Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till brandväsendet

1944-05-12 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:274, Angående vissa anslag till brandväsendet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

1

Nr 2U.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till

brandväsendet; given Stockholms slott den 12 maj

19U.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAR

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 12 maj 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning nied cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

samt med statsrådet Rubbestad anför chefen för kommunikationsdepartementet,

statsrådet Andersson.

I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen har

Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition som kunde

bliva riksdagen förelagd, för budgetåret 1944/45 beräkna

under sjätte huvudtiteln dels till Ersättningar för skador vid eldsläckning

ett förslagsanslag av 10 000 kronor, dels ock till Bidrag till svenska brandkårernas

riksförbund ett anslag av 2 000 kronor samt

under nionde huvudtiteln till Skogsvård m. m.i Särskilda åtgärder för främjande

av skogsbrandskyddet ett förslagsanslag av 285 000 kronor.

Tidigare denna dag har Kungl. Majit på min föredragning beslutat lill riksBihang

till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 271

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

dagen avlåta proposition (nr 265) med förslag till brandlag och brandstadga

m. m.

I anslutning härtill torde jag nu få anmäla de till kommunikationsdepartementets

föredragning hörande anslagsfrågor, som sammanhänga med den i

propositionen föreslagna organisationen av brandförsvaret. Frågan om anslag

till särskilda åtgärder för främjande av skogsbrandskyddet torde komma att

senare i dag föredragas av chefen för jordbruksdepartementet.

Fråga om statsbidrag till kommunerna för brandförsvarskostnader.

Ökade krav på åtgärder till förebyggande och släckning av brand komma

enligt förslaget till brandlag och brandstadga att ställas på kommunerna.

Frågan, huruvida och i vilken omfattning staten borde bidraga till bestridandet

av kommunernas kostnader för organiserandet av brandväsendet i

enlighet med dessa författningar, har därför under förarbetena till desamma

upptagits till prövning.

Brandförsvarsutredningen framhöll i detta avseende i sitt betänkande (SOU

1942: 10, s. 133), att kostnaderna för brandväsendet i princip borde bäras

av kommunerna, enär brandförsvaret enligt utredningens förslag vore organiserat

på kommunal grund. Staten hade emellertid redan tidigare lämnat

vissa bidrag till brandförsvaret, och då nu ökade krav komme att ställas

på kommunerna, borde enligt utredningens åsikt även statens bidrag ökas.

Vid behandlingen av dithörande frågor borde enligt utredningens mening

skillnad göras mellan å ena sidan de engångskostnader, som föranleddes av

utredningens förslag, samt å andra sidan de årliga kostnaderna för brandförsvaret.

Med avseende å engångskostnaderna föreslog utredningen, på

sätt av det följande närmare framgår, att staten borde i viss utsträckning bidraga

till kommunernas kostnader för inköp av motorbrandsprutor och

brandslang.

Beträffande de årliga kostnaderna för brandförsvaret må till

en början erinras, att staten hittills bidragit därtill i form av vissa anslag

under sjätte och nionde huvudtitlarna.

Under sjätte huvudtiteln hava — bortsett från de anslag till statens brandskola

och till bidrag till svenska brandskyddsföreningen, som för nästkommande

budgetår redan äskats och av riksdagen beviljats — upptagits de inledningsvis

omförmälda, för nästkommande budgetår preliminärt beräknade anslagen

till ersättningar för skador vid eldsläckning och till bidrag till svenska

brandkårernas riksförbund. Under nionde huvudtiteln hava åter upptagits

dels ett förslagsanslag Skogsvård m. m.: Släckning av skogseld och dels ett

reservationsanslag Skogsvård m. m.: Särskilda åtgärder för främjande av

skogsbrandskyddet. Angående användningen av sistnämnda anslag må i detta

sammanhang nämnas, att ur detsamma bestritts bland annat kostnaderna för

bevakning och underhåll av skogsbrandtorn.

Brandförsvarsutrcdningens majoritet1 ansåg statsanslag till bestridande av

1 Ordföranden, landshövdingen A. E. Rodhe samt ledamöterna brandchefen H. Forssman, civilingenjören

T. Gustafsson, brandinspektören K. A. Janzon och civilingenjören A. Nylander.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

3

de årliga kostnaderna för brandförsvaret böra anvisas endast i begränsad

omfattning. Utom till bestridande av kostnaderna för den statliga brandinspektionen

borde sålunda medel anvisas allenast för de ändamål, som hittills

tillgodosetts genom särskilda anslag under sjätte och nionde huvudtitlarna.

Inom utredningen hade övervägts, huruvida icke staten även därutöver

borde lämna bidrag till kommunernas årliga kostnader för brandförsvaret.

Utredningen hade emellertid kommit till den uppfattningen, att sådana

bidrag icke borde utgå. Tillräckliga skäl syntes nämligen icke föreligga för att

giva kommunernas utgifter för brandförsvaret en särställning i jämförelse med

andra kommunala utgifter. Det borde även uppmärksammas, att den ökning

av skattebördan i mera skattetyngda kommuner, vilken kunde föranledas

av den föreslagna brandorganisationen, i viss omfattning kompenserades

enligt reglerna om understöd av skatteutjämningsmedel. Den omständigheten,

att statsbidrag i vissa fall kunde utgå för de årliga kostnaderna för skogsbrandväsendet,

syntes i och för sig icke kunna åberopas som stöd för att

motsvarande bidrag skulle utgå även för brandväsendet i övrigt bland annat

med hänsyn till att skogsbrandskyddet i mycket stor omfattning avsåge

statens egna skogar.

Mot utredningens förslag, i vad detsamma avsåg bidrag till kommunernas

årliga kostnader, anmälde två ledamöter av utredningen1 reservation under

framhållande, att de funne det oundgängligt, att landskommunerna erhölle

en långt kraftigare ekonomisk hjälp från statens sida. Reservanterna framhöllo

till stöd för sin mening, att den föreslagna reformen, enligt vilken även

landskommunerna skulle åläggas att upprätta och vidmakthålla ett betryggande

brandförsvar, skulle åsamka landskommunerna icke blott stora engångskostnader

— till vilka enligt utredningens förslag avsevärda statsbidrag

skulle utgå — utan även icke obetydliga årliga kostnader. De statsbidrag,

som enligt utredningens förslag skulle utgå till vissa av dessa årliga kostnader,

vore enligt reservanternas mening icke tillräckliga. Reservanterna åberopade

jämväl, att staten enligt kungörelsen den 2 december 1938 (nr 475) angående

statsbidrag till kommuns skogsbrandväsen redan lämnade särskilda bidrag

till kommunernas årliga kostnader för skogsbrandväsendet, vilka bidrag enligt

2 § kungörelsen utginge med högst tre fjärdedelar av sammanlagda beloppet

av de kostnader, som kunde anses hava varit nödvändiga för skogsbrandväsendet.

Med hänsyn härtill föreslogo reservanterna, att landskommunerna

skulle erhålla statsbidrag med tre fjärdedelar av den årliga kostnaden för

brandförsvaret.

Reservanterna beräknade, att ett anslagsbelopp å 1 500 000 kronor skulle

vara erforderligt för bestridande av de årliga bidragen till kommunernas

brandförsvarskostnader.

I de utlåtanden, som avgivits över brandförsvarsutredningens betänkande,

har dess förslag i nu angivna delar i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan

1 Biträdande länsjägmästare» S. Lindroth och ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren

V. J. Mattsson.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

erinran. Länsstyrelserna i Blekinge och Norrbottens län hava dock tillstyrkt

bifall till reservationen. Även länsstyrelserna i Skaraborgs och Jämtlands

län samt styrelsen för svenska landskommunernas förbund hava uttalat sig

till förmån för statligt bidrag till kommunernas årliga kostnader i större utsträckning

än vad utredningen föreslagit.

Av innehållet i de yttranden, som sålunda utmynna i ett tillstyrkande avbidrag

till kommunernas årliga kostnader för brandväsendet, må följande

återgivas.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Inom Skaraborgs län med dess många små

landskommuner, av vilka åtskilliga dragas med en betydande skattetunga,

kan det befaras, att kostnaderna för ett fullt betryggande brandförsvar kunna

bliva tyngande. Länsstyrelsen, som skulle anse det olyckligt, örn de möjligheter

till ett förbättrat brandförsvar på landsbygden, som öppna sig genom

de föreliggande förslagen, skulle minskas eller hindras av ekonomiska

skäl, finner sig därför böra ifrågasätta, om icke, i nära likhet med vad som

nu gäller med avseende å skogsbrandväsendet, möjlighet borde beredas kommuner

med svag ekonomisk bärkraft att i viss omfattning erhålla statsbidrag

till sina kostnader för brandförsvaret.

Länsstyrelsen i Jämtlands län: Enligt länsstyrelsens mening bör statsbidrag

till de årliga kostnaderna skäligen kunna utgå i större utsträckning än

de sakkunniga föreslagit. Då skogsbrandförsvaret enligt förslaget skall samordnas

med övrigt brandförsvar, föreslår länsstyrelsen, att statsbidrag till

landskommun för brandförsvarets ordnande ma kunna utgå enligt samma

grunder, som nu gälla i fråga örn skogsbrandväsendet.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund: Enligt förslaget skall

på landsbygden allmän brandsyn äga rum en gång årligen, och denna skall

omfatta i regel samtliga byggnader, upplag och andra anläggningar inom kommunen.

Brandsynen skall förrättas av en nämnd, bestående av brandchefen

eller annan av brandbefälet såsom ordförande samt en eller två därtill lämpliga

personer, som utses av den förvaltande myndigheten. — Det är alldeles

givet, att genom dessa föreskrifter brandrisken kommer att i hög grad förminskas.

Men man kan icke bortse ifrån att därigenom också kommunerna,

vilka enligt förslaget skulle bära kostnaderna, komme att få ikläda sig en

sorts brandförsäkringsavgift av ganska betydande storleksordning.^ Det är här

fråga örn en alldeles ny uppgift för landskommunerna, vilket, såvitt styrelsen

kan finna, starkt talar för att kommunernas utgifter för det föreslagna

brandförsvaret beredes en särställning i jämförelse med andra kommunala

utgifter och följaktligen kompenseras med ett rikligt bidrag av statsmedel.

Alt. exakt angiva den lämpliga storleken av ett sådant bidrag är givetvis

svårt. Men med hänsyn till storleken av hittills utgående bidrag till skogsbrandväsendet,

eller således s/4 av sammanlagda beloppet av kostnaderna,

vilken icke förefaller orimlig i förevarande avseende, vill styrelsen förorda, att

övervägande delen av de årliga kostnaderna för brandväsendet bestridas med

bidrag av statsmedel.

■ Vid bedömande av spörsmålet örn bidrag till kommunernas årliga kostnader

för brandförsvarets upprätthållande kan man enligt min mening icke

bortse från det förhållandet, att brandförsvarets ordnande såväl enligt nu

gällande bestämmelser som med den nya lagstiftningens utformning i första

hand är en kommunal uppgift. Kommunerna böra därför i första hand svara

för de med uppgiften förenade kostnaderna, även om staten för dess lösande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

5

medverkar genom upprättande av erforderliga övervakande och ledande organ

ävensom genom bidrag till vissa särskilda ändamål. Detta oaktat kunna

vissa skäl anföras för den uppfattningen, att staten, när den pålägger samtliga

kommuner skyldigheten att upprätthålla ett brandförsvar, skäligen borde

lämna ett visst ekonomiskt stöd även för löpande årliga kostnader. Emellertid

skulle införande av statsbidrag för dylika kostnader aktualisera vissa

vanskliga gränsdragningsfrågor, för såvitt man icke ville lämna samtliga

kommuner i riket ett efter schablonmässiga grunder avvägt statsbidrag, något

som enligt min mening icke bör ifrågakomma. Vidare är att beakta, att

de lokala brandstodsbolagen och länsbolagen för närvarande i viss omfattning

lämna bidrag till brandväsendet på landsbygden. Jag har övervägt

möjligheterna att i lämplig form göra ett dylikt bidrag obligatoriskt för försäkringsanstalterna,

men företagna undersökningar hava visat, att stora svårigheter

härvidlag yppa sig. Emellertid förutsätter jag, att brandförsäkringsföretagens

bidrag till landskommunernas brandförsvarskostnader skola utgå

jämväl sedan brandförsvarsanordningar blivit obligatoriska även på landsbygden.

Införande av statsbidrag till de löpande kostnaderna för brandväsendet

skulle dock säkerligen förminska försäkringsanstalternas intresse härutinnan.

Med hänsyn till här antydda förhållanden har jag ansett mig böra i denna

fråga biträda den ståndpunkt, som intagits av brandförsvarsutredningens

majoritet, och jag kan sålunda icke tillstyrka, att staten skulle lämna direkta

bidrag till de årliga kostnaderna för kommunernas brandförsvar. Enligt

min mening bör i stället staten för underlättande av de bördor, vilka

genom den nya lagstiftningen i form av engångskostnader läggas framför allt

på landskommunerna, lämna bidrag till engångskostnaderna i större omfattning

än vad utredningen förutsatt.

Från här angivna utgångspunkter går jag nu att granska de föreliggande

anslagskraven, i vad desamma avse kommunikationsdepartementets förvaltningsområde,

varvid jag till en början upptager frågan örn statsbidrag till

de kommunala engångskostnaderna.

Engångskostnader för brandförsvaret.

Bidrag till kommuner för inköp av motorbrandsprutor.

För att stärka rikets brandförsvar gingo statsmakterna våren 1940 och

hösten 1941 i författning om central upphandling genom luftskyddsinspeklionens

försorg av motorbrandsprutor, vilka tillhandahöllos sådana kommuner,

som för sitt brandväsen voro i behov av desamma. I främsta rummet

åsyftades härvid att förstärka kommunernas brandberedskap ur luftskyddssynpunkt.

De kommuner, som under året näst före bidragsbeslutet åtnjutit

understöd av skatteutjämningsmedel, erhöllo sprutorna kostnadsfritt, medan

statsverket för övriga kommuner bar kostnaden, i den mån denna översteg

ett belopp, som motsvarade 5 öre per skattekrona inom kommunen.

I nu angiven ordning hava motorsprutor till ett antal av omkring 1 700

tillförts kommunernas brandförsvar. Härtill komma de sprutor, vilka vissa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 274.

Departements
chefen.

kommuner anskaffat redan innan det statliga initiativet togs och till vilka

enligt särskilt beslut statligt bidrag i viss utsträckning utgått.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 2 (s. 59) därom framlagda

förslag har vidare innevarande års riksdag å tilläggsstat II till riksstaten

för budgetåret 1943/44 för samma ändamål anvisat ett förslagsanslag

av 1 100 000 kronor, avsett att möjliggöra inköp av ytterligare 300 sprutor.

Beträffande tillhandahållandet av dessa sprutor gälla enligt kungl, brev den

18 februari 1944 i huvudsak samma grunder som de, vilka föreskrivits vid

tidigare anskaffning. Kommun, i vilken brandkår ej finnes upprättad, erhåller

motorspruta endast om det med säkerhet kan antagas, att brandkår

kommer att upprättas i kommunen inom den närmaste framtiden. Såsom

villkor för tillhandahållande på angivet sätt av motorspruta åt en kommun

har tillika uppställts kravet att kommunen inköper den brandslang och

armatur, som luftskyddsinspektionen finner erforderlig.

Även brandförsvarsutredningen föreslog, att statsbidrag för nu ifrågavarande

ändamål skulle beviljas kommunerna enligt nyss angivna grunder.

Erforderligt engångsanslag för ändamålet beräknade utredningen till 1 000 000

kronor.

I enlighet med brandförsvarsutredningens förslag finner jag skäligt, att

staten bidrager till kostnaderna för anskaffande av de motorbrandsprutor,

som ytterligare erfordras för att kommunernas brandberedskap i detta hänseende

skall vara ur fredssynpunkt tillgodosett. För tillhandahållande av dessa

sprutor torde i huvudsak böra gälla de bestämmelser, som tillämpats för statens

medverkan vid anskaffningen av brandsprutor för att förstärka kommunernas

brandberedskap ur luftskyddssynpunkt. Fördelningen av bidragen

torde emellertid från och med budgetåret 1944/45 böra överlämnas åt civilförsvarsstyrelsen

att avgöras på föredragning av riksbrandinspektören.

Vad angår storleken av för ändamålet erforderligt anslag må nämnas, att

enligt från luftskyddsinspektionen lämnade uppgifter brandförsvarets ordnande

ur fredssynpunkt anses kunna tillgodoses genom ytterligare omkring

250 sprutor. Lämpligen torde för nästa budgetår böra beräknas medel till

bidrag för inköp av omkring 200 sprutor. Inköpskostnaden härför, beräknad

efter 3 800 kronor per spruta, utgör 760 000 kronor. Då en viss del av denna

kostnad torde komma att täckas av kommunerna, torde bidragsanslaget kunna

begränsas till 725 000 kronor. Anslaget bör erhålla reservationsanslags

karaktär.

Bidrag till kommuner för inköp av brandslang.

Beträffande frågan örn statsbidrag till kommuner för inköp av brandslang

har brandförsvarsutredningen anfört följande.

Statsbidrag bör enligt utredningens mening utgå även för inköp av slang

till de brandkårer, som behöva nyuppsättas. Slangpriset per meter var före

inträdet av den nu rådande krisen omkring 2 kronor 30 öre men är för närvarande

omkring 7 kronor 10 öre. Då det synes skäligt att de kommuner, som

skola nyuppsätta brandkårer, icke betungas med större utgifter för slang än

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

den före kriget normala kostnaden, vilken utgör omkring 25 procent av den

nuvarande kostnaden, torde statsbidraget böra utgå nied 75 procent av inköpsvärdet.

Administrationen av detta bidrag torde ställa sig tämligen enkel,

då all slangförsäljning i riket för närvarande förmedlas av luftskyddsinspektionen.

Då minst 500 meter slang erfordras för envar av de 900 brandkårer,

som behöva nyuppsättas, bör bidraget alltså avse 450 000 meter slang. Med

utgångspunkt från nuvarande pris, 7 kronor 10 öre per meter, skulle kostnaden

härför utgöra 3 195 000 kronor och statsbidraget, 75 procent, utgöra

omkring 2 400 000 kronor.

Utredningen har övervägt att föreslå retroaktiva bidrag för redan inköpt

slang ävensom bidrag till inköp av slang åt kårer, som nyligen uppsatts men

som ännu icke anskaffat erforderlig mängd slang. Då emellertid skäl av såväl

praktisk som principiell natur kunna åberopas häremot, torde sådana bidrag

icke böra ifrågasättas.

Utredningens förslag har i denna del föranlett följande yttranden.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län förordar, att möjlighet till retroaktiva bidrag

för redan inköpt slang beredes åtminstone i vissa fall.

Länsstyrelsen erinrar, att den redan tillstyrkt retroaktiva bidrag till kommuner,

som inköpt motorsprutor för luftskyddets behov, innan bestämmelserna

örn statsbidrag för sådant ändamål utfärdats. Länsstyrelsen anser det

psykologiskt oriktigt att genom särskilda bidrag belöna sådana kommuner,

sorn kanske demonstrativt nonchalerat myndigheternas uppmaningar att förbättra

sin brandberedskap, under det att andra kommuner, sorn kanske med

stora uppoffringar frivilligt skaffat sig och därmed även grannkommunerna

ett förbättrat brandskydd, själva få bära sina kostnader.

Även länsstyrelsen i Kronobergs län anser det böra övervägas, huruvida icke

bidrag i ömmande fall borde kunna utgå för materielanskaffning, som skett

under närmaste tiden före brandlagens ikraftträdande. Tillika ifrågasätter

länsstyrelsen, huruvida ej mer enhetliga grunder för statsbidrag till materielanskaffning

borde fastställas.

Statskontoret avstyrker däremot anslag överhuvud för nu ifrågavarande

ändamål.

Statskontoret säger sig icke kunna dela utredningens uppfattning, att det

förhållandet, att priset på brandslang vid inträdet av rådande kris endast

utgjorde 25 procent av gällande pris, bör föranleda, att kommuner, vilka nu

skola nyuppsätta brandkår, tilldelas statsbidrag med belopp, motsvarande

prisstegringen, eller med 75 procent av slangkostnaden. Såvitt statskontoret

kan finna, föreligger intet skäl, varför icke kommunerna skola bära denna

kostnadsstegring likaväl som de ökade kostnader, vilka under samma tid

uppstått i fråga om annan materiel, som erfordras för den kommunala verksamheten.

Ett motsatt betraktelsesätt måste för övrigt leda till orimliga konsekvenser,

bland annat med avseende å de kommuner, som under krisen

uppsatt brandkår.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter, om detta bidrag bör utgå.

I likhet med brandförsvarsutredningen anser jag, att staten i samband med Departementsbrandförsvarspliktens

utsträckning över hela landsbygden skäligen bör i viss c *en''

omfattning bidraga till kommunernas engångskostnad för inköp av slang.

Bidrag bör enligt min mening utgå såväl till de kommuner, inom vilka brand
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

kårer i anledning av brandlagstiftningens ikraftträdande nyuppsättas, som

till kommuner, vilka för att uppfylla brandlagstiftningens fordringar på

brandförsvaret behöva verkställa komplettering av sitt slanginnehav. Den av

brandförsvarsutredningen föreslagna bidragskvoten eller 75 procent av inköpskostnaden

synes mig kunna godtagas. I likhet med utredningen anser

jag mig av principiella och praktiska skäl icke kunna förorda, att bidrag

skulle få utgå även retroaktivt, utan bidragsrätten torde böra begränsas till

att avse engångskostnader i anledning av den nya brandlagstiftningens ikraftträdande.

På grundval av uppgifter, inhämtade från luftskyddsinspektionen, kan ett

statsanslag av 1 170 000 kronor beräknas vara erforderligt för täckande av

kommunernas sammanlagda ytterligare behov av slang. Härvid har räknats

med i genomsnitt 500 meter slang för envar av 250 motorsprutor eller 125 000

meter, vartill lagts ett uppskattat behov av 75 000 meter slang för komplettering

av förrådet hos kommuner, vilka nu ha för små mängder slang. Då

uppskattningen särskilt av kompletteringsbehovet är av approximativ karaktär,

torde hela det beräknade anslagsbeloppet böra upptagas för nästkommande

budgetår, oavsett att till bidrag för anskaffande av brandsprutor beräknats

medel avseende endast 200 sprutor.

Anslaget bör erhålla reservationsanslags natur. På civilförsvarsstyrelsen

torde få ankomma att efter föredragning av riksbrandinspektören meddela

beslut örn statsbidrag.

Bidrag till kommuner för uppförande av brandstationer och anläggande

av branddammar.

Frågan om statligt bidrag till kommunala branddammar har redan tidigare

genom en av statens arbetsmarknadskommission och luftskyddsinspektionen

den 17 april 1941 avlåten framställning bragts under Kungl. Maj:ts prövning.

I denna framställning, för vilken redogöres i brandförsvarsutredningens

betänkande (s. 134), framhölls bland annat följande.

Behovet av branddammar och brandbrunnar vore mycket stort, särskilt

på landsbygden. I större städer och samhällen hade vattenfrågan i regel kunnas

lösas på ett tillfredsställande sätt. En tryggad vattenförsörjning vore

emellertid även för mindre samhällen och på landsbygden av vitalt intresse

ur brandskyddssynpunkt. Ett stort antal eldsvådor under senare år hade

säkerligen kunnat släckas snabbare och skadeverkningarna avsevärt begränsas,

om icke vattenbrist gjort sig gällande. Behovet av branddammar och

brandbrunnar vore sålunda redan under fredsförhållanden av stor vikt. Än

mera gjorde sig naturligtvis detta behov gällande under beredskapsförhållanden

samt under krig. Med hänsyn till de sålunda anförda omständigheterna

hemställde myndigheterna — efter det att ekonomiska och vissa andra synpunkter

på ärendet ingående dryftats — att Kungl. Majit måtte hos riksdagen

äska ett anslag av 2 000 000 kronor till bidrag åt kommuner m. fl. för

utförande av branddammar och brandbrunnar m. m.

Brandförsvarsutredningen avgav den 21 oktober 1941 utlåtande i ärendet

och tillstyrkte därvid livligt framställningen samt underströk vikten av att de

i framställningen vidtagna åtgärderna vidtoges inom kortast möjliga tid.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

9

Sedermera har luftskyddsinspektionen i skrivelse den 7 september 1943,

varom närmare förmäles i den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen

nr 2 (s. 52), gjort framställning örn anslag till statsbidrag för anordnande

av branddammar.

Nämnda framställningar hava emellertid icke föranlett någon Kungl.

Maj:ts åtgärd.

Ett effektivt brandväsen förutsätter givetvis, att vattentillgången är någorlunda

tryggad. Det kan därför bliva nödvändigt alt på sina håll, särskilt på

landsbygden, anlägga branddammar för att brandorganisationen överhuvud

skall kunna fungera. I allmänhet torde branddammsanläggningar utgöra

lämpliga objekt för sysselsättning av övertalig arbetskraft. Sådana anläggningar

kunna därför förutsättas i viss utsträckning komma till stånd såsom

beredskapsarbeten. Ett särskilt bidragsanslag torde dock vara erforderligt

för det fall att behovet av branddammar måste, utan hänsyn till arbetsmarknadsläget,

omedelbart tillgodoses. Bidrag synes mig böra utgå med högst

femtio procent av anläggningskostnaden.

Av engångsutgifterna för brandförsvarets ordnande torde uppförandet av

brandstationer i de kommuner, där sådana bliva erforderliga, komma att

utgöra en betydande del. Brandförsvarsutredningen medtog i sitt förslag icke

denna utgiftspost bland de engångskostnader, för vilka statsbidrag borde utgå

(jfr betänkandet s. 133). I anslutning till vad jag inledningsvis anfört hyser

jag emellertid den uppfattningen, att statsbidrag bör beviljas även till kommunala

engångskostnader för anläggning av brandstationer under förutsättning,

att detsamma avväges på sådant sätt, att det kommer att tillgodose särskilt

de mindre bärkraftiga kommunernas behov. Inom en landskommun torde

kostnaderna för en nöjaktig brandstation för närvarande belöpa sig till 12 000

—15 000 kronor, stundom högre belopp. Jag vill förorda, att statsbidrag

må beviljas kommun, som hittills saknat brandstation men som i anledning

av brandlagstiftningens genomförande måste uppföra sådan. Bidraget torde

böra utgå med en tredjedel av anläggningskostnaden, dock högst med 6 000

kronor.

Prövningen av frågor örn anslag för nu angivna ändamål synes böra ankomma

på civilförsvarsstyrelsen efter föredragning av riksbrandinspektören. Såsom

förutsättning för erhållande av bidrag till uppförande av brandstation

torde böra gälla, att ritningarna till brandstationen i förväg godkänts av

civilförsvarsstyrelsen eller, om så ej skett, att byggnaden likväl kan anses

väl fylla sitt ändamål. På Kungl. Majit torde i övrigt få ankomma att meddela

närmare bestämmelser angående handläggning av nu ifrågavarande

slag av ärenden ävensom angående villkor för åtnjutande av statsbidrag.

De åtgärder, för vilka bidrag här förordats, torde endast successivt kunna

genomföras. För närvarande saknas hållpunkter för att beräkna storleken av

de totala kostnaderna. För nästkommande budgetår synes mig böra upptagas

ett bidragsanslag av 500 000 kronor. Även detta anslag bör anvisas

i form av reservationsanslag.

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Majlis proposition nr 274.

Ärliga kostnader för brandförsvaret.

De årliga kostnader för brandförsvaret, för vilka staten enligt min mening

bör i detta sammanhang svara eller lämna bidrag, utgöras dels av

kostnader för vissa administrativa organ, dels ock av kostnader för sådana

ändamål, för vilka redan tidigare, på sätt i det följande närmare omförmäles,

bidrag utgått under sjätte huvudtiteln.

I detta sammanhang må framhållas, att enligt brandförsvarsutredningens

förslag samtliga anslag, som avse de årliga statliga kostnaderna för brandförsvaret,

borde sammanföras under sjätte huvudtiteln, under vilken huvudtitel

jämväl erforderliga anslag till engångskostnader borde upptagas.

En sådan anordning, som torde förutsätta att på Kungl. Maj:t ankommande

ärenden rörande brandväsendet sammanföras till handläggning inom kommunikationsdepartementet,

är även enligt min mening lämplig. Emellertid

skulle, enligt vad tidigare i dag förordats, den nya brandlagstiftningen träda

i kraft först den 1 januari 1945. På grund härav och då ett av de å nionde huvudtiteln

hittills upptagna anslagen till skogsbrandväsendet för budgetåret

1944/45 redan äskats och av riksdagen beviljats under sistnämnda huvudtitel,

torde hittillsvarande fördelning av brandanslagen mellan sjätte och

nionde huvudtitlarna böra äga bestånd jämväl under nästkommande budgetår.

Vad till en början angår anslag till de administrativa organen, må erinras

att, såsom framgår av propositionen med förslag till brandlag m. m., tillsynen

över brandförsvaret framdeles liksom hittills skulle komma att utövas av

länsstyrelserna samt i sista hand av Kungl. Maj:t. För effektivisering av

denna tillsyn skulle emellertid inrättas dels en central statlig brandinspektion

under ''ledning av en riksbrandinspektör, dels ock särskilda brandinspektörsbefattningar

i länen. Härav aktualiseras till en början frågan om medel

till nämnda organ. Dessa medel torde lämpligen kunna fördelas på ett avlönings-

och ett omkostnadsanslag.

Statens brandinspektion: Avlöningar.

I samband med remiss till lagrådet av förslaget till brandlag redogjorde

jag (propositionen nr 265, s. 42—44) för de förslag beträffande avlöningsförmåner

till riksbrandinspektören och hos denne anställd biträdande personal,

som framlagts av brandförsvar sutredningen. Av redogörelsen framgår,

att brandförsvarsutredningen (betänkandet s. 137) under förestående rubrik

beräknade medel för avlöningar till tre befattningshavare med belopp som

framgå av följande uppställning.

Kronor.

Riksbrandinspektören, lön jämte tilläggsförmåner enligt lönegraden

C 5 .................................................. 15 916

Riksbrandinspektörens assistent, lön jämte tilläggsförmåner enligt

lönegraden Eo 21 ......................................... 9 197

Kontorsbiträde, lön jämte tilläggsförmåner enligt lönegraden Eo 4 . . 3 711

Summa kronor 28 824

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274. 1

Vidare beräknade utredningen följande anslagsposter för vissa arvoden.

Kronor.

Arvoden till länsbrandinspektörer.............................. 40 000

Arvoden åt länsinspektörerna för skogsbrandförsvaret och distrikts
skogsbrandchefer

......................................... 30 000

Arvoden till särskilda sakkunniga att anlitas av riksbrandinspek
tören

......................................... 5 000

Summa kronor 75 000

Summan av ifrågavarande poster, 103 824 kronor, ansåg brandförsvarsutredningen

kunna avrundas till 100 000 kronor.

I samband med lagrådsremissen av brandlagsförslaget yttrade jag — under

framhållande att frågan om riksbrandinspektörens ställning i statsförvaltningen

icke borde slutgiltigt lösas, innan hemortsförsvarssakkunniga fullbordat

sitt arbete — att riksbrandinspektören åtminstone tills vidare icke

borde inordnas i något ämbetsverk och att hans anställningsvillkor borde

provisoriskt så bestämmas, att frågan örn hans ställning kunde tagas under

omprövning, då hemortsförsvarssakkunnigas förslag bleve föremål för ställningstagande

från statsmakternas sida. För detta ändamål borde riksbrandinspektörens

löneförmåner tills vidare utgå i form av arvode, därvid ett årligt

belopp av 15 000 kronor syntes vara skäligt. Ett bifall till detta förslag

skulle innebära, att riksbrandinspektören icke skulle äga rätt till pension.

Då pensionsrätten syntes vara en viktig förutsättning för en fullgod rekrytering,

förutsatte jag emellertid, att pensionsfrågan skulle regleras i samband

med att spörsmålet örn inspektörens ställning i statsförvaltningen bleve slutligen

prövad.

Till biträde åt riksbrandinspektören borde, anförde jag vidare, tillsättas en

assistent. Även denna tjänst borde tills vidare utgöra en arvodessyssla. Arvodet

syntes lämpligen böra beräknas till 9 000 kronor om året. För skrivhjälp

syntes 3 500 kronor tills vidare vara tillräckligt.

Frågan örn riksbrandinspektörens ställning liksom även örn den till hans

förfogande stående biträdande personalen har kommit i ett nytt läge genom

det förslag till organisation av civilförsvaret, som nu föreligger. I detta avseende

har i den proposition, som Kungl. Maj:t tidigare denna dag beslutat

avlåta till riksdagen angående anslag till civilförsvaret, förutsatts, att riksbrandinspektören

skall erhålla ställning såsom föredragande i civilförsvarsstyrelsen,

såvitt angår brandförsvaret under krig, men självständiga inspektionsbefogenheter

i vad gäller brandväsendet under fred. I propositionen

förutsättes tillika, att riksbrandinspektörens avlöning skall bestridas från

anslag under sjätte huvudtiteln, medan kostnaderna för biträdande personal,

expenser o. dyl. skola inräknas i civilförsvarsstyrelsens anslag under femte

huvudtiteln.

I anslutning härtill erfordras i detta sammanhang icke något anslag till

hos riksbrandinspektören tjänstgörande biträdande personal utan allenast för

dennes avlöning. Vidare lior upptagas erforderligt belopp till bestridande

Departement»•

chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

12

av kostnader för vikarie vid semester elier annan ledighet för riksbrandinspektören.

Därjämte torde det vara lämpligt, att visst belopp beräknas för ersättning

åt sakkunniga, vilka kunna behöva anlitas av riksbrandinspektören för

särskilda utredningar m. m. Icke minst under organisationens första verksamhetstid

torde behov av särskild expertis kunna uppstå.

Brandlagen och brandstadgan hava, såsom förut erinrats, föreslagits skola

träda i kraft den 1 januari 1945. Emellertid torde det vara ändamålsenligt, att

riksbrandinspektören och i viss omfattning även länsbrandinspektörerna träda

i verksamhet någon tid dessförinnan för att verkställa erforderliga förarbeten.

Det må erinras, att ett motsvarande förfaringssätt kommit till användning

i tidigare liknande fall, exempelvis före ikraftträdandet av förordningen

angående yrkesmässig automobiltraxik m. m. den 1 juli 1941, då statens

biltrafiknämnd organiserades från och med den 1 januari 1941 för att

bedriva nödiga förarbeten.

På riksbrandinspektören bör under en dylik förberedelsetid ankomma bland

annat att medverka vid utarbetandet av förslag till normalbrandordning samt

att under samarbete med civilförsvarsstyrelsen, länsstyrelserna och de frivilliga

organisationerna på brandväsendets område förbereda upprättandet av

en sådan organisation och vidtagandet av sådana åtgärder i övrigt, som erfordras

för att snarast möjligt efter författningarnas ikraftträdande giva

effektivitet åt den nya lagstiftningen.

Jämväl länsbrandinspektörerna böra på motsvarande sätt vara verksamma

under en viss förberedelsetid för att, under samarbete i erforderlig utsträckning

med länsstyrelsernas försvarsavdelningar, träda i kontakt med kommunerna

för att i huvuddrag planera brandförsvarets ordnande.

I enlighet med vad nu anförts vill jag förorda, att medel beräknas för avlöning

åt riksbrandinspektören under hela budgetåret 1944/45. Beträffande anställningsform

och löneställning för riksbrandinspektören kunde måhända i

organisationsfrågans nuvarande läge ifrågasättas, att åt denne befattningshavare

redan från början gåves en fastare ställning. Jag anser dock lämpligast

att före ett slutligt ståndpunktstagande i dessa hänseenden avvakta någon tids

erfarenhet angående organisationsformens praktiska verkningssätt. Med hänvisning

till mitt yttrande vid föredragning av lagrådsremissen vill jag sålunda

förorda, att riksbrandinspektörens avlöning tills vidare får utgå i form av ett

årligt arvode om 15 000 kronor.

För beredande av ersättning åt vikarie för riksbrandinspektören torde

förslagsvis böra beräknas 1 000 kronor. Till arvode åt sakkunniga lärer böra

avses ett belopp av 4 000 kronor.

Vad angår de av brandförsvarsutredningen beräknade anslagsposterna för

arvoden till länsbrandinspektörer samt åt länsinspektörerna för skogsbrandförsvaret

och dislriktsskogsbrandchefer är i detta sammanhang — med llän syn

till att frågan om anslag för skogsbrandförsvaret kommer att anmälas av chefen

för jordbruksdepartementet —- allenast spörsmålet om medel för ersättning

åt länsbrandinspektörer aktuellt. I anslutning till vad i det föregående

anförts förordar jag, att medel anvisas för att möjliggöra att jämväl läns
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

13

brandinspektörerna upptaga sin verksamhet under lämplig tid före den nya

lagstiftningens ikraftträdande. Genomsnittligen synes mig denna tid kunna

beräknas till ungefär ett kvartal före nämnda tidpunkt. För ändamålet torde

böra beräknas ett belopp av 30 000 kronor.

Sammanlagt bör i enlighet med vad nu anförts under statens biandinspektion:

avlöningar uppföras ett anslag om (15 000 H- 1 000 + 4 000 + 30 000)

50 000 kronor. I avbidan på erfarenheter rörande anslagets belastning bör

detsamma tills vidare upptagas såsom förslagsanslag. Erforderliga föreskrifter

rörande anslagets användning torde få meddelas av Kungl. Maj:!.

Statens brandinspektion: Omkostnader.

Angående beräknande av anslag för ifrågavarande ändamål anförde brandförsvarsutredningen

följande.

Under denna rubrik torde till en början böra anvisas medel för bestridande

av engångsutgifter för möblering av riksbrandinspektörens ämbetslokaler.

anskaffning av skrivmaskiner etc. Härför torde beräknas 10 000 kronor. I

årliga omkostnader för statens brandinspektion (reseersättningar och expenser

lör riksbrandinspektören, länsbrandinspektörerna, länsinspektörerna för

skogsbrandförsvaret och distriktsskogsbrandcheferna) torde beräknas 60 000

kronor. Hyreskostnaden för riksbrandinspektörens ämbetslokaler torde i vanlig

ordning böra redovisas å statens allmänna fastighetsfond. Anslaget torde

därför under första budgetåret böra utgå med (10 000 + 60 000) 70 000 kronor.

Till följd av att riksbrandinspektören, på sätt förut omnämnts, kommer att Departementsinordnas

i civilförsvarsstyrelsen torde erforderliga medel för möblering av chefen.

hans ämbetslokaler m. m. böra utgå från det omkostnadsanslag, som äskas

för nämnda styrelse. Något belopp för detta ändamål erfordras därför icke

i detta sammanhang. Av omkostnadsanslaget för statens brandinspektion böra

med hänsyn härtill bestridas allenast kostnader för riksbrandinspektörens

resor ävensom för expenser och resor för länsbrandinspektörerna. För ändamålet

synes mig för nästkommande budgetår ett anslag av 25 000 kronor

böra vara tillfyllest. Beloppet torde böra anvisas såsom förslagsanslag.

Ersättningar för skador vid eldsläckning.

Under sjätte huvudtiteln har från och med den 1 januari 1939 varit upptaget

ett förslagsanslag till Ersättningar för skador vid eldsläckning. För innevarande

budgetår har anslaget anvisats med 10 000 kronor, vilket belopp

i årets riksstatsförslag preliminärt beräknats även för budgetåret 1944/45.

Beträffande grunderna för användningen av anslaget, som disponeras av

länsstyrelserna, äro bestämmelser meddelade i kungörelsen den 16 december

1938 (nr 762) angående ersättning för skada till följd av arbete vid släckning

av annan eldsvåda än skogseld m. m.

Såsom tidigare framhållits har ett sammanförande av förevarande anslag Departementsmed

förut omförmälda, under nionde huvudtiteln för brandskyddsändamål chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Departements
chefen.

anvisade anslag under en gemensam rubrik befunnits lämpligen böra anstå

till ett kommande budgetår. För nästa budgetår torde till följd härav anslaget

böra upptagas med samma belopp som för innevarande budgetår och

disponeras enligt samma grunder som hittills.

Bidrag till svenska brandkårernas riksförbund.

Den frivilliga brandkårsrörelsen i vårt land är organiserad i länsbrandkårsförbund,

ett för varje län. Länsförbunden bilda tillsammans svenska

brandkårernas riksförbund. Riksförbundet fungerar som samarbetsorgan för

länsförbunden, ordnar instruktionskurser, utövar propaganda, utgiver en

tidskrift samt en del läroböcker o. s. v. Länsförbunden verka huvudsakligen

genom hos dem anställda och av dem avlönade brandkonsulenter.

Till stödjande av den av riksförbundet bedrivna verksamheten har, på

sätt närmare framgår av redogörelse under sjätte huvudtiteln av årets statsverksproposition

(s. 123), från och med budgetåret 1935/36 varit beviljat

ett statsanslag, som under senare tid utgått med 2 000 kronor för budgetår.

Brandförsvarsutredningen föreslog (s. 138), att bidraget till förbundet

skulle höjas till 30 000 kronor för år. Av detta belopp avsågos 25 000 kronor

såsom bidrag till den konsulentverksamhet, som länsförbunden utöva, och

5 000 kronor såsom stöd för den centrala verksamheten i förbundet. Beträffande

de för länskonsulentverksamheten avsedda medlen förutsatte utredningen,

att det skulle få ankomma på riksförbundet att fördela dessa på de

olika länen.

I statsverkspropositionen har redogjorts för en av svenska brandkårernas

riksförbund gjord framställning, att statsbidraget måtte för budgetåret

1944/45 höjas till 5 000 kronor. Beträffande grunderna för denna framställning

tillåter jag mig hänvisa till statsverkspropositionen.

De ökade förpliktelser, som genom den nya brandlagstiftningen komma

att åläggas särskilt landskommunerna, torde komma att påkalla en viss intensifiering,

åtminstone under den närmaste framtiden, av den verksamhet,

som förbundet bedriver genom sina länskonsulenter och som bland annat

avser att nybilda och öva brandkårer på landsbygden. En sådan intensifiering,

vilken även ur det allmännas synpunkt är önskvärd, synes böra föranleda

en viss höjning av det till understöd av förbundets verksamhet anvisade

anslaget. Jag finner mig emellertid icke kunna förorda större bidragsbelopp

än 5 000 kronor. Enligt min mening bör man kunna räkna med att

brandförsäkringsbolagen skola finna med sitt intresse förenligt att även i

fortsättningen stödja den ifrågavarande verksamheten.

Hemställan.

På grund av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört får jag

hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1944/45 anvisa

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274. 15

dels till Bidrag till kommuner för inköp av motorbrand
sprutor

ett reservationsanslag av ........ kronor 725 000,

dels till Bidrag till kommuner för inköp av brandslang ett

reservationsanslag av .................. kronor 1 170 000,

dels till Bidrag till kommuner för uppförande av brandstationer

och anläggande av branddammar ett reservationsanslag

av ............................kronor 500 000,

dels till Statens brandinspektion: Avlöningar ett förslagsanslag

av .............................. kronor 50 000,

dels till Statens brandinspektion: Omkostnader ett förslagsanslag

av .............................. kronor 25 000,

dels till Ersättningar för skador vid eldsläckning ett förslagsanslag

av .......................... kronor 10 000,

dels ock till Bidrag till svenska brandkårernas riksförbund

ett anslag av ............................ kronor 5 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sigurd Lang.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:477 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till brandväsendet. s. 21 i texten
  2. Rskr. 1944:443 Skrivelse till Konungen angående upptagande i riksstaten av anslag till brandförsvaret och civilförsvaret. s. 10 i texten
  3. 2SärU 1944:7 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående vissa anslag till brandväsendet, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten