Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om provisorisk förstärkning av tilläggspensioner och invalidunderstöd

1944-10-09 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:297, Med förslag till lag om provisorisk förstärkning av tilläggspensioner och invalidunderstöd

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

1

Nr 297.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om provisorisk förstärkning av tilläggspensioner

och invalidunderstöd; given Stockholms slott den 20

oktober 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över sooialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om provisorisk förstärkning av tilläggspensioner

och invalidunderstöd.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 297.

SOBO M

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

Förslag

till

Lag

om provisorisk förstärkning av tilläggspensioner och invalidunderstöd.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till den, vilken åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd,

skall såsom provisorisk förstärkning av tilläggspensionen eller

understödet utgå följande belopp, räknat för budgetår, nämligen

till ogift person ävensom till den, vars make fyllt 60 år och

ej för egen del åtnjuter tilläggspension eller invalid
-

understöd ............................................................... 100 kronor samt

till annan pensions- eller understödstagare ..................... 50 »

Provisorisk förstärkning utgår icke å tilläggspension, där summan av denna

och grundpensionen understiger 12 kronor örn året, eller å invalidunderstöd

som för år icke uppgår till nämnda belopp.

2 §■

Yid bedömande huruvida för visst budgetår rätt till förstärkning föreligger

skall avseende fästas allenast vid örn tilläggspension eller invalidunderstöd

utgår för den månad, varunder förstärkning i allmänhet må tidigast utbetalas.

Förstärkning skall utgå med oavkortat belopp jämväl i fall då tilläggspension

eller invalidunderstöd icke utgår under hela budgetåret.

3 §•

Bestämmandet av med vilketdera av de i 1 § angivna belopp förstärkning

skall utgå skall ske med hänsyn till förhållandena den 15 i andra månaden

före den, under vilken förstärkning i allmänhet må tidigast utbetalas.

Har den som är gift efter den i första stycket angivna tidpunkten kommit

i åtnjutande av pension eller understöd, som skulle berättiga till förstärkning

för budgetåret, skall sådan förstärkning dock icke utgå, där pensions- eller

understödstagarens make för samma budgetår är berättigad till förstärkning

med det högre av de i 1 § angivna beloppen.

4§-

Provisorisk förstärkning utbetalas å den tid och i den ordning Konungen

bestämmer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

3

5 §''

Till kostnaderna för den provisoriska förstärkningen bidraga för varje

budgetår

kommuner med belopp motsvarande för ort tillhörande ortsgrupp 1 30,6

procent, för ort tillhörande ortsgrupp 2 23,8 procent och för ort tillhörande

ortsgrupp 3 19,6 procent av deras andelar i kostnaderna för tilläggspensioner

och invalidunderstöd, vilka utanordnats under det kalenderår, under vilket

budgetåret börjar löpa, samt

landsting med belopp motsvarande 26 procent av deras andelar i kostnaderna

för tilläggspensioner och invalidunderstöd, vilka utanordnats under

nyssnämnda kalenderår.

Återstående kostnad bestrides av staten.

6 §.

Bestämmelserna i lagen örn folkpensionering skola, där ej annat följer av

vad ovan sägs, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande den

provisoriska förstärkning som avses i denna lag; dock äger Konungen uppdraga

åt pensionsstyrelsen eller med avseende å fall, som beröra även postverket,

åt pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela

de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga

för lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1945. Den första utbetalning av provisorisk

förstärkning, som sker efter lagens ikraftträdande, skall avse budgetåret

1944/45.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 297.

Utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 oktober 1944.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Bagge, Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller:

Sedan riksdagen i skrivelse den 29 mars 1944, nr 178, hemställt örn framläggande

snarast möjligt av förslag till en allmän förbättring av nu utgående

folkpensioner och invalidunderstöd, uppdrog Kungl. Maj:t den 28 april 1944

åt socialvårdskommittén att skyndsammast inkomma med förslag till provisoriska

åtgärder till ökning av de folkpensioner, som uppenbarligen vore otillfredsställande,

varvid borde beaktas, att förslagen icke borde föregripa eller

försena en definitiv reformering av folkpensionerna.

Till fullgörande av nämnda uppdrag har socialvårdskommittén i skrivelse

den 29 juni 1944 föreslagit, att provisoriska tillägg till tilläggspensionerna

och invalidunderstöden skulle under budgetåren 1944/45 och 1945/46 utgivas

i huvudsaklig överensstämmelse med vad av kommittén i skrivelsen förordats.

Över socialvårdskommitténs förslag ha, efter remiss, yttranden avgivits av

pensionsstyrelsen, socialstyrelsen, statskontoret, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet och svenska

fattigvårds- och barnavårdsförbundet.

Jag anhåller nu att få upptaga detta spörsmål till behandling. Därvid anser

jag mig till en början böra redogöra för de gällande författningsbestämmelser,

som äro av intresse i förevarande sammanhang.

Gällande författningsbestämmelser.

Lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering trädde i kraft den

1 januari 1937, då 1913 års lag örn allmän pensionsförsäkring i princip upphörde

att gälla. Lagen örn folkpensionering har sedermera undergått vissa

ändringar, bland annat genom lag den 23 april 1937 (nr 163). Genom sistnämnda

lag genomfördes dyrortsgradering av de i folkpensionerna ingående

tilläggspensionerna från och med den 1 januari 1938.

Enligt lagen örn folkpensionering skall i princip envar svensk medborgare

erlägga pensionsavgifter samt på grund av dem och med bidrag av allmänna

medel erhålla folkpension (1 § första stycket). Rätt till folkpension inträder

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

vid varaktig oförmåga till arbete och senast vid fyllda 67 år, även om varaktig

arbetsoförmåga då ännu icke är för handen (1 § andra stycket). För rätt till

folkpension förutsättes, att vederbörande erlagt åtminstone någon honom

påförd obligatorisk pensionsavgift (6 § 1 morn.). Skyldighet att erlägga sådana

avgifter föreligger i regel för varje svensk medborgare i åldern 18—65

år (4 §). Folkpensionen består dels av grundpension, dels av tilläggspension

(6 §). Den förra motsvarar avgiftspension enligt äldre rätt och utgår till var

och en som erlagt någon pensionsavgift enligt nya lagens bestämmelser.

Grundpensionen utgöres av dels ett fast belopp, enligt huvudregeln 70 kronor,

dels ock ett efter vars och ens erlagda pensionsavgifter växlande belopp, utgörande

en tiondel av avgifterna. Eätten till tilläggspension är förenad med

viss prövning av behovet i varje särskilt fall. Tilläggspensionen, som utgår

efter samma grunder för alla utan hänsyn till kön, civilstånd eller andra dylika

omständigheter, är graderad efter dyrort (6 § 2 morn.). Diket är för detta

ändamål indelat i tre ortsgrupper. Tilläggspensionens maximibelopp är 250

kronor i ortsgrupp 1, som omfattar orter med de lägsta levnadskostnaderna,

350 kronor i ortsgrupp 2 och 450 kronor i ortsgrupp 3. Enligt i folkpensioneringslagen

meddelade övergångsbestämmelser (40 §) utgår tilläggspension

även till personer, som erhållit pension enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring,

men med hänsyn till att dessa icke komma i åtnjutande av grundpension,

som i regel skulle utgå med avsevärt högre belopp än det, vartill

avgiftspension uppgår, har tilläggspensionens maximibelopp för dem satts

50 kronor högre än för andra eller 300 kronor i ortsgrupp 1, 400 kronor i ortsgrupp

2 och 500 kronor i ortsgrupp 3. På därom av vederbörande kommun

gjord framställning äger Konungen i fråga örn ort, vilken gränsar till ort i

högre ortsgrupp, förordna, att tilläggspension under vissa förutsättningar må

på visst sätt förhöjas (6 § 3 morn.). Den tilläggspension, som i det särskilda

fallet skall utgå, beräknas genom att från maximibeloppet draga 5/io av den

pensionsberättigades årsinkomst i vad denna må överstiga 200 kronor (6 §

2 morn. första stycket). Årsinkomst, som i lagen örn folkpensionering avses,

utgör den inkomst, som den pensionsberättigade skäligen kan antagas komma

att tills vidare årligen åtnjuta (7 §). Vissa inkomstslag skola emellertid icke

alls medräknas och vissa slags inkomster äro på det sättet privilegierade, att

de intill visst sammanlagt belopp, olika för de skilda ortsgruppema, icke medräknas.

Värdering av naturaförmåner, i den mån sådana ingå i pensionsberättigad

persons inkomst, sker enligt kungl, brev till pensions styr elsen den 30 juni

1937 angående fastställande av regler för uppskattning enligt lagen om folkpensionering

av naturaförmåner (SFS nr 869). Enligt de sålunda fastställda

reglerna skola naturaförmåner i regel åsättas vissa, med hänsyn till bland

annat tilläggspensionens maximibelopp bestämda värden.

Sedan pensionsbelopp blivit i vederbörlig ordning bestämt, skall pensionsstyrelsen

utfärda pensionsbrev, vilket därefter genom pensionsnämndens försorg

skall tillställas den, som äger uppbära pensionen (31 § lagen örn folkpensionering)

.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

Även om folkpension (eller invalidunderstöd) är förenad med pension på

grund av sådana avgifter, som enligt 35 § lagen örn folkpensionering kunna

frivilligt erläggas till pensionsstyrelsen, utfärdas för pensionstagaren endast

ett pensionsbrev.

Enligt förordningen den 28 juni 1935 (nr 435) om invalidunderstöd, vilken

trädde i kraft samtidigt med lagen örn folkpensionering, kunna till arbete

varaktigt oförmögna personer, som icke påförts någon pensionsavgift och

därför icke äga rätt till grund- och tilläggspension, tidigast från fyllda 16 år

erhålla invalidunderstöd under villkor och med belopp som äro stadgade beträffande

tilläggspension. Rätt till invalidunderstöd må enligt nämnda förordning,

där särskilda skäl därtill äro, tillerkännas även den, som fått någon

eller några pensionsavgifter sig påförda men underlåtit att erlägga dessa avgifter.

Till kostnaden för tilläggspensioner och invalidunderstöd bidraga primärkommunerna

och i vissa fall landstingen efter i 13 och 40 §§ lagen örn folkpensionering

stadgade grunder. Enligt 13 § skall kommuns andel i kostnaderna

utgöra för orter tillhörande ortsgrupp 1 en åttondel, för orter tillhörande

ortsgrupp 2 en femtedel och för orter tillhörande ortsgrupp 3 en fjärdedel;

dock skall, därest Stockholm eller Göteborg hänföres till sistnämnda ortsgrupp,

stadens andel utgöra tre tiondelar. I fråga örn tilläggspension, som

helt eller delvis grundar sig å fastställelse av pensionstillägg före den 1 januari

1937, skall jämlikt 40 § jämte vederbörande kommun landstinget bidraga med

en sextondel av kostnaden för tilläggspensionen. Beträffande samma slags

tilläggspensioner skall även stad, som icke deltager i landsting, utöver vad i

13 § stadgats bidraga med en sextondel av kostnaden för tilläggspensionen.

Med vad av kostnaden för folkpensioner och invalidunderstöd återstår efter

avdrag av primärkommunernas och landstingens bidrag och tillskott från folkpensioneringsfonden

bidrager staten. — Pensionsförhöjning jämlikt 6 §

3 mom. lagen örn folkpensionering utbetalas av vederbörande kommun, som

äger att av statsmedel utfå ersättning med hälften av vad för ändamålet utgivits.

Angående sättet och tiden för utbetalning av pensioner och understöd jämlikt

lagen örn folkpensionering och förordningen örn invalidunderstöd finnas

bestämmelser meddelade i en kungörelse den 25 september 1942 (nr 772). Utbetalning

sker som regel genom postverkets förmedling å viss postanstalt, varom

anvisning lämnas i pensionsbrevet. Pension på grund av frivilliga avgifter enligt

35 § lagen örn folkpensionering utbetalas emellertid från pensionsstyrelsen

genom postgiro. Pensionens utbetalningstermin beror på dess storlek. Sålunda

sker utbetalning av folkpension, vari tilläggspension ingår, eller av invalidunderstöd

månadsvis örn pensionens eller understödets årliga belopp uppgår till

12 kronor eller däröver samt en gång örn året, örn årliga beloppet understiger

12 kronor. Utbetalning av folkpension, vari tilläggspension icke ingår, sker

kvartalsvis örn pensionens årliga belopp uppgår till 80 kronor eller däröver,

halvårsvis örn beloppet uppgår till 50 men ej till 80 kronor samt en gång örn

året örn beloppet ej uppgår till 50 kronor. Pensionsutbetalning verkställes

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

tidigast den 15 i utbetalningsmånaden eller, om den dagen inträffar å sön- eller

helgdag, nästpåfoljande söckendag. För utbekommande av förfallna belopp

innehar varje pensionstagare ett häfte färdigtryckta kvittenser, å vilka pensionsbrevets

nummer samt till betalning förfallet pensionsbelopp och förfallotiden

för detsamma finnes angivna. Ett i ett sådant häfte ingående kvitto,

vederbörligen undertecknat, avlämnas till postverket varje gång förfallet belopp

lyftes.

Från och med år 1941 utbetalas dyrtidstillägg till den som åtnjuter folkpension,

i vilken tilläggspension ingår, eller invalidunderstöd. Dock utbetalas

ej dyrtidstillägg å pension eller understöd, som icke uppgår till 12 kronor

örn året.

Under år 1941 verkställdes utbetalningen på det sätt, att vissa månader

ett extra månadsbelopp av vederbörande förmån utbetalades såsom dyrtidstillägg.

Tre dylika månadsbelopp utbetalades under året.

För första halvåret 1942 utbetalades två extra månadsbelopp av vederbörande

förmån såsom dyrtidstillägg.

För tiden därefter ha bestämmelserna örn dyrtidstillägg meddelats budgetårsvis.

Vid bestämmandet av dyrtidstillägg för budgetåret 1942/43 träffades i viss

mån ändrade anordningar rörande grunderna för tilläggens utgående. De nya

grunderna inneburo, att under budgetåret utgingo dels två procentuella tilllägg,

motsvarande vartdera en månadsutbetalning, dels ock två fixa tillägg.

Vartdera av de fixa tilläggen uppgick till 35 kronor, d. v. s. vad som motsvarade

det genomsnittliga värdet av en månadsutbetalning för dem, som i ortsgrupp

2 ej hade egna inkomster. Där beloppet av de fixa tilläggen, vilka utgingo

kvartalsvis, understeg en tredjedel av folkpensionens eller invalidunderstödets

belopp för kvartalet, utgick dyrtidstillägg för kvartalet dock med en

tredjedel av kvartalsbeloppet. Anledningen till att ändrade grunder för dyrtidstilläggets

beräknande sålunda fastställdes var, att mot systemet med procentuella

dyrtidstillägg kunde anmärkas, dels att det ställde förmånstagare

i de lägre dyrortsgrupperna i en relativt sämre ställning än förmånstagarna i

den högsta dyrortsgruppen, dels ock att förmånstagare med egen inkomst

missgynnades, varigenom villigheten att utföra arbete kunde minskas. Å

andra sidan medförde systemet med fixa tillägg den nackdelen, att det förstorade

klyftan mellan dem, som hade lägsta tilläggspension, och dem, som

ej hade någon tilläggspension. Vid övervägande av de skäl, som talade för

och emot systemet med uteslutande procentuella och systemet med uteslutande

fixa tillägg valdes den förut omnämnda medelvägen med två procentuella och

två fixa tillägg.

Jämväl för budgetåret 1943/44 ha dyrtidstilläggen å folkpensioner och invalidunderstöd

utgått med såväl procentuella som fixa belopp. Medan antalet

fixa tillägg bibehölls vid två, ökades däremot antalet procentuella tillägg till

tre. De tre procentuella tilläggen avsågo respektive oktober—november 1943,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

december 1943—januari 1944 och februari—mars 1944. De båda fixa tilläggen

avsågo respektive tredje kvartalet 1943 och andra kvartalet 1944.

För innevarande budgetår utgå dyrtidstilläggen enligt samma grunder som

för budgetåret 1943/44.

Kostnaderna för dyrtidstilläggen ha hela tiden fördelats mellan kommunerna,

landstingen och staten. För innevarande budgetår bidraga kommunerna

med belopp motsvarande för ort tillhörande ortsgrupp 1 23,8 procent, för ort

tillhörande ortsgrupp 2 21,4 procent och för ort tillhörande ortsgrupp 3 21

procent av deras andelar i kostnaderna för under vartdera av åren 1944 och

1945 utanordnade tilläggspensioner och invalidunderstöd. Landstingen bidraga

med belopp motsvarande 22,8 procent av deras andelar i kostnaderna

för under vartdera av åren 1944 och 1945 utanordnade tilläggspensioner och

invalidunderstöd. Återstående kostnad bestrides av staten.

Socialvårdskommitténs förslag.

Allmänna synpunkter.

Socialvårdskommittén framhåller till en början, att det kommittén lämnade

uppdraget icke torde avse att lämna folkpensionärerna dyrtidskompensation.

Enligt den undersökning rörande tilläggspensionärernas ekonomiska förhållanden

hösten 1943, som utförts av socialstyrelsen, vore nämligen de nu utgående

dyrtidstilläggen i nämnda avseende tillfyllest. Uppdraget torde enligt

kommitténs mening i stället avse att framlägga förslag till en verklig förbättring

av provisorisk natur av de folkpensioner, som uppenbarligen vore otillfredsställande.

Enighet torde enligt kommitténs mening råda därom att folkpensionerna

i möjligaste mån borde uppbringas till sådan storlek, att folkpensionärerna

endast i undantagsfall skulle behöva söka hjälp hos fattigvården. En sådan

utveckling av folkpensioneringen stöde också i samklang med de för socialvårdskommitténs

utredningsarbete givna direktiven. Den rationalisering av

socialvården, som det ålåge kommittén att söka åstadkomma, måste sålunda

i fråga örn förhållandet mellan folkpensioneringen och fattigvården syfta till

att fattigvård icke skulle annat än undantagsvis utgå till de kategorier, som

omfattades av pensioneringen. En sådan rationalisering kunde komma att

allvarligt försvåras, örn de belopp, som tilläggspensionärerna sammanlagt erhölle

från folkpensioneringen och i form av fattigvård eller kommunala pensionstillskott,

å vissa orter skulle överstiga de förmåner, som vore möjliga

att utgiva inom en reformerad folkpensionering. Det vore därför av vikt, att

en provisorisk förbättring av folkpensionerna icke ledde till en höjning av

de kommunalt understödda tilläggspensionärernas försörjningsstandard i sådana

kommuner, där nu utgående folkpension tillsammans med fattigvårdsunderstöd

eller kommunalt pensionstillskott kunde anses utgöra ett väl avvägt

försörjningsbidrag. I de kommuner, där försörjningsstandarden vore av nu

nämnd beskaffenhet, borde därför ökning av folkpensionerna leda till en motsvarande

minskning av de understöd, som utginge i form av fattigvård eller

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 297.

pensionstillskott. Kommittén anser dock, att inom vissa kommuner iakttagits

så stor återhållsamhet vid beviljandet av fattigvårdsunderstöd till folkpensionärer,

att en pensionsförbättring icke skäligen borde medföra nedsättning

av förut utgående understöd eller endast föranleda nedsättning med en mindre

del av den beviljade pensionsförbättringens belopp.

Örn varje enskild pensionärs förhållanden skulle göras till föremål för

granskning, kunde förbättringen i fråga örn pensionsgrunderna först efter

relativt lång tid komma pensionärerna till godo. En provisorisk pensionsförbättling

måste därför utformas efter mycket enkla linjer, örn den skulle komma

pensionärerna till godo utan dröjsmål. Det kunde därvid enligt kommitténs

mening icke undvikas, att i vissa fall pensionärer, vilka icke vore i större

behov av förbättrad pension, komme i åtnjutande av förbättringen, under det

att andra, som skulle ha behövt en ännu större förbättring, icke kunde erhålla

tillfredsställande hjälp.

Social vårdskommittén övergår därefter till att behandla den inverkan

på folkpensionärernas försörjningsläge som sättet för bostadsfrågans

ordnande utövar. Härom yttrar kommittén:

Erfarenheten utvisar, att skillnaden i försörjningsläge mellan olika folkpensionärer

i väsentlig mån är beroende av huru pensionärerna ha sin bostadsfråga

ordnad. Inom samma ortsgrupp och även inom samma kommun äro pensionärer,

som åtnjuta fri bostad eller som äro intagna å anstalt eller stiftelse,

i regel i ett betydligt bättre läge än de, som måste hyra bostad eller som ha att

dragas med stora ränteutgifter för egen bostadsfastighet. Skillnaden mellan de

olika ortsgrupperna i fråga örn levnadskostnader torde också, såvitt angår folkpensionärerna,

i väsentlig mån bero av bostadskostnadernas höjd å de olika

orterna. Härvid inverkar även, att pensionärerna i storstäderna torde i långt

större utsträckning vara hänvisade att hyra bostäder än vad fallet är med pensionärerna

å landsbygden. Bostadskostnaden är vidare i allmänhet relativt

sett mera tyngande för de ensamboende än för dem, som bo tillsammans med

en eller flera andra personer. Dessa omdömen torde vara riktiga även örn till

stöd för dem icke kan åberopas någon djupgående statistisk undersökning.

För att emellertid erhålla nödvändigt underlag för frågans prövning har kommittén,

efter medgivande av Kungl. Majit, företagit en statistisk undersökning

örn tillägespensionärernas bostadsförhållanden. Denna undersökning

omfattar var tjugonde tilläggspensionär i hela riket eller tillsammans omkring

23 000 tilläggspensionärer. Frågan örn folkpensionsbeloppens avvägning

med hänsyn till bostadsförhållandena kommer att, sedan undersökningen slutförts,

av kommittén upptagas till utredning i samband med det inom kommittén

pågående arbetet med revision av folkpensioneringen.

Skäl tala för att redan en provisorisk pensionsförbättring skulle få formen

av bostadsbidrag till dem, som ha särskilt höga bostadskostnader, relativt sett.

Kommittén har emellertid funnit det av tekniska och andra skäl omöjligt att

såsom ett provisorium införa sådana bostadsbidrag. Med den organisation av

folkpensioneringen, som nu finnes, är det nämligen icke möjligt att bygga bostadsbidragen

på de aktuella bostadskostnaderna i varje särskilt fall. Även örn

så hade varit förhållandet, skulle för övrigt en sådan metod sannolikt leda till

otillfredsställande resultat, i det att personer, som nu åtnjuta fri bostad eller

billig bostad genom tillmötesgående från anhöriga, f. d. arbetsgivare eller

andra, sannolikt skulle gå miste örn denna förmån. Det bereder slutligen stora

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

svårigheter att på ett tillfredsställande sätt angiva vilken standard å bostaden,

som skall kunna anses skälig i olika fall.

Emellertid torde med visst fog kunna göras gällande, att de allra flesta

folkpensionärer, utom de som bo i pensionärs- och ålderdomshem samt möjligen

de som bo hos anhöriga, ha en lägre bostadsstandard än som kan anses

önskvärd. I många fall åtgår också, trots nämnda förhållande, en oproportionerligt

stor del av pensionärens sammanlagda inkomster till bostadsutgifternas

täckande. Närmare kännedom örn hithörande förhållanden kan dock ej erhållas

förrän kommitténs utredning örn tilläggspensionärernas bostadsförhållanden

slutförts. Med hänsyn till vad nu anförts synas skäl föreligga att provisoriskt

i någon mån höja samtliga tilläggspensionärers pensionsförmåner,

därvid höjningen bör betraktas såsom ett bostadsbidrag. Kommittén utgår

ifrån att, örn en sådan generell pensionsförhöjning kommer till stånd, densamma

framdeles skall kunna, därest så prövas lämpligt, ersättas med ett eventuellt

särskilt bostadsbidrag. Under denna förutsättning anser kommittén, att

en provisorisk förbättring av tilläggspensionerna av den storlek, som kommittén

i det följande förordar, icke behöver föregripa kommitténs fortsatta

arbete i fråga örn folkpensioneringens reformering.

Även andra utgifter än bostadskostnaden torde enligt socialvårdskommitténs

mening vara högre för ole ensamboende än för övriga. Detta gällde särskilt

utgifterna för bränsle, lyse och renhållning men i någon mån även livsmedelskostnaderna.

Vid en revision av folkpensioneringen borde därför övervägas,

örn icke pensionsbeloppen i allmänhet borde relativt sett

vara högre för ensamstående än för äkta makar. Denna synpunkt

hade beaktats i andra länder, som infört ålderspension. Under det att

makar i vårt land erhölle dubbelt så stort pensionsbelopp tillsammans som

en ensamstående, erhölle de i andra länder endast 50—65 procent större belopp.

Starka skäl kunde således åberopas för att en generell provisorisk förbättring

av folkpensionerna med karaktär av bostadsbidrag borde göras relativt

sett större för de ensamboende än för övriga tilläggspensionärer. Det beredde

vissa svårigheter att vid utformningen av bestämmelser angående en

provisorisk pensionsförbättring fastställa vilka personer som skäligen borde

betraktas såsom ensamboende. Man måste emellertid ha klart för sig att då

fråga vore örn andra än äkta makar samboendet med annan kunde vara av

allenast mera tillfällig natur. Då därjämte en provisorisk förbättring av folkpensionerna

måste verkställas efter synnerligen enkla linjer, funne kommittén,

därest en särskild förbättring skulle lämnas till de ensamboende, det enda möjliga

vara att denna bomme alla ogifta tilläggspensionärer tillgodo. Vad anginge

de tilläggspensionärer, som vore intagna å ålderdomshem och andra allmänna

anstalter, talade enligt kommitténs mening övervägande skäl för att

även dessa pensionärer komme i åtnjutande av provisorisk förbättring. Deras

ställning som självbetalande inackorderingar å ålderdomshemmen komme därigenom

att accentueras, och i de fall då försörjningspliktiga anhöriga funnes

komme dessas betalningsbörda att lättas. Kommunernas kostnader för de å

ålderdomshemmen intagna överstege därjämte i regel väsentligt folkpensionernas

belopp.

Ifråga örn konstruktionen av pensions!örbättringarna såsom

fixa eller procentuella tillägg framhåller kommittén, att fixa tillägg

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

vöre behäftade med den olägenheten att en person, vars egna inkomster medgåve

utgivandet av en obetydlig tilläggspension, tack vare tilläggen komme

upp i högre sammanlagd inkomst än en person, vars egna inkomster något

överstege inkomstgränsen för rätt till tilläggspension. Även procentuella

tillägg vore i någon mån behäftade med nämnda olägenhet, därest tilläggen,

såsom fallet vore i fråga örn dyrtidstilläggen, beräknades jämväl å grundpensionema.

Försiktighet borde därför iakttagas vid bestämmandet av storleken av

de provisoriska tilläggen. I fråga örn de procentuella tilläggen borde beaktas,

att dylika tillägg till dem, som uppbure högsta möjliga tilläggspension, bleve

högre inom dyrorterna än inom lägsta ortsgruppen. De fixa tilläggen å andra

sidan bleve lika höga för dem, som hade relativt stora egna inkomster, som

för dem, vilka hade lägre eller inga sådana inkomster.

Vidare framhåller kommittén, att vid bestämmandet av de provisoriska tillläggens

storlek tillbörlig hänsyn givetvis också måste tagas till kostnadsfrågan.

Av särskild vikt vore slutligen, att arbetet med folkpensioneringens

reformering icke genom tilläggen försvårades.

Alternativa förslag till genomförande av

provisoriska pensionsförbättringar.

Inom socialvårdskommittén ha diskuterats två alternativ i fråga örn den

närmare utformningen av en provisorisk förbättring av folkpensionerna.

Det ena alternativet innebär, att till alla tilläggspensionärer skulle utbetalas

ett tillägg lika stort som en månads pension, ett procentuellt månadstilllägg,

varjämte till de ogifta tilläggspensionärerna skulle utgå ett ytterligare

tillägg örn 50 å 70 kronor.

Enligt det andra alternativet skulle alla ogifta tilläggspensionärer erhålla ett

provisoriskt tilläggsbelopp av 100 kronor och makar, som båda uppbure tillläggspension,

tillsammans ett lika stort belopp.

För egen del uttalar kommittén, att det andra alternativet syntes mest tilltalande

med hänsyn till att enligt detsamma äkta makar tillsammans erhölle

exakt lika stor pensionsförbättring som en ensamstående, eller med andra ord

att man i princip gjorde förbättringen lika stor för varje hushåll. Enligt detta

alternativ förändrades icke heller skillnaden mellan pensionerna i de olika

ortsgrupperna. Det kunde enligt kommitténs mening också anses vara fördelaktigt,

att beloppet av det provisoriska tillägget icke överensstämde med månadsbeloppet

av de nu utgående dyrtidstilläggen, enär allmänheten eljest

kunde bibringas den uppfattningen att fråga vore örn dyrtidstillägg. Kommittén

förordar därför det andra alternativet.

Den närmare utformningen av det av

kommittén förordade alternativet.

Kommittén framhåller, att i fråga örn de av äkta makar bestående hushåll,

där endast den ena maken uppbure tilläggspension eller invalidunderstöd,

komme den provisoriska förbättringen, därest någon särbestämmelse icke

infördes, att stanna vid 50 kronor, och det åsyftade målet att varje hushåll

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

skulle erhålla lika stort belopp konime ej att nås. Om den icke pensionsberättigade

maken hade normal förvärvsförmåga, torde enligt kommitténs mening

anledning saknas att utgiva högre pensionsförbättring än den nyss nämnda.

Kunde det däremot antagas, att den icke pensionsberättigade makens förvärvsförmåga

vore nedsatt, torde det kunna anses skäligt att makarnas hushåll

erhölle den förbättring, som i princip skulle tillkomma varje tilläggspensionärshushåll,

eller med andra ord att den till tilläggspension berättigade

maken erhölle lika stor pensionsförbättring som en ogift tilläggspensionär.

Med hänsyn till att man vid genomförandet av en provisorisk förbättring

måste tillämpa schematiska bestämmelser syntes det kommittén lämpligt, att

såsom förutsättning för att förbättringen i ifrågavarande fall skulle utgå med

det högre beloppet föreskriva, att den icke pensionsberättigade maken uppnått

60 års ålder. Kommittén föresloge därför, att med ogift tilläggspensionär

skulle jämställas gift sådan, örn maken ej hade tilläggspension och uppnått

60 års ålder. Det påpekas av kommittén, att detta förslag endast utgjorde

en konsekvens av den principiella utformningen av kommitténs förslag och

icke finge betraktas som ett ställningstagande från kommitténs sida i fråga

örn folkpensioneringens framtida anordnande.

Kommittén fortsätter härefter:

De pensionsförmåner, som inom de olika ortsgrupperna för närvarande

tillkomma de tilläggspensionärer, som ha högsta tilläggspension, uppgå

•— under antagande att grundpensionen är 75 kronor — till följande belopp:

Tilläggs-

pension

Grund-

pension

Dyrtids-

tillägg

Summa

250

75

151

177

476

602

744

» IT ........

350

75

» III ........

450

75

219

För två äkta makar äro pensionsbeloppen desamma som för två ensamstående

eller i de olika ortsgrupperna respektive 952, 1 204 och 1 488 kronor.

Pensionsförmånerna äro för flertalet av dem, som beviljats tilläggspension

enligt övergångsbestämmelserna till folkpensioneringslagen, till sin slutsumma

i det närmaste lika stora som de nyss nämnda, vilka avse folkpensioner

enligt folkpensioneringslagens huvudbestämmelser.

Enligt det av kommittén nu förordade alternativet komma pensionsförmånerna

till dem, som åtnjuta högsta tilläggspension, att under ovan angiven

förutsättning i de olika ortsgrupperna uppgå till följande belopp:

Ogift pensionär

Äkta makar

Summa

pension nu

Provisoriskt

tillägg

Summa

Summa

pension nu

Provisoriskt

tillägg

Summa

Ortsgrupp

I........

476

100

576

952

100

1052

»

II........

602

100

702

1204

100

1304

»

III........

744

100

844

1488

100

1588

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

I fråga om sättet för utbetalning av den provisoriska pension

slör batt ringen framhåller kommittén, att man kunde antingen ålägga

kommunerna att verkställa utbetalningen med rätt för dem att av statsverket

erhålla ersättning för vad å statsverket belöpte av de utbetalade beloppen

eller också låta utbetalningarna ske genom postverkets försorg enligt

ungefär samma grunder som tillämpats i fråga örn dyrtidstilläggen a folkpensionerna.

Enligt kommitténs mening borde den förra utvägen väljas allenast

örn tekniska svårigheter skulle göra det omöjligt att tillämpa det senare alternativet.

Utvägen med kommunerna som utbetalningsorgan vore nämligen förenad

med nackdelen att vilket kommunalt organ som än handhade uppgiften

utbetalningarna bomme att förorsaka den kommunala förvaltningen ett ökat

arbete och bereda pensionsstyrelsen ett betydande arbete med granskning av

kommunernas redovisningar. Vare sig utbetalningen skedde genom kommunerna

eller genom postverket torde det icke lämpligen låta sig göra att uppdela

beloppet på flera månader. Kommittén vore därför av den meningen att

hela beloppet borde utbetalas på en gång.

Kommittén upplyser, att den samrått med generalpoststyrelsen, därvid det

konstaterats, att postverket under vissa förutsättningar skulle kunna åtaga

sig att verkställa ifrågavarande utbetalningar. Körande det tekniska förfarandet

härvidlag yttrar kommittén:

Under budgetåret 1944/45 skola dyrtidstillägg å folkpensionerna utbetalas

i augusti, oktober och december månader 1944 samt februari och maj månader

1945. Under de månader, som närmast föregå nämnda månader skall påstämpling

ske å kvittenserna för de förstnämnda manaderna. Med hänsyn

bland annat till det arbete, som är förenat med såväl påstämplingen som utbetalningen,

torde det icke låta sig göra att under sista hälften av nämnda

budgetår genom postverket verkställa utbetalning av provisorisk pensionsförbättring

under någon annan månad än april månad 1945. Förutsättningen för

att detta skall vara möjligt är, att vissa förberedande arbeten kunna vara verkställda

redan före mitten av februari månad 1945.

I samband med utbetalningarna av tilläggspensionerna för februari månad

1945 skulle pensionärerna sålunda tillställas ett kort, innehallande vissa upplysningar

örn den provisoriska pensionsförbättringen. Å nämnda kort skall

jämväl finnas tryckt ett formulär till intyg, att vederbörande vore ogift viss

dag. förslagsvis den 15 februari 1945. Ogift pensionär skulle ha att hos pastorsämbete

eller kommunal myndighet begära ifyllande av intygsformuläret,

därvid myndigheten skulle ha att ifylla såväl pensionsbrevsnummer som pensionärens

namn och adress. Kortet skulle, sedan intygsmeningen ifyllts, avlämnas

till postverket vid pensionsutbetalningen i mars månad 1945. Efter

granskning hos generalpoststyrelsens pensionsavdelning skulle utbetalning av

det särskilda tillägget till de ogifta tilläggspensionärerna ske från nämnda avdelning

över postgiro medelst utbetalningskort å sådan tid, att utbetalningarna

å postanstalterna skulle kunna äga rum den 15 april 1945.

Utbetalningen av det alla tilläggspensionärer tillkommande provisoriska

tillägget skulle tillgå på sådant sätt, att samtliga kvittenser för april månad

beträffande folkpensioner, vilka äro förenade med dyrtidstillägg, skulle under

mars månad 1945 påstämplas en särskild kvittomening avseende sagda förbättringsbelopp.

Detta skulle därefter mot undertecknad kvittomening i vanlig

ordning utbetalas samtidigt med folkpensionen för april månad.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

I redovisningshänseende skulle med den provisoriska pensionsförbättringen

förfaras på samma sätt som med dyrtidstilläggen.

Generalpoststyrelsen har beräknat ersättningen till postverket för dess bestyr

med utbetalningen av den föreslagna pensionsförbättringen till 200 000

kronor.

Såsom tidigare framhållits borde gift tilläggspensionär jämställas med ogift

sådan, därest hans make (maka) uppnått 60 års ålder och icke åtnjöte folkpension.

Utbetalning till sådan gift folkpensionär, som nu sagts, av den särskilda

pensionsförbättring, som skulle tillkomma de ogifta, kan tydligen icke

verkställas genom postverkets försorg, enär postverket icke äger kännedom

örn makens ålder och pensionsförhållanden. Kommittén har därför tänkt sig,

att dessa pensionärer, vilka beräknas vara omkring 30 000, skulle ha att göra

särskild framställning hos pensionsstyrelsen örn förbättringens utfående. Sådan

framställning skulle kunna göras på en enkel ansökningsblankett, å vilken

intyg från pastorsämbete angående makarna skulle tecknas. Blanketten borde

kunna ingivas antingen till pensionsnämndens ordförande eller direkt till pensionsstyrelsen.

Sagda styrelse skulle därefter ha att utbetala det pensionären

tillkommande beloppet över postgiro.

Under budgetåret 1945/46 bör den provisoriska pensionsförbättringen utbetalas

i december 1945. I sådant syfte bör utbetalningen av dyrtidstilläggen

å folkpensionerna för nämnda år förskjutas att ske i augusti, oktober, februari,

april och juni månader.

Det vore enligt socialvårdskommitténs uppfattning lämpligast, att föreskrifterna

örn de provisoriska pensionsförbättringarna sammanfördes i en

särskild lag på samma sätt som skett i fråga örn dyrtidstilläggen å folkpensionerna.

Å pensionsförbättringarna borde givetvis dyrtidstillägg icke beräknas.

Kostnaderna för förslagets genomförande.

Kommittén omnämner till en början, att kostnaderna för ett procentuellt

månadstillägg uppginge till ungefär 13,5 miljoner kronor, medan ett s. k. fixt

månadsbelopp örn 35 kronor droge en kostnad av ungefär 17 miljoner kronor.''

Ett till alla pensionärer utgående belopp örn 50 kronor droge en kostnad av

omkring 23,7 5 miljoner kronor. Ett ytterligare tillägg av samma storlek till de

ogifta tilläggspensionärerna jämte de gifta pensionärer, som skulle jämställas

med de ogifta, kostade 17,5 miljoner kronor. De sammanlagda kostnaderna

för det av kommittén förordade alternativet uppginge därför till omkring

41,2 5 miljoner kronor. Under förutsättning att kommunerna och landstingen

skulle bestrida kostnaderna för pensionsförbättringen efter motsvarande

grunder som kostnaderna för de nu utgående tilläggspensionerna, kunde

statens utgifter enligt nämnda alternativ beräknas till 33 miljoner kronor.

Till jämförelse nämner kommittén, att örn det i det föregående omnämnda

alternativ, som icke vunnit kommitténs förord, accepterades, kunde totalkostnaderna,

under antagande att det till alla tilläggspensionärer utgående tilllägget

bestämdes till en månads pension och det särskilda tillägget till de

ogifta och de med dem jämställda gifta pensionärerna till 70 kronor, beräknas

uppgå till 38 miljoner kronor, varav å statsverket skulle belöpa 30,4 miljoner

kronor.

Till grund för kostnadsberäkningen ligger en av byråchefen Josef Östlind

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 297. 15

upprättad promemoria, vilken torde såsom Bilaga A få fogas till detta protokoll.

Yttrandena över socialvårdskommitténs förslag.

Behovet av en provisorisk pensions!örbättring har icke bestritts

i något av de avgivna yttrandena.

Beträffande frågan örn grunderna för genomförandet av en provisorisk

pensions!örbättring ha däremot olika meningar gjort sig

gällande.

P ensionsstyr elsen, svenska landstingsförbundet och svenska landskommunernas

förbund ha icke haft något att erinra mot socialvårdskommitténs förslag.

Socialstyrelsen — som förklarat sig icke ha funnit skäl framställa någon

erinran mot det av socialvårdskommittén framlagda förslaget — har samtidigt

påpekat, att betydande olägenheter vore ofrånkomligt förenade med provisoriska

åtgärder för förbättring av de utgående folkpensionerna över huvud

taget. Socialstyrelsen framhäver särskilt den jämväl av socialvårdskommittén

anmärkta olägenheten att personer, vilkas egna inkomster medgåve erhållandet

av en obetydlig tilläggspension, på grund av de nya tilläggen komme

upp i högre sammanlagd inkomst än de personer, vilkas egna inkomster något

överstege inkomstgränsen för rätt till tilläggspension. Denna olägenhet förefunnes

emellertid redan nu i viss utsträckning såsom en följd av de under

senare år införda dyrtidstilläggen å folkpensioner. Till belysning av den

sålunda med det föreliggande förslaget förenade olägenheten anför socialstyrelsen

följande exempel:

Det antages, att inom ortsgrupp 2, alltså mellangruppen, två personer med

rätt till grundpension ha inkomster å 900 respektive 860 kronor. Grundpensionens

belopp antages uppgå till 100 kronor för vardera. Enligt reglerna för

tilläggspensionens beräkning utgår ingen tilläggspension för den ene, medan

den andre får en tilläggspension å 20 kronor. Den sistnämnde blir därigenom

ytterligare berättigad till dyrtidstillägg. Detta belöper sig för året till tre

procentuella tillägg på tillsammans en fjärdedel av hela pensionen, alltså 30

kronor, jämte två fixa tillägg på tillsammans 70 kronor. Örn man hopräknar

alla förmåner för bägge personerna, blir sålunda den förstnämnde pensionstagarens

sammanlagda inkomst 900 + 100 = 1 000 kronor och den sistnämndes

860 + 100 + 20 + 30 + 70 = 1 080 kronor. Skillnaden blir 80 kronor till

den senares favör. Blir nu denne därjämte (örn han är ensamstående) berättigad

till ett pensionstillägg å 100 kronor i enlighet med socialvårdskommitténs

förslag, stiger skillnaden i det anförda exemplet till icke mindre än

180 kronor.

En motsvarande uträkning för andra inkomstgrupper visar bland annat,

att en pensionär, som har egen inkomst å 400 kronor, med dyrtidstillägg och

nu föreslagen pensionsförbättring skulle komma upp till en sammanlagd inkomst

å 1 007 kronor 50 öre, således även i detta fall något högre än pensionärer

med 900 kronors egen inkomst.

Sådana konsekvenser måste, framhåller socialstyrelsen, uppfattas som en

orättvisa av de därav drabbade och kunde menligt inverka på vederbörandes

vilja att efter förmåga själva bidraga till sin försörjning. Olägenheten syntes

dock icke kunna undvikas med mindre pensionsförbättring medgåves även

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

till pensionärer, som icke åtnjöte tilläggspension. Att tillerkänna samtliga

pensionstagare den föreslagna förbättringen torde enligt socialstyrelsens

mening knappast kunna komma i fråga, och en individuell omprövning av de

enskilda pensionärernas inkomstförhållanden kunde icke gärna verkställas

för en förbättring av provisorisk karaktär. Under förutsättning att provisoriet

icke komme att tillämpas under mera än ett eller två år ville socialstyrelsen

icke av den nu nämnda anledningen avstyrka ett genomförande av förslaget

Den konsekvens av förslaget, som socialstyrelsen sålunda riktat uppmärksamheten

på, har berörts även i det av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

avgivna yttrandet. Till grund för ett bedömande av det framlagda

förslagets effekt har förbundet låtit göra en sammanställning, utvisande pensionsförmånernas

storlek för ensamstående pensionstagare med en grundpension

av 75 kronor och med egen icke privilegierad inkomst av varierande

storlek. Sammanställningen innehålles i följande tabell:

Orts grupp 1.

Egen inkomst ..........

0

200

300

400

500

600

700

800

900

1000

1 100

Grundpension ..........

76

75

75

75

75

75

75

75

75

75

75

Tilläggspension..........

250

250

200

150

100

50

_

_

Dyrtidstillägg:

a) fasta belopp........

70

70

70

70

70

70

—

—

_

_

_

b) procent. s> ........

81

81

69

56

44

31

—

—

—

—

—

Summa

476

676

714

761

789

826

775

875

975

1 075

1 175

Prov. tillägg

100

100

100

100

100

100

~

—

—

—

—

Summa

576

776

814

851

889

926

775

875

975

1 075

1175

Ortsgrupp 2.

Egen inkomst ..........

0

200

300

400

500

600

700

800

900

1000

1100

Grnndpension ..........

75

75

75

75

75

75

75

75

75

75

75

Tilläggspension..........

350

350

300

250

200

150

100

50

Dyrtidstillägg:

a) fasta belopp........

—

—

70

70

70

70

70

70

_

_

_

b) procent. » ........

177

177

94

81

69

56

44

31

—

—

—

.Summa

602

702

839

876

914

951

989

1 026

975

1075

1 175

Prov. tillägg

100

100

100

100

100

100

100

100

—

—

-P-

Summa

702

802

939

976

1014

1051

1089

1126

975

1075

1175

Ortsgrupp 3.

Egen inkomst ..........

0

200

300

400

500

600

700

800

900

1000

1100

Grundpension ..........

75

75

75

75

75

75

75

75

75

75

75

Tilläggspension..........

450

450

400

350

300

250

200

150

100

50

Dyrtidstillägg:

a) fasta belopp........

—

—

—

—

70

70

70

70

70

70

_

b) procent. » ........

219

219

198

177

94

81

69

56

44

31

—

Summa

744

944

973

1002

1 039

1076

1 114

1 151

1 189

1 226

1 175

Prov. tillägg

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

—

Summa

844

1044

1073

1102

1139

1176

1214

1251

1289

1326

1175

Förbundet påpekar i anslutning till tabellen, att ett sätt att undvika de

påtalade förskjutningarna beträffande relationen mellan pensionsbeloppen

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

till dem, vilkas egna inkomster medgåve utgivandet av en obetydlig tilläggspension,

och till dem, vilkas egna inkomster något överstege inkomstgränsen

för rätt till tilläggspension, vore, att de nuvarande fasta tilläggen samt det av

kommittén föreslagna tillägget inräknades i tilläggspensionernas grundbelopp.

Enligt de av förbundet gjorda beräkningarna skulle tilläggspensioner på

385, 485 och 585 kronor i respektive dyrortsgrupper giva i stort sett samma

effekt som nu utgående tillägg tillsammans med det av kommittén föreslagna,

örn man i fortsättningen liksom hittills läte rörligt tillägg utgå med tre månadsbelopp.

Förbundet vore emellertid medvetet örn att en sådan omläggning

skulle förorsaka ett betydande administrativt arbete. Toges emellertid

hänsyn till att det ännu torde dröja avsevärd tid innan social vårdskommittén

kunde framlägga definitivt förslag till folkpensioneringens reglering, i synnerhet

örn invaliditetsförsäkringen skulle utbrytas ur folkpensioneringen och

överföras till den föreslagna sjukkasseorganisationen, såge förbundet helst,

att en mera genomgripande provisorisk reform, som toge sikte på att undanröja

nämnda olägenhet, genomfördes. Till förmån härför talade även, att en

definitiv reglering av folkpensionerna knappast borde komma till stånd förrän

prisnivån blivit mera stabiliserad. Skulle tekniska svårigheter omöjliggöra

att genom en dylik mera genomgripande provisorisk reform redan under år

1945 skänka folkpensionärerna förbättrade förmåner, ville förbundet tillstyrka,

att provisoriska tillägg enligt socialvårdskommitténs förslag beviljades

under budgetåret 1944/45.

Vidare framhåller förbundet, att man inom fattigvården brukade räkna

med att för full försörjning av ensamstående person åtginge inom respektive

ortsgrupp lägst 840, 960 och 1 080 kronor. Då många fattigvårdsstyrelser utgåve

understöd, som med 100—300 kronor, i vissa fall med ännu större belopp,

överstege dessa minimibelopp, vore det uppenbart att även efter den

föreslagna provisoriska förbättringen endast sådana pensionstagare, som förfogade

över relativt större egna inkomster, kunde nå upp till fattigvårdsstandarden

enbart med hjälp av dessa inkomster och pensionsförmåner. Särskilt

gällde detta äkta makar, av vilka endast den ene vore pensionsberättigad men

även, ehuru icke i samma grad, makar som båda hade folkpension.

Svenska stadsförbundet yttrar:

Som kommittén själv framhåller måste en provisorisk lösning gå efter

mycket enkla linjer och medföra oskäliga resultat i vissa fall. Bortsett från

att provisoriet för den närmaste tiden kan leda till olämpliga och mindre

skäliga resultat, måste säkerligen ett ställningstagande i förväg till frågor av

stor principiell betydelse i någon mån binda kommitténs rörelsefrihet, när

det gäller den slutliga utformningen. Åtminstone kunna krävas besvärliga

övergångsbestämmelser med hänsyn till de pensionärer, som kommit i åtnjutande

av förmåner, som man vid det slutliga ställningstagandet måhända

icke vill införliva med folkpensioneringen. Den omständigheten att den nu

tilltänkta pensionsförhöjningen skulle kunna ersättas med ett eventuellt särskilt

bostadsbidrag anser kommittén garantera, att det slutliga förslaget icke

föregripes. Häremot torde dock kunna invändas, att ett utmätande av detta

bidrag, örn det skulle bli skäligt, torde förutsätta så stor administrativ apparat,

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sand. Nr 297. 2oco 44 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition nr 297.

att det väl är ovisst om anordningen kan genomföras. Detsamma kan måhända

sägas örn fixerandet av begreppet »ensamboende».

Ur alla synpunkter skulle det varit önskvärt, att kommittén fått ägna sitt

utredningsarbete åt det viktiga område av socialvården, folkpensioneringen

utgör, så att möjligbeten till ett snabbare ställningstagande onödiggjort ett

provisorium.

Förbundet säger sig dock ej vilja i det läge frågan nu kommit motsätta sig

ett provisorium och uttalar vidare, att en väsentligare förbättring av inkomstförhållandena

än dyrtidstilläggen gåve säkerligen måste vara ofrånkomligt nödvändig.

För kommunerna vore varje åtgärd av intresse som kunde bidraga

till att folkpensionärerna avkopplades från fattigvården. Nödvändigheten att

giva de ensamboende ett kraftigare stöd bade, enligt vad förbundet påpekar,

framhållits redan 1940 av pensionsstyrelsen i samband med förslag örn dyrtidstillägg

för pensionärerna och syntes förbundet vara det för närvarande

aktuellaste reformkravet.

Statskontoret säger sig icke ha blivit övertygat om att ett pensionstilläggutformat

efter de av socialvårdskommittén föreslagna principerna vore den

mest ändamålsenliga lösningen vid bestämmandet av den provisoriska pensionsförbättringen.

Enligt statskontorets mening syntes det principiellt

riktigast att den för tilläggspensionerna genomförda ortsgrupperingen lades

till grund jämväl vid bestämmandet av den provisoriska pensionsförbättringen.

Tilläggen skulle därigenom kunna bättre avvägas i förhållande till de

inom respektive ortsgrupper rådande bostadskostnaderna liksom även till levnadskostnaderna

i övrigt och således medföra en för alla folkpensionärer likformig

förbättring. Ur denna synpunkt syntes ett konsekvent genomfört procentuellt

tillägg vara att föredraga framför de av socialvårdskommittén framlagda

förslagen. Statskontoret ifrågasatte därför, örn icke pensionsförbättringen

borde utformas på det sätt att till alla tilläggspensionärer utbetalades

ett belopp motsvarande en månads pension, samt att till ogifta tilläggspensionärer

utginge ett ytterligare tillägg å samma belopp. I fråga örn socialvårdskommitténs

förslag örn likställande med ogift tilläggspensionär av gift

sådan, örn maken icke uppbure tilläggspension och uppnått 60 års ålder, uttrycker

statskontoret tvekan huruvida i dessa fall sådan ytterligare pensionsförbättring

borde medgivas. Statskontoret säger sig nämligen finna det svårt

att föreställa sig, att den av socialvårdskommittén uppställda presumtionen

att arbetsförmågan vid fyllda 60 år i allmänhet skulle vara så nedsatt, att

makarnas hushåll fördenskull borde beredas särskilt tillägg, kunde vara

befogad.

Frågan örn det föreliggande förslagets inverkan på de kommunalt

understödda tilläggspensionärernas försörjningsstandard behandlas

av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, som därom yttrar:

Socialvårdskommittén har mycket bestämt uttalat sig för, att en provisorisk

förbättring av folkpensionerna icke bör leda till en höjning av de kommunalt

understödda tilläggspensionärernas försörjningsstandard i sådana kommuner,

där nu utgående folkpensioner tillsammans med fattigvårdsunderstöd eller

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

kommunalt pensionstillskott kan anses utgöra ett väl avvägt försörjningsbidrag.

Till denna uppfattning vill förbundet ansluta sig. Det får nämligen

ej förbises, att de hittills införda tilläggen till folkpensionerna på sina håll

medfört en höjning av fattigvårdens understödsstandard. Fattigvårdsstyrelserna

ha ofta mycket snabbt höjt sina understöd efter de höjda levnadskostnaderna,

och folkpensionärer, som även erhöllo fattigvård, har därvid vanligen

fått understöd av sådan storlek, att deras försörjningsstandard fullt vidmakthållits.

När folkpensionärerna emellertid senare erhållit dyrtidstillägg på

folkpensionerna, har någon sänkning av fattigvårdsunderstödet ej genomförts.

Den högre försörjningsstandard, som folkpensionärerna därigenom förskaffat

sig, har medfört, att fattigvårdsstyrelserna ofta sett sig föranlåtna att höja

understöden även för sådana kategorier, som ej ha folkpension. Det torde vara

oklokt att låta denna utveckling fortsätta och därför är det angeläget, att det

i propositionen till riksdagen klart kommer till uttryck, att pensionstagare,

som erhålla fattigvårdsunderstöd, böra vidkännas minskning i detta understöd,

såsom regel med ett belopp som motsvarar det provisoriska tilläggets hela

belopp. Endast i kommuner, där försörjningsstandarden är alltför låg, bör

undantag härifrån komma i fråga.

Förbundet vill till sist fästa uppmärksamheten på, att eftersom enligt

socialstyrelsens beräkningar (Fattigvården 1941) icke mindre än 152 000 personer

med tilläggspension eller ungefär 31 procent av samtliga erhålla fattigvård

eller kommunalt pensionstillskott, skulle det föreliggande förslagets genomförande

under den angivna förutsättningen, att minskning sker i fattigvårdsunderstödens

storlek, högst väsentligt lätta kommunernas fattigvårdstunga.

De av kommittén beräknade utgifterna för tilläggen böra således icke anses

såsom nettoutgifter för samhället i dess helhet.

T fråga örn landstingens deltagande i bestridandet av kostnaderna

för den föreslagna reformen anser svenska landstingsförbundet, att

något sådant deltagande icke borde ifrågakomma. Förbundet erinrar örn att

landstingen redan år 1935 i princip befriades från utgifter för folkpensioneringen

och hade att alltjämt svara endast för en sextondel av kostnaderna för

tilläggspensionerna för de folkpensionärer, som före år 1937 tillerkänts pensionstillägg.

Det oaktat hade landstingens utgifter för folkpensioneringen åi1

från år stegrats, beroende på att de måst deltaga i kostnaderna för de d^yrtidstillägg,

som under senare år beslutats å dessa pensioner. När det nu gällde

en reell pensionsförbättring, som icke hade dyrtidstilläggs karaktär, syntes

det förbundet, att icke samma skäl förelåge för att landstingen skulle bidraga

till täckande av kostnaderna för denna pensionsförbättring.

Ett detaljspörsmål, nämligen örn likställighet i fråga örn beloppet

av pensionsförbättringen mellan ogifta och hemskilda personer

beröres av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, som ifrågasätter,

om icke hemskilda personer borde erhålla samma provisoriska tillägg

som ogifta personer. I samband därmed påpekar förbundet, att socialvårdskommitténs

förslag komme att medföra, att personer, som levde tillsammans

under förhållanden, vilka endast i formellt hänseende skilde sig från äktenskap,

komme i en mera gynnad ställning än gifta personer.

Att få till stånd en förbättring av de enligt folkpensionoringslagen utgå- Departementsendo

förmånerna har länge utgjort ett av de mera angelägna socialpolitiska chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

önskemålen. Samtidigt har det emellertid synts naturligt att avvakta den allmänna

översyn av folkpensioneringen, som ingår såsom ett led i det av

socialvårdskommittén bedrivna utredningsarbetet samt därpå grundade

reformförslag. Beaktande måste nämligen skänkas den synpunkten att

genomförandet av temporära åtgärder kan komma att begränsa rörelsefriheten

vid den definitiva folkpensioneringsreformen. Denna synpunkt kan dock icke

ensam vara utslagsgivande i en fråga av så omedelbar betydelse för stora befolkningslager

som förevarande. Då därtill kommer att det måste beräknas

dröja ännu åtskilliga år innan en på grundval av socialvårdskommitténs utredningsarbete

byggd definitiv folkpensioneringsreform kan börja tillämpas, har

det synts mig nödvändigt att låta undersöka förutsättningarna för genomförandet

av provisoriska åtgärder. Samma mening har också kommit till uttryck

i den skrivelse av årets riksdag, vari hemställts örn framläggande snarast

möjligt av förslag till en allmän förbättring av nu utgående folkpensioner och

invalidunderstöd. Genom att utredningsarbetet anförtrotts åt socialvårdskommittén

torde i särskild grad ha vunnits garanti för att sammanhanget med den

definitiva folkpensioneringsreformen blivit beaktat.

Socialvårdskommittén har vid framläggandet av sitt förslag fäst särskild

vikt vid bostadskostnadernas inverkan på folkpensionärernas försörjningsläge.

Då bostadskostnaden relativt sett är mera betungande för ensamboende än

för andra folkpensionärer och då en provisorisk reform med nödvändighet

måste ske efter synnerligen enkla linjer, har socialvårdskommittén letts fram

till tanken att lika stort belopp borde såsom provisorisk förbättring tillkomma

varje folkpensionärshushåll. Innebörden av kommitténs förslag till förverkligande

av denna tanke är, såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen

framgår, att ogifta tilläggspensionärer skulle erhålla ett belopp av 100

kronor, medan till gifta tilläggspensionärer skulle utgå allenast 50 kronor. Ha

makar båda tilläggspension, skulle de alltså sammanlagt erhålla lika mycket

som en ogift tilläggspensionär. Emellertid skulle i så fall, därest endast den

ene av makarna hade tilläggspension, till hushållet utgå allenast 50 kronor

såsom provisorisk förbättring även då den andre maken icke kunde i nämnvärd

grad bidraga till familjens uppehälle. Med hänsyn härtill och då en

individuell prövning av försörjningsförmågan av förut angivna skäl är utesluten

i förevarande sammanhang, har socialvårdskommittén, till undvikande

av berörda olägenhet, kompletterat förslaget såtillvida att örn den av makarna,

som ej uppbär tilläggspension, fyllt 60 år, den pensionsberättigade maken

skulle erhålla 100 kronor i provisorisk förbättring; till grund för vad sålunda

föreslagits ligger det antagandet, att arbetsförmågan vid 60-årsåldern genomsnittligt

sett väsentligt nedgår.

Det är givet att det ur skilda synpunkter kan riktas invändningar

mot socialvårdskommitténs förslag. Sålunda finnes skäl att överväga, huruvida

det icke vore möjligt att mildra den olägenheten av förslaget att den,

som på grund av egen inkomst nätt och jämnt utestänges från tilläggspension,

genom förslaget kommer i en avgjort försämrad ställning i förhållande till

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

den, vilken har en något lägre egen inkomst och på grund därav är berättigad

till tilläggspension. Förhållandet har åskådliggjorts bland annat i den förut

återgivna sammanställning, som ingår i det av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

avgivna remissyttrandet. Ett eliminerande av nämnda olägenhet

kan emellertid icke ske medelst administrativt lika enkla regler som

de äro, vilka utmärka socialvårdskommitténs förslag. Ej heller kan en dylik

åtgärd vidtagas utan närmare utredning örn de tekniska möjligheterna

därför. Yerkställdes en dylik utredning före framläggandet av nu ifrågavarande

förslag, skulle därav följa ett uppskov med den första utbetalningen

av provisoriska förbättringar. Med hänsyn till angelägenheten av

en förbättring av tilläggspensionärernas standard kan jag icke förorda något

dylikt uppskov. Jag är därför beredd att godtaga socialvårdskommitténs förslag

i trots av de verkningar det medför i nu nämnda avseende. Samtidigt är

det emellertid min avsikt att föreslå, att åt socialvårdskommittén uppdrages

att verkställa utredning rörande möjligheterna att komplettera det nu föreliggande

förslaget med bestämmelser, varigenom pensionsförbättringar skulle

utgå i sådan utsträckning att pensionärer med egen inkomst icke skulle komma

i sämre ekonomisk ställning än pensionärer, vilkas egna inkomster uppginge

till lägre belopp. Örn sådana möjligheter visa sig förefinnas, bör förslag i

ämnet kunna föreläggas nästkommande års riksdag och medel anvisas å tillläggsstat

för innevarande budgetår.

Såsom en förtjänst hos socialvårdskommitténs förslag måste enligt min

mening betecknas, att de ensamstående folkpensionärerna, vilka måste anses

intaga en missgynnad ställning i det nuvarande folkpensioneringssystemet, få

den relativt sett största förbättringen. Väl kan invändas att de föreslagna

beloppen äro av alltför blygsam storlek, särskilt i betraktande av önskvärdheten

av en avveckling snarast möjligt av systemet med fattigvårdsunderstöd

såsom komplement till folkpensionerna. Det synes mig dock icke tillrådligt

att på den föreliggande utredningen tillgodose andra än de mest trängande

behoven. Mera vittsyftande förslag torde därför böra anstå i avvaktan på den

definitiva folkpensioneringsreformen.

T detta sammanhang torde något böra beröras vilken inverkan förslaget bör

få på de kommunala fattigvårdsunderstöden. Socialvårdskommittén yttrar

härom, att en provisorisk förbättring av folkpensionerna ej bör leda till en

höjning av de kommunalt understödda tilläggspensionärernas försörjningsstandard

i sådana kommuner, där nu utgående folkpension tillsammans med

fattigvårdsunderstöd eller kommunalt pensionstillskott kan anses utgöra ett

väl avvägt försörjningsbidrag. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

uttalar, att pensionstagare, som erhålla fattigvårdsunderstöd, böra vidkännas

minskning i detta understöd, såsom regel med ett belopp, som motsvarar den

provisoriska förbättringens hela belopp. I anledning av dessa uttalanden

anser jag mig böra framhålla, att stor försiktighet bör iakttagas vid de omprövningar

av fattigvårdsunderstöden, som kunna komma att vidtagas i anledning

av tillkomsten av provisoriska förbättringar å tilläggspensionerna.

Huvudmotivet för den provisoriska förstärkningen är ju, att folkpensionä
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

rernas standard i alltför många fall är för låg. En rigorös tillämpning av den

principen att fattigvårdsunderstöden skola minskas skulle leda till att pensionärer

utan fattigvårdsunderstöd, d. v. s. i regel pensionärer med egen inkomst

eller eljest i en relativt bättre ekonomisk ställning, skulle få sin standard höjd

genom den provisoriska förstärkningen, medan de sämst ställda pensionärernas

standard skulle bliva oförändrad. Härtill kommer att önskemålet örn provisorisk

förstärkning av folkpensionerna ju icke aktualiserats av något behov att

nedbringa kommunernas fattigvårdskostnader. Den definitiva reform av

folkpensioneringen, varom förut varit tal, måste förutsättas få till resultat

en höjning av folkpensionerna till sådan nivå att kombinationen mellan folkpensioner

och fattigvård behöver tillgripas endast för avhjälpande av tillfälliga

behov eller eljest i fall av ren undantagskaraktär. Då nämnda reform

trätt i tillämpning, måste givetvis en generell omprövning ske av samtliga till

tilläggspensionärer utgående kommunala understöd.

Socialvårdskommitténs förslag att de provisoriska förbättringarna skola

fördelas mellan staten, kommunerna och landstingen har ej mött gensaga i

yttrandena i annan mån än att svenska landstingsförbundet uttalat vissa betänkligheter

däremot, såvitt angår skyldigheten för landstingen att deltaga

i kostnaderna. Den omständigheten att landstingen numera allenast övergångsvis

deltaga i kostnaderna för själva tilläggspensionerna bör dock icke

föranleda till att de alls icke deltaga i kostnaderna för de provisoriska förstärkningarna

av dessa äldre tilläggspensioner, utan bör i princip samma fördelningsgrund

tillämpas som i fråga örn dyrtidstilläggen å folkpensionerna.

Yad angår den av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet gjorda anmärkningen

att hemskilda personer böra äga rätt till provisorisk förbättring

av samma storlek som den till ogifta personer utgående synes mig —- liksom

fallet är vid många fall av faktisk särlevnad utan vare sig hem- eller äktenskapsskillnad

— i och för sig finnas skäl härför. Då emellertid pastorsämbetena

icke erhålla uppgift örn meddelade hemskillnader, synes det praktiskt sett

icke låta sig göra att frångå kommitténs förslag, enligt vilket civilståndet är

avgörande för frågan huruvida pensionsförbättringen bör utgå med 100 eller

50 kronor.

Erforderliga bestämmelser rörande de föreslagna provisoriska förbättringarna

torde böra upptagas i en av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt

stiftad lag. Förslag till sådan lag — benämnd lag örn provisorisk förstärkning

av tilläggspensioner och invalidunderstöd — har upprättats inom socialdepartementet.

I 1 § första stycket ha upptagits de grundläggande stadgandena örn storleken

i olika fall av den provisoriska förstärkningen samt de kategorier, till

vilka densamma skall utgå. Det stadgas sålunda, att provisorisk förstärkning

skall utgå till den, vilken åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension,

eller invalidunderstöd. Provisorisk förstärkning utgår, räknat för budgetår,

med 100 kronor till ogift person ävensom till den, vars make fyllt 60 år och

ej för egen del åtnjuter tilläggspension eller invalidunderstöd, och med 50

kronor till annan pensions- eller understödstagare.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

23

Enligt 1 § andra stycket utgår provisorisk förstärkning icke å tilläggspension

som, grundpensionen medräknad, icke uppgår till 12 kronor om året

eller å invalidunderstöd som icke för år uppgår till nämnda belopp. Bestämmelsen

är föranledd av det praktiska skälet att provisorisk förstärkning

å pension eller understöd som icke uppgår till nämnda belopp ej skulle

kunna utbetalas på samma sätt som provisorisk förstärkning å andra pensioner

eller understöd, enär beträffande förstnämnda pensioner och understöd

utbetalningen sker endast en gång örn året.

Förstärkningsbeloppet räknas, såsom förut nämnts, per budgetår. Fråga

uppkommer då hur man skall förfara då tilläggspension eller invalidunderstöd

icke utgår under hela budgetåret. Då större avseende måste fästas vid

att reglerna härom bliva så enkla som möjligt att tillämpa än att exakt rättvisa

olika tilläggspensionärer emellan skipas, utgår lagförslaget från såsom

avgörande huruvida vederbörande äger rätt att uppbära tilläggspension för

den månad då den provisoriska förstärkningen utbetalas; den som äger dylik

rätt får förstärkning med oavkortat belopp, även örn tilläggspension icke åtnjutes

under hela budgetåret. I överensstämmelse med vad nu sagts stadgas

i 2 § första stycket lagförslaget, att vid bedömande huruvida för visst budgetår

rätt till förstärkning föreligger avseende skall fästas allenast vid örn

tilläggspension eller invalidunderstöd utgår för den månad, varunder förstärkning

i allmänhet må tidigast utbetalas. Rätt till förstärkning föreligger sålunda

för den som efter utbetalningsmånaden retroaktivt tillerkännes tilläggspension

eller invalidunderstöd för tid som omfattar jämväl sistnämnda

månad. Uttrycket »den månad, varunder förstärkning i allmänhet må tidigast

utbetalas» har valts för att få en gemensam beräkningsgrund för normalfallen

och de fall då utbetalningen måste ske senare, exempelvis på grund

därav att först efter utgången av den vanliga utbetalningsmånaden ett retroaktivt

beslut örn tilläggspension meddelas. I 2 § andra stycket stadgas, att

förstärkning skall utgå med oavkortat belopp jämväl i fall då tilläggspension

elier invalidunderstöd icke utgår under hela budgetåret.

Behovet av en enkel regel gör sig gällande ej blott då fråga är huruvida

pensions- eller understödstagare äger rätt till provisorisk förstärkning eller

ej utan även såvitt angår frågan huruvida förstärkningen skall utgå med 100

eller 50 kronor. Beträffande sistnämnda fråga är det av praktiska skäl icke

möjligt att anknyta till utbetalningsmånaden, enär intyg, som utvisa rätt till

förstärkning med det högre beloppet, måste vara myndigheterna till handa

redan före utbetalningstillfället. Fördenskull stadgas i 3 § första stycket,

att bestämmandet av med vilketdera av de i 1 § angivna belopp förstärkning

skall utgå skall ske med hänsyn till förhållandena den 15 i andra månaden

före den, under vilken förstärkning i allmänhet må tidigast utbetalas. Då

förstärkningsbeloppets storlek sålunda bestämmes med hänsyn till förhållandena

vid en tidpunkt, som i tiden ligger åtskilligt före utbetalningen, kan

naturligtvis inträffa, att de omständigheter, som härutinnan äro avgörande,

hunnit förändras under mellantiden. Härtill kan emellertid av praktiska skäl

icke tagas någon hänsyn. I ett fall synes dock en särskild regel vara på
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

kallad. Om ett förstärkningsbelopp bestämts att utgå med 100 kronor av den

anledningen att pensions- eller understödstagarens make ej för egen del åtnjuter

pension eller understöd, kan nämnda make sedermera komma att tillerkännas

pension eller understöd för sådan tid att han eller hon jämväl blir

berättigad till pension eller understöd, som alltså för hushållet i dess helhet

skulle utgå med 150 kronor. Till förebyggande härav stadgas i 3 § andra

stycket, att någon förstärkning i dylikt fall icke skall utgå till den av makarna,

som från början förutsatts icke åtnjuta tilläggspension eller invalidunderstöd.

Enligt 4 § utbetalas provisorisk förstärkning å den tid och i den ordning

Konungen bestämmer. Yad tiden för utbetalningen angår förutsättes i socialvårdskommitténs

framställning att i samband med utbetalningen viss månad

— för innevarande budgetår april månad -—- av tilläggspension, skulle till

samtliga tilläggspensionärer utbetalas ett belopp av 50 kronor. Det belopp

å ytterligare 50 kronor, som skulle tillkomma ogifta tilläggspensionärer,

skulle, sedan intyg om deras civilstånd avlämnats i samband med pensionsutbetalningen

för månaden näst före utbetalningsmånaden — för innevarande

budgetår alltså mars månad — utbetalas från generalpoststyrelsens pensionsavdelning

över postgiro å sådan tid, att beloppet kunde utkvitteras av vederbörande

samma dag som förstärkningen i övrigt kunde lyftas. Vad däremot

angår de gifta tilläggspensionärer, som vore jämställda med ogifta pensionärer,

skulle förstärkningen, i den mån den överstege vad som tillkomma

övriga gifta tilläggspensionärer, utbetalas till dem av pensionsstyrelsen först

efter särskild framställning, som skulle ingivas antingen till styrelsen eller

till pensionsnämndens ordförande.

Socialvårdskommitténs förslag att utbetalningen för innevarande budgetår

skulle ske under april månad har tillkommit efter samråd med generalpoststyrelsen.

Då det särskilt med hänsyn till pensionärernas bränslekostnader

under vintermånaderna vore värdefullt örn utbetalningen för innevarande

budgetår kunde ske tidigare än under april månad, har jag under hand låtit

ytterligare undersöka förutsättningarna härför. Jag har därvid kommit till

den uppfattningen att det skulle låta sig göra att flytta utbetalningstiden till

mars månad. Det synes mig vidare som om det skulle vara till fördel för

pensionstagarna, örn de gifta tilläggspensionärer, som äro berättigade till det

högre förstärkningsbeloppet, kunde hänvisas att, i likhet med de ogifta tillläggspensionärerna,

avhämta intygsblanketter å postkontoren, varefter desamma

kunde återlämnas dit, försedda med uppgifter örn makens ålder. De

tekniska möjligheterna till en sådan modifiering av det av socialvårdskommittén

skisserade förfarandet synas förefinnas.

5 § i lagförslaget innehåller bestämmelserna örn kommunernas och landstingens

skyldighet att deltaga i kostnaderna för de provisoriska förstärkningarna.

För att förenkla uträkningarna av kommun- och landstingsandelarna

har inom pensionsstyrelsen företagits en undersökning av de provisoriska

förstärkningarnas genomsnittliga belopp inom de olika ortsgrupperna,

uttryckt i procent av tilläggspensionsbeloppen. Utredningen torde såsom

Bilaga B få fogas till detta protokoll. På grundval av denna undersökning,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

vilken omfattat var tjugonde pensionstagare med tilläggspension eller invalidunderstöd,

har en genomsnittsberäkning kunnat ske av den ökning av kommunernas

och landstingens nuvarande andelar i tilläggspensionerna, som bör

ske i anledning av tillkomsten av de provisoriska förstärkningarna. Någon

anledning till erinran mot beräkningarna synes ej föreligga. För att ej alltför

lång tid skall behöva förflyta innan storleken av kommun- och landstingsandelarna

kan fastställas har i lagförslaget föreskrivits att till grund för

andelsberäkningen skola ligga förhållandena under allenast det första av de

båda kalenderår, som infalla under budgetåret. Frågan örn meddelandet av

erforderliga föreskrifter angående inbetalning av landstingens och kommunernas

andelar i provisoriska förstärkningar torde jag få anmäla samtidigt

med övriga frågor rörande tillämpningsföreskrifter till lagen.

I den mån ej särskilda föreskrifter lämnas i den nu föreslagna lagen skola,

enligt 6 §, bestämmelserna i lagen om folkpensionering i tillämpliga delar

lända till efterrättelse. Konungen skall emellertid äga uppdraga åt pensionsstyrelsen

eller med avseende å fall, som beröra även postverket, åt pensionsstyrelsen

och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela de närmare föreskrifter,

som, utöver vad den nu föreliggande lagen innehåller, finnas erforderliga

för dess tillämpning.

Lagen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1945. Såsom förut nämnts

avse utbetalningarna budgetår. Den första utbetalningen bör sålunda avse

budgetåret 1944/45.

Till frågan örn äskande av anslag för statsverkets kostnader för provisorisk

förstärkning av tilläggspensioner och invalidunderstöd anhåller jag att senare

denna dag få återkomma.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att antaga förenämnda förslag till lag örn provisorisk

förstärkning av tilläggspensioner och invalidunderstöd.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans Bergström.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 297.

2000 44 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition nr 297.

Bilaga A.

P. M.

angående kostnaden för provisorisk förbättring av folkpensionerna.

Enligt social vårdskommitténs förslag skulle samtliga folkpensionstagare

med rätt till tilläggspension och samtliga invalidunderstödstagare under de

två närmaste budgetåren erhålla en förhöjning av förmånen med 50 kronor

per år och dessutom av ifrågavarande förmånstagare samtliga ogifta ävensom

de gifta, vilkas maka/make vore 60 år gammal eller äldre och saknade rätt till

dylik förmån, erhålla en ytterligare förhöjning med 50 kronor per år.

Hela antalet viss dag till tilläggspension eller invalidunderstöd berättigade

torde kunna uppskattas till 475 000, nämligen 460 000, som denna dag uppbära

förmånen ifråga, och 15 000, som senare erhålla dylik förmån retroaktivt från

tidigare dag.

Vid en nyligen av socialstyrelsen gjord undersökning angående förekomsten

av skilda kategorier av folkpensionärer med tilläggspension och invalidunderstödstagare

utsändes för var 100:de av ifrågavarande förmånstagare ett frågeformulär,

som bland annat omfattade förfrågningar om civilstånd samt beträffande

gifta huruvida även maken uppbar dylik förmån.

Frågeformulären utgjorde inalles 4 768. I 509 av dessa, vilka avsågo förmånstagare,

som voro intagna på anstalt av ett eller annat slag, voro nämnda

frågor ofullständigt besvarade, varför man helt måste bortse från desamma.

Av återstående 4 259 återkommo icke 296. Då det stora flertalet av dessa

enligt socialstyrelsens förmodande torde vara yngre, ogifta personer, som

flyttat sedan de erhållit pension och därför varit svåra att anträffa, antaga

vi här, för att hålla oss något på den säkra sidan, att alla ifrågavarande personer

verkligen äro ogifta.

Enligt de återkomna 3 963 frågeformulären, avseende förmånstagare, som

icke voro intagna på anstalt, skulle av dessa 1 373 vara gifta, nämligen 783

män och 590 kvinnor. Av de gifta uppgåvo 306 män och 42 kvinnor, att deras

maka/make icke uppbar tilläggspension eller invalidunderstöd.

Lägger man här nämnda siffror till grund för en kalkyl rörande kostnaderna

för den föreslagna provisoriska förbättringen av folkpensionerna och

invalidunderstöden, finner man, att antalet ogifta förmånstagare uppgår till

omkring 322 000 och antalet gifta förmånstagare, vilkas maka/make icke samtidigt

vore förmånstagare, till omkring 39 000.

Beträffande hur många av de sistnämnda, icke förmånstagarna, som äro 60

år eller däröver, lämnar det använda materialet ingen upplysning.

Med hänsyn till den säkerhetsmarginal, som föreligger i fråga om uppskattningen

av de ogiftas antal, torde man kunna lägga följande antal till grund

för kalkylen.

Inalles till 50 kronors förhöjning berättigade .............................. 475 000

Till ytterligare 50 kronors förhöjning berättigade ogifta.................. 320 000

» » » » » » gifta .................. 30 000

Den årliga totalkostnaden blir då 50 gånger summan av nämnda tre antal

eller 50 X 825 000 = 41 250 000 kronor. Då landstingen och kommunerna

skulle bestrida i det närmaste omkring 20 % härav, skulle på staten belöpa

33 000 000 kronor per år.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

Socialvårdskommittén Ilar även tänkt sig möjligheten att låta den årliga

provisoriska pensionsförbättringen utgå till alla ifrågavarande förmånstagare

med ett månadsbelopp av deras folkpension respektive understöd och till de

ogifta samt ovannämnda gifta med ytterligare 70 kronor.

Då totalkostnaden för ett extra månadsbelopp kan beräknas till 13 500 000

kronor, skulle totalkostnaden för ett genomförande av en dylik förhöjning

uppgå till inalles 13 500 000 + 70 x 350 000 eller 38 000 000 kronor, varav

80 % eller 30 400 000 kronor skulle belöpa på staten.

Stockholm i juni 1944.

Josef Östlind.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition nr 297.

Bilaga B.

P. M. angående kommuners och landstings andelar i kostnaderna

för provisorisk förstärkning av tilläggspensioner

och invalidunderstöd.

Enligt av socialvårdskomittén i år insamlade uppgifter för var 20:e pensionstagare

med tilläggspension eller invalidunderstöd uppgå tilläggspensionerna

(och invalidunderstöden) samt den provisoriska pensionsförstärkning,

som skulle tillkomma nämnda förmånstagare, i genomsnitt till i nedanstående

sammanställning angivna belopp.

Ortsgrupp

Tilläggspension

kr.

Provisorisk

förstärkning

kr.

Provisorisk

förstärkning

i % av

tilläggspension

i

276-46

84-66

30-6

2

365-99

87-06

23-8

3

460''90

90-60

19-6

Inalles

31562

85-83

27 2

Av sammanställningen framgår, att kommunandelarna i tilläggspensioner

och invalidunderstöd böra ökas i ortsgrupperna 1, 2 och 3 med 30,6, 23,8

respektive 19,6 % för att även täcka motsvarande bidrag till kostnaderna för

den provisoriska förstärkningen.

Då landstingen endast bidraga till kostnaderna för enligt övergångsbestämmelserna

utgående tilläggspensioner och invalidunderstöd, böra enligt vad

en särskild undersökning utvisat deras andelar i tilläggspensioner och invalidunderstöd

ökas med 26,o % i stället för med eljest erforderliga 27,2 % (se

tabellen).

Yarje års kommunandelar i tilläggspensioner och invalidunderstöd ökas

redan nu i ortsgrupperna 1, 2 och 3 med inalles 47,6, 42,8 och 42 % och landstingens

med 45,6 % för att täcka även motsvarande andel i utgående dyrtidstillägg.

Den av provisoriska förstärkningen föranledda höjningen av kommunandelarna

innebär alltså en ökning av de nuvarande kostnaderna för tilläggspensioner

och invalidunderstöd, inklusive dyrtidstillägg, med i ortsgrupperna

1; 2 och 3 20,7, 16,7 respektive 13,8 % och höjningen av landstingsandelarna

en ökning av deras nuvarande totalbelopp med 17,9 %.

Stockholm den 9 oktober 1944.

Josef Östlind.

<h

Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:488 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45, femte huvudtite s. 13 i texten
  2. S2LU 1944:3 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter'' å tillciggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45, femte huvudtiteln, punkten s. 1 i texten