Sök i Ratio Lex

Angående pensionsrätt för innehavare av professurerna i idé- och lärdomshistoria samt i biokemi vid universitetet i Uppsala

1944-01-08 · 8 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:34, Angående pensionsrätt för innehavare av professurerna i idé- och lärdomshistoria samt i biokemi vid universitetet i Uppsala

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 34.

9

Nr 34.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsrätt

för innehavare av professurerna i idé- och lärdomshistoria

samt i biokemi vid universitetet i Uppsala;

given Stockholms slott den 8 januari 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

8 januari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,

Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet fråga örn pensionsrätt

för innehavare av professurerna i idé- och lärdomshistoria samt i

biokemi vid universitetet i Uppsala och anför därvid.

Genom donationsbrev den 30 november 1932 överlämnade grosshandlaren

Guslaf Carlberg till universitetet i Uppsala ett belopp av 350,000 kronor, avsett

till upprättande och vidmakthållande vid universitetet av en professur i

idé- och lärdomshistoria.

Enligt donationsföreskrifterna skulle professuren tillsättas i samma ordning

som andra professurer vid universitetet, men det vore donators önskan,

att till förste innehavare av professuren, utan att den ansloges till ansökan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

ledig, kallades dåvarande docenten vid universitetet Johan Nordström. Av

den årliga räntan å donationen, vilken av universitetet skulle förvaltas efter

enahanda grunder som andra till detsamma donerade fonder, skulle utgå avlöning

till professurens innehavare med samma belopp som vore tillförsäkrat

professorer i allmänhet vid universitetet eller 12,000 kronor örn året med

ett ålderstillägg å 1,000 kronor efter fem års tjänstgöring. Vidare meddelades

i donationsbrevet vissa föreskrifter örn dyrtidstillägg m. m. Skulle i

framtiden mot förmodan räntan å donationen så sjunka, att det professorn

tillförsäkrade avlöningsbeloppet därmed icke kunde bestridas, skulle professorn

vara skyldig att underkasta sig den minskning i lön, som därav kunde

påkallas. Huruvida och efter vilka grunder pension kunde ur avkastningen

av donationen tillförsäkras innehavaren av professuren, finge bero på

framtida prövning av vederbörande myndigheter.

Genom beslut den 30 december 1932 bemyndigade Kungl. Maj:t universitetet

i Uppsala att till förvaltning på föreskrivna villkor mottaga donationen

samt medgav, att vid universitetet finge, med iakttagande av i donationsbrevet

meddelade villkor och bestämmelser, från och med den 1 januari 1933

inrättas en professur, benämnd »Emilia och Gustaf Carlbergs professur

i idé- och lärdomshistoria». Därjämte förordnade Kungl. Majit, att professurens

innehavare skulle i avseende å tjänsteställning och befogenheter vara

likställd med övriga professorer vid universitetet, att han skulle vara underkastad

de skyldigheter i avseende på vetenskaplig forskning och under - visningsskyldighet, som av kanslern för rikets universitet bestämdes, samt

att han skulle vara berättigad åtnjuta de löneförmåner, som i donationsbrevet

angåves, ävensom vara skyldig att ingå i universitetets pensionsinrättning

för tjänstemäns änkor och barn. Tillika utnämnde och förordnade

Kungl. Majit Nordström att från och med den 1 januari 1933 vara innehavare

av professuren.

Genom donationsbrev den 31 december 1937 överlämnade majoren Herbert

Jacobsson och hans hustru Karin Jacobsson, född Broström, till universitetet

i Uppsala ett belopp av 500,000 kronor, avsett till upprättande och

vidmakthållande vid universitetet av en professur, vars innehavare skulle

ägna sig at forskning och undervisning beträffande de för livsprocesserna

grundläggande kemiska och fysikaliska lagbundenheterna! Professuren skulle

tillsättas i samma ordning som andra professurer vid universitetet, men det

vore donatorernas önskan, att till förste innehavare av densamma, utan att

professuren kungjordes till ansökan ledig, kallades dåvarande docenten i

kemi vid universitetet A. W. K. Tiselius. Av den årliga räntan å det donerade

kapitalet, vilket av universitetet skulle förvaltas efter enahanda grunder

som gällde för andra till detsamma donerade fonder, skulle utgå avlöning till

professurens innehavare jämte dyrtidstillägg och ålderstillägg enligt samma

bestämmelser, som gällde för professorer i allmänhet vid universitetet. Vidare

skulle av årsräntan även de avgifter bestridas, vilka erfordrades för att tillförsäkra

innehavaren av professuren pension. Skulle i framtiden räntan

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

* Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

på donationskapitalet så sjunka, att det professorn tillförsäkrade avlöningsbeloppet

icke kunde bestridas med densamma, skulle professorn vara skyldig

att underkasta sig den minskning i lön, som därav kunde påfordras.

I ett den 24 februari 1938 dagtecknat tillägg till nyssnämnda donationsbrev

hava därefter donatorerna föreskrivit, dels att de innehavaren av professuren

åvilande pensionsavgifterna skulle i lika mån som beträffande

professorer i allmänhet vid universitetet betalas av professorns egna lönemedel

och alltså icke ntöver dessa belasta avkastningen av donationskapitalet,

dels ock att de besparingar av denna avkastning, vilka kunde uppstå

sedan professorn åtnjutit föreskrivna löneförmåner skulle bilda en donationsfondens

reservfond, som finge, efter förslag av universitetsmyndigheterna,

av kanslersämbetet anslås att användas för ändamål, avsett med professuren.

Genom beslut den 20 maj 1938 bemyndigade Kungl. Hajd universitetet i

Uppsala att till förvaltning på föreskrivna villkor mottaga ifrågavarande

donation samt medgav, att vid universitetet finge, med iakttagande av de i

donationsbrevet med därtill fogat tillägg meddelade villkor och bestämmelser,

från och med den 1 juni 1938 inrättas en professur, benämnd

Karin och Herbert Jacobssons professur i biokemi. Därjämte förordnade

Kungl. Maj :t, bland annat, att professurens innehavare skulle i avseende å

tjänsteställning och befogenhet vara likställd med övriga professorer vid

universitetet samt att han skulle vara berättigad åtnjuta de löneförmåner,

som i donationsbrevet med tillägg angåves. Vidare föreskrev Kungl. Maj .t,

att innehavaren av professuren skulle vara skyldig att avgå från sin professorsbefattning

vid 65 års ålder, samt att han skulle vara pliktig dels att

av sina årliga avlöningsförmåner avstå den för professor bestämda pensionsavgiften

för egen pension, vilken avgift skulle avsättas och särskilt

bokföras, dels ock att ingå i universitetets pensionsinrättning för tjänstemäns

änkor och barn. Tillika utnämnde och förordnade Kungl. Majit Tiselius att

från och med den 1 juni 1938 vara innehavare av professuren.

I samband med att professorerna vid universiteten samt vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet genom beslut vid 1939 ars riksdag (proposition nr

277; bankoutsk. uti. nr 66; riksd. skr. nr 409) blevo underkastade bestämmelserna

i civila tjänstepensionsreglementet, intogs i 2 § 1 mom. c) i reglementet

en bestämmelse om att från dettas tillämpning vore undantagen

innehavare av professorsbefattning, därest avlöningsbelopp för tjänsten

icke vore angivna i vederbörande för professorer gällande avlöningsstat

samt Kungl. Majit särskilt förordnat, att reglementet icke skulle äga

tillämpning å tjänsten. Sedan Kungl. Majit därefter genom beslut den 24

november 1939 uppdragit at statskontoret att till Kungl. Maj.! inkomma

med förslag till de föreskrifter, som borde meddelas av Kungl. Majit i anslutning

till nyss omförmälda bestämmelse, avgav statskontoret förslag härutinnan

i skrivelse den 16 januari 1940. Ämbetsverket framhöll däri, att stadgandet

tillkommit för att möjliggöra för Kungl. Majit att från reglementets till
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

lämpning undantaga, bland andra, innehavarna av vissa från särskilda fonder

eiler med donationsmedel avlönade professorsbefattningar, som för det

dåvarande icke vore förenade med tjänstepensionsrätt. Då professorsbefattningarna

i idé- och lärdomshistoria samt i biokemi avlönades från särskilda

uonationsfonder, borde de undantagas från civila tjänstepensionsreglementets

tillämpning. Efter att lia erinrat örn att Mimi Althainz’ professur i radioterapi

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet i enlighet med uttryckligt villkor

1 donationsurkunden beträffande denna professur jämlikt riksdagens beslut

blivit förenad med pensionsrätt, förklarade sig statskontoret närmast vilja förorda,

att åtgärder vidtoges för beredande av en motsvarande pensionsrätt

åt innehavarna av de båda nyssnämnda professurerna. Enligt statskontorets

förmenande syntes det nämligen knappast rimligt, att innehavarna av sagda

professorsbefattningar — vilka befattningar såsom icke personliga vöre avsedda

att äga bestånd jämväl för framtiden — ej bomme i ånjutande av

samma rätt till pension, som tillkomme de med statsmedel avlönade professorerna.

Därest åtgärder i nu antydda riktning likväl icke skulle anses böra

vidtagas, finge statskontoret förorda, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att

reglementet icke skulle äga tillämpning å de båda befattningarna.

Genom beslut den 15 november 1940 förordnade Kungl. Majit med stöd av

2 § 1 morn. c) civila tjänstepensionsreglementet, att detta icke skulle äga tilllämpning

å, bland andra, innehavarna av de nu berörda båda professurerna.

Sedermera har Kungl. Majit genom beslut den 30 juni 1942 förordnat, att ej

heller allmänna tjänstepensionsreglementet skall äga tillämpning å deni.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala har i skrivelse den 17 december

1941 hemställt, att förslag matte föreläggas riksdagen örn beredande av pensionsrätt

at innehavarna av de bada nu ifrågavarande professurerna enligt de

bestämmelser, som gällde för övriga professorer vid universitetet. Efter att ha

erinrat örn statskontorets uttalanden i förenämnda skrivelse den 16 januari

1940 har konsistoriet anfört, bland annat, följande.

I likhet med vad statskontoret anfört, synes det också konsistoriet skäligt,

att pensionsrätt beredes innehavarna av ifrågavarande två professurer. De ha

samma skyldighet som de med statsmedel avlönade professorerna att vid uppnådd

pensionsålder avgå fran sin tjänst. Att de då skola beredas pension,

synes naturligt. Det är också rimligt, att pensionsrätt tillförsäkras dem i förväg,

så att ovissheten på denna punkt blir undanröjd.

Sammanlagda beloppen av de den 1 juli 1941 hos universitetet fonderade

pensionsavgifter, som de nuvarande innehavarna av ifrågavarande två professurer

erlagt, utgjorde för Carlbergska professuren 4,194 kronor 21 öre och

för Jacobssonska professuren 1,415 kronor 77 öre.

Beträffande frågan, huruvida bidrag till pensioneringen av innehavarna

av dessa professurer kunde utgå ur donationsmedlen, vill konsistoriet meddela,

att avkastningen av Carlbergska donationen redan nu är otillräcklig till

full avlöning åt professor Nordström, och att ett personligt lönetillägg därför

anslagits åt honom på riksstaten. Av denna donation kan sålunda intet bidrag

utgå till pension. Vad beträffar den Jacobssonska donationen, lämnade

donatorerna i ett den 24 februari 1938 dagtecknat tillägg till donationsbrevet

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

vissa föreskrifter dels rörande de innehavaren av professuren åvilande pensionsavgifterna,

dels ock rörande en donationens reservfond, som skulle bildas

av de besparingar av den avkastning av donationskapitalet, vilka kunde

uppstå sedan professorn åtnjutit föreskrivna löneförmåner. Denna reservfond

uppgick den 1 juli 1941 till 15,865 kronor 20 öre. Syftet med denna torde i

främsta rummet lia varit att bereda möjlighet till inköp av instrument och

andra materialier och till bekostnad av biträde vid forskningsarbetet. Konsistoriet

anser sig därför icke kunna föreslå, att denna reservfond till någon

del tages i anspråk för pensionering av professurens innehavare.

Kanslern för rikets universitet bar i utlåtande den 7 januari 1912 tillstyrkt

framställningen.

Statskontoret har i ett den 27 januari 1942 avgivet yttrande hemställt, att

framställningen icke för närvarande måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts

åtgärd, och därvid anfört i huvudsak följande.

Avgörande för Kungl. Maj:ts ståndpunkt vid meddelandet av beslutet den

15 november 1940, då Kungl. Maj:t förordnat, att civila tjänstepensionsreglementet

icke skulle äga tillämpning å innehavarna av nu förevarande professorsbefattningar,

torde hava varit, att statsverket genom mottagandet av de

donationsmedel, vilka möjliggjort inrättandet av sagda professurer, icke iklätt

sig några som helst förpliktelser beträffande innehavarnas av professurerna

blivande pensionering eller i fråga om deras löneförmåner. 1 motsats lill vad

som var fallet med exempelvis den vid karolinska institutet inrättade Mimi

Althainz’ professur i radioterapi har nämligen i respektive donationsbrev icke

uppställts något villkor, att staten skulle svara för pensioneringen och med

avseende å avlöningsförhållandena har förutsatts, att — därest donationernas

ränteinkomster i framtiden skulle sjunka så, att de professorerna tillförsäkrade

avlöningsbeloppen därmed icke kunde bestridas vederböiande

skulle vara skyldiga att underkasta sig den minskning i lön, som därav kunde

påkallas. I betraktande av sistnämnda förbehåll kunna följaktligen ifrågavarande

professorer komma i det läge, att deras avlöningsförmåner understiga

vad som utgår till motsvarande med statsmedel avlönade befattningshavare.

Vad den nuvarande innehavaren av professuren i idé- och lärdomshistoria,

professorn J. Nordström, beträffar, torde för övrigt detta redan nu

vara förhållandet. Med hänsyn till vad sålunda förekommit, finner sig statskontoret

icke kunna tillstyrka förevarande framställning.

Statskontoret vill härutöver framhålla, att donationsbrevens avfattning enligt

ämbetsverkets mening måste anses giva vid handen, att blivande tjänstepensioner

avsetts skola utgå av avkastningen av de donerade medlen. Den

tolkning av den till det Jacobssonska donationsbrevet gjorda, den 24 februari

1938 dagtecknade tilläggsklausulen, åt vilken konsistoriet i ärendet givit uttryck,

kan statskontoret för sin del icke biträda. Det i klausulen uppställda

förbehållet örn avsättning till en reservfond, vilken finge användas lör med

professuren avsett ändamål, lärer nämligen icke kunna givas den innebörd,

att nämnda fondmedel icke skulle få anlitas för att bereda professurens innehavare

pension. Tilläggets huvudsakliga syfte har uppenbarligen varit, att

de vederbörande åvilande pensionsavgifterna skulle i lika mån som beträffande

professorer i allmänhet vid universitet bestridas av honom tillförsäkrade

avlöningsmedel och således icke utöver dessa belasta donationskapilalels av
kaSpörsinålet,

huruvida statsverket bör träda emellan för bestridande — helt

eller delvis — av kostnaderna för blivande tjänstepensioner, torde vid sådant

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majda proposition nr 34.

förhållande^ ytterst bliva beroende av, om och i vad mån donationsmedlen

lämna tillgång för gäldandet av dessa kostnader. Med hänsvn härtill lärer

frågan om statens medverkan i detta avseende i vart fall icke böra upptagas

till prövning förrän vid den tidpunkt, då spörsmålet örn de nuvarande innehavarnas

av professurerna avgång ur tjänst blir aktuellt.

>

Kanslern för rikets universitet har med anledning av vad statskontoiet sålunda

anfört avgivit förnyat utlåtande i ärendet den 3 mars 1942 och därvid

överlämnat ett av det större akademiska konsistoriet den 21 februari 1942

avgivet yttrande, vari konsistoriet förklarat sig vidhålla sin tidigare gjorda

hemställan samt ytterligare anfört bland annat följande.

Med statskontoret är konsistoriet ense därom, att någon juridisk förpliktelse

för statsverket att bereda innehavarna av dessa professurer pensionsrätt icke

linnés. Konsistoriets framställning vilar på billighetshänsyn. Dessa professurer

omfatta ämnen, som äga en stor och självständig vetenskaplig betydelse.

Den omständigheten, att dessa vetenskapsgrenars företrädande vid ett svenskt

universitet beror på enskild frikostighet, synes icke böra utesluta, att statsverket

pa det sättet träder emellan, att innehavarna av professurerna beredas

den trygghet, som pensionsrätt innebär. Det är också skäligt, att de erhålla

denna pensionsrätt redan innan fräsan om de nuvarande innehavarnas avgång

blir aktuell. Detta förutsattes redan av den känsla av trygghet, som pensionsrätten

vill skapa. Det är också ur praktisk synpunkt av betydelse, enär dessa

pi ofessorer eljest måhända skulle känna sig föranlåtna att söka på andra vägar

belnda sig det uppehälle under ålderdomen, som pensionen avser att giva.

Statskontoret självt har ju ock i sitt utlåtande den 16 januari 1940 funnit

pensionsrätt böra beredas innehavarna av dessa professurer och därvid åberopat

Mimi Althainz’ professur i radioterapi samt förordat att åtgärder vidtagas

för beredande av motsvarande pensionsrätt åt nu ifrågavarande professurer

. Konsistoriet har ingalunda förbisett den olikhet i det rättsliga läget,

som föreligger mellan nämnda professur och nu ifrågavarande professurer,

men har abeiopat det uttalande av departementschefen, som gjordes rörande

pensionsrätt för innehavaren av Mimi Althainz’ professur, och som gick ut på

att pension av statsmedel tidigare medgivits beträffande vissa genom donationsmedel

upprättade professurer, även om villkor därom icke uppställts vid

professurernas tillkomst. Ett sådant fall är den genom Kempeska donationen

tillkomna professuren i växtbiologi vid Uppsala, universitet, rörande vilken

1919 års riksdag efter proposition av Kungl. Maj:t (VIII ht, p. 85) beslöt dels

att nödigt tillskott av statsmedel för avlöningsförmånernas höjande skulle

utgå och dels att professorn skulle äga samma rätt till pension från staten

som tillkommer övriga vid universitetet anställda professorer.

Konsistoriet vill slutligen tillägga, att donationsbreven till de nu ifrågavarande

piofessui erna icke gärna, såsom statskontoret förmenar, kunna anses

giva vid handen, att blivande tjänstepensioner avsetts skola utgå av avkastningen

av de donerade medlen. Häremot talar redan den för båda professurerna

gällande regeln, att innehavarna skola av sina årliga avlöningsförmåner

avstå den för professor bestämda pensionsavgiften för egen pension, vilken

avgift avsättes och bokföres särskilt. Vad särskilt angår professuren i biokemi

har konsistoriet icke påstått, att den reservfond, som upplägges för denna

professur, »icke skulle fa anlitas för att bereda professurens innehavare pension».

Konsistoriet har framhållit, att syftet med reservfonden i främsta rummet

torde ha varit att bereda möjlighet till inköp av instrument och andra

materiaher och till bekostande av biträde vid forskningsarbetet. Denna tolk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

ning är ock den naturligaste. Professurens ämne förutsätter till sin natur i rikt

mått sådana möjligheter, och det är självklart, att, då donatorerna lingö sin

uppmärksamhet riktad härpå, de också sökte tillgodose delta behov, lilläggsklausulen

den 24 februari 1938 har uppenbarligen tillkommit i detta syfte.

Kanslern för rikets universitet har i sitt förnyade utlåtande framhållit,

att för innehavaren av professuren i idé- och lärdomshistoria icke stadgats

skyldighet att avgå vid 65 års ålder. Därest pension i erforderlig utsträckning

ej kunde beredas honom från uppnådda 65 år, syntes konsekvensen

böra bliva, att han kvarstode i tjänst utöver denna ålder. I fråga örn

innehavaren av den andra befattningen hade Kungl. Maj :t föreskrivit, att

han skulle vara skyldig att avgå vid 65 års ålder. Emellertid syntes man

även beträffande honom få utgå ifrån att förutsättningen vore, att hans pensionsfråga

ordnats. Skulle så ej vara fallet, borde han tydligen medgivas rätt

att kvarstå i tjänsten även efter uppnådda 65 år. I utlåtandet anföres vidare.

Såtillvida kan det med visst fog sägas, att en reglering av pensionsrätter ej

är särskilt brådskande. Å andra sidan torde det vara tydligt, att donationsmedlen

ej förslå såväl till avlöning av tjänstgörande professor — en sådan bör

enligt donatorernas mening alltid finnas — som lill pensionering av en hans

företrädare. Vidare tillkommer den omständigheten, att innehavarna av dessa

båda lärostolar äro i en sämre ställning än övriga universitetsprofessorer med

hänsyn till pensioneringen av de efterlevande i händelse av dödsfall, emedan

de såsom ej pensionsberättigade enligt civila tjänstepensionsreglementet icke

kommit i åtnjutande av den förbättring i fråga örn familjepensioneringen, som

tillförsäkrats övriga professorer i samband med statens övertagande av universitetens

familjepensionskassor.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen blev vid inrättandet av pro- Departementsfessurerna

i idé- och lärdomshistoria samt i biokemi vid universitetet i Upp- chefensala

frågan om pensionsrätt åt innehavare av professurerna icke föremål för

närmare övervägande. Enär det är angeläget att redan vid mottagandet av

donationer av förevarande slag få de ekonomiska konsekvenserna för statsverkets

vidkommande klarlagda, synes det lämpligt att i framdeles uppkommande

liknande fall från början taga ställning även till sådana frågor som

de nu förevarande.

Vad beträffar ifrågavarande två professurer anser jag skäl tala för att

spörsmålet om pensionsrätt för innehavarna tages under omprövning. Med

hänsyn till de kostnader, som skulle föranledas av att befattningarna förenas

med pensionsrätt, torde frågan härom böra underställas riksdagens

prövning. Det må härvid framhållas, att professurerna äro avsedda att äga

bestånd för framtiden samt omfatta ämnen av stor betydelse. I betraktande

härav förefaller det rimligt, att innehavarna genom statsmakternas försorg

komma i åtnjutande av pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet på

samma sätt som professorer i allmänhet. Såsom universitetskanslern framhållit

skulle man för övrigt svårligen kunna kräva, att de skulle avgå vid den

vaniiga pensionsåldern, örn ej pensionsrätt då bereddes dem. Alt på sätt i

ärendet ifrågasatts uppskjuta pensionsfrågan till den tidpunkt, då spörsmålet

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj-.ts proposition nr 34.

om de nuvarande innehavarnas avgång ur tjänst blir aktuellt, synes icke

lämpligt med hänsyn till den därmed förenade otryggheten för befattningshavarna.

Därest tjänstepensionsfrågan ordnas på nu angivet sätt, komma befattningshavarna

att i familjepensionshänseende bliva underkastade bestämmelserna

i allmänna familjepensionsreglementet. Det synes emellertid därvid

skäligt att låta professurernas nuvarande innehavare —- som vid statens övertagande

år 1939 av universitetets pensionsinrättning för tjänstemäns änkor

och barn voro delägare i inrättningen — erhålla samma ställning i familjepensionshänseende

som de övriga delägare i inrättningen, för vilka allmänna

familjepensionsreglementet blivit tillämpligt. Detta innebär, bland annat, att

befattningshavarna bibehållas vid de lägre familjepensionsavgifter, som de

haft att vidkännas enligt bestämmelserna för pensionsinrättningen.

Hos universitetet fonderade tjänstepensionsavgifter, som de nuvarande

innehavarna av professurerna haft att erlägga, torde böra tillgodoföras universitetets

avlöningsanslag.

De nu föreslagna åtgärderna synas böra genomföras förslagsvis från och

med den 1 juli 1944. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen

fattat sitt beslut i ärendet, utfärda de närmare föreskrifter, som må

befinnas påkallade.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att innehavare av Emilia och Gustaf Carlbergs professur i

idé- och lärdomshistoria samt Karin och Herbert Jacobssons

professur i biokemi vid universitetet i Uppsala må erhålla

pensionsrätt i överensstämmelse med de av mig i det föregående

angivna grunderna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Arne Björnberg.

447043. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:68 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maurts proposition angående pensionsrätt för innehavare av professurerna i idé- och lärdomshistoria samt i biokemi a1 i texten
  2. BU 1944:9 Bankoutskottets utlåtande nr 9 s. 10 i texten