Sök i Ratio Lex

Angående anslag till prisrabattering å vissa livsmedel m. m

1944-04-21 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:262, Angående anslag till prisrabattering å vissa livsmedel m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

1

Nr 262.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till prisrabattering

å vissa livsmedel m. m.; given Stockholms

slott den 21 april 1944.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Axel Gjöres.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Näjd Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 21 april 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Efter gemensam beredning nied statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres.

I årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, punkterna 31 och 32) har

Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, för budgetåret 1944/45 beräkna dels till Prisrabattering å vissa livsmedel

ett anslag av 110 000 000 kronor, dels ock till Förmalningsersättningar

ett förslagsanslag av 37 000 000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla dessa

frågor, vilka därvid lämpligen torde böra behandlas var för sig.

Prisrabattering å vissa livsmedel.

Nu gällande bestämmelser angående prisrabattering å matfett och mjölk

m. m., vilka utformats i anslutning till uttalanden av 1942 års riksdag, återfinnas

i kungörelsen den 20 november 1942 (nr 877). Bestämmelserna, vilka

genom kungörelsen den 5 november 1943 (nr 774) så tillvida ändrats, alt

tidigare gällande åldersgränser för de kategorier förbrukare, som skola

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 262. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj-.ts proposition nr 262.

vara berättigade att utan behovsprövning erhålla rabattkort, framflyttats

ett år, innehålla i huvudsak följande.

1) Rabattkort för såväl matfett som mjölk tilldelas utan behovsprövning

sådana svenska medborgare, som äro födda efter den 31 december 1927

eller före den 1 januari 1877, under förutsättning att vederbörande själv,

eller, i fråga om barn, dettas föräldrar vid 1943 års taxering till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt icke upptagits för ett beskattningsbart belopp,

överstigande 750 kronor, eller för en skattepliktig förmögenhet, överstigande

10 000 kronor, eller brukar jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde av

mer än 10 000 kronor. Från denna regel göras dock två undantag, det ena

i syfte att öppna möjlighet till erhållande av rabattkort även i sådana fall,

där den skattepliktiga förmögenheten eller värdet av den brukade jordbruksfastigheten

är större än nu nämnts men å andra sidan vederbörandes

beskattningsbara belopp är mycket lågt, och det andra i syfte att bereda föräldrar

med minst två barn möjlighet att erhålla rabattkort för barnen, även

då vederbörandes beskattningsbara belopp något överstiger 750 kronor.

Enligt det första undantaget äger nu avsedd person erhålla rabattkort

under förutsättning dels att den skattepliktiga förmögenheten respektive

taxeringsvärdet å jordbruksfastigheten ej överstiger 20 000 kronor och dels

att det vid 1943 års taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt upptagna

beskattningsbara beloppet ej överstiger 250 kronor. Enligt det andra

undantaget erhålles rabattkort för barn under förutsättning dels att det

beskattningsbara beloppet ej överstiger 1 000 kronor och dels att föräldrarna

ha minst två efter den 31 december 1927 födda barn. Beträffande

person, som är gift och sammanlever med sin make, gäller vad här nyss

sagts om beskattningsbart belopp och skattepliktig förmögenhet makarnas

sammanlagda beskattningsbara belopp och sammanlagda skattepliktiga förmögenhet.

Vad i denna punkt sagts örn personer, som äro födda före den 1 januari

1877, gäller även yngre personer, som uppbära tilläggspension enligt lagen

örn folkpensionering eller invalidunderstöd jämlikt förordningen den 28

juni 1935 örn invalidunderstöd.

2) Tilldelning av rabattkort till andra svenska medborgare än som avses

i punkt 1 (d. v. s. lill svenska medborgare, som äro födda under något av

åren 1877—1927 och ej uppbära tilläggspension eller invalidunderstöd,) får

ske utan särskild behovsprövning endast i följande fall:

a) Äkta makar, vilka sammanleva med varandra, tilldelas vardera ett

rabattkort för matfett under förutsättning dels att de ha eget hushåll och

dels att de icke vid 1943 års taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

tillsammans upptagits för ett beskattningsbart belopp, överstigande 500

kronor, eller för en skattepliktig förmögenhet, överstigande 10 000 kronor,

eller bruka jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde, överstigande 10 000

kronor.

b) Ogift person tilldelas ett rabattkort för matfett under förutsättning dels

att han har eget hushåll och dels att han icke vid 1943 års taxering till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt upptagits för ett beskattningsbart belopp,

överstigande 500 kronor, eller för en skattepliktig förmögenhet, överstigande

10 000 kronor, eller brukar jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde,

överstigande 10 000 kronor. Vad nu sagts om ogift person gäller även

änkling, änka eller make, som icke sammanlever med andra maken.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

3

Även för personer inom denna åldersgrupp finnes en undantagsbestämmelse,

avsedd för sådana fall, där den skattepliktiga förmögenheten eiler

värdet av den brukade jordbruksfastigheten visserligen är större än 10 000

kronor men där å andra sidan det beskattningsbara beloppet är mycket

lågt. Enligt denna undantagsbestämmelse skall rabattkort för matfett tilldelas

här avsedd person, under förutsättning dels att vederbörande har eget

hushåll, dels att den skattepliktiga förmögenheten respektive taxeringsvärdet

å den brukade jordbruksfastigheten ej överstiger 20 000 kronor och dels

att det vid 1943 års taxering upptagna beskattningsbara beloppet ej överstiger

250 kronor.

3) Beträffande de i punkterna 1 och 2 upptagna fallen, där taxeringsvärdet

å jordbruksfastighet är av betydelse för brukarens eller honom närstående

persons rätt till rabattkort, har särskilt föreskrivits, att hänsyn icke

skall tagas till den del av taxeringsvärdet, som får anses belöpa på sådan

egendom, vars avkastning brukaren icke äger tillgodogöra sig.

4) Personer, som ej enligt här återgivna regler äro berättigade till rabattkort

utan behovsprövning, kunna efter prövning i varje enskilt fall erhålla

sådant kort, då med hänsyn till särskilda omständigheter synnerligt behov

därav finnes föreligga.

5) För arrendatorer och dem närstående personer finnes slutligen i visst

fall möjlighet att erhålla rabattkort efter behovsprövning, som sker efter

mindre stränga regler än som angivits i punkten 4. Livsmedelskommissionen

har nämligen föreskrivit, att, därest arrendators eller honom närstående

persons rätt att erhålla rabattkort är beroende av taxeringsvärdet på den

arrenderade fastigheten, kristidsstyrelse må, därest verkligt behov av prisrabattering

prövas föreligga, tilldela vederbörande rabattkort, oaktat fastighetens

taxeringsvärde eller den del därav, som enligt bestämmelserna i punkten

3 skall anses belöpa på arrendatorn, är högre än det medgivna. Givetvis

skall vederbörande helt fylla förutsättningarna i övrigt för erhållande av

rabattkort.

Utdelning av rabattkort i enlighet med nu nämnda bestämmelser ägde rum

första gången med början i december 1942 och andra gången med början

i november 1943.

Beträffande rabattbeloppen må här erinras, att dessa år 1942, i samband

med att inkomst- och förmögenhetsgränserna för tilldelning av rabattkort

utan behovsprövning sänktes, höjdes i fråga om maltfett från 1 krona 50 öre

till 2 kronor per kilogram och i fråga om mjölk från 10 till 15 öre per

liter.

I skrivelse den 31 mars 1944 har statens livsmedelskommission avgivit

förslag för nästa budgetår rörande medelsanvisning för prisrabattering å

vissa livsmedel.

Kommissionen har till en början meddelat, att en sammanställning av

inkomna redovisningar rörande den utdelning av rabattkort, som ägde rum

med början i december 1942, utvisade, att antalet utdelade kort varit ungefär

följande.

Rabattkort för matfett till producenter ...................... 728 000

» » » > icke-producenter .................. 2 007 000

Summa rabattkort för matfett 2 735 000

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

Rabattkort för mjölk till producenter ...................... 403 000

» » » » icke-producenter .................. 1113 000

Summa rabattkort för mjölk 1 516 000

Vad angår den sista utdelningen av rabattkort förelåge, upplyser kommissionen,

uppgifter sammanställda beträffande de kort, som utdelats under

tiden november 1943—januari 1944. Det antal, som totalt bomme att utdelas,

kunde emellertid förväntas komma att bli några procent högre än

antalet under nämnda tid utdelade kort. Om antalet efter de första tre månaderna

tillkommande kortinnehavare procentuellt bleve detsamma som vid

närmast föregående kortutdelning, kunde följande antagande göras rörande

det slutliga resultatet av den senaste utdelningen.

Rabattkort för matfett till producenter ...................... 708 000

» » » » icke-producenter .................. 1712 000

Summa rabattkort för matfett 2 420 000

Rabattkort för mjölk till producenter ...................... 403 000

» » » » icke-producenter .................. 1 040 000

Summa rabattkort för mjölk 1 443 000

I anslutning härtill anför kommissionen.

I de beträffande rabattkort för matfett angivna siffrorna äro icke inräknade

sådana särskilda rabattkort för matfett, som utdelas till statavlönade

och med dem jämställda personer, vilka befinna sig i sådana ekonomiska

omständigheter, att de skulle varit berättigade till rabattkort för mjölk, men

som icke kunna utnyttja rabattkort för mjölk på grund av att deras behov

av mjölk tillgodoses i annan ordning än genom inköp och att de ej heller

behöva inköpa sådana andra varor (fodermedel, utsädesspannmål, konstgödselmedel

och kalk), som i vissa fall få inköpas mot rabattkort för mjölk.

Antalet av dessa rabattkort uppgick vid den utdelning, som började i december

1942, till cirka 37 500, och beräknas vid den senaste utdelningen

komma att uppgå till omkring 50 000. ökningen torde bero på att ifrågavarande

kort ej voro allmänt kända under den förra utdelningen och att

följaktligen en del personer, som voro berättigade till sådana kort, ej alls

uttogo några kort eller i stället uttogo rabattkort för mjölk.

Antalet rabattkortsinnehavare har alltså undergått följande procentuella

förändringar i förhållande till tiden före november 1943.

Minskning eller

ökning

Rabattkort för matfett till producenter .................... — 2,7

» » » » icke-producenter ................ —14,7

» » » » statavlönade m. fl..............+ 33,3

» » mjölk » producenter ................... ± 0

» » » » icke-producenter ...............— 6,5

Som synes har antalet rabattkortsinnehavare nedgått ej oväsentligt bland

icke-producenter, under det att i fråga om producenter läget är i stort sett

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

5

oförändrat. Då bestämmelserna angående tilldelning av rabattkort ej undergått

några nämnvärda förändringar, måste nedgången väsentligen bero på

en höjning av den allmänna nominella inkomstnivån för icke-producenter.

Kommissionen har verkställt vissa beräkningar för att konstatera, hur

rabattkorten inom de olika kristidsstyrelseområdena procentuellt fördela sig

på producenter och icke-producenter. Härom anför kommissionen.

Till grundval vid dessa beräkningar har tagits den fördelning av befolkningen

mellan producenter och icke-producenter, som framkommit vid en

hösten 1943 verkställd utdelning av inköpskort för matfett m. m. Vid denna

utdelning utdelades särskilda kort för producenter och särskilda kort för

icke-prodncenter. Till producenter skulle enligt utdelningsbestämmelserna

hänföras innehavare av brukningsdelar, varå regelbundet finnas en eller

flera kor, samt medlemmar av sådana personers hushåll. Övriga personer —

däribland även lantarbetare — hänfördes till icke-producenter. Med ledning

av det antal kort av olika slag, som utdelades vid denna utdelning, har vid

nu förevarande beräkningar antalet producenter uppskattats till 1 690 000

och antalet icke-producenter till 4 768 000.

Det antal rabattkort för matfett (med undantag av rabattkort för matfett

till statavlönade m. fl.), som enligt ovan angivna siffror beräknas komma att

bliva gällande under år 1944, motsvarar i fråga om rabattkorten för ickeproducenter

35,9 procent av hela antalet icke-producenter och i fråga om

rabattkorten för producenter 41,9 procent av hela antalet producenter. Det

relativa antalet växlar inom de olika kristidsstyrelseområdena för icke-producenter

mellan lägst 13,1 procent i Stockholms stad och 27,8 procent i Stockholms

län samt högst 55,3 procent i Kalmar läns norra kristidsstyrelseområde

och för producenter mellan lägst 20,G procent i Malmöhus läns södra kristidsstyrelseområde,

och högst 65,2 procent i Norrbottens läns kristidsstyrelseområde.

Det sammanlagda antalet rabattkort för mjölk och rabattkort för matfett

till statavlönade m. fl., som beräknas bli gällande under år 1944 (rabattkorten

för matfett till statavlönade m. fl. jämställas här med rabattkort för

mjölk, eftersom de utdelas i stället för dylika kort) motsvarar beträffande

rabattkorten för mjölk till icke-producenter och rabattkorten för matfett till

statavlönade m. fl. 22,8 procent av hela antalet icke-producenter och i fråga

om rabattkorten för mjölk till producenter 23,9 procent av hela antalet producenter.

Det relativa antalet växlar här för icke-producenter mellan lägst

9,2 procent i Stockholms stad och 18,0 procent i Stockholms läns kristidsstyrelseområde

samt högst 33,5 procent i Kalmar läns norra kristidsstyrelseområde

och för producenter mellan lägst 11,0 procent i Malmöhus läns

södra kristidsstyrelseområde och högst 44,9 procent i Norrbottens läns kristidsstyrelseområde.

Av de sålunda verkställda beräkningarna framgår, att antalet rabattkortsinnehavare

beträffande matfett är ej oväsentligt större bland producenter än

bland icke-producenter, under det att i fråga örn mjölk antalet rabattkortsinnehavare

är ungefärligen lika stort bland producenter som bland ickeproducenter.

För alt erhålla kännedom örn kristidsstyrelsernas erfarenheter av och synpunkter

på rabatteringsbestämmclserna har livsmedelskommissionen från

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

samtliga 33 kristidsstyrelser i riket inhämtat yttrande, huruvida och i vad

mån ändring i gällande rabatten ngsbestämmelser lämpligen borde äga rum.

Av yttrandena synes framgå, att flertalet kristidsstyrelser funnit de nu gällande

bestämmelserna i stort sett tillfredsställande. I ej mindre än 21 av de

inkomna svaren anges nämligen — bortsett från detaljerinringar — att de nu

gällande tilldelningsbestämmelserna fungerat i stort sett tillfredsställande och

böra bibehållas även under nästa budgetår. I ett av dessa svar uttalas dock,

att de nuvarande inkomstgränsema möjligen äro tilltagna i överkant, och i

ett annat av svaren, att rabattbeloppen böra minskas.

Beträffande innehållet i övrigt i de avgivna yttrandena anför kommissionen.

5 kristidsstyrelser ha ifrågasatt smärre jämkningar i tilldelningsgrunderna

för viss eller vissa av de befolkningsgrupper, som nu äro berättigade till

rabattkort, men i övrigt ej gjort någon erinran av principiell art mot det gällande

rabatteringssystemet. Av de nu avsedda kristidsstyrelserna anser en,

att nu gällande bestämmelser äro väl förmånliga för äkta makar nied eget

hushåll och föreslår för dem sådan ändring, att inkomstgränsen sättes till ett

beskattningsbart belopp av 250 kronor och förmögenlietsgränsen till en

skattepliktig förmögenhet av 15 000 kronor. En kristidsstyrelse förordar begränsning

av tilldelningen av rabattkort till personer i de arbetsföra åldrarna.

En annan kristidsstyrelse förordar, att inkomstgränsen för personer, som

äro födda före den 1 januari 1877, skall sänkas från 750 till 500 kronor,

under framhållande av att behovet av rabattkort vid ett och samma beskattningsbara

belopp icke synes vara större för personer, som äro födda före den

1 januari 1877, än för personer, vilka tillhöra årsklasserna 1877—1927. En

kristidsstyrelse föreslår skärpning av nuvarande bestämmelser för erhållande

av rabattkort med avseende å personer, som äro ägare av jordbruksfastighet,

men har i övrigt icke några erinringar att framställa mot nuvarande

grunder för tilldelning av rabattkort. En kristidsstyrelse föreslår slutligen

för medlemmar av producenthushåll en sänkning av de nuvarande inkomstoch

förmögenhetsgränserna samt för medlemmar av icke-producentliushåll

en omläggning av rabattbeloppen i syfte att särskilt gynna makar med

flera barn.

I de 7 återstående yttrandena påkallas ändringar i de nu gällande tilldelningsbestämmelsema

i syfte att minska antalet rabattkortsinnehavare. En

kristidsstyrelse påyrkar sålunda, att all tilldelning skall ske efter individuell

behovsprövning, under det att sex kristidsstyrelser uttala sig mera allmänt för

en skärpning av tilldelningsbestämmelserna i syfte att endast verkligt behövande

skola bli berättigade till rabattkort.

I några av yttrandena beröres särskilt frågan, hur de nuvarande bestämmelserna

verkat för medlemmar av producenthushåll. I vissa av dessa yttranden

påpekas, att den gräns, som består däri, att vederbörande ej erhåller

rabattkort utan särskild behovsprövning, om värdet av den av honom brukade

jordbruksfastigheten överstiger 10 000 respektive 20 000 kronor, innebär

en orättvisa mot jordbrukarna, eftersom den ej tar någon hänsyn till

skuldbelastningen å jordbruksfastigheten, och föreslås fördenskull slopande

av nämnda gräns. I andra yttranden göres åter gällande, att jordbrukarna

genom att taxeringsvärdena å jordbruksfastigheterna ofta ligga avsevärt under

de verkliga värdena komma i en alltför gynnad ställning beträffande för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition nr 262.

mögenhetsgränsen. I ett par av sistnämnda yttranden framhålles emellertid

samtidigt, att det synes svårt att finna ett system, varigenom de påtalade

olägenheterna kunna avhjälpas.

En fullständigare redogörelse för innehållet i kristidsstyrelsernas yttranden

finnes bifogad kommissionens förevarande skrivelse. Redogörelsen torde

såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet.

Kommissionen erinrar härefter örn att i den berättelse, som två av krisrevisionen

särskilt tillsatta granskningsmän i december 1943 avgivit rörande

av dem verkställd granskning av livsmedelskommissionens verksamhet och

därmed sammanhängande frågor, granskningsmännen uttalade, att en

mycket utbredd mening inom landet vore, att rabattkort alltjämt utlämnades

i alltför stor utsträckning till personer, som knappast kunde anses vara i

behov därav. Granskningsmännen förordade även, att en omprövning av

grunderna för tilldelning av rabattkort verkställdes samt att därvid skärpta

bestämmelser och framför allt en mera noggrann behovsprövning infördes.

Granskningsmännen uttalade vidare, att kretsen av de personer, som ägde

erhålla rabattkort för matfett, närmast syntes böra begränsas till att avse

samma personer, som nu ägde erhålla rabattkort för mjölk.

I anslutning härtill framhåller kommissionen, att kommissionen i sin skrivelse

till Kungl. Majit den 9 april 1943 med förslag till medelsanvisning för

prisrabattering under innevarande budgetår hade angivit, att eli av huvudsyftena

med de i december 1942 införda rabatteringsbestämmelserna, vilka

innebure vissa inskränkningar i kretsen av de rabattberättigade, varit att

begränsa kretsen till verkligt behövande. I vad mån ett dylikt mål kunde

förverkligas, berodde, fortsätter kommissionen, emellertid i liög grad på det

system, efter vilket tilldelningen av rabattkort skedde. Valet stöde bär mellan

en tilldelning enbart efter individuell behovsprövning och tilldelning

huvudsakligen efter schematiska regler. Granskningsmännen syntes anse, att

det förra systemet borde tillämpas. Livsmedelskommissionen hade däremot

hittills intagit den ståndpunkten, att tilldelningen av rabattkort i första rummet

borde ske efter schematiska regler. Anledningen härtill hade främst

varit, att kommissionen ansett, att en prövning i varje särskilt fall av behovet

av rabattkort skulle ställa så stora krav på kristidsnämnderna, att det

knappast kunde förväntas, att de skulle kunna gå i land därmed. Ett system

med genomgående tilldelning efter individuell behovsprövning skulle dessutom,

med hänsyn till det stora antalet myndigheter, som i första hand

skulle handlägga dessa ärenden, säkerligen komma alt medföra, alt tilldelningen

skulle ske efter mycket olika grunder. För de överordnade kristidsorganen,

närmast då kristidsstyrelserna, skulle det knappast bli möjligt

att på ett effektivt sätt ingripa i sådana fall, där kristidsnämnd beviljat

rabattkort utan tillräckliga skäl, och de överordnade organen .skulle dessutom

bli överhopade med besvär över avslagna ansökningar, vilka besvär

dessa organ skulle lia svårt att avgöra på eli enhetligt sätt. Ett frångående

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Mcij:ts proposition nr 262.

av det hittills tillämpade systemet och en övergång till ett system med

behovsprövning i varje särskilt fall — vilket granskningsmännen närmast

syntes ha åsyftat — torde därför icke böra ske, såvida icke synnerligen

vägande skäl talade därför. Så syntes dock icke vara fallet.

Det hittills tillämpade tilldelningssystemet torde därför, anser kommissionen,

i princip alltjämt böla bibehållas, varvid man emellertid givetvis borde

söka att avväga inkomst- och förmögenhetsgränserna för de olika rabattkategorierna

så, att de fall, där tilldelning av rabattkort skedde till personer,

som ej vore i verkligt behov därav, bleve så få som möjligt.

Örn man övervägde, huruvida de nu gällande tilldelningsbestämmelserna

kunde anses fylla de krav, som ur nu angivna synpunkt måste ställas på

desamma, borde observeras, framhåller kommissionen, att de till kommissionen

inkomna yttrandena icke gåve belägg för granskningsmännens uttalande,

alt det vore en allmänt utbredd mening i landet, att rabattkort i alltför

stor utsträckning utlämnades till personer, som knappast kunde anses vara i

behov därav. Av de inkomna yttrandena från rikets 33 kristidsstyrelser hade

nämligen som förut nämnts i 21 fall ej gjorts några erinringar mot huvuddragen

av de nu gällande tilldelningsbestämmelserna, medan 5 kristidsstyrelser

allenast föreslagit skärpning av tilldelningsbestämmelserna beträffande

viss grupp av tilldelningsberättigade. Det är alltså endast i 7 av yttrandena,

s°m en allmän revision av bestämmelserna anses påkallad. Kommissionen

ville emellertid anmärka, att i åtskilliga av de yttranden från kristidsnämnder,

som fogats vid kristidsstyrelsernas yttranden, anförts, att antalet rabaltkortsberättigade

borde minskas. Flertalet av de kristidsnämnder, som yttrat

sig, hade dock förklarat sig belåtna med det nuvarande rabatteringssystemet.

Kommissionen erinrar härefter om att de nu gällande tilldelningsbestämmelserna

tillkommit genom beslut av 1942 års riksdag, och att någon ändring

i desamma ej ifrågasattes av Kungl. Majit eller riksdagen vid behandlingen

av rabatteringsfrågorna år 1943. Levnadskostnaderna för de kategorier av

befolkningen, som enligt de år 1942 antagna rabatteringsreglerna kunde

komma i fråga för erhållande av prisrabattering, hade ej därefter undergått

någon större förändring. Med hänsyn härtill och till att någon allmän uppfattning

örn att antalet rabattkortsinnehavare nu borde ytterligare minskas ej

kommit till uttryck i kristidsstyrelsernas yttranden eller på annat sätt, hade

kommissionen ansett sig ej i år böra föreslå någon allmän skärpning av tilldelningsbestämmelsema.

Kommissionen har härefter behandlat de mera detaljbetonade ändringar i

de nu gällande tilldelningsbestämmelserna, som föreslagits av vissa kristidsstyrelser.

Till en början har kommissionen därvid särskilt framhållit två

synpunkter, som framförts av åtskilliga kristidsstyrelser. Den ena vore, uttalar

kommissionen, att de nuvarande tilldelningsreglerna tillämpats under

en relativt lång tid och att nämnderna hunnit att bliva väl förtrogna med

deras innebörd. Det vore därför önskvärt, att ändringar ej vidtoges i andra

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

9

fall än där tungt vägande skäl talade för desamma, eftersom kristidsnämndernas

arbete givetvis bleve tyngre, ju mer och ju oftare reglerna ändrades.

Den andra synpunkten vore att rabattsystemet ej genom införande av allt

för många specialregler finge göras så komplicerat, att nämnderna hade svårt

att överblicka detsamma. I sistnämnda hänseende hade en kristidsstyrelse

uttalat, att redan det nuvarande systemet vore alltför komplicerat och borde

förenklas.

På i skrivelsen närmare angivna skäl har kommissionen icke funnit sig

höra förorda några av de av kristidsstyrelserna framförda ändringsförslagen.

1 vad gäller bestämmelser av mera rabatteringsteknisk art har kommissionen

emellertid utgått från att uppkomna frågor örn ändringar i dessa bestämmelser

finge av kommissionen upptagas till behandling i samband med

utfärdande av bestämmelser rörande utdelning av rabattkort. I detta sammanhang

anser jag mig endast böra närmare redogöra för ett av de framförda

ändringsförslagen. Örn detta anför kommissionen.

En kristidsstyrelse har begärt sådan ändring i tilldelningsbestämmelserna,

att personer, födda något av åren 1877—1927, i visst fall skulle ha möjlighet

att erhålla rabattkort för mjölk utan behovsprövning. Det fall, som här

avses, är det, då av två makar mannen — på grund av att han är född före

år 1877 eller uppbär tilläggspension -—- innehar båda slagen av rabattkort,

under det att däremot hustrun, enär hon är född efter år 1876 eller uppbär

tilläggspension, endast kan tilldelas rabattkort för matfett. Nämnda kristidsstyrelse

anser, att i dylikt fall möjligheten för hustrun att erhålla rabattkort

för mjölk efter behovsprövning icke är tillfyllest, och föreslår, att i

stället i sådana fall, som nu nämnts, även hustrun skall äga erhålla rabattkort

för mjölk utan behovsprövning, under förutsättning att hon uppnått

exempelvis 60 års ålder och ej har egen inkomst.

Med anledning av den sålunda ifrågasatta ändringen vill kommissionen

först erinra örn att orsaken till att vid införandet av prisrabatteringen å

mjölk denna förmån bestämdes i princip skola tillkomma barn och åldringar

jämte vissa speciella grupper, nämligen sjuka personer, havande kvinnor

och nyblivna mödrar, var att det beträffande dessa befolkningsgrupper

ansågs ur folkhälsosynpunkt särskilt angeläget, att mjölkkonsumtionen trots

den inträdda prisstegringen skulle kunna hållas på en tillfredsställande nivå,

och att man med hänsyn härtill önskade bereda dessa kategorier möjlighet

att inköpa mjölk till ett lågt pris. Motsvarande skäl ansågos däremot ej

föreligga att genom statliga stödåtgärder bereda även den mellanliggande

åldersgruppen samma möjlighet.

Livsmedelskommissionen har vid sammanträde med kommissionens näringssakkunniga

inhämtat yttrande från dessa, huruvida det av näringsfysiologiska

skäl kunde anses motiverat att sänka den nuvarande åldersgränsen

för tilldelning av rabattkort för mjölk åt åldringar till förslagsvis

60 år. De näringssakkunniga lia emellertid förklarat, att ur näringsfysiologiska

synpunkter möjligen en sänkning av åldersgränsen från 67 lill 65 år

kunde anses motiverad men att för personer i åldern 60—65 år vikten av

att mjölkkonsumtionen hölles uppe på en lämplig nivå ej kunde anses större

än för personer under 60 år.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 262.

Med hänsyn till detta uttalande från de näringssakkunniga synes den

föreslagna utvidgningen av prisrabatteringen å mjölk böra avvisas ur principiella

synpunkter. Härtill kommer att man, om man skulle vilja ge nu

ifrågavarande personer rätt att erhålla rabattkort utan behovsprövning, svårligen

skulle kunna underlåta att lämna även ett flertal andra personer i

åldern 16—67 år samma förmån, då dessa personer givetvis ofta kunna vara

i lika ömmande omständigheter som de av kristidsstyrelsen åsyftade

hustrurna.

Vad angår rabattbeloppens storlek har kommissionen erinrat örn att kommissionens

år 1942 framlagda rabatteringsförslag beträffande matfett inneburit

ett bibehållande av det dittills gällande rabattbeloppet, 1 krona 50 öre

per kilogram. Med hänsyn till den ståndpunkt, som Kungl. Majit och riksdagen

såväl år 1942 som år 1943 intagit i fråga om rabattbeloppen, ansåge

sig kommissionen nu ej böra ifrågasätta någon ändring av dessa. Kommissionen

utginge alltså från att matfettsrabatten skulle utgöra 2 kronor för

kilogram och mjölkrabatten 15 öre för liter.

Beträffande de beräknade kostnaderna för prisrabatterna under innevarande

budgetår bar kommissionen meddelat följande.

Anslaget för prisrabattering för mjölk och matfett för innevarande budgetår

utgör 110 miljoner kronor. De under tiden juli 1943—februari 1944

av Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. och Svenska spannmålsaktiebolaget

utbetalade rabattbeloppen uppgå sammanlagt till 73,9 miljoner kronor,

eller i genomsnitt omkring 9,2 miljoner kronor i månaden. Därest kostnaderna

även under de återstående månaderna skulle uppgå till i genomsnitt

sistnämnda belopp, skulle kostnaden för hela budgetåret bli 110,7 miljoner

kronor. Till vilket belopp kostnaderna i själva verket komma att uppgå, kan

emellertid ej med säkerhet avgöras. Å ena sidan är nämligen att märka, att

antalet rabattkortsinnehavare nedgått ej oväsentligt, sedan de i november

1943 utdelade korten tagits i bruk, och att med hänsyn härtill kostnaderna

under de återstående månaderna borde bli lägre än genomsnittet för juli

1943—februari 1944. Å andra sidan kan emellertid beloppet komma att ökas

därigenom att sådana kuponger, som gälla för inköp av kraftfoder, konstgödsel

o. d, användas och inlösas i större utsträckning under de återstående

månaderna. Det synes emellertid, med häns3rn till att nedgången i antalet

rabattkortsinnehavare ej hunnit återverka på antalet till inlösen insända

kuponger förrän i januari och februari 1944, närmast antagligt, att den

totala kostnaden för prisrabatteringen under innevarande budgetår kommer

att bli något under 110 miljoner kronor.

Kostnaderna för prisrabatteringen under nästa budgetår kunde, uttalar

kommissionen, under antagande att de nuvarande tilldelningsbestämmelserna

bibehölles i huvudsak oförändrade och att inkomstnivån för de befolkningsgrupper,

som här avsåges, icke underginge någon mera betydande förändring

i förhållande till kalenderåret 1943, uppskattas för matfettsrabatteringen

till (2 470 000 X 26=) 64 220 000 kronor och för mjölkrabatteringen till

(1 443 000 X 27,37=) 39 495 000 kronor eller sammanlagt till omkring 104

miljoner kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

11

Under åberopande av vad kommissionen sålunda anfört hemställer kommissionen,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att till prisrabattering

å vissa livsmedel för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 105

miljoner kronor.

Vid behandlingen inom livsmedelskommissionen av förevarande ärende

avgav ledamoten fru Olivia Nordgren följande särskilda yttrande.

»Undertecknad, som i allt väsentligt ansluter sig till livsmedelskommissionens

förslag angående rabatteringarna av matfett och mjölk, vill på en punkt

anmäla en från övriga ledamöter avvikande mening. Det gäller de fall, då av

två makar mannen — på grund av att han är född före 1877 eller uppbär

tilläggspension — innehar båda slagen av rabattkort, under det däremot

hustrun, som är född något eller några år senare, och således icke är berättigad

till folkpension, endast kan tilldelas rabattkort för matfett. Sådan hustru

kan icke ens efter behovsprövning, såvitt icke sjukdom eller andra särskilt

ömmande omständigheter föreligga, erhålla rabattkort för mjölk.

Kommissionens majoritet har icke ansett sig kunna tillstyrka en sådan

ändring att en hustru i den ställning som ovan nämnts skall kunna tilldelas

mjölkrabattkort, enär detta skulle innebära ett brytande av den principiella

gränsdragningen mellan mjölk- och matfettsrabatteringarna. Jag vill ingalunda

bestrida riktigheten härav, men anser dock att livets krav bör gå före

principerna i fall där rättvisa och billighet så kräver. En folkpensionär, som

icke har några andra inkomster än sin folkpension — grundpension och

tilläggspension jämte nu utgående dyrtidstillägg å dessa — befinner sig i

mycket bekymmersamma ekonomiska omständigheter, och är nödsakad att

i största utsträckning hålla sig till de billigaste livsmedlen bröd, gryn, potatis

och mjölk. Är han gift och hustrun är 60 år och däröver, men icke uppbär

folkpension, skola båda makarna dra sig fram på mannens pension, då

hustrun i dessa åldrar har svårt, för att inte säga omöjligt, att skaffa sig

något förvärvsarbete utom hemmet, örn hon tidigare har ägnat sig uteslutande

åt detta.

Visserligen är det riktigt såsom kommissionsmajoriteten anför, att vid införandet

av prisrabatteringen å mjölk denna förmån bestämdes i princip

skola tillkomma barn och åldringar, jämte vissa speciella grupper såsom

havande kvinnor m. fl., emedan det beträffande dessa befolkningsgrupper

ansågs ur folkhälsosynjmnkt angeläget att mjölkkonsumtionen trots den

inträdda prisstegringen skulle kunna hållas på en tillfredsställande nivå,

och att man med hänsyn härtill önskade bereda dessa kategorier möjligheter

att inköpa mjölk till ett lågt pris. Men det torde å andra sidan inte kunna

bestridas, ali den stora allmänheten betraktar rabatteringarna som ett led i

strävandena att bereda de sämst ekonomiskt ställda i samhället möjligheter

alt förskaffa sig sådana livsmedel sorn matfett och mjölk för upprätthållandet

av sina oundgängliga näringsbehov. Och den kategori det här är

fråga örn hör obestridligen till de sämst ekonomiskt ställda i samhället. Det

är ganska naturligt, att de finna det egendomligt, att en familj i de arbetsföra

åldrarna och med relativt goda inkomster kan erhålla rabattkort för

mjölk åt sina barn, medan de själva trots sin fattigdom och sitt svåra läge

inte kunna komma i åtnjutande av en dylik förmån.

Jag föreslår därför, alf hustrun till en folkpensionär, som uppbär tilläggspension,

i det fall hon har lylli 60 år samt icke har egen inkomst efter

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

särskild ansökan och prövning bör kunna erhålla rabattkort för mjölk, även

då sådana särskilda omständigheter ej föreligga, som enligt nuvarande rigorösa

bestämmelser om behovsprövning äro förutsättning att hon skall kunna

erhålla dylikt kort.»

Förmalningsersättningar.

I syfte att förhindra att de i förhållande till förkrigspriserna höjda producentpriserna

å brödsäd skola medföra ökning av priserna på mjöl och

bröd har sedan hösten 1910 tillämpats ett system med s. k. förmalningsersättningar.

Dessa ersättningar utbetalas till kvarnarna för av dem förmålen

spannmål och utgå med skilda belopp för handelsförmalning och vid

förmälning mot lön. Anslaget är för innevarande budgetår anvisat med

34 000 000 kronor.

Enligt beslut av Kungl. Majit den 15 oktober 1943 utgör ersättningen vid

löneförmalning tills vidare 2 kronor för deciton. Ersättningen vid handelsförmalning

av vete och råg ävensom korn för inblandning i vete- och rågmjöl

utgår jämlikt Kungl. Majits beslut den 8 januari 1944 under tiden från

och med den 1 september 1943 tills vidare till och med den 31 augusti 1944

med 6 kronor 50 öre för deciton. I förhållande till ersättningen under tiden

1 januari—31 augusti 1943 innebär den genom sistnämnda beslut fastställda

ersättningen en ökning av 70 öre för deciton. Ökningen sammanhänger med

ökade kostnader för kvarnarna. Enligt av statens livsmedelskommission

gjorda beräkningar uppgår kostnadsstegringen till omkring 1 krona 50 öre

för deciton. Kostnadsökningen hos kvarnarna motsvaras emellertid till större

delen av en utgiftsminskning för statsverket. Sålunda ha kostnaderna för

utbetalande av en fraktersättning till handeln av 25 öre för deciton, lagringsersättningar,

motsvarande 20 öre för deciton, och frakter från odlares järnvägsstation

till prisort, motsvarande omkring 50 öre för deciton, överflyttats

från Svenska spannmålsaktiebolaget till kvarnarna. Ifrågavarande kostnadsöverflyttning

förklarar sålunda ungefär % av kvarnarnas kostnadsökning.

Vidare bör här erinras, att i det angivna beloppet av 1 krona 50 öre per

deciton av förmald spannmål av alla slag ingår en höjning av vårvetepriset

av 1 krona för deciton.

För bestridande av de beräknade kostnaderna för förmalningsersättningar

under innevarande budgetår har Kungl. Majit ställt till livsmedelskommissionens

förfogande ett belopp av 40 500 000 kronor. Det för ändamålet anvisade

anslaget å 34 000 000 kronor har sålunda måst överskridas med

6 500 000 kronor.

I skrivelse den 31 mars 1944 med förslag om prisreglerande åtgärder på

jordbrukets område, har livsmedelskommissionen behandlat frågan om

medelsbehovet för förmalningsersättningar för budgetåret 1944/45. Skrivelsen

har utom såvitt avser denna fråga tidigare i dag anmälts av chefen för

jordbruksdepartementet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262. 13

Kommissionen har rörande förmalningsersättningarna anfört följande.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut i fråga om prissättningen på jordbrukets produkter

för regleringsåret 1944/45 skola priserna på brödsäd bibehållas i genomsnitt

oförändrade under nämnda regleringsår. Under förutsättning av

oförändrade arbets- och materialkostnader för kvarnindustrien, oförändrade

mjölpriser och i stort sett oförändrade regleringsbestämmelser skulle därför

förmalningsersättningen böra i princip bibehållas vid sitt nuvarande belopp.

Medelsbehovet för förmalningsersättningar vid en beräknad förmalningsvolym

av 600 000 ton skulle i dylikt fall komma att utgöra 39 000 000 kronor.

Emellertid torde den tänkta utformningen av de båda alternativ för

brödsädsregleringen vilka kommissionen i förevarande skrivelse tidigare diskuterat,

komma att nödvändiggöra vissa jämkningar av ersättningens belopp.

Under innevarande regleringsår ha kvarnarna att erlägga endast 25

öre per deciton av fraktkostnaderna för spannmålen. Systemet med ett inlösningsförfarande

i kombination med stödköp förutsätter, att kvarnarna skola

betala samtliga reguljära fraktkostnader för spannmålen. Räknar man med

att jordbrukarnas priser komma alt motsvara de av Kungl. Majit fastställda

och antages därjämte att bandelsmarginalen blir oförändrad, skulle vid

tillämpningen av detta system, enär genomsnittsfrakten till kvarn kan beräknas

till ett belopp av 75 öre per deciton, uppstå en fördyring av kvarnarnas

inköp med 50 öre per deciton, vilket vid förutnämnda förmalningsvolym

motsvarar ett sammanlagt belopp av cirka 3 000 000 kronor. Medelsbehovet

för förmalningsersättningar kommer alltså vid tillämpning av nämnda system

att stiga med minst sistnämnda belopp. Vid systemet med fasta, successivt

stigande priser kommer däremot spannmålsbolaget att erlägga huvudparten

av frakten till kvarn. Kvarnarnas inköpspris kommer därigenom,

jämfört med nuvarande förhållanden, att sjunka med högst 25 öre per deciton,

vilket under förut angivna förutsättning i avseende på förmalningsvolymen

medför en nedgång av medelsbehovet med högst 1 500 000 kronor.

Vid en beräknad förmalningsvolym av 600 000 ton skulle medelsbehovet för

förmalningsersättningar således uppgå till vid första alternativet lägst

42 000 000 kronor och vid andra alternativet lägst 37 500 000 kronor.

Vad angår ersättningen vid löneförmalning anförde jordbruksutskottet

i sitt utlåtande nr 54 till 1943 års riksdag, att skäl kunde anföras för en

sådan omläggning av stödet till det mindre jordbruket, att det såsom ersättning

för löneförmalning av Kungl. Majit äskade beloppet av 2 000 000

kronor överfördes till producentbidragen. Utskottet vore emellertid icke för

det dåvarande berett att utan föregående närmare utredning tillstyrka en

dylik åtgärd men förutsatte, att Kungl. Majit bade uppmärksamheten riktad

på detta spörsmål och i samband med utarbetandet av förslag till prisreglerande

åtgärder för regleringsåret 1944/45 övervägde örn den antydda omläggningen

lämpligen då borde genomföras. Med hänsyn till den stora böjning

av anslaget till producentbidrag, som kommissionen i denna skrivelse

tidigare föreslagit, eller från 31,7 miljoner kronor för budgetåret 1943/44

till 46 miljoner kronor för budgetåret 1944/45, bar kommissionen låtit verkställa

en undersökning av det utav jordbruksutskottet sålunda berörda spörsmålet.

Det bar därvid befunnits, att ersättningen för löneförmalning nu torde

utan större olägenheter kunna slopas. Kommissionen vill på grund bärav

förorda, att någon ersättning för löneförmalning icke skall utgå under regleringsåret

1944/45, och hemställer förty icke örn anvisande av några medel

för ifrågavarande ersättning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

Kommissionen har tidigare uttalat, att med valet mellan de båda alternativen

för spannmålsregleringens anordnande bär få anstå till hösten.

Under åberopande av vad kommissionen sålunda anfört föreslår kommissionen,

att förslagsanslaget till förmalningsersättningar under nästa regleringsår

upptages till i runt tal 40 000 000 kronor.

DePche™nntS~ som mot*verat införande av prisrabattering å vissa livsmedel

samt systemet med s. k. förmalningsersättningar föreligga alltjämt. På

grund härav böra de genomförda anordningarna med prisrabatter och förmalningsersättningar

bibehållas även under nästkommande budgetår.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår utdelades rabattkort i enlighet

med de nu gällande grunderna första gången med början i december

månad 1942 och andra gången med början i november månad. 1943. En

jämförelse mellan det antal rabattkort, som beräknas komma att utdelas

under innevarande period, och antalet utdelade kort under första perioden

ger vid handen, att man kan räkna med en ej oväsentlig nedgång av antalet

rabattkortsinnehavare bland icke-producenter, medan läget i fråga om producenter

torde komma att bliva i stort sett oförändrat. Då bestämmelserna

angående tilldelning av rabattkort ej undergått några nämnvärda förändringar,

måste såsom livsmedelskommissionen framhållit nedgången väsentligen

bero på en höjning av den allmänna inkomstnivån för icke-producenter.

Till den del denna höjning är blott nominell har utvecklingen tydligen medfört

en reell begränsning av rabattsystemet.

I likhet med vad som skedde föregående år har livsmedelskommissionen

för att erhålla kännedom om kristidsstyrelsernas erfarenheter av och synpunkter

på rabatteringsbestämmelserna från kristidsstyrelserna inhämtat

yttrande, huruvida och i vad mån ändring i bestämmelserna lämpligen

borde äga rum. Av yttrandena framgår, att flertalet kristidsstyrelser, nämligen

21 stycken, ansett de nu gällande bestämmelserna i stort sett tillfredsställande

och att desamma därför borde bibehållas även under nästa budgetår.

Av de återstående kristidsstyrelserna ha 5 ifrågasatt smärre jämkningar

i tilldelningsgrunderna för viss eller vissa av de befolkningsgrupper, som nu

äro berättigade till rabattkort, men i övrigt ej haft erinringar av principiell

art mot det gällande systemet. Endast i 7 yttranden ha påkallats ändringar

i tilldelningsbestämmelserna i syfte att minska antalet rabattkortsinnehavare.

De av statens krisrevision för livsmedelskommissionen särskilt tillsatta två

granskningsmännen ha emellertid i sin avgivna granskningsberättelse förordat,

att en omprövning av grunderna för tilldelning måtte ske och att därvid

skärpta bestämmelser och framförallt en mera noggrann behovsprövning

borde införas.

De nu gällande tilldelningsgrunderna, som godkändes av 1942 års riksdag,

tillkommo i syfte bland annat att begränsa kretsen av rabattkortsbe
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

15

rättigade till de verkligt behövande. Den minskning, som de nya bestämmelserna

medförde, uppgick i fråga örn rabattkorten för matfett till omkring

500 000 stycken och beträffande mjölkrabattkorten till omkring 80 000

stycken. En ganska avsevärd begränsning av antalet tilldelningsberättigade

skedde sålunda redan 1942. Härmed är emellertid icke sagt, att det gällande

.systemet fungerar på ett sådant sätt, att icke i en del fall personer,

vilkas behov av rabattkort kan ifrågasättas, erhålla rabattkort. Med nu tilllämpade

schematiska system torde denna olägenhet icke kunna undvikas.

Härför torde erfordras en övergång till en efter enhetliga grunder skedd

individuell behovsprövning. De många och allvarliga olägenheter ur andra

synpunkter, som på sätt framgår av livsmedelskommissionens skrivelse en

övergång till sistnämnda system skulle medföra, anser jag emellertid så

vägande, att jag, i likhet med kommissionen, icke anser mig böra förorda

någon principiell omläggning av nu rådande system.

Kommissionen har upptagit frågan, huruvida någon allmän skärpning av

tilldelningsbestämmelserna borde ske i syfte att ytterligare minska antalet

rabattkortsberättigade. Livsmedelsrabatterna avse att öka möjligheterna

för de ekonomiskt sämre ställda befolkningsgrupperna att oaktat levnadskostnadernas

stegring kunna inköpa tillräckliga myckenheter matfett och mjölk.

Då angivna kostnader efter tillkomsten av nu gällande tilldelrungsbestämmelser

i stort sett icke undergått någon större ändring, anser jag, i likhet

nied livsmedelskommissionen, någon skärpning av bestämmelserna icke

böra ske.

En del kristidsstyrelser ha framfört förslag örn vissa detaljändringar med

avseende å det nuvarande tilldelningssystemet. Såsom livsmedelskommissionen

understrukit är det angeläget, att ändringar ej vidtagas i andra fall,

än där vägande skäl tala för desamma. Kristidsnämnderna ha nämligen

numera hunnit bliva förtrogna med de nuvarande tilldelningsreglernas innebörd,

och ändringar skulle lätt komma att tynga nämndernas arbetsbörda.

Ett införande av alltför många specialregler skulle vidare göra rabattsystemet

ytterligare komplicerat med påföljd, att överblicken för nämnderna

försvårades. På grund härav är jag icke beredd att nu tillstyrka några av

de ifrågasatta ändringarna. Jag förutsätter emellertid, att, därest utvecklingen

skulle påkalla en omläggning av rabattsystemet — exempelvis genom

en ytterligare förskjutning av penninginkomsternas nivå inom de av prisrabatterna

berörda skikten — Kungl. Majit må liksom nu är fallet jämväl i

fortsättningen äga befogenhet att vidtaga av omständigheterna föranledda

ändringar i systemet.

Av vad jag sålunda anfört framgår, att jag ej heller kan tillstyrka det av

en ledamot i livsmedelskommissionen reservationsvis framförda förslaget,

nämligen att hustru till en folkpensionär, som uppbär tilläggspension,

skulle i det fall hon fyllt 60 år samt icke har egen inkomst kunna efter

särskild ansökan och prövning erhålla rabattkort för mjölk, även då sådana

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Jir 262.

särskilda omständigheter ej föreligga, som enligt gällande bestämmelser örn

behovsprövning äro förutsättning för att hon skall kunna erhålla dylikt

kort. Mot ett dylikt förslag talar förutom de av mig förut anförda skälen

även det förhållandet, att ändringen skulle innebära ett brytande av den

principiella gränsdragningen mellan mjölk- och matfettsrabatterna. De

förra tillkomma sålunda i princip endast barn och åldringar jämte vissa

speciella grupper, nämligen sjuka personer, havande kvinnor och nyblivna

mödrar. Anledningen till denna begränsning är den, att det beträffande

dessa befolkningsgrupper ansetts ur folkhälsosynpunkt särskilt angeläget,

att mjölkkonsumtionen trots den inträdda prisstegringen kan hållas på en

tillfredsställande nivå. Motsvarande skäl kan däremot ej åberopas i vad

avser de mellanliggande åldersgrupperna. Vidare kan framhållas, att de

till stöd för förslaget åberopade skälen i minst lika hög grad äga tillämpning

å en ensam kvinna, som i övrigt lever under samma förhållanden som den

av reservanten åsyftade gifta kvinnan.

Jag ifrågasätter icke någon ändring i de nu utgående rabattbeloppens

storlek. Desamma böra alltså utgöra i fråga om matfett 2 kronor per kilogram

och beträffande mjölk 15 öre per liter.

Under antagande att de nuvarande tilldelningsbestämmelserna bibehållas

i huvudsak oförändrade och att inkomstnivån för de befolkningsgrupper,

som här avses, icke undergår någon mera betydande förändring i förhållande

till kalenderåret 1943 har livsmedelskommissionen uppskattat medelsbehovet

för nästa budgetår till för matfettsrabatteringen 64 220 000 kronor och för

mjölkrabatteringen 39 495 000 kronor eller sammanlagt i avrundat belopp

105 000 000 kronor. Dessa beräkningar synas böra godtagas.

Vad härefter angår frågan örn förmalningsersättningarna bör man liksom

förut utgå från att ersättningarna icke skola bestämmas till högre belopp

än vad som erfordras för att förhindra höjning av mjölpriserna. Det

härför erforderliga beloppet sammanhänger med sättet för utformningen

av brödsädsregleringen. Livsmedelskommissionen har i sådant hänseende

framlagt två alternativförslag. Vid anmälan tidigare i dag av dessa förslag

har chefen för jordbruksdepartementet förutsatt, att med valet mellan

de båda alternativen för regleringens ordnande skulle anstå till hösten 1944,

då utfallet av den nya skörden kunde överblickas. Vid en förmalningsvolym

av 600 000 ton skulle medelsbehovet för förmalningsersättningar enligt livsmedelskommissionens

beräkningar uppgå till vid ena alternativet lägst

42 000 000 kronor och vid det andra lägst 37 500 000 kronor. Sedan slutlig

ställning tagits till de båda alternativen torde det få ankomma på Kungl.

Majit att bestämma om förmalningsersättningarnas storlek. Med hänsyn till

att anslaget till förmalningsersättningar är av förslagsanslags natur har jag

intet att erinra mot att ersättningen för handelsförmalning på sätt kommis
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

17

sionen föreslagit beräknas för nästa budgetår uppgå till i avrundat tal

40 000 000 kronor.

Ersättningen för löneförmalning har för innevarande budgetår uppskattats

till 2 000 000 kronor. Med hänsyn till den stora höjning av anslaget till

producentbidrag, som chefen för jordbruksdepartementet tidigare i dag föreslagit,

synes ersättningen för löneförmalning kunna slopas. Enligt vad kommissionen

anfört kommer detta icke att medföra några större olägenheter

i regleringsliänseende.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att för budgetåret 1944/45 under elfte huvudtiteln anvisa

dels till Prisrabattering å vissa livsmedel ett anslag

av ................................ kronor 105 000 000,

dels ock till Förmalningsersåttningar ett förslagsanslag

av ................................. kronor 40 000 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit

Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl D. Ossmark.

Bihang till riksdagens protokoll 1014

I sami. Nr 262.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 262.

Bilaga.

Redogörelse för yttranden över rabatteringssystemet från kristids
styrelserna.

I skrivelse den 15 februari 1944 till kristidsstyrelserna begärde statens

livsmedelskommission, att dessa efter hörande i lämplig utsträckning av

kristidsnämnderna inom respektive styrelseområden senast den 15 mars

1944 skulle inkomma till kommissionen med yttranden över huru de grunder

för tilldelning av rabattkort, som tillämpats vid den senaste utdelningen

av rabattkort, i praktiken verkat och vilka olägenheter, som varit förenade

med desamma, samt huruvida och i vad mån ändring i nu gällande rabatteringsbestämmelser

beträffande matfett och mjölk lämpligen borde äga rum.

Här nedan lämnas en kortfattad redogörelse för innehållet i de inkomna

remissvaren.

Stockholms stads kristidsnämnd.

Ett avsevärt mindre antal rabattkort har utdelats under den senaste

rabattperioden än under närmast föregående. Denna nedgång torde främst

ha sin grund i förbättrade ekonomiska förhållanden.

Under nu rådande dyrtid torde det beskattningsbara beloppet icke längre

kunna på ett riktigt sätt återspegla de högre levnadskostnaderna i framförallt

de större städerna. Gällande tilldelningsgrunder torde med anledning

därav medföra orättvisor olika dyrorter emellan.

Även i en del andra fall kunna nuvarande bestämmelser om tilldelning av

rabattkort medföra orättvisor. Sålunda kan en person, som har en förhållandevis

liten inkomst och med anledning härav tillerkänts fattigvårdsunderstöd,

vara berättigad till rabattkort, medan en annan person, vars inkomst

uppgår till samma belopp, som den förste sammanlagt disponerar över i

form av egen inkomst och fattigvårdsunderstöd, icke erhåller rabattkort.

Stockholms län.

Kristidsstyrelsen har icke försport något nämnvärt missnöje med de principer,

som tillämpats vid senaste utdelningen av rabattkort, och har därför

intet att erinra mot att i huvudsak samma grunder tillämpas vid nästkommande

tilldelning.

Uppsala län.

Kristidsstyrelsen har för sin del icke anledning att föreslå någon ändring

av grunderna för tilldelningen av rabattkort, enär systemet enligt kristidsstyrelsens

erfarenhet i stort sett fungerat tillfredsställande.

Vissa kristidsnämnder inom styrelseområdet ha dock framställt en del

anmärkningar och önskemål beträffande tillämpningen av bestämmelserna.

Bland annat synes allmänhetens oförmåga att korrekt ifylla rekvisitionsoch

ansökningsblanketter medföra besvär för nämnderna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

19

Södermanlands län.

De rabattkortberättigades antal är alltjämt för stort trots den nedskärning,

som ägde rum i samband med senaste utdelningen. Inkomstgränserna

böra därför ytterligare sänkas.

Östergötlands läns östra.

Tilldelningen av rabattkort bör uteslutande grundas på uppgift om sökandens

inkomst vid tiden för utdelningen och på hans beräknade inkomst för

den tid rabattkorten komma att vara gällande.

Kravet på eget hushåll bör icke upprätthållas beträffande hushållerskor,

hos barn inneboende föräldrar och hos föräldrar inneboende barn, utan

dessa kategorier böra erhålla rabattkort i samma utsträckning som innehavare

av eget hushåll.

Arrendators rätt till rabattkort bör icke grunda sig på den arrenderade

fastighetens taxeringsvärde utan bör prövas med hänsyn till arrendatorns

förmögenhetsförhållanden vid utdelningstillfället och på hans beräknade

inkomst för den tid rabattkorten komma att vara gällande.

I det fall att ena maken i ett hushåll erhållit rabattkort för mjölk på

grund av att vederbörande är berättigad till tilläggspension, bör även andra

maken erhålla liknande rabattkort även om den senare ännu icke uppnått

åldern för tilläggspension.

Ansöknings- och rekvisitionsformulären böra innéhålla plats för sökandens

personkortsnummer ävensom plats för anteckning om nummer å eventuellt

tilldelat rabattkort.

Östergötlands läns västra.

Enligt nu gällande bestämmelser utdelas rabattkort i många fall till personer,

vilka knappast kunna sägas vara i behov därav. Rätten till rabattkort

bör därför inskränkas genom en nedsättning av de nu gällande inkomst-

och förmögenhetsgränserna.

Å andra sidan böra vissa av nu gällande bestämmelser uppmjukas. Sålunda

bör rätten till rabattkort för brukare av jordbruksfastighet icke avgöras

med hänsyn till den brukade fastighetens taxeringsvärde. Vidare bör

ogift person ha samma rätt till rabattkort för sin hushållerska som äkta

make för sin hustru.

Tiden för ingivande av rekvisition av rabattkort torde böra bestämmas

med hänsyn till självdeklarationens avlämnande. Å rekvisitionsblanketterna

bör finnas plats för införande av uppgifter från självdeklarationen.

I likhet med vissa kristidsnämnder inom styrelseområdet ifrågasätter kristidsstyrelsen,

huruvida icke rabatterna skulle kunna sammanföras på ett

enda kort. över huvud böra bestämmelserna i görligaste mån förenklas.

Jönköpings lån.

Enligt styrelsens uppfattning förefinnes icke någon anledning till ändring

av nu gällande bestämmelser, enär den senast verkställda utdelningen

fungerat i enlighet med givna direktiv och icke varit förenad med anmärkningsvärda

olägenheter. Förbättrade inkomstförhållanden lia medfört en

sänkning av antalet rabattkortsberättigade.

Kristidsnämnderna inom styrelseområdet äro dock icke enstämmiga i att

nuvarande grunder äro fullt rättvisa. Vissa nämnder hävda fortfarande, att

alltför stor del av det svenska folket har möjlighet att erhålla rabattkort.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj :ts proposition nr 262.

Salunda anser en kristidsnämnd, att inkomst- och förmögenhetsgränsen för

producenter bör sänkas, under det att en annan nämnd, som har många

pensionärer inom sitt område, föreslår en höjning av förmögenhetsgränsen

beträffande sistnämnda befolkningsgrupp.

En del nämnder föreslå, att den rabattsökandes uppgift angående »nuvarande

inkomst av annan än tillfällig karaktär» bör omfatta envar av de

senaste tre månaderna och styrkas av vederbörande arbetsgivare samt att

rekvisitions- och ansökningsblanketterna böra upptaga plats för nämnda

uppgifter och bestyrkande. Sistnämnda förslag skulle enligt kristidsstyrelsens

uppfattning i ganska hög grad underlätta nämndernas arbete såväl vid

utdelningstillfället som vid eftergranskningarna. Systemet torde dock icke

helt kunna genomföras, enär vissa rabattkortsberätligade, exempelvis producenter,

icke skulle kunna lämna ifrågavarande styrkta uppgifter.

Kronobergs län.

Rabatterna ha onekligen berett många mindre bemedlade personer stor

lättnad i nu rådande dyrtid men torde jämväl i många fall lia lämnats till

personer, som knappast varit i behov därav. Vid sammanträde med kristidsstyrelsens

medlemmar för behandling av rabatteringsfrågan uttalade majoriteten

som sin mening, att inom åldersgrupperna 16—66 år endast de böra

erhålla rabatt, som genom intyg kunna styrka varaktig sjukdom eller arbetsoförmåga,

samt att i stället större rabatter böra lämnas åt barn i mindre

bemedlade familjer. Två av styrelsens medlemmar föreslogo emellertid, att

inom ovannämnda åldersgrupp rabatt skall utgå till dem, som behörigen

styrka nedsatta förvärvsmöjligheter på grund av varaktig sjukdom, arbetslöshet

och dylikt.

Tyvärr ha bestämmelserna genom strävandet att åstadkomma största

möjliga rättvisa blivit mycket svårtolkade. Hela systemet bör förenklas och

antalet undantag från huvudreglerna minskas. Bedömningen av sökandens

förmögenhet bär medfört särskilda svårigheter. I rabattansökningarna liksom

i självdeklarationerna upptagas ofta inventarier till förkrigspriser eller

ännu lägre priser. Dessa låga värden godkännas av taxeringsnämnderna.

Då det är vanskligt för nämnderna att frångå de vid inkomsttaxeringen godtagna

värdena, böra de nya rabattbestämmelserna klart angiva, vilka värderingsgrunder

som skola tillämpas.

Enligt styrelsens uppfattning bör jordbruksarrendator efter ansökan

kunna erhålla rabattkort, örn han har minst 3 minderåriga barn och högst

5 000 kronors förmögenhet.

Kalmar läns norra.

Vid gemensamt möte med kristidsstyrelsen och kristidsnämndernas ordförande

framkommo från nämndernas sida vissa erinringar mot nu gällande

rabatteringsbestämmelser. Sålunda framhölls, att inkomstgränsen

fortfarande vore tilltagen i överkant. Vidare påpekades, att grunderna för

tilldelning av rabatt till jordbrukare ej vore rättvist avvägda, enär taxeringsvärdena

sättas alltför olika i olika socknar. I stort sett hade emellertid

nuvarande bestämmelser fungerat tillfredsställande.

Kristidsstyrelsen anser för sin del, att ett annat rabatteringssystem ej är

möjligt att införa utan en avsevärd ökning av nämndernas arbetsbörda.

Möjligen skulle fordringarna å tillförlitligare uppgifter örn sökandens nuvarande

inkomst kunna skärpas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 262.

21

Kalmar läns södra.

De rabattberättigade inom styrelseområdet utgjorde den 31 december 1943

cirka 30 % av stadsbefolkningen och 45 % av lantbefolkningen.

Nuvarande system för tilldelning av rabattkort bör bibehållas. De allmänna

förutsättningarna för erhållande av rabattkort böra dock skärpas

genom sänkning av gränserna för det högsta beskattningsbara beloppet och

den högsta skattepliktiga förmögenheten. Rätten till rabatt skulle bättre

kunna anpassas efter ändringar i inkomst- och förmögenhetsförhållandena,

örn rabattkortsperioderna gjordes kortare. Förslagsvis skulle två kortutdelningar

kunna ske per år.

Gotlands län.

Kristidsnämnderna inom styrelseområdet lia allmänt vitsordat skärpningen

i tilldelningsgrunderna, varigenom rabatterna lia kunnat förbehållas de

mest behövande befolkningsgrupperna. Ett par av nämnderna ha till och

med föreslagit ytterligare skärpning och en nämnd uttalar sig direkt för

rabatteringssystemets avskaffande. Vidare ha framkommit önskemål örn

större differentiering av rabatterna. Reglerna beträffande tilldelning till

jordbrukarebefolkningen anses orättvisa, då hänsyn icke tagits till den

skuldbörda, som kan åvila jordbruksfastighet.

Enligt styrelsens egen åsikt har allmänheten nu blivit van vid rabatterna

och bör därför få behålla desamma. Rabatterna tjäna onekligen sitt syfte

att säkerställa skyddsnäringsämnen för mindre välsituerade. De nuvarande

tilldelningsbestämmelserna synas lia verkat tillfredsställande. Kristidsstyrelsen

har endast haft ett fåtal besvärsärenden att avgöra och intet av kristidsstyrelsens

beslut har överklagats. Reglerna äro redan nu ganska komplicerade,

varför de icke böra ytterligare utbyggas.

Blekinge lån.

Prisrabatteringen får fortfarande anses nödvändig. Det nuvarande systemet

medför emellertid möjlighet för många icke behövande att efter rekvisition

erhålla rabattkort. Andra åter, som väl skulle behöva labatt, exempelvis

vuxna söner och döttrar i ett fattigt hem, lia icke motsvarande möjligheter,

eftersom de ej lia eget hushåll. Enligt styrelsens åsikt bör således all

rabattkortutdelning ske efter individuell behovsprövning, varvid kristidsnämnderna

böra biträdas av sakkunniga myndigheter och personer.

Kristianstads län.

•Enligt nu gällande rabatteringsbestämmelser komma alltför stora folkgrupper

i åtnjutande av rabatt. Det är ej heller ovanligt, att personer, som

äro berättigade till rabattkort, icke anse sig böra begagna denna förmån. I

andra fall åter förekommer det, att jordbrukare, som själva tillverka lantsmör,

försälja hela sin tillverkning för att sedan återköpa smöret mot rabatt.

En inskränkning i fråga örn rätten till rabattkort bör följaktligen göras så

att endast verkligt behövande bli berättigade till dylika kort. Utdelningen av

rabattkort bör alltjämt handhavas av kristidsnämnderna.

Malmöhus läns södra.

Nu gällande bestämmelser beträffande utdelning av rabattkort böra bibehållas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

Malmöhus läns norra.

Såväl kristidsstyrelsen som kristidsnämnderna inom styrelseområdet anse,

att de hittills tillämpade bestämmelserna äro väl avvägda och att skäl till

ändring icke föreligger.

Hallands län.

Av kristidsstyrelseområdets invånare inneha för närvarande cirka 40,7 %

rabattkort för matfett och cirka 22,4 % rabattkort för mjölk.

Nuvarande bestämmelser synas vara gynnsammare för landsbygdens befolkning

än för städernas, men utfärdandet av särskilda bestämmelser för

landsbygden synes svårligen låta sig göra.

En viss begränsning i rätten till rabattkort skulle kunna ernås genom

skärpning av rabatteringsbestämmelserna beträffande äkta makar. Denna

skärpning skulle dock ej få medföra inskränkning i barnens rätt till rabatt.

Underåriga, födda 1927 och tidigare, som på grund av studier eller annan

utbildning äro beroende av föräldrarna, förorsaka i regel föräldrarna större

ekonomiska utlägg än nu rabattberättigade barn och torde därför böra jämställas

med barn födda under åren 1928—44.

I övrigt finnes intet att erinra mot nu gällande bestämmelser.

Göteborg.

♦Nuvarande bestämmelser synas vara tillfredsställande och böra i huvudsak

bibehållas vid nästkommande utdelning.

Bohuslän.

Nu gällande rabatteringsbestämmelser böra i stort sett fortfarande lända

till efterrättelse, men rabattbeloppen böra sänkas.

Älvsborgs läns norra.

Kristidsstyrelsen har god erfarenhet av nu gällande bestämmelser, varför

styrelsen icke påyrkar någon ändring.

Styrelsen ansluter sig emellertid till en erinran av Trollhättans stads kristidsnämnd

örn att äldre barn, som äro bosatta i en stad för skolgång och där

ha eget hushåll, enligt nu gällande bestämmelser kunna erhålla rabattkort,

även örn de lia förmögna föräldrar, som äro bosatta å annan ort. Kristidsstyrelsen

förordar en uttrycklig begränsning av sistnämnda möjlighet.

Södra Älvsborgs län.

De senaste utdelningsbestämmelserna kunna i stort sett betecknas såsom

rättvisa och tillfredsställande. Kristidsnämnderna i jordbruksbygder framhålla

emellertid tämligen allmänt, att den jordbrukande befolkningen till

följd av de låga taxeringsvärden, som äro åsätta jordbruksfastigheter, alltjämt

äro gynnade framför andra befolkningsgrupper.

Skaraborgs läns södra.

I stort sett synas nuvarande grunder för tilldelning av rabattkort icke giva

anledning till erinringar, ehuru full rättvisa naturligtvis icke kan ernås.

Kristidsstyrelsen föreslår icke annan ändring i bestämmelserna än att arrendators

ansökan örn rabattkort bör prövas utan hänsyn till taxeringsvärdet

å den brukade fastigheten.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

23

Flera kristidsnämnder inom styrelseområdet lia framhållit, att tilldelningen

av rabattkort till arbetsföra personer utan barn under nuvarande förhållanden

är onödig.

Norra Skaraborgs lån.

De yttranden, som inhämtats från nämnderna inom styrelseområdet, ge

vid handen, att gällande tilldelningsgrunder i stort sett äro tillfredsställande.

Avvikande meningar saknas dock icke. Sålunda framhålles, att rabatt bör

förbehållas barn, folkpensionärer och åldringar. I andra yttranden förordas

sänkning av inkomst- och förmögenhetsgränserna. En kristidsnämnd påyrkar

differentiering av rabatterna och en annan kristidsnämnd påvisar, att

LA-korten i vissa fall kommit att innebära ett maskerat understöd i stället

för att utgöra kompensation för prisstegring. Flera kristidsnämnder framställa

önskemål beträffande uppställningen av ansöknings- och rekvisitionsblanketterna.

Sålunda förordas, att tilldelningsbestämmelserna örn möjligt

i korthet skola angivas å blanketterna, vilket skulle undanröja en hel del

förargelse för kristidsnämnderna i de fall, då ansökningarna avslås. En

kristidsnämnd föreslår, att plats bör beredas på ansökningsblanketten för

intyg av arbetsgivare örn anställds arbetsförtjänst.

Kristidsstyrelsen instämmer i ovan angivna önskemål i fråga- om uppställningen

av rekvisitions- och ansökningsblanketterna ävensom i yttrandet beträffande

LA-kortens karaktär av understöd.

Enligt kristidsstyrelsens åsikt bör någon väsentlig rubbning i gällande tilldelningsgrunder

icke vidtagas. Det högsta beskattningsbara belopp, som är

avgörande för tilldelningen av rabattkort utan behovsprövning till personer,

födda före den 1 januari 1877, bör emellertid sänkas från 750 kronor till

500 kronor. Nyssnämnda åldersgrupp synes icke vara i större behov av

rabattkort än årsklasserna 1877—1927.

Värmlands län.

Nu gällande bestämmelser medföra rätt lill rabattkort i många fall, där

behov av statligt understöd icke föreligger. Därest behovsprincipen skulle

bliva enda tilldelningsgrund, skulle bestämmelserna kunna skärpas avsevärt.

Emellertid torde en belt fri behovsprövning icke kunna rekommenderas.

Nu gällande tilldelningsgrunder med möjligheter till behovsprövning

torde giva det mest enhetliga och rättvisa resultatet. Kristidsstyrelsen får

dock föreslå följande ändringar i systemet.

Inkomst- och förmögenhetsgränserna för föräldrar utan eller med högst

två minderåriga barn och för ensamstående personer böra sänkas avsevärt.

En begränsning av rabatträtten bör ske i de fall, då flera syskon tillsammans

äga och bruka en jordbruksfastighet och äro taxerade var för sig,

trots att de lia gemensamt hushåll. Däremot bör rabattsystemet utvidgas i

exempelvis sådant fall, där hemmavarande son trätt i avliden faders ställe.

Kristidsstyrelsen framhåller i likhet med en av kristidsnämnderna inom

sitt styrelseområde svårigheten i att avgöra, om skogsarbetare ha egna hushåll

eller inte. — Enligt nuvarande bestämmelser skall vid tilldelning av

rabatt till fosterbarn där så ske kan hänsyn tagas till de verkliga föräldrarnas

förhållanden. Bestämmelserna böra här göras tydligare för att ernå

en enhetlig tillämpning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

örebro län.

De nuvarande rabatteringsbestämmelserna synas i stort sett fylla sitt

ändamål. Helt naturligt måste vissa tolkningssvårigheter uppkomma, men

så stor erfarenhet torde nu ha vunnits, att dessa svårigheter nästan upphört.

Styrelsen framhåller i likhet med en av kristidsnämnderna inom styrelseområdet

önskvärdheten av att livsmedelskommissionen måtte lämna en

sammanställning beträffande de utslag i rabattmål, som enligt kommissionens

mening böra verka prejudicerande. Vidare anser styrelsen i likhet med

flera av nämnderna, att rabattsystemet bör differentieras med hänsyn till

antalet minderåriga barn inom en familj.

Västmanlands län.

De önskemål, kristidsstyrelsen framställt i yttrande den 13 max-s 1943

beträffande då gällande rabatteringssystem, hava blivit tillgodosedda genom

nu gällande bestämmelser, varför anledning till ytterligare erinringar icke

finnes.

Kopparbergs län.

Nu gällande utdelningssystem bör bibehållas, enär förändringar åsamka

både allmänheten och kristidsnämnderna mycket besvär och arbete. Ur

principiell synpunkt anser emellertid kristidsstyrelsen, att tilldelningsgrunderna

äro för generösa.

Gävleborgs län.

Kristidsstyrelsen, som hört flertalet av kristidsnämnderna inom sitt område

i rabatteringsfrågan, har funnit, att nu gällande tilldelningsgrunder i

allt väsentligt givit avsett resultat och att tillämpningen i stort sett icke medfört

andra olägenheter än sådana, som nödvändigtvis uppkomma vid gränsfall.

Besvären över nämndernas beslut ha betydligt minskat i antal. Detta

har väl huvudsakligen sin grund i nämndernas efter hand förvärvade större

säkerhet i fråga om bestämmelsernas tillämpning men synes även tyda på

att nuvarande tilldelningsgrunder anses tillfredsställande jämväl av allmänheten.

Nedan nämnda erinringar från kristidsnämndernas sida böra beaktas.

Det är orättvist, att en familj örn man och hustru, där båda makarna

åtnjuta tilläggspension, skall ha rätt till två rabattkort för mjölk under det

att en annan sådan familj, där exempelvis endast mannen nått åldern för

tilläggspension, skall erhålla allenast ett rabattkort, ehuru familjernas ekonomiska

ställning i övrigt är enahanda. Möjligheterna till erhållande av

rabattkort genom behovsprövning äro här icke tillräckliga, varför föreslås,

att äkta makar, av vilka mannen uppbär tilläggspension, efter rekvisition

må erhålla vardera sitt rabattkort för mjölk, under förutsättning tillika att

hustrun uppnått exempelvis 60 års ålder och ej har egen inkomst.

Tilldelningsgrunderna beträffande jordbrukare framkalla orättvisor —

särskilt i sådana fall där skuldbördan å fastighet är stor — varför en utvidgning

av rekvisitionsförfarandet till förmån för dessa kategorier ganska

allmänt förordas av nämnderna.

Personer, som utan äktenskap stadigvarande sammanleva och lia gemensamma

barn, böra i fråga om rätten till rabattkort likställas med äkta

makar.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

25

Definitionen av begreppet »eget hushåll» har föranlett erinringar. Exempelvis

kan en änka, som lever i gemensamt hushåll med förvärvsarbetande

barn men icke själv har någon inkomst, icke erhålla rabattkort efter rekvisition,

enär hon icke jämte barnet eller barnen ekonomiskt svarar för hushållet.

Är hon däremot ekonomiskt medansvarig kan hon, örn föreskrivna

förutsättningar eljest föreligga, utan behovsprövning erhålla rabattkort för

matfett.

Enligt nu gällande föreskrifter skola kostnaderna för inkomstens förvärvande

och s. k. allmänna avdrag beräknas uppgå till 200 kronor i sådana

fall, där sökanden icke lämnat någon uppgift i ifrågavarande hänseende.

Nämnda kostnader och avdrag torde väl i de flesta fall icke understiga

400 kronor, varför det nu fastställda beloppet 200 kronor åtminstone bör

höjas till 300 kronor.

Själva utdelningsförfarandet underlättas betydligt om utdelningen sker i

början av året, då uppgift angående föregående års inkomst lättast kan

avgivas.

Ansökningsblanketterna äro svåra att tyda för allmänheten och böra förenklas.

Allmänheten använder oftast anilinpenna för ifyllning av blanketterna.

Skrift med dylik penna å grönt papper blir mycket svårläst, varför

det gröna papperet i blanketten torde böra utbytas mot papper i annan färg.

Medelpad.

Kristidsstyrelsen har vid granskning av de yttranden, som inhämtats från

kristidsnämnderna inom styrelseområdet, icke funnit några väsentligare anmärkningar

mot nu gällande bestämmelser.

Tre av de största nämnderna, Sundsvall, Timrå och Alnö, ha framställt

önskemål om mera generellt medgivande att utställa rabattkort till barn

födda 1927 eller tidigare, under förutsättning att barnen bo kvar i föräldrahemmet

och äro utan arbete eller blott ha obetydlig arbetsförtjänst.

Andra nämnder anse, att rabattkort för matfett bör utdelas enligt samma

grunder som de som nu gälla beträffande mjölk. Med nu gällande bestämmelser

beträffande tilldelningen av rabattkort för matfett är det omöjligt

att uppnå rättvisa på grund av svårigheterna att kontrollera sökandens uppgifter

angående inkomst och förmögenhet. En annan nämnd åter framhåller,

att jordbruksfastighets taxeringsvärde ej bör vara tilldelningsnorm beträffande

brukarens rätt till rabatt.

Nämnderna torde ha svårt att definiera begreppet eget hushåll exempelvis

i de fall, då en skogsarbetare under största delen av året bor i skogskoja

och därvid har egen mathållning, oaktat han under helger och tider av

arbetslöshet vistas i hemmet. En nämnd har ställt sig tveksam, huruvida

kravet på eget hushåll skall utgöra hinder för att utdela rabattkort till son

eller dotter, som stannar i hemmet som hjälp åt sina gamla och orkeslösa

föräldrar.

Kristidsstyrelsen instämmer i nämndernas ovan återgivna yttranden och

anser för övrigt att gällande bestämmelser beträffande prisrabattering böra

få fortsatt giltighet.

Ångermanland.

Nu gällande bestämmelser synas i stort sett lia varit tillfredsställande och

torde icke ha medfört några nämnvärda olägenheter. Besvär över kristidsnämndernas

beslut respektive anledning för kristidsstyrelsen att anmärka

Bihang lill riksdagens protokoll 1944. / sami. Nr 262. 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

mot nämndernas handläggning av rabattärendena ha förekommit endast i

enstaka fall.

Kristidsstyrelsen biträder det förslag, som framkommit från en av kristidsnämnderna

inom styrelseområdet, att rabatt ej bör utgå till den som ej

betalt sina utskylder, såvida icke underlåtelsen har sin grund i sjukdom,

arbetslöshet eller liknande omständigheter.

Jämtlands län.

Vissa kristidsnämnder inom styrelseområdet lia under framhållande av

nuvarande goda utkomstmöjligheter uttalat önskemål om rabattsystemets

fullständiga avskaffande. Styrelsen anser emellertid tillräckliga skäl för en

sådan åtgärd ännu icke föreligga.

Ett flertal nämnder ha framhållit önskvärdheten av skärpta villkor beträffande

jordbrukares rätt till rabattkort. Styrelsen delar denna uppfattning.

I övrigt har styrelsen icke några erinringar att framställa mot att nuvarande

grunder för tilldelningen av rabattkort bibehållas.

Västerbottens läns västra kristidsstijrelseområde.

Jordbruksfastighets taxeringsvärde synes icke vara lämplig bedömningsgrund

vid tilldelningen av rabatt till producenthushåll. I stället bör behållna

förmögenheten efter avdrag för skulder även i sådana fall ligga till grund

för tilldelningen av rabattkort. Gränsen för den högsta skattepliktiga förmögenheten

bör härvid sättas vid 15 000 kronor och det beskattningsbara

beloppet beträffande denna grupp bör ej få överstiga 200 kronor. Det beskattningsbara

beloppet för personer med högst 10 000 kronors skattepliktig

förmögenhet bör fastställas till högst 400 kronor. Med nu gällande tilldelningsgrunder

synes som örn jämväl personer i relativt goda ekonomiska omständigheter

äga rätt till rabattkort.

Grunderna för tilldelningen av rabattkort till icke-producenthushåll böra

ändras exempelvis så, att hushållets till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade belopp, fördelat på antalet hushållsmedlemmar (makar samt

barn under 18 år, vilka icke hava egen inkomst överstigande 600 kronor

per år), blir avgörande för rätten att erhålla rabattkort. Härvid skall ett

visst grundbelopp per hushållsmedlem icke få överskridas. Om däremot

grundbeloppet väsentligt underskrides, skal! hushållet äga erhålla tilläggsrabattkort.

För att tilldelningen skall bli likartad inom de olika ortsgrupperna,

bör grundbeloppet bestämmas olika i skäligt förhållande till dyrortsgrupperingen.

Nu gällande bestämmelser om att rabatt skall utgå endast å matfett och

mjölk medföra, att mindre bemedlade barnrika familjer icke ha råd eller

möjlighet att helt utnyttja sina rabattkort. Med anledning härav böra rabattkorten

utställas att gälla såsom viss valuta vid inköp av alla ransonerade

livsmedel. Rabattkorten för producent bör dessutom liksom hittills gälla

även vid inköp av fodermedel, utsäde och konstgödsel. På så sätt skulle behövas

endast två olika typer av rabattkort, ett för producenthushåll och ett

för icke-producenthushåll.

Västerbottens läns nordöstra kristidsstyrelse.

Bestämmelserna örn tilldelning av rabattkort till jordbrukare verka icke

rättvist, enär taxeringsvärdena å jordbruksfastigheter icke tillnärmelsevis

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

27

svara mot de verkliga värdena. Att lägga tilldelningen helt under behovsprövning

skulle dock medföra allt för stora svårigheter för kristidsnämnderna.

Eftergranskningen av ansökningarna i enlighet med löpande års taxeringslängder

skapar, enligt kristidsnämndernas uppgifter, irritation och missnöje.

Ehuru kristidsstyrelsen väl inser nämndernas svårigheter härutinnan, tillstyrker

styrelsen likväl icke befrielse från denna granskningsskyldighet.

I övrigt ha nu gällande tilldelningsgrunder verkat relativt tillfredsställande.

Norrbottens län.

Gränserna för rätten till rabattkort synas vara väl vida med hänsyn till

nuvarande relativt goda ekonomiska förhållanden. Med tanke på en kommande

fredskris kan ifrågasättas, huruvida icke en inskränkning redan nu

bör ske.

Vid tillämpning av nu gällande bestämmelser har tveksamhet ofta uppstått

beträffande tolkningen av begreppet eget hushåll, exempelvis i sådana

fall då flera sterbhusdelägare sammanleva i oskiftat dödsbo. Bestämmelserna

böra förtydligas i detta hänseende.

I övrigt finnes ingen anledning till erinran mot nu gällande bestämmelser.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:449 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till prisrabatt ering å vissa livsmedel m. m. s. 3 i texten
  2. SU 1944:205 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till prisrabattering å vissa livsmedel m. m. jämte i ämnet väckt motion. s. 1 i texten