Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder'' i anledning av förgiftning sfar an vid gengasdrift

1944-04-14 · 27 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:256, Angående åtgärder'' i anledning av förgiftning sfar an vid gengasdrift

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

1

Nr 256.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder''

i anledning av förgiftning sfar an vid gengasdrift;

given Stockholms slott den 14 april 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 14 april 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson,

Domö, Bosander, Gjöres, Ewerlöf, Hubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga angående åtgärder

i anledning av förgiftningsfaran vid gengasdrift samt anför.

Tidigare åtgärder.

I skrivelse till chefen för folkhushållningsdepartementet den 16 december

1940 anförde statens bränslekommission, att kommissionen i samråd med

medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan samt riksförsäkringsanstalten

till beredning upptagit frågan örn åtgärder till skydd mot faran för

koloxidförgiftning vid gengasdrift. I skrivelsen framhölls, att under år 1940

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 256.

SOU 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

hade inträffat ett ganska stort antal lindrigare förgiftningsolyckor men även

några dödsfall på grund av gengasförgiftning. Kommissionens gengasbyrå

hade utfärdat föreskrifter örn vissa skyddsåtgärder mot förgiftning av gengas.

Sannolikt måste dock åtskilligt ytterligare göras för att minska risken

för olycksfall. Statens institut för folkhälsan hade sedan år 1939 företagit

vissa undersökningar rörande koloxidförgiftning, varjämte enskilda forskare

ägnat sig åt spörsmålet. Det hade framstått som ett trängande önskemål att

fortsatt möjlighet bereddes att bearbeta det undersökningsmaterial rörande

faran för gengasförgiftning, som redan på olika vägar insamlats, samt att

under en tid framåt intensifiera undersökningarna örn gengasens skadliga verkningar.

Därvid vore det angeläget, att dessa undersökningar leddes på sådant

sätt, att i varje fall de svåraste förgiftningsfallen snabbt kunde specialstuderas

i samarbete mellan medicinsk och teknisk sakkunskap. På grund av det anförda

hade kommissionen kommit till den uppfattningen, att en undersökningsnämnd

för gengasskador omedelbart borde tillsättas bestående av representanter

från medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan, riksförsäkringsanstalten

och kommissionen. Ledningen av det medicinska undersökningsarbetet

vore avsedd att uppdragas åt överläkaren vid Sabbatsbergs sjukhus,

docenten Ernst Salén. Kommissionen hemställde örn ett anslag på 10 000

kronor för berörda undersökningsverksamhet.

Genom beslut den 30 december 1940 medgav Kungl. Maj:t, att bränslekommissionen

finge av medel, som stöde till förfogande för bestridande av kommissionens

utgifter för avlöningar och omkostnader, använda sammanlagt

högst 10 000 kronor för att täcka kostnaderna för vissa undersökningar beträffande

förgiftningsfaran vid gengasdrift, anordnade i huvudsaklig överensstämmelse

med i kommissionens förenämnda skrivelse angivna riktlinjer.

Den föreslagna undersökningsnämnden, kallad medicinsk-teknisfca nämnden,

kom att bestå av 10 ledamöter, varav tre utsågos av statens bränslekommission,

två av medicinalstyrelsen, två av statens institut för folkhälsan, två

av riksförsäkringsanstalten samt en av svenska metallindustriarbetareförbundet.

Nämnden angav som sin uppgift, bland annat, att undersöka verkstäder

och garage för utrönande av förgiftningsrisker för personalen samt att

med ledning av till nämnden inkommande rapporter örn förgiftningsfall verkställa

undersökningar såväl laboratoriemässigt som på platsen. Nämnden

skulle vidare utarbeta och utsända anvisningar örn behandling av förgiftningsfall

m. m.

I skrivelse den 14 mars 1941 hemställde statens bränslekommission om

anvisande av ytterligare medel för fortsatta undersökningar m. m. beträffande

förgiftningsfaran vid gengasdrift. Kommissionen anförde härvid, bland annat,

följande.

Den av Kungl. Majit medgivna försöksverksamheten åsyftade att vinna

erfarenhet på området. Numera förelåge emellertid tillräckligt underlag för

en omprövning av verksamheten. Enligt kommissionens mening behövde man

icke tveka örn att en verksamhet av den art den medicinsk-tekniska nämnden

bedreve måste uppehållas under avsevärd tid framåt. Under sådana om
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj-.ts proposition nr 256.

ständigheter syntes det mindre lämpligt, att verksamheten under budgetåret

1941/42 fortfarande upprätthölles under de dittillsvarande provisoriska formerna.

Verksamheten borde från den 1 juli 1941 fortsättas av lämplig hälsovårdsmyndighet,

exempelvis statens institut för folkhälsan. Inom nämnden

hade det befunnits önskvärt, att snarast möjligt vid något av Stockholms

sjukhus upprätta en särskild avdelning för central behandling och studium

av förgiftningsfall. Kommissionen, som funnit detta önskemål i hög grad

beaktansvärt, hade förhandlat med representanter för Stockholms stad, varvid

ställts i utsikt, att staden skulle ställa en avdelning om 10 sängplatser

vid Sabbatsbergs sjukhus till förfogande under förutsättning att av statsmedel

skulle bestridas dels ett bidrag med 3: 50 kr. per säng och dag, dels

kostnaderna för anskaffande av instrument och annan utrustning dels ock

arvode åt avdelningens föreståndare med 600 kronor i månaden. Enligt kommissionens

förslag skulle den ytterligare personal, som erfordrades för den

medicinsk-tekniska nämndens verksamhet, utgöras av en medicine licentiat,

en medicine kandidat, två ingenjörer (varav en å halvtid), ett laboratoriebiträde

och ett skrivbiträde. Samtliga kostnader för nämndens verksamhet

under tiden 16 mars — 30 juni 1941 beräknade kommissionen till 20 000

kronor, varav till löner 9 310 kronor.

Genom beslut den 21 mars 1941 bemyndigade Kungl. Majit bränslekommissionen

att intill utgången av juni månad samma år i huvudsaklig överensstämmelse

med de av kommissionen i nyssnämnda skrivelse föreslagna

riktlinjerna fortsätta ifrågavarande undersökningsverksamhet. Kungl. Majit

förutsatte därvid, att kostnaderna för förenämnda avdelning vid Sabbatsbergs

sjukhus, i den mån de icke avsetts skola åvila kommissionen, bestredes av Stockholms

stad. För bestridande av kostnaderna för undersökningsverksamheten

anvisade Kungl. Majit samtidigt ett belopp av högst 20 000 kronor.

I ett av styrelsen för statens institut för folkhälsan sedermera avgivet

yttrande över bränslekommissionens framställning den 14 mars 1941 framhöll

nämnda styrelse, bland annat, att det syntes ovisst, huruvida tidpunkten

ännu vore inne att åt ifrågavarande undersökningsverksamhet giva en mera

permanent karaktär. Styrelsen ansåge för sin del lämpligast, att undersökningsverksamheten

intill utgången av år 1941 bedreves under ledning av

bränslekommissionens medicinsk-tekniska nämnd på i huvudsak motsvarande

sätt som tidigare.

Vid yttrandet fanns fogat en av chefen för bränslekommissionens gengasbyrå,

professorn T. Lindmark, den 15 maj 1941 lämnad redogörelse för

den medicinsk-tekniska nämndens verksamhet vid angivna tidpunkt, enligt,

vilken nämnden vore organiserad sålunda: Nämndens expedition vore förlagd

till gengasbyråns lokaler. Kliniska undersökningar utfördes vid Sabbatsbergs

sjukhus (å den s. k. gengaskliniken), dit även ett blodlaboratorium förlagts.

Vid karolinska institutets fysiologiska avdelning företoges vissa undersökningar

rörande koloxidens inverkan på nervsystemet, medan undersökningar

rörande koloxidens inverkan på hjärnan och de förändringar, som

förorsakades därav, utfördes vid Uppsala patologiska institutions hjärn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

laboratorium. Den medicinska ledningen av nämndens verksamhet utövades

av docenten Ernst Salén i egenskap av verkställande ledamot, vilken till

medhjälpare hade dels medicine licentiaten Sigyn Almgren, som närmast hade

ansvaret för de kliniska och polikliniska avdelningarna, samt docenten T. Sjöstrand,

vilken ledde undersökningarna på karolinska institutet. Salén erhölle

ej något arvode för sin medverkan, medan Almgren och Sjöstrand åtnjöte

arvoden med vardera 600 kronor i månaden. Härutöver funnos anställda en

medicine kandidat och ett laboratoriebiträde (båda å blodlaboratoriet) samt

en ä två ingenjörer, två skrivbiträden och ett tekniskt biträde. Avlöningarna

till den anställda personalen belöpte sig till 39 000 kronor för år räknat.

Härutöver räknades med ett belopp av 21 000 kronor för materiel, instrument

m. m. Kostnaderna för nämndens verksamhet beräknades sålunda till sammanlagt

60 000 kronor örn året.

Genom beslut den 20 juni 1941 bemyndigade Kungl. Majit statens bränslekommission

att av kommissionens avlönings- och omkostnadsmedel disponera

sammanlagt högst 30 000 kronor för bestridande av kostnaderna för fortsatt

undersökningsverksamhet under senare halvåret 1941 beträffande förgiftningsfaran

vid gengasdrift i enlighet med de riktlinjer och under samma förutsättningar,

som angivits i Kungl. Majits beslut den 21 mars 1941.

Med skrivelse den 14 oktober 1941 överlämnade föreståndaren för statens

institut för folkhälsan, professorn Ernst Abramson, vilken under hand erhållit

i uppdrag att inkomma med förslag till ordnande av den medicinsktekniska

nämndens verksamhet efter den 1 januari 1942, en promemoria med

förslag härom. Abramson har härvid till en början hänvisat till vissa av

docenten Salén lämnade uppgifter rörande den dittillsvarande verksamheten

å den s. k. gengaskliniken, enligt vilka medelbeläggningen utgjort 7,4

patienter och medelvårdtiden per patient uppgått till 8 dagar. Av 347 undersökta

koloxidförgiftningsfall vore 108 (4) akuta och 239 (19) eller omkring

69 % kroniska. (Siffrorna inom parentes angiva antalet osäkra fall.) Av de

under tiden januari 1941 till 2 oktober 1941 å kliniken intagna 157 patienterna

hade 116 varit hemmahörande i Stockholm, medan 41 kommit från landet i

övrigt. Huvuddelen av de sistnämnda hade haft hemortsrätt i Stockholms

omedelbara närhet. Endast några enstaka patienter hade inkommit från orter,

belägna långt från Stockholm. Av på polikliniken under samma tid undersökta

314 patienter hade 246 haft hemortsrätt i Stockholm, medan 68 kommit

från övriga delar av landet. Av de 289 patienter, där endast koloxidhemoglobinvärdet

i blod bestämts, hade 221 varit hemmahörande i Stockholm. Av

samtliga 760 undersökta patienter hade sålunda 583 haft hemortsrätt i och

177 utom Stockholm.

Rörande den till karolinska institutets fysiologiska avdelning förlagda försöksverksamheten

uppgiver Abramson, att experimenten därstädes, som pågått

sedan våren 1941, givit till resultat bland annat, att koloxid även i små

koncentrationer kunde framkalla objektivt påvisbara förändringar i centrala

nervsystemets funktioner, t. ex. i förmågan att sammansmälta vissa synintryck,

att uppfatta höga toner samt att utföra statiskt arbete ävensom i fråga om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256. O

knäsenreflexens styrka och uttröttbarhet m. m. Det hade visats, att kroniska

förgiftningar kunde uppkomma även av upprepade men sa lindriga akuta

förgiftningar att de ej ens framkallade subjektiva symtom. I vissa fall kunde

ökad känslighet för koloxid uppkomma. Av en viss praktisk betydelse syntes

vara, att den akuta förgiftningen i fall där medvetslöshet ej förelåge kunde

behandlas med ren syrgas, t. ex. från de i industrien allmänt använda syrgasbomberna,

med samma framgång som med en blandning av syre och kolsyra.

Med avseende å frågan örn den medicinsk-tekniska nämndens verksamhet

efter den 1 januari 1942 yttrade Abramson i huvudsak följande.

Lika litet som tidigare kunde nu någon tvekan råda örn att undersökningarna

rörande förgiftningsfaran vid gengasdrift måste komma att uppehållas

under lång tid framåt. Även örn storkriget inom den närmaste tiden

skulle komma att upphöra, kunde man förvänta, att gengasdriften i stor omfattning

komme att fortfara. Därtill komme, att hittills vunnen erfarenhet

givit vid handen, att såväl akuta som kroniska förgiftningar med koloxid av

annan orsak än gengas vore allmännare än man tidigare antagit. Tidpunkten

syntes därför vara inne för att förbereda tillkomsten av en mera permanent

form för verksamheten från och med den 1 januari 1942. Övergången till en

sådan underlättades även av att undersökningsverksamhetens omfattning vid

denna tidpunkt begränsats därigenom att de till karolinska institutets fysiologiska

avdelning förlagda forskningarna då beräknades vara avslutade och

de i Uppsala därefter endast krävde mindre omfattande anordningar.

I fråga örn den till bränslekommissionens gengasbyrå knutna avdelningen,

vilken uteslutande sysslade med tekniska problem i nära anslutning till gengasbyråns

verksamhet i övrigt, borde någon ändring ej komma till stånd.

Härvid förutsattes dock att liksom tidigare ett effektivt samarbete kunde

ordnas med den medicinska grenen av undersökningsverksamheten.

I syfte bland annat att nedbringa kostnaderna för blodundersökningarna

borde det till Sabbatsbergs sjukhus förlagda blodlaboratoriet överflyttas till

statens institut för folkhälsan.

Genom den med staden träffade överenskommelsen hade det härmed avsedda

syftet ernåtts, nämligen att på en medicinsk avdelning tämligen snabbt

erhålla ett så stort material som erfordrades för att vinna en större erfaren

het om gengasförgiftningens diagnos och symtom m. m.

Det vore uppenbart, att, örn gengasdriften komme att fortfara, måste vård

av patienter, insjuknade i koloxidförgiftning, kunna beredas på landets olika

sjukhus. Denna åkomma intoge icke den särställning i detta avseende i förhållande

till andra sjukdomar att den icke skulle kunna behandlas på alla

större sjukhus.

Av de å gengaskliniken vårdade fallen hade blott 26,1 % haft hemortsrätt

utom Stockholm. Motsvarande tal hade för poliklinikfallen varit 21,7 %

och för de endast blodundersökta 23,5 %. Av samtliga fall hade sålunda

23,3 % haft hemortsrätt utom staden. Sedan numera en första etapp i den

bedrivna kliniska undersökningsverksamheten kunde anses uppnådd, syntes

någon anledning knappast föreligga att i framtiden underlätta för utom Stockholm

hemmahörande personer att erhålla vård å Sabbatsbergs sjukhus. I

stället borde sådana fall hänvisas till sjukhus i sin hemort eller till något

av statssjukhusen i Stockholm.

Mot den av bränslekommissionen med staden träffade överenskommelsen

funnes ur ekonomisk synpunkt ingen erinran att göra, då man toge i be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

traktande dess provisoriska karaktär ock de förhållanden under vilka den

tillkommit. Överenskommelsen hade för sin tid varit både ändamålsenlig

och ofrånkomlig. Helt annat vore förhållandet numera, då åtminstone en del

av de omständigheter, som ledde till densamma, ej mera vore förhanden. Av

de tio till förfogande ställda sjukhusplatserna hade i genomsnitt ej fullt två

platser upptagits av patienter med hemortsrätt utom Stockholm. En

prolongering av det med staden gällande avtalet efter den 1 januari 1942 på

tidigare villkor vöre varken nödvändig eller önskvärd. Staden borde efter

denna tidpunkt i likhet med andra kommuner i riket bestrida samtliga med

patienternas vård förenade kostnader.

o Beträffande gengasklinikens fortsatta verksamhet borde man skilja mellan

vården i egentlig mening och den därtill knutna särskilda forskningsverksamheten.

Även örn den sistnämnda numera kunde anses lia nått ett stadium,

som möjliggjorde framläggandet av vissa redan vunna resultat, vore

det dock nödvändigt eller åtminstone önskvärt, att den bereddes möjlighet

att ytterligare kunna bedrivas under någon tid framåt. En sådan forskningsverksamhet

kunde betraktas som en för hela riket gemensam angelägenhet.

Bet synes därför skäligt, att staten bidroge härtill, i första hand genom att

möjliggöra anställandet av en särskild underläkare vid Sabbatsbergs sjukhus

med ett arvode, vilket för år räknat borde sättas till samma belopp

som dittills eller 7 200 kronor. Till de med forskningsverksamheten vid gengaskliniken

förenade kostnaderna för skrivgöromål syntes staten alltjämt böra

bidraga. Härför borde beräknas ett belopp av omkring 3 000 kronor per år.

Slutligen erfordrades även ett mindre belopp för underhåll av redan inköpt

utrustning, expenser m. m. Sammanlagda kostnaderna för den fortsatta kliniska

forskningsverksamheten kunde sålunda beräknas uppgå till ett belopp av

omkring 12 000 kronor för ett år. Härtill borde läggas de med forskningsverksamheten

förenade kostnaderna för extra blodundersökningar, vilka utan

särskild kostnad borde utföras vid det till institutet för folkhälsan överflyttade

blodlaboratoriet.

Undersökningarna å den fysiologiska avdelningen av karolinska institutet

komme inom den närmaste tiden att bliva avslutade. Anslag för år 1942

erfordrades därför ej för detta ändamål. Däremot torde det även i fortsättningen

vara nödvändigt att kliniken ägde tillgång till fysiologiskt skolad

expert för utförande av vissa specialundersökningar m. m. Ett mindre belopp

som expertarvode borde beräknas härför. För bearbetningen av det vid djurexperimenten

erhållna materialet å hjärnor m. m. vid hjärnlaboratoriet i Uppsala

krävdes jämväl ett mindre belopp, som uppskattningsvis ej ansetts behöva

överstiga 1 000 kronor.

Efter 1942 års ingång skulle sålunda enligt vad nu föreslagits den nuvarande

under medicinsk-tekniska nämndens ledning och inseende stående

forskningsverksamheten bedrivas dels å bränslekommissionens gengasbyrå,

dels å Sabbatsbergs sjukhus samt dels å institutet för folkhälsan. Därjämte

skulle vid hjärnlaboratoriet i Uppsala utföras vissa arbeten. Det vore uppenbart,

att ledningen av hela denna verksamhet knappast kunde ankomma på

endast en av berörda myndigheter och detta så mycket mindre som även utom

dessa stående parter liksom hittills hade direkta" intressen att bevaka, Bent

organisatoriskt syntes det mest ändamålsenligt, att den direkta ledningen av

verksamheten å gengasbyrån, som utgjorde en integrerande del av bränslekommissionen,

i fortsättningen handhades av sistnämnda myndighet, som även

borde från för ändamålet tillgängliga medel bestrida de med byråns verksamhet

förenade kostnaderna. Övrig forskningsverksamhet, sorn* vore av rent

medicinsk art, syntes böra ställas under överinseende av styrelsen för statens

institut för folkhälsan. Vid sådant förhållande borde kostnaderna för

opaginerad Kontrollera mot PDF

<

Kungl. Maj.ts proposition nr 256.

en underläkare, laboratoriebiträde och skrivbiträde, experter m. m. ävensom

övriga kostnader för denna del av verksamheten utgå från institutets anslag.

Liksom hittills den medicinsk-tekniska nämnden utgjort ett samordnande

organ för de intressen, som berördes av undersökningarna, syntes ett dylikt

huvudsakligen rådgivande och samordnande organ även i fortsättningen vara

erforderligt. Då verksamhetens tyngdpunkt enligt förslaget överflyttades till

statens institut för folkhälsan, borde till dess ledning anknytas en motsvarande

rådgivande organisation, förslagsvis benämnd folkhälsoinstitutets

gengasråd. I rådet borde ingå representanter för alla berörda intressen.

Emellertid syntes dess medlemsantal böra inskränkas på så sätt att envar av

medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, bränslekommissionen och metallindustriarbetareförbundet

ägde utse en ledamot. Därtill borde ledaren av

den kliniska forskningsverksamheten å Sabbatsbergs sjukhus ingå. Gengasrådet,

som avsåges böra äga i huvudsak samma befogenheter som den nuvarande

medicinsk-tekniska nämnden, borde sammanträda på kallelse av institutets

föreståndare.

Såväl medicinalstyrelsen som Stockholms stads sjukhusdirektion förklarade

sig ej hava något att erinra mot föreståndarens förslag.

Genom beslut den 12 december 1941 föreskrev Kungl. Maj:t, att medicinsk

forskningsverksamhet rörande förgiftningsfaran vid gengasdrift skulle under

tiden den 1 januari—den 30 juni 1942 bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer, som angivits i den av föreståndaren för statens institut

för folkhälsan i ämnet upprättade promemorian, varjämte Kungl. Majit

uppdrog åt institutets styrelse att hava överinseende över nämnda forskningsverksamhet.

Tillika föreskrev Kungl. Majit, att de i anledning av verksamheten

uppkommande kostnaderna skulle bestridas, avlöningskostnaderna från

institutets avlöningsanslag, anslagsposten avlöningar till speciallärare, experter

och tillfälliga biträden samt övriga kostnader från respektive anslagsposter

under institutets omkostnadsanslag.

Med anledning av en av styrelsen för statens institut för folkhälsan gjord

framställning föreskrev Kungl. Majit genom beslut den 10 juli 1942, att medicinsk

forskningsverksamhet rörande förgiftningsfaran vid gengasdrift skulle

under styrelsens inseende bedrivas jämväl under senare halvåret 1942, därvid

förutsattes, att verksamheten skulle upprätthållas i ungefär samma omfattning

som under närmast föregående halvar. Ytterligare ett laboratoiiebiträde

skulle få anställas för vissa redan påbörjade undersökningar rörande ämnesomsättningen

hos kroniskt gengasförgiftade.

Med skrivelse den 30 december 1942 överlämnade styrelsen för statens institut

för folkhälsan ett av det till institutet knutna gengasrådet deli 7 december

1942 framlagt förslag till verksamhetens bedrivande under år 1943. Rådet

framhöll däri, att den under året avsevärt utökade gengasdriften, bland annat

(lennäs vidgade apterande för stationär drift i hyttor, järnverk, verkstäder

etc., i hög grad förstorat problemet och gjort detsamma till ett sådant av betydligt

större socialmedicinsk betydelse än tidigare. Utrednings- och kon

troll verksamheten hade alltmera måst inriktas pa förekomsten av och differen

tialdiagnostiken vid den kroniska gengasförgiftningen, vilken blivit den

utan tvekan mest frekvent förekommande yrkessjukdomen. Rådet hänvisade

härutinnan till följande siffror ur riksförsäkringsanstaltens statistik.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 256.

1941 Vi “,6—1942

Akuta gengasförgiftningar .......................................... 233 205

Kroniska gengasförgiftningar .................................... 101 63

övriga koloxidförgiftningar .............................. 34 27

Övriga yrkessjukdomar (däri inberäknat även exempelvis

scarlatina och difteri ådragna i tjänsten) .................. 232 145

Gengasrådet yttrade härjämte bland annat följande.

Som i tidigare framställningar påpekats har ett av huvudmålen för den

mediemska försöksverksamheten beträffande gengasförgiftning varit att skapa

ovighet tor en sakrare differentialdiagnostik av den kroniska gengasförgiftmngen

an vad tidigare förefunnits. Detta tillstånds allmänna kliniska symtom

ti nat"r 7iterst d,f£.sa och skänka ej i och för sig möjlighet till en

saki ad differentialdiagnos. Tillståndet kan sålunda lätt komma att stämplas

®°“.en neurastheni eller en neuros. För en säkrad differentialdiagnos kräves

darfor en ytterst ingående klinisk undersökning, bland annat även neurologisk

sadan. Aven örn sadan utföres blir emellertid differentialdiagnosen i ett stort

antal fall osäker. För att ytterligare säkra densamma kräves därför vissa kompletterande

undersökningar, vilkas tillkomst delvis äro att anse som resultat

av den hittills bedrivna forskningsverksamheten: dels sådan i samband med

OO-exposition, dels en delvis originell oto-neurologisk sådan för påvisande av

vissa central-nervosa rubbningar som följd av gengasförgiftning. För båda

dessa undersökningars utförande kräves speciella resurser samt tillgång på

sakkunnig expertis. Under det gångna året har en fysiolog (docent T Sjöstrand

samt en oto-neurolog (doktor Lars Floberg) medverkat härvid Båda

dessa lia nedlagt ett intresserat och värdefullt arbete för dessa uppgifter och

delvis framiagt undersökningsmetoder och rön, som torde vara originella och

vilka 1 hog grad framst möjligheten av en säkrad differentialdiagnos Då

dessa undersökningar fortgått relativt kort tid och då det synes angeläget att

de därvid vunna resultaten få säkras och kompletteras, är det gengasrådets

uppfattning att desamma ostört och i full utsträckning böra få fortgå även

under år 1943. Dessa undersökningsresultat äro ävenledes — i intimt samband

med det rent kliniska ägnade att läggas till grund för den utvidgning

av verksamheten, som rådet 1 det följande kommer att föreslå.

Gengasrådet förklarade under hänvisning till det anförda, att vissa frågor

beträffande den kroniska gengasförgiftningen vore i tvingande behov av°en

fortsatt utredning, såsom i vad mån patienten borde avkopplas från arbete

1 gengasmiljö, i vad män närvaron av sjukliga förändringar (hjärtaffektioner,

kärlförändringar etc.) utgjorde en kontraindikation för vederbörandes arbete i

gengasyrket, i vad mån en koloxidöverkänslighet förefunnes och i vad mån

densamma utgjorde ett hinder för vederbörande att återgå till arbete i gengasmiljö,

1 vilken omfattning genom gengaspåverkan uppkomna organskador

(främst i hjärta och hjärna) förekomme och vore av den art, att desamma finge

antagas kulina ge upphov till invaliditet ävensom frågor rörande förekomsten

av balansrubbningar hos kroniskt gengasförgiftade samt de ytterligare motåtgärder

mot gengasförgiftningsfaran, som kunde och borde vidtagas.

Eådet påpekade vidare, att först en fortsatt och vidgad medicinsk undersökningsverksamhet

kunde antagas komma att giva svar på ännu olösta frågor.

Gengaskliniken hade emellertid fått sig pålagd en ständigt växande arbetsbörda,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Marits proposition nr 256.

som nödvändiggjorde anställandet av ytterligare en läkarkraft vid kliniken,

vilken borde anställas och avlönas av staten. Såväl denne läkares som förste

underläkarens ävensom de vid kliniken anställda skriv- och laboratoriebiträdenas

avlöningsförhållanden borde regleras i överensstämmelse med de löneförmåner,

som gällde för motsvarande tjänster vid statens sjukhus.

Arvodena till en fysiologisk och en oto-neurologisk expert föreslog rådet

böra utgå enligt oförändrade grunder, innebärande att arvodena ej finge

överstiga 300 kronor respektive 600 kronor för månad.

Rådet hänvisade i fortsättningen till att trots vidtagna motåtgärder mot

gengasfaran förgiftningsfallens antal starkt ökat, vilket dock ej vore ett uttryck

för dessa motåtgärders ineffektivitet, utan en följd av gengasdriftens

allt större användning inom olika områden. Det syntes gengasrådet därför

ofrånkomligt att de vidgade möjligheter för en säkrad differentialdiagnos och

för en utökad kontrollerande verksamhet, som den hittills bedrivna forskningsverksamheten

öppnat, redan nu gjordes tillgängliga för landet i sin helhet.

Undersökningsstationer — till sin struktur likartade med gengaskliniken

syntes sålunda böra upprättas å skilda ställen inom landet, förslagsvis å sex

orter, nämligen i Skåne (Lund, Malmö eller Hälsingborg), Göteborg, Norrköping,

Västerås (eller Örebro), Umeå och Boden.

Gengasrådet framhöll, att då å samtliga dessa orter fullständiga centrallasarett

funnes, syntes uppgiften kunna lämnas till de där ställda invärtesrespektive

oto-laryngologexperterna. För att inom kortast möjliga tid få dessa

undersökningsstationer i funktion syntes vara erforderligt att ifrågavarande

läkare under exempelvis en veckas tid finge tillfälle samlas i Stockholm för att

sätta sig in i sina arbetsuppgifter. Av största betydelse vore att läkarna vid

dessa undersökningsstationer bringades i intimt samarbete med vederbörande

yrkesinspektörer.

Styrelsen för statens institut för folkhälsan erinrade om att det arbete på

hithörande område, som hittills bedrivits, från början utgjort en kombination

av forskningsverksamhet och sjukvårdande verksamhet, där den senare varit

avsedd att ställa material till förfogande för den förra. Med hänsyn till de

riktlinjer för institutets verksamhet, som angivits i propositionen med förslag

till institutets inrättande, saknade styrelsen anledning att påkalla åtgärder

beträffande den sjukvårdande verksamheten. Vad angår forskningsverksamheten

framhöll styrelsen, att, ehuru den gjort goda framsteg, särskilt deli

kroniska gengasförgiftningen nödvändiggjorde fortsatt forskning. Styrelsen

räknade därför med att den medicinska forskningsverksamheten undertiden

intill den 1 juli 1943 skulle fortsätta i ungefär samma omfattning

som tidigare och därvid åtnjuta understöd av statsmedel. Skulle verksamheten

icke hinna avslutas till nämnda tidpunkt, borde man enligt styrelsens mening

överväga en överflyttning av densamma till karolinska sjukhuset, varest utan

särskild kostnad för statsverket erforderliga experter, laboratorier m. m. kunde

förväntas stå till förfogande. I enlighet härmed räknade styrelsen med att

för första halvåret 1943 skulle erfordras medel för fortsatt anställande av en

underläkare med ett arvode av 600 kronor, ett skrivbiträde med ett arvode av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

250 kronor för månad samt ett laboratoriebiträde (för blodundersökningar)

På framställning av gengasrådet ansåge sig styrelsen icke böra underlåta att

beräkna medel även för ett laboratoriebiträde för vissa ämnesomsättningsundersökningar.

Laboratoriebiträdena föresloges erhålla oförändrad lön med

250 kronor för månad. Styrelsen funne vidare behovet av fortsatt fysiologisk

och oto-neurologisk expertis vara styrkt. Med hänsyn till att för vissa av de

sjukdomsfall, som vore att hänföra till försäkringsfall, särskilda regler beträffande

ersättning åt anlitade experter funnes givna, syntes de av gengasrådet

upptagna beloppen kunna begränsas till för förstnämnda expert förslagsvis

högst 200 kronor och för sistnämnda expert till 300 kronor för månad. I

likhet med gengasrådet ansåg styrelsen medel ej behöva anvisas för fortsatt

verksamhet vid patologiska institutionen i Uppsala. Av gengasrådet ifrågasatta

höjningar av vissa arvoden m. m. ansåge sig styrelsen icke kunna biträda.

Under åberopande härav hemställde styrelsen, att den medicinska forskningsverksamheten

beträffande förgiftningsfaran vid gengasdrift måtte under

folsta halvåret 1943 fortsättningsvis bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse

med av styrelsen angivna riktlinjer samt att kostnaderna för densamma finge

bestridas från vederbörande anslagsposter i institutets avlönings- och omkostnadsstater.

I utlåtande den 29 maj 1943 anförde medicinalstyrelsen bland annat, att

det trots redan föreliggande resultat av den hittills bedrivna forskningsverksamheten

måste anses nödvändigt, att verksamheten fortsattes och utvidgades.

För verksamhetens planering och genomförande syntes det mycket

önskvärt att såväl anslagsspörsmålen som övriga frågor icke behövde

omprövas varje halvår utan finge en något mera stabiliserad handläggning.

För erhållande av bättre möjligheter till arbetets planläggning och eventuella

omläggning med hänsyn till vunna rön och erfarenheter borde gengasrådet

givas en självständigare ställning både ekonomiskt och organisatoriskt. Kungl.

Maj:t borde därför förslagsvis för en tid av två år räknat från den 1 juli

1943 förordna, att ett gengasforskningsråd skulle omhänderhava ifrågavarande

verksamhet. Verksamheten skulle ledas av en ordförande och en vice ordförande,

förordnade av Kungl. Majit. Rådets övriga medlemmar skulle bestå,

av representanter utsedda av de myndigheter och korporationer, som tidigare

funnes representerade i rådet, däri inberäknat statens institut för folkhälsan.

Behövliga medel för verksamhetens bedrivande under år 1943 borde anvisas

i enlighet med gengasrådets förslag. Styrelsen sade sig i likhet med gengasrådet

finna det önskvärt att undersökningsverksamheten angående gengasförgiftningar

snarast utsträcktes att omfatta även andra delar av landet än Stockholm.

Styrelsen hade genom en rundfråga till några av de större centralsjukhusen

i landet sökt utröna möjligheterna för dessas medverkan härutinnan

Från samtliga sjukhus, inalles 7, hade gynnsamma svar inkommit. Oaktat det

enligt sjukhuslagen förelåge skyldighet för respektive huvudman att ombesörja

anstalts vard för gengasförgiftade från respektive sjukhus upptagningsområden,

borde, för möjliggörande av att verksamheten genomfördes i enlighet

med de vid gengaskliniken vunna erfarenheterna, staten anvisa medel för be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

liövlig komplettering av sjukhusets utrustning för verksamheten liksom också

för kompletterande utbildning av de läkare som komme att omhänderhava

dessa undersökningar. Det för komplettering av utrustningen erforderliga

beloppet beräknade styrelsen till approximativt 10 000 kronor. Kostnaderna

för den kompletterande utbildningen, vilken borde meddelas vid en i Stockholm

anordnad kurs, uppskattade styrelsen till 5 000 kronor. För själva driftkostnaderna

ansåge styrelsen särskilt statsbidrag icke böra ifrågasättas, utom

möjligen frihet från erläggande av avgift för blodprov, som för undersökning

insändes till statens institut för folkhälsan.

Statskontoret framhöll, att vad medicinalstyrelsen anfört rörande angelägenheten

av att här ifrågavarande verksamhet fortsattes och utvidgades gåve

stöd för den av styrelsen för institutet för folkhälsan uttalade uppfattningen,

att en överflyttning till karolinska sjukhuset av den medicinska forskningsverksamheten

rörande förgiftningsfaran vid gengasdrift borde övervägas. En

dylik överflyttning syntes dock icke lämpligen böra ske förrän den 1 januari

1944. Organisationen av verksamheten under återstående del av år 1943 borde

ske i enlighet med vad styrelsen för nämnda institut förordat. Med hänsyn

till att skyldighet förelåge för respektive huvudman att ombesörja anstaltsvård

jämväl för personer som drabbats av gengasförgiftning ansåge sig ämbetsverket

icke kunna tillstyrka medicinalstyrelsens förslag örn anvisande av

särskilda medel härför. Medicinalstyrelsens förslag, att för bestridande

av kostnader för kompletterande utbildning av läkare mätte anvisas 5 000

kronor, ville statskontoret icke motsätta sig.

Genom beslut den 23 juli 1943 föreskrev Kungl. Majit, att den medicinska

forskningsverksamheten rörande förgiftningsfaran vid gengasdrift skulle

under inseende av styrelsen för statens institut för folkhälsan fortfarande,

räknat från och med den 1 juli, tills vidare till och med den 31 december 1943

bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits i styrelsens

för institutet skrivelse den 30 december 1942. Kungl. Majit föreskrev

därvid, att de i anledning av forskningsarbetet uppkommande kostnaderna

skulle bestridas, avlöningskostnaderna från den i institutets avlöningsstat

upptagna anslagsposten avlöningar till speciallärare, experter och tillfälliga

biträden samt övriga kostnader från tillämpliga anslagsposter i institutets omkostnadsstat.

Därjämte bemyndigade Kungl. Majit styrelsen för institutet att

på sätt styrelsen ägde bestämma disponera högst femtusen kronor till bestridande

av kostnader för anordnande under år 1943 av en utbildningskurs

för läkare, som avsåges skola omhänderhava undersökningsverksamheten

rörande gengasförgiftningar. Sistnämnda kostnad .skulle bestridas från femte

huvudtitelns anslag till extra utgifter.

Direktionen för karolinska sjukhuset, som sedermera anmodades avgiva

utlåtande rörande ifrågasatt överflyttande till sjukhuset av den vid Sabbatsbergs

sjukhus bedrivna undersökningsverksamheten, har i utlåtande den 16

november 1943 anfört, att då en överflyttning av ifrågavarande verksamhet till

karolinska sjukhuset icke syntes vara ägnad att medföra några fordelar i fråga

om undersökningsarbetets effektivitet och. såvitt kunde bedömas, skulle med
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 256.

föra utgifter för statsverket till belopp, som icke torde understiga vad som utginge

i statsbidrag till den vid Sabbatsbergs sjukhus bedrivna verksamheten,

direktionen icke ansåge sig kunna tillstyrka en sådan överflyttning.

För närvarande bedrives den medicinska forskningsverksamheten rörande

förgiftningsfaran vid gengasdrift i huvudsak enligt de föreskrifter, som meddelats

i beslutet den 23 juli 1943.

Förslag av medicinalstyrelsen.

I skrivelse den 21 februari 1944 har medicinalstyrelsen framlagt förslag

rörande utökning av organisationen för undersökning och behandling av

gengasskadade. Styrelsen erinrar härvid till en början örn att styrelsen

i utlåtande den 29 maj 1943 över en framställning från styrelsen för

statens institut för folkhälsan angående fortsatt bedrivande av forskningsverksamhet

rörande förgiftningsfaran vid gengasdrift tillstyrkt vissa av gengasrådet

i skrivelse den 7 december 1942 förordade åtgärder, vilkas genomförande

skulle inneburit en väsentlig förstärkning av resurserna för att effektivt

kunna bekämpa gengasfaran. Av de av gengasrådet framlagda förslagen

hade endast ett bifallits, nämligen förslaget örn anordnandet av en kurs i

Stockholm, varigenom läkare från vissa av rådet föreslagna orter skulle beredas

tillfälle att tillgodogöra sig de rön och erfarenheter, som gjorts av på

gengaskliniken arbetande experter. Nämnda kurs hade hållits under november

manad 1943 och bevistats av fjorton läkare från de föreslagna orterna.

Under framhållande att nuvarande organisation på området alltjämt hade

karaktären av en försöksverksamhet anför medicinalstyrelsen vidare, att trots

att redan ej föraktliga resultat ernåtts och åtgärder vidtagits i anslutning

till dessa hade frekvensen av de akuta förgiftningsfallen starkt stegrats. Ej

nog härmed; forskningen på området hade givit vid handen, att man även

hade att räkna med ett stort antal subkroniska och kroniska förgiftningsfall.

vilka till och med visat en ännu större frekvensstegring, i den mån som uppmärksamheten

och undersökningsmetodiken inriktats jämväl på denna sida

av problemet. Då frekvenssiffrorna i Stockholm med omnejd dominerade i

statistiken i orimlig grad, vore en nära till hands liggande förklaring härtill,

att fallen i övriga delar av landet i stor utsträckning förbisåges på

grund av att man ej vore inställd på denna nya frågeställning. Erfarenheterna

från gengaskliniken lämnade vissa skäl för att stor risk förelåge för att ett

förbiseende av de mera kroniskt förlöpande förgiftningsfallen hos de förgiftade

kunde leda till uppkomsten av organiska skador främst i kärl- och

nervsystemen, som kunde medföra invaliditet. Situationen kunde närmast

anses jämförlig med den, då en förut föga känd sjukdom av epidemisk karaktär

av någon anledning plötsligt vunne hastig spridning och därför framtvingade

det allmännas ingripande med åtgärder utanför ramen av den vanliga sjukvårdsorganisationen.

Med denna utgångspunkt har medicinalstyrelsen ansett nödvändigt att

påyrka omedelbara anstalter för ett bättre och mera generellt tillgodogörande

av de vunna forskningsresultaten på området och tryggandet av möjligheter

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

för fortsatt forskning. Under påpekande att den direkta verksamheten för

gengasförgiftningarnas bekämpande hittills varit så gott som helt knuten till

huvudstaden och dess närmaste omgivning finner styrelsen det motiverat,

att staten medverkar till att för landet i dess helhet tillskapas

undersöknings- och behandlingsmöjligheter av liknande slag,

som hittills stått Stockholmsortens befolkning till buds.

Styrelsen anför härom:

Detta erbjuder emellertid ej ringa svårighet därigenom, att huvudmannaskapet

för kroppssjukvården icke ligger hos staten d. v. s. att staten ej förfogar

över sjukvårdsanstalter, till vilka undersöknings- och behandlingsavdelningar

kunna förläggas. Någon form mäste alltså sökas för samarbete

mellan staten, landstingen och städerna utanför landsting för genomförande

härav. En utgångspunkt härför synes vara respektive huvudmäns skyldighet

jämlikt sjukhuslagens 1 § att ombesörja vård för dessa sjuka och skadade

i samma utsträckning som för övriga kroppssjuka i vad angår invånarna

inom respektive sjukhus’ upptagningsområden. Både med hänsyn härtill och

på grund av det stora antalet arbetare överallt i landet, som äro i beröring

med gengasanläggningar och därmed utsatta för förgiftningsrisk de ha

uppskattats till minst 250 000 — synes det önskvärt att åtminstone ett delat

lasarett i varje sjukvårdsområde kunde mottaga och behandla dessa fall.

Detta skulle alltså betyda en avsevärd utbyggnad av det förslag i sådan

riktning, vilket förut framlagts av gengasrådet och tillstyrkts av medicinalstyrelsen,

som en första etapp i denna särorganisation. Styrelsen kan emellertid

icke säkert bedöma örn fördelningen av de gengashotade arbetarna inom

landet redan nu nödvändiggör organisationens hela utbyggnad till nyss imigasatt

omfattning. Det är ej heller möjligt att avgöra, örn tillgång kan erbjuda

sig till behövligt antal läkare härför. Styrelsen har dock, av skäl som förut

anförts, icke ansett sig kunna underlåta att söka åstadkomma möjlighet

för ett mera allmänt ingripande mot dessa allvarliga olägenheter för stora

grupper av arbetande medborgare.

Som den främsta förutsättningen för medverkan fran statens sida till

åstadkommande snarast möjligt av dessa undersöknings- och behandlmgsstationer,

må det ånyo framhållas, att forskningsarbetet på detta område,

om än redan nu mycket resultatrikt, likvisst icke kan anses definitivt och

att det synes vara självklart, att ett samordnande och uppsamlande av erfarenheterna

från ett’ flertal håll med olika undersökare skulle i högre grad

berika kunskapen och erfarenheten härvidlag. Det har synts styrelsen vara

ett statsintresse att möjliggöra denna fortsatta och utvidgade forskning pa

området ej endast genom kraftigare ekonomiskt stöd åt nuvarande organ härför

_ gengasbyrån och gengaskliniken i Stockholm — utan även genom bi
drag

i någon form för att möjliggöra tillkomsten av avdelningar för undersökning

och behandling av gengasskadade även ute i landet. Aven med

hänsyn till gengasskadornas växande betydelse ur försäkringssynpunkt - de äro för närvarande vår vanligaste yrkessjukdom synes det vara ett

statsintresse att snarast undersöknings- och behandlingsmöjligheter för de

gengasskadade över hela landet komma till stand. Skyndsamma åtgärder

böra därför genomföras, som inriktas på. att dels fastställa sjukdomsfrekvensen

och dels möjliggöra direkt lokala åtgärder till förebyggandet av

Det kan naturligen icke bli tal örn, att samtliga dessa stationei skola lia

samma exklusiva karaktär av forskningscentral som gengaskliniken, vilken

från början helt inriktades härpå och alltjämt har forskningen som en huvud
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

uppgift. Å andra sidan måste det krävas, att undersökningsstationerna ifråga

så anordnas, att deras verksamhet kan bilda en kompletterande försöks- och

kontrollverksamhet rörande sjukdomsfrekvensen och de hittills vunna resultatens

och metodernas praktiska tillämpning och anpassning för de skilda

förhållanden och omständigheter, som äro tillfinnandes på olika håll i landet.

De böra sålunda stå i intim kontakt med gengasbyrån och gengaskliniken

samt med de lokala polismyndigheterna, yrkesinspektionens organ, hälsovårdsmyndigheterna,

försäkringsanstalterna o. s. v.

o ^ Hera av svaren på den rundfråga, som medicinalstyrelsen utsände under

våren 1943 till vissa centrallasarett angående huvudmännens möjlighet och

villighet att anordna undersökningsstationer för gengasskadade, framhöllos

betänkligheter mot den föreslagna anordningen främst med hänsyn till i flertalet

fall redan nu förefintlig stark överbelastning av sjukhusens vårdplatser

och läkarpersonal. Dessa betänkligheter kunna icke utan vidare lämnas obeaktade.

Emellertid må det först erinras örn att samtliga akuta förgiftningsfall,

som kräva sjukhusvård, givetvis redan nu måste beredas vård på sjukhusen

och sålunda icke komma att betyda någon ytterligare merbelastning

på desamma. Vidare har erfarenheten från gengaskliniken tydligt visat, att

en mycket väsentlig del av undersökningsverksamheten rörande de kroniska

fallens diagnostik och efterkontroll icke kräver mera än någon dags sluten

vård utan till sin väsentliga del, ja för de flesta helt och hållet, kan genomföras

vid sjukhusets öppna mottagning — vad man i allmänhet sålunda betecknar

som poliklinisk vård. Detta gör det berättigat att utgå ifrån att

»gengasundersökningsstationerna» icke komma att kräva någon utökning av

anstalternas vårdplatser. Vad sedan angår den öppna mottagningen för de

gengasskadade, synes detta ej heller böra behöva medföra någon ökad belastning

på sjukhusets lokaler, örn man, som ur alla synpunkter synes vara

att förorda, anordnar mottagningen för dessa fall på annan tid än den för

sjukhusets övriga öppna mottagning anvisade och där så låter sig göra med

användning av mottagningarnas vanliga hjälppersonal.

Styrelsen anser emellertid erforderligt, att en särskild läkare anställes

för omhänderhavandet av undersökningen och behandlingen av gengasskadade.

Styrelsen framhåller, att denne läkare givetvis borde inordnas i

den medicinska sjukhusavdelningens arbetsram och i den mån, han finge

möjlighet därtill, även deltaga i sjukhusets vanliga arbete, men starka skäl

syntes tala för, att han likvisst finge en viss särställning som extra läkare

med huvudsaklig inriktning på sin speciella uppgift. Med hänsyn härtill

borde han också besitta nödiga kvalifikationer i form av en ej alltför ringa

allmän-medicinsk sjukhusutbildning, varjämte han borde hava genomgått den

speciella skolning och inriktning på sitt arbete och dess metodik, som vore

erforderlig för omhänderhavandet av såväl den medicinska och fysiologiska

som oto-neurologiska undersökningsapparaturen.

För möjliggörande av verksamhetens snara igångsättande anser medicinalstyrelsen

erforderligt, att en ny utbildningskurs så snart ske kan kommer

till stånd för tillräckligt antal läkare. Med hänsyn till att denna kurs

måste beräknas få ett större antal deltagare och möjligen behöva pågå under

något längre tid än den föregående anses ett något högre statsanslag erforderligt

än för den först anordnade kursen. Medicinalstyrelsen har uppskattat

kostnaderna för kursen till 8 500 kronor, varav 1 000 kronor beräknats för

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

arvoden till lärare vid kursen och 7 500 kronor för dagtraktamenten m. m. åt

deltagarna i kursen, vilkas antal beräknades till 25.

Yad angår formen för statsbidraget till verksamheten vid ifrågavarande

undersöknings- och behandlingsstationer anför medicinalstyrelsen:

Erfarenheterna från gengaskliniken ha visat, att på detta område forsknings-

och sjukvårdsuppgifterna äro så nära sammanhörande, att det ej synes

möjligt att draga någon bestämd gräns mellan dem. Det synes därför medicinalstyrelsen

som om starka skäl talade för att den vid gengaskliniken i

Stockholm tillämpade formen för statsbidrag till denna verksamhet i princip

användes även för de nya undersöknings- och behandlingsstationer vid sjukvårdsanstalterna

ute i landet, som av styrelsen nu förordas.

Styrelsen vill därför föreslå, att såsom sker vid gengaskliniken statsbidrag

får utgå till läkarens avlöning. Vid avvägandet av dettas storlek synes böra

beaktas dels att omhändertagandet i sluten och öppen vård av de gengasskadade

måste vara läkarens främsta arbetsuppgift jämte härmed sammanhängande

statistisk och medicinsk redovisning av verksamheten ävensom

samarbete med centrala och lokala organ på detta område innefattande jämväl

undersökningar på vissa arbetsplatser, garage, verkstäder och dylikt samt

avgivande av intyg och utlåtanden till myndigheter och försäknngsinrättningar,

dels kraven på en viss utbildningsstandard för att få nödig kvalitet

och auktoritet på verksamheten. Med hänsyn härtill har styrelsen ansett sig

böra förorda att bidraget till läkarens avlöning fixeras till minst 6 000 kronor

per år. Huvudmannen förutsättes dessutom lämna läkaren sedvanliga

naturaförmåner som utgå för underläkare eller däremot svarande ersättning.

Som villkor för bidragets utgående vill styrelsen föreslå bestämmelse örn,

att ersättning för undersökning och behandling i öppen vård maximeras till

3 kronor per besök — samma belopp, som nu utgår vid gengasklinikens i

Stockholm öppna mottagning — vilken ersättning oavkortad synes böra tillfalla

läkaren. För intyg och utlåtanden bör ersättning utgå efter vid lasaretten

vanligen tillämpade principer.

Yad angår frågan örn statsbidrag till sjukhusens utrustning,

varom styrelsen förut framlagt förslag, säger sig styrelsen efter närmare

övervägande av spörsmålet ha ansett kostnaderna för utrustningen böra bestridas

av huvudmannen för respektive sjukhus.

Styrelsen anser, att läkarna vid undersökningsstationerna böra åläggas

rapportskyldighet till gengaskliniken. Rapporterna syntes böra

upprättas halvmånadsvis och insändas till gengaskliniken, som borde få

karaktären av central för denna verksamhet och därför lämpligen borde få hand

om förandet och bearbetandet av det statistiska materialet från jämväl de

övriga undersökningsstationerna.

Medicinalstyrelsen föreslår i fortsättningen ökat statsbidrag till gengaskliniken

vid Sabbatsbergs sjukhus. Styrelsen erinrar härvid örn

att styrelsen i yttrande den 9 maj 1943 biträtt gengasrådets förslag härom

den 7 december 1942, vilket innebar viss utökning såväl i fråga om personalens

storlek som beträffande till densamma utgående lönebelopp. Erfarenheterna

av gengasklinikens verksamhet sedan dess hade ytterligare understrukit

det trängande behovet av dessa kravs snara genomförande. Med sin

nuvarande arbetskraft måste gengaskliniken avvisa ett stort antal vårdsö
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

kände både i den slutna och öppna vården, och arbetets omfattning väste

genom tillkomst av nya tidskrävande undersöknings- och kontrollanordningar

rörande de kroniska förgiftningsfallen, vilka oavbrutet stegrades i frekvens.

Genom tillkomsten av de föreslagna nya undersökningsstationerna komine

gengasklinikens expeditionella arbete att avsevärt öka bl. a. genom omhändertagandet

av den föreslagna statistiken. Det syntes styrelsen uppenbart,

att staten för att trygga en fortsatt verksamhet med den kvalitet,

som vore nödvändig, borde ikläda sig de merkostnader, som uppkomme

genom styrelsens förslag till utvidgning av kampen mot gengasfaran. Tillgången

till en välutrustad avdelning för klinisk forskning på området i huvudstaden

med direkt kontakt med och till tjänst för samtliga centrala myndigheter

och organ, som berördes av spörsmålet, måste anses vara en förutsättning

för framgången i strävandet att eliminera de stora risker, det här

rörde sig om.

Slutligen föreslår medicinalstyrelsen, att gengasrådet bör beredas en

friare ställning än hittills, såväl organisatoriskt som ekonomiskt. Styrelsen

framhåller härutinnan, att även om gengaskliniken, som förut förordats,

bleve så att säga centrum för den medicinska forsknings-, undersöknings-,

kontroll- och behandlingsverksamheten i fråga om de gengasskadade, behov

likväl komme att föreligga av ett organ för samordning och samverkan mellan

de myndigheter och korporationer, som beröras av gengasfrågans olika aspekter.

Denna funktion hade hittills fyllts av det s. k. gengasrådet. Som styrelsen

i sin skrivelse den 29 maj 1943 framhållit och som ytterligare framgått av senare

erfarenhet, vore det ett stort önskemål, att detta gengasråd finge en

självständigare ställning än hittills både organisatoriskt och ekonomiskt, vilket

syntes bäst kunna ske på sätt styrelsen då föreslagit. Härtill kunde fogas,

att styrelsen numera med stöd av vunnen erfarenhet ansåge sig böra förorda,

att rådet anknötes till riksförsäkringsanstalten eller medicinalstyrelsen.

Gengasrådets överflyttning från institutet för folkhälsan borde dock icke

medföra någon förändring i fråga om blodanalyslaboratoriets verksamhet.

Medicinalstyrelsen framhåller till sist, att en effektivisering av åtgärderna

mot gengasriskerna jämväl måste innefatta förstärkning och utökning av de

organ, som hade hand örn den rent tekniska verksamheten på detta område.

Ett viktigt moment härvidlag syntes vara att ökade medel och övriga resurser

anvisades för forcering av experimentverksamheten för att åstadkomma

en driftsäker, lättillgänglig och prisbillig koloxidindikator, vilket i själva

verket vore en oundgänglig förutsättning för en vidgad undersöknings- och

kontrollverksamhet i fråga örn gengasen. Det syntes dessutom uppenbart, att

3''rkesinspektionens personal såväl centralt som perifert måste förstärkas för

att tillgodose av styrelsen tidigare förordad samverkan med de medicinska

organen.

Under åberopande av vad medicinalstyrelsen sålunda anfört har styrelsen

hemställt örn anvisande av dels'' medel för bidrag till avlöning åt läkare vid

undersöknings- och kontrollstationer för gengasskadade vid minst ett delat

lasarett i varje landstingsområde och stad, som ej deltager i landsting, där
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

vid bidraget skulle utgå med ett belopp av 6 000 kronor per år och läkare,

dels 8 500 kronor till bestridande av kostnader för utbildning av läkare vid

nämnda stationer, dels ock medel för fortsatt verksamhet vid gengaskliniken

vid Sabbatsbergs sjukhus i minst samma omfattning, som förutsatts i gengasrådets

förslag den 7 december 1942.

Styrelsen har vidare hemställt, att Kungl. Majit i enlighet med styrelsens

förslag måtte förordna örn inrättande av ett gengasforskningsråd från och

med den 1 juli 1944.

Yttranden över medicinalstyrelsens förslag.

Över medicinalstyrelsens förslag hava yttranden avgivits av statskontoret,

riksförsäkringsanstalten, statens institut för folkhälsan och dess gengasråd

samt styrelserna för svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet.

Statskontoret ställer sig i huvudsak avvisande samt yttrar:

Enligt statskontorets mening lider medicinalstyrelsens förevarande framställning

av allvarliga brister i fråga örn utredningen rörande de åtgärder och

de anslagskrav, som däri föreslås. Redan den omständigheten, att statens

hittillsvarande bidragsverksamhet på området uttryckligen motiverats uteslutande

av forskningssynpunkter, är ägnad att ingiva allvarliga betänkligheter

emot ett utsträckande av verksamheten i fråga till att avse behandling och

vård, vilken uppgift åligger kommunerna. Det har icke heller visats, att brister

härutinnan beträffande den omhandlade sjukdomen framträtt. Skulle så

hava varit förhållandet lär medicinalstyrelsen icke hava saknat befogenhet

att inskrida. Och då styrelsen går att påkalla anslag av statsmedel för avlönande

av speciella läkare vid ett 30-tal sjukhus med ett sammanlagt belopp

av 175 000 kronor, hade man bort kunna förvänta klarläggande av i vilken

utsträckning full sysselsättning kan beredas dessa med statsbidrag avlönade

läkarkrafter. Enligt vad i framställningen angives, har åtgärden i fråga ansetts

motiverad av behovet av undersökning och behandling av kronisk gengasförgiftning,

beträffande vilka fall emellertid enligt styrelsen gäller »att en

mycket väsentlig del av undersökningsverksamheten icke kräver mera än någon

dags sluten vård». Då antalet inom gengasdriften sysselsatta personer

uppgives till 250 000, skulle, under förutsättning av en jämn fördelning på

de olika sjukhusen, omkring 8 000 komma på varje behandlingsområde. Vid

en så hög sjuklighet som exempelvis 5 procent skulle patienternas antal ändock

icke komma att överstiga 400, vilket utgör föga mera än en patient för

dag och läkare. Nu synes emellertid sjukdomsfrekvensen icke alls nå en

sådan siffra. Enligt vad ämbetsverket inhämtat uppgick antalet fall av akut

och kronisk gengasförgiftning, för vilka olycksfallsersättning utgick 1942 i

hela landet till omkring 900, men år 1943 till omkring 600. Statskontoret kan

vid sådant förhållande icke finna åtgärder av den omfattning, som i framställningen

angivits, påkallade.

Därest medicinalstyrelsen icke ser sig i stånd att på annan väg än genom

statsunderstöd åt det kommunala sjukhusväsendet tillförsäkra kroniskt gengasförgiftade

patienter nödig undersökning och behandling vid landets sjukvårdsanstalter,

synas åtgärderna i första hand hava bort inriktas på att genom

bidrag till särskilda mottagningar för kroniska gengasförgiftningsfall,

i analogi med vad som tidigare tillämpas i fråga om mödra- och barnavårdsstationer,

trygga tillgången till erforderliga behandlingsoentraler. Med en

.ersättning av förslagsvis 15 kronor för mottagning en gång var eller var
-

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 1 sami. Nr 256.

h>

802 14

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

annan vecka, alltefter förefintligt behov, skulle läkarvården i fråga kunna tillgodoses

med väsentligen lägre utgifter för statsverket. Infördes därjämte ett

rapportsystem, som möjliggjorde en snabb anpassning av mottagningarnas

antal efter vårdbehovet, skulle säkerligen en lika effektiv hjälp kunna bringas

sjukdomens offer.

Med det nu anförda har statskontoret velat belysa, hurusom förevarande

fråga svårligen kan sägas föreligga i sådant skick, att densamma kan föreläggas

riksdagen på grundvalen av hittills förebragt utredning. Under hänvisning

tillika till vad ämbetsverket anfört i sitt den 5 juli 1943 avgivna utlåtande

angående fortsatt bedrivande av forskningsverksamhet rörande förgiftningsfaran

vid gengasdrift, får statskontoret avstyrka framställningen i vad den

avser bidrag till inrättande av undersöknings- och kontrollstationer.

Däremot vill ämbetsverket icke motsätta sig att, i likhet med vad tidigare

skett, medel ställas till förfogande för anordnande av ytterligare utbildningskurs

för läkare, som ute i landet avses att omhänderhava vården av gengasförgiftade.

I övrigt har framställningen icke föranlett uttalande från statskontorets

sida.

Riksförsäkringsanstalten anför bland annat följande.

Riksförsäkringsanstalten, som finner det vara av stor vikt, att gengasskadade

personer snabbt erhålla effektiv behandling och vård, anser sig icke

kunna bedöma, huruvida de av medicinalstyrelsen förordade åtgärderna för

inrättande av undersöknings- och kontrollstationer vid minst ett delat lasarett

i varje landstingsområde och stad, som ej deltager i landsting, äro av

förhållandena påkallade. Tveksamheten i detta avseende beror i synnerhet

därpå, att medicinalstyrelsen icke med siffror styrkt sitt påstående, att frekvensen

av de akuta förgiftningsfallen starkt stegrats och att de subkroniska

och kroniska förgiftningsfallen visat en ännu större frekvensstegring än de

akuta fallen. De uppgifter, som stått riksförsäkringsanstalten till buds och

som röra antalet fall av koloxidförgiftning, som föranlett ersättning enligt

lagarna om försäkring för olycksfall i arbete och örn försäkring för vissa

yrkessjukdomar, giva nämligen en helt annan bild av utvecklingem De enligt

nämnda lagar ersatta gengasfallen ha från år 1942 till år 1943 minskats med

ungefär en tredjedel, vilket knappast kan betyda något annat än att förhållandena

på detta område förbättrats.

Om medicinalstyrelsens förslag, att gengaskliniken vid ett av Stockholms

stads sjukhus skall göras till en central, dit materialet från de föreslagna

undersökningsstationerna skall insändas, vill riksförsäkringsanstalten icke

göra annat uttalande än att det förefaller, som örn denna central naturligare

hade bort anknytas till karolinska sjukhuset.

Rörande gengasradets verksamhet och organisatoriska anknytning vill riksförsäkringsanstalten

allenast göra gällande, att anledning icke synes föreligga

att såsom medicinalstyrelsen alternativt föreslagit anknyta rådet till

alnstalten.

Vidare framhåller anstalten, att, ehuru det givetvis vore synnerligen angeläget

att fall av gengasskada bleve föremål för sakkunnig behandling, som

den främsta uppgiften likväl måste framstå att i den utsträckning, som vore

möjlig, söka förhindra uppkomsten av gengasskador. I anslutning härtill har

anstalten hemställt om förstärkning av yrkesinspektionens arbetskrafter.

Till stöd härför anför anstalten bland annat, att anstalten med hänsyn

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

till de med handhavandet av generatorgas förknippade riskerna för koloxidförgiftning

år 1940 utfärdat vissa anvisningar syftande till att förebygga

nämnda risker. Sedermera hade Kungl. Majit i september 1941 utfärdat en

särskild författning i ämnet, vilken ersatts med kungörelsen den 5 juni 1942

(nr 361) med vissa bestämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet

fordon eller redskap. Tillämpningen av nämnda anvisningar och författningar

hade föranlett en väsentlig ökning i yrkesinspektionens arbetsbörda.

Särskilt hade detta blivit fallet efter det författning i ämnet utfärdats.

I brev den 30 december 1941 hade Kungl. Majit medgivit, att den i avlöningsstaten

för yrkesinspektionen upptagna anslagsposten till avlöningar

till icke-ordinarie personal finge för budgetåret 1941/42 överskridas med

högst 20 000 kronor. På grund härav hade sex extra distriktsingenjörer anställts.

Antalet av dessa hade tid efter annan minskat och för närvarande

återstode endast två. Av de övriga hade två begärt och erhållit avsked samt

två utnämnts och förordnats att vara ordinarie distriktsingenjörer. Jämlikt

kungl, brev av den 17 juni 1943 skulle tre extra distriktsingenjörer i lönegraden

Ex 21 vara anställda tills vidare till och med den 30 juni 1944.

I fortsättningen har anstalten återkommit till sitt i skrivelse den 30 augusti

1943 framförda i årets statsverksproposition redovisade yrkande att få besätta

en distriktsingenjörsbefattning i lönegraden Eo 20 och två aspirantbefattningar

i lönegraden Ex 18, vilka befattningar inrättats från och med

den 1 januari 1939 i samband med yrkesinspektionens omorganisation men

med hänsyn till de av krisförhållandena betingade strävandena att begränsa

förvaltningsorganisationen lämnats obesatta sedan ingången av budgetåret

1941/42. I motsats till vad anstalten i nämnda skrivelse förutsatte har anstalten

nu ansett att de tre distriktsingenjörerna i lönegraden Ex 21 behöva

stå till yrkesinspektionens förfogande under ytterligare minst 2 år räknat

från och med den 1 juli 1944. Till stöd härför anför anstalten, att den berörda

inknappningen i yrkesinspektionens personal i förening med utnyttjandet

av ej mindre än 24 av yrkesinspektionens befattningshavare med

högre teknisk utbildning såsom s. k. industrikonsulenter, förordnandet

under avsevärda tidrymder av befattningshavare från yrkesinspektionen

till tjänstgöring å anstaltens arbetarskyddsbyra såsom ersättare för

tjänstemän därstädes, vilka tagits i anspråk för offentliga uppdrag,

ävensom den omständigheten, att ett flertal av yrkesinspektionens inspekterande

befattningshavare av och till vore inkallade till militärtjänstgöring,

medfört, att yrkesinspektionen för närvarande icke hade möjlighet

att på tillfredsställande sätt tillvarataga arbetarskyddets intressen. Enligt

vad riksförsäkringsanstalten under senaste tiden inhämtat från olika distrikt

vore situationen beträffande de pa grund av bl. a. arbetet med övervakande

av arbetsställen, där gengas användes, eftersatta övriga arbetsuppgifterna

allvarligare, än vad anstalten hade sig bekant vid tiden för avgivande av

förslag till stat för yrkesinspektionen för budgetåret 1944/45. Trots den

förskjutning i arbetsuppgifterna, till förmån för »gengasinspektionen», som

sålunda ägt rum, återstode likväl alltjämt ett stort antal garage för gengas
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 256.

drivna motorfordon, där inspektion och yrkesinspektionens godkännande enligt

författningsbestämmelserna ännu icke medhunnits. Härtill komme, att

behovet av övervakning av arbetsställen, där fara för gengasförgiftning förelåge,

även visat sig vara större än man tidigare haft anledning att räkna

med.

Besättandet av de förutnämnda tre vakanta befattningarna inom yrkesinspektionen

skulle enligt anstaltens beräkningar medföra ökade löneutgifter

med 21 700 kronor, varav 5 150 kronor i rörligt tillägg och kristillägg. Härtill

skulle komma ökade utgifter för skriv- och ritmaterial med 700 kronor,

för skrivhjälp med 2 800 kronor samt för reseersättningar med omkring 17 OCH)

kronor allt för år räknat.

Styrelsen för statens institut för folkhälsan förutsätter, att dess utlåtande

icke förväntas beträffande de av medicinalstyrelsen föreslagna .sjukvårdsåtgärderna.

Med avseende å övriga i framställningen berörda frågor anför

styrelsen, att det till institutet förlagda blodanalyslaboratoriet borde vara

anknutet till institutet även för det fall att gengasrådets ställning skulle förändras.

Styrelsen förklarar, att institutet vore berett att, därest så påfordrades,

anordna i framställningen omförmäld kurs för utbildning av läkare

vid gengasstationer. Därest gengasrådet skulle ombildas till ett gengasforskningsråd,

anser styrelsen det angeläget, att den kliniska forskningen

på ifrågavarande område bleve starkare företrädd inom rådet än för närvarande,

varvid representanter för såväl den praktiska som den teoretiska

forskningen borde ingå i rådet, samt att jämväl statens institut för folkhälsan

borde vara representerat.

Svenska landstingsförbundets styrelse säger sig i princip intet hava att

erinra mot medicinalstyrelsens förslag att undersöknings- och kontrollstationei

föi gengasskadade skola inrättas vid åtminstone ett delat lasarett i varje

sjukhusområde, ehuru styrelsen ifrågasätter, huruvida det föreliggande sjukvårdsbehovet

motiverade en så omfattande sjukvårdsorganisation som medicinalstyrelsen

föreslagit. Yad angår kostnaderna för dessa stationer föreligga

enligt styrelsens mening starka skäl för att staten påtager sig en väsentlig

del av dessa. Till vad medicinalstyrelsen i detta sammanhang anfört har förbundsstyrelsen

uttalat sin anslutning. I fråga örn den föreslagna lönen, 6 0001

kronor per år, framhåller förbundsstyrelsen, att denna anslöte sig till den

som förste underläkare vid landstingens lasarett i allmänhet åtnjöte, med

undantag dock att förste underläkare vore berättigad till rörligt tillägg med

för närvarande 19,6 %. Dylik underläkare vore därjämte berättigad till fri

familjebostad. Det syntes skäligt, att den föreslagna extra läkaren även

erhölle rätt till familjebostad eller, där dylik ej kunde beredas, ersättning

härför enligt av vederbörande landsting tillämpade grunder. Rätt borde dock

föreligga för huvudmannen att, där så befunnes lämpligt, i stället för familjebostad

tillhandahålla dubblett och fri kost. Under förutsättning att landstingens

andel i avlöningskostnaderna inskränktes till nu berörda naturaförmåner,

hade styrelsen intet att erinra mot medicinalstyrelsens förslag i detta

hänseende, sålunda ej heller mot att läkaren tillgodogjorde sig den föreslagna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

poliklinikavgiften. Mot förslaget att den erforderliga utrustningen för de gengasskadades

vård borde bekostas av huvudmännen hade styrelsen intet att

erinra.

Svenska stadsförbundets styrelse åberopar som eget utlåtande ett av förbundets

sjukvårdsdelegation i ärendet avgivet yttrande, vari anföres i huvudsak

följande.

Frågan örn gengasskadorna, deras profylax och terapi är förvisso en viktig

sak, som torde tarva ytterligare uppmärksamhet. Antalet besök vid den

inrättade specialkliniken vid Sabbatsbergs sjukhus har sålunda legat vid

ungefär 5 000 per år. Däremot hava blott ett mindre antal fall registrerats

i riket i övrigt. Man synes därför i denna fråga kunna spåra en icke obetydlig

motsättning mellan huvudstaden och rikets övriga delar. Med hänsyn

härtill och för att undvika att här skulle beredas mark för en »gengaspsykos»

har inom sjukvårdsdelegationen framkommit yrkande örn en skyndsam,

förutsättningslös utredning rörande gengasfrågan, varvid borde beaktas

såväl diagnostiken av misstänkta fall som terapien av redan inträdda förgiftningar;

särskilt har framhållits behovet av känsliga och enkla metoder

för gengasfrågan.

Sjukvårdsdelegationen, som närmast har haft att pröva den föreliggande

frågan ur organisatoriska och ekonomiska synpunkter, ställer sig visserligen

något tveksam inför behovet av den av medicinalstyrelsen föreslagna organisationen,

men har icke velat motsätta sig styrelsens förslag, då, såvitt framgår

av handlingarna, envar huvudman skulle ha att själv avgöra, örn gengasstationer

skola inrättas eller icke.

I detta sammanhang må emellertid betonas angelägenheten av att profylaktiska

åtgärder vidtagas i gengasfrågan. Ett samarbete med yrkesinspektionen

synes sålunda naturligt. Måhända kan den av medicinalstyrelsen föreslagna

organisationen för gengasvården i ett senare skede, när gengasen

avvecklats — örn och när det nu kan bli — transformeras till ett permanent

organ för yrkesmedicin. Tillräckligt utrymme för denna specialitet synes

ej finnas inom yrkesinspektionens nuvarande organisationsram; ur folkhälsosynpunkt

skulle därför en dylik utbyggnad bliva en välkommen och välbehövlig

anordning.

Yad angår ersättningen till läkarna torde det av medicinalstyrelsen föreslagna

beloppet åtminstone i vissa städer bliva väl lågt. I Stockholm erhålla

sålunda 2:e underläkare 6 000 kronor, vartill kommer rörligt tillägg på för

närvarande 46 %>, d. v. s. inalles 8 760 kronor och förste underläkare åtnjuta

en lön enligt stadens e. o. lönegrad XXI, d. v. s. 8 040 kronor i grundlön,

vilket inklusive dyrtidstillägg gör inemot 12 000 kronor. Några naturaförmåner

utgå däremot ej. Med hänsyn till kompetensfordringarna på de föreslagna

gengasläkarna torde grundlönen för dem böra sättas till ett belopp,

svarande mot ersättningen för förste underläkare i allmänhet på den ort, där

»gengasläkaren» placeras. Vidare bör förekommande begränsning för övriga

läkare vid medicinalpolikliniker att uppbära allenast viss del av poliklinikavgiften

—- i Stockholm en krona — gälla även för nu föreslagna läkare.

Gengasrådet hänvisar inledningsvis till sina i skrivelse den 7 december

1942 förordade åtgärder för bekämpande av gengasfaran samt anför härjämte

bland annat:

De av rådet i nämnda skrivelse uttalade farhågorna rörande förgiftningsfaran

vid gengasdrift lia under tiden därefter bekräftats. Sålunda har besöksfrekvensen

vid gengaskliniken i Stockholm nära nog fördubblats. Enligt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

frekvenssiffrorna från den hittills gångna delen av år 1944 föreligger en ytterligare

stegring av antalet besök, och om den nuvarande frekvensen blir bestående,

kommer antalet vårdsökande under detta år att närma sig det dubbla

mot under föregående år. _ Ett stort antal fall måste tyvärr avvisas, då

tillgängliga läkar- och övriga personalkrafter fortfarande äro otillräckliga.

Erfarenheten har också givit vid handen, att organiska skador hos gengasförgiftade

ha ytterligare stegrats. Undersökningar, utförda vid vissa industrianläggningar,

ha dessutom i så stor utsträckning påvisat förekomsten av

gengaspåverkan, att omfattande undersökningar vid anläggningar, där

stationär gengasdrift förekommer, måste anses erforderliga.

Med hänsyn till den ökade frekvensen gengasskador får gengasrådet instämma

i det förslag till gengasskyddsvårdens utbyggande, som medicinalstyrelsen

framlagt. Gengasrådet vill härvid betona vikten av medicinalstyrelsens

förslag att särskild, för denna verksamhet utbildad läkare anställes

vid de olika lasaretten för att handha undersökningen och vården av de gengassjuka.

Uppenbart synes nämligen vara, att den tveksamhet beträffande

förslaget örn upprättandet av gengaskliniker vid lasaretten, som framkommit

från enstaka där anställda läkare, betingats av deras redan förut stora arbetsbörda

och därav orsakade svårigheter att famna dessa nya uppgifter, vilka

dessutom äro av tidsödande natur. Gengasrådet hyser den uppfattningen, att

de syftemål, som eftersträvas, endast kunna nås om på nämnt sätt en särskild

läkare får handha dessa uppgifter. Därvid förutsättes erforderligt samarbete

med hälsovårdsnämnder och yrkesinspektörer. Med anledning av statskontorets

yttrande må framhållas, att de statistiska beräkningar, som däri framlagts

beträffande varje sådan läkares arbetsbörda, enligt gengasrådets uppfattning

icke synas taga hänsyn till de faktiska förhållandena. Erinras må

sålunda örn att cirka 250 000 personer i landet beräknats vara utsatta för förgiftningsrisk

samt att ett av huvudsyftena med gengasskyddsvårdens utbyggande

skulle vara att utröna i vilken utsträckning en skadlig gengaspåverkan

förekommer bland dessa personer.

För gengasskadornas diagnos och behandling fordras otvivelaktigt tillgång

till ett antal specialutbildade läkare. Det synes dock gengasrådet, att

enbart en kortare föreläsningskurs icke kan giva dessa läkare tillräcklig

erfarenhet. Därutöver torde en kortare tjänstgöring vid gengaskliniken "i

Stockholm vara nödvändig och bör denna utbildning anordnas snarast möjligt.

Gengasrådet vill understryka nödvändigheten av att personalfrågan vid

gengaskliniken vid Sabbatsbergs sjukhus snarast löses.

Utan att nu i detalj ingå på den organisation, som behöver givas det föreslagna

gengasforskningsrådet, vill gengasrådet dock framhålla, att forskningsrådets

uppgifter måste omfatta icke blott de medicinska spörsmålen, utan

även den erforderliga teknisk-profylaktiska verksamheten. Ett fortsättande

och intensifierande av denna verksamhet är oundgängligen nödvändigt. Till

densamma hör även uppgiften att föra statistik över inträffade olycksfall samt

att i förekommande mera allvarliga sådana fall föranstalta örn den utredning,

som kan erfordras för att förhindra upprepade olyckshändelser. Gengasrådet

förutsätter härvid tillgång till erforderlig gengasteknisk sakkunskap. Det bör

i detta sammanhang bemärkas, att den nuvarande statistiken är otillfredsställande,

enär någon anmälningsskyldighet för koloxidförgiftningar icke

föreligger. Den bättre vårdmöjligheten vid gengaskliniken i Stockholm har

sålunda medfört, att förgiftade sökt sig dit, under det att i landsorten många

gånger endast de allra svåraste förgiftningsfallen komma under läkarvård.

Detta förhållande har hittills snedvridit de statistiska uppgifterna.

Gengasrådet ansluter sig även till de synpunkter, som svenska stadsförbundet

framlagt beträffande den föreslagna organisationens eventuella framtida

utbyggande till ett permanent organ för yrkesmedicin.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 256.

23

Departementschefen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har förgiftningsfaran i samband

med gengasdrift redan på ett tidigt stadium uppmärksammats av vederbörande

myndigheter, främst bränslekommissionen och yrkesinspektionen.

Till en början togo åtgärderna huvudsakligen sikte på att söka förebygga förgiftningsfaran

genom åstadkommande av tekniska förbättringar av gengasaggregaten

och genom utfärdande av skyddsföreskrifter vid aggregatens användning.

Efter hand som gengasen erhöll vidgad användning och antalet

förgiftningsfall ökades, kom uppmärksamheten att jämväl inriktas på gengasförgiftningens

medicinska bekämpande. För ändamålet bildades genom

bränslekommissionens försorg en medicinsk-teknisk nämnd under ordförandeskap

av chefen för kommissionens gengasbyrå och i övrigt bestående av representanter

för medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, statens institut

för folkhälsan och metallindustriarbetareförbundet. Den kliniska delen av

hithörande undersökningsverksamhet förlädes efter avtal med Stockholms

stad till Sabbatsbergs sjukhus, den s. k. gengaskliniken, till vilkens drift

staten lämnade visst bidrag. Å detta sjukhus inrättades även ett laboratorium

för undersökning av koloxidhalten i blodet hos de gengasförgiftade, medan

vissa andra laboratorieundersökningar rörande koloxidens inverkan på den

mänskliga organismen utfördes vid karolinska institutet och Uppsala universitet.

Från och med år 1942 överflyttades ansvaret och kostnaderna för den

medicinska forskningsverksamheten rörande förgiftningsfaran vid gengasdrift

å statens institut för folkhälsan. I samband därmed förlädes blodprovsundersökningarna

till institutet, varjämte verksamheten i övrigt blev föremål för

smärre jämkningar. Den medicinsk-tekniska nämnden, som tidigare kompletterats

med representanter för arbetsgivarparten och fackföreningarnas gengaskommitté,

fortsatte sin verksamhet såsom folkhälsoinstitutets gengasråd under

ordförandeskap av institutets föreståndare.

Under utvecklingens gång ha de kroniska formerna av gengasförgiftning

kommit att tilldraga sig allt större intresse, varvid åtskilliga frågor uppställt

sig till utredning och besvarande. Samtidigt har det framstått som angeläget

att de erfarenheter och rön rörande förgiftningsfallens diagnostisering och

behandling, som vunnits vid gengaskliniken i Stockholm, göras tillgängliga

även för landet i övrigt. Under åberopande härav ha åtgärder av gengasrådet

i skrivelse den 7 december 1942 påkallats såväl för beredande av ökade forskningsmöjligheter

vid gengaskliniken genom anställande av ytterligare en

läkare därstädes som för inrättande av liknande undersöknings- och behandlingsstationer

vid vissa andra sjukhus i landet, där —- efter genomgående av

viss kortare utbildningskurs i ämnet —• för ändamålet lämpade läkare kunde

förväntas stå till buds. Med hänsyn till vad vid ärendets remissbehandling

framkommit föranledde gengasrådets framställning tills vidare ingen annan

åtgärd från Kungl. Maj:ts sida än att ett belopp av 5 000 kronor anvisades till

anordnande under år 1943 av en utbildningskurs för läkare beträffande undersökning

och behandling av gengasskadade.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Mcij.ts proposition nr 256.

De av gengasrådet framförda önskemålen ha emellertid på anmodan av

mig gjorts till föremål för närmare prövning av medicinalstyrelsen, som i

sin förenämnda skrivelse den 21 februari 1944 framlagt förslag i ämnet och

därvid i stort sett följt de av rådet uppdragna riktlinjerna. Styrelsen har

särskilt betonat, att man, i den mån uppmärksamheten och undersökningsmetodiken

mera allmänt inriktades därpå, måste räkna med att ett stort antal

subkroniska och kroniska förgiftningsfall framkomme, vilka, därest de ej underkastades

lämplig behandling, kunde giva upphov till organiska skador i kärlock

nervsystem av beskaffenhet att kunna leda till invaliditet. Styrelsen har

därför ansett omedelbara och mera generella åtgärder erforderliga för att åt

landet i dess helhet bereda liknande undersöknings- och behandlingsmöjligheter

som de, vilka nu stå till buds vid gengaskliniken i Stockholm. Enligt

styrelsens uppfattning bör, i den mån det är möjligt, vid åtminstone ett

delat lasarett i varje sjukvårdsområde inrättas särskilda stationer för undersökning

och behandling av gengasskadade. Styrelsen påpekar, att det enligt

sjukhuslagen visserligen åligger vederbörande huvudman att själv sörja för

vård och behandling av gengasskadade liksom för övriga vårdbehövande.

Styrelsen anser emellertid skäl tala för att staten ekonomiskt stödjer verksamheten

vid nämnda undersöknings- och behandlingsstationer såväl med

hänsyn till gengasskadornas betydelse såsom yrkessjukdom som framför allt

till angelägenheten av att få forskningsverksamheten beträffande dessa skador

lagd på en bredare bas.

Enligt styrelsens förslag skulle vid ifrågavarande stationer anställas en

extra läkare med huvudsaklig uppgift att handhava undersökningen och

vården av de gengasskadade. I hans uppgift skulle även ingå att verkställa

undersökningar på arbetsplatser, där stationär gengasdrift förekommer, ävensom

lämna rapporter rörande sin verksamhet till gengaskliniken. För att bliva

skickad att handhava dessa uppgifter skulle ifrågavarande läkare genomgå en

särskild kurs vid gengaskliniken i Stockholm. Staten föreslås lämna ekonomisk

medverkan genom att dels bestrida kostnaderna för berörda kurs, vilka

beräknats till 8 500 kronor, dels ock bidraga till extraläkarnas avlöning

med minst 6 000 kronor för år och läkare. Huvudmannen förutsättes tillhandahålla

sedvanliga naturaförmåner eller ersättning därför.

Vid remissbehandlingen har medicinalstyrelsens förslag härutinnan understöds

av gengasrådet samt svenska landstings- och stadsförbunden, medan

statskontoret och riksförsäkringsanstalten intagit en mera avvisande hållning.

De senare myndigheterna ha därvid särskilt framhållit, att tillgängligt

statistiskt material icke syntes motivera så omfattande åtgärder som

medicinalstyrelsen föreslagit. Häremot har gengasrådet erinrat, att cirka

250 000 personer för närvarande vore sysselsatta i gengasdrift och att ett av

huvudsyftena med ifrågavarande stationers inrättande vore att utröna, i vilken

utsträckning en skadlig gengaspåverkan förekomme bland dessa personer.

Vidare har gengasrådet upplyst, att besöksfrekvensen vid gengaskliniken i

Stockholm under senaste tiden nära nog fördubblats samt att ett stort antal

besökande måst avvisas.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

Med hänsyn särskilt till vad gengasrådet sålunda anfört och vad i övrigt i

diskussionen rörande förgiftningsfaran vid gengasdrift framkommit synes det

mig angeläget, att anordningar tillskapas för att möjliggöra en på bredare bas

anlagd forskningsverksamhet rörande gengasskadornas förekomst och behandling.

Ett tillfredsställande resultat av en sådan forskningsverksamhet lärer, enligt

vad sakkunskapen framhållit, icke kunna förväntas med mindre än att särskilda

läkare med specialutbildning härför ägna huvudparten av sin tid åt denna

angelägenhet. Det torde därför icke vara tillfyllest att på sätt statskontoret

ifrågasatt enbart anordna öppna mottagningar för gengasskadade, vilka skulle

handhavas av en, låt vara för ändamalet specialutbildad, läkare såsom

bisyssla. En dylik läkare kan i allt fall icke beräknas medhinna fortlöpande

medicinska undersökningar vid anläggningar, där stationär gengasdrift förekommer,

en uppgift som enligt min uppfattning måste tillmätas stor vikt.

Jag anser mig under sådana förhållanden böra i princip förorda medicinalstyrelsens

förslag att vid ett lasarett i varje sjukvårdsområde inrätta undersöknings-

och behandlingsstationer, där verksamheten liandhaves av en för

ändamålet särskilt anställd läkare såsom dennes huvudsakliga uppgift.

Vägande skäl synas mig även föreligga för att staten medverkar till dylika

stationers drift genom att lämna bidrag till läkarens avlöning. Bidraget torde

i anledning av vad svenska landstings- och stadsförbunden anfört böra fastställas

till 6 000 kronor jämte rörligt tillägg å 19,6 %>, vilken ersättning, jämte

naturaförmåner, för närvarande i allmänhet tillkommer de vid landstingssjukhusen

anställda förste underläkarna. I den mån till motsvarande underläkare

i städer utanför landsting utgår högre kontant lön, bör skillnaden

täckas av staden, bland annat med hänsyn till att dessa städer — i motsats

till landstingen —- vanligen icke kostnadsfritt tillhandahålla naturaförmåner

åt sina underläkare. Som villkor för statens bidrag bör i enlighet med medicinalstyrelsens

förslag gälla, att för undersökning och behandling av gengasskadade

vid öppen mottagning må uttagas avgift med högst 3 kronor per

besök. Ersättning för läkarnas resor till arbetsplatser, där stationär gengasdrift

förekommer, torde böra utgå av statsmedel enligt de grunder, som angivas

i allmänna resereglementet. För varje sjukvårdsområde bör av läkaren

efter samråd med vederbörande yrkesinspektör uppgöras en plan för ifrågavarande

besök, som bör fastställas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Frågan, huruvida särskild undersöknings- och behandlmgsstation för gengasskadade

skall inrättas, ankommer givetvis i första hand på vederbörande

huvudmän att avgöra, men jag utgår från att dessa skola vara villiga att medverka

till en lösning av det sjukvårdsproblem, varom har ar fråga, hedan

verksamheten pågått under ej alltför kort tid, förslagsvis minst ett år, torde

medicinalstyrelsen på grundval av de resultat, som kunna hava framkommit av

verksamheten, ha att underställa Kungl. Majit frågan, huruvida och i vad man

verksamheten bör bibehållas eller omläggas och vilken verkan detta må ta

på frågan örn statens bidrag i fortsättningen.

I enlighet med styrelsens förslag bor de läkare, som

undersökningen och behandlingen av de gengasskadade,

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 256.

skola lia hand örn

beredas tillfälle att

804 44 ,ft

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

i Stockholm genomgå en särskild utbildningskurs. Plan för kursen torde böra

fastställas av medicinalstyrelsen efter förslag av gengasrådet. Emot det av''

styrelsen för kursen beräknade beloppet, 8 500 kronor, har jag intet att erinra.

Såväl medicinalstyrelsen som gengasrådet ha vidare funnit en förstärkning

av arbetskrafterna vid gengaskliniken vid Sabbatsbergs sjukhus med ytterligare

en läkare erforderlig. Enligt vad jag inhämtat har på stadens bekostnad

en sådan förstärkning redan vidtagits från och med den 1 mars 1944.

Med hänsyn till de speciella uppgifter såsom central för forskningsverksamheten,

vilka avsetts tillkomma ifrågavarande gengasklinik, vill jag icke motsätta

mig, att staten lämnar enahanda bidrag till denne läkare som till övriga

läkare vid undersökningsstationerna. Vidkommande kravet på reglering av

lönerna för den övriga vid kliniken anställda, helt av statsmedel avlönade personalen

vill jag framhålla, att vissa förhöjningar av tidigare utgående arvoden

ägt rum från och med den 1 januari 1944. Några ytterligare höjningar anser

jag mig åtminstone för närvarande ej böra förorda.

Beträffande gengasrådet finner jag i likhet med medicinalstyrelsen de

uppgifter, som böra ankomma på gengasrådet, motivera, att rådet beredes en

självständigare ställning än för närvarande. Rådet bör sålunda hädanefter

under medicinalstyrelsens överinseende i allt väsentligt handhava ledningen

av den medicinska forskningsverksamheten rörande förgiftningsfaran vid gengasdrift.

Möjligen bör till rådet även knytas den tekniskt-profylaktiska verksamhet

beträffande gengasdriften, som hittills ombesörjts av bränslekommissionens

gengasbyrå; frågan härom torde dock först böra göras till föremål

för närmare undersökning. Rådets ledamöter böra utses av Kungl. Maj:t,

som även bör äga utfärda närmare föreskrifter rörande rådets sammansättning

och verksamhet. För ändamålet erforderliga medel torde i fortsättningen böra

utbetalas och disponeras av medicinalstyrelsen.

Yad slutligen angår den av riksförsäkringsanstalten påyrkade förstärkningen

av yrkesinspektionens arbetskrafter genom medgivande att få besätta

en dis’triktsingenjörsbefattning i lönegraden Eo 20 och två aspirantbefattningar

i lönegraden Ex 18, vilka befattningar för närvarande äro vakanta, vill

jag förorda, att det må ankomma på Kungl. Majit att pröva, örn och i vad

mån en utökning av inspektionens arbetskrafter må befinnas påkallad med

hänsyn till angelägenheten av att inspektionens uppgifter — däri inbegripet

övervakning av arbetsställen där gengas användes — skall kunna fullgöras

på ett tillfredsställande sätt. Därest en utökning av personalen befinnes påkallad

och på grund härav den i yrkesinspektionens avlöningsstat för nästa

budgetår upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

visar sig otillräcklig, torde frågan örn postens överskridande böra i

vanlig ordning underställas riksdagens prövning.

Statens kostnader för de av mig förordade undersöknings- och behandlingsstationerna

för gengasskadade inklusive resor till arbetsplatser, där stationär

gengasdrift förekommer, torde kunna beräknas till högst 250 000

kronor per år. Kostnaderna för den vid gengaskliniken i Stockholm bedrivna

verksamheten torde kunna uppskattas till omkring 30 000 kronor. Då den i

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

det föregående omnämnda kursen beräknas draga en kostnad av 8 500 kronor,

skulle å staten belöpande årliga utgifter för nu nämnda ändamål sålunda

uppgå till cirka (250 000 + 30 000 + 8 500) 288 500 kronor eller i avrundat tal

290 000 kronor.

De av mig förordade grunderna för bidrag till läkarnas avlöning torde böra

tillämpas tills vidare från och med den 1 juli 1944. Bidragen torde lämpligen

böra utbetalas till vederbörande huvudmän halvårsvis i efterskott. Med hänsyn

främst härtill kan medelsbehovet till samtliga ovanberörda åtgärder i anledning

av förgiftningsfaran vid gengasdrift för nästa budgetår begränsas till

150 000 kronor.

Sistnämnda belopp torde å riksstaten för nästa budgetår böra upptagas

såsom förslagsanslag under femte huvudtiteln och benämnas Åtgärder i anledning

av förgiftningsfaran vid gengasdrift.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna de grunder för bidrag till avlöning åt läkare

vid undersöknings- och behandlingsstationer för gengasskadade,

som av mig förordats, att tillämpas tills vidare från och med den

1 juli 1944;

dels ock till Åtgärder i anledning av förgiftningsfaran vid

gengasdrift för budgetåret 1944/45 anvisa ett

förslagsanslag av .......................................... kronor 150 000

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:361 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående anslag till fraktnedsåttning å järnväg för träkol från Norrbotten till mellansvenska bruk. s. 1 i texten
  2. SU 1944:160 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i anledning av förgiftningsfaran vid gengasdrift jämte i ämnet väckt motion. s. 1 i texten