Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor, m. m

1944-10-20 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:295, Med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

1

Nr 295.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 26

juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor, m. m.; given

Stockholms slott den 20 oktober 19U.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni

1931 (nr 280) om erkända sjukkassor; samt

2) förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juni

1937 (nr 338) om moderskapspenning.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Biliana till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 295.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

Förslag

till

Förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni 1931 (nr 280)

om erkända sjukkassor.

Härigenom förordnas, att 9, 20, 21, 30, 32, 49 och 50 §§ förordningen den

26 juni 1931 om erkända sjukkassor1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives samt att i samma förordning skall införas en ny paragraf, benämnd

39 §, av lydelse, som framgår av det följande.

9 §•

Till medlem---kassans verksamhetsområde.

Person, som--- — sin mantalsskrivningsort.

Inträde i erkänd sjukkassa må vidare beviljas allenast den, som fyllt femton

men icke femtio år, har god hälsa och icke är behäftad med lyte, vilket

medför eller skäligen kan förväntas medföra väsentlig nedsättning av arbetsförmågan

eller påkalla läkarvård i större utsträckning. Vad nu stadgats gäller

icke vid inträde i centralsjukkassa genom indirekt anslutning på sätt i 11 §

sägs eller vid bildande av lokalsjukkassa av anledning, varom i 19 § förmäles,

eller vid överlåtelse å erkänd sjukkassa av annan understödsförenings rörelse

eller viss del därav på sätt i 59 eller 66 § lagen örn understödsföreningar sägs,

ej heller för det fall, att med tillsynsmyndighetens begivande inträde i sjukkassa

beviljas medlemmar av förening eller annan sammanslutning, vilken

därom träffat överenskommelse med kassan.

20 §.

Sjukhjälp till---dag (sjukpenning).

Den, som----allenast sjukpenning.

21 §.

Erkänd sjukkassa må, lokalsjukkassa dock allenast med tillsynsmyndighetens

begivande, tillförsäkra sina medlemmar sjukvårdsersättning jämväl vid

sjukdom, som drabbar medlems barn under femton år.

Sjukpenning må — — — av kassan.

30 §.

Medlem av erkänd sjukkassa, för vilken läkarintyg angående hälsotillståndet

vid inträdet i kassan icke fordrats, må icke tillerkännas sjukhjälp för

sjukdomsfall, som inträffar under de första sextio dagarna efter inträdet (väntetid).

För medlem, vilken medgivits övergång från mindre till mera omfat
1

Senaste lydelse se beträffande 9 § S. F. S. 1938: 98, beträffande 30 § S. F. S. 1937: 337 och

beträffande 32 § S. F. S. 1944: 231.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

3

tande sjukhjälp, skall under motsvarande förutsättning sjukhjälp vid sjukdom,

som inträffar under de första sextio dagarna efter övergången, utgå i den

mindre omfattningen. Vad sålunda stadgats gäller dock icke, där sjukdomen

föranletts av olycksfall, som inträffat efter inträdet i kassan eller efter övergången

till den mera omfattande sjukhjälpen, samt ej heller i fråga örn medlem,

vilken på grund av sin anställning varit pliktig inträda i kassan.

Lämnar erkänd---å medlems barn.

Väntetid må---19 § sägs.

Har utfästelse---inträde i kassan.

I intet---etthundratjugu dagar.

32 §.

Centralsjukkassa skall — — — tvåhundrasjuttio dagar.

Moderskapshjälp utgår — — — nyss nämnts.

Centralsjukkassa må på ansökan av kvinnlig medlem, som vid tiden för ansökningen

varit medlem av erkänd sjukkassa under oavbrutet minst tvåhundrasjuttio

dagar och som genom intyg av läkare, barnmorska, distriktssköterska

eller vid mödra- eller barnavårdscentral anställd sjuksköterska gör

sannolikt, att hon befinner sig i havandeskap, längre framskridet än i sjunde

månaden, såsom förskott å henne tillkommande moderskapshjälp omedelbart

utbetala sextio kronor.

Där till —--utbekomma beloppet.

Moderskapshjälp må — — — stycket sägs.

39 §.

Räkenskapsavslutning skall vara verkställd, för lokalsjukkassa senast den

1 mars och för centralsjukkassa senast den 15 april året efter det räkenskaperna

avse. Senast å dag, som i vartdera fallet nämnts, skola räkenskaperna

med tillhörande handlingar samt den av styrelsens ledamöter underskrivna

förvaltningsberättelsen för granskning överlämnas till kassans revisorer.

Revisorernas berättelse skall avlämnas till styrelsen, beträffande lokalsjukkassa

senast den 15 mars och beträffande centralsjukkassa senast den 15 maj

året efter det revisionen avser. Berättelsen skall framläggas vid ordinarie föreningssammanträde,

som hålles av lokalsjukkassa senast den 31 mars och av

centralsjukkassa senast den 15 juni varje år.

Handlingar, som avses i 77 § första stycket lagen örn understödsföreningar,

skola för varje år av styrelsen ingivas till tillsynsmyndigheten inom en månad

efter föreningssammanträde, som i nästföregående stycke sägs, dock senast

den 30 juni. Handlingarna skola jämväl innefatta uppgifter för beräkning

av kassan tillkommande statsbidrag.

49 §.

Styrelseledamot eller annan, som vid ansökan om antagande eller i handling,

som är avsedd för beräkning av statsbidrag, mot bättre vetande meddelar

oriktig uppgift, straffes med dagsböter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

Åsidosättes föreskrift, som är meddelad i 39 §, eller försummas anmälan,

som är föreskriven i 41 §, straffes den försumlige med böter från och med fem

till och med trehundra kronor.

50 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

Försummelse att iakttaga föreskrift, som är meddelad i 39 §, eller att göra

anmälan, som är föreskriven i 41 §, skall åtalas vid allmän underrätt i den

ort, där kassans styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1945. Medlem av erkänd

sjukkassa, vilkens försäkring med stöd av den nya lydelsen av 20 § utvidgas

till att avse jämväl sjukvårdsersättning, är icke berättigad till dylik ersättning

för sjukdomsfall, som inträffar innan försäkringen utvidgats.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juni 1937 (nr 338)

om moderskapspenning.

Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 11 juni 1937 örn moderskapspenning1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6 §•

Då ansökan---—- erhållande därav.

Sjukkassan skall därjämte skyndsamt verkställa utredning rörande omständigheter

av betydelse för bedömande av kvinnans rätt till moderskapspenning.

Har kvinnan genom intyg av läkare, barnmorska, distriktssköterska

eller vid mödra- eller barnavårdscentral anställd sjuksköterska gjort sannolik

att havandeskapet är längre framskridet än i sjunde månaden, må, därest

i övrigt kvinnan befinnes äga rätt till moderskapspenning, såsom förskott

å denna ett belopp av fyrtio kronor omedelbart utbetalas. Utbetalningen skall

i sådant fall ske till vederbörande barnavårdsnämnd, som har att tillställa

kvinnan beloppet. Eljest må moderskapspenning ej utbetalas, förrän till sjukkassan

inkommit intyg, utfärdat av läkare, barnmorska eller annan känd och

trovärdig person, att kvinnan fött barn.

Intyg, som---för nedkomsten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1945.

1 Senaste lydelse se S. F. S. 1944: 229.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl- Maj:ts proposition nr 295.

5

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 oktober

1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Bagge, Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler fråga om vissa

ändringar i förordningarna om erkända sjukkassor och örn moderskapspenning

samt anför:

I. Undantag vid kollektiv anslutning till erkänd sjukkassa från eljest gällande

bestämmelser örn villkor för inträde i dylik kassa.

Enligt 9 § tredje stycket förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända

sjukkassor må inträde i erkänd sjukkassa beviljas allenast den, som

fyllt femton men icke femtio år, har god hälsa och icke är behäftad med

lyte, vilket medför eller skäligen kan förväntas medföra väsentlig nedsättning

av arbetsförmågan eller påkalla läkarvård i större utsträckning. Härifrån

göres dock bl. a. det undantaget, att vad sålunda stadgats icke skall

gälla vid överlåtelse å erkänd sjukkassa av annan understödsförenings rörelse

eller viss del därav på sätt sägs i 59 eller 66 § lagen den 24 mars 1938

örn understödsföreningar. 59 § avser överlåtelse av understödsförenings rörelse

i samband med föreningens likvidation, 66 § frivillig överlåtelse av understödsförenings

rörelse.

I skrivelse den 18 maj 1942 har svenska sjukkasse förbundet hemställt,

att förordningen om erkända sjukkassor måtte kompletteras med en bestämmelse,

som gåve erkänd sjukkassa rätt att på kollektiv väg medgiva anslutning

av grupper, anställda vid visst företag, även örn för dem, som tillhörde

gruppen, de för individuellt inträde gällande villkoren ej vore uppfyllda. Såsom

motivering härför anföres bl. a., att enligt vad förbundet hade sig bekant

vid vissa företag förefunnes önskemål om alt få ansluta olika grupper

anställda direkt till de erkända sjukkassorna, varvid man förutsatte, att även

de, som på grund av nuvarande inträdesbestämmelser icke vore inlnidesberättigade,

skulle omfattas av anslutningen. Då en sådan anslutning nu måste

ske genom anlitande av särskilda understödsföreningar och denna procedur

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 295-

vore mycket omständlig och tidsödande, borde det enligt förbundets mening

övervägas, huruvida icke en dylik anordning kunde möjliggöras på ett enklare

men ändock för sjukkasseverksamheten fullt betryggande sätt.

Pensionsstyrelsen har i ett den 9 december 1942 avgivet yttrande över

sjukkasseförbundets framställning hemställt, att några särskilda åtgärder

icke för närvarande måtte vidtagas i anledning av framställningen. Som

skäl härför anför styrelsen:

Vid överlåtelse av understödsförenings rörelse eller viss del därav på erkänd

sjukkassa gälla icke de för individuellt inträde uppställda villkoren.

Däremot skola verkställas erforderliga beräkningar för fastställande av det

belopp, som understödsförening bär att överlämna till de erkända sjukkassorna

för täckande av den överlåtna försäkringsrisken.

För underlättande av anslutning till den erkända sjukkasserörelsen har

bildats ett antal understödsföreningar, s. k. uppsamlingskassor, registrerade

enligt lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar, vilka uteslutande ha

till uppgift att mottaga större eller mindre persongrupper — inräknat medlemmar

som icke uppfylla de för individuellt inträde i de erkända sjukkassorna

stadgade villkoren — och att genom överlåtelse möjliggöra inträde för

dessa grupper i erkända sjukkassor. Själva överlåtelseförfarandet tillgår så

att, sedan utredning verkställts angående de närmare villkoren för överlåtelsen,

anbud infordras från samtliga de erkända sjukkassor, inom vars

verksamhetsområde medlemmar tillhörande gruppen äro bosatta, om övertagande

av medlemmarna i fråga. Därefter fattas beslut örn överlåtelsen,

varefter densamma anmäles hos pensionsstyrelsen för godkännande. Beträffande

uppsamlingskassorna i fråga må framhållas att de med hänsyn till

sin organisation icke torde uppfylla de i 1938 års understödsföreningslag

föreskrivna villkoren för erhållande av förklaring, som i övergångsbestämmelserna

till lagen sägs, och att därför kassorna — såvida deras nuvarande

organisation bibehålies — i enlighet med samma övergångsbestämmelser

torde nödgas upphöra med sin verksamhet före den 1 juli 1944. — Ett annat

tillvägagångssätt för vinnande av anslutning, som vid några tillfällen

praktiserats, har varit att en större grupp personer bildat en understödsförening,

som allenast haft till syfte att, så snart registrering vunnits, genom

överlåtelse möjliggöra gruppens inträde i erkänd sjukkassa.

Den för individuellt inträde stadgade högsta inträdesåldern ha sjukkassorna,

som förut antytts, i regel bestämt till fyrtio år. Därest en höjning av

inträdesåldern till sjukkasseförordningens maximum, femtio år, bomme till

stånd, skulle detta givetvis på ett helt annat sätt än möjligheten till kollektivt

inträde underlätta anslutningen för den del av befolkningen, som nu är

utestängd från möjligheten att komma i åtnjutande av de förmåner som de

erkända kassorna kunna bereda. Pensionsstyrelsen, som anser det vara en

angelägenhet av synnerlig vikt att så stor del av befolkningen som möjligt genom

inträde i de erkända kassorna herodes sjukvård och sjukhjälp vid inträffade

sjukdomsfall, har behandlat spörsmålet om höjning av inträdesåldem

vid förhandlingar med representanter för de erkända centralsjukkassorna.

Därvid konstaterades emellertid att förutsättningarna för en frivillig

mera allmän höjning av inträdesåldern inom kassorna ej förefanns. Pensionsstyrelsen

har därefter övervägt olika möjligheter för vinnande av detta

syfte. Att styrelsen emellertid icke vidtagit några särskilda åtgärder härför

sammanhänger med att, efter socialvårdskommitténs väntade förslag till omläggning

av sjukförsäkringen, hela frågan örn ökade möjligheter för inträde

i de erkända sjukkassorna kan komma i ett helt annat läge.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 295.

7

Förutom de nu angivna synpunkterna torde, vad särskilt den kollektiva

anslutningen beträffar, kunna anföras att man tills vidare synes kunna reda

sig med de möjligheter till överlåtelse, som, enligt vad förut antytts, för närvarande

stå till buds. Vidare må framhållas att, ifall en bestämmelse om

kollektiv anslutning skall lia någon mening, måste den ges sådan innebörd

att de ifrågavarande personerna, om de äro bosatta inom olika sjukasssors

verksamhetsområden, kunna komma in i samtliga de sjukkassor varom

fråga är. Det måste ju annars för gruppen såsom sådan te sig egendomligt

att endast en del av densamma — de som äro bosatta inom vissa centralsjukkasseområden

— kunna vinna inträde men de andra icke. Att erhålla

en sådan anordning med bestämmelser, som medgiva rätt för sjukkassa till

kollektiv intagning, torde knappast vara möjligt. Jämväl i övrigt torde angivandet

av förutsättningarna för ett kollektivt inträde och dessa föreskrifters

tillämpning i praktiken komma att medföra svårigheter.

Sjukkasseförbundet har i yttrande den 25 januari 1943 i anledning av vad

pensionsstyrelsen anfört vidhållit sin tidigare framställning. Som skäl härför

framhålles bl. a. följande:

Förbundet har genom sin berörda hemställan icke ifrågasatt någon saklig

ändring av den procedur, som nu tillämpas för överföring av grupper av

personer till sjukkassorna. Meningen har endast varit att få till stånd en anordning,

som möjliggör överförande av dylika grupper utan anlitande av det

ä formellt avseende tungrodda systemet med överlåtelse i enlighet med understödsföreningslagens

bestämmelser. Liksom för närvarande vid överlåtelse

skulle sålunda en överföring av medlemmar helt grunda sig på frivilligt

åtagande från de kassors sida, som beröras av överföringen. I de fall berörda

kassor icke skulle vilja medverka till en överföring av detta slag, skulle en

sådan icke kunna komma till stånd. Vad man önskar vinna genom en sådan

anordning är, att man icke behövde upprätta eller ha upprättade särskilda

registrerade understödsföreningar med uteslutande uppgift att genomföra

överföringen. Bortsett från att dylika knappast kunna ha någon egentlig uppgift

utöver den med överföringen sammanhängande, måste sådan förening

först konstitueras och anta stadgar, därefter registreras och sedermera, sedan

den fullgjort sin uppgift för medlemsöverföringen, träda i likvidation och

upplösas.

Då överföring sker genom överlåtelse enligt understödsföreningslagen, ankommer

på tillsynsmyndigheten att pröva, örn överlåtelsevillkoren äro betryggande

för den mottagande kassan. Givetvis förutsätter förbundet, att en

kollektiv anslutning på föreslaget sätt även skall ske först efter tillsynsmyndighetens

prövning och godkännande. Förbundet vill också framhålla, att

en anordning som den tänkta icke är någon nyhet inom understödsföreningsväsendet.

En del understödsföreningar lia också i stadgarna intagit bestämmelse

örn sådan kollektiv överföring.

Socialvdrdskommittén, till vilken ärendet härefter remitterades, har i yttrande

den 12 juni 1944 bl. a. anfört:

Den förevarande frågan bär i viss mån kommit i eli nytt läge, sedan socialvårdskommittén

numera framlagt förslag om allmän och obligatorisk

sjukförsäkring (SOU 1944: 15 och 16). Genomförandet av den föreslagna försäkringen

torde nämligen komma alt underlättas genom att den erkända

sjukkasserörelsen utsträckes all omfatta så många personer som möjligt. Det

är även önskvärt, alt de fördelar, som i samband med införandet av den

föreslagna försäkringen förutsatts komma medlemmarna av de erkända sjuk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

kassorna tillgodo, skola tillkomma största möjliga antal medborgare. Den

nya sjukförsäkringen har vidare föreslagits träda i kraft den 1 januari 1947

under det att nu förefintliga s. k. uppsamlings- eller slusskassor, såsom pensionsstyrelsen

påpekat, icke kunna med sin nuvarande organisation fortsätta

verksamheten efter den 30 juni 1944.

Å andra sidan har den individuella anslutningen till vissa erkända sjukkassor

på den senaste tiden i viss mån underlättats genom att den högsta

inträdesåldern höjts från 39 till 44 eller 49 år. Vissa ytterligare erkända sjukkassor

planera enligt vad kommittén försport en liknande höjning av inträdesåldern.

Tydligt är dock att enbart höjning av inträdesåldern på angivet

sätt icke är tillfyllest för att underlätta inträdet i erkända sjukkassor i den

omfattning, som är önskvärd.

Enligt kommitténs mening behöva större risker för de erkända kassorna

icke uppkomma genom en kollektivanslutning av vissa medborgargrupper

än genom överslussning via en för ändamålet bildad understödsförening under

förutsättning att motsvarande villkor gälla för anslutningen. I vissa icke

erkända sjukkassors stadgar finnas bestämmelser örn sådan kollektivanslutning

och såvitt kommittén har sig bekant har någon olägenhet härav ej

kommit till synes. Även svårigheten att på ett tillfredsställande sätt utforma

bestämmelser om kollektiv anslutningsrätt torde kunna övervinnas.

Man synes sålunda till 9 § sjukkasseförordningen kunna foga ett nytt stycke

av ungefärligt innehåll, att större grupp personer tillhörande viss förening

eller annan sammanslutning må, utan hinder av de i paragrafen förefintliga

bestämmelserna i fråga örn ålder och hälsotillstånd, kunna efter tillsynsmyndighetens

gillande beviljas inträde i erkänd sjukkassa.

Beträffande villkoret örn tillhörighet till förening eller annan sammanslutning

för möjlighet til! kollektivanslutning torde böra påpekas, att något organ

måste finnas, med vilket såväl den erkända sjukkassan som tillsynsmyndigheten

kan förhandla och sluta avtal. Vid praktiskt taget alla företag av mera

betydande storlek torde personalen vara ansluten till någon sammanslutning,

varför villkoret ej skulle utgöra hinder för att på denna väg ansluta de anställda

vid visst företag. För stränga krav böra dock icke ställas på beskaffenheten

av en sammanslutning av nu ifrågavarande art och böra även under-

eller lokalavdelningar av större sammanslutningar, såsom hittills varit

fallet, i förevarande avseende kunna godtagas.

Rörande det antal personer, som en kollektivanslutning lägst bör avse, kan

naturligen olika meningar råda. Det vill dock synas som om tillsynsmyndigheten

härvid bör ha en ganska vidsträckt prövningsrätt. I regel synes dock

sådan anslutning icke böra medgivas, om antalet understiger 25. Vid beräkning

av antalet bör hänsyn tagas till det antal, som skall anslutas till viss

centralsjukkassa. Att härigenom allenast ett fåtal medlemmar tillföras varje

lokalsjukkassa torde icke behöva väcka betänkligheter.

Det torde endast undantagsvis komma att inträffa, att en centralsjukkassa

i visst fall medger kollektivt inträde men icke en annan. I många fall torde

dessutom allenast bli fråga örn inträde i en centralsjukkassa. De av pensionsstyrelsen

i detta avseende uttalade farhågorna synas därför icke böra

tillmätas någon större betydelse.

Såsom villkor för anslutning bör icke kunna föreskrivas, att de sålunda

anslutnas avgifter skola beräknas på annat sätt än de individuellt anslutna

medlemmarnas. Det blir därför i regel, liksom vid intagning av medlemmar

via en uppsamlingskassa, nödvändigt att en särskilt beräknad ersättning erlägges

i samband med anslutningen. Ersättningsbeloppet bör uträknas av

tillsynsmyndigheten innan definitivt avtal om anslutningen träffas mellan den

erkända sjukkassan och vederbörande sammanslutning. Även om sjukkassan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

9

sålunda kan erhålla ersättning för den på grund av de anslutnas ålder och

hälsotillstånd föreliggande merrisken, bör det emellertid stå kassan fritt att

undantaga viss eller vissa av de personer, som önska anslutning, från rätt

härtill.

Socialvårdskommitténs yttrande utmynnar i uttalandet, att enligt kommitténs

mening ändring av sjukkasseförordningen på grund av sjukkasseförbundets

framställning bör komma lill stånd efter i huvudsak de riktlinjer, som

kommittén angivit i yttrandet.

Departementschefen.

I 9 § tredje stycket förordningen örn erkända sjukkassor äro vissa villkor

angivna, vilka i allmänhet skola gälla för inträde i dylik kassa. Villkoren

i fråga innebära dels att den inträdessökande skall vara i åldern mellan 15

och 50 år, dels ock att han skall vara vid god hälsa. Grunden till dessa inträdesvillkor

är intresset att nedbringa försäkringsrisken, så att avgifterna kunna

hållas inom rimliga gränser.

Undantag från inträdesvillkoren har i förordningen gjorts för det fall, att

annan understödsförenings rörelse helt eller delvis överlåtes på sjukkassa. En

sådan överlåtelse innebär, att understödsföreningens medlemmar helt eller

delvis anslutas till sjukkassan, oberoende av sin ålder och sitt hälsotillstånd.

Sjukkassan har härvid möjlighet att bereda sig gottgörelse för den ökade försäkringsrisken

genom särskilda villkor vid överlåtelsen. Dylik överlåtelse skall

godkännas av tillsynsmyndigheten, pensionsstyrelsen.

Den nu förevarande framställningen från sjukkasseförbundet avser att

skapa en enklare form för kollektiv anslutning till sjukkassa, främst med

tanke på sådana fall, att personer, som äro anställda vid visst företag, jämlikt

gällande kollektivavtal skola vara medlemmar i sjukkassa. Man har

önskat, att en sådan kollektiv anslutning även skall kunna ske direkt, icke

blott såsom nu genom överlåtelse av understödsförenings rörelse.

Mot införande av en dylik direkt kollektivanslutning synes intet vara att

erinra, under förutsättning att de inträdessökande tillhöra någon organisation,

med vilken sjukkassan kan träffa avtal rörande villkoren för anslutningen

och som har tillräcklig ekonomisk bärkraft för att kunna garantera,

att villkoren uppfyllas. Vad socialvårdskommittén härutinnan föreslagit synes

lämpligt. I anledning av pensionsstyrelsens invändningar mot förslaget torde

det vara tillräckligt att framhålla, att redan med nuvarande bestämmelser

det går att uppnå det åsyftade resultatet på en omväg, nämligen genom att

bilda en understödsförening för ändamålet. Då sjukkassornas intressen torde

kunna bliva tillgodosedda jämväl på den väg, som socialvårdskommittén föreslagit,

torde anledning icke finnas alt bibehålla bestämmelser, som tvinga

lill en sådan omväg.

Självfallet bör avtal örn en sådan kollektiv anslutning varom här är fråga

godkännas av tillsynsmyndigheten. Att i förordningen närmare angiva de förutsättningar,

som skola vara fyllda, för alt ett sådant avtal skall godkännas,

t. ex. i fråga örn det antal inträdessökande, som avtalet avser, torde icke vara

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

nödvändigt. Vad socialvårdskommittén i sådant hänseende anfört, torde kunna

tjäna till ledning vid tillsynsmyndighetens bedömande av dylika frågor.

Jag får alltså föreslå, att i 9 § tredje stycket sjukkasseförordningen göres

ett tillägg av innehåll, att de i nämnda stycke omförmälda inträdesvillkoren

icke skola gälla för det fall, att med tillsynsmyndighetens begivande inträde

i sjukkassa beviljas medlemmar av förening eller sammanslutning, vilken

därom träffat överenskommelse med kassan.

II. Borttagande av inkomstgränsen i fråga om erhållande av sjukvårdsersättning.

Enligt 20 § första stycket förordningen om erkända sjukkassor skall sjukhjälp

till medlem av sjukkassa i allmänhet omfatta dels ersättning för utgifter

till sjukvård (sjukvårdsersättning), dels ock ett understöd i penningar

för varje dag (sjukpenning). I tredje stycket av samma paragraf

stadgas, att i erkänd sjukkassa icke någon, för vilken det vid taxering till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt upptagna beskattningsbara beloppet

överstiger åttatusen kronor, må tillförsäkra sig sjukvårdsersättning. Det

föreskrives vidare, att örn kassa i fråga om medlem, åt vilken sådan ersättning

utfästs, finner, att vid senaste taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt upptagits ett beskattningsbart belopp, överstigande åttatusen

kronor, det åligger kassan att hos medlemmen uppsäga utfästelsen,

vilken därefter icke skall gälla beträffande sjukdomsfall, som inträffar efter

utgången av det kalenderår, då uppsägfiingen skedde. Slutligen stadgas,

att om den, mot vilken sådan åtgärd vidtagits, kvarstår såsom medlem för

beredande av sjukpenning och styrker, att det beskattningsbara beloppet

icke längre för honom överstiger åttatusen kronor, kassan är pliktig att

utvidga försäkringen till att avse jämväl sjukvårdsersättning, dock endast

beträffande sjukdomsfall, som inträffar efter utgången av löpande kalenderår.

I skrivelse den 16 november 1943 har svenska sjukkasseförbundet föreslagit,

att 20 § tredje stycket ifrågavarande förordning skulle upphävas. Förbundet

framhåller till en början, att genom detta stadgande, som tillkommit

närmast på yrkande från läkarhåll, i sjukkasselagstiftningen införts en

censusbestämmelse med syfte att förhindra, att personer, som befunne sig i

den ekonomiska ställningen, att de utan bidrag av det allmänna själva

kunde sörja för sin sjukvård, genom sjukkassorna erhölle bidrag till kostnaderna

härför. Det berättigade i stadgandet hade redan från början dragits

i tvivelsmål, och missnöjet med stadgandet hade tagit sig mera bestämda

uttryck under nu gällande kristid. Såväl penningvärdets fall som

ändrade inkomstförhållanden motiverade en ändring av förordningen i här

nämnt avseende. Då en prövning från kassornas sida av rätten att vara

sjukvårdsförsäkrad icke kunde ske förrän ett år förflutit efter inkomstens

förvärvande, bleve följden i många fall, att medlemmen under den tid han

uppbure en inkomst, som skulle utestänga honom från rätten att vara sjuk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

11

vårdsförsäkrad, ändock åtnjöte denna förmån, under det att vederbörande

vid den tidpunkt, då försäkringen bleve uppsagd, kunde ha en inkomst, som

läge väsentligt under den fastställda inkomstgränsen. Förbundet fortsätter:

Förbundet är därför av den meningen, att ett slopande av stadgandet

vore det rationellaste, detta så mycket mer som kassorna icke ha några

större möjligheter att kontrollera, huruvida t. ex. inkomstgränsen överskridits.

Stadgandet av en dylik inkomstgräns innebär icke allenast, att den,

vars årsinkomst överstiger nämnda gräns, icke kan vara sjukvårdsförsäkrad,

utan det innebär även, såsom ovan framhållits, att försäkringen i fråga

måste uppsägas för den, som redan är tillförsäkrad dylik förmån, men vars

inkomster sedermera överstiga gränsen. Är nu den, för vilken sjukvårdsförsäkringen

på angivet sätt uppsagts, medlem av kassan allenast för denna

sjukhjälpsform, medför uppsägningen, att han uteslutes ur kassan. En uppsägning

av här angivet slag förefaller sjukkasseförbundet både orättvis och

ur sjukkassesynpunkt verklighetsfrämmande.

I detta sammanhang tillåter sig förbundet även anföra följande exempel.

Antag att i en familj, där mannen på grund av här nämnt skäl ej har rätt

att vara sjukvårdsförsäkrad men hustrun på grund av sitt medlemskap

däremot har kunnat sjukvårdsförsäkra familjens barn, hustrun faller ifrån.

Eftersom nu mannen ej var sjukvårdsförsäkrad, förlora barnen följaktligen

sin rätt att vid iråkad sjukdom erhålla hjälp från kassan.

Enligt förbundets mening föreligger här en betänklig lucka i lagstiftningen,

som icke förutsett fall som de här relaterade. De följder, vartill

här berörda exempel kunna leda, väcka undran och irritation hos dem,

som under en följd av år tillhört kassan och punktligt fullgjort sina skyldigheter

och som under denna förutsättning ansett sitt medlemskap och

därmed förenade rättigheter skyddade. Alla skäl synas därför förbundet

tala för att här nämnd begränsning slopas.

Pensionsstyrelsen har i yttrande den 23 februari 1944 tillstyrkt förbundets

framställning. Som motivering anför styrelsen:

Den av sjukkasseförbundet åsyftade bestämmelsen saknar motsvarighet i

tidigare lagstiftning om statsunderstödda sjukkassor. Anledningen till bestämmelsens

införande torde hava varit, att sådana personer, som befunne

sig över den angivna inkomstgränsen, icke ansetts vara i behov av sjukvårdsförsäkring

i erkänd sjukkassa och på grund därav icke borde få tillfälle

att tillgodogöra sig det statsbidrag, som för sådan försäkring utginge.

Den gräns vid ett beskattningsbart belopp av 8 000 kronor, som vid tillkomsten

av 1931 års sjukkasseförordning ansetts skälig, har numera genom

penningvärdets fall blivit sänkt. Personer, som tidigare varit berättigade

till och haft sjukvårdsförsäkring, kunna genom löneförhöjningar, föranledda

av rådande dyrtid, hava överskridit gränsen utan att löneökningen

medfört lull kompensation för deras höjda levnadskostnader. Även andra

än löntagare kunna hava på grund av dyrtiden fått sina inkomster höjda

utan att detta inneburit någon reell förbättring av deras ekonomi men väl

medfört ökning av det beskattningsbara beloppet över 8 000 kronor. Det

kan icke anses skäligt, att en medlem av en erkänd sjukkassa under sådana

omständigheter skall gå förlustig sin sjukvårdsförsäkring. Under det nuvarande

ekonomiska läget vore det följaktligen motiverat att höja gränsen

över 8 000 kronor.

Emellertid tala även starka skäl för alt borttaga varje inkomstgräns för

rätten att vara sjukvårdsförsäkrad i erkänd sjukkassa.

Med utgångspunkt från den åren 1935—1936 företagna folkräkningen kan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

man beräkna, att vid nämnda tid endast omkring 35 000 personer påförts

ett beskattningsbart belopp överstigande 8 000 kronor. Av sådana högre inkomsttagare

torde endast en ringa del söka inträde i de erkända sjukkassorna.

För att en bestämmelse örn inkomstgräns skall efterlevas, fordras

givetvis kontroll. Kassorna kunna visserligen vid prövning av ansökningar

om inträde utan större svårighet tillse, att icke obehöriga bliva tillförsäkrade

sjukvårdsersättning. Svårare är det däremot för kassorna att övervaka,

att sjukvårdsförsäkrade medlemmar icke bibehålla denna försäkring, sedan

de upphört att vara berättigade därtill. En omständighet, som är ägnad att

öka det för övervakningen nödiga kontrollarbetet, är, att en del medlemmar

måste antagas ligga tidvis över och tidvis under den föreskrivna gränsen.

Enligt vad pensionsstyrelsen erfarit, har man inom ett stort antal erkända

sjukkassor — måhända de flesta — funnit en effektiv kontroll icke

vara möjlig utan ett arbete av en omfattning, som icke stöde i proportion

till sakens betydelse för kassorna. Man synes därför inom ett avsevärt antal

kassor hava avstått från alt utföra något metodiskt ordnat kontrollarbete,

varför bestämmelsen i många fall torde ha överträtts.

Att gränsen blivit bestämd i anslutning till det beskattningsbara beloppet

har även i vissa fall orsakat svårigheter vid tillämpningen. Detta är

förhållandet, när två äkta makar båda taxerats och det för dem fastställda

gemensamma beskattningsbara beloppet överstiger 8 000 kronor. Enligt 19 §

i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åsättes nämligen

äkta makar, som båda taxeras enligt denna förordning, alltid blott ett gemensamt

beskattningsbart belopp och någon uppdelning av detta på de olika

makarna sker ej enligt förordningen. Att tillämpa ifrågavarande bestämmelse

på så sätt, att båda makarna avstängas från sjukvårdsförsäkringen då

deras gemensamma beskattningsbara belopp överstiger 8 000 kronor torde

icke vara lämpligt, då detta i vissa fall skulle leda till orimliga resultat. I

vissa kassor har bestämmelsen i stället tillämpats så, att kassorna vid kontrollen

i de särskilda fallen fördelat det gemensamma beskattningsbara beloppet

å makarna i förhållande till deras taxerade belopp.

I sjukvårdsförsäkringen ingår ersättning för sjukhusvård, som i förekommande

fall utgår under högst två år inom de flesta centralsjukkassor. Även

°p en person, då han drabbas av sjukdom, står i en inkomstklass, där

sjukvårdsförsäkring anses obehövlig, kan han efter en längre tids sjukhusvistelse

vara i lika stort behov av försäkring som en lägre inkomsttagare.

En annan olägenhet sammanhänger därmed, att en person, som på

grund av ökade inkomster måst frånträda sin sjukvårdsförsäkring, en tid

därefter kan befinna sig under den stadgade inkomstgränsen. Enligt nu

gällande bestämmelser är i så fall i regel en mellanperiod, under vilken

medlemmen icke kan bliva försäkrad, oundviklig av den orsaken, att återinträdet

i sjukvårdsförsäkringen endast får ske vid årsskifte.

Pensionsstyrelsen påpekar vidare, att i samband med upphävande av 20 §

tredje stycket förevarande förordning jämväl i 21 § första stycket sista

punkten samt i 30 § första stycket orden »såvitt ej fall är för handen som

avses i 20 § sista stycket sista punkten» böra utgå. Styrelsen anför .slutligen:

På grund av bestämmelsen i 20 § första stycket att sjukhjälp till medlem

av erkänd sjukkassa »där ej nedan annorlunda stadgas» skall omfatta såväl

sjukvårdsersättning som sjukpenning, torde vid upphävandet av paragrafens

tredje stycke icke erfordras uttrycklig föreskrift, att för dem som

på grund av den i nämnda stycke angivna inkomstgränsen varit uteslutna

från rätt till sjukvårdsersättning, försäkringen skall utvidgas att avse järn
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 295.

13

väl sjukvårdsersättning. Utvidgandet av försäkringen får emellertid icke äga

rum innan registrering av erforderlig stadgeändring skett (se 44 § första

stycket lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar). Med hänsyn bland

annat till den i sista punkten av 20 § tredje stycket gjorda begränsningen

till nya sjukdomsfall synes dock i en övergångsbestämmelse böra föreskrivas

att medlem, som på grund av de upphävda bestämmelserna endast varit

försäkrad för beredande av sjukpenning, sedan försäkringen utvidgats

att avse jämväl sjukvårdsersättning, icke blir berättigad till sådan ersättning

för sjukdomsfall som inträffat före utvidgandet av medlemmens försäkring.

Socialvårdskommittén har i yttrande den 10 mars 1944 förklarat, att den

i princip intet hade att erinra mot förslaget att i sjukkasseförordningen

borttoges varje inkomstgräns för rätten att vara sjukvårdsförsäkrad. Kommittén

tillägger, att de av sjukkasseförbundet och pensionsstyrelsen framförda

synpunkterna komme att beaktas i kommitténs sjukförsäkringsförslag.

Socialvårdskommittén har i april 1944 avgivit betänkande med utredning

och förslag angående lag om allmän sjukförsäkring (SOU 1944: 15). Enligt

detta förslag skola inkomst- och förmögenhetsgränser varken nedåt eller

uppåt spärra tillhörigheten till försäkringen. (Jfr betänkandet s. 145 ff).

Departementschefen.

Förevarande framställning avser upphävande av 20 § tredje stycket förordningen

om erkända sjukkassor. Härigenom skulle det nu gällande förbudet

för den, för vilken det vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

upptagna beskattningsbara beloppet överstiger 8 000 kronor, att hos erkänd

sjukkassa tillförsäkra sig sjukvårdsersättning, upphöra att gälla. Av vad i

ärendet anförts framgår, att förbudet i fråga i många fall leder till mindre

skäliga resultat och att det icke heller kunnat effektivt upprätthållas. Med

hänsyn härtill finner jag mig böra tillstyrka den föreslagna åtgärden.

Såsom pensionsstyrelsen framhållit nödvändiggör upphävandet av ifrågavarande

bestämmelse vissa smärre ändringar i 21 och 30 §§ sjukkasseförordningen.

Därutöver synes i en övergångsbestämmelse böra föreskrivas —

likaledes i enlighet med pensionsstyrelsens förslag — att sjukkassemedlem,

vars försäkring med stöd av den nya lydelsen av 20 § utvidgas till att avse

jämväl sjukvårdsersättning, icke är berättigad lill dylik ersättning för sjukdomsfall,

som inträffar innan försäkringen utvidgats.

lil. Ändrade villkor för erhållande av förskott å moderskapspenning och

nioderskapshjälp.

Enligt förordningen den 11 juni 1937 (nr 338) örn moderskapspenning skall

moderskapspenning av statsmedel utgå med ett belopp av 75 kronor till kvinna,

som till lindrande av de med barnsbörd förenade kostnader är i behov

därav (1 §). Rätten till moderskapspenning prövas och moderskapspenning

utbetalas av centralsjukkassan för den ort, där kvinnan är bosatt, eller, efter

överenskommelse med centralsjukkassan av vederbörande lokalsjukkassa

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 295.

(4 §). Kvinna, som vill komma i åtnjutande av moderskapspenning, bör själv

eller genom annan göra ansökan därom i god tid före barnsbörden (5 §). Sjukkassan

skall skyndsamt verkställa utredning rörande omständigheter av betydelse

för bedömande av kvinnans rätt till moderskapspenning. Har kvinnan

genom intyg av läkare, barnmorska, distriktssköterska eller vid mödraeller

barnavårdscentral anställd sjuksköterska gjort sannolikt, att havandeskapet

är längre framskridit än i åttonde månaden, må, därest i övrigt kvinnan

befinnes äga rätt till moderskapspenning, såsom förskott å denna ett

belopp av 40 kronor omedelbart utbetalas. Utbetalningen skall i sådant fall

ske till vederbörande barnavårdsnämnd, som har att tillställa kvinnan beloppet.

Eljest får moderskapspenningen ej utbetalas, förrän till sjukkassan inkommit

intyg, utfärdat av läkare, barnmorska eller annan känd och trovärdig

person, att kvinnan fött barn (6 §).

Det för erhållande av förskott stadgade villkoret att havandeskapet skall

vara längre framskridet än i åttonde månaden tillkom genom förordning den

31 augusti 1940 (nr 787). Dessförinnan gällde som villkor för erhållande av

förskott, att havandeskapet skulle vara längre framskridet än i sjunde månaden.

Föreskriften om förskottets utbetalande till barnavårdsnämnden fanns

ej heller i paragrafen enligt dess ursprungliga lydelse.

Enligt 32 § förordningen om erkända sjukkassor skall centralsjukkassa

vid barnsbörd utgiva moderskapshjälp med 110 kronor åt kvinnlig medlem,

som omedelbart före barnsbörden varit medlem av erkänd sjukkassa under

oavbrutet minst 270 dagar. Efter medgivande av tillsynsmyndigheten må

centralsjukkassa utgiva moderskapshjälp med högre belopp än nyss nämnts.

Centralsjukkassa må på ansökan av kvinnlig medlem, som vid tiden för ansökningen

varit medlem av erkänd sjukkassa under oavbrutet minst 270 dagar

och som genom intyg av läkare, barnmorska, distriktssköterska eller vid

mödra- eller barnavårdscentral anställd sjuksköterska gör sannolikt, att hon

befinner sig i havandeskap, längre framskridet än i åttonde månaden, såsom

förskott å henne tillkommande moderskapshjälp omedelbart utbetala 60

kronor.

Det för erhållande av förskott stadgade villkoret att havandeskapet skall

vara längre framskridet än i åttonde månaden tillkom genom förordning den 31

augusti 1940 (nr 788). Förut gällde även härutinnan såsom villkor för förskott,

att havandeskapet skulle vara längre framskridet än i sjunde månaden.

Vid 1944 års riksdag framställdes i två likalydande motioner, nämligen

1:99 och II: 157, yrkande, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa örn sådan ändring av förordningen den 11 juni 1937 om moderskapspenning,

att förskott å moderskapspenning finge utbetalas till kvinna,

som gjort sannolikt, att havandeskapet vore längre framskridet än i sjunde

månaden. Som skäl härför anfördes bl. a. följande.

Den nuvarande anordningen, alt kvinnan först i sista havandeskapsmånaden

skall komma i åtnjutande av förskott å moderskapspenningen,

synes oss uppenbart obillig. Enär moderskapspenningen bland annat skall

användas till barnets utrustning, är det naturligtvis lämpligt och önsk
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

15

vårt, att kvinnan långt tidigare blir i tillfälle att inköpa material till och

själv förfärdiga utrustning åt sitt väntade barn. Sett ur psykologisk synpunkt

bör nian icke förmena kvinnan den glädje och tillfredsställelse det

innebär att i god tid kunna ordna nied barnets utrustning. Men även ur

ekonomisk synpunkt är det synnerligen värdefullt, att kvinnan, innan hon

alltför mycket tynges av havandeskapet, kan göra inköp av material och

börja sömnaden av barnkläder m. m. Om detta uppskjutes till sista havadandeskapsmånaden

varken orkar eller hinner kvinnan ägna någon vidare

tid däråt. Ofta lider hon då av stor trötthet och har svårt att gå.

Därtill kommer att hemsysslorna så kort tid före barnsbörden givetvis kräva

längre tid och i regel taga alla hennes krafter i anspråk.

Andra lagutskottet framhöll i utlåtande nr 9, att det enligt utskottets

mening icke kunde bestridas, att den nuvarande bestämmelsen om tiden

för erhållande av förskott kunde föranleda olägenheter i de av motionärerna

angivna hänseendena. Utskottet ifrågasatte, huruvida icke betryggande

kontroll över moderskapspenningens användning i fall då förskott utginge

numera erhölles i främsta rummet genom den år 1940 införda bestämmelsen,

att utbetalning av förskott skulle ske till vederbörande barnavårdsnämnd.

Nämnderna torde i stor utsträckning utbetala understödet genom

anvisningar. Med hänsyn till vad nu anförts ansåge utskottet, att frågan

örn tiden för erhållande av förskott borde upptagas till omprövning.

Då det jämväl kunde ifrågasättas, huruvida icke den kontroll sjukkassorna

utövade över dem av kassornas medlemmar, som komme i åtnjutande av

förskott å moderskapshjälp, vore lika betryggande som nyssnämnda kontroll

från barnavårdsnämndernas sida, och med hänsyn till önskvärdheten av att

samma bestämmelser örn tiden för erhållande av förskott gällde vid moderskapspenning

och moderskapshjälp, torde en ändring av förordningen om

moderskapspenning i förevarande hänseende böra föranleda motsvarande

ändring i förordningen om erkända sjukkassor.

I enlighet med därom av andra lagutskottet gjord hemställan anhöll

därefter riksdagen i skrivelse den 4 mars 1944, nr 58, att Kungl. Majit

måtte taga under övervägande sådan ändring av 6 § förordningen om moderskapspenning

att förskott å moderskapspenning skulle kunna utbetalas,

örn kvinnan gjorde sannolikt att havandeskapet vore längre framskridet

än i sjunde månaden, samt att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga

det förslag som kunde föranledas därav.

Departementschefen.

Den i förevarande riksdagsskrivelse föreslagna ändringen av förordningen

om moderskapspenning innebär i viss mån en återgång till förhållandena

före den ändring i förordningen, som kom till stånd genom förordningen den

31 augusti 1940, Med hänsyn till att förskottet å moderskapspenningen skall

utbetalas till barnavårdsnämnden och då vissa fördelar obestridligen äro förenade

med ett utbetalande av förskottet redan i åttonde havandeskapsmånaden,

torde den av riksdagen föreslagna ändringen böra komma lill stånd. Såsom

framhållits vid frågans behandling i riksdagen bör motsvarande ändring

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj.-ts proposition nr 295.

göras i bestämmelsen i 32 § förordningen örn erkända sjukkassor om förskott

å moderskapshjälp.

IV. Tid för räkenskapsavslutning oell revision för erkänd sjukkassa ävensom

för insändande av statistisk redogörelse m. lii.

I lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar stadgas bl. a., i 8 §

13) och 14), att understödsförenings stadgar skola angiva, huru revision a^

styrelsens förvaltning skall ske, samt, därest mera än ett ordinarie föreningssammanträde

skall årligen hållas, tiden för de ordinarie sammanträdenas

hållande, i 27 § att styrelsen minst en månad eller den kortare tid,

som må vara bestämd i stadgarna före det föreningssammanträde, där revisorernas

berättelse skall framläggas, skall till revisorerna avlämna en av

styrelsens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse, i 30 § första stycket,

att styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas

av minst två revisorer, i 31 § tredje stycket, att revisorena skola över

granskningen avgiva en av dem underskriven berättelse, som, efter det styrelsen

lämnats tillfälle att taga del av densamma, skall jämte styrelsens förvaltningsberättelse

framläggas å det i 36 § första stycket nämnda föreningssammanträdet,

samt i 36 § första stycket, att före den 1 augusti varje år

ordinarie föreningssammanträde skall hållas, vid vilket revisorernas berättelse

framlägges. Vidare föreskrives i 77 § första stycket samma lag, att det

åligger understödsförenings styrelse att för varje räkenskapsår inom två

månader från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde

till tillsynsmyndigheten ingiva 1) styrkt avskrift av styrelsens och revisorernas

berättelser samt av protokoll, upptagande de å föreningssammanträde

i anledning av nämnda berättelser fattade beslut; 2) en i enlighet med

fastställt formulär upprättad och av styrelsen underskriven statistisk redogörelse

rörande föreningen och dess verksamhet under året. Ytterligare

stadgas dels i 86 § under 2) straff av dagsböter för styrelseledamot eller

likvidator, där han mot bättre vetande i handling, som framlägges å föreningssammanträde

eller jämlikt bestämmelserna i 77 § ingives till tillsynsmyndigheten,

rörande föreningens angelägenheter meddelar oriktig uppgift,

dels ock i 87 § första stycket straff av böter från och med 5 till och

med 300 kronor bl. a. för den, som åsidosätter föreskrift, som är meddelad

i 77 §.

Sjukkasseförordningen innehåller icke några särskilda bestämmelser rörande

färdigställande av bokslut, avgivande av revisionsberättelse eller avhållande

av sammanträde för behandling av revisionsberättelse. Däremot finnas

dylika föreskrifter i sjukkassornas stadgar. Jämlikt stadgeföreskrifterna för

lokalsjukkassorna gäller sålunda som regel, att bokslut skall för varje räkenskapsår

vara verkställt senast den 1 mars följande år, då räkenskaper

och förvaltningsberättelse skola överlämnas till revisorerna, att revisionsberättelse

skall avgivas senast den 1 april samt att ordinarie föreningssammanträde,

vid vilket revisorernas berättelse framlägges. skall hållas under

april månad.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 295.

17

I skrivelse den 23 februari 1944 har pensionsstyrelsen gjort framställning

om bl. a. införande i förordningen om erkända sjukkassor av vissa bestämmelser

i syfte att förkorta tiden för ingivande till styrelsen av statistiska redogörelser

rörande sjukkassornas verksamhet, varigenom skulle åstadkommas,

att den statistik, som årligen utarbetas rörande de erkända sjukkassorna oell

deras verksamhet, kunde publiceras tidigare. Det av pensionsstyrelsen utarbetade

förslaget till ändringar i nämnda förordning torde få såsom bilaga

fogas till detta protokoll (Bil. A).

I motiveringen framhåller styrelsen, att en tillfredsställande lösning av

ifrågavarande spörsmål kunde ernås, endast örn statistikarbetet inom styrelsen

samordnades med arbetet med fastställande av statsbidrag på sådant sätt,

att statistikarbetet kunde påbörjas väsentligt tidigare utan att därför statsbidragsarbetet

fördröjdes. För detta ändamål erfordrades bl. a., att de primärhandlingar,

på vilka arbetet med statsbidrag och statistik byggde, inkomme

tidigare till pensionsstyrelsen. Av de 1 526 ansökningar om statsbidrag,

som under år 1943 inkommit från lokalsjukkassorna, hade 7 avgivils

i februari, 32 i mars, 267 i april, 690 i maj och 530 i juni. Av de 28 dylika

ansökningar, som under samma år inkommit från centralsjukkassorna, hade

1 avgivits i april, 4 i maj och 23 i juni. De före april månads utgång från

central- och lokalsjukkassor inkomna statsbidragsansökningarna uppgingo

sålunda till mindre än 1U av sammanlagda antalet ansökningar. Som regel

åtföljdes statsbidragsansökan av statistisk redogörelse. Pensionsstyrelsen

hade tillfrågat de 15 centralsjukkassor, till vilka lokalsjukkassor vore anslutna,

huruvida det skulle medföra svårigheter eller olägenheter för lokalsjukkassorna

i allmänhet, om i sjukkasseförordningen infördes föreskrifter

därom alt bokslut skulle verkställas samt räkenskaper och förvaltningsberättelse

avlämnas till revisorerna senast den 15 februari, att revisionsberättelse

skulle avgivas senast den 15 mars, att ordinarie sammanträdet skulle hållas

före mars månads utgång och att den statistiska redogörelsen skulle insändas

inom en månad från det ordinarie sammanträdet. I de avgivna svaren hade

den ifrågasatta ändringen beträffande verkställande av bokslut samt avgivande

av räkenskaper i allmänhet avstyrkts, medan övriga ifrågasatta ändringar

allmänt tillstyrkts. Styrelsen föresloge därför, att vid regleringen av

ifrågavarande spörsmål i sjukkasseförordningen den i kassornas stadgar i

allmänhet föreskrivna tiden för verkställande av bokslut samt avgivande av

räkenskaper och förvaltningsberättelse bibehölles vid den 1 mars, men att

i övrigt den ändringen vidtoges i förhållande till vad jämlikt stadgarna numera

i allmänhet gällde att revisionsberättelse skulle avgivas senast den lo

mars och att ordinarie sammanträde skulle hållas före mars månads utgång.

Vad sålunda föreskrivits skulle endast gälla i fråga örn lokalsjukkassorna.

Pensionsstyrelsen fortsätter:

Enligt vad sålunda föreslagits skulle tidpunkten för revisionsberättelses avgivande

infalla senast 14 dagar emot för närvarande i regel senast en månad

efter den tidpunkt, då bokslut senast skall vara verkställt samt räkenskaperna

oell förvaltningsberättelsen överlämnad lill revisorerna Förhållandet torde

icke behöva föranleda betänkligheter, enär den lid revisorerna komma att lör
Bihany

till riksdagens protokoll IVii. I sand. Nr‘J95. ^

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

foga över för verkställande av revisionen icke bleve begränsad till nämnda 14

dagar. Enligt kassornas stadgar äga nämligen revisorerna rätt att när som

helst inventera en kassas tillgångar samt granska dess böcker, räkenskaper

och andra handlingar.

Om revisorerna begagna sig härav, blir revisionen påbörjad tidigare än den

1 mars, varigenom i allmänhet en betydande del av revisionsarbetet bör kunna

undangöras till nämnda dag. Särskilt är detta fallet i kassor, där revisor eller

siffergranskare utövat fortlöpande kontroll av räkenskaperna under året.

Beträffande centralsjukkassorna föreslår pensionsstyrelsen införande i sjukkasseförordningen

av föreskrift att statistisk redogörelse beträffande dessa kassor

skall ingivas senast inom en månad från det ordinarie sammanträdet, dock

senast den 30 juni. Sistnämnda begränsning föranleddes enligt styrelsen av

att flertalet centralsjukkassor kunde avhålla ordinarie sammanträde så sent

som den 15 juni eller i två fall senare under nämnda månad. Pensionsstyrelsen

föreslår därjämte införande i sjukkasseförordningen av ytterligare

föreskrifter rörande centralsjukkassorna av följande innebörd:

För att undvika oöverensstämmelse mellan det föreslagna stadgandet rörande

ingivandet av statistisk redogörelse och bestämmelsen i 36 § understödsföreningslagen,

som medgiver sjukkassa att avhålla ordinarie sammanträde

efter juni månads utgång (före den 1 augusti), synes böra föreskrivas,

att centralsjukkassas ordinarie sammanträde skall hållas senast den

15 juni, ehuru bestämmelsen för närvarande skulle få endast oväsentlig praktisk

betydelse med hänsyn till att såsom förut nämnts endast tvenne centralsjukkassor

enligt sina stadgar kunna avhålla sammanträde senare än sistnämnda

dag. Ifrågavarande förslag medför för ett tiotal kassor, vilka — inräknat

de tvenne nyss nämnda — bruka hålla sina ordinarie sammanträden

i början av juni månad, en avkortning av ingivningstiden för statistiska redo

görelser med något mer än en månad och för övriga kassor en avkortning

med jämnt en månad. Detta torde dock icke bereda centralsjukkassorna

några olägenheter.

En följd av vad sålunda föreslagits torde vara att även för centralsjukkassorna

tidsföreskrifter meddelas angående räkenskapsavslutning och avlämnande

av revisionsberättelse. Av de 28 centralsjukkassorna hava 26 i sina

stadgar föreskrivit den 1 april eller någon tidigare dag under året såsom tidpunkt,

då bokslut senast skall vara verkställt samt räkenskaperna och styrelsens

^ förvaltningsberättelse överlämnas till kassans revisorer. De återstående

båda kassorna ha bestämt tidpunkten till den 30 april respektive den 1

maj. Pensionsstyrelsen föreslår att tidpunkten bestämmes till den 15 april

och införes i sjukkasseförordningen, varigenom den kommer att gälla alla

centralsjukkassor. Revisionsberättelser skola i nyssnämnda 26 av de 28

centralsjukkassorna avlämnas av revisorerna årligen senast den 1 maj. I den

ena av de återstående båda kassorna är tiden angiven till den 15 maj och i

den andra till den 1 juni. Pensionsstyrelsen föreslår att tidsfristen genom

en bestämmelse i sjukkasseförordningen begränsas att utgå med den 15 maj.

Pensionsstyrelsen tillägger, att om de tidsbegränsningar, som pensionsstyrelsen

föresloge, kunde genomföras på frivillighetens väg, skulle några ändringar

av eller tillägg till gällande författningar icke erfordras, men att denna

väg icke torde vara framkomlig.

Slutligen framhåller pensionsstyrelsen, att styrelsen i ärendet samrått med

socialvårdskommittén, som tillstyrkt styrelsens förslag.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

19

Departementschefen.

Pensionsstyrelsens förslag att i förordningen om erkända sjukkassor införa

särskilda bestämmelser dels örn tid för räkenskapsavslulning, för revision

och för hållande av ordinarie föreningssammanträde, dels ock örn kortare tid

än den i lagen om understödsföreningar stadgade för insändande av statistiska

redogörelser m. fl. handlingar syftar till att sjukkassestatistiken skall

kunna publiceras tidigare och alltså bliva mera aktuell. Givetvis är detta

synnerligen önskvärt. Med hänsyn härtill och då den av pensionsstyrelsen

verkställda utredningen synes visa, alt de föreslagna bestämmelserna icke

komma att förorsaka sjukkassorna nämnvärda olägenheter, finner jag mig

böra tillstyrka deras införande.

Ifrågavarande bestämmelser torde emellertid delvis höra erhålla en något

annan utformning än pensionsstyrelsen föreslagit. Sålunda torde i den paragraf,

som behandlar skyldigheten att till tillsynsmyndigheten insända styrelse-

och revisionsberättelser, statistiska redogörelser m. fl. handlingar, hänvisning

böra göras till 77 § lagen örn understödsföreningar samt därutöver

blott angivas den kortare tid, inom vilken dylika handlingar från sjukkassor

skola insändas. Härigenom blir det obehövligt att i sjukkasseförordningen

intaga särskild bestämmelse om straff för oriktiga uppgifter i dessa handlingar.

Dock bör i sjukkasseförordningen inflyta föreskrift örn att nämnda

handlingar böra innehålla uppgift för beräkning av kassan tillkommande

statsbidrag, varjämte meddelande i samband därmed av oriktig uppgift bör

straffbeläggas. — Vidare synes med hänsyn till lagen den 9 april 1937 om

verkställighet av bötesstraff 50 § första stycket sjukkasseförordningen lämpligen

böra ändras på det sätt, att föreskriften örn förvandling av böter såsom

obehövlig helt utgår.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts lia inom socialdepartementet

upprättats förslag till

1) förordning angående ändring i vissel delar av förordningen den 26 juni

1931 (nr 280) om erkända sjukkassor; samt

2) förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 jani

1937 (nr 338) om moderskapspenning.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

förelägga riksdagen nämnda båda författningsförslag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hans Bergström.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 295.

Bil. A.

Pensionsstyrelsens förslag till. förordning angående ändring i vissa delar

av förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) örn erkända sjukkassor.

Pensionsstyrelsen ifrågasätter ändring av vid VI i förordningen angiven

rubrik, föreslår ny 39 § och ändrade lydelser av 49 och 50 §§:

»VI. Om tillsyn å erkända sjukassor så ock om återkallande av erkännande

m. m.

39 §.

För lokalsjukkassa skall räkenskapsavslutning vara verkställd senast den

1 mars och för centralsjukkassa senast den 15 april året efter det räkenskaperna

avse. Senast nämnda dagar skola räkenskaperna med tillhörande handlingar

samt den av styrelsens ledamöter underskrivna förvaltningsberättelsen

för granskning överlämnas till kassans revisorer.

I lokalsjukkassa skall revisionsberättelse avlämnas senast den 15 mars och

i centralsjukkassa senast den 15 maj året efter det revisionen avsett.

Lokalsjukkassa skall senast den 31 mars och centralsjukkassa senast den

15 juni varje år hålla ordinarie föreningssammanträde, vid vilket revisorernas

berättelse framlägges.

Erkänd sjukkassas styrelse skall för varje räkenskapsår inom en månad

fran det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde, centralsjukkassa

dock senast den 30 juni, till tillsynsmyndigheten ingiva:

1) styrkt avskrift av styrelsens och revisorernas berättelser samt av protokoll,

upptagande de å föreningssammanträde i anledning av nämnda berättelser

fattade beslut;

2) en i enlighet med av tillsynsmyndigheten fastställt formulär upprättad

och av styrelsen underskriven statistisk redogörelse rörande kassan och dess

verksamhet under året, innefattande jämväl uppgifter för beräkning av kassan

tillkommande statsbidrag.

49 §.

1 mom. Med dagsböter straffas

1) styrelseledamot eller annan, som vid ansökan om antagande mot bättre

vetande meddelar oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller likvidator, där han mot bättre vetande i handling,

som jämlikt bestämmelserna i 39 § ingives till tillsynsmyndigheten rörande

kassans angelägenheter meddelar oriktig uppgift.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

21

Ej må straff, som i detta moment är stadgat, ådömas, där förseelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

2 mom. Åsidosättes föreskrift, som är meddelad i 39 §, eller försummas

anmälan, som är föreskriven i 41 §, straffes den försumlige med böter från

och med fem till och med trehundra kronor.

50 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas gäldande, skall förvandling ske enligt allmän lag.

Försummelse att iakttaga föreskrift som är meddelad i 39 § sista stycket

eller att göra anmälan, som är föreskriven i 41 §, skall åtalas vid allmän

underrätt i den ort, där kassans styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:486 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni 1931 a1 i texten
  2. 2LU 1944:70 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni 1931 s. 1 i texten