Angående vissa anslag till brandväsendet
1944-05-12 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1944:274, Angående vissa anslag till brandväsendet
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
1
Nr 2U.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till
brandväsendet; given Stockholms slott den 12 maj
19U.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAR
Gustaf Andersson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 12 maj 1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Efter gemensam beredning nied cheferna för finans- och jordbruksdepartementen
samt med statsrådet Rubbestad anför chefen för kommunikationsdepartementet,
statsrådet Andersson.
I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition som kunde
bliva riksdagen förelagd, för budgetåret 1944/45 beräkna
under sjätte huvudtiteln dels till Ersättningar för skador vid eldsläckning
ett förslagsanslag av 10 000 kronor, dels ock till Bidrag till svenska brandkårernas
riksförbund ett anslag av 2 000 kronor samt
under nionde huvudtiteln till Skogsvård m. m.i Särskilda åtgärder för främjande
av skogsbrandskyddet ett förslagsanslag av 285 000 kronor.
Tidigare denna dag har Kungl. Majit på min föredragning beslutat lill riksBihang
till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 271
1
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
dagen avlåta proposition (nr 265) med förslag till brandlag och brandstadga
m. m.
I anslutning härtill torde jag nu få anmäla de till kommunikationsdepartementets
föredragning hörande anslagsfrågor, som sammanhänga med den i
propositionen föreslagna organisationen av brandförsvaret. Frågan om anslag
till särskilda åtgärder för främjande av skogsbrandskyddet torde komma att
senare i dag föredragas av chefen för jordbruksdepartementet.
Fråga om statsbidrag till kommunerna för brandförsvarskostnader.
Ökade krav på åtgärder till förebyggande och släckning av brand komma
enligt förslaget till brandlag och brandstadga att ställas på kommunerna.
Frågan, huruvida och i vilken omfattning staten borde bidraga till bestridandet
av kommunernas kostnader för organiserandet av brandväsendet i
enlighet med dessa författningar, har därför under förarbetena till desamma
upptagits till prövning.
Brandförsvarsutredningen framhöll i detta avseende i sitt betänkande (SOU
1942: 10, s. 133), att kostnaderna för brandväsendet i princip borde bäras
av kommunerna, enär brandförsvaret enligt utredningens förslag vore organiserat
på kommunal grund. Staten hade emellertid redan tidigare lämnat
vissa bidrag till brandförsvaret, och då nu ökade krav komme att ställas
på kommunerna, borde enligt utredningens åsikt även statens bidrag ökas.
Vid behandlingen av dithörande frågor borde enligt utredningens mening
skillnad göras mellan å ena sidan de engångskostnader, som föranleddes av
utredningens förslag, samt å andra sidan de årliga kostnaderna för brandförsvaret.
Med avseende å engångskostnaderna föreslog utredningen, på
sätt av det följande närmare framgår, att staten borde i viss utsträckning bidraga
till kommunernas kostnader för inköp av motorbrandsprutor och
brandslang.
Beträffande de årliga kostnaderna för brandförsvaret må till
en början erinras, att staten hittills bidragit därtill i form av vissa anslag
under sjätte och nionde huvudtitlarna.
Under sjätte huvudtiteln hava — bortsett från de anslag till statens brandskola
och till bidrag till svenska brandskyddsföreningen, som för nästkommande
budgetår redan äskats och av riksdagen beviljats — upptagits de inledningsvis
omförmälda, för nästkommande budgetår preliminärt beräknade anslagen
till ersättningar för skador vid eldsläckning och till bidrag till svenska
brandkårernas riksförbund. Under nionde huvudtiteln hava åter upptagits
dels ett förslagsanslag Skogsvård m. m.: Släckning av skogseld och dels ett
reservationsanslag Skogsvård m. m.: Särskilda åtgärder för främjande av
skogsbrandskyddet. Angående användningen av sistnämnda anslag må i detta
sammanhang nämnas, att ur detsamma bestritts bland annat kostnaderna för
bevakning och underhåll av skogsbrandtorn.
Brandförsvarsutrcdningens majoritet1 ansåg statsanslag till bestridande av
1 Ordföranden, landshövdingen A. E. Rodhe samt ledamöterna brandchefen H. Forssman, civilingenjören
T. Gustafsson, brandinspektören K. A. Janzon och civilingenjören A. Nylander.
Kungl. Maj.ts proposition nr 274.
3
de årliga kostnaderna för brandförsvaret böra anvisas endast i begränsad
omfattning. Utom till bestridande av kostnaderna för den statliga brandinspektionen
borde sålunda medel anvisas allenast för de ändamål, som hittills
tillgodosetts genom särskilda anslag under sjätte och nionde huvudtitlarna.
Inom utredningen hade övervägts, huruvida icke staten även därutöver
borde lämna bidrag till kommunernas årliga kostnader för brandförsvaret.
Utredningen hade emellertid kommit till den uppfattningen, att sådana
bidrag icke borde utgå. Tillräckliga skäl syntes nämligen icke föreligga för att
giva kommunernas utgifter för brandförsvaret en särställning i jämförelse med
andra kommunala utgifter. Det borde även uppmärksammas, att den ökning
av skattebördan i mera skattetyngda kommuner, vilken kunde föranledas
av den föreslagna brandorganisationen, i viss omfattning kompenserades
enligt reglerna om understöd av skatteutjämningsmedel. Den omständigheten,
att statsbidrag i vissa fall kunde utgå för de årliga kostnaderna för skogsbrandväsendet,
syntes i och för sig icke kunna åberopas som stöd för att
motsvarande bidrag skulle utgå även för brandväsendet i övrigt bland annat
med hänsyn till att skogsbrandskyddet i mycket stor omfattning avsåge
statens egna skogar.
Mot utredningens förslag, i vad detsamma avsåg bidrag till kommunernas
årliga kostnader, anmälde två ledamöter av utredningen1 reservation under
framhållande, att de funne det oundgängligt, att landskommunerna erhölle
en långt kraftigare ekonomisk hjälp från statens sida. Reservanterna framhöllo
till stöd för sin mening, att den föreslagna reformen, enligt vilken även
landskommunerna skulle åläggas att upprätta och vidmakthålla ett betryggande
brandförsvar, skulle åsamka landskommunerna icke blott stora engångskostnader
— till vilka enligt utredningens förslag avsevärda statsbidrag
skulle utgå — utan även icke obetydliga årliga kostnader. De statsbidrag,
som enligt utredningens förslag skulle utgå till vissa av dessa årliga kostnader,
vore enligt reservanternas mening icke tillräckliga. Reservanterna åberopade
jämväl, att staten enligt kungörelsen den 2 december 1938 (nr 475) angående
statsbidrag till kommuns skogsbrandväsen redan lämnade särskilda bidrag
till kommunernas årliga kostnader för skogsbrandväsendet, vilka bidrag enligt
2 § kungörelsen utginge med högst tre fjärdedelar av sammanlagda beloppet
av de kostnader, som kunde anses hava varit nödvändiga för skogsbrandväsendet.
Med hänsyn härtill föreslogo reservanterna, att landskommunerna
skulle erhålla statsbidrag med tre fjärdedelar av den årliga kostnaden för
brandförsvaret.
Reservanterna beräknade, att ett anslagsbelopp å 1 500 000 kronor skulle
vara erforderligt för bestridande av de årliga bidragen till kommunernas
brandförsvarskostnader.
I de utlåtanden, som avgivits över brandförsvarsutredningens betänkande,
har dess förslag i nu angivna delar i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan
1 Biträdande länsjägmästare» S. Lindroth och ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren
V. J. Mattsson.
Departements
chefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
erinran. Länsstyrelserna i Blekinge och Norrbottens län hava dock tillstyrkt
bifall till reservationen. Även länsstyrelserna i Skaraborgs och Jämtlands
län samt styrelsen för svenska landskommunernas förbund hava uttalat sig
till förmån för statligt bidrag till kommunernas årliga kostnader i större utsträckning
än vad utredningen föreslagit.
Av innehållet i de yttranden, som sålunda utmynna i ett tillstyrkande avbidrag
till kommunernas årliga kostnader för brandväsendet, må följande
återgivas.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Inom Skaraborgs län med dess många små
landskommuner, av vilka åtskilliga dragas med en betydande skattetunga,
kan det befaras, att kostnaderna för ett fullt betryggande brandförsvar kunna
bliva tyngande. Länsstyrelsen, som skulle anse det olyckligt, örn de möjligheter
till ett förbättrat brandförsvar på landsbygden, som öppna sig genom
de föreliggande förslagen, skulle minskas eller hindras av ekonomiska
skäl, finner sig därför böra ifrågasätta, om icke, i nära likhet med vad som
nu gäller med avseende å skogsbrandväsendet, möjlighet borde beredas kommuner
med svag ekonomisk bärkraft att i viss omfattning erhålla statsbidrag
till sina kostnader för brandförsvaret.
Länsstyrelsen i Jämtlands län: Enligt länsstyrelsens mening bör statsbidrag
till de årliga kostnaderna skäligen kunna utgå i större utsträckning än
de sakkunniga föreslagit. Då skogsbrandförsvaret enligt förslaget skall samordnas
med övrigt brandförsvar, föreslår länsstyrelsen, att statsbidrag till
landskommun för brandförsvarets ordnande ma kunna utgå enligt samma
grunder, som nu gälla i fråga örn skogsbrandväsendet.
Styrelsen för svenska landskommunernas förbund: Enligt förslaget skall
på landsbygden allmän brandsyn äga rum en gång årligen, och denna skall
omfatta i regel samtliga byggnader, upplag och andra anläggningar inom kommunen.
Brandsynen skall förrättas av en nämnd, bestående av brandchefen
eller annan av brandbefälet såsom ordförande samt en eller två därtill lämpliga
personer, som utses av den förvaltande myndigheten. — Det är alldeles
givet, att genom dessa föreskrifter brandrisken kommer att i hög grad förminskas.
Men man kan icke bortse ifrån att därigenom också kommunerna,
vilka enligt förslaget skulle bära kostnaderna, komme att få ikläda sig en
sorts brandförsäkringsavgift av ganska betydande storleksordning.^ Det är här
fråga örn en alldeles ny uppgift för landskommunerna, vilket, såvitt styrelsen
kan finna, starkt talar för att kommunernas utgifter för det föreslagna
brandförsvaret beredes en särställning i jämförelse med andra kommunala
utgifter och följaktligen kompenseras med ett rikligt bidrag av statsmedel.
Alt. exakt angiva den lämpliga storleken av ett sådant bidrag är givetvis
svårt. Men med hänsyn till storleken av hittills utgående bidrag till skogsbrandväsendet,
eller således s/4 av sammanlagda beloppet av kostnaderna,
vilken icke förefaller orimlig i förevarande avseende, vill styrelsen förorda, att
övervägande delen av de årliga kostnaderna för brandväsendet bestridas med
bidrag av statsmedel.
■ Vid bedömande av spörsmålet örn bidrag till kommunernas årliga kostnader
för brandförsvarets upprätthållande kan man enligt min mening icke
bortse från det förhållandet, att brandförsvarets ordnande såväl enligt nu
gällande bestämmelser som med den nya lagstiftningens utformning i första
hand är en kommunal uppgift. Kommunerna böra därför i första hand svara
för de med uppgiften förenade kostnaderna, även om staten för dess lösande
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
5
medverkar genom upprättande av erforderliga övervakande och ledande organ
ävensom genom bidrag till vissa särskilda ändamål. Detta oaktat kunna
vissa skäl anföras för den uppfattningen, att staten, när den pålägger samtliga
kommuner skyldigheten att upprätthålla ett brandförsvar, skäligen borde
lämna ett visst ekonomiskt stöd även för löpande årliga kostnader. Emellertid
skulle införande av statsbidrag för dylika kostnader aktualisera vissa
vanskliga gränsdragningsfrågor, för såvitt man icke ville lämna samtliga
kommuner i riket ett efter schablonmässiga grunder avvägt statsbidrag, något
som enligt min mening icke bör ifrågakomma. Vidare är att beakta, att
de lokala brandstodsbolagen och länsbolagen för närvarande i viss omfattning
lämna bidrag till brandväsendet på landsbygden. Jag har övervägt
möjligheterna att i lämplig form göra ett dylikt bidrag obligatoriskt för försäkringsanstalterna,
men företagna undersökningar hava visat, att stora svårigheter
härvidlag yppa sig. Emellertid förutsätter jag, att brandförsäkringsföretagens
bidrag till landskommunernas brandförsvarskostnader skola utgå
jämväl sedan brandförsvarsanordningar blivit obligatoriska även på landsbygden.
Införande av statsbidrag till de löpande kostnaderna för brandväsendet
skulle dock säkerligen förminska försäkringsanstalternas intresse härutinnan.
Med hänsyn till här antydda förhållanden har jag ansett mig böra i denna
fråga biträda den ståndpunkt, som intagits av brandförsvarsutredningens
majoritet, och jag kan sålunda icke tillstyrka, att staten skulle lämna direkta
bidrag till de årliga kostnaderna för kommunernas brandförsvar. Enligt
min mening bör i stället staten för underlättande av de bördor, vilka
genom den nya lagstiftningen i form av engångskostnader läggas framför allt
på landskommunerna, lämna bidrag till engångskostnaderna i större omfattning
än vad utredningen förutsatt.
Från här angivna utgångspunkter går jag nu att granska de föreliggande
anslagskraven, i vad desamma avse kommunikationsdepartementets förvaltningsområde,
varvid jag till en början upptager frågan örn statsbidrag till
de kommunala engångskostnaderna.
Engångskostnader för brandförsvaret.
Bidrag till kommuner för inköp av motorbrandsprutor.
För att stärka rikets brandförsvar gingo statsmakterna våren 1940 och
hösten 1941 i författning om central upphandling genom luftskyddsinspeklionens
försorg av motorbrandsprutor, vilka tillhandahöllos sådana kommuner,
som för sitt brandväsen voro i behov av desamma. I främsta rummet
åsyftades härvid att förstärka kommunernas brandberedskap ur luftskyddssynpunkt.
De kommuner, som under året näst före bidragsbeslutet åtnjutit
understöd av skatteutjämningsmedel, erhöllo sprutorna kostnadsfritt, medan
statsverket för övriga kommuner bar kostnaden, i den mån denna översteg
ett belopp, som motsvarade 5 öre per skattekrona inom kommunen.
I nu angiven ordning hava motorsprutor till ett antal av omkring 1 700
tillförts kommunernas brandförsvar. Härtill komma de sprutor, vilka vissa
6
Kungl. Majlis proposition nr 274.
Departements
chefen.
kommuner anskaffat redan innan det statliga initiativet togs och till vilka
enligt särskilt beslut statligt bidrag i viss utsträckning utgått.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 2 (s. 59) därom framlagda
förslag har vidare innevarande års riksdag å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1943/44 för samma ändamål anvisat ett förslagsanslag
av 1 100 000 kronor, avsett att möjliggöra inköp av ytterligare 300 sprutor.
Beträffande tillhandahållandet av dessa sprutor gälla enligt kungl, brev den
18 februari 1944 i huvudsak samma grunder som de, vilka föreskrivits vid
tidigare anskaffning. Kommun, i vilken brandkår ej finnes upprättad, erhåller
motorspruta endast om det med säkerhet kan antagas, att brandkår
kommer att upprättas i kommunen inom den närmaste framtiden. Såsom
villkor för tillhandahållande på angivet sätt av motorspruta åt en kommun
har tillika uppställts kravet att kommunen inköper den brandslang och
armatur, som luftskyddsinspektionen finner erforderlig.
Även brandförsvarsutredningen föreslog, att statsbidrag för nu ifrågavarande
ändamål skulle beviljas kommunerna enligt nyss angivna grunder.
Erforderligt engångsanslag för ändamålet beräknade utredningen till 1 000 000
kronor.
I enlighet med brandförsvarsutredningens förslag finner jag skäligt, att
staten bidrager till kostnaderna för anskaffande av de motorbrandsprutor,
som ytterligare erfordras för att kommunernas brandberedskap i detta hänseende
skall vara ur fredssynpunkt tillgodosett. För tillhandahållande av dessa
sprutor torde i huvudsak böra gälla de bestämmelser, som tillämpats för statens
medverkan vid anskaffningen av brandsprutor för att förstärka kommunernas
brandberedskap ur luftskyddssynpunkt. Fördelningen av bidragen
torde emellertid från och med budgetåret 1944/45 böra överlämnas åt civilförsvarsstyrelsen
att avgöras på föredragning av riksbrandinspektören.
Vad angår storleken av för ändamålet erforderligt anslag må nämnas, att
enligt från luftskyddsinspektionen lämnade uppgifter brandförsvarets ordnande
ur fredssynpunkt anses kunna tillgodoses genom ytterligare omkring
250 sprutor. Lämpligen torde för nästa budgetår böra beräknas medel till
bidrag för inköp av omkring 200 sprutor. Inköpskostnaden härför, beräknad
efter 3 800 kronor per spruta, utgör 760 000 kronor. Då en viss del av denna
kostnad torde komma att täckas av kommunerna, torde bidragsanslaget kunna
begränsas till 725 000 kronor. Anslaget bör erhålla reservationsanslags
karaktär.
Bidrag till kommuner för inköp av brandslang.
Beträffande frågan örn statsbidrag till kommuner för inköp av brandslang
har brandförsvarsutredningen anfört följande.
Statsbidrag bör enligt utredningens mening utgå även för inköp av slang
till de brandkårer, som behöva nyuppsättas. Slangpriset per meter var före
inträdet av den nu rådande krisen omkring 2 kronor 30 öre men är för närvarande
omkring 7 kronor 10 öre. Då det synes skäligt att de kommuner, som
skola nyuppsätta brandkårer, icke betungas med större utgifter för slang än
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
den före kriget normala kostnaden, vilken utgör omkring 25 procent av den
nuvarande kostnaden, torde statsbidraget böra utgå nied 75 procent av inköpsvärdet.
Administrationen av detta bidrag torde ställa sig tämligen enkel,
då all slangförsäljning i riket för närvarande förmedlas av luftskyddsinspektionen.
Då minst 500 meter slang erfordras för envar av de 900 brandkårer,
som behöva nyuppsättas, bör bidraget alltså avse 450 000 meter slang. Med
utgångspunkt från nuvarande pris, 7 kronor 10 öre per meter, skulle kostnaden
härför utgöra 3 195 000 kronor och statsbidraget, 75 procent, utgöra
omkring 2 400 000 kronor.
Utredningen har övervägt att föreslå retroaktiva bidrag för redan inköpt
slang ävensom bidrag till inköp av slang åt kårer, som nyligen uppsatts men
som ännu icke anskaffat erforderlig mängd slang. Då emellertid skäl av såväl
praktisk som principiell natur kunna åberopas häremot, torde sådana bidrag
icke böra ifrågasättas.
Utredningens förslag har i denna del föranlett följande yttranden.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län förordar, att möjlighet till retroaktiva bidrag
för redan inköpt slang beredes åtminstone i vissa fall.
Länsstyrelsen erinrar, att den redan tillstyrkt retroaktiva bidrag till kommuner,
som inköpt motorsprutor för luftskyddets behov, innan bestämmelserna
örn statsbidrag för sådant ändamål utfärdats. Länsstyrelsen anser det
psykologiskt oriktigt att genom särskilda bidrag belöna sådana kommuner,
sorn kanske demonstrativt nonchalerat myndigheternas uppmaningar att förbättra
sin brandberedskap, under det att andra kommuner, sorn kanske med
stora uppoffringar frivilligt skaffat sig och därmed även grannkommunerna
ett förbättrat brandskydd, själva få bära sina kostnader.
Även länsstyrelsen i Kronobergs län anser det böra övervägas, huruvida icke
bidrag i ömmande fall borde kunna utgå för materielanskaffning, som skett
under närmaste tiden före brandlagens ikraftträdande. Tillika ifrågasätter
länsstyrelsen, huruvida ej mer enhetliga grunder för statsbidrag till materielanskaffning
borde fastställas.
Statskontoret avstyrker däremot anslag överhuvud för nu ifrågavarande
ändamål.
Statskontoret säger sig icke kunna dela utredningens uppfattning, att det
förhållandet, att priset på brandslang vid inträdet av rådande kris endast
utgjorde 25 procent av gällande pris, bör föranleda, att kommuner, vilka nu
skola nyuppsätta brandkår, tilldelas statsbidrag med belopp, motsvarande
prisstegringen, eller med 75 procent av slangkostnaden. Såvitt statskontoret
kan finna, föreligger intet skäl, varför icke kommunerna skola bära denna
kostnadsstegring likaväl som de ökade kostnader, vilka under samma tid
uppstått i fråga om annan materiel, som erfordras för den kommunala verksamheten.
Ett motsatt betraktelsesätt måste för övrigt leda till orimliga konsekvenser,
bland annat med avseende å de kommuner, som under krisen
uppsatt brandkår.
Även länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter, om detta bidrag bör utgå.
I likhet med brandförsvarsutredningen anser jag, att staten i samband med Departementsbrandförsvarspliktens
utsträckning över hela landsbygden skäligen bör i viss c *en''
omfattning bidraga till kommunernas engångskostnad för inköp av slang.
Bidrag bör enligt min mening utgå såväl till de kommuner, inom vilka brand
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 274.
kårer i anledning av brandlagstiftningens ikraftträdande nyuppsättas, som
till kommuner, vilka för att uppfylla brandlagstiftningens fordringar på
brandförsvaret behöva verkställa komplettering av sitt slanginnehav. Den av
brandförsvarsutredningen föreslagna bidragskvoten eller 75 procent av inköpskostnaden
synes mig kunna godtagas. I likhet med utredningen anser
jag mig av principiella och praktiska skäl icke kunna förorda, att bidrag
skulle få utgå även retroaktivt, utan bidragsrätten torde böra begränsas till
att avse engångskostnader i anledning av den nya brandlagstiftningens ikraftträdande.
På grundval av uppgifter, inhämtade från luftskyddsinspektionen, kan ett
statsanslag av 1 170 000 kronor beräknas vara erforderligt för täckande av
kommunernas sammanlagda ytterligare behov av slang. Härvid har räknats
med i genomsnitt 500 meter slang för envar av 250 motorsprutor eller 125 000
meter, vartill lagts ett uppskattat behov av 75 000 meter slang för komplettering
av förrådet hos kommuner, vilka nu ha för små mängder slang. Då
uppskattningen särskilt av kompletteringsbehovet är av approximativ karaktär,
torde hela det beräknade anslagsbeloppet böra upptagas för nästkommande
budgetår, oavsett att till bidrag för anskaffande av brandsprutor beräknats
medel avseende endast 200 sprutor.
Anslaget bör erhålla reservationsanslags natur. På civilförsvarsstyrelsen
torde få ankomma att efter föredragning av riksbrandinspektören meddela
beslut örn statsbidrag.
Bidrag till kommuner för uppförande av brandstationer och anläggande
av branddammar.
Frågan om statligt bidrag till kommunala branddammar har redan tidigare
genom en av statens arbetsmarknadskommission och luftskyddsinspektionen
den 17 april 1941 avlåten framställning bragts under Kungl. Maj:ts prövning.
I denna framställning, för vilken redogöres i brandförsvarsutredningens
betänkande (s. 134), framhölls bland annat följande.
Behovet av branddammar och brandbrunnar vore mycket stort, särskilt
på landsbygden. I större städer och samhällen hade vattenfrågan i regel kunnas
lösas på ett tillfredsställande sätt. En tryggad vattenförsörjning vore
emellertid även för mindre samhällen och på landsbygden av vitalt intresse
ur brandskyddssynpunkt. Ett stort antal eldsvådor under senare år hade
säkerligen kunnat släckas snabbare och skadeverkningarna avsevärt begränsas,
om icke vattenbrist gjort sig gällande. Behovet av branddammar och
brandbrunnar vore sålunda redan under fredsförhållanden av stor vikt. Än
mera gjorde sig naturligtvis detta behov gällande under beredskapsförhållanden
samt under krig. Med hänsyn till de sålunda anförda omständigheterna
hemställde myndigheterna — efter det att ekonomiska och vissa andra synpunkter
på ärendet ingående dryftats — att Kungl. Majit måtte hos riksdagen
äska ett anslag av 2 000 000 kronor till bidrag åt kommuner m. fl. för
utförande av branddammar och brandbrunnar m. m.
Brandförsvarsutredningen avgav den 21 oktober 1941 utlåtande i ärendet
och tillstyrkte därvid livligt framställningen samt underströk vikten av att de
i framställningen vidtagna åtgärderna vidtoges inom kortast möjliga tid.
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
9
Sedermera har luftskyddsinspektionen i skrivelse den 7 september 1943,
varom närmare förmäles i den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen
nr 2 (s. 52), gjort framställning örn anslag till statsbidrag för anordnande
av branddammar.
Nämnda framställningar hava emellertid icke föranlett någon Kungl.
Maj:ts åtgärd.
Ett effektivt brandväsen förutsätter givetvis, att vattentillgången är någorlunda
tryggad. Det kan därför bliva nödvändigt alt på sina håll, särskilt på
landsbygden, anlägga branddammar för att brandorganisationen överhuvud
skall kunna fungera. I allmänhet torde branddammsanläggningar utgöra
lämpliga objekt för sysselsättning av övertalig arbetskraft. Sådana anläggningar
kunna därför förutsättas i viss utsträckning komma till stånd såsom
beredskapsarbeten. Ett särskilt bidragsanslag torde dock vara erforderligt
för det fall att behovet av branddammar måste, utan hänsyn till arbetsmarknadsläget,
omedelbart tillgodoses. Bidrag synes mig böra utgå med högst
femtio procent av anläggningskostnaden.
Av engångsutgifterna för brandförsvarets ordnande torde uppförandet av
brandstationer i de kommuner, där sådana bliva erforderliga, komma att
utgöra en betydande del. Brandförsvarsutredningen medtog i sitt förslag icke
denna utgiftspost bland de engångskostnader, för vilka statsbidrag borde utgå
(jfr betänkandet s. 133). I anslutning till vad jag inledningsvis anfört hyser
jag emellertid den uppfattningen, att statsbidrag bör beviljas även till kommunala
engångskostnader för anläggning av brandstationer under förutsättning,
att detsamma avväges på sådant sätt, att det kommer att tillgodose särskilt
de mindre bärkraftiga kommunernas behov. Inom en landskommun torde
kostnaderna för en nöjaktig brandstation för närvarande belöpa sig till 12 000
—15 000 kronor, stundom högre belopp. Jag vill förorda, att statsbidrag
må beviljas kommun, som hittills saknat brandstation men som i anledning
av brandlagstiftningens genomförande måste uppföra sådan. Bidraget torde
böra utgå med en tredjedel av anläggningskostnaden, dock högst med 6 000
kronor.
Prövningen av frågor örn anslag för nu angivna ändamål synes böra ankomma
på civilförsvarsstyrelsen efter föredragning av riksbrandinspektören. Såsom
förutsättning för erhållande av bidrag till uppförande av brandstation
torde böra gälla, att ritningarna till brandstationen i förväg godkänts av
civilförsvarsstyrelsen eller, om så ej skett, att byggnaden likväl kan anses
väl fylla sitt ändamål. På Kungl. Majit torde i övrigt få ankomma att meddela
närmare bestämmelser angående handläggning av nu ifrågavarande
slag av ärenden ävensom angående villkor för åtnjutande av statsbidrag.
De åtgärder, för vilka bidrag här förordats, torde endast successivt kunna
genomföras. För närvarande saknas hållpunkter för att beräkna storleken av
de totala kostnaderna. För nästkommande budgetår synes mig böra upptagas
ett bidragsanslag av 500 000 kronor. Även detta anslag bör anvisas
i form av reservationsanslag.
Departements
chefen.
10 Kungl. Majlis proposition nr 274.
Ärliga kostnader för brandförsvaret.
De årliga kostnader för brandförsvaret, för vilka staten enligt min mening
bör i detta sammanhang svara eller lämna bidrag, utgöras dels av
kostnader för vissa administrativa organ, dels ock av kostnader för sådana
ändamål, för vilka redan tidigare, på sätt i det följande närmare omförmäles,
bidrag utgått under sjätte huvudtiteln.
I detta sammanhang må framhållas, att enligt brandförsvarsutredningens
förslag samtliga anslag, som avse de årliga statliga kostnaderna för brandförsvaret,
borde sammanföras under sjätte huvudtiteln, under vilken huvudtitel
jämväl erforderliga anslag till engångskostnader borde upptagas.
En sådan anordning, som torde förutsätta att på Kungl. Maj:t ankommande
ärenden rörande brandväsendet sammanföras till handläggning inom kommunikationsdepartementet,
är även enligt min mening lämplig. Emellertid
skulle, enligt vad tidigare i dag förordats, den nya brandlagstiftningen träda
i kraft först den 1 januari 1945. På grund härav och då ett av de å nionde huvudtiteln
hittills upptagna anslagen till skogsbrandväsendet för budgetåret
1944/45 redan äskats och av riksdagen beviljats under sistnämnda huvudtitel,
torde hittillsvarande fördelning av brandanslagen mellan sjätte och
nionde huvudtitlarna böra äga bestånd jämväl under nästkommande budgetår.
Vad till en början angår anslag till de administrativa organen, må erinras
att, såsom framgår av propositionen med förslag till brandlag m. m., tillsynen
över brandförsvaret framdeles liksom hittills skulle komma att utövas av
länsstyrelserna samt i sista hand av Kungl. Maj:t. För effektivisering av
denna tillsyn skulle emellertid inrättas dels en central statlig brandinspektion
under ''ledning av en riksbrandinspektör, dels ock särskilda brandinspektörsbefattningar
i länen. Härav aktualiseras till en början frågan om medel
till nämnda organ. Dessa medel torde lämpligen kunna fördelas på ett avlönings-
och ett omkostnadsanslag.
Statens brandinspektion: Avlöningar.
I samband med remiss till lagrådet av förslaget till brandlag redogjorde
jag (propositionen nr 265, s. 42—44) för de förslag beträffande avlöningsförmåner
till riksbrandinspektören och hos denne anställd biträdande personal,
som framlagts av brandförsvar sutredningen. Av redogörelsen framgår,
att brandförsvarsutredningen (betänkandet s. 137) under förestående rubrik
beräknade medel för avlöningar till tre befattningshavare med belopp som
framgå av följande uppställning.
Kronor.
Riksbrandinspektören, lön jämte tilläggsförmåner enligt lönegraden
C 5 .................................................. 15 916
Riksbrandinspektörens assistent, lön jämte tilläggsförmåner enligt
lönegraden Eo 21 ......................................... 9 197
Kontorsbiträde, lön jämte tilläggsförmåner enligt lönegraden Eo 4 . . 3 711
Summa kronor 28 824
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 274. 1
Vidare beräknade utredningen följande anslagsposter för vissa arvoden.
Kronor.
Arvoden till länsbrandinspektörer.............................. 40 000
Arvoden åt länsinspektörerna för skogsbrandförsvaret och distrikts
skogsbrandchefer
......................................... 30 000
Arvoden till särskilda sakkunniga att anlitas av riksbrandinspek
tören
......................................... 5 000
Summa kronor 75 000
Summan av ifrågavarande poster, 103 824 kronor, ansåg brandförsvarsutredningen
kunna avrundas till 100 000 kronor.
I samband med lagrådsremissen av brandlagsförslaget yttrade jag — under
framhållande att frågan om riksbrandinspektörens ställning i statsförvaltningen
icke borde slutgiltigt lösas, innan hemortsförsvarssakkunniga fullbordat
sitt arbete — att riksbrandinspektören åtminstone tills vidare icke
borde inordnas i något ämbetsverk och att hans anställningsvillkor borde
provisoriskt så bestämmas, att frågan örn hans ställning kunde tagas under
omprövning, då hemortsförsvarssakkunnigas förslag bleve föremål för ställningstagande
från statsmakternas sida. För detta ändamål borde riksbrandinspektörens
löneförmåner tills vidare utgå i form av arvode, därvid ett årligt
belopp av 15 000 kronor syntes vara skäligt. Ett bifall till detta förslag
skulle innebära, att riksbrandinspektören icke skulle äga rätt till pension.
Då pensionsrätten syntes vara en viktig förutsättning för en fullgod rekrytering,
förutsatte jag emellertid, att pensionsfrågan skulle regleras i samband
med att spörsmålet örn inspektörens ställning i statsförvaltningen bleve slutligen
prövad.
Till biträde åt riksbrandinspektören borde, anförde jag vidare, tillsättas en
assistent. Även denna tjänst borde tills vidare utgöra en arvodessyssla. Arvodet
syntes lämpligen böra beräknas till 9 000 kronor om året. För skrivhjälp
syntes 3 500 kronor tills vidare vara tillräckligt.
Frågan örn riksbrandinspektörens ställning liksom även örn den till hans
förfogande stående biträdande personalen har kommit i ett nytt läge genom
det förslag till organisation av civilförsvaret, som nu föreligger. I detta avseende
har i den proposition, som Kungl. Maj:t tidigare denna dag beslutat
avlåta till riksdagen angående anslag till civilförsvaret, förutsatts, att riksbrandinspektören
skall erhålla ställning såsom föredragande i civilförsvarsstyrelsen,
såvitt angår brandförsvaret under krig, men självständiga inspektionsbefogenheter
i vad gäller brandväsendet under fred. I propositionen
förutsättes tillika, att riksbrandinspektörens avlöning skall bestridas från
anslag under sjätte huvudtiteln, medan kostnaderna för biträdande personal,
expenser o. dyl. skola inräknas i civilförsvarsstyrelsens anslag under femte
huvudtiteln.
I anslutning härtill erfordras i detta sammanhang icke något anslag till
hos riksbrandinspektören tjänstgörande biträdande personal utan allenast för
dennes avlöning. Vidare lior upptagas erforderligt belopp till bestridande
Departement»•
chefen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 274.
12
av kostnader för vikarie vid semester elier annan ledighet för riksbrandinspektören.
Därjämte torde det vara lämpligt, att visst belopp beräknas för ersättning
åt sakkunniga, vilka kunna behöva anlitas av riksbrandinspektören för
särskilda utredningar m. m. Icke minst under organisationens första verksamhetstid
torde behov av särskild expertis kunna uppstå.
Brandlagen och brandstadgan hava, såsom förut erinrats, föreslagits skola
träda i kraft den 1 januari 1945. Emellertid torde det vara ändamålsenligt, att
riksbrandinspektören och i viss omfattning även länsbrandinspektörerna träda
i verksamhet någon tid dessförinnan för att verkställa erforderliga förarbeten.
Det må erinras, att ett motsvarande förfaringssätt kommit till användning
i tidigare liknande fall, exempelvis före ikraftträdandet av förordningen
angående yrkesmässig automobiltraxik m. m. den 1 juli 1941, då statens
biltrafiknämnd organiserades från och med den 1 januari 1941 för att
bedriva nödiga förarbeten.
På riksbrandinspektören bör under en dylik förberedelsetid ankomma bland
annat att medverka vid utarbetandet av förslag till normalbrandordning samt
att under samarbete med civilförsvarsstyrelsen, länsstyrelserna och de frivilliga
organisationerna på brandväsendets område förbereda upprättandet av
en sådan organisation och vidtagandet av sådana åtgärder i övrigt, som erfordras
för att snarast möjligt efter författningarnas ikraftträdande giva
effektivitet åt den nya lagstiftningen.
Jämväl länsbrandinspektörerna böra på motsvarande sätt vara verksamma
under en viss förberedelsetid för att, under samarbete i erforderlig utsträckning
med länsstyrelsernas försvarsavdelningar, träda i kontakt med kommunerna
för att i huvuddrag planera brandförsvarets ordnande.
I enlighet med vad nu anförts vill jag förorda, att medel beräknas för avlöning
åt riksbrandinspektören under hela budgetåret 1944/45. Beträffande anställningsform
och löneställning för riksbrandinspektören kunde måhända i
organisationsfrågans nuvarande läge ifrågasättas, att åt denne befattningshavare
redan från början gåves en fastare ställning. Jag anser dock lämpligast
att före ett slutligt ståndpunktstagande i dessa hänseenden avvakta någon tids
erfarenhet angående organisationsformens praktiska verkningssätt. Med hänvisning
till mitt yttrande vid föredragning av lagrådsremissen vill jag sålunda
förorda, att riksbrandinspektörens avlöning tills vidare får utgå i form av ett
årligt arvode om 15 000 kronor.
För beredande av ersättning åt vikarie för riksbrandinspektören torde
förslagsvis böra beräknas 1 000 kronor. Till arvode åt sakkunniga lärer böra
avses ett belopp av 4 000 kronor.
Vad angår de av brandförsvarsutredningen beräknade anslagsposterna för
arvoden till länsbrandinspektörer samt åt länsinspektörerna för skogsbrandförsvaret
och dislriktsskogsbrandchefer är i detta sammanhang — med llän syn
till att frågan om anslag för skogsbrandförsvaret kommer att anmälas av chefen
för jordbruksdepartementet —- allenast spörsmålet om medel för ersättning
åt länsbrandinspektörer aktuellt. I anslutning till vad i det föregående
anförts förordar jag, att medel anvisas för att möjliggöra att jämväl läns
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
13
brandinspektörerna upptaga sin verksamhet under lämplig tid före den nya
lagstiftningens ikraftträdande. Genomsnittligen synes mig denna tid kunna
beräknas till ungefär ett kvartal före nämnda tidpunkt. För ändamålet torde
böra beräknas ett belopp av 30 000 kronor.
Sammanlagt bör i enlighet med vad nu anförts under statens biandinspektion:
avlöningar uppföras ett anslag om (15 000 H- 1 000 + 4 000 + 30 000)
50 000 kronor. I avbidan på erfarenheter rörande anslagets belastning bör
detsamma tills vidare upptagas såsom förslagsanslag. Erforderliga föreskrifter
rörande anslagets användning torde få meddelas av Kungl. Maj:!.
Statens brandinspektion: Omkostnader.
Angående beräknande av anslag för ifrågavarande ändamål anförde brandförsvarsutredningen
följande.
Under denna rubrik torde till en början böra anvisas medel för bestridande
av engångsutgifter för möblering av riksbrandinspektörens ämbetslokaler.
anskaffning av skrivmaskiner etc. Härför torde beräknas 10 000 kronor. I
årliga omkostnader för statens brandinspektion (reseersättningar och expenser
lör riksbrandinspektören, länsbrandinspektörerna, länsinspektörerna för
skogsbrandförsvaret och distriktsskogsbrandcheferna) torde beräknas 60 000
kronor. Hyreskostnaden för riksbrandinspektörens ämbetslokaler torde i vanlig
ordning böra redovisas å statens allmänna fastighetsfond. Anslaget torde
därför under första budgetåret böra utgå med (10 000 + 60 000) 70 000 kronor.
Till följd av att riksbrandinspektören, på sätt förut omnämnts, kommer att Departementsinordnas
i civilförsvarsstyrelsen torde erforderliga medel för möblering av chefen.
hans ämbetslokaler m. m. böra utgå från det omkostnadsanslag, som äskas
för nämnda styrelse. Något belopp för detta ändamål erfordras därför icke
i detta sammanhang. Av omkostnadsanslaget för statens brandinspektion böra
med hänsyn härtill bestridas allenast kostnader för riksbrandinspektörens
resor ävensom för expenser och resor för länsbrandinspektörerna. För ändamålet
synes mig för nästkommande budgetår ett anslag av 25 000 kronor
böra vara tillfyllest. Beloppet torde böra anvisas såsom förslagsanslag.
Ersättningar för skador vid eldsläckning.
Under sjätte huvudtiteln har från och med den 1 januari 1939 varit upptaget
ett förslagsanslag till Ersättningar för skador vid eldsläckning. För innevarande
budgetår har anslaget anvisats med 10 000 kronor, vilket belopp
i årets riksstatsförslag preliminärt beräknats även för budgetåret 1944/45.
Beträffande grunderna för användningen av anslaget, som disponeras av
länsstyrelserna, äro bestämmelser meddelade i kungörelsen den 16 december
1938 (nr 762) angående ersättning för skada till följd av arbete vid släckning
av annan eldsvåda än skogseld m. m.
Såsom tidigare framhållits har ett sammanförande av förevarande anslag Departementsmed
förut omförmälda, under nionde huvudtiteln för brandskyddsändamål chefen.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
Departements
chefen.
anvisade anslag under en gemensam rubrik befunnits lämpligen böra anstå
till ett kommande budgetår. För nästa budgetår torde till följd härav anslaget
böra upptagas med samma belopp som för innevarande budgetår och
disponeras enligt samma grunder som hittills.
Bidrag till svenska brandkårernas riksförbund.
Den frivilliga brandkårsrörelsen i vårt land är organiserad i länsbrandkårsförbund,
ett för varje län. Länsförbunden bilda tillsammans svenska
brandkårernas riksförbund. Riksförbundet fungerar som samarbetsorgan för
länsförbunden, ordnar instruktionskurser, utövar propaganda, utgiver en
tidskrift samt en del läroböcker o. s. v. Länsförbunden verka huvudsakligen
genom hos dem anställda och av dem avlönade brandkonsulenter.
Till stödjande av den av riksförbundet bedrivna verksamheten har, på
sätt närmare framgår av redogörelse under sjätte huvudtiteln av årets statsverksproposition
(s. 123), från och med budgetåret 1935/36 varit beviljat
ett statsanslag, som under senare tid utgått med 2 000 kronor för budgetår.
Brandförsvarsutredningen föreslog (s. 138), att bidraget till förbundet
skulle höjas till 30 000 kronor för år. Av detta belopp avsågos 25 000 kronor
såsom bidrag till den konsulentverksamhet, som länsförbunden utöva, och
5 000 kronor såsom stöd för den centrala verksamheten i förbundet. Beträffande
de för länskonsulentverksamheten avsedda medlen förutsatte utredningen,
att det skulle få ankomma på riksförbundet att fördela dessa på de
olika länen.
I statsverkspropositionen har redogjorts för en av svenska brandkårernas
riksförbund gjord framställning, att statsbidraget måtte för budgetåret
1944/45 höjas till 5 000 kronor. Beträffande grunderna för denna framställning
tillåter jag mig hänvisa till statsverkspropositionen.
De ökade förpliktelser, som genom den nya brandlagstiftningen komma
att åläggas särskilt landskommunerna, torde komma att påkalla en viss intensifiering,
åtminstone under den närmaste framtiden, av den verksamhet,
som förbundet bedriver genom sina länskonsulenter och som bland annat
avser att nybilda och öva brandkårer på landsbygden. En sådan intensifiering,
vilken även ur det allmännas synpunkt är önskvärd, synes böra föranleda
en viss höjning av det till understöd av förbundets verksamhet anvisade
anslaget. Jag finner mig emellertid icke kunna förorda större bidragsbelopp
än 5 000 kronor. Enligt min mening bör man kunna räkna med att
brandförsäkringsbolagen skola finna med sitt intresse förenligt att även i
fortsättningen stödja den ifrågavarande verksamheten.
Hemställan.
På grund av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört får jag
hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1944/45 anvisa
Kungl. Maj:ts proposition nr 274. 15
dels till Bidrag till kommuner för inköp av motorbrand
sprutor
ett reservationsanslag av ........ kronor 725 000,
dels till Bidrag till kommuner för inköp av brandslang ett
reservationsanslag av .................. kronor 1 170 000,
dels till Bidrag till kommuner för uppförande av brandstationer
och anläggande av branddammar ett reservationsanslag
av ............................kronor 500 000,
dels till Statens brandinspektion: Avlöningar ett förslagsanslag
av .............................. kronor 50 000,
dels till Statens brandinspektion: Omkostnader ett förslagsanslag
av .............................. kronor 25 000,
dels till Ersättningar för skador vid eldsläckning ett förslagsanslag
av .......................... kronor 10 000,
dels ock till Bidrag till svenska brandkårernas riksförbund
ett anslag av ............................ kronor 5 000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sigurd Lang.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1944:477 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till brandväsendet. s. 21 i texten
- Rskr. 1944:443 Skrivelse till Konungen angående upptagande i riksstaten av anslag till brandförsvaret och civilförsvaret. s. 10 i texten
- 2SärU 1944:7 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående vissa anslag till brandväsendet, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten