Angående anslag till civilförsvaret för budgetåret 1944/45
1944-05-12 · 78 sidor, varav 76 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 76 av 78 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1944:270, Angående anslag till civilförsvaret för budgetåret 1944/45
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 270.
1
Nr 270.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till civilförsvaret
för budgetåret 1944/45; given Stockholms
slott den 12 maj 1944.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.
GUSTAF.
Axel Rubbestad.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 maj
1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler statsrådet
Rubbestad fråga angående anslag lill civilförsvaret samt anför.
I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 211—225, föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1944/45 beräkna följande
anslag till det civila luftskyddet:
Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sand. Nr 270.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
Anslag
Luftskyddsinspektionen:
Avlöningar, förslagsanslag ................................
Omkostnader, förslagsanslag ..............................
Civilt luftskydd:
Alarmeringsanordningar, reservationsanslag ................
Anskaffande av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsända
mål
m. m., förslagsanslag ..............................
Luftskyddsövningar, förslagsanslag ........................
Försöksverksamhet, förslagsanslag ........................
Statens luftskyddsskola, förslagsanslag ....................
Bidrag till enskilda sammanslutningar för utbildning av luft
skyddspersonal
m. ....................................
Bidrag till kommuner för anordnande av vissa skyddsrum m. m.,
reservationsanslag...................................... 2 000 000
Arvoden till vissa luftskyddschefer m. m., förslagsanslag...... 50 000
Övertagande av egendom i annan ordning än genom rekvisition,
förslagsanslag ............ 300 000
Bidrag till kommuner för anordnande av luftskvddsradio, reservationsanslag
...................................... 50 000
Statens utrymningskommission:
Avlöningar, förslagsanslag ................................ 300 000
Omkostnader, förslagsanslag ........ 90 000
Anskaffande av utrustning till luftskyddshärbärgen och rörliga ut
spisningsenheter
m. m., reservationsanslag .................. 120 000
Anslagen ha upptagits med samma belopp som för innevarande budgetår,
dock att anslagen till Civilt luftskydd: Försöksverksamhet och till Anskaffande
av utrustning till luftskyddshärbärgen och rörliga utspisningsenheter
m. m., vilka av luftskyddsinspektionen respektive statens utrymningskommission
i särskilda skrivelser den 31 augusti 1943 uppskattats till lägre belopp
än de för löpande budgetår anvisade, beräknats i enlighet med myndigheternas
framställningar.
Anledningen till att nämnda anslag allenast beräknades preliminärt var,
att storleken av anslagen kunde komma att påverkas av då pågående utredning
rörande civilförsvarets organisation.
Under senare år har ett omfattande utredningsarbete bedrivits på civilförsvarets
område. Den 13 februari 1941 överlämnade luftskyddsinspektionen ett
i samråd med särskilt utsedda sakkunniga upprättat förslag till ny luftskyddslag
och ny luftskyddskungörelse. Sedan detta förslag varit föremål för
remissbehandling, tillkallade chefen för socialdepartementet den 20 juni 1941
med stöd av Kungl. Maj :ts samma dag givna bemyndigande nio sakkunniga
att inom departementet biträda med fortsatt utredning av frågan om samordning
av hemortsförsvarets olika grenar samt om revision av gällande luftskyddslagstiftning.
De sakkunniga, som antogo benämningen 1941 års hem
-
Belopp
kronor
403 000
130 000
342 500
280 000
100 000
20 000
65 000
425 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
3
ortsförsvarssakkunniga, avgåvo den 17 juni 1943 ett betänkande nied förslag
till lag om folkskyddsväsendet (folkskyddslag) m. m. (SOU 1943:27). över
betänkandet inhämtades yttranden från ett stort antal myndigheter och sammanslutningar.
Då en överarbetning av hemortsförsvarssakkunnigas förslag
befanns erforderlig, tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 15 oktober 1943 samma dag fyra sakkunniga att inom socialdepartementet
biträda med fortsatt utredning om hemortsförsvarets samordnande.
Dessa sakkunniga, som antogo benämningen 1943 års civilförsvarsutredning,
avgåvo den 25 februari 1944 betänkande med förslag till civilförsvarslag m.
m. (SOU 1944: 5). Jämväl över sistnämnda betänkande har, efter remiss, ett
betydande antal myndigheter och sammanslutningar yttrat sig.
Förut denna dag har på min föredragning framlagts proposition med förslag
till civilförsvarslag, m. m. I propositionen har lämnats en utförlig redogörelse
för de utredningsförslag — främst av 1941 års hemortsförsvarssakkunniga
och 1943 års civilförsvarsutredning avgivna — samt de yttranden
häröver, som legat till grund för propositionen. Härtill och till propositionens
innehåll i övrigt tillåter jag mig hänvisa.
Jag anhåller att i förevarande sammanhang få till behandling upptaga dels
spörsmålet om civilförsvarets organisation i olika instanser och de åtgärder
ur anslagssynpunkt som därmed äga samband, dels ock frågor örn anslag i
övrigt till civilförsvaret.
Civilförsvarets organisation.
Allmänna synpunkter.
1941 års hemortsförsvarssakkunniga ha understrukit angelägenheten av
att skapa organisatoriska förutsättningar för det civila lokalförsvarets tillbörliga
omvårdnad icke blott i krig utan även under fred. Då statsmakterna
under år 1942 i fråga om armén, marinen och flygvapnet beslutat — förutom
en mycket kostsam materielanskaffningsplan — en avsevärd utvidgning och
förbättring av fredsorganisationen, fordrade enligt de sakkunnigas mening
konsekvensen, att åtgärder jämväl vidtoges, varigenom garanti i möjligaste
mån vunnes för ett framtida uppehållande av det civila lokalförsvaret på en
nivå, som stöde i proportion till den för försvaret i övrigt tillämpade.
Civilförsvarsutredningen understryker för sin del med skärpa att den avsevärda
begränsning av civilförsvarets organisation, som uppenbarligen måste
äga rum under en utpräglad fredsperiod, icke borde få leda till att de hittills
vunna resultaten av planläggningsarbetet ginge om intet och sålunda
icke kunde omedelbart utnyttjas för den händelse att den utrikespolitiska situationen
bleve mera ogynnsam.
Såväl hemortsförsvarssakkunniga som civilförsvarsutredningen lia förutsatt,
att organisationen skulle göras elastisk, så att dess omfattning smidigt
kunde anpassas efter det utrikespolitiska läget.
4
Före
draganden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
Till dessa av hemortsförsvarssakkunniga och civilförsvarsutredningen flam
förda allmänna synpunkter å civilförsvarets organisation giver jag min an
slutning.
Civilförsvarets centrala organisation.
Nu gällande organisation.
A. Luftskyddsinspektionen. Luftskvddsinspektionen är organiserad på sex
byråer med en sammanlagd personalstyrka, som den 1 april 1944 uppgick
till 77 personer, varav 6 icke heltidsanställda. Härtill kom en förradspersonal
om 8 personer.’ De viktigaste arbetsuppgifterna äro fördelade mellan byråerna
på följande sätt: . ...
Första byrån: Den territoriella indelningen, alarmering, orienteringstorsvårande
åtgärder, gasskyddstjänst (dock ej materielfrågor), industriluftskydd,
uppskov, vapenfria värnpliktiga samt utbildning av luftskyddsperso
Andra
byrån: Luftskyddets organisation och ledning, observations- och
rapporttjänst, sjukvårdstjänst, hemskydd, sjöfartens och hamnarnas luftskydd,
utspridning av varuförråd samt luftskyddsövningar.
Tredje byrån: Byggnadstekniskt luftskydd, statsbidrag till skyddsrum,
dispens från skyldighet att bygga skyddsrum, stadsplaneärenden, teknisk
tjänst samt tekniska ärenden i övrigt. ... .
Fjärde byrån: Upphandling, förvaring och distribution av materiel, kassa
och bokföring m. m. ... , . ,,
Femte byrån: Ärenden av juridisk eller administrativ natur, luitskyddschefernas
tjänstgörings- och avlöningsförhållanden, aftagning av luftskyddspersonal,
statsbidragsärenden med undantag av skyddsrumsärenden.
Sjätte byrån: Brandskyddsärenden.
Kungl. Maj :t har den 28 juni 1941 fastställt personalförteckning för luftskyddsinspektionen.
Förteckningen upptager 3 befattningshavare, nämligen
1 överdirektör placerad i lönegraden C 8 och 2 luftskyddsinspektörer med
placering i lönegraden A 26. ....
Av inspektionens sex byråer stå första och andra under ledning av de bada
luftskyddsinspektörerna. Tredje, fjärde och femte byråerna förestås av de
befattningshavare med årsarvoden, vilka i den följande framställningen etecknas
som ingenjör, intendent och sekreterare. Tjänsten som föreståndare
för sjätte byrån är för närvarande vakant.
För budgetåret 1943/44 har till Luftskyddsinspektionen: Avlöningar anvisats
ett förslagsanslag av 403 000 kronor.
Den 30 juni 1943 har Kungl. Maj:t fastställt följande avloningsstat för
luftskyddsinspektionen, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1943/44:
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis........ kronor 36 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, förslagsvis .................................. » 225 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .......... » 132 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 10 000
Summa förslagsanslag kronor 403 000.
I samband härmed har Kungl. Majit förklarat, att anslagsposten till arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, skulle tills vidare
från och med budgetåret 1943/44 disponeras på följande sätil
Årsarvode till en intendent ............................ kronor 11 350
» » » sekreterare .......................... » n 350
» » » ingenjör ............................ » 11350
» » » sakkunnig för luftskyddets sjukvårdstjänst » 7 500
Årsarvoden till tre fast anställda sakkunniga, envar 1 200
kronor, tillhopa .................................... » 3 600
Arvoden till tillfälligt anlitade sakkunniga, förslagsvis .... » 176 850
Arvoden till ledamöter, suppleanter och sekreterare i krigsskyddsnämnden
för kraftanläggningar, förslagsvis...... » 3 000
Summa kronor 225 000.
Vad angår anställandet av tillfälligt anlitade sakkunniga har Kungl. Majit
bl. a. bemyndigat inspektionen att under vissa tidsperioder — som regel
tre månader åt gången — anlita tillfälliga sakkunniga mot av Kungl. Majit
för månad fastställda arvoden.
Luftskyddsinspektionen ägde den 1 april 1944 anställa tillfälliga sakkunniga
i den omfattning och mot de månadsarvoden följande sammanställning
utvisar:
1 sakkunnig för luftskyddets motorfordonsberedskap.. maximiarvode 900 kronor
1 » » ärenden rörande utspridning av varu
-
förråd ................................ » 450 »
1 » » vissa statsbidragsärenden............. » 750 >
1 » » ärenden angående vapenfria värnplik
tiga
m. m............................ , 500 »
2 sakkunniga» industriluftskyddet.................... , 850 resp.
800 kronor
5 » » brandskydds
-
tekniska frågor............ maximiarvode varierande mellan 750—580 »
3 assistenter.................. s » » 750—550 »
12 ingenjörer.................. » » » 870—525 »
6 bokhållare.................. , » » 650—420 ,
Luftskyddsinspeklionens extra ordinarie befattningshavare utgöras för närvarande
av en amanuens (Eo 18), vilken emellertid innehar förordnande
som inspektionens sekreterare, 4 kanslibiträden (Eo 7), 1 expeditionsvakt
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
(Eo 5), 5 kontorsbiträdet! (Eo 4) och 1 telefonist (Eo 2). Härtill kommer
ytterligare en amanuensbefattning i Eo 18, som är vakant sedan november
1943. „
Till Luftskyddsinspektionen: Omkostnader har för innevarande budgetar
anvisats ett förslagsanslag av 130 000 kronor. Nettobelastningen å motsvarande
anslag för budgetåret 1942/43 utgjorde något över 150 000 kronor.
I förenämnda skrivelse den 31 augusti 1943 har luftskyddsinspektionen beräknat
inspektionens avlönings- och omkostnadsanslag för budgetåret 1944/45
till respektive 486 500 och 191 000 kronor. Av förstnämnda belopp avses
36 000 kronor till avlöningar till ordinarie tjänstemän, 278 000 kronor till
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, 152 500 kronor
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal samt 20 000 kronor till
rörligt tillägg.
Statskontoret har i utlåtande den 23 oktober 1943 icke funnit att tillräckliga
skäl anförts för de föreslagna höjningarna av andra poster i luftskyddsinspektionens
avlöningsstat än den, som avsåge rörligt tillägg. Någon höjning
av inspektionens omkostnadsanslag syntes enligt statskontorets mening icke
behövlig.
B. Statens utrymningskommission. Utrymningskommissionen hade den 1
april 1944 en sammanlagd personal om 48 arvodesanställda personer varav
2 icke heltidsanställda. Kommissionens kansli består av fyra sektioner, mellan
vilka de viktigaste ärendena äro fördelade på följande sätt:
Sektion I: Ärenden av juridisk och administrativ natur, uppskovsärenden,
utrymning av centrala myndigheter och statsbidragsärenden.
Sektion II: Inkvartering av evakuerade, militärutrymning av landsbygdskommuner,
fastighetsregistrering, stabsutrymningschefer, inkvarteringschefer
och inkvarteringsnämnder, bortflyttning av arkivalier och samlingar samt av
enskilda näringsföretag, arkivfotografering, registrering av beredskapspersonal
samt utbildning och övning av personal i inkvartenngsorterna.
Sektion III: Planläggningen i utrymnings- och omflyttningsorter inberäknat
granskning av utrymnings- och omflyttningsplaner, socialtjänst inberäknat
granskning av socialtjänstplaner, motorfordonsberedskapen samt
utbildning och övning av personal i utrymnings-, omflyttnings- och socialtjänstorter.
Sektion IV: Upphandling, förvaring och distribution av materiel, tekniska
ärenden samt kassa och bokföring.
Sektionerna stå under ledning av arvodesanställda tjänstemän, varjämte
hos kommissionen skall finnas anställd en kanslichef.
För budgetåret 1943/44 har till Statens utrymningskommission: Avlöningar
anvisats ett förslagsanslag av 300 000 kronor. Från anslaget bestridas kostnaderna
för arvoden till kommissionens ordförande och ledamöter, avlöningar
åt kommissionens kanslipersonal, inberäknat sakkunniga, samt vissa
ersättningar åt inkvarteringschefer, biträdande inkvarteringschefer ävensom
s. k. stabsutrymningschefer och deras ersättare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
7
Till Statens utrymningskommission: Omkostnader har för innevarande budgetår
anvisats ett förslagsanslag av 90 000 kronor. Omkostnaderna för utrymningskommissionens
centrala organisation uppgingo under budgetåret
1942/43 till cirka 67 000 kronor.
I sin tidigare berörda skrivelse den 31 augusti 1943 har statens utrymningskommission
framlagt beräkningar av medelsbehovet för kommissionens verksamhet
under budgetåret 1944/45. Kostnaderna för arvoden åt kommissionens
ordförande och ledamöter ha därvid beräknats till 30 000 kronor och
kostnaderna för avlöning till kommissionens kanslipersonal till 216 000 kronor.
Kommissionens omkostnader, vari jämväl ingå resekostnader för inkvarteringschefer,
biträdande inkvarteringschefer och stabsutrymningschefer
samt kontorsomkostnader för inkvarteringschefer och stabsutrymningschefer,
ha av kommissionen upptagits till 110 000 kronor. Någon särskild beräkning
av omkostnaderna enbart för kommissionens centrala organisation har icke
gjorts.
Statskontoret har i utlåtande den 27 oktober 1943 uttalat, att avlöningskostnaderna
borde kunna nedbringas till avsevärt lägre belopp än kommissionen
beräknat samt att någon höjning av kommissionens omkostnadsanslag icke
syntes erforderlig.
I skrivelse den 8 maj 1944 har statens utrymningskommission bl. a. framhållit
att vissa tryckningskostnader, nämligen för registerkort och blanketter
rörande fastigheter, utrymningsbiljeder, transportregister för utrymning m. m.
bestridas från ett reservationsanslag till Förberedande åtgärder för mottagande
av evakuerad civilbefolkning m. m. Dessa kostnader, vilka för innevarande
budgetår antoges stanna vid 8 000 kronor, beräknade kommissionen
uppgå till 20 000 kronor för nästa budgetår. Det syntes kommissionen riktigast
att efter tillskapandet av en centralmyndighet för civilförsvaret dessa
kostnader gäldades från denna myndighets omkostnadsanslag.
Förslag till ny organisation jämte däröver avgivna yttranden.
Hemortsförvarssakkunnigas förslag m. m. Detta förslag innebär att den
centrala ledningen och övervakningen av folkskyddet skulle utövas av en
chef, riksfolkskyddschefen — placerad i lönegrad G 12 — som till sitt biträde
skulle erhålla en stab, riksfolkskyddsstaben. Staben skulle bildas genom sammanslagning
av hemvärnsstaben, luftskyddsinspektionen och statens utrymningskommission.
Den skulle indelas i tre avdelningar, nämligen en liemvärnsavdelning
med en riksliemvärnschef i lönegrad Ob 1 som chef, en civilskyddsavdelning
med en rikscivilskyddschef i lönegrad C 7 som chef och en
avdelning under en riksbrandinspektör, placerad i lönegrad C 5. Härtill skulle
komma en för staben gemensam kansli- och kameralavdelning, vilken skulle
förestås av en sekreterare i lönegrad A 26, med en intendent i lönegrad A 24
(under viss förutsättning A 26) som närmast ansvarige för de kamerala Ören
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
deria. I fred skulle riksfolkskyddschefen tillika bekläda befattningen antingen
som rikshemvärnschef eller som rikscivilskyddschef.
Civilskyddsavdelningen skulle uppdelas i fyra detaljer, nämligen en för organisations-
och utrustningsärenden, en för rekryterings- och utbildningsärenden,
en för ärenden rörande utrymning och socialtjänst och en för ärenden
av teknisk och stadsplaneteknisk natur. Cheferna för dessa detaljer skulle benämnas
civilskyddsinspektörer och placeras i lönegrad A 26.
Härutöver skulle åtminstone följande ordinarie personal finnas i staben,
nämligen, förutom en regementsofficer (Oa 4 eller Oa 5), en registrator (A 11),
ett kanslibiträde (A 7), två kontorsbiträden (A 4) och två skrivbiträden (A 2)
samt en expeditionsvakt (A 5).
I yttrandena över hemortsförsvarssakkunnigas förslag har detsamma endast
blivit föremål för ett fåtal erinringar. Dessa innefatta i stort sett endast
önskemål om smärre ändringar i lönegradsplaceringama av vissa av de föreslagna
befattningshavarna i riksfolkskyddsstaben.
Civilförsvarsutredningcns förslag. Civilförsvarsutredningen har funnit
nödvändigt att — trots att utredningen icke ansett slutlig ställning nu kunna
tagas till det sätt, varpå civilförsvarets centrala ledning bör utformas — en
centralmyndighet för civilförsvaret redan nu tillskapas. Flertalet av skälen
härtill framgår av min redogörelse därför i samband med framläggandet av
förslag till civilförsvarslag, till vilket jag tillåter mig att här hänvisa.
Utredningen har även framhållit, att denna centrala ledning måste vara enhetlig.
Civilförsvarets olika grenar vore med hänsyn till sina uppgifter så hopvävda
med varandra att en uppdelning av den centrala ledningen på olika
myndigheter icke vore möjlig utan att avsevärda olägenheter uppkomme. En
följd härav bleve att den nuvarande uppdelningen av den centrala ledningen
på luftskyddsinspektionen och utrymningskommissionen icke ens som ett
provisorium borde få bestå.
Utredningen har funnit tre olika alternativ möjliga i fråga om centralmyndighetens
inplacering i statsförvaltningen. Dessa äro, att Kungl. Maj:t i vederbörande
statsdepartement handhar hela den centrala ledningen, att ledningen
uppdrages åt en departemental avdelning med självständig beslutanderätt
inom fastställda gränser samt att ledningen förlägges till ett centralt verk
med ali den befogenhet civilförsvarslagen ger centralmyndigheten.
Någon annan departemental inplacering av centralmyndigheten stöde icke
för närvarande till buds än att i socialdepartementet inflytta den sammanslagna
luftskyddsinspektionen och utrymningskommissionen med den komplettering,
som erfordrades för ledningen av civilförsvaret i dess helhet. Att
i det så hårt belastade socialdepartementet inordna dels handläggningen av
alla de ärendesgrupper, som ankomme på civilförsvarets centralmyndighet
under nu rådande beredskapsläge, dels ock själva ledningen av civilförsvaret
i ett skärpt beredskaps- eller krigsläge, kunde utredningen redan av praktiska
grunder under inga förhållanden finna vara en godtagbar lösning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 270. 9
Detta gällde vare sig man valde det första eller det andra av de härovan antydda
alternativen.
Man hade således för närvarande icke annat val än att organisera en centralmyndighet
i form av ett centralt verk. Detta verk borde emellertid för
närvarande ges provisorisk karaktär. De mera principiella övervägandena
rörande centralmyndighetens ställning i statsförvaltningen hänförde sig till
den tidpunkt då frågan om en rationalisering av den departementala indelningen
kunde upplagas till prövning. Enligt utredningens mening torde
emellertid även i framtiden skäl av principiell art komma att väga över till
förmån för centralmyndighetens utformning såsom ett centralt verk. Beträffande
vad utredningen härutinnan anfört hänvisas till utredningens betänkande
(s. 159—160).
Utredningen föreslår sålunda att den centrala ledningen av civilförsvaret
under Kungl. Ma,j:t skall handhavas av ett centralt verk med provisorisk karaktär,
bildat genom sammanslagning av luftskyddsinspeklionen och utrymningskommissionen.
Verket skulle benämnas civilförsvarsstyrelsen.
I spetsen för civilförsvarsstyrelsen skulle stå en generaldirektör, vars
löneplacering borde bestämmas med hänsyn till att ledningen av civilförsvaret
såväl under fred som krig komme att innefatta synnerligen maktpåliggande
uppgifter av den största vikt för rikets försvar. Eftersom civilförsvaret
kunde sägas utgöra en ny försvarsgren borde även de militära försvarsgrenschefernas
löneställning vara vägledande. Utredningen föreslår att
generaldirektörsbefattningen placeras i lönegraden C 13 med en årlig grundlön
av 22 000 kronor.
Vad beträffar den övriga personalen har utredningen ansett en minskning
av den för närvarande till luftskyddsinspektionen och utrymningskommissionen
knutna personalstyrkan kunna ske. Sålunda beräknar utredningen att
personalen genom sammanslagning av inspektionens och kommissionens administrativa
och kamerala avdelningar kan begränsas med cirka 10 personer. Vidare
håller utredningen för antagligt att omkring 10 personer, som nu äro sysselsatta
hos utrymningskommissionen med granskning av utrymnings- och socialtjänstplaner
och registrering av fastigheter för internat och enskild inkvartering,
kunna undvaras inom civilförsvarsstyrelsen, enär motsvarande
uppgifter till stor del kunna överlämnas till länsstyrelserna. Utredningen
erinrar emellertid om att en överflyttning av arbetsuppgifter till länsstyrelserna
måste ske stegvis under en övergångsperiod så att icke cn svaghetsperiod
i fråga om civilförsvarets beredskap uppkommer innan länsstyrelsernas
försvarsavdelningar organiserats och hunnit sätta sig in i sina uppgifter. Hittillsvarande
organisation borde därför få arbeta intill dess att den nya organisationen
vore beredd att övertaga arbetsuppgifterna.
Så länge nuvarande beredskap måste upprätthållas anser utredningen någon
ytterligare begränsning av personalbeståndet hos civilförsvarets centralorgan
icke kunna företagas. Däremot kunde under en utpräglad fredsperiod
personalens storlek starkt begränsas. Efter framhållande av att det icke nu
kunde med någon säkerhet beräknas vilken omfattning begränsningen kunde
få och tidpunkten för densamma anför utredningen.
10
Kungl. Majis proposition nr 270.
Utredningen finner det därför lämpligast, att civilförsvarsstyrelsen såvitt
angår luftskyddsinspektionens och utrymningskommissionens nuvarande
verksamhetsområden i huvudsak organiseras med arvodesanställd personal
På ordinarie stat bör sålunda endast befattningen som generaldirektör uppföras.
För att icke binda statsmakterna i fråga örn den framtida organisationen
synas de nu å luftskyddsinspektionens stat uppförda ordinarie befattningarna
i samband med civilförsvarsstyrelsens upprättande böra upptagas
på övergångsstat. De hos luftskyddsinspektionen befintliga extraordinarie
befattningarna torde dock under alla omständigheter erfordras även under
fredstid, varför de synas kunna överföras till civilförsvarsstyrelsen.
Beträffande civilförsvarsstyrelsens organisation och personal i ledande
ställning anför utredningen i huvudsak följande.
Utredningen föreslår, att civilförsvarsstyrelsen tills vidare skall indelas i
lämpligt antal sektioner, motsvarande de nuvarande byråerna hos luftskyddsinspektionen
och sektionerna hos utrymningskommissionen. Sektionerna
böra kunna sammanföras till avdelningar i den mån detta befinnes ändamålsenligt.
Indelningen bör få tillfällig karaktär så att den kan ändras allt efter
behov. Tills vidare synes det lämpligt att, förutom den sammanslagna
kanslisektionen och den sammanslagna kamerala sektionen, tre av luftskyddsinspektionens
övriga byråer — till brandskyddsbyrån återkommer utredningen
— och utrymningskommissionens två övriga sektioner var för sig
utgöra en sektion. Härtill kommer en sektion för undanförselärenden (bildad
av centrala undanförselbyråns kansli). Sektionerna böra stå under ledning
av tjänstemän med arvoden ungefärligen motsvarande lönegraden Eo
26. Då antalet sektioner sålunda skulle uppgå till åtta och arbetsuppgifterna
för de olika sektionerna i hög grad komma att gripa in i varandra, synes det
för ernående av erforderlig samordning av arbetet nödvändigt att sektionerna
sammanföras till två avdelningar under ledning av särskilda avdelningschefer
med arvoden ungefärligen motsvarande lönegraden Eo 30. Härvid
böra de administrativa och kamerala sektionerna, eventuellt jämte en eller
två av övriga sektioner, utgöra en avdelning under ledning av en avdelningschef
med administrativ erfarenhet. Återstående sektioner böra utgöra den
andra avdelningen.
Utredningen anser sig icke böra i vidare mån än nu sagts ingå på frågor
rörande civilförsvarsstyrelsens inre organisation. Utredningen vill i stället
ifrågasätta, örn icke riktlinjerna för styrelsens inre verksamhet lämpligen
böra uppdragas av dess chef efter samråd i den omfattning som kan anses
erforderlig med statens organisationsnämnd.
Under en utpräglad fredsperiod skall civilförsvarsstyrelsen enligt utredningens
uppfattning — såvida ej nya uppgifter påläggas styrelsen — kunna
begränsas till en byrå för administrativa och kamerala ärenden, en organisationsbyrå
samt en utbildnings- och rekryteringsbyrå. Vid fredsorganisationens
genomförande borde byråerna i likhet med vad som tillämpas i fråga
örn andra centrala civila statsmyndigheter ställas under ledning av byråchefer
i lönegrad A 30.
I likhet med hemortsförsvarssakkunniga föreslår utredningen att riksbrandinspektören
skall ingå i centralmyndigheten. Hans avdelning inom
civilförsvarsstyrelsen borde i sig upptaga luftskyddsinspektionens nuvarande
byrå för brandskyddsärenden. Bland avdelningens befattningshavare, vil
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
11
ka förutsattes tills vidare skola vara arvodesanställda, borde även skogsbrandteknisk
sakkunskap finnas representerad. På frågan om riksbrandinspektörens
löneställning hade utredningen icke ansett sig böra ingå.
Till skillnad från hemortsförsvarssakkunniga, som ansågo att riksbrandinspektören
i vad som rör det fredsmässiga brandväsendet borde lyda direkt
under Kungl. Majit, anser civilförvarsutredningen det vara ett önskemål att
riksbrandinspektören underställes civilförsvarsstyrelsen även i detta avseende.
I övrigt har utredningen förutsatt att i civilförsvarsstyrelsen skulle finnas
en arvodesanställd civilförsvarsöverläkare för handläggning av ärenden rörande
sådana sjukvårdsuppgifter, som under krig skola ankomma på civilförsvaret.
Under fred torde befattningen icke påkalla ''heltidstjänstgöring.
Vidare skulle i styrelsen ingå en militärassistent — regementsofficer på aktiv
stat — såsom sambandsman mellan styrelsen och försvarsstaben samt under
krig en högre polisman för handläggning av vissa frågor om polispersonalens
utnyttjande samt eventuellt även om sabotageskydd.
Slutligen har utredningen förutsatt att civilförsvarsstyrelsen skall erhålla
möjlighet att till sig knyta sakkunskap såväl genom utseende av sakkunniga
med fast arvode som genom att vid styrelsens sida ställes ett råd, vars ledamöter
vid behov kunna anlitas av styrelsen.
De årliga avlöningskostnaderna för civilförvarsstyrelsen, medan denna är
organiserad på det provisoriska sätt, som utredningen avsett skola gälla så
länge de nuvarande utrikespolitiska förhållandena bestå i huvudsak oförändrade,
skulle enligt utredningen fördela sig sålunda:
Antal
Befattning
Arvode
motsvarande | Lönegrad
löneklass
Summa
kronor
1
Generaldirektör.....................
— C 13
1 23 620
1
Militärassistent......................
— Oa 4 (10 Ikl.)
1212 316
2
Avdelningschef......................
3 30
27 240
8
Sektionschef........................
3 26 j —
92 184
1
Civilförsvarsöverläkare...............
(arvode) —•
6 000
_ _
515 000
1
|
676 360
I denna beräkning äro, enligt vad jag inhämtat, icke medräknade avlöningskostnaderna
för riksbrandinspektören eller för den högre polisman, som
avses skola ingå i civilförsvarsstyrelsen.
1 Inberäknat rörligt tillägg men icke kristillägg.
2 Upptages på försvarsstabens avlöningsstat.
3 Inberäknat rörligt tillägg men icke kristillägg, som dock förutsättes skola inräknas i arvodet
till dessa befattningar.
4 Häri ingå de e. o. befattningshavare, som förutsättas överförda fran luftskyddsmspektionen
12
Kungl. Mcijrts proposition nr 270.
Sedan civilförsvarsutredningen avgivit sitt betänkande har utredningen
under hand överlämnat en promemoria, vari utredningen bland annat förordat
alt vissa ärenden rörande industriernas skydd mot spioneri och sabotage
(industriskydd) avseende civila anläggningar borde handläggas i civilförsvarsstyrelsen.
Den närmaste ledningen av berörda industriskyddsverksamhet skulle
ankomma på bevakningsinspektören, vilkens befattning liksom hittills avses
kunna uppehållas av statspolisintendenten. Bevakningsinspektören, som
i denna sin egenskap skulle tillerkännas visst icke närmare angivet arvode,
förutsattes skola biträdas av en förste assistent med arvode motsvarande
lönegrad Eo 26 och en andre assistent med ett icke närmare fixerat arvode
ävensöm ett kvalificerat skrivbiträde. Förste assistenten skulle vara polisoch
kriminaltekniskt utbildad. För industriskyddsverksamheten ei’forderlig
byggnadsteknisk sakkunskap skulle tillhandahållas av den sektion, som inom
civilförsvarsstyrelsen skulle handlägga tekniska ärenden.
Den till försvarsstaben knutna industriskyddsdetaljen förutsattes skola
omhänderha verksamhet till skydd mot spioneri och sabotage i vad avsåge
militära anläggningar och företag samt lokalt sammanföras med civilförsvarsstyrelsens
avdelning för motsvarande civila skyddsverksamhet. Chefen
för industriskyddsdetaljen — en officer — förutsattes tillika skola fungera
som särskild militärassistent i sistnämnda avdelning. Särskilt arvode härför
ansåges icke erforderligt.
Yttranden över civilförvarsutredningens förslag. Förslaget örn civilförsvarsstyrelsens
inrättande har icke väckt någon gensaga i remissyttrandena.
Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter visserligen, särskilt med tanke
på förhållandena i fred, att den centrala ledningen av civilförsvaret bör i ena
eller andra formen anknytas till ett inrikesdepartement. I avvaktan på tillkomsten
av ett sådant departement finner sig länsstyrelsen emellertid kunna
godtaga inrättandet av en fristående centralmyndighet såsom ett provisorium.
Beträffande chefsposten i centralmyndigheten anser nämnda länsstyrelse,
att det bär övervägas, örn icke denna post tills vidare kunde givas
karaktären av en arvodesbefattning. Detta skulle stå i god överensstämmelse
med utredningens mening om lämpligheten att -— i betraktande av ovissheten
örn den framtida utvecklingen — hålla frågan öppen om centralstyrelsens
fredsorganisation och personalbehovet för denna. I övriga yttranden
har däremot icke någon erinran riktats mot att uppföra generaldirektörsbefattningen
på ordinarie stat. —- I fråga örn lönegradsplaceringen anser
statskontoret, med utgångspunkt från den löneställning, som luftskyddsinspektionens
överdirektör intager (C 8), att det nya ämbetsverkets chef
icke bör placeras i högre lönegrad än C 10. En reservant av de i statskontorets
beslut deltagande finner däremot de arbetsuppgifter och det ansvar,
som komma att åvila chefen, ävensom styrelsens ställning i förhållande till
länsstyrelserna motivera en placering i lönegraden C 12 eller i samma löne
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
13
grad, sorn hemortsförsvarssakkunniga föreslogo för riksfolkskyddschefen och
som i allmänhet tillämpas för generaldirektörer inom allmänna civilförvaltningen,
förordnade på viss tid. Denna uppfattning delas även av två ledamöter
av allmänna lönenåmnden, medan nämndens majoritet under påpekande att
3 generaldirektörsbefattningar, nämligen de i försvarets fabriksstyrelse, i
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vid postverket, tillhöra lönegrad C 13
och med särskilt beaktande av den omedelbara betydelse för rikets försvar,
som ett ändamålsenligt ordnat civilförsvar numera äger, funnit sig icke böra
motsätta sig den av utredningen föreslagna lönegradsplaceringen.
Vad beträffar personalen i övrigt har statskontoret ansett naturligt,
att, då civilförvarsstyrelsen är avsedd att äga bestånd även under fred,
en kärna av mera fast anställda befattningshavare knytes till styrelsen. I
enlighet med denna uppfattning förordar ämbetsverket, att icke endast generaldirektören
utan även de två luftskyddsinspektörerna beredes ordinarie
anställning. — Nyssnämnde reservant i statskontoret har av vunna erfarenheter
beträffande personalförhållandena inom luftskyddsinspektionen blivit
övertygad om att inrättandet av ytterligare ett antal ordinarie — eller åtminstone
extra ordinarie — befattningar hos den centrala civila försvarsmyndigheten
är ofrånkomligt, örn man vill ernå och för framtiden vidmakthålla
största möjliga effektivitet och slagkraft hos organisationen. Tills vidare syntes
dylika befattningar böra uppföras i personalförteckningen i en omfattning,
ungefärligen motsvarande vad hemortsförsvarssakkunniga tänkt sig beträffande
civilskyddsavdelningen — givetvis bortsett från rikscivilskyddschefen
— och kansli- och kameralavdelningen inom riksfolkskyddsstaben.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att åtminstone de båda avdelningscheferna
samt förslagsvis hälften av sektionscheferna och någon del av övrig
personal bör givas ordinarie anställning. Även länsstyrelsen i Blekinge län
finner nödvändigt, att den centrala organisationen göres fastare än som föreslagits.
Jämväl i några andra remissyttranden ha erinringar framställts, vilka gå
ut på att civilförsvarsstyrelsens befattningshavare borde i större utsträckning
än civilförvarsutredningen föreslagit beredas ordinarie eller extra ordinarie
anställning. Sålunda framhålla överbefälhavaren, Sveriges industriförbund
och riksluftskyddsförbundet att i varje fall de tre ordinarie byråchefer,
som utredningen tänkt sig skola finnas i fred, borde tillsättas redan vid civilförsvarsstvrelscns
inrättande. Industriförbundet anför vidare, att merkostnaden
för de ordinarie byråcheferna torde mer än uppvägas, därest de föreslagna
avdelningscheferna skulle kunna undvaras, vilket syntes kunna ifrågasättas.
Om vissa ledande befattningshavare inom styrelsen på detta sätt
erhölle en fastare tjänsteställning och en bättre betalning än som föreslagits,
torde det bli lättare att för dessa befattningar förvärva de dugande krafter,
som vore önskvärda icke blott med hänsyn till arbetsuppgifternas vikt under
nuvarande kritiska förhållanden utan även för underlättande av den nya
organisationens ändamålsenliga utbyggande.
Allmänna lönenämnden anser däremot att slutlig ståndpunkt ej för när
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
varande bör tagas till frågan om styrelsens organisation linder en fredsperiod.
Luftskyddsinspektionen anser att en byråindelning redan från början bör
genomföras inom civilförsvarsstyrelsen samt anför beträffande styrelsens
organisation i huvudsak följande.
Vad organisationen under nuvarande förhållanden beträffar anser inspektionen,
att utrymnings-, inkvarterings- och socialtjänstärenden kunna sammanföras
till en byrå med hänsyn till vad utredningen anfört beträffande
minskningen av vissa av utrymningskommissionens nuvarande arbetsuppgifter,
vilka komma att överföras till länsstyrelserna. För att nedbringa kostnaderna
torde vidare centrala undanförselbyrån med hänsyn till dess arbetsuppgifter
kunna inrymmas i en av de övriga byråerna. Antalet byråer bör sålunda
kunna begränsas till sex, vilket i förhållande till det föreslagna antalet
sektioner utgör en minskning med två. Ett sammanförande av dessa byråer
till två avdelningar i enlighet med utredningens förslag anser inspektionen
icke lämpligt eller behövligt. Arvoden till avdelningschefer erfordras sålunda
icke.
Under fredsförhållanden synes antalet byråer kunna minskas till fyra, vilket
antal emellertid enligt inspektionens bestämda uppfattning utgör ett minimum
med hänsyn till de betydelsefulla och i hög grad olikartade arbetsuppgifter
som avses skola åvila den blivande centralmyndigheten. Inspektionen
anser sig icke i detta sammanhang böra gå in på den närmare fördelningen
av arbetsuppgifterna å de fyra byråer som böra finnas i fredstid.
Med hänsyn till vad nu sagts synas fyra byråchefsbefattningar i lönegraden
A 30 under alla förhållanden erforderliga. Placeringen i denna lönegrad
anser inspektionen nödvändig och fullt motiverad, med hänsyn till betydelsen
av de uppgifter som komma att åvila centralmyndigheten gentemot länsstyrelserna
samt överbefälhavaren och övriga militära och civila myndigheter.
Lönegradsplaceringen bör även ses i förhållande till de föreslagna civilförsvarsdirektörernas
löneställning. Å varje ordinarie byrå bör dessutom
finnas en ställföreträdare för byråchefen, placerad å ordinarie stat i 26 :e
lönegraden och benämnd byrådirektör. Under krigsförhållanden eller under
höjd beredskap, såsom för närvarande, böra två av dessa byrådirektörer tillfälligt
förordnas till byråchefer för de två byråer som tillkomma genom en
uppdelning av de fredsmässiga byråerna.
I fråga om personalen i övrigt synes centralmyndigheten tills vidare böra
bygga på befintliga extra ordinarie och extra befattningar. Under alla förhållanden
bör emellertid den s. k. biträdespersonalen inordnas i löneplan
enligt civila icke-ordinariereglementet, därvid emellertid bör tillses, att, med
hänsyn till en framtida minskning i organisationen, tillräckligt antal avlönas
efter extraplanen. Vad slutligen beträffar de tjänstemän som för närvarande
äro anställda mot arvoden är det självfallet förenat med stora svårigheter
att nu avgöra, i vad mån dessa komma att erfordras under en kommande
fredsperiod. De s. k. »tillfälliga sakkunniga» som för närvarande äro anställda
hos inspektionen mot tremånadersarvoden böra emellertid, enligt inspektionens
bestämda uppfattning, i fortsättningen icke benämnas sakkunniga
utan anställas såsom tjänstemän mot årsarvoden, därvid de bestämmelser i
fråga om tjänstledighet m. m. som utfärdats för befattningshavare vid statens
krisorgan tills vidare böra tillämpas.
Luftskyddsinspektionen framhåller därefter att det av inspektionen sålunda
framlagda förslaget, som innebär en viss minskning av avlöningskostna
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
15
derna i förhållande till utredningens förslag, skulle medföra att styrelsen
erhölle erforderlig stadga.
Vidkommande befattningen såsom riksbrandinspektör bör denna enligt
inspektionens mening ingå i styrelsen såsom en byråchefsbefattning, vilken
eventuellt kan placeras i löneplan C i civila ordinariereglementet. För den
händelse riksbrandinspektören icke komme att inordnas i styrelsen, torde
det bliva nödvändigt att anställa särskilda tjänstemän för handläggning av
brandskyddsärendena.
Utredningens förslag, att en högre polisman under krig bör tjänstgöra i
styrelsen och att bevakningsinspektören närmast bör komma i fråga för sådan
tjänstgöring, anser inspektionen välgrundat med hänsyn till polisens ställning
i den föreslagna organisationen. Inspektionen tillstyrker även förslaget
angående placering av en civilförsvar söverläkare och en militärassistent i styrelsen.
Två reservationer ha fogats till luftskyddsinspektionens yttrande. I den
ena — avgiven av inspektionens intendent — har uttalats att det icke vore
lämpligt att i fred sammanföra handläggningen av de administrativa och
kamerala ärendena till en byrå. I den andra anser reservanten, inspektionens
sekreterare, att antalet sektioner bör fastställas till åtta under nuvarande förhållanden
medan under normala fredsförhållanden det skulle räcka med
fyra byråer. (Tre befattningshavare skulle placeras i lönegrad A 30, tre i
lönegrad A 26 och två skulle avlönas med arvode.)
Vad angår lönegradsplaceringen för militärassistenten i civilförsvarsstyrelsen
anser överbefälhavaren, att densamma bör så fastställas, att i ifrågavarande
befattning kan tjänstgöra officer i lönegrad Oa 4 eller Oa 5.
I anledning av utredningens uttalande om att civilförsvarsstyrelsen borde
erhålla möjlighet att till sig knyta sakkunskap såväl genom utseende av sakkunniga
med fast arvode som genom att vid styrelsens sida ställdes ett råd,
vars ledamöter vid behov kunde anlitas av styrelsen, framhåller statskontoret,
att enligt dess mening endast ettdera av de två rådgivande organen bör komma
till stånd.
I detta sammanhang må nämnas att luftskgddsinspektionens personalförening
i skrivelse den 20 mars 1944, i vars innehåll utrgmningskommissionens
personalförening instämt, framfört vissa önskemål i fråga om den icke fast
anställda personalens anställningsförhållanden. Efter att ha redogjort bl. a.
för de vådor de nuvarande lösliga anställningsförhållandena vid inspektionen
medfört och medföra framhåller förstnämnda förening att, i händelse statsmakterna
komme att fatta beslut i den av civilförvarsutredningen föreslagna
riktningen, det vore troligt, att större delen av den nuvarande personalen
komme att lämna sina anställningar, varigenom påtagliga svårigheter i avseende
å nyrekryteringen skulle uppstå. Föreningen anser det icke omöjligt
att med ledning av de under den fleråriga beredskapstiden vunna erfarenheterna
sluta sig till att ett visst, ehuru begränsat, antal befattningar även
under fredstid komme att bliva oundgängligen nödvändiga. Dessa befattningar
borde redan nu uppföras på ordinarie respektive extra ordinarie stat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1(1 Kungl. Maj.ts proposition nr 270.
Beträffande den personal, som även framdeles komme att vara arvodesanställd,
framhåller förstnämnda förening bl. a.
Dels måste anställningstiden regleras på annat sätt än som nu är fallet
och dels måste arvodenas storlek regleras sins emellan och i förhållande till
de extra ordinarie befattningarna pa ett rättvist sätt. Den nuvarande anställningsformen
för de tillfälliga sakkunniga med förordnanden per kvartal och
utan några bestämmelser om uppsägningstid bör sålunda ersättas med förordnande
per år och en uppsägningstid av 3 månader, vilket ur statens synpunkt
icke torde utgöra någon nackdel, da —■ såvitt här kan bedömas — arbetsuppgifterna
icke i något fall torde komma att upphöra omedelbart vid ett
fredsslut eller ens inom ett år därefter.
För närvarande föreligga vidare uppenbara orättvisor beträffande arvodenas
storlek, i det att med hänsyn till rådande lönestopp senare anställda i
allmänhet kunnat betinga sig högre arvoden än de, som varit anställda längre
tid, trots att arbetsuppgifterna äro likartade. — — — Vissa av inspektionens
på extra stat uppförda skriv- och kontorsbiträden äro vad såväl utbildning som
tjänstetid angår berättigade att överföras till extra ordinarie stat. Vad beträffar
senast nämnda personalkategori synas några betänkligheter vad angår förbättring
av anställnings- och avlöningsvillkoren icke behöva uppkomma, enär
det vid^ eventuell personalbegränsning vid civilförsvarsstyrelsen icke torde
möta några större svårigheter att överflytta denna personal till andra statliga
verk.
Slutligen må nämnas alt en av mig den 8 januari 1944 tillsatt utredningsman
för översyn av luftskyddsinspektionens personalorganisation i en den 23
mars 1944 avgiven rapport över översynen bl. a. föreslagit, att den för det
dåvarande hos inspektionen anställda personalen borde i viss mån minskas.
Vidare har utredningsmannen föreslagit att de s. k. tillfälliga sakkunniga —
sammanlagt ett 30-tal befattningshavare — skulle anställas tills vidare för
varje budgetar i stället för såsom f. n. sker för ett kvartal i sänder, örn icke
anställningstiden kunde med hänsyn till behovet närmare fixeras. I denna
fråga har utredningsmannen anfört följande.
Före utgången av varje kvartal underställes Kungl. Maj:ts avgörande fråsan,
vilka tillfälliga sakkunniga luftskyddsinspektionen äger anlita under
nästföljande kvartal. Avsikten har härvid varit att med korta mellantider pröva
behovet av sådana sakkunniga för olika uppgifter samt vidtaga av prövningen
påkallade förändringar av de sakkunnigas antal och sammansättning.
Emellertid har det visat sig synnerligen vanskligt för Kungl. Majit att verkställa
nämnda behovsprövning. Å andra sidan har ifrågavarande anställningsform
föranlett åtskillig irritation bland befattningshavarna, vilken bl. a. tagit
sig uttryck i täta, för kontinuiteten i arbetet skadliga personbyten å sakkunnigbefattningarna.
Med hänsyn härtill förordar jag, att luftskyddsinspektionen
eller den myndighet, som vid en eventuell omorganisation av civilförsvaret
övertager inspektionens uppgifter, erhåller bemyndigande att anställa
dessa befattningshavare tills vidare för varje budgetår, därest icke på förhand
kan bedömas, att behovet av viss befattningshavare är till tiden begränsat.
Under sådana förhållanden skulle det givetvis åligga myndigheten tillse, att
vid varje tidpunkt endast den personal finnes anställd, som är nödvändig
för arbetets behöriga gång.
Kungl. Maj.ts proposition nr 270.
17
Civilförsvarsutredningen har funnit såväl praktiska som principiella skäl
tala för att en centralmyndighet för civilförsvaret tillskapas i form av ett
centralt ämbetsverk. Detta verk — civilförsvarsstyrelsen — som förutsättes
skola bildas genom sammanslagning av luftskyddsinspektionen och statens
utrymningskommission, föreslås emellertid erhålla allenast provisorisk karaktär
för att en eventuell ytterligare prövning av frågan icke skall bli bunden
i vidare mån än som är oundgängligt för att nu genomföra den erforderliga
förstärkningen av civilförsvaret. Av detta skäl och för att möjliggöra
en stark krympning av centralmyndigheten under fredstid har utredningen
föreslagit att under rådande förhållanden civilförsvarsstyrelsens personal —
med undantag av styrelsens chef, vilken borde vara generaldirektör i lönegrad
C 13, samt ett tiotal lägre nu i luftskyddsinspektionen anställda extra
ordinarie befattningshavare — tills vidare skulle anställas mot arvode. Luftskyddsinspektionens
ordinarie befattningshavare, vilka utgöras av en överdirektör
i lönegrad C 8 och två luftskyddsinspektörer i lönegrad A 26, skulle
uppföras på övergångsstat.
Tills vidare förutsättes civilförsvarsstyrelsen enligt civilförsvarsutredningens
förslag skola indelas i 8 sektioner, fördelade mellan 2 avdelningar. Härtill
skulle komma en avdelning för handläggning av brandskyddsärenden
under en riksbrandinspektör och en avdelning för industriskyddsfrågor och
vissa ärenden rörande civilförsvarets ordningstjänst under bevakningsinspektören
ävensom en civilförsvarsöverläkare och en militärassistent. Jämväl
vissa andra — fast anställda — sakkunniga samt ett råd avses skola knytas
till civilförsvarsstyrelsen. Avdelningscheferna och sektionscheferna föreslås
skola erhålla arvoden, ungefärligen motsvarande lön i lönegraderna Eo 30
respektive Eo 26.
I fred tänkes styrelsen skola organiseras på tre byråer under chefskap av
ordinarie byråchefer.
För egen del finner jag av de skäl civilförsvarsutredningen anfört nödvändigt
att rikets civilförsvar för erhållande av avsedd funktionsduglighet nu
ställes under enhetlig ledning. I likhet med utredningen anser jag övervägande
skäl tala för att för detta ändamål tillskapas ett särskilt ämbetsverk. Detta bör
såsom utredningen föreslagit benämnas civilförsvarsstyrelsen och ställas
under ledning av en generaldirektör. I civilförvarsstyrelsen böra i enlighet
med civilförsvarsutredningens förslag ingå såväl riksbrandinspektören som
bevakningsinspektören. Den förstnämnde skall såsom tjänsteman i civilförsvarsstyrelsen
under dess chef utöva ledningen av det krigsmässiga brandförsvaret
och planläggningen därför men skall i fråga örn det fredsmässiga
brandförsvaret ha självständiga inspektionsbefogenheter. Bevakningsinspektören
bör under styrelsens chef bland annat leda civilförsvarets industriskyddsverksamhet,
vari böra ingå de uppgifter beträffande civila anläggningar,
som nu handhavas av försvarsstabens industriskyddsdetalj. Såsom
närmare kommer att framgå av det följande föranledes härav viss personalförslärkning
inom civilförsvarsstyrelsen. Härigenom torde nyssnämnda de
Bihang
till riksdagens protokoll 19H. 1. saini. Nr 270. y
Före
draganden.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
taljs personal kunna avsevärt minskas. Även bevakningsinspektören bör i
visst hänseende intaga en självständig ställning i förhållande till civilförsvarsstyrelsen,
nämligen såvitt angår den del av hans verksamhet, som avser
landstormspolisen.
Liksom civilförsvarsutredningen anser jag att för handläggning av ärenden
rörande undanförsel och förstöring bör till civilförsvarsstyYelsen knytas
en delegation, närmast motsvarande centrala undanförselbyrån, vilken delegation
bör stå under ordförandeskap av civilförsvarsstyrelsens chef. Därjämte
bör finnas en läkare, civilförsvarsöverläkare, och en officer på aktiv stat såsom
militärassistent.
Vad angår civilförsvarsstyrelsens inre organisation synes det — utöver vad
nu sagts — icke möjligt att på det föreliggande utredningsmaterialet nu taga
slutlig ställning därtill. I sakens nuvarande läge torde det därför vara nödvändigt
att begränsa ståndpunkstagandet att avse civilförsvarsstyrelsens organisation
för tiden intill dess normala fredsförhållanden inträda. Frågan om
den organisation ämbetsverket därefter bör erhålla bör sålunda i sinom tid
göras till föremål för särskild prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen.
Med hänsyn till det nu anförda, och då det är uppenbart att civilförsvarsstyrelsens
personalbehov — vilken organisation denna styrelse framdeles
än kan få — kommer att i fredstid minskas avsevärt i förhållande till vad
som gäller under en beredskap ssituation motsvarande den nuvarande, synes
det såsom civilförsvarsutredningen förutsatt ofrånkomligt, att styrelsens personalbehov
tills vidare tillgodoses huvudsakligen med arvodesanställda befattningshavare.
Förutom generaldirektören böra emellertid i enlighet med vad
statskontoret förordat de båda luftskyddsinspektörema i luftskyddsinspektionen
erhålla ordinarie anställning i civilförsvarssiyrelsen. Huru än styrelsen
organiseras torde man nämligen med säkerhet kunna räkna med att dessa
inspektörer, vilka lämpligen böra benämnas civilförsvarsinspektörer, komma
att bli behövliga. Överdirektörsbefattningen i luftskyddsinspektionen bör
däremot i enlighet med vad civilförsvarsutredningen föreslagit uppföras å
övergångsstat. De extraordinarie befattningar, som nu finnas i luftskyddsinspektionen,
böra överflyttas till styrelsen.
Beträffande generaldirektörens löneställning ha olika meningar gjort sig
gällande. Civilförsvarsutredningen och allmänna lönenämndens majoritet
m. fl. ha föreslagit lönegraden C 13. Två reservanter i lönenämnden förorda
lönegraden C 12, medan statskontoret anser en placering i lönegrad C 10
tillräcklig. För egen del är jag av samma mening som berörda reservanter
och förordar sålunda en placering i lönegrad C 12. Härigenom kommer
ifrågavarande generaldirektör att i lönehänseende intaga samma ställning
som i regel gäller för generaldirektörer, förordnade på viss tid. De båda civilförsvarsinspektörstjänsterna
torde liksom de nuvarande luftskyddsinspektörstjänsterna
böra vara placerade i lönegraden A 26. Beträffande militärassistenten
förordar jag i samråd med chefen för försvarsdepartementet att
för honom på försvarsstabens personalförteckning upptages en majorsbeställning
i lönegraden Oa 4.
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
19
Vad angår den inre organisation civilförsvarsstyrelsen i övrigt bör äga
så länge rådande utrikespolitiska förhållanden bestå i huvudsak oförändrade,
lia olika förslag härom framlagts av civilförsvarsutredningen och luftsky
ddsinspektionen. Kostnaderna för den nuvarande centrala organisationen
av de till civilförsvaret hörande verksamhetsgrenarna samt de kostnadsberäkningar,
som civilförsvarsutredningen framlagt i anslutning till sitt organisationsförslag
utgöra den hållpunkt, man äger för bedömande av de sammanlagda
avlöningskostnaderna för den personal, som kan förutses bli erforderlig
inom det nya ämbetsverket. Enligt den beräkning av medelsbehovet
för avlöningar under nästa budgetår till civilförsvarsstyrelsen, som jag i det
följande framlägger och som med vissa av mig förordade jämkningar väsentligen
ansluter sig till civilförsvarsutredningens förslag, skulle kostnaderna
för avlöningar, frånsett kristillägg, under nästa budgetår kunna beräknas
till sammanlagt 710 000 kronor. Enligt min mening bör civilförsvarsstyrelsens
organisation i nuvarande beredskapssituation bestämmas med
utgångspunkt från att den sålunda angivna kostnadsramen icke bör överskridas,
såvida icke förhållandena medföra att styrelsen belastas med arbetsuppgifter
utöver dem som nu kunna förutses. Med hänsyn till att föreliggande
omständigheter göra det önskvärt, att ståndpunktstagandet till frågan om
verkets indelning å olika avdelningar och örn den personal i olika löneställning,
som bör vara anställd inom dessa, kan föregås av ytterligare överväganden,
torde det enligt min mening vara lämpligast att nämnda reglering
i detalj får ankomma på Kungl. Maj:ts prövning under beaktande av den
förutsatta kostnadsramen. Jag utgår från att arvodena till befattningshavare
i avdelningschefs-, byråchefs- eller sektionschefsbefattning eller därmed jämställd
annan befattning — frånsett riksbrandinspektören — icke i något fall
böra överstiga det lönebelopp som utgår till en byråchef i lönegraden Eo 30,
löneklassen 29 i civila icke-ordinariereglementet efter gjorda pensionsavdrag.
Vidare förutsätter jag, att redogörelse för vidtagna åtgärder framlägges för
riksdagen i samband med anslagsäskanden till civilförsvarsstyrelsen för budgetåret
1945/46 och att tillfälle alltså skall beredas riksdagen taga ställning
till organisationsfrågan, jämväl därest detta icke skulle betingas av övergång
till fredsorganisation.
Jag övergår härefter till beräkning av kostnaderna för civilförsvarsstyrelsens
verksamhet.
Vad till en början angår avlöningskostnaderna beräknar jag dessa med utgångspunkt
fran vad jag nyss angivit. I stort sett grundas alltså beräkningen
På civilförsvarsutredningens förslag. Arvodesbeloppen till sådana befattningshavare,
som enligt civilförsvarsutredningens förslag skulle tillerkännas arvoden
ungefärligen motsvarande viss lönegrad, lia beräknats efter den enligt
lägsta löneklassen inom vederbörande lönegrad utgående nettolönen jämte
rörligt tillägg och kristillägg.
Avlöningsstaten för civilförsvarsstyrelsen torde böra upptaga anslagsposter
för följande ändamål, nämligen avlöningar till ordinarie tjänstemän, arvo
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
deri och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal samt rörligt tillägg.
Posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän — generaldirektören,
de två civilförsvarsinspektörerna och den å övergångsstat uppförde
överdirektören — beräknas till 57 000 kronor.
I fråga om posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj : t, må följande anföras.
De två avdelningscheferna skulle enligt civilförsvarsutredningens förslag
erhålla arvoden ungefärligen motsvarande lönegraden Eo 30. Arvodesbeloppen
kunna alltså beräknas till 14 040 kronor för envar av dem.
Arvodena till sex sektionschefer — två av de föreslagna åtta sektionschefsbefattningarna
förutsättas här skola besättas med de två civilförsvarsinspektörerna
— uppgå, beräknade efter lönekostnaderna i lönegraden Eo 26, till
6 X 11 880 = 71 280 kronor.
Det av civilförsvarsutredningen föreslagna arvodesbeloppet för civilförsvarsöverläkaren,
6 000 kronor, finner jag mig böra godtaga.
Av de tre fast anställda sakkunniga hos luftskyddsinspektionen torde en,
nämligen den för statsfinansiella frågor, böra knytas till civilförsvarsstyrelsen
för nästa budgetår. Arvodet torde böra utgå med oförändrat belopp,
1 200 kronor. Därjämte synes arvode till enahanda belopp böra beräknas
för ytterligare en fast anställd sakkunnig. Närmast synes böra ifrågakomma
en expert på arbetsmarknadsfrågor.
Civilförsvarsutredningen har förutsatt, att bevakningsinspektören, som i
denna sin egenskap hittills icke uppburit särskild ersättning, skulle tillerkännas
visst, ehuru icke närmare angivet arvode för sin befattning med industriskyddsavdelningens
verksamhet inom civilförsvarsstyrelsen. Jag finner detta
motiverat och föreslår, att arvodet utgår med 1 200 kronor för år eller samma
belopp, som för närvarande utgår till envar av de fast anställda sakkunniga
hos luftskyddsinspektionen. — Den förste assistent, som enligt civilförsvarsutredningens
förslag skulle omhänderha den direkta ledningen av
avdelningens arbete, har utredningen ansett böra erhålla samma arvode som
de förut nämnda sektionscheferna. Ifrågavarande befattning bör enligt min
mening uppehållas av en välkvalificerad polisman med juridisk examen. Med
hänsyn härtill godtager jag utredningens förslag i fråga om arvodets storlek.
Detta skulle alltså utgå med 11 880 kronor för år. Till jämförelse må nämnas
att biträdande bevakningsinspektören, som för närvarande till största delen
av sin arbetstid torde vara sysselsatt med ärenden, som avses skola handläggas
å ifrågavarande avdelning, uppbär ett arvode av 1 100 kronor i månaden.
Enligt min mening bör här berörda förste assistent övertaga den biträdande
bevakningsinspektörens arbetsuppgifter, vilka, sedan arbetet med
landstormspolisens organiserande numera i stort sett avslutats, huvudsakligen
avse industriskyddsverksamheten. Efter samråd med chefen för socialdepartementet
förordar jag därför att befattningen som biträdande bevakningsinspektor
indrages i samband med inrättande av ifrågavarande förste
.assistentbefattning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 270.
21
I fråga om riksbrandinspektörens löneställning får jag hänvisa till det
förslag i berörda hänseende, som kommer att framläggas av chefen för kommunikationsdepartementet.
Avlöningskostnaden för denne befattningshavare
föreslås skola bestridas från anslag under sjätte huvudtiteln.
Vad angår den personal i övrigt, som bör tillerkännas av Kungl. Maj:t bestämda
arvoden, förutsätter jag att till denna kategori hänföres —- förutom
de befattningshavare inom luftskyddsinspektionen, som avlönas från motsvarande
anslagspost —- sådan personal, som för närvarande tjänstgör i utrymningskommissionen
och ej är att hänföra till skriv- eller expeditionsbiträdespersonal.
Jag utgår vidare från att till nu nämnda kategori hänföras
dels centrala undanförselbyråns nuvarande kanslipersonal (en verkställande
ledamot och en assistent) med undantag av byråns skrivbiträde, dels ock den
andre assistent vilken jag i likhet med civilförsvarsutredningen anser böra
tillsättas för att jämte den tidigare omförmälda förste assistenten under bevakningsinspektören
handlägga på civilförsvarsstyrelsen ankommande industriskyddsärenden.
Från och med nästa budgetår bör ifrågavarande personals
arvoden liksom arvodena till den personal, som motsvarar luftskyddsinspektionens
tillfälliga sakkunniga, bestämmas till sitt maximibelopp av
Kungl. Maj:t. De personer, som anställas mot sålunda fastställda maximiarvoden
böra såsom luftskyddsinspektionen föreslagit erhålla annan benämning
än tillfälliga sakkunniga. I detta sammanhang betecknar jag dem arvodestjänstemän.
Kostnaderna för nu ifrågavarande arvodestjänstemän beräknas till 329 360
kronor.
Till utgångspunkt vid denna beräkning har tagits den uppskattade årliga
avlöningskostnaden för den 1 april 1944 arvodesanställda tjänstemän i luftskyddsinspektionen,
utrymningskommissionen och centrala undanförselbyrån
med undantag av de befattningshavare, som närmast motsvara förutberörda
två avdelningschefer och sex sektionschefer, samt av skriv- och expeditionsbiträdespersonalen
i utrymningskommissionen. Från denna kostnad, som
uppgår till omkring 374 000 kronor, ha avdragits dels den till 40 000 kronor
beräknade kostnaden för personal, som antages successivt kunna indragas
på grund av luftskyddsinspektionens och utrymningskommissionens sammanslagning
samt överförande till länsstyrelserna av vissa nu på kommissionen
ankommande uppgifter, dels ock den till 10 640 kronor uppgående årskostnaden
för en tillfällig sakkunnig för besiktning av luftskyddsmaleriel och
en bokhållare, vilka befattningshavares anställning är avsedd att upphöra
den 31 maj respektive den 30 juni 1944.
Till det därigenom erhållna beloppet, 323 360 kronor, har lagts en summa
av 6 000 kronor, motsvarande det arvode, som synes böra tillerkännas nyssnämnde
andre assistent i civilförsvarsstyrelsens industriskyddsdetalj.
Från civilförsvarsstyrelsens avi ö n ing s ansi a g torde jämväl böra bestridas
kostnaderna för arvoden lill ledamöter, suppleanter och sekreterare i krigsskyddsnämnden
för kraftanläggningar — vilken nämnd jag emellertid förutsätter
skola alltjämt intaga en självständig ställning i förhållande till civil
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
försvarets centralmyndighet. Nu ifrågavarande kostnader torde böra upptagas
till samma belopp som beräknats för innevarande budgetår eller 3 000
kronor.
Enligt sålunda verkställda beräkningar bör ifrågavarande anslagspost i sin
helhet upptagas till (2 X 14 040 + 71 280 + 6 000 + 2 X 1 200 + 1 200 +
11 880 + 329 360 + 3 000) 453 000 kronor.
Vid beräkningen av posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal förutsätter jag, såsom nyss nämnts, att de hos luftskyddsinspektionen
anställda extra ordinarie befattningshavarna överföras
till civilförsvarsstyrelsen. De befattningshavare i övrigt inom styrelsen som
utföra skriv- och expeditionsbiträdesarbete böra i allmänhet anställas såsom
extra tjänstemän. Kostnaden för avlöning åt motsvarande den 1 april 1944
inom luftskyddsinspektionen, utrymningskommissionen och centrala undanförselbyrån
anställda personal utgör, efter avdrag av dyrtidskompensationen,
196 000 kronor för år. Sammanslagningen av nämnda myndigheter torde
— såsom tidigare angivits — möjliggöra en icke obetydlig minskning av
biträdespersonalen. Med hänsyn härtill beräknar jag posten till 170 000
kronor.
Posten till rörligt tillägg torde kunna beräknas till 30 000 kronor.
Civilförsvarsstyrelsens avlöningsanslag skulle i enlighet härmed för nästa
budgetår belöpa sig till (57 000 + 453 000 + 170 000 + 30 000) 710 000
kronor.
Vidkommande slutligen omkostnaderna för civilförsvarsstyrelsen — varibland
jämväl förutsättes skola inräknas andra omkostnader för riksbrandinspektören
än resekostnader — torde dessa komma att uppgå till lägre belopp
än de sammanlagda omkostnaderna för luftskyddsinspektionen och
statens utrymningskommission och centrala undanförselbyrån. För ändamålet
synes för nästa budgetår böra upptagas ett förslagsanslag av 200 000 kronor,
varav 2 000 kronor avses för sjukvård m. m., 55 000 kronor för reseersättningar,
70 000 kronor för expenser, 71 000 kronor för publikationstryck
och 2 000 kronor för omkostnader för krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar.
I likhet med utrymningskommissionen anser jag att kostnaderna för
registerkort och annat blankettryck avseende utrymnings- och socialtjänst
böra bestridas från förevarande omkostnadsanslag.
Civilförsvarets organisation i länen.
Beträffande hemortsförsvarssakkunnigas förslag i förevarande hänseende
och däröver avgivna yttranden tillåter jag mig att hänvisa till vad därom anförts
i propositionen med förslag till civilförsvarslag, m. m. (se s. 65 och
73—74). Här må endast tilläggas att i åtskilliga av nyssnämnda yttranden
påyrkades höjning av den föreslagna lönegradsplaceringen — Eo 27 — för
civilskyddschefsbefattningarna, vilka i yttrandena allmänt ansågos böra inrättas.
Statskontoret och allmänna lönenämnden föreslogo emellertid en sänk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
23
ning av lönegradsplaceringen till Eo 26. Även arméförvaltningen fann det icke
alldeles klart att en så hög löneställning som den föreslagna skulle vara erforderlig.
Civilförsvarsutredningens förslag. Enligt detta förslag skola länsstyrelserna
utöva ledningen av civilförsvaret i länen och intaga en sådan ställning
i civilförsvarshänseende, att de vid avbrott i förbindelserna med det centrala
organet självständigt skola kunna leda civilförsvaret inom länen. Med den
omfattning av civilförsvaret, som utredningen föreslagit, tillkomma nya verksamhetsområden
för länsstyrelserna, avseende utrymnings- och socialtjänst
samt undanförsel och förstöring ävensom skydd mot sabotage och spioneri.
Verksamheten kommer därjämte att utökas inom de områden, som redan
nu äro lagda under länsstyrelsernas uppsikt. Vidare har huvudansvaret inom
varje län för att civilförsvaret upprätthålles i fred och fungerar tillfredsställande
i krig lagts på länsstyrelserna. Allt detta gör enligt utredningens mening
en förstärkning av länsstyrelsernas organisation ofrånkomlig. För att
de på länsstyrelsen ankommade civilförsvars- och militärförsvarsärendena
skola få en mot deras vikt svarande handläggning anser utredningen oundgängligt
att organisera en särskild försvarscwdelning vid varje länsstyrelse.
Denna borde förläggas inom landskansliet och sålunda närmast vara underställd
landssekreteraren.
Liksom i fråga om centralmyndigheten har utredningen funnit sig böra
tillse att försvarsavdelningarna vid länsstyrelserna under rådande beredskap
så anordnas att utan svårighet kan genomföras såväl den utökning av organisationen,
vilken kunde bli erforderlig i händelse av krig, som en minskning
av densamma vid övergång till fredsmässiga förhållanden.
Enligt utredningens mening bör försvarsavdelningen under rådande beredskap
normalt bestå av en chefstjänsteman, benämnd civilförsvarsdirektör
i lönegrad Eo 29, en i landskanslitjänst utbildad juridisk-administrativ
tjänsteman, förslagsvis en länsnotarie, vilken vid behov skulle tjänstgöra
som civilförsvarsdirektörens ställföreträdare, en statofficer, benämnd militärassistent,
i lönegrad Oa 3, en landskanslist i lönegrad Ex 17 och ett kontorsbiträde
i lönegrad Ex 4. Dessutom skulle i försvarsavdelningen ingå den
vid länsstyrelsen tjänstgörande länstrafikledaren, vilken avsåges bli en länsstyrelsens
tjänsteman, och, under vissa perioder, inkvarteringschefen i länet.
Kanslijuristen skulle liksom länstrafikledaren, inkvarteringschefen, landskanslisten
och kontorsbiträdet ingå i försvarsavdelningen allenast under beredskapsförhållanden.
Som kompensation för den jurist, som sålunda vid
inträdandet av beredskap förutsattes bli överflyttad från landskansliet i övrigt
till försvarsavdelningen skulle länsstyrelsen erhålla en extra länsnotarie
placerad i lönegrad Ex 20. Medel för avlönande av denne befattningshavare,
landskanslisten och skrivpersonalen borde bestridas från det beredskapsanslag,
som för närvarande i särskild ordning anvisades länsstyrelserna för den
administrativa försvarsberedskapen.
Beträffande Överståthållarämbetet har utredningen ansett att civilförsvarsdirektörshefattningen
skulle ersätta en assessorstjänst i lönegrad Eo 27. Den
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
extra kanslisten i försvarsavdelningen skulle placeras i lönegrad Ex 15. I
övrigt skulle försvarsavdelningen vid ämbetet ha samma personalsammansättning
som motsvarande avdelning vid flertalet länsstyrelser. I Gotlands
län skulle någon extra länsnotarie icke tillföras försvarsavdelningen. Till militärassistent
i detta län och i Blekinge län skulle med hänsyn till länens
ringa areal och relativt få föremål, som krävde förstöringsförberedelser från
civilförsvarets sida, utses från aktiv stat avgångna officerare.
Såsom framgår av det förut anförda skulle försvarsavdelningen i fred begränsas
till civilförsvarsdirektören och militärassistenten. Därutöver anser
utredningen icke troligt att behov av någon heltidstjänst skall föreligga. I
en viss omfattning bleve medverkan av en landskanslijurist och av landskansliets
biträdespersonal även i fredstid erforderlig. Sådan medverkan borde
emellertid i regel kunna ordnas utan att särskilda befattningar avsågas för
ändamålet.
Försvarsavdelningens förstärkning i krig skulle ske genom att då i densamma
skulle ingå landsfogden, vägdirektören, länsbrandinspektören, länsinspektören
för skogsbrandförsvaret, förste provinsialläkaren och en företrädare
för landstingets sjukvårdsberedning samt representanter för länsarbetsnämnd
och kristidsstyrelse. Vidare synes utredningen förutsätta att inkvarteringschefen
i krig mera stadigvarande kommer att tjänstgöra vid försvarsavdelningen.
Med hänsyn till att länsstyrelsen i krig kan tänkas komma att behöva samverka
med flera militära myndigheter, som leda militära operationer, vilka
beröra länet, har utredningen förutsatt att särskilda sambandsmän skola utses
för att upprätthålla kontakten med den eller de av ifrågavarande militära
myndigheter, länsstyrelsen icke vore lokalt anknuten till. Utredningen,
som icke anser sig böra föreslå inrättandet av särskilda befattningar för
dessa sambandsmän, förordar i detta hänseende, att länsstyrelsen, när så
lämpligen kan ske, beordrar civilförsvarschef som sambandsman till vederbörlig
stab. När civilförsvarscheferna icke lämpligen kunna användas för
denna verksamhet, bör enligt utredningen länsstyrelsen i första hand på frivillighetens
väg, i andra hand med användande av civilförsvarsplikt uttaga
och utbilda det antal sambandsmän, som bedömes erforderligt. Utredningen
framhåller emellertid att i kår- eller militärbefälsstaberna på fastlandet bör
tjänstgöra allenast en, av civilförsvarsstyrelsen utsedd befattningshavare som
sambandsman med de länsstyrelser, som icke direkt samverka med staben.
En lämplig sådan torde vara stabsutrymningschefen,
Beträffande ordningsföljden för genomförandet av den av utredningen
föreslagna organisationen anför utredningen följande.
Chefsbefattningen bör först besättas, så snart ske kan efter civilförsvarslagens
ikraftträdande. Försvarsassistenterna förordnas i samband med övergången
till den nya organisationen endast tills vidare. Sedan chefstjänsterna
tillsatts, utför försvarsassistent det för militärassistent avsedda arbetet intill
dess sådan assistent varit i tjänst minst en månad. Den kaderökning, som måste
äga rum genom tillsättandet av militärassistenterna, bör ur civilförsvarets
synpunkt snarast genomföras. Svårigheten att från militärt håll ställa lämp
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 270.
25
lig personal till förfogande gör det emellertid nödvändigt, att utsträcka kaderökningen
över en period om två år. Förslagsvis bör den genomföras med
hälften av befattningarna under första året och återstoden under det andra.
Den i försvarsärenden föredragande kanslijuristen bör fortsätta att fungera,
intill dess länsstyrelsen finner lämpligt där placera annan kanslitjänsteman.
Jämväl hemortsförsvarsassistenter böra förordnas även för tiden efter
civilförsvarslagens ikraftträdande i avvaktan på att militärassistent- och
chefsbefattningarna besättas.
Yttranden över civilförsvarsutredningens förslag. Den föreslagna organisationen
för civilförsvarets handhavande i mellaninstansen har i samtliga
yttranden antingen tillstyrkts i sina huvuddrag eller lämnats utan erinran.
Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Malmöhus län anse försvarsavdelningen
i vad rör ämbetet respektive länsstyrelsen underorganiserad. Nämnda
länsstyrelse framhåller emellertid att den personalförstärkning, som erfordras
för dess försvarsavdelning tills vidare till följd av nedgång i länsstyrelsens
arbetsbörda på vissa områden, syntes kunna erhållas bland landskansliets
övriga befattningshavare. Överståthållarämbetet framhåller däremot
— under hänvisning till en utförlig redogörelse, vari ämbetet understryker
den proportionsvis tyngre arbetsbörda, som åvilar ämbetets jurister
jämfört med länsstyrelsernas — att endast om ämbetet erhåller samma förstärkning
av arbetskrafterna, som föreslagits för länsstyrelserna, ämbetets
personalbehov i anledning av de nytillkomna civilförsvarsuppgifterna skulle
tillgodoses. Inrättandet av en befattning som civilförsvarsdirektör borde sålunda
icke medföra indragning av en assessorstjänst. — I nämnda redogörelse
har Överståthållarämbetet tagit hänsyn till att Stockholm kan beräknas
komma att utgöra allenast ett civilförsvarsområde och att den operativa ledningen
av civilförsvaret för området i dess helhet kommer att åvila civilförsvarschefen
ävensom att civilförsvarsdirektören icke i samma utsträckning
som i länen kommer att taga befattning med planläggning och ledning
av övningar med luftskyddspersonalen. Ämbetet anser emellertid de begränsningar
i försvarsavdelningens och civilförsvarsdirektörens arbetsuppgifter
som i enlighet med vad sålunda anförts skulle bli möjliga, mer än väl uppvägas
av den ökade belastning, som storleken och beskaffenheten av Stockholms
civilförsvarsområde kommer att medföra. Området kunde nämligen
beräknas komma att inrymma inemot Vo av rikets folkmängd och då detsamma
till övervägande del vore tättbebyggt, vore åtgärder för luftskydd
erforderliga inom så gott som hela området. Möjlighet att överlasta en del
av de göromål, som enligt förslaget till civilförsvarslag skulle ankomma på
ämbetet, förelåge icke. — Ämbetet upplyser lill sist att redan nu sysselsättas
inom ämbetet, förutom försvarsassistenten och erforderlig biträdespersonal,
en assessor så gott som helt och en extra notarie till minst hälften med
handläggning av försvarsärenden, bland vilka även ingå ärenden, som icke
avse civilförsvaret utan äro av militär natur. Enligt de av civilförsvarsutredningen
gjorda beräkningarna sysselsättes däremot inom länsstyrelserna för
närvarande endast en kanslijurist lill 75 % med sådana ärenden.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
Trafikpolisintendenten i Stockholm och luftskyddschefen i Stockholm ifrågasätta
däremot, såsom framgår av propositionen med förslag till civilförsvarslag,
m. m., med hänsyn till att endast ett civilförsvarsområde torde komma
att lyda under Överståthållarämbetet en viss förenkling av den för Stockholm
avsedda civilförsvarsorganisationen.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län synes visserligen dela utredningens mening
örn behovet av personalförstärkning under beredskapsförhållanden. Beträffande
fredsbehovet är länsstyrelsen emellertid av annan mening än utredningen
och anför.
Det kan ifrågasättas, huruvida icke under normala fredsförhållanden civilförsvarsuppgifterna
komma att så väsentligt minska, både till art och omfång,
att en särskild befattning som civilförsvarsdirektör icke längre blir erforderlig.
De uppgifter, som åvilat civilförsvarsdirektören, torde då kunna
anförtros åt någon av länsstyrelsens mera kvalificerade föredragande. Därest
som civilförsvarsdirektör varit förordnad en av länsstyrelsens befattningshavare,
bör han givetvis under fredsförhållanden fortfarande handhava dessa
uppgifter förutom övriga till hans tjänst hörande ärenden. Genom nödiga
jämkningar i arbetsordningen kan tillses, att vederbörande föredragande
får erforderlig tid att ägna åt civilförsvarsuppgifterna. Ett genomförande av
brandförsvarsutredningens förslag till ny brandlagstiftning — vilket länsstyrelsen
livligt förordar — skulle innebära, att till länsorganisationen lmötes
en länsbrandinspektör, vilken komme att handhava en icke oväsentlig del
av civilförsvarsuppgifterna. Det synes länsstyrelsen vidare som örn dessa
uppgifter, sedda ur militär synpunkt, skulle bliva tillräckligt tillgodosedda,
om länsstyrelsen periodvis i mån av behov hade tillgång till biträde av en
militärassistent.
Befattningen som civilförsvarsdirektör bör sålunda enligt länsstyrelsens
mening endast få kriskaraktär.
Statskontoret ifrågasätter om de vidgade arbetsuppgifter inom civilförsvaret,
vilka vid ett genomförande av utredningens förslag komma att åvila
länsstyrelserna, nödvändiggöra en så avsevärd personalförstärkning, som den
av utredningen förordade.
Beträffande civilförsvarsdirektören framhålles i åtskilliga yttranden
att civilförsvarets funktionsduglighet i väsentlig grad är beroende av
att befattningarna såsom civilförsvarsdirektör besättas med verkligt dugande
krafter. Flera remissmyndigheter ha i samband därmed uttalat farhågor för
att svårigheter skulle uppstå att för dessa krävande poster förvärva lämpliga
personer. — I några yttranden har titelns lämplighet ifrågasatts. Ett par
länsstyrelser har föreslagit att titeln skulle förkortas till försvarsdirektör.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, som anser att ifrågavarande befattningshavare
bör vara en landsstatstjänsteman, förordar benämningen försvarsintendent.
I lönehänseende anser statskontoret, att civilförsvarsdirektören bör placeras
i lönegraden Eo 27 (länsassessorsgraden).
I fråga om den i försvarsavdelningen ingående kanslijuristen framhåller
länsstyrelsen i Södermanlands län att denne bör, örn han ej är minst
länsnotarie av första klass, med hänsyn till den omfattande föredragningsskyldighet
och de uppgifter i övrigt, som enligt förslaget skulle komma att
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
27
åvila honom i denna tjänst, under den tid han tjänstgör i försvarsavdelningen
åtnjuta arvode motsvarande de avlöningsförmåner, som tillkomma ordinarie
länsnotarie av första klass. Länsstyrelsen i Uppsala län framställer samma
förslag och motiverar detta bland annat med att ifrågavarande jurist skall
tjänstgöra som civilförsvarsdirektörens ställföreträdare och därvid alltså utöva
chefskap över bl. a. militärassistenten, i förhållande till vilken han därför
icke bör intaga sämre ställning i lönehänseende. En jämförelse med exempelvis
taxeringsre visors lillie gra ds p Ine e riri g syntes icke oberättigad. Länsstyrelsen
i Jämtlands län hemställer, att eftersom de arbetsuppgifter, som komma
att åvila befattningshavaren, närmast torde vara jämförbara med en andre
länsnotaries, lönen, i de fall en icke ordinarie jurist placeras på tjänsten, får
beräknas enligt lönegrad Ex 21. Därest ordinarie tjänsteman placeras på befattningen,
förutsätter länsstyrelsen, att vikarie får förordnas med lön motsvarande
vikariat i 21 :a lönegraden.
Allmänna lönenämnden och statskontoret påpeka i sina yttranden att extra
länsnotarie tillhör högst lönegrad Ex 19 och extra landskanslist högst lönegrad
Ex 14. Enligt statskontorets mening bör samma befordringsgång, som gäller
för länsstyrelsetjänstemän i allmänhet, tillämpas även beträffande försvarsavdelningens
befattningshavare.
Förslaget örn inordnandet i försvarsavdelningen av en statofficer såsom
militärassistent bär mottagits med tillfredsställelse av bl. a. överbefälhavaren,
som moliverar sin ståndpunkt med alt den delade ledningen av
det militära och civila försvaret kräver kvalificerad sambandspersonal. Överbefälhavaren
framhåller vidare, att den av utredningen föreslagna ökningen
av officerskadern är en nödvändig förutsättning för att militärassistentbefattningarna
skola kunna besättas med aktiva officerare. Dessa måste vara väl
utbildade i modern krigskonst och hava erfarenhet i stabstjänst.
Länsstyrelsen i Blekinge län bestrider att militärassistentens åligganden i
nämnda län skulle bli mindre maktpåliggande än i andra län och yrkar bl. a.
med hänsyn till länets utsatta läge att detsamma icke med avseende å kravet
beträffande mili tär assistentens kompetens skall sättas i lägre klass än andra
län.
Förut har nämnts att länsstyrelsen i Älvsborgs län anser det tillräckligt,
att militärassistenten periodvis är tillgänglig för biträde åt länsstyrelsen.
I en till länsstyrelsens i Jönköpings län yttrande fogad promemoria av
föredraganden samt i landsfogdens i Uppsala län yttrande ifrågasättes lämpligheten
av alt såsom militärassistenter tillsättas slatofficerare, vilka förutsättas
skola utbytas vart tredje år. Då sådana ombyten vöre till men för civilförsvarets
effektivitet förordades att ifrågavarande befattningar skulle såsom
hi bills besättas med från aktiv stat avgångna officerare.
Beträffande länstrafikledaren anför länsstyrelsen i Uppsala län
alt denne bör lönegradsplaceras, därest placeringen hos länsstyrelsen är avsedd
att bli stadigvarande. Statens trafikkommission framhåller att, om kommissionen
respektive rikstransportledningen skall kunna fullgöra sina uppgifter,
är det enligt kommissionens uppfattning nödvändigt, att länstrafikledaren
— såsom avsikten var vid befattningens inrättande — blir under
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
ställd enbart kommissionen eller rikstransportledningen. Detta hindrade givetvis
icke, att länstrafikledaren inom länsstyrelsens försvarsavdelning handlade
med civilförsvaret sammanhängande transportfrågor.
Statens utrgmningskommission påpekar nödvändigheten av att till inkvarteringschefer
utses kvalificerade personer även i fortsättningen,
vilket i sin tur nödvändiggör att de erhålla skäligt arvode. Genom att de i den
nya organisationen bleve befriade från vissa arbetskrävande uppgifter erhölle
de större möjligheter än förut att ägna sig åt de omfattande och svårlösta
sociala spörsmål, som måste uppkomma i samband med utrymning. Kommissionen
anser även ett relativt betydande antal biträdande inkvarteringschefer
erforderligt.
Vad därefter angår de befattningshavar e, som först i krig
avses skola ingå i försvarsavdelningen, föreslår väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen att en representant för vägförvaltningen ingår i försvarsavdelningen
under krig i stället för vägdirektören, vilken sistnämnde
nu skulle ansluta till militär stab. — Luftskyddschefen i Stockholm framhåller
att förefintligheten av kvalificerade tjänstegrenschefer hos civilförsvarschefen
i Stockholm synes böra föranleda en förenkling av försvarsavdelningens
vid Överståthållarämbetet krigsorganisation jämfört med motsvarande
organisation vid länsstyrelsernas försvarsavdelningar.
Vad angår övriga önskemål om personalförstärkningar i länsstyrelserna
må anföras följande.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att frågan om de källarmursgenombrott,
utredningen föreslagit skola komma till utförande, givit
än större eftertryck åt ett redan nu synnerligen kännbart behov av särskilda
byggnadstekniska biträden för skyddsrumsärenden å länsarkitektkontoren.
Krigsmaterielverket har i sitt yttrande ifrågasatt att för handläggningen av
de regionalt betonade krigsindustrifrågorna skulle till krigsmaterielverket knytas
ett antal personer i ledande befattning vid någon inom respektive län belägen
industri, som vore av större betydelse för landets krigsmaterielförsörjning,
förslagsvis benämnda krigsindustriassistenter. Denna uppgift borde
nämligen icke, som utredningen syntes ha avsett, handhavas av militärassistenterna
utan av personer med kännedom örn den krigsindustriella planeringen
samt insikter rörande industriell organisation och kapacitet och
därmed sammanhängande spörsmål, insikter vilka endast kunde påräknas
hos personer med teknisk utbildning och industrimässig erfarenhet.
Landsfogden i Uppsala län har i sitt yttrande över civilförsvarsutredningens
betänkande framlagt förslag örn inrättande vid länsstyrelserna av en särskild
i förhållande till landskansliet och landskontoret självständig avdelning
för civilförsvaret och polisväsendet, förslagsvis benämnd försvarskansliet.
Försvarskansliet skulle bestå av länspolischefen (landsfogden), tillika chef
i lönegrad A 30 med ett lönetillägg av 2 500 kronor (i Gotland A 30 med
1 500 kronors tillägg), en försvarsassessor i lönegrad Eo 27, en ur aktiv stat
avgången officer som militärassistent med arvode av 4 342 kronor, en polisnotarie
i lönegrad A 22, därvid en e. o. länsnotarietjänst å landskansliet
skulle indragas. Härjämte skulle i län, där landsfogdeassistent funnes, den
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
29
nes tjänst ombildas till en polisnofaldet jänst i sistnämnda lönegrad. Vidare
skulle i försvarskansliet ingå en av statens trafikkommission avlönad länstrafikledare,
en länsbrandinspektör, avlönad av brandförsäkringsanstalterna,
en försvai-skanslist i lönegrad Ex 17 (i Uppsala län A 17) och ett kontorsbiträde
i lönegrad Ex 4, vilket i regel skulle utgöras av det nuvarande kontorsbiträdet
å landsfogdeexpeditionen.
I Stockholm skulle den av utredningen föreslagna organisationen gälla
med den modifikationen att militärassistenten föresloges vara en arvodesanställd
officer.
Landsfogden skulle med bibehållande av sin ställning som länspolischef
och överåklagare, i vilket senare hänseende han skulle vara underställd
justitiekanslersämbetet, handlägga alla försvars-, polis- och åklagarärenden
av större vikt. Försvarsassessorn skulle förbereda de civilförsvarsärenden,
vilka föredroges av landsfogden, samt handlägga övriga civilförsvarsärenden,
som ej ankomme på annan befattningshavare. Polisnotarien skulle förbereda
de polisärenden, som skulle handläggas av landsfogden, samt handlägga
vissa polisärenden och vissa civilförsvarsärenden ävensom efter förordnande
av landsfogden utföra åtal.
Därest militärassistenten avlönades enligt samma grunder som försvarsassistenterna
och polisnotarien i Gotlands län jämväl utnyttjades för arbete
inom landskansliet kunde organisationen ytterligare förbilligas.
Landsfogden framhåller att den av honom föreslagna organisationen under
alla förhållanden Lomme att bli den billigaste samt tillägger.
Åtminstone vad polis- och åklagarväsendet angår, måste nämligen förutses
personalökningar i den nuvarande organisationen, vilka i så fall måste företagas
utan att i samband därmed indragning av någon tjänst i länsstyrelsen
kunde äga ram. För polis- och åklagarväsendet finge omorganisationen jämväl
stor betydelse, bland annat därigenom att landsfogdeassistenterna gjordes
till ordinarie befattningshavare (polisnotarier) varigenom de hittills täta
ombytena å dessa tjänster motverkades. Landsfogdarna Lomme att avlastas
dels en stor del av mindre viktiga polis- och åklagarärenden, varmed de nu
måste syssla, dels arbetet med att avgiva utlåtanden i polisärenden, vilket
oftast vore mera arbetskrävande än föredragningen. Genom den högre formella
kompetensen, som nu föreskrivits för lands- och stadsfiskaler, torde
polischefernas yttranden vara fullt tillräckliga. Genom den kvalificerade arbetshjälp,
som landsfogden skulle eidiålla, finge han tillräcklig tid för att
kunna helt ägna sig åt de viktigaste försvars-, polis- och åldagarärendena.
En av bristerna i nuvarande organisation på civilförsvarets område är,
att det icke finnes ett enhetligt och med tillräckliga personella resurser utrustat
oi''gan, som i länsinstansen kan utöva ledningen av och samordna
den civila försvarsverksamhetens olika grenar. Genom sitt förslag att koncentrera
huvuddelen av denna verksamhet hos länsstyrelserna och för ändamålet
förse dessa med en på omi-ådet sakkunnig pei''sonalorganisation,
sammanförd i en organisatorisk enhet i form av en försvarsavdelning, har
civilförsvarsutredningen anvisat en enligt min mening i stort sett ändamålsenlig
lösning av problemet att avhjälpa nämnda brist och skapa en av de
grundläggande förutsättningarna för upprätthållande av ett effektivt civil
-
Före
draganden.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 270-
försvar. Jag finner mig därför i princip böra förorda utredningens förslag
i förevarande avseende.
En av de väsentligaste förtjänsterna i nämnda förslag synes mig vara att
organisationen givits sådan elasticitet att dess omfattning och sammansättning
smidigt kan anpassas efter behovet såväl under krig och beredskap som
under fredliga förhållanden. Bland annat av detta skäl är enligt min mening
utredningens förslag beträffande civilförsvarets organisation i mellaninstansen
att föredraga framför det av landsfogden i Uppsala län framförda förslaget.
Vad angår försvarsavdelningens sammansättning anser jag, att för närvarande
ställning endast bör tagas till huru denna bör vara beskaffad under
en beredskapssituation ungefärligen liknande den nuvarande. Så länge stormaktskriget
pågår i Europa synes knappast lämpligt att fatta slutlig ståndpunkt
i fråga örn det närmare utformandet av fredsorganisationen i denna instans.
För bestämmandet av befattningshavarnas i försvarsavdelningen anställningsvillkor
synes det dock nödvändigt att redan nu söka göra ett bedömande
av den personal, som även under en längre fredsperiod erfordras i försvarsiavdelningen
för att civilförsvarets verkningskraft skall kunna i tillbörlig
grad vidmakthållas. —■ Vad angår försvarsavdelningens organisation
under krig biträdes tills vidare utredningens förslag. Med anledning av de
erinringar, som i vissa remissyttranden framställts mot förslaget, torde det
emellertid böra uppdragas åt civilförsvarsstyrelsen att i samråd med överbefälhavaren
ytterligare överväga frågan om krigsorganisationens framtida
ordnande.
I likhet med civilförsvarsutredningen anser jag att i försvarsavdelningen
måste under nuvarande förhållanden finnas företrädd såväl en främst på
organisations- och utbildningsuppgifter inriktad kraft som militär och juridisk-administrativ
sakkunskap.
Den närmast följande framställningen avser personalorganisationen i de
försvarsavdelningar, som föreslås inrättade vid länsstyrelserna såsom en del
av landskanslierna. Motsvarande spörsmål beträffande Överståthållarämbetet
komma därefter att behandlas.
Organisations- och utbildningsuppgifterna böra tillkomma försvarsavdelningens
chef, vilken i enlighet med vad utredningen föreslagit bör benämnas
civilförsvarsdirektör. Åt denne befattningshavare bör uppdragas att i främsta
rummet ansvara för att civilförsvaret inom länet planlägges och organiseras
på ett rationellt sätt och att utbildningsarbetet bedrives i enlighet med
givna direktiv. För detta ändamål bör det bland annat åligga honom att genom
inspektioner och anordnande av krigsspel och övningar hålla sig underrättad
om civilförsvarets tillstånd i de olika civilförsvarsområdena samt
att i samråd med frivilliga organisationer planlägga och anordna utbildningsverksamhet.
Civilförsvarsdirektören bör även ha hand om översynen
av att civilförsvarets materiel, utrustning och anläggningar väl vårdas och
underhållas. Civilförsvarsdirektörens åligganden komma enligt min mening
icke blott under krig och därmed jämförliga förhållanden utan även i fred
Kungl. Maj.ts proposition nr 270.
31
att bli av sådan beskaffenhet och omfattning att endast en välkvalificerad
heltidsanställd befattningshavare kan behörigen fullgöra desamma. Visserligen
torde verksamhetens omfattning komma att minskas under en längre
fredsperiod. Å andra sidan lär arbetet, särskilt såvitt angår civilförsvarsutbildningen,
under en dylik period bli avsevärt försvårat genom den nedgång
i det nu allmänt rådande intresset för civilförsvaret, vilken är att förvänta
efter ett fredsslut. Med hänsyn till det anförda är det angeläget att civilförsvarsdirektörerna
erhålla en sådan löneställning att för ändamålet lämpliga
personer kunna förvärvas till dessa befattningar. Civilförsvarsutredningen
har föreslagit att dessa befattningshavare skulle placeras i lönegrad Eo 29,
medan statskontoret funnit en placering i lönegrad Eo 27 tillräcklig. Jag biträder
i denna del statskontorets mening.
Vad nu föreslagits torde böra föranleda dels sådant tillägg till den för
länsstyrelserna godkända personalförteckningen, att däri jämväl upptagas
24 befattningar som civilförsvarsdirektörer i lönegrad Eo 27, och dels inhämtande
av riksdagens medgivande att för avlöning åt civilförsvarsdirektörerna
överskrida den i länsstyrelsernas avlöningsstat upptagna anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal med 223 000 kronor.
Vidkommande den militära sakkunskapen inom försvarsavdelningarna må
erinras om att sedan budgetåret 1937/38 försvarsassistenter finnas anställda
vid länsstyrelserna. Dessa befattningshavare skola såsom sakkunniga biträda
länsstyrelserna vid handläggning av ärenden rörande det militära och civila
försvaret. Arvode till försvarsassistent utgår dels med ett fast belopp å 800
kronor för år och dels med dagarvode å 8 kronor under tjänstgöringsperiod.
Denna period, som ursprungligen omfattade ett visst antal månader för varje
budgetår, har efter krigsutbrottet som regel utsträckts att gälla hela budgetåret.
Flertalet av de nuvarande försvarsassistenterna äro pensionerade kaptener.
I likhet med civilförsvarsutredningen finner jag systemet med delad
ledning av det militära och det civila försvaret nödvändiggöra, att den militära
sakkunskap, som står till länsstyrelsernas förfogande, förstärkes. Till
ernående av sådan förstärkning har utredningen föreslagit, att i stabstjänst
utbildade statofficerare placeras såsom militärassistenter vid flertalet länsstyrelser.
Med hänsyn till de väsentliga kostnader, som äro förbundna härmed,
och då en ytterligare ökning av officerskadern icke bör äga rum utan
tvingande skäl, har jag undersökt andra utvägar att tillgodose länsstyrelsernas
behov av kvalificerad militär sakkunskap. Jag har därvid funnit en godtagbar
lösning vara att ersätta befattningarna som försvarsassistenter med
arvodestjänster, avsedda företrädesvis för pensionerade officerare, vilka relativt
nyligen lämnat aktiv militärtjänst. Innehavarna av dessa nyinrättade
arvodestjänster torde lämpligen böra benämnas militärassistenter. En förutsättning
för att kunna såsom militärassistenter förvärva för detta ändamål
väl kvalificerade pensionerade officerare synes vara, att ersättningen till ifrågavarande
assistenter bestämmes på ett förmånligare sätt än arvodena till de
nuvarande försvarsassistenterna vid länsstyrelserna. Jag förordar, att till militärassistent
skall utgå arvode, motsvarande skillnaden mellan nettolön en
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
ligt tjänstgöringsortens ortsgrupp i löneklass Oa 12 (högsta löneklass i majorslönegraden)
och pensionen för en major. Ett sålunda bestämt arvode
uppgår till å I-ort omkring 5 400 kronor och å C-ort — lägsta dyrort någon
residensstad tillhör — omkring 4 500 kronor. Som jämförelse kan nämnas,
att de sammanlagda arvodesförmånerna till en försvarsassistent med ständig
tjänstgöring uppgå till cirka 3 700 kronor, oberoende av tjänstgöringsort.
Möjligt är att de uppgifter som under fredstid åligga militärassistent icke
alltid komma att bereda denne full sysselsättning. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser angående militärassistents tjänstgöring
i sådant fall.
Med hänsyn till det arbete som åvilar militärassistenterna är det angeläget
att dessa hållas å jour med utvecklingen på det militära området. I sådant
syfte böra vissa kortare kurser efter Kungl. Majlis bestämmande anordnas
för assistenterna genom militärmyndigheternas försorg. Kostnaderna för desna
kurser torde bestridas av det senare omnämnda anslaget till civilförsvarets
utbildnings- och försöksverksamhet.
Jag förutsätter, att försvarsassistenterna få kvarstanna i tjänst intill dess
militärassistenterna tillträda sina befattningar samt därutöver i fall av behov
under någon kortare tid för att militärassistentema skola få tillfälle att
sätta sig in i sina uppgifter. Hemortsförsvarsassistentemas fortsatta tjänstgöring
torde på motsvarande sätt göras beroende av tillsättningen av befattningarna
som civilförsvarsdirektör.
Riksdagens medgivande torde böra inhämtas att under budgetåret 1944/45
använda den i avlöningsstaten för länsstyrelserna under anslagsposten till
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, upptagna delposten
till ersättning till försvarsassistenter jämväl för bestridande av kostnaderna
för arvoden till militärassistenter samt för arvoden och andra ersättningar
utom resekostnads- och traktamentsersättningar till hemortsförsvarsassistenter.
Vad därefter angår den juridisk-administrativa sakkunskap, som bör finnas
företrädd i försvarsavdelningen under beredskapsförhållanden, synes
mig vad civilförsvarsutredningen härutinnan föreslagit innefatta en lämplig
lösning. I enlighet härmed skall alltså från och med den dag beredskapstillstånd
inträder den av landskansliets jurister, som i fred handlägger alla eller
huvudparten av civilförsvarsärendena, överflyttas till försvarsavdelningen.
Till ersättning för den sålunda till försvarsavdelningen överförde juristen
skall länsstyrelsen äga anställa en icke-ordinarie länsnotarie. Denna senare
bör emellertid icke såsom utredningen föreslagit erhålla lön enligt lönegrad
Ex 20 utan samma avlöning, som jämlikt nu gällande grunder utgår till ickeordinarie
länsnotarie. Dessa grunder återfinnas i av Kungl. Majit den 22 december
1943 fastställda bestämmelser angående lönesättningen för viss ickeordinarie
personal vid länsstyrelserna. I den mån förhållandenas utveckling
föranleder till att en juridiskt skolad kraft ej helt tages i anspråk för försvarsavdelningens
arbetsuppgifter, bör i princip gälla, att den yngste av
länsstyrelsens icke-ordinarie jurister bör entledigas och hans befattning indragas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
33
Att såsom några länsstyrelser påyrkat bereda den till försvarsavdelningen
överflyttade juristen löneförbättring synes mig icke befogat.
Den av utredningen föreslagna utökningen under beredskapstillstånd av
länsstyrelsepersonalen med en landskanslist och ett biträde för skrivgöromål
anser jag nödvändig. Vad landskanslisten angår torde denne bland annat
komma att sysselsättas med dels ärenden rörande registrering av för inkvartering
lämpliga internatfastigheter, dels ock sådana ärenden rörande
företrädesrätt för olika myndigheter till fastigheter, motorfordon och annan
egendom, som icke böra ankomma på den i försvarsavdelningen ingående
juristen. Landskanslisten torde böra ställas till förfogande antingen så, att en
för ändamålet lämpad befattningshavare bland de ordinarie eller icke-ordinarie
landskanslisterna placeras på försvarsavdelningen, varvid länsstyrelsen bör
äga att i hans ställe antaga en icke-ordinarie landskanslist, eller ock så, att
för försvarsavdelningens behov nyanställes en befattningshavare. De befattningshavare
som sålunda komma att nyanställas böra enligt min mening vare
sig de tjänstgöra å försvarsavdelningen eller å landskansliet i övrigt avlönas
efter samma grunder, som gälla för övriga icke-ordinarie landskanslister
(jfr Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut den 22 december 1944). Därest
landskanslist icke erfordras för försvarsavdelningens behov, bör liksom i
fråga om juristen i princip gälla, att länsstyrelsens yngste icke-ordinarie
landskanslist får entledigas. Samma regler, som jag nu angivit, böra i tilllämpliga
delar gälla även i fråga om försvarsavdelningens biträde för skrivgöromål,
vilket bör ha skrivbiträdes tjänsteställning.
Vad här föreslagits i fråga örn utökning av länsstyrelsernas personal med
en extra länsnotarie, en extra landskanslist och ett extra skrivbiträde medför
att, därest nuvarande beredskapstillstånd kommer att fortfara under
nästa budgetår, ett överskridande av den i länsstyrelsernas avlöningsstat uppförda
posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal blir oundvikligt.
Då nu nämnda extra befattningshavare äro att hänföra till sådan personal
för den administrativa försvarsberedskapen, för vilken avlöningskostnaderna
bestridas av förskottsmedel, bör frågan om täckning av de utgifter, som
härav föranledas, framdeles underställas riksdagen på samma sätt som enligt
rådande praxis gäller i fråga örn personal för den administrativa försvarsberedskapen.
Vad därefter beträffar länstrafikledaren anser jag att denne bör vara placerad
i försvarsavdelningen under beredskap. I likhet med statens trafikkommission
är jag emellertid av den meningen att .ifrågavarande befattningshavare
jämväl i fortsättningen bör vara en kommissionens och icke en länsstyrelsens
tjänsteman.
Civilförsvarsutredningen har ansett att även efter den nya organisationens
genomförande behov av särskilda inkvarteringschefer och biträdande inkvarteringschefer
kommer att förefinnas. Med hänsyn till den väsentliga avlastning
av deras arbetsbörda, som kan antagas uppkomma genom försvarsavdelningarnas
inrättande, har utredningen för året efter den nya organisationens
genomförande föreslagit en sänkning av beloppet av de ersättningar om
Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 270.
3
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 270.
respektive 81 000 och 24 000 kronor, som beräknats åtgå för ändamålet under
innevarande budgetår, till 50 000 respektive 10 000 kronor. Jag förordar
att ett belopp av sammanlagt 60 000 kronor beräknas för ersättningar åt
inkvarteringschefer och biträdande inkvarteringschefer under nästa budgetår.
I ersättningar till de personer, som utsetts att under krigsförhållanden
tjänstgöra i militärbefäls- eller kårstaber såsom representanter för civilförsvarsstyrelsen
och som sambandsmän mellan sådana staber och de länsstyrelser,
med vilka staberna enligt gällande krigsplanläggning ha att samverka,
i de fall då direkt lokal anknytning ej förefinnes, har civilförsvarsutredningen
beräknat åtgå 15 000 kronor. Detta förslag finner jag mig böra
biträda.
Medel för bestridande av kostnaderna för nyssnämnda sambandsmän och
för inkvarteringschefer och biträdande inkvarteringschefer synas lämpligen
böra gäldas från det anslag till Civilförsvaret: Arvoden till vissa civilförsvarschefer
m. m., som jag i det följande föreslår skola uppföras å rikstaten
för nästa budgetår.
I detta sammanhang må erinras örn att i särskild proposition denna dag
angående tillsättande av länsombud för krigsmaterielverket föreslås att ett
sådant ombud i regel skall finnas i varje län. Ombuden skulle ha till uppgift
att dels vara verkets rådgivare i angelägenheter, som kräva lokal industriell
sakkunskap, och dels inför civilförsvarsmyndigheterna i länen företräda
krigsmaterielverkets synpunkter och önskemål i frågor om undanförsel
och förstöring av krigsindustriföretag samt i anslutning därtill genom
rådgivning lämna biträde åt samma myndigheter.
Vad beträffar försvarsavdelningen vid Överståthållarämbetet har civilförsvarsutredningen
föreslagit en i förhållande till länsstyrelserna reducerad
personalorganisation, därigenom att en nuvarande assessorstjänst i ämbetet
skulle utbytas mot befattningen som civilförsvarsdirektör. Utredningens motiv
härtill torde bottna i det förhållandet att överståthållarämbetets territoriella
befogenhetsområde icke torde komma att innefatta mer än ett civilförsvarsområde
samt att civilförsvarschefen i Stockholm samt distrikts- och
tjänstegrenscheferna därstädes skulle vara utrustade med sådana kvalifikationer
och utföra sådana arbetsuppgifter att en väsentlig lättnad i ämbetets
arbetsbörda jämfört med länens skulle uppstå, såvitt angår handläggningen
av civilförsvarsärenden.
Det synes mig obestridligt att nu anförda skäl äro ägnade att föranleda en
viss minskning av arbetsbördan. Lika med Överståthållarämbetet finner jag
emellertid antydda lättnad i arbetsbördan uppvägas av den ökning av arbetsuppgifterna,
som föranledes av storleken av huvudstadens och dess ytterområdens
folkmängd samt av den tätbebyggelse som råder inom mycket stora
delar av det under ämbetets förvaltning lydande området. Stockholms egenskap
av landets huvudstad med där belägna centrala ämbetsverk och andra
för riket i dess helhet gemensamma verk och inrättningar medför vidare vissa
speciella civilförsvarsproblem, vilkas lösande föranleda en ökning av för
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 270.
35
svarsavdelningens arbetsbörda, vartill motsvarighet saknas vad länen beträffar.
Jag förordar på grund härav att försvarsavdelningen vid Överståthållarämbetet
•—• vilken torde böra ingå i ämbetets andra kansliavdelning
— får samma personalorganisation som försvarsavdelningarna vid länsstyrelserna
utan att i samband därmed en extra ordinarie assessorsbefattning
vid ämbetet indrages. Jämväl i övrigt torde vad i det föregående
anförts beträffande länsstyrelserna få äga motsvarande tillämpning i fråga
örn Överståthållarämbetet. I följd härav bör i ämbetets personalförteckning
uppföras en civilförsvarsdirektör i lönegrad Eo 27. Vidare torde medgivande
böra inhämtas att för avlöning åt civilförsvarsdirektören överskrida den i
ämbetets avlöningsstat uppförda anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal med 10 000 kronor. Eventuellt uppkommande fråga om
medgivande att ytterligare överskrida anslagsposten för avlöning åt ersättare
för personal, som under beredskapsförhållanden tjänstgöra vid ämbetets försvarsavdelning,
torde böra i särskild ordning underställas riksdagen. Slutligen
bör riksdagens medgivande inhämtas att för avlöning åt militärassistenten
— och i förekommande fall — hemortsförsvarsassistenten vid Överståthållarämbetet
använda den i ämbetets avlöningsstat upptagna anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.
Civilförsvarsutredningen har såsom närmare framgår av propositionen
med förslag till civilförsvar slag, m. m. föreslagit inrättande i varje län av
en personalprövningsnämnd. Denna nämnd skulle utgöras av landshövdingen,
tillika ordförande, samt civilförsvarsdirektören och länsarbetsnämndens
ordförande. Vid behandlingen av vissa ärenden skulle militärassistenten deltaga.
Föredragande i nämnden skulle vara länsarbetsdirektören och sekreterare
den landskanslijurist, som i krig eller eljest under beredskap skulle ingå
i försvarsavdelningen. Beträffande kostnaderna för nämndens verksamhet
har utredningen icke gjort något uttalande.
Utredningens förslag beträffande personalprövningsnämndens sammansättning
finner jag mig böra godtaga. Jag förutsätter att de arbetsuppgifter,
som skola ankomma på nämndens ledamöter, betraktas såsom tjänsteåligganden
och att särskild ersättning för desammas fullgörande icke skall utgå.
Kostnaden för nämndens expenser torde böra bestridas från länsstyrelsernas
(överståthållarämbetets) expensanslag.
Civilförsvarets organisation i civilförsvarsområdena.
Enligt hemortsförsvarssakkunnigas förslag skulle den lägsta territoriella
enheten inom folkskyddet utgöras av folkskyddsdistriktet, vilket i regel
skulle bestå av en eller flera kommuner eller i undantagsfall av del av kommun.
Den omedelbara ledningen av distrikts folkskydd skulle utövas av
en folkskyddschef, eventuellt med biträde av en biträdande folkskyddschef.
Dessa befattningar bade intet samband med polischefstjänsten. För ledningen
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
av olika delar av folkskyddsverksamheten, tjänstegrenar, skulle folkskyddschefen
biträdas av tjänstegrenschefer.
Folkskyddscheferna i samtliga de cirka 1 200 folkskyddsdistrikt, som beräknades
skola finnas, skulle tillerkännas arvode. Frånsett arvodet till folkskyddscheferna
i Stockholms och Göteborgs samt måhända ännu något folkskyddsdistrikt,
vilka chefer eventuellt borde heltidsanställas, skulle arvodet
till varje folkskyddschef utgå jämlikt viss av Kungl. Maj:t bestämd arvodesklass.
1 fred skulle dessa arvodesklasser omfatta följande årliga arvodesbelopp
nämligen 120, 240, 480, 720, 960 och 1 200 kronor. Under folkskyddsberedskap
skulle beloppen höjas med 50 %. Därjämte skulle rätt till ersättning
för förlorad arbetsinkomst förefinnas. Denna ersättning skulle emellertid
allenast utgå, i den mån den mistade inkomsten överstege det folkskyddschefen
för motsvarande tid tillkommande arvodet. Härutöver förutsattes, att
Kungl. Majit skulle ge föreskrifter om maximering av ersättningsbeloppet.
— Till biträdande folkskyddschef borde ersättning för mistad inkomst utgå
enligt samma grunder som till folkskyddschef. Kungl. Majit förutsattes därjämte
skola kunna tillerkänna biträdande folkskyddschef särskilt arvode,
vars storlek skulle bestämmas i varje särskilt fall. Därvid borde arvodet till
folkskyddschef en minskas med motsvarande belopp, örn ej Kungl. Majit annorlunda
förordnade.
Till sådant befäl inom folkskyddet, som hade åligganden av den beskaffenheten,
att tjänstgöringen för folkskyddets räkning icke kunde sägas vara
begränsad till vissa dagar utan fortginge ganska regelbundet vid sidan av
vederbörandes ordinarie arbete, borde arvode utgå med av Kungl. Majit fastställt
belopp för år eller månad. I övrigt förutsattes avlöningsförmånerna till
folkskyddets personal utgå efter i stort sett samma grunder som enligt gällande
bestämmelser till allmänna luftskyddets personal. Bland de ändringar
som föreslagits må här endast nämnas, att de sakkunniga förutsatte, att
kommunalanställd personal skulle, i motsats till för närvarande, erhålla lön
enligt samma regler som annan folkskyddspersonal, i den mån folkskyddstjänstgöringen
fullgjordes utanför vad som kunde anses utgöra normal arbetstid
i den kommunala anställningen.
I yttrandena över hemortsförsvarssakkunnigas förslag har från många håll
anmärkts, att de föreslagna ersättningarna till folkskyddschefer och biträdande
folkskyddschefer, särskilt i de lägre arvodesklasserna, vore för låga
för att det skulle lyckas erhålla lämpliga personer till ifrågavarande befattningar.
Arvodesbeloppen innefattade icke skälig ersättning för det arbete,
dessa chefer måste prestera. I övrigt ha de föreslagna ersättningsbestämmelserna
i stort sett lämnats utan erinran.
Civilförsvarsutredningens förslag. Detta innebär i förevarande avseende,
att i princip varje landsfiskalsdistrikt och stad, som ej ingår i sådant distrikt,
skall utgöra ett civilförsvarsområde. Inom civilförsvarsområdet skulle
ledningen av civilförsvaret utövas av en av länsstyrelsen förordnad civilförsvarschef
med biträde av ställföreträdande civilförsvarschef och tjänste
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
37
grenschefer för olika grenar av civilförsvarsverksamheten. Polischef skulle
vara skyldig åtaga sig uppdrag som civilförsvarschef eller ställföreträdare
för denne. Civilförsvarsområde skulle kunna uppdelas på underområden, civilförsvarsdistrikt,
eller sammanföras med ett eller flera områden till en
civilförsvarskrets. Den omedelbara ledningen av civilförsvaret skulle i ett
distrikt tillkomma i stad en distriktschef och på landsbygden en distriktsfogde
samt i en krets ankomma på en kretschef.
Samtliga civilförsvarschefer ansåges böra erhålla särskilt arvode i denna
sin egenskap. Arvodet borde utgå i fred med högst 1 800 kronor och lägst
360 kronor och under civilförsvarsberedskap med 50 procent högre belopp.
Inom angivna gränser skulle det ankomma på civilförsvarsstyrelsen att efter
förslag av länsstyrelsen under april och oktober månader varje år bestämma
arvodets storlek för närmast föregående sexmånadersperiod. I Stockholms
civilförsvarsområde räknade utredningen med att Kungl. Majit skulle fastställa
arvodet till civilförsvarschefen, vilken förutsattes skola vara heltidsanställd
i såväl fred som krig. Även ställföreträdande civilförsvarschef borde
kunna erhålla särskilt arvode efter beslut i varje särskilt fall av civilförsvarsstyrelsen.
Därvid borde civilförsvarschefens arvode bestämmas under
hänsynstagande till det belopp, som avsåges för ställföreträdande civilförsvarschefen.
Ersättning för mistad arbetsinkomst borde jämväl efter länsstyrelsens
medgivande kunna utgå till civilförsvarschef och ställföreträdande
civilförsvarschef. Ifrågavarande ersättning finge endast uppbäras, i den
mån den mistade inkomsten överstege det arvode, som för motsvarande tid
tillkomme civilförsvarschefen. Vidare föresloges den begränsningen att ersättningen
icke finge överstiga den bäst avlönade polischefens inom civilförsvarsområdet
avlöningsförmåner; därvid finge emellertid hänsyn icke tagas
till nämnde polischefs avlöningsförmåner, i den mån de överstege 12 000
kronor för år. Samtliga arvoden skulle förskotteras av kommunerna men i
sin helhet ersättas av statsmedel.
Med utgångspunkt från att antalet civilförsvarschefer komme att överensstämma
med det befintliga antalet luftskyddschefer beräknade utredningen
årskostnaden under lägsta grad av civilförsvarsberedskap för arvoden och
ersättningar för mistad inkomst åt civilförsvarschefer och ställföreträdande
civilförsvarschefer sålunda.
I arvoden beräknades åtgå 360 000 kronor. Härvid hade utredningen räknat
med att arvodena till de icke heltidsanställda civilförsvarscheferna genomsnittligt
skulle utgå med 2 700 kronor till 4, 1 800 kronor till 10, 1 200
kronor till 60, 720 kronor till 216 och 360 kronor till 220 civilförsvarschefer
eller sammanlagt 335 520 kronor. Skillnaden mellan 360 000 kronor och
sistnämnda summa avsåge dels arvode till en heltidsanställd civilförsvarschef
i Stockholm och dels beräknade kostnader för arvoden till ställföreträdande
civilförsvarschefer.
Kostnaderna för bestridande av ersättningar för mistad inkomst åt civilförsvarschefer
och ställföreträdande civilförsvarschefer uppskattade utredningen
till 50 000 kronor.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
I överensstämmelse med vad hemortsförsvarssakkunniga föreslagit ansåge
civilförsvarsutredningen att till vissa tjänstegrenschefer m. fl. inom allmänna
civilförsvaret, som hade åligganden av sådan art, att tjänstgöringen för civilförsvarets
räkning icke kunde sägas vara begränsad till vissa dagar utan
fortginge ganska regelbundet vid sidan av vederbörandes ordinarie arbete,
borde utgå arvode med visst belopp för år eller månad enligt av Kungl. Maj:t
utfärdade bestämmelser. För ifrågavarande befälspersonal inom allmänna
civilförsvaret antoge utredningen, att ett belopp av 200 000 kronor skulle vara
tillräckligt.
I fråga om grunderna för avlöning till det allmänna civilförsvarets personal
i övrigt anslöte sig utredningen till hemortsförsvarssakkunnigas förslag. En
modifikation däri föranledes dock av att utredningen föreslagit, att kommunerna
helt böra, utan rätt till statsbidrag, svara för avlöningen till kommunalanställd
personal, i den mån denna fullgör sådana uppgifter, för vilka
anställningen skett eller liknande uppgifter.
Utredningen ansåge ett belopp av 500 000 kronor böra läggas till grund
för beräkningen av avlöningskostmaderna för ifrågavarande personal inom
allmänna civilförsvaret.
Yttranden över civilförsvarsutredningens förslag m. m. I remissyttrandena
har förslaget i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. De
erinringar, som äro av beskaffenhet att böra återgivas i detta sammanhang,
hänföra sig till de föreslagna ersättningarna åt civilförsvarscheferna och deras
ställföreträdare.
Medan länsstyrelserna i Gotlands och Älvsborgs län uttryckligen tillstyrka
att ersättning utgår även till polischeferna i deras egenskap av civilförsvarschefer,
anser statskontoret att befattningshavare vid polisväsendet, vilken
utses till civilförsvarschef eller ställföreträdande civilförsvarschef, icke bör
erhålla arvode härför, enär ifrågavarande uppdrag skulle ankomma på polischef
såsom tjänsteåliggande. Då civilförsvarschef eller ställföreträdande civilförsvarschef
icke tillika vore polisman, ansåge statskontoret ersättning böra
utgå enligt i huvudsak samma grunder som för närvarande. (En redogörelse
för dessa grunder finnes intagen i betänkandet med förslag till lag
om folkskyddsväsendet (folkskyddslag) m. m. s. 256—257).
Åtskilliga luftskyddschefer ha i sina yttranden föreslagit en höjning av
de till civilförsvarscheferna och deras ställföreträdare utgående arvodena.
Den föreslagna höjningen har i något yttrande motiverats med att det på
landsbygden vore mycket svårt eller omöjligt att uppbringa tjänstegrenschefer,
som vöre tillräckligt kvalificerade eller hade tillräcklig tid disponibel
för alla de uppgifter, vilka normalt borde överlåtas åt tjänstegrenschef att
utföra, varför även dessa uppgifter bomme att åvila områdets chef. Ett par
luftskyddschefer lia föreslagit, att polischef, som tillika vöre civilförsvarschef,
borde tillerkännas gottgörelse härför genom förhöjd lönegradsplacering,
baserad på en bedömning av civilförsvarsområdets kontinuerliga arbetsbörda.
Eljest skulle befattningshavaren gå miste örn den mot arvodet svarande
höjningen av pensionsunderlaget, vilket förhållande ansåges obilligt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
39
Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att åtminstone de lägre arvodesbelopp,
som föreslagits för civilförsvarschefema, äro så lågt beräknade, att de icke
kunna anses utgöra skälig ersättning för arbetet. Länsstyrelsen funne önskvärt,
att åtminstone den förbättringen vidtoges, att arvodena under civilförsvarsberedskap
sattes till dubbla beloppen av de för fredstid föreslagna.
Hemortsförsvarsassistenten i Ystads försvarsområde finner skillnaden i arvodeshänseende
mellan de av utredningen föreslagna lägsta arvodesgrupperna
vara för stor och anför som skäl för en utjämning, att civilförsvarschefens
arbetsbörda i de mindre civilförsvarsområdena ökades genom att i regel
synnerligen okvalificerad personal stöde till hans förfogande.
Föreningen örebro läns landsfiskaler föreslår, att ersättningen bestämmes
efter prövning i varje särskilt fall och med belopp, som något så när svarar
mot arbetsbördan. Härför talade bl. a. den skillnad i arbetsinsats, som kunde
förväntas av ställföreträdare och tjänstegrenschefer inom olika civilförsvarsområden.
Länsstyrelsen i Norrbottens län finner det vara betydelsefullt att posterna
som ställföreträdande civilförsvarschefer besättas med personer med den
auktoritet hos befolkningen, den vana vid befälsföring samt den kännedom
om den statliga och kommunala förvaltningen, som civilförsvarschefema enligt
såväl utredningens som länsstyrelsens uppfattning böra besitta. Vid sådant
förhållande syntes det angeläget att göra posterna som ställföreträdare
mera lockande än utredningen föreslagit.
Föreningen Sveriges landsfiskaler, som anser att civilförsvarschefema böra
rekryteras utanför polischefernas krets, anför, att alltför stora svårigheter
att verkställa denna rekrytering icke torde möta, därest vederbörande erhålla
skälig gottgörelse för det med befattningen förenade arbetet. De av utredningen
föreslagna arvodena vore i sådant hänseende otillräckliga.
Göteborgs luftskyddskommitté hävdar, att icke blott i Stockholm utan
även i Göteborg civilförsvarschefen bör i avlöningshänseende intaga en annan
ställning än i rikets städer i övrigt. Kommittén framhåller, att enligt
utredningens förslag skulle tjänstgörande luftskyddschefen i Göteborg, vilken
vore en polisintendent, som till tre fjärdedelar av sin tjänstetid vore
sysselsatt med luftskyddet, erhålla lägre löneförmåner än han för närvarande
åtnjöte. Kommittén föreslår därför att staten till minst I * 3/4-delar gäldar
lönen för den befattningshavare vid polisverket i Göteborg, som kunde komma
alt utses till civilförsvarschef. Härutöver borde utgå det av de sakkunniga
föreslagna särskilda arvodet till civilförsvarschefen. Jämväl luftskyddschefen
i Lund anser det oriktigt, att ersättning för mistad inkomst endast
skall utgå i den mån den förlorade inkomsten överstiger arvodet.
I propositionen med förslag till civilförsvarslag, m. m. har förutsatts, att förti
nuvarande situation indelningen i civil försvarsområden bör ansluta till draganden.
nu gällande indelning i luftskyddsområden, såvitt icke särskilda skäl påkalla
annat. 1 berörda proposition har jag vidare föreslagit, att befattningshavare
vid polis- och brandväsendet skola vara skyldiga att åtaga sig uppdrag såsom
civilförsvarschef.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
Civilförsvarsutredningen har föreslagit att — förutom ersättning för mistad
inkomst — särskilt arvode skall utgå såväl i fred som krig till samtliga civilförsvarschefer,
alltså även om de äro befattningshavare vid polisväsendet.
I denna fråga vill jag anföra följande. Hittills har beträffande sistnämnda
befattningshavare uppdraget att vara luftskyddschef ansetts såsom ett tjänsteåliggande.
Civilförsvarschefernas uppgifter komma icke väsentligt att skilja
sig från de nuvarande luftskyddschefernas. Jämväl uppdraget att vara civilförsvarschef
bör därför betraktas som ett tjänsteåliggande för befattningshavare
vid polisväsendet, vilken erhåller sådant uppdrag. Med hänsyn till
det nära samband, som kommer att förefinnas mellan brandväsendet och civilförsvaret,
vari brandtjänsten ingår som den kanske viktigaste tjänstegrenen, lär
även ett uppdrag för befattningshavare vid brandväsendet inom civilförsvarsområdet
att vara civilförsvarschef få betraktas som ett tjänsteåliggande. Vid
sådant förhållande finner jag det icke böra ifrågakomma att tillerkänna nu
nämnda befattningshavare särskilt arvode, då de inneha förordnande som
civilförsvarschef. Under krig och eljest under högsta civilförsvarsberedskap
kunna emellertid — med hänsyn till en eventuell avsevärd ökning av arbetsuppgifter,
den bundenhet som torde bli en följd av den skärpta beredskapen
och andra särskilda omständigheter — skäl föreligga att för visst eller vissa
fall tillerkänna även civilförsvarschef, som är befattningshavare vid polis- och
brandväsendet, särskilt arvode. Någon rätt härtill bör emellertid icke förefinnas
ens under sådana förhållanden. Det bör därför få ankomma på Kungl.
Maj:t att bestämma, i vilket eller vilka civilförsvarsområden och för vilken
tidsperiod arvode må utgå under högsta civilförsvarsberedskap till nu ifrågavarande
civilförsvarschefer.
Vad'' jag här anfört örn civilförsvarschef (luftskyddschef) äger enahanda
giltighet i fråga örn ställföreträdare för honom (ställföreträdande luftskyddschef)
.
Vad därefter angår sådana civilförsvarschefer, som ej äro befattningshavare
vid polis- eller brandväsendet, anser jag att arvode bör utgå till dem
både i fred och i krig. För bestämmandet av arvodesbeloppen i dessa fall
föreslår jag att civilförsvarsområdena av civilförsvarsstyrelsen indelas i grupper.
Vid denna indelning torde hänsyn böra tagas till områdets omfattning,
folkmängd, antalet och storleken av inom området belägna städer, köpingar
och andra tättbebygda samhällen samt viktigare skyddsföremål ävensom
andra omständigheter, som kunna antagas komma att påverka civilförsvarschefens
och hans ställföreträdares arbetsbörda. Antalet grupper synes mig
böra utgöra fem. Arvodet till civilförsvarschefen i envar av dessa fem grupper
anser jag — med utgångspunkt från de av civilförsvarsutredningen föreslagna
minimi- och maximiarvodena, vilka synas mig väl avvägda —
böra under vanliga fredsförhållanden utgå med respektive 360, 480, 840,
1 200 och 1 800 kronor för år, för den händelse arvode icke samtidigt utgår
till ställföreträdande civilförsvarschef. Under tid då högsta civilförsvarsberedskap
råder böra dessa belopp höjas med 50 procent. Då ändrade förhållanden
det föranleda, bör civilförsvarsstyrelsen kunna överflytta ett civil
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 270 .
41
försvarsområde från en grupp till en annan. Skyldighet torde därvid böra
föreskrivas för civilförsvarschef att, därest hans område nedflyttas lill lägre
grupp, vidkännas härav föranledd minskning av arvodet.
För ställföreträdande civilförsvarschef, som förordnats att självständigt
fullgöra vissa på civilförsvarschef eljest ankommande uppgifter, bör, då fråga
är om person, som ej är befattningshavare vid polis- eller brandväsendet,
länsstyrelsen bestämma arvodets storlek. Jag förutsätter därvid att arvodet
icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd bestämmes att utgå med högre belopp än
hälften av det arvode, som tillkommer civilförsvarschefen i området eller
som skulle ha tillkommit den sistnämnde, därest han icke varit befattningshavare
vid polis- eller brandväsendet. Därvid bör, örn arvode utgår till civilförsvarschefen,
detta minskas med det till ställföreträdaren utgående arvodet,
för såvitt Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar.
Vad nu sagts synes emellertid icke böra gälla i fråga örn arvoden till civilförsvarschefer
och ställföreträdare för dem i rikets tre största städer, därest
dessa icke utses bland befattningshavare vid polis- eller brandväsendet.
Med hänsyn till omfattningen av de civilförsvarsuppgifter, som komma att
åvila civilförsvarscheferna och eventuellt ställföreträdarna i nämnda städer
torde ersättningen åt dessa civilförsvarschefer och ställföreträdare böra
utgå med högre belopp än som följer av den förut angivna regeln. Det torde
få ankomma på Kungl. Majit att i varje särskilt fall bestämma arvodets
storlek.
Såväl civilförsvarschef som ställföreträdare för honom böra komma i åtnjutande
av ersättning för nastad arbetsinkomst. Då emellertid för flertalet
av dessa befattningshavare sysslandet med civilförsvaret ingår i deras tjänsteåligganden,
lärer sådan minskning endast i särskilda undantagsfall kunna
ifrågakomma. Ersättningen i sådana fall bör allenast utgå, i den mån den
mistade inkomsten överstiger det arvode, som tillkommer civilförsvarschefen
respektive ställföreträden för den tid, varunder ifrågavarande inkomstförlust
uppstått. I överensstämmelse med ett av civilförsvarsutredningen
framställt förslag förutsätter jag vidare att ersättning för inkomstförlust under
tjänstledighet icke skall utgå annat än örn länsstyrelsen för sin del på
förhand medgivit ledigheten. Är civilförsvarschef (ställföreträdare) egen företagare
bör länsstyrelsen i efterhand pröva i vad mån de på honom ankommande
civilförsvarsuppgifterna varit så omfattande att de ej skäligen kunnat
fullgöras vid sidan av det ordinarie förvärvsarbetet. I intet fall bör ersättningen
för mistad inkomst få överstiga de sammanlagda avlöningsförmåner,
som för den tid, varunder inkomstförlusten uppstått, utgå till den högst avlönade
polischefen i civilförsvarsområdet.
Avlöning och annan ersättning, som enligt vad nu sagts skall 1 inkomma
civilförsvarschef och ställföreträdare, skall gäldas av kommun, som jämlikt
45 § i förslaget till civilförsvarslag har att förskjuta de gemensamma
kostnaderna för det allmänna civilförsvaret inom vederbörande civilförsvarsområde.
Jämlikt 47 § 3 mom. utgår statsbidrag med kostnadernas fulla belopp.
42
Kung!. Maj.ts proposition nr 270-
Vad angår grunderna för avlöning till annan personal inom allmänna civilförsvaret
tillåter jag mig att hänvisa till det förslag till avlöningsreglemente
för personal i det allmänna civilförsvaret, varom särskild proposition avlåtits
denna dag.
Medelsbehovet för bestridande av arvoden och ersättningar till civilförsvarschefer
och ställföreträdare för dem ställer sig vanskligt att beräkna. Det
är nämligen nu icke möjligt att bedöma, i vilken utsträckning man kommer
att nödgas för ifrågavarande uppdrag taga i anspråk personer, som ej äro
befattningshavare vid polis- eller brandväsendet. Vidare kan svårligen nu beräknas
i vilken utsträckning ersättning för mistad inkomst kommer att utgå.
Då förordnande såsom civilförsvarschef eller ställföreträdare av annan än
befattningshavare vid polis- eller brandväsendet endast bör förekomma då
lämplig sådan befattningshavare ej finnes att tillgå eller eljest särskilda skäl
därtill föranleda, torde ifrågavarande arvoden och ersättningar icke behöva
uppgå till mera betydande belopp. I betraktande av vad sålunda anförts synes
mig för ifrågavarande ändamål böra avses ett belopp av 100 000 kronor.
Vad därefter angår medelsbehovet för ersättningar åt annan personal inom
civilförsvaret än civilförsvarschefer och ställföreträdare torde utredningens
beräkning härav böra godtagas. Den kostnadsökning, som föranledes av att
de i nyssberörda förslag till avlöningsreglemente intagna ersättningsbestämmelserna
i vissa hänseenden innefatta förmånligare avlöningsvillkor än dem,
varpå civilförsvarsutredningen grundat sina kostnadsberäkningar, synes
icke bli av den storleksordning, att den behöver medföra någon höjning av
de av utredningen beräknade kostnaderna. Under nästa budgetår skulle sålunda
ersättningarna till personal i befälsställning, vars tjänstgöring icke
kan hänföras till vissa dagar eller timmar, uppgå till 200 000 kronor och ersättningarna
till övrig personal belöpa sig till 500 000 kronor. Nu angivna
belopp äro beräknade under den förutsättningen att civilförsvarsberedskap
kommer att råda hela nästa budgetår. Om normala fredliga förhållanden inträda
under ett tidigt skede av budgetåret, komma uppenbarligen nämnda
belopp att avsevärt underskridas. Då dessa kostnaders storlek sålunda i
väsentlig grad är beroende av de med kriget sammanhängande förhållandena,
synes det riktigast att icke nu äska särskilt anslag för dessa kostnaders bestridande.
Ifrågavarande kostnader torde i stället i analogi med vad som
för närvarande gäller i fråga örn kostnader för avlöning av viss personal
tillhörande det allmänna luftskyddet tills vidare böra bestridas av medel
å förskottsstaten för försvarsväsendet.
Enligt 47 § i det denna dag framlagda förslaget till civilförsvarslag skall
kommun i princip erhålla statsbidrag med hela kostnaden för administrationen
av sådana åtgärder inom civilförsvaret, som avse inkvartering och
därmed sammanhängande sociala uppgifter. Rätt skall dock föreligga för
Kungl. Maj:t att såframt åtgärderna avse allenast civilförsvarsområdets egna
Kungl. Maj.ts proposition nr 270.
43
invånare, bestämma statsbidraget till endast två tredjedelar. Med ledning av
uppgifter i ämnet, vilka lämnats av statens utrymningskommission, beräknar
jag medelsbehovet för ifrågavarande ändamål under nästa budgetår till
75 000 kronor.
Sistnämnda kostnader samt kostnaderna för arvoden och andra ersättningar
åt civilförsvarschefer och ställföreträdande civilförsvarschefer böra
bestridas från ett gemensamt anslag, benämnt Civilförsvaret: Arvoden till
civilförsvarschefer m. m. Såsom framgår av vad förut anförts förutsätter jag
att från ifrågavarande anslag jämväl skola bestridas de till sammanlagt
75 000 kronor beräknade kostnaderna för arvoden och andra ersättningar
åt inkvarteringschefer, biträdande inkvarteringschefer och sambandsmän i
militärbefäls- eller kårstaber. I följd härav torde anslaget, vilket bör erhålla
förslagsanslags natur, uppföras med (100 000 + 75 000 + 75 000) 250 000
kronor.
Civilförsvarets utbildnings- och försöksverksamhet m. m.
Under de senaste budgetåren ha å riksstaten funnits uppförda följande anslag
för att tillgodose luftskyddets utbildningsändamål, nämligen Civilt luftskydd:
Luftskyddsövningar, Civilt luftskydd: Statens luftskyddsskola, Civilt
luftskydd: Bidrag till enskilda sammanslutningar för utbildning av luftskyddspersonal
m. m., Civilt luftskydd: Gasskyddsutrustning och Civilt luftskydd:
Anskaffande av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål m. m. För
utbildning och övning av utrymnings- och socialtjänstpersonal samt kokvagnspersonal
till socialtjänstens rörliga utspisningsenheter ha medel för innevarande
budgetår beviljats under anslaget Anskaffande av utrustning till
luftskyddshärbärgen och rörliga utspisningsenheter m. m. Kostnaderna för
utbildning av inkvarteringsnämndernas ledamöter ha bestritts från anslaget
till Förberedande åtgärder för mottagande av evakuerad civilbefolkning m. m.
Alltsedan budgetåret 1941/42 har i riksstaten funnits upptaget ett förslagsanslag,
benämnt Civilt luftskydd: Försöksverksamhet för det ändamål namnet
anger.
I sin förutnämnda skrivelse den 31 augusti 1943 har luftskyddsinspektionen
hemställt örn anslag för budgetåret 1944/45 för bl. a. de ändamål, som
avsåges skola tillgodoses genom förstnämnda två anslag.
Vad först beträffar anslaget till luftskyddsövningar — vilket är
avsett att användas för bekostande av sådana luftskyddsövningar, som anordnas
på luftskyddsinspektionens initiativ i avsikt att dels pröva luftskyddstjänstens
organisation, dels ock utröna luftskyddets funktionsduglighet inom
olika delar av landet — har inspektionen i sin skrivelse i huvudsak anfört
följande.
Till ifrågavarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag
av 100 000 kronor, varav ungefär hälften är avsedd att fördelas
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
på länsstyrelserna för sådana övningar, som dessa anordna på anmodan av
inspektionen. Inspektionen har dessutom bemyndigats att från detta anslag
bestrida ersättningar dels till sakkunniga, vilka tillfälligt anlitas såsom övningsledare
inom annat luftskyddsområde än det, i vilket de må inneha befattning
inom luftskyddet, dels för uppdrag såsom skademarkeringschef med
högst 100 kronor för en och samma övning.
Behovet av övningar är allt fortfarande synnerligen stort och enligt inspektionens
förmenande är det av den största betydelse, att denna övningsverksamhet
även under nästkommande budgetår fullföljes. Vid denna fortsatta
övningsverksamhet avses att i större utsträckning än vad hittills kunnat ske
öva den operativa samverkan mellan olika, närliggande orters luftskydd. Då
länsstyrelserna emellertid först på senare tid förvärvat tillräckliga erfarenheter
för att på ett ändamålsenligt sätt genomföra sådana övningar, varom här
är fråga, ha länsstyrelserna kommit med ständigt ökade krav på tilldelning
från förevarande övningsanslag. Härtill kommer att hemortsförsvarsassistenterna
enligt sin instruktion ha att anordna vissa övningar med, bland annat,
luftskyddets förband och jämväl till dessa övningar torde anspråk på medel
komma att framställas till inspektionen.
Enligt inspektionens mening bör, såvitt möjligt, en övning av inspektionskaraktär
anordnas varje år inom luftskyddsorter av större betydelse. Ehuru
sådana övningar numera i vissa fall utbytas mot luftskyddsspel, vilka draga
avsevärt mindre kostnader, kunna dock luftskyddsspel icke i alla avseenden
ersätta övningarna. För att möjliggöra den ökning av övningsverksamheten,
som sålunda är önskvärd, svnes övningsanslaget böra höjas till 150 000
kronor.
Inspektionen framhåller härefter att sistnämnda belopp vore avsett för övningar
av normal omfattning. Härutöver kunde det visa sig erforderligt att
anordna vissa större övningar, för vilka kostnaderna svårligen kunde beräknas
på förhand. Om anslaget på grund härav skulle visa sig otillräckligt, förutsätter
inspektionen, att Kungl. Maj:t medgiver ett överskridande av detsamma.
Inspektionen föreslår vidare att inspektionen även i fortsättningen
bemyndigas att vid behov utbetala ersättningar till såväl sådana övningsledare,
vilka tillfälligt anlitas, som skademarkeringschefer.
I fråga om medelsbehovet för statens luftskyddsskola har inspektionen
efter erinran örn att för ändamålet under innevarande budgetår
anvisats ett förslagsanslag av 65 000 kronor — varav 20 000 kronor avsåge
själva utbildningsverksamheten vid luftskyddsskolan, 15 000 kronor samma
verksamhet vid de genom länsstyrelserna anordnade kurserna och 30 000
kronor resekostnads- och traktamentsersättning för deltagande i kurser vid
luftskyddsskolan — anfört bl. a.
Den utbildningsverksamhet, som hittills bedrivits vid statens luftskyddsskola,
har bestått av dels grundläggande utbildningskurser, dels repetitionskurser,
vilka sistnämnda under de senare åren upptagit den större delen av
utbildningsverksamheten. Därutöver ha kurser för övningsledare och luftskyddschefs
biträde vid planläggningen av utbildningen inom det allmänna
luftskyddet ägt rum. Det har dock visat sig synnerligen svårt att i allo följa
i förväg preliminärt uppgjorda utbildningsplaner, då hänsyn till erfarenheter
från inspektioner och luftskyddsövningar m. m. ofta nödvändiggör
en omkastning av planerna. Såvitt inspektionen nu kan bedöma synas
Kungl. Maj.ts proposition nr 270.
45
fortsatta repetitionskurser för luftskyddschefer i såväl A- som B-orter samt
kurser för olika slag av tjänstegrenschefer vara nödvändiga. Kurser för övningsledare
synas även böra äga rum och helst i större utsträckning än tidigare.
Därtill kommer den obligatoriska kursen för eleverna i statens polisskola.
Längden av de olika kurserna har även visat sig ytterligt svår att på
förhand fastställa, enär den är beroende av såväl den tid, under vilken deltagarna
kunna vara frånvarande från sina ordinarie tjänster, som de erfarenheter
m. m., vilka anses erforderliga att bibringa eleverna.
Inspektionen beräknar att ungefär samma antal kurser, som avsetts äga
rum under innevarande budgetår, skola kunna genomföras under budgetåret
1944/45 eller följande:
Kronor Kronor
2 kurser för luftskyddschefer (för lärararvoden) .......... å 400
4 repetitionskurser för luftskyddschefer (för lärararvoden) . . å 300
2 kurser för övningsledare (för lärararvoden) ............ å 750
2 kurser för luftskyddsledare vid industrier o. d. (för lärararvoden)
........................................... å 400
1 kurs för polisskolan (för lärararvoden) ......................
8 kurser för olika slag av tjänstegrenschefer (för lärararvoden)
............................................... å 500
Expenser m. m..............................................
Materiel ....................................................
Handräckning vid övningar ..................................
Resekostnads- och traktamentsersättning till deltagare i kurserna....
Oförutsedda utgifter, vari inräknas eventuellt ökade kostnader för
kurser, vilka kunna komma att bliva av behovet påkallade.....
800
1 200
1 500
800
1 000
4 000
3 000
5 000
1 000
30 000
1 700
Summa kronor 50 000.
Den av länsstyrelserna bedrivna utbildningsverksamheten, som avsett utbildning
av, bland annat, luftskyddsfogdar och luftskyddsledare vid mindre
industrier m. fl., borde enligt inspektionens förmenande understödjas jämväl
i fortsättningen, varvid framför allt stor vikt borde läggas vid repetitionskurser
för luftskyddschefer i form av luftskyddsspel. Kostnaderna syntes
böra beräknas till samma belopp som anvisats för innevarande år eller
15 000 kronor.
Anslaget till statens luftskyddsskola för budgetåret 1944/45 syntes sålunda
böra beräknas till (50 000 + 15 000) 65 000 kronor.
Anslaget till bidrag till enskilda sammanslutningar för
utbildning av luftsky ddsper sonal m. m. har för innevarande
budgetår uppförts med 425 000 kronor, varav 375 000 kronor avsetts såsom
bidrag till riksluftskyddsförbundet och 50 000 kronor såsom bidrag till föreningen
svenska röda korset.
Riksluftskyddsförbundet bar i skrivelse den 23 augusti 1943 hemställt örn
anvisande av medel för förbundets verksamhet under budgetåret 1944/45
och därvid bland annat anfört följande.
Den sammanlagda omslutningen för riksförbundet, länsförbunden och luftskyddsföreningarna
har för ettvart av de senaste verksamhetsåren uppgått
till omkring 3 miljoner kronor. Statsanslaget bar för de två sista budgetåren
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
utgjort, för 1942/43 430 000 kronor och för 1943/44 375 000 kronor. Huvuddelen
av kostnaderna har sålunda fått täckas genom egna inkomster i form
av medlemsavgifter och frivilliga bidrag av olika slag, varvid även kommunerna
genom anslag lämnat luftskyddsföreningarna sitt stöd.
För budgetåret 1944/45 beräknar förbundet att verksamheten skall bedrivas
efter ungefär samma linjer som hittills. Förbundet skall verka för upplysning
och propaganda rörande luftskyddet samt medverka vid utbildning av
luftskyddspersonal i främsta rummet för hemskyddets del. För denna senare
verksamhet kräves alltjämt central utbildning av instruktörer. Vid förbundets
skola härför hava hittills utbildats över 2 000 instruktörer från olika delar
av landet. Instruktörspersonal från statliga verk och inrättningar m. fl. hava
dessutom, utan kostnad för dessa verk, erhållit utbildning vid förbundets
luftskyddsskola. Industriförbundet har sålunda fått där utbilda 11, telegrafstyrelsen
16, järnvägsstyrelsen 25, vattenfallsstyrelsen 2, marinen 4 och
svenska röda korset 16 instruktörer.
Förbundet anser att landets luftskyddsberedskap bäst upprätthålles och
utbygges, därest förbundet bedriver en fortsatt verksamhet liknande den
som ägt rum under föregående år. Förbundet finner därvid nödvändigt att
länsförbunden alltjämt erhålla statsbidrag, som fördelas av riksförbundets
centrala ledning, för utbildningsledning m. m. Föreningarna avsåges liksom
hittills i huvudsak själva finansiera verksamheten genom medlemsavgifter
m. m.
För den centrala organisationen och för stödjande av länsförbunden räknade
riksluftskyddsförbundet för budgetåret 1944/45 med följande utgifter:
Organisations- och allmänna kostnader (hyra, löner m. m.)
Upplysning och propaganda..........................
Utbildning och övning
Oförutsedda utgifter ................................
kronor
Summa kronor
80 000
70 000
343 000
6 000
499 000.
Förbundets inkomster (räntor, donationer, förlagsverksamhet, försäljning
av brevmärken m. m. samt lotterimedel) hade för samma tid beräknats till
106 000 kronor, varför sålunda skulle återstå att täcka ett belopp av 393 000
kronor. Förbundet anhåller, att sistnämnda belopp, varav 300 000 kronor avsåges
skola tilldelas länsluftskyddsförbunden, måtte anvisas av statsmedel.
Luftskyddsinspektwnen har tillstyrkt förbundets ifrågavarande anslagsäskande.
— En reservant, statskommissarien Johnsson, förklarar sig icke
kunna förorda någon höjning av statsbidraget i förhållande till det för innevarande
budgetår fastställda. Snarare borde en nedsättning övervägas.
Statskontoret har i utlåtande den 23 oktober 1943 ansett, att statsbidraget
med hänsyn till förbundets ekonomiska ställning borde för budgetåret 1944/
45 begränsas till 300 000 kronor eller sålunda det belopp, vartill förbundet beräknat
bidragen till länsförbund för utbildningsledning m. m.
Luftskyddsinspektionen har med skrivelsen den 31 augusti 1943 i avskrift
överlämnat en av överstyrelsen för svenska röda korset till inspektionen ställd
skrivelse, däri överstyrelsen hemställt, att inspektionen måtte utverka, att ett
Kungl. Maj.ts proposition nr 270.
47
statsanslag å 50 000 kronor ställdes till överstyrelsens förfogande för utbildning
av luftskyddssamariter under budgetåret 1944/45, samt till stöd för framställningen
anfört, att denna utbildningsverksamhet beräknades få samma
omfattning som under innevarande budgetår och draga en kostnad av sammanlagt
60 000 kronor, varav överstyrelsen ansåge sig kunna bidraga med
ett belopp av omkring 10 000 kronor.
Luftskydclsinspektionen framhåller, att den av svenska röda korset bedrivna
utbildningsverksamheten, vilken stöde under inspektionens inseende,
alltjämt måste anses vara förtjänt av statsmakternas stöd. Inspektionen hemställer
därför, att ett belopp av 50 000 kronor beräknas som bidrag till ifrågavarande
verksamhet.
För luftskyddsinspektionens anslagsäskanden beträffande anskaffande av
gasskyddsutrustning, viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål m. m.
lämnas en redogörelse vid behandlingen av civilförsvarets materielanslag.
Till försöksverksamhet har för budgetåret 1943/44 anvisats ett
förslagsanslag av 45 000 kronor. Av detta belopp äro 20 000 kronor avsedda
för luftskyddsinspektionens egen försöksverksamhet, under det att 25 000
kronor beräknats för bestridande av kostnaderna för den försöksverksamhet,
som av försvarsväsendets kemiska anstalt utföres för inspektionens räkning.
Rörande detta anslag har luftskyddsinspekiionen i sin skrivelse den 31
augusti 1943 anfört i huvudsak följande.
För innevarande budgetår har ett belopp av 5 000 kronor avsetts för mörkläggningsförsök.
Ifrågavarande försök torde komma att pågå jämväl under
nästkommande budgetår, varjämte erfarenheterna från det pågående stormaktskriget
kunna nödvändiggöra en viss utökning av försöksverksamheten
på förevarande område. För bestridande av hithörande kostnader beräknas
samma belopp som anvisats för innevarande budgetår eller 5 000 kronor erforderligt.
För försöken å det byggnadstekniska området har för innevarande budgetår
beräknats ett belopp av 7 500 kronor. Denna verksamhet synes erforderlig
jämväl i fortsättningen. Det får nämligen anses vara av synnerlig betydelse,
att den utveckling i fråga örn anfallsmetoderna, som ständigt sker, i
görligaste mån följes så att effektivast möjliga motåtgärder i tid kunna förberedas.
Då direkta erfarenheter från utlandet visat sig svåråtkomliga, synes
det inspektionen nödvändigt att vid behov själv kunna verkställa sådana försök,
som betingas av nya erfarenheter beträffande luftanfallen. Detta önskemål
kvarstår även i betraktande av att inspektionen i fortsättningen, i likhet
med vad hittills varit fallet, torde kunna erhålla värdefulla erfarenheter
på området genom intimt samarbete med arméförvaltningens fortifikationsstyrelse.
De försök, varom här är fråga, torde närmast komma att avse olika
anfallsmedels och -metoders verkningar samt erforderliga motåtgärder, varvid
huvudvikten torde komma att läggas vid den s. k. tekniska tjänsten. För
ifrågavarande ändamål beräknas samma belopp som avsetts för innevarande
budgetår eller 7 500 kronor erforderligt.
För brandtekniska försök har för innevarande budgetår beräknats ett belopp
av 7 500 kronor. Försöksverksamheten på förevarande område avses
bedrivas i ungefärligen samma omfattning även under budgetåret 1944/45
och därvid omfatta, bland annat, släckningsprov beträffande nya typer
brandbomber, prov rörande slangvård såsom upptinande, tvättning, lagning,
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
torkning och förvaring samt skummets användbarhet vid eldsläckning, särskilt
under vinterförhållanden. Till bestridande av försökskostnaderna bör
därför beräknas ett belopp av 7 500 kronor.
Enligt inspektionens beräkningar skulle sålunda till försöksverksamhet erfordras
ett anslag av (5 000 + 7 500 + 7 500) 20 000 kronor.
I skrivelse den 30 augusti 1943 bär försvarets fabriksstyrelse gjort framställning
om bl. a. anslag å 25 000 kronor för bestridande av kostnaderna
för viss försöksverksamhet för luftskyddsinspektionens räkning, vilket belopp
anstalten ifrågasatte skola utbetalas från reservationsanslaget till Kemiska
anstalten: Forskningsverksamhet. I propositionen nr 185/1944 har
emellertid vederbörande departementschef förklarat, att berörda belopp borde
gäldas av luftskyddsinspektionen —- i den mån behov av sådan medelsanvisning
av detta ämbetsverk prövades föreligga. Luftskyddsinspektionen
har sedermera meddelat, att sådant behov förelåge.
Beträffande hemortsförsvarssakkunnigas förslag i fråga om folkskydds
utbildningens
ordnande tillåter jag mig att hänvisa till den redogörelse för
huvudlinjerna i detta sorn länmats å s. 197 i betänkandet med förslag till
civilförsvarslag m. m.
Civilförsvar sutredningens förslag i fråga om civilförsvarets utbildningsverksamhet
innebär i huvudsak följande.
Förevarande utbildning skulle bedrivas dels centralt för riket i dess helhet
eller eljest gemensamt för ett flertal civilförsvarsområden, central utbildning,
dels ock inom de särskilda civilförsvarsområdena, lokal utbildning.
Den centrala utbildningen för civilförsvarets uppgifter skulle
fortfarande ankomma på statens luftskyddsskola, vars benämnning borde
ändras till statens civilförsvarsskola. Vid skolan skulle utbildas civilförsvarschefer
och ställföreträdare för dem, tjänstegrenschefer och annan befälspersonal
inom allmänna civilförsvaret, som ej lämpligen kunde utbildas vid den
lokala utbildningen, verkskyddsledare vid större och medelstora verkskydd,
vissa instruktörer och viss specialistpersonal. I den mån förhållandena det
medgåve, borde undervisningsverksamheten vid civilförsvarsskolan bedrivas
icke blott vid dennas ordinarie förläggning utan även genom kurser i de olika
länen.
Riksluftskyddsförbundet förutsattes skola handha central utbildning av ungefär
den beskaffenhet, som förbundet för närvarande bedreve. Nära samarbete
skulle emellertid etableras med civilförsvarsskolan, vars lokaler och utrustning
borde kunna, i den mån så kunde ske utan hinder för civilförsvarsskolans
verksamhet, utnyttjas av förbundet.
De direkta kostnaderna för utbildningen vid civilförsvarsskolan, såsom utgifter
för lokaler, lärararvoden och undervisningsmateriel borde helt bestridas
av staten. Kostnaderna för civilförsvarschefernas och »deras ställföreträdares
ävensom i vissa fall inkvarterings- och socialtjänstpersonalens resor och uppehälle
i samband med denna utbildning borde visserligen förskjutas av kom
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
49
munerna, men dessa skulle äga rätt till full ersättning härför av statsmedel.
Rese- och traktamentsersättningar för övriga kursdeltagare, med undantag av
verkskyddspersonal, borde förskjutas av kommunerna med rätt för dem till
bidrag av statsmedel med två tredjedelar av dessa kostnaders belopp. Motsvarande
kostnader för verkskyddspersonal borde bestridas av ägaren (innehavaren)
av den anläggning eller byggnad, för vilken verkskyddet vore anordnat.
Vad beträffar den lokala utbildningen finner utredningen skäl
icke tala för avvikelse från det nu rådände systemet med utbildning genom
de frivilliga organisationernas försorg. Ansvaret för att utbildningen bedreves
i erforderlig utsträckning och på tillfredsställande sätt borde dock ytterst
åvila vederbörande civilförsvarschef. Örn inom något område utbildningen ej
skedde genom frivillig organisations försorg, borde vederbörande kommun
vara skyldig att efter anmaning av civilförsvarschef en föranstalta om att
utbildningsverksamheten ordnades. Samtliga civilförsvarspliktiga borde erhålla
en grundläggande utbildning, främst i brandbekämpning. Det syntes i regel
tillräckligt att den civilförsvarspliktige ägnade sin fritid under två eller tre
kvällar åt den grundläggande utbildningen.
I de fall, då den lokala utbildningen anordnades av kommun, syntes beträffande
kostnaderna böra gälla att kommunen skulle svara för kostnaderna
men få statsbidrag med två tredjedelar. Oavsett om lokal utbildning anordnades
av förening eller av kommun, borde den sistnämnda emellertid vara skyldig
att utan ersättning ställa lokaler till förfogande för utbildningsverksamhetens
bedrivande. Kommun bolde också vara skyldig att helt bestrida de rese- och
(rakt amen t skostnader, som kunde uppstå för deltagande i lokal utbildning,
ävensom kostnader för vikarier för deltagare eller ersättning för arbetsinkomst,
som deltagare ginge miste örn på grund av utbildningen. Från nu angivna
regler föreslår utredningen emellertid det undantaget, att kostnaden för
tilläggsutbildning — varmed utredningen synes åsyfta den mera specialiserade
utbildning, som meddelas utöver den grundläggande utbildningen — i vad
den avser verkskyddspersonal, däri inbegripet ersättning för mistad arbetsinkomst
m. m., skall bestridas av anläggningens eller byggnadens ägare (innehavare).
Utredningen förutsätter vidare, att statsverket även i fortsättningen
kostnadsfritt kommer att ställa vissa för den lokala utbildningen erforderliga
slag av övningsmateriel,, utrustning och förnödenheter till förfogande.
I yttrandena över civilförsvarsutredningens förslag har allenast framförts
ett fåtal erinringar. I propositionen med förslag till civilförsvarslag, m. m.
har i kapitlet V om kommunerna och civilförsvaret återgivits ett par remissuttalanden,
vilka bland annat gå ut på att den föreslagna medverkan i utbildningsverksamheten
från kommunernas sida borde okas. I övrigt må nämnas,
att statskontoret hävdar, att den elementära undervisningen i huvudsak
bör förläggas till skolorna och att viss utbildning därjämte bör meddelas i
samband med värnpliktstjänstgöringen.
Bihang till riksdagens protokoll WH. 1 sami. Nr 270.
4
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 270.
Statens utrymningskommission, vilken såsom förut nämnis i skrivelse den
31 augusti 1943 avgivit anslagsberäkningar för budgetåret 1944/45, har, sedan
Kungl. Majit den 21 april 1944 beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag om gemensam lagstiftning för de i hemortsförsvaret ingående verksamhetsgrenarna,
i skrivelse den 8 maj 1944 funnit det påkallat att avgiva
förnyat förslag till vissa beräkningar av medelsbehovet för nämnda budgetår.
Sistnämnda förslag är grundat dels på det till lagrådet remitterade förslaget
och dels på civilförsvarsutredningens betänkande.
I sistnämnda skrivelse redogör utrymningskommissionen till en början
för hittillsvarande utbildnings- och övningsförhållanden inom den kommissionen
underställda organisationen. Denna redogörelse innehåller i huvudsak
följande.
Utbildning och övning av personalen i inkvarteringsorterna har
hittills ägt rum dels vid besök i de olika kommunerna av inkvarteringscheferna,
varvid vederbörande inkvarteringsnämnd sammankallats och erhållit
instruktioner, dels ock vid särskilda instruktionskurser, vartill representanter
för inkvarteringsnämnderna sammankallats. Vid dessa sammanträden
ha instruktioner antingen lämnats av inkvarteringschefen eller av en
från kommissionen utsänd tjänsteman. De kostnader som uppkommit ha huvudsakligen
avsett rese- och traktamentsersättningar till inkvarteringschefer
och kanslitjänstemän, vilka gäldats från utrymningskommissionens ornkostnadsanslag,
samt sådana ersättningar till inkvarteringsnämndernas ledamöter.
Sistnämnda ersättningar ha bestritts från anslaget till Förberedande åtgärder
för mottagande av evakuerad civilbefolkning nr. m.
I utrymningsorterna har en relativt intensiv utbildningsverksamhet
ägt rum genom kurser och övningar. Kostnaderna för denna verksamhet
ha ansetts såsom sådana planläggningskostnader, som jämlikt 24 § utrymningslagen
skola bestridas av utrymningskommunerna. Vid ett tillfälle har
kommissionen sammankallat samtliga utrymningschefer till en i Stockholm
centralt anordnad kurs.
För socialtjänsten har utbildningen likaledes skett genom lokala
kurser och övningar. Kommissionen disponerar för innevarande budgetår å
anslaget till Anskaffande av utrustning till luftskyddshärbärgen och rörliga
utspisningsenheter m. m. ett belopp av 75 000 kronor för övnings- och utbildningsverksamhet.
Detta anslag har tillkommit för att under tiden intill
dess att kostnadsansvaret för socialtjänsten bleve författningsmässigt bestämt
bemästra de mest framträdande olägenheterna av det i angivna hänseende
rådande osäkerhetstillståndet i fråga om socialtjänsten. Anslaget har sålunda
huvudsakligen avsetts för luftskyddslöner och reseersättning åt socialtjänstpersonal
vid deltagande i större samövningar med allmänna luftskyddet.
I regel ha däremot utbildnings- och övningskostnaderna fått bestridas av
kommunerna. Då någon laglig skyldighet icke kunnat åberopas till stöd
härför ha kommunerna i många fall tvekat att anslå medel för utbildningen,
vilket i sin mån medverkat till en fördröjning av denna verksamhet. Ett betydande
behov av utbildning föreligger därför fortfarande för socialtjänstens
del, vilket bl. a. bestyrkts vid anordnade övningar. Kommissionen har nämligen
för sin del funnit det effektivaste sättet att pådriva utbildningsverksamheten
samt att kontrollera resultatet därav vara, att socialtjänsten deltar i de
av luftskyddsinspektionen och länsstyrelserna anordnade luftskyddsövningarna.
För utbildning av kokvagnspersonal disponerar kommissionen un
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
51
der innevarande budgetår å sistnämnda anslag ett belopp av 15 000 kronor.
Utbildningen sker dels genom att en tjänsteman från kommissionen reser
omkring till de orter, där kokvagnar stationerats, och där utbildar personalen,
och dels genom att kokvagnarna tagas i bruk i samband med förutnämnda
övningar.
Kommissionen framhåller vidare, att efter ett genomförande av den föreslagna
civilförsvarsorganisationen kostnadsfrågan i vad angår utbildning och
övning av personalen inom kommissionens nuvarande verksamhetsområde
kommer i ett annat ''läge. Samtidigt uppkommer under den första tiden ett
starkt ökat utbildningsbehov. Medan civilförsvarsutredningens förslag för
luftskyddets del icke innebär några större förändringar medför det för utrymnings-,
inkvarterings- och socialtjänstorganisationen mycket omfattande
och betydelsefulla förändringar. För att dessa förändringar icke skola förorsaka
en sänkning av nuvarande beredskapsnivå erfordras uppenbarligen,
att utbildningen av de nya organ, som infogas i organisationen, bedrives med
den allra största kraft.
Kommissionen anför följande rörande det sålunda uppkommande utbildnings-
och övningsbehovet.
Den av centralmyndigheten och länsstyrelserna ledda
kursverksamheten (utbildning inom statens civilförsvarsskola). Centralt
ledda kurser erfordras för stabsutrymningschefer, inkvarteringschefer
och biträdande inkvarteringschefer, vilka personer så snabbt som möjligt
måste instrueras med anledning av de omfattande förändringarna i organisationen
inom deras verksamhetsområden. Dessa förändringar innebära bl. a.
att angivna personer i stor utsträckning erhålla ändrade och ofta utvidgade
arbetsuppgifter. Vidare måste centralt ledda kurser anordnas för civilförsvarscheferna
och socialtjänstcheferna i de större luftskyddsorterna (åtminstone
ett 70-tal orter). Kommissionen har haft för avsikt att redan innevarande
budgetår anordna dylika kurser men Ilar måst avstå från att taga
initiativ härtill dels på grund av att kommissionens övriga arbetsuppgifter
tagit personalen i anspråk i alltför stor utsträckning och dels enär kommissionen
icke ansett tidpunkten lämplig omedelbart före ikraftträdandet av
en väntad ny organisation, om vars innebörd full klarhet icke förelegat. Behovet
av att civilförsvarschefer och socialtjänstchefer i angivna orter sammankallas
till kurser är emellertid starkt framträdande, varför kurserna böra
anordnas snarast möjligt efter omorganisationen.
Då man i regel icke torde kunna påräkna, att befattningarna som civilförsvarsdirektör
besättas med personer, som äga närmare kännedom om
kommissionens organisation och planläggning, måste man vidare räkna med
att civilförsvarsdirektörerna måste sammankallas till kurser åtminstone rörande
denna del av deras blivande verksamhet.
Länsvis måste civilförsvarschefer och socialtjänstehefer i mindre orter
samt på landsbygden sammankallas till kurser. Det må erinras om att polischeferna
på landsbygden, vilka enligt civilförsvarsutredningens förslag skola
handha ledningen jämväl av inkvarteringsangelägenhetema, hittills icke haft
någon beröring med dessa spörsmål.
Slutligen torde det visa sig nödvändigt att sammankalla inkvarteringsledarna
inom två eller flera civilförsvarsområden i taget till kurser under länsstyrelsernas
ledning. På grund av det betydande behov av utbildning, som sålunda
föreligger under den närmaste tiden efter den nya organisationens
52
Kunni. Maj.ts proposition nr 270.
Före
draganden.
ikraftträdande, måste medelsbehovet för statens civilförsvarsskola under nästkommande
budgetår bli särskilt stort. Kommissionen beräknar, att detta behov
för ovan angivna utbildning under budgetåret 1944/45 kommer att uppgå
till 50 000 kronor. Under följande budgetår torde motsvarande medelsbehov
bli lägre.
Den lokala utbildningen. Kommissionen förutsätter, att kostnaderna
för avlöning av den i utbildningen deltagande personalen, i den mån
sådan avlöning skall utgå, kommer att bestridas i särskild ordning. För de
kostnader, som skola ankomma på statsverket — dessa kostnader bli för utrymnings-
och socialtjänstegrenens del förhållandevis större än för övriga
tjänstegrenar med hänsyn till att staten i de flesta civilförsvarsområden i princip
skall lämna statsbidrag med kostnadernas fulla belopp och icke med 2/3
såsom fallet är i fråga om andra tjänstegrenar — torde ett belopp av 20 000
kronor böra beräknas.
Övningar. Såsom förut angivits har kommissionen funnit socialtjänstens
deltagande i luftskyddsövningar vara det effektivaste medlet att pådriva utbildningsarbetet.
Anordnandet av gemensamma övningar för hela civilförsvarsorganisationen
bör därför möjliggöras. En motsvarighet till det nu till
kommissionens förfogande stående övningsanslaget måste därför finnas. Med
hänsyn till att detta anslag icke torde komma att belastas med avlöning till
den i övningarna deltagande personalen, torde anslagsbehovet för den kommissionen
nu underställda organisationen dock kunna begränsas till 40 000
kronor.
Till de synpunkter med avseende å civilförsvarsutbildningen, som framförts
av civilförsvarsutredningen ansluter jag mig i huvudsak. Sålunda delar jag
utredningens mening, att den centrala utbildningen skall som hittills bedrivas
vid en statlig utbildningsans tält, statens civilförsvarsskola, samt att skolans
verksamhet skall utövas även genom kurser i länen. Vid dessa kurser torde
jämväl civilförsvarsdirektörerna böra medverka. På civilförsvarsdirektören
bör vidare såsom ett tjänsteåliggande ankomma att för länsstyrelsens räkning
leda kurser, företrädesvis för civilförsvarsbefäl inom länet. De kostnader,
som uppstå i samband med den centrala utbildningsverksamheten, förutsätter
jag skola gäldas och fördelas i samma ordning som utredningen förordat
i fråga örn kostnaderna för utbildning vid civilförsvarsskolan. — I likhet
med utredningen anser jag vidare att riksluftskyddsförbundets centrala
utbildningsverksamhet bör fortsättas, därvid samarbetet med statens civilförsvarsskola
bör göras så intimt som möjligt.
Vad den lokala utbildningen beträffar må följande anföras.
Enligt min mening bör viss civilförsvarsutbildning meddelas såväl i skolorna
som under värnpliktstjänstgöringen. Utöver den utbildning, som sålunda
avses skola äga rum i skolorna, bör emellertid å tätorter en grundläggande
civilförsvarsutbildning meddelas så stor del av den vuxna icke värnpliktiga
befolkningen som möjligt.
Jämlikt 45 § 1 mom. i det denna dag avgivna förslaget till civilförsvarslag
åligger det kommunen att i enlighet med gällande organisationsplan ekonomiskt
och materiellt svara för upprätthållande av det allmänna civilförsvaret.
Det ekonomiska ansvaret för utbildningen inom det allmänna civilför
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 270.
53
svaret kommer härigenom att i första hand åvila kommunerna. I fråga örn
det särskilda civilförsvaret inom kommunen har denna enligt 2 mom. i samma
§ att, i den mån skyldighet härutinnan icke åvilar ägare eller innehavare
av anläggning eller byggnad, sörja för att personalen i erforderlig omfattning
utbildas och övas. Den skyldighet som åvilar ägare och innehavare av anläggning
eller byggnad med avseende å utbildningen är i lagförslaget (53 §) begränsad
till ombesörjande av utbildning av verkskyddspersonal i enlighet med
de bestämmelser Konungen därom utfärdar. Jag förutsätter att denna skyldighet
av Kungl. Majit föreskrives skola omfatta all utbildning av verkskyddspersonal
utöver den grundläggande utbildningen med därtill hörande
repetitionsutbildning.
Såsom följer av 47 § i nyssnämnda förslag skall kommunen äga rätt till
statsbidrag för sina kostnader för den lokala utbildningen. Är fråga om dylik
utbildning av personal för ombesörjande av inkvartering och därmed sammanhängande
sociala uppgifter, utgår som regel statsbidrag nied kostnadernas
fulla belopp. Eljest skall statsbidraget utgöra två tredjedelar av kostnaderna.
I fråga om rätten till statsbidrag ha emellertid i båda fallen flera kostnadsgrupper
undantagits.
Jag övergår härefter till beräkningen av kostnaderna för förevarande ändamål.
Därvid behandlas efter vartannat spörsmålen om anslagsbehovet till
civilförsvarsövningar, statens civilförsvarsskola och av länsstyrelserna anordnad
central utbildning i länen, statsbidrag till kommunerna för deras befattning
med utbildningen, statsbidrag till de frivilliga sammanslutningarna ävensom
till försöksverksamhet.
Vad först angår medelsbehovet för bestridande av kostnader för civilförsvarsövningar
— varmed i detta sammanhang avses övningar, som anordnas
på civilförsvarsstyrelsens initiativ eller i länsstyrelsernas regi — må anföras
följande.
För innevarande budgetår har till luftskyddsövningar, såsom framgår av
vad förut anförts, anvisats ett förslagsanslag av 100 000 kronor. Belastningen
å motsvarande anslag för nästföregående budgetår utgjorde omkring 107 000
kronor. Vidare må erinras örn att från anslaget till Anskaffande av utrustning
till luftskyddshärbärgen och rörliga utspisningsenheter m. m. för innevarande
budgetår bestridas kostnader för övningar inom utrymnings- och
socialtjänstorganisationen. Framdeles komma civilförsvarsövningarna att avse
icke blott vad som nu är att hänföra till luftskydd och utrymning med
inkvartering och socialtjänst utan även för undanförsel- och förstöringsuppgifter
avsedd organisation. Med hänsyn till det anförda och då övningsverksamheten
inom civilförsvaret, vilken enligt min mening är av synnerligen stor
betydelse för upprätthållande av civilförsvarets effektivitet, i rådande läge
synes böra bedrivas i minst samma omfattning som för närvarande gäller i
fråga örn luftskyddet, vill jag förorda att ett belopp av 150 000 kronor beräknas
för civilförsvarsövningar. — Det här för övningar beräknade beloppet
avser endast övningar av normal omfattning. Skulle övningar av större örn
-
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
fattning bli erforderliga, kan ett överskridande av sistnämnda belopp bli nödvändigt.
■— I analogi med vad nu är fallet inom luftskyddet torde civilförsvarsstyrelsen
böra bemyndigas att från förevarande anslag utgiva ersättningar
dels till sakkunniga, vilka tillfälligt anlitas såsom övningsledare inom
annat civilförsvarsområde än det, i vilket de må inneha befattning inom civilförsvaret,
dels för uppdrag såsom skademarkeringschef med högst 100
kronor för en övning.
Luftskyddsinspektionen har ansett att för nästa budgetår bör anvisas ett
statsanslag av 65 000 kronor till statens luftskyddsskola och den av länsstyrelserna
bedrivna utbildningsverksamheten, att disponeras på i huvudsak
samma sätt som det för innevarande budgetår till samma belopp bestämda
anslaget. Utrymningskommissionen har beräknat kostnaderna för den av civilförsvarsstyrelsen
och länsstyrelserna centralt anordnade utbildning, som
enligt kommissionens mening vore erforderlig för att utrymnings- och socialtjänsten
skulle kunna fungera tillfredsställande inom civilförsvaret till 50 000
kronor under nästa budgetår.
En utvidgning av den för närvarande vid statens luftskyddsskola och av
länsstyrelserna anordnade utbildningsverksamheten synes mig ofrånkomlig
under första budgetåret efter den nya organisationens genomförande. Det belopp
örn sammanlagt 115 000 kronor, vilket enligt luftskyddsinspektionens
och utrymningskommissionens äskanden skulle erfordras, anser jag dock
böra kunna begränsas till 100 000 kronor.
Hittills har den lokala utbildningen av sådan personal, som efter civilförsvarsorganisationens
ikraftträdande avses skola ingå i civilförsvaret, av staten
understötts ekonomiskt — frånsett genom tillhandahållande av utbildningsmateriel
— huvudsakligen i den formen att statsbidrag lämnats riksluftskyddsförbundet
och röda korset. Enligt vad tidigare anförts skola kommunerna
ha det primära ekonomiska ansvaret för att den lokala civilförsvarsutbildningen
ordnas. Därvid har emellertid förutsatts, att kommunerna komma
att anlita de frivilliga försvarsorganisationerna, vilka genom avtal skulle tillförbindas
att ombesörja åtminstone viss del av den lokala utbildningen. I
följd härav torde särskilt statsbidrag icke längre böra ställas till de frivilliga
försvarsorganisationernas förfogande, i den mån detta är avsett för bestridande
av organisationernas kostnader för den lokala utbildningen. Statsbidrag
till denna utbildning kommer att utgå endast indirekt genom att kommunerna
erhålla dylikt bidrag till sina utbildningskostnader, av vilka en stor
del torde komma att utgöras av ersättningar till de frivilliga organisationerna
för deras medverkan i den lokala utbildningen.
Vid angivna förhållande torde det statsbidrag å 50 000 kronor, som för elfvart
av de senaste budgetåren tilldelats överstyrelsen för svenska röda korset,
icke längre böra utgå. Nämnda bidrag är nämligen avsett för bestridande
av kostnaden för lokal utbildning av luftskyddssamariter. För ändamålet
bör i stället ett belopp av 50 000 kronor inräknas i det anslagsbelopp, som
erfordras för bestridande av statsbidrag till de utbildningskostnader som det
Kungl. Maj:ts proposition nr 270. 55
jämlikt 47 § i berörda förslag till civilförsvarslag åligger staten att utgiva till
kommunerna.
Vad riksluftskyddsförbundet beträffar har förbundet hemställt att liksom
för innevarande budgetår erhålla bland annat 300 000 kronor att tilldelas
länsluftskyddsförbunden som bidrag till deras utbildningsverksamhet. Örn
man antager att detta belopp — mot vars storlek i och för sig intet synes
vara att erinra — av alla länsluftskyddsförbund disponerats på i huvudsak
samma sätt som det till Stockholms läns luftskyddsförbund under nästföregående
år utdelade statsbidraget, skulle omkring 90 procent eller cirka
270 000 kronor belöpa på den lokala av luftskyddsföreningarna anordnade
utbildningsverksamheten. Återstoden, 30 000 kronor, skulle däremot avse
kostnader för avlöning åt chefsinstruktörema i länen och andra utgifter för
den verksamhet, som bedrives centralt inom varje län.
På grundval av denna fördelning vill jag förorda att 30 000 kronor ställas
till riksluftskyddsförbundets förfogande att utdelas till länsförbunden såsom
bidrag till deras centralt inom länen bedrivna verksamhet. Beloppet å 270 000
kronor synes böra ingå i det anslagsbelopp, som enligt vad nyss sagts avses
skola anvisas för statsbidrag till kommunernas utbildningskostnader. Någon
minskning av sistnämnda bidragsbelopp med hänsyn till att kommunerna
själva i regel skola vidkännas en tredjedel av de utbildningskostnader, å vilka
statsbidrag utgå, synes icke böra ske. Storleken av kommunernas faktiska
utgifter för bidrag till luftskyddsföreningarnas utbildningsverksamhet torde
nämligen under de senaste åren lia uppgått till belopp, som åtminstone motsvarar
nyssnämnda tredjedel av ifrågavarande utbildningskostnader.
De utbildningskostnader, för vilka nu angivna statsbidragsbelopp äro beräknade,
ha i stort sett endast avseende å hemskyddspersonal. Jämlikt förslaget
lill civilförsvarslag skola reglerna om fördelning mellan stat och kommun
av det ekonomiska ansvaret för utbildningen även gälla personal i det
allmänna civilförsvaret. Härvid är att märka att staten i regel skall helt ersätta
kommunerna för deras kostnader för utbildning av inkvarterings- och
socialtjänstpersonal. Då ifrågavarande kostnader för det allmänna civilförsvarets
personal huvudsakligen avse ersättningar åt instruktörer och då dessa
senare i stor utsträckning torde komma att utgöras av sådan kommunalanställd
personal, för vars avlöning kommunerna jämlikt förslaget till civilförsvarslag
(20 §) skola helt svara utan rätt till statsbidrag, synes ett belopp
av 50 000 kronor vara tillräckligt för bestridande av statens bidrag till kostnaderna
för sådan utbildning av ifrågavarande slag, som ej meddelas genom
frivillig organisation.
I enlighet med vad nu sagts skulle således för gäldande av statsbidrag till
kommunernas kostnader under nästkommande budgetår erfordras ett belopp
av (50 000 + 270 000 + 50 000) 370 000 kronor. Med hänsyn till att det statsbidrag
som skall utbetalas under nästa budgetår allenast torde komma att
avse uppkomna kostnader under tiden */?—:ji/j2 1944 (jämför 48 § i förslaget
till civilförsvarslag) bör hälften av sistnämnda belopp eller 185 000 kronor
anvisas för ändamålet å nästa budgetårs anslag.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
En väsentlig förutsättning för att luftskyddsföreningarna skola kunna fylla
de uppgifter som avses skola tillkomma dem är, att de erhålla tillgång till
goda instruktörer med kunskaper grundade på senaste erfarenhetsrön om
medel och metoder vid krigföringen. För uppfyllande av detta villkor är det
av stor betydelse att den utbildningsverksamhet, som bedrives av riksluftskyddsförbundet
centralt för riket och av länsluftskyddsförbunden centralt
inom länen alltjämt fortgår. I det föregående har jag förordat att ett belopp
av 30 000 kronor anvisas för bestridande av kostnaderna för länsluftskyddsförbundens
centrala utbildningsverksamhet i länen. Vad beträffar frågan om
anslag till riksluftskyddsförbundets centrala verksamhet må anföras följande.
Förbundets ekonomiska ställning är god. Sålunda hade vid innevarande budgetårs
ingång förbundets fonder en sammanlagd behållning av 610 000 kronor.
I proposition nr 254 till 1943 års riksdag angående anslag till det civila
luftskyddet för innevarande budgetår uttalade föredragande departementschefen
att det icke kunde anses tillfredsställande att för närvarande en fortsatt
fondbildning möjliggjordes genom statsbidrag. Denna uppfattning delas av
mig. Med hänsyn härtill och till det ekonomiska utfallet av förbundets centrala
verksamhet under år 1943 torde bidraget till den centrala verksamheten
böra för nästa budgetår bestämmas till 50 000 kronor. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att närmare angiva de ändamål, vartill statsbidraget skall användas.
Jag förordar sålunda att till riksluftskyddsförbundets förfogande
ställes ett belopp av 80 000 kronor, varav 30 000 kronor avse bidrag till länsförbundens
utbildningsverksamhet.
Till röda korset bör i enlighet med vad förut sagts icke för här ifrågavarande
ändamål utgå något statsbidrag för nästa budgetår.
Vad slutligen beträffar behovet av medel för bestridande av kostnaderna för
försöksverksamhet har jag intet att erinra mot de beräkningar härutinnan
som verkställts av luftskyddsinspektionen och försvarets fabriksstyrelse. Ett
belopp av 45 000 kronor bör sålunda anvisas för ifrågavarande ändamål. Av
detta belopp bör jämväl utgå ersättning till försvarsväsendets kemiska anstalt
för den försöksverksamhet som civilförsvarsstyrelsen finner påkallat
att låta utföra vid anstalten.
För bestridande av de kostnader, som enligt vad tidigare sagts skola gäldas
av staten, synas böra anvisas två anslag, benämnda Civilförsvaret: Utbildningsoch
försöksverksamhet samt Civilförsvaret: Bidrag till riksluftskyddsförbundet.
Förstnämnda anslag bör uppföras med (150 000 + 100 000 + 185 000
+ 45 000) 480 000 kronor och erhålla förslagsanslags karaktär. Anslaget till
Civilförsvaret: Bidrag till riksluftskyddsförbundet bör uppföras med 80 000
kronor och vara obetecknat.
Kostnader för sådan utbildningsmateriel, som avses skola tillhandahållas
kostnadsfritt av staten, förutsätter jag skola bestridas från det anslag till
Civilförsvaret: Engångsanskaffning av materiel m. m., som jag i det följande
föreslår skola uppföras å riksstaten för budgetåret 1944/45.
Kungl. Maj.ts proposition nr 270.
57
Materiel oell anordningar för civilförsvaret.
Enligt det denna dag framlagda förslaget till civilförsvarslag åligger det
primärkommunerna att i enlighet med gällande organisationsplan ekonomiskt
och materiellt svara för upprätthållande av dels det allmänna civilförsvaret,
däri inbegripet anordnande av allmänna skyddsrum och källarmursgenombrott
för sådana, dels ock det särskilda civilförsvaret såvitt angår, förutom
utbildning och övning, anordnande av källarmursgenombrott för enskilda
skyddsrum. För härav föranledda kostnader skola kommunerna i allmänhet
ha rätt till statsbidrag med minst två tredjedelar av kostnadernas belopp.
Skyldigheten att svara för det särskilda civilförsvaret i övrigt och därmed
sammanhängande anordningar och åtgärder åvilar i regel ägare eller innehavare
av anläggning eller byggnad. Även för dylika kostnader skall enligt
nämnda förslag ersättning av statsmedel kunna utgå, dock endast i särskilda
fall.
Beträffande de å innevarande års riksstat uppförda anslagen till luftskyddet
och utrymningsväsendet må i detta sammanhang framhållas, att i många
fall från ett och samma anslag bestridas såväl personal- som materielkostnader
liksom även såväl kostnader av engångsnatur som löpande kostnader.
Jag har eftersträvat att erhålla en rationell uppdelning av kostnaderna efter
deras natur på olika anslag. Tiden har emellertid icke medgivit att fullständigt
genomföra denna uppdelning. Det bör därför enligt mitt förmenande
uppdragas åt civilförsvarsstyrelsen att i samband med anslagsäskandena för
budgetåret 1945/46 inkomma med närmare förslag härutinnan.
Genom statens försorg; tillhandahållen eivilförsvars
materiel
m. m.
Till bestridande av kostnaderna för sådan luftskyddsmateriel och därmed
jämförliga anordningar, som staten utan ersättning tillhandahåller och varför
medel begäras jämväl för nästföljande budgetår, äro å riksstaten för innevarande
budgetår eller å tilläggsstat till denna riksstat följande anslag
uppförda, nämligen
1. Civilt luftskydd: Alarmeringsanordningar, reservationsanslag,
2. Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändämål
m. m., förslagsanslag,
3. Civilt luftskydd: Viss motorfordonsberedskap, reservationsanslag, och
4. Anskaffande av utrustning till luftskyddshärbärgen och rörliga utspisningsenheter
m. m.
För tidigare budgetår ha jämväl anvisats ur förevarande synpunkt likartade
reservationsanslag till Civilt luftskydd: Gasskyddsutruslning och till
Föredragandet»,
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
Civilt luftskydd: Anskaffande av viss röjningsmateriel samt till Förberedande
åtgärder för mottagande av evakuerad civilbefolkning m. m.
I skrivelser den 31 augusti 1943 samt den 14 och 20 mars 1944 har luftskyddsinspektionen
hemställt om anvisande av ytterligare medel för ändamål,
som tillgodoses genom nu nämnda anslag med undantag av det under 4. upptagna.
Vad till en början angår alarmeringsanordningar anför inspektionen
i huvudsak följande.
Utomhusalarmeringen sker medelst sirener eller tyfoner. I Göteborg utgöres
alarmeringsanläggningen huvudsakligen av siemens-sirener. Sådana sirener
äro installerade endast i ett fåtal orter i landet, framför allt i de sydvästra
delarna, bl. a. i Göteborg och i Västernorrlands län. Då siemens-sirener icke tillverkas
inom landet, torde ersättning av skadade sådana aggregat eller utbyggnad
av sirenanläggningarna icke under nuvarande förhållanden vara möjiig.
För Göteborgs vidkommande erfordras för närvarande en utökning av alarmeringsanläggningen
med 4 å 5 aggregat. Det synes inspektionen dessutom synnerligen
önskvärt, att ett antal sirenaggregat finnes i reserv. En möjlighet att
tillgodose nu nämnda behov förefinnes genom att i fråga örn luftskyddsorterna
inom Västernorrlands län verkställa ett utbyte, så att därstädes uppsatta
sirener ersättas med tyfonaggregat för kompressordrift. De orter, vilka i första
hand böra ifrågakomma vid ett sådant utbyte, äro Sundsvall och Flärnösand.
Härigenom skulle 20 sirenaggregat frigöras för nämnda ändamål. I
detta sammanhang må även framhållas, att manöverreläerna till sirenerna
inom nämnda båda orter vintertid på grund av stark kyla icke fungerat helt
tillfredsställande, vilket förhållande föranlett enträgna framställningar från
vederbörande luftskyddschefer om här ifrågasatt utbyte. Kostnaderna för anskaffande
och installation av för ändamålet erforderligt antal tyfonaggregat
ävensom övriga med utbytet förenade kostnader beräknas till i runt tal
100 000 kronor.
För komplettering av alarmeringsanläggningarna inom vissa luftskyddsorter,
där ny bebyggelse tillkommit i större utsträckning, samt för anskaffande
av anläggningar för ett antal nytillkomna luftskyddsorter beräknas ett
belopp av 75 000 kronor erforderligt.
För anskaffande av nya tyfonaggregat såsom ersättning för aggregat, vilka
totalt förstörts genom eldsvåda, åskslag och dylikt, samt för anskaffande av
ett antal kompletta sådana aggregat såsom reserv erfordras ett belopp av
50 000 kronor. Med hänsyn till den långa leveranstiden för aggregat böra i
händelse av krigsfall alltid ett antal sådana finnas såsom reserv, vilket för
närvarande icke är fallet.
Vidare förnyar inspektionen sin hemställan från nästföregående år, att ett
belopp av 40 000 kronor måtte beräknas för komplettering av utrustningen
för fjärrstart.
Inköp av reservdelar till alarmeringsanläggningarna beräknas draga en
kostnad av 15 000 kronor.
En av telegrafstyrelsen verkställd undersökning har givit vid handen att
batterierna vid omkring 150 telefonstationer i händelse av nätavbrott komma
att giva för låg spänning för att manövercentraler och manöverapparater
skola säkert fungera. På dessa stationer böra därför separata batterier jämte
laddningsanordningar installeras eller ock för vissa stationer stationsbatterierna
kompletteras. Härför erfordras för nästa budgetår ett belopp av
10 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
59
Abonnemangsavgifterna till telegrafverket för manöverledningar, kostnaderna
för laddning av tryckluftbehållarna till tyfonaggregaten för högtryck
samt kostnaderna för olja till tyfonaggregaten för kompressordrift beräknas
till samma belopp som för innevarande budgetår eller till respektive 55 000,
16 000 och 1 500 kronor.
För föreskriven provtryckning av tryckluftbehållarna till tyfonaggregaten
för högtryck upptages ett belopp av 6 000 kronor.
För underhåll och reparation av larmaggregat och manöverapparater beräknas
ett belopp av 25 000 kronor erforderligt.
Kostnaderna för den översyn av alarmeringsanläggningama, som utföres
under inspektionens ledning, beräknas till 21 000 kronor, varav 10 900 kronor
avse lön och traktamentsersättning åt den härför anställde montören,
6 600 kronor omkostnader för den bil, som ställts till montörens förfogande,
samt 3 500 kronor materiel och reservdelar.
Av de telefonstationer, som enligt uppgift från telegrafstyrelsen torde komma
att bli automatiserade under budgetåret 1944/45, äro telefonstationerna i
Hässelby, Roslags-Näsby, Viggbyholm, Kalmar, Linköping, Trollhättan och
Vänersborg belägna inom viktiga luftskydasorter. Under samma budgetår
torde även följande stationer, där utrustning för telefonalarmering till allmänheten
installerats, komma att utökas, nämligen Göteborg, Aspudden,
Hälsingborg, Karlstad, Mälarhöjden, Sundsvall och Södertälje. Inspektionen
finner det önskvärt, att systemet för ifrågavarande telefonalarmering installeras
respektive kompletteras vid telefonstationerna i nu nämnda orter. Kostnaderna
härför uppgå enligt telegrafstyrelsens beräkningar till 49 200 kronor,
varav för nyanskaffningen 43 700 kronor och för kompletteringen 5 500
kronor. Å de medel som tidigare anvisats för telefonalarmering har uppkommit
en behållning av i runi tal 25 000 kronor, vilket belopp bör användas
för bestridande av kostnaderna för här avsedd nyanskaffning och komplettering.
Härutöver erfordras emellertid ett belopp av 24 200 kronor.
Kostnaderna för alarmeringsanordningar under nästkommande budgetår
skulle sålunda enligt inspektionens beräkningar uppgå till följande belopp:
Kostnader för materielanskaffning m. m. (100 000 + 75 000
+ 50 000 + 40 000 + 15 000 + 10 000) ................ kronor 290 000
Drifts- och underhållskostnader (55 000 + 16 000 + 1 500 +
6 000 + 25 000 + 21 000) ............................ » 124 500
Kostnader för telefonalarmering........................ » 24 200
Summa kronor 438 700.
Statskontoret har avstyrkt förslaget örn anvisande av medel för komplettering
av utrustningen för fjärrstart.
Anslaget till gasskyddsutrustning är avsett för anskaffning av
dels gasmasker, gasskyddskläder och annan personlig utrustning för den aktiva
luftskyddspersonalen, dels folkgasmasker för den i det civila luftskyddet
icke aktivt deltagande civilbefolkningen, dels ock viss sjukvårdsmateriel
m. m.
Beträffande medelsbehovet för nästa budgetår anför luftskyddsinspektionen
i skrivelsen den 31 augusti 1943 följande.
Inspektionen har för bestridande av kostnaderna för anskaffande av materiel
för luftskyddspersonalens utbildning och övning och de mindre kom
-
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
pletteringar av mobiliseringsförråden på luftskyddsorterna, som — bortsett
från vissa ytterligare anskaffningar av gasmasker -—• komma att erfordras
under innevarande budgetår, liksom för reparationer av luftskyddsmateriel
beräknat ett belopp av 400 000 kronor. Detta medelsbehov kommer att täckas
genom den besparing på 1 657 000 kronor, som uppkommit å anslaget.
Återstående 1 257 000 kronor har inspektionen för avsikt att använda till bestridande
av kostnaderna för den anskaffning av ytterligare gasmasker, som
— bland annat på grund av ökning av luftskyddspersonalens totala antal —
blivit erforderlig. Kostnaderna för den gasskyddsmateriel, som — med undantag
av gasmasker —■ erfordras för komplettering av luftskyddsorternas
mobiliseringsförråd och luftskyddspersonalens övning och utbildning liksom
för reparationer av luftskyddsmateriel, synas inspektionen för budgetåret
1944/45 böra beräknas till samma belopp som beräknats för innevarande
budgetår eller 400 000 kronor.
I skrivelsen den 20 mars 1944 föreslår luftskyddsinspektionen, att för fördelning
mellan det allmänna luftskyddets sjukvårdsenheter skulle från Finland
anskaffas 3 500 s. k. transportskenor av angiven modell, vilka kommit
till användning under det pågående kriget såväl i Finland som i en del andra
länder och därvid visat sig lämpliga för transport av svårt skadade personer.
Då varje sådan skena betingade ett pris av 16 kronor, hemställer inspektionen,
att under anslaget till Civilt luftskydd: Gasskyddsutrustning skulle
för ändamålet anvisas ett belopp av 56 000 kronor.
Enligt luftskyddsinspektionens beräkningar skulle sålunda under ifrågavarande
anslag för nästa budgetår anvisas ett belopp av 456 000 kronor.
I skrivelsen den 31 augusti 1943 har luftskyddsinspektionen erinrat örn att
till anskaffande av viss gasskyddsmateriel för föjrbrukningsändamål
m. m. för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag
av 280 000 kronor, vilket vore avsett att disponeras sålunda:
Anskaffande av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsän
damål
(huvudsakligen övningsbrandbomber, brandsatser
och annan pyroteknisk materiel) .................... kronor 250 000
Undervisningsmateriel vid statens luftskyddsskola ...... » 5 000
Transport av luftskyddsmateriel ...................... » 20 000
Utbildning och övning vid gasskyddslaboratorier ........ » 5 000
Summa kronor 280 000.
För angivna ändamål beräknar luftskyddsinspektionen medelsbehovet för
nästa budgetår till samma belopp som för innevarande budgetår. Vidare
framhåller inspektionen efter samråd med försvarsväsendets kemiska anstalt,
att kontroll och efterbesiktning av gasskyddsmateriel borde utföras genom
anstaltens försorg och att kostnaden härför, vilken hittills gäldats från ifrågavarande
anslag, framgent borde bestridas från anstaltens stat. Till anskaffande
av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål m. m. skulle sålunda
för budgetåret 1944/45 erfordras ett anslag av oförändrad storlek, 280 000
kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
61
Vidare hemställer luftskyddsinspektionen i sistnämnda skrivelse att ett
anslag av 50 000 kronor måtte anvisas för anskaffning av viss röjning
s m a t e r i el, samt anför till stöd härför följande.
Under budgetåret 1940/41 anskaffades genom luftskyddsinspektionens försorg
ett antal (301 stycken) s. k. blindgångarkärror med tillhörande lyftanordningar,
avsedda för borttransport av icke kreverade bomber. Ifrågavarande
materiel tilldelades det allmänna luftskyddet i framför allt luftskyddsorter
av klasserna A och B men jämväl i viss utsträckning luftskyddsorter
av klass C. Sedan dess har emellertid i samband med revidering av luftskyddsorternas
klassindelning antalet A- och B-orter utökats. I likhet med
vad som skett beträffande övriga A- och B-orter, böra även de sålunda nytillkomna
orterna, sammanlagt 82, tilldelas blindgångarkärror. Då det å flertalet
av dessa orter torde vara tillfyllest med en sådan kärra, bör anskaffning
ske av 100 kärror, vilka med utgångspunkt från gällande priser kunna
beräknas draga en kostnad av 500 kronor per kärra, inberäknat lyftanordningar.
I skrivelsen den 14 mars 1944 har luftskyddsinspektionen efter samråd
med försvarsstaben och statens trafikkommission hemställt att till viss m otorfordonsberedskap
måtte anvisas 3 080 000 kronor, av vilket belopp
2 000 000 kronor avsåge anskaffning av 2 000 släpkärror för andra
tjänstegrenar än sjukvårdstjänsten, 360 000 kronor iordningställande av
2 000 personbilar, avsedda som dragvagnar för ifrågavarande släpkärror,
samt 720 000 kronor täckande av kostnaderna för omställning lill motyldrift
av 4 500 avregistrerade luftskyddsfordon. Beträffande motiveringen för inspektionens
ifrågavarande hemställan, vilken innefattar ett upprepande av
tidigare framförda anslagsäskanden, tillåter jag mig att hänvisa till vad som
anförts i ämnet i propositionen nr 2 till innevarande års riksdag angående
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44 (s. 55—57).
Härutöver må tilläggas att inspektionen i förevarande sammanhang framhåller,
att genom de begärda släpkärrornas anskaffande ett betydande antal
lastflakbilar kunde frigöras från luftskyddets motorfordonsplaner, vilket på
ett synnerligen effektivt sätt skulle bidraga till att tillgodose det stora behov
av dylika fordon, som förefunnes inom den civila transportledningen.
Beträffande omställningen till motyldrift anför inspektionen i skrivelsen
den 14 mars 1944 ytterligare bland annat följande.
Enligt vad inspektionen numera erfarit komma bilverkstäderna att i stor
utsträckning sammanslås i händelse av högre beredskap, enär den stampersonal,
som ingår i verkstädernas fredsorganisation till stor del kommer att
tagas i anspråk för militära ändamål. Verkstädernas produktionskapacitet
kommer härigenom att bli decimerad i så hög grad att erforderlig arbetskraft
för omställning av luftskyddets fordon till motyldrift med all säkerhet
ej kan bli tillgänglig. Aven örn arbetskraft för omställningen i viss utsträckning
skulle bli tillgänglig, anser inspektionen det ändå vara ur beredskapssynpunkt
betänkligt att vid skärpt läge frånhända luftskyddet motorfordon
under så lång tid, som måste beräknas åtgå för omställningen. Som
ytterligare skäl för att omställning till motyldrift bör utföras innan skärpt
beredskap anbefalles vill inspektionen framhålla, dels att luftskyddets förstahandsförråd
av bensin och bentyl äro mycket knappt tilltagna, dels ock att
sagda förråd i den mån de förbrukas komma att ersättas med motyl.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
Före
draganden.
I skrivelsen den 8 maj 1944 har statens utrymningskommission framlagt
en beräkning av behovet av statsanslag för bestridande av kostnader för förvaring
av viss måleri el för inkvarterings- och socialtjänständamål.
Kommissionens framställning är i denna del av i huvudsak
följande innehåll.
I fråga om kostnader för förvaring, underhåll och kontroll av materiel,
utrustning och annan egendom anmärker kommissionen att dylika kostnader,
i vad de avse materiel för socialtjänstens luftskyddshärbärgen jämlikt
det till lagrådet remitterade förslaget till civilförsvarslag, skola helt bestridas
av kommunerna. Kommissionen hade emellertid en betydande mängd materiel
för utrustande av internatförläggningar för evakuerade, upplagd i omkring
150 centralförråd och 1 500 kommunförråd. Kostnaderna för dessa förråd
borde enligt kommissionens mening bestridas av staten. Detta gällde i
varje fall kostnaderna för den materiel, som förvarades i centralförråden.
Den materiel, som förvarades i kommunförråden, vore visserligen i första
hand avsedd för internatförläggningar inom kommunen, men materielen
vore icke på samma sätt som gällde i fråga örn luftskyddsmateriel eller utrustning
för luftskyddshärbärgen överlämnad till kommunen för dennas disposition.
I den mån så erfordrades ämnade kommissionen taga materielen i
anspråk för internatförläggningar inom andra kommuner. Under sådana förhållanden
borde icke kommunerna åläggas att bestrida förvaringskostnaderna
för denna materiel. Slutligen borde kostnaderna för förvaring av de kokvagnar,
som utplacerats å 42 orter för att utgöra en allmän utspisningsreserv,
helt bestridas av staten. De sammanlagda förvaringskostnaderna för den för
internatförläggningar avsedda materielen och för kokvagnama beräknade
kommissionen till 75 000 kronor för nästkommande budgetår.
Vid behandling av medelsbehovet för de ändamål, som avses i nu återgivna
delar av luftskyddsinspektionens och utrymningskommissionens anslagsframställningar,
följer jag den ordning, i vilken redogörelse lämnats härför.
Alarme ringsanläggningar. Luftskyddsinspektionen har begärt att
20 siemens-sirener i Västernorrlands län skulle utbytas mot tyfonaggregat,
vilka sistnämnda till skillnad mot siemens-sirenerna tillverkas inom landet.
Av de sålunda utbytta sirenaggregaten avses 4 å 5 skola tilldelas Göteborg,
där det erfordras en komplettering med detta antal dylika aggregat, övriga
utbytta sirenaggregat skulle läggas i reserv. Med hänsyn till de jämförelsevis
höga kostnaderna, 100 000 kronor, för verkställande av den föreslagna åtgärden
anser jag att ett utbyte endast bör ske, i den mån detta behövs för att tillgodose
det behov av ökat antal sirener, som för närvarande föreligger i Göteborg
med intilliggande luftskyddsorter. Vid sådant förhållande förordar jag
att allenast de fem sirenaggregat, som enligt vad jag inhämtat äro uppmonterade
i Kramfors utbytas mot tyfonaggregat. Kostnaderna för detta utbyte
och för uppmontering av ifrågavarande fem sirener i Göteborg beräknar
jag till 21 000 kronor.
För komplettering av alarmeringsanläggningarna inom vissa luftskyddsorter,
för förseende av nytillkomna luftskyddsorter med sådana anläggningar
samt för anskaffning av ett mindre antal tyfonaggregat såsom ersättning för
förstörda aggregat och såsom reserv bör beräknas ett belopp av 75 000 kro
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 270.
63
nor. Vidkommande luftskyddsinspektionens förnyade förslag om komplettering
av apparaturen för fjärrstart delar jag den av föredragande departementschefen
i propositionen nr 254/1943 (s. 14) uttalade uppfattningen att
denna åtgärd icke synes vara av sådan angelägenhetsgrad, att medel härför
böra anvisas. För inköp av reservdelar till alarmeringsanläggningarna finner
jag ett belopp av 13 000 kronor tillräckligt. Vad däremot angår installation
å vissa telefonstationer av separata batterier jämte komplettering av stationsbatterierna
biträder jag helt inspektionens förslag och föreslår sålunda
att 10 000 kronor beräknas för detta ändamål.
Kostnaderna för abonnemangsavgifter till telegrafverket för manöverledningar
beräknar jag till 50 000 kronor. Mot inspektionens beräkning av kostnaderna
för laddning och provtryckning av tryckluftbehållarna till tyfonaggregaten
för högtryck samt för olja till tyfonaggregaten för kompressordrift
har jag icke någon erinran och tillstyrker fördenskull att sammanlagt
23 500 kronor anvisas i enlighet med inspektionens beräkningar i angivna
avseenden. Beträffande kostnaderna för underhåll och reparation av larmaggregat
och manöverapparater synes mig det av inspektionen härför uppskattade
beloppet kunna begränsas till 20 000 kronor. Kostnaderna för den
översyn av alarmeringsanläggningarna, som sker genom en hos inspektionen
anställd montör, beräknar jag till samma belopp som för innevarande budgetår
eller till 19 000 kronor.
Mot det till 24 200 kronor beräknade nya medelsbehovet för bestridande
av kostnaderna för installation och komplettering av anordningar för telefonalarmering
i samband med automatisering av telefonnätet i vissa luftskyddsorter
synes mig intet vara att erinra.
I enlighet med vad jag här föreslagit skulle till alarmeringsanläggningar
för nästa budgetår behöva anvisas ett belopp av (21 000 + 75 000 + 13 000 +
10 000 -j- 50 000 + 23 500 -j- 20 000 + 19 000 + 24 200) 255 700 kronor.
G askyddsutrustning. Med hänsyn till att den nu icke disponerade
behållningen å gasskyddsutrustningsanslaget uppgår till omkring 660 000 kronor
anser jag det icke påkallat att, i enlighet med luftskyddsinspektionens
förslag, hemställa örn att särskilda medel — enligt inspektionens förslag
400 000 kronor —- anvisas för bekostande av sådan gasskyddsmateriel som
utöver gasmasker erfordras för komplettering av luftskyddsorternas mobiliseringsförråd
och luftskyddspersonalens övning och ulbildning samt för reparationer
av luftskyddsmateriel. Den av inspektionen begärda anskaffningen
av s. k. transportskenor — vilkas ändamålsenlighet intygats av bl. a.
tjänstegrenschefen för sjukvårdstjänsten i Stockholm och brandchefen i
Norrköping — synes mig böra komma till stånd. Jämväl kostnaden bärför,
av inspektionen beräknad till 56 000 kronor, torde emellertid kunna bestridas
från besparingen å ifrågavarande anslag.
Viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål m. m.
Luftskyddsinspektionens beräkning av medelsbeliovet för ifrågavarande ändamål
under nästa budgetår, 280 000 kronor, anser jag mig böra godtaga.
Dock förutsätter jag att av della belopp även skall bestridas kostnaden för
64
Kungl. Majlis proposition nr 270.
ersättning, på sätt chefen för försvarsdepartementet anfört vid anmälan av
propositionen nr 185/1944, till försvårsväsendets kemiska anstalt för den kontrollprovning
och efterbesiktning av gasskyddsmateriel som sker vid anstalten.
Röjnings materiel. Den anskaffning av s. k. blindgångarkärror med
tillhörande lyftanordningar, som luftskyddsinspektionen förordat, anser jag
mig böra tillstyrka. Då jag icke har något att invända mot beräkningen av
kostnaderna för anskaffningen av ifrågavarande 100 kärror, förordar jag att
50 000 kronor avses för ändamålet.
Viss motorfordonsberedskap. Luftskyddsinspektionen har hemställt
att för säkerställande av luftskyddets motorfordonsberedskap erhålla
medel dels för anskaffning av 2 000 släpkärror, dels för erforderlig upprustning
av motsvarande antal personbilar så att de kunde tjänstgöra såsom
dragbilar för ifrågavarande släpkärror, dels ock för omställning till motyldrift
av 4 500 avregistrerade luftskyddsfordon. Ifrågavarande hemställan innefattar
en upprepning av en den 7 september 1943 gjord och den 27 december
1943 kompletterad framställning, vari jämväl hemställdes om anskaffning
av 1 000 ambulanssläpkärror och upprustning av 1 500 personbilar. I den
förut omnämnda propositionen nr 2 till innevarande års riksdag (s. 58—59)
har jag ansett mig böra tillstyrka bifall till denna framställning allenast i vad
den avsåge anskaffning av ambulanssläpkärror och därav föranledd upprustning
av 1 200 personbilar. Den alltmer tilltagande knappheten på fordon med
lastbilsgummi har emellertid övertygat mig om nödvändigheten av att frigöra
ytterligare ett antal sådana fordon från luftskyddet. Enligt min mening bör
inspektionens framställning i fråga örn anskaffning av släpkärror tillmötesgås
i så måtto att 1 000 000 kronor ställas till förfogande för att täcka den
beräknade kostnaden för anskaffning av 1 000 släpkärror. I konsekvens härmed
bör samtidigt en översyn företagas av 1 000 fordon, vilka avses skola
tjäna såsom dragvagnar för dessa släpkärror. Den beräknade kostnaden härför,
180 000 kronor, torde böra fördelas mellan stat och kommun på det
sätt som, enligt vad jag i annat sammanhang förordat, skall gälla i fråga
om kostnader för det allmänna civilförsvaret, d. v. s. så att vederbörande
kommun står för en tredjedel av kostnaden, medan staten bidrager med två
tredjedelar eller i detta fall 120 000 kronor.
Vid behandling av inspektionens framställning den 7 september 1943 i
vad den avsåge medel för omställning till motyldrift av bensindrivna motorfordon
framhöll jag i nyssnämnda proposition att — med hänsyn till storleken
av kostnaderna för omställningen samt till det förhållandet, att de för
luftskyddsändamål avsedda förråden av bensin och bentyl, vilka behövde
tagas i anspråk endast vid en skärpning av läget, kunde beräknas förslå under
så lång tid, att åtgärder för omställning till motyldrift i huvudsak kunde medhinnas,
innan dessa förråd blivit tömda — medel för sådan omställning icke
för det dåvarande borde äskas. Med hänsyn till vad inspektionen i sin förnyade
framställning anfört i förevarande fråga, särskilt beträffande svårigheten
att i ett beredskapsläge anskaffa för omställningen erforderlig arbetskraft
anser jag att en omställning redan nu bör genomföras i viss utsträckning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
65
Tills vidare finner jag tillräckligt att omställningsåtgärderna begränsas till
ungefär hälften av det antal luftskyddslordon luftskyddsinspektionen föreslagit.
Till kostnaderna, vilka nied utgångspunkt från luftskyddsinspektionens
beräkningar kunna uppskattas till 360 000 kronor, torde vederbörande kommun
böra bidraga med en tredjedel och staten med återstoden eller 240 000
kronor.
Såväl sistnämnda summa som det belopp å 120 000 kronor, vilket enligt
vad tidigare föreslagits bör utgå i statsbidrag för översyn av personbilar,
torde få bestridas från ett reservationsanslag till Civilförsvaret: Bidrag till
kommuner för materiel m. m., som jag i det följande kommer att föreslå
skola uppföras i nästa års riksstat. Det lärer få bestämmas i organisationsplanerna,
i vilken utsträckning nu berörda åtgärder med avseende å motorfordonsberedskapen
böra vidtagas i de olika civilförsvarsområdena.
Förvaring av viss materiel för inkvarterings- och
socialtjänständamål. I likhet med utrymningskommissionen anser
jag att staten bör bestrida kostnaderna för förvaring av icke blott de såsom
utspisningsreserv avsedda kokvagnarna och sådan i centralförråd upplagd utrustning,
som är avsedd för internatförläggningar för evakuerade, utan även
i s. k. kommunförråd upplagd utrustning av sistnämnda slag. Mot de av
kommissionen härför beräknade kostnaderna, 75 000 kronor, har jag intet att
erinra. Ifrågavarande kostnader förutsätter jag skola bestridas från den vid
innevarande budgetårs slut påräkneliga behållningen å reservationsanslaget
till Anskaffande av utrustning till luftskyddshärbärgen och rörliga utspisningsenheter
m. m.
De medel, som erfordras för bestridande av nämnda staten helt åvilande
kostnader med undantag av nyssberörda förvaringskostnader, torde böra
uppföras under dels ett reservationsanslag, benämnt Civilförsvaret: Engångsanskaffning
av materiel m. m., dels ock ett förslagsanslag, betecknat Civilförsvaret:
Anskaffning av viss förbrukningsmateriel m. m. Från förstnämnda
anslag böra under nästa budgetår bestridas kostnader för alarmeringsanordningar,
blindgångarkärror och släpkärror. Anslaget bör i enlighet härmed
uppföras med (255 700 + 50 000 + 1 000 000) 1 305 700 kronor. Vidare
bör från anslaget bestridas kostnader för de ändamål, för vilka medel anvisats
under reservationsanslagen till Civilt luftskydd: Gasskyddsutrustning,
Civilt luftskydd: Anskaffande av viss röjningsmateriel och Civilt luftskydd:
Viss motorfordonsberedskap. Vid utgången av innevarande budgetår förefintliga
reservationer å nu nämnda anslag förutsätter jag skola — liksom
även eventuell reservation å anslaget till Civilt luftskydd: Alarmeringsanordningar
— överföras till det nya reservationsanslaget till Civilförsvaret:
Engångsanskaffning av materiel m. m.
Från anslaget till Civilförsvaret: Anskaffning av viss förbrukningsmateriel
m. m. böra gäldas kostnader för sådan materiel, som nu bekostas från anslaget
till Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål
m. m. Detta anslag bör uppföras med 280 000 kronor.
Bihang lill riksdagens protokoll 19 ii. 1 sami. Nr 270.
b
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
Bidrag till kommuner för anordningar och materiel m. m.
för civilförsvaret.
I det följande skola behandlas dels vederbörande myndigheters framställningar
rörande medelsbehovet under de anslag, innefattande bidrag till kommunerna,
som finnas uppförda å riksstaten för innevarande budgetår, och
dels det anslagsbehov därutöver, som kan beräknas uppstå till följd av i det
föregående berörda statsbidragsregler.
De anslag tillhörande denna kategori, som finnas uppförda på innevarande
budgetårs riksstat, äro:
1. Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner för anordnande av vissa skyddsrum
m. m., reservationsanslag,
2. Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner för anordnande av luftskyddsradio,
reservationsanslag,
3. Civilt luftskydd: Övertagande av egendom i annan ordning än genom
rekvisition, förslagsanslag, samt
4. Anskaffande av utrustning till luftsikyddshärbärgen och rörliga utspisningsenheter
m. m., reservationsanslag.
Sistnämnda anslag är avsett för bestridande av dels kostnader för anskaffande
av hälften av viss för socialtjänsten erforderlig utrustning (den andra
hälften har förutsatts skola bekostas av vederbörande kommun), dels vissa
kostnader för utrustning m. m. av utrymningskommissionens rörliga utspisningsenheter,
dels ock vissa förut angivna utbildningskostnader.
Såsom i det föregående framhållits har för tidigare budgetår anvisats ett
reservationsanslag till Förberedande åtgärder för mottagande av evakuerad
civilbefolkning m. m. Från detta anslag, varå en mindre behållning beräknas
kvarstå vid innevarande budgetårs slut, lia bestritts kostnader för anskaffande
och förvaring av utrustning till internatförläggningar, arvoden
och ersättningar till inkvarteringsnämndernas ledamöter m. m.
I sin skrivelse den 31 augusti 1943 har luftskyddsinspektionen gjort framställning
om anvisande av ytterligare medel för förstnämnda tre ändamål.
I fråga om anslaget till bidrag till kommuner för anordnande
av vissa skyddsrum m. m. anför inspektionen därvid i huvudsak
följande.
1937—1943 års riksdagar ha för ifrågavarande ändamål anvisat sammanlagt
21 800 000 kronor, varav dock 1 500 000 kronor avsetts för skyddsrum
vid hamnar och 4 000 000 kronor närmast avsetts för anordnande av skyddsrum
i undervisningsanstalter. Från förevarande anslag kunna numera medel
beviljas —- förutom till allmänna skyddsrum och skyddsrum för kommunalt
ägda undervisningsanstalter — jämväl till skyddsrum för socialtjänstcentraler,
socialdistriktsbyråer och luftskyddshärbärgen samt till skyddsrum för
enskild undervisningsanstalt under förutsättning att anstalten åtnjuter statsbidrag
till driftkostnaden och är inrymd i byggnad, som till huvudsaklig del
disponeras av anstalten. Intill den 15 augusti 1943 har statsbidrag av Kungl.
Maj:t och luftskyddsinspektionen beviljats kommuner för anordnande av
allmänna skyddsrum med sammanlagt 13 521 755 kronor samt för anordnande
av skyddsrum för undervisningsanstalter med sammanlagt 904 149 kro
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
67
nor. Till kostnaderna för anordnande av skyddsrum vid hamnar har Kungl.
Majit beviljat bidrag med sammanlagt i runt tal 1 014 000 kronor. Därjämte
har från förevarande anslag Stockholms stad genom särskilt beslut av Kungl.
Majit beviljats bidrag med 543 000 kronor för anordnande av skydd för viss
värdefull luftskyddsmateriel. Till inspektionen har slutligen inkommit ett
stort antal framställningar, vilka ännu icke slutligt behandlats och avgjorts,
örn bidrag för anordnande av olika slag av skyddsrum. För anordnande av
nyssnämnda skyddsrumsanläggningar torde — under förutsättning att bidrag
i regel beviljas med två tredjedelar av kostnaderna — ett sammanlagt
belopp av 1 200 000 kronor kunna beräknas vara erforderligt. Såsom en direkt
följd av den från inspektionens och länsarkitekternas sida skärpta kontroll
av det byggnadstekniska luftskyddet, som kommit till stånd under de
senaste månaderna, kan förväntas en ökning av antalet framställningar om
statsbidrag, särskilt från de mindre luftskyddsorterna. Även från de största
luftskyddsorterna torde alltjämt statsbidragsframställningar, avseende betydande
belopp, vara att förvänta, varjämte man har att räkna med att medel
under nästkommande budgetår komma att erfordras i avsevärd omfattning
för anordnande av skyddsrum för olika socialtjänständamål. Med hänsyn
till det nu sagda räknar inspektionen med att medelsbehovet för nästkommande
budgetår uppgår till ett belopp av 2 000 000 kronor, eller alltså samma
belopp, som för innevarande budgetår beviljats.
Till bidrag till kommuner för anordnande av vissa skyddsrum m. m. synes
sålunda för nästkommande budgetår böra anvisas ett belopp av 2 000 000
kronor.
Vad därefter angår anslaget till bidrag till kommuner för anordnande
av luftsky dds radio har detta för innevarande budgetår
upptagits med 50 000 kronor. Beloppet är avsett till statsbidrag med halva
kostnaden för anordnande i Stockholm och Göteborg av sammanlagt 20 radioanläggningar,
avsedda närmast för att möjliggöra radioförbindelser mellan
huvudcentral och distriktscentraler (huvudnätet).
I sin förutberörda skrivelse den 31 augusti 1943 anför luftskyddsinspektionen
följande beträffande medelsbehovet under nästkommande budgetår
för anordnande av luftskyddsradio.
För budgetåret 1944/45 erfordras medel för dels en fortsatt utbyggnad av
huvudnäten i rikets — med undantag av Stockholm och Göteborg _ sex
största städer, dels påbörjande av utbyggnad i Stockholm av distriktsnäten
och rörliga näten (varmed avses radioförbindelserna mellan distriktscentraler
och underställda gruppstationer respektive mellan huvudcentral eller distriktscenlral
och radiobilar) dels ock anskaffande i fem större städer, i vilka
behov icke anses föreligga av bade fast och rörligt nät, av gemensam radioanläggning
för tillgodoseende av radioförbindelserna mellan luftskyddscentralen
å ena sidan samt såväl vissa gruppstationer som radiobilar å andra
sidan. Antalet radioanläggningar för berörda ändamål utgör 40. Då varie
anläggning betingar eif pris av 5 000 kronor, kommer statsbidragens sammanlagda
belopp att uppgå till 100 000 kronor.
I piopositionen nr 127/1943 angående anslag till polisradioväsendet bar
departementschefen uttalat, bland annat, att önskvärd samordning av polisradioorganisationen
borde genomföras successivt i den mån befintliga anläggningar
ombyggdes eller nya anläggningar bomme till utförande Departementschefen
har vidare framhållit, att utnyttjande av polisradioanläggmngarna
inom andra förvaltningsområden än polisväsendet — främst lull
-
68 Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
.skyddet och övriga grenar av hemortsförsvaret — borde i största möjliga utsträckning
ske.
Medan å ena sidan luftskyddets centrala, fasta radiostation måste vara
placerad i luftskyddscentralen, kräva å andra sidan statspolisiära hänsyn att
polisradiostationen placeras så, att största möjliga sändareffekt och räckvidd
uppnås. Nämnda båda krav torde emellertid endast i undantagsfall låta
sig förena. I fråga om de större städerna, där luftskyddet har egen radioanläggning,
är därför avsikten, att luftskyddets centrala, fasta station och
polisens fasta station skola anordnas såsom reserver för varandra. I mindre
städer däremot, där en och samma fasta station torde kunna utnyttjas för
såväl polisen som luftskyddet, synas dessa båda intressen bäst tillgodoses
sålunda, att polisradiostationen placeras på för dess ändamål lämpligaste
plats samt att fjärrmanövrering av densamma anordnas från luftskyddscentralen.
I luftskyddscentralen böra dessutom anordnas antenn, ledningar
m. m. för att — i händelse polisradiostationen förstöres — möjliggöra inmontering
i luftskyddscentralen av en av de rörliga stationerna, vilken då kan
användas såsom fast station för såväl polis- som luftskyddsändamål.
Nämnda samordnande åtgärder beräknas kunna bli erforderliga i fråga
örn sex städer. Då kostnaderna för anordnande av fjärrmanövrering av polisradiostation
från luftskyddscentral i genomsnitt uppgå till 1 500 kronor och
kostnaderna för anordnande av antenn, ledningar m. m. i luftskyddscentral
till likaledes 1 500 kronor, kommer sammanlagda beloppet av statsbidragen
till de sex städerna att utgöra 9 000 kronor.
Till bidrag till kommuner för anordnande av luftskyddsradio beräknar
sålunda inspektionen att för nästkommande budgetår erfordras (100 000 +
9 000) 109 000 kronor.
Enligt 3 § 1 mom. lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för
luftskyddets behov äger länsstyrelse, då det prövas nödvändigt för luftskyddsändamål,
taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen, transportmedel,
utrustningspersedlar, materialier och annan egendom, som tillhör eller
innehaves av enskilda. Enligt 4 § 1 mom. samma lag är ägare eller innehavare
av anläggning, inrättning, fastighet eller annan egendom, för vilken
luftskyddsplan uppgjorts eller luftskydd eljest erfordras, pliktig att tåla eller
vidtaga de åtgärder med avseende å egendomen ävensom dess inredning och
utrustning, som av länsstyrelsen prövas erforderliga för luftskyddets genomförande.
För åtgärd, som avses i 3 § 1 mom. eller 4 § 1 mom. är ägare eller
innehavare av egendom, som beröres av åtgärden, berättigad till ersättning
av kronan med belopp, vars storlek bestämmes enligt vissa angivna grunder
(5 § 1 mom.). Ersättning utgår dock icke till kommun för materiel, som inom
luftskyddsområde, vartill kommunen hör, tages i anspråk för luftskyddstjänst,
ej heller för mistad avkastning eller nytta av annan kommunen tillhörig
egendom, som tages i anspråk med nyttjanderätt (5 § 2 morn.). Ersättning
för egendom, som rekvirerats för luft skyddets
behov, skall enligt beslut av Kungl. Majit gäldas från det å förskottsstat
för försvarsväsendet under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till
förstärkning av den civila administrationen m. m.
Vid den slutliga regleringen av riksstaterna för de senaste budgetåren har
Kunell. Majlis proposition nr 270.
69
för täckning av bland annat dessa kostnader anvisats ett förslagsanslag, benämnt
Civilt luftskydd: Avlöning till viss personal tillhörande det allmänna
luftskyddet m. m. För sistförflutna budgetår ha kostnaderna för ersättningar
för egendom, som sålunda rekvirerats för luftskyddets behov, uppgått till
omkring 457 000 kronor. Under innevarande budgetår kunna kostnaderna
för ifrågavarande ändamål beräknas uppgå till omkring 325 000 kronor.
I vissa fall är det av praktiska skäl olämpligt att för anskaffande av egendom
för luftskyddets behov anlita rekvisitionsförfarande. Detta gäller i fråga
om varor, vilka kunna inköpas i fria marknaden till gängse detaljhandelspriser.
Vidare kan rekvisitionsförfarande icke tillämpas för ianspråktagande
av egendom som tillhör staten. För att möjliggöra anskaffning av erforderlig
egendom i nu nämnda fall har de senaste budgetåren uppförts det tidigare
omnämnda förslagsanslaget avseende övertagande av egendom i
annan ordning än genom rekvisition. Belastningen å detta
anslag utgjorde under sistförflutna budgetår omkring 264 000 kronor. För
budgetåret 1944/45 har luftskyddsinspektionen beräknat medelsbehovet under
anslaget till 300 000 kronor.
Vidkommande medelsbehovet för de ändamål, som för innevarande budgetår
tillgodoses från anslagen till Anskaffande av utrustning till
luftskyddshärbärgen och rörliga utspisningsenheter
m. m. samt till Förberedande åtgärder för mottagande av
evakuerad civilbefolkning m. m. har statens utrymning skommission
meddelat att med hänsyn till storleken av beräknade reservationer å anslagen
vid innevarande budgetårs utgång (cirka 365 000 respektive 45 000
kronor) ytterligare medel för anskaffande av materiel eller utrustning för
socialtjänständamål icke syntes behöva anvisas för budgetåret 1944/45.
I detta sammanhang må emellertid beröras ett av utrymningskommissionen
i skrivelsen den 8 maj 1944 anmält medelsbehov för tillgodoseende av
motorfordonsberedskapen inom utrymnings- och socialtjänsten.
Härom anför kommissionen följande.
I transportplanerna för utrymning ingå för närvarande ca 4 300 motorfordon,
varav cirka 1 700 äro avregistrerade. Genom beslut den 12 juni 1942 har
Kungl. Majit bemyndigat kommissionen att ålägga utrymningskommunerna
att bestrida kostnaderna för reparation och översyn av de avregistrerade fordonen.
Kommissionen har härefter ålagt utrymningskommunerna att underkasta
bilarna regelbunden översyn, att hålla batterier tillgängliga för bilarna
o. s. v. Kostnaderna för dessa åtgärder ha ansetts utgöra sådan planläggningskostnad
för utrymning, varför kommunerna jämlikt 24 g utrymningslagen
skola svara. Enligt till kommissionen lämnade uppgifter ha kommunerna under
år 1942 anslagit tillhopa cirka 175 000 kronor och under år 1943 cirka
125 000 kronor för ändamålet. De faktiska utgifterna torde under år 1943
uppgått till något högre belopp än 125 000 krono!-, beroende på att medel
från föregående år funnits tillgängliga. Ifrågavarande åtgärder med avseende
på bilarna äro enligt kommissionens uppfattning ofrånkomligen nödvändiga
för att en godtagbar beredskap för utrymning skall finnas. Kostnaderna för
åtgärderna få i framtiden bestridas av staten antingen till a/3 eller till fulla
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
beloppet. Då de avregistrerade fordonen i regel finnas på de större utrymningsorterna,
torde staten få svara för flertalet kostnader med 2A. Anslagsbehovet
för ändamålet bex-äknas i överensstämmelse härmed av kommissionen
till 100 000 kronor.
Före- Vad till en början angår anslagsbehovet för statsbidrag till kommuner för
draganden, anordnande av vissa skyddsrum må framhållas att enligt från luftskyddsinspektionen
införskaffad uppgift intill den 1 maj 1944 beviljade bidrag för
allmänna skyddsrum samt för skyddsrum i hamnar, för svårersättlig luftskyddsmateriel,
i undervisningsanstalter och för socialtjänständamål uppgått
till sammanlagt omkring 17 720 000 kronor. Det beräknade sammanlagda
statsbidragsbeloppet i fråga örn dels inneliggande ansökningar, dels ock de
skyddsrumsbyggen, som ur teknisk synpunkt förhandsgranskats av inspektionen,
utgjorde vid nämnda tidpunkt omkring 4 500 000 kronor. För att täcka
sistnämnda belopp erfordras att skyddsrumsanslaget förstärkes med cirka
420 000 kronor. Med hänsyn härtill och då ett avsevärt behov av medel för
anordnande av skyddsrum för socialtjänständamål — vilka skyddsrum, inberäknat
huvudparten av skyddsrummen i de större undervisningsanstalterna,
därest förslaget till civilförsvarslag antages, komma att erhålla karaktären
av allmänna skyddsrum — kan förväntas uppstå under nästkommande
budgetår, ansluter jag mig till inspektionens förslag att 2 000 000 kronor
anvisas för ifrågavarande ändamål.
Luftskyddsinspektionen har beräknat antalet källarmursgenombrott,
som borde komma till utförande, till 19 000. Inspektionen uppskattar
kostnaderna för utförandet av dessa källarmursgenombrott, frånsett planläggningskostnaderna,
till 9 500 000 kronor. I propositionen med förslag till civilförsvarslag,
m. m. har förutsatts att kostnaderna för ifrågavarande åtgärder i
första hand skulle bestridas av kommunerna med rätt för dem till ersättning
av statsmedel med två tredjedelar. I enlighet härmed skulle alltså statens
bidrag uppgå till omkring 6 333 000 kronor. Den av luftskyddsinspektionen
gjorda beräkningen av antalet erforderliga källarmursgenombrott och kostnaderna
för desamma utgör emellertid endast en ungefärlig uppskattning.
Med hänsyn härtill är jag icke beredd att nu tillstyrka att för ifrågavarande
ändamål anvisas mer än 5 000 000 kronor.
Vad därefter angår frågan om statsbidrag för anordnande av 1 u f tskyddsradio,
må till en början erinras om att för ifrågavarande ändamål
för innevarande budgetår anvisats medel motsvarande halva den beräknade
kostnaden för viss utbyggnad av luftskyddsradion i Stockholm och
Göteborg. Vid behandlingen av denna anslagsfråga anförde vederbörande departementschef
(prop. 254/1943 s. 35) att statsbidragsgivningen beträffande
luftskyddsradion icke boede ske på ett för kommunerna fördelaktigare sätt
än i fråga om polisradion. I enlighet härmed borde anläggningskostnaderna
för de fasta radioanläggningarna i princip fördelas lika mellan staten och
kommunen, medan kostnaderna för luftskyddsradions rörliga nät, i vad desamma
hänförde sig till apparaturen i den lokala polisens bilar, borde helt
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
71
bestridas av kommunen. Statsbidragsgivningen förutsattes tills vidare skola
förbehållas Kungl. Maj:t.
Enligt min mening bör ett ytterligare utbyggande av luftskyddsradion
främjas genom statsbidragsgivning. Statsbidraget torde härvid i överensstämmelse
med den allmänna fördelningsgrund beträffande kostnader för
civilförsvarsåtgärder, som kommunerna ha att ombesörja, bestämmas till
två tredjedelar av kostnaderna för utbyggnaden (jfr 47 § förslaget till civilförsvarslag).
Därest emellertid vid statsbidragets fastställande kan förutses
att radioanläggningarna komma att utnyttjas i polisens verksamhet i
minst samma utsträckning som för civilförsvarets behov, bör statsbidraget
dock bestämmas att utgå enligt samma grunder, som gälla i fråga om polisradioanläggningar.
Inspektionen har hemställt örn bidrag med halva kostnaden för utförande
av dels sammanlagt 40 radioanläggningar i vissa av rikets största städer,
vilka anläggningar beräknats kosta i genomsnitt 5 000 kronor för anläggning,
dels ock vissa anordningar i sex städer för att möjliggöra fjärrmanövrering
från luftskyddscentralen av polisens fasta radiostation, vilka
anordningar beräknas draga en totalkostnad av 18 000 kronor. Sistnämnda
anordningar synas mig böra komma till utförande. Härjämte förordar jag
att statsbidrag lämnas för anordnande av sammanlagt 30 radioanläggningar
i de av rikets största städer, civilförsvarsstyrelsen bestämmer. Då det är
antagligt att nu ifrågavarande anläggningar allenast i begränsad utsträckning
kunna utnyttjas för polisiära ändamål förordar jag att statsbidraget
för dessa anläggningar beräknas till (Vä X 30 X 5 000 + 2/3 X 18 000)
112 000 kronor.
De medel, som sålunda erfordras för bestridande av statsbidrag till kommuner
för anordnande av allmänna skyddsrum, källarmursgenombrott
och luftskyddsradio synas böra anvisas från ett reservationsanslag betecknat
Civilförsvaret: Bidrag till kommuner för anordnande av allmänna skyddsrum
m. m. Anslaget bör i enlighet med de tidigare gjorda beräkningarna
uppföras med (2 000 000 + 5 000 000 + 112 000) 7 112 000 kronor. Till förevarande
anslag torde böra överföras vid utgången av innevarande budgetår
eventuellt förefintliga behållningar å reservationsanslagen till Civilt luftskydd:
Bidrag till kommuner för anordnande av vissa skyddsrum m. m.
och Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner för anordnande av luftskyddsradio.
Såsom i ett föregående sammanhang anförts räknar jag med att från den
påräkneliga behållningen å anslaget till Anskaffande av utrustning till luftskyddshärbärgen
och rörliga utspisningsenheter m. m. skola bestridas den
av mig till 75 000 kronor beräknade kostnaden för förvaring av viss materiel
för inkvarterings- och socialtjänständamål.
Utrymningskommissionen har beräknat att de på staten ankommande
kostnaderna för översyn och reparation av sådana avregistrerade
motorfordon, som avses för utrymnings- och social
-
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
tjänsten, skulle för nästa budgetår uppgå till 100 000 kronor. Mot denna
beräkning har jag intet att erinra. Då emellertid ifrågavarande statsbidrag
kommer att utgå i efterskott för kalenderår, böra medel nu endast anvisas
för bestridande av kostnader av förevarande slag, som uppkomma under
tiden 7?—37i2 1944. På grund .härav kan för nästa budgetår ett belopp
av 50 000 kronor beräknas vara tillfyllest för ifrågavarande ändamål.
I fråga om de anordningar och den materiel i övrigt, vartill
statsbidrag jämlikt bestämmelserna i den föreslagna civilförsvarslagen
skola utgå, saknas hållpunkter för ett närmare bedömande av det behov av
statsmedel, som kan beräknas uppstå under nästkommande budgetår. Här må
emellertid framhållas att de sammanlagda kostnaderna under innevarande
budgetår för ianspråktagande av egendom enligt luftskyddsförfogandelagen
och sådana utgifter, som bestridas från det förutberörda anslaget till Civilt
luftskydd: Övertagande av egendom i annan ordning än genom rekvisition,
torde kunna beräknas uppgå till 375 000 kronor. Kostnader av nu angivna
slag skola efter civilförsvarslagens genomförande i regel allenast till två
tredjedelar bestridas av statsverket. Å andra sidan skall staten bidraga med
två tredjedelar av kostnaderna för viss materiel, som hittills helt bekostats
av kommunerna, t. ex. viss för krigsförhållanden avsedd brandmateriel,
samt i princip med hela kostnaden för av kommunerna anskaffad materiel,
som avser inkvartering och i samband därmed stående sociala åtgärder. Vidare
må erinras om att i propositionen med förslag till civilförsvarslag,
m. m. förutsatts att Kungl. Maj:t skulle äga bevilja statsbidrag enligt 47 §
civilförsvarslagen till kommuner, som av intresse för luftskyddets, utrymningsorganisationens
eller socialtjänstens effektivitet före civilförsvarslagens
ikraftträdande anvisat medel till åtgärder, vilka enligt gällande lagstiftning ej
kunnat åläggas dem att ombesörja. I nämnda proposition framhålles vidare
att Kungl. Maj:t borde ägna statsbidragsansökningarna från dylika kommuner
en välvillig prövning. Utgifter, som läge flera år tillbaka i tiden, borde
dock icke övervältras på statsverket.
Såsom av det anförda torde framgå kan för närvarande någon tillförlitlig
beräkning av kostnaderna för nu ifrågavarande statsbidragsgivning icke
verkställas. Jag föreslår att för ändamålet beräknas ett belopp av 250 000
kronor.
Sistnämnda belopp ävensom den summa å 50 000 kronor, som jag beräknat
vara erforderlig för bestridande av på staten ankommande kostnader
för översyn m. m. av sådana avregistrerade motorfordon, som avses
för utrymnings- och socialtjänsten, böra uppföras under ett förslagsanslag,
benämnt Civilförsvaret: Bidrag till kommuner för materiel m. m.
Jämväl de belopp om 120 000 respektive 240 000 kronor, som jag i det föregående
föreslagit skola anvisas för nästa budgetår för översyn av vissa för
luftskyddet reserverade personbilar och för omställning till motyldrift av
vissa luftskyddsfordon, böra anvisas från nu nämnda anslag. Anslaget bör
fördenskull uppföras med (250 000 + 50 000 + 120 000 + 240 000) 660 000
kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
73
Bidrag till fastighetsägare m. fl. för anordningar och
materiel för civilförsvaret.
Enligt det förut omförmälda förslaget till civilförsvarslag skall ägare av
en anläggning eller byggnad i princip bära det ekonomiska och materiella
ansvaret för att föreskrivna civilförsvarsåtgärder — avseende bland annat
anordnande av skyddsrum samt anskaffande av för särskilt civilförsvar
erforderlig materiel — beträffande anläggningen eller byggnaden komma till
stånd. I vissa fall skall dock berörda ansvar i stället åvila den som har nyttjanderätt
till anläggningen eller byggnaden eller, i vissa hänseenden, den som
driver industriell eller annan verksamhet av väsentlig betydelse för försvaret
eller folkförsörjningen (se 52—54, 57, 59, 62 och 69 §§ i förslaget
till civilförsvarslag). Även ägare eller innehavare av annan egendom än
fastighet kan under vissa förutsättningar åläggas vidtaga åtgärder beträffande
egendomen.
För vissa i det följande angivna kostnader avses ersättning av statsmedel
skola kunna utgå till egendomens ägare eller innehavare.
Från det tidigare berörda anslaget till Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner
för anordnande av vissa skyddsrum m. m. ha jämväl bestritts kostnader,
vilka avse gottgörelse åt enskilda för skyddsrum i undervisningsanstalter
och hamnar. Vidare har å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1943/44 anvisats ett reservationsanslag av 500 000 kronor till Civilt luftskydd:
Planläggning för käliarmursgenombrott i sammanhängande kvartersbebyggelse.
I övrigt ha statsbidrag ej utgått från något luftskyddsanslag
för tillgodoseende av sådant luftskydd, som är avsett för enskilda eller deras
egendom.
Efter genomförandet av civilförsvarsorganisationen torde det kunna anta- föregås
att flertalet skyddsrum i större enskilda undervisningsanstalter komma draganden.
att erhålla karaktären av allmänna skyddsrum, avsedda för omhändertagande
av personer, som blivit hemlösa till följd av krigsåtgärd. I dylika fall
komma kostnaderna för skyddsrummens anordnande att fördelas mellan
stat och kommun enligt reglerna för fördelningen av kostnaderna för det allmänna
civilförsvaret. I de fall då skyddsrummen i undervisningsanstalterna
icke hänföras till allmänna skyddsrum förutsätter jag att staten skall bidraga
till anläggningskostnaderna i samma utsträckning som för närvarande. I enlighet
härmed skall sålunda statsbidrag utgå enligt de för allmänna skyddsrum
gällande grunderna till kostnaderna för skyddsrum i sådana enskilda
undervisningsanstalter som åtnjuta statsbidrag till driftskostnaden och äro
inrymda i byggnader, vilka till huvudsaklig del disponeras av anstalterna.
Kostnaderna för inrättande av skyddsrum i sådana undervisningsanstalter,
vid vilka det med hänsyn till försvarets eller folkförsörjningens intresse är
angeläget att undervisningen under krig fortgår eller utvidgas, såsom verk
-
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
stadsskolor, tekniska läroverk och skolor, textilinstitut och dylikt, böra i likhet
med vad som nu gäller helt bestridas av statsmedel. Jämväl till skyddsrum
i hamnar bör staten bidraga i samma utsträckning som hittills d. v. s.
i regel med två tredjedelar.
Tidigare har nämnts att jämlikt förslaget till civilförsvarslag vissa kostnader
för civilförsvaret, som åsamkas ägare av fastighet och annan egendom,
skola ersättas av staten. De ersättningsberättigade fallen äro — frånsett vissa
fall, då gottgörelse utgår för undanförsel- och förstöringsåtgärder — följande,
nämligen dels när Kungl. Majit meddelat särskilda strängare föreskrifter
i fråga om skyddsrums beskaffenhet, dels då länsstyrelsen meddelat den,
som driver industriell eller annan verksamhet av betydelse för försvaret eller
folkförsörjningen, åläggande att vidtaga åtgärder för säkerställande av driften
eller för skydd mot spioneri eller sabotage, dels då länsstyrelsen eller
civilförsvarschefen ålagt ägare eller innehavare av egendom att tåla eller
vidtaga maskeringsåtgärd och dels då länsstyrelsen förordnat örn skyldighet
för ägare eller innehavare av egendom att tåla eller vidtaga i lagen icke särskilt
omförmäld åtgärd, vilken prövas oundgänglig för tillgodoseende av ändamål,
som civilförsvaret har att besörja. Ersättning skall utgå efter vad som
finnes skäligt, varvid hänsyn skall tagas till det intresse ägaren eller innehavaren
själv kan ha av åtgärdens vidtagande (jfr slutet av avdelning VII i
propositionen med förslag till civilförsvarslag, m. m.). Härutöver måste statsmedel
finnas tillgängliga för förskjutande av kostnader som uppstå för anordnande
av enskilda skyddsrum eller uppfyllande av andra på enskilt rättssubjekt
vilande skyldigheter, i de fall, när den som är pliktig vidtaga åtgärden
åsidosatt sin skyldighet och länsstyrelsen anser sig själv böra utföra åtgärden
på den försumliges bekostnad. (Jfr mitt uttalande i anslutning till
88 § i förslaget till civilförsvarslag.) Storleken av de kostnader som enligt
vad här sagts skola bestridas av statsmedel är bland annat beroende av den
större eller mindre sannolikheten för att landet skall komma i krig. Någon
närmare beräkning av dessa kostnader kan därför icke utföras. För nästa
budgetår synes mig böra uppföras ett förslagsanslag av 200 000 kronor för
ifrågavarande ändamål. Anslaget torde böra benämnas Civilförsvaret: Gottgörelse
till fastighetsägare m. fl. för anordningar och materiel m. m.
Arkivfotografering: av vissa handlingar.^
I skrivelse den 21 maj 1940, nr 262, anmälde riksdagen, att riksdagen
med bifall till Kungl. Maj:ts proposition den 26 april 1940, nr 226, till arkivfotografering
av vissa handlingar å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1939/40 under femte huvudtiteln anvisat ett reservationsanslag av 250 000
kronor. Av anslaget var ett belopp av cirka 50 000 kronor avsett för arkivfotografering
av pensionsstyrelsens avgiftsregister, medan statens utrymningskommission
skulle äga disponera återstoden för bekostande av arkivfotografering
för andra centrala ämbetsverk och myndigheter samt dem underlydande
organ.
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
75
Enligt medgivande av 1943 års riksdag (prop. nr 221, p. 3; riksd. skr. nr
251) må återstående medel av ifrågavarande reservationsanslag disponeras
jämväl under innevarande budgetår.
I skrivelse den 26 januari 1944 har statens utrymningskommission upplyst,
att av det belopp av 202 280 kronor, som ställts lill kommissionens disposition
för arkivfotografering, återstode ett belopp av 10 243 kronor. För närvarande
påginge arbeten med fotografering dels hos statistiska centralbyrån,
dels ock hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Dessa arbeten beräknades icke
kunna slutföras under innevarande budgetår. Återstående kostnader beräknades
för statistiska centralbyrån till högst 338 kronor och för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
till högst 9 707 kronor.
Under hänvisning till vad sålunda framhållits har utrymningskommissionen
hemställt, att återstående anslagsmedel måtte få disponeras jämväl under
budgetåret 1944/45.
I skrivelse den 29 januari 1944 har utrymningskommissionen ytterligare
anhållit, att ett belopp av 45 000 kronor måtte ställas till kommissionens förfogande
för fortsatt arkivfotografering, samt till stöd härför anfört följande.
Sedan krigsutbrottet 1939 har krigföringen i stor utsträckning ändrat karaktär.
Särskilt har luftkriget i allt högre grad intensifierats, samtidigt som
dess verkningsområde utvidgats. Med hänsyn härtill synes det vara mera
angeläget än någonsin att erforderliga åtgärder vidtagas för förebyggande av
förstörelse av sådana hos statliga myndigheter förvarade handlingar, vilka
äro av synnerlig vikt för det allmänna och vilka, därest de förstördes, icke
skulle kunna utan mycket betydande svårigheter rekonstrueras. Det enda
verkligt effektiva sättet att skydda arkivalier torde vara förvaring i fullträffsäkra
skyddsrum på egen eller annan ort. Ett bortförande i förväg av
här ifrågakommande handlingar till skyddsrum kan emellertid ofta icke ske
enär handlingarna till stor del äro nödvändiga för myndigheternas fortlöpande
verksamhet. Det synes därför vara värdefullt, att nämnda handlingar
bliva föremål för arkivfotografering samt att de fotografiska kopiorna överföras
till lämpliga skyddsfack.
Sedan det till kommissionens förfogande ställda anslaget numera förbrukats
har kommissionen i avsikt att utröna örn behov av arkivfotografering
fortfarande föreligger, genom cirkulärskrivelse den 29 juni 1943 infordrat
uppgifter från de verk och myndigheter, vilka redan erhållit anslag för arkivfotografering
av vissa handlingar, dels huruvida under tiden efter avslutandet
av fotograferingsarbetet handlingar av samma slag som de tidigare
fotograferade tillkommit i sådan utsträckning att fortsatt arkivfotografering
kan vara erforderlig, dels ock huruvida handlingar av annat slag än sådana,
som tidigare fotograferats, numera anses höra bliva föremål för arkivfotografering.
På grundval av de inkomna uppgifterna har kommissionen upprättat en
vid skrivelsen fogad tablå rörande arten och omfattningen samt kostnaderna
för arkivfotografering av de handlingar, som av kommissionen ansetts böra
bli föremål för sådan fotografering. De ifrågakommande handlingarna ha
graderats med hänsyn till vikten och värdet av desamma, varvid i regel myndigheternas
förslag följts.
Kostnaderna för arkivfotografering av de i tablån redovisade handlingarna
lia av kommissionen med ledning av inkomna uppgifter samt med stöd av
erfarenheterna från tidigare företagen fotografering av liknande handlingar
76
Kungl. Majlis proposition nr 270.
Före
draganden.
beräknats till något över 40 000 kronor. Kommissionen vill emellertid framhålla,
att kostnadsberäkningen endast är approximativ. Med hänsyn härtill
och vid det förhållandet att nya handlingar av beskaffenhet att böra bli föremål
för arkivfotografering torde ha tillkommit efter avgivandet av de till
stöd för kommissionens beräkningar liggande uppgifterna, anser kommissionen,
att ett eventuellt anslag till fortsatt arkivfotografering ej bör understiga
45 000 kronor.
Statskontoret har i utlåtande över framställningen förklarat, att ämbetsverket
icke hade något att erinra mot att anslag anvisades för ifrågavarande
ändamål.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har å tilläggsstat till riksstaten
för budgetåret 1939/40 ett reservationsanslag anvisats för arkivfotografering
av vissa hos statliga myndigheter förvarade handlingar. Denna arkivfotografering
har avsett sådana handlingar, som äro oundgängligen nödvändiga
för myndigheternas verksamhet och, därest de skulle förstöras, icke
kunna utan mycket betydande svårigheter rekonstrueras. Det övervägande
flertalet av de handlingar, som äro upptagna i den vid utrymningskommissionens
skrivelse den 29 januari 1944 fogade tablån, synes vara av samma
natur som de redan arkivfotograferade och bör enligt min mening bli föremål
för arkivfotografering. Kostnaden härför kan uppskattas till 40 000 kronor.
Till detta belopp bör läggas den vid innevarande budgetårs utgång påräkneliga
behållningen å 1939/40 års anslag, vilken numera uppskattas till
omkring 7 000 kronor. Jag förordar därför, att under rubriken Arkivfotografering
av vissa handlingar ett reservationsanslag å (40 000 + 7 000) 47 000
kronor anvisas.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser
rörande användningen av sagda anslag.
Hemställan.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
I) godkänna
dels följande personalförteckning för civilförsvarsstyrelsen:
Personalförteckning.
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 generaldirektör .................
2 civilförsvarsinspektörer .........
Tjänsteman å övergångsstat.
1 överdirektör .................................. C 8
Lönegrad.
. C 12
. A 26
Kungl. Maj.ts proposition nr 270.
77
dels ock följande avlöningsstat för civilförsvarsstyrelsen, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1944/45:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-
slagsvis .......................... kronor 57 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis .. » 453 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal
............................ » 170 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis.............. » 30 000
Summa förslagsanslag kronor 710 000;
II) bemyndiga Kungl. Majit att från och med budgetåret
1944/45
dels å personalförteckningen för Överståthållarämbetet uppföra
1 civilförsvarsdirektör i lönegraden Eo 27,
dels å personalförteckningen för länsstyrelserna uppföra
24 civilförsvarsdirektörer i lönegraden Eo 27,
dels ock å personalförteckningen för försvarsstaben under
rubrikerna Tjänstemän å ordinarie stat, Militär personal uppföra,
utöver vad i propositionen 1944: 185 föreslagits, ytterligare
1 major, militärassistent, i lönegraden Oa 4.
III) medgiva
att den i avlöningsstaten för Överståthållarämbetet upptagna
anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, och den i avlöningsstaten för länsstyrelserna
under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, upptagna delposten till
ersättning till försvarsassistenter må under budgetåret 1944/
45 användas för avlönande av militärassistenter vid Överståthållarämbetet
respektive länsstyrelserna och av hemortsförsvarsassistenter,
att den i avlöningsstaten för Överståthållarämbetet upptagna
anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
må för budgetåret 1944/45 överskridas med högst
10 000 kronor,
samt att den i avlöningsstaten för länsstyrelserna upptagna
anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
må för budgetåret 1944/45 överskridas med högst 223 000
kronor,
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
IV) för budgetåret 1944/45 anvisa
dels till Civilförsvarsstyrelsen: Avlöningar
ett förslagsanslag av................ kronor 710 000;
dels till Civilförsvarsstyrelsen: Omkostnader
ett förslagsanslag av ............ » 200 000;
dels till Civilförsvaret: Arvoden till vissa
civilförsvarschefer m. m. ett förslagsanslag
av .............................. » 250 000;
dels till Civilförsvaret: Utbildnings- och
försöksverksamhet ett förslagsanslag av .. » 480 000;
dels till Civilförsvaret: Bidrag till riks
luftsky
dds förbundet ett anslag av ...... » 80 000;
dels till Civilförsvaret: Engångsanskaffning
av materiel m. m. ett reservationsanslag
av .............................. » 1 305 700;
dels till Civilförsvaret: Anskaffning av
viss förbrukningsmateriel m. m. ett förslagsanslag
av........................ » 280 000;
dels till Civilförsvaret: Bidrag till kommuner
för anordnande av allmänna skyddsrum
m. m. ett reservationsanslag av ... . » 7 112 000;
dels till Civilförsvaret: Bidrag till kommuner
för materiel m. m. ett förslagsanslag
av .............................. » 660 000;
dels till Civilförsvaret: Gottgörelse till
fastighetsägare m. fl. för anordningar och
materiel m. m. ett förslagsanslag av .... » 200 000;
dels ock till Arkivfotograf ering av vissa
handlingar ett reservationsanslag av ... . » 47 000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
N. O. Aurelius.
Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
441927
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1944:472 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till civilförsvaret för budgetåret 1944/45. s. 2 i texten
- 2SärU 1944:6 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till civilförsvaret för budgetåret 1944/45 jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
- Rskr. 1944:443 Skrivelse till Konungen angående upptagande i riksstaten av anslag till brandförsvaret och civilförsvaret. s. 11 i texten
- 2SärU 1944:2 Memorial rörande statsregleringen. s. 2 i texten