Sök i Ratio Lex

Angående statliga åtgärder för tryggande av bränsleförsörjningen

1944-04-21 · 36 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:255, Angående statliga åtgärder för tryggande av bränsleförsörjningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

1

Nr. 255.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående statliga åtgärder

för tryggande av bränsleförsörjningen; given Stockholms

slott den 21 april 1944.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden

hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 21 april 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför föredraganden,

statsrådet Domö.

I årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, punkten 26) har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för

budgetåret 1944/45 till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av

ved, m. m. beräkna ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor. Jag torde nu få

ånyo anmäla denna fråga ävensom en del andra frågor rörande bränsleförsörjningen.

Innan jag ingår på de aktuella frågorna beträffande vedproduktionen och

vedregleringen anser jag mig böra lämna en redogörelse för de bestämmelser

som för närvarande gälla i dessa hänseenden.

För närvarande gällande författningar, som utfärdats i syfte att främja

vedproduktionen inom landet, äro lagell den 30 juni 1942 (nr 493) örn avverkningsskyldighet,

vilken genom lag den 30 juni 1943 (nr 500) förlängts

att gälla till och med den 30 juni 1944, kungörelsen den 30 juni 1942 (nr

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 255. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

494) om tillämpning å massaved av lagen örn avverkningsskyldighet, kungörelsen

den 30 juni 1943 (nr 501) med vissa bestämmelser angående tillämpningen

av sagda lag samt kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 502) med vissa

bestämmelser till främjande av vedproduktionen, vilken sistnämnda kungörelse

i vissa delar ändrats genom kungörelserna den 24 september 1943 (nr

698) och den 17 december 1943 (nr 909). Förslag till lag örn fortsatt giltighet

av lagen om avverkningsskyldighet har antagits av innevarande års riksdag

(skr. nr 162). De författningar som reglera vedförbrukningen och vedhandeln

äro kungörelsen den 13 september 1940 (nr 819) med vissa bestämmelser

angående användning av central varmvattenberedningsanläggning,

kungörelsen den 16 maj 1941 (nr 264) angående förbud i vissa fall att transportera

ved (ändrad genom kungörelser den 5 juni 1942, nr 331, och den 25

september 1942, nr 815), kungörelsen den 3 oktober 1941 (nr 792) angående

beslag å ved (ändrad genom kungörelsen den 17 december 1943, nr 907),

kungörelsen den 21 maj 1943 (nr 256) angående förbud mot vissa transporter

av träkol och gengasved, kungörelsen den 30 januari 1942 (nr 32) angående

viss reglering av handeln med virke (ändrad genom kungörelsen den 17

december 1943, nr 908), kungörelsen den 18 juli 1942 (nr 722) angående

viss reglering av förvärv av skogsavverkningsrätt, m. m. samt kungörelsen

den 17 december 1943 (nr 906) angående reglering av handeln med ved och

träkol, m. m.

Till bestridande av kostnader för tryggande av vedförsörjningen har riksdagen

för budgetåren 1939/40—1942/43 å kapitalbudgeten beviljat särskilda

reservationsanslag, vilka sammanförts under titeln Reglering av vedproduktionen.

(Närmare redogörelse härför finnes intagen i prop. nr 192 till 1943

års riksdag s. 13.) Totalbeloppet av sålunda anvisade medel utgör

145 000 000 kronor. Anslagsmedlen äro avsedda att bestrida kostnaderna

för bränslekommissionens vedinköp, för inlösen av tvångsavverkad ved

samt för utlämnande av förlagskapital till auktoriserade veduppköpare.

Av nämnda medel har. Kungl. Majit genom särskilda beslut ställt tillhopa

100 200 000 kronor till bränslekommissionens förfogande, varav dock

4 200 000 kronor numera återbetalts till riksgäldskontoret. Till Omkostnader

i samband med inköp och inlösen av ved, m. m. har för innevarande

budgetår å driftbudgeten anvisats ett förslagsanslag å 3 000 000

kronor. Detta anslag är avsett att bestrida kommissionens omkostnader i

samband med inköp och inlösen av ved samt att täcka de förluster som

kunna uppkomma för kommissionens vedclearingkassa. Såvitt nu kan bedömas

komma utgifterna härför att för budgetåret uppgå till ca 260 000

kronor.

För tryggande av landets försörjning med gengasbränsle (bilkol och bilved)

anvisade 1940 års urtima riksdag (skr. nr 98) till Ytterligare förlagskapital

för Svenska gengasaktiebolaget såsom kapitalinvestering i fonden till

förlag till statsverket för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

3

15 000 000 kronor. Till Förlagskapital för Svenska gengasaktiebolaget hade

1940 års lagtima och urtima riksdagar (skr. nr 391 resp. nr 25) tidigare

anvisat reservationsanslag av tillhopa 6 000 000 kronor, vilka avsetts för anskaffande

av gengasaggregat. Av förlagskapitalen har bolaget hittills tagit i

anspråk 9 000 000 kronor respektive 3 000 000 kronor.

Åtgärder för främjande av vedproduktionen.

Kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 502) innehåller bestämmelser om förskottering

av avverkningskostnad och om statsgaranti för ved.

Bestämmelserna örn förskottering av avverkningskostnad

överensstämma i huvudsak med de föreskrifter för vilka en redogörelse lämnats

i propositionen nr 192 till 1943 års riksdag. Veduppköpare har dock

numera möjlighet att använda förlagskapital även för att bekosta egna avverkningar,

under förutsättning att veden användes i hans verksamhet såsom

veduppköpare.

I fråga om statsgaranti för ved framhöll 1943 års riksdag (skr.

nr 312) lämpligheten av att bestämmelserna om meddelande av sådan garanti

toges under omprövning i vissa hänseenden. I överensstämmelse härmed

har genom ovannämnda kungörelse en del ändringar genomförts i

garantibestämmelserna. Statsgaranti, vilken innebär att ved som icke

funnit avsättning skall av staten inlösas till fastställt pris (garantipris), skall

sålunda numera, utan att ansökan därom göres, tillkomma varje vedproducent

för ved, som han avverkar för avsalu enligt honom delgivet avverkningsåläggande

jämlikt lagen om avverkningsskyldighet. Något särskilt

garantibesked behöver alltså icke utfärdas. Garantien, som direkt anknyter

till de för varje avverkningsperiod utfärdade avverkuingsbeskeden,

omfattar endast sådan ved, som Kungl. Majit för varje period bestämmer.

Vidare gäller garantien endast sådan ved, som blivit jämlikt kungörelsen

den 17 december 1943 (nr 906) angående reglering av handeln med ved

och träkol, m. m. i vederbörlig ordning deklarerad såsom avverkad till avsalu

under den ifrågavarande perioden. En förutsättning för giltigheten av

garantien är även, att veden senast vid av Kungl. Majit bestämd tidpunkt

upplagts vid normal leveransplats. Träffas avtal om överlåtelse av ved, vilken

omfattas av statsgaranti, upphör garantien att gälla. Med ingående av

avtal skall i detta avseende jämställas den omständigheten att vedproducent,

som tillika är veduppköpare eller vedhandlare, av vederbörande kristidsmyndighet

erhållit anvisning att använda av honom producerad ved i egen

rörelse. Kungl. Majit fastställer de garantipriser som under varje period

skola gälla samt den tid under vilken garantiens uppfyllande må påkallas.

Inlösning av ved skall verkställas inom ett år efter det uppfyllande av garantien

påkallades. Inlösning får ske endast i den mån veden vid inlösningstillfället

uppfyller föreskrivna kvalitetsfordringar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Beträffande det närmare innehållet i de av Kungl. Maj:t för avverkningssäsongen

1943/44 meddelade särskilda bestämmelserna angående statsgaranti

för ved må hänvisas till Kungl. Maj:ts brev till bränslekommissionen den 30

juni och den 3 december 1943, vilka brev i transumerade delar intagits :i

svensk författningssamling (503/43 och 819/43).

Vid sidan av den nu omnämnda statsgarantien, vilken tillkommit i syfte

att underlätta för den enskilde skogsägaren att frivilligt medverka till anskaffandet

av erforderliga mängder ved och massaved, har staten gentemot

de auktoriserade brännvedsuppköparna iklätt sig en annan garanti (auktorisationsgaranti).

I nu gällande auktorisationshandlingar för de auktoriserade

brännvedsuppköparna, vilka utfärdats med stöd av Kungl. Maj:ts

bemyndigande den 12 november 1943, har bränslekommissionen garanterat,

att uppköparna icke på grund av prisfall skola erhålla lägre priser å ved,

som uppköpts enligt kommissionens anvisningar, än som motsvarar uppköparnas

självkostnader jämte fastställda provisioner. Örn veden efter utgången

av vissa i auklorisationsvillkoren närmare angivna tider fortfarande

är osåld, är kommissionen pliktig att övertaga densamma till på motsvarande

sätt bestämda priser. Även gentemot industrivedsuppköparna har

kommissionen förbundit sig att övertaga den massaved som överstiger i

avtalen angivna kvantiteter.

Enligt lagen om avverk ning sskyldighet åligger det ägare av

annan skogsmark än sådan som står under domänstyrelsens förvaltning eller

innehavare av avverkningsrätt att enligt meddelade föreskrifter avverka ved

till avsalu. Jämlikt kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 494) äger lagen tillämpning

icke blott å brännved och kolved utan även å massaved (pappersved).

I nyssnämnda brev till bränslekommissionen den 30 juni och den 3 december

1943 (S. F. S. 503/43 och 819/43) har Kungl. Majit meddelat bestämmelser

angående tillämpningen av lagen under avverkningsåret 1943/44. Med

stöd härav har bränslekommissionen i cirkulär nr 225 och 243 utfärdat närmare

bestämmelser angående vedavverkningen under avverkningsåret.

I propositionen nr 192 till 1943 års riksdag anförde jag, att väsentligt

ökade uttag av massaved borde eftersträvas under detta avverkningsår. Härigenom

vunnes att den avverkade massaveden skulle kunna användas såsom

råvara inom cellulosaindustrien, för den händelse behovet av vedbränsle

skulle bli mindre än beräknat. Produktionspliktens storlek ansågs kunna bestämmas

till 55 miljoner kubikmeter, varav minst 10 miljoner kubikmeter

massaved. Staten borde emellertid vara beredd att taga emot väsentligt större

kvantiteter massaved, varför skogsägarna skulle äga att intill en sammanlagd

myckenhet av 25 miljoner kubikmeter fullgöra produktionsplikten i massaved.

Riksdagen förklarade sig icke hava något att erinra mot detta program

(skr. nr 312).

Det slutgiltigt fastställda avverkningsprogrammet avviker i viss mån från

det i propositionen framlagda. Resultatet av avverkningarna under 1942/43

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma]:ts proposition nr 255.

5

blev, särskilt i fråga om massaved, bättre än vad man vid tidpunkten för

propositionens framläggande vågade hoppas och motsvarade ungefär de

planlagda avverkningskvantiteterna. Härigenom och på grund av att bränsleförbrukningen

under året blev mindre än beräknat förbättrades lagerställningen

för såväl massaved som annan ved. Med hänsyn härtill samt den

minskade sysselsättningen inom massaindustrien ansågs det icke längre lämpligt

att eftersträva en ökad avverkning av massaved. Någon skyldighet att avverka

massaved ålades därför icke för tiden efter den 1 januari 1944. Skogsägarna

skulle dock med vissa begränsningar äga rätt att fullgöra avverkningsålägganden

genom avverkning av massaved. Inom de fyra nordligaste länen

har icke heller produktionsplikt för brännved ålagts för sagda tid. Orsaken

härtill har varit, att tillgången på ved i dessa län även utan produktionsplikt

beräknades komma att väl motsvara såväl vad som erfordrades för

länens egna behov som vad som med hänsyn till transportkapaciteten kunde

fraktas därifrån. I stället medverkar bränslekommissionen till att erforderliga

vedkvantiteter framkomma inom dessa län genom att i mån av behov

uppköpa ved genom de auktoriserade brännveduppköparna. Det av bränslekommissionen

i cirkulär nr 243 angivna avverkningsprogrammet omfattar

39,3 miljoner kubikmeter ved och massaved, varav minst 5,4 miljoner kubikmeter

massaved. Sistnämnda kvantitet är avsedd för massaindustriens råvaruförsörjning.

I dessa siffror ingå dels den ved som skall avverkas på

grund av ålagd produktionsplikt, dels vedavverkningar å skogar under domänstyrelsens

förvaltning dels ock vissa större skogsägande bolags avverkningar

för egna behov. Däremot ingå ej de vedkvantiteter som beräknas komma att

utan produktionsplikt avverkas inom de fyra nordligaste länen.

Sedan statens arbetsmarknadskommission i syfte att erhålla en ur arbetsmarknadssynpunkt

önskvärd ökning av arbetstillfällena inom Västernorrlands

och Värmlands län hos bränslekommissionen anhållit, att vedavverkningarna

måtte ökas utöver vad som i avverkningsprogrammet förutsatts,

och bränslekommissionen med hänsyn till osäkerheten rörande den framtida

utvecklingen på arbetsmarknaden funnit det vara ur bränsleförsörjningssynpunkt

angeläget att den lediga arbetskraften utnyttjades för en utökad avverkning

av kastved så långt detta med hänsyn till transportförhållandena

vore möjligt, framlade bränslekommissionen och arbetsmarknadskommissionen

ett förslag till en dylik ökad avverkning, vilket förslag Kungl. Maj:t

den 14 januari 1944 lämnade utan erinran. Enligt förslaget skulle bränslekommissionen,

utöver den vedkvantitet som avsetts i det tidigare uppställda

avverkningsprogrammet, från domänverket och skogsägande bolag inköpa

högst en miljon kubikmeter kastved från vissa områden.

Enligt en inom bränslekommissionen på grundval av avverkningsrapporterna

per den 31 mars 1944 gjord beräkning uppskattas den sammanlagda

avverkningen inom hela landet komma att för avverkningsåret uppgå

lill omkring 44 miljoner kubikmeter, varav omkring 12 miljoner kubik
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

meter massaved. Intill nämnda dag hade ca 80 procent av den ved som

den 1 juli 1943 kvarlåg i skogarna framkörts till bil- eller annan transportväg

samt ca 60 procent av den ved som avverkats under tiden 1 juli 1943—

31 mars 1944.

Åtgärder för reglering av vedförbrukningen m. m.

I fråga om vidtagna åtgärder för reglering av vedförbrukningen kan hänvisas

till den redogörelse härför som finnes intagen i förutnämnda proposition

nr 192. I vissa hänseenden ha emellertid regleringsbestämmelserna ändrats

under innevarande bränsleår. Genom kungörelsen den 17 december 1943

(nr 907) örn ändrad lydelse av kungörelsen den 3 oktober 1941 (nr 792)

angående utvidgat beslag å ved, m. m. förordnade Kungl. Maj:t att beslaget

å ved inom Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län

skulle hävas. Samtidigt utfärdades en kungörelse (nr 906) angående reglering

av handeln med ved och träkol, m. m. I sistnämnda kungörelse ha sammanfattats

de handelsreglerande bestämmelserna i kungörelsen den 16 maj 1941

(nr 263) angående beslag å ved inom vissa orter samt reglering av handeln

med ved och träkol m. m., kungörelsen den 16 maj 1941 (nr 265) angående

förbud i vissa fall att inköpa eller använda ved för framställning av träkol

eller gengasved samt nyssnämnda kungörelse den 3 oktober 1941 (nr 792).

I samband därmed ha de båda förstnämnda kungörelserna upphävts. I den

nya kungörelsen, som avser all ved oberoende av om den är under beslag

eller ej, stadgas rätt för vedproducent, vilken icke vinner avsättning för av

honom avverkad ved som icke är under beslag, att hembjuda veden till

bränslekommissionen. Har kommissionen icke inom 30 dagar därefter anvisat

köpare till vedpartiet eller förklarat att detsamma skall inköpas för

statens räkning må vedproducenten överlåta veden utan iakttagande av

kungörelsens bestämmelser. Dock gäller även för sådan ved bestämmelserna

i kungörelsen den 16 maj 1941 (nr 264) angående förbud i vissa fall att transportera

ved.

I enlighet med ett i förutnämnda proposition nr 192 framlagt förslag,

vilket icke föranledde någon erinran från riksdagens sida, har genom

Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1943 en särskild vedclearingkassa inrättats

inom bränslekommissionen. Till denna kassa ha överförts de vid föregående

budgetårs utgång kvarstående behållningarna å clearingförfarandena

vid leverans av ved till handelsreglerade orter, till tätorter i zon 3 samt från

överskottsområden. Samtliga från dessa clearingförfaranden härrörande inbetalningar

till, respektive utbetalningar från kommissionen ske numera

genom clearingkassan. Från kassan bestridas även kostnader för utkörning

av ved från av kristidsnämnd upplagt centrallager inom tätort i zon 3 till

förbrukare ävensom kostnader för kapning av långved avsedd att användas

såsom hushållsbränsle inom dylik tätort. För kassan uppkommande förluster

äro, såsom tidigare nämnts, avsedda att täckas från anslaget till Om
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 255.

7

kostnader i samband med inköp och inlösen av ved, m. m. Till ifrågavarande

clearingförfaranden återkommer jag i annat sammanhang i det

följande.

Bränslekommissionens framställning rörande vedavverkningen 1944/45.

Bränslekommissionen har i skrivelse den 22 februari 1944 framlagt beräkningar

beträffande de vedkvantiteter som böra anskaffas under avverkningsåret

1944/45 för förbrukning huvudsakligen under bränsleåret 1945/46.

Kommissionen har därvid framhållit, att det under alla förhållanden vore

vanskligt att med någorlunda tillförlitlighet bedöma vedbehovet två år

framåt i tiden. För det kommande avverkningsåret måste dessutom hänsyn

tagas till att en avveckling av krisåtgärderna kunde bliva aktuell innan den

ifrågavarande veden förbrukats, vilket gjorde att beräkningarna bleve än

osäkrare. För att bliva i stånd att bedöma avverkningsbehovet hade kommissionen

på grundval av erfarenheterna och utvecklingen på bränslemarknaden

under och efter förra världskriget gjort beräkningar rörande den

sannolika importen av fossilt bränsle. Därvid hade kommissionen räknat med

olika alternativa fall beträffande importen och som följd därav utarbetat

alternativa program för bränsleförsörjningen. Ett av dessa program, enligt

vilket kolimporten förutsatts komma att ske i ytterligare begränsad omfattning

jämfört med importen under innevarande bränsleår, hade ansetts lämpat

att tillsvidare vara vägledande vid planering av vedavverkningsprogrammet

för nästkommande avverkningsår. I den mån förändringar inträffade

i bränsleförsörjningsläget, måste man dock givetvis vara beredd att utvidga

eller inskränka vedavverkningarna i förhållande till vad som förutsatts i

det ursprungliga programmet.

De överväganden, som kommissionen gjort på grundval av nämnda program,

i vilket hänsyn tagits till nuvarande lagerställning och det beräknade

resultatet av avverkningarna under innevarande avverkningsår, hade resulterat

i att produktionen av ved till hushålls- och industribränsle — såväl

normalved som ersättningsved — samt ved för framställning av industriträkol,

smörjolja och motorbränslen enligt kommissionens mening borde

utgöra 33,1 miljoner kubikmeter travat mått under avverkningsåret 1944/45.

I fråga örn möjligheterna att få till stånd de av kommissionen

ifrågasatta avverkningarna har kommissionen anfört i

huvudsak följande.

Vid sammanträde inför kommissionen den 20 januari 1944 med representanter

för domänstyrelsen och skogsstyrelsen samt med länsjägmästare,

föreståndarna vid kristidsstyrelsernas bränslekontor, vissa stiftsjäginästare

m. fl. sakkunniga avhandlades möjligheten att med hänsyn till skogliga förhållanden

genomföra en avverkning under avverkningsåret 1944/45 av den

storleksordning, som enligt ovan synes erforderlig. Därvid anfördes — under

hänvisning till uttalanden i samma riktning under ett liknande sammanträde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

ett år tidigare — att ett dylikt avverkningsprogram skulle innebära ett anlitande

till det yttersta av befintliga vedskogstillgångar i avsättningsbara

lägen och att — därest endast vedskog i egentlig mening skulle tillgripas

programmet i vissa län ändock ej skulle kunna genomföras. Det framhölls

därför som oundvikligt, att man åtminstone i södra Sverige — för att

kunna fylla den erforderliga vedkvantiteten — bleve nödsakad, att i viss

utsträckning till brännved upparbeta virke, som vanligen hänföres till gagnvirkessortimenten.

I mellersta och norra Sverige kunde vedskogstillgångarna

ännu anses vara i och för sig tillräckliga, men dels vore möjligheterna

att genomföra det nu uppställda programmet beroende av en ej alltför snäv

rayonbegränsning beträffande vedtransporter med bil, dels hade man där

intresse av att till betydande del få fullgöra avverkningar i form av lägre

vedkvaliteter, särskilt kolved. Såsom sammanfattning av uttalandena vid

detta sammanträde kan dock sägas, att man i stort sett ansåg sig kunna

medverka till genomförandet av det program, som preliminärt uppgjorts,

under förutsättning att de bestämmelser, som komme att gälla för denna

avverkning, erhölle lämplig utformning.

I ett vid kommissionens skrivelse fogat yttrande har riksskogstaxeringsnämnden

förklarat, att förekomsten av vedskog i de 7 nordligaste länen

medgåve ett genomförande i dessa län av den av kommissionen föreslagna

avverkningen. I fråga örn övriga 17 län måste det förutsättas, att den

yngre skogen redan anlitats i sådan omfattning att genomförandet av

avverkningsförslaget skulle medföra att avverkningarna i viss omfattning

mäste förläggas till bestånd, vilka redan varit föremål för avverkning under

krisen och att en sådan ny gallring kunde befaras medföra en ur skogsvårdssynpunkt

mindre önskvärd utglesning.

Kommissionen har av de salunda inhämtade uttalandena funnit framgå,

att de vedavverkningar som beräknades erforderliga under nästkommande

avverkningsår skulle medföra att gagnvirkesdimensioner i viss utsträckning

måste upparbetas till kastved. Därest avverkningskvantiteten fördelades på

ändamålsenligt sätt mellan olika län och olika fastigheter, torde dock denna

olägenhet kunna begränsas. Såsom resultat av gjorda undersökningar och

överväganden har kommissionen funnit, att det föreslagna avverkningsprogrammet

under avverkningsåret 1944/45 borde vara möjligt att genomföra

med hänsyn till befintliga skogstillgångar.

Kommissionen har ansett några svårigheter att fylla arbetskraftbehovet

för avverkningarna icke vara att räkna med i nuvarande läge på arbetsmarknaden,

särskilt som den totala avverkningskvantiteten kan väntas bliva

i icke oväsentlig grad begränsad, bland annat beroende på minskad efterfrågan

av massaved.

Beträffande tillgången på transportmedel har kommissionen, efter att ha

sami att med statens trafikkommission och statens industrikommission, anfört,

att såvitt avsåge sjö- och järnvägstransporter hinder ej torde föreligga

att genomföra det föreslagna avverkningsprogrammet. Däremot kunde

knappheten pst grövre lastbilsgummi medföra svårigheter för vedtranspor
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

9

terna på landsväg. Man hade emellertid, under förutsättning att åtgärder

vidtoges för ytterligare begränsning av användningen av lastbilar, anledning

att räkna med att befintligt lager av grövre lastbilsringar jämte det tillskott

därav, som kunde förväntas under ej alltför ogynnsamma omständigheter,

skulle förslå för erforderliga vedtransporter. Den erforderliga begränsningen

av användningen av lastbilar kunde uppnås dels genom begränsning av de

tillåtna högsta vägsträckorna för lastbilstransporter, dels genom utnyttjande

av jordbrukstraktorer och dels genom föreskrifter att ved icke finge fraktas

med bil längre sträckor än som oundgängligen erfordrades för vedens

överförande till järnvägsbefordran, även örn kostnaderna för transporterna

härigenom skulle komma att fördyras.

Därefter har bränslekommissionen till behandling upptagit frågan örn de

sortiment som böra inrymmas i avverkningsplanen och

därvid erinrat örn alt avverkningsprogrammets utformning enligt kommissionens

mening borde ske med hänsyn tagen till möjligheten av att en

avveckling av krisåtgärderna kunde bliva aktuell, innan den nu för avverkning

planerade veden förbrukats. Som ett led i denna strävan vore det

angeläget, att planen begränsades till att omfatta endast sådana sortiment

som oundgängligen behövde inrymmas i densamma med hänsyn till att

tillräcklig produktion ej kunde tryggas på annat sätt. Kommissionen har

vidare anfört bland annat följande:

De motiv, som kommissionen åberopade som stöd för sitt förslag den

9 november 1943 att avverkningsåläggande ej skulle utfärdas för massaved

under innevarande halvår, bestå alltjämt och lia ytterligare förstärkts. Årsförbrukningen

före kriget var ca 17 miljoner kubikmeter. År 1942 utgjorde

den 12 miljoner kubikmeter och beräknas under 1943 lia uppgått till ca 8,6

miljoner kubikmeter. Lagren voro den 1 januari 1940 ca 18 miljoner kubikmeter

och sjönko därefter år för år, så att de den 1 januari 1943 utgjorde

ca 14 miljoner kubikmeter. Som följd av de ökade massavedavverkningarna

samt den minskade driften inom massaindustrien lia lagren emellertid under

år 1943 ökats i betydande grad och utgjorde den 1 januari 1944 ca

18,6 miljoner kubikmeter. Med hänsyn till dessa betydande lager och till

det förhållandet, att ökad sysselsättning inom massaindustrien för närvarande

ej synes vara att förvänta, finner kommissionen, att avverkningsålägganden

beträffande massaved ej heller böra föreskrivas för avverkningsåret

1944/45, och att massaveden ej heller bör intagas i avverkningsplanen

för nämnda år. Däremot torde det — såsom här nedan närmare visas —

vara nödvändigt medgiva, att i södra Sverige massaved i viss begränsad utsträckning

må inräknas i avverkningsplanen för brännved.

I enlighet nied de riktlinjer, som ovan angivits, finner kommissionen ej

erforderligt, att — såsom för närvarande är fallet — industriträkolsved och

den del av avverkat timmer som beräknas utfalla såsom bränsleprodukter

vid försågning, skall inräknas i avverkningsplanen. Under innevarande avverkningsår

gällande rätt all inräkna lådvirke, träullsved o. dyl., stubbved

samt gagnvirke av lövträd anser kommissionen ävenledes böra bortfalla.

Efterfrågan på dessa sortiment torde kunna tillfredsställas utan att avverkningen

stimuleras genom särskilda åtgärder. Vad beträffar ladvirke,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 255.

träullsved och dylikt äro dessa sortiment att jämställa med massaved och

då efterfrågan på massaved torde bliva begränsad böra konsumenter av liknande

sortiment så mycket lättare kunna tillgodose sina behov.

Avverkningsplanen bör alltså omfatta ved för följande ändamål:

hushålls- och industribränsle (såväl normalved som ersättningsved), dock

ej sågverksavfall och stubbved, samt ved för motordrift.

Såsom förut sagts har kommissionen beräknat den totala kvantitet kastved

och långved, som bör avverkas under det kommande avverkningsåret,

till 33,1 miljoner kubikmeter. Denna kvantitet fördelar sig enligt gjorda beräkningar

på ved för olika ändamål enligt följande:

Ersättningsved, hushåll och industri ....... 16,9 milj. m3

Normalved, hushåll ...................... 5,8 » »

» - industri ..................... 2,0 » » 24,7 milj. m3

Industriträkolsved .................................... 39 » »

Ved för motordrift och framställning av smörjolja........ 4,5 » »

33,1 milj. m3

I dessa 33,l miljoner kubikmeter ingå dels 3,9 miljoner kubikmeter industriträkolsved,

dels 1,5 miljoner kubikmeter utgörande den del av avverkat

timmer som vid försågning anses utfalla som bränsleprodukter, dels ock

0,7 miljoner kubikmeter stubbved för framställning av smörjolja. Om dessa

vedslag, i enlighet med vad kommissionen anfört, frånräknas den ifrågasatta

totala avverkningen av ved, exklusive massaved, 33,1 miljoner kubikmeter,

återstå alltså 27,0 miljoner kubikmeter. För att undvika att ifrågavarande

vedkvantitet av 27 miljoner kubikmeter komme att underskridas genom

ojämnheter i fullgörandet av avverkningarna inom de olika länen, har kommissionen

ansett sig böra räkna med en viss säkerhetsmarginal och därför

preliminärt angivit avverkningsplanens omfattning till 30 miljoner kubikmeter.

Bränslekommissionen har vidare behandlat spörsmålet angående de åtgärder

som kunna bliva erforderliga för genomförandet av det

föreslagna avverkningsprogrammet. Kommissionen har därvid

övervägt, huruvida avverkningsålägganden böra utfärdas jämlikt lagen

om avverkningsskyldighet eller örn kvantiteten lämpligen kan anskaffas på

annat sätt. Härom har kommissionen anfört i huvudsak följande.

I de fyra nordligaste länen tillämpades från och med den 1 januari 1944 i

stället för produktionsplikt den s. k. uppköpslinjen, vilken innebär att kommissionen

säkerställer erforderliga vedavverkningar inom dessa områden

genom att i man av behov uppköpa ved genom de auktoriserade brännvedsuppköparna.

Resultatet av övergången till denna linje kunde med ledning av

de erfarenheter, som hittills vunnits, bedömas som tillfredsställande. Man

hade därför anledning överväga, huruvida det kunde förväntas, att så även

skulle bliva fallet därest uppköpslinjen tillämpades inom övriga delar av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

11

landet. Frågan hade dryftats vid förutnämnda sammanträde med länsjägmästare

m. fl. den 20 januari 1944. Ehuru meningarna därvid varit delade,

huruvida ett försök med en sådan uppköpslinje skulle lyckas, hade man

allmänt varit av den åsikten, att den vore väl värd att prövas. Enligt

kommissionens mening borde så även ske. Därest detta bleve fallet, borde ändock

de förarbeten som under senare år utförts för utfärdande av avverkningsålägganden

verkställas i vanlig ordning. Med ledning av den planerade

avverkningens fördelning på skilda kristidsstyrelseområden och brännvedsuppköparnas

uppköp under innevarande år borde vid avverkningsårets början

de kvantiteter fastställas, som varje uppköpares auktorisation skulle omfatta.

Föreskrift borde meddelas om att kontrakt skulle tecknas mellan

producenter och uppköpare före viss angiven dag, förslagsvis den 1 oktober.

Sedan resultatet av denna kontraktsteckning förelåge, borde man med ledning

därav överväga, huruvida erforderliga kvantiteter kunde erhållas på

frivillighetens väg, eventuellt genom utsträckning av teckningstiden. Skulle

det visa sig nödvändigt att tillgripa avverkningsålägganden kunde — då avverkningslängder

funnes färdigställda och övriga förberedelser vore gjorda

—- ålägganden efter kort varsel till kristidsstyrelserna utsändas till skogsägarna.

Av de 30 miljoner kubikmeter ved, som enligt bränslekommissionens förslag

skulle ingå i avverkningsplanen för nästa avverkningsår, har kommissionen

beräknat, att enligt överenskommelser, som kommissionen hade för

avsikt att ingå med domänverket och vissa större skogsägande bolag, ca

10 miljoner kubikmeter ved skulle komma att avverkas på domänverkets

och berörda bolags skogar. För avverkning på övriga skogar återstående

20 miljoner kubikmeter skulle föras i marknaden dels genom de auktoriserade

brännvedsuppköparna och dels genom direkt försäljning från producent

till konsument. De kvantiteter, som komme att försäljas direkt till

konsument, uppskattade kommissionen till ca 5 miljoner kubikmeter, varför

den relativt begränsade kvantiteten av ca 15 miljoner kubikmeter skulle

återstå för uppköp genom de auktoriserade uppköparna.

Kommissionen har vidare anfört, att avverkning av de betydande brännvedskvantiteter

som äro erforderliga ej kunde ske, utan att det samtidigt utfölle

vissa mängder virke, som vanligen upparbetas till gagnvirke, i synnerhet

massaved. Särskilt vore detta oundvikligt i södra Sverige. Då det dessutom

torde föreligga stora svårigheter att i södra Sverige producera de stora

vedkvantiteter som planen innebure, vore det nödvändigt, alt massaved i

dessa delar av landet i viss begränsad utsträckning inräknades i avverkningsplanen.

Kommissionen har förklarat sig sakna anledning att föreslå ändring i nu

gällande bestämmelser angående meddelande av statsgaranti för vedens inlösen.

Därest ålägganden jämlikt 2 § lagen örn avverkningsskyldighet icke

utfärdas, komme bestämmelserna örn statsgaranti för ved visserligen icke

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

att tillämpas, men de borde fortfarande gälla för den händelse sådana

ålägganden framdeles bomme att utfärdas. Statsgarantiens borttagande inom

hela landet medförde givetvis vissa konsekvenser för en del vedproducenter

och torde därmed även påverka vedanskaffningen över huvud taget. Den

producent, som avyttrade sin ved genom de auktoriserade brännvedsuppköparna,

kunde och borde på ett tidigt stadium — d. v. s. under den föreskrivna

teckningstiden — teckna kontrakt om den vedkvantitet, som han

avsåge att producera. Därigenom tillförsäkrades han gällande normalpris för

hela kvantiteten och åtnjöte sålunda större ekonomisk trygghet än den statsgarantien

skänker. Det vore emellertid icke lämpligt, att all den ved, som

icke direkt står till kommissionens förfogande, ginge genom uppköparna. Det

vore önskvärt att denna normala handel, vilken förefunnits under hela krisen,

alltjämt fortsattes i oförändrad omfattning. Åtgärder kunde bliva erforderliga

för att förhindra, att den begränsades till följd av den trygghet

som kontraktering med uppköpare innebure. Kommissionen komme att hava

sin uppmärksamhet riktad på denna fråga för att, örn så befunnes erforderligt,

vidtaga åtgärder för att förhindra en icke önskvärd utveckling på

detta område.

Kommissionen har i sin skrivelse därefter behandlat frågan örn storleken

av de anslag för budgetåret 1944/45 som kunde behöva anvisas

under anslagsrubrikerna Reglering av vedproduktionen och Omkostnader

i samband med inköp och inlösen av ved, m. m.

Vad först angår anslaget till Reglering av vedproduktionen har kommissionen

med hänsyn till medelsåtgången under år 1943 räknat med att för

nästa budgetår ett belopp av 90 000 000 kronor skulle vara tillfyllest för

uppköp av brännved. Därutöver har kommissionen beräknat, att betydande

belopp behövde tagas i anspråk för inköp av massaved från massavedsförbrukande

industriföretag i enlighet med överenskommelser mellan

kommissionen och nämnda företag. Kommissionen räknade med att behöva

övertaga 3 miljoner kubikmeter massaved till ett pris av 50 000 000

eller högst 55 000 000 kronor. Anslagsbehovet till reglering av vedproduktionen

skulle således enligt kommissionens beräkningar uppgå till högst

(90 000 000+55 000 000 =) 145 000 000 kronor. Med hänsyn till att detta

belopp redan tidigare står till förfogande för de med anslaget avsedda ändamålen

har kommissionen funnit att några nya anslagsäskanden för Reglering

av vedproduktionen icke vore erforderliga för nästkommande budgetår.

Vad därefter angår anslaget till Omkostnader i samband med inköp och

inlösen av ved, m. m. har kommissionen föreslagit, att detsamma skulle för

budgetåret 1944/45 upptagas till 3 000 000 kronor, av vilket belopp 500 000

kronor beräknats för direkta omkostnader för vedinköp, 1 000 000 kronor

för kostnader vid tillhandahållande av ved från centrala lager i tätorter

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

13

inom zon 3 samt 1 500 000 kronor för kostnader för prisförluster på långved

och andra eventuella förluster på vedclearingen.

I fråga om de direkta omkostnaderna för vedinköp har kommissionen anfört

följande.

För nästkommande budgetår torde de direkta omkostnaderna för vedinköp,

liksom hittills, icke komma att uppgå till mera betydande belopp.

Även i fortsättningen räknar kommissionen emellertid med att uppköp, omhändertagande

och distribution av långved, i vissa fall efter kapning, kan

komma att medföra vissa kostnader, som icke kunna täckas genom att uttaga

motsvarande högre pris på veden. Kommissionen anser dock, att kostnaderna

i fråga jämte sådana omkostnader, som kunna uppkomma vid

kommissionens ganska stora inköp och försäljningar av kastved, samt omkostnader

i samband med eventuell inlösen av ved icke böra överstiga

500 000 kronor.

Beträffande kostnaderna vid tillhandahållande av ved från centrala lager

i tätorter inom zon 3 har kommissionen anfört bland annat följande.

Med hänsyn till de krav, som i nuvarande skärpta transportläge måste

ställas på direktleveranser i alla fall, då sådana äro möjliga, har kommissionen

funnit sig böra begränsa statens medverkan till sådana utleveranser

av smärre poster, som icke kunna ske direkt utan måste ske från lager.

Erfarenheterna hittills visa, att direktleveranser kunna ske i mycket stor

omfattning, och att lagerleveransema åtminstone hittills under bränslesäsongen

varit mycket begränsade. Till kommissionen redovisade krav på ersättning

för utkörningskostnader från centrallager uppgå sålunda vid årsskiftet

1943/44 endast till 38 182 kronor. I redovisningen föreligger emellertid en

viss eftersläpning, och utkörningskostnaderna för sista hälften av detta

bränsleår måste bli avsevärt större. Det är sannolikt att, sedan centrallager

under innevarande säsong uppbyggts i orterna, komma utleveranser under

nästa bränslesäsong att ske mera kontinuerligt. Med den osäkerhet, som alltmer

gör sig gällande på transportområdet, är det icke uteslutet, att direktleveranser

icke kunna ske i samma omfattning som i år, utan att centrallagren

måste anlitas förhållandevis mera för leveranser i smärre poster. Såvitt

kommissionen kan bedöma, anses därför kostnaderna för statens medverkan

i fråga om utkörning av ved från centrallager nu böra upptagas med

samma belopp, som under föregående budgetår, eller till 1 000 000 kronor.

Slutligen har kommissionen beträffande täckandet av uppkomna förluster

på vedclearingen framhållit bland annat följande.

Vad långveden från Norrland beträffar, föreligga vissa svårigheter att få

densamma avsatt till självkostnadspriser, då den efter de erforderliga långa

transporterna till mottagningsorter i mellersta Sverige måste betinga ett ur

bränslevärdcsynpunkt ogynnsamt högt pris. För sådan långved, som för

att vinna avsättning måste transporteras från Norrland söderut, kan kommissionen

komma att bli nödsakad att förorda en prissättning, som medför

vissa förluster. Åtgärder lia visserligen vidtagits för uppkapning i Norrland

av ganska stora kvantiteter långved till kastved, men betydande partier torde

dock komma att levereras som långved och försäljas som sådan. Härtill

kommer, att långved i viss omfattning upparbetats i mellersta Sverige inom

tätorternas försörjningsområden. Sådan ved kommer i de flesta fall att med
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 255.

föra prisförluster, om den skall kunna tillhandahållas konsumenterna till

priser, som motsvara kastvedspriserna.

I södra och mellersta Sverige räknar kommissionen med att för nästa

bränsleår vissa kvantiteter massaved behöva tagas i anspråk för bränsleförsörjningen.

Därvid kan det sannolikt icke undgås, att kommissionen får vidkännas

prisförluster i vissa fall, beroende på vilka förbrukare som kunna

hänvisas att inköpa massaved. Om sådan ved måste ingå i förbrukningen

för hushållsändamål, torde prisförluster i regel uppkomma.

För att möta eventuella prisförluster på långved och massaved föreslår

kommissionen att i anslaget beräknas ett belopp av 1 500 000 kronor.

I en den 23 mars 1944 dagtecknad promemoria har bränslekommissionen

ytterligare anfört följande i fråga om sättet för genomförande av den s. k.

uppköpslinjen:

Då, såsom hittills, avverkningsålägganden legat till grund för vedanskaffningen,

har avverkningsprogrammet och uppköpsverksamheten indelats i

halvårsperioder — år 1941/42 i 4-månadersperioder. Även vid tillämpning

av den linje, här kallad uppköpslinjen, som föreslagits i bränslekommissionens

underdåniga skrivelse den 22 februari 1944, med uppköpsverksamhet

utan produktionsplikt såsom komplement är det önskvärt att anordningar

på ett eller annat sätt vidtagas, vilka möjliggöra en utvidgning eller en inskränkning

av veduppköp och avverkningar, därest utvecklingen på bränslemarknaden

skulle påkalla detta. Detta kunde ske genom att avverkningsprogrammet

liksom hittills uppdelades i halvårsperioder, och att avverkning

och uppköp under resp. halvår skulle ske med viss kvot av totalanskaffningen,

eller att veduppköpen finge ske i etapper, som förlängdes gång efter

annan.

Denna senare metod har tillämpats i de fyra nordligaste länen under innevarande

halvår, då produktionsplikt i dessa ej förelegat. Inom nämnda län

syntes under slutet av föregående år en viss begränsning av avverkning och

utbud böra ske. Genom beslut i december 1943 medgåvos uppköparna rätt

att intill den 1 februari 1944 uppköpa vissa genom auktorisationerna begränsade

kvantiteter. Därutöver ha sedermera medgivits ytterligare uppköp

under februari och mars av väl begränsade kvantiteter ved, som huvudsakligen

skall vara leveransklar före den 1 juli 1944. Frågan om ytterligare

kontraktsteckning efter den 31 mars kommer att prövas under den närmaste

tiden. Denna metod erbjuder vissa fördelar, i det den medgiver en smidig

anpassning till behovet, så som detta bedömes vid olika tidpunkter. Inom

överskottsområden med långa transportvägar till förbrukningsorterna är det

givetvis särskilt angeläget, att medel finnas att förhindra en vedavverkning

utöver behovet. Denna metod bör därför även fortsättningsvis tillämpas i

de fyra norra länen, Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands

län, och dessutom utsträckas jämväl till Gävleborgs, Kopparbergs och

Värmlands län.

Inom övriga län, de 17 södra länen, beräknas för närvarande den kvantitet,

som behöver uppköpas genom de auktoriserade uppköparna, belöpa

sig till ca 9 miljoner kubikmeter. Med hänsyn till angelägenheten att veden

i största möjliga utsträckning produceras inom de mera betydande konsumtionsområdena,

kan det vara riskabelt att i södra Sverige gå fram med uppköpen

etappvis, såsom i norra Sverige, vilket torde verka hämmande på avverkningsresultatet

för hela avverkningsåret. För att nå bästa möjliga resultat

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

15

böra därför uppköparna redan vid avverkningsårets början auktoriseras att

uppköpa största delen av de kvantiteter, som anses erforderliga under hela

året.

Därest en markerad omsvängning till det bättre inträffar på bränslemarknaden,

kan det dock vara önskvärt att möjlighet finnes att avbryta vedavverkningarna

även i södra Sverige. Man kan därför ifrågasätta införande i

inköpskontrakten av en bestämmelse, att den kontrakterade kvantiteten skall,

exempelvis före den 1 mars 1945, kunna begränsas, därest bränslekommissionen

finner anledning föreskriva att ved, avverkad efter viss datum, ej må

omfattas av kontraktet. Till en sådan bestämmelse borde knytas föreskrifter

om gottgörelse till avverkarna för förberedande åtgärder för avverkning av

ved, som genom dylik begränsning ej kan avverkas och försäljas, allt i den

mån åtgärderna avse ved inom ramen för i föreskriven ordning tecknade

kontrakt.

Bränslekommissionens förslag till utjämning av skillnaden mellan priserna

å olika slag av fasta bränslen.

I skrivelse den 17 februari 1944 har bränslekommissionen till behandling

upptagit frågan örn utjämnande av skillnaden mellan priserna på olika slag

av fasta bränslen.

Innan jag närmare ingår på denna fråga torde det vara lämpligt att jag

i korthet redogör för de clearingförfaranden som för närvarande

tillämpas för dylika bränslen.

Ved.

För ved, som levereras från eller inom överskottsområden, fastställer

bränslekommissionen debiteringspriser fritt banvagn avsändningsstationen

eller fritt sjökaj utlastningshamnar inom Norrland, Dalarna, Värmland och

Småland. I den mån de verkliga kostnaderna för veden över- eller understiga

dessa priser, sker clearing genom de auktoriserade veduppköparna

eller i vissa fall genom kristidsstyrelsema. Clearingen avser alltså framförallt

de växlande kostnaderna för vedens transport till järnvägsstationen.

Debiteringspriserna äro f. n. så avvägda att priserna för ved, som sändes från

överskottsområde till underskottsområde, i allmänhet icke variera med mera

än en krona per kubikmeter på förbrukningsorten.

För de s. k. handelsreglerade orterna (Stockholm och Göteborg med vissa

förorter, Norrköping, Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg, Eslöv) fastställer

bränslekommissionen basispriser för veden, gällande fritt banvagn

eller fritt å sjökaj i ankomstorten. I den mån inköpspriserna avvika från

dessa basispriser sker en clearing mellan bränslekommissionen och kristidsnämnderna,

vilka tjänstgöra såsom försäljningsorgan. I clearingförfarandet

ingår all ved till dessa orter, alltså även ved till storindustrier o. dyl.

För tätorter i den s. k. zon 3 (för vilka viss handelsreglering genomförts,

dock ej i så hög grad som i de handelsreglerade orterna) fastställer bränslekommissionen

återförsäljningspriser, avseende ved till hushåll eller små
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

industriel-, fritt hemkört till konsument eller till vedhandlares upplag. Clearingen

sker genom de auktoriserade uppköparna eller, i vissa fall, genom

kristidsstyrelserna. I dessa orter ingår alltså ej ved till industrier i clearingförfarandet.

För samtliga dessa clearingförfaranden finnes en gemensam vedclearingkassa

inom bränslekommissionen. Enligt Kungl. Maj:ts föreskrifter skola

ifrågavarande debiterings-, basis- och återförsäljningspriser för varje ort

eller område så bestämmas att de i stort sett motsvara de beräknade genomsnittliga

självkostnaderna för den i clearingförfarandet för orten eller området

ingående veden. Från clearingkassan bestridas, såsom tidigare omnämnts,

även kostnader för utkörning av ved från av kristidsnämnd upplagt centrallager

inom tätort i zon 3 till förbrukare ävensom kostnader för kapning av

långved, avsedd att användas såsom hushållsbränsle inom dylik tätort.

Kol och koks.

Kolclearingkassan. Genom kungörelse den 28 juni 1940 (nr 650) inrättades

en särskild clearingkassa för reglering av importpriserna på stenkol,

koks och kolbriketter. Bränslekommissionen fastställer avräkningspriser eif

svensk hamn, innefattande även den fastställda grosshandelsmarginalen. 1

den mån den verkliga cifkostnaden överstiger avräkningspriset erhåller

importören skillnaden från kolclearingkassan; understiger cifkostnaden avräkningspriset

inbetalas skillnaden till kassan. Kolclearingkassan hade den

31 mars 1944 en behållning av 96,4 miljoner kronor och väntas, om importen

fortgår på samma sätt som nu, komma att stiga ytterligare något under år

1944. 1 avräkningspriset inräknas även en avgift till en av kommissionen

inrättad särskild krigsriskkassa, vilken svarar för vissa transportrisker, som

icke täckas av den vanliga krigsriskförsäkringen. Denna kassa hade den

31 mars 1944 en behållning av ca 4,5 miljoner kronor.

Subventionskassan. Sedan statens kolnämnd i enlighet med de i Kungl.

Maj:ts proposition nr 15 till 1939 års urtima riksdag uppdragna riktlinjerna

organiserat en s. k. pool för kolimporten, omfattande samtliga importörer

utom de företag som införde kol endast för egen förbrukning, träffade

nämnden å statens vägnar med denna pool, Svenska kolimportörers förening

1939 u. p. a., ett den 20 september 1939 dagtecknat avtal, som därefter

godkändes av 1939 års urtima riksdag enligt dess skrivelse nr 4. I avtalet

förband sig föreningen att för egen och för samtliga föreningsmedlemmars

del ställa sig till noggrann efterrättelse de föreskrifter som av staten

kunde fastställas i avseende på försäljning av stenkol, koks eller kolbriketter.

Staten å sin sida åtog sig att ersätta varje föreningsmedlem den förlust som

kunde tillskyndas denne vid försäljning på de av staten föreskrivna villkoren,

varemot föreningsmedlem skulle till staten avstå den vinst, utöver

fastställd handelsvinst, som han kunde komma att göra vid försäljning efter

den 17 september 1939, antingen denna vinst uppstått på äldre lager eller

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 255.

17

vid försäljning av vara, importerad efter nämnda dag. Sedan det visat sig

att oklarhet i vissa hänseenden rådde rörande avtalets rätta innebörd, träffades

en överenskommelse den 24 augusti 1943 mellan bränslekommissionen

och föreningen rörande tolkningen av avtalet, överenskommelsen har godkänts

av Kungl. Maj:t den 17 september 1943.

För reglering av de ekonomiska förhållandena mellan staten och föreningen

inrättades en särskild s. k. subventionskassa. Därest det för lagerhandeln

fastställda utförsäljningspriset för av föreningsmedlem försåld kol

eller koks över- eller understiger de faktiska, på nyssnämnda avräkningspris

grundade inköpskostnaderna med tillägg av fastställd marginal sker inbetalning

till, respektive utbetalning från kassan av skillnaden. Från kassan

utgår även vissa ersättningar för av lagerhandlare verkställd reservlagring

av koks.

De för lagerhandeln fastställda utförsäljningspriserna lågo till en början

avsevärt lägre än de faktiska kostnaderna och inneburo en subvention för

de kol- och koksförbrukare som icke själva importerade varan. Genom

senare inträdda prishöjningar minskades spännvidden mellan inköps- och

försäljningspriserna, och från och med början av april 1940 kommo de senare

att ligga över de förra, varigenom en återströmning av medel skedde

till kassan. Därefter vidtagna prisjusteringar ha åsyftat att bringa marknadsnivån

i överensstämmelse med det verkliga kostnadsläget. Prisregleringsförfarandet

har härigenom förlorat sin karaktär av subvention, och

subventionskassan tjänstgör numera såsom en utjämningskassa, över vilken

alla lagerhandelns transaktioner med avseende å importerat fossilt bränsle

redovisas. Det för närvarande gällande kokspriset vid försäljning per hektoliter

är emellertid något lägre än de verkliga kostnaderna, bland annat på

grund av att den på senare tid importerade koksen visat sig vara tyngre än

tidigare, vilket medfört ett mindre hektoliterutfall per ton än vad man vid

fastställandet av nuvarande hektoliterpriser utgått ifrån. Härigenom uppkommer

en mindre förlust för subventionskassan. Av allmänna prispolitiska

hänsyn har det emellertid hittills icke ansetts lämpligt att justera kokspriset.

För täckande av utgifter för kolsubventionen har riksdagen vid olika tillfällen

under anslagstiteln Allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande

åtgärder anvisat sammanlagt 20 500 000 kronor. Härav lia vissa belopp

återförts till anslaget. Den återstående nettoförlusten på subventionsförfarandet

utgjorde den 29 februari 1944 ca 7 700 000 kronor och beräknas

komma att på grund av nyssnämnda oöverensstämmelse i hektoliterutlället

för koks öka något under år 1944. Örn lagerhandelns nuvarande

lager av kol och koks skulle behöva säljas efter samma cifpriser, som gällde

i augusti 1939, skulle detta betyda en ytterligare förlust för kassan av ca

23 000 000 kronor, varigenom den sammanlagda förlusten på subventionsförfarandet

alltså skulle uppgå till ca 30 700 000 kronor.

inholm M riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 255. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr Inö.

L sin nyssnämnda skrivelse den 17 februari 1944 har bränslekommissionen

anfört, att frågan om en clearing av priserna på olika fasta bränslen vid

upprepade tillfällen diskuterats inom kommissionen. Hittills hade dock de

skäl som talade för en sådan clearing icke varit tillräckligt starka för att

motivera en så genomgripande åtgärd. Inför de förändringar i bränsleförsörjningen

som kunde väntas såsom förebud till och följder av ett vapenstillestånd

i Europa hade bränslekommissionen emellertid ansett det nödvändigt

att på nytt upptaga clearingfrågan till prövning. Resultatet av de

utredningar som med anledning härav verkställts inom kommissionen

hade sammanfattats i två vid skrivelsen fogade promemorior; den ena, »avvecklingspromemorian»,

innehållande en diskussion av de olika förhållanden,

under vilka en avveckling av bränslekommissionens verksamhet med

avseende å fasta bränslen kunde komma att ske, den andra, »clearingpromemorian»,

innehållande förslag till riktlinjer för en clearing av priserna

på olika slag av fasta bränslen med verkan från och med den 1 juli 1944.

I avvecklingspromemorian ha olika antaganden gjorts rörande importen

av fossila bränslen under tiden närmast efter ett vapenstillestånd i Europa,

varvid såsom sannolikaste alternativ räknats med att importen komme att

ligga helt nere under ett halvår efter stilleståndet för att sedan åter öka och

uppnå full storlek efter ytterligare ett och ett halvt år. Vidare ha vissa antaganden

gjorts om bränslebehovet under avvecklingstiden. Från dessa utgångspunkter

har försök gjorts att beräkna omsättningen av fasta bränslen

under avvecklingsåren ävensom storleken av vedöverskotten vid den tidpunkt

då kolimporten beräknas bli obegränsad. Enligt dessa beräkningar skulle avsevärda

vedöverskott föreligga vid sagda tidpunkt, beroende på nödvändigheten

av att skydda sig mot oförutsedda förändringar i importläget. Bränslekommissionens

verksamhet antages därför av kommissionen sannolikt icke

kunna avvecklas förrän tre, under gynnsamma omständigheter två år efter

vapenstilleståndet i Europa, förutsatt att verksamheten icke skall upphöra

förrän bränsleförsörjningen befinner sig i ett tillstånd som utan tvära övergångar

kan övergå i ett normalt efterkrigstillstånd. Vidare ha olika sätt

för avvecklingen undersökts. Kommissionen har därvid kommit till den

slutsatsen att ett uppfyllande av alla de olika krav som kunna ställas på avvecklingen

— alltså även kravet på att förlust för staten undvikes — förutsätter,

bland annat att en prisclearing införes för de viktigaste fasta

bränslena, varvid de dyrare ersättningsbränslena ved och torv förbilligas

på stenkolets och koksens bekostnad. En dylik clearing kan enligt kommissionen

motiveras ur två synpunkter: »utjämningssynpunkten», som tar

sikte på en rättvis prissättning på ett och samma bränsle på olika orter, och

»nivåsynpunkten», som syftar till en enhetlig prissättning å olika bränslen

i förhållande till deras värmevärde. En lämplig form av clearing har angivits

vara, att en högsta prisgräns införes för ved och torv och att de överskjutande

kostnaderna täckas genom prishöjningar på kol och koks.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

19

I fråga om ett omedelbart införande av clearingförfarandet

har bränslekommissionen anfört i huvudsak följande.

Den clearing, som nu ifrågasättes, skulle vara en utjämningsclearing och

sålunda inriktas på en av rättvisesynpunkter motiverad utjämning av priserna

för ett och samma bränsle — i främsta rummet ved — på olika orter.

Ojämnheter ha existerat redan tidigare. För hushållens del ha dessa emellertid

i enligt kommissionens mening tillfredsställande grad kompenserats

av de större kvoter av billigare fossilt bränsle, som tillämpats just inom de

orter, där vedpriserna varit högst. I fråga om industrierna har dylik kompensering

visserligen icke förekommit, därför att en och samma bransch

har en enhetlig fossil kvot oberoende av de enskilda företagens belägenhet,

men ojämnheterna ha — måhända bland annat därför att sysselsättningen

inom de flesta branscher varit genomgående god — icke varit så kännbara

att kommissionen ansett sig böra föreslå en utjämning.

Läget förändras emellertid i den mån det icke längre blir möjligt att hålla

samma fossila kvoter som hittills. För hushållens del minskas därvid den

ovan åsyftade kompensationen, och även för industrierna bliva ojämnheterna

större. Särskilt kännbara bliva dessa vid en vikande konjunktur, då företagen

måste beräknas bliva mera känsliga för sina bränslekonton. Minskning

av kvoterna har redan måst tillgripas, och kommissionen anser tiden

nu vara inne att vidtaga utjämnande åtgärder.

För en clearing talar vidare den omständigheten, att den skulle väsentligt

underlätta en ur transportsynpunkt rationellt ordnad mottagning av de dyra

ersättningsbränslena. Bränslekommissionen skulle redan vid olika tillfällen

i det förflutna för genomförande av en ändamålsenlig transportordning haft

stor nytta av en clearing enligt ovan antydda riktlinjer, och detta förhållande

torde komma att bliva än mera utpräglat i den mån läget på transportområdet

skärpes.

Slutligen anser kommissionen det vara av största vikt att redan på ett

tidigt stadium få det verktyg utprovat, som enligt kommissionens uppfattning

med stor sannolikhet ändock förr eller senare måste tillgripas. Genom

att få ett fast grepp på det inbördes förhållandet mellan priserna för de

olika bränslena kan man lättare behärska oväntade situationer, som kanske

inom en relativt snar framtid kunna uppstå.

Under åberopande härav har bränslekommissionen föreslagit, att clearingförfarandet

införes med verkan från och med den 1 juli 1944.

Beträffande clearingens utformande på ved- och torvsidan

föreslås en prisgräns, beräknad fritt banvagn förbrukningsorten,

av 14 kronor per kubikmeter för pannved och 47:50 kronor per ton för

torv med 30 % fuktighetshalt, med priser för övriga sortiment i förhållande

därtill.

Det tekniska förfarandet föreslår bränslekommissionen skola tillgå på

följande sätt (de angivna vedpriserna avse pannved).

De nuvarande clearinglörfarandena bibehållas. En ny clearingkassa för

fasta bränslen inrättas. Systemet med debiteringspriser fritt avgångsslation

utvidgas att omfatta hela landet. Ett enhetligt debiteringspris av förslagsvis

12:50 kronor per kubikmeter införes. Härigenom beräknas ingen onödig

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

subvention komma att ske. Den förlust som ett sådant debiteringspris medför

för vedclearingkassan ersättes från den nya bränsleclearingkassan.

För de handelsreglerade orterna sättes ett enhetligt basispris av 14 kronor

per kubikmeter. Vedclearingkassans förlust på grund härav täckes från

bränsleclearingkassan.

Inom tätorter i zon 3 gälla de nuvarande avräkningspriserna fritt förbrukarna.

Dessa priser kunna alltså ej användas för den nya clearingen. De

beräknas emellertid komma att ligga på en nivå som, om körningskostnaderna

på mottagningsorten frånräknas, understiger prisgränsen. Huvudparten

av den järnvägstransporterade ved som icke går till handelsreglerad ort

eller till hushåll eller småindustri i tätort i zon 3 beräknas komma att på

mottagningsstationen betinga ett pris understigande prisgränsen. Där så ej

blir fallet, erhåller köparen efter ansökan från bränsleclearingkassan ersättning

för den del av fraktkostnaden som överstiger 2: 50 kronor per

kubikmeter. Den långväga veden skulle härigenom vid dessa försäljningar

komma att kosta 15 kronor per kubikmeter mot 14 kronor i de handelsreglerade

orterna. Orsaken härtill är att konsumenterna anses även kunna inköpa

billigare ved i sådan omfattning att genomsnittspriset understiger 14- kronorsgränsen. För ved, som sjöledes transporteras till annan än handelsreglerad

ort, begränsas priset till 15 kronor genom utbetalning till köparen

efter ansökan på samma sätt som för järnvägstransporterad ved.

Biltransporterad ved skulle icke ingå i clearingen, emedan kostnaden

endast i undantagsfall och då i betydelselös omfattning väntas överstiga

den tilltänkta prisgränsen.

För torv finnes för närvarande intet clearingförfarande. Emot en prisgräns

för pannved av 14 kronor skulle med hänsyn till värmevärdet svara

ett pris på torv med 30 % vattenhalt av 45:50 kronor, fritt förbrukningsorten.

Eftersom normalpriset på torv av denna beskaffenhet är 45 kronor,

skulle clearingen med nysnämnda prisgräns bestå uti att nästan alla fraktkostnader

ersattes från clearingkassan. Härigenom skulle köparens intresse

av att inköpa torven från lämpligaste belägna producent bortfalla, vilket

skulle försvåra bränslekommissionens regleringsarbete. Prisgränsen föreslås

därför höjd till 47: 50 kronor per ton. Clearingen, som skulle omfatta maskintorv

för avsalu, som transporteras på järnväg, föreslås tillgå på så sätt

att producenten erhåller bidrag från den nya bränsleclearingkassan med

den del av fraktkostnaderna som överstiger 2: 50 per ton. Priset på den biltransporterade

torven förutsättes komma att i allmänhet på mottagningsorten

understiga 47: 50 kronor och medtages därför ej i clearingen.

För täckandet av bränsleclearingskassans utgifter

för nedskärning av ved- och torvpriserna till en prisgräns av 14 kronor för

pannved och 45: 50 kronor för torv skulle enligt bränslekommissionens beräkningar

erfordras cirka 23 miljoner kronor under bränsleåret 1944/45,

motsvarande ett tillägg av 4:70 å 7:70 kronor per ton för under samma

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

21

tid förbrukad kol och koks. (Då enligt vad nyss sagts prisgränsen för torv

föreslagits skola vara 2 kronor högre, skulle medelsbehovet kunna minskas

något.) Vid denna beräkning har förutsatts, att clearingavgifter uttagas även

på inneliggande lager av kol och koks (»förbrukningsallernativet») och ej

blott på kol och koks som importeras (»imporlalternativet»).

I fråga örn dessa båda alternativ har bränslekommissionen anfört i huvudsak

följande:

Att clearingpåläggen å ena sidan böra träffa lagerhandelns lager, å andra

sidan icke böra påföras mindre konsumenters små lagerinnehav, anser kommissionen

självklart. Diskussionen torde därför kunna begränsas till de

stora lager av stenkol, som upplagts hos den så kallade beslagsindustrien

och därmed jämställda förbrukare och motsvarande lager av koks.

Kommissionen har genom sin juridiska byrå låtit undersöka det författningsenliga

underlaget för förbrukningsalternativets genomförande. Enligt

byråns utlåtande, som återfinnes såsom bihang till avvecklingspromemorian,

skulle åtgärden vara möjlig utan särskilda beslagsåtgärder.

Beläggandet av konsumenternas inneliggande lager med clearingpålägg

kan synas vara en mycket genomgripande åtgärd. Kommissionen anser

emellertid, att de betänkligheter, som eventuellt kunna hysas mot en sådan

åtgärd, måste skingras, när man erinrar sig på vad sätt dessa lager tillkommit.

Lagren lia nämligen icke utplacerats enbart i proportion till resp. företags

årsbehov av bränsle utan framför allt med hänsyn till företagens betydelse

för försörjningen och försvaret och icke minst i mån av tillgång på lagerutrymme.

Den tid, under vilken lagren skulle vara tillräckliga för resp. innehavares

förbrukning, varierar därför högst avsevärt. Avsikten har också

varit att vid behov utnyttja lagren för andra ändamål än för innehavarens

räkning, och dessa få (i fråga örn stenkolet) icke utnyttja sina lager utan

särskilda användningstillstånd.

Om nu importalternativet valdes, så skulle detta innebära, att ett företag

av särskild vikt för försörjningen eller försvaret, särskilt om dess kolgård

vore stor i förhållande till förbrukningen, skulle för lång tid framåt få arbeta

med avsevärt billigare bränsle än andra företag. Kommissionen finner detta

knappast vara rimligt.

Mot importalternativet talar även det förhållandet, att detsamma möjligen

kan befaras under avvecklingstiden komma att verka hämmande på enskilda

konsumenters köplust, varvid i stället staten kan bliva nödsakad att

i motsvarande grad taga hand örn den nödvändiga lagerhållningen. Förbrukningsalternativet

torde till följd av den förutsatta restitutionen icke

komma att hava sådana verkningar.

Till vad ovan anförts kommer emellertid ytterligare en betydelsefull omständighet.

Kommissionen har utgått ifrån, att örn man belägger det vid

clearingens påbörjande ingående lagret med pålägg, så måste motsvarande

restitution ske vid dess avslutande. Då detta torde komma att ske först när

mera normala förhållanden åter inträtt, så följer härav — med reservation

för individuella ojämnheter och för säsongvariationer i lagerhållningen —

att den kvantitet, som i verkligheten kommer att belastas med clearingavgift,

blir del vid clearingens start inneliggande överskottet utöver ett lager, som

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

normalt är tillräckligt för företagets drift. Att detta överskott, som i folkförsörjningen

intresse upplagts genom bränslekommissionens förmedling och

i många fall på dess initiativ, skulle ställas till resp. företags förfogande till

ett avsevärt lägre pris än andra företag kunna åtnjuta, synes kommissionen

knappast böra ifrågasättas.

Slutligen vill kommissionen erinra om den redan berörda clearingtekniska

överlägsenheten hos förbrukningsalternativet.

Med stöd av ovan anförda synpunkter vill bränslekommissionen därför

för sin del i princip förorda förbrukningsalternativet såsom det icke endast

för staten mindre riskfyllda utan även för konsumenterna principiellt mera

rättvisa.

Emellertid får icke förbises, att innehavet av stora kollager givetvis är

förenat med kostnader för innehavarna, vilka genom att ställa sina lagerutrymmen

till förfogande otvivelaktigt gjort bränsleförsörjningen stora

tjänster. När ett tillfälle till kompensation för dessa nu erbjuder sig, finner

bränslekommissionen det skäligt att så modifiera förbrukningsalternativet,

att tillägget icke uttages med full storlek på de ingående lagren. Till frågan

om reduktionens storlek anhåller kommissionen att få återkomma vid avgivandet

av definitivt förslag om clearingtilläggets avvägning.

Uttagandet av clearingavgifterna för kol och koks har bränslekommissionen

föreslagit skola tillgå så, att samtliga avräknings-, redovisnings- och

försäljningspriser höjas med belopp motsvarande det erforderliga clearingtillägget.

Genom avräkningsprisets höjning komme clearingtilläggen på allt

kol och koks, som därefter importeras, att tillföras kolclearingkassan. Härifrån

skulle de sedan månadsvis överföras till den nya bränsleclearingkassan.

Den genom ökningen av försäljningspriserna uppkommande värdestegringen

ä lagerhandelns lager vid tiden för clearingens införande komme genom

redovisningen till subventionskassan att automatiskt inlevereras till denna.

Därifrån överföres den till bränsleclearingkassan. Av industriernas ingående

lager skulle i huvudsak de lager som överstege en viss storlek medtagas i

clearingen. Inbetalning till bränsleclearingkassan skulle ske månadsvis allt

eftersom kolet eller koksen förbrukades. Även gasverkens vid clearingens

ikraftträdande inneliggande kokslager skulle indragas i clearingen på motsvarande

sätt som för industrierna. Clearingavgiften på svenska kol skulle

inbetalas till bränslekassan av producenten.

Kommissionen har anhållit att senare få inkomma med definitivt förslag

rörande storleken av clearingavgifterna på kol och koks. För att utjämningen

av ved- och torvpriserna skulle komma att omfatta all den ved och

torv som är avsedd att förbrukas under bränsleåret 1944/45, har kommissionen

föreslagit, att clearingförfarandet beträffande ved och torv skulle träda

i kraft redan den 1 april 1944. För att täcka de utgifter som härigenom

skulle uppkomma för den nya bränsleclearingkassan innan några inkomstbelopp

tillfördes densamma har kommissionen föreslagit att 15 000 000

kronor av kolclearingkassans behållning skola överföras till bränsleclearingkassan

såsom startkapital.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Alaj:ts proposition nr 255.

Statens priskontrollnämnd har i utlåtande den 29 mars 1944 över bränslekommissionens

framställning till en början uttalat, att den i nuvarande läge

icke ansett sig ha anledning taga ställning till de i avvecklingspromemorian

anförda synpunkterna på utformningen av regleringsåtgärderna på bränsleområdet

under åren närmast efter ett vapenstillestånd. I den man desamma

innebure förord för att bränslepriserna under något skede skulle hållas på

en högre nivå, än de aktuella importförhallandena nödvändiggjorde, ville

nämnden redan nu framföra sina bestämda betänkligheter.

Beträffande frågan om ett omedelbart genomförande av clearingen har

nämnden anfört i huvudsak följande:

Nämnden hyser förståelse för de motiv, som föranlett kommissionen att

nu föreslå en clearing. Även från nämndens utgångspunkter finnas vägande

skäl för en clearinganordning på detta område. Nämnden fäster sig därvid

mindre vid de orättvisor, som kunna ha uppkommit under den tidigare utvecklingen.

Även om härigenom skapats skillnader mellan företag inom en

och samma bransch, belägna på olika orter, till vilka hänsyn icke kunnat

tagas vid prissättningen, har den genomsnittliga bränslekostnadsstegringen

dock redan i stort sett beaktats vid fastställandet av nu utgående priser. För

nämnden uppkommer emellertid svårigheter, då kostnadsförskjutningar äga

rum i samband med ändringar i bränsletilldelningen. Detta gäller bade då

företag tvingas att anskaffa ved fran andra områden än tidigaie och da

proportionen mellan exempelvis kol och ved förändras. Med sådana justeringar

inom bränsleregleringens ram synes man även i fortsättningen vara

nödsakad att räkna. Återverkningarna härav på företagens kostnader och

därmed också på prisbildningen i allmänhet skulle mildras genom en clearing

på bränsleområdet. Ur dessa synpunkter skulle det till och med framstå

som önskvärt, örn man kunde ga relativt långt både med en utjämningsoch

med en nivåclearing.

Ur praktiska synpunkter är det för nämnden angeläget att understryka,

att införandet av en clearing i enlighet med kommissionens förslag i första

omgången kommer att medföra vissa omkastningar i kostnadsläget för olika

branscher. Dessa förskjutningar bli givetvis helt beroende på clearingens

utformning. Nämnden bär undersökt vad ett genomförande av kommissionens

förslag i nuvarande läge skulle betyda för olika industrigrenai. Härvid

har räknats med en avgift av 7 kronor per ton för kol och köks och med

nuvarande bränsletilldelning. Resultatet av nämndens undersökning redovisas

i en särskild promemoria. Det följer av clearinganordningens uppläggning

att den kommer att medföra kostnadsstegringar för industrier, vilka

använda relativt mycket fossilt bränsle, medan å andra sidan förbrukarna

av den dyrare veden och torven -—- inte minst hushållen i de största städerna

— göra en vinst. Nämndens undersökning visar, att den föreslagna

clearingens genomförande på vissa områden medför så betydande kostnadsstegringar,

att nämnden icke med säkerhet kan räkna med att nuvarande

produktpriser utan undantag skola kunna hållas oförändrade. Detta framstår

givetvis som betänkligt med hänsyn till den nuvarande prisstoppspolitiken.

Några prissänkningar synas däremot knappast kunna åstadkommas med

anledning av förbilligandet av veden och torven. Den fördel, som vissa förbrukare

härigenom uppnå, är nämligen i regel så liten i förhållande till de

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

totala kostnaderna och begränsad till företag på vissa orter, att den knappast

kan utnyttjas i prissänkningssyfte. Nämnden kommer emellertid att ha sin

uppmärksamhet riktad på uppkommande kostnadssänkningar och söka

åstadkomma de prisjusteringar nedåt, som kunna visa sig möjliga.

Det billigare bränslet för hushållsförbrukningen på de större orterna _

och detta är ju den mest betydande vinstposten — kommer däremot allmänheten

direkt till godo. Med nu vanligen tillämpade bränsleklausuler gäller

detta i första hand storstädernas hyresgäster.

Även örn prishöjningar, på enstaka håll sålunda måste medgivas, har

nämnden med beaktande jämväl av de övriga skäl för clearingens genomforande,

som av bränslekommissionen anföras men här icke berörts, kommit

till den slutsatsen, att den vill förorda ett genomförande av clearingen. Olägen

eterna av de prishöjningar, som kunna visa sig ofrånkomliga, synas

nämnden icke uppväga de fördelar i andra avseenden, som äro förenade

clearingens införande. Denna slutsats gäller dock endast vid en avgift

a kolförbrukningen av högst ovan angivna storleksordning. Nämndens tillstyrkan

avser sålunda endast en clearing med i stort sett de av kommissionen

föreslagna prisgränserna.

Vad härefter gäller clearingens utformning vill nämnden i likhet med

kommissionen tillstyrka det s. k. förbrukningsalternativet på kolsidan. Inte

minst med hänsyn till vad kommissionen anfört om tillkomsten av nuvarande

lager av kol och koks hos den s. k. beslagsindustrien och därmed

jämställda förbrukare synes det ur rättvisesynpunkt riktigast, att dessa lager

indragas i clearingförfarandet. Härför tala även vissa importhänsyn.

Däremot har nämnden ställt sig tveksam till den av bränslekommissionen

framförda tanken att genom en reduktion av clearingtillägget på inneliggande

lager av kol och koks bereda lagerhållarna ersättning för lagringen.

Uppenbart vore, att lagerhållarna gjort bränsleförsörjningen en stor tjänst.

Deras åtagande hade emellertid skett utan anspråk på ersättning och inföiandet

av en clearing kunde i och för sig icke betraktas som anledning att

nu medgiva en gottgörelse, som icke kommit i fråga, därest clearingförslaget

icke framställts. Nämnden förbehölle sig att taga ställning till denna fråga,

när kommissionens slutliga förslag förelåge.

Vidale har nämnden framhållit, att en konsekvens av att clearingtillägg

lades på ingående lager av kol och koks enligt nämndens mening vore, att

hänsyn jämväl måste tagas till ingående lager på vedsidan. Kommissionen

hade i sin skrivelse föreslagit, att clearingen för ved och torv skulle börja

ett kvartal tidigare än på kolsidan. Ett alternativ härtill hade senare utarbetats

inom kommissionen, enligt vilket hänsyn skulle tagas till ved som

inköpts under första halvåret 1944. Nämnden komme att efter ytterligare

undersökningar rörande effekten av detta alternativ med kommissionen

diskutera ev. önskvärda modifikationer.

I övrigt har bränslekommissionens framställning icke föranlett någon

erinran från nämndens sida, varför nämnden tillstyrkt, att en clearing

genomfördes från och med den 1 juli 1944 i huvudsaklig överensstämmelse

med de av kommissionen angivna riktlinjerna

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255. 25

Mot priskontrollnämndens utlåtande ha ledamöterna Almeby och Matts

reserverat sig.

Ledamoten Almeby har avstyrkt bränslekommissionens clearingförslag av

i huvudsak följande skäl.

Införande av clearingavgifter på kol och koks kan enligt av nämnden

företagen utredning komma alt för vissa betydelsefulla varor medföra risk

för prisstegringar, som med hänsyn till de ömtaliga områden som dessa produkter

beröra, byggnadsverksamheten och jordbruket, • skulle vara beklagliga.

Å andra sidan torde nian icke, som även anförts i nämndens utredning,

kunna räkna med någon sänkning av nuvarande produktpriser i de fall

företagen få lägre kostnader för bränsle. Med undantag för industrier som

tillverka ovan nämnda varor är bränslekostnaden för industrier i allmänhet

så liten och de genom clearingen möjliga kostnadssänkningarna så obetydliga,

att några prissänkningar därigenom knappast bli möjliga.

Av kommissionens »P. M. beträffande clearing av vissa fasta bränslen

från den 1 juli 1944» framgår att en minskning i tilldelningen av fossilt

bränsle för hushållsändamål kan bli nödvändig. För industrien däremot

förutsättes i promemorian ingen ändring i tilldelningen. Då clearingen därtill

innebär att endast industrier i de olika tilldelningskategorierna som äro

belägna på sådana orter, till vilka ved och torv måste fraktas genom längre

transporter, erhålla sänkning i sina bränslekostnader och denna sänkning

dessutom blir relativt begränsad, kan kostnadssänkningen lika litet som den

tidigare kostnadsökningen tagas till intäkt för prissänkningar som skulle fa

formen av en differentiering av de färdiga produkternas priser från likartade

industrier, belägna på skilda orter med varierande bränslekostnader.

Då såsom skäl för införande av clearingen åberopas rättvisesynpunkten

erinras örn, att detta skäl kunnat åberopas under hela den tid som förbrukningsregleringen

på bränsle funnits. Införande av clearingen tidigare, d. v. s.

innan de olika industrierna genom prisförhöjningar erhållit täckning försina

merkostnader för ersättningsbränsle, skulle helt naturligt varit av stort

värde för undvikande av dylika prisförhöjningar, under det att en clearing

örn den nu införes, som ovan anförts kommer att medföra risker för prisförhöjningar

på viktiga varor, men däremot knappast kan komma att ge

möjligheter till prissänkningar av någon betydelse på andra områden.

Ledamoten Matts har förklarat sig i väsentlig mån dela de av herr Almeby

anförda betänkligheterna. Han ville dock, nied hänsyn till av bränslekommissionen

anförda skäl, icke avstyrka förslaget men förordade, att detsamma

genomfördes först sedan det visat sig vara av förhållandena oundgängligen

påkallat.

Statens industrikommission har i utlåtande den 14 april 1944 anfört bland

annat följande.

Såsom huvudsakliga motiv för ifrågavarande clearing bär bränslekommissionen,

som anser clearingen böra komma lill stand vid instundande

halvårsskifte, åberopat dels vissa rättvisesynpunkter och dels det förhållandet,

all clearingen skulle väsentligt underlätta en ur transportsynpunkt

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

rationellt ordnad mottagning av de dyrare ersättningsbränslena. Vad härvidlag

förstnämnda skäl beträffar synes detta vara så att förstå, att de möjligheter,

som hittills förefunnits, att å orter, där vedpriserna varit högre än

på andra håll, kompensera bränsleförbrukarna genom en ökad tilldelning

av fossilt bränsle, komma att minska i den mån landets försörjningsläge med

avseende å dylikt bränsle blir sämre. Redan den bränsleplan, som beräknas

skola gälla för bränsleåret 1944/45, torde sålunda, enligt vad industrikommissionen

uppfatta!, i nämnda hänseende innebära en betydande förändring.

Den nedskärning av de fossila kvoterna, som i bränsleplanen förutsättes,

torde i huvudsak gälla hushållen. Även allmänna inrättningar samt hantverket

och småindustrien torde emellertid komma att drabbas. Om nu en

clearing icke införes, blir följden därför den, att särskilt för hushållens del

en mycket väsentlig skillnad i de totala bränslekostnaderna kommer att

råda mellan förbrukare å olika orter, vartill kommer, att det blir hushållen

och nyssnämnda andra förbrukaregrupper, som i stort sett ensamma få bära

den kostnadsstegring, som, på sätt ovan framgår, genom den ökade användningen

av inhemskt bränsle, totalt sett måste komma till stånd. Att,

såsom bränslekommissionen funnit, rättvisesynpunkter tala för, att en

clearing bör införas, synes vid nu angivna förhållanden tydligt.

Läget på biltransporternas område är med hänsyn till landets gummiförsörjning

långt ifrån gynnsamt. Industrikommissionen kan på grund härav

ur de synpunkter, som kommissionen har att beakta, icke annat än med tillfredsställelse

hälsa varje åtgärd i och för sig, som har till syfte att åstadkomma

rationaliseringar med avseende å landets transporthushållning över

huvud taget. Det är i detta hänseende otvivelaktigt så, att ifrågavarande

clearinganordning skulle bereda bränslekommissionen långt större möjligheter

än förut att utan förfång för förbrukarna dirigera bränslet och vidtaga

dispositioner i övrigt i enlighet med de hänsyn, som en rationell transporthushållning

kräver. På grund av vad nu anförts och med hänsyn till de

reella besparingar, exempelvis genom bortfallandet av korstransporter, som

sålunda uppenbarligen stå att vinna, delar industrikommissionen den av

bränslekommissionen uttalade uppfattningen, att även nu ifrågavarande omständigheter

utgöra vägande skäl för att en clearing bör införas.

Givet är emellertid, att man för täckning av de kostnader, som en beskärning

av de höga ved- och torvpriserna medför, skulle kunna tänka sig även

andra utvägar än en höjning av priserna för kol och koks. Så t. ex. kunde

för detta ändamål bränslekommissionens nuvarande clearingkassa direkt

tagas i anspråk. Utgår man emellertid från den förutsättningen, att bränslerespektive

produktkonsumenterna ytterst skola bära de under krisen inträdda

kostnadsstegringarna för bränslet, kan, om bränslekommissionens

nuvarande clearingkassa anlitas för ändamålet, en situation inträda, i vilken,

vid det tillfälle då en obegränsad import av fossilt bränsle åter kommer

igång och då en nedclearing av eventuella överskottslager av ved kan bliva

erforderlig, medel för sistnämnda ändamål icke finnas tillgängliga, varför

skattemedel i stället måste disponeras. Anses en sådan eventualitet böra

förebyggas — till vilken fråga industrikommissionen icke funnit anledning

att taga någon ställning — synes det av bränslekommissionen föreslagna

alternativet med en höjning av kol- och kokspriserna ligga nära till hands.

När industrikommissionen således, enligt vad av det anförda framgår,

principiellt sett biträder de motiv, å vilka bränslekommissionens ifrågavarande

förslag grundats, utgår kommissionen från den förutsättningen så
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

som given, att clearingavgiften, sedan den en gång bestämts till den av

bränslekommissionen föreslagna nivån, icke kommer att ytterligare höjas.

Härjämte måste industrikommissionen — med hänsyn till sin uppgift att

verka för den industriella produktionens upprätthållande särskilt erinra

om och understryka, att clearinganordningen, såsom densamma pieliminärt

utformats och på grund av de kostnadsstegringar densamma i särskilda fall

kommer att medföra, utan tvivel kan komma att innebära vissa betänklig

vådor. Dessa vådor måste, vad den försörjnings viktiga produktionen angar,

elimineras. Såsom exempel må härvid nämnas, att, örn produktionskostnaderna

för ett företag, på grund av de genom clearingavgiften ökade kol- och

kokspriserna, skulle komma att stegras i en sådan grad, att produktionens

upprätthållande äventyras, företaget måste, utan hinder, av gällande prisstoppsbestämmelser,

få tillstånd till erforderlig prisförhöjning.

På motsvarande sätt gäller beträffande exportindustrierna, och därvid icke

minst massaindustrien, att clearingavgiften — örn dessa industrier fått sina

marknader öppnade innan avgiften i fråga hunnit försvinna kan fa en

direkt hämmande inverkan i den sannolikt svåra konkurrens, som ifrågavarande

företag under efterkrigstiden kunna förvänta. Det är därför av vikt,

att clearinganordningen icke bindes för någon viss tid. I varje fall synes

böra gälla, att bestämmelserna måste få en sådan karaktär, att av förhållandena

påkallade ändringar i desamma, såsom clearingavgiftens borttagande

för någon viss företagsgrupp, lätt nog skola kunna komma till stand.

Sammanfattningsvis har kommissionen uttalat, att kommissionen, som

icke funnit anledning till erinran mot utformningen av den föreslagna

clearingen, för sin del icke ville motsätta sig, att clearingen kommer till stånd

från den föreslagna tidpunkten, under förutsättning att de av kommissionen

framförda synpunkterna vinna beaktande.

I tre särskilda, till folkhushållningsdepartementet ingivna promemorior,

dagtecknade den 20 april 1944, ha Sveriges industriförbund, Skogsindustriernas

samarbetsutskott och Järnbrukscentralen framfört erinringar mot det

av bränslekommissionen föreslagna clearingförfarandet.

Industriförbundet har därvid bland annat anfört, att clearingen, sadan

den utformats i bränslekommissionens förslag, icke kunde anses motiverad

ur rättvisesvnpunkt. Närmast kunde den betraktas såsom en vissa medborgare

pålagd specialskatt, som användes för tillgodoseende av en helt annan

grupp medborgare. En dylik anordning kunde icke undgå att väcka allvarliga

betänkligheter. Även om stegringen i bränslekostnaderna i en del fall

skulle genom höjningar av priserna på industriens produkter överflyttas

från industrien, skulle andra olägenheter kvarstå för denna. De berörda industribranscherna

skulle få sin konkurrenskraft försämrad bade i förhållande

till utlandet — vilket icke minst med hänsyn till exportnäringarnas

intressen vöre olyckligt — och i förhållande till industrier som tillverka närbesläktade

varuslag.

Skogsindustriernas samarbetsutskott och Järnbrukscentralen lia i huvudsak

anfört liknande synpunkter.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Föredragan- Vid beräkningen av den erforderliga avverkningen under avverkningsåret

1944/45 har bränslekommissionen utgått från vissa antaganden rörande

den fortsatta importen av stenkol och koks och därvid, sedan hänsyn

tagits till storleken av nuvarande bränslelager och det beräknade

resultatet av innevarande års vedavverkningar, kommit till ett avverkningsbehov

av ved till hushålls- och industribränsle samt ved för framställning av

bilkol och bilved av sammanlagt 27 miljoner kubikmeter (travat mått).

Kommissionen har räknat med att erforderliga avverkningar av massaved för

massaindustriens råvarubehov, kolved för framställning av träkol för industriens

behov och stubbved för tillverkning av tjära, avsedd för smörjoljeframställning,

skola komma till stånd utan medverkan från kommissionens

sida. Ved för dessa ändamål har därför icke ansetts böra medräknas i kommissionens

avverkningsplan. För att denna skall komma att inrymma en

lämplig säkerhetsmarginal har kommissionen emellertid avrundat nvssnämnda

siffra till 30 miljoner kubikmeter. Kommissionen har likväl framhållit,

att man, i den mån förändringar inträffa i bränsleförsörjningsläget, givetvis

måste vara beredd att utvidga eller inskränka avverkningarna.

Den ved som avverkas under avverkningsåret 1944/45 är avsedd att förbrukas

under bränsleåret 1945/46. Att redan nu beräkna behovet av inhemskt

bränsle under sagda bränsleår är givetvis mycket svåri. Det är

fortfarande lika omöjligt som förut under kriget att med någon större

grad av sannolikhet beräkna, hur importen av fossila bränslen i fortsättningen

kommer att förlöpa. Även om ett vapenstillestånd mellan de krigförande

skulle komma till stånd i Europa, torde detta icke medföra någon

säkerhet för att importmöjligheterna ökas. Försiktigheten bjuder därför

att söka åstadkomma en så tillfredsställande bränslereserv som möjligt, även

om detta medför risk för att ganska stora bränsleöverskott komma att finnas

kvar vid den tidpunkt då tillräckliga importmöjligheter åter stå till buds. Så

långt möjligt synes denna bränslereserv böra bestå av fossila bränslen, såsom

varande lättast att lagra, under det att de inhemska bränslena i största

möjliga utsträckning böra avses för löpande förbrukning.

Nyssnämnda av bränslekommissionen preliminärt angivna avverkningskvantitet

av ved för bränsleändamål är något lägre än den som förutsatts i

avverkningsprogrammet för innevarande avverkningsår. Med hänsyn till

att bränsleåtgången i vinter på grund av den relativt milda väderleken

torde ha varit mindre än beräknat samt till att vedavverkningarna fortgått

programenligt, torde vedlagren komma att vara relativt tillfredsställande

vid ingången av bränslearet 1944/45. Särskilt synas lagren av massaved

komma att inrymma en icke obetydlig reserv för bränsleändamål. Å

andra sidan torde ytterligare inskränkningar i förbrukningen av fossila

bränslen bliva nödvändiga, vilket medför ökade behov av ved. Det är därför

möjligt, att avverkningarna av ved för bränsleändamål icke kunna begränsas

till nyss angivna kvantitet. I nuvarande läge för massaindustrien

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 255.

synas några statliga åtgärder icke behöva vidtagas för att stimulera avverkning

av massaved för industriens råvarubehov. Ej heller synas för närvarande

några åtgärder erforderliga för att säkerställa behovet av stubbved

för tjärframställning. Det kan även antagas, att tillräckliga myckenheter ved

för framställning av träkol för industriens behov komma att avverkas utan

att några särskilda åtgärder härför behöva vidtagas. Kommissionen bör dock

följa utvecklingen även beträffande dessa sortiment och vara beredd alt vidtaga

de åtgärder som kunna erfordras. Det bör få ankomma på Kungl. Majit

att taga ståndpunkt till frågan om storleken av de erforderliga avverkningarna

i samband med det slutliga fastställandet av avverkningsprogrammet,

vilket synes böra ske i omgångar om högst ett halvår åt gången.

Kommissionen har föreslagit, att de erforderliga vedkvantiteterna i första

hand skola anskaffas på frivillighetens väg utan anlitande av bestämmelserna

i lagen om avverkningsskyldighet. På samma sätt som för närvarande

sker inom de fyra nordligaste länen avser kommissionen att medverka

till att erforderliga vedkvantiteter framkomma genom att i mån av

behov låta de auktoriserade brännvedsuppköparna teckna kontrakt med

skogsägarna örn inköp av ved. Därest det visade sig att denna s. k. uppköpslinje

icke vore framkomlig, skulle avverkningsålägganden enligt nyssnämnda

lag utfärdas. Förarbetena till dylika ålägganden skulle utföras i

vanlig ordning, så att avverkningsbeskeden med kort varsel kunde utsändas

till skogsägarna av kristidsstyrelserna.

Med det sålunda föreslagna förfaringssättet skulle vedavverkningarna

på ett smidigt sätt anpassas efter de förändringar som kunna inträffa i

bedömningen av bränsleförsörjningsläget. Huruvida tillräckliga vedkvantiteter

kunna framskaffas på detta sätt, är emellertid i stor utsträckning

beroende på storleken av de vedkvantiteter som anses böra avverkas. Denna

fråga torde därför böra avgöras i samband med att avverkningsprogrammet

slutgiltigt fastställes, liksom även frågan örn vilka sortiment som

böra inköpas av uppköparna eller ingå i en eventuell produktionsplikt.

Vare sig anskaffandet av de erforderliga vedkvantiteterna sker genom anlitande

av uppköpslinjen eller genom utfärdande av avverkningsålägganden,

är det av vikt att begränsa statens ansvar för den avverkade veden så långt

delta låter sig göra utan att avverkningsprogrammet äventyras. Örn avverkningsålägganden

utfärdas, synes en sådan begränsning lämpligast böra

ske genom att åläggandena, liksom under innevarande avverkningsår,

meddelas för högst ett halvår i taget. På motsvarande sätt torde man kunna

begränsa statens ansvar vid användande av uppköpslinjen antingen genom

att uppköpen ske i etapper eller genom att bestämmelser införas i kontrakten

örn rätt all före viss dag frånträda kontraktet i fråga örn en del av

kvantiteten. Vilken metod som därvid bör tillämpas torde bli beroende av

omständigheterna i de olika fallen. Det får ankomma på Kungl. Majit afl

bestämma, hur stora kvantiteter, sorn för viss tidsperiod få inköpas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Med nuvarande bestämmelser om statsgaranti för ved omfattar garantien

endast sådan ved, som avverkas på grund av avverkningsåläggande.

Om åläggande icke utfärdas, kommer alltså någon garanti icke att gälla.

Även för det fall, att avverkningsålägganden utfärdas, har garantien i dess

nuvarande form förlorat sin ursprungliga betydelse, nämligen att stimulera

till frivillig avverkning. Skogsägarna ha nämligen möjlighet att till auktoriserad

uppköpare till normalpriser sälja ved, som avverkas enligt åläggande.

Garantien har dock betydelse för de fall då veden upplägges vid leveransplats

först efter utgången av den för sådan försäljning fastställda tidpunkten

men inom den för garantiens åtnjutande fastställda tiden. Dessutom äro

garantipriserna bestämmande för den ersättning som skall tillkomma skogsägare

för tvångsavverkad ved. Med hänsyn härtill kan en garanti bliva erforderlig

även under nästa avverkningsår. I likhet med föregående år torde

det fa ankomma pa Kungl. Majit att meddela erforderliga administrativa

bestämmelser för garantiens tillämpning, såsom rörande garantiprisernas

höjd, de vedsortiment som ma omfattas av garanti, samt de tidsperioder

under vilka garanti skall gälla eller inom vilken veden skall uppläggas vid

leveransplats m. m.

Försörjningen med bränsle under bränsleåret 1944/45

är beroende av utfallet av avverkningarna under innevarande avverkningssäsong

samt tillgångarna på kol och koks. Som tidigare nämnts synas avverkningarna

komma att väl motsvara det uppgjorda programmet. Den

sammanlagda införseln av stenkol och koks har hittills under bränsleåret i

stort sett motsvarat beräkningarna, dock har koksens andel i importen varit

mindre än som förutsatts. Ovissheten örn de framtida importmöjligheterna

gör det, som nyss framhållits, nödvändigt, att så långt möjligt spara på koloch

kokslagren. Med hänsyn härtill kan det förutses, att förbrukningen av

fossila bränslen, särskilt koks, mäste inskränkas ytterligare. Redan under

innevarande bränsleår har en viss inskränkning ägt rum. Således har tilldelningen

av fossila bränslen till hushållsförbrukarna inom ortsgrupp I

utgjort allenast 85 % av hela bränsletilldelningen i stället för 100 % som

preliminärt förutsatts i den ursprungliga tilldelningsplanen, inom ortsgrupp

II i medeltal ca 45 % i stället för 65 %, inom ortsgrupp III i medeltal

ca 35 % i stället för 50 % och inom ortsgrupp IV i medeltal ca 10 % i

stället för 20 %. De salunda uteblivna tilldelningarna av fossila bränslen

ha måst ersättas med ved eller torv. Liknande inskränkningar ha skett för

industrien. Inom de sydligaste landsändarna har även ved i viss utsträckning

måst ersättas med torv.

De nu gällande anordningarna för reglering av vedhandeln och vedförbrukningen

torde böra tillämpas även under bränsleåret 1944/45. Bränslekommissionen

har föreslagit, att dessa regleringsåtgärder utökas med en

clearinganordning, åsyftande att i högre grad än hittills utjämna olikhe
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

terna i priserna på ved och torv. För att åstadkomma en sadan utjämning

har kommissionen föreslagit, att priserna för pannved, beräknade fritt ankomststationerna,

icke skulle få överstiga 14 kronor per kubikmeter inom

handelsreglerad ort och 15 kronor å övriga orter. För prima torv med en

vattenhalt av 30 % skulle motsvarande pris vara högst 47 kronor 50 öre.

Priserna på övriga sortiment skulle bestämmas i proportion härtill. Kostnaderna

för denna nedskärning av ved- och torvpriserna, vilka för nästa

bränsleår uppskattas till ca 23 miljoner kronor, skulle bestridas genom uttagande

av clearingavgifter på kol och koks av mellan 5 och 8 kronor per

ton. Härigenom skulle prisskillnaden mellan de fossila bränslena, å ena,

samt ved och torv, å andra sidan, ytterligare minska.

I likhet med bränslekommissionen, priskontrollnämnden och industrikommissionen

anser jag, att den föreslagna clearinganordningen skulle

avsevärt underlätta bränslekommissionens regleringsverksamhet. Genom

nedskärningen av de högsta vedpriserna skulle kommissionen på ett helt

annat sätt än hittills ha frihet att dirigera veden på lämpligaste sätt,

vilket inför utsikten till skärpta transportsvårigheter måste anses vara synnerligen

betydelsefullt. Särskilt då det gäller vedförbrukare inom industrien

skulle kommissionen icke i samma grad som nu behöva taga hänsyn till

vedprisernas inverkan på bränslekostnaderna. Detta skulle medföra fördelar

även i det läge som kan tänkas uppkomma, örn vedförbrukarna i förväntan

på ett förestående fredsslut och inför utsikterna till fallande bränslepriser

skulle vara ovilliga att taga på sig kostnaderna för uppläggande av

de vedlager som kommissionen anser erforderliga. Den föreslagna sänkningen

av vedpriserna skulle i viss mån bidraga till att övervinna en dylik

ovillighet. Detta skulle även bidraga till att underlätta en kommande avveckling

av krisåtgärderna på bränsleområdet.

De skäl som tala för införande av en högsta prisgräns för ved synas icke

i samma grad vara tillämpliga i fråga om torven. Denna spelar kvantitativt

sett en mindre roll för bränsleförsörjningen än veden, och dess användningsområde

är begränsat till vissa delar av landet. Om emellertid

priserna på den dyraste veden sänkas, komma bränslekostnaderna vid användning

av torv i många fall att ställa sig så mycket dyrare än kostnaderna

för vedeldning, att det torde komma att uppstå svårigheter att avsätta torven.

Denna är emellertid behövlig för bränsleförsörjningen även under

nästa bränsleår. Det synes därför — bland annat för att underlätta bränslekommissionens

regleringsverksamhet — lämpligt att en högsta prisgräns

införes även för torv.

Såsom tidigare omnämnts, har under innevarande briinsleår förbrukningen

av fossila bränslen måst inskränkas ännu mera än som tidigare varit

fallet. Härigenom har för flertalet bränsleförbrukare proportionen mellan

den del av bränsletilldelningen som utgöres av fossila bränslen och den del

som utgöres av ved eller torv ändrats, varigenom bränslekostnaderna stigit.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Om, såsom bränslekommissionen räknar med, tilldelningen av fossila

bränslen kommer att minska ytterligare under nästa bränsleår, komma

dessa förändringar i bränslekostnaderna att bliva ännu märkbarare. Med

hänsyn härtill synes tidpunkten nu vara lämplig att genomföra en utjämning

av bränslepriserna genom att bestämma högsta prisgränser för ved

och torv. Jag förordar därför att ett sådant utjämningsförfarande införes

från och med den 1 juli 1944.

Bränslekommissionen har ansett, att erforderliga medel för en sådan

prisutjämning böra anskaffas genom uttagande av clearingavgifter på kol

och koks. Såsom framhållits såväl från priskontrollnämnden och industrikommissionen

som från vissa industriorganisationer kunna invändningar

göras mot denna metod med hänsyn såväl till att vissa praktiska svårigheter

föreligga för genomförandet av densamma som till att den troligen

skulle medföra prishöjningar i en del fall. I likhet med priskontrollnämnden

finner jag dock dessa nackdelar icke vara så betydande att de

i och för sig skulle behöva hindra genomförandet av bränslekommissionens

förslag i denna del, örn några andra utvägar för finansieringen av prisutjämningsförfarandet

icke stöde till buds. Med hänsyn bland annat till

önskvärdheten av att om möjligt undvika prishöjningar på en del ur

försörjningssynpunkt betydelsefulla varor, bland annat byggnadsmateriel,

har jag emellertid ansett att de föreslagna clearing tilläggen för närvarande

icke böra införas. I stället synes kolclearingkassan kunna komma i fråga

för bestridande av kostnaderna för utjämningen av ved- och torvpriserna.

Denna kassa har för närvarande, om den särskilda krigsriskkassan medräknas,

en behållning av omkring 100 miljoner kronor. Denna har uppkommit

på följande sätt. Kassan tillkom för att utjämna en del olikheter i importkostnaderna

för kol och koks, framför allt orsakade av att fraktkostnaderna

för ett och samma bränsle kunde vara mycket växlande. Vid avräkningsprisets

fastställande måste hänsyn även tagas till riskerna för fraktfördyringar

på grund av issvårigheter eller förhållanden som sammanhänga

med kriget. Då importen sedermera kom att fortgå under gynnsammare

betingelser, än man vid avräkningsprisets fastställande räknat med, kom

detta pris att ligga något över de genomsnittliga kostnaderna. Med hänsyn

till osäkerheten örn hur förhållandena i fortsättningen skulle utveckla sig

ansågs det emellertid icke lämpligt att sänka avräkningspriset. Man synes

böra räkna med att kassan framdeles kan komma att få vidkännas stora

utgifter, särskilt om möjligheterna åter öppna sig till import västerifrån.

Emellertid torde de medel som erfordras för den föreslagna utjämningen

av ved- och torvpriserna under nästa bränsleår kunna tagas från kassan.

På vad sätt kostnaderna för utjämningsförfarandet därefter skola bestridas

torde böra avgöras längre fram. Med anledning av bränslekommissionens

uttalanden örn avvecklingstidens längd vill jag i detta sammanhang framhålla,

att det i nuvarande läge icke torde vara möjligt att laga ställning till

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majlis proposition nr 255.

frågan om sättet och tiden för en avveckling av krisåtgärderna på bränsleområdet.

Jag utgår dock ifrån att regleringarna icke bibehållas längre än

som oundgängligen erfordras.

De ungefärliga kostnaderna för nedskärningen av ved- och torvpriserna

under nästa bränsleår samt dessas fördelning på olika förbrukarekategorier

framgå av en inom bränslekommissionen uppgjord fabia, vilken torde fa såsom

bilaga fogas vid statsrådsprotokollet. Kommissionen har dock påpekat

de stora svårigheter som föreligga att för närvarande beräkna ifrågavarande

kostnader. I tablån har hänsyn icke tagits till de kostnader som kunna bli

följden om massaved i större utsträckning medräknas i clearingen. Det kan

framhållas, att, enligt vad jag inhämtat från bränslekommissionen, den

ökning i bränslekostnaderna, som beräknas komma att inträda under nästa

bränsleår på grund av den minskade tilldelningen av fossila bränslen, för

hushållsförbrukarnas del kan uppskattas till omkring 11 md joner kronor,

varav omkring 6,5 miljoner kronor för hushållsförbrukarna i Stockholm.

För att uppväga denna kostnadsökning för hushållen skulle alltså enligt

nyssnämnda tablå prisgränsen behöva sättas till 14 kronor för pannved och

45 kronor 50 öre för torv med 30 % vattenhalt. Det kan emellertid ifrågasättas

om icke prisgränsen bör sättas något högre, t. ex. till 15 kronor för

pannved och 49 kronor för torv, när förbrukarna icke behöva betala clearingavgifter

på kol och koks. Härigenom skulle medelsbehovet kunna begränsas

till ca 15 miljoner kronor, vilket med hänsyn till vad nyss sagts om

eventuellt ökade utgifter för kolclearingkassan vore önskvärt. Prisgränsens

höjd torde emellertid böra ankomma på Kungl. Majit att fastställa. Enär

massaved i allmänhet ej är avsedd att användas för bränsleändamål, torde

det få ankomma på Kungl. Majit att bestämma örn och i vad mån sådan

ved bör ingå i clearingförfarandet. Prisutjämningen torde även före den

1 juli 1944 böra gälla för ved och torv, som ankommit till konsumtionsorten

efter den 31 mars 1944 för förbrukning mot 1944/45 års licenser.

Utjämningsförfarandet torde i huvudsak kunna utformas på det sätt som

bränslekommissionen föreslagit. Eftersom tills vidare inga clearirigavgifter

äro avsedda att läggas på kol och koks, synes någon ny bränsleclearingkassa

icke behöva inrättas. Kostnaderna för den nu förordade utjämningen

av ved- och torvpriserna kunna i första hand bestridas fran den redan inrättade

vedclearingkassan, varefter denna bör erhålla ersättning för ifrågavarande

utgifter från kolclearingkassan.

Bränslekommissionens beräkningar rörande anslagsbehovet för

nästkommande budgetår föranleder ingen erinran från min sida. Till Omkostnader

i samband med inköp och inlösen av ved, m. m. torde därför böra

anvisas ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor.

Jämlikt 1928 års riksdags besiaI angående dispositionsrätten till äldre

reservationsanslag (riksdagens skrivelse nr 20) må reservationsanslag i intet

Bihang till riksdagens protokoll 19ii. / sami. Nr 255. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

fall kvarstå till vederbörandes förfogande längre än till och med tredje

budgetåret efter det, å vars riksstat anslaget blivit sist uppfört. På grund

härav skulle de medel, som icke tagits i anspråk från de i det föregående

omförmälda reservationsanslagen till förlagskapital för Svenska gengasaktiebolaget,

icke stå till förfogande längre än till och med utgången av

innevarande budgetår. Det torde därför böra övervägas, huruvida behov av

ifrågavarande medel kan komma att föreligga även under nästkommande

budgetår.

Gengasbolagets verksamhet för anskaffande av gengasaggregat är i stort

sett avslutad. De medel som återstå å det för detta ändamål anvisade reservationsanslaget

behöva därför icke längre stå till förfogande. I vilken

utsträckning gengasbolagets medverkan i fortsättningen erfordras för tryggande

av försörjningen med gengasbränsle kan för närvarande icke överblickas.

Försiktigheten bjuder därför att förlagsmedel härför även under

budgetåret 1944/45 stå till förfogande i samma utsträckning som hittills.

Riksdagens medgivande härtill bör alltså inhämtas.

I detta sammanhang anhåller jag få beröra en fråga, som i och för sig icke

har något samband med de förut omnämnda spörsmålen. Sedan riksdagen

för budgetaren 1941/42 och 1942/43 under elfte huvudtiteln anvisat reservationsanslag

till Förberedande arbeten å torvmossar i enskild ägo, har Kungl.

Maj:t till ett stort antal torvföretagare beviljat statsbidrag till sådana förberedande

arbeten. Enligt de för bidragen gällande bestämmelserna (SFS

607/41) skall torvföretagare, som erhållit bidrag, i kontrakt med bränslekommissionen

åtaga sig vissa förpliktelser med avseende på arbetenas utförande

och torvproduktionens storlek. Örn företagaren icke uppfyller dessa

förpliktelser, äger bränslekommissionen besluta att uppburet bidrag skall

återbetalas till statsverket. Fall har inträffat, då kommissionen beslutat örn

Återbetalning, men vederbörande bidragstagare anhållit om befrielse från

återbetalningsskyldigheten. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, örn

särskilda skäl härtill föreligga, helt eller delvis medgiva befrielse från återbetalningsskyldigheten.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna att Kungl. Majit vidtager erforderliga åtgärder

för tryggande av bränsleförsörjningen i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig i det föregående angivna riktlinjer,

dels för budgetåret 1944/45 till Omkostnader i samband

med inköp och inlösen av ved, m. m. under elfte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av............ kronor 3 000 000,

dels ock medgiva att det för budgetåret 1940/41 å kapitalbudgeten

under fonden till förlag till statsverket anvisade

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 255.

35

reservationsanslaget till Ytterligare förlagskapital för Svenska

gengasaktiebolaget må disponeras även under budgetåret

1944/45.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit

Konungen, att proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl D. Ossmark.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj-.ts proposition nr 255

Bilaga.

Beräkning av clearingkostnader lör ved och torv bränsleåret 1944/45.

Siffror i milj. kr.

Kategorifördelning

Pris gräns

Geografisk fördelning

Pannved

Torv med

30 % fuk- tighet

Stock- holm inkl.

vissa för- orter

Göteborg

inkl. vissa

förorter

Skåne

övriga

Sverige

Summa

1

2

3

4

5

6

7

Hushåll ............

14: —

45: 50

8,0

1,6

1,7

0,2

11,5

15: —

48: 75

5,4

0,8

0,6

0,1

6,9

16: —

52: —

2,8

—

—

—

2.8

Allmänna inrättningar

14: —

45:50

1,4

0,3

0,2

0,4

2,3

15: —

48: 75

1,1

0,2

—

0,2

1,5

16: —

52: —

0,5

—

—

—

0,5

Gasverk............

—

—

—

—

—

|

—

Elverk..............

—

—

—

—

—

—

Industri ............

14: —

45: 50

1,1

0,6

0,8

5,1

7,6

15: —

48: 75

0,8

0,3

0,2

3,7

5,0

16: —

52: —

0,4

—

—

2,6

3,0

Statens järnvägar....

14: —

45: 50

—

—

—

0,5

0,5

15: —

48: 75

—

—

—

0,2

0,2

16: —

52: —

—

—

—

—

—

Enskilda järnvägar ..

14: —

45: 50

—

—

—

0,1

0,1

15: —

48: 75

—

—

—

—

—

16: —

52: —

—

—

—

—

—

Inrikes sjöfart ......

14: —

45: 50

0,1

—

—

—

0,1

15: —

48: 75

—

—

—

—

—

16: —

52: —

—

—

—

—

—

Summa

14: —

45: 50

10,6

2,5

2,7

1,3

22,1

15: —

48: 75

7,3

1,3

0,8

4,2

13,6

16: —

52: —

3,7

—

—

2,6

6,3

Anin.: Ovan uppskattade kostnader gälla för ved och torv sammanlagt, med prisgränser

för torv, som med hänsyn till torvens värmevärde svara mot de ovan för ved angivna.

Prisgränserna ha förutsatts tillämpade genomgående för all saluförd, järnvägstransporterad

ved och torv. Hänsyn har icke tagits till de kostnader som kunna

bli följden örn massaved i större utsträckning medräknas i clearingen.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1944

416831

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:381 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statliga åtgärder för tryggande av bränsleförsörjningen. s. 9 i texten
  2. SU 1944:184 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statliga åtgärder för tryggande av bränsleförsörjningen. s. 3 i texten