Sök i Ratio Lex

Angående anslag till Häradsrätterna: Reseersättningar till nämndemän

1944-02-04 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:27, Angående anslag till Häradsrätterna: Reseersättningar till nämndemän

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

1

Nr 27.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till Häradsrätterna:

Reseersättningar till nämndemän; given

Stockholms slott den 4 februari 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 februari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist.

I skrivelse den 15 juni 1943, nr 291, har riksdagen anhållit, att Kungl.

Majit ville låta verkställa utredning och för innevarande års riksdag framlägga

förslag om traktamentsersättning till nämndemän för tjänstgöring vid

tingssammanträden. Utredning om rätt för nämndemännen att komma i

åtnjutande av dylik ersättning har tidigare verkställts men av statsfinansiella

skäl icke föranlett förslag till riksdagen (jfr II ht 1939 sid. 21; 1940

sid. 22). Enär det sålunda föreliggande utredningsmaterialet blivit föråldrat,

har helt ny utredning införskaffats. I årets statsverksproposition (II ht sid.

Bihang till riksdagens protokoll t9ii. 1 sand. Nr 27.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

58) meddelade jag, alt förslag i ämnet skulle föreläggas årets riksdag sedan

denna utredning kompletterats och bearbetats. I riksstatsförslaget för budgetåret

1944/45 uppfördes därför anslaget till Häradsrätterna: Reseersättningar

till nämndemän m. m. med ett beräknat belopp av 550 000 kronor, motsvarande

det nu anvisade anslagsbeloppet 275 000 kronor nied tillägg av den kostnadsökning,

likaledes 275 000 kronor, som preliminärt beräknades uppkomma,

därest rätt till traktamentsersättning tillerkändes nämndemännen. Jag får nu

ånyo anmäla denna anslagsfråga.

I häradsnämnd skola enligt gällande bestämmelser sitta minst 7 och

högst 12 nämndemän. Om i tingslag erfordras flera än tolv nämndemän,

bestämmer Konungen deras antal. Äro nämndemännen i tingslaget flera än

tolv eller finnes, i tingslag med tolv nämndemän, allas närvaro i rätten ej

erforderlig, fördelar häradshövdingen efter samråd med nämnden tjänstgöringen

dem emellan. Fördelningen bör ske så, alt erforderlig ortskännedom

blir företrädd inom nämnden samt att ändring i nämndens sammansättning

under ett och samma måls handläggning och avgörande i regel ej kommer

att äga rum.

I varje tingslag hållas årligen två lagtima ting, ett vårting och ett höstting.

Under de lagtima tingen håller häradsrätten enligt Kungl. Maj:ts närmare

bestämmande allmänna sammanträden till ett antal av 24, 12, 6 eller 3

under vårtinget resp. 16, 8, 4 eller 2 under hösttinget. Sammanträden hållas

med lika mellanrum sålunda att de infalla å samma veckodag i varje,

varannan, var fjärde eller var åttonde vecka, allt efter det antal som skall

hållas i tingslaget. För varje ting hålles därjämte i allmänhet särskilt så

kallat slutsammanträde. Erfordras vid allmänt sammanträde mera än en

rättegångsdag, fortgår sammanträdet det antal helgfria dagar i följd som

visar sig nödigt. Sedan 1919 års ingång håller häradsrätt därjämte i ett stort

antal tingslag under eller mellan de lagtima tingen sammanträden med tremansnämnd,

så kallade tremansting, för handläggning av mindre viktiga mål

och ärenden. Slutligen sammanträder häradsrätt till urtima ting eller å extra

rättegångsdag under lagtima ting, bland annat för rannsakning med häktad.

Nya rättegångsbalken innehåller i nu angivna hänseenden åtskilliga betydelsefulla

ändringar. Högsta antalet samtidigt i häradsrätt tjänstgörande

nämndemän skall sålunda minskas till 9. I tingslag skola regelmässigt finnas

18 nämndemän. Allmänna sammanträden för huvudförhandling med nämnd

skola i regel hållas varje vecka.

Enligt kungörelsen den 21 maj 1931 (nr 161) angående reseersättning till

nämndemän äger nämndeman vid resa för tjänstgöring vid allmänt tingssammanträde

eller särskilt sammanträde för tings avslutande åtnjuta resekostnadsersättning

av statsmedel enligt allmänna resereglementet. Samma

rätt till ersättning tillkommer nämndeman vid resa för tjänstgöring vid rannsakning

med häktad person å urtima ting eller extra rättegångsdag under

lagtima ting; i visst fall äger nämndeman vid sådan tjänstgöring även rätt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

3

till dagtraktamente, nämligen då den gärning, varom rannsakas, blivit begången

inom annat tingslag än det, till vilket nämndemannen hör. Såväl

resekostnads- som traktamentsersättning utgå jämväl vid tjänstgöring å urtima

ting för upptagande av sjöförklaring eller sjöförhör (kung. 4/e 1937, nr

310; ändr. 369/1943). För inställelse vid sammanträde, som avses i lagen den

7 maj 1918 (nr 294) örn särskilda tingssammanträden för handläggning av

vissa mål och ärenden, d. v. s. tremansting, äger nämndeman enligt lagen

åtnjuta resekostnadsersättning men ej dagtraktamente. Vid urtima ting för

upptagande av sjöförklaring eller sjöförhör samt vid tremansting utgår ersättning

till högst fyra nämndemän för varje ting. I övrigt gäller icke någon

begränsning beträffande det antal nämndemän som må komma i åtnjutande

av ersättning.

Såsom en kvarleva från äldre tid och numera utan nämnvärd betydelse

utgå av allmänna medel till nämndemän jämväl så kallade tingsgästningspenningar.

Denna ersättning utgår årligen med vissa belopp för i regel varje

härad eller tingslag och uppgår för närvarande till sammanlagt 18 211 kronor

67 öre, motsvarande ett medeltal för domsaga av omkring 160 kronor

(se statsliggaren sid. 26 ff.). De till varje härad eller tingslag utgående beloppen

torde i allmänhet fördelas lika efter huvudtalet bland de under året

tjänstgörande nämndemännen.

I det övervägande antalet tingslag erhålla vidare nämndemännen genom

de tingshusbyggnadsskyldiges försorg kostnadsfritt nattkvarter å tingsstället.

Att skyldighet i förevarande hänseende föreligger för de tingshusbyggnadsskyldige

har fastslagits av Kungl. Majit i utslag den 29 april 1862.

Även förekommer att de tingshusbyggnadsskyldige i stället för att tillhandahålla

nattlogi lämna kontant ersättning till nämndemännen.

På flera håll uppbära nämndemännen jämväl arvode eller expensbidrag

av kommunala medel. Det bör emellertid anmärkas, att vid prövning av frågan

om rätt för kommun att bevilja nämndemän ersättning Kungl. Majit i

utslag den 30 april 1912 funnit sådan rätt icke föreligga (Reg.Rins årsb.

1912 sid. 112. Jfr Reg.Rins årsb. 1920 sid. 109).

Jämlikt kungörelsen den 30 december 1863 (nr 82) angående nämndemäns

rätt till ersättning för extra förrättningar äger nämndeman för biträde vid

vissa syner, besiktningar och andra förrättningar erhålla såväl resekostnadsersättning

som dagtraktamente enligt allmänna resereglementet.

Före år 1932 ägde nämndemännen åtnjuta ersättning av allmänna medel

allenast för inställelse vid särskilda rannsakningssammanträden och vid tremansting.

Frågan örn nämndemäns rätt till ersättning jämväl för inställelse

vid allmänna tingssammanträden har emellertid sedan lång tid tillbaka stått

på dagordningen. En utförlig redogörelse för frågans tidigare behandling har

lämnats i propositionen nr 49 till 1931 års riksdag, vilken proposition låg till

grund för den samma år utfärdade kungörelsen angående reseersättning till

nämndemän. Redan då hade från en del håll gjorts gällande, alt ersättningen

för nämndemansuppdragets fullgörande borde innefatta såväl resekostnads
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

som traktamentsersättning. Flertalet hörda myndigheter hade emellertid ansett

försiktigheten bjuda alt tills vidare stanna vid allenast resekostnadsersättning.

Föredragande departementschefen ansåg, att för det dåvarande endast

resekostnadsersättning borde ifrågakomma.

Frågan om beredande åt nämndemännen jämväl av traktamentsersättning

upptogs på nytt vid 1937 års riksdag, som efter motioner i ämnet (1:47, II:

126 och II: 308) i skrivelse (nr 2 punkten 16:o) till Kungl. Majit anhöll om

utredning och förslag rörande traktamentsersättning till nämndemän för

tjänstgöring vid tingssammanträden. Med anledning av motionerna hade

statsutskottet i utlåtande nr 2 (sid. 12) uttalat, att utskottet funnit skäl tala

för att traktamentsersättning bereddes nämndemännen i samtliga de fall där

reseersättning utginge. I statsverkspropositionen till 1938 års riksdag anmälde

chefen för justitiedepartementet, att den begärda utredningen igångsatts samt

att enligt en med ledning av införskaffade uppgifter verkställd preliminär

beräkning kostnaderna för traktamentsersättning skulle komma att uppgå till

i runt tal åtminstone 350 000 kronor. Sedermera anförde departementschefen

i statsverkspropositionen till 1939 års lagtima riksdag, att viss utredning i

frågan verkställts men att han icke vore beredd att då framlägga något förslag.

I statsverkspropositionen till 1940 års lagtima riksdag yttrade departementschefen,

att någon utsträckt rätt till ersättning åt nämndemännen för

kostnader i anledning av tingsresor icke för det dåvarande syntes böra ifrågakomma.

Av statsfinansiella skäl har frågan icke upptagits till förnyad

behandling i statsverkspropositionerna till 1941, 1942 och 1943 års riksdagar.

Några bestämmelser örn rätt för nämndeman till ersättning för med nämndemansuppdragets

fullgörande förenade kostnader upptogos icke i det av

processlagberedningen utarbetade förslaget till rättegångsbalk eller i den på

grundval därav framlagda propositionen nr 5 till 1942 års riksdag. Processlagberedningen

framhöll i motiven till rättegångsbalken (SOU 1938:44 sid.

81) att i anledning av förslaget en viss omarbetning borde ske av nu gällande

bestämmelser i detta avseende; som allmän regel borde stadgas att rätt till

ersättning av statsmedel skulle tillkomma nämndeman för tjänstgöring i

häradsrätt, om ej för särskilt fall sådan ersättning skulle gäldas av enskild

part.

I motionen 11:244 vid 1942 års riksdag yrkades, att riksdagen i samband

med behandlingen av propositionen nr 5 måtte besluta, att dagtraktamenten

skulle utgå för nämndemansuppdrag. Motionären framhöll bland annat, att

genom att dylik ersättning icke utgår måste vid val av nämndemän tillses

att endast sådana personer väljas, som äga ekonomiska förutsättningar för

att mottaga uppdraget. Därigenom hade möjligheten att fritt välja nämndemän

bland de mest betrodda medborgarna väsentligt inskränkts. För att råda

bot på detta uppenbara missförhållande hade åtskilliga kommuner — ehuru

laglig rätt därtill saknades —- likväl anslagit medel för ersättning till sina

nämndemän.

Motionen behandlades av första särskilda utskottet, som i sitt utlåtande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

(nr 2 sid. 99) erinrade om 1937 års riksdagsskrivelse i ämnet och vidare anförde:
I

likhet med vad riksdagen i ovanberörda skrivelse framhållit och med vad

som anförts i nu ifrågavarande motion anser utskottet starka skäl tala för

att traktamentsersättning beredes nämndemännen. Utskottet anser det viktigt

för nämndens ställning i rättsskipningen, att nämndemansuppdraget icke

övergår till en arvodesbefattning utan alltjämt bibehåller karaktären av ett

heders- och förtroendeuppdrag, men det kan icke anses tillfredsställande att

enskilda personer nödgas för fullgörande av detta förtroendeuppdrag vidkännas

kostnader och att valet i realiteten begränsas till dem som äga ekonomiska

förutsättningar för att mottaga uppdraget. Emellertid kan utskottet i frågans

nuvarande läge icke tillstyrka, att riksdagen, på sätt yrkas i motionen, nu

beslutar att dagtraktamente skall utgå för nämndemansuppdrag. Denna fråga

synes icke böra regleras i rättegångsbalken utan liksom nu i särskild författning.

Utskottet vill dock uttala önskvärdheten av att den utredning, som

enligt vad ovan antytts påbörjats inom justitiedepartementet, fullföljes och

att förslag i ämnet snarast möjligt framlägges för riksdagen. Ifrågavarande

spörsmål sammanhänger icke omedelbart med rättegångsrel ormen utan torde

böra lösas oberoende av denna.

Utskottet hemställde på grund av vad sålunda anförts, att motionen icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Denna hemställan bifölls av

riksdagen.

I motion nr II: 268 till 1943 års riksdag upptogs frågan åter. Efter erinran

om nyss återgivna uttalanden av första särskilda utskottet vid 1942 års riksdag

framhålles att olägenheterna av att nämndemännen sakna rätt till traktamentsersättning

stegrats starkt under nu rådande dyrtid. Vidare anföres:

Nämndemän kunna få deltaga i tingssammanträden ett par dagar i sträck

och få av egna medel betala uppehållskostnader och därjämte gå miste om

sina dagsinkomster i hemorten. Det har också inträffat under fjolåret, att

nämndemän därför av ekonomiska skäl avsagt sig nämndemannaskapet. De

av utskottet påtalade olägenheterna skärpas därför snabbt under denna tid.

Med det utredningsarbete, som redan föreligger, borde det vara möjligt att få

denna fråga avgjord vid årets riksdag.

I utskottsutlåtandet över motionen (sammansatt stats- och första lagutskotts

uti. nr 3 sid. 4 f.) uttalades, att förevarande fråga icke längre kunde undanskjutas.

De skäl som i skilda sammanhang anförts tili stöd för att nämndemännen

bereddes jämväl traktamentsersättning ägde enligt utskottets mening

sådan styrka, att statsfinansiella synpunkter icke finge lägga hinder i vägen

för en snar lösning. Även med hänsyn till den genomgripande lönereglering

beträffande bl. a. häradshövdingarna och personalen vid häradsrätterna, som

i tidigare utlåtande till 1943 års riksdag av utskottet tillstyrkts, syntes nämndemännen

nu böra beredas skälig gottgörelse för sin ofta betungande verksamhet

i rättsskipningens tjänst. I enlighet med framställning av utskottet hemställde

riksdagen, som redan nämnts’ all Kungl. Majit ville låta verkställa utredning

och för 1944 års riksdag framlägga förslag örn traktamentsersättning

till nämndemän för tjänstgöring vid tingssammanträden.

Utredning har införskaffats dels rörande nämndemännens antal, tjänstgöringsförhållanden,

ekonomiska förmåner m. m., dels ock rörande de kostna
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

der, som skulle uppkomma för statsverket därest nämndemännen tillerkändes

traktamentsersättning.

Antalet nämndemän i de skilda tingslagen är mycket olika och växlar från

12 till 54. I det stora flertalet domsagor tjänstgör regelmässigt fulltalig eller

i det närmaste fulltalig nämnd. Medeltalet samtidigt i rätten tjänstgörande

nämndemän utgjorde sålunda under budgetåret 1942/43 10—12 i 119 av rikets

179 tingslag. I 57 tingslag utgjorde samma medeltal 8—9 och endast i

3 tingslag, samtliga inom Norrbottens län, var det 7 eller det minimiantal

nämndemän som erfordras för att rätten skall vara beslutför.

Vid fördelning av tjänstgöringen nämndemännen emellan ha mycket

växlande principer kommit till användning. I allmänhet är visserligen gruppindelning

inom nämnden genomförd, men för varje grupps tjänstgöring kunna

följande huvudfall urskiljas: tjänstgöring viss rättegångsdag av varje

allmänt sammanträde, tjänstgöring vartannat sammanträde, vart tredje sammanträde,

två, tre eller fyra sammanträden i följd, ett år i följd och så vidare.

Då nämndens sammansättning ofta växlar under samma sammanträde, förekommer

i stor utsträckning att flera än 12 nämndemän tjänstgöra vid ett

sammanträde. I 14 tingslag utgjorde under budgetåret 1942/43 medeltalet vid

sammanträdena tjänstgörande nämndemän 20 eller mera och i 2 av dessa funnos

i genomsnitt 30 tjänstgörande nämndemän vid varje sammanträde, vilket

är det högsta i sådant hänseende redovisade antalet.

Av bestämmelserna i 26 kap. 4 § byggningabalken framgår väl ej direkt

att skyldighet föreligger för tingshusbyggnadsskyldige att tillhandahålla

nämndemännen nattkvarter å tingsplatsen men sådan skyldighet har, som

redan nämnts, fastslagits av Kungl. Maj:t i utslag den 29 april 1862. Genom

detta utslag förpliktades de tingshusbyggnadsskyldige i visst härad att åt

nämnden å tingsstället hålla bostad jämte sängkläder.1 På grund av kommunikationsväsendets

utveckling är behovet av nattkvarter för nämndemännen

numera betydligt mindre än förr. I den mån sådant behov fortfarande föreligger

erhålla nämndemännen i regel kostnadsfritt nattlogi i tingshuset. Stundom

få de på tingshusbyggnadsskyldiges bekostnad disponera rum annorstädes.

I ett tiotal fall utgår i stället för kostnadsfri inkvartering kontant ersättning.

Beloppet av denna ersättning växlar från 3 till 12 kronor för natt; i några

fall anslås för ändamålet en viss summa för år, att fördelas mellan de

nämndemän som måste övernatta.

Ehuru någon rätt för kommun att tillerkänna nämndemän annan ersättning

än nyss sagts icke föreligger, utgår för närvarande sådan ersättning i 59

tingslag. I åtskilliga av dessa är det emellertid endasten del av nämndemännen

som åtnjuta bidrag. Bidragen äro av mycket olika storlek, delvis beroende

på tjänstgöringens omfattning. Sålunda utgår lägst 2 kronor högst 18 kronor

för dag (ev. sammanträde) eller lägst 7 kronor 50 öre högst 400 kronor

för år.

Till utredning rörande de kostnader, som skulle uppkomma för statsverket

därest nämndemännen tillerkändes traktamentsersättning, ha länsstyrelserna

1 Naumanns tidskr. 1864 sid 163; jfr Reg.Rins årsbok 1912 sid. 342.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

7

anmodats att, på grundval av från domhavande^ infordrade eller hos länsstyrelserna

redan tillgängliga uppgifter rörande nämndemännens rese- och

tjänstgöringstider under budgetåret 1942/43, till justitiedepartementet inkomma

med uppgifter för envar av domsagorna i respektive län rörande sammanlagda

antalet dag- och nattraktamenten, vartill nämndemännen skulle ha varit

berättigade, örn Iraktamentsersältning till dem under nämnda budgetår utgått

enligt bestämmelserna i gällande resereglemente. Med ledning av dessa

uppgifter kunna de årliga kostnaderna för dagtraktamenten till nämndemän

uppskattas till i runt tal 379 000 kronor. Av detta belopp skulle ca 20 000

kronor utgöra kostnader för enbart resedagar. Därest även nattraktamenten

skulle utgå av statsmedel, skulle utgifterna ökas med i runt tal 26 000 kronor.

Bestämmelserna i gällande kungörelse den 21 maj 1931 angående reseersättning

lill nämndemän grunda sig på en av 1928 års riksdag begärd utredning

i ämnet. Denna riksdag godkände en i första lagutskottet avgiven reservation,

vari uttalats, bland annat, att spörsmålet om ersättning till nämndemän

utöver resekostnaderna utan större olägenhet syntes kunna vila i avvaktan

på lösningen av frågan om en mera omfattande omläggning av domstolsorganisationen

och processväsendet i övrigt. I propositionen nr 49/1931, vari

Kungl. Maj:ts förslag i ämnet framlades, anslöt sig föredragande departementschefen

till den av riksdagen sålunda godkända uppfattningen (sid. 17).

Ny rättegångsbalk har numera antagits och domsagoförvaltningen har jämväl

varit föremål för en genomgripande omorganisation. Utvecklingen har

därtill under senare år skärpt behovet av ytterligare ersättning för de med

nämndemansuppdraget förenade kostnaderna. Härtill har särskilt bidragit, att

antalet tingssammanträden avsevärt ökat. På grund av de relativt betydande

kostnader som skulle uppkomma för statsverket, därest nämndemännen tillerkändes

traktamentsersättning, har emellertid det statsfinansiella läget hittills

ansetts utgöra hinder för framläggande av förslag om sådan ersättning. Såsom

framhållits i den motion, som legat till grund för den senaste riksdagsskrivelsen

i ämnet, lia emellertid olägenheterna stegrats under rådande krisförhållanden.

Av denna anledning bör, i enlighet med den av 1943 års riksdag

intagna ståndpunkten, icke längre anstå med en lösning av frågan. Då traktamentsersättning

icke utgör någon ersättning för själva uppdraget utan endast

innebär en gottgörelse för de med detta förenade kostnaderna, kommer

nämndemansuppdraget icke genom att rätt lill sådan ersättning lillerkännes

nämndemännen att mista sin karaktär av att vara ett på medborgarnas

förtroende grundat hedersuppdrag. Det nuvarande systemet vilket

ofta förorsakar nämndemännen ekonomiska uppoffringar, medför däremot

svårigheter alt för uppdraget förvärva den i varje fall lämpligaste.

Traktamentsersättning torde i likhet med resekostnadsersättning höra utgå

för inställelse vid alla tingssammanträden, d. v. s. allmänna sammanträden,

särskilda sammanträden för tings avslutande, urtima ting, särskilda rättegångsdagar

under lagtima ling samt tremansting. Liksom resekostnadsersättning

bör traktamentsersättning utgå helt av statsmedel, lörsåvitt kostnaden

Departe
ments
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

ej enligt gällande bestämmelser skall gäldas av enskild part. Därvid är emellertid

av betydelse, att i tingshusbyggnadsbesväret ingår skyldighet för de

tingshusbyggnadsskyldige att hålla kostnadsfritt nattkvarter för nämndemännen

å tingsstället. Enligt 18 § resereglementet utgår icke traktamente för

natt då förrättningsman på grund av gällande bestämmelser erhåller kostnadsfri

inkvartering. Även örn generell rätt till traktamentsersättning tillerkännes

nämndemännen, kommer med hänsyn härtill nattraktamente till

nämndeman att utgå endast i undantagsfall, nämligen då övernattning måste

ske på annan ort än tingsstället (t. ex. vid rannsakning).

Såsom av den föregående redogörelsen framgår ha nämndemännen i ett

stort antal tingslag tillerkänts bidrag av kommunala medel, vilka bidrag icke

avse gottgörelse för nattkvarter. Någon rättslig grund för dylika beslut finnes

ej. Det syntes därför lämpligt, att vederbörande kommunala myndigheter i

samband med att traktamentsersättning tillerkännes nämndemännen taga

under övervägande att upphäva sådana ersättningsbeslut.

I fråga om det antal nämndemän, som må åtnjuta traktamentsersättning,

torde, i principiell överensstämmelse med nu gällande ersättningsbestämmelser,

någon begränsning ej böra ske i vidare mån än att traktamentsersättning

för inställelse vid tremansting samt vid urtima ting för upptagande

av sjöförklaring eller sjöförhör ej bör utgå till flera än fyra nämndemän för

varje ting.

Traktamentsersättning torde böra utgå enligt bestämmelserna i allmänna

resereglementet. Anledning synes icke föreligga att göra ändring beträffande

den nu för nämndeman gällande traktamentsklassen E. Enligt denna traktamentsklass

utgår dagtraktamente med 10 kronor och nattraktamente med 6

kronor. Med nuvarande tjänstgöringsförhållanden vid häradsrätterna skulle,

som redan nämnts, de årliga kostnaderna för dagtraktamenten lill nämndemän

kunna beräknas till 379 000 kronor. Nattraktamente torde av förut

angivna skäl endast komma att utgå i undantagsfall. Något särskilt belopp

torde därför icke behöva beräknas för detta ändamål.

I samband med att resereglementets bestämmelser göras tillämpliga å

nämndemännen, torde den i lagen den 7 maj 1918, nr 294, intagna bestämmelsen

om ersättning för inställelse vid tremansting böra upphävas. Denna

fråga torde få anmälas särskilt.

Om förslaget att bereda nämndemännen rätt till traktamentsersättning genomföres,

torde tingsgästningspenningarna kunna indragas. Då dessa uppgå till

sammanlagt 18 211 kronor, synes det ökade anslagsbehovet kunna bestämmas

till (379 000 — 18 211 = 360 789) i avjämnat tal 360 000 kronor. Anslaget

skulle alltså för nästa budgetår uppföras med (275 000 + 360 000) 635 000

kronor.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att till Häradsrätterna: Reseersättningar

till nämndemän å riksstaten under andra

huvudtiteln för budgetåret 1944/45 anvisa

ett förslagsanslag av .................... 635 000 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Majlis proposition nr 27.

9

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Thore Wisén.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1941. I sunil. Nr

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 1LU 1944:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående upphävande av 9 § lagen den 7 maj 1918 a2 i texten
  2. Rskr. 1944:261 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1944/45 till Häradsrätterna: Reseersättningar till nämndemän jäm s. 1 i texten
  3. SU 1944:107 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1944/45 till Häradsrätterna: Reseersättningar till nämndemän jämte i ämnet väc s. 1 i texten