Sök i Ratio Lex

Angående den centrala organisationen för utlänningskontrollen

1944-04-14 · 39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:254, Angående den centrala organisationen för utlänningskontrollen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 254.

1

Nr 254.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående den

centrala organisationen för utlänningskontrollen; given

Stockholms slott den 14 april 1944.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 14 april 1944.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson,

Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för justitie- och finansdepartementen anmäler chefen för socialdepartementet,

statsrådet Möller, fråga angående den centrala organisationen för utlänningsärendenas

handläggning och anför följande.

Krigsårens starkt ökade tillströmning av utlänningar till vårt land har

medfört betydande påfrestningar för den centrala utlänningskontrollen. En

omprövning av den nuvarande, år 1937 tillkomna organisationen har i olika

sammanhang dryftats. Senast har förslag till viss omorganisation framlagts

av 1943 års utlänningssakkunniga1, vilka jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

1 De sakkunniga lia varit justi tierådet G. Dahlman, tillika ordförande, pressombudsmannen

R. Casparsson, utrikesrådet G. Engzell, ledamoten av första kammaren, professorn

Å. Holmback och t. f. byråchefen i socialstyrelsen C. Schmidt.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 254.

795 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 254.

den 21 april 1943 tillkallats för att inom justitiedepartementet biträda med

en översyn av gällande utlänningslag och vad därmed äger samband. Sedan

remissbehandlingen av utlänningssakkunnigas förslag, som överlämnades

med skrivelse den 13 februari 1944, avslutats och ärendet varit föremål för

ytterligare beredning inom socialdepartementet, får jag nu anmäla frågan örn

den centrala organisationen av utlänningskontrollen.

Gällande bestämmelser och organisation.

Såsom en bakgrund till den följande redogörelsen för nuvarande organisation

för behandling av utlänningsärendena må, i huvudsaklig anslutning till

de sakkunnigas framställning, lämnas en kortfattad översikt över gällande

bestämmelser rörande utlänningar.

Utlänning som ankommer till riket kan i vissa särskilt angivna fall avvisas

härifrån av polismyndighet. Påstår utlänningen att han är politisk flykting

och kan ej med skäl antagas, att påståendet är oriktigt, skall frågan örn avvisning

av polismyndigheten överlämnas till socialstyrelsen.

Utlänning får icke uppehålla sig här i riket längre tid än tre månader

utan att hava särskilt uppehållstillstånd. Sådant tillstånd meddelas av socialstyrelsen.

I ärende angående uppehållstillstånd skall socialstyrelsen, där ej

ärendet är av synnerligen brådskande natur eller andra särskilda omständigheter

föreligga, inhämta yttrande av länsstyrelsen i det län, där utlänningen

vistas, eller, örn denna befinner sig utom riket, av svensk beskickning eller

svenskt konsulat. Uppehållstillstånd skall meddelas för viss tid samt må

förbindas med de förbehåll, som med hänsyn till vistelsens syfte och därmed

sammanhängande omständigheter finnas påkallade.

Vill utlänning antaga arbetsanställning här i riket, måste han hava särskilt

arbetstillstånd. Även sådant tillstånd meddelas av socialstyrelsen. Därvid

skall styrelsen, där ej ärendet är av synnerligen brådskande natur eller

andra omständigheter föreligga, inhämta utlåtande från offentlig arbetsförmedlingsanstalt

för den ort, där arbetsanställningen skall innehavas, ävensom

bereda sammanslutningar av arbetsgivare eller arbetare inom verksamhetsområdet

tillfälle att uttala sig. Arbetstillstånd skall meddelas för viss tid

och avse visst slag av arbete.

Utlännings legitimationshandling skall, där Konungen det förordnar, vara

försedd med visering, d. v. s. med påteckning örn tillstånd att inresa och vistas

här i landet. Viseringstvång gäller för närvarande för alla utlänningar.

Visering medför befrielse från skyldighet att hava uppehålls- eller arbetstillstånd.

Bestämmelserna örn dessa tillstånd äga således för närvarande icke

tillämpning, men de skola enligt utlänningsförfattningarna hava motsvarande

tillämpning å visering.

I utlänningsförfattningarna skiljes mellan inresevisering och uppehållsvisering.

Inresevisering avser tillstånd till inresa och kbrtare vistelse i riket.

Uppehållsvisering åter, som avser fortsatt vistelse här, motsvarar uppehållstillståndet.

Såväl inrese- som uppehållsvisering kan meddelas tillsammans

nied tillstånd till arbetsanställning. Uppehållsvisering, som innefattar tillstånd

till arbetsanställning, brukar benämnas uppehålls- och arbetsvisering

och tillstånd till arbetsanställning för viseringspliktig utlänning, som förut

har uppehållsvisering, kallas ofta arbetsvisering.

Inresevisering, vare sig med eller utan tillstånd till arbetsanställning, meddelas

av vederbörande tjänsteman i utrikesdepartementet eller vid svensk

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 254. 3

beskickning eller konsulat. Uppehållsvisering och arbetsvisering meddelas

av socialstyrelsen.

En särskild form av inresevisering är s. k. nödfallsvisering. Sådan visering

må, i motsats till all annan visering, meddelas även å annan legitimationshandling

än giltigt pass eller därmed enligt utlänningsförfattningarna jämställd

handling. Denna form har de sista åren kommit till stor användning

vid mottagandet av flyktingar.

Utlänning, som uppehåller sig här i riket, kan avlägsnas härifrån, örn han

gör sig skyldig till brottslig handling eller uraktlåter att ställa sig till efterrättelse

vad i utlänningslagen eller vad med stöd därav blivit i författning

eller eljest föreskrivet, örn han kvarbliver efter utgången av den tid han äger

rätt att vistas här i riket eller dylikt. Utlännings avlägsnande ur riket kan

ske genom förpassning eller utvisning. Förpassningsbeslut meddelas av

socialstyrelsen, utvisningsbeslut av Kungl. Majit eller länsstyrelse.

Med anledning av krigsförhållandena och därav uppkommet behov av särskilda

säkerhetsåtgärder mot vissa utlänningar har socialstyrelsen bemyndigats

att, där beslut örn avvisning, förpassning eller utvisning ej kunnat

verkställas eller eljest särskild anledning föreligger, förordna om omhändertagande

av utlänning i förläggning.

Förbud har vidare meddelats för utlänningar att vistas i vissa delar av

riket. Från detta förbud kan dispens meddelas av socialstyrelsen samt, när

fråga är örn kortare tids besök inom sådant område, av länsstyrelse eller polismyndighet.

Innan socialstyrelsen meddelar förpassningsbeslut eller beslut örn omhändertagande

av utlänning i förläggning, skall yttrande inhämtas från utlänningsnämnden.

Denna nämnd består av tre personer, förordnade av Kungl.

Majit, av vilka en skall vara eller ha varit innehavare av domarämbete och

en äga erfarenhet rörande internationella rättsfrågor. Yttrande från nämnden

skall jämväl inhämtas, innan beslut meddelas i ärende, som avser arbetstillstånd

för ett större antal utlänningar eller som kan antagas vara av synnerlig

betydelse utöver det föreliggande fallet.

" I anslutning till nu berörda regler örn tillstånd av olika slag för utlänningar,

som uppehålla sig här, ha föreskrifter meddelats örn kontrollåtgärder för

övervakandet av att tillståndsreglerna iakttagas. Utlänning skall således göra

särskild anmälan vid inresa i eller utresa ur riket. Vidare skall en var som

upplåter bostad åt utlänning eller anställer utlänning i sin tjänst göra anmälan

därom. Med ledning av anmälningarna skall socialstyrelsen föra re-,

gister över utlänningar, som vistas i riket, samt övervaka, att utlänning icke

vistas här utan erforderligt tillstånd.

Förutom av Kungl. Majit handläggas utlänningsärendena sålunda i huvudsak

av fyra olika slag av myndigheter, nämligen utrikesdepartementet, socialstyrelsen,

länsstyrelserna och polismyndigheterna. Beträffande utrikesdepartementets

och socialstyrelsens organisation för utlänningsärendenas

handläggning gäller i huvudsak följande.

Enligt kungörelse den 2 juni 1939 (nr 427) om ändring i vissa delar av

instruktionen den 14 juni 1928 (nr 199) för utrikesdepartementet

skall å departementets rättsavdelning finnas en expedition för utländska

passärenden för handläggning av ärenden rörande utlänningars legitimationshandlingar

ävensom lagstiftning, konferenser, kongresser och avtal i hithörande

ämnen. Den som förordnats att förestå expeditionen åligger att fullgöra

vad som enligt gällande författningar om utlännings rätt att här i riket

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

vistas ankommer på vederbörande tjänsteman i utrikesdepartementet. Föreståndaren

för passexpeditionen är således inom landet beslutande i frågor

rörande inreseviseringar. Enligt praxis brukar han emellertid underställa

utrikesministern eller annan överordnad principiella eller eljest tveksamma

ärenden. Förutom föreståndaren består passexpeditionen för närvarande av

två biträdande tjänstemän samt ett antal skrivbiträden.

Inom socialstyrelsen handläggas utlänningsärendena dels å utlänningsbyrån

dels å avdelningen för utlänningsförläggningar.

Å utlänning sbyrån, som tillkom i samband med ikraftträdandet av 1937

års utlänningslag, handläggas huvudsakligen ärenden rörande meddelande

och förlängning av uppehålls- och arbetsvisering samt ärenden rörande avvisning,

förpassning och internering. I februari 1944 utgjordes byrån av en

byråchef som chef, tre sekreterare, en byråinspektör, en biträdande byråinspektör,

fyra notarier och fyra amanuenser som föredragande ävensom cirka

etthundratjugu kvinnliga biträden och två expeditionsvakter. Ärendena äro

så fördelade att dnterneringsärenden jämte avvisnings- och förpassningsärenden

handläggas av två föredragande, norska ärenden av tre föredragande,

danska och finska av fyra föredragande, tyska av en föredragande samt ärenden

rörande övriga nationaliteter av en föredragande.

Enligt socialstyrelsens instruktion skola samtliga utlänningsärenden, bortsett

från ett fåtal, som behandlas av generaldirektör och ledamöter gemensamt,

avgöras av generaldirektören ensam. På grund av dennes arbetsbörda och

ärendenas ökning — från 47 000 år 1938 till 105 000 år 1943 — har chefen

för utlänningsbyrån enligt beslut av socialstyrelsen den 13 december 1943

med stöd av 16 § i verkets instruktion erhållit i uppdrag att från och med

den 1 januari 1944 övertaga avgörandet av de flesta av utlänningsbyråns

ärenden, dock att ärenden av principiell betydelse och ärenden, i vilka avvikelse

från tidigare praxis ifrågasattes eller vilka eljest vore av synnerlig

vikt eller gåve anledning till stor tveksamhet, fortfarande skulle föredragas

för generaldirektören.

Överflyttandet av avgörandet av nämnda utlänningsärenden till utlänningsbyråns

chef innebär givetvis icke, att denne i sak prövar varje ärende. Då

för närvarande i medeltal cirka 350 ärenden per dag handläggas på utlänningsbyrån,

kommer det faktiska avgörandet i övervägande antalet fall att träffas

av den sekreterare, notarie eller amanuens, som handhar ärendena såsom

föredragande. Endast i tveksamma fall föredragas ärenden rörande uppehållsoch

arbetsvisering för byråchefen.

Ärenden rörande avvisningar, förpassningar och interneringar äro däremot

i regel av karaktär att föranleda föredragning för byråchefen och i vissa

fall för generaldirektören.

På avdelningen för utlänningsförläggningar, som inrättades jämlikt Kungl.

Majits förordnande den 17 maj 1940, handläggas på socialstyrelsen ankommande

ärenden rörande planläggning, anordnande och drift av för utlänningars

omhändertagande avsedda förläggningar, ärenden rörande disciplinen

och ordningen inom sådana förläggningar samt rörande där omhändertagna

utlänningars förflyttning till andra förläggningar eller deras tagande i förvar.

Avdelningen förestås av en särskilt förordnad chef, benämnd överinspektör

för utlänningsförläggningar. Denna har till uppgift att i egenskap av

adjungerad ledamot av socialstyrelsen handlägga till avdelningen hörande

ärenden ävensom utföra erforderlig inspektion av utlänningsförläggningar.

I övrigt utgöres avdelningen av två sekreterare, en kamrerare, en notarie, en

revisor, två amanuenser, två kuratorer samt nio kvinnliga biträden och en

expeditionsvakt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

Till avdelningen för utlänningsförläggningar är på visst sätt ansluten statens

flyktingsnämnd. Nämnden, som består av fem personer, förordnade av Kungl.

Maj :t, har till uppgift att handlägga ärenden örn bidrag av statsmedel till flyktingskommittéer

samt örn direkt understöd av statsmedel åt utlänning, som icke

erhåller hjälp genom flyktingskommitté. Såsom nämndens kansli tjänstgör

socialstyrelsens avdelning för utlänningsförläggningar, på vilken det ankommer

att bringa nämndens beslut i verkställighet, överinspektören för utlänningsförläggningar

äger närvara vid och deltaga i nämndens överläggningar

samt få avvikande mening antecknad till protokollet. Han äger dock

icke i nämnda egenskap deltaga i nämndens beslut.

Förslag till omorganisation av den centrala utlänningskontrollen.

Det av 1943 års utlänningssakkunniga i en den 13 februari 1944 dagtecknad

promemoria framlagda förslaget avser inrättandet av ett fristående centralt

organ för handläggningen av utlänningsärendena, förslagsvis benämnt utlänningsinspektionen.

Detta organ skulle i huvudsak övertaga både socialstyrelsens

och utrikesdepartementets utlänningsärenden.

De sakkunniga framhålla inledningsvis de stora påfrestningar, för vilka

den nuvarande organisationen för utlänningsärendenas behandling utsatts

under den senaste tiden till följd av den väsentliga ökningen, särskilt under

år 1943, av antalet härvarande utlänningar. Antalet utländska medborgare

i riket, som vid utgången av år 1942 uppgått till 29 000, hade vid 1943 års

utgång ökats till 49 000. Den härav föranledda ökade arbetsbelastningen hade

huvudsakligen drabbat socialstyrelsen såsom det centrala ämbetsverket för

utlänningsärenden. De sakkunniga yttra härom vidare.

Vid tillkomsten av den nuvarande organisationen för utlänningsärendenas

behandling år 1937 var syftet att till en myndighet centralisera ärenden angående

utlänningars uppehåll och arbete samt utlänningskontrollen, dock

bortsett från inreseviseringsärendena, vilka fortfarande skulle kvarligga hos

utrikesdepartementet men som vid denna tid på grund av visen ngsfriheten

för medborgare i de flesta europiska stater uppgingo till ett jämförelsevis

ringa antal. Då lagens tillståndssystem främst åsyftade att skydda den

svenska arbetsmarknaden mot utländsk konkurrens och socialstyrelsen vid

denna tid handlade arbetsmarknadsfrågor i allmänhet var det naturligt att

utlänningsärendena centraliserades hos styrelsen. För denna uppgift inrättades

den nuvarande utlänningsbyrån i socialstyrelsen.

Antalet utlänningsärenden som ankom på socialstyrelsen var de första

åren efter utlänningsbyråns inrättande tämligen konstant, omkring 50 000,

men därefter inträdde en kraftig stegring. År 1942 uppgick antalet sålunda

till omkring 70 000 och år 1943 till över 105 000, trots att under sistnämnda

år åtgärder vidtogos för att nedbringa ärendenas antal, bland annat av

skaffande av skyldighet för skandinaver och estlandssvenskar att hava arbetstillstånd.

Även ärenden av ny art lia under årens lopp tillkommit. På grund

av de av kriget föranledda förhållandena ha måst upprättas förläggningar

för omhändertagande av utlänningar, vilka icke syntes önskvärda här med

hänsyn till statens intressen men som på grund av politiskt flyktingskap icke

ansetts kunna avlägsnas ur riket. Härigenom fick utlänningsbyrån ett nytt

slags ärenden, vilka voro av mycket invecklad och ömtålig beskaffenhet. För

förvaltningen av förläggningarna inrättades under våren 1940 inom social
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 354.

styrelsen en särskild avdelning, avdelningen för utlänningsförläggningar med en

överinspektör som närmaste chef. Mottagandet av de stora flyktingströmmarna

under de allra senaste åren Ilar vidare medfört behov av särskilda mottagningscentraler

och läger av olika slag. Anordnandet av dessa centraler och läger

har även handhafts av avdelningen för utlänningsförläggningar, som tillika

omhänderhar den av statens flyktingsnämnd ledda understödsverksamheten.

De sakkunniga'' framhålla, hurusom den ökade arbetsbelastningen för

socialstyrelsen inverkat på formerna för ärendenas handläggning inom

styrelsen, och anföra härom följande.

Beträffande utlänningsärendenas handläggning inom socialstyrelsen hade

utvecklingen redan före tillkomsten av utlänningsbyrån gått i den riktningen,

att huvudmassan enskilda ärenden i första hand prövades av underordnade

tjänstemän. Dessa hade därvid att för chefen för styrelsens första byrå,

till vilken utlänningsärendena då jämte sociala frågor i allmänhet hänfördes,

anmäla sådana ärenden, som voro av principiell betydelse, i vilka avvikelser

från tidigare praxis ifrågasattes eller vilka eljest voro av synnerlig vikt eller

gåvo anledning till tveksamhet. Där byråchefen icke ansåg sig kunna taga

ansvaret för ärende, som anmäldes för honom, föredrogs detta inför generaldirektören,

därvid ibland även en eller flera andra byråchefer voro närvarande.

Den formella beslutanderätten i samtliga ärenden tillkom dock

generaldirektören.

Tillskapandet av utlänningsbyrån och den särskilda avdelningen för utlänningsförläggningar

medförde icke någon ändring i systemet för utlänningsärendenas

handläggning. Utvecklingen gick dock i den riktningen, att andra

byråchefer mera sällan närvoro vid föredragning av utlänningsärenden inför

generaldirektören. Härigenom kommo utlänningsärendena att behandlas

mera fristående från socialstyrelsens ärenden i övrigt. Detta sammanhängde

med att arbetsmarknadsfrågorna i allmänhet, vilkas behandling i socialstyrelsen

var en väsentlig anledning till att även utlänningsärendena förlädes

dit, våren 1940 överflyttades till statens arbetsmarknadskommission. En annan

anledning till den fristående behandlingen av utlänningsärendena var, att

dessa ärenden i allt högre grad krävde hänsynstagande till särskilda förhållanden,

som voro främmande för socialstyrelsens verksamhet i övrigt,

såsom utrikespolitiska synpunkter, ordnings- och säkerhetsskäl m. m.

För bemästrandet av den under senaste tiden inträffade ökningen av i

synnerhet utlänningsbyråns arbetsuppgifter har i första hand tillgripits den

åtgärden att öka antalet föredragande. Detta har dock icke medfört någon

arbetsminskning för byråchefen eller generaldirektören. Byråchefen har

blivit överbelastad med arbetsuppgifter och fått svårt att hinna taga ställning

till alla de frågor, som enligt tidigare praxis brukat underställas honom. Föredragandenas

ansvar för utlänningsärendenas behandling har därför blivit

större, varigenom faran för osäkrare avgöranden ökat. Fara föreligger även

att den tidigare individuella prövningen av varje utlännings angelägenheter

övergår till en mera schablonmässig handläggning. Men utlänningsärendenas

ökade antal har även medfört att proportionsvis färre ärenden kunnat underställas

generaldirektören, vilken naturligen icke kan ägna hela sin arbetstid

åt den del av socialstyrelsens verksamhet, som utlänningsärendena utgör.

Möjligheterna för generaldirektören att utöva tillsyn över utlänningsärendenas

handläggning och att vara en sammanhållande kraft ha genom denna utveckling

minskats. De ofta mycket svårbedömda ärenden, som sammanhänga med

utlänningars omhändertagande i utlänningsförläggningar samt örn flyktinghjälp

av olika slag, ha uppenbarligen ytterligare ökat generaldirektörens

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

arbetsbörda. Även i övrigt ha utlänningsärendena under de senaste åren ökat

i vikt och betydelse.

Enligt de sakkunnigas mening kan den inträdda ökningen av utlänningsärendenas

antal icke anses vara tillfällig. Man måste tvärtom räkna med

möjligheten av att nya stora grupper utlänningar komma att söka sig till

vårt land. De sakkunniga yttra i detta hänseende:

Så länge krigsförhållandena vara, kunna de av härvarande utlänningar, som

äro flyktingar, i regel icke lämna landet. Å andra sidan kan förutses, att

nya stora flyktingströmmar komma att söka sig till vårt land. Man måste

därför räkna med att antalet utlänningar och därmed antalet utlänningsärenden

bli i ständig tillväxt, så länge kriget varar. Vilka förändringar, ett fredsslut

kommer att medföra i detta avseende är utomordentligt svårt att förutse, v isserligen

torde man kunna antaga, att manga av de utlänningar, vilka för

närvarande uppehålla sig här, komma att återvända till sitt hemland tämligen

omedelbart, men samtidigt måste man räkna med möjligheten att invandringstrycket

mot våra gränser kommer att öka väsentligt. De förhållanden beträffande

utlänningsfrågorna, som kunna uppkomma efter ett fredsslut, torde

i varje fall vara sådana, att stora krav mäste ställas pa den centrala myndighetens

förmåga att ständigt lämpa ärendenas behandling efter den förevarande

situationen. Detta förutsätter i första hand att den centrala myndighetens

chef kan ägna stor del av sin tid åt dessa med säkerhet mycket, svåra

problem. Ett fredsslut måste emellertid även väntas medföra en ökning

i antal och betydelse av övriga å socialstyrelsen ankommande arbetsuppgifter,

varför även i detta avseende ökade anspråk komma att ställas på ämbetsverkets

chef.

Med hänsyn till vad sålunda anförts ha de sakkunniga ansett angeläget,

att en bättre organisation tillskapas för utlänningsärendenas behandling. De

sakkunniga, som i sådant syfte övervägt olika möjligheter och i första hand

diskuterat en förstärkning av socialstyrelsens organisation men funnit en

dylik lösning icke tillfredsställande, ha stannat vid att föreslå en överflyttning

av utlänningsärendena från socialstyrelsen till ett fristående organ, utlänningsinspektionen,

under ledning av en överdirektör. De sakkunniga framhålla

emellertid, att detta förslag icke innebure någon slutgiltig lösning av

frågan örn utlänningsärendenas centrala behandling. Organisationen skulle

endast vara att betrakta som ett provisorium i avbidan på erfarenheter rörande

behovet av ett fristående centralt organ för utlänningsärenden även

under normala förhållanden. Möjligheterna borde hållas öppna för bade

ett återförande av utlänningsinspektionen till socialstyrelsen, örn så skulle

befinnas lämpligt, och ett inordnande under annat centralt ämbetsverk, om

det befinnes lämpligare.

Hörande förhållandet till socialstyrelsen framhålla de sakkunniga bland

annat följande.

Utlänningsärendenas överflyttande från socialstyrelsen till ett särskilt centralt

organ bör givetvis medföra att erforderlig kontakt mellan utlänningsinspektionen,

å ena, samt socialstyrelsen, å andra sidan, upprätthålles. Utlänningsinspektionen

bör genom remisser eller underhandsförfrågningar söka

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 254.

tillgodogöra sig socialstyrelsens erfarenhet och kunskap rörande sociala frågor

i allmänhet. Sådan samverkan har sedan länge jämväl funnits mellan

socialstyrelsens utlänningsavdelningar samt utrikesdepartementet, försvarsstaben,

säkerhetschefen, statens arbetsmarknadskommission ävensom andra

verk och myndigheter, och denna samverkan bör naturligen fortsättas av utlänningsinspektionen.

Icke heller beträffande utlänningsnämndens medverkan

vid prövningen av utlänningsärenden eller i fråga örn samverkan med

statens flyktingsnämnd innebär ärendenas överflyttande till utlänningsinspektionen

någon saklig ändring.

De sakkunniga ha jämväl till övervägande upptagit frågan om överflyttande

av inreseärendena från utrikesdepartementet till utlänningsinspektionen

och ha därvid funnit övervägande skäl tala för en

sådan överflyttning. Därvid skulle dock ärenden rörande viseringar för utländska

diplomater och likställda, å vilka utlänningsförfattningarnas allmänna

föreskrifter icke äro tillämpliga, fortfarande handläggas i utrikesdepartementet.

De sakkunniga anföra som motiv för denna överflyttning huvudsakligen

följande.

Utrikesdepartementets befattning med inreseärendena torde hava sin grund

i att de utrikespolitiska synpunkterna ansetts äga särskild betydelse i fråga

örn sådana ärenden. Därtill kommer att handläggningen av inreseärendena i

ej ringa utsträckning ankommer på svenska beskickningar och konsulat utomlands,

vilka äro direkt underställda utrikesdepartementet och därifrån erhålla

sina direktiv. Uppdelningen av utlänningsärendena mellan utrikesdepartementet

och socialstyrelsen är emellertid icke helt konsekvent. I vissa

fall ankommer det nämligen å socialstyrelsen att pröva frågor örn mottagande

av utlänningar i riket. Detta är förhållandet exempelvis när polismyndighet

på grund av att utlänning påstått att han är politisk flykting underställer

socialstyrelsen fråga örn avvisning. De stora flyktingskaror, som under senare

år ankommit till riket, ha nödvändiggjort en enklare form för prövningen

av deras mottagande här i landet. Därvid har tillämpats nödfallsvisering, som

enligt gällande bestämmelser meddelas efter direktiv av utrikesdepartementet.

I utlänningsförfattningarna är icke angivet, när den ena eller andra formen

av inresetillstånd för politiska flyktingar skall användas, utan detta beror

på gränsmyndigheternas bedömande i de särskilda fallen, samt ofta på till

vilken myndighet gränsmyndighetens anmälan riktas.

Beträffande de betydande olägenheterna av nuvarande uppdelning anföra

de sakkunniga:

Det ligger i sakens natur att ett nära samband finnes mellan inrese- och

uppehållsärendena. En inresa kan nämligen, även då detta icke kommer

fram i samband med inresetillståndets beviljande, föranleda bosättning kär

i riket eller i varje fal] uppehåll under längre tid. Det förhållandet, att inresetillstånd

beviljas av utrikesdepartementet, är i ej ringa utsträckning ägnat att

minska den centrala utlänningsmyndighetens möjlighet att reglera utlänningars

inflyttning här i riket. På grund av krigsförhållandena har sambandet

mellan inrese- och uppeliållsärenden kommit att särskilt framträda. Detta sammanhänger

med svårigheterna för utlänningar, som äro flyktingar, att lämna

riket efter utgången av gällande viseringstid. Prövningen av frågor om inresetillstånd

för sådana utlänningar måste i realiteten omfatta bedömande

av örn uppehållsvisering senare bör beviljas dem av socialstyrelsen. Då in
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

reseärendena för flyktingar ofta äro av mycket brådskande natur, medhinnes

emellertid icke alltid remiss till socialstyrelsen, varför utrikesdepartementets

beslut örn deras inresa faktiskt blir avgörande för deras fortsatta vistelse här.

Utlänningsärendenas uppdelning mellan utrikesdepartementet och socialstyrelsen

medför, såsom tidigare i olika sammanhang framhållits, ett icke

obetydligt dubbelarbete. Beträffande utlänningar, vilka efter erhållen inresevisering

söka uppehållsvisering, måste dossiéer uppläggas och anteckningar

göras i båda ämbetsverken. Materialet blir dock icke fullständigt på någotdera

hållet, i följd varav handlingarna i det ena verket ej sällan måste lånas

av det andra. För allmänheten medför uppdelningen ofta onödig tidsförlust

och omgång och ger anledning till ej ringa villrådighet. Kompetensfördelningen

kan även medföra bristande enhetlighet vid ärendenas avgörande.

Étt sammanförande av inreseärendena med uppehålls- och arbetstillståndsärendena

skulle givetvis medföra ökade förutsättningar för enhetlig handläggning

av dessa ärenden. Även ur organisatorisk synpunkt skulle sammanförandet

innebära stora fördelar, varjämte en icke obetydlig kostnadsbesparing

säkerligen skulle vinnas. Å andra sidan har gjorts gällande, att inreseärendenas

bortflyttande från utrikesdepartementet skulle kunna medföra svårigheter

för detta att tillvarataga de intressen av utrikespolitisk natur, som

kunna sammanhänga med dessa ärendens avgörande.

Ett överflyttande av inreseärendena från utrikesdepartementet till utlänningsinspektionen

bör emellertid enligt de sakkunnigas mening icke föranleda

ändring i Kungl. Maj:ts stadga angående statsdepartementen, enligt

vilken det tillkommer utrikesdepartementet att handlägga på Kungl. Hajd

ankommande ärenden rörande tillstånd för utlänningar att inkomma i riket.

Detta innebär i realiteten att överinseendet över utlänningsinspektionens

handläggning av inreseärenden skulle tillkomma utrikesministern. Genom

att intim samverkan i det dagliga arbetet uppehälles mellan utlänningsinspektionen

och utrikesdepartementet böra de utrikespolitiska synpunkter,

som kunna vara av betydelse särskilt vid inreseärendenas behandling., kunna

bliva tillgodosedda, Detta samarbete kan i hög grad underlättas örn tjänstemän

i utrikesdepartementet placeras med tjänstgöringsskyldighet i inspektionen

för att där biträda vid inreseärendenas handläggning och uppehålla kontakten

med departementet. Utlänningsinspektionen skulle visserligen meddela

direktiv för viseringsmyndigheterna utomlands men detta skulle icke

få ske utan samråd med utrikesdepartementet. Samarbete bör naturligen äga

rum även för anordnande av post-, telefon- och telegrafförbindelser med utlandsmyndigheterna.

Med hänsyn till detta torde anledning ej föreligga att

befara att de utrikespolitiska synpunkter, som kunna vara av betydelse vid

inreseärendenas behandling, icke skulle efter överflyttandet av dessa ärenden

till utlänningsinspektionen vinna tillbörligt beaktande.

De sakkunniga ha härefter övergått till frågorna örn den föreslagna utlänningsinspektionens

ämbetsbefattning, organisation, personal m. m.

Yad angår utlänningsinspektionens ämbetsbefattning framhålla

de sakkunniga, att denna i huvudsak vore given i och med att inspektionen

ålades de uppgifter, som för närvarande ankomme å socialstyrelsens

utlänningsbyrå och avdelning för utlänningsförläggningar ävensom utrikesdepartementets

expedition för utländska passärenden med undantag av ärenden

angående viseringar för utländska diplomater och likställda.

Beträffande utlänningsstatistikens förläggning anse de sakkunniga, att då

förslaget om inrättandet av en central utlänningsmyndighet endast innebure

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

en provisorisk anordning och ett överförande av statistiken till denna myndighet

skulle medföra praktiska svårigheter, denna statistik fortfarande bör

ankomma på socialstyrelsens statistiska byrå.

Beträffande utlänningsinspektionens organisation ha de sakkunniga

funnit sig böra förorda, att inspektionen uppdelas i en passbyrå, en

kontrollbyrå och en social byrå samt ett kansli. Yid denna uppdelning ha

de sakkunniga utgått från nu föreliggande förhållanden men framhållit, att

förändringar beträffande utlänningsärendena kunde medföra ändringar i organisationen,

varjämte vissa jämkningar kunde visa sig erforderliga, sedan

erfarenheter vunnits av utlänningsinspektionens verksamhet. Förslaget rörande

ärendenas fördelning å de olika avdelningarna inom inspektionen innefattar

följande.

Å passbyrån skall ankomma att handlägga ärenden rörande rätt för utlänning

att inresa och uppehålla sig i riket samt att här antaga eller innehava

arbetsanställning. Förutom ärenden rörande uppehålls- och arbetstillstånd

och motsvarande viseringar skall byrån handlägga inreseviseringsärenden

samt de därmed nära sammanhängande ärendena örn avvisning av utlänning

jämlikt 20 § i utlänningslagen. Därjämte skall å byrån handläggas ärenden

örn utrese- eller förpassningsbeslut, som meddelas i omedelbart sammanhang

med vägrat uppehållstillstånd eller förlängning av sådant tillstånd.

Kontrollbyrån bör handhava den löpande individuella utlänningskontrollen.

Härunder ingår förandet av register av olika slag över utlänningar som

vistas i riket eller som sökt tillstånd att inkomma hit, kontroll över att utlänningar

icke uppehålla sig eller innehava arbetsanställning här utan vederbörligt

tillstånd, att de icke vistas inom områden där de icke äga uppehålla

sig samt att de i övrigt följa i utlänningsförfattningarna eller med stöd av

dessa meddelade föreskrifter. Med utlänningskontrollen sammanhänga även

ärenden rörande reaktioner av olika slag mot utlänningar, som icke ställa

sig bestämmelserna till efterrättelse. De reaktioner, som här avses, kunna

bestå i begränsning av gällande uppehållstillstånd, omhändertagande i förläggning

eller förpassning ur riket m. m. Även ärenden av denna art böra

handläggas å kontrollbyrån, förpassningsärenden dock endast i den män

dylika ärenden enligt vad förut angivits icke skola handläggas å passbyrån.

Frågor rörande behandlingen av i förläggning omhändertagna utlänningar

böra även handläggas å denna byrå. Kontrollbyrån bör vidare hava närmaste

inseendet över passkontrollen.»

Sociala byrån torde böra handhava de ärenden rörande mottagandet av

större flyktingströmmar samt utövandet av hjälpverksamhet för nödställda

utlänningar i landet, som för närvarande ankommer å socialstyrelsens avdelning

för utlänningsförläggningar. Denna hjälpverksamhet innefattar bland

annat anordnande av flyktingläger och anskaffande av utrustning åt flyktingar.

I denna sin verksamhet bör byrån söka kontakt med statliga myndigheter,

sammanslutningar och enskilda, vilka ägna sig åt verksamhet av denna art.

Byrån bör tillika vara kansli åt statens flyktingsnämnd. Sociala byrån bör

därjämte omhänderhava frågor rörande anordnande och skötsel av sådana

utlänningsförläggningar som avses i kungörelsen den 10 februari 1940 (nr

93) med vissa föreskrifter angående omhändertagande av utlänning i förläggning.

Å kansliet bör ankomma att bereda ärenden rörande utlåtanden av allmän

natur, i den mån överdirektören ej finner dem böra beredas å någon av

byråerna, samt att handlägga personalärenden och ärenden rörande inspek
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

tionens organisation ävensom att handhava utlänningsinspektionens medelsförvaltning

och övriga administrativa angelägenheter.

Vad härefter angår utlänningsinspektionens personal ha de sakkunniga,

som förut nämnts, föreslagit, att inspektionen skulle stå under ledning

av en överdirektör, förordnad allenast tills vidare. Då ansvaret för utlänningsärendenas

handläggning komme att ställa stora krav på innehavaren

av befattningen, anse de sakkunniga, att denna icke bör placeras lägre än

i lönegraden C 10.

Beträffande personalen i övrigt ha de sakkunniga med hänsyn till den

föreslagna organisationens provisoriska karaktär icke räknat med inrättande

av ordinarie eller extra ordinarie befattningar i utlänningsinspektionen. De

sakkunniga ha i stället ansett lämpligt att tillämpa samma förfarande, som

tillämpats vid överförande för tjänstgöring hos statens arbetsmarknadskommission

av vissa befattningshavare hos socialstyrelsen (Kungl, brev den 7 maj

1940). Föreskrift borde sålunda meddelas örn fullgörande tillsvidare av den

tjänstgöringsskyldighet, som ålåge ordinarie och extra ordinarie befattningshavare

å socialstyrelsens utlänningsavdelningar, i utlänningsinspektionen. Befattningshavarna

skulle därvid i tjänsten vara underställda inspektionen, vilken

i socialstyrelsens ställe skulle giva föreskrifter örn deras tjänstgöring samt

örn deras semester och annan ledighet. Ändring skulle icke ske i befattningshavarnas

rätt till avlöning och andra förmåner av tjänsten. Avlöningarna

till dessa tjänstemän skulle bestridas av medel, som ställdes till inspektionens

förfogande. Även i övrigt syntes beträffande såväl denna som annan

erforderlig personal böra gälla motsvarande avlöningsbestämmelser, som tilllämpades

för arbetsmarknadskommissionens personal.

Vid beräkningen av utlänningsinspektionens personalbehov ha de sakkunniga

i huvudsak utgått från den för utlänningsärendenas handläggning nu

tillgängliga personalen i socialstyrelsen och utrikesdepartementet. De sakkunniga

ha därvid beaktat, att redan nu ett visst behov av personalförstärkning

kunde anses föreligga på grund av den senaste tidens utveckling.

Vad först angår tjänstemän med amanuens- eller högre tjänsteställning anföra

de sakkunniga följande.

Personalen i denna ställning å socialstyrelsens utlänningsavdelningar

består för närvarande av en byråchef i lönegraden A 30, en överinspektör

med ett arvode av 14 000 kronor per år, fem sekreterare, varav två

i lönegraden Eo 24, två med vardera ett arvode av 11 000 kronor per år

och en med ett arvode av 10 600 kronor per år, en kamrerare med ett arvode

av 11 000 kronor per år, fem notarier, varav tre i lönegraden Eo 21, en med

ett arvode av 9 000 kronor per år och en med ett arvode motsvarande lönegraden

Eo 21, en revisor med ett arvode motsvarande lönegraden Eo 18

samt sex amanuenser, varav två i lönegraden Ex 15, två i lönegraden Ex 11,

en med ett arvode motsvarande lönegraden Ex 15 och en med ett arvode motsvarande

lönegraden Ex 11. Därtill komma en byråinspektör i lönegraden

Eo 22 och ett polisutbildat biträde åt denne med ett arvode av 450 kronor

per månad samt två sociala kuratorer med vardera ett arvode av 400 kronor

per månad. .

För handläggningen av de från socialstyrelsen överflyttade utlännings
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

ärendena torde, enligt de sakkunnigas beräkningar, erfordras följande personal

i utlänningsinspektionen. Å passbyrån, vilken på grund av ärendenas

mängd blir den ojämförligt största byrån, torde erfordras en byråchef, en

sekreterare, fyra notarier och fyra amanuenser. Kontrollbyråns arbetsuppgifter

torde kunna fullgöras av en byråchef, en sekreterare och en amanuens

samt byråinspektören och det polisutbildade biträdet. Sociala byrån synes

böra bestå av en byråchef, en sekreterare, kamreraren,två notarier, revisorn,

två amanuenser och de två kuratorerna, Föreståndare för kansliet bör vara

en sekreterare med en amanuens som biträde. Skillnaden i personaluppsättning

mellan den del av utlänningsinspektionen, som motsvarar de nuvarande

utlänningsavdelningarna i socialstyrelsen, och den nuvarande personaluppsättningen

för utlänningsärenden i socialstyrelsen skulle således bliva att en

av sekreterarna i socialstyrelsen ersättes med en byråchef i utlänningsinspektionen,

varjämte organisationen ytterligare förstärkts med en notarie och två

amanuenser. Denna ökning torde vara motiverad av den väsentligt ökade

omfattning socialstyrelsens uppgifter beträffande utlänningskontroll och flvktingshjälp

tagit under senaste tiden.

Överflyttande av inreseärendena från utrikesdepartementet till utlänningsinspektionen

medför givetvis behov av ytterligare arbetskrafter än de förut

nämnda. Personalen i nu ifrågavarande tjänsteställning å utrikesdepartementets

expedition för utländska passärenden utgöres för närvarande av ett

legationsråd i 30:e lönegraden samt en attaché och en extra tjänsteman med

ett arvode av 480 kronor per månad. För dessa ärendens handläggning inom

utlänningsinspektionen med tjänstgöring å dess passbyrå torde erfordras en

tjänsteman, förslagsvis i förste sekreterares ställning, samt en attaché. Emellertid

torde utlänningsärendena även efter en sådan överflyttning medföra

visst personalbehov i utrikesdepartementet. Dels skola där fortfarande handläggas

de s. k. diplomatviseringarna och dels torde besök av utländska diplomater

i utrikesdepartementet rörande utlänningsärenden fordra särskild beredning

och föredragning där. För dessa uppgifter torde erfordras en särskild

tjänsteman i utrikesdepartementet, vilken även bör tjänstgöra såsom

förmedlingslänk mellan departementet och utlänningsinspektionen. Denne

torde dock icke bli fullt sysselsatt med dessa uppgifter utan även kunna

utföra annat arbete inom departementet. Sammanfattningsvis torde man

kunna beräkna, att den arbetskraft som för närvarande finnes i utrikesdepartementet

för inreseärendenas behandling, efter överflyttningen av dessa

ärenden till utlänningsinspektionen i huvudsak motsvarar det sammanlagda

personalbehovet för inreseärendena i departementet och inspektionen.

I anslutning till det anförda lia de sakkunniga påpekat, att sammanförandet

av utlänningsbyråns tjänstemän med den på förläggningsavdelningen

tjänstgörande personalen till en enhetlig organisation komme att medföra

vissa ojämnheter i avlöningshänseende mellan tjänstemän i jämförlig tjänsteställning.

De sakkunniga ha därför förutsatt, att en översyn av tjänstemännens

löneställning vidtages.

Yad härefter angår personalen i biträdes grad framhålla de sakkunniga

huvudsakligen följande.

Å socialstyrelsens båda utlänningsavdelningar tjänstgjorde i början av

februari 1944 tillhopa 128 befattningshavare i biträdesgrad, nämligen en

kansliskrivare i lönegraden Eo 11, åtta kanslibiträden i lönegraden Eo 7, ett

biträde med ett arvode av 350 kronor per månad, ett biträde med ett arvode

av 340 kronor per månad, ett kontorsbiträde i lönegraden A 4, aderton kon
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

torsbiträden i lönegraden Eo 4, ett kontorsbiträde i lönegraden Ex 4, trettionio

skrivbiträden i lönegraden Eo 2, tjugonio extra biträden samt tjugonio

tillfälliga befattningshavare. Dessutom tjänstgöra i den för hela styrelsen

gemensamma telefonväxeln, som är belägen inom utlänningsbyråns lokaler,

ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4, ett skrivbiträde i lönegraden Eo 2 samt

en tillfällig befattningshavare. Härtill komma tre expeditionsvakter, som

tjänstgöra på utlänningsavdelningarna.

Vid bedömandet av personalbehovet i fråga örn befattningshavare i biträdesgrad

inom utlänningsinspektionen ha de sakkunniga utgått från att detsamma

måste anpassas efter växlande förhållanden. Med hänsyn härtill ha

de icke funnit anledning ingå på någon närmare prövning av behovet av

antalet sådan personal utan i sina beräkningar i huvudsak utgått från den

nuvarande. Det har emellertid ansetts angeläget att påpeka att den kvinnliga

personalens nuvarande lönegradsplacering icke synes giva tillräckligt

utrymme för att åt personal i arbetsledande ställning bereda en i förhållande

till arbetsuppgifter och ansvar riktig löneställning. De sakkunniga förutsätta

att en allmän översyn av hithörande spörsmål vidtages.

För närvarande äro sexton kvinnliga biträden anställda å utrikesdepartementets

expedition för utländska passärenden, nämligen en kansliskrivare

i lönegraden A 11, två kanslibiträden i lönegraden A 7, ett kanslibiträde i

lönegraden Eo 7, fyra kontorsbiträden i lönegraden Eo 4, ett kontorsbiträde

i lönegraden Ex 4, två biträden i lönegraden Ex 3 samt fem biträden med

vardera ett arvode av 265 kronor per månad.

De arbetsuppgifter, som utföras av denna personal, fullgöras samtidigt

i viss utsträckning å socialstyrelsens utlänningsbyrå. Den dubbla registreringen

i utrikesdepartementet och socialstyrelsen samt uppläggningen i båda

ämbetsverken av dossiéer för utlänningarna medför större personalbehov

än som skulle åtgå örn ärendena sammanfördes hos en myndighet. Viss personal

å utrikesdepartementets passexpedition kommer att erfordras även efter

utlänningsinspektionens övertagande av inreseärendena, bland annat för behandlingen

av de s. k. diplomatviseringarna. Det torde emellertid kunna

beräknas, att den för inreseviseringsärendenas handläggning erforderliga

kvinnliga biträdespersonalen kan minskas från sexton till åtta, varav sex

i utlänningsinspektionen och två i utrikesdepartementet.

Yad beträffar formerna för ärendenas handläggning inom utlänningsinspektionen

framhålla de sakkunniga följande.

Avgörandet av de å utlänningsinspektionen ankommande ärendena torde

böra ankomma å överdirektören. På grund av ärendenas stora antal synes

emellertid ett system, motsvarande det som för närvarande tillämpas å socialstyrelsens

utlänningsavdelningar, böra genomföras. Inspektionen bör således

äga överlämna åt byråchef eller annan tjänsteman att avgöra ärenden, vilka

icke kunna anses påkalla handläggning inför högre tjänsteman.

Vid handläggningen inför överdirektören bör ärende föredragas av vederbörande

byråchef eller annan särskilt förordnad föredragande, därest överdirektören

ej finner lämpligt att själv övertaga beredning och föredragning

av viktigare ärende. Utom vederbörande föredragande böra samtliga byråchefer

närvara vid handläggning av ärenden av synnerlig vikt. Föredragande

eller annan befattningshavare, som tillkallats att biträda vid ärendes slutliga

handläggning skall vid skiljaktig mening anteckna sin avvikande mening till

protokollet.

En av byråcheferna bör förordnas att i egenskap av överdirektörens ställföreträdare

övertaga dennes göromål vid förfall eller jäv.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

De sakkunniga ha verkställt en preliminär beräkning rörande kostnaderna

för utlänningsinspektionen. Avlöningskostnaderna ha därvid

beräknats med utgångspunkt från det nyss angivna personalbehovet,

medan medelsbehovet för omkostnader beräknats med ledning av utgifterna

för socialstyrelsens utlänningsavdelningar för motsvarande ändamål under

år 1943. Med dessa utgångspunkter ha de sakkunniga framlagt följande

preliminära förslag till utgiftsstat för utlänningsinspektionen.

Avlöning sstat.

Arvode till överdirektör (C 10)............................................ 20 500

Arvode till överdirektörens ställföreträdare .............................. 1 200

Skillnad mellan sekreterare (Eo 24) och byråchef (Eo 30) .............. 3 000

Arvode till en notarie (Eo 21) ............................................ 9 000

Arvoden till två amanuenser (Exl5) ...................................... 13 000

Arvode till en sekreterare (Eo 26) från utrikesdepartementet............ 12 000

Arvode till en attaché (Eo 18) från utrikesdepartementet................ 7 500

Arvoden till sex biträden från utrikesdepartementet .................... 22 000

Socialstyrelsens utlänningsbyrå ............................................ 516 000

Socialstyrelsens avdelning för utlänningsförläggningar och flyktingsnämnden

................................................................ 125 000

Omkostnadsstat.

Sjukvård m. m...................................

Reseersättningar..................................

Expenser:

Bränsle, lyse, vatten ..........................

Övriga expenser:

Renhållning och städning..................

Skrivmaterialier m. m.......................

Telegram, telefon ..........................

Möbler m. m...............................

Bokinköp m. m.............................

Summa kronor 729 200

6 000

35 000

5 000

4 000

52 000

20 000

10 000

3 000 89 opp 94 Q00

Summa kronor 135 000

I anslutning till dessa kostnadsberäkningar påpeka de sakkunniga, att

omorganisationen medförde vissa engångskostnader, vilka kunde beräknas

till omkring 50 000 kronor. Utöver kostnader för nyanskaffningar (stämplar,

möbler m. m.) har i detta belopp inräknats kostnaden för anordnandet av

en ny telefonväxel eller utbyggnad av den gamla växeln med 30 000 kronor.

Den nuvarande växeln i socialstyrelsen vore emellertid redan otillräcklig

enligt de sakkunnigas mening, varför ett behov av utbyggnad kunde anses

föreligga oberoende av det nu framlagda förslaget.

De sakkunniga ha slutligen framlagt vissa författningsförslag, nämligen

dels förslag till lag örn överflyttande å utlänningsinspektionen av vissa uppgifter,

som enligt utlänningslagen tillkomma socialstyrelsen, dels förslag till

kungörelse med vissa bestämmelser i anledning av lagen örn överflyttande å

utlänningsinspektionen av vissa uppgifter, som enligt utlänningslagen tillkomma

socialstyrelsen, dels ock förslag till instruktion för utlänningsinspektionen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

Mot förslaget örn överflyttande av inreseviseringsärendena från utrikesdepartementet

till utlänningsinspektionen kar reservation anförts av

två av de sakkunniga (herrar Engzell och Holmbäck), vilka ansett, att dessa

ärenden fortfarande borde handläggas i utrikesdepartementet. Reservanterna

erinra örn att 1936 års utlänningssakkunniga, vilkas förslag låg till grund för

1937 års lagstiftning, hade motiverat inreseärendenas bibehållande i utrikesdepartementet

med att utrikespolitiska hänsyn ofta gjorde sig gällande i ej ringa

grad beträffande dessa ärenden samt att viseringsbefogenhetens handhavande av

beskickningar och konsulat krävde utfärdandet av detaljerade instruktioner.

Kontrollen och tillämpningen av dessa utövades även bäst av utrikesförvaltningens

ordinarie chefsmyndighet. Reservanterna anse, att vikten av dessa

synpunkter under senare tid än mera framträtt. Viseringspolit-iken hade

under de senaste åren i avsevärd grad blivit ett medel för eller ett led i den

förda utrikespolitiken. Detta gällde icke blott principiella eller eljest mera

betydande avgöranden utan hade jämväl avseende å en stor del av de enskilda

ärendena. Det vore därför enligt deras mening nödvändigt icke blott att utrikesministern

hade möjlighet att direkt taga del i avgörandena utan även att

ärendena handlades av tjänstemän, som vore förtrogna med de ofta skiftande

utrikespolitiska förhållandena.

Reservanterna anföra vidare.

Yad majoriteten av de sakkunniga anfört örn utvägarna att vid en överflyttning

av inreseärendena tillgodose de utrikespolitiska synpunkterna torde

icke utesluta möjligheten av att icke önskvärda kompetenskonflikter mellan

utrikesministern och utlänningsinspektionen kunna uppkomma. Med hänsyn

härtill synes det rent principiellt betänkligt att genomföra en ändring i den

nuvarande ordningen för inreseärendenas behandling. Detta gäller naturligtvis

alldeles särskilt under de nu rådande förhållandena.

Givetvis kan man icke frånkänna önskemålet att såväl inreseärendena som

ärendena örn fortsatt uppehåll i landet skola sammanföras till samma myndighet

ett visst berättigande. De svårigheter, som påtalats i anledning av

att dessa frågor handläggas av olika myndigheter, torde dock med det goda

samarbete, som äger rum mellan dessa myndigheter, icke vara av den betydenhet,

att en överflyttning av inreseärendena från utrikesdepartementet

skulle betingas därav. Vad särskilt beträffar de större flyktingströmmarnas

ankomst till riket har frågan därom i realiteten handlagts av socialstyrelsen,

även örn de meddelade nödfallsviseringarna givits efter instruktioner av utrikesdepartementet,

som därvid handlat i samråd med socialstyrelsen.

Det av de sakkunniga förordade systemet med tjänstemän från utrikesdepartementet

tjänstgörande i ett annat ämbetsverk synes ur olika synpunkter

icke kunna anses utgöra en tillräcklig garanti för utrikesministerns

eller utrikesdepartementets inflytande över dessa ärenden.

En annan orsak till inreseviseringarnas förläggande till utrikesdepartementet

ligger däri, att handhavandet av viseringsärendena utomlands måste

åligga beskickningarna och konsulaten. Förbindelserna med dessa måste gå

genom utrikesdepartementet. Instruktioner till dem böra meddelas av utrikesdepartementet

och kontrollen över deras verksamhet utövas av departementet.

Den kännedom departementet och dess tjänstemän äger om utlandsmyndigheterna

och deras verksamhet samt den dagliga kontakten departementet har

med dem genom telegram, telefonsamtal och skriftväxling tala jämväl för att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 254.

dessa ärenden böra bibehållas i departementet. I varje fall måste — därest

inreseärendena överflyttas från utrikesdepartementet — ett icke obetydligt

arbete utföras i departementet i avseende å dessa ärenden.

Det har som ett vägande skäl för sammanförandet av inrese- och uppehållsärendena

anförts, att ett betydande dubbelarbete därigenom skulle undvikas.

Det dubbelarbete, som i viss grad förekommer, är dock icke av sådan storlek,

att någon betydande besparing skulle vinnas genom nämnda sammanförande.

I huvudsak måste nämligen samma arbete fullgöras även örn inreseärendena

överflyttas från departementet och sannolikt torde därför ungefär lika stor

personal som för närvarande bliva erforderlig. Därjämte måste som förut

nämnts för sådant fall ett icke obetydligt arbete utföras i departementet,

vilket delvis icke skulle behövas örn ärendena avgjordes där.

Slutligen bör framhållas att de främmande ländernas representationer i

Sverige i avseende å frågor rörande utlänningars inresor till landet hava rätt

och böra vända sig till utrikesdepartementet. Så sker också i betydande utsträckning

och förhandlingar äga ofta rum mellan departementet och beskickningarna

i dessa frågor. Det är givetvis härvid en stor fördel att beslutanderätten

ligger i departementet.

Med anledning av vad de sakkunniga påpekat därom att en viss oklarhet

förelåge vid tillämpningen av bestämmelserna örn socialstyrelsens prövning

av politiskt flyktingskap enligt 20 § utlänningslagen och örn meddelande av

nödfallsvisering framhålla reservanterna, att det, därest det av dem förordade

förslaget genomfördes, borde tagas under övervägande, örn ej alla inreseärenden,

som avsåge redan till riket ankomna utlänningar, borde sammanföras

till utlänningsinspektionen. Detta skulle ske därigenom att frågor örn meddelande

av nödfallsvisering i stället för att som för närvarande ankomma på

utrikesdepartementet skulle tillkomma utlänningsinspektionen. De av reservanterna

anförda skälen för bibehållandet av inreseviseringsärendena i utrikesdepartementet

gjorde sig nämligen icke lika starkt gällande beträffande

sådana viseringar, varjämte det syntes vara önskvärt att särskilt vid större

flyktingströmmars anländande till riket utlänningsinspektionen erhölle

möjlighet att lämna instruktioner och anvisningar för deras mottagande.

Yttranden.

Över den av utlänningssakkunniga framlagda promemorian lia yttranden

avgivits av socialstyrelsen, statskontoret, chefen för försvarsstaben, säkerhetschefen,

statens arbetsmarknadskommission, Överståthållarämbetet samt

länsstyrelserna i Malmöhus, Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län ävensom

landsfogden i Värmlands län.

De sakkunnigas förslag örn tillskapande av en särskild central

myndighet för utlänningsärendenas handläggning har i princip

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga de hörda myndigheterna utom

Överståthållarämbetet.

Socialstyrelsen tillstyrker sålunda livligt, att utlänningsärendena nu utbrytas

från styrelsens verksamhetsområde och överföras till ett självständigt

organ. Styrelsen anför följande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

Förslaget om överförande, i varje fall provisoriskt, av den centrala utlänningskontrollen

till ett fristående organ innebär en genomgripande förändring

av socialstyrelsens ämbetsuppgifter, som styrelsen Rälsar med tillfredsställelse.

Det bär redan länge stått klart för styrelsen, att utlänningsärendenas organiska

samband med styrelsens övriga arbetsuppgifter efter hand starkt försvagats.

Arbetsmarknadssynpunkterna tillmätas visserligen fortfarande stor betydelse

vid de enskilda ärendenas avgörande, och själva hjälpproblemen ha med

ökningen av antalet flyktingar fått en allt större omfattning, men det ligger i

sakens natur, att de polisiära och övervakande synpunkterna erhållit en betydligt

ökad vikt med den utveckling, som de olika problem, vilka skapats av utlänningars

vistelse i landet, erhållit under de senaste åren. Utlänningsärendenas

oerhörda ansvällning har medfört, att verkets chef nödgats använda en

oproportionerligt stor del av arbetstiden för dessa ärenden, trots att mycket

långtgående åtgärder vidtagits för att avlasta arbetsbördan från honom. Samtidigt

som utlänningsärendenas antal och betydelse starkt tillvuxit, har en

kraftig expansion ägt rum även inom styrelsens övriga arbetsområden. Sålunda

förgår knappast något år utan att nya arbetsuppgifter av stor social betydelse

tillkomma å styrelsens fattigvårdsbyrå. Socialstyrelsen bör alltmera övergå

till att bliva en verklig chefsmyndighet för socialvården. Även arbetslöshetsförsäkringens

utveckling har under de senaste åren medfört en väsentligt ökad

arbetsbörda för styrelsen. De statistiska utredningarna ha samtidigt ökat i

antal och vikt.

Det måste betecknas såsom en oundgänglig förutsättning för en socialvårdsreform,

varigenom styrelsen skulle bliva verklig chefsmyndighet för hela

socialvården, att styrelsen befriades från sådana ärenden, som ej oundgängligen

måste handläggas av styrelsen. Om icke förr, måste sålunda i varje fall

i samband med en socialvårdsreform utlänningsärendena brytas ut från socialstyrelsen.

Styrelsen kan för sin del svårligen föreställa sig, att det kan bliva

möjligt att vid ett avlösande av den nu föreslagna provisoriska ordningen

återgå till att förlägga utlänningsärendena till socialstyrelsen. En som ett

provisorium anordnad utlänningsinspektion måste en gång komma att avlösas

av ett centralt ämbetsverk på ordinarie stat, eller också måste inspektionen

inordnas under annat ämbetsverk än socialstyrelsen. Man bör inrikta sig på

att provisoriet icke får längre varaktighet än vad tidsförhållandena göra nödvändigt.

T. f. chefen för försvarsstaben framhåller bland annat följande.

Den av de sakkunniga föreslagna organisationen synes innebära väsentliga

fördelar i förhållande till nu gällande system. I detta hänseende må till en

början framhållas betydelsen av att utlänningsärendena sammanföras under

en chef, som helt kan ägna sig åt uppgiften. Denna anordning torde komma

att befrämja effektiviteten i arbetet och säkerheten i avgörandena. Genom att

handläggningen sker inom en från socialstyrelsen fristående institution torde

vidare förutsättningar kunna skapas för att ärendena skärskådas mera allsidigt

och att därvid större hänsyn tages till vad ordning och säkerhet kräver i nuvarande

läge. Slutligen synes utlänningsinspektionen kunna bliva ett mera

smidigt instrument för att snabbt kunna vidtaga de åtgärder, som i växlande

situationer kunna bli nödvändiga.

Vidare har framhållits önskemål örn ett vidgat militärt inflytande på avgörandet

av utlänningsärendena, därvid ifrågasatts, att den nuvarande anord

ningen med en sambandsofficer skulle utbytas mot en vid utlänningsinspek

tioncn såsom militärassistent tjänstgörande officer ur försvarsstaben.

Bihang till riksdagens protokoll 19-14. 1 sami. Nr 254. 795 44 -2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

Länsstyrelsen i Värmlands län förklarar sig av egen erfarenhet ha funnit

det synnerligen önskvärt, att en central organisation för utlänningsärendenas

handläggning inrättas.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser det framlagda omorganisationsförslaget

ägnat att öka effektiviteten av utlänningskontrollen ävensom undanröja de

olägenheter, som varit förbundna med vissa ärendens splittring på olika myndigheter.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner sig ha av utredningen bestyrkts i

sin uppfattning, att den nuvarande administrationsapparaten för utlänningsärendena

icke vore lämpad för sin uppgift under nu rådande förhållanden.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att erfarenheten redan nu visade,

att utlänningsärendena vore så omfattande, att socialstyrelsen endast med

svårighet kunde medhinna den på styrelsen ankommande handläggningen

därav. Då man måste räkna med att nya omfattande flyktingsströmmar under

den närmaste tiden kunde nå vårt land, utgjorde enligt länsstyrelsens meningskapandet

av en central utlänningsmyndighet av erforderlig kapacitet endast

en nödvändig beredskapsåtgärd.

Statens arbetsmarknadskommission anser det i och för sig icke vara något

att erinra mot tanken att under nuvarande förhållanden provisoriskt tillskapa

en starkare organisation för utlänningsärendenas behandling. Utlänningssakkunnigas

förslag anser kommissionen dock icke böra genomföras i oförändrat

skick, då detta icke skulle komma att medföra sådana organisatoriska förändringar,

att de brister som för närvarande vidlåda handläggningen av utlänningsärendena,

därigenom skulle bliva avhjälpta. Utlänningsfrågorna utgjorde

till väsentliga delar ett problem örn utlänningarnas uppträdande på den svenskaarbetsmarknaden.

Även örn i nuvarande läge — då de flesta utlänningar, som

ankomme till riket, vore att betrakta som flyktingar — något större utrymme

icke funnes för en invandringspolitik i egentlig mening, måste dock enligt

kommissionens mening även nu vid utlänningsärendenas handläggning arbetsmarknadssynpunkterna

tillmätas stor betydelse. Dessa synpunkter hade icke i

rimlig grad beaktats i sakkunnigförslaget. Kommissionen har i ett längre utlåtande,

för vilket redogörelse lämnas i fortsättningen, framlagt ett förslag

rörande handläggningen av frågor örn arbetstillstånd för utlänningar, avsett

att tillförsäkra kommissionen såsom det centrala arbetsmarknadsorganet ett

avgörande inflytande på dylika frågor. Prövningen av ärenden örn arbetstillstånd

för här i riket varande utlänningar skulle enligt detta förslag helt omhänderhavas

av kommissionen och vid avgörande av frågor örn arbetstillstånd

i samband med inreseviseringar skulle det centrala utlänningsorganet vara

bundet av avstyrkande utlåtanden från kommissionens sida.

Överståthållarämbetet har avstyrkt tillskapandet av ett nytt centralt ämbetsverk

för handläggningen av utlänningsärendena, Ämbetet framhåller, att ökningen

av utlänningsärendenas antal hade sin grund i de utomordentliga förhållanden,

som förorsakats av nu pågående världskrig, samt att det med visshet

kunde antagas, att dessa förhållanden icke komme att bestå. Redan av denna

anledning syntes det ämbetet betänkligt att inrätta ett nytt ämbetsverk som,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr Säd.

även om det i början gåves provisoriets natur, med visshet komme att visa

samma benägenhet till långvarighet som andra provisorier inom förvaltning

och lagstiftning. Ändamålsenligare syntes vara att inom socialstyrelsens ram

tillskapa den organisation, som erfordrades för en tillfredsställande handlägg

ning av utlänningsärendena. Ämbetet anför vidare.

Även ur saklig synpunkt anmäla sig allvarliga erinringar mot tillskapandet

av ett nytt ämbetsverk för utlänningsärenden. Vid handläggningen av dessa

ärenden äro ju främst tvenne synpunkter att beakta, sysselsättningsfrågan, där

otvivelaktigt socialstyrelsen med sin ingående kännedom örn förhållandena på

arbetsmarknaden äger särskilda förutsättningar att bedöma utlänningsärendena,

och säkerhetsfrågan, där länsstyrelserna och polismyndigheterna måste

anses företräda sakkunskapen. Redan den omständigheten, att socialstyrelsen

sålunda varit sakkunnig myndighet beträffande allenast en del av de synpunkter,

som äro att anlägga på utlänningsärendena, har visat sig medföra

allvarliga olägenheter. Dessa skulle bliva än större, örn nämnda ärenden nu

skulle överflyttas till en tredje myndighet. Inrättandet av den föreslagna utlänningsinspektionen

skulle sålunda föranleda en tungrodd handläggning av

utlänningsärendena samt onödig omgång, enär inspektionen ovillkorligen

måste hava ett intimt samarbete med socialstyrelsen. Om utlänningsärendena

däremot även framgent handläggas inom socialstyrelsen, kan ett sådant sam

arbete lättare ske under hand och överhuvud i smidigare former.

För vinnande av en bättre organisation inom socialstyrelsens ram för utlänningsärendenas

handläggning föreslår ämbetet, att styrelsens chef under

krigstiden befrias från handläggningen av utlänningsärendena och att i hans

ställe förordnas en ställföreträdare att helt ansvara för dessa ärenden. Den

nuvarande avdelningen för utlänningsärenden inom styrelsen borde vidare erhålla

en utökad och förbättrad organisation, varvid den av de sakkunniga föreslagna

organisationen av utlänningsinspektionen kunde tjäna som förebild.

Beträffande organisationen av det föreslagna centralorganet

för utlänningsärendena har socialstyrelsen förklarat sig icke ha något

att erinra mot de sakkunnigas förslag. Den förordade fördelningen av åren

dena på de olika byråerna anser styrelsen i stort sett godtagbar. Utlänningsinspektionen

borde dock äga verkställa den mindre överflyttning av ärenden

mellan byråerna, som kunde visa sig vara lämplig. Mot förslaget att utlänningsstatistiken

fortfarande skulle omhänderhavas av styrelsen vore ej heller

något att erinra.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter, om den centrala utlänningsmyndigheten

icke bör erhålla ett råd vid sin sida eller ock organiseras såsom en

kommission, samt anför härom:

Enligt länsstyrelsens mening är oundgängligt, att utlänningsmyndigheten

erhåller bekväm tillgång till sakkunskap å de olika specialområden, som beröras

av utlänningsfrågorna. Enklaste utvägen att vinna detta syfte synes vara

att till utlänningsmyndigheten knyta ett råd av sakkunniga, bestående av

representanter för utrikesdepartementet, säkerhetstjänsten, arbetsmarknadskommissionen,

livsmedelskommissionen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen

och överbefälhavaren. Alternativt kan tänkas, att utlänningsmyndigheten inrättas

icke såsom ett centralt ämbetsverk utan som en statlig kommission, be
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

stående av ledamöter, vilka representera nyssnämnda centralmyndigheter. I

själva verket synes sistnämnda lösning bäst stå i överensstämmelse med utlänningsmyndighetens

natur av en provisorisk kristidsmyndighet.

Statens arbetsmarknadskommission understryker de sakkunnigas uttalande,

att centralorganet bör få en rent provisorisk karaktär i avbidan på erfarenheter

rörande behovet av ett fristående centralt organ för utlänningsärenden även

under normala förhållanden. Med hänsyn härtill finner kommissionen det

riktigare, att centralmyndigheten organiseras som en kommission eller nämnd

med representanter exempelvis för socialstyrelsen, utrikesdepartementet och

säkerhetstjänsten men även för kommissionen, så att arbetsmarknadssynpunkter

kunde framföras och vinna beaktande redan vid principavgöranden om utlänningars

inresa och uppehåll i riket. Möjligen borde även arbetsmarknadens

parter vara representerade i centralorganets ledning.

I detta sammanhang har kommissionen till behandling upptagit frågan örn

utlänningsnämndens och flyktingsnämndens framtida uppgifter och härom

anfört:

Innan socialstyrelsen meddelar beslut i ärende, som avser arbetstillstånd

för ett större antal utlänningar eller som kan antagas vara av synnerlig betydelse

utöver det föreliggande fallet, har den att inhämta yttrande från utlänningsnämnden.

Nämndens yttrande torde endast sällan inhämtats i ärenden

av detta slag. Den främsta anledningen härtill torde vara, att ingen av nämndens

ledamöter besitter särskild sakkunskap i arbetsmarknadsfrågor. Nämnden

har icke heller till huvuduppgift att uttala sig i ärenden av detta slag,

utan dess viktigaste åliggande är att uttala sig i ärende, som angår utrese-,

avvisnings- eller förpassningsbeslut. Av denna anledning har även föreskrivits,

att en av ledamöterna skall vara eller ha varit innehavare av domareämbete

och en äga erfarenhet rörande internationella rättsfrågor. Örn man

inom den kommission eller nämnd, som enligt arbetsmarknadskommissionens

åsikt borde inrättas för utlänningsärendenas behandling, finge motsvarande

sakkunskap representerad, skulle utlänningsnämnden icke längre ha någon

funktion att fylla.

Statens flyktingsnämnd har enligt kommissionens mening tidigare, under

den provisoriskt uppbyggda organisationen för utlänningsärendenas handläggning,

uppenbart haft en viktig mission att fylla. På grund av den anhopning

av bagatellärenden, som efter hand kommit att läggas på nämnden, torde dess

kontrollerande uppgift allt mer ha blivit av fiktiv karaktär. Ärendena beredas

och verkställas inom socialstyrelsens avdelning för utlänningsförläggningar,

och i realiteten har avdelningen kommit att bli det beslutande organet

i fråga örn den statliga hjälpverksamheten bland flyktingarna. Arbetsmarknadskommissionen

har även anmodats övertaga vissa uppgifter, som nu ankomma

på flyktingsnämnden. Örn den centrala utlänningsorganisationen får karaktären

av en kommission eller nämnd med representanter för olika verksamhetsområden,

bör centralorganet lämpligen kunna övertaga flyktingsnämndens uppgift

att fatta viktigare principbeslut i frågor, som röra bidrag av statsmedel

till flyktingkommittéer och enskilda utlänningar, medan avgörandena i de

enskilda fallen — i den mån de ej skulle ankomma på arbetsmarknadskommissionen

eller dess lokala, organ — skulle kunna fattas av centralorganets ordförande

eller av chefen för sociala byrån. Härigenom skulle statens flyktingsnämnds

funktioner kunna övertagas av centralorganet, och större enhetlighet

vinnas i flyktingärendenas handläggning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

I förnyat yttrande i anledning av arbetsmarknadskommissionens utlåtande

har socialstyrelsen rörande organisationsfrågan framhållit följande.

Enligt socialstyrelsens mening är den enda praktiskt möjliga utvägen att få

en snabbt och effektivt arbetande organisation på här ifrågavarande område,

att utlänningsinspektionen ställes under ledning av en chef, som på tjänstemannaansvar

får träffa de erforderliga avgörandena. Inspektionen torde lätt

kunna upprätthålla kontakten med de olika myndigheter och organisationer,

som av arbetsmarknadskommissionen föreslagits skola bli representerade i

den ifrågasatta kommissionen. Socialstyrelsen kan av flerårig erfarenhet betyga,

att detta väl låter sig göra även under tider som de nuvarande. Skulle

man däremot låta alla dessa representanter för olika intressen och synpunkter

också deltaga i och bli ansvariga för besluten, bleve organisationen ytterligt

tungrodd och kunde med hänsyn till ärendenas art knappast fungera.

Den av arbetsmarknadskommissionen föreslagna kommissionen eller nämnden

skulle emellertid fylla icke endast de uppgifter, som ankomma på socialstyrelsen

och på utlänningsnämnden, utan därjämte de uppgifter, som ankomma

på statens flyktingsnämnd. Vidare skulle i kommissionen sitta representanter

för socialstyrelsen, utrikesdepartementet, säkerhetstjänsten och

arbetsmarknadskommissionen. I kommissionen måste sålunda bli representerad

sakkunskap av ett flertal olika slag, men samtliga dessa representanter

måste bli medansvariga för kommissionens beslut i olika avseenden. Ledamöter,

vilka företräda den sakkunskap, som nu är representerad i flyktingsnämnden,

måste taga ställning till frågor rörande förpassning, omhändertagande

i förläggning m. m. dylikt och ledamöter, vilka företräda utlänningsnämndens

område eller säkerhetstjänsten, måste deltaga i beslut rörande

understödsnivåns höjd m. m. dylikt. Styrelsen måste beteckna en sådan organisation

som rent olämplig, även örn man bortser från dess nyss berörda

bristande effektivitet.

Beträffande uppfattningen att flyktingsnämnden och utlänningsnämnden

skulle bli obehövliga har socialstyrelsen anfört följande.

Att två skilda organ pröva utlänningens sak, varvid denne får besvärsrätt,

om enighet ej föreligger, innebär ur rättslig synpunkt en trygghet, som icke

har någon motsvarighet i kommissionens förslag. Styrelsen finnér det ligga

i öppen dag, att nämndens funktioner icke kunna övertagas av den ifrågasatta

kommissionen och vill för sin del bestämt avstyrka, att utlänningsnämnden avskaffas.

Vad beträffar statens flyktingsnämnd har kommissionen helt felbedömt

dess uppgifter. Socialstyrelsen vill uttala den uppfattningen, att nämnden

såsom ansvarig för alla avgöranden i principiella frågor fyller en viktig

uppgift. Det är ett misstag att tro, att dylika principavgöranden förekommo

endast under den första tiden av nämndens verksamhet. Vidare representerar

nämnden genom sin sammansättning en värdefull kontakt till olika sakkunniga

instanser. Styrelsen anser därför att statens flyktingsnämnd bör bibehållas.

Vad angår frågan örn överflyttande av inre sedrén de na från utrikesdepartementet

till den föreslagna centralmyndigheten

understryker socialstyrelsen behovet av att organisationen göres enhetlig även

beträffande handläggningen av dessa ärenden. Styrelsen hänvisar härutinnan

till vad styrelsen anfört i ett hösten 1941 avgivet utlåtande, vari hemställts att

inreseärendena måtte överflyttas från utrikesdepartementet till socialstyrelsen.

Styrelsen hade bland annat anfört följande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

Det nuvarande systemet måste anses betänkligt ur synpunkten av enhetlighet

i invandringspolitiken. Det är uppenbarligen föga tillfredsställande att

i falk då en utlänning önskar vistas härstädes längre tid, först en myndighet

skall besluta angående utlänningens hitresa och sedan, då utlänningen val befinner

sig här i landet, en annan myndighet skall besluta, huruvida han verkligen

skall få stanna härstädes den avsedda tiden. Detta har ock uppmärksammats

och man har sökt korrektiv härför. I 16 § kungörelsen den 26 november

1937 stadgas beträffande inresevisering, att viseringsmyndigheten skall

inhämta yttrande från socialstyrelsen, där ansökan jämväl avser rätt till arbetsanställning,

för vilken tillstånd erfordras. Vidare har elen praxis uppkommit,

att utrikesdepartementet inhämtar socialstyrelsens mening beträffande även

potentiella arbetsmarknads- eller bosättningsfall, en praxis som är naturlig,

även ur den synpunkten att socialstyrelsen torde få anses vara närmast att

bedöma invandringsspörsmål. Emellertid är steget härifrån till en enhetligt

ledd invandringspolitik betydande.

Till belysande av detta senare må påpekas, att det nyss omtalade remissförfarandet,

förutom att vara i sig självt tidsödande och arbetskrävande, i

mycket stor utsträckning innebär utredningar från socialstyrelsens sida, vilka

påkallas därav, att den sökande icke erhållit erforderlig ledning beträffande

lämnandet av uppgifter, varå ett bedömande av ärendet från styrelsens synpunkter

kan grundas. Man måste fråga sig, hur det nuvarande systemet överhuvudtaget

skall kunna fungera efter ett kommande fredsslut i Europa. Ett

fredsslut torde nämligen för en avsevärd tid framåt komma att skärpa anspråken

på utlänningskontrollen i stället för att minska den. Det synes antagligt

att, liksom efter det förra världskriget, en omfattande och svårbekämpad

arbetslöshet skall uppträda världen över och framkalla ansatser till

utvandring i stor skala från de starkast berörda länderna. Samtidigt yppas

möjligheter för olika länder att förvärva sådana utländska yrkesspecialister,

som till följd av krigsavspärrningar icke kunnat erhållas. Därmed blir invandringspolitiken

åter i främsta rummet arbetsmarknadsbetonad. Då det emellertid

vidare kan antagas, att det nu rådande viseringstvånget endast långsamt

och stegvis kan avvecklas, blir med all sannolikhet följden, att ärendena örn

inresevisering komma att kraftigt öka i antal efter fredsslutet, för att länge

hålla sig på en hög nivå.

Vid sidan av de nu berörda olägenheterna av viseringsärendenas splittring

på olika myndigheter, göra sig även rent organisationstekniska gällande.

Uppenbart torde vara, att det nuvarande systemet leder till dubbelregistreringar

och liknande i betydande omfattning. Det tynger emellertid arbetet

även på andra sätt. Dagligen och stundligen erfares i socialstyrelsen olika

och mångskiftande praktiska olägenheter av kompetensfördelningen. Detta

gäller icke minst utövandet av den mera polisiärt betonade kontroll, som centraliserats

till styrelsen genom överförandet på sin tid av statens polisbyrå

till styrelsens utlänningsbyrå.

I den utsträckning skälen mot inreseärendenas överflyttning på socialstyrelsen

basera sig på organisationstekniska svårigheter, torde de icke behöva

tillmätas alltför avgörande betydelse. Hithörande svårigheter ställa, såvitt

styrelsen kan se, inga olösliga problem. I fråga örn ingivandet till svensk

utlandsmyndighet av en ansökan örn inresevisering, i fråga örn ansökans

eventuella vidarebefordrande till socialstyrelsen med yttrande och slutligen

också i fråga örn bemyndigande från styrelsen att meddela visering finnas

direkta förebilder för ändrade föreskrifter i bestämmelserna rörande uppehålls-

och arbetstillstånd. Yad åter angår anvisningar av mera allmän natur

till svensk utlandsmyndighet rörande handläggningen av ärenden örn inresevisering

är det med hänsyn till utrikespolitiska synpunkter självfallet, att

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

sådana direktiv icke kunna meddelas med mindre de godkänts av utrikesdepartementet.

Men i och med att så är förhållandet, är det också naturligt,

att direktiven, efter förslag från socialstyrelsen, givas av departementet. Det

torde knappast behöva nämnas, att någon fråga örn förmansställning för socialstyrelsen

gentemot de svenska utlandsmyndigheterna icke uppkommer i sammanhanget.

... ......

Vad åter gäller de synpunkter av utrikespolitisk natur, som stå i vägen för

en överflyttning, må villigt erkännas att dessa väga tungt, särskilt under politiska

orostider, då ytterst ömtåliga och vittutseende ärenden örn inresevisering

eller örn direktiv till viseringsberättigade svenska utlandsmyndigheter

kunna uppkomma. Emellertid spänner samarbetet mellan utrikesdepartementet

och socialstyrelsen redan nu över en mångfald hithörande frågor; beslut

eller direktiv rörande inreseviseringar kunna ofta ej behandlas fristående

från spörsmål, som tillhöra socialstyrelsens kompetensområde. Sålunda är

samråd mellan departementet och styrelsen i viktiga angelägenheter någonting

ofta förekommande. Betydelsefulla informationer gå från departementet till

styrelsen eller ibland vice versa. Direkta direktiv från departementet till

styrelsen förekomma även, något som icke behöver stöd i lag eller förordning

utan är att betrakta såsom en självklar sak i angelägenheter av utrikespolitisk

betydelse. En överflyttning till styrelsen av ärendena örn inresevisermg —

givetvis med undantag av sådana, som avse s. k. diplomatvisering — skulle

sålunda icke innebära en så stor förändring, som det vid första påseende kan

förefalla.

Styrelsen framhåller nu i utlåtande över utlänningssakkunnigas förslag, att

den fortsatta utvecklingen ytterligare understrukit nackdelarna med den nuvarande

dualismen i utlänningsärendenas handläggning. Styrelsen kan för sin

del ej finna något berättigande i farhågorna för att de utrikespolitiska synpunkterna

på invandringspolitiken ej skulle fa tillbörligt beaktande, örn inreseärendena

överfördes till utlänningsinspektionen. Det vore självfallet, att

inspektionen komme att låta sig angeläget vara, att vid avgörandet av frågor

örn inresetillstånd stå i intim kontakt med utrikesdepartementet.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller, att vid ett bifall till reservanternas

förslag i fråga örn handläggningen av inreseärendena olägenheterna av

bristen på enhetlighet inom den centrala utlänningskontrollen i viss mån alltjämt

skulle kvarstå.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att det ur länsstyrelsens synpunkt

vore önskvärt, att jämväl inreseärendena överflyttades till den nya centralmyndigheten.

Landsfogden i Värmlands län yttrar.

För de lokala polismyndigheterna har det ofta visat sig olägligt, att utlänningsärenden

handläggas av såväl utrikesdepartementet som socialstyrelsen

såsom överordnade myndigheter. De lokala polismyndigheterna hava vid behandling

av utlänningsärenden att beakta rent polisära synpunkter, som ofta

synas bliva förbisedda hos centralmyndigheterna. Det torde därför för de

lokala polischeferna framstå såsom önskvärt, att alla utlänningsfrågor handläggas

av en central myndighet, varest politiska, sociala, polisiära cely säkerhetssynpunkter

bliva prövade. Inreseärendena böra sålunda enligt mitt förmenande

även överflyttas till denna centrala myndighet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 254.

Säkerhetschefen har funnit de skäl reservanterna anfört mot ett överflyttande

av inreseviseringarna vägande och tillstyrker deras yrkande om bibehållande

av dessa ärenden i utrikesdepartementet.

Överståthållarämbetet, som avstyrkt inrättandet av ett nytt centralt ämbetsverk

för handläggningen av utlänningsärendena, anser däremot påkallat, att

inreseärendena överflyttas från utrikesdepartementet till socialstyrelsen i

dennas egenskap av central utlänningsmyndighet och framhåller bland annat

följande.

Härigenom skulle de olägenheter undanröjas, som vållas av den nuvarande

uppdelningen av utlänningsärendena på två myndigheter, och garantier vidare

erhållas för att säkerhetssynpunkterna vid handläggningen av inreseärendena

bil beaktade på likartat sätt som vid prövningen av övriga utlänningsärenden.

I detta sammanhang framhåller Överståthållarämbetet dessutom, att utrikesdepartementets

befattning med nödfallsviseringar borde upphöra och övertagas

av socialstyrelsen. Det gällde här utlänningar som redan anlänt till

riket, och gränsen mellan de av socialstyrelsen handlagda avvisningsärendena

och de fall, då nödfallsvisering borde meddelas, vore icke fullt tydlig. Vid

den föreslagna överflyttningen måste emellertid utrikesdepartementet, som

naturliga organet, da det gällde att ur utrikespolitiska synpunkter

träffa avgörande, huruvida större eller mindre tillmötesgående borde visas i

förhållande till visst land, hålla socialstyrelsen underrättad om de aktuella

politiska förhållandena.

I detta sammanhang må nämnas, att inom bespavingsberedningens organisationsavdelning

hösten 1941 verkställdes en kontorsteknisk utredning angående

vissa organisatoriska förändringar å socialstyrelsens utlänningsbyrå. Därvid

företog avdelningen bland annat en undersökning rörande fördelningen av utlänningsärendena

mellan socialstyrelsen och utrikesdepartementet. Av undersökningen

framgick, att en sammanslagning av socialstyrelsens utlänningsbyrå

och utrikesdepartementets expedition för utländska passärenden, med bibehållande

dock i utrikesdepartementet av passärenden för utländska diplomater,

skulle medföra en årlig besparing, vilken kunde beräknas till 91 200 kronor.

Här må anmärkas, att besparingsberedningens beräkning avsåg förhållanden,

då personalen å utrikesdepartementets passexpedition var något större än för

närvarande.

Beträffande den centrala utlänningsmyndighetens ämbetsuppgifter

i övrigt Ilar statens arbetsmarknadskommission, som förut nämnts,

föreslagit en väsentlig begränsning i förhållande till sakkunnigförslaget, nämligen

genom en överflyttning av ärendena örn arbetstillstånd för här i riket

varande utlänningar till kommissionen jämte viss begränsning av utlänningsmyndighetens

prövningsrätt rörande arbetstillstånd i samband med inreseviseringar.

I det följande torde i ett sammanhang få lämnas redogörelse för kommissionens

synpunkter och förslag, i den mån de ej förut berörts. Som en bakgrund

till sitt ståndpunktstagande har kommissionen till en början redogjort

för den av kommissionen och dess underlydande organ bedrivna utlänningsverksamheten,

vilken av de sakkunniga helt förbigåtts. Kommissionen har

bland annat anfört följande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

För att kunna bemästra uppgiften att anskaffa arbete åt det allt större

antalet flyktingar i landet har kommissionen varit nödsakad att tillskapa en

särskild organisation, för närvarande bestående av en inom arbetsförmedlingsbyrån

upprättad sektion, utlänningssektionen, samt särskilda befattningshavare,

benämnda utlänningsamanuenser, vid flertalet länsarbetsnämnder.

Utlänningssektionen, som för närvarande har aderton befattningshavare, varav

en chef och nio assistenter, har till uppgift att följa verksamheten med utlänningarnas

placering i arbete inom de olika länen. Sektionen handhar de ansökningar

örn arbetsvisering, som genom den offentliga arbetsförmedlingen ingivas

till socialstyrelsen. Sektionen har även till uppgift att hålla kommissionens

övriga av utlänningsproblemet berörda byråer och sektioner orienterade

örn dess verksamhet och samordna deras arbete för utlänningarna. Med

utlänningsproblemen syssla bland annat tekniska byrån, som omliänderhar

kommissionens vägarbeten, där även flyktingar till stor del beredas arbete,

förråds- och intendenturbyrån, som sköter kommissionens verksamhet med

utrustning av flyktingarna, socialhjälpsbyrån, som tager befattning med arkivarbete

(assistentarbete) och musikerhjälp för utlänningar, samt kommissionens

utbildningssektion, som i mån av tillgång ställer platser vid olika beredskapskurser

till förfogande för flyktingar. Dessutom har sektionen till uppgift att

hålla kontakt med olika legationers flyktingskontor i de angelägenheter dessa

ha gemensamt med kommissionen samt att samarbeta med svenska organ såsom

socialstyrelsen, statens flyktingsnämnd och olika för flyktingar verksamma

hjälporganisationer.

Utlänningsamanuens har till uppgift att handlägga vid länsarbetsnämnd

förekommande utlänningsärenden och följa arbetsförmedlingsverksamheten

för utlänningar inom vederbörande län. Han skall göra sig väl förtrogen med

utlänningsförhållandena inom länet genom att taga del av verksamheten för

utlänningar vid kontor och mottagningsförläggningar samt genom att besöka

utlänningarnas arbetsplatser. Han skall även samarbeta med sådana tjänstemän,

vilka äro representanter för utländska legationers flyktingsverksamhet

ävensom med de hjälpkommittéer, som kunna vara verksamma för understödjande

av flyktingar.

Till den offentliga förmedlingen inkommo under januari månad 1944 3 130

ansökningar örn arbete från utlänningar, representerande 23 olika nationer,

och 2 145 platser tillsattes med utländsk arbetskraft.

Utöver den nu nämnda arbetsförmedlande verksamheten driver kommissionen

även verksamhet, som närmast kan anses vara av social natur. Sedan

hösten 1942 ha sålunda alla norrmän, som anvisats skogsarbete, erhållit arbetsklädesutrustning

genom kommissionens försorg. Kommissionen har vidare

åtagit sig att genom sina organ på norska flyktingkontorets bekostnad ordna

inkvartering åt medellös arbetssökande norsk flykting, medan han väntar på

anvisning av arbetsanställning eller (tidigare) avvaktade beslut med anledning

av hos socialstyrelsen gjord ansökan örn arbetsvisering. När danska

flyktingar började anlända till landet påtog sig kommissionen samma uppgifter

beträffande de danska flyktingarna som den redan tidigare omhändcrhade

för de norska. På framställning från socialstyrelsen åtog sig kommissionen

därutöver även att förse samtliga danska flyktingar med nödvändiga

gångkläder. Danska flyktingkontoret har vidare påkallat kommissionens medverkan

beträffande de danska flyktingarnas utrustande med arbetskläder. På

grund härav ombesörjer kommissionens organ att do danska flyktingarna förses

med nödvändiga arbetskläder icke endast då de anvisas skogsarbete utan

i alla de fall då särskild utrustning kan anses erforderlig. Beträffande den

danska flyktingverksamheten kan vidare nämnas att arbetsförmedlingarna för

danska flyktingkontorets räkning vid flyktingarnas avresa till erhållen an
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

ställning utbetala såväl ett resetraktamente som en fickpenning. Den första

tidens uppehälle på anställningsorten ordnas också av arbetsförmedlingen därigenom

att förmedlingen träder i kontakt med t. ex. ett pensionat, som åtager

sig att tillhandahålla flyktingen kost och logi. Iläkningen å dessa förmåner

tillställes danska flyktingkontoret. Kommissionen har vidare efter framställning

från holländska flyktingkontoret åtagit sig att medverka vid anskaffandet

av arbetskläder samt ordnandet av kost och logi för holländska

arbetssökande flyktingar. Efter framställning av statens flyktingsnämnd har

kommissionen slutligen åtagit sig att i fråga örn andra flyktingar, beträffande

vilka icke redan träffats särskilda överenskommelser med vederbörande legation

eller flyktingkontor, fullgöra i stort sett samma uppgifter i fråga örn

klädesutrustning, ordnande av kost och logi m. m. som fullgöras beträffande

de danska flyktingarna. Kommissionen erhåller sålunda en mycket ingående

befattning med hela flyktingproblemets rent sociala sida och i stort sett kommer

all utrustning av nyanlända flyktingar att åvila kommissionen.

Beträffande arbetsförmedlingens betydelse för lösningen av utlänningsproblemen

har kommissionen framhållit följande.

Den grundläggande förutsättningen för att flyktingproblemet skall kunna

bemästras på ett tillfredsställande sätt får anses vara, att kommissionen och

dess organ kunna bereda flyktingarna arbetsanställningar, med vilka de kunna

känna sig någorlunda till freds. Örn detta ej skulle lyckas, måste uppenbarligen

följden bli att det centrala utlänningsorganets och polismyndigheternas övervakande

verksamhet högst väsentligt försvåras. Det bör emellertid även påpekas,

att flyktingarnas utplacerande i arbete måste äga rum under hänsynstagande

jämväl till den svenska arbetskraften, så att denna icke känner sig

obehörigen tillbakasatt i förhållande till utlänningarna. Det är med hänsyn

til] vad nu anförts önskvärt, att flyktingarnas inpassande på den svenska arbetsmarknaden

kan ske på ett så smidigt sätt som möjligt. Arbetsmarknadskommissionen

och dess organ böra därvid icke vara bundna av föreskrifter, meddelade

av det centrala utlänningsorganet, i vidare mån än som kan anses erforderligt

med hänsyn till den uppsikt och övervakning, som utlänningarna i

större eller mindre grad måste vara underkastade under sin vistelse här i

riket. Det är angeläget att arbetsförmedlingsorganen vid anvisandet av

arbetsplatser åt flyktingarna kunna handla med den snabbhet som är nödvändig

för att det erbjudna arbetstillfället icke skall gå förlorat. I icke ringa

omfattning måste nämligen arbetsplatserna, särskilt åt den icke yrkeskunniga

utländska arbetskraften, anskaffas genom särskild ackvisitionsverksamhet från

förmedlingsorganets sida, och de därigenom erhållna arbetstillfällena stå icke

till buds under någon längre tid.

Med dessa utgångspunkter har kommissionen till behandling upptagit

spörsmålet huru de i utlänningsärendena ingående arbetsmarknadsfrågorna

för framtiden böra handläggas och härom anfört:

Enligt kommissionens mening är det av vikt, att man vid den ifrågasatta

omorganisationen av det centrala utlänningsorganet beaktar angelägenheten

av att kommissionen i sin egenskap av arbetsförmedlingsorgan för flyktingarna

erhåller all den rörelsefrihet, som ur säkerhetssynpunkt är möjlig. Betydelsen

härav framstår som desto större, om man betänker att konjunkturen på arbetsmarknaden

för närvarande karakteriseras av en viss avmattning och att,'' örn

denna tendens fortsätter, svårigheterna måste bli avsevärt större än tidigare

att utplacera flyktingarna på arbetsmarknaden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 254.

Utlänningssakkunniga synas icke lia tänkt sig någon annan ändring i arbetstillståndsärendenas

handläggning än att dessa skulle överflyttas från socialstyrelsens

utlänningsbyrå till utlänningsinspektionens passbyrå. Förslaget

innebär alltså icke någon principiell ändring i den nu gällande ordningen.

Då denna ordning emellertid enligt kommissionens mening otvivelaktigt är

behäftad med vissa brister, vilka det synes angeläget att snarast avhjälpa, har

kommissionen ansett sig böra framföra vissa ändringsförslag, vilka — oberoende

av den pågående revisionen av utlänningslagstiftningen i dess helhet

—- borde beaktas vid inrättandet av ett centralt organ för utlänningsärendenas

handläggning.

En av orsakerna till att frågor örn arbetstillstånd för utlänningar för närvarande

avgöras av socialstyrelsen och icke av arbetsmarknadskommissionen

är givetvis den, att socialstyrelsen vid utlänningslagens tillkomst var det centrala

arbetsmarknadsorganeh Därav förklaras också den annars svårbegripliga

föreskriften att styrelsen, innan arbetstillstånd beviljas, skall höra ett lokalt

arbetsförmedlingsorgan och icke centralorganet, d. v. s. numera kommissionen.

I praktiken har emellertid remissförfarandet under de senaste åren icke så

ofta tillämpats. För utlänning, som befinner sig inom landet, upprättas ansökan

örn arbetstillstånd i många fall vid de lokala arbetsförmedlingsorganen

och insändes därefter till vederbörande länsarbetsnämnd. Från länsarbetsnämnden

går ansökningen vidare till utlänningssektionen under kommissionens

arbetsförmedlingsbyrå, varefter ärendet vidarebefordras till socialstyrelsen.

I dessa fall, då ansökan sålunda kommer från arbetsförmedlingsanstalt,

har remiss ansetts obehövlig.

Då ansökan örn arbetstillstånd ingives direkt till socialstyrelsen, har remiss

förekommit allenast i relativt begränsad omfattning. Anledningen härtill torde

vara den, att man inom socialstyrelsen ofta ansett situationen på den del av

arbetsmarknaden, som beröres av ansökningen örn arbetstillstånd, så klar, att

remiss befunnits överflödig. Då ärende angående arbetstillstånd remitterats,

har remiss efter utlänningssektionens tillkomst i allmänhet ställts till denna,

men remiss sker fortfarande i viss utsträckning till de lokala arbetsförmedlingsorganen.

I frågor örn arbetstillstånd förekomma därjämte icke sällan

muntliga överläggningar mellan socialstyrelsens och kommissionens tjänstemän.

Frågor örn förlängning av arbetstillstånd avgöras enligt praxis alltid

utan remiss till arbetsmarknadsorganen.

Nu nämnda förhållanden ha medfört, att man inom kommissionen icke äger

någon samlad överblick hur de utlänningar, som för arbetsanställning äro beroende

av att de erhållit arbetstillstånd (i det följande benämnda »tillståndspliktiga»),

fördela sig på arbetsmarknaden.

De tillståndspliktiga utlänningarna utgöra emellertid endast en jämförelsevis

liten del av samtliga utlänningar i riket. I kungörelsen den 1 oktober 1943

(nr 716) har nämligen föreskrivits, att dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare

samt estlandssvcnsk äger antaga eller innehava arbetsanställning utan

arbetstillstånd. Vidare äger annan utlänning utan arbetstillstånd antaga eller

innehava arbetsanställning i husligt arbete eller, med vissa undantag, såsom

skogs-, jordbruks- eller torvarbetare. Kommissionen har icke nu någon möjlighet

att överblicka den icke tillståndspliktiga utländska arbetskraftens fördelning

på arbetsmarknaden. Visserligen sker förmedling av denna arbetskraft

i stor utsträckning genom arbetsförmedlingsorganen, men en stor del av

utlänningarna skaffar sig arbete utan att anlita dessa organ.

Om man, såsom de sakkunniga framhållit, måste bereda sig på att mottaga

större flyktingströmmar och örn man bör räkna med möjligheten av att, invandringstrycket

mot våra gränser ökar, räcker det icke med att man inrättar en

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

utlänningsinspektion, som övertager socialstyrelsens och utrikesdepartementets

nuvarande uppgifter med avseende på utlänningskontrollen och utlänningarnas

omhändertagande. Även arbetsmarknadsorganen måste stå beredda att sörja

för utlänningarnas placering på arbetsmarknaden.

Skall kommissionen kunna bemästra de arbetsmarknadsproblem, som skulle

uppkomma i samband med en större flyktingström eller ett ökat invandringstryck,

erfordras enligt kommissionen ovillkorligen dels att kommissionen får

avgörande inflytande på alla frågor örn tillståndspliktig utländsk medborgares

placering på den svenska arbetsmarknaden, dels att kommissionen får möjlighet

att kontrollera samtliga — således även icke tillståndspliktiga — utlänningars

fördelning på olika arbetsområden. Det sistnämnda är nödvändigt av

det skälet att en avsevärt förändrad arbetsmarknadssituation kan tvinga statsmakterna

till att åter utsträcka bestämmelserna örn tillståndsplikt att gälla

även dem som nu icke behöva söka tillstånd.

Vid tillgodoseendet av kommissionens bestämmanderätt i fråga örn till

ståndspliktig utlännings placering på arbetsmarknaden torde man enligt kommissionens

mening av praktiska skäl få skilja på fall, då arbetstillstånd sökes i

samband med utlännings inresa i landet, och de fall, då tillstånd sökes för utlänning,

som redan befinner sig i riket.

Då fråga örn arbetsanställning för utlänning uppkommer i samband med

att han söker inresetillstånd, borde frågan enklast kunna lösas genom att kommissionen

— således icke det lokala arbetsförmedlingsorganet — bleve obligatorisk

remissinstans. I dessa fall syntes det nämligen vara lämpligt att det

centrala utlänningsorganet utåt svarar för alla beslut, som äga samband med

inresetillståndets beviljande. Emellertid borde centralorganet i fråga om

arbetstillstånd, men givetvis icke i fråga örn uppehållstillstånd, vara bundet

av kommissionens uttalande på sådant sätt, att arbetstillstånd icke finge beviljas

i de fall, då kommissionen avstyrkt sådant tillstånd.

T samtliga fall då utlänning redan ankommit till riket borde arbetstillstånd

däremot meddelas av kommissionen. Rent tekniskt syntes detta i det stora

flertalet fall icke stöta på större svårigheter. Bevis örn meddelat arbetstillstånd

borde utfärdas av arbetsmarknadskommissionen och anbringas å utlännings

pass på sätt, som nu skedde i socialstyrelsen. Om utlänningen tillfälligtvis

icke hade tillgång till passet, exempelvis på grund av att det insänts till

socialstyrelsen för att förses med bevis örn uppehållstillstånd, borde bevis om

tillfälligt arbetstillstånd kunna utfärdas av arbetsmarknadskommissionen. Motsvarande

bevis utfärdades nu stundom av socialstyrelsen.

Kommissionens rättighet att meddela arbetstillstånd borde uppenbarligen

vara begränsad till att avse det område, inom vilket utlänningen erhållit uppehållstillstånd.

Därest det i samband med behandling av ärende angående

arbetstillstånd skulle befinnas att ändring av uppehållstillstånd erfordrades

för att utlänningen skulle kunna erhålla arbete på viss ort, skulle kommissionen

liksom hittills vara utlänningen behjälplig att insända ansökan härom till

det centrala utlänningsorganet.

Kommissionen framhåller, att man vid avgörande av fråga örn rätt för utlänning

att taga arbetsanställning givetvis icke endast finge anlägga rena

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. May.ts proposition nr 254.

arbetsmarknadssynpunkter, utan att hänsyn även måste tagas till ordningsoch

säkerhetsskäl. Kommissionen anför härom bland annat följande.

Det kan till en början förekomma, att utlänningar över huvud taget eller

vissa kategorier av utlänningar icke böra få tillstånd att taga visst slag av

arbete, exempelvis inom en krigsviktig industri. I dessa fall, där beslutet att

vägra arbetstillstånd grundar sig på själva arbetets art och icke har något

med den enskilde flyktingens person att skaffa, torde kommissionen äga minst

lika goda förutsättningar som socialstyrelsen att träffa välgrundade avgöranden.

Kommissionen äger nämligen god kännedom örn vilka företag som äro

av den natur att de icke böra anvisas utländsk arbetskraft och kommissionen

kan även utan svårighet hålla sin kunskap i sadant hänseende aktuell.

Härutöver kan emellertid även uppkomma fråga örn lämpligheten ur personliga

synpunkter att viss utlänning erhåller visst slag av arbete eller arbete

inom visst företag. För avgörande härav fordras tillgång till uttömmande uppgifter

angående utlänningens personliga förhållanden, hans politiska uppfattning,

hans allmänna pålitlighet o. s. v. Arbetsmarknadsorganen äga nu icke

tillgång till sådana uppgifter, men väl socialstyrelsen eller framdeles det centrala

utlänningsorganet. Örn man liksom kommissionen finner övervägande

skäl tala för att arbetstillstånd skall beviljas av kommissionen, uppkommer

frågan hur kommissionen enklast skall kunna erhålla uppgift, angående vilka

utlänningar som av ordnings- och säkerhetsskäl böra hindras från att taga visst

slag av arbete, som står öppet för utlänningar i allmänhet. Då man får förutsätta

att här endast skulle röra sig om ett mindre antal personer, synes det

kommissionen väl tänkbart att socialstyrelsen (det centrala utlänningsorganet),

i samband med att frågor om utlännings inrese- eller uppehållstillstånd avgjordes,

meddelade kommissionen örn särskilda skäl förelage att vid beredande

av arbetsanställning åt viss utlåning iakttaga särskild försiktighet. Innan

arbetstillstånd utfärdades för sådan utlänning, skulle det åligga kommissionen

att inhämta det centrala utlänningsorganets utlåtande, av vilket kommissionen

skulle vara bundet.

För att kommissionen skall lia möjlighet att kontrollera samtliga utlänningars

fördelning på den svenska arbetsmarknaden anser kommissionen erforderligt

att ha tillgång till ett centralt register över alla i arbete varande utlänningar.

Redan nu funnes ett sådant register hos socialstyrelsen. Detta borde

enligt kommissionens mening överflyttas till kommissionen. Härom anföres

bland annat:

Genom överflyttningen av registret skulle den erforderliga överblicken över

ali utländsk arbetskraft i landet kunna erhållas i kommissionen. En förutsättning

för en sådan åtgärd är emellertid att kommissionen blir beslutande organ

ifråga örn arbetstillstånd för här i riket befintliga utlänningar och ovillkorlig

remissinstans med vetorätt i fråga örn arbetstillstånd, som beviljas i samband

med utlännings inresa i landet. För framtiden bör anmälan örn utlännings

arbetsanställning eller örn upphörande av sådan anställning av ortens polismyndighet

insändas till länsarbetsnämnden för vidare befordran till arbetsmarknadskommissionen.

.

De av kommissionen föreslagna åtgärderna torde icke komma att medföra

någon nämnvärd ökning av personalbehovet vare sig vid kommissionen

eller vid do lokala arbetsförmedlingsorganen. Den personal, som skulle erfordras

för skötseln av det centrala utlänningsregistret, torde i huvudsak motsvaras

av den personal, som nu erfordras inom socialstyrelsen for dess register

över uppgifter från arbetsgivare.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj-.ts proposition nr 254.

Med anledning av arbetsmarknadskommissionens utlåtande har förnyat

yttrande avgivits av socialstyrelsen, som däri framhållit, att kommissionens

förslag syftade väsentligt längre än till den avsedda provisoriska lösningen av

frågan örn utlänningsärendenas organisation och i väsentliga delar saknade

principiellt samband med sakkunnigförslaget samt därjämte skulle nödvändiggöra

betydelsefulla ändringar i utlänningslagen m. fl. författningar.

Beträffande förslaget örn överföring av arbetstillståndsärendenas handläggning

till kommissionen anför socialstyrelsen bland annat följande.

Detta förslag innebär ett uppseendeväckande avsteg från de sakkunnigas

tankegång, som syftar till att den sökande allmänheten såvitt möjligt endast

skall ha en instans att hänvända sig till i fråga örn utlänningsärenden. Uppehålls-

och arbetstillstånd kunna emellertid icke åtskiljas i praktiken. Avgörandet

av den ena viseringsfrågan är synnerligen ofta beroende av hur man önskar

ställa sig beträffande den andra. Som exempel härå under nuvarande förhållanden

kan nämnas, att uppehållsvisering, vilken ju kan begränsas till ett

visst område, får betydelse för kontroll av arbetsanställning med hänsyn särskilt

till förekomsten av krigsviktiga industriföretag, vid vilka utlänningar

icke böra beredas sysselsättning. Under normala tider kan frågan örn fortsatt

uppehållsrätt i riket ofta bli beroende av örn utlänningen kan medgivas inneha

viss av honom önskad arbetsanställning. Styrelsen vill därför på det bestämdaste

avstyrka kommissionens nu ifrågavarande förslag, vilket enligt styre!

sens mening skulle vara ägnat att i hög grad försvåra utlänningskontrollens

handhavande. Härtill kommer, att förslaget med säkerhet skulle i väsentlig

grad fördröja ärendenas handläggning, verka förvirrande på den sökande allmänheten,

ej minst utlänningarna själva, och föranleda onödigt dubbelarbete.

Betydelsen av att arbetsmarknadssynpunkterna bli beaktade i samband med

utlänningsärendenas handläggningar säger socialstyrelsen sig vara livligt medveten

örn samt anför vidare:

Styrelsen har under sin befattning med utlänningsärendena städse sökt upprätthålla

nära kontakt med arbetsmarknadskommissionen och med arbetsförmedlingsorganen

och har den uppfattningen, att samarbetet fungerar på ett i

stort sett utmärkt sätt. Styrelsen föreställer sig att även en blivande utlänningsinspektion

skall låta sig angeläget vara att vårda den utomordentligt betydelsefulla

kontakten med centralorganet för arbetsmarknadsfrågor, vilket ju

under nu rådande exceptionella förhållanden nödgats vidtaga speciella organisatoriska

anordningar för att tillgodose behovet av arbetsförmedling åt utlänningar.

En helt annan sak är, huru anknytningen till det centrala arbetsmarknadsorganet

skall göras under kommande fredliga tider. Denna fråga

torde icke nu kunna få inverka på bedömandet av spörsmålet om inrättande av

ett särskilt utlänningsverk och detta verks organisation.

Anordningen att den blivande utlänningsinspektionen skulle i sin handläggning

av inreseviseringar för arbetssökande utlänningar vara bunden av de

beslut, som arbetsmarknadskommissionen i de enskilda ärendena delgiver inspektionen

i av denna infordrade yttranden, avstyrker socialstyrelsen bestämt

under framhållande av att arbetsmarknadssynpunkterna icke kunna eller böra

vara de enda utslagsgivande vid bedömande av inreseärendena. Det måste

enligt sakens natur tillkomma den ansvariga myndigheten, utlänningsinspektionen,

att fritt pröva de uppkommande ärendena.

Beträffande den av kommissionen föreslagna överflyttningen av registret

över arbetsanställda utlänningar och deras arbetsgivare anför styrelsen:

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

Detta register är av betydande värde ur ordnings- och säkerhetssynpunkt,

och socialstyrelsen anser, att registret icke utan avsevärd olägenhet kan skiljas

från det organ, som har att handlägga utlänningsärenden i övrigt, ens om kommissionens

förslag örn handläggandet av frågor örn arbetsvisering bifölles. I

sådant fall finge man tänka sig en anordning med dubbel rapportering till såväl

kommissionen som inspektionen. Styrelsen är fullt införstådd med att det

ur arbetsmarknadssynpunkt kan vara av betydande intresse att äga kännedom

örn den utländska arbetskraftens fördelning geografiskt och på olika yrkesområden,

detta särskilt i tider då arbetsmarknadssituationen i vårt land förändrar

sig och synpunkter sammanhängande med konkurrens om arbetstillfällena

med större styrka göra sig gällande än vad för närvarande är fallet.

Man torde böra upptaga till närmare övervägande, huru det material, som

finnes samlat i ifrågavarande register, skall kunna utnyttjas för att tillgodose

arbetsmarknadskommissionens behov av en sådan orientering. Denna fråga

lärer icke behöva beröra det nu aktuella spörsmålet om inrättande av ett särskilt

utlänningsverk.

Beträffande det nya centralorganets personalbehov samt personalens

lönevillkor anför socialstyrelsen bland annat följande.

I fråga örn storleken av den erforderliga personalen är det svårt a,tt nu

avgiva något bestämt omdöme. Att märka är emellertid, att arbetsbördan

under kriget hittills oavlåtligen vuxit, Vid en granskning av de sakkunnigas

förslag rörande fördelningen av högre tjänster på utlänningsinspektionens

olika avdelningar har styrelsen emellertid observerat, att den sociala byrån

erhållit endast en sekreterare. På avdelningen för utlänningsförläggningar

tjänstgöra för närvarande två sekreterare. Den enda förändringen i sociala

byråns arbetsuppgifter mot avdelningens nuvarande är, att ärenden rörande

disciplinära förhållanden och permissioner på utlänningsförläggningarna hänförts

till kontrollbyrån. Denna minskning uppväges mer än väl av den i

övrigt starkt stigande arbetsbördan för avdelningen för utlänningsförläggningar.

Såvitt styrelsen kan finna, är det därför nödvändigt att tillföra sociala

byrån ytterligare en sekreterare. Troligen lärer det även komma att visa sig,

att ej heller passbyrån kan fullgöra sina arbetsuppgifter med allenast en

sekreterare. För denna byrå bli emellertid förändringarna gentemot den nuvarande

utlänningsbyråns arbetsuppgifter större, varför styrelsen härvidlag

icke vågar avgiva något bestämt omdöme örn behovet av arbetskraft. Det är

över huvud taget icke troligt, att det med den alltjämt fortskridande tillströmningen

av flyktingar till vårt land skall visa sig vara möjligt att hålla ett i

stort sett oförändrat antal tjänstemän på utlänningsinspektionen i jämförelse

med nuvarande förhållanden. Troligt är, att en ytterligare förstärkning av

arbetskrafterna relativt snart skulle visa sig vara erforderliga, även örn den

nuvarande förläggningen av utlänningsärendena förbleve oförändrad. Detta är

bland annat beroende på att personalen i alla grader hittills pressats till det

yttersta och att därför en lättnad i arbetsbördan oundgängligen måste genomföras.

..

I likhet med de sakkunniga anser socialstyrelsen, att en justering bor aga

rum av arvodena till do nuvarande sekreterarna på utlänningsbyrån och avdelningen

för utlänningsförläggningar, så att samtliga erhålla arvode enligt enhetliga

principer. Arvodet bör därvid enligt styrelsens mening motsvara lön för

tjänsteman i lönegraden Eo 24, jämte rörligt tillägg och kristillägg. Motsvarande

omräkning bör jämväl ske av arvodena till notarierna.

Socialstyrelsen understryker de sakkunnigas uttalande, att lönegradsplaceringen

för den kvinnliga personalen å styrelsens utlänningsavdelningar icke

syiies giva tillräckligt utrymme för att åt personal i arbetsledande ställning

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

bereda en i förhållande till arbetsuppgifter och ansvar riktig löneställning.

Styrelsen anser det oundgängligt, att i samband med genomförandet av den

föreslagna organisationen verkställa en länge efterlängtad justering av dessa

förhållanden, vilka uteslutande betingats av att styrelsen saknat erforderliga

medel för ändamålet.

Socialstyrelsen har beräknat behovet av biträdestjänster i arbetsledande

ställning på följande sätt.

På kansliavdelningen erfordras en tjänsteman i kansliskrivargrad (Eo 11)

för registrators- och kassagöromål. Härutöver erfordras ett kanslibiträde i

lönegrad Eo 7 för att förestå själva kansliarbetet. På passbyrån bör den nuvarande

kansliskrivaren på utlänningsbyråns expedition bibehållas. Därutöver

bör inrättas en ny kansliskrivare anst å centralregistret. Styrelsen vill

särskilt understryka det stora ansvar, som ligger på denna i verklig mening

arbetsledande befattning. På utlänningsbyrån finnas nu åtta kanslibiträden i

lönegrad Eo 7. För passbyråns och kontrollbyråns del erfordras utöver dessa

åtta kanslibiträdestjänster ytterligare minst sex sådana tjänster. Samtliga

dessa fjorton kanslibiträden skulle erhålla arbetsledande ställning.

På sociala byrån synes böra inrättas en kontoristtjänst (Eo 9) som chef för

byråns hela kansli. Vidare erfordras på byrån tre kanslibiträden i lönegrad

Eo 7, vilka skulle förestå avdelningarna för kanslimässiga, kamerala och flyktingsnämndsärenden.

Härjämte synes det styrelsen vara rimligt att med fördelning på samtliga

byråer räkna med ytterligare omkring 20 kontorsbiträdestjänster (Eo 4) i förhållande

till det nuvarande antalet.

Arbetsmarknadskommissionen har funnit anmärkningsvärt, att den sociala

byrån förutsatts kunna övertaga de uppgifter, som nu ankomma på socialstyrelsens

avdelning för utlänningsförläggningar, samt därutöver vissa andra

uppgifter, trots att byrån skulle få en kvalificerad tjänsteman mindre än den

nuvarande förläggningsavdelningen.

Statskontoret anser, att överdirektören icke borde placeras i högre lönegrad

än den för luftskyddsinspektionens chef gällande, d. v. s. C 8. Med hänsyn

till att utlänningsinspektionen skulle organiseras på allenast tre byråer,

syntes vidare enligt ämbetsverkets mening särskild ställföreträdare för överdirektören

icke böra förordnas. Vid förfall för överdirektören syntes i stället

äldste byråchefen böra inträda i hans ställe, varvid vanlig vikariatsersättning

komme att utgå enligt 3 § kungörelsen den 22 juni 1939 med tilläggsbestämmelser

till civila avlöningsreglementet.

Med anledning av de sakkunnigas förslag, att å inspektionens passbyrå

skulle tjänstgöra en befattningshavare från utrikesdepartementet i förste

sekreterares ställning med arvode, motsvarande lönen i lönegrad Eo 26, påpekar

statskontoret, att de sekreterare, som skulle överflyttas till inspektionen

från socialstyrelsen, vore placerade i lönegrad Eo 24 eller tillförsäkrade arvode

motsvarande lönen i sistnämnda lönegrad. Då det knappast kunde vara av de

sakkunniga avsett, att från utrikesdepartementet skulle överföras en befattningshavare,

vilken redan innehade förste sekreterares löneställning, anser

ämbetsverket, att ersättningen till ifrågavarande tjänsteman icke borde utmätas

efter förmånligare grunder än ersättningen till de från socialstyrelsen

överflyttade sekreterarna.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 254,

Vad slutligen angår kostnaderna för det föreslagna nya ämbetsverket

har socialstyrelsen i anslutning till vad styrelsen anfört i fråga örn personalbehovet

verkställt en omräkning av avlöningsanslaget och därvid ansett detta

för innevarande budgetår kunna beräknas till 783 000 kronor. Styrelsen erinrar

emellertid örn den stora svårigheten att i detta hänseende göra några hållbara

kalkyler.

Departementschefen.

Den starkt ökade flyktingströmmen under sista åren har onekligen utsatt

den centrala organisationen för handläggning av utlänningsärendena för stora

påfrestningar och stundom ställt de berörda myndigheterna inför svårigheter,

som de icke förmått att på ett i alla avseenden tillfredsställande sätt bemästra.

Då organisationen utformades i samband med antagandet av den ännu gällande

utlänningslagen av år 1937, hade man knappast heller anledning att

räkna med uppkomsten av utlänningsproblem av sådan räckvidd, som vi haft

att möta under sista åren. Huru situationen kan komma att gestalta sig under

den närmaste framtiden, är omöjligt att nu bedöma. En återgång till normala

förhållanden torde dock icke vara att förvänta omedelbart efter ett fredsslut,

och vi måste vara beredda på att möta utlänningsproblem av än större räckvidd.

Det förslag, som 1943 års utlänningssakkunniga framlagt i en promemoria

den 13 februari 1944, avser att råda bot på de organisatoriska olägenheter, som

framträtt under de gångna åren, och att få till stånd en enhetlig, effektivt

arbetande organisation för handläggning av utlänningsärendena.

Det av utlänningssakkunniga framhållna behovet av en starkare och enhetligare

central organisation för handläggningen av utlänningsärendena kan jag

väl vitsorda. För att ernå den erforderliga förbättringen av utlänningsorganisationen

synes man ha att välja mellan tre olika vägar, antingen att vidtaga

åtgärder för att inom socialstyrelsens ram få till stånd en mera fristående,

effektivt arbetande utlänningskontroll eller att överflytta utlänningsärendena

till statens arbetsmarknadskommission eller slutligen att i enlighet med sakkunnigförslaget

för ändamålet, åtminstone provisoriskt, tillskapa en särskild

självständig organisation. Av de hörda remissmyndigheterna har endast Överståthållarämbetet

avstyrkt bortflyttandet av utlänningsärendena från socialstyrelsen.

Ämbetet har därvid bland annat framhållit de speciella förutsättningar,

styrelsen genom sin kännedom örn arbetsmarknadsförhållandena hade

för att bedöma utlänningsärendena. Alternativet att överflytta utlänningsärendena

i allmänhet till statens arbetsmarknadskommission har icke närmare

dryftats av myndigheterna. Kommissionen har själv endast påyrkat, att handläggningen

av arbetstillståndsärenden för härvarande utlänningar skulle överflyttas

till kommissionen. Flertalet remissmyndigheter har tillstyrkt de sakkunnigas

förslag örn ett särskilt organ för utlänningsärendena. Ett par myndigheter

har därvid ifrågasatt, örn centralmyndigheten icke hellre borde organiseras

såsom kommission eller nämnd än som ämbetsverk; detta skulle enligt

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sand. Nr 254.

7 95 44 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 . Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

deras uppfattning bättre svara mot dess karaktär av provisorisk kristidsmyndighet.

Jag delar uppfattningen örn önskvärdheten att åtminstone tills vidare flytta

bort utlänningsärendena från socialstyrelsens ämbetsområde. En sådan åtgärd

framstår för närvarande såsom påkallad även av hänsyn till behovet att styrelsen

mera skulle kunna ägna sig åt sina egentliga, socialvårdande arbetsuppgifter.

Ett viktigt motiv till utlänningsärendenas förläggning till socialstyrelsen

var styrelsens uppgifter såsom tillsynsmyndighet för den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten.

Ärendena rörande den offentliga arbetsförmedlingen

överflyttades emellertid under våren 1940 tills vidare till arbetsmarknadskommissionen.

Att nu låta kommissionen omhändertaga utlänningsärendena skulle

innebära ett fullföljande av denna linje. Även örn tillgodoseendet av de vid

utlänningskontrollen nödvändiga säkerhetssynpunkterna kan sägas vara en

för kommissionen relativt främmande uppgift, synes man i vart fall icke i prim

cip kunna avvisa tanken på en sådan överflyttning. Den nuvarande omfattningen

av socialstyrelsens utlänningsavdelningar måste emellertid framkalla

tvekan örn den organisatoriska lämpligheten av en dylik åtgärd för närvarande.

Härtill kommer, att förhållandena på arbetsmarknaden snabbt nog kunna för

ändras och ställa kommissionen inför mera maktpåliggande uppgifter än för

närvarande. Jag har för den skull icke ansett mig nu böra ifrågasätta en sådan

vidgning av kommissionens ämbetsområde.

Den möjlighet, som dä återstår, är att för handläggning av utlänningsärendena

tillskapa ett självständigt centralorgan. Denna linje anser jag

för närvarande vara den lämpligaste utvägen.

Det nya centrala utlänningsorganet bör, såsom från olika håll framhållits, i

avbidan på erfarenheter från mer normala förhållanden erhålla karaktären av

ett provisorium. Med denna karaktär överensstämmer bäst att organisera utlänningsmyndigheten

såsom kommission och icke, på sätt de sakkunniga föreslagit,

såsom ett ämbetsverk under ledning av en överdirektör. Även örn den

ena eller andra organisationsformen icke torde behöva ha avgörande betydelse

för provisoriets varaktighet, har jag efter övervägande av olika på frågan

inverkande omständigheter stannat vid att i detta fall förorda formen av

kommission. I denna utlänningskommission böra finnas representanter för

de viktigare intressen, som äro att beakta vid bedömningen av utlänningsären

dena. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela föreskrifter rörande

kommissionens sammansättning. Av vikt är att ordföranden instruktionsmässigt

erhåller sådan beslutanderätt, att organisationen kan arbeta tillräckligt

snabbt.

Beträffande utlänningskommissionens ämbetsområde ha, såvitt angår in

reseärendenas handläggning, olika meningar gjort sig gällande bland

de sakkunniga. Dessa ärenden omhänderhavas nu av passexpeditionen i utrikesdepartementet.

De sakkunnigas majoritet har med hänsyn till det nära

sambandet mellan inrese- och uppehållsärendena samt de betydande olägenheter,

som följt av den nuvarande uppdelningen, föreslagit en överflyttning

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

till den nya centrala utlänningsmyndigheten jämväl av inreseviseringarna

utom i fråga örn utländska diplomater och likställda, medan två reservanter

ansett nuvarande ordning i huvudsak böra bibehållas med hänsyn till dessa

ärendens utrikespolitiska betydelse. Enligt majoritetens mening skulle överflyttningen

medföra även betydande organisatoriska och statsfinansiella fördelar.

I samband härmed må erinras örn den av besparingsberedningen tidigare

beräknade kostnadsminskning, som skulle följa av en sammanslagning av

passexpeditionen och utlänningsbyrån och uppgå till något över 90 000 kronor

för år. Majoriteten har emellertid understrukit betydelsen av att en intim samverkan

upprätthålles mellan utlänningsmyndigheten och utrikesdepartementet

samt i sådant syfte föreslagit, att tjänstemän från departementet skulle placeras

där med uppdrag att handlägga inreseärendena och ombesörja den dagliga

kontakten med departementet. Någon ändring av Kungl. Maj:ts stadga

angående statsdepartementen har i samband därmed icke föreslagits, utan på

Kungl. Majit ankommande inreseärenden skulle alltfort anmälas på utrikesdepartementets

föredragning. Sakkunnigmajoriteten har betonat, att överinseendet

över inreseärendenas behandling sålunda även i fortsättningen skulle

utövas av utrikesministern. Reservanterna ha ansett de nu nämnda anordningarna

icke utgöra en tillräcklig garanti för utrikesledningens inflytande

över dessa ärenden. Som ett praktiskt skäl för inreseärendenas handläggning

i utrikesdepartementet ha de framhållit, att viseringsärendena utomlands ålåge

beskickningarna och konsulaten, till vilka förbindelserna måste gå över departementet

och för vilka instruktioner borde meddelas av departementet. Frågor

örn nödfallsviseringar kunde dock enligt reservanternas mening utan olägenhet

överflyttas till utlänningsmyndigheten.

Remissmyndigheterna ha, med undantag av säkerhetschefen, förordat en

överflyttning av inreseärendena till den särskilda utlänningsmyndigheten. I

flera fall ha"olägenheterna av den nuvarande uppdelningen i handläggningen

av utrikesärendena särskilt understrukits.

Jag delar uppfattningen örn olämpligheten att en myndighet beviljar tillstånd

till inresa och cn annan tillstånd till uppehåll; prövningen av de förra

ärendena måste nämligen åtminstone för närvarande merendels innefatta en

bedömning av örn uppehållstillstånd senare skall beviljas. Å andia sidan äi

det uppenbart att utrikesledningen måste äga utöva ett betydande inflytande

på inreseärendenas avgörande. Efter samråd med ministern för utrikes ärendena

tillstyrker jag, att inreseärendena överflyttas från utrikesdepartementet

till utlänningskommissionen, utrikesministern dock obetaget att besluta i de

fall, han själv så ur utrikespolitiska synpunkter finner påkallat.

Jag anser mig även böra tillstyrka, att kommissionen i princip skall omhänderhava

arbets t ilis tåndsgivningen för utlänningar. Det synes olämpligt,

icke minst med hänsyn till utlänningarna själva, att uppdela arbets-och uppehållstillstånden

på olika myndigheter, särskilt då dessa tillstånd beviljas samtidigt.

Jag delar visserligen arbetsmarknadskommissionens uppfattning, att det

centrala arbetsmarknadsorganet för att kunna bemästra arbetskraftsproblemen

i vissa situationer bör kunna utöva inflytande på arbetstillstånden för utlän
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

ningar och ha möjlighet till kontroll över fördelningen av den utländska arbetskraften

på olika arbetsområden. För närvarande torde emellertid denna kontroll

endast i begränsad omfattning kunna utövas genom arbetstillståndsgivningen.

Danska, finska, isländska och norska medborgare samt estlandssvenskar,

d. v. s. de flesta av de utländska medborgare, vilka som flyktingar

inkomma i landet, kunna nämligen antaga eller innehava arbetsanställning

utan arbetstillstånd enligt en den 1 oktober 1943 utfärdad kungörelse. Förhållandena

kunna emellertid ändras därhän, att tillståndstvång föreskrives för

huvudparten av de i landet varande utlänningarna. I ett sådant läge blir frågan

örn arbetsmarknadskommissionens inflytande på tillståndsgivningen av stor

vikt. De föreskrifter, som i olika lägen kunna befinnas erforderliga för att

trygga samarbetet mellan arbetsmarknads- och utlänningskommissionerna,

torde det få ankomma på Kungl. Majit att utfärda.

Från arbetsmarknadskommissionens sida har ifrågasatts, att det å socialstyrelsens

utlänningsbyrå förda registret över arbetsanställda utlänningar

och deras arbetsgivare skulle överflyttas till kommissionen. Med hänsyn

till den betydelse, som detta register har för övervakningen av utlänningarna

ur ordnings- och säkerhetssynpunkter, anser jag mig icke böra tillstyrka

detta förslag. Kommissionens behov av en överblick över utlänningarna i

arbete, vare sig de äro tillståndspliktiga eller icke, är uppenbart, försåvitt

kommissionen skall kunna bemästra arbetsmarknadsproblemen i kritiska

lägen. Kommissionen behöver därvid dock icke individuella uppgifter rörande

utlänningarna utan endast statistiska översikter över de arbetsanställda utlänningarnas

yrkesmässiga och lokala fördelning. Ett dylikt behov bör kunna

genom samarbete med utlänningsmyndigheten tillgodoses även utan överflyttning

av nyssnämnda register.

Beträffande organisationen av utlänningskommissionens kansli synes

man kunna taga till utgångspunkt utlänningssakkunnigas förslag till organisation

av utlänningsinspektionen. Enligt detta skulle inspektionen uppdelas

i tre byråer, nämligen passbyrån, kontrollbyrån och sociala byrån,

samt ett kansli. Passbyråns viktigaste uppgifter skulle vara att handlägga

ärenden om inrese-, uppehålls- och arbetstillstånd. Kontrollbyrån skulle

handhava den löpande individuella utlänningskontrollen och sålunda främst

svara för övervakningen över utlänningarna ur säkerhetssynpunkt. Sociala

byrån skulle ombesörja dels hjälpverksamhet för nödställda flyktingar genom

anordnande av flyktingläger, anskaffande av utrustning m. m., dels skötsel av

de utlänningsförläggningar, som av säkerhetsskäl upprättats för omhändertagandet

av vissa utlänningar. Enligt de sakkunniga skulle sociala byrån därjämte

handha ärenden rörande mottagandet av större flyktingströmmar. Denna

uppgift bör givetvis åvila kommissionen endast i den mån särskilda anordningar

icke träffats för denna uppgift; sådana anordningar äro givetvis

nödvändiga vid flyktingströmmar av mera betydande omfattning. Slutligen

skulle på en kansliavdelning ankomma att skriva utlåtanden av allmän

natur, i den mån sådana ärenden icke anförtros någon av byråerna,

att handlägga personalärenden och administrativa angelägenheter samt att

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.-ts proposition nr 254.

omhänderha inspektionens medelsförvaltning. Det synes kunna ifrågasättas,

om man icke tills vidare kan låta organisationen stanna vid de

tre byråerna. De för kansliet angivna arbetsuppgifterna synas kunna fördelas

på lämpliga befattningshavare å byråerna. Jag är angelägen att

betona, att den sålunda föreslagna byråorganisationen och fördelningen

av ärendena endast är att betrakta såsom en preliminär plan, vilken Kungl.

Majit i samband med organisationens uppbyggande närmare torde få pröva.

Den nya organisationen torde böra träda i verksamhet den 1 juli detta år.

Vad angår kommissionens personal och lönevillkor vill jag till en

början förorda, att i spetsen för denna sättes en ordförande, som kan ägna

hela sin tid åt kommissionens verksamhet. Ordförandens arvode torde Kungl.

Majit böra äga bestämma efter vad som finnes skäligt med hänsyn till vederbörandes

tidigare löneställning m. m.

Beträffande den övriga personalen är det givet att några nya ordinarie eller

extra ordinarie tjänster icke skola inrättas i utlänningsko mmissionen. Personalen

från socialstyrelsen synes böra överföras till det nya ämbetsverket enligt

samma förfarande, som tillämpades vid överföring av vissa befattningshavare

hos socialstyrelsen för tjänstgöring hos arbetsmarknadskommissionen. Föreskrift

bör sålunda meddelas örn Mlgörande tills vidare i utlänningskommissionen

av den tjänstgöringsskyldighet, som åligger ordinarie och extra ordinarie

befattningshavare å socialstyrelsens utlänningsavdelningar. Befattningshavarna

skola därvid bibehållas vid sin ratt till avlöning och andra förmåner av tjänsten,

men avlöningskostnaderna m. m. bestridas av medel, som ställas till

kommissionens förfogande.

Utgångspunkten för de sakkunnigas beräkning av personalbehovet för utlänningsinspektionen

har varit den nuvarande personalstyrkan på socialstyrelsens

utlänningsbyrå och avdelning för utlänningsförläggningar samt personalen

å utrikesdepartementets expedition för utländska passärenden. De

tjänster i amanuens- eller högre löneställning, som av de sakkunniga ansetts

erforderliga, motsvara de nuvarande tjänsterna å nämnda avdelningar i socialstyrelsen

minskade med en sekreterare, men utökade dels för fullgörande av

nuvarande socialstyrelseuppgifter med en byråchef, en notarie och två amanuenser,

dels ock för handläggning av nu på utrikesdepartementet ankommande

inreseärenden med en förste sekreterare och en attaché. För inreseärendenas

handläggning i inspektionen beräknas sålunda en något lägre personalstyrka

än den nuvarande å passexpeditionen, som utgöres av ett legationsråd,

en attaché och en extra tjänsteman med ett arvode av 480 kronor för

månad. Den totalt sett något vidgade personalorganisationen ha de sakkunniga

motiverat med att socialstyrelsens uppgifter beträffande utlänningskontroll

och flyktingshjälp erhållit en betydligt ökad omfattning under den senaste

tiden. Vid remissbehandlingen har ifrågasatts, huruvida sociala byrån, som

närmast skulle motsvara socialstyrelsens avdelning för utlänningsförläggningar,

icke borde liksom denna avdelning vara utrustad med två sekreterartjänster

i stället för en sådan tjänst enligt de sakkunnigas förslag.

Enligt min mening kan personalorganisationen för utlänningskommissionen

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

icke närmare fastställas på förhand. Organisationen måste kunna anpassas

efter omfattningen av de utlänningsproblem, som vid olika tider möta. Förhållandena

kunna växla från månad till månad. Det är därför nödvändigt att

bibehålla rörlighet i organisationen både uppåt och nedåt. Då utlänningsantalet

nedgår, bör det vara en angelägen uppgift för kommissionen att

i möjlig mån begränsa sin personalstyrka. Vid en ökning av antalet ärenden

bör försiktighet iakttagas vid utvidgning av organisationen och möjligheterna

att rationalisera arbetet noga prövas, innan personalförstärkning begäres.

Med nu angivna utgångspunkter anser jag mig för närvarande icke

böra förorda den av de sakkunniga föreslagna ökningen av den för socialstyrelsens

nuvarande utlänningsuppgifter avsedda personalen i annan mån än

att jag biträder det föreslagna utbytet av en sekreterartjänst mot en byråchefstjänst.

Beträffande ersättningarna å olika tjänster torde det få ankomma på Kungl.

Majit att fastställa dessa i huvudsaklig anslutning till nu utgående arvodesbelopp.

Beräkningen av avlöningskostnaderna för utlänningskommissionen

torde i enlighet med de sakkunnigas förslag få grundas på nuvarande personalförhållanden

med de ändringar, som funnits påkallade för den nya organisationen.

De sakkunniga ha, med inräknande av kostnaderna för rörligt tillägg

och kristillägg i förekommande fall, preliminärt beräknat avlöningskostnaderna

till sammanlagt 729 200 kronor. Socialstyrelsen har däremot i anslutning till

styrelsens förslag örn bland annat ett betj^dligt ökat antal extra ordinarie

tjänster och en uppräkning av vissa arvoden kommit till en siffra av 783 000

kronor. Med de av mig i det föregående angivna begränsningarna i förhållande

till de sakkunnigas förslag synas avlöningskostnaderna kunna uppskattas

till i runt tal 700 000 kronor. Jag är angelägen att betona osäkerheten i denna

kalkyl. Kostnadernas storlek bli väsentligen beroende av flyktingströmmens

storlek. För ändamålet torde å riksstaten under femte huvudtiteln böra anvisas

ett förslagsanslag, benämnt Utlänningskommissionen: Avlöningar, å nu

nämnda belopp. De erforderliga anslagsmedlen torde böra liksom för vissa

andra krisorgan efter Kungl. Maj:ts prövning kvartalsvis ställas till kommissionens

förfogande.

De löpande omkostnaderna för utlänningsmyndigheten ha av de sakkunniga

med ledning av utgifterna för samma ändamål vid socialstyrelsens utlänningsavdelningar

under år 1943 beräknats till sammanlagt 135 000 kronor, varav

till sjukvård m. m. 6 000 kronor, reseersättningar 35 000 kronor, bränsle, lyse och

vatten 5 000 kronor samt övriga expenser tillhopa 89 000 kronor. Huvudparten

av de under sistnämnda post beräknade utgifterna avser skrivmaterialier m. m.

(främst blankettryck) 52 000 kronor, telegram, telefon och annonsering 20 000

kronor samt inköp och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner m. m.

10 000 kronor. I samband med omorganisationen finge man därjämte enligt

vad de sakkunniga anfört räkna med vissa engångskostnader å sammanlagt

50 000 kronor, avseende utom vissa nyanskaffningar av stämplar och möbler

m. m. anordnandet av en ny telefonväxel eller utbyggnad av den gamla växeln

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

i socialstyrelsen. Denna vore redan nu otillräcklig för sitt ändamål, varför

behov av utbyggnaden enligt de sakkunnigas uppfattning förelåge oberoende

av deras förslag om utlänningsinspektion.

I stort sett har jag ingen erinran att göra mot de sakkunnigas beräkning,

vilken icke synes vara för hög, örn man beaktar utgiftsnivån även under första

kvartalet 1944. Medel till de för telefonväxeln beräknade kostnaderna böra

emellertid ställas till förfogande redan under löpande budgetår och torde få

bestridas från socialstyrelsens omkostnadsanslag. Med hänsyn härtill vill jag

förorda att till utlänningskommissionens omkostnader anvisas ett förslagsanslag

för nästa budgetår av i runt tal 150 000 kronor.

De författningsändringar, som påkallas av de här föreslagna organisatoriska

förändringarna, anmälas av chefen för justitiedepartementet.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

å riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisa följande förslagsanslag,

nämligen

till Utlänningskommissionen: Avlöningar ...... kronor 700 000

samt till Utlänningskommissionen: Omkostnader » 150 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. BevU 1944:48 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914 s. 1 i texten
  2. BevU 1944:46 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 19 november 19U s. 6 i texten
  3. Rskr. 1944:363 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den centrala organisationen för utlänningskontrollen. s. 6 i texten
  4. 1LU 1944:54 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 54 och 56 §§ utlänningslagen den 11 juni 1937 s. 2 i texten
  5. SU 1944:162 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående den centrala organisationen för utlänningskontrollen. s. 24 i texten