Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl

1944-03-10 · 44 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 44 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:244, Med förslag till förordning angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

1

Nr 244.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga

m. fl.; given Stockholms slott den 10 mars 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl.;

samt

2) lag om upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga

utskylder till kommun eller annan menighet med avseende å rösträtt och behörighet.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Mimny till riksdagens protokoll 194''i. 1 sami. Nr 244.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Förslag

till

förordning angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Värnpliktig som inryckt till militärtjänstgöring må i den omfattning och

under de villkor, som i denna förordning sägs, beviljas anstånd med indrivning

av honom påförda utskylder.

2 §.

1 morn. Med värnpliktig avses i denna förordning värnpliktig som icke är

fast anställd vid krigsmakten.

Förordningen äger ej tillämpning å värnpliktig, som är elev vid krigsskolan

eller undergår utbildning för vinnande av fast anställning på aktiv stat

vid marinen eller flygvapnet, ej heller å värnpliktig som jämlikt 27 § 1

mom. värnpliktslagen fullgör tjänstgöring med en varaktighet av högst sextio

dagar.

2 mom. Vad örn värnpliktig stadgas i denna förordning skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om

l:o) civilmilitär personal på aktiv stat eller över stat, vars tjänstgöringsskyldighet

i fredstid är begränsad till viss del av året;

2:o) personal, som lönlös kvarstår i regemente (kår), i flottan, i kustartilleriet

eller i flygvapnet;

3:o) personal som frivilligt överförts till övergångsstat, så ock personal på

reservstat eller i reserven med undantag av reserven tillhörande, från aktiv

stat pensionsavgången personal;

4:o) väg- och vattenbyggnadskårens personal;

5:o) icke värnpliktig personal vid sjövärnskåren.

3 §.

Med utskylder förstås i denna förordning utskylder och andra medel, som

avses i 1 § restindrivningsförordningen under a) och b), med undantag dock

för sådana avgifter till brand-, hagelskade- eller kreatursförsäkringsanstalter,

som jämlikt kungörelsen den 22 oktober 1886 angående uppbörd av avgifter

till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter debiteras, indrivas

och redovisas i sammanhang med kronouppbörden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

3

1 §■

Fråga om anstånd med indrivning av utskylder enligt denna förordning

prövas och avgöres av den utmätningsman, som bär att verkställa indrivning

av utskyldema.

5 §•

Anstånd må beviljas med indrivning av utskylder, vilka förfalla till betalning

vid uppbördsstämma som till någon del infaller under tiden för militärtjänstgöringen

eller inom tre månader efter tjänstgöringens slut.

Häftar värnpliktig, som inryckt till militärtjänstgöring, för oguldna utskylder,

vilka förfallit till betalning vid uppbördsstämma som till någon del infadbt

inom tre månader före tjänstgöringens början, må anstånd beviljas jämväl

med avseende å dessa utskylder.

Vad i denna förordning stadgas i fråga om uppbördsstämma skall äga

motsvarande tillämpning beträffande uppbördstermin.

6 §.

Anstånd, som avses i 5 §, skall gälla intill dess den värnpliktige efter beviljad

ledighet för återgång till civil verksamhet (hempermittering) eller hemförlovning

tre månader i följd varit fri från tjänstgöring, dock att anståndet

städse skall omfatta minst tre månader, räknat från den dag då utskyldema

senast skolat erläggas.

Med indrivning av utskylder, som utgå för fast egendom, må dock icke på

grund av vad i denna paragraf stadgas anstå längre än att den i 17 kap. 6 §

handelsbaden stadgade förmånsrätten för dylika utskylder kan göras gällande.

7 §•

Anstånd, som avses i 5 §, må icke beviljas, där det med hänsyn till den

värnpliktiges inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska

förhållanden i övrigt samt utskyldernas storlek kan antagas, att den värnpliktige

icke är i behov av sådant anstånd.

8 §•

Har underlåtenhet att betala sådana utskylder, beträffande vilka anstånd

med indrivning beviljats enligt denna förordning, medfört att utskylder,

som eljest skolat erläggas vid senare uppbördstillfälle, förfallit till omedelbar

betalning, skall den värnpliktige tillika åtnjuta anstånd med betalning

av sistnämnda utskylder till den uppbördsstämma, vid vilken utskyldema enligt

utfärdad debetsedel skolat erläggas.

9 §.

Värnpliktig, som vill komma i åtnjutande av anstånd med indrivning av

utskylder enligt denna förordning, skall göra skriftlig ansökan härom. Ansökningen

skall ställas till den utmätningsman, varom i 4 § förmärs, samt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kunni. Maj:ts proposition nr 244.

ingivas eller insändas till familjebidragsnämnden i den kommun, som har

att utgiva familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen den 30 juni

1942 (nr 521).

För värnpliktig, som är ansluten till erkänd skatteförmedlingskassa eller

statens intressekontor, må ansökan göras jämväl av kassan eller intressekontoret.

10 §.

Ansökan, som avses i 9 §, bör av deli värnpliktige göras så snart ske kan

och senast inom en månad elter utgången av först infallande uppbördsstämma,

som anståndet skall avse, eller såvitt angår utskylder, varom förmäles

i 5 § andra stycket, inom en månad efter militärtjänstgöringens början.

Har ansökan icke inkommit till familjebidragsnämnden inom tre månader

efter militärtjänstgöringens slut, må ansökningen icke upptagas till prövning.

11 §.

Då ansökan, som avses i 9 §, inkommit till familjebidragsnämnden, skall

nämnden så snart ske kan med eget yttrande överlämna ansökningen till vederbörande

utmätningsman. Nämnden skall därvid lämna uppgift om dagen

för militärtjänstgöringens början och dennas art samt, därest tjänstgöringen

redan upphört, dagen för dess avslutande ävensom, i den mån sådana upplysningar

äro tillgängliga för nämnden eller kunna utan omgång införskaffas,

örn den värnpliktiges försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden.

I yttrandet skall tillika angivas, huruvida ansökningen tillstyrkes eller avstvrkes.

12 §.

Utmätningsman skall utan dröjsmål meddela beslut över ansökan, som

avses i 9 §.

Har utmätningsmannen lämnat sådan ansökan utan bifall, skall utmätningsmannen

ofördröjligen lämna sökanden underrättelse härom med angivande

tillika av den ordning, i vilken talan mot beslutet må föras.

13 §.

Har beslut om anstånd meddelats enligt denna förordning, må vidare åtgärder

för indrivning av utskylder, som omfattas av anståndet, icke vidtagas.

Har, då anstånd beviljas, utmätning redan ägt rum, skall utmätningen gå

åter, dock ej om försäljning av egendomen skett. Beslut om införsel i avlöning,

pension eller livränta till gäldande av utskylderna, som meddelats

innan anståndet beviljades, skall icke vidare gälla.

14 §.

Indrivningsavgift må icke uttagas för utskylder, beträffande vilka utmätningsman

beviljat anstånd med indrivningen enligt denna förordning, i den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

5

mån utskylderna betalas innan den värnpliktige efter hempermiltering eller

hemförlovning ett år i följd varit fri från militärtjänstgöring.

Angående ersättning för indrivning i vissa fall, då indrivningsavgift icke

skall utgå, är särskilt stadgat.

15 §.

Har, sedan anstånd beviljats, den värnpliktiges ekonomiska förhållanden

undergått väsentlig förbättring, äger utmätningsmannen upptaga frågan örn

anstånd för den värnpliktige till förnyad prövning.

16 §.

Då värnpliktigs tjänstgöring upphört av annan anledning än på grund av

tidsbegränsad ledighet, skall familjebidragsnämnden, därest den värnpliktige

begärt anstånd med indrivning av utskylder, ofördröjligen underrätta vederbörande

utmätningsman örn tjänstgöringens upphörande.

17 §.

Har underlåtenhet att erlägga vid ett uppbördstillfälle förfallande kommunalutskylder

enligt kommunens beslut medfört, att jämväl dylika utskylder,

som skolat uppbäras vid ett senare uppbördstillfälle, förfallit till omedelbar

betalning, skall såvitt angår manlig skattskyldig i vederbörlig restlängd särskilt

angivas, huru utskylderna enligt utfärdad debetsedel skolat erläggas.

18 §.

Åtnöjes icke den, som gjort ansökan om anstånd med indrivning av utskylder

enligt denna förordning, med utmätningsmannens beslut över ansökningen,

äger han i beslutet söka rättelse genom besvär hos vederbörande

länsstyrelse.

över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

19 §.

Vid ansökan örn anstånd med indrivning av utskylder enligt denna förordning

skall användas blankett enligt formulär, som fastställes av den jämligt

4 § krigsfamiljebidragsförordningen förordnade tillsynsmyndigheten i

samråd med riksräkenskapsverket.

Yttrande, som avses i 11 §, skall likaledes avfattas å blankett enligt formulär,

som fastställes i den i första stycket angivna ordningen.

20 §.

De närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpningen av denna

förordning, utfärdas av den jämlikt 4 § krigsfamiljebidragsförordningen förordnade

tillsynsmyndigheten i samråd med riksräkenskapsverket.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 244.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944.

Genom denna förordning upphävas förordningen den 17 november 1939

(nr 810) med särskilda bestämmelser angående indrivning av utskylder hos

vissa skattskyldiga samt lagen den 30 december 1941 (nr 989) angående

undantag i vissa fall från stadganden om uttagande av avgift vid indrivning

av kommunalutskylder.

Har värnpliktig före den 1 juli 1944 gjort anmälan enligt 5 § första stycket

i den äldre förordningen eller ock fullgjort vad i andra stycket i nämnda paragraf

stadgas, skall vid tillämpning av den nya förordningen, därest utmätningsmannen

ej annorlunda beslutar, så anses som om den värnpliktige beviljats

anstånd jämlikt sistnämnda förordning. Beträffande värnpliktig som

här avses må utmätningsmannen upptaga frågan om anståndet till prövning

ändå att sådant fall icke är för handen som i 15 § sägs.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

7

Förslag

till

lag om upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att

erlägga utskylder till kommun eller annan menighet med avseende

å rösträtt och behörighet.

Härigenom förordnas som följer.

Vid tillämpning av i lag givna stadgande!! angående villkor för utövande

av rösträtt och behörighet att innehava uppdrag skall värnpliktig icke anses

häfta för oguldna utskylder, vilka förfallit till betalning under tiden för militärtjänstgöring

eller inom tre månader före tjänstgöringens början eller tre

månader efter dess slut, under förutsättning att den värnpliktige inom föreskriven

tid gjort ansökan om anstånd med indrivning av utskylderna jämlikt

förordningen denna dag (nr ) angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga

m. fl.

Med värnpliktig avses i denna lag sådan värnpliktig, å vilken nyssnämnda

förordning äger tillämpning.

Vad i första stycket stadgas angående värnpliktiga skall gälla även beträffande

personal, varom förmäles i 2 § 2 mom. förenämnda förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.

Genom denna lag upphäves lagen den 17 november 1939 (nr 812) om

upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder till

kommun eller annan menighet med avseende å rösträtt och behörighet.

Har värnpliktig före den 1 juli 1944 gjort anmälan enligt 5 § första stycket

förordningen den 17 november 1939 (nr 810) med särskilda bestämmelser

angående indrivning av utskylder hos vissa skattskyldiga eller ock fullgjort

vad i andra stycket i nämnda paragraf stadgas, skall vid tillämpning av denna

lag så anses som om den värnpliktige gjort ansökan om anstånd med indrivning

av utskylderna jämlikt förordningen denna dag angående indrivning

av utskylder hos värnpliktiga m. fl.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars

19U.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf

Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och socialdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss,

fråga örn ändrade bestämmelser angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga

m. fl.

Föredraganden anför följande.

Genom beslut den 30 april 1943 bemyndigades chefen för finansdepartementet

att tillkalla sakkunniga för att verkställa en allsidig översyn av gällande

bestämmelser rörande anstånd med indrivning av utskylder hos värnpliktiga

samt i samband därmed verkställa en översyn jämväl av vissa närstående

författningar, nämligen lagen den 14 oktober 1939 (nr 728) med särskilda

bestämmelser rörande utmätning hos vissa värnpliktiga m. m.. lagen

den 31 oktober 1939 (nr 782) örn inskränkning i rätten att återtaga avbetalningsgods

från vissa värnpliktiga lii. m., lagen den 17 november 1939 (nr

812) om upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder

till kommun eller annan menighet med avseende å rösträtt och behörighet

samt lagen den 19 april 1940 (nr 233) om anstånd för vissa värnpliktiga

med betalning av hyra m. m.

Sedan såsom sakkunniga tillkallats t. f. revisionssekreteraren O. A. Bergholtz,

byråchefen G. W. Curtman och ledamoten av riksdagens första kammare,

lektorn H. L. E. Sjödahl, tillika ordförande, ha dessa sakkunniga den

30 oktober 1943 avlämnat betänkande med förslag till militär moratorielag

m. m., vilket betänkande innehåller av motiv åtföljda förslag till dels lag

med särskilda för värnpliktiga med flera gällande bestämmelser rörande utmätning,

avbetalningsköp, hyra m. m. (militära moratorielagen) dels förordning

med särskilda bestämmelser angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga,

dels lag angående undantag i vissa fall från stadganden örn uttagande

av avgift vid indrivning av kommunalulskylder, dels ock lag örn upphävande

i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder till kom
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244■ 9

mun eller annan menighet med avseende å rösträtt och behörighet (SOU

1943:42).

över betänkandet lia efter remiss yttranden avgivits av chefen för försvarsstaben,

chefen för armén, som i ärendet samrått med centrala värnpliktsbyrån,

försvarsväsendets personalvårdsnämnd, kommerskollegium,

statskontoret, riksräkenskapsverket, socialstyrelsen, arbetsmarknadskommissionen,

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kronobergs,

Blekinge, Kristianstads, Älvsborgs, örebro, Gävleborgs, Västernorrlands

och Norrbottens län, överexekutor i Göteborg, Malmö och Norrköping,

Svenska exekutionsmännens riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund,

Hyresgästernas riksförbund, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Sveriges köpmannaförbund, landsorganisationen i

Sverige, De anställdas centralorganisation, Föreningen Sveriges stadsfogdar,

Föreningen Sveriges landsfiskaler, Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden

och Svenska reservunderofficersförbundet. Kommerskollegium

har därvid överlämnat yttranden av Stockholms och Göteborgs handelskammare,

Skånes handelskammare, Sveriges industriförbund, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation, Svenska cykelfabrikant- och grossistföreningen

samt Stockholms automobilhandlareförening. Överståthållarämbetet

har bifogat yttranden av kanslidirektören vid första kansliavdelningen,

skattedirektören, förste stadsfogden och uppbördsintendenten i

Stockholm ävensom familjebidragsnämnden därstädes. Vid de yttranden

som avgivits av länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Blekinge och Örebro

län ha fogats utlåtanden av vederbörande länsavdelning av Föreningen Sveriges

landsfiskaler. Vidare har länsstyrelsen i Uppsala län överlämnat yttrande

av stadsfogden i Uppsala, länsstyrelsen i Kronobergs län yttranden

av landsfiskalerna i Lenhovda, Markaryds och Alvesta distrikt, länsstyrelsen

i Blekinge län yttranden av magistraten och stadsfogden i Karlskrona,

länsstyrelsen i Kristianstads län yttranden av familjebidragsnämnderna i Kristianstad

och Ängelholm samt Gråmanstorps och Borrby kommuner samt

länsstyrelsen i Örebro län yttranden av magistraten i Örebro m. fl.

Sedan de sakkunnigas förslag till militär moratorielag av chefen för justitiedepartementet

anmälts i statsrådet den 11 februari i år — därvid Kungl. Majd

förordnade, att lagrådets utlåtande skulle inhämtas över ett inom justitiedepartementet

upprättat förslag till lag om upphävande av vissa lagar rörande

utmätning, återtagande av avbelalningsgods och anstånd med betalning av

hyra m. m. — har Kungl. Majit den 3 innevarande mars månad på hemställan

av chefen för justitiedepartementet beslutat att lill riksdagen avlåta proposition

(nr 151) med förslag till ändrade moratoriebeslämmelser för värnpliktiga

lii. fl.

övriga av de sakkunniga framlagda författningsförslag — vilka torde få

såsom bilaga fogas vid detta protokoll — lia överarbetats inom finansdepartementet.

Denna överarbetning, som skett under beaktande av under remissbehandlingen

framförda erinringar, har resulterat i att förslag upprättats

dels till förordning angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

dels ock till lag om upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att

erlägga utskylder till kommun eller annan menighet med avseende å rösträtt

och behörighet. Jag torde nu få anmäla de sålunda inom finansdepartementet

upprättade författningsförslagen.

Innan jag går närmare in på dessa departementsförslag, torde jag emellertid

få lämna en redogörelse för nu gällande bestämmelser rörande indrivning

av utskylder hos värnpliktiga m. m. samt tillkomsten av ifrågavarande

bestämmelser.

Särskilda bestämmelser angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga

äro meddelade i förordningen den 17 november 1939 (nr 810) med särskilda

bestämmelser angående indrivning av utskylder hos vissa skattskyldiga.

Till grund för ifrågavarande förordning har legat en inom finansdepartementet

utarbetad promemoria. Enligt det i promemorian framlagda förslaget

skulle anstånd med indrivning av utskylder m. m. få åtnjutas av

värnpliktig, som jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 1936 års vämpliktslag

inkallats till tjänstgöring vid krigsmakten. Med värnpliktig skulle

likställas den som vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap såsom

frivillig tjänstgjort vid krigsmakten. Om den värnpliktige underlät att vid

uppbördsstämma eller uppbördstermin, som helt eller delvis infölle under

tiden för tjänstgöringen vid krigsmakten eller inom en månad efter tjänstgöringens

slut, erlägga då förfallet delbelopp av honom påförda utskylder

m. m., fick enligt förslaget indrivning av annat delbelopp icke ske förrän

beloppet eljest senast skolat erläggas. I fråga om oguldna utskylder m. m.,

som skulle erläggas vid uppbördsstämma eller uppbördstermin, vilken helt

eller delvis infölle under tiden för tjänstgöringen vid krigsmakten eller inom

en månad efter dess slut, fick enligt förslaget indrivning icke äga ram tidigare

än andra kalendermånaden efter utgången av den månad, under vilken

tjänstgöringen upphörde, såvida icke med avseende å den värnpliktiges inkomst,

förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i

övrigt det funnes uppenbart, att han icke vore i behov av anstånd med

medlens gäldande. Vidare föreslogs i promemorian, att indrivningsavgift ej

finge uttagas å restfört delbelopp, som erlades innan indrivning därav finge

ske, samt ej heller å belopp, med vars indrivning anstånd åtnjutits, i den

mån betalning erlades senast inom tre månader från det indrivning tidigast

kunnat äga ram.

Genom proposition nr 63 förelädes 1939 års urtima riksdag förslag till

förordning med särskilda bestämmelser angående indrivning av utskylder

hos vissa skattskyldiga m. m.

I anslutning till de över departementspromemorian avgivna yttrandena

anförde jag beträffande frågan, vilka personalkategorier bestämmelserna

borde avse, att enligt mitt förmenande anledning icke förelåge att låta undantagsbestämmelserna

avse alla, som fullgjorde värnpliktstjänstgöring; undantagsbestämmelserna

borde sålunda icke avse värnpliktiga, som fullgjorde

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunni. Majlis proposition nr 244.

11

beredskapsövning. Däremot kunde ifrågasättas, huruvida icke bestämmelserna

borde göras tillämpliga å krigsmaktens reservpersonal. Innan erfarenhet

vunnits om i vilken omfattning och under huru lång tid reservpersonal körnare

att inkallas till tjänstgöring, syntes emellertid de särskilda bestämmelserna

icke böra avse sådan personal.

Rörande indrivningsåtgärdernas omfattning uttalade jag att det i promemorian

framlagda förslaget att, såvitt anginge nu ifrågavarande skattskyldiga,

upphäva skyldigheten att vid försummelse att i behörig ordning erlägga

delbelopp av utskylder genast gälda jämväl senare förfallande delbelopp vore

motiverat. Jag anslöt mig jämväl till förslaget i promemorian, att med indrivningen

av utskylder, som restförts i anledning av den skattskyldiges

värnpliktstjänstgöring, under alla förhållanden borde få anstå under tiden

för tjänstgöringen och en viss tid därefter. Vad anginge frågan, huruvida den

skattskyldige även under viss tid efter anståndstidens slut borde vara befriad

från skyldighet att gälda indrivningsavgift, uttalade jag likaledes min

anslutning till den i promemorian uttalade åsikten, enligt vilken dylik befrielse

borde medgivas. Jag framhöll därvid bland annat, att om en skattskyldig,

som åtnjöte anstånd med indrivningen av på grund av värnpliktstjänstgöringen

restförda utskylder, för att kunna i rätt tid inbetala utskylderna

skulle nödgas avstå från att i vederbörlig ordning erlägga utskylder.

som förfölle till betalning efter tjänstgöringens slut och med vilkas erläggande

något uppskov icke kunde erhållas, följden bleve att även dessa senare utskylder

komme att reslföras. Vidare erinrades örn att man i remissyttrandena

syntes hava räknat med en anståndstid av högst omkring tre månader

efter tjänstgöringens slut. Även om den indrivningsfria tiden skulle utsträckas

åtskilligt längre, skulle helt visst anståndstiden i många fall befinnas otillräcklig

för att den skattskyldige, utan eftersättande av under anståndstiden

förfallande skatter, skulle kunna under denna tid liopbringa erforderliga

medel för gäldande av de utskyldsbelopp, med vilkas indrivande fått anstå.

Särskilt efter en längre tjänstgöringstid, under vilken flera utskyldsbelopp

förfallit till betalning, komme svårigheterna för den skattskyldige att inom

anståndstiden fullgöra skattebetalningen att te sig oöverkomliga. Vad anginge

den tid efter anståndstidens slut, under vilken den skattskyldige skulle vara

befriad från att erlägga indrivningsavgift, ansåg jag denna böra tilltagas

väsentligt längre än vad i promemorian föreslagits. Att, såsom från något håll

föreslagits, borttaga varje tidsbegränsning syntes å andra sidan vara att gå

för långt. Genom en begränsning lill en viss, ej alltför kort lid kunde, framhöll

jag, befrielsen från alt gälda indrivningsavgift komma att utgöra en verksam

drivfjäder för den skattskyldige att söka inom denna lid inbetala utskylderna.

Under beaktande av de anförda synpunkterna förordade jag, att den tid,

då indrivning skulle få äga ruin, men indrivningsavgift ej skulle få uttagas,

sattes så lång, att den jämte anståndstiden utgjorde ett år.

Beträffande frågan örn beliovsprövning yttrade jag, alt jag för egen del

visserligen funne det vara principiellt riktigast, att anstånd meddelades endast

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

i de fall då den skaltskyldige vöre i behov därav. Det kunde emellertid icke

bestridas, att en behovsprövning skulle för indrivningsförrättarna medföra

ökat arbete och risk funnes för ojämnhet i tillämpningen. Då frågan dessutom

ur statsfinansiell synpunkt syntes vara av mindre betydelse, förordade jag.

att därest övriga förutsättningar vore för handen anstånd med indrivningen

finge äga rum oavsett behovet därav i det enskilda fallet.

Med avseende å frågan huruvida särskilt initiativ av den skattskyldige

borde fordras för anstånds erhållande byggde departementspromemorian på

den förutsättningen, att den värnpliktige icke själv skulle behöva taga något

initiativ för att komma i åtnjutande av anstånd med utskyldernas erläggande

utan att indrivningsmyndigheterna skulle prestera den för förordningens

tillämpning erforderliga utredningen.

För egen del påpekade jag, att i åtskilliga yttranden framhållits lämpligheten

av att låta frågan om anstånd med indrivningen bliva beroende av

initiativ från den skattskyldige samt förklarade mig biträda denna mening.

Lämpligen borde därvid så förfaras, att den skattskyldige ifyllde en anmälan,

att han önskade komma i åtnjutande av anstånd, vilken anmälan därefter

tillställdes den utmätningsman, som hade att verkställa indrivningen.

I departementspromemorian framlades jämväl förslag till lag angående

upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder till

kommun eller annan menighet med avseende å rösträtt och behörighet. Enligt

detta förslag skulle i lag givna stadganden angående verkan i nämnda

hänseenden av uraktlåtenhet att erlägga utskylder icke äga tillämpning i fråga

örn utskylder, som påförts person, vilken varit inkallad till tjänstgöring

jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen eller såsom frivillig

tjänstgjort vid krigsmakten, därest utskylderna förfallit till betalning under

tiden för sådan tjänstgöring eller inom en månad från tjänstgöringens slut.

Rörande denna fråga anförde jag, att det vore ofrånkomligt att beträffande

de värnpliktiga skattskyldiga varom här vore fråga i viss utsträckning upphäva

den verkan, som uraktlåtenhet att erlägga utskylder till kommun eller

annan menighet eljest medförde med avseende å rösträtt och behörighet till

vissa uppdrag. Jag framhöll bland annat, att det särskilt i de fall, där för

behörighet erfordrades fullgjord skattebetalning för de tre sistförflutna åren

— bland annat gällde detta uppdrag såsom kommunal- eller stadsfullmäktig

eller landstingsman — skulle vara i hög grad stötande, därest en i övrigt

skötsam person, vars ekonomi rubbats genom värnpliktstjänstgöringen, skulle

nödgas frånträda sådant uppdrag. Efter att hava erinrat om att i departementspromemorian

någon tidsbegränsning icke föreslagits, utan att de eljest

inträffande verkningarna av uraktlåtenheten att betala utskylderna skulle

upphävas för all framtid, alltså även i det fall att anståndstiden utgått och

det till och med blivit uppenbart, att utskylderna aldrig komme att betalas,

uttalade jag, att även örn de invändningar, som framställts häremot, rent principiellt

icke syntes sakna fog, det emellertid av praktiska skäl torde vara

lämpligt att giva stadgandet en så vid omfattning som föreslagits.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition nr 244.

13

I propositionen framlades även förslag lill lag angående undantag i vissa

fall från stadganden om uttagande av avgift vid indrivning av kommunalutskylder.

Andra särskilda utskottet förklarade i sitt utlåtande (nr 27) i anledning av

propositionen bland annat, att utskottet uppmärksammat, att enligt förslagei

en värnpliktig, som under flera perioder inkallades till tjänstgöring vid förstärkt

försvarsberedskap eller mobilisering, icke alltid komme att erhålla det

skydd mot indrivningsåtgärder, som förslaget avsåge att giva. Inom utskottet

hade därför bland annat den lösningen ifrågasatts, att därest ny inkallelse

av värnpliktig skedde inom viss kortare tid efter den första tjänstgöringens

slut, skulle så anses som om tjänstgöringen varit sammanhängande. Utskottet

förutsatte, att Kungl. Maj:t bade sin uppmärksamhet riktad på frågan

örn beredande av skydd åt värnpliktiga av denna kategori.

Beträffande frågan huruvida krigsmaktens reservpersonal borde omfattas

av bestämmelserna angående anstånd med indrivning av utskylder uttalade

utskottet, att därest reservpersonal komme att vara inkallad under någon

längre tid, spörsmålet om beredande av skydd åt sådan personal i nu ifrågavarande

hänseende torde komma att tagas under förnyat övervägande.

Riksdagen, som godkände berörda utlåtande, anmälde i skrivelser den 15

november 1939 (nr 60 och 61) sina beslut i anledning av propositionen.

Förordningen den 17 november 1939 (nr 810) med särskilda bestämmelser

angående indrivning av utskylder hos vissa skattskyldiga samt lagarna den

17 november 1939 (nr 811) angående undantag i vissa fall från stadganden

örn uttagande av avgift vid indrivning av kommunalutskylder och den 17

november 1939 (nr 812) örn upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet

att erlägga utskylder till kommun eller annan menighet med avseende å

rösträtt och behörighet trädde i kraft den 19 november 1939.

Genom förordning den 30 december 1941 (nr 988) gjordes vissa ändringar

i förordningen den 17 november 1939 (nr 810) med särskilda bestämmelser

angående indrivning av utskylder hos vissa skattskyldiga i syfte bl. a. att

förtydliga bestämmelserna för det fall, att skattskyldig efter att ha fullgjort

militärtjänstgöring ånyo inkallades till sådan tjänstgöring, innan den

i förordningen angivna tidsfristen om två månader gått till ända. I lagen den

30 december 1941 (nr 989) angående undantag i vissa fall från stadganden

om uttagande av avgift vid indrivning av kommunalutskylder — genom vilken

lag den tidigare lagen i ämnet upphävdes — gjordes motsvarande förtydligande.

Enligt 1 § förordningen den 17 november 1939 (nr 810) med särskilda bestämmelser

angående indrivning av utskylder bos vissa skattskyldiga äger

skattskyldig, som inkallats till tjänstgöring vid krigsmakten jämlikt 28 § 1

mom. värnpliktslagen (beredskapstjänstgöring), åtnjuta anstånd i avseende

å indrivningen av honom påförda utskylder. I 2 § 1 mom. nämnda förordning

stadgas, att örn den skattskyldige underlåter att i behörig ordning erlägga

honom påförda utskylder, vilka förfalla lill betalning vid uppbördsstämma

eller uppbördstermin, som helt eller delvis infaller under tiden

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

för tjänstgöringen vid krigsmakten eller inom två månader efter tjänstgöringens

slut, indrivning av belopp, som på grund därav uppföres i restlängd,

icke må ske förrän den skattskyldige efter beviljad ledighet för återgång

till civil verksamhet (hempermittering) eller hemförlovning två månader i

följd varit fri från sådan tjänstgöring. Har underlåtenhet som nyss sagts

föranlett, att jämväl belopp, som eljest skolat erläggas vid senare uppbördstillfälle,

uppförts i restlängd, må sålunda restfört belopp icke i något fal)

indrivas förrän efter utgången av den uppbördsstämma eller uppbördstermin,

varunder beloppet enligt utfärdad debetsedel skolat erläggas. Infaller

tidpunkt, då belopp som nu sagts först får indrivas, under det den skattskyldige

tjänstgör vid krigsmakten eller inom två månader efter tjänstgöringens

slut, skall vad förut sagts äga motsvarande tillämpning i avseende å

sådant belopp. Jämlikt 4 § skall vad i uppbördsförfattningarna är stadgat rörande

skyldighet att erlägga indrivningsavgift icke äga tillämpning å restfört

utskyldsbelopp, som i 2 § avses, i den mån betalning inflyter innan den skattskyldige

efter beviljad ledighet för återgång till civil verksamhet (hempermittering)

eller hemförlovning ett år i följd varit fri från tjänstgöring, som

i 1 § sägs. Enligt 5 § bör skattskyldig, som vill komma i åtnjutande av anstånd

med indrivning av utskylder, inom en månad efter slutet av först infallande

uppbördsstämma eller uppbördstermin, som anståndet skall avse,

skriftligen göra anmälan härom. Örn anmälan ej sålunda gjorts, må likväl

med indrivning av utskylder anstå, därest genom företeende av inskrivningsbok

eller intyg av militärmyndighet eller på annat tillförlitligt sätt inför vederbörande

utmätningsman eller exekutionsbiträde styrkes, att den skattskyldige

tjänstgjort vid krigsmakten under sådan tid att anstånd med indrivningen

må äga rum.

I lagen den 30 december 1941 (nr 989) angående undantag i vissa fall från

stadganden örn uttagande av avgift vid indrivning av kommunalutskylder

föreskrives, att vad i lag är stadgat rörande uttagande av särskild avgift för

indrivning av kommunalutskylder icke skall äga tillämpning med avseende

å utskylder, påförda skattskyldig, som inkallats till tjänstgöring vid krigsmakten

jämlikt 28 § 1 mom. värnpliktslagen, i den mån med indrivning av

utskyldema fått anstå enligt särskilda, av Konungen utfärdade bestämmelser

och betalning inflyter innan den skattskyldige efter beviljad ledighet för återgång

till civil verksamhet (hempermittering) eller hemförlovning ett år i följd

varit fri från sådan tjänstgöring.

Enligt lagen den 17'' november 1939 (nr 812) örn upphävande i vissa fall

av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder till kommun eller annan

menighet med avseende å rösträtt och behörighet skall vid tillämpning av i

lag givna stadganden angående villkor för utövande av rösträtt och behörighet

att innehava uppdrag person, som inkallats till tjänstgöring jämlikt 28 §

1 mom. eller 36 § 2 mom. värnpliktslagen, icke anses häfta för oguldna utskylder,

vilka förfallit till betalning under tiden för sådan tjänstgöring eller

inom två månader från tjänstgöringens slut och med vilkas indrivning anstånd

åtnjutits enligt särskilda, av Konungen utfärdade bestämmelser.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

15

Förslaget till förordning angående indrivning av utskylder hos

värnpliktiga m. fl.

1 §•

1 denna paragraf i departementsförslaget, vilken motsvarar 1 § första stycket

i de sakkunnigas förslag, har upptagits ett inledningsstadgande däri angles,

att värnpliktig, som inryckt till militärtjänstgöring, må i den omfattning

och under de villkor, som i förordningen stadgas, beviljas anstånd med

indrivningen av honom påförda utskylder.

Under remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag ha vissa principiella

synpunkter i fråga om rätten för värnpliktiga att erhålla anstånd med indrivning

av utskylder anförts av länsstyrelsen i Stockholms län. Sålunda har

länsstyrelsen uttalat, att ett anståndsmedgivande i realiteten innebure, att

skattebetalarna vid tjänstgöringens slut hade att gälda de ordinärt förfallande

skatterna och uppkomna restantier. De härav orsakade olägenheterna

framträdde särskilt då den inkallade, vilket icke vöre alltför sällsynt, redan

vid början av första inkallelseperioden häftade för oguldna utskylder. Länsstyrelsen

hade också i andra sammanhang framhållit, att icke minst med

avseende å de inkallades skattebörda en omläggning av vårt uppbördssystem

framstode som starkt motiverad. Emellertid kunde det anstånd med skattebetalning,

som anslutning till de nyinförda skatteförmedlingskassorna innebure,

utgöra en värdefull komplettering till skatteanståndet i anledning av

militärtjänstgöring. De sakkunniga hade icke funnit sig kunna föreslå tvångsanslutning

till sådana kassor enbart för skattskyldiga, som fullgjorde eller

fullgjort militärtjänst och vore i behov av skatteanstånd; desto angelägnare

tedde sig nödvändigheten att för de anståndssökande inkallade genom upplysning

och rådgivning klargöra värdet av anslutning till skatteförmedlingskassa.

Någon principiell meningsskiljaktighet torde icke råda angående behovet Departement*.

av särskilda bestämmelser rörande indrivning av utskylder hos värnpliktiga. chefen.

De sakkunnigas uppdrag har icke heller avsett frågan om lagstiftningen bör

bibehållas eller icke utan varit begränsat till att avse verkställandet av en

allsidig översyn av de gällande bestämmelserna i ämnet.

De ändringsförslag, som föranletts av de sakkunnigas förslag eller som

eljest ansetts böra framläggas, komma att behandlas i det följande. Redogörelsen

kommer därvid att anknyta till den i departementsförslaget följda

paragrafindelningen.

2 §•

I de sakkunnigas författningsförslag ha bestämmelser angående de personalgrupper,

vilka ansetts böra omfattas av nu ifrågavarande lagstiftning, upptagits

i 1 § tredje och fjärde styckena. Sålunda lia de sakkunniga i 1 § tredje

stycket upptagit stadganden av innehåll, att med värnpliktig avses i förord
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kunni. Maj:ts proposition nr 244.

ningen den som är truppregistrerad som värnpliktig och under tjänstgöringen

avlönas enligt för värnpliktiga gällande grunder, samt att från förordningens

tillämpning undantagas dels värnpliktig, vilken jämlikt 27 § 1 mom. värnpliktslagen

fullgör tjänstgöring med en varaktighet av högst 30 dagar, dels

ock värnpliktig, vilken undergår utbildning för vinnande av fast anställning

vid krigsmakten. Vidare har i de sakkunnigas förslag i 1 § fjärde stycket stadgats,

att Konungen må föreskriva, att bestämmelserna i förordningen skola

äga tillämpning jämväl å annan personal än värnpliktig, vilken på grund avanställning

vid försvarsväsendet eller medlemskap i frivilliga automobilkåren,

sjövärnskåren eller svenska röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper har

att inställa sig till tjänstgöring, då värnpliktiga inkallas jämlikt 27 § 2 mom.

eller 28 § 1 mom. värnpliktslagen.

Såsom av den förut omnämnda propositionen nr 151 till innevarande års

riksdag med förslag till ändrade moratoriebestämmelser för värnpliktiga

in. fl. framgår, ha de sakkunniga i fråga örn de personalgrupper, å vilka

lagstiftningen ansetts böra äga tillämpning, upptagit enahanda bestämmelser

i sitt förslag till militär moratorielag som i förslaget till förordning med särskilda

bestämmelser angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga. Då

de sakkunnigas motivering till de av dem föreslagna bestämmelserna angående

lagstiftningens tillämpningsområde återgivits i nämnda proposition (s.

14 o. f.), torde jag härutinnan endast få hänvisa till den i sagda proposition

lämnade redogörelsen.

Jämväl beträffande remissyttrandena över de sakkunnigas förslag i förevarande

hänseende torde jag i huvudsak få hänvisa till samma proposition

(s. 17 o. f.).

Emellertid böra i detta sammanhang vissa av de avgivna remissyttrandena

närmare omnämnas. Såsom av berörda proposition framgår (s. 19) har de

sakkunnigas förslag att utsträcka moratorielagstiftningens tillämplighet även

till fredsförhållanden, såvitt förslaget angår anstånd med indrivning av utskylder,

avstyrkts av statskontoret, riksräkenskapsverket och Svenska exekutionsmännens

riksförbund. Statskontoret har därvid anfört, att det knappast

kunde anses behövligt eller ens lämpligt att i fråga om tjänstgöring

enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen meddela bestämmelser om skaf teanstånd.

Vad anginge den värnpliktiges första tjänstgöring och i anslutning därtill

fullgjord fortsatt tjänstgöring vore tidpunkten för tjänstgöringens början och

slut i regel på förhand bestämd. Vidare ägde densamma rum vid en levnadsålder,

då den värnpliktige endast undantagsvis bildat familj och i allmänhet

ej erhållit anställning av stadigvarande natur. Härtill bomme att de värnpliktigas

avlöningsförmåner numera vöre betydligt högre än tidigare. Detta gällde

icke endast avlöningen under rådande beredskapstillstånd. Även fredsförmånerna

hade förbättrats. Vidkommande repetitions- och efterutbildningsövningarna

samt den fortsatta utbildningen kunde erinras, att tjänstgöringen

i dessa fall vore av mycket kort varaktighet, högst 60 dagar.

Riksräkenskapsverket har förklarat sig icke vilja motsätta sig att under

nu rådande beredskapstillstånd värnpliktiga, vilka fullgjorde första tjänst
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 244

17

göring, tornine i åtnjutande av skatteanstånd. men att vidkommande värnpliktiga,

som i fredstid fullgjorde sådan tjänstgöring, betänkligheter av principiell

art kunde anföras mot medgivandet av sådant anstånd. I yttrandet har

härom anförts.

Då regler örn anstånd nied skattebetalning vid beredskapstjänstgöring infördes,

innebar detta ett hänsynstagande till det förhållandet, att skatter av

löntagare i allmänhet erläggas av löpande inkomster. Ett sådant hänsynstagande

var fullt motiverat, emedan ifrågavarande skattskyldiga redan före

beredskapens början i allmänhet fortlöpande haft att erlägga skatter å tidigare

årsinkomst och icke rimligen kunnat förutse de på grund av krisläget

inträffade förhållandena. Annorlunda ställer det sig vid den vanliga

värnpliktstjänstgöringen. I många fall skola de värnpliktiga vid tiden för

denna tjänstgöring för första gången erlägga skatt å de löneinkomster, som

de dessförinnan åtnjutit. Vidare kan den obligatoriska värnpliktstjänstgöringen

givetvis förutses. Dessa unga värnpliktiga ha i allmänhet icke någon

försörjningsbörda, men de ha däremot icke sällan haft goda inkomster, särskilt

i tider av full sysselsättning. De, som däremot ännu icke haft inkomster,

ha icke heller några skatter att erlägga. Sådan den enskildes inställning till

skattebetalningen är från början, sådan blir den ofta i fortsättningen. Att

utan vidare förutsätta, att de skattskyldiga, varom nu är fråga, äro i behov

av anstånd med skattebetalningen, stämmer icke väl överens med strävandena

efter att få den skattskyldige att, exempelvis genom anslutning till

skatteförmedlingskassa, själv medverka till en ordnad skattebetalning. Det

skulle i så fall vara lika motiverat att låta en löntagare vid inträdet i pensionsåldern

komma i åtnjutande av anstånd med skattens erläggande och

möjlighet att erlägga restförda belopp utan indrivningsavgift. Vidare måste

man fråga sig, om det — därest man eftergiver kravet på att den skattskyldige

själv skall vidtaga åtgärder för att söka bemästra uppkommande

svårigheter med skattebetalningen — icke ligger nära till hands att införa

regler örn anstånd med erläggande av skatt och befrielse från indrivningsavgift

för det fall att den skattskyldige vid tiden för skatteuppbörden drabbats

av arbetslöshet, långvarig sjukdom o. s. v.

Med det sagda har riksräkenskapsverket velat påvisa, att frågan om en

utvidgning av reglerna om skatteanstånd till att avse även värnpliktiga, som

i allmänhet fullgöra den första värnpliktstjänstgöringen, ingalunda ligger

så enkelt till som de sakkunniga synas antaga. De problem beträffande

skattebetalning, varom här är fråga, kunna tydligen icke tillfredsställande

lösas, med mindre en skatteuppbörd genom obligatoriska avdrag vid inkomstens

förvärvande genomföres. Ehuru riksräkenskapsverket är väl medvetet

om att vissa skäl tala för det av utredningen framlagda förslaget även i denna

del, kan riksräkenskapsverket ur de synpunkter, ämbetsverket har att företräda,

för sin del icke tillstyrka detsamma.

Svenska exekutionsmännens riksförbund har anfört att det borde vara ett

socialt intresse att fostra ungdomen till ekonomiskt ansvar. Första värnpliktstjänstgöringen

fullgjordes vid så unga år att den i regel ej medförde några

större ekonomiska svårigheter. Däremot ställdes ekonomien ofta på ett svårare

prov efter hemkomsten, då tanken på bosättning m. m. komme i förgrunden.

Därför kunde ifrågasättas om det vore lämpligt att i detta fall så

att säga legalisera underlåten skattebetalning.

I fråga örn innehållet i det förslag lill moratoriebestämmelser för värnpliktiga

in. fl. såvitt angår hyra, avbetalningsköp och utmätning, vilket fram
Bihang

lill riksdagens protokoll loit. 1 sami. A''/• 244. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

lagts för innevarande års riksdag i förenämnda proposition nr 151, må här

omnämnas följande. Ifrågavarande moratoriebestämmelser äro upptagna i ett

inom justitiedepartementet upprättat förslag till förordning angående tilllämpning

av moratorielagen å värnpliktiga m. fl. Då det är avsett, att denna

förordning skall, med riksdagens samtycke, utfärdas med stöd av moratorielagen

den 3 maj 1940 (nr 300), kommer förordningen icke att bliva tilllämplig

under annan tid än sådan, som avses i moratorielagen. I 1 § i förslaget

äro upptagna stadganden av innehåll, att med värnpliktig avses i förordningen

värnpliktig, som icke är fast anställd vid krigsmakten, ävensom

att förordningen icke äger tillämpning å värnpliktig, som är elev vid krigsskolan

eller undergår utbildning för vinnande av fast anställning på aktiv

stat vid marinen eller flygvapnet. Vidare föreskrives i samma förslag i 2 §,

att vad örn värnpliktig i förordningen stadgas skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om l:o) civilmilitär personal på aktiv stat eller över stat, vars

tjänstgöringsskyldighet i fredstid är begränsad till viss del av året; 2:o) personal,

som lönlös kvarstår i regemente (kår), i flottan, i kustartilleriet eller

i flygvapnet; 3:o) personal, som frivilligt överförts till övergångsstat, så ock

personal på reservstat eller i reserven med undantag av reserven tillhörande,

från aktiv stat pensionsavgången personal; 4:o) väg- och vattenbyggnadskårens

personal; samt 5:o) icke värnpliktig personal vid sjövärnskåren.

Beträffande de skäl, vilka föranlett de nyss återgivna bestämmelserna angående

den föreslagna moratorieförordningens tillämpningsområde, torde jagfå

hänvisa till propositionen nr 151 (s. 23 o. f.).

Departements- Det hade ur vissa synpunkter varit önskvärt att tillämpningsområdet för

chefen. nu ifr^gavaran(je förordning kunnat bestämmas på enahanda sätt som föreslagits

beträffande de förut omförmälda moratoriebestämmelserna i fråga örn

hyra, avbetalningsköp och utmätning. Emellertid torde det icke vara möjligt

att ernå full överensstämmelse mellan de förut omförmälda bestämmelserna

i 1 och 2 §§ i förslaget till förordning angående tillämpning av moratorielagen

å värnpliktiga m. fl. och motsvarande bestämmelser i förslaget till förordning

angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl.

Moratorielagstiftningen i vad den angår hyra, avbetalningsköp och utmätning

har icke ansetts böra utsträckas att äga tillämpning under fredsförhållanden,

vilket motiverats bland annat med att moratoriebestämmelserna

framvuxit ur de exceptionella förhållanden, som beredskapstillstandet kunde

väntas medföra, att mycket starka skäl därför måste krävas för ett bibehållande

av bestämmelserna efter en återgång till normala förhållanden, och

att detta helt naturligt i särskild grad gällde moratoriebestämmelser rörande

hyra, avbetalningsköp och utmätning, som — till skillnad från bestämmelser

örn anstånd med indrivning av utskylder — ingrepe i civila rättsförhållanden

enskilda emellan. Vidare har till stöd för den ifrågavarande begränsningen

framhållits, att fredstjänstgöringen i allmänhet icke medförde samma

ekonomiska svårigheter som beredskapstjänstgöringen, emedan den värnpliktige

endast undantagsvis bildat familj och i många fall ej heller erhållit

anställning av stadigvarande natur. Såvitt anginge skyldighet att erlägga

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

19

hyra och betalning för gods, som inköpts på avbetalning, ävensom gäldenär

rättigheter vid utmätning, ansågs därför en för fredsförhållanden avsedd

moratorielagstiftning icke nu böra genomföras. En närmare utredning ansågs

däremot böra verkställas av frågan, vilken betydelse med avseende å indrivning

av fordringar o. d. som överhuvud taget borde tillmätas omständigheter

av opåräknad natur, vilka inverkade ogynnsamt på en persons ekonomi

och betalningsförmåga.

Beträffande frågan huruvida moratoriebestämmelserna, såvitt angår utskylder,

böra begränsas till att gälla endast under rådande beredskapstillstånd

må till en början erinras om att de skäl, som motivera en dylik begränsning

av moratoriereglerna såvitt angår hyra, avbetalningsköp och utmätning,

icke göra sig gällande med samma styrka då fråga är om utskylder.

Även under fredstid innebär militärtjänstgöringen regelmässigt, att den

värnpliktige — i motsats till den som frikallas från fullgörandet av militärtjänstgöring

—- måste underkasta sig vissa ekonomiska uppoffringar. Såväl

rättvisesynpunkter som försvarets intressen tala för att dessa uppoffringar

i erforderlig utsträckning kompenseras. Med hänsyn härtill lärer det vara

rimligt att den värnpliktige — även under fredstid —- beredes möjlighet att

erhålla uppskov med betalningen av utskylder, vilka förfalla till betalning

under eller i anslutning till militärtjänstgöringen. För övrigt må framhållas,

att den värnpliktiges ekonomiska ställning under nämnda tid mestadels är sådan,

att han i realiteten icke är i stånd att betala vare sig äldre restförda utskylder

eller sådana utskylder, som förfalla till betalning under militärtjänstgöringen.

På grund av det anförda — och då frågan örn för fredstid avpassade

moratoriebestämmelser rörande utskylder lämpligen bör lösas utan avbidan

på den ifrågasatta utredningen örn den betydelse med avseende å indrivning

av fordringar o. d., som överhuvud taget bör tillmätas omständigheter av

opåräknad natur — tillstyrker jag, att de särskilda bestämmelserna örn anstånd

med indrivning av utskylder hos värnpliktiga, i enlighet med de sakkunnigas

förslag, göras tillämpliga jämväl under fredsförhållanden. Jag vill

dock redan i detta sammanhang nämna att, då jag funnit mig kunna tillstyrka

en dylik lösning av frågan, jag utgått från att moratoriereglerna skola kompletteras

med vissa bestämmelser angående behovsprövning; till sistnämnda

fråga torde jag emellertid få återkomma i samband med redogörelsen för 7 §

i förslaget.

I likhet nied de sakkunniga förordar jag den inskränkningen i fråga om

moratoriebestämmelsernas tillämpning under fredsförhållanden, att bestämmelserna

icke skola äga tillämpning beträffande tjänstgöring enligt 27 § t

morn. värnpliktslagen av viss kortare varaktighet. Tillräcklig anledning torde

icke föreligga ali medgiva anstånd med utskyldsbetalning i nu avsedda fall.

Därtill kommer att det med hänsyn till indrivningsförrättarna torde vara angeläget,

att åt moratoriebestämmelserna icke gives en vidare tillämpning än

lörhållandena direkt påkalla. Då nu ifrågavarande undantagsbestämmelse bör

äga motsvarande tillämpning å övriga av lagstiftningen omfattade, i 2 tj 2

moni. omförmälda personalgrupper, förordar jag emellertid — med hänsyn

till dessa gruppers tjänstgöringsförhållanden — att undantaget bestämmes till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

att avse tjänstgöringsomgång med en varaktighet av högst sextio dagar. Vad

de värnpliktiga angår är denna skärpning av undantagsregeln i stort sett

utan betydelse.

Tilläggas må att den föreslagna undantagsbestämmelsen i fråga örn tjänstgöringsomgång

om högst sextio dagar icke är avsedd att gälla under rådande

beredskapsförhållanden, då samtliga värnpliktiga inkallas jämlikt 28 § 1

mom. värnpliktslagen.

Med de avvikelser, som följa av det nu sagda, ha bestämmelserna angående

förordningens tillämpningsområde avfattats i överensstämmelse med

motsvarande stadganden i förslaget till förordning angående tillämpning av

moratorielagen å värnpliktiga m. fl.

Vad i det följande sägs angående värnpliktiga avser även sådan annan personal,

som enligt förslaget skall i förevarande hänseenden anses likställd

med värnpliktiga.

3 §.

Den i förevarande paragraf i departementsförslaget upptagna bestämmelsen

är likalydande med stadgandet i 1 § andra stycket i nu gällande förordning.

4 §•

Av 5 § i de sakkunnigas förslag framgår, att ansökan om anstånd nied indrivning

av utskylder avses skola prövas av den utmätningsman som har att

verkställa indrivningen.

Svenska exekutionsmännens riksförbund har i sitt yttrande anfört, att örn

den värnpliktige flyttat från en ort till annan, fråga uppstode, vilken utmätningsman

som skulle handlägga anståndsärendet. Huruvida denna detalj

kunde ordnas i samband med tillämpningsföreskrifterna undandroge sig

förbundets bedömande. Det förefölle emellertid som örn en dylik bestämmelse

borde vara fastställd i förordningen. För att underlätta kontakten

mellan familjebidragsnämnden och utmätningsmannen samt mellan denne

och den värnpliktige syntes det förbundet lämpligast, att ärendet uteslutande

handlades på den nya bostadsorten.

Departements■ I likhet med de sakkunniga anser jag, att frågan om anstånd bör prövas

chefen. oc}T avgöras av den utmätningsman, som har att verkställa indrivningen av

de utskylder, med vilkas erläggande anstånd begäres. Att i förordningen meddela

särskilda bestämmelser med avseende å det fall, att den värnpliktige

flyttat från en ort till annan, torde icke vara erforderligt.

5 och 6 §§.

I förevarande paragrafer i departementsförslaget ha upptagits bestämmelser

angående vilka utskylder som omfattas av meddelat anstånd och huru

lång tid anståndet räcker.

De sakkunniga ha i detta hänseende uttalat, att i förslaget till moratorielag

tiden för anståndet efter tjänstgöringens slut i regel bestämts till tre

månader. Det torde icke finnas skäl att i förevarande sammanhang bestämma

denna tid kortare än till tre månader. Enligt vad de sakkunniga hade

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

21

sig bekant hade behov av förlängning av anståndstiden även försports. En

dylik förlängning torde icke behöva väcka betänkligheter, om behovsprövning

av anståndet infördes i enlighet med vad de sakkunniga föresloge.

De sakkunnigas förslag om utsträckning av anståndstiden från två till tre

månader har i de flesta remissyttrandena tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Landsorganisationen i Sverige har särskilt framhållit, att denna utsträckning

måste anses väl motiverad.

Emellertid har förslaget i sistnämnda hänseende avstyrkts av Blekinge läns

avdelning av föreningen Sveriges landsfiskaler, som framhållit, att den omständigheten

att anståndstiden satts till tre månader så vitt anginge vissa genom

militära moratorielagen stadgade inskränkningar i borgenärs rätt att

genom exekutiva åtgärder utkräva fordran eller återtaga egendom icke kunde

anses såsom ett skäl, varför anståndstiden vid skatteindrivning också skulle

bestämmas till tre månader.

Vidare har Svenska exekulionsmännens riksförbund uttalat att, därest meningen

verkligen vore att skatten skulle erläggas, berättigade invändningar

kunde göras mot den av de sakkunniga föreslagna förlängningen, även om

behovsprövning skulle införas i enlighet med förslaget. Det visade sig redan

nu synnerligen svårt för många värnpliktiga att med nuvarande anståndstid

hinna med skatterna, vilket berodde på de ofta korta intervallerna mellan

inkallelserna. Om anståndstiden nu förlängdes med ytterligare en månad,

bleve följden, att restantierna säkerligen komme att hopas i sådan omfattning,

att det bleve omöjligt för vederbörande att likvidera desamma.

Den av de sakkunniga föreslagna förlängningen av den tid efter militär- Departementstjänstgöringens

slut, under vilken anstånd med indrivning av utskylder må chefen''

åtnjutas, torde underlätta för de värnpliktiga att ordna sina ekonomiska

förhållanden vid återgången till civil verksamhet. Med hänsyn härtill och då

allvarligare olägenheter icke torde uppstå för det allmänna genom en dylik

utökning av anståndsrätten, tillstyrker jag sakkunnigförslaget i denna del.

Emellertid torde det kunna ifrågakomma att utvidga anståndsrätten jämväl

i ett annat hänseende. Därest värnpliktig, som inrycker till militärtjänstgöring,

redan vid inryckningen häftar för oguldna skatter, har han i allmänhet

små möjligheter att betala dessa under tjänstgöringen eller under

den närmaste tiden därefter. Visserligen kan det sägas att, därest anstånd

skulle medgivas jämväl för dylika utskylder, underlåtenheten alt i rätt tid

betala utskylderna så att säga legaliserades. En dylik invändning kan icke

frånkännas visst fog. A andra sidan lärer man icke kunna bortse från att i

verkligheten en stor del av skattebetalarna erlägga sina utskylder först efter

restföring. Örn man med moratoriebestämmelserna vill uppnå de åsyftade

verkningarna, torde nian följaktligen icke kunna undgå att taga hänsyn även

till restförda utskylder. Jag anser mig därför böra föreslå, att anståndsrätten

utsträckes till att avse jämväl utskylder, sorn förfallit lill betalning under ti
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

den närmast före tjänstgöringens början. Enligt min mening bör emellertid

anståndet i dylika fall begränsas till att avse utskylder, vilka förfallit till betalning

vid uppbördsstämma eller uppbördstermin, som till någon del infallit

inom tre månader före tjänstgöringens början.

De sakkunnigas förslag torde vidare böra kompletteras med en bestämmelse,

enligt vilken anståndet städse skall omfatta minst tre månader, räknat

från den dag då de utskylder som avses med anståndet senast skolat erläggas;

i annat fall skulle ett anstånd med indrivning av utskylder, som förfallit till

betalning exempelvis två och en halv månader efter tjänstgöringens slut, icke

vara till någon praktisk nytta för den värnpliktige.

I fråga om den s. k. behovsprövningen lia de sakkunniga erinrat om, alt

för rätt till anstånd med betalning av skatt erfordrades enligt gällande bestämmelser

endast att den skattskyldige gjorde anmälan örn att han önskade komma

i åtnjutande därav. De sakkunniga ha vidare framhållit, att i olika sammanhang

framförts betänkligheter mot anståndsreglerna under motivering,

att uppskovet i realiteten innebure, att skattebetalaren efter tjänstgöringens

slut hade att gälda dels de ordinärt förfallande skatterna och dels uppkomna

restantier samt att många av ifrågavarande skattskyldiga under tjänstgöringen

hade högre inkomst än under sin tidigare civila verksamhet och överhuvud

ekonomiskt bättre än vissa andra medborgare, som måste betala sina

utskylder.

I anslutning härtill ha de sakkunniga framhållit, att ju kännbarare inkomstminskning

militärtjänstgöringen medförde, desto större vore behovet

av anstånd med utskyldsbetalningen. Inträdde icke någon inkomstminskning

under militärtjänstgöringen, kunde som regel behov av särskilt anstånd icke

anses föreligga. Om anstånd i dylika fall finge åtnjutas med skattens betalning,

komme den värnpliktiges situation endast att förvärras, emedan skatterna

hopades till efter tjänstgöringens slut.

De sakkunniga lia vidare åberopat en av 1941 års krigsfamiljebidragskommitté

verkställd statistisk undersökning av de värnpliktigas ekonomiska

förhållanden, utvisande, att medan för de högre inkomsttagarna militärtjänstgöringen

genomgående medfört en betydande reduktion av familjeinkomsten,

denna för värnpliktiga med en inkomst av 200 å 300 kronor per månad undergått

endast en jämförelsevis obetydlig minskning. För inkallade värnpliktiga

i ortsgrupp III och för anställda i jordbruk syntes, vad de lägsta inkomstklasserna

beträffar, t. o. lii. någon ökning av familjeinkomsten lia

inträtt. I anslutning härtill ha de sakkunniga uttalat, att det borde beaktas,

att sedan denna undersökning verkställdes, familjebidragen i olika avseenden

väsentligt förbättrats och hemortslönen tillkommit. En avsevärd del av de

värnpliktiga åsamkades sålunda icke någon minskning i sina inkomster genom

militärtjänstgöringen, och några erhölle t. o. m. högre inkomster. De

nuvarande bestämmelserna rörande anstånd med skattebetalning erbjöde

emellertid även dessa värnpliktiga möjlighet till anstånd. Detta förhållande

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

23

kunde icke anses tillfredsställande. De sakkunniga hade därför med hänsyn

framför allt till de skattskyldigas eget intresse av att få skatteutgifterna jämnt

fördelade under tid, då deras ekonomiska möjligheter tilläte skattebetalning,

funnit särskild behovsprövning erforderlig för rätt till anstånd.

De sakkunniga ha härefter anfört följande.

Tanken på behovsprövning framfördes redan under förarbetena till gällande

författning men avvisades då huvudsakligen med hänsyn till det ökade

arbete det skulle medföra för indrivningsförrättarna och risken för ojämnhet

i tillämpningen ävensom därför att frågan ansågs vara av mindre betydelse

ur statsfinansiell synpunkt. Otvivelaktigt är behovsprövningen förenad

med olägenheter av nyss angiven art. På grund av den väsentliga förbättring

i fråga om bidragsformerna och bidragens belopp, som den nya krigsfamiljebidragsförordningen

innebär, har emellertid frågan om skatteanståndet

kommit i sådant läge, att de anförda betänkligheterna icke längre böra

vara avgörande. Vad angår skatteanståndets statsfinansiella verkningar är

det visserligen icke möjligt att beräkna vad införandet av behovsprövning

skulle betyda. Uppenbart är emellertid, att i den mån onödigt anstånd med

skattebetalningen meddelas under den värnpliktiges militärtjänstgöring skatteindrivningen

kommer att avsevärt försvåras för tiden efter tjänstgöringens

slut. Denna verkan av skatteanståndet i dess nuvarande utformning torde

ha betydelse ej endast för statens utan i sannolikt ännu högre grad för kommunernas

finanser.

För underlättande av prövningen lia de sakkunniga föreslagit, att anstånd

skulle meddelas, därest det ej funnes uppenbart, att den skattskyldige icke

vore i behov av anstånd. Enligt förslaget skulle det sålunda presumeras, att

behov förelåge. Den befarade ojämnheten i indrivningsförrättarnas prövning

kunde motverkas genom direktiv utfärdade av tillsynsmyndigheten för familjebidragsverksamheten

i samråd med länsstyrelserna.

Slutligen lia de sakkunniga uttalat, att vid prövningen av rätten till anstånd

hänsyn skulle tagas till den värnpliktiges inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet

och ekonomiska förhållanden i övrigt samt utskyldsbeloppets

storlek. Härvid borde givetvis utskyldsbeloppets storlek sättas i relation

till den värnpliktiges ekonomiska förhållanden såväl före tjänstgöringstiden

som under denna. I den mån tjänstgöringstidens längd vore av betydelse

för den värnpliktiges ekonomiska förhållanden, komme densamma indirekt

att beaktas vid behovsprövningen. Den föreslagna behovsprövningen

gjorde det även möjligt att vägra anstånd i de fall, då den värnpliktige fullgjorde

tjänstgöringen under sådana förhållanden, alt han jämsides med

denna kunde utöva sitt civila yrke, exempelvis när tjänstgöringsskyldigheten

endast omfattade två dagar i veckan eller några timmar varje dag.

1 remissyttrandena har icke i något fall påyrkats, att den nuvarande bestämmelsen

örn rätt till anstånd efter endast anmälan skulle bibehållas oförändrad.

Däremot har från flera håll uttalats, att villkoren för rätt till anstånd

borde göras strängare än vad de sakkunniga förordat.

Av remissyttrandena må här återgivas följande.

Försuarsväsendets personalvårdsnämnd har uttalat, alt såsom skäl för den

av de sakkunniga förordade ändringen talade icke blott de efter hand för
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majlis proposition nr 244.

bättrade familjebidragen utan även intresset av att de inkallade icke till

följd av moratoriemöjligheterna i oträngt mål frestades att hopa skatter tills

efter militärtjänstgöringen, med allt det enerverande tryck på familjens ekonomi

som därvid uppstode.

Riksräkenskapsverket har framhållit, att det ur fiskalisk synpunkt måsle

anses välmotiverat att åtnjutandet av anstånd gjordes beroende av en föregående

behovsprövning; dock kvarstode i viss mån de betänkligheter -— nämligen

risken för ojämn tillämpning och de menliga följderna av att utmätningsmännen

bleve överhopade med arbete — som anfördes vid tillkomsten

av nu gällande regler.

Familjebidragsnämnden i Stockholm, som ansett den nu föreslagna behovsprövningsbestämmelsen

vara ur såväl statsfinansiell som individens synpunkt

av godo, har uttalat farhågor för att vissa svårigheter kunde komma

att uppstå vid tillämpning av behovsprövningsprincipen, varför synnerligen

uttömmande anvisningar syntes erforderliga. Jämväl länsstyrelsen i Älvsborgs

län har betonat, att lämpliga direktiv borde utfärdas för utmätningsmännen.

Stadsfogden i Karlskrona har uttalat, att för befattningshavare, som hade

att handlägga värnpliktigas anståndsärenden, hade det ofta varit för rättskänslan

synnerligen stötande, att personer, som under sin beredskapstjänstgöring

haft lika eller bättre inkomster än i sitt civila arbete, skulle under

tjänstgöring slippa skattebetalning.

Svenska exekutionsmännens riksförbund har anfört, att med införande av

behovsprövning av anstånd med indrivningen kunde ojämnhet och irritation

befaras uppstå. Genom att anstånd kunde vägras endast i sådana fall,

då det funnes uppenbart, att behov icke förelåge och det samtidigt alltid

skulle presumeras, att dylikt behov vore för handen, kunde berättigade invändningar

mot förslaget dock icke göras. Det borde emellertid tillses, att

tillämpningsföreskrifterna gåves en sådan form, att tidigare påtalade missförhållanden

såväl bland de värnpliktiga inbördes som mellan dessa och

övriga medborgare undanröjdes.

Statskontoret har anfört följande.

Enligt det av de sakkunniga upprättade författningsutkastet skulle den

värnpliktige komma i åtnjutande av de i författningen angivna förmånerna,

såvida icke med hänsyn till den värnpliktiges inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet

och ekonomiska förhållanden i övrigt samt utskyldsbeloppets

storlek funnes uppenbart, att han icke vore i behov därav. Denna

bestämmelse innebär, att hjälpbehov alltid skall presumeras föreligga. Statskontoret

vill ifrågasätta, huruvida icke en verklig behovsprövning borde införas.

De sakkunnigas förslag torde i praktiken komma att åtminstone i stort

sett verka på samma sätt som nu gällande föreskrifter, enligt vilka för beviljande

av anstånd och därmed befrielse också från indrivningsavgift endast

erfordras viss anmälan från den värnpliktiges sida. Denna anordning

torde ha föranlett, att föreskrifterna kommit att utnyttjas i en omfattning,

som gått vida utöver vad som vid deras tillkomst åsyftats. Så torde exempelvis

åtskilliga frivilligt tjänstgörande värnpliktiga Ira medgivits anstånd, oaktat

deras ekonomiska förmåner under militärinkallelsen varit lika stora som

eller större än deras normala inkomster. Då enligt de sakkunnigas förslag

ansökningarna örn skatteanstånd skola passera familjebidragsnämnderna,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

25

vilka vid ansökningarnas behandling i allmänhet kunna antagas redan vara

i besittning av erforderligt material för bedömande av sökandenas ekonomi,

föreställer sig statskontoret, att införandet av en verklig behovsprövning icke

skall behöva medföra något större merarbete, framförallt icke om nämnderna

redan vid beviljandet av familjebidrag lia sin uppmärksamhet riktad på de

förhållanden, som kunna vara av betydelse för ställningstagandet till en

eventuell framtida begäran örn skatteanstånd, och därom verkställa nödiga

anteckningar.

Länsstyrelsen i Blekinge län har uttalat, att då skatteanstånd i ett stort antal

fall icke syntes erforderligt, en effektiv och obunden behovsprövning borde

äga rum, varvid borde bedömas bland annat, huruvida inkomstminskning

förelåge under värnpliktstjänstgöringen för den värnpliktige och hans familj.

Däremot har landsorganisationen i Sverige anfört att så som behovsprincipen

utformats -— med presumtion för behov och anståndsvägrans beroende

av att den värnpliktige uppenbart icke behövde anstånd — landsorganisationen

icke ville motsätta sig den föreslagna omläggningen.

Den nu gällande regeln, enligt vilken anstånd med indrivning av utskyl-Departements
p

hp JOfi

der äger rum så snart anmälan gjorts av den skattskyldige, att han önskar

åtnjuta sådant anstånd, är givetvis enkel att tillämpa. Emellertid är denna

regel, såsom framhållits både av de sakkunniga och av remissinstanserna,

förenad med uppenbara olägenheter, främst därutinnan att den värnpliktige

kan förskaffa sig anstånd med indrivningen utan att något verkligt behov

av sådant anstånd föreligger. Av remissyttrandena framgår jämväl, att dylikt

missbruk av anståndsrätten förekommit.

Redan i samband med införandet av de nu gällande bestämmelserna på

detta område diskuterades möjligheten att begränsa anståndsrätten till sådana

fall, där behov av anstånd visades vara för handen. Mot denna princip

örn behovsprövning invändes emellertid både då och senare, att det

med hänsyn till det stora antalet utmätningsmän skulle bliva omöjligt att

upprätthålla en enhetlig tillämpning av bestämmelserna och att utmätningsmännen

med sina omfattande arbetsuppgifter icke skulle kunna ägna erforderlig

uppmärksamhet åt dessa ärenden.

De sakkunniga, som trots dessa invändningar förordat en övergång till

principen örn behovsprövning, ha föreslagit olika åtgärder för att eliminera

de anförda olägenheterna. Sålunda lia de sakkunniga förordat, att anvisningar

till ledning för utmätningsmännen skola utarbetas av vederbörande tillsynsmyndighet.

Vidare utgår sakkunnigförslaget från att ärendena skola passera

familjebidragsnämnderna, vilka skola avgiva yttrande innan ärendena

avgöras av utmätningsmännen.

Under remissbehandlingen av sakkunnigförslaget har enighet rått därom

att en behovsprövning bör föregå beslutet örn beviljande av anstånd med

indrivning av den värnpliktiges utskylder. Även enligt min mening tala

övervägande skäl för att anstånd med indrivning av utskylder icke bör beviljas

i andra fall än sådana, där behov av anstånd är för handen. På grund

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition nr 244.

härav och då införandet av ett system med behovsprövning, enligt vad av

remissyttrandena får anses framgå, numera icke torde möta alltför stora

praktiska svårigheter, tillstyrker jag de sakkunnigas förslag i detta hänseende.

Beträffande de närmare förutsättningarna för erhållandet av ifrågavarande

anstånd anser jag mig — i viss anslutning till den ståndpunkt som

intagits av statskontoret —- böra förorda, att anståndet icke må beviljas, där

det med hänsyn till den värnpliktiges ekonomiska förhållanden och utskyldernas

storlek kan antagas, att han icke är i behov av anstånd. En dylik uppmjukning

av presumtionsregeln — åsyftande att bereda utmätningsmännen

större möjligheter att taga hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet

— torde vara erforderlig, därest principen om behovsprövning skall få någon

praktisk betydelse.

Erforderliga anvisningar rörande tillämpningen av anståndsreglerna torde

böra utfärdas av tillsynsmyndigheten i samråd med riksräkenskapsverket.

8 §.

Demia paragraf i departementsförslaget motsvarar 2 § 1 mom. andra

stycket i de sakkunnigas förslag. Liknande bestämmelser äro upptagna i 2 §

1 mom. i den nu gällande förordningen i ämnet.

9—11 §§.

I fråga örn förfarandei vid ansökan om anstånd med indrivning av utskylder

ha de sakkunniga anfört, att det föreslagna förfarandet innebure, att

ansökan skulle insändas till familjebidragsnämnden, som vidarebefordrade

densamma till utmätningsmannen och därvid tillika lämnade de för ansökningens

prövning erforderliga uppgifterna om den värnpliktiges tjänstgöringsförhållanden,

d. v. s. uppgift om dagen för tjänstgöringens början, huruvida

fråga vore om första tjänstgöring, repetitionsövning m. m. och om dennes

ekonomiska förhållanden, samt avgåve eget yttrande i ärendet.

I anslutning härtill ha de sakkunniga anfört.

De militära myndigheterna befrias sålunda från all befattning med dessa

ansökningar. Denna ändring är en följd av den omläggning, som skett beträffande

ansökningsförfarandet i fråga om krigsfamiljebidragen genom

krigsfamiljebidragskungörelsen den 31 december 1942. Enligt 7 § i denna

kungörelse skall det nämligen åligga truppregistreringsmyndigheten att tillställa

vederbörande familjebidragsnämnd för prövning av rätten till familjebidrag

och hemortslön erforderlig uppgift rörande den värnpliktiges militära

förhållanden, s. k. familjebidragskort. Berörda stadgande har visserligen ännu

ej trätt i kraft, men de sakkunniga förutsätta att beslut om stadgandets

ikraftträdande skall meddelas senast i samband med att den föreslagna förordningen

sättes i kraft. Enligt 8 § nämnda kungörelse åligger det vidare

truppregistreringsmyndigheten att, då värnpliktig inryckt till tjänstgöring,

tillställa familjebidragsnämnden s. k. familjebidragsuppgift, i vilken dagen

för tjänstgöringens början och tjänstgöringens art skola angivas. Truppregistreringsmyndigheten

har därjämte att underrätta familjebidragsnämnden örn

tjänstgöringens upphörande samt vissa förändringar med avseende å tjänst
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244. 27

göringen. Hos familjebidragsnämnden finnas sålunda vid krigstillstånd och

under försvarsberedskap alla erforderliga uppgifter rörande den värnpliktiges

tjänstgöring tillgängliga. Därest förordningen göres tillämplig jämväl å

andra personalgrupper förutsätta de sakkunniga, att familjebidragsnämnden

i mån av behov, enligt i kommandoväg meddelade bestämmelser, skall kunna

införskaffa motsvarande uppgifter. Under fredsförhållanden torde genom

bestämmelser meddelade i kommandoväg underrättelseskyldighet böra åläggas

vederbörande militära myndigheter beträffande värnpliktiga, för vilka

uppgifter därom begäras.

I fråga om den värnpliktiges ekonomiska förhållanden före inkallelsen

finnas upplysningar tillgängliga hos nämnden i de fall då den värnpliktige

inkommit med ansökan örn familjebidrag, enär ansökningshandlingen skall

innehålla dylika uppgifter. Då nämnden enligt krigsfamiljebidragsförordningen

själv har att fatta beslut rörande bidrag åt den värnpliktige, är nämnden

jämväl underrättad om den värnpliktiges förhållanden under tiden för

tjänstgöringen i de fall, då familjebidrag utgår.

Under remissbehandlingen av sakkunnigförslaget ha icke framställts några

principiella erinringar mot förslaget, att familjebidragsnämnderna skola inkopplas

i handläggningen av ifrågavarande anståndsärenden. Däremot ha

delade meningar kommit till synes beträffande frågan, i vilken utsträckning

familjebidragsnämnderna böra lämna sin medverkan vid utredningen av

ärendena.

Av remissinstanserna har försvarsvåsendets personalvårdsnämnd anfört

följande.

Nämnden finner det vara en naturlig ordning, att de exekutiva myndigheterna

vid denna behovsprövning ha tillgång till familjebidragsnämndernas

uppgifter om de inkallades ekonomiska förhållanden. Däremot finner nämnden

det ur flera synpunkter föga lämpligt att härutöver ålägga familjebidragsnämndema

skyldighet att avgiva yttrande över varje ansökan örn skattebetalningsanstånd.

Åtminstone i större kommuner måste detta medföra för

de redan förut hårt arbetstyngda familjebidragsnämnderna ett avsevärt, i

vissa fall enormt merarbete. För nämnden mest avgörande är dock att familjebidragsnämndernas

ledamöter rimligen icke kunna sitta inne med den

kännedom örn praxis vid skatteindrivning, som måste vara grundläggande

för varje ståndpunktstagande i dylika frågor, åtminstone örn nian vill åstadkomma

största möjliga likställighet mellan inkallade och andra rörande

skatteplikten. Härtill kommer, att införandet av ett divisionsansvar alltid

måste ingiva principiella betänkligheter; detta delade ansvar synes i förevarande

fall desto mindre av behovet påkallat som ansökningarna om skatteanstånd

troligen ofta komma att röra sig örn blott förhållandevis små belopp.

Familjebidragsnämnden i Stockholm har framhållit, att de nya uppgifter

som ålagts familjebidragsnämnderna komnie alt medföra en icke oväsentlig

ökning av en redan tidigare mycket stor arbetsbörda. Det syntes också önskvärt,

att nämndernas skyldighet begränsades till att omfatta skyldighet att

till utmätningsman lämna för ärendets bedömande erforderliga sakuppgifter.

Bestämmelsen örn skyldighet att därjämte avgiva särskilt utlåtande borde sålunda

utgå, då uttalanden av dylik art syntes ligga utom nämndernas kompetens.

Häremot har Överståthållarämbetet erinrat, att familjebidragsnämnder
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

nas verksamhet syntes göra dem synnerligen lämpliga till att bedöma en inkallad

persons betalningsförmåga. Ämbetet förordade därför, att bestämmelsen

örn familjebidragsnämnds skyldighet att avgiva yttranden över ingivna ansökningar

bibehölles, varjämte i lagtexten borde angivas, att yttrandet skulle

utmynna i klart av- eller tillstyrkande samt att, om ansökningen avstyrktes,

skälen därför skulle angivas.

Länsstyrelsen i Stockholms lån har uttalat, att reglerna för förfarandet

vid behovsprövningen visserligen kunde förefalla något omständliga men

att detta knappast kunde undvikas, örn man ville ernå ett så korrekt bedömande

som möjligt.

Andre stadsfogden i Göteborg har ansett, att de föreslagna, enligt stadsfogdens

förmenande synnerligen lämpliga bestämmelserna att familjebidragsnämnderna

skulle taga hand om anståndsansökningarna samt till utmätningsmannen

lämna uppgift örn tjänstgöringen och de värnpliktigas ekonomiska

förhållanden skulle innebära en viss avlastning för utmätningsmannen.

Andre stadsfogden i Norrköping har uttalat, att förslaget rörande sättet

för begäran av anstånd syntes mycket lämpligt. Redan nu inhämtades från

familjebidragsnämnderna i stor utsträckning uppgifter örn inkallelsetider.

Emellertid kunde ifrågasättas örn familjebidragsnämnden skulle betungas

med att avgiva yttrande i varje ärende; vederbörande exekutionsbiträde hade

nämligen som regel kännedom örn den skattskyldiges ekonomiska omständigheter.

Vidare må omnämnas, att stadsfogden i Karlskrona anfört, att det med

kännedom om den stora arbetsbörda som redan åvilade familjebidragsnämnden

starkt kunde ifrågasättas, örn nämndens yttrande över anståndsansökningarna

skulle kunna föreligga inom rimlig tid. En motsatt ståndpunkt

har intagits av länsstyrelsen i Blekinge län, som ansett, att behovsprövningen

helt borde överlåtas åt familjebidragsnämnderna.

I fråga om den tid, inom vilken ansökan om anstånd med indrivning av

utskylder bör ingivas till familjebidragsnämnden, har länsstyrelsen i Kristianstads

län anfört, att de sakkunnigas förslag härutinnan syntes väl avvägt.

Blekinge läns avdelning av föreningen Sveriges landsfiskaler har anfört

följande.

Det kan visserligen tyckas, att den som vill komma i åtnjutande av anstånd

också kommer att låta sig angeläget vara att utan onödigt dröjsmål göra ansökan

därom. Men i verkligheten blir det sannolikt i fråga örn ansökningsförfarandet

samma liknöjdhet från de inkallades sida, som kommit till synes vid

tillämpning av nu gällande bestämmelser. I de allra flesta fall, där anstånd

kunnat komma i fråga, har det nämligen fått ankomma på indrivningsförrättarna

att fastställa rätten till anstånd utan att skriftlig anmälan förelegat

från den anståndsberättigade.

Frågan är därför nu, huruvida, såsom i förslaget skett, paragrafen bör inrymma

en endast villkorlig och en ovillkorlig ansökningstid, den senare jämfört

med den förra betydligt utsträckt. Ej minst med hänsyn till de inkallade

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

29

själva och i synnerhet de, som tilläventyrs kunna ha ett verkligt behov av

anstånd, borde väl en enda men en definitivt bestämd ansökningstid vara att

förorda.

Föreningen Sveriges landsfiskaler har anfört, att så länge obligatorisk skyldighet

att insända ansökan örn anstånd icke funnes föreskriven bleve hela

ansökningsförfarandet illusoriskt, enär de inkallade i stor utsträckning alltjämt

komme att underlåta att insända sådan ansökan. Utmätningsmannen

bleve härigenom nödsakad att genom särskilda undersökningar efterforska

de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden, varigenom indrivningsarbetet i

avsevärd grad uppehölles och försvårades. De billighetsskäl, som måhända

kunde anföras för nuvarande systems bibehållande, syntes icke böra tillmätas

någon avgörande betydelse. Föreningen ansåge för sin del, att ett obligatoriskt

ansökningsförfarande skulle komma att i rimlig grad tillgodose såväl den enskildes

som det allmännas intresse. Då det finge förutsättas, att ansökningsblanketter

kunde tillhandahållas å inryckningsorten, borde vederbörande militärbefäl

åläggas att erinra de värnpliktiga om deras skyldighet att insända

ansökan, därest de önskade komma i åtnjutande av anstånd.

Verkställandet av behovsprövning i varje särskilt fall av värnpliktigs an-Departement

sökan om anstånd med indrivning av utskylder kommer givetvis, såsom chefen.

förut framhållits, att medföra en avsevärd ökning av arbetsbördan för de

myndigheter, vilka få till åliggande att pröva och avgöra anståndsärendena.

De sakkunniga ha ansett frågan böra lösas på så sätt, att familljebidragsnämndema

skulle i första hand emottaga ansökningarna och i viss utsträckning

verkställa utredning av ärendena, innan desamma överlämnades

till vederbörande utmätningsman. Mot förslaget att inkoppla familjebidragsnämnderna

såsom ett led mellan den värnpliktige och den beslutande myndigheten

— utmätningsmannen — har under remissbehandlingen icke gjorts

någon erinran. Även jag är av den uppfattning, att denna anordning kommer

att befrämja handläggningen av ifrågavarande ansökningsärenden.

Däremot kan det synas tveksamt huruvida familjebidragsnämnden bör

åläggas att avgiva eget yttrande över inkomna ansökningar. Även i remissyttrandena

ha olika meningar kommit till synes i denna fråga. I flertalet yttranden

har sakkunnigförslaget emellertid tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Möjligheterna för familjebidragsnämndema att förebringa utredning i ansökningsärendena

och avgiva yttrande i desamma är givetvis ytterst beroende

på, huru familjebidragsnämndernas arbete är organiserat. Såsom framgår

av de sakkunnigas redogörelse skall viss omläggning ske i fråga om de

värnpliktigas registrering hos familjebidragsnämndema. Sedan en dylik omläggning

genomförts, torde nämnderna vara bättre rustade än för närvarande

att taga del i utredningen av ärenden rörande anstånd med indrivning av

de värnpliktigas utskylder. Vid vilken tidpunkt denna omläggning kan vara

genomförd är icke möjligt att nu angiva. Enligt vad jag inhämtat torde famil
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

jebidragsnämnderna emellertid vara i stånd att även innan ifrågavarande

omläggning skett fullgöra de uppgifter, som enligt sakkunnigförslaget skola

anförtros dem. En förutsättning härför lärer dock vara, att nämnderna berättigas

att i de fall, där erforderliga uppgifter rörande värnpliktigs tjänstgöringsförhållanden

icke äro dessförinnan tillgängliga, införskaffa uppgifterna

från vederbörande militära myndighet.

Med hänsyn till det anförda anser jag mig kunna tillstyrka, att familjebidragsnämnderna

åläggas att avgiva yttranden i nu ifrågavarande ärenden.

Yttrandet bör fogas vid den värnpliktiges ansökan då densamma översändes

till utmätningsmannen. I yttrandet torde nämnden böra lämna upplysning

angående dagen för militärtjänstgöringens början och dennas art samt, därest

tjänstgöringen redan upphört, dagen för dess avslutande ävensom, i den

mån sådana upplysningar äro tillgängliga för nämnden eller kunna utan

omgång införskaffas, om den värnpliktiges försörjningsskyldighet och ekonomiska

förhållanden. Nämnden torde ävenledes böra vara skyldig att i

yttrandet angiva, huruvida ansökningen tillstyrkes eller avstyrkes.

Beträffande frågan inom vilken tid ansökan örn anstånd med indrivningen

av utskylder bör göras ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag. Jag

anser det sålunda icke kunna ifrågakomma att införa ett generellt stadgande

örn att den värnpliktige skall gå förlustig rätten till anstånd om ansökningen

ej inkommit till nämnden inom viss kortare tid efter tjänstgöringens början.

I anledning av vad föreningen Sveriges landsfiskaler anfört vill jag understryka,

att det givetvis är lämpligt, att blanketter till ansökan om anstånd

tillhandahållas de värnpliktiga då de inrycka till militärtjänstgöringen.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har i departementsförslaget i 9 §

upptagits den bestämmelsen, att värnpliktig, som vill komma i åtnjutande

av anstånd med indrivning av utskylder, skall ingiva eller insända skriftlig

ansökan härom — ställd till vederbörande utmätningsman — till familjebidragsnämnden

i den kommun, som har att utgiva familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen.

I 9 § föreslås vidare det stadgandet, att för

värnpliktig, som är ansluten till erkänd skatteförmedlingskassa eller statens

intressekontor, ansökan må göras jämväl av kassan eller intressekontoret.

I 10 § ha upptagits bestämmelser rörande den tid inom vilken ansökan om

anstånd bör göras. Sålunda föreslås, att ansökan bör göras så snart ske kan

och senast inom en månad efter utgången av först infallande uppbördsstämma,

som anståndet skall avse. Vidare föreslås — med hänsyn till att anstånd

kan ifrågakomma även för utskylder, som förfallit till betalning före militärtjänstgöringens

början — att såvitt angår dylika utskylder ansökan bör

göras inom en månad efter militärtjänstgöringens början. 1 10 § har därjämte

upptagits en bestämmelse, enligt vilken ansökan icke må upptagas till

prövning, därest den icke inkommit inom tre månader efter militärtjänstgöringens

slut.

Slutligen ha i 11 § upptagits närmare bestämmelser rörande familjebidragsnämndens

åligganden med avseende å handläggningen av anståndsansökningama.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. ftlaj:ts proposition nr 244.

31

12 §.

I de sakkunnigas förslag har i 5 § tredje stycket upptagits en bestämmelse,

enligt vilken underrättelse örn meddelat beslut skall lämnas sökanden så

snart ske kan.

Uppbördsintendenten i Stockholm har anfört, att den sålunda föreslagna

underrättelseskyldigheten komme att förorsaka utmätningsmännen ett betungande

arbete. Det syntes onödigt att lämna underrättelse i varje ärende;

en avsevärd lättnad skulle kunna vinnas därigenom att underrättelseskyldigheten

inskränktes att avse allenast de ärenden, där anstånd icke medgåves.

Under åberopande av detta yttrande har Överståthållarämbetet uttalat, alt

då genom uppbördsintendentens förslag en avsevärd lättnad i utmätningsmannens

arbetsbörda skulle vinnas utan att några väsentliga olägenheter för

de värnpliktiga kunde uppstå, Överståthållarämbetet tillstyrkte sistnämnda

förslag. Samma ståndpunkt har intagits av andre stadsfogden i Göteborg

samt Föreningen Sveriges stadsfogdar.

Länsstyrelsen i örebro län har förklarat, att det syntes lämpligt, att underrättelsen

innehölle även upplysning om vad sökanden hade att iakttaga,

därest han vore missnöjd med utmätningsmannens beslut.

I departementsförslaget har i förevarande paragraf såsom huvudstad- Departementsgande

upptagits en bestämmelse av innehåll, att det åligger utmätnings- chefenmannen

att utan dröjsmål meddela beslut över ansökan som avses i förordningen.

Har ansökningen bifallits av utmätningsmannen, synes det icke föreligga

något större behov av att sökanden underrättas härom. Med hänsyn härtill

och för att bereda utmätningsmännen en lättnad vid handläggningen

av ifrågavarande ärenden tillstyrker jag det under remissbehandlingen framkomna

förslaget, att underrättelse skall lämnas endast i sådana fall, då ansökan

örn anstånd lämnats utan bifall.

Det torde vara lämpligt att utmätningsmannen vid lämnandet av underrättelse

örn sitt avslagsbeslut samtidigt upplyser sökanden örn i vilken ordning

klagan över beslutet må föras.

13 §.

De i denna paragraf upptagna bestämmelserna, vilka sakna motsvarighet

i de sakkunnigas förslag, avse att reglera sådana fall då exekutiva åtgärder

vidtagits innan utmätningsmannen meddelat beslut över anståndsansökan.

Enligt de föreslagna bestämmelserna må, då anstånd meddelats, vidare åtgärder

för indrivning av utskylderna icke vidtagas; har, då anståndet beviljas,

utmätning redan ägt rum, skall utmätningen gå åter, dock ej örn försäljning

av egendomen skett. Beslut om införsel i avlöning, pension eller

livränta till gäldande av utskylderna, som meddelats innan anståndet beviljades,

skall enligt förslaget icke vidare gälla.

De ifrågavarande bestämmelserna torde få praktisk betydelse särskilt i

fråga örn utskylder, som förfallit till betalning under tiden tre månader närmast

före militärtjänstgöringens början.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Departements
chefen.

Departements

chefen.

14 §.

I fråga om indrivningsavgift å utskylder, beträffande vilka anstånd med

indrivningen beviljats, ha de sakkunniga föreslagit särskilda bestämmelser

dels i 4 § i förslaget till förordning med särskilda bestämmelser angående

indrivning av utskylder hos värnpliktiga och dels i förslaget till lag angående

undantag i vissa fall från stadganden om uttagande av avgift vid indrivning

av kommunalutskylder.

Svenska exekutionsmånnens riksförbund har anfört — under hänvisning

till 4 och 6 §§ i de sakkunnigas förslag — att författningsförslaget torde få

tolkas så, att även om anståndet jämlikt 6 § förklarades upphöra vad beträffade

erläggandet av själva utskyldsbeloppet, befrielse från indrivningsavgift

enligt 4 § i allt fall skulle kvarstå. Förbundet ansåge detta riktigt, men klara

bestämmelser härutinnan syntes erforderliga.

I departementsförsilaget ha i 3 § angivits de utskylder av olika slag, som

omfattas av meddelat anståndsbeslut. De sakkunniga ha, i anslutning till

gällande bestämmelser, ansett frågan om uttagandet av indrivningsavgift å

dessa utskylder böra regleras i två särskilda författningar, nämligen dels

såvitt angår indrivningsavgiften å kommunalutskylder i en särskild lag härom

och dels beträffande indrivningsavgiften å övriga utskylder i samma

förordning, vari frågan om anstånd med indrivningen av samtliga utskylder

behandlas. Emellertid synas de olika stadgandena — på motsvarande sätt

som skett i förordningen örn utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor

— lämpligen kunna sammanföras och upptagas i nu förevarande

paragraf.

Därest utmätningsmannen på grund av väsentligt ändrade förhållanden

återkallar tidigare beviljat anstånd med indrivning av utskylder, bör den

skattskyldige alltjämt tillgodonjuta befrielse från indrivningsavgift, därest

betalning inflyter innan han efter hempermittering eller hemförlovning ett

år i följd varit fri från militärtjänstgöring.

I andra stycket av förevarande paragraf har upptagits stadgandet i 9 § i de

sakkunnigas förslag.

15 §.

De sakkunniga ha i 6 § i sitt förslag upptagit ett stadgande om rätt för

utmätningsmannen att upptaga anståndsärende till förnyad prövning. De

sakkunniga ha i detta sammanhang uttalat, att särskild bestämmelse örn rätt

för värnpliktig att, om dennes ekonomiska förhållanden undergått väsentlig

försämring, få frågan örn anstånd ånyo prövad icke erfordxades, enär

värnpliktig, som erhållit avslag å sin ansökan, ägde inkomma med ny ansökan

och därvid åberopa inträdda ändrade förhållanden.

- De sakkunnigas förslag om rätt för utmätningsmannen att ånyo upptaga

ett anståndsärende till prövning har under remissbehandlingen icke mött någon

gensaga. Jag tillstyrker förslaget.

16 §.

I fråga om familjebidragsnämndens skyldighet att lämna underrättelse till

utmätningsmannen örn värnpliktigs tjänstgöring ha de sakkunniga anfört,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

att enligt föreskrifter i krigsfamiljebidragskungörelsen skulle truppregistreringsmyndigheten

meddela familjebidragsnämnden, när den värnpliktiga

tjänstgöring upphörde. Genom att familjebidragsnämnden i sin tur ålades

att underrätta utmätningsmannen örn upphörandet av den värnpliktiges

tjänstgöring vunnes den fördelen, att utmätningsmannen icke behövde irritera

värnpliktig, som beviljats anstånd, med skattekrav innan anståndstiden

utgått. Underrättelse örn beviljad tidsbegränsad ledighet behövde icke meddelas

utmätningsmannen.

Av remissinstanserna har familjebidragsnämnden i Stockholm anfört, att

nämndens skyldighet att underrätta utmätningsmannen borde begränsas till

att omfatta endast de värnpliktiga, som till nämnden ingivit ansökan om

skatteanstånd.

Överståthållarämbetet har ansett, att det för utmätningsmannens verksamhet

vore tillräckligt att erhålla uppgift örn sådana värnpliktiga som sökt anstånd;

ämbetet föresloge därför, att uppgiftsskyldigheten begränsades till

dessa.

Familjebidragsnämnden i Ängelholm har uttalat, att underrättelseskyldigheten

borde överflyttas på vederbörande militärmyndighet. Det hände alltför

ofta, att nämnden först månader efter hempermitteringen erhölle meddelande

härom. För att undvika friktioner mellan nämnderna och militärmyndigheterna

angående vem som låtit en försummelse komma sig till last,

syntes det nämnden som örn militärmyndigheten samtidigt som meddelande

översändes till nämnden kunde skicka en genomslagskopia härav till utmätningsmannen.

På sätt Överståthållarämbetet föreslagit torde familjebidragsnämndens un- Departementsderrättelseskyldighet

böra begränsas till sådana fall, där till nämnden in- chefen''

kommit ansökan örn anstånd för den värnpliktige med indrivning av utskylder.

Den av de sakkunniga föreslagna författningsbestämmelsen har i

departementsförslaget jämkats i enlighet härmed.

17 §.

Denna paragraf motsvarar 8 § i de sakkunnigas förslag.

Beträffande 8 § i de sakkunnigas förslag har statskontoret anfört, att

ifrågakomna stadgande borde erhålla en formulering som gjorde detsamma

mera lättförståeligt.

Stadgandet har i förtydligande syfte underkastats viss redaktionell jämk- Departementsning.

chefen.

18 §.

Under remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag har riksräkenskapsverket

framhållit, att därest det förutsattes, att besvär över utmätningsmannens

beslut skulle kunna anföras hos länsstyrelsen, detta lämpligen borde

angivas i författningen.

Bihang lill riksdagens protokoll 19 ii. 1 sami. Nr 244.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Departements
chefen.

I departementsförslaget bär i förevarande paragraf stadgats att den, som

icke åtnöjes med utmätningsmannens beslut enligt ifrågavarande förordning,

äger söka rättelse i beslutet genom besvär hos vederbörande länsstyrelse. Besvärsrätten

har icke ansetts böra inskränkas till viss tid. Över länsstyrelsens

beslut bör klagan icke få förås.

19 §.

I departementsförslaget har i denna paragraf upptagits bestämmelser om

att ansökningar om anstånd med indrivning av utskylder ävensom sådana

yttranden, som det enligt 11 § åligger familjebidragsnämnd att avgiva, skola

avfattas å blanketter enligt formulär, som fastställas av den enligt krigsfamiljebidragsförordningen

förordnade tillsynsmyndigheten i samråd med

riksräkenskapsverket. Motsvarande bestämmelser återfinnas i 5 § i de sakkunnigas

förslag.

20 §.

I 20 § i departementsförslaget — som motsvarar 10 § i de sakkunnigas

förslag — har stadgats, att erforderliga tillämpningsföreskrifter utfärdas av

den jämlikt 4 § krigsfamiljebidragsförordningen förordnade tillsynsmyndigheten

i samråd med riksräkenskapsverket.

Statens arbetsmarknadskommission har om de sakkunnigas förslag i denna

del anfört, att förslaget vore välbetänkt med hänsyn till att såväl familjebidragsnämnderna

som enskilda i stor utsträckning redan nu vände sig till

kommissionen i hithörande spörsmål.

Övergångsbestämmelserna.

De sakkunniga ha i detta hänseende anfört följande.

Införande av behovsprövning i fråga örn anstånd med skattebetalning innebär

en viss inskränkning i fråga örn möjligheten att erhålla anstånd i förhållande

till vad som nu gäller. De sakkunniga föreslå darfor, att de nya bestämmelserna

icke skola bliva omedelbart tillämpliga a andra värnpliktiga

än dem, som rycka in till tjänstgöring efter det förordningen tratt i kraft.

För värnpliktig, som vid ikraftträdandet fullgör militärtjänstgöring, skola

äldre bestämmelser gälla i fråga om utskylder, som förfalla till betalning

under tiden för tjänstgöringen och två månader därefter. Beträffande utskylder,

som förfallit till betalning före ikraftträdandet men ej dessförinnan

indrivits, skola jämväl äldre bestämmelser gälla.

Svenska exekutionsmännens riksförbund har i sitt remissyttrande anfört,

att då de påvisade missförhållandena hänförde sig till den stora kategori av

mer eller mindre frivilliga, som nu fullgjorde militärtjänstgöring och i fortsättningen

kunde beräknas kvarbliva i tjänst, borde det vara angeläget, att

den nya förordningen komme att tillämpas även beträffande dessa. Det borde

ställa sig mycket lätt och ej heller medföra några som helst olägenheter

med en omprövning av anståndet även beträffande denna kategori.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 244-

35

Andre stads/ogden i Norrköping har gjort följande uttalande.

Ett stort antal värnpliktiga ligga för närvarande året om ute i militärtjänst.

Skälet härtill är som regel, att de på detta sätt uppnå bättre inkomster

än i sitt civila arbete. Många av dessa häfta för restförda utskylder, som

för närvarande ej kunna uttagas på grund av gällande anståndsbestämmelser.

Enligt förslaget komma dessa restantier ej heller i fortsättningen att kunna

uttagas i form av avdrag å hemortslön. Än mer, de skatter som framdeles

under en kanske mycket lång sammanhängande inkallelsetid komma att

restföras för de långtidsinkallade komma ej heller att kunna uttagas genom

avdrag å hemortslön. Örn övergångsbestämmelserna kunde givas ett sådant

innehåll, att den hittills tillämpade författningen efter en kortare övergångstid

helt upphörde att gälla, och den nya författningen helt trädde i stället,

skulle jag anse detta mycket önskvärt. Ytterligare ett skäl härför vore, afl

det skulle stöta på praktiska svårigheter att kanske i åratal framåt tillämpa

både den gamla och den nya författningen vid sidan av varandra.

Enligt departementsförslaget skall förordningen angående indrivning av Departementsutskylder

hos värnpliktiga m. fl. träda i kraft den 1 juli 1944. chefen.

Såsom från utmätningsmannahåll framhållits torde det vara önskvärt att

den nya författningen göres tillämplig även i fråga om värnpliktig, som vid

ikraftträdandet fullgör militärtjänstgöring. Därvid torde emellertid böra gälla,

att om den värnpliktige före den 1 juli 1944 gjort anmälan enligt 5 § första

stycket i den äldre förordningen eller ock fullgjort vad i andra stycket i nämnda

paragraf stadgas — d. v. s. medelst inskrivningsbok eller på annat tillförlitligt

sätt inför utmätningsmannen styrkt, att den värnpliktige tjänstgjort vid

krigsmakten under sådan tid att anstånd må äga rum — skall det, därest utmätningsmannen

ej annorlunda beslutar, så anses som om den värnpliktige

beviljats anstånd enligt den nya förordningen. Dylik omprövning av anståndsfråga

bör få ske ändå att sådant fall ej är för handen som i 15 § sägs, d. v. s.

ändå att den värnpliktiges ekonomiska förhållanden icke undergått väsentlig

förbättring. Ett stadgande av sådan innebörd är erforderligt för att möjliggöra

återkallande av anståndet för sådana vid den nya förordningens ikraftträdande

tjänstgörande värnpliktiga, vilkas ekonomi visserligen icke undergått

förbättring men som icke skulle fått tillgodonjuta anstånd, därest behovsprövningsprincipen

tidigare tillämpats.

Förslaget till lag om upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet

att erlägga utskylder till kommun eller annan menighet

med avseende å rösträtt och behörighet.

De sakkunniga lia i förevarande hänseende anfört följande.

Enligt särskilda stadganden i lagarna örn

och kommunalstyrelse i stad ävensom örn kommunalstyrelse i Stockholm

må rättighet att deltaga i kommunalstämmas eller allmän rådstugas överläggningar

och beslut eller rösträtt vid val av kommunal- eller stadsfullmäktige

icke utövas av den, som i avseende å honom påförda utskylder lill

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

kommunen eller staden, vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna

kalenderåren, häftar för utskylder för flera än två av dessa år. Motsvarande

gäller enligt lagen om församlingsstyrelse och lagen örn församlingsstyrelse

i Stockholm i fråga örn rättighet att deltaga i kyrkostämmas

överläggningar och beslut samt rösträtt vid val av kyrkofullmäktige. Rösträtt

vid val av landstingsman jämte suppleanter tillkommer enligt 5 § lagen

om landsting envar inom landstingsområdet i kommuns gemensamma angelägenheter

röstberättigad. Enligt 9 § i lagen örn vägdistrikt må rösträtt vid

val av ombud vid vägstämma jämte suppleanter icke utövas av den, som

häftar för vägskatt till distriktet, vilken förfallit till betalning under de tre

sistförflutna kalenderåren.

Den, som häftar för honom påförda utskylder till kommun eller stad,

vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna kalenderåren,

kan enligt stadganden i kommunallagarna ej vara ordförande eller vice ordförande

i kommunalstämma eller kyrkostämma, kommunal-, stads- eller kyrkofullmäktig,

eller ledamot eller suppleant i kommunalnämnd, drätselkammare,

kyrkoråd, skolråd eller folkskolestyrelse, och enligt lagen om landsting

kan den, som häftar för honom påförda utskylder till landstinget eller

kommun inom landstingsområdet, vilka förfallit till betalning under något

av de tre sistförflutna kalenderåren, ej vara landstingsman eller suppleant

för landstingsman och ej heller ledamot eller suppleant i landstingets förvaltningsutskott.

I 6 § kungörelsen den 13 februari 1942 (nr 60) om upprättande av röstlängd

för val till riksdagens andra kammare samt av kommunal röstlängd

åligger det den inom kommunen, som har att uppbära eller bokföra kommunalutskylderna,

att årligen meddela uppgift å de personer inom kommunen,

vilka uppnått eller under kalenderåret uppnå en ålder av 21 år och

den 10 juni i avseende å dem påförda utskylder till kommunen, vilka förfallit

till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren, häfta för utskylder

för flera än två av dessa år. Motsvarande skyldighet i fråga örn utskylder

till municipalsamhälle åligger den i municipalsamhället, som har att

uppbära eller bokföra dylika utskylder.

De sakkunniga lia vidare anfört, att i den mån anstånd med betalning av

restförda utskylder åtnjutits enligt gällande bestämmelser hade — jämlikt lagen

den 17 november 1939 (nr 812) om upphävande i vissa fall av verkan av

uraktlåtenhet att erlägga utskylder till kommun eller annan menighet med avseende

å rösträtt och behörighet — vid tillämpningen av stadgandena örn villkor

för utövande av rösträtt och behörighet att inneha uppdrag värnpliktig

icke ansetts häfta för oguldna utskylder, vilka förfallit till betalning under

anståndsliden. Var och en som anmält, att han önskade komma i åtnjutande

av anstånd, hade sålunda tillika undgått att till följd av underlåten skattebetalning

diskvalificeras i fråga örn utövande av rösträtt och innehav av

vissa uppdrag och detta hade gällt även om han efter anståndstidens utgång

uraktlåtit betala de utskylder, med vilka anstånd åtnjutits. Införandet av behovsprövning

för rätt till skatteanstånd borde emellertid enligt de sakkunnigas

mening icke medföra, att därest anstånd förvägrades, utebliven skattebetalning

påverkade den värnpliktiges rösträtt och behörighet att inneha uppdrag.

Det måste nämligen väcka allvarliga betänkligheter, om den med nödvändighet

schematiska prövning av rätten till skatteanstånd, som utmätningsmannen

verkställde, skulle kunna få så allvarliga konsekvenser som för
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

37

lust av rösträtt och valbarhet till vissa uppdrag. Enligt de sakkunnigas mening

borde därför någon ändring icke ske i detta hänseende. De sakkunniga

hade ej heller funnit påkallat att föreslå ett särskilt anmälningsförfarande

som förutsättning för valrätt och behörighet i förevarande fall.

Enligt de sakkunniga skulle salunda de uppgifter, som vederbörande kommunala

myndighet hade att tillställa röstlängdsupprättaren angående underlåten

utskyldsbetalning, icke upptaga sådana skattskyldiga, som häftade för

oguldna utskylder, vilka förfallit till betalning under tiden för militärtjänstgöring

eller inom tre månader efter tjänstgöringens slut. Uppgift huruvida viss

skattskyldig under ifrågavarande tidsperiod varit i tjänstgöring kunde erhållas

med biträde av kommunens familjebidragsnämnd.

Vidare ha de sakkunniga anfört.

Gällande, lag äger tillämpning i fall, då anstånd med indrivning av oguldna

utskylder åtnjutits enligt vad därom stadgas. De sakkunniga ha övervägt att

föreslå övergångsbestämmelse av innebörd, att i de fall nu gällande förordning

med särskilda bestämmelser angående indrivning av utskylder hos vissa

skattskyldiga övergångsvis skall äga fortsatt giltighet även ifrågavarande lag

fortfarande skulle tillämpas. Da emellertid enligt gällande bestämmelser för

erhållande av anstånd endast fordras anmälan, att vederbörande önskar komma

i åtnjutande härav eller behörigt bevis om att den skattskyldige tjänstgjort

vid krigsmakten under sådan tid att han är berättigad till anstånd,

ha de sakkunniga ansett en dylik övergångsbestämmelse sakna praktisk betydelse.

Enligt de sakkunnigas förslag skola sålunda i fråga om skattskyldiga,

för vilka nu gällande anståndsförordning fortfarande skall äga tillämpning

efter ikraftträdandet av den föreslagna lagen om upphävande i vissa fall

av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder, tillämpas bestämmelserna

i den av de sakkunniga föreslagna lagen, oaktat de skattskyldiga icke åtnjutit

anstånd enligt nu gällande bestämmelser.

Av remissinstanserna har försvarsväsendets personalvårdsnämnd anfört,

att nämnden helt anslöte sig till de sakkunnigas principiella tankegång att

förebygga att militärtjänstgöring skulle kunna öva inverkan på den värnpliktiges

rösträtt och valbarhet till vissa uppdrag.

Statens arbetsmarknadskommission har framhållit, att förslaget till bestämmelser

rörande rösträtt och behörighet medförde i förhållande till gällande

lagstiftning i ämnet en nyhet, som vöre av viss principiell betydelse.

Gällande bestämmelser innebure att värnpliktig icke skulle anses häfta för

oguldna utskylder, vilka förfallit till betalning under tjänstgöringen eller viss

lid därefter och med vilkas indrivning anstånd åtnjutits enligt de särskilda

föreskrifterna rörande dylikt anstånd. För anstånd fordrades att den värnpliktige

gjorde anmälan till utmätningsmannen att han ville komma i åtnjutande

av anstånd eller åtminstone att han styrkte, att han tjänstgjort vid

krigsmakten under sadan tid at! anstånd kunde äga rum. Resultatet av de

sakkunnigas förslag bleve, att medan rätten till anstånd inskränktes genom

införande av behovsprövning, möjligheterna att bevara rösträtt och behörighet

bomme alt utvidgas, enär härför icke förutsattes någon åtgärd från

den värnpliktiges sida. Detta kunde måhända icke anses fullt följdriktigt.

Kommissionen, som tunne införandet av behovsprövning i fråga örn rätten

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Departements
chefen.

till anstånd starkt motiverat, ansåge sig emellertid, med hänsyn till spörsmålets

politiska karaktär, icke böra taga ställning till frågan, huruvida någon

konsekvens härav borde dragas i fråga om rösträtt och behörighet.

Svenska landskommunernas förbund har anfört, att förbundet ställde sig

tveksam till de sakkunnigas uttalande, att ett särskilt anmälningsförfarande

såsom förutsättning för värnpliktigs rösträtt och behörighet icke vore påkallat.

De sakkunniga förutsatte visserligen, att vederbörande kommunala

myndighet, som hade att tillställa röstlängdsupprättaren uppgifter angående

underlåten utskyldsbetalning, härvid kunde erhålla biträde av kommunens

familjebidragsnämnd. Det kunde emellertid ifrågasättas, örn denna anordning

i praktiken komme att fungera på ett tillfredsställande sätt med hänsyn

till svårigheten för ifrågavarande kommunala myndigheter att säkert

överblicka de skattskyldigas värnplikts- och utskyldsförhållanden under en

så lång tidsperiod, som det här gällde. Med hänsyn till att en sådan anordning

komme att medföra en avsevärd rubbning i nu gällande ordning för

fastställande av vederbörandes rösträtt och valbarhet, vilket enligt förbundets

förmenande skulle medföra en uppluckring av rösträtts- och valbarhetsvillkoren,

ansåge förbundet, att värnpliktigs rösträtt och behörighet i

förevarande fall alltjämt borde vara beroende av örn anhållan örn anstånd

med skattebetalning ingivits. Skulle detta icke visa sig lämpligt, ansåge förbundet,

att ett särskilt anmälningsförfarande till uppbördsmyndigheten borde

införas. För den, som underläte att begagna sig av detta anmälningsförfarande,

skulle ju ändå möjlighet återstå att göra sin rätt gällande inför valnämnden,

sedan han i vanlig ordning underrättats om, att han ej upptagits

i röstlängden.

Slutligen har i vissa andra yttranden uttalats, att det av de sakkunniga

framlagda lagförslaget borde omfatta jämväl värnpliktiga, vilka jämlikt 27 §

1 mom. värnpliktslagen fullgjorde tjänstgöring med en varaktighet av högst

30 dagar.

De nu gällande särskilda bestämmelserna rörande värnpliktigs rösträtt och

behörighet att inneha vissa allmänna uppdrag innebära, att värnpliktig icke

skall anses häfta för oguldna utskylder, vilka förfallit till betalning under

tiden för militärtjänstgöringen eller inom två månader från tjänstgöringens

slut och med vilkas indrivning anstånd åtnjutits enligt särskilda, av Konungen

utfärdade bestämmelser. Då den värnpliktige för närvarande erhåller anstånd

med indrivning av oguldna utskylder under förutsättning, att han gör anmälan

om att han vill åtnjuta dylikt anstånd eller styrker att han tjänstgjort vid

krigsmakten under sådan tid att anstånd må äga rum, har den värnpliktige

genom att göra sådan anmälan eller genom att styrka, att han fullgjort tjänstgöring

av angivet slag, kunnat bevara sin rösträtt och sin behörighet att inneha

allmänna uppdrag.

Enligt de sakkunnigas förslag skall värnpliktig — oavsett om han i vederbörlig

ordning inkommer med ansökan örn anstånd eller icke och oavsett om

ansökningen bifalles eller avslås — vid tillämpning av villkoren för utövande

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

39

av rösträtt och behörighet att inneha uppdrag icke anses häfta för utskylder,

vilka förfallit till betalning under tiden för militärtjänstgöringen eller inom

tre månader efter tjänstgöringens slut. Till motivering av detta sitt förslag

ha de sakkunniga framhållit, att införandet av behovsprövning för rätt till

skatteanstånd — vilken prövning nied nödvändighet bleve schematisk — icke

borde medföra att, därest anstånd förvägrades, utebliven skattebetalning påverkade

den värnpliktiges rösträtt och behörighet att inneha uppdrag. Vidare

ha de sakkunniga anfört, att de ej heller funnit påkallat att föreslå ett särskilt

anmälningsförfarande såsom förutsättning för rösträtt och behörighet i

förevarande fall.

Mot de sakkunnigas förslag har under remissbehandlingen i flertalet fall

icke framförts någon erinran. Statens arbetsmarknadskommission har dock

uttalat, att sakkunnigförslaget måhända icke kunde anses följdriktigt i så

måtto, att villkoren för rätt till anstånd skärptes samtidigt som möjligheterna

att bevara rösträtt och behörighet utvidgades. Vidare har Svenska landskommunernas

förbund uttalat, att i varje fäll ett särskilt anmälningsförfarande

till uppbördsmyndigheten borde införas.

Jag delar de sakkunnigas mening, att den värnpliktiges rösträtt och behörighet

att inneha allmänna uppdrag icke böra vara beroende av utgången av

anståndsärendet. Såsom de sakkunniga framhållit måste utmätningsmannens

prövning av anståndsfragan med nödvändighet bliva i viss mån schematisk

och bör därför icke bliva avgörande för frågan om rösträtt och behörighet.

Även örn jag sålunda är ense med de sakkunniga därutinnan, att rösträtten

och behörigheten att inneha uppdrag icke böra vara avhängiga av frågan örn

utmätningsmannen bifallit eller avslagit av den värnpliktige gjord ansökan

om anstånd med skatteindrivning, följer emellertid icke därav att jag delar

de sakkunnigas mening, att den värnpliktige bör bibehållas vid sina rättigheter

oavsett örn han ansökt örn skatteanstånd eller icke. De sakkunniga ha

vid sitt ståndpunktstagande utgått från att vederbörande kommunala myndighet

skulle genom familjebidragsnämnden erhålla uppgift örn huruvida den

värnpliktige varit i tjänstgöring under den ifrågavarande tidsperioden eller

icke. Emellertid bör understrykas, att med nuvarande ordning i fråga örn de

värnpliktigas registrering hos familjebidragsnämnden icke finnas tillgängliga

uppgifter örn alla ifrågakommande värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden.

Beträffande dem som begärt anstånd med skatteindrivningen föreligga däremot

dylika uppgifter i det att nämnden, därest uppgifterna icke dessförinnan

varit tillgängliga, måst införskaffa dem i samband med handläggningen av

anståndsärendena. Med hänsyn till de betydande praktiska svårigheter, som

sålunda äro förenade med de sakkunnigas förslag, anser jag mig icke kunna

förorda detsamma. I stället föreslår jag, att såsom förutsättning för att den

värnpliktige skall — trots underlåten skattebetalning — bibehållas vid rösträtt

och behörighet att inneha allmänna uppdrag skall gälla, att han inom

föreskriven tid gjort ansökan örn anstånd med skatteindrivningen. Såsom förut

nämnts bör vederbörande emellertid bibehållas vid sina ifrågavarande rättigheter,

oavsett örn ansökningen bifallits eller avslagits. Jag vill tillägga, att

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

den ordning jag sålunda föreslår nära ansluter sig till gällande bestämmelser,

mot vilka anmärkningar veterligen icke framkommit.

I likhet med vad som föreslagits beträffande indrivning av utskylder torde

även de nu förevarande bestämmelserna böra avse ej blott utskylder, som förfallit

under tiden för militärtjänstgöring eller inom tre månader därefter, utan

även utskylder som förfallit tre månader före tjänstgöringens början.

Beträffande frågan örn vilka personalgrupper, som böra omfattas av den

nu förevarande lagstiftningen, torde enahanda bestämmelser böra gälla som

i fråga örn rätten att erhålla anstånd med indrivning av utskylder.

Jämväl den föreslagna nya lagen angående värnpliktigs rösträtt m. m. torde

böra träda i kraft den 1 juli 1944. Har värnpliktig före nämnda dag gjort anmälan

enligt 5 § första stycket i 1939 års förordning angående indrivning av

utskylder hos vissa skattskyldiga eller ock fullgjort vad i andra stycket i

nämnda paragraf stadgas, bör vid tillämpning av nu ifrågavarande lag så anses

som örn den värnpliktige gjort ansökan örn anstånd med indrivning av utskyldema

enligt de föreslagna nya bestämmelserna.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att antaga de inom finansdepartementet

upprättade förslagen till

dels förordning angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga

m. fl.,

dels ock lag örn upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet

att erlägga utskylder till kommun eller annan menighet

med avseende å rösträtt och behörighet.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ivar Löfqvist.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

41

Bilaga.

Förslag

till

Förordning

nied särskilda bestämmelser angående indrivning av utskylder

hos värnpliktiga.

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Värnpliktig, som inryckt till militärtjänstgöring, äger enligt vad i denna

förordning stadgas åtnjuta anstånd i avseende å indrivningen av honom påförda

utskylder.

Med utskylder förstås i denna förordning utskylder och andra medel, som

avses i 1 § restindrivningsförordningen under a) och b), med undantag dock

för sådana avgifter till brand-, hagelskade- eller kreatursförsäkringsanstalter,

som jämlikt kungörelsen den 22 oktober 1886 angående uppbörd av avgifter

till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter debiteras, indrivas

och redovisas i sammanhang med kronouppbörden.

Med värnpliktig avses i denna förordning den som är truppregistrerad som

värnpliktig och under tjänstgöringen avlönas enligt för värnpliktig gällande

grunder. Från förordningens tillämpning undantagas dels värnpliktig, vilken

jämlikt 27 § 1 mom. värnpliktslagen fullgör tjänstgöring med en varaktighet

av högst trettio dagar, dels ock värnpliktig, vilken undergår utbildning för

vinnande av fast anställning vid krigsmakten.

Konungen må föreskriva, att bestämmelserna i förordningen skola äga tilllämpning

jämväl å annan personal än värnpliktig, vilken på grund av anställning

vid försvarsväsendet eller medlemskap i frivilliga automobilkåren, sjövärnskåren

eller svenska röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper har att inställa

sig till tjänstgöring, då värnpliktiga inkallas jämlikt 27 § 2 mom. eller

28 § 1 mom. värnpliktslagen.

2 §.

1 mom. Underlåter den värnpliktige att i behörig ordning erlägga honom

påförda utskylder, vilka förfalla till betalning vid uppbördsstämma eller uppbördstermin,

som helt eller delvis infaller under tiden för militärtjänstgöringen

eller inom tre månader efter tjänstgöringens slut, må anstånd med indrivning

av belopp, som på grund därav uppföres i restlängd, meddelas för tiden

intill dess den värnpliktige efter beviljad ledighet för återgång till civil

verksamhet (hempermittering) eller hemförlovning tre månader i följd varit

fri från tjänstgöring, såvida icke med hänsyn till den värnpliktiges inkomst,

förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt

samt utskyldsbeloppets storlek finnes uppenbart, att han icke är i behov av

anstånd med medlens gäldande.

Har underlåtenhet som i första stycket sägs föranlett, att jämväl belopp,

som eljest skolat erläggas vid senare uppbördstillfälle, uppförts i restlängd,

Bihang lill riksdagens protokoll 19ii. 1 sami. Nr 244. 4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

äger den värnpliktige, oavsett om anstånd med indrivning meddelats enligt

första stycket, åtnjuta anstånd med betalning av sålunda restfört belopp till

den uppbördsstämma eller uppbördstermin, varunder beloppet enligt utfärdad

debetsedel skolat erläggas. Infaller sådan uppbördsstämma eller uppbördstermin

helt eller delvis under tiden för den värnpliktiges militärtjänstgöring

eller inom tre månader efter tjänstgöringens slut, skall vad i första

stycket sägs äga motsvarande tillämpning i avseende å sådant belopp.

2 mom. Med indrivning av utskylder, som utgå för fast egendom, må icke

på grund av vad i 1 mom. stadgats anstå längre än att den i 17 kap. 6 §

handelsbaden stadgade förmånsrätten för dylika utskylder kan göras gällande.

3 §.

Vid utmätning enligt restindrivningsförordningen gälla, utöver vad i 4 §

2 mom. sagda förordning är stadgat, föreskrifterna i militära moratorielagen.

4 §.

Vad i uppbördsförfattningarna är stadgat rörande skyldighet att erlägga

indrivningsavgift skall icke äga tillämpning å restfört utskyldsbelopp, med

vars erläggande anstånd enligt 2 § 1 mom. åtnjutits, i den mån betalning

inflyter, innan den värnpliktige efter hempermittering eller hemförlovning ett

år oavbrutet varit fri från tjänstgöring.

_ 5 §.

Värnpliktig, som vill komma i åtnjutande av anstånd med indrivning av

utskylder enligt denna förordning, bör inom en månad efter slutet av först

infallande uppbördsstämma eller uppbördstermin, som anståndet skall avse,

skriftligen göra ansökan därom enligt särskilt formulär, som fastställes av

den jämlikt 4 § krigsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942 förordnade

tillsynsmyndigheten efter samråd med riksräkenskapsverket. Ansökan, som

inkommit först efter utgången av den stadgade anståndstiden, må ej upptagas

till prövning. Ansökan skall ställas till den utmätningsman, som har

att verkställa indrivning av utskylderna, och insändas till familjebidragsnämnden

i den kommun, som har att utgiva familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen

den 30 juni 1942. För värnpliktig, som är ansluten till

erkänd skatteförmedlingskassa, må ansökan göras jämväl av kassan.

Familjebidragsnämnd, som har mottagit ansökan om skatteanstånd, har

att till utmätningsmannen lämna uppgift om dagen för tjänstgöringens början

och dennas art, samt, i den mån sådana uppgifter äro tillgängliga för

familjebidragsnämnden, om den värnpliktiges ekonomiska förhållanden ävensom

att med eget yttrande översända ansökan till utmätningsmannen. Uppgifterna

skola lämnas å formulär, som fastställes av den jämlikt 4 § krigsfamiljebidragsförordningen

den 30 juni 1942 förordnade tillsynsmyndigheten.

Underrättelse om meddelat beslut skall lämnas sökanden, så snart ske kan.

6 §.

Har, sedan anstånd beviljats, den värnpliktiges ekonomiska förhållanden

undergått en väsentlig förbättring, äger utmätningsmannen till förnyad prövning

upptaga frågan örn anstånd.

7 §•

Det åligger familjebidragsnämnd, att då värnpliktigs tjänstgöring upphört

av annan anledning än på grund av tidsbegränsad ledighet, ofördröjligen

underrätta utmätningsmannen härom.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

43

8 §.

Vid upprättande av restlängd beträffande kommunalutskylder skall, då

enligt kommunens beslut den som försummat att i behörig ordning erlägga

utskyldsbelopp, vilket förfallit till betalning vid ett tidigare uppbördstillfälle,

är skyldig att omedelbart gälda även vad eljest skolat förfalla till betalning

först vid ett senare uppbördstillfälle, beträffande manlig skattskyldig,

som ägt erlägga honom påförda utskylder vid mer än en uppbördsstämma

eller uppbördstermin, i restlängden särskilt angivas, när utskylderna skolat

erläggas och huru stort belopp, som förfallit till betalning vid varje särskilt

uppbördstillfälle.

9 §.

Angående ersättning för indrivning i vissa fall, då indrivningsavgift icke

skall utgå, är särskilt stadgat.

10 §.

De närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpningen av denna

förordning, utfärdas av den jämlikt 4 § krigsfamiljebidragsförordningen den

30 juni 1942 förordnade tillsynsmyndigheten i samråd med riksräkenskapsverket.

Denna förordning träder i kraft den

Genom denna förordning upphäves förordningen den 17 november 1939

(nr 810) med särskilda bestämmelser angående indrivning av utskylder hos

vissa skattskyldiga. Sistnämnda förordning skall dock äga tillämpning i fråga

om utskylder, som förfallit till betalning före ikraftträdandet men ej dessförinnan

indrivits, ävensom för värnpliktig, som vid ikraftträdandet fullgör

militärtjänstgöring, i fråga om utskylder, vilka förfalla till betalning vid

uppbördsstämma eller uppbördstermin, som helt eller delvis infaller under

tjänstgöringen eller inom två månader efter tjänstgöringens slut.

Förslag

till

Lag

angående undantag i vissa fall från stadganden om uttagande av

avgift vid indrivning av kommunalutskylder.

Härigenom förordnas som följer.

Vad i lag är stadgat rörande uttagande av särskild avgift för indrivning

av kommunalutskylder skall icke äga tillämpning i den mån den skattskyldige

med anledning av militärtjänstgöring åtnjutit anstånd med indrivning

av utskylder enligt särskilda, av Konungen utfärdade bestämmelser

och betalning inflyter, innan den skattskyldige efter beviljad ledighet för

återgång till civil verksamhet (hempermittering) eller hemförlovning oavbrutet

ett år varit fri från tjänstgöring.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Denna lag träder i kraft den ..................Genom denna lag upp
häves

lagen den 30 december 1941 (nr 989) angående undantag i vissa fall

från stadganden örn uttagande av avgift vid indrivning av kommunalutskylder.

Förslag

till

Lag

om upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga

utskylder till kommun eller annan menighet med avseende

å rösträtt och behörighet.

Härigenom förordnas som följer.

Vid tillämpning av i lag givna stadganden angående villkor för utövande

av rösträtt och behörighet att innehava uppdrag skall värnpliktig icke anses

häfta för oguldna utskylder, vilka förfallit till betalning under tiden för

militärtjänstgöring eller inom tre månader efter tjänstgöringens slut.

Med värnpliktig avses i lagen den som är truppregistrerad sota värnpliktig

och under tjänstgöringen avlönas enligt för värnpliktig gällande

grunder. Från lagens tillämpning undantagas dels värnpliktig, vilken jämlikt

27 § 1 mom. vämpliktslagen fullgör tjänstgöring med en varaktighet av

högst trettio dagar, dels ock värnpliktig, vilken undergår utbildning för vinnande

av fast anställning vid krigsmakten.

Konungen må föreskriva, att bestämmelserna i lagen skola äga tillämpning

jämväl å annan personal än värnpliktig, vilken på grund av anställning

vid försvarsväsendet eller medlemskap i frivilliga automobilkåren, sjövärnskåren

eller svenska röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper har att inställa

sig till tjänstgöring, då värnpliktiga inkallas jämlikt 27 § 2 mom. eller

28 § 1 mom. värnpliktslagen.

Denna lag träder i kraft den

Genom denna lag upphäves lagen den 17 november 1939 (nr 812) örn

upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder till

kommun eller annan menighet med avseende å rösträtt och behörighet.

447486. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:323 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl., såvitt p s. 1 i texten
  2. Rskr. 1944:307 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. a1 i texten
  3. BevU 1944:37 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl., såvitt propositionen h s. 1 i texten
  4. KU 1944:14 Konstitutionsutskottets memorial nr 14 s. 1 i texten