Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare anslag till Norrbottens Järnverk Aktiebolag

1944-05-19 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:283, Angående ytterligare anslag till Norrbottens Järnverk Aktiebolag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 283-

1

Nr 283.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ytterligare anslag

till Norrbottens Järnverk Aktiebolag; given Stockholms

slott den 19 maj 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Herman Eriksson.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 maj 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson, anför efter gemensam

beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdepartementen:

Vid 1939 års urtima riksdag (prop. nr 70; r. skr. nr 98) anvisades ett reservationsanslag

av 10 000 000 kronor till aktieteckning i Norrbottens järnverk

aktiebolag, vars ändamål skulle i första hand vara tillverkning av tackjärn.

I sin skrivelse i ärendet framhöll riksdagen, att det näppeligen kunde

vara lämpligt eller ens möjligt att redan då fastslå de lämpligaste produktionsmetoderna

eller företagets storleksordning, utan att detta vore en sak,

som i första hand finge prövas av den blivande, för företagets framtid närmast

ansvariga ledningen. Emellertid fästes uppmärksamheten på vissa med

användningen av elektriska ugnar — i stället för, såsom förutsatts i propofiihang

till riksdagens protokoll 194i. t sami. Nr 2S3. \

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

sitionen, blästermasugnar — förenade fördelar. Därjämte omnämndes ett

uppslag, avseende anläggning i anslutning till tackjärn verket av ett järnsvampverk,

en kombination, vartill enligt omdömen av experter stora förhoppningar

kunde knytas.

Sedan styrelse tillsatts för bolaget, inkom densamma till Kungl. Maj :t med

detaljerade anläggningsplaner och kostnadsberäkningar samt anhållan örn

ytterligare medelsanvisning. 1941 års riksdag beviljade också (skr. nr 521)

med anledning av proposition (nr 322) i ämnet ett nytt reservationsanslag

å 7 000 000 kronor för ytterligare aktieteckning i bolaget samt beslöt, att

staten genom riksgäldskontoret skulle ställa garanti för ett förlagslån åt bolaget

i riksbanken till ett belopp av 3 000 000 kronor. Enligt den därvid godkända

planen skulle anläggningarna bestå av — förutom allmänna anläggningar

— tackjärn verk, innefattande två elektriska tack järnsugnar med en

sammanlagd produktionskapacitet av cirka 60 000 ton tackjärn per år, sinterverk,

thomasverk samt elektrostålverk. Riksdagen framhöll att, såvitt riksdagen

kunnat bedöma saken, planläggningen av företaget såväl ekonomiskt

som tekniskt skett med all tillbörlig omsorg. Järnets framställning på elektroteknisk

väg och med tillgodogörande av den inhemska vattenkraften i stället

för utländskt kolbränsle stöde även i överensstämmelse med de önskemål

1939 års urtima riksdag uttryckt, och den valda thomasmetoden vore särskilt

väl lämpad för Norrbottens fosforrika malmer.

I skrivelse den 18 januari 1944 har nu bolagets styrelse anhållit om anvisande

av ytterligare medel för färdigställande av de föreslagna anläggningarna

och därvid anfört i huvudsak följande.

Det till bolagets förfogande ställda kapitalet hade på^ grund av uppkommen

prisfördyring, arbetets forcering och utförande i opåräknat stor omfattning

vintertid, oförutsedda mark- och grundsvårigheter samt konstruktionsändringar

till följd av brist på viss materiel icke givit möjlighet till utbyggnad

av alla de beslutade anläggningarna. De anvisade medlen hade därför

i främsta rummet använts till färdigställande av tack järnverket och därmed

sammanhängande anläggningar, medan arbetena å thomasverket fått anstå

och ännu icke påbörjats. Båda elektrotackjärnsugnarna vöre färdiga och

tagna i bruk. Sinterverket och elektrostålverket beräknades vara i drift under

våren eller försommaren 1944.

De tidigare och nu beräknade kostnaderna för de delar av anläggningen,

som helt eller delvis utförts, framginge av nedanstående tabell:

Malmviadukt, kross- och siktanläggning

Tidigare beräk- nad kostnad

Nu beräknad

kostnad

Skillnad

1 550 000

1 200 000

3 575 000

2 300 000

230 000

2 445 000

2 100 000

1 000 000

3 398 000

1 775 000

4 642 000

2 672 (>00

279 000

4 206 000

822 000

706 000

-1848 000

- 575 000

-1067 000

- 372 000

- 49 000

-1761000

+ 1278 000

+ 294 000

Sinterverk............................

Kraftledning Notviken—Luleå..........

Kronor

14400 000 18 500000

-4 100 000

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mårts proposition nr 283.

3

Fördyringen av malmviadukten berodde till betydande del på att i densamma

inrymts anläggningar för sanitära ändamål, arbetarmatsal, förbandsrum,

förrådslokaler, luftskyddsrum, lastbilsgarage, elektrisk reparationsverkstad,

snickeriverkstad samt ingenjörs- och förmanskontor. I eltackjärnverket

hade inrymts laboratorium och driftskontor.

För färdigställande av de nu under arbete varande anläggningarna, främst

elektrostålverket, erfordrades sålunda ett belopp av 1 500 000 kronor utöver

till bolagets förfogande redan ställda 17 000 000 kronor.

För uppförande av det beslutade thomas verket erfordrades därjämte ytterligare

medel. Kostnaden för denna anläggning, helt tillverkad inom landet,

hade tidigare beräknats till 2 600 000 kronor men torde med hänsyn till därefter

inträffade prisstegringar nu böra beräknas till 4 500 000 kronor.

Styrelsen har på grund härav hemställt, att ytterligare 6 000 000 kronor

måtte ställas till bolagets förfogande för anläggningens snara färdigställande

i enlighet med den tidigare framlagda planen.

I skrivelsen har styrelsen vidare meddelat, att styrelsen med anledning av

riksdagens uttalande rörande en eventuell kombination av järnverket med

ett järnsvampverk igångsatt utredning härom och att styrelsen, därest utredningen

gåve stöd därför, hade för avsikt att föreslå anläggandet av en jämsvampanläggning

eller en förreduktionsanläggning, vartill preliminärt beräknades

en kostnad av omkring 1 500 000 kronor.

Enligt sedermera från styrelsen inkomna handlingar har styrelseledamoten,

direktören Joel Larsson i särskild skrivelse reserverat sig mot styrelsens hemställan

och på anförda skäl uttalat, att densamma endast bort avse ett belopp

av cirka 1 500 000 kronor för omedelbart byggande av en ugn för tillverkning

av järnsvamp för försäljning eller för omsmältning till göt samt för

utprovning av förreduktionsförfarandet, under det att frågan om thomasverkets

byggande bort bordläggas för ytterligare utredning. Ett av bolagets

verkställande direktör Bertil Åström i anledning därav gjort skriftligt uttalande

fanns även fogat vid dessa handlingar.

I ett den 23 februari 1944 efter remiss avgivet utlåtande har statens industrikommission

anfört bland annat följande.

Såväl ur företagets egen synpunkt som med hänsyn till det allmänna försörj

ningsläget får det vid den tidpunkt, då beslut fattades örn anläggningens

utförande, anses hava varit önskvärt, att det nu färdigställda eltackjärnverket

snarast skulle komma i gång och att sålunda såväl konstruktions- som byggnadsarbetet

skulle forceras. Industrikommissionen har i åtskilliga andra sammanhang

haft tillfälle iakttaga, att under de förhållanden, som under de senare

åren rått med avseende på tillgång på material och arbetskraft, leveranstider

för maskiner o. s. v., forcering av anläggningsarbeten medfört högst

avsevärda fördyringar. Vissa, delvis rätt betydande, stegringar i fråga örn

materialpriser och löner torde därjämte också hava inträtt efter den tid, då de

kostnadskalkyler utfördes, vilka bildade underlag för det beslut örn medelsanvisning

för anläggningens utförande, som fattades av 1941 års riksdag.

Kommissionen finner därför icke anledning till erinran mot vad i styrelsens

framställning härutinnan anföres.

Vissa nu färdigställda partier av anläggningen, främst en del av vad som

inrymts i den s. k. malmviadukten, synas, även örn de i och för sig kunna

betraktas som ändamålsenliga, vara till omfattningen tilltagna i överkant,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

vilket förhållande tvivelsutan medfört vissa fördyringar. I den mån de direkt

produktiva anläggningsdelarna utökas eller nya tillkomma utjämnas

givetvis nu förekommande disproportion.

Den tillverkning av tackjärn, som kom i gång vid Norrbottens järnverk i

slutet av år 1943, är av betydelse ur försörjningssynpunkt, särskilt som utsikterna

till import av kokstackjärn synas hava minskats. Visserligen är för

närvarande tackjärnstillgången god och något större än det aktuella behovet.

På längre sikt och så länge möjligheterna till import av tackjärn och skrot

icke förbättras samt under förutsättning att tillverkningarna av stål och

tackjärnsgjutgods icke avsevärt nedgå, torde emellertid det vid Norrbottens

järnverk tillverkade tackjärnet vara erforderligt för upprätthållande av driften

vid stålverken och vid tackjärnsgjuteriema.

För den händelse det föreslagna thomasverket skulle komma till utförande

torde det vid Norrbottens järnverk tillverkade tackjärnet komma att inom

verket helt eller delvis förädlas till stål. Någon nämnvärd tackjärnsförsäljning

skulle sålunda eventuellt icke förekomma. Tillverkningen av thomasstål

kommer ungefär att motsvara det bortfall av stålproduktion vid andra

stålverk, som förorsakas av att tackjärnet från Norrbotten ej längre därstädes

kan förbrukas. Med avseende på stålförsörjningen inträder således kvantitativt

ingen nämnvärd ändring genom att ett thomasverk i Luleå sättes i

drift, och ur denna synpunkt kan det sålunda vara likgiltigt om thomasverket

kommer till stånd eller icke. Ä andra sidan uppstår vid framställning av

thomasstål en viss bränslebesparing mot vid framställning av stål enligt andra

metoder, och vidare skulle från ett sådant verk erhållas vissa kvantiteter

gödselmedel i form av thomasfosfat, som eljest icke skulle komma till framställning.

Vid förädling av 60 000 ton tackjärn i thomasverket erhållas cirka

10 000 ton thomasfosfat.

Dessa sistnämnda förhållanden, som tala för att thomasverket bör komma

till stånd, få emellertid icke i och för sig tillmätas sådan vikt, att de böra

föranleda thomasverkets färdigställande vid nuvarande tidpunkt.

Vissa omständigheter tala nämligen enligt industrikommissionens åsikt

med större styrka för att uppförandet av thomasverket tills vidare bör uppskjutas.

Byggnadskostnaderna komma med stor sannolikhet att en tid framåt

vara höga. Möjligen blir icke verket färdigt eller hinner därstädes icke

tillverkas stål under någon längre tidrymd, förrän de nuvarande höga prisen

å stål sjunkit, i vilket läge de höga anläggningskostnaderna komma att verka

mycket ofördelaktigt på företagets räntabilitet. Denna är redan nu betänkligt

ansträngd på grund av de höga kostnaderna för hittills utförda anläggningar.

Riktigast ur såväl företagsekonomisk synpunkt som försörjningssynpunkt

synes därför vara att avvakta den tidpunkt, då kostnadsnivån sjunkit, innan

anläggningen av thomasverket eventuellt fullföljes. Kommissionen anser sig

därför icke böra för närvarande tillstyrka bifall till framställningen i vad angår

medelsbehovet av 4,6 miljoner kronor för ett thomasverk.

Enligt från järnverket inhämtade uppgifter beräknas åtgången av vissa

material för thomasverk och tillhörande anläggningar bliva följande.

A- och E-

Järn

Koppar

Bly

säckar

ton

ton

ton

Thomasverket.......................

4 500

2 615 (1 184)

17

6

Kalkbränningsugn..................

1 800

188 (161)

2

2

Dolomitbränningsugn................

700

124 (106)

2

2-2

Linbana............................

930

162 (140)

0-5

0-2

7 930

3 0S9 (1591)

215

10 4

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

5

Vad angår järn angiver siffra inom parentes den kvantitet, som beräknas

för egentliga byggnadskonstruktioner. Järnkvantiteterna i övrigt ingå i maskiner

och apparater. Koppar och bly ingå i motorer och övrig elektrisk utrustning.

Ovanstående materialkvantiteter äro visserligen tämligen betydande men

dock icke av sådan storleksordning att de omöjliggöra att de ifrågasatta anläggningarna

omedelbart komma till utförande, för den händelse så skulle

anses oundgängligen nödvändigt. I fråga om särskilt den elektriska utrustningen

torde emellertid få räknas med rätt långa leveranstider.

Färdigställandet av de anläggningar, vilka redan äro under utförande, således

i huvudsak sinterverket och elektrostålverket, synes böra genomföras

så snart som möjligt, varför kommissionen vill tillstyrka bifall i vad angår

medelsbehovet av 1,5 miljoner kronor för detta ändamål.

I styrelsens framställning anföres slutligen, att utredningar igångsatts rörande

en järnsvampanläggning eller en förreduktionsanläggning, vars anläggningskostnad

av styrelsen preliminärt beräknats till cirka 1,5 miljoner kronor.

Genom en dylik anläggning i kombination med eltackj äril verket skulle

den nuvarande bränsleekonomien avsevärt förbättras och en betydande produktionsökning

komma till stånd med jämförelsevis liten kapitalinvestering.

Denna produktionsökning, vilken eventuellt skulle komma att uppgå till cirka

30 000 ton tackjärn eller järnsvamp per år, skulle i väsentlig grad kunna

bidraga till att förbättra företagets ekonomi.

Järnsvamptillverkning enligt Wibergs metod bär numera lämnat försöksstadiet,

i det att en anläggning sedan längre tid är i drift vid Söderfors järnverk.

Offentliggjorda kalkyler visa, att en väsentlig besparing bör kunna

uppnås vid användande av järnsvamp i stället för träkolstackjärn och att genom

övergång från tackjärn till järnsvamp erhålles en rätt betydande minskning

av bränsleåtgången. Förreduktion av malmen före eltackjärnsugnarna

torde icke hava utprovats i större skala men synes i förevarande fall möjligen

kunna bliva av väsentligt värde för produktionsökning och förbättrad

bränsleekonomi. Vad i fråga örn järnsvampframställning och förreduktion

av malm kan vinnas synes enligt kommissionens mening vara så väsentligt,

att kommissionen livligt vill tillstyrka, att den av styrelsen igångsatta utredningen

rörande dessa spörsmål med anlitande av bästa inom landet tillgängliga

expertis snarast genomföres.

Sedermera har från bolagets styrelse översänts en den 8 maj 1944 dagtecknad,

av bolagets verkställande direktör till styrelsen inlämnad skrift, vari

framhålles önskvärdheten av att thomasverket skyndsammast komme lill

utförande, enär detta vore bästa sättet att ekonomiskt utnyttja anläggningen.

Vidare har styrelsen i skrivelse den 8 maj 1944 hemställt, att 1 500 000 kronor

måtte ställas till bolagets förfogande för täckande av kostnaderna för såväl

förreduktionsförsök som den slutgiltiga utformningen av en för järnverket

lämplig förreduktionsanläggning. Efter att lia erinrat, att styrelsen i sin skrivelse

den 18 januari 1944 anmält sin avsikt att föreslå uppförandet av en

järnsvamps- eller förreduktionsanläggning för utnyttjande av den från eltackjärnsugnarna

avgående gasen, har styrelsen nu framhållit, att härmed avsåges

att uppnå en ökad produktion i såväl tackjärnsugnarna som elektrostålugnen

och därmed också en förbättring av driftsekonomien. Då veterligen hittills

inga försök av betydelse gjorts alt beskicka eltackjärnsugnar med förreducerad

produkt, saknades fasta hållpunkter för alt kunna bedöma vilket

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

resultat som därmed kunde uppnås. Styrelsen hade därför funnit välbetänkt

att gå försiktigt fram och bedriva arbetet på denna anläggning i etapper, varvid

man borde tillgodogöra sig rönen allt eftersom de under det praktiska arbetet

kunde vinnas. Efter slutförandet av utredningen angående förreduktionsproblemet

hade styrelsen funnit lämpligt att första etappen i dessa förreduktionsförsök

utfördes i den kalkbränningsugn, som erfordrades för järnverket.

Vid uppförandet av denna ugn skulle därför nödig hänsyn tagas till de konstruktionsändringar,

som kunde betingas av förreduktionsförsöken och varom

särskilt förslag utarbetats. Efter förreduktionsförsökens avslutande kunde då

denna ugn i fortsättningen drivas antingen såsom förreduktionsugn i befintligt

skick eller såsom kalkbränningsugn efter vissa mindre ändringar, beroende

på de vid försöken erhållna resultaten. En dylik anläggning skulle enligt

utförda kostnadsberäkningar kunna utföras för en kostnad av högst 600 000

kronor. I denna anläggning skulle så fort ske kunde tillverkas 3 å 4 000 ton

förreducerad produkt för avprovning såväl i ettack järnsugnarna som i elektrostålugnen.

På basis av härvid erhållna resultat skulle så förreduktionsanläggningen

slutgiltigt utformas.

Vid sistnämnda framställning är fogad en av T. An. Tesch aktiebolag till

Norrbottens järnverk aktiebolag ställd skrivelse med tillhörande ritning, vilken

skrivelse är av följande lydelse.

På eder anmodan hava vi i samarbete med direktör Åström verkställt

undersökningar och utarbetat förslag avseende tillvaratagande och utnyttjande

av nu bortgående gaser från de elektriska hyttorna.

Dessa gaser representera nämligen vid nuvarande drift ett högst betydande

värde, ty om man utgår från en produktion av 60 000 ton tackjärn per år,

beräknas den bortgående gasmängden till omkring 650 Nm3/ton tackjärn

med ett kalorivärde av ca 2 500 per Nm3. Skulle hela denna gasmängd kunna

tillvaratagas och nyttiggöras, motsvarar detta en kolmängd av ca 14 000 ton

vid ett kalorivärde på kolet av 7 000 per kg. Även om icke hela denna värmemängd,

som vid ett kolpris av exempelvis 60 kronor/ton representerar ett

värde av kronor 780 000, kan utnyttjas, kommer den nedan föreslagna anläggningen

avseende installerandet av en förreduktionsugn, en kalkbränningsugn

och härför erforderlig gasmagasineringsanläggning att i väsentlig

grad bidraga till nyttiggörandet av dessa gaser.

Genom förreduktionen av malm och sinter avses att uppnå en högre produktion

samt en lägre bränsle- och elektrisk energiåtgång. Kolsyrans utdrivning

ur kalkstenen vid kalkbränningen förstärker ovan angivna fördelar och

berikar samtidigt de från de elektriska hyttorna avgående gaserna, vilket bidrager

till att dessa få en mera kraftigt reducerande verkan i förreduktionsugnen.

Ehuru anläggningen för malmens förreduktion efter de förutsättningar

sorn här föreligga innebär vissa ej utprovade detaljer, har den likväl alla förutsättningar

att lyckas. För att emellertid begränsa kostnaderna för försöksdriften

och minska eventuella risker till ett minimum, hava vi föreslagit att

utföra förreduktionsprocessen i den kalkbränningsugn som kräves för såväl

ekonomisering av masugnsdriften som för underlättandet av förreduktionsprocessen.

Därest försöken vid förreduktionsdriften utfalla enligt beräkning, kommer

verkets driftsekonomi att i hög grad förbättras, väl motiverande det för denna

anläggning investerade kapitalet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

7

Efter att hava utarbetat en hel serie olika förslag till frågans lösning hava

vi i vårt alternativ VIII, principiellt åskådliggjort på bilagd ritning, föreslagit

en lösning som vi anse förmånligast. Av denna ritning framgår ugnens konstruktion

och huvudmått. Dess produktion vid normal drift beräknas fylla

behovet av förreducerat gods för en elektrisk tackjärnsugn.

Detta förslag innebär i stora drag uppförandet av en förreduktionsugn utförd

på så sätt, att den fullt motsvarar den ugnskonstruktion som enligt hittills

vunna erfarenheter och beräkningar bäst lämpar sig för ifrågavarande

ändamål. På samma gång har den utformats så, att den mot en jämförelsevis

låg kostnad kan transformeras till en kalkbränningsugn, vars kapacitet motsvarar

kalkbehovet för de två elektriska masugnarna och motsvarande stålverk.

Förreduktionsugnen har förlagts på den ur driftssynpunkt möjligast bekväma

platsen nära förefintlig linbana, varigenom rågodstransporten ombesörjes,

och nära hyttorna, som i första hand skola använda den förreducerade

produkten. Även kalkugnens läge utefter samma mittlinje som förreduktionsugnen

är ur driftssynpunkt förmånlig, då råprodukterna och slutprodukterna

hava samma vägar som för förreduktionsugnen.

Kostnaderna för den första etappen i utbyggnaden, omfattande förreduktionsugn

för försöksdrift, efter vissa kompletteringar användbar som kalkugn,

gasmagasineringsanläggning och transportanordningar för ingående gods

enligt följande:

1) Förreduktionsugn med tillbehör .................... kronor 270 000

2) Grund- och fundamentarbeten ...................... » 35 000

3) Byggnader ...................................... » 75 000

4) Transportanordningar för ingående gods ............ »_10 000

5) Event, ombyggnad av kalkugn

6) Gasmagasineringsanläggning ..

kronor

390 000

50 000

135 000

eller i runt tal kronor 600 000.

Totalkostnaden för den kompletta utbyggnaden enligt programmet är följande:
1)

Förreduktionsugn med tillbehör .................. kronor

2) Grund- och fundamentarbeten.................... »

3) Byggnader .................................... »

4) Transportanordningar för ingående gods .......... »

5) Transportanordningar för utgående gods .......... »

6) Karburatorer .................................. »

7) Transformatorer för karburatorer och elektrisk in
stallation

.................................... »

8) Byggnader för karburatorer ...................... »

9) Gasmagasineringsanläggning .................... »

10) Kalkugnsanläggning med byggnad ................ » _

Summa kronor 1 490 000,

eller i runt tal kronor 1 500 000.

575

000,

t är

föl-

310

000

50

000

150

000

60

000

105

000

175

000

175

000

90

000

135

000

240

000

Enligt de sommaren 1941 verkställda kostnadsberäkningar, vilka lågo till Departementsgrund

för anvisandet av medel lill uppförandet av Norrbottens järnverk en- cAe/«nligt

den vid 1941 års riksdags höstsession godkända planen, skulle anläggningskostnaderna

för järnverket uppgå till omkring 17 miljoner kronor. I

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts proposition nr 283.

detta belopp ingingo kostnaderna för ett thomasverk med 2,6 miljoner kronor.

På grund av åtskilliga omständigheter, för vilka bolagets styrelse närmare

redogjort i sin nyss återgivna skrivelse den 18 januari 1944, torde

emellertid kostnaderna för anläggningarna efter deras slutförande inom den

närmaste tiden komma att uppgå till cirka 18,5 miljoner kronor och således

med 1,5 miljoner kronor överstiga de tidigare kalkylerade. Att märka är

härvid, att på grund av den sålunda uppkomna kostnadsökningen thomasverket

icke kommit till utförande samt att, då ett dylikt verk i nuvarande

prisläge beräknats kosta 4,5 miljoner kronor, uppförandet av hela järnverket

enligt den godkända planen alltså skulle draga en kostnad av 23 i stället

för beräknade 17 miljoner kronor. Givetvis är det sålunda uppkomna betydande

överskridandet av den uppgjorda kostnadsramen mycket att beklaga.

Statens industrikommission har emellertid med stöd av den erfarenhet kommissionen

vunnit om de förhållanden, under vilka angelägna industriella anläggningsarbeten

utförts under krigsåren, förklarat kostnadsökningen icke

föranleda erinran från kommisionens sida.

Vad angår frågan örn ytterligare utbyggnad av järnverket, så delar

jag den av industrikommissionen uttalade uppfattningen, att den angelägnaste

uppgiften härutinnan är att vid verket uppföra en förreduktionsanläggning.

Trots den sena tidpunkten under riksdagssessionen anser jag frågan

härom nu böra föreläggas riksdagen. Vad däremot beträffar frågan örn

byggandet av ett thomasverk anser jag att den redan godkända byggnadsplan

bör fullföljas även i denna del. Då emellertid ett igångsättande av arbetena

för thomasverket icke synes lika brådskande som uppförandet av en

förreduklionsanläggning, är jag icke beredd att förorda att förslag härom

framlägges för den nu samlade riksdagen. Mot ett omedelbart igångsättande

talar enligt min mening bland annat den omständigheten, att bolagets ledning

nu i första hand bör koncentrera sina ansträngningar på att söka i möjligaste

män fullkomna driften vid de färdiga eller snart fullbordade anläggningarna

samt bringa frågan om förreduktionsförfarandet till en lycklig lösning.

Därest situationen beträffande landets järnförsörjning skulle bliva sådan

alf en utökning av järnverkets produktion befinnes påkallad, kan frågan

örn byggande av thomasverket komma i ett nytt läge.

Spörsmålet örn förreduktionsförfarandet sammanfaller helt med det redan

av 1939 års riksdag berörda spörsmålet om lämpligaste sättet att tillvarataga

de värdefulla avloppsgaserna från de elektriska masugnarna. Bolagets

styrelse, som ägnat detta spörsmål ett ingående studium, har nu föreslagit

ett utförande i eventuellt två etapper av en kombinerad förreduktionsoch

kalkugnsanläggning för en beräknad kostnad av 1,5 miljoner kronor.

Därav skulle 0,6 miljoner kronor belöpa på den första etappen, vilken skulle

avse en försöksanläggning i stor skala för att praktiskt utröna möjligheten

att beskicka eltackjärnsugnarna med förreducerad produkt. Om dessa försök

slå väl ut, beräknas, enligt vad jag inhämtat, med tillhjälp av den fullbordade

förreduktionsanläggningen kunna vid järnverket produceras ytterligare

upp till 15 000 ton tackjärn per år. Då de på denna kvantitet fallande ka
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

9

pital- samt bränsle- och elkraftkostnaderna bleve ganska obetydliga i jämförelse

med motsvarande kostnader för det tackjärn, som för närvarande

framställes vid järnverket, skulle alltså ett framgångsrikt genomförande

av ifrågavarande förslag medföra icke endast ett önskvärt tillskott till vår

järnförsörjning utan även en avsevärd förbättring av bolagets ekonomi. Jag

tillstyrker därför, att för ändamålet av riksdagen äskas medel till det av

bolagets styrelse angivna beloppet 1,5 miljoner kronor. Av detta böra dock

i första hand endast 0,6 miljoner kronor ställas till bolagets förfogande för

utförandet av en försöksanläggning i enlighet med styrelsens förslag.

I sammanhang med denna medelsanvisning torde även, på sätt bolagets

styrelse hemställt, ett belopp av 1,5 miljoner kronor ställas till bolagets förfogande

för ytterligare täckning av kostnaderna för de redan utförda eller

under utförande varande anläggningarna.

Sammanlagt bör alltså bolaget tillföras ytterligare 3 miljoner kronor. Av

denna kapitalförstärkning torde ett belopp av 1,5 miljoner kronor, motsvarande

täckningen av kostnaderna för de redan beslutade och snart färdiga

anläggningarna, böra tillföras bolaget såsom aktiekapital medan återstoden

eller alltså likaledes 1,5 miljoner kronor, avseende kostnaderna för den i

etapper planerade förreduktions- och kalkugnsanläggningen, lämpligen synes

böra anvisas såsom lån att utbetalas i den mån medel för anläggningens

utförande erfordras. Å lyftat lånebelopp torde böra utgå ränta, förslagsvis

beräknad efter tre procent om året från lyftningsdagen. Vad återbetalningen

av lånet beträffar lärer med hänsyn till ovissheten rörande järnverkets framtida

ekonomi någon viss amorteringsplan icke nu böra fastställas. Det torde

emellertid få ankomma på Kungl. Maj:t att tillse, att lånet infrias i den mån

medel därtill slå till bolagets förfogande. Lånebeloppet synes alltså böra vara

betalbart vid anfordran. Vid det förhållandet, att låntagaren är ett statligt

bolag, torde någon säkerhet för lånet icke erfordras.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, alt Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels till Aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag

å kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, för budgetåret

1944/45 anvisa ett investeringsanslag av .. kronor 1 500 000;

dels ock till Lån till Norrbottens Järnverk Aktiebolag å

kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, för budgetåret

1944/45 anvisa ett investeringsanslag av .. kronor 1 500 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse,, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Forssberg.

Bihang lill riksdagens protokoll 194i. 1 sami. Nr 2X3.

a

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1944:247 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten
  2. Rskr. 1944:406 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om anläggande av ett större jordbruk å de s. k. Ragundabottnarna. s. 3 i texten
  3. SU 1944:195 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare anslag till Norrbottens järnverk jämte i ämnet väckta motioner. s. 15 i texten