med ledning av erfarenhetstal

som tillhandahöllos av domänstyrelsen. På detta sätt kunde rotvärdet

för varje sortiment uträknas vid ifrågakommande alternativ beträffande

trädslag och avsättningsläge, för limmer även specificerat på tumtal.

lin aptering utfördes på grundval av riksskogstaxeringsmaterialet för de län

och länsdelar, inom vilka provtaxeringarna utfördes (Kalmar, Kristianstads

och Gävleborgs län samt Västerbottens läns kustland), varvid medelstammarna

för varje trädslag och 5-centimelcrsklass uppdelades i för olika sortiment

vanligen förekommande längder. Utbytet för värjo träddimension

prisräknades efter de för olika fall uträknade sorlimentsprisen, med hänsynstagande

till de gränser mellan sortimenten, som betingades av prisen

och lill en viss förekomst av röta och andra tekniska fel. Som resultat

av beräkningarna erhöllos eli stort antal prisserier, utvisande den diameter,

vid vilken skogen börjar få rotvärde, samt rotvärdets stegring från

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Majlis proposition nr 240.

diameterklass till diameterklass utefter hela diameterskalan. För varje undersökt

fall uträknades rotvärdena i form av relativpris, där 30-centimetersträdets

rotvärde sattes lika med 1. Vid grafisk uppläggning av åtskilliga

dylika serier av relativpris kunde som en allmän tendens utläsas, att tallens

priskurvor hava starkare stegring i jämförelse med granens samt de sämre

avsättningslägenas i jämförelse med bättre lägens. 1 vidstående grafiska

tablå (fig. 1) framställas tre olika typer av priskurvor representerande ett

gott, ett medelgott och ett dåligt avsättningsläge, det sistnämnda avseende

enbart tall, varigenom ett ytterlighetsfall erhållits. Den tendens, som de tre

streckade priskurvorna å fig. 1 utvisa, är mer eller mindre framträdande

i hela materialet. Två brytningspunkter i priskurvan finnas, nämligen inom

diameterklasserna 15—19 centimeter respektive 35—39 centimeter vid brösthöjd

på bark. Den förra inträder, då större delen av trädet börjar få massavedpris,

den senare då den dittills fortgående ökningen i kubikenhetspriset

på rotstocken börjar upphöra. Det sistnämnda gäller för det normalfall, varmed

här räknas, nämligen att det grövsta sortimentet utgöres av timmer. En

viss prisökning fortgår dock även ovanför den övre brytningspunkten, beroende

på att de grova och dyra stockarna få en allt större andel av kubikmassan.

Trots ojämnheterna i priskurvorna visar det sig i de allra flesta

fall, att man — som gjorts å fig. 1 — kan nöjaktigt utjämna priskurvorna

oberoende av deras lutning genom att draga en rät linje genom de punkter,

som representera rotvärdet å respektive 20-centimetersträdet och 30-centimetersträdet.

Detta gäller den del av priskurvan, som representerar träd av

diametrar från och med 20 centimeter vid brösthöjd och uppåt, åtminstone

till 40-centimetersklassen. Ännu grövre dimensioner sakna praktisk betydelse.

Den utjämnade priskurvan i denna övre del karakteriseras därför

lämpligast genom förhållandet mellan 30-centimetersträdets och 20-centimetersträdets

rotvärde per kubikmeter. Detta förhållande kallas i fortsättningen

prisrelation och uttryckes med 30-centimetersträdets kubikmeterpris som enhet.

Om alltså rotvärdet av 30 centimeter grov skog är 10 kronor och av

20 centimeter grov skog är 6 kronor, är prisrelationen 1: 0,6. Alla beräkningar

avseende korrektionsfaktorer och markvärdefaktorer kunna grundas

uteslutande på relativpris. De absoluta prisen behövas endast som rotvärden,

på vilka korrektions- och markvärdefaktorerna sedermera skola tilllämpas.

De prisrelationer, som svara mot de i fig. 1 åskådliggjorda frenne fallen,

äro noga räknat respektive 1:0,73, 1:0,46 och 1:0,11. Vad beträffar priskurvans

gång nedanför (på figuren till vänster örn) 20-centimetersträdet har

det visat sig, att prisrelationen bestämmer priskurvans läge nöjaktigt även

där, men att två olika fall kunna urskiljas. Örn den utjämnade priskurvan

— den räta linjen, som förenar värdena vid punkterna 30 och 20 centimeter

— utdrages vidare nedåt vänster, träffar den i vissa fall den nedersta horisontella

linjen (0-värdeslinjen) i en punkt, som icke mycket avviker från

den punkt, där den verkliga priskurvan når samma linje. Detta gäller för

de fall, då 0-värdet inträder vid en dimension, större än 5 centimeter vid

brösthöjd (de två brantaste kurvorna å fig. 1). Vid skärningen med 0-linjen

kan då avläsas, vid vilken ungefärlig dimension, som rotvärde inträder. I

de fall däremot, då den utdragna linjen skulle skära 0-linjen vid en punkt

motsvarande en lägre diameter än 5 centimeter, följer den utdragna linjen

ej längre tendensen hos den verkliga priskurvan, som då alltid når 0-linjen

i en punkt representerande begynnande rotvärde vid omkring 5 centimeters

brösthöjdsdiameter. Låter man i sistnämnda fall (såsom beträffande den

flackaste kurvan å fig. 1) den utjämnade priskurvan bryta vid 20 centi
-

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240

209

Ftc). 1. Jämförelse mellan verkliga och utjämnade

prisserier vid olika avsäftnings/ägen.

(Relativo rotvörden per hörn på bark; rotvördet

fårskog av 30 cm brösthöjd sonometer - t)

Beteckningar:

Verkliga prisserier tor 1932-1901(streckade linjer)

1 a. Barrskog. God avsättning till landsväg i Valbo socken

invid Gävle stad. Samtliga sortiment avsattningsbora.

2 a. Barrskog. Medelgod avsättning till flottled i Burträsks socken,

Relativt Västerbottens Ion. Massaved ovsättningsbar, men ej ved.

rotvörde ’ 0 Endast tat/skoa. Extremt donat avsättninastäae i Burträsks

2.0

it

l.s

t 7

1. 6

f.5

V

l.H

t3

/.£

U

to

O.t

0.i

0.7

0.6

O.S

öv

0.1

Qt

Os

— socken. En vändas kör

ningsbog ej heller mass

Utjämnade prisserier !h

visa huru utjämningen

de verkliga priserna vi

de fall, som representer

agoch dyr tiof t nin

aved under flertalei

eldraqna linjer). /b,

keit, med utgåend

d 20 och 30 cm grov

os av respektive !o

g. Ved ej avsait- - undersökta år

2b och 3b /,

e från / /

t ek, tor / /

2aoch3o //

t

t /

JLp

r—-

2b ,

/ V

/s''2a

y

-

t / /

// / /

iv^

1 k/

it/v/

w//

1b

1a

1a

ry

Eib/

/ /

/ /

/ /

yjj

vfk'' //t

//t

//!

-

//

// 2a

J7,

-fL_I // I X 3b/

/ /

t

/ /

/ /

/ /

/ /

/ /’

//

1

1

i

Diameter 5 10 t5 20 25 30 35 g O 05 cm på bark

Diameterklass 5- 10- 15- 20- 25- 30- 35- 00- 05*

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 240.

14

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

meter och gå i rät linje ned till 0-linjen vid 5 centimeter, visar det sig i allmänhet,

att den rätt väl följer den verkliga priskurvan.

Nämnda erfarenheter hava beaktats vid uppläggande av de standardprisserier,

som åskådliggöras å fig. 2. För barrskog ha där upplagts utjämnade

prisserier avseende prisrelationerna 1: 0,8, 1: 0,6 etc. ned till 1: 0. Av

dessa torde prisrelationen 1: 0,6 närmast vara användbar för tallskog i goda

avsättningslägen. De priskurvor, som i sin övre del äro flackare än kurvan

för prisrelationen 1: 0,6, måste brytas vid 20 centimeter och gå ned till 0- linjen vid 5 centimeter. Ett sådant fall representeras i tablån endast av prisrelationen

1: 0,8, som närmast torde vara tillämplig för gran i vissa goda

avsättningslägen. Prisrelationen 1:0,5 representerar sådana lägen, som i

Norrland torde vara mycket vanliga vid avsättning till flottled, nämligen då

massaveden är helt och hållet avsättningsbar men ej veden, varför minsta

avsättningsbara dimensionen såsom tablån utvisar kommer att ligga vid ungefär

10 centimeters brösthöjdsdiameter. De prisrelationer, vilkas kurvor

äro brantare än för prisrelationen 1: 0,5 (exempelvis 1: 0,4 och 1: 0,2) representera

sådana avsättningslägen, där minsta avsättningsbara dimensionen i

regel överstiger 10 centimeter vid brösthöjd, innebärande att även någon del

av gagnvirket saknar rotvärde. Relativprisen för de olika prisrelationerna

äro dimensionsklassvis redovisade nederst å fig.^ 2.

Angående schabloniseringen av prisserierna må i detta sammanhang framhållas,

att det icke synes nödvändigt och ej ens önskvärt att schablonerna

mera i detalj följa de »verkliga» priserna än som här skett. Sålunda synes

enligt fig. 1 prisstegringen förete en stagnation omkring 20-centimetersstrecket,

men denna stagnation är åtminstone delvis skenbar och beroende på att

massaved av olika "grovlek värderats lika, ehuru den i realiteten rätteligen

borde hava olika värden. Huvudsaken synes vara att schablonerna återge den

allmänna tendensen. Av fig. 1 framgår även, att schablonerna innebära en

försiktig beräkning av kvalitetstillväxten och därmed avkastningsvärdet.

För bok och ek i södra Sverige uträknas rotvärden för förrådsgrupperna

grovskog (20 centimeter vid brösthöjd och däröver) samt klenskog (upp till

20 centimeter vid brösthöjd). Prisrelationen bör då lämpligen grunda sig på

dessa förrådsgruppers värdemedelstammar, vilkas diametrar ligga i närheten

av 30 respektive 15 centimeter vid brösthöjd. I enlighet härmed har föreslagits

att prisrelationen för bok och ek skall uttrycka förhållandet mellan 30- centimetersträdets och 15-centimetersträdets rotvärde. Prisserierna för bok

och ek äro icke inlagda å figuren, men relativprisen för olika diameterklasser

äro utsatta å tabellen nedanför (prisrelationerna 1: 0,8, 1: 0,6 och 1: 0,4, varav

de båda förstnämndas utjämnade priskurvor bryta vid punkten 15 centimeter

och gå ned till 0 vid punkten 5 centimeter). För dessa båda trädslag hava de

verkliga prisvariationerna från diameterklass till diameterklass icke kunnat

studeras lika ingående som för barrskogen, enär tillräckligt specificerade

sortimentspris för olika grova dimensioner av gagnvirkessortimenten icke

stått till buds. Med kännedom om prisutvecklingen för barrskog och annan

lövskog än bok och ek kunna emellertid de angivna relativprisserierna anses

sannolika.

För annan lövskog, som ur värderingssynpunkt torde sakna betydelse i

andra fall än då kastved kan avsättas och alltså även klenare dimensioner hava

rotvärde, har det ansetts tillräckligt att uträkna en enda standardserie för

relativprisen, avsedd för hela landet och förutsättande, att gagnvirke av lövskogen

icke kan uttagas. Det har nämligen visat sig, att under nämnda förutsättningar

serien för relativprisen kommer att få praktiskt taget samma förlopp

i olika delar av landet. Prisserien är grafiskt inlagd å fig. 2 och även

där uttryckt i siffror.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

211

Fig.2. Prisserier, uivisande ro i värde is re i oiiva sieqrinq

med sugande brösihöjdsdiameier på bark

enligt schobfoner, använda vid beräkning av korrektionsfaklorer och morkvärdefakförer.

(samtliga värden per kbm på bark, värdet för skog av 30 cm brösthöidsdiameter« f)

relativt t

rotvärde

2.0

t. 9

t.8 -

t. 7

t.6 -

t.S

f.9

1.3

f.2

t.t

t.O

- Beteckningar:

Held ragna linjer • prisserier för barrskog.

Beteckningarna 1-0.8, t‘0.6 etc. (prisrelationer)

avse beträffande barrskog förhållandet mellan

ro Ivo röena för en kbm skog av 30, resp. 20 cm

brösthöjdsdiometer på bark.

Streckad linje ■ standardprisserie för lövskog

(utom ek och bok), ovsättningsbor endast till ved.

- Prissener för ek och bok ej in/aqda o figuren.

Diameter

lövskog

(utom ek och bok)

95 cm på bark

1

!

1

ts-

20-

25-

30-

35-

90-

95*

rns-

re/atton

Barrskog

1-0.8

0.13 0.90

0.67

0.83

0.95

/.Of

f .15

1.25

1.35

k 0.6

O.tO 0.30

0.30

0.70

0. 90

1. 10

1.30

1.50

1.70

t‘0.5

- 0/3

0.37

0.63

0.87

1.13

1.37

1.63

_

/•Ok

- -

0.25

0.55

0.85

1. 15

1.45

1.75

_

t‘0. i

- -

—

0.40

0.80

1.20

1.60

2.00

_

ro

— —

—

0.25

0.75

1.25

1.75

2.25

—

Lövskog (utom

ek och bok) vid avsättning endast tttt ved

0.23 0.70

0.93

0.97

0.99

t. 00

100

t. 00

t. 00

B k-och bokskog (prisretotion. förhållande! mellan rofvördena för 30 ö t5 cm grov skog)

1-0.8

0.20

0.60

0.83

0.90

0.97

1.03

no

1.17

1.23

ro.6

015

0.55

0.67

0.80

0.93

1.07

t. 20

1.33

1.47

r o.9

Oro

0.30

0.50

0.70

0.90

1.10

1.30

1.50

1.70

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Angående prisrelationens betydelse kan sägas, att den ger ett sammanfattande

uttryck för dimensionens, trädslagets och avsättningslägets inverkan

på kvalitetstillväxten. Bonitetens inflytande på kvalitetstillväxten kommer

däremot huvudsakligen till uttryck på annat sätt, nämligen därigenom, att

tiden för utväxning från en diameterklass till en annan blir olika lång för

olika boniteter, vilket inverkar på kvalitetstillväxtens årliga procentuella storlek.

Sedan sålunda vissa grundläggande förutsättningar för beräkningarna behandlats,

skall nu med ett exempel åskådliggöras, huru beräkningarna av

korrektionsfaktorer och markvärdesfaktorer utförts. Exemplet avser barrskog

av bonitet V (motsvarande fastighetsbonitet 2,4) i tillväxtområde III

(södra Norrland och Dalarna). Av de sex prisrelationer, som beräkningarna

omfatta, medtages här prisrelationen 1: 0,6.

Beräkning av värdetillväxt och avkastningsvärde.

Diameterklass, centimeter vid brösthöjd

på bark

0—

4-9

5—

9-9

10—

14-9

15—

19-9

20—

24-9

25-

29-9

30-

34-9

35-

39-9

medel-

tal

Primäruppgifter.

Fördelning på diameterklasser av

9-7

4-3

1-3

100

100 kubikmeters virkesförråd ..

3-0

13-3

24-6

25-4

18-4

1

Massatillväxtprocent ............

Årlig radietillväxt inkl. bark, mil-

—

5-64

3-98

3-05

2-58

2-08

1-71

1-46

2

limeter ......................

—

0 99

l-io

1-15

1-20

1-18

1-15

1-15

—

3

Relativpris för prisrelation 1: 0,6..

Härledda uppgifter.

0-io

0-30

0''50

0-70

0-90

1-10

1-30

4

Årlig nettotillväxt (= virkesav-

0-148

3-316

kastning) kubikmeter..........

Årlig avkastning i procent av vir- kesförrådet i respektive diameter-

0646

0-871

0-835

0-545

0271

5

klass ........................

Vid prisrelationen 1:0,6 erhålles:

Rotvärde å virkesförrådet, reia-

2-6

3-4

4-5

5-6

6-3

11-4

3-32

6

ti vpris........................

—

1-33

7-38

12-70

12-88

8-73

4-73

1-69

49''44

7

Rotvärde å årsavkastningen, reia-

0*490

0-298

0-192

2-195

tivpris........................

—

—

0194

0-436

0-585

8

Sum
ma
och
-

Rad

Årlig värdetillväxtprocent (årsavkastningens rotvärde i procent av virkesförrådets

2-195

rotvärde)

49-44

x 100 =

Kvalitetsfaktor (värdetillväxtprocent: massatillväxtprocent)

100

Avkastningsvärde vid 3S/* % räntefot

4-44

3412 =

x årsavkastningen 2''195 =.

4-44

1-34

58-54

9

10

11

Av primäruppgifierna i denna uppställning äro de i raderna 1—3 införda

hämtade från riksskogstaxeringsmaterialet på sätt som förut nämnts. Relativprisen

i rad 4 härröra från den förut beskrivna tablån fig. 2. Samtliga värden

äro uttryckta i samma relativpris, där enheten utgöres av rotvärdet å en

kubikmeter skog av 30 centimeters diameter vid brösthöjd på bark, alltså

rotvärdet vid övergången från diameterklassen 25—29,9 till klassen 30—34,9.

Av de härledda uppgifterna är nettotillväxten (rad 5) beräknad enligt en me
-

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

213

tod, som använts inom domänstyrelsen för tillväxtberäkningar från och med

år 1934 och som i litteraturen beskrivits dels av professor Tor Jonson (Norrlands

skogsvårdsförbunds tidskrift 1937, häfte III: Studier över massatillväxtens

fördelning å dimensions- och sortimentsklasser), dels av jägmästare

Erik Hagberg (Intersylva, Tome 1, 1941: Les principes de raménagement et

du contröle des exploitations dans les foréts domaniales en Suéde).1

Tillväxtberäkningen avser samtliga diameterklasser från och med 10 centimeter

vid brösthöjd och uppåt, och årliga nettotillväxten i varje diameterklass

beräknas såsom diameterklassens egen årliga tillväxt med tillägg för

den från närmast lägre klass årligen inväxande kvantiteten och med avdrag

för den till närmast högre klass årligen utväxande kvantiteten. Då man i här

föreliggande beräkningar bygger på principen, att avverkningen skall bedrivas

så, att virkesförrådets storlek och diameterklassfördelning hållas oförändrade,

följer därav, att nettotillväxten i varje diameterklass måste uttagas,

och årliga nettotillväxten blir alltså lika med årliga virkesavkastningen, såväl

för hela förrådet som för de särskilda diameterklasserna. I den män virkesaykastningen

från en diameterklass enligt den tillämpliga prisserien har rotvärde,

medtages den med respektive kvantitet och ä-pris vid beräkningen av

årsavkastningens värde. Har den icke rotvärde, kan den betraktas såsom avlägsnad

antingen genom röjning utan avsättningsbart utbyte eller genom

självgallring. Uppgifterna i rad 6 angående de procentuella virkesuttagen i

varje diameterklass sakna betydelse för värderingen men hava uträknats för

att giva möjlighet till jämförelse med erfarenhetstal över virkesuttag, fördelade

på diameterklasser, som finnas hos vissa större skogsägare. Rotvärdet å

virkesförrådet (rad 7) har uträknats genom tillämpning av relativprisen i råd

4 på virkesförrådets kubikmassa enligt rad 1, och rotvärdet å årsavkastningen

(rad 8) har erhållits genom tillämpning av motsvarande å-pris på de årliga

avkastningskvantiteterna enligt rad 5.

I samband med beräkningen av avkastningsvärdet å den genomsnittsskog,

varom här är fråga, må följande framhållas. Skogen anses representerad av

ett virkesförråd örn 100 kubikmeter, som äro allsidigt fördelade på diameterklasser

och som ge en årligen i all framtid lika stor och på diameterklasser

lika fördelad virkesavkastning. De nämnda förutsättningarna angående jämvikt

i fråga örn virkesförråd och avverkning kunna naturligtvis icke i praktiken

tänkas gälla annat än för mycket stora skogar, varför det ur denna .synpunkt

vore lämpligare att räkna med ett virkesförråd av exempelvis hundratusen

eller en miljon kubikmeter. Ur beräkningsteknisk synpunkt är det emellertid

likgiltigt, vilken storleksordning som väljes, och att talet 100 valts, beror

uteslutande på att detta i viss mån underlättar beräkningarna. Alltså ger

denna skog med 100 kubikmeters virkesförråd en årlig virkesavkastning av

3,32 kubikmeter (rad 6), vilket samtidigt innebär, att avkastningen i massa utgör

3,32 procent av virkesförrådet. Årsavkastningens värde uttryckt i procent

av virkesförrådets värde (virkesförrådets värdetillväxt- eller värdeavkastningsprocent)

måste emellertid vara större, enär virkesavkastningen, såsom av rad

0 framgår, är proportionsvis större i de grövre diameterklasserna än i de klenare.

Detta framgår även genom jämförelse mellan å ena sidan rad 7, som

anger att virkesförrådets värde flir 100 kubikmeter är 49,44 värdeenheter ellia''

per kubikmeter O.un enheter, och å andra sidan raderna 0 och 8, varav

framgår, alt en årsavkastning av 3,32 kubikmeter är värd 2,195 värdeenheter

eller per kubikmeter O/kii värdeenheter, alltså 1,34 gånger mera per kubikmeter

än virkesförrådet.

För alt erhålla virkesförrådets värdeavkaslningsprocent ulräknar man årsavkastningens

rotviirdc i procent av virkesförrådets rotvärde. Detta har i rad

1 Principer vid skogs!(Hildning och avverkningskontroll å dc svenska statsskogarna.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

9 skett direkt med användande av de redan uträknade uppgifterna i rad 8

och rad 7. Det synes emellertid av vikt att här närmare klargöra, vad värdetillväxtprocenten

(= värdeavkastningsprocenten) har för samband med massatillväxtprocenten

och på vad sätt prisrelationen inverkar på värdetillväxten

(värdeavkastningen).

Detta framgår av nedanstående schematiska framställning:

Värdetillväxtprocenten =

årsavkastningens rotviirde

virkesförrådets rotvärde

årsavkastningen x dess kubikmeterpris

virkesförrådet x dess kubikmeterpris

Då årsavkastningen antagits lika med tillväxten (virkesförrådet x massatillväxtprocenten)

blir

värdetillväxtprocenten =

virkesförrådet x massatillväxtprocenten x årsavkastningens kubikmeterpris * I

virkesförrådet x dess kubikmeterpris

varav följer, att

värdetillväxtprocenten =

„ . årsavkastningens kubikmeterpris

= massatillvaxtprocenten x ——.... , , ,. -,__• •

virkesförrådets kubikmeterpris

Man erhåller alltså virkesförrådets värdetillväxtprocent genom att multiplicera

dess massatillväxtprocent med en faktor, som uttrycker förhållandet

mellan årsavkastningens och virkesförrådets rotvärde per kubikmeter. Denna

faktor, som representeras av det i exemplet nyss nämnda talet 1,34, återfinnes

även i rad 10. Den kan i detta sammanhang benämnas kvalitetsfaktor,

och den ger i varje särskilt fall uttryck för sambandet mellan värdetillväxtprocenten

och massatillväxtprocenten samt även mellan värdeavkastningsprocenten

och massaavkastningsprocenten, där en fullständig jämvikt

råder mellan tillväxt och avverkning. Den är i huvudsak beroende av prisrelationen,

på så sätt att en brantare priskurva ger en högre kvalitetsfaktor,

men den är även något beroende av kubikmassans och tillväxtens fördelning

på träd av olika grovlek i den speciella genomsnittsskogen.

Beräkningen av avkastningsvärdet (rad 11) göres vid den förutsättning,

som här föreligger, nämligen att årliga värdeavkastningen är oförändrad,

genom att efter den räntefot, som kommer i fråga (här 33/4 procent) kapitalisera

årsavkastningen, som enligt rad 8 representeras av 2,195 värdeenheter,

varigenom avkastningsvärdet blir 26,67 X 2,195 = 58,54 värdeenheter. Då

rotvärdet utgör 49,44 värdeenheter blir avkastningsvärdet i detta fall 118,4

procent av rotvärdet (efter 30 procent avdrag för allmänna omkostnader cirka

83 procent av rotvärdet).

I avkastningsvärdet ingår såväl markvärde som skogsvärde. För bestämmande

av totalvärdet på en skog i jämviktstillstånd är det likgiltigt, huru

detta värde fördelar sig på mark och skog.

För dylika skogar kan värderingen för övrigt förenklas genom att medeltillväxtprocenten

och kvalitetsfaktorn, sedan den grundläggande utredningen

en gång utförts, kunna hämtas från därvid framkomna erfarenhetstal och

alltså ej behöva särskilt uträknas. I ett fall likt föregående exempel kan

värderingen då ske på följande sätt, örn rotvärdet för större tydlighets skull

angives i ett godtyckligt absolut värde i kronor i stället för visst antal värdeenheter:
-

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. 215

Primärfaktorer:

Skogens rotvärde ................................ 10 000 kronor

Tillväxtområde.................................... lil

Bonitet .......................................... V

Prisrelation ...................................... 1:0,6

Räntefot ........................................ 33/4 procent

Omkostnadsavdrag ................................ 30 procent

Erfarenhetstal:

Tillväxtområdet och boni teten ge medeltillväxtprocent 3,3

Prisrelationen ger kvalitetsfaktorn 1,34

Räntefoten ger kapitaliseringsfaktorn 26,67

Beräkning:

Årsavkastning (nettovärde) 10 000 X 0,033 X 1,34 X 0,70 = 309,64 kronor.

Avkastningsvärde 309,54 X 26,67 = 8 255 kronor.

Emellertid måste i bär ifrågavarande sammanhang å ena sidan genomsnittsskogens

avkastningsvärde uppdelas på markvärde och skogsvärde, å

andra sidan skogsvärdet uppdelas på de olika förrådsgrupperna för att relationstal

— korrektionsfaktorer och markvärdefaktorer — skola kunna deduceras

för beräkning av samtliga slag av delvärden i de nästan undantagslöst

förekommande fall, då den enskilda fastighetens skog har en annan sammansättning

än genomsnittsskogen. Huru dessa beräkningar utförts skall i

det följande klargöras för det exempel, som här förut valts. Det första ledet,

nämligen beräkningen av det mätbara virkesförrådets diskon terings värde

åskådliggöres i nedanstående uppställning:

Uppgiftens art

Diameterklass

centimeter vid brösthöjd

på bark

Sum-

Rad

0—

4*9

5-

9-9

lo- ll''9

15—

19-9

20—

24-9

25-

29-9

30-

34-9

35—

39-9

Växttid från klassmitt till när- mast högre klassmitt, antal år

17

17

17

17

17

17

16

16

12

Rotvärde å årsavkastningen, rela- tivpris (enligt rad 8)..........

_

_

0''194

0-436

0-586

0-490

0-298

0-192

2-195

13

Nuvärde av virkesuttag under ut- växning till närmast högre dia- meterklass ....................

ilo

3''82

6-35

6-85

5-10

3-02

1-27

27-51

14

Nuvärde av kvarstående förråd

(som icke uttages under utväx- ning till nästa diameterklass) ..

3-55

5''52

6''47

5-71

3-80

1-99

0*70

27-74

15

Summa nuvärde fördelat på dia- meterklasser ..................

3-55

6-62

10''29

12-06

10-65

7-09

3-72

1-27

55-25

16

Summa nuvärde fördelat på förråds- grupper ......................

20-4 G

22-71

12-08

55-25

17

Vid en viss given räntefot är det tillväxthastigheten och prisrelationen, som

bestämma, huru avkastningsvärdet för en skog i jämvikt uppdelas i markvärde,

vedskogsvärde, massavedskogsvärde och timmerskogsvärde. Här avses

fortfarande endast barrskog. Som ett mått på tillväxthastigheten har i beräkningarna

valts växttiden, uttryckt i antal år för 5 centimeters diameterökning

på bark, eller den tid, som i medeltal åtgår innan träden i en 5-centimetersklass

vuxit över i nästa diamcterklass. Denna växttid bestämmes

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

tämligen noga av medeltillväxtprocenten hos ett allsidigt sammansatt virkesförråd

och ändras i regel ej mycket från diameterklass till diameterklass. I

exemplet äro växttiderna angivna i rad 12. I rad 13 införas de från den tidigare

beräkningen — rad 8 — kända årliga värdeuttagen, fördelade på diameterklasser.

Innebörden av de första båda raderna (12 och 13) i den senare uppställningen

är alltså den, att i mitten av diameterklassen 10—14,9 eller vid 12,5

centimeters medelgrovlek uttagas per år 0,194 värdeenheter av det då till

24,6 kubikmeter (se råd 1 i den första uppställningen) uppgående virkesförrådet

i klassen, vilket årsuttag under 17 år successivt stegras till 0,436 värdeenheter

vid 17,5 centimeters medelgrovlek, då virkesförrådet enligt rad 1 utgör

25,4 kubikmeter etc. Nuvärdet av de virkesuttag, som göras under utväxning

från en diameterklass till närmast högre, återfinnes i rad 14. Ett

nuvärde finnes redan infört för diameterklassen 5—9,9 centimeter, innebärande

att de värdeavkastningar, som årligen uttagas innan årsuttaget i mitten

av klassen 10—14,9 centimeter nått 0,194 enheter, diskonteras tillbaka

till början av den 17-årsperiod, som ligger mellan klassmitterna 7,5 och 12,5

centimeter. Här räknas alltså med 17 årsuttag, successivt stigande från värdet

0 till värdet 0,194. Under de 17 år som åtgå för utväxning från 12,5 till

17,5 centimeter blir nuvärdet av de från värdet 0,194 till värdet 0,436 stigande

årsavkastningarna med den använda räntefoten 3,82 värdeenheter o.

s. v. Noga räknat anses ej den första årsavkastningen vara värd 0,194 och

den sista 0,436 enheter, utan avverkningarna anses uttagna vid V2 år, lV2 år

—--t. o. m. 16V2 år, varför den förslå årsavkastningen något överstiger

begynnelsevärdet och den sista något understiger slutvärdet. På samma sätt

beräknas diskonterade nuvärden för samtliga diameterklasser och summeras

därefter. Då rad 14 endast upptager nuvärdet av de till respektive diameterklasser

hänförda avverkningsuttag, som göras under den tid virkesförrådet

i klassen utväxer till nästa diameterklass, återstår emellertid att

värdera de till respektive diameterklasser hörande träd, vilka stå orörda under

utväxningen till nästa klass och först därefter successivt kommer att uttagas

(det kvarstående virkesförrådet). Nuvärdet av de framtida avkastningarna

genom uttag av dessa träd redovisas i råd 15. Här måste beräkningen

börja från den grövsta diameterklassen. Denna klass Ilar emellertid

intet »kvarstående» förråd, enär hela klassens förråd försvinner under den

första perioden. Nuvärdet av virkesuttagen i första perioden (rad 14) utföres

alltså här som summa nuvärde (rad 16). Angående den närmaste klassen

till vänster (30—34,9 centimeter) gäller att dess virkesförråd, 4,3 kubikmeter

(rad 1) visserligen till största delen uttages under utväxningen till

nästa klass men att dock 1,3 kubikmeter därefter kvarstår med ett diskonterat

avkastningsvärde då av 1,27 värdeenheter (råd 16). Nuvärdet härav är

vid 16 års diskontering 0,70 enheter (rad 15). Totalvärdet av uttag och kvarstående

virke i denna klass är alltså 3,02 + 0,70 = 3,72 värdeenheter. På

samma sätt finner man vid beräkning av kvarstående förrådets värde i rad

15 för klassen 25—29,9 centimeter, att av klassens virkesförråd, 9,7 kubikmeter,

efter utväxning 5 centimeter till nästa klass, alltså efter 17 år, får

antagas kvarstå 4,3 kubikmeter med ett sammanlagt dåvärde av 3,72 enheter,

vilket efter diskontering till nutid ger 1,99 värdeenheter. Lägges härtill

det under första perioden uttagna virkets värde 5,10 enheter, blir hela klassens

nuvärde 7,09 värdeenheter o. s. v. Beräkningarna måste alltså gå i sicksack

bakifrån på så sätt att den grövre klassens summa nuvärde är uträknat

i rad 16 innan kvarstående skogs värde i rad 15 kan uträknas för den närmast

klenare klassen.

Resultatet av hela beräkningen blir enligt summakolumnen i rad 16. att

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nroposition nr 240.

217

summa diskonterat nuvärde av den mätbara skogen är 55,25 värdeenheter.

Härmed bör jämföras hela avkaslningsvärdet (rad 11) som utgör 58,54

värdeenheter. Om beräkningen är rätt utförd, skulle skillnaden ligga i värdet

dels av den plantskog under brösthöjd och den kalmark, som finnes,

dels av kommande trädgenerationer. Kontroll härpå vinnes först sedan sistnämnda

värde uträknats och summan av detta värde och förenämnda belopp

55,25 jämföres med avkastningsvärdet 58,54. I följande uppställning redogöres

bland annat härför:

Uppgiftens art

Kalmark

och plant- skog

Barrved-

skog

Massa-

vedskog

Barr-

timmer-

skog

Summa

Rad

n:r

Summa nuvärde för förrådsgrupper =

(rad 17)............................

20-46

22-71

12-08

55-25

18

Omloppstid: växttid år ............

—

—

—

—

117

19

kalmarkstid > ............

—

—

—

—

G

20

summa > ............

—

—

—

—

123

21

Omloppstidens uppdelning efter areal, år

18

70

28

7

123

22

På diameterklass 0—4''9 belöper sig efter

arealen, år ..........................

—

—

—

—

23

23

Nuvärde av ett årshygge med skog, som

just nått brösthöjd..................

—

—

—

—

0-114

24

Nuvärde utöver mätbar skogs diskonte- rade värde..........................

1-47

0-39

0-7 9

0-35

3-00

25

Summa av mätbar skogs diskonterade

värde och mervärden därutöver......

1''47

20-85

23-50

12-43

58-25

26

Kontroll: avkastningsvärde enligt rad 11

—

—

—

—

58-54

27

Värden enligt rad 26, justerade till över- ensstämmelse med avkastningsvärde en- ligt rad 27..........................

1''48

20-95

23-62

12-49

58-54

28

Markvärdesa vdrag = fullt kalmarksvärde

1''48

5''76

2-29

0-58

10-11

29

Återstående värde (i instruktionen kallat

den växande skogens diskonterings- värde)..............................

1519

21-33

11-91

48-43

30

Virkesförråd (enligt rad 1) ............

—

40-9

43-8

15-3

100-0

31

Markvärdefaktor och korrektionsfaktörer:

anknutna till 30-centimeters trädets

rotvärde..........................

7-68

0-87 4

0-487

0-J8

32

anknutna till 20-centimeters trädets

rotvärde ..........................

12s

062

0-81

—

—

33

Angående uppgifterna i raderna 18—33 kan anföras.

Uppgifterna örn summa nuvärde för förrådsgrupper (rad 18) äro direkt

hämtade från den närmast föregående beräkningen (rad 17). Omloppstiden

har beräknats sålunda. Växltiden enligt råd 19 avser hela tidsperioden från

plantskogens uppkomst till dess träden nått en sådan medeldiameter, att

av diameterklassfördelningen (rad 1) framgår att endast 5 procent av kubikmassan

består av träd med grövre diameter. Dessa grövre träd anses

bestå av fröträd och överståndare, som kvarstå efter den egentliga omloppstidens

slut. I rad 19 ingår alltså växttiden under brösthöjd, vilken hämtas ur

erfarenhetstal från gamla riksskogstaxeringen. Kalmarkstiden har helt schematiskt

ansetts utgöra 5 procent av växttiden eller 6 år (rad 20). Summa växttid

och kalmarkstid redovisas i rad 21 och utgör i detta fall 123 år. Detta årantal

ligger till grund för beräkning av den s. k. upprepningsfaktorn, som

anger huru mycket avkastningsvärdet från den första omloppstiden procen
-

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

tuellt bör höjas, för att full hänsyn jämväl skall tagas till lika stora avkastningar

under varje följande omloppstid vid beräkning av nuvärdet enligt

viss räntefot. Rad 22 upptager en fördelning av omloppstiden i proportion

till den areal, som anses upptagen av å ena sidan kalmark och plantskog

under brösthöjd, å andra sidan de tre förrådsgrupperna av barrskogen var

för sig. Till årantalet 18 för kalmark och plantskog, har nian kommit på det

sättet, att man för kalmarken enligt det föregående räknat med 6 årshyggen,

vartill komma 12 årshyggen för skog under brösthöjd, vilken enligt nyss

nämnda erfarenhetstal uppnås vid 12 års ålder. Återstoden, 105 års växttid

för den mätbara skogen, uppdelas på förrådsgrupperna efter den andel av

arealen, som varje förrådsgrupp anses disponera. Denna uppdelning sker

med ledning av det för varje förrådsgrupp kända virkesförrådet samt den

relation beträffande kubikmassan uttryckt i kubikmeter per hektar som brukar

föreligga mellan skog av olika medelhöjd, örn skogen anses hava samma

massaslutenhet. Medelhöjden har härvid erhållits ur riksskogstaxeringens

medeltal för de olika förrådsgrupperna. En specialuppgift har införts i rad

23 angående det årantal av omloppstiden, som diameterklassen 0—4,9 centimeter

— eller skog av i medeltal 2,5 centimeters grovlek vid brösthöjd —

i medeltal anses disponera. Nuvärdet av motsvarande virkesförråd (3,55) återfinnes

i rad 16, som avser förväntningsvärdet av avkastningen under den

innevarande omloppstiden. Härur kan beräknas först värdet av ett årshygges

skog av motsvarande medelgrovlek, därefter genom diskontering

värdet av ett årshygges skog, som just uppnått brösthöjd. Det är detta sistnämnda

värde, med tillagt mervärde för avkastningen från kommande omloppstider,

som återfinnes i rad 24 och som lägges till grund för beräkning

av de mervärden, vilka icke ingå i den föregående kalkylen (råd 18).

Där ingår nämligen endast avkastnings- eller förväntningsvärdet av den

befintliga mätbara skogen. Utom beräkningen falla alltså dels värdet av

den kala marken och den mark som är bevuxen med plantor under brösthöjd,

dels det mervärde, som den med mätbar skog bevuxna marken har

på grund av avkastning från kommande trädgenerationer. Beräkningen av

mervärdena (rad 25) börjar för kalmarken och plantskogen, vilka tillsammans

omfatta 18 årshyggen, därå skogen successivt för ett år i sänder når brösthöjd

och därmed förväntningsvärdet 0,114 enheter. Nuvärdet av dessa 18 avkastningar

blir 1,47 värdeenheter. Därefter komma timmerskogens 7 årshyggen,

vilka efter växttidens slut skola genomlöpa kalmarks- och plantskogsstadiets

18 år, innan skogen å respektive årshygge på nytt når brösthöjd

och får värdet 0,114. Diskonteringstiden blir här 18—25 år och nuvärdet

tillsammans 0,35 värdeenheter (råd 25), och så vidare.

Samtliga värden, som tillkomma mark och skog, äro nu redovisade dels

i rad 18, dels i rad 25.

Summan av de båda slagen av värden, vilken — uppdelad på mark och

förrådsgrupper —- återfinnes i rad 26, skall nu jämföras med det förut

beräknade totala avkastningsvärdet, som ånyo införts i rad 27. Denna jämförelse

visar huru uppdelningen lyckats och utgör samtidigt den kontroll

på beräkningarna, varom förut talats. I detta fall har vid beräkningen borttappats

58,54 — 58,25 = 0,29 värdeenheter. Denna skillnad uppdelas nu proportionellt

på de olika delvärdena och tillägges i rad 28, som alltså ger det

verkliga avkastningsvärdet, fördelat på de olika delvärdena. Skillnadsbeloppens

proportionella fördelning innebär en approximation, som uppenbarligen

icke har nämnvärd praktisk betydelse. I detta sammanhang kan

nämnas, att av de sammanlagt 167 beräkningar av motsvarande slag, som

gjorts, har diskonteringsberäkningen för de olika delarna i 93 fall givit

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 240.

219

högre värden än avkastningsvärdet med en avvikelse av i medeltal 2,3 procent

medan i 74 fall uppdelningen givit lägre resultat med en avvikelse i

medeltal av 1,9 procent. Avvikelsen bär i intet fall gått upp till 7 procent. I

samtliga fall hava delresultaten korrigerats på det nyss nämnda sättet, så

att deras summa överensstämmer med avkastningsvärdet och avvikelsen alltså

borttagits.

Det värde å kalmark och plantskog, som redovisas i rad 28, representerar

det fulla markvärde, varmed skall räknas för all mark, även^ sådan

som är bevuxen med mätbar skog. Ett motsvarande värde skall alltså fråndragas

det totala värdet av den skogbeväxta marken med tillhörande skog,

innan skogsvärdena och därpå grundade korrektionsfaktorer uträknas. Innan

så sker, bör undersökas, om detta markvärde, överfört till hektarvärde,

motsvarar förväntningsvärdet på mark, som beräknas bliva beväxt med nöjaktigt

sluten skog (slutenhetsgrad 0,7 och däröver). En sådan undersökning

har skett på grundval av uppgifter om kubikmassan per hektar och diameterklassfördelningen

hos mera slutna ungskogar av viss ålder å olika boniteter

i såväl norra som södra Sverige. Hektarvärden hava uträknats i värdeenheter

på liknande sätt som här refererats men med utgående från ungskogens

förväntningsvärde vid den ifrågavarande åldern. Jämförelsen utvisar, att de

i beräkningarna framkomna markvärdena i stort sett kunna godtagas efter

mindre utjämningar. I det här föreliggande fallet har markvärdet godtagits,

och i rad 29 hava motsvarande värden uträknats för skogbeväxt mark, i proportion

till den areal de olika förrådsgrupperna beräknas upptaga i förhållande

till kalmarken och plantskogen. Efter markvärdesavdraget återstår

skogens »diskonteringsvärde» enligt rad 30, fördelat på förrådsgrupper och

hänförligt till de på samma sätt specificerade kubikmassor, som angivas i

rad 31. Värdet per kubikmeter i rad 32 har erhållits genom division med

nämnda kubikmassor. Rad 32 upptager alltså (beträffande de^ tre förrådsgrupperna)

diskonteringsvärdet av en kubikmeter av virkesförrådet, uttryckt

med rotvärdet av en kubikmeter skog av 30 centimeters grovlek som enhet,

eller, vad timmerskogen beträffar, den sökta korrektionsfaktorn. För vedoch

massavedskogen skall däremot anknytningen ske till 20-centimetersträdet,

som vid den ifrågavarande prisrelationen 1: 0,6 har ett rotvärde som

är 6/io av 30-centimetersträdets. Korrektionsfaktorn blir då 10/o gånger motsvarande

tal i råd 32, och resultatet angnes i rad 33. Därmed äro samtliga

tre korrektionsfaktorer uträknade. Markvärdefaktorn uträknas på så satt, att

det fulla kalmarksvärdet 10,11 enheter enligt summakolumnen i rad 29, som

belöper sig på det i beräkningen ingående virkesförrådet 100 kubikmeter,

omräknas till att avse värdet av en hektar. Då här räknas med 76 kubikmeter

per hektar, har hektarvärdet i råd 32 satts till ,b/ioo av 10,11 eller 7,68.

Denna siffra är uttryckt i den gemensamma värdeenheten (30-centimetersträdets

rotvärde) och skall alltså multipliceras med 10/c för att anknytas till

20-centimetersträdets rotvärde, så som skett i rad 33.

Det virkesförråd per hektar, som ingår i beräkningen av markvärdet, är

för tillväxtområdena IV—VI totala virkesförrådet inberäknat lövskog. Markvärdet

har med andra ord beräknats såsom om hela virkesförrådet utgjorts

av barrskog. För övriga områden (Norrland och Dalarna) har lövskogsförrådet

icke i sin helhet ansetts böra påverka markvärdet. Sålunda har inom

tillväxtområdena I, II och lil endast medtagits respektive Va, Va och V-, av

lövskogens kubikmassa.

På samma sätt som i del nu beskrivna exemplet hava för barrskogen uträknats

markvärde- och korrektionsfaktorer för alla itrågakommande tillväxtområden,

boniteter och prisrelationer.

För bok- och ekskog hava korrektionsfaktorer beräknats efter samma ine
-

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

tod. Förrådsgrupperna äro dock här endast två och antalet prisrelationer

färre. Då tillräcklig grund för differentiering av korrektionsfaktorerna på

boniteter icke synts föreligga, hava de sammanslagits till en serie. Markvärdet,

som för samma bonitet åsättes lika för barrskog, lövskog och kalmark,

bör dock alltid graderas efter markens godhetsgrad.

För övrig lövskog hava beräkningarna ytterligare förenklats. Ingen uppdelning

på boniteter har gjorts inom tillväxtområdena, och den mätbara skogen

bildar endast en förrådsgrupp. Dessutom har endast räknats med en prisrelation.

Resultatet är alltså en enda korrektionsfaktor för varje tillväxtområde.

Denna anknytes ej till rotvärdet för träd av viss standarddimension

utan till medelrotvärdet, såsom redan framhållits i samband med redogörelsen

för prisrelationerna.

Då korrektionsfaktorer och markvärdefaktorer beräknats för s. k. jonsonboniteter,

hava de ej direkt kunnat sammanställas i den form de återfinnas i

förslaget till skogsinstruktion, tabell A, utan först genom interpolering uträknats

för de godhetsgrader som där förekomma. I samband härmed har en

viss utjämning skett för att eliminera smärre ojämnheter i materialet. Dessutom

hava genom interpolering införts motsvarande faktorer för ytterligare

ett antal prisrelationer, varmed åsyftas att interpolering mellan prisrelationerna

skall kunna undvikas vid själva taxeringsarbetet. Därvid bör alltså

den i tabellen angivna prisrelation väljas, som ligger närmast den för visst

fall uträknade.

De redan flera gånger påpekade olägenheterna av att primärmaterialet för

område VI (Skåne, Halland och Blekinge) är föråldrat, då uppgifter endast

finnas från den gamla riksskogstaxeringen, har ansetts för nästa fastighetstaxering

böra provisoriskt avhjälpas beträffande barrskogen på så sätt,

att korrektionsfaktorer och markvärdefaktorer hämtas från motsvarande

boniteter för område V. Härvid kan viss hänsyn tagas till den bättre produktionsförmågan

i det sydligare området på det sättet, att de tre godhetsgraderna

för marken placeras något högre på bonitetsskalan.

Omfattningen av de olika godhetsgraderna för marken har bestämts med

hänsyn till frekvensen av olika markboniteter inom respektive tillväxtområden

enligt senaste uppgifter så, att de skulle vara tillämpliga på följande

procenter av skogsmarksarealen, räknat från de högsta boniteterna: god 25

procent, medelgod 50 procent, mindre god 25 procent. Som medeltal för hela

fastigheter med varierande godhetsgrad å marken torde godhetsgraden medelgod

komma till användning i större utsträckning än dessa siffror utvisa.

Den närmare omfattningen av de olika godhetsgraderna, angiven i s. k.

fastighetsboniteter, framgår av följande uppställning.

Tillväxtområde

Markens godhetsgrad

god

medelgod

mindre god

I ......................................

2 2 och däröver

1-5 -2-1

T 4 och därunder

II......................................

2''5 t >

1-75—2-4

1''7 » >

III ....................................

3''0 » »

to

ö

i

to

eö

l ii j >

IV......................................

3*5 >

2-2 —3-4

2''1 T> *

V......................................

3*75 » »

2-75—3-7

2*7 » »

VI....................................

425 » »

2''9 —4-2

2-8 » »

Angående genomsnittsskogen lämnar utredningsmaterialet i övrigt en del

upplysningar, vilka bland annat belysa sambandet mellan denna och den

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

221

normalskog, som ligger till grund för beräkning av mark- och skogsvärde

enligt gällande skogsvärderingsmetod.

I två efterföljande uppställningar häröver medtagas beträffande genomsnittsskogen

tillväxtområdena I, II, III och V, för vilka nya virkesförrådsuppgifter

finnas. Uppgifterna äro specificerade på jonsonboniteter, och för

de boniteter, som representera mindre än 5 procent av den i undersökningen

ingående arealen inom respektive tillväxtområde, äro uppgifterna satta inom

parentes.

Den första uppställningen avser kubikmassan per hektar på bark för samtliga

trädslag, dels för genomsnittsskogen och dels motsvarande uppgifter

om normalförråd, varom överenskommelse träffades vid stockholmsmötet den

29 september—2 oktober 1937 i och för 1938 års allmänna fastighetstaxering,

omräknade till jonsonsboniteter och avseende områden, som ungefärligen

svara mot tillväxtområdena I—III respektive IV—V.

Kubikmassa per hektar, kubikmeter

Tillväxtområde

å

ii

III

IV

V

VI

VII

VIII

1

I......................

(117)

75

55

41

(35)

II ....................

—

—

101

70

53

40

(29)

Genomsnittsskogen.......

lil....................

—

170

116

79

62

(50)

—

I

V ....................

(168)

117

87

75

65

—

—

|

Norrland samt Koppar-!

103

91

76

61

Normalförråd enligt |

bergs län............/

stockholmsmötet 1937 \

Södra Sverige utom Got- ]

100

85

68

1

lands län och de syd- !

ligaste länen ........1

120

Vid beräkningen av virkesförrådet för genomsnittsskogen har tillämpats

kuberingstal, som äro genomsnittstal enligt den föregående riksskogstaxeringen

för de skilda områdena. Kuberingstal, avpassade för de olika boniteterna,

skulle giva något större virkesförråd för de bättre boniteterna och något

mindre för de sämre.

Den andra uppställningen upptager massaproduktionen i kubikmeter inklusive

bark per hektar och år, å ena sidan för genomsnittsskogen, där produktionen

satts lika med tillväxten å det nyss angivna virkesförrådet med

tillämpande av tillväxtprocenter från föregående riksskogstaxering, å andra

sidan den produktion, som ansetts motsvara de olika jonsonbonitetema, dels

såsom idealboniteter, dels såsom fastighetsboniteter.

Tillväxtområde

Årlig produktion

å

i kubikmeter

bonitet

per hektar

II

III

IV

V

VI

VII

VIII

(

I ................

(2-7)

2-0

1-3

0''8

(0-7)

|

11................

—

—

3-0

21

1-4

1-1

(0-6)

Genomsnittsskogen.....

III ..............

—

4-8

3-9

2-7

1-9

(1-4)

—

1

V................

(6''7)

5-2

4-1

3-2

2-7

—

- |

Idealbonitet ..............................

Faslighetsbonitet..........................

S-0

6 0

()-0

4-1

4 5

3-2

3-4

2-4

2''5

VT

1-8

l-l

1-2

0-7

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Jämförelsen kan även utsträckas lill markvärdet. Vid den räntefot, varmed

här räknats, eller 3s/t procent, utgör det kapitaliserade avkastningsvärdet

26 7a årsavkastningar. För genomsnittsskogen belöpa sig därav på markvärde

enligt beräkningarna följande antal årsavkastningar vid en tänkt gemensam

prisrelation 1:0,6. (För Norrland torde avsättningsläget i medeltal

vara sämre än som svarar mot denna prisrelation, vilket skulle medföra någon

sänkning av siffrorna i de första raderna.)

Tillväxtområde

Markvärde motsvarar antal årsavkastningar

vid bonitet

III

IV

V

VI

VII

_

_

3

2>/s

2

II ..............................

—

4

3‘/a

3

2

III................................

—

4*/a

472

372

3

V ..............................

8Va

8

7''A

67s

—

Vid 1938 års fastighetstaxering beräknades markvärdet vid en räntefot av

4 procent till 4,5 årsavkastningar eller 18 procent av avkastningsvärdet vid

normal skogs tillgång. Vid räntefoten 37« procent skulle markvärdet, på

motsvarande sätt beräknat, utgöra 4,8 årsavkastningar.

Den s. k. kvalitetsfaktorn (förhållandet mellan rotvärdet å virkesavkastning

och virkesförråd) varierar enligt beräkningarna sålunda med prisrelationen

(och inom viss prisrelation).

Prisrelation

Barrskog

Bok- och

ekskog

Annan

lövskog,

medel-

tal

lägst

högst

medeltal

1:0,8..............................

1-18

1''29

1-23

118

t ''■ 0,6..............................

1-23

1-36

1-81

1-19

1

1 : 0,4..............................

1''36

1-60

1-50

1-26

_

Medelprisrelation ..................

—

—

—

—

1-23

Det bör här observeras, att prisrelationen för bok- och ekskog har en

annan betydelse än för barrskogen (prisrelationen 1:0,4 motsvarar barrskogens

1: 0,6).

Även den sista uppställningen har viss betydelse för jämförelsen mellan

de båda värderingsmetoderna. Detta skall åskådliggöras med ett exempel.

En viss genomsnittsskog består av

90 procent barrskog med rotvärde 7 kronor och kvalitetsfaktor 1-30

10 » lövskog > » 3 » » > 1-23

Virkesförrådets rotvärde är 09 x 7 + 0''1 x 3= .............. 660 kronor

Avkastningens » » 0‘9 X 7 x 1‘30 + 0l X 3 X 1''23 = .. 8‘56 »

Båda rotvärdena gälla alltså genomsnittsskogen. Emellertid grundas genomsnittsskogens

värdering på rotvärdet av dess virkesförråd och normalskogens

på rotvärdet av dess avkastning. Om nu normalskogens avkastning hade

lika sammansättning som genomsnittsskogens, skulle under samma prisförutsättningar

den nyss gjorda jämförelsen direkt gälla de båda rotvärden,

som i respektive metoder ligga till grund för värderingen. Nämnda förutsätt
-

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

223

ning (att normalskogens och genomsnittsskogens avkastning hava lika sammansättning)

torde teoretiskt sett knappast någonstädes föreligga. Vid det

praktiska taxeringsarbetet har man emellertid i brist på kännedom örn normalavkastningens

sammansättning säkerligen vid bestämmande av rotvärdet

tagit mycket stor hänsyn till den faktiska sortimentssammansättningen i

medeltal vid företagna avverkningar i respektive orter. I så fall har man

kommit till ett rotvärde, som nära ansluter sig till rotvärdet för genomsnittsskogens

avkastning.

De vid beräkningarna framkomna kvalitetsfaktorerna hava kunnat kontrolleras

genom flera undersökningar rörande virkesförrådets och virkesuttagens

dimensionssammansättning. Sålunda föreligger statistik beträffande

statsskogama för samtliga revir över virkesuttagens diameterklassfördelning

åren 1935—42, vilken kan jämföras med uppgifterna från senaste skogsindelningar

över virkesförrådets sammansättning. Vidare finnes en undersökning

publicerad av jägmästare Anders Jansson i tidskriften Skogen, häftena

12 och 13 år 1939 rörande virkesförrådets diameterklassfördelning per

Vi 1934 enligt avverkningsplaner för enskilda skogar i Västerbottens läns

lappmark och motsvarande diameterklassfördelning för under 1934—

38 utstämplad skog. Slutligen finnas uppgifter uti ifrågavarande avseende

uträknade från den senaste riksskogstaxeringen för vissa flodområden i mellersta

Norrland. Samtliga dessa uppgifter hava utnyttjats för att utröna,

huru de beräknade kvalitetsfaktorerna vid lika prisförutsättningar överensstämma

med förhållandet mellan virkesuttagets och virkesförrådets rotvärde

per kubikmeter. Det har därvid visat sig, att överensstämmelsen för tillväxtområdena

I—III (Norrland och Dalarna) är mycket god. För mellersta

och södra Sverige däremot har skillnaden mellan virkesuttagets och virkesförrådets

grovlek i verkligheten icke varit så stor under den närmast förflutna

tiden som kvalitetsfaktorerna ge uttryck för. Detta torde sammanhänga

med en tendens till återhållsamhet i fråga om avverkning av grövre

skog, som kunnat konstateras vid de nyligen utförda vedskogsinventeringarna

i form av ökade virkesförråd i de grövre diameterklassema.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Milling lill riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 240.

Bilaga 6.

HJälptabell nr 1 lör beräkning av skogskubikmeterns skogsvärde för varje skogsgrupp på grundval av 1932—1936 års vir
kespriser

och omkostnader.

Provtaxeringen 1941. Minimivärde: 60 kronor per hektar. Leveransplats: vid bilväg.

Mörlunda kommun. Kalmar län. Tillväxtområde V. Markens godhetsgrad: medelgod.

Omkostnadsklass

-

Skogskubikmeter

n s sk

O g S V

ä r d e,

kron

o r

Skogsgrupp

0

kubikmasseprocent gran inom angivna barrskogsgrupper

10

20

30

40

50

60

70

80

90

100

0. Vid bilväg

Barrtimmerskog ..

4*29

4*31

4*32

4 34

4*35

4-37

4*38

4*40

4*41

4*43

4*44

Massavedskog ....

2*60

2*65

2*70

2‘74

2*79

2-84

2*89

2*94

2*98

3*03

3*08

Barrvedskog......

2*32

2*36

2*41

2*45

2*49

2 54

2*58

2*62

2*66

2*71

2*75

Lövskog ..........

2-11

2*11

2*11

2*11

2*11

2*11

2*11

2*11

2*11

2*11

2*11

1. 0—1 km från

Barrtimmerskog ..

4*15

4*17

4*18

4*20

4*21

4*23

4*24

4*26

4*27

4*29

4*30

bilväg

Massavedskog ....

2*44

2*49

2*54

2*68

2-63

2*68

2*73

2*78

2*82

2*87

2*92

Barrvedskog......

2*18

2 22

2*27

2*31

2*35

2*40

2*44

2*48

2*52

2*57

2*61

Lövskog..........

1*96

1*96

1*96

1*96

1*96

1*96

1*96

1*96

1*96

1*96

1*96

2. 1—2 km från

Barrtimmerskog ..

4*01

4*03

4*04

4*06

4*07

4*09

4*10

4*12

4*13

4*15

4*16

bilväg

Massavedskog ....

2*28

2*33

2*38

2*42

2*47

2*52

2*57

2*62

2 66

2*71

2*70

Barrvedskog......

2*04

2*08

2*13

2*17

2*21

2 26

2*30

2*34

2*38

2*43

2*47

Lövskog..........

1*81

1*81

1*81

1*81

1*81

1*81

1*81

1*81

1*81

1*81

1*81

3. 2—3 km från

Barrtimmerskog ..

3*87

3*88

3*90

3*91

3*93

3*94

3*95

3*97

3*98

4*00

4*01

bilväg

Massavedskog ____

2*12

2 17

2*22

2*27

2*32

2*37

2*41

2*46

2*51

2*56

2*61

Barrvedskog......

1*90

1*94

1*99

2*03

2*07

2*12

2*16

2*20

2*24

2*29

2*33

Lövskog ..........

Lee

1*66

1*66

1*66

1*66

1*66

1*66

1*66

1*66

1*66

1*66

4. 3—5 km från

Barrtimmerskog ..

3*73

3''74

3*76

3*77

3*79

3*80

3*81

3*83

3*84

3*86

3*87

bilväg

Massavedskog ....

1*96

2*01

2*06

2*11

216

2*21

2*25

2*30

2*35

2*40

2*45

Barrvedskog......

1*76

1*80

1*85

1*89

1*98

1*98

2*02

2*06

2*10

2*15

2* 19

Lövskog ..........

1*51

1*51

1*51

1-51

1*51

1*51

1*51

1*51

1*51

1*51

1*51

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. 225

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga

HJälptabell nr 2 för beräkning av skogskubikmeterns skogsvfirde för barrskog och lövskog under nedan'' angivna förutsättningar

på grundval av 1932—1936 års virkespriser och omkostnader.

Provtaxeringen 1941. Minimivärde: 60 kronor per hektar. Leveransplats: vid bilväg.

Mörlunda kommun. Kalmar län. Tillväxtområde V. Markens godhetsgrad: medelgod.

1

2

3

4

6

8

7

8

9

10

11

12

13

14

15 |

16

Omkostnads-

klass

Procent av barrskogsför- rådet i skogsgrupp

S k

o g s

k u b i

k m e t e r n

sko

g s v å

r d e,

kronor

för hela barrskogsförrådet vid nedanstående procent gran

för löv- skog

timmer-

skog

!

massa- ! , ,

vedskog|vedsk°g

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

100

0.

Intill bilväg

0

70

30

2*51

2-57

263

2-67

2-72

2-77

2-82

2*86

2*90

2*94

2*98

10

65

25

2-69

2-74

2-80

2-82

2''88

2-93

2 98

3*01

3 05

3*09

3*13

20

55

25

2-87

2-92

2-97

3-

3-05

309

3T3

3*17

3*20

3*24

3*27

30

50

20

3-05

3''09

3-14

3-17

3-21

3-25

3*29

3*32

3''35

3*39

3*42

40

40

O

3''23

3''27

3-31

3''33

3-37

3-41

3*44

3*47

3*50

3*54

3*57

2*11

50

35

15

3-41

344

3-48

3-50

3-54

3-67

3*60

3*63

3*65

3*69

3*71

60

30

10

3''58

3''61

364

3-67

3''70

372

3*76

3*78

3*81

3.83

3*86

70

20

10

3-76

3-79

3''81

3''83

3-86

3''88

3*91

3*93

3*96

3*98

4*01

1.

0—1 km från

0

se ovan

se ovan

2 80

2-42

2-48

252

257

2''62

2*67

2*71

2*76

2*79

2*83

bilväg

10

2-54

2-59

2-65

2-67

2-73

2''78

2*88

2*86

2*90

2*94

2*98

20

2''72

2-77

2''82

2-85

2''90

2''94

2*98

3*02

3*05

3*09

3*12

30

290

2-94

2''99

3-02

306

3-10

3*14

3*17

3*20

3*24

3*27

1*96

40

3''08

3-12

3-16

3T8

322

326

3*29

3*32

3*35

3*39

3*42

50

3-26

3-29

333

335

339

3-42

3*45

3*48

3*50

3*54

3*56

60

343

346

3-49

3-52

3''55

367

3*61

3*63

3*66

3*68

3*71

70

3 61

3*64

3''66

368

3-71

3’73

3*76

3*78

3*81

3*88

3*86

2.

1 - 2.km från

0

se ovan

se ovan

2-21

2-27

233

2-37

2-42

2-47

2*52

2*56

2*60

2*64

2*68

|

bilväg

10

239

2-44

2''50

2-52

2-58

2-63

2*68

2*71

2*75

2*79

2*83

20

257

2-62

2-67

2-70

2-75

2-79

2*88

2*87

2*90

2*94

2*97

30

2''75

2-79

2-84

2-87

2-91

2-95

2*99

3*02

3*05

3*09

3*12

1

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

2-93

2''97

301

3-03

3"07

311

3-14

3* 17

3-20

324.

3''27 I

30

311

314

3-18

3-20

324

3-27

330

333

3*85

3-39

3-41

> 181

60

328

331

384

337

3-40

3-42

3-46

348

3-61

3-58

356

70

346

3''49

3''61

3*53

3''66

358

3''61

3-63

366

3-68

3*71

3.

2—3 km från

0

se ovan

se ovan

205

2-11

2-17

2-22

227

2-31

2''36

2-41

2-45

2-49

2*53

bilväg

10

2''23

2''29

234

289

243

2-47

2-52

2-56

2-60

2''64

2''68 1

20

2''41

246

2-51

2''66

2''60

2''63

2''68

2-72

2-75

2-79

2''8S i

1

30

40

2-eo

2-78

264

2*82

2''69

2-86

2-72

289

276

2*93

2''80

2.96

283

2-99

287

3-03

2''91

306

2- 94

3- 09

2- 97

3- 12

1*66 ;

50

296

3-—

303

306

3''09

312

3-16

318

3-21

3''24

3-27

60

314

317

3*20

3''23

3''25

328

3-31

3''33

3-36

3-39

342

70

332

3''35

337

3-40

342

3-44

3-47

3-49

3-61

3-54

3-57

4.

3—5 km från

0

se ovan

se ovan

1-90

1 -96

202

2-07

2-12

216

2-21

226

280

2-34

2-38

bilväg

10

2-08

2-14

2-19

2-24

2''28

2-32

2*37

2-41

2''45

2''49

2-68

i

i

20

2''26

2-31

236

2-41

2''45

2-48

2-53

2''67

2''60

264

2''68

30

-■2*45

2-49

2-54

2-57

261

2-C5

2''68

2-72

2-76

279

2''82

1*61 I

40

263

2''67

2*71

2''74

2-78

2-81

2-84

2-88

2''91

2-94

2-97

50

2''81

2''85

2''88

2-91

294

2-97

O,

o —

3''03

3-06

3-09

3-12

60

2-99

302

3-05

3-08

3-10

313

3-16

3''18

3''21

3''24

327

70

3-17

3''20

3-22

3-26

327

329

3-32

3''34

3-36

3-39

342

1.

35

45

20

2''99

303

3-08

3''10

314

3-18

3-22

3-25

3-28

3-32

3*35

3.

• Länsmedeltal

35

45

20

2*69

2-78

2*78

2-80

2-84

2''88

2''92

2-95

2-98

303

305

1 förutsättningar.

1. Barrskogsförrådets grovlekssammansättning.

Vid i kol. 2 angivna timmerskogsprocenter förutsättas massaveds- och vedskogsprocenterna vara de i kolumnerna 3 och 4 angivna.

2. Barrskogsförrådets trädslagssammansättning.

Vidstående granprocenter för

hela barrskogsförrådet

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

100

förutsätta vidstå- endegranprocen- ter för angivna

skogsgrupper

Barrtimmerskog

0

5

10

20

.

40

50

60

70

85

100

Massavedskog

0

12

25

35

45

55

65

75

83

92

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 8.

Hjälp tabel (er för beräkning av skogskubikmeterns skogsvärde i kronor för varje skogsgrupp samt gemensamt för barrskog

och för bok- (ek-) skog p& grundval av 1932—1936 års virkespriser och omkostnader.

Provtaxeringen 1941. Minimivärde: 75 kronor pr hektar. Leveransplats: vid bilväg.

Omkostnadsklasser: 1 = intill 500 m från bilväg. 2 = 1 000 å 1 500 m från bilväg, vid dålig terräng även för kortare körväg.

Riseberga kommun. Kristianstads län. Tillväxtområde VI. Markens godhetsgrad: medelgod.

a

b

c

1 d

e

f

g

h

i

k

1

m

n

0

t P

r

Om-

kost-

Hjälptabell nr 1

H i ä

p t a

bell nr

2

Skogs-

värde

För barrskogen: Procent i timmerskog (25 cm

och däröver)

nads-

klass

Skogsgrupp

gagn-

Gemensamt för

skogsgrupperna

För bok- (ek-) skogen: Procent grovskog (20 cm och däröver)

virke

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

100

1

Barrtimmerskog..

6-40

1

Massavedskog____

4''45

> All barrskog ....

‘4-40

4*60

4''80

5-00

5-20

5*40

5*60

5*80

6*00

6*20

6*40

Barrvedskog ....

Bok- (ek-) grovskog

4-31

\

1 All bok- (ek-) skog

bättre (a)......

30

2''98

bättre (a) ____

1-78

1-90

2-02

214

2-26

2*38

2*50

2*62

2*74

medelgod (b) ..

sämre (c)......

20

10

2-46

2-02

1 medelgod (b)..

| sämre (c) ....

1''78

1-78

1-85

1''80

P92

1-83

1-98

1-85

206

1-88

2*12

1*90

2*19

2*26

2*32

2*39

2*00

2*46

2*02

Bok- (ek-) klenskog

1-78

1

övrig lövskog____

1-86

övrig lövskog ..

186

1-86

1''86

1*86

1*86

1*86

1*86

1*86

1*86

1*86

1*86

2

Barrtimmerskog..

6-13

I

Massavedskog ....

416

> All barrskog .. .

''4''11

4-31

4-51

472

4*92

5*12

5*32

5*62

5*73

5*93

6*13

Barrvedskog ....

Bok- (ek-) grovskog

4-08

1

I All bok- (ek-) skog

bättre (a)......

30

2''73

( bättre (a) ....

1-50

1-62

1-75

1-87

1*99

2*12

2*24

2*36

2*48

2*61

2*73

medelgod (b) ..

20

2''29

[ medelgod (b)..

1-50

1-58

1-66

1-74

1*82

1*90

1*97

2*0ö

2*13

2*21

2*29

sämre (c)......

10

1-80

1 sämre (c) ....

1-50

P53

1*50

1-59

1*62

1*65

1*68

1*71

1*74

1*77

1*80

Bok- (ek-) klenskog

1''59

Övrig lövskog____

1-59 1

övrig lövskog ..

1-59

1-59

1-59

159

1*59

1*59

1*59

1*59

1*59

1*59

1*59

1 Detta medelpris för massavedskog och barrvedskog ligger till grund för barrskogspriserna i kolumnerna f—r.

228 Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kunfjl. Maj.ts proposition nr 240.

229

Bilaga 9.

HJälptahell nr 3. Analys av taxeringsresultatet för Mörlunda kommun.

Medeltalsuppgifter lör olika virkesförråd per hektar.

Virkesförråd, fm3 per hektar

40

50

60

70

80

90

100

110

120

Skogsgärde per hektar, kronor.

1932—36 års priser

Omkostnadsklass 1.........

96

126

157

194

230

273

313

354

397 !

> 3...... ...

84

lil

139

173

206

246

283

321

361 1

1932—41 års priser

Omkostnadsklass 1..........

122

160

198

243

286

338

385

434

485

> 3..........

107

140

176

217

257

305

349

394

441

1937—41 års priser

Omkostnadsklass 1..........

148

193

239

292

343

402

457

■

514

573

> 3..........

130

170

212

261

308

363

414

467

522 ■

Skogsvärde per fm3, kronor.

1932—36 års priser

Omkostnadsklass 1........

2-40

2*51

2-61

2-78

2-88

303

313

322

1

3*31

» 3..........

2-10

2-21

2-31

2''48

2-58

2-73

CO

QO

61

2-92

3-01

1932—41 års priser

Omkostnadsklass 1..........

3''05

3-18

3-30

347

3''58

3*75

3-85

3‘95

4-05 |

* 8 .........

2''67

2-80

293

3-10

3 22

3-38

3-48

358

3-68

j 1937—41 års priser

Omkostnadsklass 1..........

3-71

3''85

3''98

4-17

4''28

4-47

4''57

4''68

4-78

8..........

3-25

3-40

3-54

3-73

3-85

4-03

414

4-24

4-35

| Skogsvärde per fm3 och ha i % av

1932- 36 års.

1932—41 års priser ..........

127

127

126

125

124

124

123

123

122

1937-41 » » ..........

155

154

153

150

149

147

146

145

144

Virkesförrådets sammansättning

i medeltal, fm3.

(av barrskog 25 % gran)

Virkesförråd per lia..........

40

50

60

70

80

90

100

ilo

120 j

därav lövskog..............

15

15

15

15

15

15

15

15

15 !

» barrskog ............

25

35

45

55

65

75

85

95

105

Av barrskogen % timmer......

10

15

20

30

35

45

50

55

60

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Bilaga 10.

Kontroll på provtaxeringsnämndens bedömning av primäruppgilter och skogs''

värden vid provtaxeringen år 1941, med ledning av uppmätning på marken.

(Uppgifter enligt uppmätning på marken äro markerade medelst kursiv.)

1. Mörlunda socken.

Exem-

pel

nr

Skogs-

marks-

areal

hektar

Kubikmassa, fm5

per hektar

Av

barr-

skogen

procent

tim-

mer-

skog

Skogsvärde, 1932—1936 års

priser

Anm.

barr-

skog

löv-

skog

Sum-

ma

totalt

kronor

fel-

bedöm-

ning

procent

per

hektar

kronor

fel-

bedöm-

ning

procent

1

250

60

15

75

40

5 400

-33

216

+ 9

ilo

59

6

65

42

8100

198

2

1130

69

6

75

30

24 800

- 6

219

- 3

118-0

71

6

77

28

26600

225

3

210

60

10

70

25

4 000

+ 5

190

•+• 9

31-8

52

18

70

14

3800

174

4

20-0

30

30

60

35

3 000

- 6

150

-18

17-6

37

36

73

32

3 200

182

5

14-0

45

25

70

20

2 400

-37

171

-32

150

63

29

92

41

3800

253

6

260

45

25

70

25

4 600

-42

177

-43

260

71

38

109

55

8000

308

7

100

40

25

65

20

1500

- 6

150

+ 8

lie

23

36

59

43

1600

139

8

55''5

90

30

120

45

19 200

+ 4

346

+ 4

Ena skiftet,

55 b

68

60

128

51

18500

333

54 ha, typskog

varom uppgif-

9

900

65

15

80

45

20 500

- 1

228

- 2

ter meddelats i

89-0

73

10

83

37

20 700

233

förväg

Summa

374-5

64-6

16-4

81-0

36‘5

85 400

- 9-4

227-5

- 4-6

Enl. bedömning

o. medel-

tal

395-5

65-5

20-3

85-8

37-0

94 300

2384

Enl. uppmätn.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. 231

2. Valbo socken.

Exempel

Skogs-

marksareal

hektar

Kubikmassa, fm8 per

hektar

Av barr- skogen

procent

timmer- skog

Skogsvärde, 1932- priser

1936 års i

barrskog

lövskog

summa

totalt

kronor

per

hektar

kronor

felbedöm-

ning

procent

1

11

110

Ilo

30

2 600

236

-11

11

109

2

lil

45

2900

264

2

10

90

20

Ilo

30

2 200

220

4 57

10

60

6

66

43

1400

140

O

O

15

110

20

130

40

4000

267

-52

15

199

12

211

65

8400

560

4

11

65

5

70

10

1400

127

-18

11

71

ii

82

10

1700

155

5

44

45

5

50

10

4 000

91

— 2

te

45

10

55

7

4100

93

Summa

91

71-1

8-5

79-6

25

14 200

156

-23

o. medeltal

91

83''0

9o

920

39

18500

203

3. Riseberga socken.

Exem-

pel

nr

Skogs-

marks-

areal

hektar

Kubikmassa, fm8 per

hektar

Av

ek- och

bok- skogen

procent

grov- skog

Skogsvärde, 1932—1936 års

priser

Alim.

barr-

skog

ek-

och

bok-

skog

övrig

löv-

skog

sum-

ma

totalt

kronor

fel-

bedöm-

ning

procent

per

hektar

kronor

fel-

bedöm-

ning

procent

1

16-0

80

20

100

80

4100

-20

256

-40

120

1

122

34

157

96

5100

425

2

15-0

5

91

34

130

60

4 600

-16

307

-16

150

15

95

36

146

62

5500

367

|

Av barrsko-

3

3-0

130

___

_

130

_

2 000

4- 5

667

+ 2j

gen procent

29

141

—

4

145

_

1900

655

/

|

timmerskog:

bedömd 40

4

600

15

50

25

90

70

11800

+ 6

197

+ 61

uppmätt 21

60-0

10

53

30

93

69

lim

185

5

8-0

—

20

50

70

50

1000

-44

125

-54

6e

22

38

46

106

61

1800

273

Summa

102-0

13''4

56''9

26-8

97-1

69-3

23 500

-7-5

230-4

- 12-6

Eill. bedömning

o. medel-

tal

96’5

14.4

65''o

31-7

un

73-3

25 400

2632

Enl. upp möt n.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Innehållsförteckning.

Sid.

Författningstext...................................................... 2

I. Allmän fastighetstaxering år 1945 m. m........................... 27

Departementschefen .......................................... 31

11. Värdering av skogsmark och växande skog........................ 33

De olika metoderna för värderingen............................ 34

Allmänna normer för taxering av skogsfastighet. Nuvarande taxeringsvärden

................................................ 37

Markvärdet.................................................. 48

Skogsmarkens bonitering...................................... 62

Apteringen.................................................. 70

Rotvärdet .................................................. 78

Korrektionsfaktorerna ........................................ 88

Räntefoten.................................................. 101

Allmänna kostnader för skogsbruket............................ 104

Uppskattning av virkesförrådet och det praktiska taxeringsår betet.. 110

Förslag till ändringar i taxeringsförfarandet vid bibehållande av den

nuvarande värderingsmetoden................................ 147

Förmån av jakt m. m....................................... 160

Allmänna omdömen.......................................... 161

Departementschefen .......................................... 175

lil. Ändringar i taxeringsförordningen................................ 181

Departementschefen .......................................... 186

Bilagor.

1. Uppställning, utvisande saluvärdenas förhållande till 1938 års taxerings
värden

vid köp av fastigheter i vissa städer under tiden 1938—1943 192

2. Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen vid bibehållande av

hittillsvarande grunder........................................ 196

3. Förslag till förordning med instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid bibehållande av hittillsvarande grunder ........ 198

4. Uppställning över beräkning av skogskubikmeterns skogsvärde ...... 204

5. Beräkning av korrektionsfaktorer och markvärdefaktorer............ 205

6. Hjälptabell nr 1 vid provtaxering år 1941 i Mörlunda socken ...... 225

7. Hjälptabell nr 2 vid provtaxering år 1941 i Mörlunda socken ...... 226

8. Hjälptabeller vid provtaxering år 1941 i Riseberga socken.......... 228

9. Hjälptabell nr 3 vid provtaxering år 1941 i Mörlunda socken ...... 229

10. Kontroll på provtaxeringsnämndens bedömning av primäruppgifter och

skogsvärden vid provtaxeringen år 1941 ........................ 230

447080. .Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1944:45 Bevillningsutskottets memorial Nr 45 s. 1 i texten
  2. BevU 1944:35 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten